JK 7041-08-40

Anspråk

LR har i en skrivelse till Skatteverket begärt ersättning med 50 kr med anledning av att Skatteverket har förelagt honom att lämna inkomstdeklaration för inkomståret 2007. Som grund för sin begäran har han anfört i huvudsak följande. Han lämnade sin och hustruns självdeklarationer samtidigt i deklarationslådan hos Drakens turistbyrå i Sigtuna stad. Det var i slutet av april 2008. Han märkte kuvertet ”Deklarationer”. Innan han klistrade igen kuvertet kontrollerade han och hans hustru att båda deklarationerna fanns i kuvertet. Skatteverket slarvade bort hans deklaration. Efter att Skatteverket hade skickat ett föreläggande att lämna deklaration till honom skickade han in kopior på två deklarationsblanketter, utgörande fyra sidor, till Skatteverket. Han yrkar att Skatteverket ska ersätta honom med 50 kr för, som det får förstås, kostnader som han har haft med anledning av Skatteverkets föreläggande.

Skatteverkets yttrande m.m.

Skatteverket har tillsammans med ett eget yttrande överlämnat LR:s anspråk till Justitiekanslern för prövning. Skatteverket har avstyrkt att ersättning utgår.

Skatteverket, Region Stockholm, Företagsenhet 5, har yttrat sig till verkets huvudkontor och anfört bl.a. följande.

Inkomstdeklarationer som inkommer på papper till Skatteverket, Region Stockholm, registreras antingen genom att uppgifter i deklarationen registreras/skannas eller genom en s.k. ankomstregistrering. Det senare innebär att deklarationen registreras som inkommen i väntan på att uppgifterna i deklarationen registreras/scannas. LR:s deklaration är inte registrerad enligt någon av ovanstående metoder. Av den anledningen skickade Skatteverket ett föreläggande att lämna deklaration till LR.

Företagsenhet 5 har undersökt varför LR:s deklaration inte registrerats som inkommen, men har inte kunnat återfinna deklarationen eller anledningen till den uteblivna registreringen.

LR har lämnat synpunkter på Skatteverkets yttrande.

Justitiekanslern har inhämtat kompletterande upplysningar från Skatteverket.

I 2 och 3 kap. lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter finns bestämmelser som anger skyldigheten att lämna allmän självdeklaration samt vilka uppgifter som ska lämnas i en självdeklaration. Vidare anges i 17 kap. 1 § nämnda lag att Skatteverket får förelägga den som inte lämnat föreskriven självdeklaration eller kontrolluppgift att lämna eller komplettera självdeklarationen eller kontrolluppgiften.

Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för.

En grundläggande förutsättning för den frivilliga skadereglering som Justitiekanslern bedriver är normalt att de omständigheter som åberopas till stöd för att en viss skada har inträffat är klarlagda och ostridiga. En begränsning i möjligheterna att utreda omständigheterna i ett fall då dessa inte är ostridiga ligger i den rent skriftliga handläggning som tillämpas här. 

LR har enligt egen uppgift lämnat in sin självdeklaration i slutet av april 2008. Skatteverket har i sin tur uppgett att LR:s deklaration inte har registrerats hos Skatteverket och att den inte heller har kunnat återfinnas. Det går sålunda inte att fastställa om LR:s deklaration har kommit in till Skatteverket.

I ett skadeståndsärende där som i detta fall uppgift står mot uppgift måste det göras en bedömning av bevisbördans placering. Normalt är det den som säger sig ha utsatts för ett skadeståndsgrundande fel som har bevisbördan för omständigheter som medför att ett sådant fel har förekommit. Men i vissa situationer är det rimligare att den som påstås ha gjort fel har bevisbördan, exempelvis om den s.k. ursprungssannolikheten snarast ger stöd för den skadelidandes påstående. Det bör då normalt krävas att myndigheten anför omständigheter som ger klart stöd för det som myndigheten hävdar (jfr JK:s beslut den 16 juni 2003 i ärende 1561-01-40).

LR:s påstående om att han har lämnat in sin deklaration inom föreskriven tid i ett kuvert tillsammans med sin hustrus deklaration framstår enligt min mening som trovärdigt. Hans redogörelse får också visst stöd av att hans hustrus deklaration kom in i rätt tid. Den omständigheten att LR:s deklaration, enligt vad som har upplysts, registrerades hos Skatteverket först den 21 juli 2008 efter att verket hade skickat både en påminnelse och ett föreläggande till LR, talar dock i viss mån mot hans påstående. 

Den årliga taxeringen innebär att en mycket stor mängd deklarationer kommer in till Skatteverket under en begränsad period. Deklarationerna registreras och skannas in maskinellt. Skatteverket har upplyst att deklarationshanteringen – som är en masshantering – inte går helt felfritt och att det händer att deklarationer kommer bort i hanteringen, men att de i de flesta fall dyker upp i efterhand. Det kan därför inte uteslutas att LR:s deklaration har kommit bort i hanteringen och därför inte har registrerats. Det skulle dock, enligt min mening, föra för långt om den omständigheten att deklarationshanteringen hos Skatteverket inte sker felfritt får till följd att varje i och för sig trovärdigt påstående om att en deklaration har lämnats inom föreskriven tid ges försteg framför Skatteverkets uppgifter om att deklarationen inte finns registrerad hos verket och inte heller har återfunnits där. Härvid bör också beaktas den allmänt vedertagna principen att det är avsändaren som står risken för att en försändelse inte når fram till adressaten.

Även om LR:s uppgifter i och för sig framstår som trovärdiga och får visst stöd av utredningen i ärendet anser jag sålunda att hans berättelse i det namngivna bevisläget inte bör ges försteg.

Det anförda innebär att det inte finns tillräckligt stöd i ärendet för att LR har lämnat in sin deklaration inom föreskriven tid. Det finns därför inte heller stöd för att Skatteverket genom att förelägga LR att lämna deklaration har gjort sig skyldigt till ett sådant fel eller en sådan försummelse som kan grunda skadeståndsskyldighet för staten. Ersättningsanspråket ska sålunda avslås