JK 8043-08-42

Bakgrund

Den 12 januari 2004 informerades JZ i en skrivelse från dåvarande Registernämnden att man preliminärt hade fattat ett beslut att lämna ut vissa uppgifter om honom till en myndighet som hade begärt att få ta del av dessa. JZ kontaktade Registernämnden och fick då beskedet att uppgifterna avsåg en anteckning i belastningsregistret. Enligt anteckningen hade han dömts av en norsk domstol för för­sök till grovt rån till nio må­n­aders fängelse. Uppgifterna hade registrerats i belastningsregistret den 9 december 2003. JZ upplyste Registernämnden om att uppgifterna var fel­aktiga. Han var även i kontakt med Polisen och påtalade felet.

I ett beslut den 15 februari 2005 återkallade Länsstyrelsen i Stockholms län ett godkännande av JZ för anställning hos bevakningsföretag med hänvisning till de aktuella uppgifterna i belastningsregistret. Beslutet ledde till att JZ sades upp från en timanställning vid ett bevakningsföretag.

Den 22 mars 2005, dvs. drygt 14 månader efter det att JZ hade påtalat att uppgifterna var felaktiga, tog Rikspolisstyrelsen bort anteckningarna ur belastningsregistret. Den 24 mars 2005 upphävde länsrätten sitt beslut att inte godkänna JZ för anställning hos bevakningsföretag, vilket ledde till att han återfick sin anställning.

I ett beslut den 27 februari 2007 riktade Riksdagens ombudsmän (JO) allvarlig kritik mot bl.a. Säkerhetspolisen med anledning av att myndigheten inte tidigare än vad som skedde hade vidtagit åtgärder för att få till stånd en rättelse av de felaktiga uppgifterna i belastningsregistret (JO:s dnr 1442-2005). JO konstaterade bl.a. att Säkerhetspolisen enligt egen uppgift redan i maj 2004 kände till att uppgifterna i registret var felaktiga.

Anspråket m.m.

JZ har hos Justitiekanslern begärt ersättning av staten med 101 343 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen (1975:635) från dagen för delgivning av skadeståndsansökan till dess betalning sker. Av beloppet avser 100 000 kr kränkning och 1 343 kr förmögenhetsskada i form av för­lorad arbetsförtjänst.

Rikspolisstyrelsen har tillstyrkt att JZ tillerkänns begärd ersättning för förmögenhetsskada. Rikspolisstyrelsen har vidare tillstyrkt att han beviljas ersättning för kränkning med det belopp som Justitiekanslern finner skäligt.

JZ har som grund för anspråket anfört att staten har registrerat oriktiga och integritetskränkande personuppgifter om honom i belastningsregistret och att Rikspolisstyrelsen, i egenskap av personuppgiftsansvarig, under en period om i vart fall elva månader underlåtit att radera uppgifterna. JZ har gjort gällande att staten härigenom har handlat i strid med 9 § personuppgiftslagen (1998:204). Han har vidare gjort gällande att staten har kränkt hans rätt att betraktas som oskyldig, hans rätt till privatliv och hans rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artiklarna 6.2, 8 och 13 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen). Vad gäller förmögenhetsskadan har JZ anfört att han till följd av den oriktiga registreringen förlorade sin anställning under en månad och därigenom gick miste om inkomster med yrkat belopp.

Utredningen

JZ har i två skrivelser hit närmare utvecklat omständigheterna i sak. Han har härvid hänfört sig till olika beslut och skrivelser från domstolar och myndigheter i ärendet.

Rikspolisstyrelsen har, som det får förstås, vitsordat de av JZ anförda sakomständigheterna. Rikspolisstyrelsen har även instämt i JZ bedömning att han har rätt till ideellt skadestånd på grund av att staten har gjort sig skyldig till överträdelser av de artiklar i Europakonven­tionen som han har hänvisat till. 

Justitiekanslerns bedömning

Ersättning enligt personuppgiftslagen

Enligt 1 § lagen (1998:620) om belastningsregister är Rikspolisstyrelsen personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret. Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i belastningsregistret (se 20 § lagen om belastningsregister).

Enligt 48 § personuppgiftslagen ska den personuppgifts­ansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har förorsakat. Skadestånds­ansvaret enligt personuppgiftslagen är strikt.

De grundläggande kraven på behandling av personuppgifter framgår av 9 § personuppgiftslagen. Ett krav är att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Ett annat krav är att alla rimliga åtgärder ska vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana person­upp­gifter som är felaktiga.

När det gäller kravet på att en personuppgift ska vara riktig bör avseende fästas vid om uppgiften stämmer överens med de verkliga förhållandena.  I princip föreligger inte något registerfel om en registrering är korrekt gjord utifrån det material som ligger till grund för den (se bl.a. Justitiekanslerns beslut den 19 april 2005 i ärendet med dnr 3672-03-42). Typiska registerfel är att en registrering blir fel på grund av ett hanteringsfel eller att ett maskinfel uppstår i samband med registreringen.

Uppgiften att JZ var dömd för försök till grovt rån var korrekt utifrån det material som låg till grund för registreringen i belastningsregistret, dvs. den norska domen. Den omständigheten att uppgiften ursprungligen registrerades i belastningsregistret kan därför inte anses ha inneburit att Rikspolis­styrelsen gjorde sig skyldig någon felaktig behandling av personuppgifter. Det bör i detta sammanhang klargöras att svenska staten inte ansvarar för de even­tuella fel som norska myndigheter och domstolar begick när en annan person dömdes för brott i JZ:s namn.

Av utredningen framgår emellertid att JZ för svenska myndig­heter i januari 2004 påtalade att uppgifterna om honom i belastningsregistret inte stämde och att Säkerhetspolisen i vart fall i maj 2004 var medveten om att uppgifterna var felaktiga. Trots detta rättades inte uppgifterna förrän nästan ett år senare.

Den omständigheten att anteckningen rörande den norska brottmålsdomen  inte togs bort ur registret i nära anslutning till att det var klarlagt att den var felaktig innebär att behandlingen av JZ personuppgifter har skett i strid med de grundläggan­de kraven på en sådan behandling. JZ har därför rätt till ersättning för den skada och kränkning av den personliga integriteten som han har lidit till följd av den felaktiga behandlingen av personuppgifterna.

När det gäller anspråket avseende förlorad arbetsförtjänst får det anses utrett att JZ gick miste om det yrkade beloppet på grund av att de felaktiga uppgifterna inte togs bort innan länsstyrelsen i februari 2005 återkallade godkännandet av honom för anställning hos bevakningsföretag. Anspråket i denna del ska därför bifallas.

JZ har även rätt till kränkningsersättning. I denna del gör Justitie­kanslern följande överväganden.

En skada av ideell art går inte att värdera i exakta termer eller efter på förhand fastställda beräkningsgrunder. Storleken på en sådan ersättning får i stället bestämmas efter en skälighetsbedömning mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. I detta fall ska särskilt beaktas att det tog exceptionellt lång tid från det att uppgifterna rätteligen borde ha tagits bort ur belastningsregistret till dess att så skedde. Det förhållandet att det rörde sig om uppgifter av mycket känslig art som var direkt felaktiga får också anses ha medfört att JZ led extra mycket. Vidare ska beaktas att registreringen utgjorde ett obefogat ingrepp i hans privat- och familjeliv (jfr artikel 8 i Europa­konventionen). Slutligen ska beaktas att den felaktiga behandlingen av personuppgifterna medförde att JZ tillfälligt förlorade sitt arbete. Han utsattes alltså för en sådan negativ påverkan i det dagliga livet som bör påverka ersättningens storlek i höjande riktning (jfr Öman m.fl., Personuppgiftslagen – En kommentar, tredje uppl., s. 441).

Sammantaget är omständigheterna sådana att kränkningsersättningen i detta fall bör bestämmas till ett väsentligt högre belopp än vad som enligt Justitie­kanslerns praxis normalt utgår vid felaktig behandling av uppgifter i misstanke- och belastningsregistren (jfr bl.a. Justitiekanslerns beslut i ärendet med dnr 1441-08-40). Vid en samlad bedömning bestäms kränkningsersättningen till 25 000 kr.

JZ ska alltså tillerkännas ersättning med sammanlagt 26 343 kr. Rikspolisstyrelsen ska i egenskap av personuppgiftsansvarig för belastningsregistret ombesörja att beloppet betalas ut.

Ersättning med stöd av Europakonventionen

Av Högsta domstolens praxis framgår att skadestånd kan utgå, utan eventuella begränsningar av statens ansvar enligt den nationella skadeståndsrätten, i de fall då någons rättigheter enligt Europakonventionen har kränkts. I för­sta hand ska dock de nationella bestämmelserna tolkas fördragskonformt i den utsträckning som Europakonventionen kan ge anledning till detta (jfr bl.a. NJA 2007 s. 584).

Enligt svensk rätt kan kränkningsersättning utgå för registerskador med stöd av personuppgiftslagen. Vid bestämmandet av ersättningsnivån ska som nämnts en helhetsbedömning göras i det enskilda fallet. Vid denna bedömning ska således sådana sakomständigheter som den skadelidande har åberopat till stöd för att en kränkning av hans eller hennes mänskliga rättigheter har skett vägas in. Om dessa omständigheter har beaktats vid bestämmandet av ersättningen kan den skadelidande därutöver inte tillerkännas en särskild kränkningsersättning med stöd av Europakonven­tionen.

Den omständigheten att uppgiften att JZ hade dömts för brott inte gallrades inom rimligt tid från det att staten genom Säkerhetspolisen förstod att uppgiften var felaktig får anses utgöra en överträdelse av rätten till respekt för privat­livet enligt artikel 8 i Europakonvention (jfr Danelius, Män­­­skliga rättigheter i europeisk praxis, tredje uppl., s. 313 f., och Amann v. Switzerland, no. 27798/95, 16 February 2000). Justitiekanslern har dock redan vid bestämmandet av ersättningen enligt personuppgiftslagen beaktat de omständigheter som JZ har åberopat i denna del. Han kan därför inte tillerkännas ytterligare ersättning med stöd av Europakonventionen. Den omständigheten att Rikspolisstyrelsen har tillstyrkt att ersättning kan utgå med stöd av Europakonventionen föranleder inte någon annan bedömning.

Justitiekanslern har vid bestämmandet av kränkningsersättningen även tagit hänsyn till de omständigheter som JZ har åberopat till stöd för att staten har agerat i strid med artiklarna 6.2 och 13 i Europa­­­konventionen. Oavsett om staten har gjort sig skyldig till överträdelser av Europa­kon­ventionen eller inte i dessa avseenden, kan han därför inte till­erkännas ytterligare kränkningsersättning med hänvisning till dessa omständigheter.

Ränta

På fordringar som avser skadestånd utgår ränta på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att ett krav på ersättning har fram­ställts (se 4 § tredje stycket räntelagen). Trettiodagarsfristen räknas från den dag då borgenären avlämnade eller avsände sitt krav (jfr prop. 1975:102 s. 123).

JZ avsände sitt krav den 4 december 2008. Ränta ska därför utgå från den 3 januari 2009.