JK 859-97-21

Bo Carl Johan S har i egenskap av uppgivet ombud för Göran R, Sten S och Björn R i en skrivelse hit den 24 mars 1997 framfört klagomål mot Lantmäterimyndigheten i Stockholms län med anledning av myndighetens handläggning av en begäran om att få ta del av vissa handlingar. I skrivelsen har Bo Carl Johan S uppgivit i huvudsak följande. Under ett telefonsamtal den 12 mars 1997 mellan honom och förrättningslantmätaren Ingegerd H rörande en fastighetsreglering försäkrade Ingegerd H att vissa handlingar avseende denna fastighetsreglering fanns i myndighetens arkiv. I anledning av detta besked fick Göran R, som tillsammans med Sten S och Björn R var sakägare i fastighetsregleringsärendet, i uppdrag att bl.a. ta del av handlingarna. Den 20 mars 1997 besökte Göran R lantmäterimyndighetens arkiv för att ta del av de ifrågavarande handlingarna. Han fick då beskedet att akten var utlånad till någon lantmätare som man inte visste vem det var. På grund härav hemställs att Justitiekanslern utreder bristerna i lantmäteriarkivets rutiner samt utreder om någon befattningshavare har gjort sig skyldig till överträdelse av gällande författningsregler. Göran R yrkar även ekonomisk kompensation för det inkomstbortfall han åsamkats genom förlust av arbetstid som åtgått vid besöket på arkivet.

Lantmäteriverket och Lantmäterimyndigheten i Stockholms län har yttrat sig över klagomålet. Yttrandena fogas till detta beslut som bilagorna 1 och 2 (här uteslutna).

Bo Carl Johan S har fått del av yttrandena och har lämnat synpunkter på dem. Han har därvid uppgivit bl.a. följande. Den handling som förrättningslantmätaren uppgav vid telefonsamtalet skulle finnas i arkivet rörde en karta av vilken framgår hur lantmäterimyndigheten tolkat detaljplan Haga II (kartan Vallentuna 0115-96/29). Det var först vid en förnyad kontakt som han begärde att få en kopia av kommunens ansökan om fastighetsreglering inom Haga II. Göran R hade inte fått i uppdrag att särskilt efterforska kommunens ansökan. Efter sin anmälan till Justitiekanslern vände han sig till lantmäteriarkivets kundtjänst för att få en kopia på kartan. Efter två veckor avstod han från framställan då akten enligt uppgift från arkivet alltjämt var försvunnen. Klandret kvarstår således avseende den omständigheten att myndigheten inte förmår framförskaffa begärda handlingar. Björn R fick därefter i uppdrag att besöka lantmäteriarkivet för att få ut en kopia av en annan karta (kartan Vallentuna 172). För den tjänsten tog arkivet 2 238 kr. Det är klandervärt att lantmäterimyndigheten använder sig av så dyra kopieringsmetoder. Resultatet härav blir att enskilda medborgare med små resurser utestängs från den rättighet som offentlighetsprincipen skall garantera honom.

Lantmäteriverket och lantmäterimyndigheten har ånyo yttrat sig i anledning av Bo Carl Johan S:s synpunkter m.m. Yttrandena fogas till detta beslut som bilagorna 3 och 4 (här uteslutna).

Bo Carl Johan S har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på yttrandena.

Besöket den 20 mars 1997

Såsom Lantmäteriverket och lantmäterimyndigheten uppgivit får det vid Göran R:s besök hos myndigheten anses uppenbart att missförstånd uppkommit om vilken handling som efterfrågades. Klagomålet föranleder därför inte någon ytterligare åtgärd från min sida.

Vid denna bedömning kan jag inte heller finna att någon skadeståndsskyldighet skulle ha uppkommit för staten gentemot Göran R. Hans anspråk på skadestånd avslås därför.

Kartan Vallentuna 0115-96/29

I arkivvården ingår att myndigheten skall organisera arkivet på ett sådant sätt att rätten att ta del av allmänna handlingar underlättas (se 6 § arkivlagen /1990:782/).

Det får konstateras att lantmäterimyndigheten inte har kunnat återfinna kartan Vallentuna 0115-96/29 när den efterfrågades. Den förklaring som lämnats härtill får godtas. Vid min granskning har det inte heller framkommit annat än att det varit fråga om en enstaka händelse. Klagomålet ger därför inte anledning till någon ytterligare åtgärd här.

Kostnaden för kopiering av kartan Vallentuna 172

Enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen (TF) har den som önskar ta del av allmän handling rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. Myndighet är dock inte skyldig att framställa kopia av bl.a. karta, om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Som Lantmäteriverket och lantmäterimyndigheten uppgivit har det i detta fall inte förelegat någon skyldighet för myndigheten att utge en kopia av kartan inom ramen för offentlighetsprincipen enligt 2 kap. 13 § TF.

På grund härav har - såvitt utredningen i ärendet utvisat - Björn R i stället givit lantmäterimyndigheten i uppdrag att inom ramen för dess myndighetsserviceverksamhet ordna en kopia av kartan. För sådana uppdrag får myndigheten ta ut avgifter. Detta följer av 16 § förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet och Lantmäteriverkets föreskrifter om avgifter för uppdrag och myndighetsservice, LMVFS 1996:10 (avser året 1997). Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit i ärendet kan jag inte finna annat än att lantmäterimyndigheten har följt de regler som gäller för uppdragsverksamheten. Klagomålet föranleder därför inte heller i denna del någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas härmed.