JK 9320-14-40

Bakgrund

P.P. var intagen på häktet Ystad misstänkt för narkotikasmuggling. Tingsrätten förordnade den 13 februari 2014 en offentlig försvarare åt honom. Den 27 februari träffade M.B. P.P:s bror, varvid brodern skrev under en fullmakt. Vid 17-tiden samma dag fick häktet fullmakten via fax. Samma dag fick M.B. besked av åklagaren att P.P. inte hade några restriktioner och att det gick bra att kontakta honom på häktet.

Den 28 februari 2014 kontaktade M.B. bl.a. kriminalvårdschefen, som uppdrog åt en tjänsteman att kontakta M.B., vilket också skedde. Samma dag faxade M.B. en fullmakt till häktet för underskrift och fick tillbaka den underskriven av P.P..

Samma dag, den 28 februari, väcktes åtal mot P.P. vid Ystads tingsrätt. Den 3 mars underrättade tingsrätten M.B. om att huvudförhandling i målet skulle äga rum den 7 mars och att den offentliga försvararen skulle entledigas. Den 5 mars besökte M.B. P.P. på häktet. Samma dag entledigades den offentlige försvararen.

P.P. dömdes den 7 mars 2014 av Ystads tingsrätt för narkotikasmuggling till fängelse två månader. Domen har inte överklagats.

I en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO) framförde M.B. klagomål över att han i samband med sitt arbete som ombud och privat försvarare för P.P. av häktet Ystad hade utsatts för en flagrant diskriminering. JO har i beslut den 30 september 2014 (dnr 2086-2014) uttalat kritik mot häktet Ystad för att P.P. i flera dagar har nekats möjlighet att träffa sin försvarare.

Anspråket

M.B. har i egenskap av ombud för P.P. begärt skadestånd av staten med 20 000 kr avseende kränkning. M.B. har för egen del begärt skadestånd dels för kränkning med 20 000 kr, dels för inkomstförlust med 13 200 kr. M.B. har anfört bl.a. följande.

Mellan den 27 februari och den 5 mars 2014 försökte han upprepade gånger få till stånd ett besök hos sin klient på häktet Ystad. Han fick fullmakt att företräda P.P. redan den 28 februari, vilket han påtalade vid åtskilliga kontakter med häktespersonalen. Trots detta blev han nekad att träffa P.P. och fick lägga ner mycket tid, för att till slut få träffa sin klient den 5 mars. Han blev illa bemött av häktespersonal vars uppträdande mot honom var både diskriminerande och förnedrande. Han har lagt ner sex timmars arbete för att få träffa sin klient och yrkar ersättning i denna del med 13 200 kr (6 timmar à 2 200 kr).

Utredningen

Kriminalvården har i ett yttrande hit tillstyrkt att M.B. beviljas ersättning för inkomstförlust avseende sex timmars arbete. Kriminalvården anser dock att M.B. och P.P. inte är berättigade till ersättning för kränkning.

M.B. har fått del av Kriminalvårdens yttrande, kommenterat detta samt vidhållit sitt skadeståndsanspråk.

Justitiekanslern har inhämtat och tagit del av Ystads tingsrätts dom och dagboksblad i mål nr B 424-14.

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. I vissa fall kan skade­stånd för ideell skada även utgå på den grunden att den skadelidandes fri- eller rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts.  

För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skade­ståndsgrundande fel eller en konventionsöverträdelse etc. att detta har orsakat skada för den enskilde. Det ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning. 

Enligt 21 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken (RB) får försvarare för den som är anhållen eller häktad inte förvägras att sammanträffa med honom eller henne. Det gäller både för offentliga och privata försvarare. En offentlig försvarare har därutöver en ovillkorlig rätt att tala i enrum med den misstänkte, medan en privat försvarare får göra detta endast med tillstånd av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Om åklagare eller förundersökningsledare inte medger samtal i enrum kan försvararen således vända sig till rätten och begära en prövning av frågan.

Av utredningen i ärendet kan inte dras annan slutsats än att häktet Ystad, utan godtagbar anledning, under tiden den 28 februari – 4 mars 2014 inte lät M.B. besöka sin klient på häktet. Besök skedde först den 5 mars. Häktet Ystads agerande har skett i strid med bestämmelsen i 21 kap. 9 § RB och innefattar fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Av utredningen framgår att M.B. har fått lägga ner arbete för att kunna träffa sin klient. Enligt bifogad tidsredovisning har han lagt ner sex timmar. Det saknas anledning att ifrågasätta tidsåtgången. M.B. bör ersättas enligt den av regeringen fastställda timkostnadsnormen för år 2014 och är således berättigad till ersättning i denna del med 9 570 kr (6 x 1 595 kr).

När det gäller begäran om ersättning för kränkning (ideell skada), ger utredningen däremot inte stöd för att M.B. och P.P. har utsatts för brott eller diskriminerats med anledning av häktet Ystads handlande. M.B. och P.P. är därför inte berättigade till skadestånd på den grunden.

Frågan är då om häktets agerande har innefattat ett åsidosättande av Europakonventionen i förhållande till P.P.. Den bestämmelse som främst kommer i fråga är rätten för var och en som har blivit anklagad för brott att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar i artikel 6.3 b i konventionen. Denna s.k. minimigaranti ska ses i ljuset av det allmänna kravet på rätten till en rättvis rättegång i artikel 6.1.

Redan den 28 februari 2014 borde det ha stått klart för häktet att M.B. var P.P:s försvarare och att han fr.o.m. detta datum därför hade rätt att träffa sin klient. M.B. och P.P. fick dock träffas först den 5 mars. Huvudförhandling i målet ägde rum två dagar senare. Vid första påseendet framstår denna tid som relativt kort för att förbereda sitt försvar. Den brottslighet som P.P. åtalades för – liksom själva påföljdsfrågan – var emellertid av relativt okomplicerat slag. Vidare medgav P.P. de faktiska förhållandena och bestred enbart ansvar för brott. Han medgav även förverkandeyrkandet. Någon omfattande bevisning åberopades inte heller (förhör med den tilltalade, analysbesked m.m.). Förberedelserna inför rättegången kan därför inte anses ha varit särskilt tidskrävande. Det kan tilläggas att tillgänglig utredning inte utvisar att P.P. och hans försvarare inför rätten påtalat att de getts för lite tid för att förbereda sig. Domen har för övrigt inte överklagats.

Mot den angivna bakgrunden finner Justitiekanslern, vid en samlad bedömning, att P.P:s rätt att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar enligt artikel 6.3 b i Europakonventionen inte har åsidosatts.

Sammanfattningsvis ska M.B. tillerkännas ersättning med 9 570 kr och anspråket i övrigt avslås.