JO dnr 1214-2010 | lagen.nu

I en anmälan, som kom in till JO den 26 februari 2010, mot Kriminalvården, anstalten Smälteryd, uppgav K.N. i huvudsak följande. S.E. opererades för cancer under sin verkställighet. Efter operationen ordinerades han läkemedlet Citodon av sin läkare. S.E. bad vid flera tillfällen kriminalvårdschefen Catharina Högberg om tillstånd att medicinera med Citodon i anstalten, men fick inte detta. Den uteblivna medicineringen medförde att S.E. led av sömnbrist och diarré. Efter över 140 dagar utan Citodon begärde S.E. att få ett skriftligt beslut av anstalten med innebörden att han vägrades den av läkaren ordinerade medicinen. Efter S.E:s begäran har han fått medicinera med Citodon.

I en till anmälan bifogad skrivelse från S.E. uppges bl.a. att Catharina Högberg under ett möte med honom i slutet av november 2009 uppgav att anstalten snarast skulle meddela ett beslut i frågan om han skulle få tillstånd att medicinera med Citodon i anstalten.

Kriminalvården anmodades att yttra sig över K.N:s klagomål. I sitt svar anförde myndigheten (region Väst), genom regionchefen Lennart Palmgren, bl.a. följande.

Bakgrund

Anstalten Smälteryd har ombetts att yttra sig. Av yttrandet framgår i huvudsak följande.

K.N. har i skrivelse till Riksdagens ombudsmän (JO) framfört klagomål gällande kriminalvårdschefen Catharina Högbergs handläggning av en begäran från S.E. att erhålla den medicin (Citodon) som extern läkare ordinerat.

Anstaltens sjukvård har den 16 september 2009 noterat att S.E. efter ett externt läkarbesök haft med sig ett recept mot sina problem. Anstaltens sjukvård har noterat att Kriminalvården inte godkänner kodein. Den 25 september 2009 registrerar sjukvården att man provat annan medicin men att den inte fungerar tillfredsställande. Anstaltens läkare säger att han ogärna vill sätta in kodein. Den 25 november 2009 förs en dialog mellan anstaltens läkare och extern läkare gällande behandlingen av S.E. Anstaltens läkare noterar att S.E. blir positiv på urinprov om han får kodein.

S.E. ber om att få ett samtal med Catharina Högberg någon gång i november 2009. Under detta samtal berättar S.E. grundligt om hur han drabbats av sin sjukdom. Det

Catharina Högberg förklarar för S.E. hur sjukvården är organiserad inom Kriminalvården, dvs. att för anstalten Smälteryd finns ett avtal med en läkare som intagna får träffa efter tidsbokning. När det gäller behandlingsfrågor så är det alltså anstaltens läkare som gör bedömningen av vilken åtgärd som ska sättas in. Vidare informeras S.E. om Kriminalvårdens inställning till mediciner som innehåller kodein. Catharina Högberg lovar att tala med sjukvården och be dem försöka trycka på för att få till stånd en operation samt be sjukvården undersöka om det finns alternativa mediciner till Citodon.

I nära anslutning till samtalet med S.E. har Catharina Högberg ett samtal med anstaltens sjuksköterska och då informeras Catharina Högberg om att man från sjukvårdens sida ska försöka trycka på så att S.E. får en operationstid så fort som möjligt. Efter detta har inte frågan återaktualiserats vare sig från sjukvårdens eller från S.E:s sida. Catharina Högberg har endast haft ett samtal med S.E. gällande denna frågeställning och det var i november 2009.

Den 10 januari 2010 anhåller S.E. om att få ett skriftligt beslut angående att få erhålla den medicin som den externa läkaren ordinerat.

När Catharina Högberg får anhållan den 10 januari 2010 så förstår hon att S.E. fortfarande eller återigen har medicinska problem. Utifrån den information som Catharina Högberg tidigare erhållit av S.E. samt av anstaltens sjukvård så kontaktas Lars Håkan Nilsson (medicinskt sakkunnig vid Kriminalvårdens huvudkontor). En diskussion förs angående S.E:s sjukdomsbild samt vad den föreslagna medicinen får för konsekvenser. En diskussion förs även med regionens jurister. Efter en samlad bedömning beslutas den 19 januari 2010 att S.E. ska få tillgång till den medicin som extern läkare ordinerat. S.E. informeras samma dag av Catharina Högberg.

Avslutningsvis menar anstalten att mötet i november 2009 var ett samtal mellan Catharina Högberg och S.E. där S.E. fick möjlighet att berätta om sina problem. Catharina Högberg förklarade vid detta möte vad hon kan göra för att försöka hjälpa S.E. Det har aldrig varit fråga om någon hemställan från S.E. vid detta tillfälle och det är olyckligt om S.E. uppfattat det som att ett beslut i frågan kring hans mediciner skulle komma.

Författningsbestämmelser m.m.

Av 7 § förvaltningslagen framgår bl.a. att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

Enligt 37 § lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ska en intagen som behöver hälso- och sjukvård vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare.

Publikationen Basläkemedel och dess kompletteringar utgör normen för den medicinska behandlingens innehåll inom Kriminalvården. I denna publikation, bl.a. på sidan 75, står att läkemedel som innehåller kodein inte ska användas inom Kriminalvården på grund av missbruksrisken men också därför att medlen ger utslag för morfin i narkotikaanalyser. Citodon är ett läkemedel som innehåller kodein.

Kriminalvårdens, region Väst, bedömning

Kriminalvården kommenterar inte de medicinska bedömningar som gjorts eller läkares ordination av medicin.

I november 2009 hölls ett möte mellan kriminalvårdschefen i anstalten Smälteryd, Catharina Högberg, och S.E. där det bl.a. diskuterades hur S.E:s vistelse i anstalten kunde underlättas med hänsyn tagen till hans situation. Vid mötet tog S.E. bl.a. upp att Citodon skulle kunna hjälpa honom mot hans problem. Catharina Högberg

Den 10 januari 2010 lämnar S.E. in en begäran om att erhålla Citodon samt att, om detta nekas, få ett skriftligt beslut i frågan. Mellan samtalet i november 2009 och denna hemställan har S.E. inte någon kontakt med Catharina Högberg. Inte heller har sjukvården kontaktat henne avseende S.E:s problem. När Catharina Högberg får hemställan den 10 januari 2010 förstår hon att S.E:s problem kvarstår eller har uppstått på nytt. Kontakt tas därför med huvudkontorets medicinskt sakkunnige och S.E:s hemställan besvaras av Catharina Högberg den 19 januari 2010. Detta får anses vara en rimlig handläggningstid.

Kriminalvården, region Väst, konstaterar att det av uppgifterna i ärendet får anses utrett att anstalten handlagt ärendet i enlighet med förvaltningslagen och KvaL.

K.N. gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) och Kriminalvårdsregistret avseende S.E. begärdes in och granskades. Vidare begärdes S.E:s patientjournal in och granskades.

Av inhämtat KLAS-utdrag framgick att kriminalvårdschefen Catharina Högberg den 19 januari 2010 beslutade att S.E. skulle få läkemedlet Citodon ordinerat. I beslutet anförde hon bl.a. att anstaltens läkare inte ordinerat denna typ av medicin, eftersom det föll utanför läkarens befogenheter. Mot denna bakgrund och då läkemedel som innehåller kodein, exempelvis Citodon, enligt Kriminalvårdens publikation ”Basläkemedel inom Kriminalvården 2007–2009”, inte ska användas inom Kriminalvården anmodades Kriminalvården yttra sig i ärendet på nytt. Kriminalvården anmodades därvid bl.a. redogöra för hur en intagens önskemål/begäran om ett visst preparat ska hanteras av Kriminalvården.

Efter en förnyad remiss anförde Kriminalvården, genom generaldirektörens ställföreträdare Ulf Jonson, bl.a. följande.

Kriminalvårdens yttrande

Kriminalvården har inhämtat yttrande från Lars-Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvårdens huvudkontor. Av yttrandet framkommer bl.a. följande. Kriminalvårdens huvudkontor representerar Kriminalvården som vårdgivare inom hälso- och sjukvård. I denna egenskap ger huvudkontoret ut skriften ”Basläkemedel inom Kriminalvården”. Denna skrift har samma funktion som läkemedelsrekommendationer inom olika landsting, dvs. skriften är en rekommendation och inget tvingande beslut. Rekommendationerna i skriften utgår från vad som är vedertaget vetenskapligt och i beprövad erfarenhet beträffande behandling av smärta.

Varje konsultläkare är ansvarig för sitt medicinska ställningstagande, och enligt de riktlinjer som finns för vårdens bedrivande ska en intagens rätt till vård, på samma villkor som i övriga samhället, beaktas. Varje intagen har rätt att få den vård hans/hennes medicinska tillstånd kräver. Om en intagen, via en anhållan eller liknande, begär att få ett visst läkemedel överlämnas denna begäran till sjukvården för åtgärd. Det är konsultläkaren som ytterst avgör vilken vård som den intagne ska erbjudas och vilken medicinering denne ska erhålla.

Kriminalvårdens remissvar översändes till K.N. för kännedom.

I ett beslut den 4 november 2010 anförde JO Nordenfelt följande.

Jag vill först, som Kriminalvården också anför, i tydlighetens intresse understryka att det medicinska ansvaret för en intagen vilar på den behandlande anstaltsläkaren. Kriminalvården framhåller att det är den läkaren som ytterst avgör vilken vård den intagne ska erbjudas och vilken medicinering denne ska erhålla. Av Kriminalvårdens remissvar framgår vidare att skriften Basläkemedel närmast får ses som en rekommendation vid medicinsk behandling inom kriminalvården. Rekommendationen är inte bindande. Som framgår i ett annat ärende i vilket jag fattat beslut i dag (dnr 5649-2009) anser Kriminalvården också att det måste beaktas att en intagen ordinerats läkemedel som ger utslag på narkotikatest när det bedöms vilka åtgärder ett positivt test bör medföra. Detta framstår närmast som en självklarhet.

Jag kan naturligtvis inte ha några synpunkter på den medicinska behandlingen av S.E. Sådana frågor lämpar sig inte för JO:s prövning. Detta är i stället en fråga för Socialstyrelsen. Jag kan dock inte undvika att kommentera att det av S.E:s patientjournal framgår att anstaltsläkaren och sjukhusläkaren hade samma uppfattning om S.E:s behov av ett preparat innehållande kodein. Från allmänmänskliga synpunkter framstår det för en lekman som obegripligt att S.E. först den 19 januari 2010 fick tillgång till det läkemedel han redan den 16 september 2009 ordinerats av sjukhusläkaren trots svåra besvär med diarréer och många kontakter med anstaltssjukvården under mellantiden.

S.E. har gjort gällande att kriminalvårdschefen Catharina Högberg, under ett möte med honom i slutet av november 2009, uppgav att anstalten snarast skulle meddela ett formellt beslut i frågan om han skulle få medicinera med Citodon (innehåller kodein, JO:s anm.). Catharina Högberg har tillbakavisat hans påstående. Hur det förhåller sig härmed har inte gått att utreda. Av remissvaret framgår dock bl.a. att medicineringsfrågan diskuterades vid mötet och att Catharina Högberg upplyste S.E. om att det är anstaltens läkare som beslutar om vilka behandlingsåtgärder som ska sättas in. – Jag noterar för egen del att anstalten ändå den 19 januari 2010 dels antecknade i kriminalvårdsregistret (KLAS) beträffande S.E. att anstaltens läkare inte ordinerat denna typ av medicin (kodeinpreparat, JO:s anm.) då det faller utanför läkarens befogenheter, dels efter en samlad bedömning beslutade att S.E. skulle få Citodon ordinerat.

Den slutsats jag drar är att anstalten inte hade klart för sig hur ansvaret för S.E. fördelades.

Med den kritik som ligger i det anförda avslutas ärendet.