JO dnr 1432-2009

Överförmyndarnämnden i Bodens kommun beslutade den 27 januari 2009 att entlediga E.F. från hennes uppdrag som god man för sin dotter J.M.

I anmälningar, som inkom till JO den 12 mars 2009, den 27 mars 2009 och den 16 april 2009, framförde J.M:s syster A.M. klagomål mot nämnden och anförde bl.a. följande.

Varken J.M. eller E.F. fick tillfälle att yttra sig inför nämndens beslut om entledigande. E.F. fick inte heller vissa handlingar som nämnden hade tagit del av inför beslutet. Av beslutet framgick inte orsaken till entledigandet, och nämnden underlät dessutom att återkomma till E.F. efter det att hon vänt sig till nämnden med förfrågningar om orsaken till entledigandet. När E.F. begärde att få ta del av de handlingar som legat till grund för nämndens beslut ville nämnden till en början inte lämna ut dessa utan uppgav att E.F. skulle vända sig till det företag som hade skickat handlingarna till nämnden. När

A.M. framställde en begäran om att få ta del av dessa handlingar blev även hon hänvisad till det aktuella företaget. Den 31 mars 2009 förordnandes en ny god man för J.M. I beslutet anges felaktigt att det var J.M. som hade ansökt om att få en ny god man förordnad för sig.

Av till anmälningarna bifogade handlingar framgick bl.a. följande. Enligt protokoll den 27 januari 2009 beslutade nämnden att entlediga E.F. som god man för J.M. Som skäl för beslutet angavs att ”Nämnden har fått information i ärendet som styrker ett entledigande”. I beslut den 31 mars 2009 förordnade nämnden en ny god man för J.M. och fattade samtidigt åter beslut om att entlediga E.F. från uppdraget. I beslutsprotokollet angavs att J.M. var sökande.

Anmälningarna remitterades till överförmyndarnämnden för yttrande. I sitt remissvar anförde nämndens ordförande Bo Elmgren i huvudsak följande.

E.F. förordnades den 9 januari 2007 som god man för J.M. med uppdraget att bevaka J.M:s rätt och sörja för hennes person. Överförmyndarnämnden beslutade den 27 januari 2009 att entlediga E.F. från hennes uppdrag som god man för J.M. Nämndens beslut om entledigande är överklagat till tingsrätten. E.F. har bland annat anfört i sitt överklagande att hon inte har fått del av beslutsunderlaget i förväg och att beslutet har en bristfällig motivering.

E.F. tog enligt egen uppgift del av överförmyndarnämndens beslut den 20februari 2009. Hon ringde då till nämndens handläggare Ewa Matti för att boka ett möte. Eftersom Ewa Matti var sjuk lämnade E.F. ett meddelande tillnämndens handläggare Susanne Andersson om att E.F. önskade bli uppringd av Ewa Matti när hon kom tillbaka från sjukdomen. E.F. sände samma dag ett e-postmeddelande till både Ewa Matti och Susanne Andersson med ett förslag till mötesdag den 27 februari 2009, samt en anhållan om förlängd överklagandetid. Susanne Andersson sände senare samma dag ett svar med dels en uppmaning att återkomma till Ewa Matti om en mötestid i nästa vecka, dels med ett besked om vad som gäller om tid för överklagande av nämndens beslut. E.F. har såvitt överförmyndarnämnden vet inte lämnat några ytterligare meddelanden per e-post eller telefon under den tid som Ewa Matti var sjuk.

När Ewa Matti kommit tillbaka efter sin sjukdomsperiod sände hon den2 mars 2009 ett svar till E.F. via e-post. I meddelandet stod att Ewa Matti fått information om att E.F. vill ha ett samtal med anledning av nämndens beslut att entlediga henne. Vidare skrevs att om E.F. inte är nöjd med det som står i nämndens beslut så måste hon be att E.F. tar kontakt med nämndens ordförande Bo Elmgren, eftersom det är han som representerar nämnden, som har fattat beslutet. I meddelandet lämnades också Bo Elmgrens telefonnummer.

Nämndens ordförande Bo Elmgren uppger att han inte har haft någon kontakt med E.F. Han har inte fått något meddelande per e-post eller telefon att han ska kontakta E.F.

I handlingarna till JO finns ett e-postmeddelande sänt den 20 mars 2009från E.F. till Bo Elmgren, med en begäran om att hon vill boka en tid med Bo Elmgren så fort som möjligt. Av vad som framgår av den insända utskriften förefaller meddelandet ha sänts till en felaktig e-postadress.

Handlingar i ärendet har därefter lämnats till såväl E.F. som J.M:s syster A.M. E.F. har även haft telefonkontakt med handläggaren Ewa Matti.

Överförmyndarnämndens bedömning

Frågan om underrättelse av uppgifter som tillförts ärendet och motiveringen av beslutet Beslutet att entlediga E.F. som god man är som tidigare nämnts överklagat till Luleå tingsrätt. E.F. har i sitt överklagande yrkat att beslutet ska omprövas på grund av brister i handläggningen av ärendet vad gäller kommunicering och beslutsmotivering. Med hänsyn till att frågorna om kommunicering och beslutsmotivering är aktuella i tingsrättens överprövning av nämndens beslut, väljer överförmyndarnämnden att inte närmare gå in på dessa frågor i det här yttrandet.

Överförmyndarnämnden vill dock framhålla att den är väl medveten om att ärende av det här slaget inte får avgöras innan den gode mannen fått tillfälle att yttra sig över de uppgifter som tillförts ärendet och att beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången.

Om handläggarnas tillgänglighet vid frånvaro Överförmyndarnämnden i Boden har två handläggare. Handläggarna har en fördelning av ärenden mellan sig, men de har ändå en beredskap och kunskap att vidta åtgärder i varandras ärenden om det behövs.

Det är möjligt att E.F. kan ha ringt på Ewa Mattis direktnummer under hennes frånvaro. E.F. har då haft möjlighet att antingen lämna ett telefonsvararmeddelande eller i stället bli kopplad till den andra handläggaren Susanne Andersson. Något telefonsvararmeddelande till Ewa Matti har inte lämnats. Samtliga telefonsamtal och e-postmeddelanden som kommit in till överförmyndarnämnden från E.F. under Ewa Mattis frånvaro har besvarats.

Om myndighetens skyldighet att lämna svar till enskilda och att ta emot besök Såväl överförmyndarnämnden som nämndens handläggare är angelägna om att frågor från enskilda ska besvaras så fort som möjligt och att nämnden på ett bra sätt ska lämna upplysningar, vägledning, råd inom nämndens verksamhetsområde. Handläggarna tar varje dag emot telefonsamtal och besök under två timmar. De personer som vill träffa någon av handläggarna eller ordföranden har möjlighet att boka en tid under den del av dagen som inte är besöks- och telefontid.

E.F. hade önskemål om att boka ett möte för att prata om beslutet att entlediga henne som god man. Ewa Matti hänvisade E.F. till att ta kontakt med nämndens ordförande, enligt nämndens rutin att ordföranden svarar på frågor om nämndens beslut i efterhand. Ordföranden Bo Elmgren och E.F. har dock inte träffats.

Överförmyndarnämnden beklagar att det möte som E.F. begärde aldrig har ägt rum. Nämnden kommer att framöver se över sina rutiner för att säkerställa att enskildas berättigade önskemål till möten tillgodoses.

A.M. yttrade sig över remissvaret och framförde i det sammanhanget ytterligare klagomål. Hon anförde bl.a. följande. E.F. överklagade nämndens beslut den 9 april 2009 men nämnden överlämnade handlingarna i ärendet till tingsrätten först den 15 maj 2009.

I förnyat remissvar, som inkom till JO den 3 september 2009, anförde Bo Elmgren följande.

Om kommunicering med E.F. och motiveringen av beslutet om entledigande Överförmyndarnämnden lämnar här med anledning av JO:s förnyade remiss den 3 juli 2009 en närmare redogörelse av handläggningen inför överförmyndarnämndens beslut den 27 januari 2009 att entlediga E.F. som god man för J.M.

Överförmyndarnämnden fick vid ett besök den 17 december 2008 från J.M:s assistansanordnare uppgift om att den gode mannen E.F. arbetar som assistent åt J.M. samtidigt som hon är förordnad som god man. Assistansanordnaren kom den 18 december 2008 in med en skrivelse till överförmyndarnämnden. Enligt skrivelsen hade assistansbolaget haft diskussioner med E.F.om assistansersättning, timrapportering m.m. Vidare framgick att E.F. utgav sig som god man ha rätt att styra över hur den medicinska behandlingen av J.M. ska utföras, vilket har gjort att läkare inom sjukvården har avsagt sig det medicinska ansvaret gällande J.M. vid flera tillfällen. E.F. ansåg att J.M. skulle behandlas enligt en viss metod. Enligt assistansanordnaren hade J.M. sagt att hon inte ville behandlas med denna metod.

Överförmyndarnämnden sände den 19 december 2008 en skrivelse till E.F. [– – –]. Enligt skrivelsen hade det kommit till nämndens kännedom att E.F. förutom att vara mamma och god man till J.M. också arbetade som personligassistent hos henne. Nämnden ansåg inte att detta var lämpligt, eftersom en av E.F:s viktigaste uppgifter som god man var att företräda J.M. i sina kontakt ermot Försäkringskassan och J.M:s assistansbolag. Av skrivelsen framgick att överförmyndarnämnden kunde

E.F. lämnade ett skriftligt svar på nämndens skrivelse. Svaret kom in tillnämnden den 8 januari 2009. Av svaret framgick att E.F. godtog nämndens uppfattning att hon inte skulle fortsätta att arbeta som personlig assistent. Hon sände också in de fullmakter som överförmyndarnämnden hade efterfrågat.

Assistansanordnaren kom den 14 januari 2009 med ytterligare handlingar till överförmyndarnämnden. Av handlingarna framgick att assistansanordnaren sagt upp avtalet om personlig assistans för J.M.

Överförmyndarnämnden beslutade den 27 januari 2009 att entlediga E.F. som god man. I beslutet finns en redogörelse för vissa omständigheter. Under skäl för beslut anges att nämnden har fått information i ärendet som styrker ett entledigande.

E.F:s överklagande till tingsrätten sändes över efter två dagar E.F:s överklagande av överförmyndarnämndens beslut kom in till kommunen den 4 mars 2009. Två dagar senare, den 6 mars 2009, sändes överklagande och aktuella handlingar över till tingsrätten för prövning.

J.M. lämnade den 21 april 2009 in ett handskrivet brev till överförmyndarnämnden, där det stod att hon ville ha sin mamma som god man. Brevet sändes samma dag över till tingsrätten.

Överförmyndarnämnden har medgett att tingsrätten bifaller överklagandet Överförmyndarnämnden skrev i sitt yttrande till tingsrätten den 27 maj 2009att den konstaterar att det överklagade beslutet brister vad gäller kommunicering inför beslutet och beslutsmotivering. Överförmyndarnämnden medgav att tingsrätten bifaller E.F:s överklagan. Ärendet är ännu inte avgjort av tingsrätten.

Överförmyndarnämndens bedömning

Överförmyndarnämnden gjorde vid sammanträde 27 januari 2009 bedömningen att det fanns skäl att entlediga E.F. från sitt uppdrag. Bedömningen grundades på de uppgifter som kommit från J.M:s assistansanordnare.

Överförmyndarnämnden måste konstatera att den har brustit vad gäller skyldigheten att kommunicera de handlingar som kommit in från assistansanordnaren innan beslutet fattades. Beslutet om entledigandet innehåller en motivering, som dock inte uppfyller de krav på tydlighet som kan ställas.

För att eliminera risken att liknande fel uppstår i fortsättningen kommer överförmyndarnämndens ledamöter och handläggare att genomgå utbildning i förvaltningsrätt.

A.M. yttrade sig även över det förnyade remissvaret. Överförmyndarnämnden inkom därefter skriftligen med följande komplettering.

Det är en felskrivning att J.M. står som sökande i beslutet den 31 mars 2009 att förordna en ny god man. J.M. har inte ansökt om något byte. Beslutet den31 mars 2009 är en följd av att överförmyndarnämnden beslutat att entlediga den tidigare gode mannen.

Om framställningar om att få ut allmänna handlingar Överförmyndarnämndens handläggare Susanne Andersson tog emot en framställan från A.M. om att ta del av allmänna handlingar. Susanne Andersson bad den 27 mars 2009 att A.M. skulle precisera vilka handlingar hon ville ha. A.M. skickade den 31 mars 2009 ett svar där hon skrev att hon ville ha ett brev som Medarbetare i Norr

E.F. begärde i ett telefonsamtal med handläggaren Ewa Matti i början av april månad 2009 att få ta del av samtliga handlingar i ärendet. Ewa Matti visste inte omedelbart om handlingarna kunde lämnas ut, utan bad om att få kontrollera den saken. Hon hänvisade i samtalet till möjligheten att få handlingarna från assistansbolaget. Efter att ha kontrollerat om handlingarna kunde lämnas ut skickades samtliga handlingar till E.F. Handlingarna skickades dagen efter begäran kom in, eller möjligen två dagar senare.

Luleå tingsrätt beslutade den 4 september 2009 att upphäva nämndens beslut från den 27 januari 2009 och E.F. blev därigenom åter god man för J.M.

I beslut den 4 juni 2010 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Av 11 kap. 19 § första stycket föräldrabalken (FB) framgår att frågor som rör anordnande och upphävande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB prövas av rätten. Av 11 kap. 4 § andra stycket FB framgår att rätten, när den meddelar ett beslut om att anordna godmanskap, samtidigt ska förordna en god man att utföra uppdraget. I annat fall ska förordnandet av en god man meddelas av överförmyndaren. – Överförmyndaren har enligt bl.a. 11 kap. 20 § FB rätt att under vissa förutsättningar entlediga en god man. Innan överförmyndaren entledigar en god man ska överförmyndaren ge den gode mannen tillfälle att yttra sig ( 11 kap. 24 § FB ). Undantag från denna regel får göras endast om det föreligger fara i dröjsmål. – Enligt 19 kap. 2 § första stycket FB ska vad som är föreskrivet om överförmyndare även gälla överförmyndarnämnd.

Av utredningen framgår bl.a. följande. Den 19 december 2008 skickade överförmyndarnämnden en skrivelse till E.F. I skrivelsen redovisades nämndens bedömning att det kunde vara olämpligt att inneha uppdrag både som god man och som personlig assistent åt samma person, och det upplystes att frågan om ett entledigande av E. F. skulle tas upp och diskuteras i nämnden. E.F. inkom med ett yttrande i saken. Den 29 januari 2009 beslutade nämnden att entlediga E.F. från uppdraget som god man. I beslutet anfördes att nämnden fått information i ärendet som styrkte ett entledigande. – E.F. överklagade nämndens beslut till tingsrätten och anförde bl.a. att nämndens beslut saknade motivering och att varken hon eller J.M. beretts tillfälle att yttra sig inför nämndens beslut. Luleå tingsrätt upphävde nämndens beslut med hänvisning till det som hade anförts av E.F.

Det har framkommit att E.F. fick yttra sig inför nämndens beslut, dock utan att i samband därmed få ta del av det aktuella utredningsmaterialet. E.F. borde ha fått ta del av och yttra sig över även det material som hade tillförts av assistansbolaget och som låg till grund för nämndens avgörande (jfr Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2:a uppl., s. 191). Jag delar nämndens – och

tingsrättens – uppfattning att kommuniceringsskyldigheten enligt 11 kap. 24 § FB har åsidosatts.

Klagomålet om att nämnden inför beslutet underlåtit att kommunicera med J.M. har inte bemötts av nämnden i remissvaret. Jag vill dock framhålla att enligt 11 kap. 21 § FB ska även den enskilde (huvudmannen) ges tillfälle att yttra sig inför ett beslut om entledigande, om det kan ske.

När det därefter gäller utformningen av beslutet konstaterar jag att det i beslutet inte framgår vilken information som legat till grund för entledigandet och inte heller på vilket sätt informationen utgjort skäl för ett entledigande. Ett beslut ska normalt innehålla de skäl som bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild ( 20 § förvaltningslagen [1986:223]). Detta innebär bl.a. att ett beslut – klart och tydligt – ska motiveras på ett sådant sätt att det av beslutet går att läsa ut vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången. Den eller de bestämmelser som nämnden grundar ett avgörande på, liksom bestämmelsens eller bestämmelsernas innehåll, bör också redovisas (se Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2:a uppl., s. 227 f.). Dessa krav är i förevarande fall inte uppfyllda utan beslutet präglas av en oacceptabel otydlighet.

I sammanhanget noterar jag att nämnden i beslutet den 27 januari 2009 entledigade E.F. utan att samtidigt förordna en ny god man för J.M. Handläggningen medförde att J.M. för en period stod utan god man – en situation som överförmyndaren bör sträva efter att undvika, jfr 11 kap. 4 § andra stycket, 18 § andra stycket och 19 § andra stycket FB. Därtill kommer att, när nämnden den 31 mars 2009 förordnade en ny god man, E.F. åter entledigades från uppdraget, trots att hon då inte var god man för J.M. I beslutet anges vidare att J.M. hade ansökt om ny god man, trots att så inte var fallet.

Det ovan sagda visar att nämnden i flera avseenden underlåtit att handlägga ärendet i enlighet med vad som följer av FB och förvaltningslagen och nämnden förtjänar kritik.

Begäran om handlingsutlämnande

En framställan om att ta del av allmänna handlingar ska behandlas genast eller, om framställningen avser att få kopia av en allmän handling, skyndsamt ( 2 kap. 12 och 13 §§ tryckfrihetsförordningen ). JO har i ett flertal beslut uttalat att besked i en utlämnandefråga normalt bör lämnas samma dag som framställningen gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade handlingen är allmän och offentlig.

Av 16 kap. 7 § FB framgår att den som har god man, den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. Överförmyndarens prövning av en begäran om att få ta del av sådana handlingar, från någon som

påstår sig omfattas av den nämnda personkretsen, inskränker sig därför till frågan om personen faktiskt hör till den enskildes närmaste släktingar.

Enligt överförmyndarnämnden fick A.M. ta del av begärda handlingar samma dag som hon preciserade vilka handlingar som hon var intresserad av. I fråga om E.F:s begäran föreligger viss oklarhet beträffande hur länge det dröjde innan denna åtgärdades av nämnden. I och med att E.F. i egenskap av närstående enligt 16 kap. 7 § FB har en ovillkorlig rätt att ta del av sådana handlingar som rör ställföreträdarskapet och förvaras hos överförmyndarnämnden förelåg dock inte något legitimt skäl att avvakta med ett utlämnande av handlingarna till henne. Ett utlämnande borde därför ha ägt rum samma dag eller senast dagen därpå som nämnden mottog E.F:s begäran. Åtgärden att i stället hänvisa E.F. – och enligt oemotsagd uppgift från A.M. även henne – till det företag som hade skickat handlingarna till nämnden var givetvis felaktig. Denna inställning vidhölls dock endast tillfälligt och jag ser inte anledning att uppehålla mig vid detta ytterligare.