JO dnr 1509-2004

Förtroenderådet avd. D vid anstalten Härnösand anförde i en anmälan, som kom in till JO den 8 april 2004, i huvudsak följande. Förtroenderådet gav den 10 november 2003 in ett överklagande till anstalten. När anstalten hävdade att något överklagande inte hade kommit in började de att söka efter denna skrivelse. Det visade sig att skrivelsen hade skickats till Kriminalvårdsmyndigheten Härnösand som hade återsänt den till anstalten med motiveringen att det aktuella beslutet (förbud mot försäljning av herrtidningar till intagna som verkställer straff på specialavdelningen för sexualbrottsdömda) inte gick att överklaga. Vidare har en tjänsteman på avdelningen, AA, skrivit till JO och bett om ett klargörande av ett tidigare uttalande om intagnas rätt att inneha vissa tidskrifter. Enligt tjänstemannen skulle JO:s klargörande läggas till grund för en ny prövning av frågan. Trots detta har förtroenderådet inte fått del av JO:s svar.

Anmälan remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Härnösand för yttrande. I remissvaret har kriminalvårdschefen BB anfört i huvudsak följande (de till remissvaret fogade bilagorna har här utelämnats).

Angående ordningsregeln att begränsa utbudet i anstaltens kiosk

Av 4 § lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt, framgår att kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Vidare framgår av samma bestämmelse att, i den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, verksamheten från början bör inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Sist framgår av bestämmelsen att frigivningen skall förberedas i god tid.

Av Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter, KVVFS 1998:8, framgår av 16 § att kriminalvårdsmyndigheten skall upprätta särskilda ordningsregler för anstalt inom ramen för de föreskrifter som Kriminalvårdsstyrelsen har beslutat.

Den 27 juni 2003 fattade den dåvarande kriminalvårdschefen CC beslutet att utbudet av varor för intagna inskrivna vid den nu aktuella avdelningen skulle begränsas på så sätt att pornografiska tidskrifter togs bort ur kiosksortimentet (se bilagd handling).

Därefter har dels Länsrätten i Jönköpings län i dom meddelad den 17 november 2003 (mål nr 2208-03 E), dels Kriminalvårdsstyrelsens regionkontor i Härnösand i beslut meddelat den 25 november 2003 (KVS:s ärendenummer 73-2003-11679) uttalat sig vad gäller innehav för intagna inom kriminalvården på ett sådant sätt att innehavsfrågan på den nu aktuella anstaltsavdelningen genom praxis får anses vara utredd; den dömdes brottslighet, den anstaltsavdelning den intagne är placerad på och den verksamhet som där bedrivs kan idag föranleda att ett visst innehav kan anses äventyra säkerheten i anstalten. Myndigheten anser sig i övrigt följa de lagar, föreskrifter etc. som reglerar dess verksamhet. Den dom och det beslut jag nu hänvisat till bifogas detta yttrande (se bilagda handlingar).

Angående skrivelse daterad den 11 november 2003

Att en skrivelse/anhållan försvinner är förstås både högst beklagligt och inte på något sätt acceptabelt. Myndigheten ser mycket allvarligt på det inträffade och kan i dag inte redogöra för hur skrivelsen kunnat förkomma. Av den anledningen har myndigheten sett över de rutiner som används vid ärendehantering (se nedan) och ser i dag inga sådana brister som gör att samma sak skulle kunna upprepas. Arbetet med ärendehanteringen kommer även att fortsättningsvis regelbundet följas upp, för att på så sätt garantera intagnas rättssäkerhet. Det skall dock anmärkas att det av förtroenderådets skrivelse klart framgår att frågan de fört fram besvarats.

Myndighetens rutiner vid ärendehantering

(rutinerna är framarbetade av kansliassistent DD vid anstalten Härnösands kansli)

1. Rutiner vid överklagningsärenden

1.1 Enskild klient

Överklagningsärende som inkommer till kansliet datumstämplas och registreras därefter i Kriminalvårdens datasystem KLAS under rubriken omprövning. Följande uppgifter registreras: – datum för när överklagandet inkom, – vilket beslut den intagne klagar på, – vart överklagningsärendet sänds, och – datum för översändandet.

Överklagan sänds sedan i original (kopia sparas på anstalten) till rättsvårdsinspektören vid myndighetens kansli som handlägger ärendet. Rättsvårdsinspektören meddelar sedan anstalten myndighetens beslut vid omprövningen per mejl, dvs. elektroniskt.

Beslutet registreras därefter in i omprövning enligt ovan, med uppgifter om vilket datum ärendet omprövats, beslutets innehåll, samt att ärendet vidaresänts till Kriminalvårdsstyrelsen för överprövning. Vidare anges likaså vilket datum detta skett. Detta gäller förstås inte för det fall myndigheten beslutat sig för att ändra anstaltens beslut.

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i ärendet inkommer därefter per mejl till anstaltens myndighetspostlåda och distribueras i två exemplar som datumstämplas, varav den

Vad sist gäller överklagan av beslut som initialt fattats av annan myndighet (till exempel så kallade placeringsbeslut), registreras de på samma sätt som ovan och sänds i original till den myndighet som fattat beslutet. Kopia sparas i den intagnes personakt, med anteckning om när och vart överklagan sänts. Beslut som inkommer i ärendet registreras enligt samma rutin som beskrivits ovan.

1.2 Förtroenderåd Förtroenderåd finns inte upplagda i kriminalvårdens datasystem KLAS. Istället används följande rutin:

Överklagningsärendet ankomststämplas och översänds per internpost till rättsvårdsinspektören vid myndighetens kansli. Kopia sparas på anstaltens kansli i en speciell mapp för de båda förtroenderåden vid anstalten. Mappen förvaras i ett så kallat aktskåp för journaler på kansliet. På kopian noteras datum för översändandet till myndighetens kansli. Beslut som inkommer i ärendet datumstämplas och delges förtroenderådet, varefter avgörandet förs till akten som redan innehåller kopian på det initialt överklagade beslutet.

Vad sedan gäller så kallade anhållan och saken att även sådana tenderar att försvinna, handläggs sådana på i princip samma sätt som överklagningsärende. Förstås kan en anhållan innehålla mycket skilda önskemål från intagna och av den anledningen besvaras sådana inte alltid samma dag och inte heller registreras de vid varje tillfälle i KLAS. Att en anhållan försvinner är förstås, i enlighet med det tidigare anförda, inte heller acceptabelt och nya rutiner vid hanteringen har därför iscensatts på samma sätt som ovan anförts beträffande överklagade ärenden.

Det skall sist framhållas att jag och myndighetens rättsvårdsinspektör den 11 maj 2004 genomförde ett möte med representanter från den aktuella avdelningens förtroenderåd och därunder avhandlade några av frågorna som nu är aktuella. Därefter har emellertid förtroenderådet genomgått vissa strukturförändringar, men arbete med deltagande och ömsedig förståelse fortgår alltjämt på alla plan och nivåer.

Kriminalvårdsinspektör AA:s skrivelse och Justitieombudsmannens svar (se bilagda handlingar)

Av bilagda handling framgår dels vilka frågor kriminalvårdsinspektören Hörnberg nyligen förde till Justitieombudsmannen, dels det svar han därefter fått. Myndigheten finner inga skäl att delge intagna denna typ av skrivelser och inte heller de svar som inkommer till antingen tjänstemän eller myndigheten i denna typ av ärenden. Någon föreskriven regel därför torde inte heller finnas.

Förtroenderådet avd. D gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret. En intagen avhördes därvid.

I beslut den 19 oktober 2005 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

I detta ärende är frågan i första hand om det föreligger hinder mot att begränsa utbudet i kiosken på det sätt som anges i den av kriminalvårdsmyndigheten åberopade lokala ordningsregeln.

Enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen är det inte tillåtet för en myndighet att på grund av en skrifts innehåll, genom åtgärd som inte har stöd i

tryckfrihetsförordningen , hindra bl.a. spridning av skriften bland allmänheten. Enligt 2 kap. 1 § andra punkten regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

De ovan nämnda bestämmelserna reglerar den enskildes rättigheter och de hinder som finns för myndigheterna att inskränka dessa. Av bestämmelserna följer inte någon skyldighet för en myndighet att medverka vid spridning av tryckta skrifter.

Mot bakgrund av det anförda kan jag i det grundlagsrättsliga perspektivet inte se något hinder mot begränsningen av utbudet i kiosken. Jag delar vidare kriminalvårdsmyndighetens uppfattning att utbudsbegränsningen har stöd i lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt och Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter, KVVFS 1998:8 (motsvarande bestämmelser finns numera i Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt, KVVFS 2005:2). I denna del finns således ingen anledning att rikta kritik mot kriminalvårdsmyndigheten.

När det gäller frågan huruvida intagna har rätt att inneha tryckta skrifter av olika slag vill jag framhålla att ett generellt förbud mot innehav av vissa tidskrifter inte är acceptabelt. Frågan om det är försvarligt att i ett enskilt fall vägra en intagen att inneha en viss tryckt skrift är en fråga som i sista hand kan komma att prövas av domstol. Jag finner inte skäl att närmare kommentera denna fråga.

Som kriminalvårdsmyndigheten har anfört i sitt remissvar är det inte acceptabelt att en skrivelse försvinner sedan den har överlämnats till personal i anstalten. Den aktuella skrivelsen från förtroenderådet har uppenbarligen kommit bort. För detta kan myndigheten inte undgå kritik. Eftersom myndigheten nu har sett över de rutiner som används vid ärendehanteringen i anstalten, är någon ytterligare åtgärd från min sida inte påkallad.