JO dnr 1915-2017

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål i flera avseenden mot socialförvaltningen i Höganäs kommun när det gällde förvaltningens handläggning av ärenden som rörde barnen BB och CC. Hon uppgav bl.a. följande:

DD och EE har två barn tillsammans. Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen. Barnen bodde hos EE och hade umgänge med DD. EE och barnen hade skyddade personuppgifter. Under tiden den 13 maj 2016 till den 3 juni 2016

JO begärde att Socialnämnden i Höganäs kommun skulle yttra sig över det som AA hade framfört i sin anmälan.

I ett yttrande anförde nämnden bl.a. följande:

Redogörelse för socialförvaltningens handläggning:

Här lämnas, i syfte att tydliggöra vad som skett, en kronologisk beskrivning av händelseförloppet i den handläggning som nu är föremål för prövning,

160531 ansöker mamma om stöd i form av placering för sina pojkar CC och BB. Framkommer att mamma och pojkarna är sekretessmarkerade med bakgrund av familjevåld.

160601 Bedömning görs att inte underrätta pappa. (Punkt l och 2 i anmälan)

160706 Fattas beslut om tillfällig familjehemsplacering för pojkarna. Båda pojkar placeras i samma jourhem.

160801 Pappa meddelas att det är inletts utredning enl SoL 11:1 och att pojkarna är tillfälligt placerade i jourhem. Möte för utredningssamtal bokas med pappa. – – –

Bemötande av respektive punkt

l och 2. 160801 informerar enhetschef pappa om att utredning enligt SoL 11:1 inleddes 160531 och att pojkarna placerades i kommunens jourhem 160706. Anledningen till att informationen till pappa inte delgavs honom tidigare var på grund av sekretessmarkering för mamma och pojkarna samt oro från mamma om risk för hot. Detta informerades pappa om och vid den tidpunkten accepterade han både att utredning pågick samt att pojkarna var placerade. Pappa uppfattades som ledsen och bekymrad över sina pojkar och blev förvånad över mammans handlande. – – –

Bedömning

Det gjordes en bedömning inledningsvis i ärendet att avvakta att informera pappa. Att inte meddela honom förrän efter att placeringen var gjord, anser undertecknad var sent och en brist i handläggningen. Kontakten med pappa inledningsvis och fram till att pojkarna blev omhändertagna enligt LVU § 6 anser socialtjänsten fungerade väl.

Det står också klart att informationsöverlämning mellan handläggare och brist i aktanteckningar har förekommit och beror framför allt på handläggarbyte. Detta är brister som socialnämnden arbetar med för att det inte skall upprepas. – – –

JO begärde in vissa journalhandlingar som gällde CC och BB från förvaltningen.

AA kommenterade remissvaret.

AA har framfört klagomål mot socialförvaltningens handläggning av ärendena om BB och CC i flera avseenden. Jag har riktat in min granskning på två centrala frågor i ärendet, nämligen frågorna om nämndens skyldighet att informera en vårdnadshavare om att en s.k. barnutredning har inletts och förutsättningarna för att ett barn ska få vård i ett familje- eller jourhem på frivillig grund enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) , SoL.

Modern till BB och CC ansökte den 31 maj 2016 om att barnen skulle ges vård utanför det egna hemmet. Nämnden inledde en utredning om barnen samma dag. Nämnden placerade barnen i ett jourhem den 6 juli 2016. Den 1 augusti 2016 informerade nämnden DD om att en utredning om barnen hade inletts och att barnen hade placerats i ett jourhem.

Nämndens skyldighet att informera en vårdnadshavare om en inledd utredning

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom en ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan ge skäl till någon åtgärd av nämnden ( 11 kap. 1 § SoL ). Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd ska den som berörs av en sådan utredning, om det inte finns särskilda skäl, genast informeras om det ( 11 kap. 2 § tredje stycket SoL ).

Utgångspunkten är alltså att information om att en utredning har inletts genast ska ges till den som berörs av utredningen. Om barnet har två vårdnadshavare ska nämnden se till att båda vårdnadshavarna får information om beslutet.

I förarbetena till bestämmelsen anförs bl.a. att det inte får råda något tvivel om att en utredning pågår. Vårdnadshavarna ska alltså alltid informeras om nämndens beslut och avsikter i fråga om utredningens bedrivande ( prop. 1996/97:124 s. 110 ). I vissa situationer kan nämnden dock ha skäl att avvakta med att informera en vårdnadshavare om att en utredning har inletts. Ett sådant skäl kan vara att vårdnadshavaren, eller någon familjemedlem, är misstänkt för övergrepp mot barnet och en polisutredning om det befinner sig i ett känsligt läge. Även ett uttryckligt önskemål från ett barn kan utgöra ett sådant skäl. Det får dock inte bli fråga om någon längre tid som en vårdnadshavare hålls ovetande om en pågående utredning (se t.ex. JO 2011/12 s. 415, dnr 1933-2009 , och prop. 2012/13:10 s. 61 och 62 ). Den omständigheten att en vårdnadshavare och/eller ett barn har skyddade personuppgifter medger dock inte att nämnden

I sin ansökan uppgav modern att hon inte klarade av sitt föräldraskap. Vid tidpunkten stod hon utan bostad, och barnen vistades hos en anhörig. Det står mot den bakgrunden klart att utredningen avsåg att klarlägga om det fanns skäl för nämnden att ingripa till barnens skydd eller stöd och att utredningarna om BB och CC alltså har fallit in under bestämmelsen i 11 kap. 2 § SoL .

När DD fick information om beslutet hade utredningen pågått i två månader. Nämnden har i sitt remissvar som skäl till att man inte informerade DD om utredningen angett att EE och barnen hade skyddade personuppgifter och att EE uttryckte oro för hot. Som jag har redogjort för ovan motiverar inte omständigheten att en förälder eller ett barn har skyddade personuppgifter att en vårdnadshavare hålls ovetande om en utredning. Det fanns alltså inte något godtagbart skäl för nämnden att avvakta med att informera DD om utredningen. Det innebär att DD genast skulle ha informerats om den inledda utredningen. För dröjsmålet förtjänar nämnden kritik.

Placering av ett barn i ett familje- eller jourhem med stöd av bestämmelserna i SoL kräver samtycke från båda vårdnadshavarna

Socialnämnden ska verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden. I nära samarbete med hemmen ska nämnden sörja för att barn som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och det stöd som de behöver och, om barnets bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.

Socialnämndens insatser för barn ska göras i samförstånd med vårdnadshavarna. Under vissa förutsättningar kan ett barn ges vård utan vårdnadshavarnas samtycke. Bestämmelser om sådan tvångsvård finns i lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om barnet har två vårdnadshavare ska de utöva bestämmanderätten tillsammans ( 6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken ). Ett barn får inte med stöd av bestämmelserna i SoL placeras i ett familje- eller jourhem utan att vårdnadshavaren har lämnat sitt samtycke till det. Om barnet har två vårdnadshavare krävs samtycke av båda. Samtycket ska avse både att barnet får vård utanför det egna hemmet och var barnet ska vistas under vårdtiden.

Innan nämnden placerade barnen i jourhemmet tillfrågade nämnden inte DD om han samtyckte till en sådan insats. Såsom jag har redogjort för ovan får ett barn inte ges vård i ett jourhem med stöd av bestämmelserna i SoL utan att båda vårdnadshavarna har lämnat sitt samtycke till det. När ett barn har placerats i ett familje- eller jourhem med samtycke från barnets vårdnadshavare finns det inte någon möjlighet för nämnden att hemlighålla barnets vistelseort. Om nämnden ansåg att det fanns skäl att hemlighålla barnets vistelseort för DD borde nämnden ha övervägt om vården behövde ges med stöd av LVU.

Ärendet avslutas.