JO dnr 1933-2004

I samband med en inspektion vid Polismyndigheten Dalarna i mars 2004 granskades bl.a. protokoll över omhändertaganden enligt lagen ( 1976:511 ) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).

Såvitt framgick av ett protokoll (löpnummer 173-03) hade ett omhändertagande gjorts i en bostad. Enligt protokollet hade polisassistenterna AA och BB den 20 december 2003 omhändertagit en man som hade tagit sig in i någon annans bostad och lagt sig på golvet för att sova. Mannen hade raglat, tydligt luktat sprit och talat sluddrigt samt utgjort en fara för sig själv; han hade trott att han befann sig i sitt eget hem. Hemfridsbrott kunde misstänkas varför en anmälan om grovt hemfridsbrott upprättades.

Mot bakgrund härav beslutade jag att ta upp polismyndighetens handläggning av ärendet till utredning i ett särskilt ärende.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över det aktuella omhändertagandet. Polismyndigheten kom in med ett remissvar jämte upplysningar från berörda polismän.

CC anförde bl.a. följande.

Som jag skrev i anmälan var grunden till ingripandet ett hemfridsbrott. En berusad man hade brutit sig in i en lägenhet genom balkongdörren på x-gatan och sedan lagt sig på golvet i vardagsrummet och somnat. Kvinnan som bodde i lägenheten var mycket rädd, hon hade ingen aning om vem mannen var. En anmälan upprättades och mannen avvisades därifrån, ut på x-gatan. (Patrullen övertog kvinnans nödvärnsrätt).

Mannen saknade ytterkläder och var kraftigt berusad. Han visste inte var han var eller var han bodde, han trodde att han hade gått hem till sig men han bor inte på xgatan utan på y-gatan. En miss på ca en kilometer fågelvägen. Här gjordes bedömningen (ute på x-gatan) att han var en fara för sig själv varvid han medtogs för tillnyktring.

Av polismännens redogörelse synes framgå att de avvisat den berusade personen från lägenheten med stöd av nödvärnsrätten som den kommer till uttryck i 24 kap 1 § 3 p brottsbalken . Väl ute på gatan har bedömningen gjorts att mannen var så berusad att han utgjorde en fara för sig själv, varvid han omhändertogs med stöd av LOB.

Som grund för åtgärden att avlägsna mannen från lägenheten har polismännen åberopat de allmänna grunderna för ansvarsfrihet som framgår av brottsbalken . Att lägenhetsinnehavaren hade möjlighet att med stöd av nödvärnsrätten avlägsna mannen måste anses uppenbart, liksom det torde vara rättsenligt att den som kommer den angripne till hjälp har samma rätt som den angripne.

Polisman har emellertid genom föreskrifterna i polislagen sådana befogenheter att det skulle falla sig naturligt att i förevarande fall, om ett gripande inte ansågs aktuellt, avvisa mannen med stöd av 13 § polislagen för att avvärja en straffbelagd handling, för att i ett senare skede göra en bedömning utifrån rekvisiten i LOB.

Dokumentationen med anledning av ingripandet uppvisar dock brister, såtillvida att den inte utvisar grunden för beslutet att avlägsna personen från lägenheten.

Polismyndigheten har för avsikt att uppmärksamma berörd personal på de krav på dokumentation som 27 § polislagen uppställer.

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av en polisman (1 § första stycket LOB). Anträffas någon där han eller någon annan har sin bostad, får han inte omhändertas enligt första stycket (andra stycket). Ett omhändertagande med stöd av LOB kan således inte ske i någons bostad.

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från ett visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas ( 13 § första stycket polislagen , 1984:387). Är en sådan åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas (andra stycket).

Enligt 27 § första stycket polislagen skall protokoll föras över ett ingripande som innebär att någon avvisas, avlägsnas, omhändertas eller grips. I paragrafens andra stycke föreskrivs bl.a. att det av protokollet skall framgå grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot och vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet.

Såvitt framgår av det aktuella omhändertagandebladet verkställdes omhändertagandet i en bostad. Som nyss sagts är ett sådant handlande inte tillåtet. I ärendet har emellertid upplysts att omhändertagandet inte gjordes i bostaden utan ute på gatan. I likhet med polismyndigheten kan jag således konstatera vissa brister i dokumentationen, och jag noterar att polismyndigheten har för avsikt att uppmärksamma berörd personal på de krav på dokumentation som 27 § polislagen uppställer. Vidare kan jag ansluta mig till vad polismyndigheten anfört i sitt yttrande

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.