JO dnr 3376-2003
Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten med anledning av handläggningen av beslag
I en anmälan framförde AA kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid dåvarande Åklagarmyndigheten i Stockholm. Hon uppgav att visst gods, tillhörande såväl enskilda som ett företag, togs i beslag av utredningsmässiga skäl vid en husrannsakan den 10 april 2002. Innan rättegången i målet påbörjades återlämnades en del av godset och hon fick beskedet att resterande gods skulle lämnas tillbaka när förhandlingarna var avslutade. Sedan rättegångarna avslutats påminde AA om godset men trots detta var det i augusti 2003 inte återlämnat. Företaget hade orsakats ekonomisk skada av polisens och åklagarens agerande.
Beslagsprotokoll och diarieblad i Åklagarmyndighetens i Stockholm (internationella åklagarkammaren) ärende C09-9-258-02, Stockholms tingsrätts dom den 16 juli 2002 i mål B 2492-02 samt dagboksbladet och domen den 30 oktober 2002 i Svea hovrätts mål B 7624-02 infordrades och granskades. Av dagboksbladet framgick att Högsta domstolen inte meddelat prövningstillstånd i målet. Vid granskningen noterades därutöver bl.a. att det föreföll som om beslut inte hade fattats beträffande vissa beslag i beslagsliggaren.
Ärendet remitterades till polismyndigheten som anmodades att beträffande ett antal beslagsprotokoll lämna en redogörelse för vad som hänt med varje enskilt beslag.
Polismyndigheten anförde följande.
Upplysningar har inhämtats från City polismästardistrikt, polismästaren BB.
Bakgrund
Den 11 och den 24 april 2002 genomförde Polismyndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, husrannsakan på ett antal adresser i Stockholm. Anledningen till åtgärden var att det förelåg misstanke om grovt koppleri. Vid dessa tillfällen togs ett stort antal föremål i beslag. Utredningen ledde sedermera fram till en dom den 16 juli 2002 i Stockholms tingsrätt (Mål nr B 2492-02). Tingsrättens dom överklagades till Svea hovrätt, vars dom den 30 oktober 2002 (B 7624-02) vann laga kraft den 28 november samma år. Med anledning av de beslag som gjordes i målet har en av de
Rättslig reglering
Reglerna om beslag finns i 27 kap. rättegångsbalken (RB). Av 1 § framgår bl.a. att föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat får tas i beslag. Ett beslut om beslag får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något motstående intresse.
Om det inte längre finns skäl för beslag skall beslaget omedelbart hävas. Ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller av åklagaren (8 §).
Rikspolisstyrelsen har i FAP 102-2 (RPSFS 2000:56) meddelat föreskrifter och allmänna råd beträffande egendom som har tagits i beslag. Av 6 kap. framgår att det för uppföljning, kontroll och redovisning av egendomen skall finnas en beslagsliggare hos polismyndigheten (1 §). I beslagsliggaren skall antecknas uppgifter om bl.a. hävande av beslag, redovisning av egendomen och andra åtgärder som rör egendomen (2 §). Polismyndigheten skall förordna en anställd att minst två gånger per år granska beslagsliggaren, verifikationer och godsförvaring genom stickprov (3 §).
City polismästardistrikt har meddelat en distriktsorder 102 C (DO 1 2001:02) rörande rutiner vid beslag, förverkande och egendom tagen i förvar. Av punkten 1.1 framgår att en beslagsliggare skall föras vid gods- och registerroteln. Rotelchefen ansvarar för att beslagsliggaren förs och för att uppföljning och redovisning sker av egendom som har tagits i beslag. Av punkten 1.2 framgår att egendom som tas i beslag skall förvaras i särskilda beslagsförråd på gods- och registerroteln. Tillfällig förvaring av egendom utanför beslagsförråd skall ske i särskilda godsrum, förvaringsskåp eller liknande. Ansvarig för sådan förvaring är den som disponerar egendomen. Av punkten 1.7 framgår hur utlämnat gods skall kvitteras. I samtliga fall översändes kvittensen i original till beslagsliggaren för förvaring. Av punkten 1.8 framgår att alla beslut som rör förfarandet med beslagtaget gods skall meddelas beslagsliggaren genom att beslutet i original översänds alternativt en kopia om originalet inte finns att tillgå.
Redogörelse avseende beslagsprotokoll
Se bilaga 1.
Bedömning
Av den utredning som myndigheten har erhållit från City polismästardistrikt framgår att hanteringen av beslagtaget gods, såvitt nu är ifråga, i flera fall har skett i strid mot gällande regler. Det förekommer bland annat att gods har lämnats ut efter muntligt besked av åklagaren, utan att det har funnits ett skriftligt beslut. Vidare har rutinerna för hur beslut och andra viktiga handlingar skall lämnas till gods- och registerroteln, för att fogas till beslagsliggaren, inte följts. Enligt gods- och registerroteln hanteras på roteln ca 8 800 beslagsprotokoll per år, varav 5 500 ärenden med inlämnat gods. Beslagsliggaren sköts i dag manuellt och det finns inget system för att få indikationer på att uppgifter eller handlingar saknas i ett ärende. Det är, inte minst med beaktande härav, enligt myndighetens uppfattning, av största vikt att de bestämmelser – som finns till för att denna hantering skall fungera effektivt och rättssäkert – också i praktiken efterlevs i myndigheten.
Avslutningsvis vill myndigheten anföra att City polismästardistrikt har förändrat vissa rutiner i syfte att undvika att fel som har begåtts skall upprepas framöver. Polismästardistriktet kommer framledes att på lämpligt sätt informera all personal om vikten av en riktig beslags- och godshantering och, där så behövs, erbjuda utbildning för de anställda. Numreringen i beslagsprotokollen har tidigare lett till missförstånd. Detta problem har numera – efter en dialog med Rikspolisstyrelsen – rättats till. Det pågår också ett arbete med att ta fram ett datoriserat system för
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten i Stockholm för upplysningar och yttrande över handläggningen av de ovan angivna beslagen. Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande jämte upplysningar från chefsåklagaren CC (här utelämnade; JO:s anm.) och kammaråklagaren DD.
DD anförde bl.a. följande (redogörelse avseende beslagsprotokollen, se bilaga 2).
Bakgrund
11 april 2002 genomförde Citypolisen husrannsakan på flera adresser i Stockholmsområdet med anledning av misstanke om grovt koppleri (C9-9-258-02). Ett stort antal föremål togs i beslag. Sammantaget har åtskilliga beslut om husrannsakan fattats och en stor mängd föremål har tagits i beslag vid olika tillfällen och av olika personer. Målet har varit stort och komplicerat och har renderat flera nya stora mål (C9-9-676-02, C9-9-685-02 och C9-14-738-02).
Huvudmannen i mål C9-9-258-02, EE bedrev koppleriverksamhet i stor omfattning på flera adresser. Han drev även en mekanisk verkstad under namnet E. med hjälp av svart arbetskraft från Ungern. Aktiebolaget ägdes dock officiellt av hans unga hustru AA eftersom EE hade stora skulder. Hustrun stod även som ägare till parets bilar trots att det var EE som använde bilarna och hon saknade körkort.
EE åtalades och dömdes slutligen den 30 oktober 2002 av Svea hovrätt för grovt koppleri, våldtäkt, olaga hot, häleri och bokföringsbrott till fängelse i sex år och 1 020 000 kr förklarades förverkat såsom värde och vinning av koppleriverksamheten. I mål C9-14-738-02 dömdes EE slutligen den 30 december 2003 av Svea hovrätt för sexuellt tvång till fängelse ett år.
Även AA åtalades och dömdes för koppleri. Hennes roll var dock underordnad och hennes agerande styrdes och styrs troligen fortfarande av EE.
Mitt under huvudförhandlingen i tingsrätten, som i övrigt var tämligen kaotisk, greps en av huvudmännen (D.) i mål C9-9-676-02 för grovt narkotikabrott och grovt koppleri samt flera gärningsmän i mål C9-9-685-02 för grovt narkotikabrott (80 kg amfetamin). Många poliser från olika rotlar blev involverade i arbetet. Jag var förundersökningsledare för dessa tre mål och arbetsbördan blev mycket tung eftersom jag satt i huvudförhandling på dagarna.
Nya uppgifter som var av betydelse för båda kopplerimålen (258-02 och 676-02) strömmade in även efter huvudförhandlingen i tingsrätten (258-02) och fram till hovrättsförhandlingen (258-02) som ägde rum i mitten på oktober 2002. Samma bevisning har delvis använts i båda kopplerimålen samt båda målen mot EE.
Förundersökningen leddes inledningsvis och fram till den 26 april 2002 av en kollega på kammaren. Förundersökningen övertogs av mig den 29 april 2002. Hos polisen ansvarade inledningsvis FF, grupp 9, Utredningsroteln för utredningsarbetet. Utredningen visade sig vara så omfattande och komplicerad att jag begärde att mera utredningspersonal med särskild kompetens skulle tillsättas. Biträde begärdes även från EBM. Utredningsarbetet bedrevs inledningsvis inte på ett tillfredsställande sätt inte minst på grund av resursbrist. Beslut och andra utredningsåtgärder verkställdes inte som de skulle. Efter ett par veckor lämnade FF sitt uppdrag i ärendet. Ansvaret övertogs av gruppchefen. Andra utredare som tog över målet fick inte del i alla handlingar, inklusive beslag och beslagsprotokoll. Flera månader efter att de nya utredarna tagit över ärendet kunde beslag påträffas som varken jag eller utredarna kände till (exempelvis beslag 2422). Detta var mycket otillfredsställande och ledde genast till påpekanden och åtgärder från min sida.
På grund av bristande ordning och osämja i grupp 9 tvingades jag, tillsammans med rotelchefen styra upp utredningsarbetet så att förundersökningen kunde bedrivas på
Parallellt med arbetet på kammaren hade jag Riksåklagarens uppdrag att organisera och genomföra en större internationell konferens för alla Europas Riksåklagare (Eurojustice). Konferensen ägde rum i början av oktober 2002, vecka 40 i Visby på Gotland.
Detta medförde att många beslut däribland fastställande och hävanden av beslag, fick fattas per telefon med utredarna. Den höga arbetsbelastningen medförde att de viktigaste besluten kom att prioriteras.
Av hälsoskäl – – – övertogs mål C9-0-685-02 och mål C9-14-738-02 av andra kollegor på kammaren under oktober månad 2002. Jag behöll dock mål C9-9-676-02 eftersom det var så starkt sammankopplat med mål C-9-9-258-02 (EE).
Tingsrättsdomen i mål C9-9-676-02 meddelades den 21 mars 2003. Den 5 maj 2003 gick jag på föräldraledighet. Hovrättsdomen meddelades den 23 juni 2003. – – –
Bedömning
Hanteringen av beslagen har i flera fall skett i strid med gällande regler. Bristerna har, som ovan nämnts, berott på en mycket hög arbetsbelastning hos både åklagaren och polisen i kombination med osämja i utredningsgruppen. Beträffande egendomen som tagits i förvar beror felaktigheterna även på bristande rutiner.
Åklagarmyndigheten
Samtliga beslag har gjorts under 2002 av City polismästardistrikt som har nummer 0221-02 framför sina beslagsnummer. För att undvika alltför många siffror och underlätta läsandet har nu nämnda siffror utelämnats i upplysningarna. – – –
Enligt 27 kap 8 § första stycket rättegångsbalken skall beslag omedelbart hävas om det inte längre finns skäl för beslag. I paragrafens fjärde stycke anges att ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller åklagaren. I paragrafens femte stycke sägs att rätten skall pröva om beslaget fortfarande skall bestå när målet avgörs. Vid åtals väckande eller senast före det att huvudförhandling avslutas skall således beslut om beslag vara hävda eller överlämnade till rätten för beslut såsom t.ex. förverkandebeslag eller bevisbeslag. Över beslag skall föras protokoll enligt kapitlets 13 §.
Enligt Riksåklagarens föreskrifter om dokumentation och underrättelser vid tvångsmedel, RÅFS 2002:1, skall en åklagare som beslutar om användande av ett straffprocessuellt tvångsmedel eller om hävande av en sådan åtgärd dokumentera beslutet och svara för de underrättelser som krävs för att beslutet skall kunna verkställas.
Beslag -2423 p 1-6 och 9-18, -2426 samt -2770
Vad beträffar dessa beslag har beslut i rätt tid fattats och antecknats på exemplar av beslagsprotokollen. Samtliga beslut har diarieförts och enligt diariet har meddelande expedierats till polisen. Åklagaren har i denna del enligt min mening handlagt frågan om beslag helt korrekt. Enligt polismyndighetens uppgifter har godset lämnats ut.
Beslag -2422 p 3-18, -2428, -2517 och -2518
Enligt 27 kap 8 § femte stycket skall rätten pröva om ett beslag skall bestå när målet avgörs. Då rätten meddelar dom i målet skall således alla tvångsmedel i målet upphöra om inte rätten beslutar något annat. Detta gäller även beslag som inte alls har förekommit under tingsrättens handläggning av målet ( SOU 1995:47 s 432 ).
Åklagaren borde i dessa fall ha sett till att beslagen hävdes innan huvudförhandlingen i tingsrätten avslutades eller begärt fastställande av bevisbeslag. De misstänkta har, enligt vad DD uppgett, inte framställt anspråk på godset innan huvudförhandlingen. Beslagen är hävda av åklagare efter tingsrättens dom, på begäran av de berörda eller sedan det i övrigt framkommit att föremålen varit kvar i beslag. Eftersom beslagen har upphört i och med tingsrättens dom har fråga om beslut förfallit. Förfarandet är emellertid vanligt, eftersom polisen oftast kräver ett beslut från förundersökningsledaren för att de skall lämna ut godset i fråga.
Beslagen -2422 p 3-18, -2423 p 9-18, -2428, -2517, och -2518
Som tidigare anförts skall åklagare dokumentera sina beslut om tvångsmedel.
De nu angivna beslagen har, med undantag för -2428 p 14 och 19, hävts vid olika tillfällen enligt beslut som dokumenterats på beslagsprotokollen eller i särskilda beslut. Besluten har emellertid inte diarieförts, vilket borde ha skett. Det framgår därför inte om de expedierats till polismyndigheten.
Vad beträffar beslaget -2428 p 14 och 19 har något beslut om hävande av beslagen eller om förvar inte kunnat återfinnas. Beslagen består av pengar och har inte tagits upp i stämningsansökan. Enligt uppgift från polismyndigheten har pengarna utmätts av kronofogdemyndigheten den 1 oktober 2003.
Beslagen -2422 p 1-2 och -2423 p 7-8
DD har den 19 juni 2002 fattat beslut om förvarstagande av dessa beslagspunkter och dokumenterat besluten på beslagsprotokollen. Beslagspunkterna har angetts i stämningsansökan under särskilt yrkande.
Sedan DD erfarit att beslaget -2422 p 1 inte innehöll pengar och inte utmätts, har hon den 26 november 2003 fattat beslut om att häva beslaget. Beslutet har dokumenterats på en särskild handling. Frågan om beslut har förfallit efter tingsrättens dom.
Beslagen -4166, -4092, -4808 och -4809
Något beslagsprotokoll med nummer -4166 har inte kunnat återfinnas. Enligt länspolismästarens yttrande har vare sig protokoll eller några beslut inkommit på detta nummer till beslagsliggaren. Enligt stämningsansökan skall beslagsprotokollet -4166 avse fordon med registreringsnummer AAA, BBB och CCC. Beslagsnumret har angivits i stämningsansökningen under särskilt yrkande. I diariet finns följande anteckning ”Beslut rörande beslag nr 0221-02-4166 yrk. att kvarstadsbeslut består i stg.ans”. Enligt uppgift från beslagsliggaren har numret lämnats ut för protokoll den 20 juni 2002, d.v.s. samma dag som stämningsansökan expedierades.
FordonetBBB skall enligt stämningsansökan finnas upptaget i beslagsprotokollet -4166. Fordonet återfinns såvitt framkommit inte på något annat beslagsnummer. Det har inte utmätts av kronofogdemyndigheten och det är oklart vad som hänt med fordonet.
Fordonen AAA och CCC som enligt stämningsansökan skall finnas upptagna i beslagsprotokollet -4166 finns även upptagna i beslagsprotokollet -4809. Protokollet har senare datum än stämningsansökan, vilket förefaller märkligt. Fordonen är dokumenterade på bild i en fotobilaga till förundersökningen. Beslagsprotokollet -4809 återfinns inte i åklagarmyndighetens akt och är inte diariefört som inkommet. Beslaget ser ut vara fastställt per telefon. Utmätning har skett av kronofogdemyndigheten.
Beslaget -4092 avser ett fordon DDD som utmätts av kronofogdemyndigheten. Enligt stämningsansökan skall även fordonet EEE finnas antecknat i protokollet -4092, vilket inte framgår av protokollet. Detta fordon finns emellertid antecknat i protokollet -4808.
Även -4808 har ett senare datum än stämningsansökan, vilket förefaller märkligt mot bakgrund av att det ena fordonet – DDD – tagits upp i stämningsansökan. Protokollet återfinns inte i åklagarmyndighetens akt och är inte diariefört som inkommet. Beslaget ser ut att ha fastställts per telefon. Fordonet FFF har återlämnats till AA.
Avslutande synpunkter
Handläggningen av de ifrågavarande beslagen har uppenbarligen inte varit helt korrekt i alla delar och förtjänar kritik. Så har t.ex. vissa protokoll och vissa beslut inte diarieförts. Gods som synes vara i beslag har inte kunnat återfinnas. Vidare har beslut beträffande beslagen inte fattats i rätt tid. Vid bedömningen bör emellertid beaktas att det har varit fråga om ett omfattande och komplicerat ärende som har lett till och haft samband med flera andra ärenden. Fyra olika åklagare har varit inblandade i målet på grund av barnledigheter och semestrar. Härtill kommer att det under hela utredningstiden har varit svårigheter att få tillräckliga polisresurser för att kunna bedriva förundersökningen noggrant och effektivt.
I mål av den här arten är det särskilt viktigt att förhör hålls angående beslagtaget gods innan åtal väcks. Att så inte har skett får tillskrivas de redovisade problemen med tillgängliga polisresurser.
Någon allvarlig slutlig rättsförlust för enskild synes inte ha uppstått.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.
I 27 kap. rättegångsbalken (RB) finns regler om beslag. Enligt 1 § första stycket får ett föremål som skäligen kan antas ha betydelse för en brottsutredning (bevisbeslag) eller vara någon avhänt genom brott (återställandebeslag) eller på grund av brott förverkat (förverkandebeslag) tas i beslag.
Om det inte längre finns skäl för beslaget skall det omedelbart hävas (8 § första stycket). Ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller åklagaren (8 § fjärde stycket). När målet avgörs, skall rätten pröva om ett beslag fortfarande skall bestå (8 § femte stycket). Om rätten försummar att uttala sig om ett beslag när målet avgörs anses beslaget hävt i och med att dom meddelas i målet (jfr JO 1993/94 s. 38 och SOU 1995:47 s. 431 f.)
Över beslag skall föras protokoll som anger ändamålet med beslaget och vad som därvid förekommit (13 §). Av protokollet skall alltid framgå bl.a. vem som har beslutat om beslaget.
I 26 kap. RB finns bestämmelser om kvarstad i brottmål. Om någon är skäligen misstänkt för brott och det skäligen kan befaras att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrar sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antas att på grund av brottet ådömas honom, får det förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning (1 § första stycket).
I avvaktan på rättens beslut om kvarstad får undersökningsledaren eller åklagaren ta lös egendom i förvar (3 § första stycket). Har undersökningsledaren eller åklagaren tagit lös egendom i förvar skall han så snart det kan ske och senast fem dagar därefter lämna in en framställning om kvarstad till rätten. Görs inte en sådan framställning skall egendomen omedelbart återställas (4 § första stycket).
När en framställning kommit in skall rätten så snart det kan ske och, om synnerligt hinder inte möter, senast på fjärde dagen därefter hålla en sådan förhandling som avses i 2 §. Utsätts huvudförhandling att hållas inom en vecka sedan framställningen kom in får dock, om inte rätten finner att särskild förhandling bör äga rum, förhandlingen anstå till huvudförhandlingen (4 § andra stycket).
Beslutas kvarstad, beträffande egendom som tagits i förvar, skall, om rätten inte beslutar annat, egendomen bli kvar i myndighetens vård, till dess beslutet verkställts (4 § tredje stycket).
Riksåklagarens föreskrifter om dokumentation och underrättelser vid tvångsmedel (RÅFS 2002:1) hade följande lydelse. (RÅFS 2002:01 ersattes den 29 december 2005 med ÅFS 2005:30 med ett likalydande innehåll.)
Dokumentation
1 § En åklagare som beslutar om användande av ett straffprocessuellt tvångsmedel eller om hävande av en sådan åtgärd skall dokumentera beslutet. Av dokumentationen skall framgå vem som har fattat beslutet, tidpunkten för det och, i förekommande fall, vem som har varit föredragande i ärendet.
2 § När en åklagare beslutar i fråga som avses i 1§ svarar åklagaren för de underrättelser som krävs för att beslutet skall kunna verkställas. Åklagarens åtgärder skall dokumenteras.
Delegation
3 § En åklagare får uppdra åt en annan åklagare att lämna underrättelser enligt 2 §. Ett sådant uppdrag får också lämnas till någon annan anställd vid åklagarmyndigheten eller till en polisman eller en tulltjänsteman. Uppdrag att lämna underrättelse om beslut om hävande av häktning får dock lämnas endast till en annan åklagare.
4 § När ett uppdrag ges enligt 3 § skall åklagaren lämna de instruktioner för uppdraget som behövs för att säkerställa att uppdraget utförs på ett riktigt sätt. Åklagaren skall dokumentera till vem uppdraget lämnats.
I den aktuella förundersökningen, som avsåg misstanke om grovt koppleri, genomfördes i april 2002 husrannsakningar vid vilka ett stort antal föremål togs i beslag. Den 29 april 2002 övertog DD förundersökningsledarskapet. Hon väckte åtal den 20 juni 2002 och tingsrätten meddelade dom i målet den 16 juli 2002. Hovrättens dom meddelades den 30 oktober 2002. Det kom sedan att dröja till november 2003 innan i huvudsak allt gods som tagits i beslag i ärendet var utlämnat.
Den organisatoriska uppdelningen av ansvaret för den brottsutredande verksamheten mellan två olika myndighetsorganisationer förutsätter att polis och åklagare kan samverka på ett effektivt och förtroendefullt sätt. I förevarande fall verkar det ha brustit inte bara i samarbetet mellan polis och åklagare utan också i polisens interna samarbete. Det får givetvis inte förekomma att förundersökningsledaren undanhålls information om beslag som verkställts. Av 1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) följer att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. För att kunna fullgöra sin skyldighet som förundersökningsledare, och därvid bl.a. häva beslag när det inte längre finns skäl för dem, krävs att denne har kännedom inte bara om de beslag som han eller hon själv fastställt utan även om sådana som fastställts av annan. DD har uppgett att hon vidtog åtgärder så snart det inträffade uppmärksammades varför saken inte föranlett någon ytterligare åtgärd från min sida.
Av utredningen framgår att den aktuella förundersökningen varit omfattande. Såväl polismyndigheten som Åklagarmyndigheten har vidgått att flera felaktigheter förekommit när det gäller handläggningen av de aktuella beslagen. Beträffande vissa beslag (t.ex. beslagsnr. 02-2426 p. 1-7, 02-2428 p. 7-9) har polismyndigheten och Åklagarmyndigheten lämnat olika uppgifter om vilka beslut som fattats och när detta skett. Ytterligare åtgärder för att försöka utreda vad som faktiskt förekommit har inte framstått som meningsfulla.
Om det inte längre finns skäl för ett beslag skall det enligt 27 kap. 8 § första stycket RB omedelbart hävas. Förundersökningsledaren har därför att under förundersökningen fortlöpande pröva om beslaget skall bestå.
Av DD:s uppgifter framgår att hon inte hade full kontroll över de beslag som verkställts i ärendet. Beträffande flera av de beslag som hon hävde först den 9 oktober 2003 (t.ex. beslagsnr. 02-2428 p 1-6, 10, 12, 15-18 och 02-2517) har hon anfört att hon borde ha övervägt frågan om beslagens bestånd i samband med att hon väckte åtal. Att så inte skedde berodde enligt henne på förbiseende i kombination med ”det kaos som rådde under huvudförhandlingen”. Jag har uppfattat henne så, att det efter åtals väckande inte funnits skäl för att behålla föremålen i beslag. De skulle således självfallet ha hävts redan vid den tidpunkten. Som Åklagarmyndigheten angett hävdes emellertid beslagen i och med att tingsrätten meddelade dom och då inte uttalade sig i frågan om de skulle bestå.
Om hävande av beslag förordnar rätten eller, om beslaget inte meddelats eller fastställts av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Ett sådant beslut skall, som framgått av redovisningen av den rättsliga regleringen, dokumenteras.
Polismyndigheten har vidare anfört att polisen vid utredningsroteln lämnade ut två pass (beslagsnr. 02-2423 p 17-18) den 11 april 2002 då ägarna behövde dessa för att återvända till sitt hemland. Det har inte angetts att utlämnandet föregicks av någon kontakt mellan polis och åklagare. Av DD:s upplysningar framgår att hon den 20 juni 2002 beslutade att beslagen skulle hävas vilket tyder på att hon inte tagit ställning till hävandet i april. Förundersökningen leddes av åklagare. Det ankom således inte på polisen vid utredningsroteln att besluta om utlämnande av de två passen. I några fall har polismyndigheten angett att gods lämnades ut trots att man inte visste vem som hade hävt beslutet och när detta skett (beslagsnr. 02-2426 p. 1-2, 4-5 och 7). I ytterligare några fall framgår inte av polismyndighetens upplysningar om man genom en muntlig kontakt haft kännedom om åklagarens beslut att häva beslaget när godset lämnades ut (t.ex. beslagsnr. 02-2423 p. 9-13 och 16 samt 02-2426 p. 3 och 6). Det nu anförda tyder på en anmärkningsvärd okunnighet om de regler som gäller beträffande hävande av beslag.
Som angetts ovan under avsnittet om den rättsliga regleringen åligger det den åklagare som har hävt ett beslag att se till att polismyndigheten underrättas om beslutet. En sådan underrättelse måste självfallet lämnas i omedelbar anslutning till att beslutet fattats eftersom det är polismyndigheten som har att verkställa beslutet.
Det är i flera fall oklart när underrättelse skickades till polismyndigheten om hävande av beslagen (t.ex. beslagsnr 02-2423 p. 9-18). I åtskilliga fall har det dröjt över ett år innan underrättelse inkom till polismyndighetens gods- och registerrotel. Anledningen härtill har inte kunnat klarläggas. En sådan tidsutdräkt är givetvis helt oacceptabel. Som nyss sagts åligger det i första hand den åklagare som har hävt beslaget att se till att polismyndigheten underrättas. Det ankommer emellertid även på kammarchefen att se till att det finns rutiner som säkerställer att sådan underrättelse sker.
Polismyndigheten har uppgivit att det inte finns något system för att få indikationer på att uppgifter eller handlingar saknas i ett beslagsärende. Ett grundläggande krav är att man har interna bevakningsrutiner som ger en fullständig överblick över samtliga ännu inte avslutade beslagsärenden. Den omständigheten att det finns regler som ålägger åklagaren att underrätta polismyndigheten om beslut i beslagsfrågan befriar inte polismyndigheten från skyldigheten att ha egna rutiner för bl.a. tillsyn och bevakning av godshanteringen. Polismyndigheten har själv hänvisat till de bestämmelser i detta avseende som finns i såväl FAP 102-2 (RPSFS 2000:56) med föreskrifter och allmänna råd beträffande egendom som har tagits i beslag som i den distriktsorder som meddelats av City polismästardistrikt.
I princip skall beslagtaget gods återlämnas genast sedan beslut om hävande fattats. Jag har förståelse för att det av praktiska skäl ibland kan dröja något innan ett beslagtaget föremål lämnas ut. Beslagshanteringen måste emellertid vara sådan att dröjsmål av det slaget endast blir kortvarigt. I förevarande fall har det tagit för lång tid.
Polismyndigheten har beträffande ett beslag (beslagsnr 02-2422 p. 15-16) anfört att detta hävdes den 9 oktober 2003 och att beslutet kom in till polismyndigheten påföljande dag. Enligt utredningsroteln, där godset förvarats, har detta inte lämnats ut därför att man inte lyckats identifiera ägaren till godset. Enligt huvudregeln skall gods lämnas till den från vilken det har tagits i beslag. Åklagaren hade också fattat sitt hävningsbeslut i enlighet med denna regel. Det ankommer inte på polisen att avgöra frågor om äganderätt och att överpröva åklagarens beslut. Godset skulle således ha lämnats ut i enlighet med åklagarens beslut.
När det sedan gäller de i beslag tagna fordonen gör jag följande bedömning. Inledningsvis noterar jag att såväl polismyndigheten som Åklagarmyndigheten har upplyst att något protokoll med det beslagsnummer som åklagaren angett i stämningsansökan inte kunnat återfinnas. Beträffande ett av de fordon som i stämningsansökan uppgavs ha tagits i förvar har inte heller någon anteckning återfunnits i de beslagsprotokoll som infordrats. Det har inte framstått som meningsfullt att utreda den saken vidare.
Av de beslagsprotokoll som infordrats från polismyndigheten framgår att beslagen av fordonen skall ha verkställts den 12, 26 respektive 27 juni 2002. Enligt uppgift på protokollen skulle DD den 27 respektive 28 juni 2002 ha fastställt beslagen. Eftersom åtal väcktes den 20 juni 2002 och DD i stämningsansökan angav att bl.a. fem av fordonen var tagna i förvar kan de uppgifter som antecknats i beslagsprotokollen inte stämma. Det är således oklart vad som faktiskt förekommit beträffande beslagen av fordonen och framför allt när vissa åtgärder vidtogs. Det har inte heller i detta hänseende framstått som meningsfullt att utreda saken vidare.
Mot denna bakgrund är det övergripande intrycket av hur beslagen hanterats när det gäller fordonen att varken polis eller åklagare synes ha haft kontroll över vad som förevarit. Detta är givetvis helt oacceptabelt.
DD har uppgett att hennes minnesbild är att hon inledningsvis beslutade att fordonen skulle tas i beslag. I två av protokollen finns angivet att ändamålet med beslagen var att utröna omständigheter som kunde antas äga betydelse för utredningen. DD har inte utvecklat vad skälet därtill var och det har inte framkommit om t.ex. någon undersökning av bilarna förekommit. Jag anser mig därför inte ha underlag för att rikta någon kritik mot besluten att fastställa beslagen. Jag vill emellertid erinra om att beslag inte är ett tvångsmedel som kan användas inför ett framtida
Av DD:s upplysningar framgår vidare att hon tog fordonen i förvar i samband med att åtal väcktes. Det går inte att i efterhand ha någon uppfattning om besluten om beslag, om de alls skulle ha fastställts, borde ha hävts tidigare. Att ett förvarsbeslut fattas i samband med åtalsbeslutet får den praktiska konsekvensen att en särskild kvarstadsförhandling inte krävs utan att frågan kan prövas vid huvudförhandlingen. De beslut som fattats om att häva beslagen av fordonen och i stället ta dem i förvar synes inte ha dokumenterats. Så borde givetvis ha skett. En underrättelse om förvarsbesluten skall också skickas till polismyndigheten i omedelbar anslutning till att besluten fattas.
Ett motsvarande resonemang rörande frågor om beslag och förvar kan också föras beträffande de kontanter som den 11 april 2002 togs i beslag (beslagsnr 02-2422 p. 1, och 02-2423 p. 7-8) och därefter den 19 juni 2002 togs i förvar. Här kan dock konstateras att DD dokumenterade beslutet att ta pengarna i förvar på beslagsprotokollen.
Det kan, som ett särskilt tydligt exempel på den bristfälliga handläggningen av fordonsbeslagen, nämnas att ett fordon med registreringsnummer FFF inte angetts som taget i förvar i åklagarens stämningsansökan. (Polismyndigheten har emellertid uppgett att när detta fordon skulle ha utmätts av kronofogdemyndigheten bedömdes det vara i för dåligt skick.) DD kan inte minnas något rörande detta fordon. Åklagarmyndigheten har uppgett att åklagaren inte synes ha fattat något beslut rörande fordonet men att detta har återlämnats till AA. Vad som närmare bestämt inträffat rörande detta beslag har inte gått att utreda.
I polismyndighetens yttrande uppges att man förväntade sig ett skriftligt beslut att häva ”beslaget” avseende fordonet EEE när kronofogdemyndigheten inte utmätte det i förvar tagna fordonet eftersom det bedömdes vara i för dåligt skick. Med anledning härav vill jag hänvisa till följande uttalande. Kronofogdemyndigheten avgör självständigt vilken egendom som skall tas i anspråk för att verkställa kvarstaden. Inte ens i de fall där egendom har tagits i förvar finns det någon skyldighet för kronofogdemyndigheten att använda den egendomen för verkställigheten, även om det kanske är sannolikt att så blir fallet. Om den egendom som har tagits i förvar inte tas i anspråk vid verkställigheten av kvarstaden skall den återställas. Någon närmare reglering av hur återställandet skall gå till finns inte (Gunnel Lindberg, a.a., s. 356).
Beträffande övriga i beslag tagna kontanter (beslagsnr 02-2428 p. 14 och 19) har inte utredningen kunnat bringa klarhet i vilka beslut som dessa beslag föranlett åklagaren att fatta.
Jag noterar att polismyndigheten har förändrat vissa rutiner vid City polismästardistrikt i syfte att undvika att fel som har begåtts skall upprepas framöver och att information bl.a. kommer att ges till all personal om vikten av en riktig beslags- och godshantering.
Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte något uttalande från min sida. Upplysningsvis kan nämnas att JO inte är behörig att pröva anspråk på skadestånd.
Ärendet avslutas.
– – – – – –
Redogörelse avseende beslagsprotokoll
Av det underlag som polismyndigheten inhämtat från City polismästardistrikt framgår följande.
Beslagsprotokoll 0221-02-2422
P 1-2, kronofogdemyndigheten meddelade den 7 augusti 2002 att myndigheten hade utmätt gäldenärens fordran/rättighet hos polisen och att polismyndigheten därför inte fick lämna, så vitt nu är i fråga, beslag nr 0221-02-2422 avseende kontanta medel 12 600 kr till någon annan än den kronofogdemyndigheten anvisade. Detta förbud täckte alltså bara punkten två och inte punkten ett som enligt protokollet avser ett brunt kuvert med ungerska affärshandlingar och stämpel. Enligt gods- och registerroteln återstår punkten ett. Enligt utredningsroteln är beslutet om förvar av punkten ett ännu inte hävt p.g.a. ett förbiseende av åklagarmyndigheten (som trott att såväl punkten ett som punkten två var utmätta). Godset förvaras sedan den 3 oktober 2003 på gods- och registerroteln.
P 3-14, samtliga dessa beslut har hävts av åklagaren den 9 oktober 2003 och besluten har den 10 oktober samma år inkommit till gods- och registerroteln. Det beslagtagna godset har i samtliga dessa fall, redan före beslutet, återlämnats till och kvitterats av AA. Att så har skett före det att beslut har fattats beror på att polisen dessförinnan hade fått ett muntligt besked från åklagaren. När beslagsprotokollet översändes till åklagarkammaren för påförande av beslutet angavs som beslutsdatum dagen för påförandet av beslutet.
P 17-18, dessa två beslagspunkter rör två lappar med telefonnummer och fem stycken handlingar (troligen ungerska). Även detta beslag är hävt av åklagaren den 9 oktober 2003 och beslutet nådde gods- och registerroteln dagen därpå. Godset är utlämnat till och kvitterat av AA redan den 1 oktober 2003, efter muntligt besked från åklagaren. Ärendet är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-2423
P 1-6, dessa beslagspunkter avser en damhandväska med följande innehåll: postens ID-kort utställt på AA, visitkort från EuroLego (EE), div. svenska och utländska mynt, tre nycklar på en ring, ett paket cigaretter. Dessa beslag hävdes genom beslut av åklagaren den 20 juni 2002. När beslutet nådde gods- och registerroteln finns det inga uppgifter om. Godset har lämnats ut till och kvitterats av AA den 5 juli 2002 och beslaget är avslutat.
P 7-8, dessa beslagspunkter rör 400 ungerska forint (sedlar) och 120 svenska kronor i sedlar. Beslaget hävdes genom tingsrättens dom den 16 juli 2002. Domen kom gods- och registerroteln tillhanda den 14 augusti samma år och godset sändes i rekommenderat brev till AA den 22 september 2002. Beslaget är avslutat.
P 9-13, beslagspunkterna rör en s.k. handsfree till mobiltelefon, en sminkpenna, diverse utländska mynt, ett s.k. cash receipt från bank samt cash deposit från bank. Dessa beslag hävdes av åklagaren den 20 juni 2002 men beslutet inkom inte förrän den 3 oktober 2003 till gods- och registerroteln. Godset hade dock lämnats till och kvitterats av AA redan den 5 juli 2002. Beslaget är avslutat.
P 14, denna beslagspunkt rör ett svenskt pass tillhörande EE. Beslaget hävdes av åklagare den 20 juni 2002. Beslutet inkom först den 3 oktober 2003 till gods- och registerroteln och sändes den 15 oktober 2003 till EE i rekommenderat brev. Beslaget är numera avslutat.
P 15, denna beslagspunkt rör ett amerikanskt pass tillhörande A.K. Beslaget hävdes av åklagare den 20 juni 2002 och beslutet inkom till gods- och registerroteln den 4 juli samma år. Passet har lämnats ut i juli år 2002 (okänt datum). Beslaget är avslutat.
P 16, denna beslagspunkt rör ett ungerskt pass utställt på AA. Beslaget hävdes av åklagare den 20 juni 2002. Beslutet inkom först den 3 oktober 2003 till gods- och registerroteln, men passet hade redan den 5 juli 2002 lämnats ut till och kvitterats av AA. Beslaget är avslutat.
P 17-18, dessa beslagspunkter rör två rumänska pass utställda på GG och HH. Beslaget hävdes den 20 juni 2002. Beslutet inkom dock först den 3 oktober 2003 till gods- och registerroteln. Passen hade dock dessförinnan, redan den 11april 2002 lämnats tillbaka till innehavarna av utredningsroteln. Enligt chefen på utredningsroteln berodde detta på att de två kvinnorna som ägde passen önskade återvända till sitt hemland.
Beslagsprotokoll 0221-02-2426
P 1-2, beslagspunktema avser en utbetalningsavi och postens kvitto samt fem stycken utbetalningsavier (utlandsbetalning). När beslaget är hävt och av vem framgår inte. Den 25 september 2003 lämnades godset till AA och en kopia på kvittensen har kommit till gods- och registerroteln den 29 september samma år. Beslaget är avslutat.
P 3, denna beslagspunkt avser en mobiltelefon av märket Nokia. Beslaget hävdes av åklagare den 4 juli 2002 och godset lämnades ut och kvitterades samma dag.
P 4, avser diverse anteckningar i ett kollegieblock samt två böcker med utländsk text. Det finns ingen uppgift om när beslutet att häva beslaget fattades, inte heller av vem. Godset har dock lämnats till AA den 25 september 2003 och en kopia av kvittensen har kommit gods- och registerroteln till handa den 29 september samma år.
P 5, avser en dator. Inte heller avseende detta beslag finns någon uppgift om när och av vem beslutet att häva beslaget fattades. Godset har den 15 augusti 2002 lämnats tillbaka till AA och en kopia av kvittensen kom gods- och registerroteln tillhanda den 29 september 2003.
P 6, avser ett litet kassaskåp. Beslaget hävdes av åklagaren den 11 juli 2002 och godset lämnades ut till och kvitterades av AA samma dag. Beslutet inkom dock till gods- och registerroteln först den 29 september 2003. Beslaget är avslutat.
P 7, avser två stycken nycklar. Det finns inte heller här någon uppgift om när beslaget hävdes eller av vem. Beslaget lämnades ut till AA den 25 september 2003 och en kopia av kvittensen inkom till gods- och registerroteln den 29 september samma år. Beslaget är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-2428
P 1-6, dessa punkter omfattar diverse papper, kvitto på en överföring av pengar till Estland, en soppåse och ett handskrivet papper. Dessa beslag hävdes av åklagaren den 9 oktober 2003 och beslutet nådde gods- och registerroteln nästkommande dag. Godset hade dock redan lämnats ut till och kvitterats av AA redan den 1 oktober 2003. Beslaget är avslutat.
P 7-9, dessa beslagspunkter omfattar tre mobiltelefoner. Beslaget hävdes av åklagare den 5 juli 2002 och godset lämnades ut och kvitterades samma dag. Beslutet inkom dock inte till gods- och registerroteln förrän den 3 oktober 2003.
P 10, avser två handskrivna lappar. Detta beslag hävdes den 9 oktober 2003 av åklagaren och beslutet inkom till gods- och registerroteln nästkommande dag. Godset hade dock lämnat ut till och kvitterats av AA redan den 1 oktober 2003. Beslaget är avslutat.
P 11, avser diverse papper som fanns i en ask. Beslaget hävdes av åklagare den 11 juli 2002 och lämnades ut och kvitterades samma dag. Beslutet kom dock inte gods- och registerroteln tillhanda förrän den 3 oktober 2003. Beslaget är avslutat.
P 12, avser tre skrivblock med anteckningar. Beslaget hävdes av åklagare den 9 oktober 2003 och kom till gods- och registerroteln nästkommande dag. Godset lämnades dock ut och kvitterades redan den 1 oktober 2001. Beslaget är avslutat.
P 13, avser diverse papper och fotografier och beslaget hävdes av åklagaren den 11 juli 2002 och godset lämnades ut och kvitterades samma dag. Beslutet inkom dock till gods- och registerroteln först den 3 oktober 2003. Beslaget är avslutat.
P 14, avser 600 svenska kronor i sedlar. Beslaget omfattades av Stockholms tingsrätts dom den 16 juli 2002 vilken överklagades till Svea hovrätt. Domen kom gods- och registerroteln tillhanda den 14 augusti 2002. Pengarna utmättes av kronofogdemyndigheten den 1 oktober 2003.
P 15-18, avser kondomer och en handskriven lapp. Beslaget hävdes av åklagare den 9 oktober 2003 och beslutet kom gods- och registerrotel till handa dagen därpå. Godset lämnades dock ut till och kvitterades av AA redan den 1 oktober 2003. Beslaget är avslutat.
P 19, avser 2100 svenska kronor i sedlar. Beslaget omfattas av Stockholms tingsrätts dom den 16 juli 2002, vilken nådde gods- och registerroteln den 14 augusti samma år. Domen överklagades till Svea hovrätt. Egendomen utmättes av kronofogdemyndigheten den 1 oktober 2003.
P 21, avser ID-kort och diverse papper. Detta beslag fastställdes av åklagaren den 12 april 2002. Enligt utredningsroteln har polisen försökt att få kontakt med ägaren till det beslagtagna godset, men misslyckats. Godset har därför förvarats på utredningsroteln fram till den 3 oktober 2003 då det inkom till gods- och registerroteln. Utredarna har numera skickat underlaget till åklagare för att häva beslaget.
P 22-24, avser kondomer och ett kvitto på överföring av pengar. Beslaget hävdes den 9 oktober 2003 av åklagaren. Beslutet kom till gods- och registerroteln nästkommande dag, men godset lämnades ut och kvitterades redan den 1 oktober samma år av AA. Beslaget är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-2517
P 1, avser en mobiltelefon. Beslaget hävdes av åklagaren den 9 oktober 2003 och beslutet inkom till gods- och registerroteln den 14 oktober 2003. Godset sändes med post till EE den 15 oktober samma år. Beslaget är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-2518
P 1, avser en mobiltelefon. Beslaget hävdes av åklagare den 5 juli 2002 och lämnades ut och kvitterades samma dag. Det finns dock en anteckning om att beslut om att häva beslaget även skall ha fattats den 3 oktober 2003. Den 3 oktober 2003 kom beslutet till gods- och registerroteln. Beslaget är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-2770
P 1-4, avser blanketter från Nordbanken, kopia av insättningskvitto i Handelsbanken, kopia av uttag/insättningsblankett i Föreningssparbanken och ett handskrivet papper. Beslaget hävdes av åklagare den 20 juni 2002 men godset återlämnades inte och kvitterades förrän den 25 september 2003. Beslutet inkom till gods- och registerroteln den 29 september 2003. Beslaget är avslutat.
Beslagsprotokoll 0221-02-4166
Enligt gods- och registerroteln har detta beslagsnummer åberopats av åklagaren i dennes stämningsansökan. Beslagsnumret skulle avse tre stycken fordon: CCC, AAA och BBB. Ingen redovisning eller protokoll och inte heller några beslut har inkommit på detta nummer till beslagsliggaren. Två av fordonen (AAA och CCC) finns istället redovisade på beslagsliggarnummer 022l-02-4809. Det återstående fordonet finns redovisat på beslagsliggarnummer 0221-02-4092.
Beslagsprotokoll 0221-02-4809
P 1-2, avser fordon med registreringsnummer AAA och CCC. Kronofogdemyndigheten meddelade den 7 augusti 2002 att myndigheten hade utmätt gäldenärens fordran/rättighet hos polisen och att polismyndigheten därför inte fick lämna, såvitt nu är i fråga, fordonen AAA och CCC till någon annan än den kronofogdemyndigheten anvisade. Beslutet inkom till gods- och registerroteln nästkommande dag. Fordonen bärgades den 5 september 2002 till kronofogdemyndighetens uppställningsplats i Västberga.
Beslagsprotokoll 0221-02-4092
P 1, avser fordon med registreringsnummer DDD. Godset omfattas av det ovan nämnda förbudsmeddelandet och bärgades av kronofogdemyndigheten den 5 september 2002 till ovan nämnda uppställningsplats.
Beslagsprotokoll 0221-02-4808
P 1-2, avser två fordon med registreringsnummer FFF och EEE. Dessa fordon utmättes inte av kronofogdemyndigheten på grund av att de bedömdes vara i dåligt
Redogörelse avseende beslagsprotokollen
0221-02-2422 P 1-2
Togs i beslag i samband med husrannsakan den 11 april 2002 och fastställdes av åklagaren samma dag. Den 19 juni 2002 beslutade jag att pengarna skulle tas i förvar. I stämningsansökan yrkade jag att tingsrätten skulle besluta om förverkande av 1.020.000 kr att utges solidariskt av makarna EE och AA avseende utbyte av brott. Jag yrkade på kvarstad på så mycket av makarna EE och AA:s egendom att ett värdeförverkande skulle kunna bli täckt vid utmätning. Tingsrätten beslutade om förverkande och kvarstad på EE men ogillade yrkandet på AA. Enligt diariebladet gick en skrivelse angående verkställighet om kvarstadsbeslutet till KFM den 22 juli 2002 under min semester. KFM meddelade den 7 augusti 2002 ett förbudsmeddelande gällande EE och meddelade att de utmätt kontanta medel 12.600 kr, beslag 0221-02-2422, men någon kopia skickades aldrig till kammaren. Jag uppmärksammade inte att beslutet endast avsåg p. 2 utan trodde att även p.1 ingick eftersom den var tagen i förvar. Jag trodde att pengarna låg i det aktuella kuvertet. Så snart jag blev uppmärksammad på att p. 1 inte var hävd fattade jag den 26 november 2003 ett särskilt beslut i frågan att p. 1 skulle hävas omedelbart och lämnas ut till EE. Frågan är dock om inte detta sista beslut var oriktigt. Enligt min mening har mitt förvarsbeslut förfallit i och med domen och något särskilt beslut om att häva beslaget kan inte fattas. Jag tog pengarna i förvar så snart jag fick kännedom om att de fanns.
P3-7. Hävda den 9 oktober 2003. Papperslappar m.m. Beslut om att häva beslaget skulle ha övervägts i samband med åtalets väckande eller senast i samband med huvudförhandlingens slut i tingsrätten. Att så inte skedde beror på förbiseende från min sida i kombination med det kaos som rådde under huvudförhandlingen i tingsrätten på grund av gripandet av D. (mål 676)
P8-11. Hävda den 9 oktober 2003 men utkvitterade av AA redan den 15 augusti 2002. Jag kan idag inte minnas om någon muntlig kontakt förevarit utlämnandet. Jag kan inte heller utesluta det. Normalt gör jag alltid en anteckning i beslagsprotokollet när jag häver beslag. Varför jag skulle ha frångått regeln här, om jag har gjort det, har jag ingen förklaring till. Ett missförstånd mellan mig och utredaren kan ha skett. Beslaget borde ha hävts innan det kvitterades ut.
P12-14. Hävda den 9 oktober 2003. Papperslappar m.m. Beslut om att häva beslaget skulle ha övervägts i samband med åtalets väckande eller senast i samband med huvudförhandlingens slut i tingsrätten. Att så inte skedde beror på förbiseende från min sida i kombination med det kaos som rådde under huvudförhandlingen i tingsrätten på grund av gripandet av D. (mål 676)
P15-16. Hävda 9 oktober 2003. Handväska med innehåll. Ägaren till godset har inte kunnat identifieras.
P17-18. Hävda 9 oktober 2003. Papperslappar och ungerska handlingar Beslut om att häva beslaget skulle ha övervägts i samband med åtalets väckande eller senast i samband med huvudförhandlingens slut i tingsrätten. Att så inte skedde beror på förbiseende från min sida i kombination med det kaos som rådde under huvudförhandlingen i tingsrätten på grund av gripandet av JJ. (mål 676)
P7-8. Hävda av rätten den 16 juli 2002.
P 15. hävt den 2 juli 2002 av undertecknad.
0221-02-2426
P 1-7. Hävda den 20 juni 2002 av undertecknad.
0221-02-2428
P 7-9. Hävda den 5 maj 2002.
P 11, 13. Hävda den 11 juli 2002.
P 14, 19. utmätt av KFM.
P 1-6, 10, 12, 15-18, 20, 22-24. Hävda den 9 oktober 2003. Div. lappar, kondomer m.m. Beslut om att häva beslaget skulle ha övervägts i samband med åtalets väckande eller senast i samband med huvudförhandlingens slut i tingsrätten. Att så inte har skedde beror på förbiseende från min sida i kombination med det kaos som rådde under huvudförhandlingen i tingsrätten på grund av gripandet av D. (mål 676)
P 21. ID-kort samt turkiskt ID. Polisen har sökt ägaren utan framgång. På grund av förbiseende har denna punkt inte hävts. Skulle ha hävts senast den 28 november 2002.
0221-02-2517
Hävt den 9 oktober 2003. Beslut om att häva beslaget skulle ha övervägts i samband med åtalets väckande eller senast i samband med huvudförhandlingens slut i tingsrätten. Att så inte skedde beror på förbiseende från min sida i kombination med det kaos som rådde under huvudförhandlingen i tingsrätten på grund av gripandet av JJ. (mål 676)
0221-02-2518
Hävt den 5 juli 2002. Jag har inte kunnat hitta åklagarexemplaret av beslagsprotokollet där beslutet är antecknat men jag minns att jag hävde och att det lämnades ut till ägaren KK i samband med ett förhör.
0221-02-2770
P 1-4. Hävda den 20 juni 2002.
0221-02-4166
Enligt min stämningsansökan skulle fordonen CCC, AAA och BBB finnas på detta beslagsprotokoll. Jag har inte kunnat återfinna åklagarexemplaret av beslagsprotokollet och jag kan idag inte minnas vad som stod i det. Enligt vårt diarieblad finns ett beslut rörande detta beslag från den 24 juni 2002. Åtal väcktes dock den 20 juni 2002 och övriga beslag hävdes samma dag. Jag kan inte utesluta att en felskrivning skett och att rätt datum skall vara den 20 juni 2002.
00221-02-4808, 0221-02-4809,0221-02-4092
Utmätt av KFM. Beslagsprotokollen är daterade den 26, 27 juni 2002 resp. den 12 juni 2002. Beslagen skall ha fastställts av LL på uppdrag av mig den 28 juni 2002 respektive den 27 juni 2002, mitt under huvudförhandlingen. Jag ställer mig tveksam till att så har skett. Dessa beslagsprotokoll har ej diarieförts hos oss och jag kan inte heller återfinna åklagarexemplaren.
Dessa har möjligen aldrig skickats hit. Jag kan inte erinra mig om att jag fattat besluten mitt under huvudförhandlingen och dessutom inte följt den normala rutinen att dokumenterat det. Jag har inget minne av detta. Enligt min stämningsansökan skulle fordonen EEE och DDD finnas med på beslag 4092. Det kan inte uteslutas att en sida saknas i det beslaget.