JO dnr 4513-2002

AA anförde i en anmälan i huvudsak följande. När hon försökte ta kontakt med en av Försvarets materielverks (FMV) tjänstemän visade det sig att detta inte var möjligt. Hon blev i stället i enlighet med verkets informationspolicy hänvisad till informationsenheten. Policyn innehåller nämligen formuleringar om att den medarbetare som blir kontaktad av medier i första hand skall vända sig till informationsenheten.

FMV anmodades att yttra sig över det som AA framfört i sin anmälan. I sitt remissvar anförde FMV den 11 februari 2003, genom handläggaren BB, i huvudsak följande.

I sin anmälan till JO har AA bifogat ett utdrag på två sidor ur FMV:s broschyr om information och kommunikation. FMV bifogar broschyren i dess helhet (bilaga 1).

Broschyren tar sin utgångspunkt i FMV:s informationspolicy, som återges på sidan tre i broschyren. Broschyren avser att åskådliggöra vikten av att FMV:s officiella framtoning och ståndpunkt i olika sammanhang är klar, tydlig och enhetlig. Detta gäller såväl intern information som extern information. Broschyren ger även råd hur man kan gå tillväga för att tillhandahålla klar, tydlig och enhetlig information.

Det är viktigt att myndigheten kan ge en tydlig och enhetlig bild av FMV:s verksamhet i syfte att förstärka intrycket av en kompetent och professionell myndighet. Det är också viktigt att FMV tillhandahåller god service till allmänheten. Till god service hör att på ett snabbt och professionellt sätt ge korrekt information om FMV:s verksamhet eller FMV:s officiella ståndpunkt i viss fråga. Broschyren om information och kommunikation utgör ett verktyg för organisationen och medarbetarna i strävan att tillhandahålla den servicen.

Vid sidan av informationsbroschyren skall FMV informera sina medarbetare om samtliga aspekter av offentlighetsprincipen. Den informationen tillhandahålls i en kurs i ärendehantering. Kursen är obligatorisk för samtliga nyanställda. Dessutom är det inte ovanligt att ”gamla” medarbetare går kursen igen för att friska upp sina kunskaper. Kursen inleds med att en jurist vid myndigheten undervisar om och diskuterar allmänna handlingars offentlighet, yttrandefriheten, meddelarfriheten, förhandlingsoffentligheten och sekretess.

Fråga är då huruvida den text i den broschyr där riktlinjer ges för hur man skall säkerställa att FMV:s officiella ståndpunkter lämnas på ett professionellt sätt, kan ge intryck av att den enskilde medarbetaren betas sin rätt att själv kontakta massmedia för att uttrycka sina personliga uppfattningar.

FMV anser härvidlag att det framgår av broschyren i dess helhet samt även av sidorna 12 och 13, oaktat tagna ur sitt sammanhang, att vad man önskar hantera i skriften är bilden av FMV och ansvaret för FMV:s officiella ståndpunkt i olika frågor. Frågor kring yttrandefrihet och meddelarfrihet tas upp i ett annat sammanhang, dvs. ärendehanteringskursen.

Broschyren kom ut i februari 2002. Informationsenheten, som utformat broschyren, har uppfattat att den mottagits positivt bland medarbetarna vilka har upplevt broschyren som ett stöd och vägledning i kontakten med massmedia. Fråga huruvida skriften inskränker den enskilde medarbetarens yttrandefrihet och meddelarfrihet har tidigare inte uppkommit.

Eftersom det är av yttersta vikt att en anställd vid en statlig myndighet inte ges intrycket av att han eller hon är betagen sin rätt att använda sig av yttrandefriheten och meddelarfriheten, ser dock FMV enbart positivt på att frågan har uppkommit. FMV avser därför överväga att vid nytryck av aktuell broschyr införa en skrivning som ytterligare förtydligar broschyrens syfte eller att på annat sätt informera om detta.

FMV har som bilaga till sitt remissvar fogat broschyren ”Information & kommunikation”. Denna innehåller bl.a. FMV:s informationspolicy, som antogs av FMV:s styrelse 1998.

Under rubriken ”Sunt förnuft i kontakt med pressen” uttalas bl.a. följande.

Förtroliga samtal med journalister av typ ”off the record” eller ”det här kan du inte skriva om” vid såväl inofficiella som offentliga sammanhang skall du inte ha. – – –

Om du pratar med någon som inte har utgett sig för att vara journalist, men som visar sig vara detta, kontakta informationsenheten och berätta om vem du har talat med och vad du har sagt, så att det kan finnas en beredskap för massmedias eventuella frågor.

Under rubriken ”Informationsenhetens råd” uttalas bl.a. följande.

Blir du kontaktad av media: − i första hand hänvisa journalisten till informationsenheten; − i andra hand be om journalistens namn och telefonnummer, ta reda på vad sakfrågan gäller och be att få ringa upp. Lämna sedan över uppgifterna till informationsenheten.

Vill du informera massmedia om ditt projekt: − kontakta alltid informationsenheten i god tid för stöd att lägga upp en informationsplan.

AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 4 juni 2004 anförde JO Lundin följande.

I 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen behandlas den s.k. meddelarfriheten. Denna innebär att det står envar fritt att, med vissa här inte aktuella undantag, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. En reglering motsvarande den i tryckfrihetsförordningen finns för lämnande av uppgifter till bl.a. radio och TV i yttrandefrihetsgrundlagen .

Det skydd för yttrande- och meddelarfriheten som regeringsformen och tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen ger är ett skydd gentemot ”det allmänna”. Skyddet innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt eller informellt mot en tjänsteman hos myndigheten för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att yttra sig i massmedier eller på annat sätt ge uttryck för sin uppfattning. En myndighet får inte heller försöka motarbeta att den anställde använder sig av sina rättigheter. En arbetsgivare får således inte genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall söka påverka arbetstagaren i fråga om det sätt på vilket friheterna kan användas. Undantag gäller bara för det fall att ingripandet har stöd i lag (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 442).

Jag anser att de aktuella avsnitten i FMV:s informationspolicy ger intryck av att de anställda mer eller mindre förbjuds att på egen hand ha kontakt med medier. De anställda har också otvetydigt uppmanats att anmäla sina massmediekontakter till informationsenheten i fall då de från början inte har varit medvetna om att de har talat med en journalist och då de vill informera om ett projekt. Det som sägs i dessa avsnitt kan enligt min mening inte uppfattas på annat sätt än som inskränkningar i de anställdas rätt till massmediekontakter.

Av FMV:s remissvar framgår att vad verket har önskat behandla i sin informationspolicy är bilden av FMV och ansvaret för FMV:s officiella ståndpunkt i olika frågor och att avsikten inte har varit att inskränka de anställdas rätt att använda sig av yttrandefriheten och meddelarfriheten.

Oberoende av syftet med de aktuella formuleringarna har de enligt min mening getts ett med hänsyn till de anställdas grundlagsfästa rättigheter anmärkningsvärt innehåll. Jag förutsätter att – om så inte redan har skett – formuleringarna omarbetas. Någon ytterligare åtgärd från min sida är emellertid inte påkallad.

Ärendet avslutas.