JO dnr 4617-2009 | lagen.nu

I en anmälan, som kom in till JO den 20 augusti 2009, uppgav J.R. i huvudsak följande. F.R. är 16 år. Han är misstänkt för brott och sitter för närvarande på en sluten enhet på ett behandlingshem för unga. Dagen innan brottmålsförhandlingen i tingsrätten hämtades F.R. av Kriminalvårdens transporttjänst och fördes till häkte. Enligt F.N:s barnkonvention ska barn inte frihetsberövas om det inte är absolut nödvändigt. Enligt hans mening hade det varit möjligt att skjutsa F.R. till och från tingsrättsförhandlingen under en och samma dag. F.R. fick i stället tillbringa tre dygn i häkte.

Muntliga uppgifter inhämtades från behandlingshemmet. Handlingar från polis och domstol begärdes in och granskades. Kriminalvården anmodades därefter att yttra sig över anmälan.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården (huvudkontoret), genom generaldirektören Lars Nylén, följande.

Sakförhållanden m.m.

Av anteckningar i Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) framgår att F.R. skrevs in vid häktet Kronoberg den 18 augusti 2009. Han skrevs ut från häktet den 20 augusti 2009 kl. 15.16.

Kriminalvården har remitterat ärendet till Kriminalvårdens transporttjänst.

Av utredningen framgår bl.a. följande.

Av transporttjänstens anteckningar framgår att F.R. hämtades på behandlingshemmet Eknäs på eftermiddagen den 18 augusti 2009 och lämnades

samma dag på häktet Kronoberg. F.R. hämtades sedan på häktet morgonen den 19 augusti 2009 och kördes till Attunda tingsrätt i Sollentuna. Han transporterades på eftermiddagen samma dag tillbaka till häktet Kronoberg för övernattning. Påföljande

Justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt

dag kördes F.R. tillbaka till behandlingshemmet Eknäs. Han hämtades sedan på nytt på behandlingshemmet den 21 augusti 2009 och kördes till Stockholms tingsrätt för att senare samma dag transporteras tillbaka till behandlingshemmet.

Av transporttekniska skäl sker ibland övernattningar av klienter på häkten, detta gäller även omhändertagna personer enligt lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Till följd av bl.a. omfattande transportuppgifter aktuell förhandlingsdag samt för att säkerställa inställelse vid domstolen där F.R. var misstänkt i brottmål fanns inte personal och bilar tillgängliga i tillräcklig omfattning för att kunna hämta och lämna F.R. på behandlingshemmet varje dag. Behandlingshemmet där klienten vistas informeras alltid om att övernattning på häkte kommer att ske.

Författningsbestämmelser

Enligt 2 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd, KVFS 2006:11, (transportföreskrifterna) ska transporttjänsten på uppdrag planera och utföra bl.a. inrikes transporter som ankommer på Kriminalvården när en polismyndighet har beslutat om handräckning.

Enligt 13 § transportföreskrifterna får uppehåll för måltider, övernattningar eller andra avbrott i transporten med transporterade personer som omhändertagits enligt lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), om uppehåll inte kan förläggas till lokaler eller institutioner som är förknippade med det aktuella omhändertagandet, endast göras i häkten eller polisarrester. För den som är omhändertagen enligt LVU och är under femton år får uppehåll för övernattning endast ytterst undantagsvis förläggas till häkte eller polisarrest och först efter beslut därom meddelat av chefen för transporttjänsten eller dennes ställföreträdare. Av efterföljande allmänna råd framgår följande.

I transporttjänstens uppdrag att utföra transporter grundade på polismyndigheters beslut om handräckning enligt de i 13 § angivna lagarna ligger att vidmakthålla frihetsberövandet. Det är därför nödvändigt att det finns möjlighet att tillfälligt placera en sådan omhändertagen i häkte eller polisarrest. Emellertid är sådana omhändertagna personer i vissa fall frihetsberövade p.g.a. vårdbehov av olika slag och den omständigheten måste beaktas i samband med transportplaneringen bl.a. vad gäller lämplig plats för uppehåll under transporten. Omständigheterna kring den transporterades person kan leda till olika bedömningar av det lämpliga i att göra uppehåll med denne i häkte eller polisarrest. Bedömningen kan variera från att det kan anses lämpligt till att det får anses som helt oacceptabelt. Sålunda kan det, t.ex. vid transporter av svårt sjuka personer eller av barn under femton år, framstå som i högsta grad olämpligt med ett sådant uppehåll. Man måste dock även beakta längden av uppehållet. En förvaring i häkte eller polisarrest får i allmänhet anses bli allt mer olämplig ju längre den varar. Dessa omständigheter medför att det måste göras en bedömning i varje enskilt fall om möjligheterna till uppehåll i häkte eller polisarrest varvid man också måste beakta och göra en avvägning mot de transportekonomiska konsekvenser som kan uppkomma för det fall häkte eller polisarrest inte utnyttjas.

I de fall den transporterade personens förhållanden är sådana att placering i häkte eller polisarrest kan ifrågasättas kan sådana överväganden som ovan sägs resultera i bedömningen att uppehåll i häkte eller polisarrest inte bör göras alls eller att i vart fall längre sådant uppehåll – övernattning eller dylikt – inte bör göras under det att kortare uppehåll för t.ex. måltider kan accepteras. I samband med planeringen av en transport kan det, med hänsyn till de bedömningar som måste göras, vara lämpligt att kontakt tas med den som beställt handräckningen hos polisen och/eller med andra hem

eller institutioner som är förknippade med det aktuella frihetsberövandet för samråd om transporten.

Kriminalvårdens bedömning

I det aktuella ärendet har polismyndighet, sedan Statens institutionsstyrelse (jfr 43 § LVU ) hemställt, fattat beslut om att handräckning ska ske och därefter uppdragit åt Kriminalvårdens transporttjänst att transportera F.R. till och från domstolsförhandlingar dels den 19 augusti 2009 och dels den 21 augusti

2009. F.R. var enligt beslut av länsrätten i Stockholms län tvångsvis omhändertagen enligt LVU och var vid tillfället placerad vid Statens institutionsstyrelses behandlingshem Eknäs utanför Enköping.

Enligt uppgift från transporttjänsten har man av logistiska skäl inte kunnat klara de aktuella transportuppgifterna utan att äventyra domstolsförhandlingen med mindre än att F.R. placerats på häktet Kronobergs ungdomsavdelning mellan den 18 augusti 2009 och den 20 augusti 2009. Som framgår ovan ger transportföreskrifterna stöd för att i vissa fall göra transportuppehåll i form av övernattning på häkte. Det är emellertid önskvärt att unga personer som omhändertagits på grund av tvångsvård inte ska behöva vistas på häkte längre tid än nödvändigt, inte heller i anslutning till brottmålsförhandlingar. Man bör enligt Kriminalvårdens mening särskilt försöka undvika detta när det gäller underåriga och i praktiken sker sådan förvaring endast ytterst undantagsvis. I aktuellt fall har transportuppdraget genom Kriminalvården inte kunnat genomföras på annat sätt.

Avslutningsvis kan konstateras att den rättsliga regleringen kring myndigheternas möjlighet att överlämna uppdrag till Kriminalvårdens transporttjänst alltjämt är oklar. JO har tidigare ifrågasatt rätten för en polismyndighet att överlämna verkställigheten av ett handräckningsbeslut till Kriminalvårdens transporttjänst och därmed också rätten för kriminalvårdspersonal att utöva våld och tvång efter ett sådant överlämnande (JO 2000/01 s. 95). Regeringen har den 12 mars 2009 tillsatt en utredning som ska se över transporter av frihetsberövade personer (dir. 2009:14).

J.R. gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 26 oktober 2010 anförde JO Nordenfelt följande.

F.R. häktades den 27 maj 2009. Sedan han omhändertagits med stöd av lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) beslutade åklagare den 3 juni 2009 att häva häktningsbeslutet. Statens institutionsstyrelse begärde den 10 augusti 2009 handräckning av polis för transport av F.R. från behandlingshemmet till tingsrättsförhandling den 19 augusti 2009, till vilken F.R. hade kallats som tilltalad. Polisen biföll begäran samma dag och faxade därefter begäran till Kriminalvårdens transporttjänst. Transporttjänsten hämtade F.R. på eftermiddagen den 18 augusti 2009. F.R. övernattade i häktet Kronoberg natten till den 19 augusti och natten till den 20 augusti. Han transporterades tillbaka till behandlingshemmet på eftermiddagen den 20 augusti.

Tingsrättens förhandling pågick mellan kl. 9 och 15 den 19 augusti. Avståndet mellan behandlingshemmet och tingsrätten uppgår till ungefär 65 kilometer.

Det finns i olika författningar, bl.a. LVU, bestämmelser som innebär att en polismyndighet har skyldighet att lämna biträde åt en myndighet som begär handräckning med t.ex. förflyttning. Det förekommer att den aktuella polismyndigheten i ett sådant fall överlämnar verkställigheten av handräckningsbeslutet till Kriminalvården, som genomför transporten. I vilken utsträckning den transporterade personen får förvaras i häkte är inte lagreglerat.

Det är av många skäl olämpligt att placera unga människor i häkte. Detta tar sig bl.a. uttryck i 23 § lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Enligt nämnda bestämmelse får den som inte har fyllt arton år häktas endast om det finns synnerliga skäl. Vidare bör nämnas att det i 10 kap. 20 § andra stycket utlänningslagen (2005:716) finns ett förbud mot att placera barn som hålls i förvar i häkte. Det kan vidare anmärkas att det normalt sker ett samarbete mellan berörda parter för att så gott det går undvika att ungdomar häktesplaceras till och med under den tid då brottsutredning pågår. Detta är såväl lämpligt som önskvärt och överensstämmer med lagstiftarens intentioner.

Det är enligt min mening självklart att den restriktivitet som sålunda gäller för placering av barn och unga i häkte också måste gälla för tillfälliga häktesförvaringar, t.ex. i samband med en transport. Bristen på uttryckligt lagstöd för häktesplaceringar i dessa fall är för övrigt ytterligare en anledning till restriktivitet. Endast om det föreligger tvingande skäl, t.ex. att långa avstånd framtvingar övernattning, bör sådana häktesförvaringar enligt min mening komma i fråga.

Redan det förhållandet att det var möjligt för transporttjänsten att genomföra transporten av F.R. mellan behandlingshemmet och Stockholms tingsrätt och åter den 21 augusti talar med styrka för att det synsätt som ligger bakom begränsningarna när det gäller häktesplaceringar av barn och unga inte varit en ledstjärna för transporterna den 18 och 20 augusti. Tvärtom synes det mig uppenbart att andra hänsyn satts i främsta rummet. Härigenom kom F.R. att tillbringa två nätter i häkte i stället för att transporteras fram och åter den 19 augusti. Kriminalvården förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Det har i övrigt inte framkommit något som föranleder ett uttalande från min sida.

Jag har i ärendet samrått med justitieombudsmannen Kerstin André, som har tillsyn över bl.a. Statens institutionsstyrelse.