JO dnr 5941-2011
3 § samma lag
Beslutet i korthet: Vid en inspektion av Socialnämnden i Mora kommun framkom att nämndens IFO-utskott övervägt om vården som gavs AA, BB och CC. med stöd av 3 § LVU skulle fortgå, när nämnden egentligen skulle ha omprövat vården enligt 13 § tredje stycket LVU . Detta har lett till att det i tre olika fall inte har fattats överklagbara beslut. Socialnämnden kritiseras för dessa brister i handläggningen.
Vid min inspektion av Socialnämnden i Mora kommun den 3–5 oktober 2011 granskade jag bl.a. ärenden som rörde ungdomar som hade beretts vård med stöd av 3 § lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (JO:s ärende dnr 4970-2011).
Vid genomgång av akterna beträffande AA, född 1990, BB, född 1993 och CC, född 1997, som alla vårdades med stöd av 3 § LVU , framgick bl.a. följande.
Enligt socialnämndens IFO-utskotts protokoll från sammanträde den 10 november 2010 övervägdes den vård som gavs AA med stöd av 3 § LVU . Utskottet beslutade att lägga tjänstemannaförslaget, att vården ”efter prövning enligt 13 § tredje stycket LVU ” skulle fortgå, till protokollet.
Vad gäller den vård som gavs BB med stöd av 3 § LVU övervägdes denna enligt utskottets sammanträdesprotokoll den 10 augusti 2011. Utskottet beslutade att lägga tjänstemannaförslaget, att vården ”efter prövning enligt 13 § tredje stycket LVU ” skulle fortgå, till protokollet.
Vid sammanträdet den 10 augusti 2011 övervägde utskottet också, ”enligt 13 § tredje stycket LVU ” den vård som gavs CC. Utskottet beslutade att lägga tjänstemannaförslaget om fortsatt vård till protokollet.
Mot bakgrund av dess uppgifter beslutade jag att närmare utreda socialnämndens handläggning av ärendena.
Socialnämnden anmodades att inkomma med utredning och yttrande över varför vården av AA, BB och CC vid de aktuella tillfällena inte hade omprövats utan enbart övervägts.
I ett remissvar anförde nämnden bl.a. följande.
Sammanträdesprotokollen vid de angivna tillfällena har behandlats felaktigt på grund av att rubriken på BBIC-formulären varit ”Övervägande vid placering enligt 13 § LVU ”, istället för BBIC-formuläret ”Omprövning vid placering enligt 13 § LVU ”. Följden av detta har blivit att sammanträdesprotokollet har hanterats som ett övervägande, varav beslutet blivit att ”Rapporten läggs till handlingarna”. Nämndsekreteraren har här inte uppmärksammat tjänsteförslaget till beslut som i ärende AA varit: IFO-utskottet föreslås besluta att efter prövning enligt 13 § tredje stycket LVU besluta bereda AA fortsatt vård enligt 1 och 3 §§ LVU och att vården ska fortsätta på LSS-boende. I det fall AA inte sköter sig och fortsätter begå kriminella handlingar föreslås ny omplacering till låst SIS-institution ske. I ärende BB: IFO-utskottet föreslås, efter prövning enligt 13 § tredje stycket LVU , besluta att BB fortsatt vård enligt 1 och 3 §§ LVU. Vården ska fortsätta på HVB-hemmet. I ärende CC: IFO-utskottet föreslås, efter prövning enligt 13 § tredje stycket LVU , besluta att bereda CC fortsatt vård enligt 1 och 3 §§ LVU. Vården skall fortsätta i familjehemmet.
Handläggningsmässigt har dessa överväganden hanterats som omprövningar. Parterna har varit delaktiga och lämnat sina synpunkter på förslag till den fortsatta vården. Beslutsformuleringen med förslag till beslut har inte varit att ”Rapporten läggs till protokollet”.
Ett övervägande innebär inte att ett formellt beslut i frågan fattas. Övervägande kan även ske utan att berörda parter är medvetna om det. I de tre ärenden som JO lyfter fram har samtal kring omprövning av vården ägt rum.
JO:s granskning och de synpunkter på handläggningen som lämnats har i arbetsgruppen diskuterats. I dessa diskussioner har de juridiska aspekterna och rutinerna kring handläggningen lyfts, däribland den väsentliga skillnaden mellan ett övervägande och en omprövning.
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) . Under vissa förutsättningar kan det bli aktuellt med vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan vård finns i LVU.
Vård med stöd av LVU ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas ( 2 § LVU ). Vård ska också beslutas bl.a. om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende ( 3 § LVU ).
Socialnämnden ska noga följa vården av den som får vård med stöd av LVU. Har den unge beretts vård med stöd av 2 §, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs (13 § andra stycket
LVU). Har den unge beretts vård med stöd av 3 §, ska socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning ( 13 § tredje stycket LVU ). Ett beslut om omprövning enligt 3 § LVU kan överklagas till förvaltningsrätten.
Socialnämndens IFO-utskott har i de aktuella fallen endast övervägt om vården skulle fortgå. Nämnden har emellertid varit skyldig att fatta formellt överklagbara beslut.
Ärendena har vid förvaltningen handlagts som omprövningsärenden. Förvaltningens utredningar har dock kommit att rubriceras som ”övervägande vid placering enligt 13 § LVU ”. Dessa misstag har lett till att nämnden i sina protokoll angav att det varit fråga om överväganden. Genom att utskottet således enbart övervägde om vården skulle fortgå fattades inte några överklagbara beslut.
Det kan givetvis hävdas att felen uppstått på grund av ett rent förbiseende. Det är dock fråga om misstag i tre olika fall. Jag vill framhålla att nämnden vid handläggningen av ärenden som rör tvångsvård måste iaktta särskild noggrannhet. Det finns därför skäl att se allvarligt på det inträffade.
Med den kritik som uttalats avslutas ärendet.