JO dnr 6419-2009

J.M. och J.J. har tillsammans dottern E., född 2001. Norrköpings tingsrätt beslutade interimistiskt den 6 november 2009 att vårdnaden om E. skulle anförtros J.M. ensam och att J.J. skulle ha rätt till umgänge med E. i den omfattning som angavs närmare i beslutet. I beslutet förordnade tingsrätten vidare.

Det ankommer på J.M. att hos Socialnämnden i Smedjebackens kommun i samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E. Detta beslut tillställs nämnda socialnämnder för kännedom om det genom beslutet uppkomna behovet av bistånd.

J.M. vände sig till socialförvaltningen i Finspångs kommun för att få hjälp av förvaltningen när han skulle hämta E. Den 10 november 2009 hämtade J.M. E. på Storängsskolan. Personal vid socialförvaltningen och skolan medverkade när han hämtade dottern.

I en anmälan till JO framförde jur.kand. Susanne Christenson, i egenskap av ombud för J.J., klagomål mot Storängsskolan och sociala myndighetsnämnden i Finspångs kommun. Klagomålen avsåg att tjänstemän vid socialförvaltningen och skolan bistod J.M. när han hämtade E. i skolan mot både E:s och J.J:s vilja. Varken J.J. eller E. hade heller underrättats i förväg.

JO remitterade anmälan till kommunstyrelsen, som svarar för kommunens skolor, och sociala myndighetsnämnden, som svarar för socialtjänsten, för yttrande när det gällde Storängsskolans och socialförvaltningens handläggning.

Kommunstyrelsens ordförande kom på styrelsens vägnar in med ett remissvar beträffande Storängsskolans medverkan vid hämtningen av E. När det gäller

Susanne Christenson fick tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Med anledning av vad Susanne Christenson anförde i sin anmälan inledde JO en granskning när det gällde hur rådmannen Carl-Erling Halldin vid Norrköpings tingsrätt hade utformat sitt interimistiska beslut. Den granskningen har skett i ett särskilt ärende (JO:s dnr 7113-2009). I det ärendet inhämtade JO ett yttrande från tingsrätten. Stf JO Jan Pennlöv fattade beslut i ärendet den 11 februari 2011.

Kommunstyrelsens remissvar

Kommunens utredning

Uppgifter från Mats Broström, rektor för Storängsskolan i Finspång Mats Broström uppger att han den aktuella dagen, den dag som flickan skulle hämtas av pappan, blev uppringd av skolans kurator. Kuratorn informerade rektorn om att socialtjänsten önskade att skolan medverkade till att E. hämtas av sin pappa, som fått enskild vårdnad enligt beslut från tingsrätten.

Kuratorn var tveksam inför uppdraget, då hon hade kännedom om att JO i flera fall uttalat att skolor ska hålla sig neutrala i vårdnadstvister, bland annat i JO-utlåtande dnr 5053-2003, där en skola fått kritik när man medverkade till att en förälder, under pågående vårdnadstvist, hämtade sitt barn.

De resonerade kring socialtjänstens önskemål utifrån tidigare JO-utlåtande. I det fall där JO uttalat sig hade vårdnadshavaren begärt skolans medverkan. I den nu aktuella frågan, var det en önskan från socialtjänsten som hade en dom från tingsrätten, där det står att pappan kan begära stöd vid överflyttningen. Rektor och kurator ser att det kan finnas olikheter mellan de två situationerna. Mats Broström ber kuratorn att forska vidare i frågan.

Senare blir Mats Broström uppringd av Britt-Marie Ellersten, chef för sektor Barn och ungdom, där bl.a. grundskolans verksamhet ingår. Britt-Marie Ellersten är i samtalet tydlig i sitt budskap, att den planerade hämtningen skulle genomföras på skolan. Hon tolkar att det JO-utlåtande som skolan refererat till inte kan likställas i detta ärende.

Mats Broström meddelar sin kurator beskedet från Britt-Marie Ellersten. Kuratorn deltar senare vid hämtningen.

Uppgifter från Britt-Marie Ellersten, chef för sektor Barn och ungdom Britt-Marie Ellersten uppger att hon kontaktades av tf enhetschef för socialtjänstens myndighetskontor (Therese Holm) i frågan. Britt-Marie Ellersten informerades om det beslut som kommit från tingsrätten, där man skrev att socialtjänsten skulle vara pappan behjälplig vid överflyttningen av flickan i det fall han begärde det. Sektorschefen fick information att pappan begärt stöd av socialtjänsten. Handläggare inom socialtjänsten hade utan framgång försökt ordna en överlämning tillsammans med mamman, varför man föreslår att vara pappan behjälplig vid hämtningen på skolan. Av informationen framgick också att det fanns frågetecken kring skolans medverkan utifrån tidigare JO-utlåtande. Vidare framgick att handläggaren och tf enhetschefen hade tillfrågat tingrättens rådman, jurist och socialkonsulent hur de skulle förhålla sig i frågan. Samtliga hade uttryckt att socialtjänst och skola skulle vara behjälpliga vid hämtningen.

Britt-Marie Ellersten uppfattade att den planerade hämtningen på skolan skulle innebära att flickan inte behövde hämtas med polis, vilket tf enhetschefen bedömde som en fördel för flickan.

Med den information hon fått i ärendet, ansåg Britt-Marie Ellersten att hon, som högst ansvarig chef för både socialtjänst och skola, kunde medverka till att pappan

Britt-Marie Ellersten uppger att hon utifrån den information hon fått, inte minst utifrån den samlade rådgivningen från juridiskt kunniga personer, var trygg i sitt ställningstagande. Hon uppfattar att ställningstagandet var utifrån barnets bästa.

Kommunens yttrande Det utlåtande från JO (dnr 5053-2003) som anmälaren hänvisar till och som skolans kurator väl kände till, gäller ett ärende då en förälder mot den andres vilja hämtade sitt barn med stöd av skolan. Föräldern hade interimistiskt tilldelats ensam vårdnad om barnet. Av JO-uttalandet framgår att skolan borde avböjt att medverka till förälderns önskan att medverka vid en hämtning. JO ansåg att skolan skulle ha hänvisat föräldern att via rättsväsendet ansöka om verkställighet av vårdnaden. I detta fall kontaktade föräldern själv skolan och bad om hjälp.

Kurator och rektor för Storängsskolan resonerade och reflekterade över tidigare JOuttalande. De kunde se vissa skillnader i frågorna, i det fall JO kritiserat medverkade skolan på uppdrag av föräldern medan man här kontaktades av socialtjänsten som hänvisade till ett beslut från tingsrätten. Då chefen för sektorn meddelade rektorn att skolan och socialtjänsten skulle vara pappan behjälplig, följde skolan hennes beslut.

Sociala myndighetsnämndens remissvar

Kommunens utredning

Uppgifter från gruppledare Therese Holm och socialsekreterare Jessica Nyberg Therese Holm och Jessica Nyberg uppger att tingsrättens beslut kom till socialtjänsten 2009-11-06 och att E:s pappa 2009-11-09 kontaktar socialtjänsten i Finspång med begäran om stöd.

Jessica Nyberg kontaktade 2009-11-09 E:s mamma för att planera överflyttningen på bästa sätt för E. Jessica uppfattar att hon inte når mamman i samtalet. Mamman uppger att det beslut Jessica hänvisar till är felaktigt skrivet, att beslutet är överklagat och att de begärt inhibition.

Handläggaren har även kontakt med mammans ombud. Ombudet ger besked om att hon begärt inhibition och överklagat tingsrättens beslut. Handläggaren informerar ombudet att hon i samtal med J.J. inte kunnat framföra att socialtjänsten fått beslutet från tingsrätten och att socialtjänstens uppgift är att vara behjälpliga i att det verkställs. Ombudet säger att hon förstår det hon läser i beslutet att vi ska vara behjälpliga, men anser det inte vara nödvändigt då beslutet är överklagat. Ombudet anser att det bästa för E. är att invänta besked om inhibition och prövning i hovrätten. Susanne säger att hon kommer faxa överklagan för kännedom.

Efter samråd med gruppledaren kontaktar Jessica Nyberg samma dag tingsrätten, rådman Carl-Erling Halldin, angående hur socialnämnden ska förhålla sig till att vara behjälpliga i verkställande av tingsrättens beslut då det överklagats med begäran om inhibition. Han uppger att tingsrätten inte fått in överklagan i ärendet. Fram tills dess att annat beslut är taget ska tingsrättens beslut gälla. Innan verkställighet bör en kontakt med pappans ombud tas. Pappan kan uppmanas av sitt ombud att till tingsrätten begära omedelbar verkställighet.

Handläggaren samråder även med socialnämndens ombud Morgan Gerdin. Ombudet informeras om tingsrättens beslut och säger att det normalt är omedelbar verkställighet. Vägrar mamman att samverka kan pappan hos tingsrätten begära om omedelbar verkställighet och de medel som finns att tillgå.

Handläggaren har kontakt med pappan som konsulterat sitt ombud och fått besked att han ska hämta flickan oavsett det finns en begäran om inhibition eller inte.

Den bedömning socialtjänsten gör är att mamman inte kommer att medverka till att överlämna flickan med mindre än polishandräckning. Utifrån flickans perspektiv är

Skolans kurator meddelar socialtjänsten 2009-11-10 att hon har tveksamheter kring uppdraget utifrån tidigare JO-uttalanden där en skola fått kritik då de agerat vid vårdnadstvist. Tf enhetschef Therese Holm kontaktar av den anledningen socialkonsulent Berit Landelius, Länsstyrelsen i Östergötland för samråd. Socialkonsulenten ser inga hinder i att skolpersonalen och socialtjänstens personal hjälper pappan att verkställa tingsrättens beslut.

Therese informerar Britt-Marie Ellersten, chef för sektor Barn och ungdom, om ärendet och vilka kontakter man tagit i frågan. Britt-Marie Ellersten ger klartecken till att socialtjänst och skola ska vara pappan behjälplig att hämta flickan och hon kontaktar Storängsskolans rektor Mats Broström om detta.

Pappan hämtar E. i skolan 2009-11-10.

Handläggarnas reflektioner Socialtjänsten har inte varit en del i den juridiska process kring vårdnadsfrågan som föregick beslutet om interimistisk vårdnad för E:s pappa. Frågan initierades av pappan, i ett första skede kring umgänget. Då umgängesschemat inte följdes av mamman tog pappan och hans ombud ny kontakt med tingsrätten och begärde enskild vårdnad.

Socialtjänsten har sedan flera år behandlingsinsatser för J.J. och hennes två barn, där bland annat stöd i umgängesfrågan för E. varit aktuellt. Under hösten 2009, då tingsrättens beslut kommer, har socialtjänsten påbörjat en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen . Utredningen föranleds av flera anmälningar om oro för E., bland annat en anmälan från pappan. Socialtjänsten får också under hösten en remiss från tingsrätten att utreda vårdnadsfrågan. Vårdnadsutredningen fick efter ansökan förlängd handläggningstid med anledning av den redan pågående barnavårdsutredningen.

Handläggarna anser det olyckligt att barnavårdsutredningen och tingsrättens process pågått parallellt, samtidigt som den begärda vårdnadsutredningen skjutits på framtiden. Handläggarna inser att det varit svårt för de inblandade att särskilja frågorna åt. Handläggarna upplever att de inte alltid lyckats förmedla rätt information till mamman och ombudet.

Den kunskap socialtjänsten hade kring E:s situation utifrån de anmälningar som låg till grund för utredningen förstärkte deras bedömning av att medverka till att pappan hämtade henne. Det fanns dock inte förutsättningar för ett omedelbart omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga (LVU). En polishämtning bedömdes vara till mer skada för E. än att pappan hämtade henne på skolan. Utifrån barnets perspektiv och utifrån de råd man fått från jurister, anser handläggarna att de agerat rätt i ärendet.

Uppgifter från Britt-Marie Ellersten, chef för sektor Barn och ungdom – – – (se remissvaret från kommunstyrelsen, JO:s anm.)

Kommunens yttrande

Bestämmelser om verkställighet av domar och beslut kring vårdnad, boende och umgänge regleras av 21 kap. föräldrabalken (FB). Då socialtjänsten förstod att mamman inte frivilligt skulle medverka till att överlämna flickan borde de inte ha deltagit vid hämtningen. Pappan skulle hos tingsrätten ha ansökt om verkställighet av domen, där tingsrätten hade haft möjlighet att förelägga mamman att vid vite lämna E. eller besluta om hämtning med hjälp av polis.

Utifrån den pågående barnavårdsutredningen uppger handläggarna att de hade kunskap om brister i E:s situation hos mamman och att detta stärkte dem i sitt handlande. Socialnämnden hade kunnat agera i det fall det funnits förhållanden som gav förutsättningar för åtgärder enligt LVU, genom att omhänderta E. och placera henne hos pappan.

Då mammans ombud i telefonsamtal framför att det inte är aktuellt med en vårdnadsöverflyttning eftersom de begärt inhibition och överklagat beslutet, söker socialtjänsten råd i hur de ska hantera frågan. Socialtjänsten vänder sig till tingsrätten, ett juridiskt ombud och senare även till socialkonsulent vid länsstyrelsen. Socialtjänstens personal uppfattar att samtliga som rådfrågas ger stöd till att medverka då pappan hämtar flickan. Socialtjänsten gör utifrån dessa rådfrågningar sitt slutliga ställningstagande att vara pappan behjälplig vid hämtandet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att socialtjänsten agerat i frågan utifrån en tanke om barnets bästa. Även om socialtjänsten har kunskap om de lagregler som gäller för verkställighet av vårdnadsfrågor, visar agerandet att det funnits brister i självständig tolkning och tillämpning av frågan i en pressad situation – händelseförloppet, från pappans begäran till hämtandet, sker under loppet av två dagar.

JO:s beslut angående Norrköpings tingsrätt

Bedömning

Carl-Erling Halldin har uppgett att den aktuella formuleringen i beslutet inte var ett beslut om verkställighet enligt 21 kap. FB . Någon sådan talan var inte heller anhängiggjord. Han har även uppgett att han inte avsett att meddela ett åläggande för respektive socialnämnd att medverka vid den rent faktiska vårdnadsöverflyttningen, dvs. vid verkställigheten av beslutet om vårdnad. Ett sådant åläggande saknar laglig grund och hade således, som även Carl-Erling Halldin uppgett, inte kunnat meddelas av tingsrätten.

Enligt Carl-Erling Halldin var den aktuella formuleringen föranledd av att J.M. under målets handläggning hade uppgett att han var medveten om att det skulle innebära en stor omställning för E. att flytta till honom och att han var beredd att ta emot hjälp från socialförvaltningen för att övergången skulle bli så lindrig som möjlig. Det bistånd som avsågs i beslutet var således sådant stöd och hjälp till J.M. i hans föräldraroll som kan lämnas av socialtjänsten. Den aktuella formuleringen var, enligt Carl-Erling Halldin, avsedd som en upplysning dels till J.M. om att det ankom på honom själv att söka sådant bistånd, dels till socialnämnderna om behovet av bistånd.

Såvitt framkommit synes emellertid såväl J.M. som socialförvaltningen i Finspångs kommun ha tolkat tingsrättens beslut på så sätt att detta innebar att förvaltningen hade att hjälpa J.M. vid en hämtning av E. Jag hyser för egen del viss förståelse för att en sådan misstolkning kunnat ske. Detta särskilt mot bakgrund av hur Carl-Erling Halldin uttryckt sig samt att den aktuella upplysningen var införd i beslutet som en del av avgörandets slut. Som [tingsrättens lagman] berört ska en sådan upplysning, om den är behövlig, utformas på ett sådant sätt att den inte ger intryck av att vara ett åliggande och den ska heller inte ingå i avgörandets slut.

I ett beslut den 31 mars 2011 anförde JO Wiklund följande.

I 21 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om verkställighet av domar, beslut eller avtal om vårdnad, boende eller umgänge m.m. Enligt dessa bestämmelser förordnar tingsrätt om verkställighet efter en ansökan. Utgångspunkten vid handläggningen av mål enligt 21 kap. FB är att barnets bästa ska komma i främsta rummet.

Överlämnande av barn ska i första hand ske med parternas frivilliga medverkan. Innan tingsrätten förordnar om verkställighet får den uppdra åt bl.a. en tjänsteman

Har barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa (5 §). Rätten ska vägra verkställighet, om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa (6 §).

Vid hämtning ska som huvudregel någon som kan vara till stöd för barnet närvara. Finns det en sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen (2001:453) , bör denne anlitas. Om det är möjligt ska en barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka (11 §).

Den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som har vårdnaden om barnet döms, enligt 7 kap. 4 § första stycket brottsbalken , för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under 15 år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt. Brottet egenmäktighet med barn lyder under allmänt åtal, men enligt 7 kap. 6 § brottsbalken får åklagare åtala endast om åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Ansvar kan alltså drabba en vårdnadshavare som efter domstolsbeslut att vårdnaden ska tillkomma honom eller henne hämtar barnet – kanske under uppslitande scener – utan att anlita laga former för beslutets verkställande. Detta innebär inte att det skulle vara otillåtet att själv hämta ett barn i fall då någon oenighet därom inte förekommer. En viss nödrätt till barnets bästa torde också finnas.

Norrköpings tingsrätt beslutade interimistiskt den 6 november 2009 bl.a. att vårdnaden om E. skulle anförtros fadern J.M. ensam. I tingsrättens beslut angavs också att det ankom på J.M. att hos Socialnämnden i Smedjebackens kommun i samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E.

J.M. kontaktade socialförvaltningen i Finspångs kommun med anledning av tingsrättens beslut och begärde hjälp med att hämta E. Som framgår av redogörelsen ovan under rubriken Rättslig reglering kunde J.M. inte själv utan vidare hämta E. efter att tingsrätten hade förordnat att han ensam skulle ha vårdnaden om henne. Om J.M. och J.J. inte kunde komma överens om överlämningen har det ytterst ankommit på domstol att avgöra om och i så fall på vilket sätt som tingsrättens förordnade om vårdnaden skulle verkställas.

Britt-Marie Ellersten, som var chef för både skolan och socialtjänsten, beslutade att skolan och socialförvaltningen skulle bistå J.M. när han skulle hämta E. Med hänsyn till hennes befattning bör hon inte ha varit okunnig om de grundläggande bestämmelserna om hur ett beslut om vårdnad ska verkställas och om socialtjänstens uppgifter när det gäller vårdnadstvister. Trots utformningen av tingsrättens beslut och upplysningarna från länsstyrelsen har jag därför svårt att förstå att Britt-Marie Ellersten beslutade att socialförvaltningen och skolan, utan J.J:s godkännande, skulle bistå J.M. vid hämtningen av E. Den mest sannolika förklaringen till att hon handlade som hon gjorde är, som även antyds i remissvaren, att hon ville undvika en situation som skulle innebära att E. flyttades till J.M. med biträde av polis. Oavsett hur man ska se på frågan om polishandräckning har hon genom sitt beslut satt sig över det regelsystem som har skapats för att värna om barnets bästa när det gäller verkställighet av domar och beslut om vårdnad. Detta är givetvis inte acceptabelt.

Skolans kurator hade ifrågasatt om skolan verkligen skulle bistå vid hämtningen. Britt-Marie Ellersten meddelade rektorn sitt beslut, och rektorn informerade i sin tur kuratorn. Det finns inte grund för att rikta någon kritik mot rektorn och givetvis inte heller mot kuratorn för hur de därefter agerade. Däremot ställer jag mig frågande till hur olika befattningshavare inom socialförvaltningen kan ha resonerat när det gäller J.M:s hämtning av E. Inom förvaltningen måste det ha funnits kunskap om hur överföringen av E. till fadern rätteligen borde ske. Särskilt mot bakgrund av de invändningar som skolans kurator framförde borde rimligen förvaltningen ha försökt avstyra J.M:s hämtning av E. Ytterst får Britt-Marie Ellersten betraktas som ansvarig för socialförvaltningens handlande. Jag vill dock framhålla att det finns frågetecken rörande även andra befattningshavares ansvar för handläggningen.

Med den kritik som har uttalats avslutas ärendet.