JO dnr 822-2008

I en anmälan mot Socialnämnden i Höganäs kommun klagade AA på handläggningen av hennes ansökan om riksfärdtjänst. Hon hade under hösten 2007 hos socialnämnden ansökt om enstaka resa med riksfärdtjänst, och angett att hon var tvungen att åka med taxi. Den 26 oktober 2007 hade socialnämnden fattat beslut om att bevilja henne resan men med allmänna kommunikationer.

AA uppgav att socialnämnden inte upplyst henne om hur hon kunde överklaga det beslut som fattades och inte heller motiverat beslutet. Hon uppgav vidare att en senare telefonförfrågan från hennes sida om att få göra en ny ansökan om riksfärdtjänst avvisats av socialnämndens handläggare. Hon vände sig slutligen mot att socialnämnden inte hade begärt in något läkarintyg innan beslutet fattades.

Handlingarna i socialnämndens ärende infordrades och granskades. Därefter remitterades anmälan till socialnämnden för utredning och yttrande.

I sitt remissvar anförde socialnämnden i huvudsak följande:

Socialförvaltningen har inte lämnat någon tydlig överklagandehänvisning. Hänsyn till detta har tagits när överklagandet, som inkom drygt tre månader efter beslutet, har vidarebefordrats till länsrätten. Beslutsmotivering har lämnats i skrivelse som skickats den 26 oktober 2007. Påståendet om att AA:s förfrågan om att ansöka på nytt om riksfärdtjänst har avvisats per telefon är inte riktigt. Så handläggs inga ärenden. Rättigheten att ansöka och få sin sak prövad är lagreglerad. Handläggaren informerade dock AA om att utgångspunkten vid all prövning av resor med riksfärdtjänst är allmänna kommunikationer. Att ta in läkarintyg har inte bedömts som nödvändigt.

Rutinerna beträffande riksfärdtjänstärenden kommer att ses över. Överklagandehänvisning kommer att lämnas såväl vid helt avslag som vid delavslag. Dessutom kommer en beslutsmotivering att lämnas i anslutning till beslutet.

AA:s uppgift om att hennes nya ansökan avvisats har bemötts av nämnden och föranleder ingen ytterligare åtgärd från min sida. Huruvida ett läkarintyg borde ha infordrats är en sådan bedömningsfråga som JO inte har anledning att anlägga synpunkter på.

Enligt 20 § första stycket förvaltningslagen är huvudregeln att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska innehålla de skäl som har bestämt utgången av ärendet. Enligt 13 § lagen ( 1997:735 ) om riksfärdtjänst får ett beslut i ett riksfärdtjänstärende överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Om ett beslut som kan överklagas går en part emot ska vederbörande enligt 21 § andra stycket förvaltningslagen underrättas om hur beslutet kan överklagas.

Socialnämndens beslut, som delvis gick AA emot, saknar motivering. Motivering ska lämnas i beslutet eller i en bilaga till detta. Den kan inte på sätt som här skett lämnas i en särskild skrivelse (jfr JO 2004/05 s. 160). Motiveringsskyldigheten har således inte uppfyllts. Socialnämnden har inte heller fullt ut efterlevt skyldigheten att underrätta AA om hur beslutet kunde överklagas.

Socialnämnden har i yttrandet till JO uppgett att rutinerna när det gäller fullföljdshänvisning och beslutsmotivering ska ses över. Jag förutsätter att det numera skett. Socialnämnden kan likväl inte undgå kritik för bristerna i handläggningen av AA:s ärende.