JO dnr 913-2000

I en remiss, ställd till Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa, anfördes bl.a. följande.

AA, född 1954, har till JO skickat in ett antal handlingar och hemställt att JO skall granska om hans ärenden har handlagts ”rättsenligt”. JO har därefter infordrat vissa handlingar ur socialförvaltningens personakt rörande AA

Enligt handlingarna hölls ett möte den 27 oktober 1998 vid vilket AA:s personliga förhållanden förefaller ha diskuterats. Vid mötet närvarade BB och CC från vuxenpsykiatrin vid Kramfors–Sollefteå hälso- och sjukvård, DD och EE från socialförvaltningen i Sollefteå kommun samt FF från Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa. Enligt AA:s egna uppgifter kände han inte till att mötet hölls.

JO Jan Pennlöv har beslutat att inom ramen för ett initiativärende närmare utreda saken såvitt avser försäkringskassan.

Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa anmodades att inkomma med utredning och yttrande beträffande förutsättningarna för och lämpligheten av att medverka och diskutera AA:s förhållanden vid det nämnda mötet.

Samma dag anmodades Socialnämnden i Sollefteå kommun (JO:s dnr 167-2000) och Kramfors–Sollefteå hälso- och sjukvårdsförvaltning, Västernorrlands läns landsting, (JO:s dnr 914-2000) att inkomma med utredning och yttrande angående samma sak. Kopior av beslut i dessa ärenden fogas som bilagor till detta beslut.

¹

I beslutet hänvisas till två beslut som JO André meddelade samma dag. Dessa har inte

^{tagits med här.}

Försäkringskassan lämnar följande yttrande

Försäkringskassans rehabiliteringshandläggare i Ramsele kallades till ett rehabiliteringsmöte som skulle äga rum den 27 oktober 1998.

I kassans journalanteckningar framkommer bl. a. att anledningen till mötet var att sjukvårdsförvaltningens ena representant önskade diskutera huruvida AA, som ju inte var närvarande, skulle kunna ansöka om förtidspension/sjukbidrag.

(Man kan i efterhand fråga sig om detta möte som psykologen sammankallade till var ett "rehabiliteringsmöte" eller en sondering av kassans regler vid ansökan om förtidspension/sjukbidrag, vilken i så fall lika gärna kunde ha gjorts per telefon.)

Enligt uppgift från kassans representant var detta möte kort och det enda som avhandlades var frågan om ansökan om förtidspension/sjukbidrag.

Försäkringskassans övriga kommentarer

Försäkringskassan Västernorrland har under många år tillämpat den arbetsmetoden i rehabiliteringsverksamheten att man tillsammans med den försäkrade planerar rehabiliteringen. Detta arbetssätt för naturligt med sig att det framstår som främmande för kassans rehabiliteringspersonal att med andra aktörer vid ett rehabiliteringsmöte diskutera en enskilds personliga förhållanden utan att denne är närvarande.

Inom kassan har tidigare förts diskussioner huruvida generella skrivningar om utlämnande av handling/uppgift till andra myndigheter skulle kunna användas i rehabiliteringsverksamheten innebärande att den försäkrade inte skulle behöva vara med vid varje möte. Ett slags generellt sekretessmedgivande.

Detta har dock avvisats med den motiveringen att sekretessmedgivande inte kan ges generellt samt för att en rehabilitering skall lyckas måste den ske i samarbete och i totalt samförstånd med den försäkrade.

Det är alltså helt givet att målsättningen för rehabiliteringsverksamheten skall vara ett nära samarbete med den försäkrade. Frågor uppstår dock emellanåt hur rehabiliteringsarbetet, planering och utredning, skall bedrivas i de, i och för sig få, fall där den försäkrade av olika anledningar inte medverkar.

Till remissvaret fogades kopior av vissa journalanteckningar.

Socialnämndens och hälso- och sjukvårdsförvaltningens remissvar har återgetts i de till detta beslut bilagda kopiorna av JO Kerstin Andrés beslut i ärendena med dnr 167-2000 och 914-2000.

Bestämmelserna om sekretess inom socialförsäkringsområdet finns i 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) . Enligt paragrafen gäller sekretess hos allmän försäkringskassa i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring beträffande uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Av den samlade utredningen hos JO drar jag den slutsatsen att den tjänsteman som deltog från försäkringskassans sida inte berörde några uppgifter om AA:s hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som inte redan var kända av de två andra myndigheter som var representerade vid mötet. Därmed kan det inte

Deltagandet i mötet är dock inte fritt från invändningar. I 22 kap. 5 § lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring anges att kassan, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen skall samverka med bl.a. hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I förarbetena understryks vikten av att den försäkrade ger sitt samtycke. I specialmotiveringen till 22 kap. 5 § AFL uttalas bl.a. följande ( prop. 1990/91:141 s. 90 f.).

Kassan skall i arbetet med rehabiliteringen samarbeta med arbetsgivare, arbetstagarorganisationer, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och andra myndigheter om kan ha beröring med ett ärende. För att den försäkrades personliga integritet inte skall kränkas, förutsätter detta emellertid att den försäkrade gett sitt medgivande till det. Detta medför att försäkringskassan redan i ett inledningsskede bör skaffa den enskildes medgivande härtill. Kassan bör även vara uppmärksam på att viss information om den försäkrade kan vara sekretessbelagd. I förekommande fall bör kassan därför diskutera med den försäkrade om samtycke kan lämnas till att informationen får användas i samarbete med andra.

Det aktuella rehabiliteringsmötet var sammankallat av hälso- och sjukvården. Kallelsen gick till försäkringskassans rehabiliteringshandläggare i Ramsele och mötet måste, i vart fall initialt, ha uppfattats som ett formellt rehabiliteringsmöte där bl.a. bestämmelserna i 22 kap. 5 § AFL var tillämpliga. Handläggaren borde följaktligen ha undersökt AA:s inställning till försäkringskassans samarbete med socialnämnden och hälso- och sjukvården.

Avslutningsvis ser jag med tillfredsställelse på att försäkringskassan har den uttalade målsättningen att rehabiliteringsverksamheten skall ske i ett nära samarbete med den försäkrade.