Prop. 1990/91:141
om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m.
&
Regeringens proposition 1990/91 : 141
om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. Pmp-
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991 för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.
På regeringens vägnar
Odd Engström Ingela Thalén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till lagstiftning inom ramen för den allmän- na försäkringen om ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering och om ekonomisk ersättning vid sådan rehabilitering.
Förstahandsansvaret för att den enskildes behov av rehabilitering klar- läggs föreslås åvila arbetsgivaren. Denne skall svara för att behovet av rehabiliteringsåtgärder utreds när den anställde på grund av sjukdom har varit borta från arbetet i fyra veckor i följd. när den anställde haft upprepa- de korta sjukfall eller när den anställde själv begär det. En sådan rehabilite- ringsutredning skall ske i samråd med den anställde. Den bör vara genern- förd inom viss bestämd tid och skall tillställas försäkringskassan. Arbetsgi- varen skall vidare svara för att sådana arbetslivsinriktade rehabiliterings- åtgärder vidtas som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Inriktningen skäll därmed vara att den anställde skall bere- das fortsatt arbete hos arbetsgivaren och att andra alternativ prövas först när dennes möjligheter är uttömda.
En rätt till rehabiliteringsersättning införs för den som deltar i arbets- Iivsinriktad rehabilitering. Ersättningen omfattar dels rehabiliteringspen- ning motsvarande 100 % av den Iörsäkrades sjukpenninggrundande in- komst. dels särskilt bidrag för vissa merkostnader vid rehabilitering. Reha- biliteringspenning skall kunna utges som hel. tre fjärdedels. halv eller en fjärdedels förmån.
För rehabiliteringsersättning förutsätts att rehabiliteringen ingår i en av
'.!—I
försäkringskassan upprättad rehabiliteringsplan, som anger bl. a. vilka åt— gärder som aktualiseras. vem som ansvarar för dem och när de skall genomföras. Försäkringskassan skall fortlöpande se till att planen följs och vid behov anpassas efter ändrade förhållanden. Som underlag för bedöm- ning och fortsatt rehabiliteringsarbete skall den försäkrade på försäkringsf kassans begäran vara skyldig att lämna ett mer ingående läkarutlåtande när en sjukperiod har varat i fyra veckor. '
Med den föreslagna ordningen ändras försäkringskassans arbete med rehabilitering. Försäkringskassan ges ett övergripande samordningsansvar för rehabiliteringsverksamheten, innefattande ansvar för regionalt och lokalt samarbete mellan olika myndigheter och organ med uppgifter på rehabiliteringsområdet. Försäkringskassan skall samordna och ha tillsyn över de utredande och andra insatser som enligt lagen om allmän försäk- ring krävs för rehabilitering av enskilda försäkrade. Den skall också när det behövs ta initiativ till sådana insatser. l ansvaret ingår att ge stöd åt den enskilde i kontakter med andra rehabiliteringsansvariga. Gentemot den försäkrades arbetsgivare får försäkringskassan ett tillsynsansvar för att denne fullgör sina rehabiliteringsuppgifter. I speciella fall skall försäkrings- kassan överta ansvaret för att rehabiliteringsutredning kommer till stånd.
Genom sitt samarbete med olika arbetsgivare om rehabilitering av deras anställda får försäkringskassan kunskaper om arbetsmiljön i företagen och dess betydelse för rehabiliteringsbehoven. llärigenom stärks det behövliga sambandet mellan rehabiliteringsinsatserna och strävandena mot arbets- miljöförbättringar.
[ propositionen läggs fram vissa ytterligare förslag på sjukförsäkringens område. En kompletterande reglering föreslås för bedömning av arbetsför- mågans nedsättning vid längre sjukfall. Vidare begränsas rättenltill en fjärdedels sjukpenning till att avse högst 365 dagar för en sjukperiod. Ersättning i form av bidrag till arbetshjälpmedel skall kunna utges av försäkringskassan.
På pensionsområdet föreslås en bestämd nedre åldersgräns vid (>() år för förtidspension enligt de s.k. äldrereglerna. Möjlighet införs att samtidigt uppbära halv förtidspension och halv ålderspension från folk- och tilläggs- pensioneringen.
Reformen föreslås bli genomförd den 1 januari 1992. Förslaget om bidrag från sjukförsäkringen till arbetshjälpmedel avser dock tiden fr.o.m. den ljuli l991.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen ( 1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19622381) om allmän försäk-
ring'
dels att 2 kap. 11 5 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 1 &. 3 kap. 7, 8. 9. 13 och 15 åå. 7 kap. 3 &. 11 kap. 2 och 3 55. 16 kap. 1 åsamt 20 kap. 3 och 10 5555 skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer. Zkap. 14 ä, 3 kap. 7 bä och 7 kap. 3a &, en ny avdelning, åttonde avdelningen. och ett nytt kapitel. 22 kap.. samt närmast före 22 kap. nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lidelse Föreslagen lydelse
] kap.
Den allmänna försäkringen be- står' av Sjukförsäkring, folkpensio- nering och försäkring för tilläggs- pension.
Till den allmänna försäkringen äro anslutna frivillig sjukpenning- försäkring och frivillig pensionsför- säkring.
Den allmänna försäkringen be- står av sjukförsäkring, folkpensio- nering och försäkring för tilläggs- pension.
'I'i1/ sjukförsäkringen här frågor Om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningför- säkring och- frivillig pensionsför- säkring.
2 kap.
14 5
Bidrag till sådana arbets/tjälpme- del som en förvärvsarbetande jör- säkraa' behöver som ett led i sin re- habilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
3 kap. 7 53 Sj u kp en nin g utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsför- måga utges hel sjukpenning. Om ar- betsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärde-
' Lagen omtryckt 1982: 120. Senaste lydelse av 2kap. 11 _S 1990: 1407. 2 Senaste lydelse 1990: 157.
Saknar den försäkrade arbetsför- måga utges hcl sjukpenning. Om ar- betsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärde-
Nuvarande lydelse
delar utges tre fjärdedels sjukpen- ning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälf— tcn utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
Föreslagen lydelse
delar utges tre fjärdedels sjukpen- ning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälf- ten utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning. En fjärdedels sjukpenning får dock
under samma sjukperiod utges för .
högst 365 dagar.
Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan.
gan föreligger skall. om sjukdomen
3 Senaste lydelse 19881881.
När en sjukperiod har pågåttjyra veckor skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till försäkringskas- san, om kassan begär det." Ett så- dant läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av rehabilite- ring. pågående och planerad be- handling eller rehabiliteringsätgärd samt. om möjligt. beräknad återstå- ende sjukdomstid med nedsatt ar- betsförmåga.
För utgifter för läkarundersök— ning och utlåtande som föranleds av en utredning enligt fjärde stycket lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande. riks/örsäkrings— verket föreskriver.
7b_é'
Sjukpenning enligt 7 5)" utges även när den försäkrade går miste om förvärvsinkomst i samband med att han genomgår en behandling som syftar till att förebygga sjukdom och nedsättning av arbetsjörmågan. Som vil/kor gäller att behandlingen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd behandlingsplan. Vidare jörutsätts att den försäkrade/ör behandlingen behöver avstå från förvärvsarbete minst två timmar under en dag och därvid går miste om minst en_tjärde— del av sin dagsinkomst.
853
Vid bedömande huruvida jull- ständig nedsättning av arbetsförmå-
Vid bedömningen av om arbets- förmågan är fullständigt nedsatt skall. om sjukdomen kan antas vara
Nuvarande lydelse
kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkra- de på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala ar- betstid en viss dag, skall hans ar- betsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Är den försäkrade föremål för åt- gård av beska/Enhet. som angivas i 2 kap. 11 5 skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäk— rade på grund av åtgärden är hind- rad att utföraförvärvsarbete.
Föreslagen lydelse
kortvarig. särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt- vanliga eller därmedjämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdo- men behöver avstå från förvärvsar- bete under minst enfiärdedel av sin normala arbetstid en" viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den da- gen.
Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade be- döms inte kunna återgå till sitt arbe- te. skall försäkringskassan undersö- ka om den försäkrade efter sådan rehabiliteringså[gård, som avses i 22 kap. 7 5. kanförsörja sig själv ge- nom förvärvsarbete om arbetsför- hållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen katt begä- ras av honom med hänsyn till sjuk- domen, hans utbildning oeh tidigare verksamhet samt ålder, bosättnings- förhållanden och andra sådana om- ständigheter.
Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevande- pension enligt denna lag. skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension.
Som sjukperiod anses tid. under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 5.
954
En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havande- skap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbe- te med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt bestämmelserna i 12 5 lagen (1978: 410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap. som har meddelats med stöd av 3kap. 165 arbetsmiljölagen (1977: 1160), och hon inte kan om- placeras till annat arbete enligt be—
4 Senaste lydelse 1990: 157.
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap. som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 & arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon inte kan om- placeras till annat arbete enligt be-
Nuvarande l_t-'delse
stämmelserna i 125 lagen om rätt till ledighet för vård av barn. m.m.
Föreslagen lydelse
stämmelserna i 129” lagen om rätt till ledighet för vård av barn. m.m.
Havandcskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som nedsättningen består. dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. och i fall som avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
llavandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk- penning enligt 4 &.
13455
Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäk- ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven. om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 &. Denna försäkrings- kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 &.
Bestämmelserna i 2 kap. 11 och 13.55 tillämpas även i fråga om sjukpenning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 9” andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning en- ligt lagen (l977:265) om statligt personskadeskydd.
Bestämmelserna i 2 kap. 13 .é' till- lämpas även i fråga om sjukpen- ning. Vid tillämpning av 2 kap. . 13 å andra stycket skall hänsyn inte
tas till särskild sjukpenning enligt lagen (1977:265) om statligt per- sonskadeskydd.
Bestämmelserna i 3. 5 och 8 åå i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension. om han varit svensk
medborgare.
Har en försäkrad, utan att be-- stämmelserna i 3 kap. 3 5 första stycket är tillämpliga, efter ingång- en av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjuk- penning under etthundraåttio da- gar. får den allmänna försäkrings- kassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
Har en försäkrad. utan att be- stämmelserna i 3 kap. 3é är tillämpliga. efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder. erhållit sjukpenning un- der etthundraåttio dagar. får den allmänna försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
1556. Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår mili- tär grundutbildning för kvinnor;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 5 lagen (1990: 52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 & sagda lag:
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt:
d) i annat fall än under b) eller 6) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här
5 Senaste lydelse 1983: 1064. '” Senaste lydelse 1990: 56.
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här
Nuvarande lydelse
i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 8.6 andra stycket reser till utlandet med för- säkringskassans medgivande.
Föreslagen l_t-'a'el.s'e
i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7bs5 reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpen- ningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna minskas på det sätt som framgår av 4_$ andra stycket. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts. .
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
7 kap. 35
Vid bedömande i vad mån ar- betsförmågan är nedsatt skall beak-
tas den försäkrades förmåga att vid. den nedsättning av prestationsför- mågan. varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete. som motsvarar hans krafter och färdig- heter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans ut- bildning och tidigare verksamhet samt ålder. bosättningsförhållan- den och därmed jämförliga omstän- digheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. [ fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möj- lighet att bereda sig fortsatt in- komst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom an- nat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete lik- ställas i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åt- gärd av beskaffenhet, som angives i 2 kap. I I _é', skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned- satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Vid bedömande i vad mån ar- betsförmågan är nedsatt skall beak- tas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsför- mågan. varom är fråga. bereda sig inkomst genom sådant arbete. som motsvarar hans krafter och färdig- heter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans ut- bildning och tidigare verksamhet - samt ålder. bosättningsförhållan- den och därmed jämförliga omstän- digheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om försäkrad som f_itllt sextio år skall bedömningen främst avse hans för- måga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant ar- bete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åt- gärd av beskaffenhet, som anges i 22 kap. 7 3”. skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned- satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3:15
En försäkrad som uppbär hel äl- derspension enligt denna lag har inte rätt till förtidspension. En för- säkrad som uppbär halv ålderspen- sion enligt denna lag har inte rätt till hel förtidspension eller två tred- jedelar av hel förtidspension.
] 1 kap. 2 _57
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner. som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnads- ersättning som inte enligt 1045 uppbördslagen (1953z272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 g 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928: 370) eller sådan ersättning som enligt 1 5 första stycket 2—6 lagen (1990: 659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandct. Såsom inkomst av anställ- ning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976z380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande, i den mån er- sättningen träder i stället för för- säkrads inkomst såsom arbetstaga- re i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner.
a) sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. iden mån ersättningen träder i stål- let för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
e) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 5. i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader.
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar- betsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd. vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973: 349).
h) delpension enligt lagarna (1975: 380) och (1979:84) om delpensions—
försäkring. '
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti—
7 Senaste lydelse 1991: 120.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tionsutbildning. frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbands- övning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civiltörsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxen- utbildning för psykiskt utvccklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,
l) livränta enligt 4 kap. lagen (l976:380) om arbetsskadelörsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 g. i den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi- vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 5 andra stycket lagen (i 981 : 691) om socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv- ständigt.
] fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller ' annan ersättning. som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a & eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare. om svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juri- disk person, en svensk juridisk person. som äger ett bestämmande infly- tande över den utländskajuridiska personen. enligt av riksförsäkringsver- ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket. om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsver- ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspcnsionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.
3 ås Med inkomst av annat förvärvsarbete avses a) inkomst av aktiv näringsverksamhet här i riket; b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner;
d) sjukpenning enligt denna lag (1) sjukpenning och rehabilite-
Nuvarande lydelse
eller lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande" ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnandc. i den mån er- sättningen träder i stället för in- komst som ovan nämnts samt
Föreslagen lydelse
ringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen ( 1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. iden mån ersättningen träder i stäl-
let för inkomst som ovan nämnts samt
6) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt komm unal- skattelagen (1928: 370) och som. utan att anställningstörhållandc förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländskjuridisk person:
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 5 är att hänföra till inkomst av anställning. .
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för år. tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1000 kronor. Intäkt som avses i 32é ] mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928z370) eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 255 första stycket lagen (l99('):659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.
16 kap. l 59 Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Försäkringskassan skall dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsberättigad från och medden månad han fyller 65 år. om han inte skriftligen begärt annat.
Ätnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård en- ligt denna lag, må allmän försäk- ringskassa tillerkänna honom för— tidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsam- ma skall gälla då försäkrad åtnjuter sjukpenning. ersättning för sjuk- husvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk— ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.
") Senaste lydelse 1988z881.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård el- ler rehabiliteringspenning enligt denna lag och kan nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga inte undanröjas genom rehabiliterings- åtgärder, får försäkringskassan till- erkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjuk- penning. ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid. får den tid för vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterle- vande för begränsad tid.
1 den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkän- na den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarundersök— ning och läkarutlåtande vid ansö— kan om förtidspension. handikapp— ersättning. vårdbidrag eller särskild efterlevandepensiOn skall ersätt— ning lämnas i enlighet med vad re— geringenförordnar.
För kostnader för läkarundersök- ning och läkarutlåtande vid ansö- kan om förtidspension. handikapp- ersättning. vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersätt- ning lämnas i enlighet med vad re- geringen eller, efter regeringens be- tnj-tndigande. riksftf'irsäkringverket
_ föresk ri ver.
20 kap.
3
Ersättning enligt denna lag mä indragas eller skäligen nedsättas. om den som är berättigad till ersätt— ningen
QIO
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned. om den som är berättigad till ersättningen
a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada. som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan. för vilken ersättning begäres:
b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid törövandel av handling. för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom:
c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosyn-
punkt:
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande. som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i .?kap. [15 får sjukpenning eller förtids— pension helt eller delvis tills vidare förvägras honom. under förutsätt— ning att han erinrats om denna på— följd. Motsvarande skall gälla i frå- ga om särskild efterlevandepen- sion. om den efterlevande utan gil— tig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 5.
"' Senaste lydelse l988:881.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig sådan rehabilitering som avses i 22kap. 7 & får sjukpenning. rehabiliterings— ersättning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras ho- nom. under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsva- rande skall gälla i fråga om särskild cfterlevandepension. om den efter- levande utan giltig anledning väg- rar att följa ett villkor som upp- ställts med stöd av 16 kap. 3 &.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
iOåll
Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt den- na lag skall omprövas av kassan. om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a 5. Om— prövningen skall göras av socialför- säkringsnämnden om beslutet gäl- ler fråga om avses i 2 kap. 12 a &, 3kap. 7—9 eller 17 5 eller 20 kap. 3 eller 4 5.
Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt den- na Iag skall omprövas av kassan. om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a 5. Om- prövningen skall göras av socialför- säkringsnämnden om beslutet gäl- ler fråga som avses i 2 kap. 12 a eller b &. 3kap. 7—9 eller 17 &. 20kap. 3 eller 45 eller 22 kap. 7— 10 eller 16 _é'.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Om omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket överkla- gar samma beslut. skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.
' * Senaste lydelse 1989: 121.
Å TTONDE A VDE [ ,NIN G E N
Bestämmelser om rehabilitering
22 kap. Om rehabilitering och reha- biliteringsersättning ] _é'
En försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa har möjligheter till rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersät[ning en- ligt vad som anges i detta kapitel.
2 5 .
Rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbets/ör- måga och förutsättningar attji'irsör- ja sig själv genom förvärvsarbete.
Rehabiliteringsåtgärder skall pla- neras i samråd med den försäkrade och utgå från dennes individuella förutsätt/ii ngar och behov.
3 .4'
Den ji'irsäkrades arbetsgivare skall i samråd med den försäkrade svara/ör att dennes behov av rehabi- litering snarast klar/äggs och jär att de åtgärder vidtas som be/ufivsför en ellekti v rehabilitering.
Om det inte/htmstår som obehöv- ligt skall arbetsgivaren påbörja en rehabiliteringsutredning
Nuvarande lvdelse ' Föreslagen lydelse Prop. 1990/911141
[. när den försäkrade till följd av sjukdom ltar varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd.
2. när den försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperio- der eller
3. när den försäkrade begär det. Rehabiliteringsu[redningen skall i fall som avses i andra stycket 1 tillställas försäkringskassan inom åtta veckor från dagen för anmälan om .sjjnkdomsfallet och i fall som av- ses i andra stycketZ inom samma tid räknat från dagen för anmälan om det sjukdomsfall som närmast föregick rehabiliteringsutredningen. Har rehabiliteringsutredningen gjorts på begäran av den försäkrade. skall den tillställas kassan inom åtta veckor från den dag då begäran framställdes hos arbetsgivaren.
Om rehabiliteringsutredningen inte kan slutföras inom den i tredje stycket angivna tiden, skall detta anmälas till försäkringskassan inom samma tid. Därvid skall upp- gift lämnas orn orsaken till dröjsmå- let och om den tidpunkt då utred- ningen beräknas vara avslutad. Se- dan utredningen slutförts skall den omgående tillställasförsäkringskas- san.
[f'tredningen skall genomföras i sentråd med den försäkrades arbets- tagarorganisation. om den örsäkra- de medger det .
Försäkringskassan skall överta ansvaret för rehabiliteringsutred- ningen. om detfinns skäl till det.
4 ,é'
Den fifi/"säkrade skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans behov av rehabilite- ring och efter bästa förmåga aktivt medverka i relzabiliteringen.
J ,é' Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabi/iteringsverk- samhet enligt denna lag. Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att hans , l5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
behov av rehabilitering snarast klar- läggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det. i arbetet med rehabiliteringen sam verka tried hans arbetsgivare och arbetstagaror- ganisation. hå/so- och sjukvården. socialtjänsten samt arbetsmark- nadsmyndigheterna och andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall därvid ver- ka,/ör att dessa, var och en inom sitt verksamhetswnråde, vidtar de åt- gärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. lv'örsäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsa[ser påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt. 6 59 Om den försäkrade behöver en re- habiliteringsåtgärd. för vilken er- sättning kan utges enligt detta kapi- tel, skall_försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall såvitt möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. Rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som skall komma ifråga och vem som har ansvaretför dem, en tidsplan för re- habiliteringen samt uppgifter i öv- rigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen. Planen skall även innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning under re- habiliteringstiden. Försökringskassan skall fortlö- pande se till att rehabiliteringsplan- en följs och att det vid behov görs . nödvändiga ändringar i den.
7 &
Rehabiliteringsersåttning utges när en __lörsäkrad, vars arbetsförmå- ga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel. deltar i ar- bets/ivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden el- ler att helt eller delvis _fi't'rel)_y-'_gga el- ler lzåva nedsättning av arbetsfifir- måga/t.
Rehabiliteringsersättning består
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
av rehabiliteringspenning och sär- skilt bidrag.
Rehabiliteringsersättning utbeta— las efter ansökan av den försäkrade.
Rehabiliteringsersättning utges för högst 365 dagar i följd om inte svnnerliga skäl talar för att ersätt- ning skall utgesför längre tid. Reha- biliteringsersättning utges längst till och med månaden före den då den få'irsäkradefyller 65 år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrtfter om rehabiliterings- ersättning vid utbildning. 8,9"
Hel rehabiliteringspenning utgör 100 procent av den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten, delad med 365 . Rehabiliteringspen- ningen avrundas till närmaste hela krontal.
För en försäkrad som beviljats förtidspension eller sjukbidrag en- ligt denna lag utgör rehabiliterings- penningen lägst det sammanlagda belopp av pension eller sjukbidrag, pensionstillskott och bostadstillägg, räknat per dag, som den försäkrade. om han inte hade deltagit i rehabili- teringsåtgärden. skulle ha haft rätt till enligt denna lag, lagen ( ] 969.'205 ) om pensionstillskott och lagen (1962.'392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
93”
Saknar den försäkrade arbetsför- måga utges hel rehabiliteringspen- ning. Om arbetsförmågan inte sak- nas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels rehabiliteringspenning. 4r arbets- förmågan nedsatt [ mindre grad men med minst hälften utges halv rehabiliteringspenning. I annat fall utges en fjärdedels rehaln'literings— penning.
.;lrbetsförmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgära'en anses nedsatt [ den mån den försäkrade på grund av åtgärden år förhindrad att förvärvsarbeta.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
105
Särskilt bidrag utges under reha- biliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade [ sam- band med rehabiliteringen. Ytterli- gare föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen.
! I 5
Den försäkrade skall så snart det katt ske och senast inom två veckor till försäkringskassan anmäla sådan ändring av sina förhållanden som är av betydelse för rätten till rehabilite- ringsersättning eller för rehabilite- ringsersättnin gens storlek.
125
Bestämmelserna [ 3kap. 1655" första-femte styckena tillämpas även i fråga om rehabiliteringspen- ning. ' 13 ä'
Den som får rehabiliteringsersätt- ningfår behålla ersättningen
]. vid kortvarig ledighet för en- skild angelägenhet av vikt. och
2. vid ledighet på grund av uppe- håll i rehabiliteringen enligt före- skrifter som meddelas av regeringen
_ eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
l4_é'
För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård eller vistas vid en sådan vårdinrättning som anges i 3kap. 4 a & skall rehabiliteringspen- ningen minskas med belopp som framgår av 3 kap. 4 &" andra stycket.
15 9'
Re/utbiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäk- rade för samma tid får som
I . sjukpenning eller föräldrapen- ningförmån enligt denna lag,
2. annan folk- och tilläggspension enligt denna lag än cfterlevandepen- sion.
3 . annan särskild pensio'nsjörmån enligt denna lag än handikapper- sättning,
4. pensionstillskott enligt lagen (1969.'205) om pensionstillskott
Prop. 1990/911141
Nuvarande l_i--'delse Föreslagen lydelse
samt hustrutillägg eller kommunalt bostadstilläg ' enligt lagen (1 961392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk-
- pension.
5. sjukpenning eller livränta en- ligt lagen (1976:380) om arbetsska- de/örsäkring eller motsvarande er- sättning enligt någon annan författ- ning, dock inte livränta till efterle- vande santt i övrigt endast till den del ersättningen avser samma itt- komstbortfall som rehabiliterings- penningen är avsedd att täcka.
6. studiehjälp, studiemedel, kort- tidsstudiestöd, särskilt vuxenstudie- stöd eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen( I 973: 34 9).
7. dagpenning enligt förordning- en (1987:406) om arbetsmarknads- utbildning.
16 9"
Rehabiliteringsersättning enligt detta kapitel får. om omständighe- terna motiverar det. dras in eller sättas ned om den försäkrade
]. vägrar att ta emot besök av en person. som fått i uppdrag av försäk- ringskassan att utreda rätten till re- habiliteringsersättning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd,
2. vägrar att lämna upplysningar som behövsjör att klarlägga behovet av rehabiliteringsåtgärd.
3. underlåter att till försäkrings- kassan anmäla sådan ändring av förhållande, som är av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller för relzabiliteringsersc'itt- ningens storlek.
Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här av- sesföreskri vs t' 20 kap. 3 31 1 7 59
Frågor som avses i detta kapitel prövas av den allmännaförsäkrings- kassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskri- ven om han hade uppfyllt åldersvill- koret i 1 kap. 4 ,é'. Detzna försäk- ringskassa får dock uppdra åt en an- nan försäkringskassa att pröva så- dana frågor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91 : 141
1. Denna lag trädcri kraft i fråga om 2 kap. 14 å och 3 kap. 9 5 den ljuli 1991 och iövrigt den [januari 1992.
2. Vid tillämpning av den nya föreskriften i 3 kap. 7 95 andra stycket i fall då sjukperioden har påbörjats före den ljanuari 1992 bortses från det antal dagar med en fjärdedels sjukpenning som infallit före nämnda da- tum.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändringi lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 7kap. l åoch l3kap. l _Slagen (l962:381 ) om allmän försäkring1 i paragrafernas lydelse enligt lagen (l990:156) om ändring i nämnda lag samt punkterna ] och 2 av ikraftträdande- och övergångsbcstämmclserna till lagen (1990: 156) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad. som fyllt sexton år och som inte uppbär ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad. då han fyller sextiofem år. om hans arbets- förmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prcstationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad. som fyllt sexton år. för tid före den månad. då han fyller sextiofem år. om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska presta- tionsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sj u kb i d rag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid: och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.
13 kap.
15
Rätt till tilläggspension i form av förtidspension har enligt vad nedan sägs försäkrad. som inte upp- bär ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyl— ler sextiofem år. om hans arbetsför- måga på grund av sjukdom eller an- nan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och ned- sättningen kan anses varaktig samt den försäkrade skall tillgodoräknas pcnsionspoäng för tid före det år. varunder pensionsfallet inträffat.
Rätt till tilläggspcnsion i form av förtidspension har enligt vad nedan sägs försäkrad för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan ned- sättning av den fysiska eller psyki- ska prcstationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättning- en kan anses varaktig samt den för- säkrade skall tillgodoräknas pen- sionspoäng för tid före det år, var- under pensionsfallet inträffat.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tilläggspension
' Lagen omtryckt 1982: 120.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
iform av sj u k b i d rag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket
gälla beträffande sjukbidrag.
Vad som föreskrivs i 7kap. 2 och 3 55 skall tillämpas även beträffan- de förtidspension enligt detta kapi- tel.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3kap. 5 &, 7kap. 1 och 2 55, 13kap. 1 5 samt 16kap. 7 och 8 55 gäller fortfarande dels i fråga om försäkrad för vilken rätten till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet. dels i fråga om
försäkrad som före den ljanuari '
1990 blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Föreskrifterna i 7kap. 2, 3 och 3 a åå skall tillämpas även beträf- fande förtidspension enligt detta .
kapitel.
1. Denna lag träder i kraft. ifråga om 7kap. ] &" och 13 kap. 1.6" såvitt avser rätt till förtidspension får för— säkrad sonz uppbär ålderspension, den I januari 1992 och i övrigt den 1 oktober 1991.
2. De äldre föreskrifter i 3kap. '
59", 7kap. 1 och 255, 13kap. 15 samt 16kap. 7 och 8 55, som ändras med verkan från och med den lok- tober 1991. gäller fortfarande dels i' fråga om försäkrad för vilken rätten till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet. dels i fråga om för- säkrad som före den 1 januari 1990 blivit uppsagd på grund av arbets- brist.
De äldre föreskrifter i 7 kap. 19” och 13 kap. 15, som ändras med verkan från och med den I januari 1992, gäller jbrtfarande i fråga om- färtidspension som avser tid före ikraftträdandet.
"22
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 115 lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse F äreslagen lydelse
115
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjuk- penning. havandeskapspenning el- ler föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962: 381 ) om allmän försäk- ring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller får motsvarande ersätt- ning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav ut- ges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den and- ra ersättningen.
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjuk- penning. havandeskapspenning. föräldrapenningförmåner eller re- habiliteringspenning enligt lagen (19621381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller får motsvarande ersätt- ning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav ut- ges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den and— ra ersättningen. '
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 65 lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den ut- sträckning förmånerna utges för samma tid:
1. sjukpenning och sjukpenning- tillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring. lagen (19771265) om statligt personskadeskydd eller motsvaran- de äldre lagstiftning,
1. sjukpenning och sjukpenning- tillägg enligt lagen (19622381) om allmän försäkring. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring, lagen (19771265) om statligt personskadeskydd eller motsvaran- de äldre lagstiftning sanit rehabili- teringspenning enligt lagen om all- mänjörsäkring,
2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare.
4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.
5. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 95 lagen (l989:225)10m ersättning till smitt- bärare i paragrafens lydelse enligt lagen ( 1990: 1469) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1990: 1469) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring. nämligen
2kap. I I .5' första stycket om ät- gärderför rehabilitering,
3 kap. 3 5 om ersättning när för- tidspension utges m.m..
3 kap. 4 5 andra stycket och 43 5 om minskning av ersättning.
3 kap. 65 om anmälan av in- komstförhållanden m. m..
3 kap. 105 tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete,
3 kap. 15 5 första stycket a) — d) samt andra och tredje styckena om ersättning när värnpliktstjänstgö- ring fullgörs m.m..
3 kap. 165 om arbetsgivarinträ- de.
3 kap. 175 om indragning eller nedsättning av ersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (l990:1402) om överta- gande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen till- lämpas den nya bestämmelsen från och med den dag övertagandet skedde för dem som vistas vid vårdinrättningen.
3 kap. 3 5 om ersättning när för- tidspension utges m.m..
3 kap. 45 andra stycket och 4a 5 om minskning av ersättning.
3 kap. 65 om anmälan av in- komstförhållanden m.m..
3 kap. 105 tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete.
3 kap. 15 5 första stycket a) — d) samt andra och tredje styckena om ersättning när värnpliktstjänstgö- ring fullgörs m.m..
3 kap. 165 om arbetsgivarinträ- de.
3 kap. 175 om indragning eller nedsättning av ersättning.
Iji'aga om den som uppbär smitt- bärarpenning tillämpas även 'färe- skrifterna om åtgärder för rehabili- tering i 22 kap. 5 och 6 55" lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (l990:1402) om överta- gande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen till- lämpas den nya bestämmelsen i vad den hänvisar till 3 kap. 4a5' lagen (196138!) om allmän försäkring från och med den dag övertagandet skedde för dem som vistas vid vårdinrättningen.
6. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691)om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 5 lagen (1981 :691) om socialavgifter' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap. 4 52
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor.
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse. till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräld- rapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 165 eller 4kap. 18 5lagen (1962:381) om all- män försäkring.
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning. föräldra- penning eller rehabiliteringspen- ning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 5, 4kap. 185 eller 22kap. 125" lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet-i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, ,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 5 tredje stycket civil- försvarslagen (1960: 74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands. till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 25 första stycket lagen om allmän försäkring, -
9. ersättning för skiljemannauppdrag 1 fall där parterna i skiljeförfaran- det är av utländsk natiönalitet, -
10. ersättning som på grund av bestämmelserna 1 5 5 lagen (1984. 947) ' om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete 1 Sverige inte ' utgör skattepliktig intäkt. -
11. ersättning som avses 1 3 kap. 2 a 5 lagen om allmän försäkring, . 12. intäkt som avses i 32 5 1 mom. första stycket h och 1 kommunalskat- telagen (1928. 370). '
13. sådan ersättning som enligt 1 5 första stycket 2—6 lagen (1990: 659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare'från en sådan ideell
' Lagen omtryckt l989:633. ' - 2 Senaste lydelse 1991: 121. 26
Nu varande lt-tdelse Föreslagen lydelse
förening som avses i 75 5mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet. om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbe- lopp cnligt lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege— ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmansförctag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
"27
7. Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)
Härigenom föreskrivs att punkt 11 av anvisningarna till 22 5 och punkt 12 av anvisningarna till 325 kommunalskattelagen (1928z370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar till 225
11.] Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkcsskade- försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. lagen (1977z265) om statligt personska— deskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ut- gör skattepliktig intäkt om sjukpen- ningen grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning en- ligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
11. Sjukpenning och rehabilite- rings'penning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring, lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadcer- sättning till sjömän utgör skatte- pliktig intäkt om förmånen grundas på inkomst, som hänför sig till nä- ringsverksamhet. Till intäkt hän— förs under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare.
till 325
12.1 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personska- deskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ut- gör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på förvärvs- inkomst. som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersätt- ning enligt lagen (1989:225) om er- sättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått an- norledes än på grund av försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjuk- dom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
' Senaste lydelse 1990:650. 3 Senaste lydelse l990:650.
12. Sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring. lagen (l976:380) om arbets- skadeförsäkring, lagen (1977:265) 0111 statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeer— sättning till sjömän utgör skatte- pliktig intäkt av tjänst om förmå- nen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning en- ligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning. som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller
Nuvarande lt'delse Föreslagen [_ ) fdelse
olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för- säkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledig- het för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd. vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu— diestödslagen (1973z349). utbildningsbidrag för doktorander, timersätt- ning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskunder- visning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknads- stöd. statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 165 lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig in- täkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och Stimulansbidrag. vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltaga- re i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.
Hänvisningar till S7
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 11
8. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 5 och 6 kap. 5 5 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande l_t-'delse F öres/agen lydelse
3 kap.
Är någon som avses i 1-5 ej berät- tigad till sjukpenning från sjukför- säkringen eller är den skadade ej sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. har han vid arbetsskada rätt till för-' måner från arbetsskadeförsäkring- en i enlighet med vad som skulle ha utgått om 2 och 3kap. lagen om allmän försäkring hade varit tillämpliga på honom. Sjukpenning utgår dock ej till den som avses i 1kap. 1 5 andra stycket denna lag och ej heller till arbetstagare som enligt 3kap. 165 första stycket lagen om allmän försäkring har un- dantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.
Är någon som avses i 1 5 ej berät- tigad till sjukpenning från "sjukför- säkringen eller är den skadade ej sjukförsäkrad enligt lagen" (1962:381) om allmän försäkring. har han vid arbetsskada rätt till för- måner från arbetsskadeförsäkring- en i enlighet med vad som skulle ha ' utgått om 2, 306/7 22kap. lagen om
allmän försäkring hade varit tillämpliga på honom. Sjukpenning utgår dock ej till den som avses i 1kap. 1 5 andra stycket denna lag och ej heller till arbetstagare som enligt 3kap. 165 första stycket lagen om allmän försäkring har un- dantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.
6 kap.
Under tid då försäkrad är före- mål för åtgärd som avses i Zkap. 115 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete an— ses nedsatt även i den mån åtgär- den hindrar honom att förvärvsar- beta.
Under tid då den försäkrade är föremål för sådan rehabilitering som avses i 22kap. 75 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall hans förmåga att skaffa sig in- komst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att förvärvsarbeta.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.
' Lagen omtryckt 19771264.
Soeialdepartementet Prop. 1990/91:141
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991
Närvarande: statsrådet Engström. ordförande och statsråden Hjelm- Wallén, S. Andersson. Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Hellström, Johanssön.'1_indqvist. G. Andersson. Lönnqvist, Thalén. Freivalds. Wallström. Lööw. Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Thalén
Proposition om rehabilitering och rehabiliteringsersättning rn. m.
1. Inledning Bakgrund
'Socialförsäkringcn ger ett ekonomiskt skydd vid sjukdom, arbetsskada. handikapp. ålderdom m.m. Detta har byggts ut i väsentliga avseenden och har kommit att täcka allt fler behovssituationer. Hittillsvarande principer som tillämpas vid sjukdom och ger rätt till ersättning i form av sjukpen- ning begränsar emellertid möjligheterna att använda sjukpenningen i reha— biliteringssituationer och när allvarlig risk för framtida nedsättning i ar- betsförmåga föreligger. '
Sjukförsäkringens utgifter har stigit kraftigt under senare år. Denna utveckling speglas i det s.k. ohälsotalet som anger det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad med sjukpenning. arbetsskadesjukpenning och förtidspension. År 1975 var ohälsotalet 39.7 dagar per försäkrad och nådde sin lägsta nivå år 1982 med 37.2 dagar. Därefter har talet stigit kraftigt och var år 1989 46.6 dagar. Den ökning som skett hänför sig huvudsakligen till de långa sjukfallcn. Sjukfall som varat 90 dagar eller mera utgör 2% av det totala antalet Sjukfall men svarar för 48 % av de totala kostnaderna för sjukpenningförsäkringen.
Ohälsotalets utveckling över åren styrs av en rad faktorer. bl.a. demo- grafiska förändringar. utvecklingen på arbetsmarknaden samt förändringar i socialförsäkringens regelsystem och dess tillämpning. Särskilt under åren 1984-88 har det skett en kraftig ökning av ohälsotalet. Denna ökning avstannade under år 1989. '
Bl.a. mot bakgrund av den oroväckande kostnadsutvecklingen och i syfte att slå vakt om det generella trygghetssystem som socialförsäkringen utgör har riksdagen efter förslag av regeringen beslutat om vissa sänkning- ar i kompcnsationsgraden inom bl.a. sjukpenningtörsäkringen (prop. 1990/91:59, StU9, rskr.104). De nya reglerna. som trädde i kraft den 1 mars 1991, innebär att kompensationsnivån under de tre första sjukpen- 31
ningdagarna kommer att utgöra 65%. för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen 80% och fr.o.m. den 91:a dagen 90% av sjukpenningunderlaget. Den som lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperiodcr per år skall kunna få kompensation med 80% redan från den första dagen. Om en försäkrad för samma tid som sjukpenning utges med 65 eller 80 % får lön eller ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) som överstiger dessa nivåer med mer än 10% skall sjukpenningen minskas så att ersättningen vid sjukfrånvaron totalt stannar vid 75 resp. 90% av inkomstbortfallet. På samma sätt minskar sjukpenningen fr.o.m. den 91:a dagen i samma utsträckning som lön eller AGS-ersättning utges utöver den avsedda nivån 90 %.
Regeringen har vidare i skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91 : 50) presen- terat ett åtgärdsprogram i syfte att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta program ingår en ökad sam- ordning av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen. Omfattande personella resurser används idag för att pröva rätten till ersättning från arbetsskade- försäkringen. Trots detta får försäkrade vänta alltför lång tid innan rätten till ersättning bedöms av försäkringskassan. Den nuvarande ordningen för arbetsskadeersättning och prövning av sådana ersättningar har dessutom av många rehabiliteringsaktörer ansetts utgöra ett hinder i rehabiliterings- arbetet i och med att man hos den enskilde tyckt sig spåra en motvilja mot att delta i rehabiliteringsåtgärder innan frågan om rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen avgjorts.
Utslagningsprocessen
Den utveckling av ohälsotalet som jag beskrivit har förutom de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen. arbetsskadeförsäkringen och pensions- försäkringen haft en rad negativa konsekvenser för den enskilde. Långvari- ga sjukperioder har i alltför många fall lett till förtidspension i stället för återgång till arbetslivet. Adekvata aktiva insatser har saknats eller kommit alltför sent. Till viss del kan detta förklaras av lagstiftningens konstruk- tion. till viss del har det berott på bristfälliga resurser i försäkringsadmi- nistrationcn. Detta har i sin tur lett till en bidragsanpassning hos den enskilde, dvs. denne ställer in sig på en tillvaro utanför arbetslivet. i tron att så kommer livet att se ut i framtiden.
Man kan se en utslagningsprocess från arbetslivet så här: ————>——————>——>——_—
Korta sjuk— Allt längre Sjuk- Förtids- skrivningar sjuk- bidrag pension perioder
Utslagningen sker i allmänhet under flera år. Under hela denna tid är den enskilde ekonomiskt försörjd av socialförsäkringssystemet, men allt- eftersom tiden går blir det svårare att komma tillbaka till arbetslivet.
Aktiva rehabiliteringsinsatser måste sättas in tidigt för att underlätta rehabiliteringen av den som drabbas av sjukdom. En effektiv rehabilite-
ring förutsätter också att de olika åtgärder som sätts in samordnas och inriktas mot samma mål. Individens delaktighet är därför av största bety- delse för ett lyckat resultat av rehabiliteringen.
Utslagningsprocessen kan emellertid också ses i ett vidare perspektiv. Sambandet mellan brister i arbetsmiljön i vid mening och utslagningspro- cesscn är tydlig. Olika möjligheter att förbättra arbetsmiljön undersöks och genomförs i ökande utsträckning. Chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet kommer senare denna dag att ta upp hithörande frågor och föreslå en rad åtgärder. Det är uppenbart att det finns starka beröringspunkter mellan arbetet för en god arbetsmiljö och arbetet för en framgångsrik rehabilitering. l individfallet är det nödvändigt att uppmärksamma brister i den sjukskrivnes arbetsmiljö lika mycket som den enskildes sjukdoms- symptom. Kunskapen om sjukskrivningsmönster på en arbetsplats ger en viktig indikation på arbetsmiljöns tillstånd. Detta är faktorer som talar för att försäkringskassan i sitt löpande arbete måste uppmärksamma de signa- ler om brister i arbetsmiljön som de individuella rehabiliteringsärendcna och sjukskrivningsmönstret på de olika arbetsplatserna kan utgöra. Dessa erfarenheter måste kunna tas till vara av arbetarskyddsstyrelsen och yrkes- inspektionen och andra berörda myndigheter och naturligtvis av arbetsgi- varna själva inklusive företagshälsovårdcn. som är en viktig resurs för arbetsgivaren i detta sammanhang.
Utredningar
Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 mars 1985 tillkallade dåva- rande chefen för socialdepartementet en kommitté för att göra en översyn av främst Sjukförsäkringens regler och uppgifter när det gäller förebyggan- de åtgärder och i samband med rehabilitering. Kommittén antog namnet rehabiliteringsberedningen.
Rchabiliteringsberedningen har i sitt betänkande (SOU 1988z41) Tidig och samordnad rehabilitering — Samverkansmetodcr och rehabiliterings— inriktad ersättning m.m. lämnat förslag om hur rehabiliteringsarbetet kan göras mera effektivt. Beredningen har funnit att samhällets rehabiliterings- insatser måste ta sig nya uttryck och förstärkas. Förslagen från beredning- en omfattar de organisatoriska förutsättningar som bör gälla för att en effektiv rehabilitering skall kunna komma till stånd samt de metoder och crsättningssystem som kan behövas för att åstadkomma detta. Betänkan- det har remissbehandlats. En sammanställning av rcmissyttrandena i ären- det finns tillgänglig hos socialdepartementet (F 5 310/88).
Riksdagen har efter förslag av regeringen i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsl'ondens verksamhet m.m. fattat beslut angående vissa delar av rehabiliteringsberedningens förslag (SfUlZ. rskr. 185). Enligt riksdagsbeslutet har försäkringskassorna getts möjlighet att köpa sådana rehabiliteringstjänster som bedöms direkt erfor- derliga för att återföra en försäkrad i arbete. Det gäller tjänster dels för utredning av törutsättningarna för rehabilitering och dels för de direkta åtgärder som syftar till att underlätta en återgång till förvärvsarbete. Vida- re omfattade riksdagsbeslutet vissa ändringar i sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sålunda infördes två nya ersättningsnivåer. en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning, samt en möjlighet att utge ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning. De nya reglerna trädde i kraft den ljuli 1990.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 november 1988 tillkalla- des en kommission med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana arbetsförhållanden som skapar skador och ohälsa. Kommis— sionen antog namnet arbetsmiljökommissionen.
Arbetsmilj'ökommissionen har i betänkandet (SOU 1990: 49) Arbete och hälsa lämnat förslag till en reglering med syfte att fastslå ramarna för arbetsgivaransvaret samt att förtydliga den enskilde arbetstagarens rättig— heter i rehabiliteringssammanhang. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissva— ren finns tillgängliga på arbetsmarknadsdepartementet (dnr AL 5 383/90).
I det följande redovisarjag mina överväganden och förslag med anled— ning av betänkandena. Vad beträffar mina förslag med anledning av betänkandet SOU 1990:49 har jag samrått med chefen för arbetsmark— nadsdepartementet.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 18oktober 1984 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en kommitté med uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen. Kom— mitten antog namnet pensionsberedningen. Beredningen har i betänkan- det (SOU 1989: 101) Förtidspension och rörlig pensionsålder lämnat för- slag angående den allmänna pensioneringen. Betänkandet har remissbe- handlats. Jag kommer i det följande att redovisa överväganden och förslag med anledning av vissa av förslagen i betänkandet.
Hittills vidtagna åtgärder
1 direktiven till rehabiliteringsberedningen pekade dåvarande departe- mentschefen på nagra väsentliga brister i det existerande sjukförsäkrings- systemet. Försäkringen bidrog genom sin konstruktion till en passiviscring av den enskilde försäkrade. Rehabiliteringsberedningen fick mot denna bakgrund bl.a. i uppgift att pröva förutsättningarna för att lämna ersätt- ning f"ran sjukförsäkringen i förebyggande syfte. Beredningen skulle vidare undersöka möjligheterna till en bättre samordning av rehabiliteringsåtgär- derna och att införa enhetligare ersättningsformer under rehabiliteringen. En viktig uppgift var också att klarlägga ansvarsfrågorna i rehabiliterings- arbetet.
Regeringen har efter det att rehabiliteringsberedningen avlämnat sitt betänkande vidtagit en rad åtgärder för att förbättra möjligheterna till rehabilitering. Jag har tidigare nämnt de av riksdagen godtagna förslagen i proposition 1989/90:62. Ett ytterligare led i regeringens strävanden var tillsättandet av arbetsmiljökommissionen i november 1988. Kommissio- nens uppgift (dir. 1988:63) var att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana arbetslörhållanden som skapar skador och ohälsa. Som underlag för förslagen skulle kommissionen bl. a. kartlägga förhållanden i arbetsmiljön som ger upphov till arbetsskador.
l regleringsbrev den 28juni 1990 angående anslaget till sjukförsäkringen angav regeringen att riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas arbe- te skulle inriktas på att upptäcka orsakerna till och vidta åtgärder för att minska antalet långa sjukskrivningar. Målsättningen för budgetåret 1990/91 angavs vara att ohälsotalet skulle sänkas med två dagar i förhål- lande till föregående budgetår. Försäkringskassorna har vidare getts möj- ligheter att köpa tjänster för yrkesinriktad rehabilitering. Totalt har 500 milj. kr. ställts till kassornas förfogande för detta ändamål under budget- året 1990/91.
Ytterligare en viktig beståndsdel i arbetet med att förbättra möjligheter- na till rehabilitering är den arbetslivsfond som inrättades genom beslut av riksdagen (prop. 1989/90:62. FiU30. rskr. 327). Fondens tillgångar skall enligt lagen (1989z484) om arbetsmiljöavgift utgöra bidrag till arbetsgivare för utgifter dels för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, dels för åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro. dels för investeringar för bättre arbetsmiljö i den mån det inte enligt lag eller annan författning åligger arbetsgivaren att göra sådan investering.
Aktiv rehabilitering
Genom regeringens olika initiativ har färdriktningen angetts för 90-talets arbete för ett bättre arbetsliv för alla. Full sysselsättning. bred kompetens. ansvar och utveckling är grunden för det goda arbetet. Utslagningen måste förhindras och ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner måste hejdas.
Genom de förslag som läggs fram i det följande tas ytterligare ett steg för att förhindra utslagningen från arbetslivet.
Svensk arbetsmarknad har präglats av en. i internationellt perspektiv. mycket låg arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken har varit framgångsrik. Arbetslinjen. istället för kontantlinjen. har varit och är utgångspunkten för den svenska arbetsmarknadspolitiken. Den bygger på den mycket självkla- ra insikten om arbetslöshetens effekter. Att bli arbetslös innebär att i hög grad förlora fotfästet i livet. att förlora sitt sociala umgänge och känslan för tidens gång. Arbetet skapar självförtroende och självkänsla. arbetslöshet ger motsatsen.
En aktiv arbetsmarknadspolitik bygger vidare på kunskapen att arbets- löshet är dyrt för medborgarna. Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har också av det skälet varit självklar.
Trots en framgångsrik politik för full sysselsättning har utslagningen från arbetsmarknaden ökat. Antalet långvarigt sjukskrivna och förtidspen- sioncrade har stigit. Insikten om sjukfrånvarons långsiktiga sociala effek- ter har inte genomsyrat socialförsäkringssystemet på motsvarande sätt. Det har inte byggts upp i syfte att bibehålla människors förankring i arbetslivet. Det har skyddat människor från ekonomisk otrygghet vid skada och sjukdom, men det har saknat en inbyggd mekanism för att förkorta frånvaron från arbetslivet.
Samma synsätt måste emellertid tillämpas på långvarig sjukdom som på arbetslöshet. De sociala konsekvenserna av läng sjukfrånvaro är minst lika
förödande som vid arbetslöshet. Socialförsäkringssystetnet måste få sam- ma självklara aktiva utformning som präglar arbetsntarknadspolitiken.
Utslagningsprocessen. som ofta slutar i en tillvaro utanför arbetslivet. måste vändas till en rehabiliteringsproeess som öppnar möjligheterna till— baka in i arbetslivet.
Grunden för detta är det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Rehabilite- ring och förebyggande av dåliga arbetsmiljöer går hand i hand. Parallellt med en förstärkning av rehabiliteringsinstrumenten krävs kraftigare styr- medel för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljökommissionen pekade i sitt betänkande på olika möjligheter till ekonomiska styrmedel för en förbättrad arbetsmiljö. inom regeringskansliet pågår arbetet med att utforma direktiv för den utredning som avses behandla denna fråga ytterli- gare.
De förslag som nu läggs fram syftar till att bryta Utslagningsprocessen i ett tidigt skede. På arbetsplatserna och hos försäkringskassorna får man genom de avsedda förändringarna av socialförsäkringssystemet ett kraft- fullt stöd för att agera betydligt tidigare i den process som alltför ofta leder till förtidspension. Förslagen bygger på en stark tilltro till arbetsplatsens möjligheter. en aktiv socialförsäkring och en starkare ställning för försäk- ringskassorna.
En framgångsrik rehabilitering efter en tids sjukdom bör leda till att en anställd skall kunna behålla det tidigare arbetet eller. där så inte är möjligt. åtminstone bli kvar på den gamla arbetsplatsen. Tyngdpunkten i rehabili- teringsproeessen förskjuts mot arbetslivet. Skälen är uppenbara. Sjuk- frånvaron beror ofta på brister i arbetsmiljö eller arbetsorganisation. Som regel är det på arbetsplatsen som man först uppmärksammar sjukfrånva- ron och därigenom också behovet av rehabilitering. Kunskapen om beho- vet av förändringar finns där.
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger senare i dag fram för- slag om att arbetsgivarens ansvar för att organisera och bedriva en aktiv rehabilitering slås fast i arbetsmiljölagen (1977zl 160). Genom mina för- slag ges arbetsgivaren dessutom ett förstahandsansvar för att utreda och bedöma behovet av rehabilitering i det enskilda fallet samt för att behövli- ga arbetslivsinriktade åtgärder vidtas.
En av förutsättningarna för att förslagen skall kunna få avsedd effekt är de fackliga organisationernas engagemang. Arbetsmiljölagens samverkans- bestämmelser är betydelsefulla för arbetstagarnas inflytande. Samverkan beträffande rehabiliterings- och anpassningsarbete skall i centrala avseen- den ske inom ramen för skyddskommitténs verksamhet. En framgångsrik rehabilitering i det enskilda fallet förutsätter ofta förändringar av arbets- uppgifter och andra åtgärder på arbetsplatsen. Kunskaper och erfarenheter finns i den fackliga organisationen. Genom ett aktivt partssamarbete. kamratstödjande arbete i facklig regiloch stöd till den enskilda medlem- men kan den lokala fackliga organisationen bli pådrivande.
Jag lägger i det följande fram förslag om en rehabiliteringsersättning som en ny ersättningsform i lagen om allmän försäkring. Genom sin konstruktion ger denna en aktiv ersättning vid arbetslivsinriktad rehabili- tering. Den förstärker arbetslinjen i välfärdspolitiken.
Mina förslag innebär att möjligheten nu öppnas för en 100-procentig ersättning vid rehabilitering. Därigenom får försäkringskassorna ett in- strument att bryta utslagningsprocessen redan i ett tidigt skede.
Försäkringskassan har länge haft ett samordningsansvar för rehabilite- ringen. Dct har emellertid varit oklart vari ansvaret har bestått. Bristande personella resurser och passiva ersättningsformer har lett till att många långtidssjukskrivningar har tenderat att bli allt längre. Kontakten med arbetsplatsen har förlorats.
Mina förslag innebär att försäkringskassans samordningsansvar för- stärks. Den får en sammanhållande funktion i rehabiliteringsprocessen.
Med ett aktivare rehabiliteringsarbete med arbetsplatsen som bas och rehabiliteringsersättningen som verksamt hjälpmedel och med det nu före- slagna utvidgade ansvaret får kassan en mer aktiv och offensiv roll.
Genom det övergripande samordningsansvaret kan försäkringskassan återta den uppgift som ombud för den försäkrade som kassorna historiskt haft. Ombudsmannafunktionen framstår som särskilt viktig mot bakgrund av andra uppgifter som kassan har fått sig ålagda. t.ex. uppgiften att medverka till att snabbt sänka ohälsotalet. Enligt min uppfattning är kassans långsiktiga uppgift att som ombud för den enskilde samordna rehabiliteringen av överordnad betydelse också för möjligheterna att tipp- nå önskade resultat när det gäller ohälsotalet. Det är genom positiv sam- verkan med de försäkrade kring frågorna om rehabilitering som varaktiga resultat kan uppnås. På så sätt speglar en sänkning av ohälsotalet en ökad välfärd.
Genom nära kontakter med företags-. förvaltnings- och organisationsled— ning, personalavdelning. arbetsledare. fackliga organisationer eeh före- tagsltälsovård skall försäkringskassan medverka till att arbetsplatsens re- surser mobiliseras och sätts in i arbetet för att minska sjukfrånvaro. arbetsskador och förtidspensionering. Försäkringskassorna får genom sitt nära samarbete med arbetsplatserna en insikt i olika problem som bör tas till vara för att initiera olika aktörer i arbetet med att förbättra arbetsmiljön och förebygga sjukdom och skador. Jag återkommer till kassornas roll under avsnitt 2.5.
Antalet anmälda arbetsskador. liksom antalet godkända skador har ökat kraftigt under senare år. Av detta har följt allt längre handläggningstidcr för prövning av arbetsskador i försäkringskassorna och allt större kostna- der lör arbetsskadeförsäkringen..De långa handläggningstiderna har vidare visat sig vara rehabiliteringshindrandc på så sätt att det varit svårt att motivera den enskilde till att återgå i arbete innan prövning av arbetsska- dan blivit gjord.
En samordning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna är enligt min uppfattning av mycket stor betydelse för ett framgångsrikt rehabiliterings- arbcte. Regeringen har vid flera tillfällen klart deklarerat sin avsikt att genomföra en sådan samordning. Utgångspunkten har varit att den enskil- de som skadas i sitt arbete skall hållas skadeslös. Samhällets åtaganden gentemot den skadade skulle omfatta främst sjukpenning under sjukdoms- tid. rehabiliteringspenning under rehabiliteringstid och livränta vid varak- tig nedsättning av arbetsförmågan. Regeringens utgångspunkt har vidare
varit att arbetsmarknadens parter därutöver skulle ta ansvar för vad som krävs för att hålla de arbetsskadade skadeslösa genom avtalsförsäkringar- na.
Samordningen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna får dock större konsekvenser för de avtalsförsäkringar som tecknats av parterna än vad som kunnat förutses. Det lagstadgade systemet och den kompletterande avtalsförsäkringen vid arbetsskada är sammanvävda i ett mycket kompli- cerat mönster. Landsorganisationen. Tjänstemännens Centralorganisation och Svenska Arbetsgivareföreningen har uttryckt önskemål om ytterligare tid för förberedelser och förhandlingar. Mot den bakgrunden finnerjag att samordningen bör senareläggas.
Jag är därför inte nu beredd att föreslå några förändringar av arbetsska- deförsäkringen. utan har i stället för avsikt att tillsammans med arbets- marknadens parter i en beredning klarlägga fördelningen av åtagandena gentemot de arbetsskadade mellan samhället och parterna. En viktig upp- gift för utredningen blir också att följa upp försäkringsöverdomstolens praxis under den tid arbetskadcförsäkringen varit i kraft i syfte att få klarlagt i vad mån nya vetenskapliga rön. förändrade sjukdomsmönstcr och ökad kunskap om arbetsmiljöns inverkan på hälsan förändrat domsto- lens bedömningar.
De förslag som jag lägger fram i detta lagstiftningsärcnde har främst som syfte att utveckla sådana rehabiliteringsåtgärder som är av betydelse för att underlätta återgång till arbetslivet för personer som är långvarigt sjuk- skrivna eller som uppbär sjukbidrag/förtidspension. Förslagen gäller där— med i huvudsak sådan rehabilitering som är arbetslivsinriktad. l-lälso- och sjukvårdens rehabilitcringsverksamhet är många gånger av avgörande bc- tydelse för den enskildes möjligheter att påbörja arbetslivsinriktad rehabi- litering. Det primära syftet för en betydande del av samhällets re- habiliteringsåtgärder är således att — utan specifik inriktning på arbetslivet — öka enskilda människors livskvalitet och ge dem möjligheter att fungera på fika villkori samhällslivet. Frågor som gäller rehabilitering i denna vidare bemärkelse behandlas för närvarande i 1989 års handikapputredning (S 1988z03). Regeringen räknar med att på grundval av utredningens förslag längre fram förelägga riksdagen förslag som innebär att svårt funktionshind- rade i framtiden kan tillförsäkras ett väl fungerande samhällsstöd.
Rehabiliteringsberedningen tar i sitt betänkande också upp frågor om ersättning till unga handikappade. Det är angeläget att undvika förtidspen- sionering av sådana ungdomar. Rehabiliteringsberedningens förslag i det här avseendet är tekniskt komplicerat och flera tunga remissinstanser har riktat invändningar mot förslagen. Frågan kräver därför ytterligare bered- ning. Avsikten är att återkomma till riksdagen med förslag vid en senare tidpunkt.
Den statliga sektorn har sedan en längre tid tillbaka haft jämförelsevis tydliga och klara rehabiliteringsbestämmclser bl. a. om arbetsgivarens an- svar för att rehabiliteringsutredning görs och att rehabiliteringsåtgärder sätts in så snart som möjligt. Flera av rchabiliteringsberedningens förslag är inspirerade av det statliga rehabiliteringssystemct. De statliga arbetsgi- varna har också haft möjlighet att från ett centralt anslag få ekonomiskt
Prop. 1990/91: "141
stöd för lönekostnader m.m. vid rehabilitering. Det har dock funnits en del problem och brister i verksamheten. De som har haft ansvar för rehabilitering på arbetsplatsen har t.ex. i vissa fall haft svårigheter att få hjälp med insatser från samhällets organ.
Chefen för eivildepartementet har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15. s. 38) anfört att han utgår från att några särregler beträtTandc rehabilitering inte skall behövas på det statliga området när de förslag jag här lägger fram genomförs. Rehabiliteringsverksamheten på detta område bör bedrivas på samma villkor som gäller för övriga arbets— marknadssektorer. Jag är av samma mening. De föreliggande förslagen ger statsanställda tillgång till samma möjligheter och resurser som övriga försäkrade. En övergång till det nya systemet bör enligt min mening inte innebära några försämringar för statsanställda utan istället skapa bättre förutsättningar för en aktiv och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Lagrådsbehandling
Regeringen beslutade den 31januari 1991 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, främst såvitt avser föreskrifter i det nya 22 kapitlet som innebär åliggande för arbetsgivare. samt förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). De i lagrådsremissen ingående lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Efter lagrådsgranskningen har vissa redaktionella ändringar gjorts i för- hållande till de remitterade lagförslagen. Vidare har jag funnit skäl att. i enlighet med vad som anges under avsnitt 3.2, i 22 kap.7å lagen om allmän försäkring föra in en bestämmelse som anger den längsta tid för vilken rehabiliteringsersättning skall kunna utges.
Hänvisningar till S1
2 Ansvar och samarbetsformer vid rehabilitering 2.1 Gällande ordning i huvuddrag
Rehabilitering i vid mening omfattar medicinsk. social och yrkesinriktad rehabilitering. Medicinsk rehabilitering avser närmast att återställa grund- läggande funktioner. Till social rehabilitering kan man räkna åtgärder som service. råd. upplysning och bistånd i personliga angelägenheter. Den ' yrkesinriktade rehabiliteringen vänder sig till människor som av medicins- ka. sociala eller liknande skäl har svårt att erhålla och behålla ett arbete. Den skall hjälpa dessa att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Försäkringskassorna har enligt 2 kap. ll & AFL ett allmänt ansvar när det gäller rehabiliteringen. Försäkringskassorna skall spåra upp rehabilite- ringsfall och i dessa fall undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder för att förkorta sjukdomstiden eller för att helt eller delvis häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga och se till att dessa åtgärder vidtas.
För den medicinska rehabiliteringen svarar i första hand landstingen i sin egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården. Landstingen har vidare ansvaret för tillhandahållande av vissa hjälpmedel åt handikappa- de.
Arbetsmarknadsorganen svarar lör den yrkesinriktade rehabiliteringen. Arbetsmarknadsinstituten svarar därvid för viss del av denna rehabilite- ring. bl.a. arbetsprövning och arbetsträning samt fördjupad vägledning. Länsarbetsnämnder och arbetslörmedlingar beslutar om arbetsmarknads- utbildningen. Bland de arbetsinarknadspolitiska stöden ingår också en rad bidrag till olika hjälpmedel och anordningar. som är nödvändiga för att en handikappad skall kunna utföra arbete. Även dessa frågor handläggs av Iänsarbetsnämnderna och arbetslörmedlingarna. Samhall tillhandahåller anpassade arbetsplatser.
I första hand är det kommunernas socialtjänst som bär ansvaret för den sociala rehabiliteringen. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att invånarna i kommunen får den hjälp. service och det stöd de behöver. Vad gäller omsorgen om de handikappade skall socialnämnden verka för att de får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. vilket inbegriper meningsfull sysselsättning. Socialnämnderna skall vidare arbeta för att motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. De skall också stödja de enskilda missbrukarna och se till att de får den hjälp eller vård som behövs för att komma bort från missbruket. De olika formerna av rehabilitering kan bedrivas var för sig eller jämsides med varandra.
Det är viktigt att observera. att det finns ett starkt samband mellan dessa olika insatser. Vetenskapens nuvarande ståndpunkt är att ett villkor för tillfrisknande i medicinsk mening ofta är att förutsättningen för återgång till arbetet klarats ut. Ett uttryck för detta är att fler beliandlingsmctoder grundas på en helhetssyn där den rehabiliterande insatsen omfattar hela människan. dvs. såväl hennes fysiska. psykiska som sociala förhållanden och där insatser av medicinsk. social och yrkesinriktad karaktär varvas under rchabiliteringens gång. Ett annat uttryck för den förändrade synen på rehabilitering är att särskilda institutioner tillskapats för patienter med multifaktoriella problem och rehabiliteringsbehov. Med tiden har det ock- så vuxit fram olika alternativa rehabiliteringsformcr bland vilka kan näm- nas rygginstituten.
Enligt arbetsmiljölagen (197711160) skall skyddskommittén på de ar- betsplatser där sådan finns verka för att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Anpassningsverksamhetcn regleras också i lagen (1974: 13) om vissa an- ställningsfrämjandc åtgärder. Om arbetsgivarens möjligheter att omplace- ra eller säga upp anställda finns bestämmelser ilagen (1982:80) om an- ställningsskydd. Som framhålls av chefen för arbetsmarknadsdepartemen- tet i det förslag som hon lägger fram senare i dag finns det i lagstiftningen inte några generella regler om arbetsgivarens ansvar för att en anställd. som drabbats av sjukdom eller skada. får del av de anpassnings— och rehabiliteringsinsatser som behövs för att denne skall kunna fortsätta att arbeta.
För personer med statligt reglerad anställning åläggs dock staten som arbetsgivare ett rehabiliteringsansvar i rehabiliteringsförordningen (1987z221). Förordningen innebär bl.a. att arbetsgivaren har skyldighet att genomföra de utrcdningsåtgärder och yrkesinriktade åtgärder som krävs för en arbetstagare som behöver rehabilitering. Bestämmelserna ger således arbetstagarna på detta område ett gott stöd för att få möjlighet till rehabilitering och omplacering då handikapp eller sjukdom utgör hinder i arbetet.
2.2. Arbetsgivarens ansvar
Mitt förslag: Arbetsgivaren skall ha ansvar för att den anställdes rehabiliteringsbehov klarläggs och för att erforderliga arbetslivsin- riktade rehabiliteringsåtgärder vidtas.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Arbetsgivaren skall svara för att den anställdes behov av rehabilitering klarläggs. När det finns behov av rehabilitering skall arbetsgivaren se till att åtgärder för en effektiv rehabili- tering snarast kommer till stånd. Begränsade rehabiliteringsinsatser som har samband med arbetsförhållandena och som kräver små förändringar av arbetsförhållandena eller som kräver en kort rehabiliteringstid bör vanligtvis arbetsgivaren svara för inom ramen för arbetsplatsens egna resurser.
Arbetsmiljökommissionens förslag: Arbetsgivarens direkta åtgärdsan- svar omfattar åtgärder för yrkesinriktad rehabilitering som kan vidtas inom eller i anslutning till arbetsplatsen. En grundprincip bör vara att företagets eller förvaltningens möjligheter skall vara uttömda innan sam- hällsorganens resurser tas i anspråk. Arbetsgivaransvaret för rehabilite- ringsarbetet bör inriktas på att arbetstagaren återgår i arbete inom arbets- givarens egen verksamhet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till rehabilite- ringsberedningens förslag. Många anser dock att arbetsgivarens ansvar bör definieras klarare än vad som framgår av förslaget.
Flertalet remissinstanser ställer sig övervägande positiva till arbets- miljökommissionens förslag om ökat arbetsgivaransvar.för yrkesinriktad rehabilitering m.m. Statens handikappråd och De Handikappades Riks- förbund är emellertid i huvudsak tveksamma till förslagen.
Skälen för mitt förslag: Både rehabiliteringsberedningen och arbets- miljökommissioncn förordar att arbetsgivaren ges ett större och tydligare ansvar än för närvarande för de anställdas rehabilitering. I stort sett alla remissinstanser har också i princip gett sitt stöd för denna uppfattning.
Ansvar för rehabilitering kan avse dels ett ansvar för att en anställd som har behov av rehabilitering får detta behov utrett och tillgodosett. dels ett ansvar för att det hos arbetsgivaren finns en fungerande organisation för rehabiliteringsarbetet.
Rehabiliteringsberedningen har framför allt behandlat ansvarsfrågan i
det första avseendet. Beredningen föreslår att detta ansvar regleras i AFL genom en föreskrift om under vilka förhållanden arbetsgivaren är skyldig att utreda den anställdes rehabiliteringsbehov och vidta åtgärder med anledning därav.
Arbetsmiljökommissionen förordar att arbetsgivaren skall ha ett första- handsansvar för yrkesinriktad rehabilitering av arbetstagare. Kommissio- nen uttrycker detta så att arbetsgivarens resurser bör vara helt uttömda innan samhällsorganens. inklusive försäkringskassans. rehabiliteringsan- svar tar vid. Försäkringskassan skall i första hand ha i uppgift att ge stöd åt arbetsgivarens rehabiliteringsarbete och utöva tillsyn över hur arbetsgiva- ren fullgör sitt ansvar för de anställdas rehabilitering.
Arbetsmiljökommissionen förordar också att det i lag anges att arbetsgi- varen skall ha en lämplig organisation för rehabiliteringsverksamheten. En sådan reglering bör ske inom ramen. för arbetsmiljölagen. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tar tipp denna del av kommissionens för- slag liksom förslag om skärpta lagregler om arbetsgivarens ansvar för att arbetsmiljön är sådan att den inte leder till ohälsa för de anställda. För egen del behandlarjag fortsättningsvis framför allt frågan om ansvaret för rehabilitering av enskilda.
Det ligger i både arbetsgivarens och den anställdes intresse att rehabilite- ring sker snabbt och effektivt. .En första uppgift vid längre sjukfrånvaro eller flera korta sjukfall är att ta reda på om det behövs några särskilda rehabiliteringsåtgärder. Arbetsgivaren bör ha ansvaret för att en sådan utredning görs. För att detta skall kunna fungera är det viktigt att arbetsgi- varen har en ändamålsenlig organisation för rehabiliteringsarbetet och ett system för att tidigt fånga upp behovet av rehabilitering. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet återkommer till detta. Ansvaret för att klarlägga rehabiliteringsbehovet bör gälla oavsett hur behovet har upp— stått. Det får förutsättas att den anställde är inskriven hos allmän försäk- ringskassa. Närjag i det följande talar om den anställde utgårjag således ifrån att denne är inskriven försäkrad enligt AFL.
1 arbetsgivarens ansvar bör också ingå att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan genom föras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Exempel på sådana åtgärder är arbetsprövning. ar— betsträning. utbildning och omplacering. Det bör också kunna bli fråga om att vidta tekniska åtgärder eller att anskaffa särskild utrustning för att ändra den fysiska miljön och därmed minska arbetsbelastningen för den enskilde. Det kan även gälla åtgärder beträffande arbetsinnehåll och ar- betsorganisation. Jag återkommer i samband med mina överväganden om ersättningssystemet vid rehabilitering till frågan om fördelningen av det ekonomiska ansvaret mellan arbetsgivaren och samhället i övrigt i detta sammanhang. Jag behandlar då också de ekonomiska villkor som bör gälla för den anställde under den tid han deltar i rehabilitering.
Inriktningen bör således vara att den anställde skall beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren. Förvärvsarbetet och gemenskapen på arbetsplat- sen ären betydelsefull del i det sociala livet. Arbetskamraterna är ofta ett starkt stöd för den som efter en sjukdomsperiod behöver rehabiliteras för att kunna återgå i arbete.
Men det är också väsentligt för den enskildes trygghet i anställningen att arbetsgivaren gör allt som är möjligt att göra för att anställningen skall kunna bestå. Anställningsskyddet har ansetts så viktigt att det regleras i lag. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet behandlar vissa frågor rö- rande anställningsskyddct och de krav som bör ställas på arbetsgivaren när det gäller arbetsanpassning. omplacering m. m.
I en del fall kommer det dock inte att vara möjligt att finna lösningar som möjliggör att anställningen består. l kompletteringspropositionen 1989 (prOp. 1988/89:150. bil. 9) har denna fråga berörts:
"Om den fysiska och psykiska belastningen på arbetsplatsen inte kan förändras på ett sådant sätt att den anställde kan vara kvar i arbetet. är det en viktig uppgift för samhället — bl. a. genom samverkan mellan arbetsför- medling och försäkringskassa — att medverka till att den enskilde kan finna ett annat och lämpligare arbete".
1 åtskilliga fall bör dock arbetsgivaren med hjälp av företagshälsovården kunna medverka till att finna en lösning. som är bra för den enskilde utan att samhället behöver ingripa. Exempelvis bör arbetsgivaren kunna med- verka till att finna träningsplatser utanför den egna arbetsplatsen och medge tjänstledighet från anställningen när det behövs för att genomföra en rehabilitering utanför arbetsplatsen.
Särskilt för de mindre arbetsplatserna kan det vara svårt att ordna platser för arbetsprövning eller arbetsträning i tillräcklig omfattning. Ett sätt att skapa möjlighet för de mindre arbetsplatserna att tillgodose beho- vet av arbetsträning m.m. är att bilda s.k. arbetsgivarringar. Den som av hälsoskäl inte kan fortsätta hos sin arbetsgivare kan på så sätt erbjudas att pröva arbete hos en annan arbetsgivare inom ringen.
Jag vill understryka att omplaceringar till en annan arbetsgivare måste ske i samförstånd med den anställde och först sedan arbetsgivaren uttömt sina egna möjligheter att finna en lösning. När samhällets organ måste anlitas för att få fram ett lämpligt arbete har dessa också anledning att pröva om arbetsgivarens egna möjligheter att bereda den anställde fortsatt arbete är helt uttömda.
Hänvisningar till S2-2
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 2.5
2.3. Rehabiliteringsutredning
Mitt förslag: Arbetsgivaren skall. om det inte framstår som obehöv- ligt. svara för att behovet av rehabiliteringsåtgärder utreds och bedöms
1. när den anställde på grund av sjukdom eller anmäld arbetsska- da har varit helt eller delvis frånvarande från arbetet mer än fyra veckor i följd.
2. vid upprepad korttidsfrånvaro på grund av sjukdom eller
3. när den anställde begär det. En sådan utredning skall tillställas försäkringskassan senast åtta veckor från sjukanmälningsdagen resp. senaste sjukanmälningsdag eller. i fall då den anställde begärt utredningen. från den dag då begäran gjordes. Om utredningen inte är avslutad vid denna tid- punkt skall dctta anmälas till kassan. Därvid skall orsaken till dröjs- målet anges liksom tidpunkten för när utredningen beräknas vara avslutad.
Rehabiliteringsbercdningens förslag: Arbetsgivaren skall göra en ar- betsplatsutredning för att klarlägga den anställdes behov av rehabilite- ringsåtgärder på arbetsplatsen. Om det inte framstår som obehövligt skall en sådan utredning genomföras:
1. när den anställdes arbete ofta har avbrutits av sjukledighetsperioder eller när han under en längre tid har varit deltidssjukledig. eller
2. när den anställde har varit helt sjukledig längre tid än fyra veckor i följd. eller
3. när den anställde begär det. Försäkringskassan skall underrättas om resultatet av utredningen. Beredningen föreslår också att en rchabiliteringsutredning skall göras av företrädare för hälso- och sjukvården. socialtjänsten eller arbetsmarknads- myndigheterna när de kommer i kontakt med personer med rehabilite- ringsbehov.
Arbetsmiljökommissionens förslag: Kommissionen instämmer i rehabi- literingsberedningens förslag. Den föreslår vidare att en lagbestämmelse införs om att försäkringskassan skall kontakta arbetsgivaren om åtgärder inte har vidtagits senast när en anställd varit sjukledig helt eller delvis i två månader.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget om ar— betsplatsutredning. Svenska Arbetsgivarcföreningen (SAF) anser att de tidsgränser för när en arbetsplatsutredning skall göras är för snävt satta. Riksrevisionsvcrkct avvisar förslaget med hänsyn till de svårigheter som förslaget medför för försäkringskasseadministrationen.
Skälen för mitt förslag: Arbetsgivarens ansvar förde anställdas rehabili- tering bör inbegripa skyldighet att svara för att en utredning om behovet av rehabiliteringsåtgärder görs när vissa förutsättningar är uppfyllda. Re- habilitcringsberedningen har föreslagit att en sådan första utredning skall benämnas arbetsplatsutredning. Jag finner för egen del att benämningen
rehabiliteringsutrcdning är lämpligare. Jag vill här också nämna att jag inte kommer att föreslå att regler införs om en sådan ytterligare utredning som beredningen har kallat rehabiliteringsutredning. Enligt min mening bör en rehabiliteringsutredning av det slag jag nu förordar och skyldighet att upprätta en rehabiliteringsplan av det slag som jag behandlar i det följande (avsnitt 2.6) vara tillfyllest.
Jag instämmer i rehabiliteringsberedningens bedömning att en rehabili- teringsutredning bör komma till stånd genom arbetsgivaren när den an- ställde har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom under mer än fyra veckor. Genom att tidpunkten för utredning- ens påbörjande bestäms på detta sätt bör i regel också rehabiliteringen. om en sådan anses nödvändig. kunna starta tidigt. All erfarenhet visar att detta är av största vikt för att rehabiliteringen skall lyckas.
Det bör också ställas krav på att en rehabiliteringsutredning skall göras av arbetsgivaren om den anställde har haft stor frånvaro i form av korta sjukdomsperioder. Sådan upprepad sjukfrånvaro är ofta ett första tecken på något som senare kan komma att utvecklas till ett långt sjukfall.
Arbetsgivaren bör också som regel vara skyldig att göra en rehabilite- ringsutredning om den anställde begär det. I sådana fall kan det bli aktuellt att göra en utredning även om någon sjukfrånvaro inte förekommer i anslutning till den tidpunkt då begäran görs. "Det kan också bli fråga om att påbörja utredningen innan en fyraveckors sjukskrivningsperiod har förflu- tit.
Arbetsmiljökonunissionen har föreslagit att det bör åvila försäkrings- kassan att kontakta arbetsgivaren om någon utredning inte har gjorts eller några rehabiliteringsåtgärder inte har vidtagits efter två månaders sjukle- dighet. Jag finner det mindre ändamålsenligt att generellt föreskriva en tidpunkt när rehabiliteringsutredningen skall vara avslutad. I vissa fall kan det vara svårt att inom två månader klarlägga vilka rehabiliteringsåtgärder som bör komma i fråga. För att underlätta försäkringskassans arbete i detta avseende anser jag dock att en regel bör införas som anger att en rehabiliteringsutredning Skall tillställas försäkringskassan senast åtta vec- kor eftcr sjukanmälningsdagen. Om utredningen inte är avslutad vid den- na tidpunkt skall det meddelas till kassan. Därvid skall orsaken till att utredningen dragit ut på tiden anges liksom tidpunkten när utredningen beräknas vara avslutad. 1 det fall den anställde själv har begärt att en rehabiliteringsutredning skall göras bör tiden räknas från den dag han framställde sin begäran till arbetsgivaren.
En rehabiliteringsutrcdning bör beskriva de åtgärder som anses nödvän- diga för att den anställde skall kunna återgå i arbete. Arbetsgivarens utredningsansvar begränsas inte till att omfatta åtgärder på arbetsplatsen. Det bör också ingå i arbetsgivarens ansvar att göra en bedömning av orsakerna till arbetsoförmågan och utreda behovet av åtgärder även om dessa står att finna utanför arbetsplatsen. Mer omfattande utredningar av förhållanden utanför arbetsplatsen bör dock inte vara en uppgift för ar- betsgivaren. Detta är inte minst viktigt ur integritetssynpunkt. Att se till att de rehabiliteringsåtgärder som erfordras kommer till stånd när orsaker—
na till arbetsoförmågan finns utanför arbetsplatsen bör dock vara en upp- gift för försäkringskassan.
Det står klart att arbetsgivaren i många fall kommer att behöva stöd för att kunna göra en fullständig utredning. Företagshälsovården är den resurs som i första hand är aktuell för detta. Behovet av sådan medverkan kan komma att variera beroende på bl.a. företagets storlek. Chefen för arbets- marknadsdepartementet kommer att lägga fram förslag som syftar till att förbättra anslutningen av mindre företag till företagshälsovården.
Medverkan till utredning kan i vissa fall även bli aktuell för försäkrings- kassan utan att ansvaret för rehabiliteringsutredningen för den skull läm- nas över till kassan. Om arbetsgivaren anser sig behöva hjälp med att göra en rehabiliteringsutredning bör försäkringskassan undantagsvis kunna lämna sådan. .Försäkringskassans ansvar i de fall där arbetsgivaren inte fullgör sitt utredningsansvar återkonnnerjag till i det följande.
1 arbetsgivarens ansvar bör också ingå att denne själv eller tillsammans med andra rehabiliteringsaktörer vidtar de arbetslivsinriktade åtgärder som enligt rehabiliteringsutredningen behövs för att den anställde åter skall kunna komma i arbete. I utredningen bör därför ingå att klara ut vem eller vilka som skall svara för olika åtgärder. Arbetsgivaren skall svara för de åtgärder som kan vidtas på arbetsplatsen eller i syfte att arbetstagaren skall kunna vara kvar på arbetsplatsen.
Rehabiliteringsutredningen bör göras i nära samråd med den anställde. Det är en genomgående erfarenhet att individens intresse och medverkan behövs för att en rehabilitering skall lyckas. Den som är föremål för en rehabiliteringsutredning måste därför själv på ett aktivt sätt få medverka vid planeringen av rehabiliteringen. Genom att utredningen genomförs i nära samarbete med den anställde bör också på ett smidigt sätt den information som behövs för utredningen kunna bli tillgänglig.
Information om orsaken till sjukfrånvaron, t. ex. sjukdomsdiagnos. bör arbetsgivaren således kunna få tillgång till enbart med den försäkrades samtycke. Jag utgår från att ett sådant samtycke i normala fall kommer att lämnas av den försäkrade. Jag är inte beredd att föreslå en rätt för arbetsgi- varen att få tillgång till de uppgifter om den anställdes sjukdom som finns i det läkarintyg den försäkrade skall lämna till försäkringskassan. Jag vill emellertid framhålla möjligheten att genom avtal låta arbetsgivaren få tillgång till läkarintyg i vissa situationer. Denna möjlighet har utnyttjats på det statliga området och i vissa fall när de lokala parterna har träffat överenskommelse om hur rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen skall be- drivas.
Några närmare krav utöver dem jag redan nämnt på en rehabiliterings- utrednings innehåll och utformning vill jag inte föreslå i detta samman- hang. ] rehabiliteringsberedningens förslag anges att utredning skall göras om det inte framstår som obehövligt. Jag anser det naturligt att utredning- ens omfattning och karaktär f'år avgöras med utgångspunkt i omständighe- terna i de särskilda fallen. En rehabiliteringsutredning kan i vissa fall komma att vara av mycket enkel beskaffenhet medan den i andra fall behöver göras betydligt mer omfattande. Det bör ankomma på riksförsäk-
ringsverket att utfärda de allmänna råd i ämnet som kan komma att behövas.
Resultatet av arbetsgivarens rehabiliteringsutredning bör som nämnts alltid meddelas Rörsäkringskassan. Detta gäller även i de fall där utredning- en är av mycket enkelt slag. Genom en sådan ordning ges försäkringskas- san möjlighet att följa upp att de försäkrades rehabiliteringsbehov klar- läggs och beaktas. Jag återkommer i det följande (avsnitt 2.5 och i special- motiveringen) till förfarandet om arbetsgivaren inte fullgör sitt ansvar för de anställdas rehabilitering. Jag tar då också upp frågan om under vilka förhållanden försäkringskassan bör överta ansvaret för att en rehabilite- ringsutredning görs.
För att ett lyckat resultat av rehabiliteringsansträngningarna skall bli möjligt krävs att Också de anställdas fackliga organisationer har en aktiv del i rehabiliteringsarbetet. Av stor betydelse för att rehabiliteringen skall bli framgångsrik ur den enskildes synpunkt är att också arbetskamraterna visar en positiv attityd och bidrar med sina kunskaper och erfarenheter för att underlätta rehabiliteringen. Denna medverkan kan naturligen också kanaliseras via den enskildes fackliga organisation. En förutsättning för detta bör vara att den enskilde ger sitt medgivande. Ett ökat partssamarbe- te i dessa frågor är enligt min mening ytterst betydelsefullt.
Hänvisningar till S2-3
2.4. Individens medverkan
Mitt förslag: En försäkrad som är inskriven hos allmän försäkrings- kassa ges förbättrade möjligheter till behövlig rehabilitering. Utred- ning av den försäkrades rehabiliteringsbehov samt planering och genomförande av rehabiliteringsåtgärderna skall ske i samråd med den försäkrade. Denne skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga rehabiliteringsbehoven. Den försäkrade skall efter bäs- ta förmåga aktivt delta i rehabiliteringen.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Beredningen anser att den försäkrade själv alltid skall kunna bestämma om han vill delta i en rehabilitering.
Remissinstanserna: Frågan om individens medverkan i rehabiliterings- arbetet berörs inte specifikt av remissinstanserna. Flertalet betonar dock vikten av att individen medverkar för att uppnå ett positivt resultat av insatta rehabiliteringsåtgärder.
Skälen för mitt förslag: Ett centralt syfte med en rehabilitering är att göra det möjligt för den som har drabbats av sjukdom eller skada att återgå i arbete och därmed kunna försörja sig själv. Erfarenheten visar att rehabili- tering. för att lyckas. bör utgå från individens egna behov och förutsätt- ningar. I detta ligger att hänsyn behöver tas till den försäkrades ålder, utbildning. bosättningsförhållanden och andra omständigheter. Därför bör också utredning. planering och genomförande av rehabilitering ske i nära samarbete med den försäkrade.
Genom de förslagjag nu lägger fram kommer förutsättningar och resur- ser för rehabilitering att avsevärt förbättras. Inom ramen för socialförsäk- ringen införs en rätt till särskild ersättning för den försäkrade vid rehabili- tering som utformas så att den ger ekonomiska incitament för den försäk— rade att delta i rehabiliteringen. Arbetsgivarnas och olika myndigheters ansvar för att den försäkrade får tillgång till behövlig rehabilitering klar- görs och förstärks.
Det kommer att bli en viktig uppgift för i första hand riksförsäkringsver- ket och försäkringskassorna att upplysa de försäkrade om de ökade möjlig— heter till och förbättrade rättigheter vid rehabilitering som mina förslag kommer att ge upphov till. Det blir också viktigt för försäkringskassorna- att utifrån dessa nya möjligheter och rättigheter medverka till en positiv inställning hos den försäkrade och motivera honom att delta aktivt i rehabiliteringen med målet att han så snabbt som möjligt skall kunna återgå till arbetslivet.
De utökade och förstärkta möjligheterna till rehabilitering bör emeller- tid enligt min mening också innebära att rimliga krav kan ställas på den försäkrade att delta i utredning och planering av en lämplig rehabilitering. Även om erforderlig utredning och planering givetvis bör genomföras i ett nära samarbete med den försäkrade bör sådana åtgärder enligt min me- ning inte kunna förhindras genom att den försäkrade inte medverkar. Försäkringskassan bör ha möjlighet till erforderligt samråd med andra rehabiliteringsansvariga i utrednings- och planeringsarbetet. Utan ett un- derlag av detta slag är det enligt min mening inte möjligt att klarlägga det ansvar som arbetsgivare och andra bör ha för de försäkrades rehabilite- ring. Det blir inte heller möjligt för försäkringskassorna att utöva den tillsyn de bör ha när det gäller rehabiliteringen av enskilda försäkrade. En vägran från den försäkrade att delta i utredning och planering av lämplig rehabilitering så att en sådan insats inte kan genomföras bör enligt min mening inte godtas utan vidare. Försäkringskassan bör i sådana fall ha möjlighet att dra in eller sätta ned ersättning i form av sjukpenning eller annan ersättning.
När det gäller den försäkrades direkta deltagande i rehabiliteringsåtgär- der enligt upprättad plan bör utgångspunkten vara att den försäkrade accepterar att rehabiliteringsåtgärderna genomförs. Den försäkrades in- ställning till rehabiliteringen kommer att kunna bli klarlagd genom att det förutsätts en särskild ansökan från denne för att rehabilitcringsersättning skall kunna utges. Detta innebär också att en försäkrad som inte vill delta i en planerad rehabilitering inte heller får tillgång till de utvidgade och mera förmånliga ersättningar som enligt mitt förslag skall kunna utges vid rehabilitering. Om en försäkrad vägrar att delta aktivt i rehabiliteringen bör försäkringskassan kunna dra in eller sätta ned ersättningen. Detta bör komma i fråga t. ex. om det framgår att den försäkrade skulle kunna återgå i arbete om han medverkade till en rimlig rehabiliteringsinsats.
2.5. Försäkringskassornas roll
Mitt förslag: Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser enligt AFL som behövs för rehabilitering av de försäkrade. Vid behov skall försäkringskassan också ta initiativ till sådana insatser. f speciella fall skall försäkringskassan överta ansvaret för att en rehabiliteringsutredning kommer till stånd.
Rchabiliteringsberedningens förslag: Försäkringskassorna bör ges ett ökat administrativt och samordnande ansvar för att rehabilitering genom- förs i varje enskilt fall.
Remissinstanserna: ] stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker försla- gen angåcnde försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet. Riksrevi- sionsverket avstyrker förslaget med motiveringen att försäkringskassan med beredningens förslag inte ges faktiska förutsättningar för att ta ett samordnat ansvar för dessa frågor.
Skälen för mitt förslag: Försäkringskassans rehabiliteringsansvar har tidigare uttryckts så att kassan. i de fall ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning har utgetts till en försäkrad för nittio dagar i följd eller då det annars föreligger skälig anledning till det. skall undersöka om det förelig- ger behov av åtgärder som är ägnade att förkorta sjukdomstiden eller att på annat sätt helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga. Om försäkringskassan finner att en sådan åt- gärd behövs skall kassan se till att lämplig åtgärd vidtas. Riksdagen har nyligen ( prop. 1990/91:51. SfU7. rskr.94) beslutat om en ändring i Zkap. ll g' AFL av innebörd att tidsgränsen vid nittio dagar har slopats. Fr.o.m. den 1 januari 1991 gäller i stället att försäkringskassan när det finns anledning till det och i den omfattning som riksförsäkringsverket närmare föreskriver skall undersöka behovet av rehabilitering och se till att de åtgärder som behövs blir vidtagna.
[ praktiken har utredningar av rehabiliteringsbehov sällan inletts förrän en försäkrad har varit sjukskriven minst tre månader. Så mycket som sex månaders sjukskrivning har varit vanligt innan en aktiv handläggning påbörjats. Erfarenheterna visar att en rehabilitering som påbörjas efter en så lång passiv sjukskrivningstid har små möjligheter att lyckas.
Mitt förslag innebär att försäkringskassan ges en initiativroll och ett samordningsansvar för rehabilitering av de försäkrade. Samtidigt föreslås att ersättningssystemet vid rehabilitering förändras så att rehabiliterings- processen blir mer effektiv och försäkringskassans samordningsrolf under- lättas.
Försäkringskassans initiativ- och samordningsansvar bör utgå från den försäkrade med inriktning på att rehabiliteringsbehov upptäcks tidigt och att initiativ till behövliga rehabiliteringsinsatser tas. Väsentliga inslag i den nya rehabiliteringsprocessen skall vara att försäkrade med behov av rehabilitering uppmärksammas. att behoven av åtgärder klarfäggs och att den försäkrade motiveras att delta i rehabiliteringen.
När en rehabiliteringsåtgärd som berättigar till ersättning från socialför- säkringen efter en rehabiliteringsutredning eller annan utredning bedöms vara behövlig. skall försäkringskassan upprätta en rehabiliteringspfan. Jag återkommer i det följande med förslag om detta.
Försäkringskassan skall följa upp rehabiliteringsplanen och se till att nödvändiga anpassningar görs vid behov. I försäkringskassans samord- ningsansvar skall också ingå att stötta den försäkrade i kontakterna med andra rchabiliteringsansvariga och att verka för att dessa tar en aktiv del i rehabiliteringsproccssen. Försäkringskassan har goda möjligheter att med utgångspunkt dels i frånvarouppgifter. dels i annan information. t.ex. läkarutlåtanden. tidigt kontakta den försäkrade och hans arbetsgivare för att diskutera rehabiliteringsbehov som kan utläsas ur informationen. De tidsgränser som föreslås för när utredningar senast skall påbörjas eller redovisas bör givetvis inte utgöra några hinder för att rehabiliteringspro— ccssen påbörjas tidigare om så bedöms lämpligt och möjligt.
En nödvändig förutsättning för en framgångsrik rehabilitering av den försäkrade är som jag redan konstaterat i avsnitt 2.2 att arbetsgivarens förstahandsansvar läggs fast. Även hälso- och sjukvården. socialtjänsten. arbetsmarknadsmyndiglieterna m.fl. har ett ansvar att inom ramen för sin kompetens och sina resurser lämna det stöd som behövs för en lyckosam rehabilitering. Jag återkommer till läkarnas medverkan i bedömningen av behovet av särskilda rehabiliteriiigsåtgärder. .
Försäkringskassans roll inom rehabiliteringsverksainheten omfattar även ett bredare ansvar. Försäkringskassan bör verka för att det för försäk- ringskassans geografiska område finns en fungerande organisation för samverkan i rehabiliteringsfrägor. Försäkringskassan bör också ha ansvar för att följa upp och utvärdera hur rehabiliteringsverksamheten i stort fungerar inom området och ta de initiativ som resultatet av detta kan motivera.
[ ansvaret för uppföljning och utvärdering bör också ingå att årligen till riksförsäkringsverket lämna en redogörelse för rehabiliteringsverksamhe- tens funktionssätt och resultat inom försäkringskassans område. Riksför- säkringsverket bör ha motsvarande ansvar på nationell nivå. Jag återkom- mer i det följande till riksförsäk ringsverkets roll och ansvar för uppföljning och utvärdering av rehabiliteringsverksamheten.
I detta ansvar ingår också att se till att arbetsgivarna fullgör vad som faller inom deras ansvar när det gäller rehabiliteringen av en försäkrad. Försäkringskassan har tillgång till sådana uppgifter om den försäkrades sjukskrivningsförhållanden att kassan kan kontrollera att arbetsgivarna inom föreskrivna tider gör den utredning som krävs och att när så behövs kontakta en arbetsgivare när utredning inte gjorts inom den föreskrivna tiden.
Vidare bör försäkringskassan när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden ansvara för att rehabilitering kommer till stånd. I vissa fall kan det förekomma att försäkringskassan övertar ansvaret för rehabilite- ringsuti'cdniiigeii.
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag att lägga fram förslag om att i arbetsmiljölagen slå fast arbetsgivarens ansvar för att
ha en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliterings- verksamhct. Genom arbetsmiljölagens tillsyns- och sanktionssystem kom- mer det att finnas en lämplig ordning för bevakning av att åliggandena i lagstiftningen efterlevs. Om det framkommer att arbetsgivaren försummar sitt ansvar enligt AFL för rehabilitering i enskilda fall kan det vara skäl att väcka frågan om arbetsgivarens organisation för anpassning och rehabili- tering är tillfredsställande. Yrkesinspcktioncn bör i sådana situationer kunna överväga lämpliga åtgärder enligt arbetsmiljölagen.
Sjukskrivningsmönstret på en arbetsplats är en viktig indikation på arbetsmiljöns tillstånd. Genom samarbetet med olika arbetsgivare om rehabilitering av deras anställda kommer försäkringskassorna att få insik- tcr om problem och arbetsgivares förmåga att hantera rehabiliteringsfrå- gor liksom om arbetsmiljön i företagen och dess inverkan på rehabilite- ringsbehoven. Dessa insikter bör. givetvis med beaktande av gällande sekretessregler. tillvaratas i ett systematiskt samarbete med yrkesinspek- tionen som ett stöd i den tillsyn inspektionen skall utöva över efterlevan- det av arbetsmiljölagen. Därmed förstärks arbetet med att förbättra ar- betsmiljön genom att den nödvändiga kopplingen mellan rehabiliterings- arbete och arbetsmiljöförbättring åstadkommes.
2.6. Rehabiliteringsplan
Mitt förslag: När den försäkrade är i behov av en rehabiliteringsåt- gärd som kan berättiga till rehabiliteringsersättning skall försäk- ringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Av denna skall framgå bl.a. vilka åtgärder som är aktuella. vem som ansvarar för att de olika åtgärderna kommer till stånd och när de skall vidtas. Det skall också framgå vilka kostnader som åtgärderna beräknas medföra. Försäkringskassan skall fortlöpande se till att planen följs och vid behov anpassas efter ändrade förhållanden.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Om det på grund av en arbetsplats- eller rehabiliteringsutredning eller annan utredning konstateras att den försäkrade är i behov av en crsättningsgrundande rehabiliteringsåtgärd skall en rehabiliteringsplan upprättas. Rehabiliteringsplanen skall ange de åtgärder som skall komma i fråga och vem som har ansvaret för dem. en tidsplan för rehabiliteringen samt uppgifter i övrigt som är av betydelse för rehabiliteringens genomförande. Den rehabiliteringsaktör som initialt skall svara för rehabiliteringsåtgärden skall upprätta rehabiliteringsplanen. Försäkringskassan skall tillse att planen upprättas och godkänna den om den förutsätter ersättning från socialförsäkringen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till att en särskild rehabiliteringsplan upprättas. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att berört fack bör ha yttranderätt när rehabiliteringsplanen upprät— tas. Riksrevisionsverket är däremot negativt eftersom verket anser att enskilda rehabiliteringsaktörer saknar kunskap om andra aktörers resurser för rehabiliteringsinsatser.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen föreslår att en reha- biliteringsplan skall upprättas om den försäkrade är i behov av någon ersättningsberättigandc rehabiliteringsåtgärd. Jag instämmer i detta för- slag. Om ett sådant behov finns kommer det vanligen att framgå av rehabiliteringsutredningen. Behovet kan dock även komma fram på annat sätt. Det kan ske t.ex. genom utredningar som har gjorts hos försäkrings- . kassorna eller i hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten.
Rehabiliteringsberedningens förslag innebär att rehabiliteringsplanen skall upprättas av den aktör som skall svara för den eller de inledande rehabiliteringsåtgärderna. Jag anser för egen del att det alltid bör vara försäkringskassan som skall upprätta denna plan och att den skall grundas bl.a. på det material som redovisats i rehabiliteringsutredningen och even- tuellt ytterligare underlag från andra rehabiliteringsansvariga. Detta finner jag lämpligt bl. a. eftersom detär försäkringskassan som har att fatta beslut om ersättningar från den allmänna försäkringen i samband med rehabilite- ring.
Att andra rehabiliteringsaktörer inte skall vara skyldiga att upprätta rehabiliteringsplaner innebär dock inte att de fritas från ansvar för att medverka i rehabiliteringsprocessen. Som jag sagt tidigare bör behovet av rehabiliteringsåtgärder i första hand klarläggas i den rehabiliteringsutred- ning som arbetsgivaren skall ombesörja. Men även andra aktörer kan i sin verksamhet upptäcka behov av rehabiliteringsåtgärder. Det bör då åligga dessa att snabbt kontakta försäkringskassan om man i det sammanhanget ser behov av ersättningsberättigande åtgärder.
En rehabiliteringsplan kommer att tjäna ett dubbelt syfte. Den kommer dels att vara ett instrument för försäkringskassornas bevakning av att erforderliga arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder genomförs i de en- skilda fallcn. dels ett underlag för försäkringskassorna för nödvändiga beslut om rehabiliteringsersättning från den allmänna försäkringen.
Av rehabiliteringsplanen bör framgå vilka åtgärder som behövs. vem som ansvarar för att åtgärderna kommer till stånd. när de skall ske och vilka av åtgärderna som bör vara förenade med ersättning från den afl- männa försäkringen samt en bedömning av kostnaderna. Detta förutsätter naturligtvis att rehabiliteringsplanen är försedd med tidsangivelser för de planerade åtgärderna samt uppgift om när rehabiliteringen beräknas vara avslutad. .
För att kunna upprätta rehabiliteringsplanen kan försäkringskassan bc- höva medverkan från arbetsgivare, företagshälsovård och hälso- och sj tik- vården i övrigt. socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra berörda. Var och en av dessa kan på olika sätt behöva medverka med åtgärder inom sitt ansvarsområde för att en rehabilitering skall lyckas.
Rehabiliteringsplancn bör upprättas i nära samarbete med den försäkra- de. Att så sker är en förutsättning för att rehabiliteringen skall kunna bli framgångsrik. Jag anser dock inte att den enskildes uttryckliga medgivande skall vara ett krav för att en rehabiliteringsplan skall kunna upprättas. Däremot bör det finnas ett medgivande från den försäkrade när åtgärder enligt rehabiliteringsplanen skall genomföras. Att medgivande föreligger bör kunna förutsättas i och med att den försäkrade gör ansökan om
rehabiliteringsersättning för åtgärder som ingår i rehabiliteringsplanen. Om någon sådan ansökan inte görs kan heller inte planen genomföras. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om ersättningssystemet.
Hänvisningar till S2-6
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 2.3
2.7. Läkarutlåtande"
Mitt förslag: När en sjukperiod har pågått i fyra veckor skall den försäkrade på begäran av försäkringskassan ge in ett läkarutlåtande. Utlåtandet skall innehålla uppgift om rehabiliteringsbehov, pågåen- de och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd och. där så är möjligt, beräknad återstående tid med nedsatt arbetsförmåga.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Begreppet utlåtande införs i stället för intyg. Utlåtandet bör alltid innehålla uppgift om ett eventuellt behov av rehabiliteringsåtgärd för att förbättra arbetsförmågan. När den försäk- rade har uppburit sjukpenning under två månader i oavbruten följd skall utlåtandet också innehålla uppgifter om pågående och planerad behand- ling samt, om det är möjligt, beräknad återstående tid med nedsatt arbets- förmåga. Rätten att utfärda utlåtande om arbetsförmågans nedsättning bör kunna tillkomma inte enbart läkare utan även andra yrkeskategorier. Riksförsäkringsverket bör ta initiativ till försöksverksamhet med sådana förutsättningar tillsammans med försäkringskassorna och sjukvårdshu- vudmännen för att pröva sig fram och göra successiva utvidgningar om erfarenheterna talar för detta.
Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Försäkringskassan får i ett sjukpenningärende när det finns skäl till det kräva att nedsättningen av arbetsförmågan styrks genom läkarintyg (3 kap. 7 & AFL). Enligt riksförsäkringsverkets föreskrif- ter (RFFS 1988:2) om kontroll i sjukpenningärenden skall som huvudregel gälla att ett åläggande att förete läkarintyg skall avse tid fr.o.m. den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen.
Rehabiliteringsberedningen har föreslagit att beteckningen intyg byts ut mot utlåtande. Härigenom vill beredningen understryka att det är fråga om ett utlåtande angående arbetsförmågans nedsättning och ett underlag för försäkringskassans beslut om försäkringsersättning. Ett utlåtande av detta slag bör enligt beredningen också alltid innehålla uppgift om eventu- ellt behov av rehabiliteringsåtgärder för att förbättra arbetsförmågan.
Rehabiliteringsberedningen har vidare föreslagit att när den försäkrade har uppburit sjukpenning under två månader i oavbruten följd. så skall utlåtandet också innehålla uppgifter om pågående och planerad behand- ling samt, när så är möjligt, beräknad återstående tid med nedsatt arbets- förmåga.
Jag instämmer i rehabiliteringsberedningens bedömning att det efter en viss tids sjukskrivning bör kunna krävas ett särskilt utlåtande, där läkaren som utfärdar utlåtandet utöver pågående och planerade behandlingsåtgär— der också anger vilka åtgärder som enligt hans bedömning behövs för att
den försäkrade skall kunna återgå i arbete. Även den beräknade återståen- de tiden med nedsatt arbetsförmåga bör anges. För de fall där en rehabili- tering inte bedöms möjlig bör skälen för detta anges.
Rchabiliteringsberedningen föreslår att ett utlåtande av detta slag skall kunna krävas när ett sjukdomsfall har pågått i två månader. Jag anser för egen del att ett sådant utlåtande bör kunna krävas tidigare. En lämplig tidpunkt bör vara då den försäkrade har uppburit sjukpenning fyra veckor i följd. Tidsgränsen blir då samordnad med den som jag har föreslagit som regel skall gälla för arbetsgivarens skyldighet att påbörja en rehabiliterings- utredning.
Jag ser de nya inslagen i utlåtandet som viktiga markeringar av läkarnas roll i rehabiliteringsprocessen. Jag vill särskilt framhålla vikten av att den sjukskrivande läkaren informerar sig om patientens arbetsförhåflanden som en del i bedömningen av arbetsförmågan.
Rehabiliteringsberedningens förslag om att beteckningen intyg byts ut mot utlåtande också i korta sjukfall anserjag otillräckligt motiverat. Fram- för allt i samband med relativt kortvariga bagatellartade sjukdomar måste det anses överflödigt att infordra uppgifter om rehabiliteringsbehov etc. Mitt förslag begränsar sig därför till att avse möjlighet för försäkringskas- san att begära läkarutlåtande när sjukperioden pågått fyra veckor.
Rehabiliteringsbercdningen har. dock utan att föreslå någon lagändring. också förordat att rätten att utfärda utlåtande om arbetsförmågans ned- sättning skall tillkomma även vissa andra yrkeskategorier än läkare. Riks- försäkringsverket föreslås ta initiativ till försöksverksamhet i detta hänse- ende tillsammans med försäkringskassorna och sjukvårdshuvudmännen för att pröva sig fram och göra successiva utvidgningar i takt med ökade erfarenheter.
Jag har för egen del inget att erinra mot att riksförsäkringsverket tar initiativ till försöksverksamhet med utlåtande från andra yrkeskategorier om nedsättning av arbetsförmågan och behovet av rehabiliteringsåtgärder. Ett sådant initiativ får inbegripa framställning om de författningsändring— ar som behövs om försök skall kunna genomföras. "Erfarenheterna från eventuell försöksverksamhet får sedan utvisa om det är lämpligt med en mera generell utvidgning av kretsen som får utfärda utlåtanden av här diskuterat slag.
2.8. Övriga rehabiliteringsansvariga
Min bedömning: Försäkringskassan bör ha ett övergripande samord- ningsansvar för rehabiliteringsverksamheten. Försäkringskassan bör dessutom ha ansvar för att arbetslivsinriktade rehabiliteringsåt- gärder kommer till stånd för personer som har en anställning eller annat förvärvsarbete medan arbetsmarknadsmyndigheterna bör ha ansvar för personer som är arbetslösa och vänder sig till arbetsför- medlingen. Sjukvårdshuvudmännens ansvar i rehabiliteringsarbetet följer av hälso- och sjukvårdslagen (l982:763) och kommunernas ansvar av socialtjänstlagen (1980: 620).
Skälen för min bedömning: Rehabiliteringsberedningen har föreslagit att föreskrifter om skyldighet att samverka i rehabiliteringsfrågor förs in i olika lagar såsom hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Enligt min mening får ett sådant ansvar att med de resurser som står till respekti— ve aktörs förfogande samverka med andra anses föreligga redan genom den lagstiftning som nu finns.
'l—lälso- och sjukvårdslagen ger sjukvårdshuvudmännen ett ansvar för befolkningens hälsa men också en stor frihet att utforma vården efter lokala och regionala förutsättningar och behov. Målet för hälso- och sjuk- vården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Verksamheten skall bedrivas så att den uppfyller krav på kvalitet. trygghet. lättillgänglighet m.m. I planeringen av hälso- och sjukvården skall sjuk- vårdshuvudmännen samverka med samhällsorgan. organisationer och en- skilda.
I sjukvårdshuvudmännens ansvar innefattas också olika former av be- handlings- och rehabiliteringsinsatser. Till dessa räknas. utöver ordinär sjukvård inom olika medicinska verksamhetsområden inklusive medi- cinsk rehabilitering. undersökning och behandling vid enheter/avdelning- ar för sjukgymnastik. syn— och hörcentraler. sysselsättnings- och arbetste- rapi och tillhandahållande av tekniska hjälpmedel som handikappade personer behöver i hem eller skola. Hit räknas också rådgivning. stödåtgär- der och funktionsprövning.
Sjukvårdens rehabiliteringsmål är att så långt som möjligt återställa funktionsförmågan. Rehabiliteringen kan också syfta till att förbättra en nedsatt funktion och att träna kompenserande funktioner.
Förutsättningarna för sjukvårdshuvudmännen att ta sin del av ansvaret inom rehabiliteringsprocesscn och för ett närmare samarbete mellan sjuk- vårdshuvudmännen och försäkringskassorna har förbättrats genom den överenskommelse som har träffats om vissa ersättningar från sjukförsäk- ringen tifl sjukvårdshuvudmännen för år 1991. Överenskommelsen har redovisats för riksdagen i regeringens proposition 1990/91:51 (SfU7. rskr. 94). Genom denna överenskommele avsätts 400 milj. kr. för år 1991 för att öka rehabiliterings- och behandlingsinsatser hos sjukvårdhuvudmännen och minska väntetiderna för rehabiliteringsåtgärder. Försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen skall komma överens om hur medlen. i för-
ening med en anpassning av huvudmannens verksamhet och resurser. bäst kan användas för åtgärder som syftar till att snabbare återföra människor till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt.
Kommunernas ansvar för social rehabilitering av den enskilde individen regleras i socialtjänstlagen och ärendena handläggs av socialnämnden. Övergripande mål för socialtjänsten är att skapa ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhället. Socialtjänsten skall därför ta reda på vilka hjälpbehov som finns. informe- ra kommuninvånarna om vilka möjligheter till stöd och hjälp som står till buds. vid behov förmedla kontakter med och insatser från andra myndig- heter och ge stöd och hjälp om behoven inte tillgodoses av annan myndighet. Kommunens ansvar för rehabiliteringsåtgärder träder således in först när någon annan rehabiliteringsaktör inte har ansvaret för den enskilde och varar till dess en annan rehabiliteringsaktör är skyldig att ta över ansvaret. Det ligger därmed i socialtjänstens funktion och intresse att samverka med andra ansvariga på rehabiliteringsområdet. Detta gäller i särskilt hög grad samverkan med försäkringskassan såsom samordningsansvarig för rehabi- literingsinsatserna.
Arbetsmarknadsmyndigheternas rehabiliteringsansvar omfattar bl.a. uppgiften att tillhandahålla insatser i form av vägledning. utbildning och yrkesinriktad rehabilitering för att den enskilde skall kunna finna. få och behålla ett arbete. Verksamheten i denna del innefattar enligt förordning- en (1987z405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten platsför- medling och arbetsförberedande åtgärder. Enligt förordningen skall arbets- marknadsmyndigheterna ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga samt för att underlätta för handikappade att behålla ett arbete.
Med yrkesinriktad rehabilitering förstås här sådan utredande. vägledan- de och förberedandc verksamhet som bl.a. arbetsmarknadsverket bedriver vid arbetsmarknadsinstitut i syfte att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade personers förutsättningar för arbete.
Arbetsmarknadsmyndigheterna skall i första hand använda sina resurser för att hjälpa personer som saknar arbete att få ett sådant. Ansvaret omfattar dock även att hjälpa personer som har en anställning med rehabi- literingsinsatser om de riskerar att förlora sin anställning och rehabilite- ringsinsatserna kan förhindra detta. Dessa uppgifter ger för närvarande i vissa fall upphov till oklarheter om försäkringskassan eller arbetsmar- knadsmyndigheterna skall ta det ekonomiska ansvaret för behövliga reha- biliteringsåtgärder. Det förekommer också att ansvarets placering inte går att fastställa. med betydande olägenheter för den enskilde som följd.
Min uppfattning är att försäkringskassan bör ha ett övergripande sam- ordningsansvar för rehabiliteringsverksamheten. Försäkringskassorna bör dessutom ha ansvar för att arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder kommer till stånd för de personer som innehar en anställning eller annat förvärvsarbete. medan arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar främst bör avse personer som är arbetslösa och vänder sig till arbetsförmedlingen. Jag
vill understryka att här avses ett ansvar för särskilda rehabiliteringsåtgär- der. Service till personer som söker annat arbete eller information och vägledning inför val av arbete. yrke eller utbildning bör givetvis lämnas av arbetsförmedlingen också fortsättningsvis. ' Genom de förslag jag i det följande kommer att lägga fram angående rehabiliteringsersättning inom ramen för socialförsäkringen bör ges förut— sättningar för en klarare gränsdragning mellan arbetsmarknadsmyndighe- tema och försäkringskassorna när det gäller det ekonomiska ansvaret för rehabiliteringsåtgärder för enskilda individer. Arbetsmarknadsmyndighe- terna skall självfallet bistå försäkringskassorna med sin kompetens när det exempelvis gäller att finna lämpliga arbetsuppgifter och anställning'för den som på grund av arbetshinder inte kan återgå till sitt gamla arbete.
Arbetsmarknadsmyndigheterna skall samverka med parterna på arbets- marknaden. Samverkan skall oekså ske med skolan. med sociala och andra myndigheter samt Samhall och enskilda organisationer.
Genom arbetslivsfonden kan arbetsgivare få bidrag till att genomföra arbetsplatsprogram som syftar till att förbättra arbetsorganisation och arbetsmiljön i övrigt och att genomföra rehabiliteringsåtgärder för de anställda. Arbetslivsfonden skall när det gäller rehabilitering samverka med försäkringskassorna.
Hänvisningar till S2-8
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 11
2.9. Lokalt, regionalt och centralt samarbete
Mitt förslag: Försäkringskassorna skall ha ansvar för att ett lokalt och regionalt samarbete om rehabiliteringsfrågor kommer till stånd mellan myndigheter med ansvar inom rehabiliteringsområdet.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Beredningen föreslår en lagfa'st skyldighet för rehabiliteringsaktörerna att samverka i rehabiliteringsfrå- gor. Samverkan bör få utvecklas fritt utifrån de lokala och regionala förutsättningarna.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sigi frågan tillstyrker förslaget. Från många håll understryks att samarbetet skall kunna utfor- mas utifrån de lokala förhållandena och att centralt fastställda regler inte bör styra verksamheten.
Skälen för mitt förslag: Ett framgångsrikt arbete med rehabilitering förutsätter ett nära samarbete mellan olika ansvariga inom området. I enskilda ärenden bör detta enligt min mening i allt väsentligt ske genom att handläggare och andra hos de rehabiliteringsansvariga samarbetar med varandra direkt. Att låta samarbete i enskilda ärenden ske genom särskilda samarbetsorgan skulle enligt min mening medföra alltför stor risk för byråkratisering och tidsspillan. Det bör därför inte överlåtas åt särskilda grupper att planera och samordna enskilda rehabiliteringsärenden. För- säkringskassan bör ha det samordnande ansvaret för att rehabiliteringsåt- gärder genomförs i de enskilda fallen.
Det behöver emellertid också finnas möjlighet till samråd och samarbete
om rehabiliteringsarbetets utformning och resultat även i annat än som avser enskilda rehabiliteringsärenden. Likaså kan en sådan verksamhet behövas för att diskutera rehabiliteringsärenden där särskilda problem uppstår. För närvarande är lokala rehabiliteringsgrupper knutna till i stort sett alla lokalkontor hos försäkringskassorna. Erfarenheterna av samarbe- tet i dessa grupper är i stort sett positiva. Enligt min mening bör dessa lokala rehabiliteringsgrupper kunna utgöra en god grund för samverkan under smidiga arbetsformer inom det lokala rehabiliteringsarbetet. De erfarenheter som samarbetet i enskilda rehabiliteringsärenden ger bör kunna tas till vara vid en vidareutveckling av verksamheten. En sådan grupp bör också kunna utnyttjas för att följa och utvärdera resultatet av rehabiliteringsarbetet. En annan aktuell uppgift bör vara att få till stånd en samordnad utbildning inom området. Det bör ankomma på försäkrings- kassorna att ansvara för att lokala rehabiliteringsgrupper finns i tillräcklig omfattning. Någon närmare reglering av hur dessa grupper skall utformas eller vilka närmare uppgifter de skall ha vill jag inte föreslå. Detta bör i stället få avgöras lokalt så att bästa möjliga samarbete kan åstadkommas utifrån de förhållanden som föreligger. Jag vill emellertid. så som många av remissinstanserna har gjort, peka på det angelägna i att man överväger behovet av att knyta yrkesinspektionen till samarbetet i de lokala rehabili- teringsgrupperna.
Även på det regionala planet behövs enligt min mening ett organiserat samarbete kring rehabiliteringsfrågorna. De centrala rehabiliteringsgrup- per som idag finns på länsnivå för enligt rehabiliteringsberedningen en tynande tillvaro på grund av en oklar uppfattning om arbetsuppgifter och ansvar. Enligt min mening bör ett regionalt organ för samordning och samarbete inom rehabiliteringsområdet kunna svara för bl.a. uppläggning av gemensam utbildning. initiering av projekt- och försöksverksamhet och statistik över rehabiliteringsvcrksamhetcn i länet. En sådan samverkan bör också kunna spela en viktig roll i den uppföljning och utvärdering som skall göras på länsnivå. Det bör också vara en uppgift för en samrådsgrupp att vara forum för de överläggningar som skall ske inför beslut om utnytt- jande av de särskilda medel som har avsatts inom ramen för ersättningar- na från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Det bör ankomma på försäkringskassorna att svara för att samarbetsgruppper av detta slag kommer till stånd på länsnivå.
Också mellan ansvariga centrala myndigheter kan ett organiserat samar- bete på riksnivå behövas. Uppgiften härvidlag bör framför allt vara att svara för den uppföljning och utvärdering av rehabiliteringsverksamhetcn som behövs för statsmakternas ställningstaganden. En annan uppgift bör vara att svara för att erfarenheter från lokal och regional nivå samman- ställs och sprids över hcla landet. Det bör ankomma på riksförsäkringsver- ket att ta erforderliga initiativ till ett sådant samarbete på central nivå. Jag vill samtidigt understryka behovet av samverkan för att få till stånd förebyggande insatser. Jag förutsätter att den kommer till stånd såväl centralt som på det lokala planet. I det förebyggande arbetet är samverkan med arbctarskyddsmyndigheter och företagshälsovård särskilt betydelse- full.
3 Ersättningssystemet vid rehabilitering 3.1 Inledning
Jag vill som en inledning till vad jag här kommer att föreslå angående ersättningssystemet i samband med rehabilitering något redogöra för min syn på hur det ekonomiska ansvaret bör fördelas mellan olika ansvariga inom rehabiliteringsområdet.
Socialförsäkringens olika delar finansieras helt eller delvis med hjälp av socialavgifter. Beträffande arbetsgivaravgifter utgörs underlaget av den lön eller annan ersättning för utfört arbete som arbetsgivaren betalat ut. Avgiften betalas efter samma grunder av alla arbetsgivare. oavsett vilka ersättningar som utges från socialförsäkringen till de av arbetsgivarens anställda som drabbas av sjukdomar och olyckor.
De förslagjag nu lägger fram om ersättning vid rehabilitering bygger på hittillsvarande principer för socialförsäkringens finansiering. Utformning- en av dem är dock sådan att de, om det framöver visar sig att ett system med mer direkta ekonomiska styrmedel bör införas. inte skall förhindra detta. Snarare är deras utformning sådan att en övergång till ett sådant system skulle underlättasjämfört med dagsläget.
Vad jag redovisar i det följande bygger på grundtanken att nödvändiga ekonomiska beslut i anslutning till en individs rehabilitering så långt som möjligt skall kunna hållas samman och fattas i ett sammanhang. Jag kommer därför att föreslå att försäkringskassan skall kunna fatta beslut inte enbart om ersättning för inkomstbortfall i samband med rehabilite- ring. utan även om en del andra kostnader som med nödvändighet följer för att en rehabilitering skall kunna genomföras och som inte faller inom t.ex. arbetsgivarens eller sjukvårdshuvudmanncns ansvarsområde. Detta utvidgade kostnadsansvar för försäkringskassorna ger förutsättningar för en klarare avgränsning av ansvarslördelningen mellan framför allt social- försäkringen och försäkringskassorna å ena sidan och arbetsmarknads- myndigheterna och deras anslag å andra sidan. Därav följer att det i första hand blir socialförsäkringen och försäkringskassorna som inom myndig- hetssfären kommer att svara för ekonomiska ersättningar för rehabilitering av personer som har en anställning eller i övrigt är etablerade på arbets- marknaden. Jag vill påminna om att försäkringskassan fr.o.m. den ] juli 1990 har möjlighet att med medel från sjukförsäkringen köpa vissa rehabi- literingstjänster. Det är också i enlighet med tankarna bakom denna ord- ning som jag utformat mina förslag i det följande.
Arbetsmarknadsmyndigheterna kommer härigenom att få ett betal- ningsansvar som i första hand avser arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer som inte har en anställning. Givetvis skall arbetsmarknadsmyn- dighetcrnas kompetens i yrkesutbildnings—. arbetsmarknads- och andra rehabiliteringsfrågor även i fortsättningen utnyttjas för personer som har en anställning. Vad som förändras är placeringen av ansvaret för att åtgärderna kommer till stånd och det sätt på vilket de finansieras.
Jag vill här också peka på den möjlighet som numera finns för arbetsgi- varna att genom bidrag från arbetslivsfonden få hjälp med att finansiera
arbetsplatsprogram som syftar till att förbättra arbetsmiljö och rehabilite- Prop. 1990/91: 141 ring på arbetsplatsen.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för mina förslag om utformning- en av ersättningssystemet i samband med rehabilitering.
3.2. Rehabiliteringsersättning
Mitt förslag: Under tid när den försäkrade deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering skall denne erhålla rehabiliteringsersättning. Denna ersättning. som hänförs till sjukförsäkringen enligt AFL. skall bestå av två delar, rehabiliteringspenning och särskilt bidrag. Rehabilite— ringspenningen skall täcka den inkomstförlust som uppstår för den försäkrade då han deltar i rehabiliteringen medan det särskilda bidraget skall täcka vissa kostnader i samband med rehabilitering- en. För att rehabiliteringsersättning skall kunna utges skall rehabili- teringsåtgärderna ingå i en av försäkringskassan upprättad rehabili- tcringsplan. Rehabiliteringsersättning utges normalt för längst ett år. Rehabiliteringsersättningen skall finansieras på samma sätt som sjuktörsäkringsförmånerna, dvslvia socialavgifter till sjukförsäk- ringen och till viss del statsbidrag.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer'i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna är positiv till förslaget om en särskild rehabiliteringsersättning. Avvisande är statskontoret. riksrevisionsverket. SAF. Småföretagens riksorganisation och Bohuslandstinget.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen föreslår att en sär- skild rehabiliteringsersättning skall införas. Denna skall utges till en för- säkrad som deltar i arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Beredning- en anser att det ligger ett viktigt psykologiskt värde i att den ersättning. som den försäkrade får när han strävar efter att återfå sin arbetskapacitet har en adekvat benämning som visar på den process han deltar i. Detta bör medföra större insikt. aktivitet och engagemang från såväl de rehabilite- ringsansvariga som den försäkrade.
Rchabiliteringsersättningen föreslås bestå av två delar. rehabiliterings- penning och särskilt bidrag. Rehabiliteringspenningen skall täcka den in- komstförlust som uppstår för den försäkrade när han deltar i rehabilite- ringen medan det särskilda bidraget skall täcka hans kostnader.
Jag instämmer i bedömningen att en särskild rehabiliteringsersättning bestående av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag bör införas. Reha- biliteringsberedningen har lämnat goda skäl för sin bedömning och remiss- instanserna har med några undantag ställt sig positiva till förslaget.
Förslaget innebär att rätten till rehabiliteringsersättning inträder när den försäkrade påbörjar en arbetslivsinriktad rehabilitering. Denna ersätt- ning avlöser då som regel sjukpenning. Grundförutsättningen för att få 60
rehabiliteringsersättning skall när det gäller nedsättning av arbetsförmå- gan vara densamma som gäller för sjukpenning. Rehabifiteringsersättning bör emellertid också kunna utges i samband med rehabiliteringsåtgärder som sätts in i förebyggande syfte för att den enskilde skall kunna erhålla eller behålla ett arbete. Arbetsförmågan får då anses nedsatt i den mån den försäkrade genom deltagande i rehabiliteringen måste avhålla sig från förvärvsarbete.
Syftet med en rehabiliteringsåtgärd som ger rätt till rehabiliteringsersätt— ning skall vara att förkorta sjukdomstid. att helt eller delvis förebygga att sjukdom leder till nedsatt arbetsförmåga eller att helt eller delvis häva en befintlig nedsättning av arbetsförmågan.
De rehabiliteringsåtgärder som kan berättiga till rehabiliteringsersät- tning skall vara arbetslivsinriktade och vara sådana att de förutsätter en aktiv medverkan från den försäkrades sida.
Mot denna bakgrund anser jag att tid under vilken den försäkrade genomgår enbart medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering inte bör berättiga till rehabiliteringsersättning. lnkomstbortf'allet under sådan tid bör ersättas genom sjukpenning. Deltagande i viss medicinsk behand- ling. t.ex. sjukgymnastik. under tid som arbetslivsinriktad rehabilitering pågår bör dock inte utesluta att rehabiliteringsersättning kan utges.
Olika slag av utbildning ingår också bland rehabiliteringsåtgärderna. För närvarande kan sjukpenning med stöd av 3 kap. 8 åandra stycket AFL betalas under studier. Genom utveckling av praxis har allt längre och allt mera omfattande utbildningar kommit att bedrivas med ersättning i form av sjukpenning.
Riksförsäkringsverket efterlyser i sitt remissvar på rehabiliteringsbered- ningens betänkande skärpningar och förtydligande angående utnyttjandet av sjukpenning i samband med utbildning. Riksrevisionsverket har också i en revisionspromemoria benämnd Sjukpenning och rehabilitering — en Väg till omprövning (RRV Dnr 1989: 1994) framhållit att en begränsning bör övervägas så att s.k. 3:8-sjukpenning endast skall kunna utges under en begränsad tid. t. ex. som längst två terminer.
Jag kan för egen del till stora delar instämma i vad riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket har anfört angående användningen av sjukpenning i samband med utbildning som rehabiliteringsåtgärd. I anslutning härtill villjag erinra om att en särskild utredare har tillkallats (dir. 199012) för att utreda vuxnas möjligheter att finansiera studier på grundskole- och gym- nasieskolenivå. Enligt direktiven skall utredaren bl.a. belysa samordning- en mellan studiemedel. vuxenstudiestöd. utbildningsbidrag och sjukför- måner. Arbetet bör enligt direktiven vara slutfört den ljuli 1991.
Det är naturligtvis angeläget att inte genom de ställningstaganden som sker nu allvarligt försvåra möjligheterna till samlade lösningar i studieti- nansieringsfrågorna framöver. Jag kan emellertid inte finna att det skulle behöva bli en följd av mitt förslag om en särskild rehabiliteringsersättning som kan utges bl.a. vid vissa former av utbildning.
Avsikten är att den nu föreslagna lösningen för personer som genomgår utbildning som ett led i en rehabilitering skall omprövas i samband med ställningstagande till den särskilde utredarens förslag pa den här punkten.
Vad som framstår som viktigt i nuläget är att utifrån rådande förhållan- den konstatera att vissa klarlägganden och skärpningar är på sin plats i samband med förslaget om rehabiliteringsersättning. Enligt min mening bör rehabiIiteringsersättning i samband med utbildning kunna utges efter i princip samma regler som gäller enligt 3 och 4 SS i förordningen (198 7:406) om arbetsmarknadsutbildning. Detta innebär att utbildningen skall avse yrkesutbildning. allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkes- utbildning eller orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning.
En utbildning som kan finansieras med studiestöd enligt avdelning B i bilaga till studiestödsförordningen (1973z4l8) eller därmed jämförlig ut— bildning bör kunna ge rätt till rehabiliteringsersättning endast om den omfattar högst 40 studieveckor. Utbildningen bör inte få vara en fortsätt- ning eller avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning och inte heller få vara en del i en längre sammanhållen eftergymnasial utbild— ning. Däremot bör inte så som i arbetsmarknadsutbildningen en begräns- ning göras till enbart utbildning som är inriktad mot sysselsättning i näringslivet.
Det bör ankomma på regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksförsäkringsverket att meddela de närmare föreskrifter som kan be- hövas om rehabiliteringsersättning i samband med deltagande i utbild- ning.
Rehabiliteringsersättningen bör som regel utges under längst ett år från den tidpunkt rehabiliteringen startar. Om synnerliga skäl föreligger. t.ex. om en rehabilitering beräknas vara avslutad inom kort och då förväntas leda till ett arbete bör denna gräns naturligtvis kunna överskridas. Jag vill dock understryka vikten av att försäkringskassan gör återkommande av- stämningar av att rehabiliteringen fortlöper i enlighet med den plan som har upprättats för denna. Vid avvikelser får ställning tas till om föränd- ringar i planen kan vara motiverade eller om rehabiliteringen mot bak- grund av de dittillsvarande resultaten bör avbrytas. Försäkringskassan skall därvid bl.a. göra en bedömning av vilka insatser som är ekonomiskt rimliga.
Jag vill framhålla att vad jag nu har föreslagit inte avser att avlasta arbetsgivarna den skyldighet de har att genomföra åtgärder enligt arbets- miljölagen eller annan lag och författning.
Rehabiliteringsersättning bör kunna utges längst till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 65 år.
3.3. Närmare om rehabiliteringspenning
Mitt förslag: Hel rehabiliteringspenning skall utgöra [00% av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som beviljats förtids- pension eller sjukbidrag skall rehabiliteringspenningen utgöras lägst av det sammanlagda beloppet av pension eller sjukbidrag. pensions- tillskott och bostadstillägg. Rehabiliteringspenning skall kunna ut- ges som hel. tre fjärdedels. halv eller en fjärdedels förmån.
En fjärdedels sjukpenning skall kunna utges under längst ett år för ett och samma sjukfall.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Rehabiliteringspenningen skall vid total inkomstförlust utgöra 100% av den sjukpenninggrundande inkoms- ten. För den som arbetstränar i ett arbete med högre lön skaff dock rehabiliteringspenningcn beräknas efter denna högre inkomst. Rehabilite- ringspenningen skall lägst motsvara vad som utges såsom utbildningsbid- rag i form av dagpenning enligt förordningen om arbetsmarknadsutbild- ning. Ersättningen skall kunna beräknas steglöst utifrån en samlad bedöm- ning av lämplig arbetsinsats under rehabiliteringen. Denna arbetsinsats ersätts med lön medan inkomstförlusten ersätts med rehabiliteringspen- ning om den uppgår till minst en fjärdedel av förvärvsinkomsten. Rehabi- literingspenning skall också kunna utges under vissa slag av uppehåll i rehabiliteringen. En samordning skall ske med andra socialförsäkringsför- måner så att överkompcnsation inte uppstår.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan an- ser att rehabiliteringspenning beräknad på inkomst utöver den sjukpen- ninggrundande inkomsten inte skall utges och att fyra ersättningsnivåer är tillfyllest. Detta gäller t.ex. riksförsäkringsverket. statskontoret. statens avtalsverk. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet och Försäk- ringskasseförbundet. Tillstyrker förslaget i denna del gör LO och TCO. SACO/SR tillstyrker förslaget om steglös ersättning men anser att taket för ersättningen bör motsvara den tidigare lönenivån.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen föreslår att rehabili- teringspenningen vid total inkomstförlust till följd av deltagande i rehabi- litering skall utgöra 100% av den sjukpenninggrundande inkomsten. llär- igenom skapas en viss ekonomisk stimulans för deltagande i en aktiv rehabilitering. Alternativet ärju i regel att ersättningen från den allmänna försäkringen utges med högst 90 % av den sjukpenninggrundande inkoms- ten. Beredningen föreslår också. inte minst av administrativa skäl. att en lägsta ersättningsnivå på 25% av den sjukpenninggrundande inkomsten skall gälla. Innebörden av detta blir att det krävs att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel för att en försäkrad skall bli berättigad till rehabiliteringscrsättning.
Jag anser för egen del att rehabiliteringsberedningens förslag i denna del är väl motiverade och jag kan därför ställa mig bakom dem.
Rehabiliteringsberedningen har dock föreslagit ett undantag från huvud- regeln. Om den försäkrade arbetstränar i ett arbete som skulle ha gett en
högre inkomst än det ordinarie arbete. på vilket den sjukpenninggrundan- de inkomsten baseras. bör enligt beredningen rehabiliteringsersättningen beräknas utifrån den högre lönen för det arbete den försäkrade tränar i. För den som arbetstränar i ett arbete som ger lägre inkomst än det ordina— rie skall enligt beredningen en ersättning utges som grundas på den sjuk- penninggrundande inkomsten för det ordinarie arbetet.
Denna undantagsreglering har kritiserats av ett flertal remissinstanser. Betydande problem befaras uppkomma t. ex. vad gäller samordning med andra socialförsäkringsförmåner. Regeln om ett övre tak på 7,5 gånger basbeloppet för ersättningar från socialförsäkringen skulle också frångås. Inte hellerjag kan ställa mig bakom förslaget i denna del. Jag anser att en klar och enkel regel bör gälla för beräkning av rehabiliteringspenning. Det uppnås om rehabiliteringspenningen beräknas utifrån den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.
Rehabiliteringsberedningen föreslår också att rehabiliteringspenningen skall kunna utges steglöst mellan 25% och 1000/n beroende på hur omfat- tande nedsättningcn av arbetsförmågan bedöms vara. Även i denna del är flera av remissinstanserna kritiska. Enligt deras bedömning skulle en steg- lös ersättning medföra betydande administrativa problem.
lnte heller jag kan godta beredningens förslag i detta avseende. Den flexibilitet som behövs bör enligt min mening kunna tillgodoses om sam- ma ersättningsnivåer som gäller för sjukpenning också får gälla för rehabi- literingspenning. Detta innebär att rehabiliteringspenning skall kunna ut- betalas som helt. tre fjärdedels. halvt eller en fjärdedels dagsbelopp.
Jag vill här framhålla att syftet med tre fjärdedels, halv och en fjärdedels rehabiliteringspenning främst bör vara att möjliggöra en successiv åter- gång i arbetc. Dessa ersättningsnivåer bör därför främst utnyttjas under begränsade tider och ingå i en plan för hur arbetsinsatsen successivt skall trappas tipp.
Sjukpenning kan utges som hel. tre fjärdedels. halv och en fjärdedels sjukpenning. Också när fler nivåer infördes för sjukpenningen var avsikten i första hand att möjliggöra en successiv återgång i arbete. Detta behov finns kvar även sedan en särskild rehabiliteringspenning har införts. En successiv återgång i arbete kan behöva främjas även i fall där några rehabiliteringsåtgärdcr inte är erforderliga. Enligt min mening bör dock tre fjärdedels. halv eller en fjärdedels sjukpenning inte utnyttjas för längre sjukskrivningsperioder.
I anslutning till den nya ersättningsformen rehabiliteringspenning bedö- mer jag det lämpligt att föreskriva att en fjärdedels sjukpenning inte skall kunna utges för längre tid än ett år vid ett och samma sjtrkfall. Denna tid torde vara tillräcklig för att denna sjukpenningnivå skall fylla sitt syfte att underlätta en successiv återgång i arbete.
Frågan om en ekonomisk grundtrygghet under rehabilitering kan också bli aktuell för den som uppbär förtidspension eller sjukbidrag och som vill pröva att återvända till arbetslivet. l-lärvidlag föreslår jag att en regel införs som innebär att rehabiliteringspenning skall utgöra ett belopp som lägst motsvarar vad pensionärcn är berättigad till i form av pension. pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg. Innebörden härav är att en
förtidspensionär kan pröva möjligheterna att genom en aktiv rehabilite- ring helt eller delvis återvända till arbetslivet utan att detta medför någon minskning av ersättningen från den allmänna försäkringen under prövoti- den.
Rehabiliteringspenningen skall kunna utges under hela den tid som den försäkrade deltar i aktiva rehabiliteringsåtgärder. Tid då den försäkrade väntar på att få genomgå rehabilitering omfattas således inte. Om rehabili- teringen av något skäl måste avbrytas, upphör också rätten till rehabilite- ringsersättning. Andra ersättningsformer träder då som regel i stället. t. ex. sjukpenning om avbrottet beror på att sjukdomstillståndct har förvärrats så att något deltagande i rehabiliteringen inte är möjligt.
Under vissa förhållanden bör dock rehabiliteringspenningen få behållas även vid avbrott. Jag anser att detta är motiverat enbart i situationer då det är fråga om kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt eller ledighet enligt särskilda föreskrifter på grund av uppehåll i rehabilitering- en.
3.4. Utbetalning av rehabiliteringspenning
Mitt förslag: Rehabiliteringsersättning betalas ut av försäkringskas- san. Arbetsgivarinträde skall kunna tillämpas beträffande rehabili- teringspenning på motsvarande sätt som beträffande sjukpenning.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Om rehabiliteringsarbetet utförs hos en arbetsgivare på arbetsmarknaden skall försäkringskassan kunna träffa överenskommelse med arbetsgivaren om att denne skall betala ut rehabiliteringspenningen om arbetet beräknas pågå _mer än en kalendermå- nad. I övriga fall skall försäkringskassan betala ut ersättningen. Det särskil- da bidraget bör alltid betalas ut av försäkringskassan.
Remissinstanserna: Förslaget om möjlighet för försäkringskassan att träffa avtal med arbetsgivare om utbetalning av rehabiliteringspenning avstyrks av försäkringsöverdomstolen och riksförsäkringsverket.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen har föreslagit att den som har sitt rehabiliteringsarbete förlagt till en arbetsgivare på arbets- marknaden skall kunna få sin rehabiliteringspenning utbetald av arbetsgi— varen om arbetet beräknas pågå mer än en månad och om en överenskom- melse har träffats med försäkringskassan om detta. Motivet för detta är att den försäkrade sannolikt skulle uppleva det som mera tillfredsställande att få ersättningen utbetald av arbetsgivaren.
Riksförsäkringsverket pekar på en rad administrativa olägenheter som skulle följa med ett sådant törslag. Problem skulle uppstå inte minst vad gäller samordning med andra socialförsäkringsförmåner och ersättning vid avbrott i rehabiliteringen.
För egen det anser jag att de synpunkter som riksförsäkringsverket har framfört måste beaktas. Jag är därför inte nu beredd att föreslå att överens— kommelser om utbetalning av rehabiliteringpenning via arbetsgivaren
skall kunna träffas. Regeln bör därför vara att rehabiliteringsersättning betalas ut av försäkringskassan.
Möjlighet bör finnas att tillämpa s.k. arbetsgivarinträde i rehabilite- ringspenning på motsvarande sätt som gäller vid sjukpenning enligt 3 kap. 16 & AFL. Den situation som avses är att arbetsgivaren utger lön till den försäkrade under rehabiliteringstid och till följd härav får rätt att uppbära den försäkrades rehabiliteringspenning för samma tid.
Hänvisningar till S3-4
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 10.1
3.5. Särskilt bidrag inom ramen för rehabiliteringscrsättning
Mitt förslag: Ett särskilt bidrag skall kunna utges för att täcka vissa kostnader som uppstår för den försäkrade med anledning av att han deltar i rehabilitering.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig särskilt i frågan tillstyrker förslaget. Vissa remissinstanser har emellertid som redovisats i avsnitt 3.2 avstyrkt hela förslaget om rehabiliteringsersättning.
Skälen för mitt förslag: Det särskilda bidraget inom ramen för rehabilite- ringsersättningen är enligt rehabiliteringsberedningen avsett att täcka vissa kostnader som den försäkrade åsamkas när han skall delta i den aktiva rehabiliteringen. Rehabilitcringsbcrcdningen föreslår att ett sådant bidrag i allt väsentligt skall beräknas i enlighet med vad som gäller för utbild- ningsbidrag i form av särskilt bidrag enligt förordningen omlarbetsmark- nadsutbildning.
Förordningens regler innebär att ersättning kan ges för vissa kursavgif- ter. för tal- och punktskriftsböcker. för vissa läromedelskostnader och för vissa resekostnader i samband med studieresor och dagliga resor till och från utbildningsplatsen. Det är också möjligt att ge ersättning för vissa resor och traktamenten till den som när utbildningen pågår inte kan bo i den ordinarie bostaden under veckorna.
Jag anser att det är viktigt att den typ av kostnader som det här är fråga om kan täckas inom ramen för en rehabiliteringsersättning. Ett samlat beslut om rehabilitering underlättas om ersättning ges inte bara för in- komstbortfall utan också för att täcka vissa kringkostnader som blir nödvändiga för att rehabiliteringen skall kunna genomföras som avsett. Risken är annars att flera besltttsinstanser skall fatta ett antal delbeslut med risk både för tidsfördröjning och för att kostnadstäckning för vissa nödvändiga moment skall falla utanför beslutsfattarnas kompetensområ— de.
Jag anser att bestämmelserna om det särskilda bidraget enligt förord- ningen om arbetsmarknadsutbildning bör i huvudsak kunna utgöra före- bild för hur reglerna för det särskilda bidraget inom rehabiliteringsersät- tningen skall utformas. Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om kostnadsbidraget vid rehabilitering.
Hänvisningar till S3-5
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 10.1
3.6. Ansökan om rchabilitcringsersättning
Mitt förslag: Den försäkrade skall själv ansöka om rehabiliteringser- sättning hos försäkringskassan.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan in- stämmer i bcredningens förslag.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redogjort för min syn på den enskildes medverkan både vad gäller upprättandet av en rehabiliterings- plan och vad gäller genomförandet av en sådan. Jag delar rehabiliterings- beredningens uppfattning att det förutsätts att den försäkrade är intresse- rad av och motiverad för rehabiliteringen för att en rehabilitering skall få avsedd effekt. Med hänsyn härtill är det lämpligt att ställa krav på ansökan för att den försäkrade skall komma i åtnjutande av rehabiliteringsersätt- ning. Det är dock viktigt att detta ansökningsförfarande utformas så att det blir enkelt och smidigt. Ett särskilt ansökningsförfarande gör det dessutom möjligt att klargöra för den försäkrade vilka ersättningsregler m.m. som kommer att gälla i det fall han inte vill medverka aktivt i rehabiliteringen.
3.7. Ersättning i samband med arbetslöshet
Min bedömning: Någon ändring av reglerna om rätt till ersättning vid arbetslöshet bör inte göras i förevarande sammanhang.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Den tid som en försäkrad deltagit i en rehabiliteringsåtgärd för vilken rehabiliteringsersättning enligt AFL utgått skall vid prövning av rätt till arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)jämställas med förvärvsarbete.
Remissinstanserna: Flertalet av rctnissinstanserna tillstyrker rehabilite- ringsberedningens förslag. Försäkringsöverdomstolen och riksrevi- sionsverket avstyrker förslaget med motiveringen att arbetslöshetsersätt- ningen inte bör utvidgas till att omfatta personer sotn inte är förankrade på arbetsmarknaden. Försäkringsöverdomstolen anser att dessa personer istället bör bli föremål för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ges ekonomiskt stöd i form av kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetsmarknads- styrelsen anser att förslaget bör'utredas ytterligare vad avser frågan om att jämställa tid med rchabiliteringsersättning med arbetad tid enligt arbets- löshetsförsäkringens regler och förordar i dessa fall ett system med löne- bidrag.
Skälen för min bedömning: Syftet med arbetslöshetsersättningen är i ett väsentligt avseende detsamma som för ersättning från sjukpenningförsäk- ringen. Ersättningen skall kompensera förlust av arbetsinkomst. För rätt till arbetslöshetsersättning gäller därför ett arbetsvillkor. Under en ramtid
av tolv månader omedelbart före arbetslösheten skall den arbetslöse ha förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Ar- betsvillkoret för KAS innebär att den arbetslöse under'en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört förvärvs- arbete i minst fem månader. Den som har avslutat en heltidsutbildning om minst ett läsår kan vara berättigad till KAS utan att ha uppfyllt arbetsvill- koret om han stått till arbetsmarknadens förfogande eller förvärvsarbetal i minst 90 dagar under en ramtid av tio månader i anslutning till utbildning- ens upphörande. Med förvärvsarbete jämställs viss annan sysselsättning. såsom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vil- ken statligt utbildningsbidrag utgått.
Vid bestämmande av ramtiden om tolv resp. tio månader räknas enligt 8 5 lagen (19731370) om arbetslöshetsförsäkring och 8 5 lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av bl.a. styrkt sjukdom. viss vuxenutbildning och nykterhetsvård på anstalt. Sådan tid är således ”överhoppningsbar". Det- samma gäller då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring. arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad reha- bilitering. i den mån sådan tid inte jämställs med tid under vilken för- värvsarbete utförts.
Syftet med och målet för en rehabilitering är att göra det möjligt för den försäkrade att utföra ett lämpligt arbete och att återföra honom till arbets- marknaden. Sjukförsäkringens ersättningsformer omfattar dock endast sjukdomstiden och inte den tid som därefter åtgår för att skaffa ett arbete.
Rehabiliteringsberedningen har ansett det rimligt att den som är frisk och arbetsför. men som ännu inte fått ett lämpligt arbete. betraktas som arbetslös och att ersättning därför bör lämnas inom ramen för de arbets- marknadspolitiska stödformerna vid arbetslöshet. Beredningen har före- slagit att reglerna ändras så att även den tid som en försäkrad deltagit i en rehabiliteringsåtgärd för vilken rehabiliteringsersättning enligt AFL utgått skall jämställas med tid för förvärvsarbete enligt lagen om arbetslöshets- försäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Rehabiliteringsberedningen har framhållit att en sådan ändring visserli- gen ståri strid med strävandena att renodla arbetsvillkoret. men att sociala rättvisckrav och de ökade möjligheterna att lölja tipp en lyckad rehabilite- ring klart överväger detta.
Jag delar rehabiliteringsberedningens uppfattning att alla möjligheter att följa upp en rehabilitering måste tastillvara. Om en framgångsrik rehabili- tering inte följs av en återgång i förvärvsarbete är det stor risk att rehabili— teringen inte får den effekt som eftersträvas utan endast leder till passivitet och overksamhet. Detta talar för en lösning i enlighet med beredningens förslag om att tid under vilken rehabiliteringsersättning enligt AFL utgetts skall jämställas med tid för förvärvsarbete. Å andra sidan kan det hävdas att det är ett stort steg att låta personer. som inte före rehabiliteringen varit etablerade på arbetsmarknaden. på detta sätt omfattas av reglerna om rätt till arbetslöshetsersättning eller KAS. Jag är därför inte beredd att nu tillstyrka rehabiliteringsberedningens förslag i denna del.
Som nämnts ovan medräknas vid bestämmande av ramtid inte tid då
den försäkrade varit hindrad att arbeta bl.a. på grund av styrkt sjukdom eller yrkesinriktad rehabilitering. som intejämställs med tid för förvärvs- arbete. Under sådan tid för vilken rehabiliteringsersättning kommer att utges enligt vad som föreslagits i det föregående är den försäkrade förhind— rad att arbeta och tiden får således redan enligt nuvarande bestämmelser om rehabilitering i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd anses som ”överhoppningsbar".
Hänvisningar till S3-7
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 11
3.8. Ersättning för särskilda åtgärder
Mitt förslag: Försäkringskassan skall kunna ge bidrag till ar- betshjälpmedel för försäkrade. om sådana hjälpmedel behövs som en del i en rehabilitering.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt. Bered- ningen föreslår också att försäkringskassan "skall kunna träda in med ekonomisk ersättning för åtgärder där ingen annan enligt gällande regelsys- tem kan göra det.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan in- stämmer i beredningens förslag.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen lämnar förslag dels angående arbetshjälpmedel. dels angående en möjlighet för försäkringskas- sorna att träda in med ekonomisk ersättning i situationer där ingen annan enligt gällande regelsystem kan göra det.
Bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade kan nu lämnas med stöd av förordningen (l987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. Enligt denna kan bidrag till arbetshjälpmedel lämnas för att arbetssökande skall kunna få en anställning. Om särskilda skäl föreligger kan bidrag också lämnas till den som redan har en anställning för att denne skall kunna behålla anställningen. Stödet kan ges i sådana fall där det behövs särskilda individanpassade arbetshjälpmedel som går utöver det grundläggande an- svar för att arbetsmiljön är lämpligt utformad som arbetsgivaren alltid har enligt arbetsmiljölagen.
Bidrag kan ges både till den enskilde och till arbetsgivaren. Som regel lämnas stöd för kostnader på högst 50000 kr. Vid stöd till arbetsgivare skall denne själv bekosta de första 10000 kronorna varefter bidrag sedan kan ges för hälften av den återstående kostnaden. Till enskild kan bidrag ges för hela kostnaden. Det är också möjligt att ge bidrag för högre kostnader när det gäller avancerade datortekniska hjälpmedel. Vid beräk- ningen av stödet skall hänsyn också tas till i vilken mån hjälpmedlet innebär rationalisering eller produktivitetshöjning för arbetsgivaren.
Rehabiliteringsberedningen föreslår att en uppdelning av ansvaret nu görs så att hälso- och sjukvårdshuvudmännen svarar för hjälpmedel som handikappade behöver för sin dagliga livsföring. arbetsmarknadsverket svarar för bidrag till arbetshjälpmedel och liknande som behövs för att en arbetslös person med funktionshinder skall kunna få och utföra ett arbete
medan försäkringskassorna svarar för motsvarande kostnader för funk- tionshindrade som redan har en anställning. Försäkringskassorna föreslås också få ett motsvarande kostnadsansvar för egna företagare och fria yrkesutövare som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Försäkrings— kassans bidrag skall kunna bekostas av sjukförsäkringen och skall kunna lämnas för arbetshjälpmedel när sådana kan medföra att en längre tids sjukskrivning kan brytas och att den anställde kan återgå i arbete.
Jag ansluter mig till rehabiliteringsberedningcns förslag i denna del. Det innebär att ett klarläggande sker vad gäller det ekonomiska ansvaret för arbetshjälpmedel. Eftersom bidragen från arbetsmarknadsverket idag till en betydande del går till personer som redan har en anställning innebär mitt förslag att vissa kostnader som nu belastar anslag hos arbetsmark- nadsverket i stället kommer att belasta sjukförsäkringen. Hjälpmedlen fyller ofta en viktig roll för att förebygga sjukskrivning och möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar och långvariga sjukdomstillstånd att fortsätta som yrkesverksamma. Någon ändring av praxis beträffande rät- ten till arbetshjälpmedel bör inte ske till följd av förändringen av det ekonomiska ansvaret för hjälpmedlen. Jag utgår ifrån att försäkringskas- sorna i sin handläggning av ärenden av detta slag kommer att utnyttja den kompetens som redan finns inom arbetsmarknadsorganisationen och hos sjukvårdshuvudmännen för sakbedömning. utprovning etc. Någon egen teknisk kompetens av motsvarande slag bör inte byggas upp inom försäk- ringskassorna.
Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare villkoren för bidrag till arbetshjälpmedel från sjukförsäkringen. Dessa bör kunna utfor- mas med ledning av de regler som nu finns fastlagda i förordningen om bidrag till arbetshjälpmedel m. m.
Rehabiliteringsberedningen har också föreslagit att försäkringskassorna med medel från sjukförsäkringen skall ges möjlighet att bekosta särskilda åtgärder i sådana fall där ingen-av de rehabiliterande myndigheternas regelsystem medger att en åtgärd som bedömts som behövlig kan genomfö- ras. Förutsättningcn skall vara att åtgärden är väsentlig för att återföra den försäkrade till förvärvsarbete. att kostnaden inte överstiger kostnaderna för sjukpenningcrsättning. förtidspension eller sjukbidrag och att det inte ligger inom någon annans ansvarsområde att genomföra den.
Riksdagen har efter förslag i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet. m.m. beslutat (SfUlZ. rskr. 185) att en försöksverksamhet för att utveckla arbetsmetoder och samarbetsformer som främjar en effektiv rehabilitering och för att pröva nya verksamhetsidéer inom rehabiliteringsområdet skall genomfö- ras vid två lörsäkringskassor under två år. För detta disponeras 10 milj. kr. per år från sjukförsäkringen.
Ett av syftena med denna försöksverksamhet är att genom praktisk erfarenhet få kunskap om vilka typer av åtgärder som bedömts som lämpliga i rehabiliteringshänseende men som inte genomförts på grttnd av att någon ansvarig för kostnaderna inte har kunnat anges. Försöksverk- samheten syftar också till att ge en uppfattning om vilken omfattning sådana åtgärder kan ha. Riksförsäkringsverket skall löpande följa för-
söksverksamheten. En första utvärdering skall redovisas till socialdeparte- mentet senast den 1 november 1991.
I avvaktan på att närmare erfarenheter vunnits av den försöksverksam- het jag nu har beskrivit är jag inte beredd att föreslå någon ytterligare utökning av försäkringskassornas möjligheter att från sjukförsäkringen bekosta speciella insatser av det beskrivna slaget. Jag avser i stället att återkomma till regeringen i frågan när tillräcklig utvärdering av för- söksverksamheten har kunnat göras.
4 Vissa sjukförsäkringsfrågor 4.1 Övergång från sjukpenning till förtidspension
Mitt förslag: Kan den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan inte undanröjas genom rehabiliteringsåtgärder skall försäkringskas- san ta initiativ till en prövning av övergång till sjukbidrag eller förtidspension.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Beredningen föreslår en lagbestäm- melse som innebär att försäkringskassan skall pröva om nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig om rehabiliteringsarbetet inte kan inledas inom ett år. räknat från insjttknandedagen. eller om de rehabiliteringsåt- gärder som vidtagits inte förbättrar den försäkrades arbetsförmåga. I före- kommande fall skall försäkringskassan ta initiativ till förtidspension eller sjukbidrag.
Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt de förslagjag har redovisat i det föregåen- de kommer en särskild ersättning att utges under all aktiv arbetslivsinrik- tad rehabilitering. Därigenom kommer sjukpenningens användningsområ- dc att begränsas. Ett grundläggande syfte med förslagen om rehabilite- ringsansvaret och rehabiliteringsersättningen är att fånga. passiva sjuk- skrivningar skall undvikas. För de fall där nedsättningen av arbetsförmå- gan bedöms vara bestående för avsevärd tid eller varaktigt skall sjukpen- ning bytas ut mot sjukbidrag eller förtidspension.
Mot denna bakgrund finner jag det motiverat att särskilt ta upp frågan om övergång från sjukpenning till sjukbidrag eller förtidspension. Inrikt- ningen bör enligt min mening vara att sjukpenning i regel inte skall utges för en längre period än ett år. När sjukpenning har utbetalats under ett års tid och rehabiliteringsåtgärder inte kan komma ifråga samt nedsättningen av arbetsförmågan bedöms varaktig eller bestående för avsevärd tid bör ersättningen utges i form av sjukbidrag eller förtidspension. I de allra flesta fall som kan bli aktuella för en sådan prövning är det enligt min mening rimligt att förvänta sig att tillräckligt underlag föreligger för att bedöma varaktigheten av nedsättningen av arbetsförmågan och att tillräckliga för- sök har kunnat göras för att helt eller delvis återställa denna.
Jag vill dock samtidigt framhålla att den angivna principen inte kan ges
absolut giltighet. l situationer där en medicinsk behandling pågår och det förväntas att den försäkrade därefter helt eller delvis skall kunna återgå till arbete direkt eller efter en aktiv rehabilitering bör sjukpenning kunna utges även efter ett år. Jag vill också för klarhets skull framhålla att mitt förslag givetvis inte innebär något hinder för att övergång från sjukpenning till sjukbidrag eller förtidspension kan aktualiseras tidigare än efter ett års utbetalning av sjukpenning. Sådan övergång bör genomföras så snart det är utrett att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt varaktigt eller för avsevärd tid.
Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på vikten av att rehabiliteringsmöjligheterna prövas noga innan sjukbidrag eller förtids- pension beviljas. Det är särskilt viktigt att förtidspensioneringar så långt det är möjligt undviks. Detta gäller inte minst i fråga om unga handikapp- ade.
_ 4.2 Rekvisitet nedsatt arbetsförmåga
Mitt förslag: En regel införs i 3 kap. 8 & AFL som anger hur nedsätt— ningen av arbetsförmågan skall bedömas vid längre sjukfall. Om en sjukdom blir långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete. skall försäkringskassan undersöka om han efter rehabilitering kan försörja sig om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall försäkringskassan beakta vad som rimligen kan begäras av den försäkrade med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet. Hänsyn skall också tas till ålder. bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.
Sjukpenning skall kunna utges till den som genomgår en behand- ling i syfte att förebygga nedsättning av arbetsförmågan under förut- sättning att behandlingen ordinerats av läkare och ingår i en be- handlingsplan som godkänts av försäkringskassan.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt beträf- fande arbetsförmågans bedömning vid långa sjukfall och i fråga om sjuk- penning vid behandling i förebyggande syfte. Dessutom skall sjukpenning kunna utges vid viss sjukvårdsbehandling och donatorsundersökning eller liknande.
Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen och Försäkringsrätten för Norra Sverige är positiva till förslaget beträffande bedömningen i långa sjukfall, men vill ha ytterligare precisering av bedömningsgrunderna både för långa och korta sjukfall. Även Försäkringskasselörbundet och LO tillstyrker förslaget i denna del. De Handikappades Riksförbund tillstyrker förslaget men motsätter sig att försäkringskassorna skall kunna skilja ut vilka försäkrade som skall bli föremål för rehabiliteringsinsatser. Svenska Reumatikerfo'rbundet har liknande synpunkter.
Flertalet remissinstanser tillstyrker sjukpenning vid behandling i före-
byggande syfte. Försäkringsöverdomstolen framhåller att en klar avgräns- ning behöver göras kring det ersättningsberättigade området. Riksrevi- sionsverket avstyrker med hänsyn till tolkningssvårigheter och risken för ökade försäkringsutgifter.
Skälen för mitt förslag: Jag delar rehabiliteringsberedningens uppfatt- ning om att det. för att rehabiliteringsarbetet skall kunna ges en fast grund. behövs en reglering i AFL av hur nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas även i längre sjukdomsfall. Jag godtar i huvudsak den utform- ning av regleringen som beredningen har föreslagit.
Med den föreslagna utformningen klargörs också att en prövning av frågan om ett rehabiliteringsbehov föreligger skall ske så snart det kan antas att sjukdomsfallet blir långvarigt eller så snart det bedöms att den försäkrade inte kan återgå i arbete. Jag har också i anslutning till mina förslag om rehabiliteringsutredning och rehabiliteringsplan föreslagit be- stämmelser som syftar till att rehabiliteringsbehovet snarast klarläggs.
Vid bedömningen av rehabiliteringsbehov skall beaktas vad som rimli- gen kan begäras av den försäkrade med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt till ålder, bosättningsförhållan- den och andra sådana omständigheter. Således ges möjlighet för försäk- ringskassorna att göra individuella bedömningar av förutsättningar och behov i varje enskilt fall. I sin bedömning av den försäkrades möjligheter att få ett lämpligt arbete bör försäkringskassorna vid behov kunna samrå- da med arbetsmarknadsmyndigheterna. Alla försäkrade skall kunna få sina möjligheter till rehabilitering prövade i enlighet med dessa förutsätt- ningar. Både utarbetandet av en rehabiliteringsplan och genomförandet av denna skall som jag tidigare har understrukit ske i nära samverkan med den försäkrade. Slutligen måste det dock få ankomma på försäkringskassan att avgöra när och hur en rehabilitering lämpligen kan genomföras. Jag vill emellertid tillägga att de beslut försäkringskassan fattar om rehabiliterings- ersättning skall kunna överklagas på samma sätt som gäller för övriga ersättningar inom socialförsäkringen.
Förebyggande hälsovård är ett viktigt inslag i kampen mot ohälsan. Den som genomgår en behandling som syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan uppstår bör därför kunna få ersättning i form av sjukpenning för den tid som behandlingen kräver. Avsikten är att sådan ersättning för inkomstbortfall skall kunna utges i samband med _ behandling som är resultat av en läkares bedömning att den försäkrade riskerar att bli sjuk och att de ordinerade åtgärderna väntas minska sjuk- domsrisken. Behandlingen skall ingå i en plan. som försäkringskassan först skall godkänna. Förutsättningarna för den här föreslagna utvidgningen av sjukpenningrätten bör anges särskilt i 3 kap. AFL. De behandlas närmare i speeialmotiveringen. avsnitt 10.1.
4.3. Nytt orsaksrekvisit för sjukpenning
Min bedömning: Någon ändring av det nuvarande orsaksrekvisitet för sjukpenning i 3 kap. 7 & AFL bör inte göras.
Rehabiliteringsberedningens förslag: Ett nytt orsaksrekvisit tillförs så att sjukpenning kan utges. förutom vid sjukdom. vid annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Försäkringsrätten för Norra Sverige. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, LO. TCO och SACO/SR. Avstyrker förslaget gör försäkringsöverdomstolen, riksförsäk- ringsverket. riksrevisionsverket. Försäkringskasseförbundet. SAF och Svenska läkaresällskapet. Landstingsförbundet ser positivt på förslaget men varnar för att ett utvidgat orsaksrekvisit kan leda till att människor i kris somatiserar sina problem.
Skälen för mitt förslag: Rehabiliteringsberedningen föreslår en utvidg- ning av rekvisiten för rätt till sjukpenning så att inte enbart sjukdom utan även annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan som sätter ned arbetsförmågan skall berättiga till ersättning. Som främsta skäl för detta anför beredningen att man härigenom vill skapa förutsätt— ningar lör tidiga och adekvata rehabiliteringsåtgärder. Rätt till sjukpen- ning för mer ospecificerade besvär med få kliniska fynd i kombination med psykosociala faktorer skulle enligt beredningen kunna bidra till att göra de försäkrade mer benägna att medverka till att klarlägga och defini- era bakomliggande orsaker till deras bristande arbetsförmåga. vilket i sin tur skulle skapa bättre förutsättningar för en effektivare rehabilitering.
Jag är för egen del mycket tveksam till att utvidga rätten till sjukpenning på det sätt som rehabiliteringsberedningen föreslår. Flera av remissinstan- serna har påpekat att begreppet sjukpenning borde bytas ut mot begreppet dagpenning om den föreslagna förändringen av orsaksrekvisitet genom- förs. Detta anserjag väl belyser hur sjukpenningförsäkringcn skulle få en karaktär av allmän inkomstbortfallsersättning om förslaget genomförs. Jag är inte beredd att föreslå en ändring med denna innebörd. Som flera av remissinstanserna påpekat är den praxis som gäller angående sjukdoms— begreppets innebörd sådan att många av de situationer som rehabilite- ringsberedningen har beskrivit redan täcks in av sjukpenningrätten.
Mot bakgrund av vad rehabiliteringsberedningen anfört om behovet av ett utvidgat orsaksrekvisit för att främja en effektiv rehabilitering vill jag hänvisa till vad jag tidgare har föreslagit angående rehabiliteringsersätt- ning och vad jag nyss har uttalat angående rekvisitet nedsatt arbetsförmå- ga. Jag anser att de regler som där föreslås i det väsentliga kommer att ge förutsättningar för en effektiv rehabilitering på det sätt som beredningen har föreslagit.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt 11
5 Vissa förtidspensionsfrågor
5.1. Förtidspension till äldre förvärvsarbetande
Mitt förslag: En ändring görs i 7 kap. Sä AFL så att en bestämd nedre åldersgräns vid 60 år införs för förtidspension enligt de s.k. äldrereglerna.
Pensionsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser tillstyrker förslaget. Socialstyrelsen är tveksam till ändringen. Avstyrker förslaget gör LO och Kooperationens pensionsanstalt. LO anser att en låsning vid en bestämd nedre åldersgräns för att omfattas av äldrereglerna innebär en avsevärd försämring av möjligheterna att göra den individuella prövning 'i varje pensionsärende som kan vara önskvärd. Kooperationens pensionsanstalt befarar att en fixerad åldersgräns kan komma att uppfattas som en nedre generell pensionsålder.
Skälen för mitt förslag: De särskilda reglerna om rätt till förtidspension för äldre försäkrade tillkom år 1970. Härigenom vidgades möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension. Äldrereglerna innebär att mildare villkor gäller för invaliditetsbedömningen för denna kategori försäkrade än för andra och att det inte krävs att-äldre försäkrade blir föremål för rehabiliteringsåtgärder eller flyttar till en annan ort för att få arbete. Med äldre avsågs ursprungligen den som uppnått 63 års ålder. I samband med 1976 års pensionsreform med den då genomförda sänkning- en av den allmänna pensionsåldern gjordes vissa uttalanden som ledde till att riktpunktcn för förtidspension enligt äldrereglerna i praxis kommit att utgöra 60 år. I särskilda fall har äldrereglerna också tillämpats för personer som varit yngre än 60 år.
Pensionsberedningen slår fast att de särskilda äldrereglerna utgör ett värdefullt inslag i det sociala trygghetssystemet. Reglerna bör kvarstå i huvudsak oförändrade.
Jag instämmer i beredningens bedömning härvidlag. Det innebär att det ifråga om äldre förvärvsarbetande inte kan krävas att de genomgår om- skolning eller annan utbildning eller llyttar till annan ort. Inte heller kan det fordras att de underkastar sig försök med arbetsplacering eller medi- cinska rehabiliteringsåtgärder. Om det föreligger en medicinsk grund skall förtidspension således kunna beviljas den försäkrade när arbetsmarknads- myndigheterna inte tämligen omedelbart kan bereda honom ett lämpligt arbete.
I fråga om vilka som skall hänföras till gruppen äldre har. som nämnts. riktpunktcn i praxis kommit att bli 60 år. I vissa fall där speciella omstän- digheter och vägande arbetsmarknadsmässiga skäl har förelegat har emel- lertid försäkringsdomstolarna tillämpat äldrereglerna också för personer i åldern under 60 år. Denna tillämpning synes ännu inte ha fått genomslag hos alla försäkringskassor. Pensionsberedningen har genom egna under- sökningar funnit att det ofta synes vara så att försäkringskassorna i den
praktiska tillämpningen inte klart skiljer mellan s. k. äldref'all och huvud— fall. I stället tycks en ordning med successivt glidande bedömning tillåtit- pas där allt lägre krav ställs på den medicinska grunden ju äldre den försäkrade är. Man tar således inte i varje särskilt fall ställning till om man stöder sig på äldrereglerna eller inte.
Äldrereglerna har fört med sig att lägre medicinska krav ställs om arbetsmarknadsfaktorn varit betydande. Man har också eftergett rehabili- teringskravet för försäkrade under 60 år om sådana insatser från början bedömts som utsiktslösa. I vissa försäkringskassor har man ansett sig kunna gå ned till 58 — 59 år medan man i andra har underlåtit rehabilite- ringsåtgärder redan för försäkrade i 55-årsåldern.
Jag instämmer i pensionsberedningens uppfattning att det är väsentligt att man vid förtidspensionering av äldre alltid klargör vilka regler det är som prövningen baseras på. Av beslutet bör således framgå om det grundas på de allmänna bestämmelserna om förtidspension eller om det grundas på de särskilda äldrereglerna.
Jag finner mot denna bakgrund att det finns skäl att närmare precisera vilka personer som skall hänföras till kategorin äldre försäkrade. Detta bör ske så att en bestämd nedre åldersgräns vid 60 år införs för tillämpning av den mildare förtidspensionsprövningen enligt äldrereglerna.
Genom en sådan ändring uppnås en enhetligare tillämpning av äldrereg- lerna. Ändringen innebär också att ett större ansvar läggs på försäkrings- kassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna när det är fråga om försäkra- de som inte har uppnått 60 års ålder och som har enbart ett lindrigt medicinskt handikapp. Det är viktigt att ordentliga rehabiliteringsförsök i arbetshänseende görs för dessa.
Jag vill liksom beredningen framhålla att förutsättningarna för äldre att fortsätta förvärvsarbeta inte får försämras. Att sluta arbeta och erhålla förtidspenSion bör inte vara den enda utvägen för personer som inte orkar fortsätta i samma utsträckning som tidigare i sitt arbete. Möjligheterna till omplacering eller lättnader i arbetet bör tas till vara för den som vill fortsätta att arbeta. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör också kunna komma i fråga.
5.2. Halvt förtida uttag av ålderspension i kombination med halv förtidspension
Mitt förslag: Möjlighet ges att samtidigt uppbära halv förtidspen- sion och halv ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen.
Pensionsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har behandlat denna fråga.
Skälen för mitt förslag: Det är enligt nuvarande regler inte tnöjligt att samtidigt uppbära förtidspension som utges på medicinska grunder och ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Detta har sitt ur-
sprung från tiden före den 1 juli l976 då ålderspension endast kunde utges som hel förmän. Fr.o.m. den ljuli 1976 är det emellertid möjligt att ta ut ålderspension också som halv förmån.
Vad jag nu har redogjort för har aktualiserat frågan om att skapa en möjlighet att samtidigt uppbära halv förtidspension och halv ålderspen- sion från folk- och tilläggspensioneringen. Även om frågan. så som pen- sionsberedningen framhållit. inte torde ha någon mera grundläggande betydelse för försäkringskollektivet i stort så kan den ändå tänkas ha en betydelse för de försäkrade som berörs av de nuvarande reglerna. En situation där reglerna kan få aktualitet är den där en försäkrad med halv förtidspension och som har fyllt 60 år inte vill fortsätta att arbeta trots att ett lämpligt arbete som svarar mot den återstående arbetsförmågan står till förfogande för honom.
För att ge en försäkrad som befinner sig" i en sådan situation en ökad valmöjlighet anserjag i likhet med pensionsberedningen att en ändring bör göras i 7 kap. 1 5 och l3kap. lä AFL samt en ny paragraf införas i anslutning därtill med närmare reglering av frågan så att halv förtidspen- sion kan uppbäras samtidigt med halv ålderspension från folk- och tilläggs- pensioneringen. Med hänsyn till de regler som gäller för förtida uttag av ålderspenSion kommer ändringen inte att medföra några merkostnader för pensionssystemet.
6 Resultatuppföljning och utvärdering
Att införa rehabiliterings- och arbetslinjen inom socialförsäkringen är detsamma som att investera för framtiden. Det är därför angeläget att följa upp och utvärdera rehabilitcringsverksamheten för att kunna bedöma om arbetssättet är effektivt i den meningen att fler försäkrade återvänder till arbetslivet eller ett aktivt liv i övrigt men också för att kunna bedöma om investeringen "lönar sig". Det räcker inte med att de försäkrade återvän- der till arbetslivet om de inom kort återigen blir långtidssjukskrivna. Rehabiliteringssatsningen skall ha långsiktiga effekter för att anses ha lyckats.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna behöver utveckla meto- der för att bättre kunna belysa sjukfrånvarons orsaker och regionala ut- veckling. Vidare måste metoder för bedömning av effektiviteten inom socialförsäkringcns olika verksamhetsområden utvecklas.
De senaste årens intresse för resultatorienterad målstyrning har medfört att kraven på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har preciserats bl.a. i form av målsättningen att ohälsotalet skall minskas. Detta ställer samtidigt krav på en delvis ny typ av uppföljnings- och utvärderingsverk- samhet både på lokal och central nivå inom socialförsäkringsadministra- tionen.
De analysmetoder som hittills har använts har varit inriktade på att utvärdera effekterna av kontantstöd. Att utvärdera och följa upp aktiva åtgärder och ett nytt arbetssätt förutsätter delvis andra analysmetoder och tillvägagångssätt.
I riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställning som avlämna- des i augusti 1990 presenterades ett program för en ny typ av resultatanaly— ser. Arbetet med att utveckla dessa metoder måste bedrivas skyndsamt för att kunna svara mot statsmakternas berättigade krav på att kunna följa rchabiliteringssatsningen och lörsäkringskostnaderna för denna. Det är angeläget att verket lägger särskild vikt vid att utveckla metoder för att kunna bedöma effektiviteten i rehabiliteringsarbetet.
Mina samlade förslag ger socialförsäkringen en ny och aktiv profil. Mot den bakgrunden anserjag att en samlad första utvärdering bör göras tre år efter det att reformen trätt i kraft.
Det bör påpekas att det är viktigt att utvärderingsverksamheten därefter i största möjliga utsträckning integreras i den ordinarie och löpande verk-' samheten. De nya reglerna innebär en stor förändring av försäkringskas- sornas arbete med rehabilitcringsfrågorna. Jag är därför medveten om att övergången till det nya arbetssättet kommer att ske successivt. "En viss anpassningsperiod behövs innan nya arbetsmetoder och rutiner har fått erforderlig stadga och kan ge full effekt.
l riksförsäkringsverkets anslagsframställning nämns under punkten ut- veckling av resultatanalys följande verksamheter: — löpande system för resultatredovisning
— uppföljningsverksamhet — utvärderingsverksamhct inkl. servicemätningar — projektverksamhet inom försäkringskassorna
— utveckling och anpassning av olika redovisningssystem.
[ överenstämmelse med vad som föreslogs i prop. 1989/90:62 pågår hos två försäkringskassor försöksverksamhet med aktiv och förebyggande re- habilitering. Av regleringsbrevet för budgetåret 1990/91 framgår att riks- försäkringsverket löpande skall följa verksamheten och sprida erfarenhe- terna till övriga försäkringskassor. En första utvärdering av försöksverk- samheten skall redovisas till socialdepartementet senast den 1 november 1991. Utvärderingen skall särskilt avse det ekonomiska resultatet för socialför- säkringen (uppdelat på sjukpenning. arbetskador och förtidSpensioner) och för samhällsekonomin. Mot denna bakgrund har riksförsäkringsverket tillsammans med försökskassorna utformat ett särskilt utvärderingsprog- ram. Det som man framför allt tar sikte på att analysera är huruvida rehabiliteringen sker tidigare. mer samordnat och mer frekvent än för närvarande.
Hittills har framhållits vikten av att bedriva försöksverksamhet på reha- biliteringsområdet för att utveckla nya arbetssätt. Min uppfattning är att erfarenheterna av utvärderingsverksamheten på försökskassorna kommer att få betydelse för den framtida utvärderingen av rehabilitering på såväl lokal och regional som nationell nivå.
7 EkonOmiska styrmedel
Min bedömning: Regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att utreda möjligheterna och konsekvenserna av ett system med differentierade arbetsgivaravgifter.
Arbetsmiljökommissionens förslag: Kommissionen föreslår att en mind- re del av arbetsgivaravgiften skall dilferentieras med hänsyn till företagets kostnader för sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt vissa kostnader för sjukbidrag/förtidspension. .
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till kommis- sionens principförslag att differentiera arbetsgivaravgiften utifrån företa- gets kostnader för sjukdom och skador. Det gäller såväl myndigheter som arbetsmarknadens parter. Såväl LO. TCO och SACO som SAF uttalar sitt stöd för en differentiering av arbetsgivaravgiften. Bland dem som är nega- tiva kan nämnas riksskattevcrkct och De Handikappades Riksförbund. Båda framför synpunkter som i viss utsträckning även delas av dem som uttalat sig för en differentierad avgift. Riksskatteverket pekar på svårighe- ten att administrera och kontrollera att avgiften är den rätta i förhållande till avgiftsunderlaget. Den huvudsakliga tveksamheten mot kommissio- nens förslag rör nedsättningen av avgiften. främst den praktiska hantering- en. De Handikappades Riksförbund menar att förslaget kommer att leda till utestängning av handikappade från arbetslivet. Denna farhåga fram- förs även av socialstyrelsen. AMS och Landstingsförbundet.
Skälen för min bedömning: Arbetsmiljökommissionen uppmärksam ma- de i sitt arbete frågan om ekonomiska styrmedel för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Med nuvarande system med generella sociala avgifter har arbetsgivaren enligt kommissionen endast begränsade ekono- miska ineitament för att satsa på rehabilitering och arbetsmiljöförbättran- de åtgärder. 1 kommissionens betänkande presenterades ett förslag att differentiera arbetsgivaravgifterna i en s. k arbetslivsavgift.
Enligt min uppfattning är kommissionens förslag inte så genomarbetat att det är möjligt att realisera i sin nuvarande form. Remissvarcn var visserligen övervägande positiva men det fanns kritik mot olika delar i det skisserade förslaget. Reaktionen på förslaget är dock så positiv att den manar till fortsatt arbete på att utveckla iden.
I samband med att riksdagen fattade beslut om vissa förändringar i sjukförsäkringen (prop.l990/9l:59. SfU9. rskr.104) gav riksdagen rege— ringen till känna att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om att införa en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen om— fattande l4dagar med sjuklön. Såväl finansutskottet (1990/9lcFiU10) som socialförsäkringsutskottet var av uppfattningen att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Sociallörsäkrings- utskottet påpekade också att detta skulle frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av sjukskrivna.
När en arbetsgivarperiod av angivet slag införs innebär det i praktiken en form av differentiering av arbetsgivarnas kostnader med hänsyn till korttidsfrånvaron. Frågan är dock om detta är ett tillräckligt incitament för förebyggande insatser och rehabilitering. I ett eventuellt framtida sy- stem med differentierade avgifter synes även kostnaderna för långtids- frånvaron böra beaktas. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda möjlighe- terna och konsekvenserna av differentierade avgifter. Utredningen bör särskilt uppmärksamma de administrativa konsekvenserna av ett sådant avgiftssystem och vidare beakta att systemet inte får leda till ökad utslag- ning och utestängning av arbetskraft.
8 Ikraftträdande och kostnader
De nya regler rörande rehabilitering som jag föreslagit bör träda i kraft den ljanuari 1992.
Förslaget att införa rehabiliteringsersättning fr.o.m. år 1992 är kost- nadsberäknat till 325 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Beträffande arbetshjälpmedel som rehabiliteringsåtgärd för personer som har förvärvsarbete har i l99| års budgetproposition (prop. 1990/91:100. bil. 7) föreslagits att anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkring- en tillförs 86482000kr.. som omfördelas från tolfte huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Beloppet avser helt budgetår. Den lagbestämmelse som föreslås för att ge stöd för att utge ersättning för arbetshjälpmedel från sjukförsäkringen bör följaktligen träda i kraft den ljuli 1991.
I budgetpropositionen har för information om nya regler och om försäk- ringskassornas nya arbetssätt föreslagits att Smilj. k'r. engångsvis avsätts för sådan information från riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
9. Upprättadc lagförslag Prop. 1990/91: 141
I enlighet med vadjag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät- tats förslag till
1. lag om ändringi lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
2. lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
3. lag om ändring i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
4. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
5. lag om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare.
6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).
8. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lagförslaget under 7 har upprättats i samråd med statsrådet Åsbrink.
10. Specialmotivering till författningsförslagen
10.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
I den allmänna motiveringen (avsnitt 2 och 3) har förts fram förslag om ansvarsfördelning m.m. vid rehabilitering och om ekonomisk ersättning vid rehabilitering. Förslaget om förmåner vid rehabilitering innebär att rehabiliteringsersättning skall utgöra en del av sjukförsäkringsförmånerna enligt AFL. Förmånerna skall finansieras genom socialavgifter och stats- medel enligt vad som anges för sjukförsäkringstörmåner i AFL. Det är följaktligen naturligt att föreskrifterna om rehabiliteringsersättning tas ini AFL. De regler som behövs om rehabiliteringsansvaret faller inte lika naturligt in inom ramen för AFL. eftersom det här gäller bl.a. bestämmel- ser som ålägger arbetsgivare vissa skyldigheter i fråga om utredning av enskildas behov av rehabilitering och tillgodoseende av sådana behov.
Rehabiliteringsberedningens förslag att samla lagbestämmelserna om rehabilitering i ett nytt kapitel sist i AFL har under remissbehandlingcn tagits upp i några yttranden.
Försäkringsöverdomstolen har i sitt yttrande anfört bl.a. att det strider mot den allmänna uppbyggnaden av AFL att foga bestämmelser som tar sikte på primära ersättningsberättigande frågor efter kapitel som handlar om för försäkringen gemensamma bestämmelser. bl.a. av administrativ natur. Ur saklig synpunkt har reglerna om rehabilitering enligt domstolen sin plats i lagens andra avdelning, som i dag innehåller kapitel om bl.a. sjukvårdsersättning och sjukpenning. Bestämmelserna går knappast att i sin helhet föra in i något av dessa kapitel. En uppdelning av dem på olika kapitel förefaller opraktiskt och införandet av ett helt nytt kapitel inne i lagen är av olika skäl olämpligt. Domstolen förordar därför att bestämmel- serna om rehabilitering tas in i en särskild författning. 81
Även försäkringsrätten för Norra Sverige har i sitt remissvar behandlat frågan. Försäkringsrätten anser att det med hänsyn till socialförsäkrings- systemets stora betydelse i rehabiliteringssammanhang finns starka skäl att reglera rehabiliteringsarbetet i AFL tillsammans med ersättningsreglerna. Regleringen blir därigenom också sammanhållen och mer överskådlig. Beredningens törsla'g innebär visserligen att man bryter systematiken i lagen. där övriga regler som rör sjukförsäkring finns först i lagen. efter avdelningen med inledande bestämmelser. Förslaget är ändå att föredra framför att inarbeta reglerna i t. ex. 3 kap., då detta synes medföra större problem ur lagteknisk synpunkt.
De nämnda remissinstansernas invändningar mot eller tvekan-inför'den lagtekniska lösning som beredningen föreslagit synes i främsta rummet gälla frågan var rchabiliteringsbestämmclserna skall infogas i AFL. För försäkringsöverdomstolen leder övervägandena till slutsatsen att bestäm- melserna får tas in i en särskild författning. Försäkringsrätten godtar däremot beredningsförslaget trots de systematiska nackdelar det för med sig.
Den tyngsta invändning som kan anföras mot rehabiliteringsbered- ningens förslag torde vara att karaktären hos vissa av de tillämnade rehabi- literingsreglerna skiljer sig — på sätt som nyss nämnts — från övriga föreskrifter i AFL. Å andra sidan har dessa till karaktären avvikande bestämmelser en mycket nära anknytning till rehabiliteringsersättningen. som ju avses utgöra en sjukförsäkringsförmån bland andra enligt AFL. Det skulle också föra med sig nackdelar om rehabiliteringsansvaret skulle regleras åtskilt från rehabiliteringsersättningen i en separat författning. Utgångspunkten bör således vara att hela den behövliga regleringen av rehabilitering och rehabiliteringsersättning hålls samman. I valet mellan att godta förslaget om inarbetning i AFL och att ta in reglerna i en särskild författning förordas det förstnämnda alternativet.
Rehabilitcringsbestämmelserna kräver en sammanhållen reglering också inom ramen för AFL. Den blir av sådan omfattning att den lämpligen förs in i ett nytt kapitel i lagen. Ett sådant kapitel hör systematiskt hemma i lagens andra avdelning om sjukförsäkring. men en inplaeering där är knappast möjlig. Med hänsyn till dessa förhållanden har beredningens förslag om ett nytt 22 kapitel för rehabiliteringsbestämmelscrna godtagits. Som nämns i det följande (under 1 kap. l 5) krävs då. på sätt försäkrings— rätten för Norra Sverige påpekat. att förslaget kompletteras med en be- stämmelse i lagens inledningskapitel för att klargöra att föreskrifterna om rehabilitering hör till Sjukförsäkring enligt lagen. Vidare bör det nya 22 ka- pitlet bilda en ny åttonde avdelning i lagen.
1 kap.
lå
Paragrafen reglerar försäkringens omfattning. Förslaget om att i lagen införa en ny åttonde avdelning som omfattar regler om rehabilitering föranleder att ett förtydligande görs av innebörd att reglerna om rehabilite- ring skall höra till sjukförsäkringen.
2kap. flg'
Paragrafen reglerar bl.a. försäkringskassans undersöknings- och ini- tiativansvar i arbetet med rehabilitering. Genom att det nya kapitlet om rehabilitering och rehabiliteringsersättning (22kap.) reglerar rehabilite- ringsverksamheten närmare blir förevarande paragraf obehövlig och kan upphävas.
145
Paragrafen, som är ny. upptar en bestämmelse om sjukvårdsersättning i form av bidrag till arbetshjälpmedel åt funktionshindrade försäkrade som förvärvsarbetar. En försäkrad som drabbas av en funktionsnedsättning kan i många fall fortsätta att arbeta. om arbetsförhållandena anpassas till funktionsnedsättningen. Exempel på sådana anpassningsåtgärder kan vara anskaffning av en ergonomiskt lämplig stol för den som har ryggbesvär, en ståpulpet för den som behöver växla mellan stående och sittande arbete. en tclefonförstärkare för den som har fått nedsatt hörsel osv.
Det grundläggande ansvaret för att arbetsmiljön är lämpligt utformad vilar på arbetsgivaren. som skall se till att arbetsplatsen. maskiner och annan utrustning är ergonomiskt lämpligt utformade.
I vissa fall kan det dock förekomma att arbetstagaren behöver särskilda individanpassade arbetshjälpmedel. som inte omfattas. av vanliga arbets- miljöhänsyn. .
Bidrag från sjukförsäkringen till anskaffning av sådana arbetshjälpme- del skall enligt paragrafen kunna lämnas som ett led i en försäkrads rehabilitering. Bidrag avses kunna utges såväl för dem som innehar anställ- ning som för dem som är uppdragstagare eller egna företagare. Avsikten är att de närmare bestämmelser som skall utfärdas med stöd av bemyndigan- det i paragrafen skall knyta an till bestämmelserna i förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. Dessa bestämmelser reglerar bidrag som utges av arbetsmarknadspolitiska skäl.
Ansvarsfördelningen för hjälpmedel och anpassningsåtgärder kommer genom förslaget att innebära. att hälso- och sjukvårdshuvudmännen svarar för hjälpmedel som handikappade behöver för sin dagliga livsföring. ar- betsmarknadsverket svarar för bidrag till arbetshjälpmedel och liknande som behövs för att en person med funktionshinder skall kunna få och utföra ett arbete. medan sjukförsäkringen svarar för kostnader för funk- tionshindrade som redan är i arbete.
3 kap. 7 & Ändringen i paragrafens andra stycke innebär att tiden för hur länge en fjärdedels sjukpenning kan utges under en sjukperiod begränsas till 365 dagar. '
I samband med att ytterligare nivåer infördes i sjukpenningförsäkringen
(prop. 1989/90:62.SfU12. rskr. 185) anförde chefen för socialdepartemen- tct (prop. s. 18ff) att en försöksverksamhet med möjlighet till kvarts och trekvarts sjukpenning sedan februari 1986 hade bedrivits inom tre försäk- ringskassor med stöd av lagen (1985: 1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet. Syftet med försöket hade varit att förbättra förut- sättningarna för yrkesinriktad rehabilitering ochför en smidigare återgång till arbete efter lång sjukskrivning. Erfarenheterna av försöksverksamhe- ten var goda och talade för att permanenta regler med mera flexibel sjukpenning skulle införas.
Med anledning av förslaget att införa en rehabiliteringspenning som vid hel ersättning skall motsvara 100 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. har det bedömts finnas anledning att begränsa tiden för utgi- vande aven fjärdedels sjukpenning. En omställningstid på högst ett år med ersättning på denna nivå har därför föreskrivits. Begränsningen gäller per sjukperiod. Enligt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbcstärrimelserna skall begränsningen gälla även för sjukperioder som påbörjats före utgång- en av år 1991. I sådana fall skall inte medräknas det antal dagar med en fjärdedels sjukpenning som infallit före årsskiftet 1991 —1992. Detta inne- bär viss ändring i sak i förhållande till lagrådsremisscns förslag.
Bl.a. för att ge försäkringskassan ett bredare underlag för rehabilite- ringsverksamheten föreslås att det i paragrafen införs ett nytt fjärde stycke med bestämmelser som innebär att den försäkrade på begäran av försäk- ringskassan skall ge in ett läkarutlåtande när han har varit sjuk under en period av fyra veckor. Ett sådant utlåtande skall innehålla uppgifter om behovet av rehabilitering. pågående och planerad behandling eller rehabi- literingsåtgärd samt — i de fall det är möjligt — beräknad återstående sjukdomstid med nedsatt arbetsförmåga. Avsikten härmed är att den som utfärdar utlåtandet redan i ett tidigt skede av sjukperioden skall bilda sig en uppfattning om huruvida rehabilitering behövs och i förekommande fall ge försäkringskassan en signal om att vidta åtgärder. Detta medför också att den som skall utfärda utlåtandet måste informera sig om hur länge den försäkrade har varit sjukskriven. Dessutom ställer det krav på försäkringskassan att se till att ett sådant utlåtande vid behov kompletteras med de nämnda uppgifterna.
lett nytt femte stycke har tagits in ett bemyndigande för regeringen eller. efter regeringens bestämmande. riksförsäkringsverket att meddela före- skrifter om ersättning för läkarundersökning och utlåtande som föranleds av en sådan utredning som nyss sagts. Ett motsvarande bemyndigande — dock utan möjlighet till vidareöverlåtelse — finns för närvarande i 2kap. 11 å. som föreslås upphävd. Med stöd av bemyndigandet har utfärdats förordningen (1975: f 157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.
7bå
I vissa fall kan det — som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2) — vara befogat att sjukpenning utges utan att sjukdom föreligger och utan att arbetsförmågan är nedsatt. ] paragrafen. som är ny. anges förut- sättningarna för sådan sjukpenningrätt.
Paragrafen avser situationer då den försäkrade deltar i en sjukdomsföre- byggande behandlingsåtgärd. För rätt till sjukpenning i detta fall krävs att en läkare på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet har konstate- rat att den försäkrade har en förhöjd sjukdomsrisk. Den sjukdom som kan befaras uppkomma skall vara av sådan art att den kan förväntas leda till nedsättning av arbetsförmågan. Vidare skall läkaren ha ordinerat delta- gandet i behandlingen. som naturligtvis skall vara lämpad för att minska sjukdomsrisken. Behandlingen skall ingå i en plan. som skall godkännas av försäkringskassan. Något enstaka besök berättigar inte till ersättning. Det är lämpligt att kassans förtroendeläkare yttrar sig innan planen godkänns. För sjukpenningrätt enligt paragrafen har föreskrivits att den försäkrade skall ha behövt avstå från förvärvsarbete för behandlingen åtminstone två timmar under en dag och att han därvid går miste om minst en fjärdedel av sin dagsinkomst.
8.5
I paragrafen finns regler för bedömningen av den försäkrades arbetsförmå- ga. Första stycket innehåller en regel för det fall sjukdomen kan antas vara kortvarig. Därvid skall särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Som en följd av att rehabiliteringspenning enligt 22 kap., på motsvarande sätt som numera gäller för sjukpenning. föreslås kunna utges som hel. tre fjärdedels. halv eller en fjärdedels förmån. har tolkningsregeln i andra meningen anpassats därefter. Den nuvarande bestämmelsen i andra styc- ket om arbetsförmågans nedsättning vid deltagande i rehabiliteringsåtgärd enligt 2kap. 11 5 har ersatts av bestämmelser om vad som skall gälla om sjukdomen kan antas bli långvarig eller annars göra den försäkrade oför- mögen att återgå till sitt arbete. I sådana situationer skall det åligga försäkringskassan att vid sjukpenningbedömningcn pröva den försäkrades försörjningsförmåga under antagande att de möjligheter som finns till rehabilitering tas till vara. För att få en mer enhetlig och rättvis bedömning av arbetsförmågans nedsättning i långa sjukdomsfall ges därvid begreppet lämpligt arbete ett sakligt innehåll genom angivande av vilka omständig- heter som skall beaktas. Reglerna för bedömningen av arbetsförmågan i de långa sjukdomsfallen kommer därmed att bättre stämma överens med motsvarande regler inom förtidspensioneringen.
Regeländringen i andra stycket är avsedd att skapa förutsättningar för en större flexibilitet och ge försäkringskassan möjlighet att bättre än i dag planera sin rehabiliteringsverksamhet. Det bör dock understrykas att man inte generellt kan undanta vissa kategorier från rehabilitering. Möjlighe- terna till rehabilitering skall alltid undersökas i dessa situationer och en prioritering får därefter göras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.
9.5
Ändringen föranleds av det av chefen för arbetsmarknadsdepartcmentet senare denna dag framlagda förslaget till lag om ändring i arbetsmiljö- lagen. varigenom nuvarande 3 kap. 16 5 får sin motsvarighet i 4kap. 6 S.
135
Ändringarna i paragrafen är av redaktionell karaktär. och föranleds främst av att 2 kap. 11 åupphävs.
155
Paragrafen har ändrats med hänsyn till de nya bestämmelserna i 7 b 5 och till att bestämmelsen i gamla 8 å andra stycket har utgått.
Det bör anmärkas att paragrafen föreslås ändrad med verkan fr.o.m. den ljuli 1991 i prop. 1990/91: 102 om verksamhet och anslag inom total- försvaret 1991/92 (bil. 1.9).
7 kap. 3 %
Paragrafen innehåller de närmare bestämmelserna om invaliditetsbedöm- ning vid prövning av rätten till förtidspension.
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att den mildare pen- sionsprövning. som görs enligt de s.k. äldrereglerna och som främst skall avse den försäkrades förmåga och möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom till- gängligt lämpligt arbete. fortsättningsvis skall avse endast försäkrade som fyllt 60 år. Avgörande för om äldrereglerna skall tillämpas eller inte är den försäkrades ålder vid den tidpunkt då försäkringskassan prövar rätten till förtidspension.
Ändringen i paragrafens andra stycke är en följd av att 2 kap. 11 så upphävs och delvis får sin motsvarighet i 22 kap. 7 &.
3aå
! denna nya paragraf har tagits in bestämmelser som ansluter till ändringen i 7 kap. ] äförsta stycket. se förslaget till lag om ändringi lagen (1990: 156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Bestämmelserna begränsar möjligheten för försäkrade att samtidigt uppbära både förtids- pension och ålderspension från folkpcnsioneringen och — till följd av den föreslagna hänvisningen i 13 kap. 1 & tredje stycket —- försäkringen för tilläggspension. Denna möjlighet begränsas på så sätt att endast halv förtidspension kan utgå i förening med halv ålderspension.
11 kap. 2 och 3 55
Genom ändringarna i paragraferna görs rehabiliteringspenningen ATP- grundande i samma omfattning som sjukpenningen.
l6kap. 1.5
I paragrafens andra stycke regleras försäkringskassans möjlighet att i vissa fall tillerkänna en försäkrad förtidspension utan föregående ansökan. s.k. 16:1-prövning. Genom det föreslagna tillägget i andra stycket får försäk- ringskassan också besluta om förtidspension om rehabiliteringspenning utges och nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga inte kan undan- röjas genom rehabiliteringsåtgärder.
Tillägget i femte stycket ger stöd för att rätten att meddela föreskrifter om kostnadsersättningar av regeringen kan överlåtas på riksförsäkrings- verket. Bestämmelsen har sin motsvarighet i det föreslagna femte stycket i 3 kap. 7 g".
20 kap. 3 &
På motsvarande sätt som gäller i fråga om annan ersättning enligt lagen skall rehabiliteringsersättning och annan ersättning enligt 22 kap. kunna dras in eller sättas ned i de fall som är uppräknade i första stycket. Genom ändringen i andra stycket omfattas också rehabifiteringsersättning av den sanktionsregel som är avsedd för fall av vägran att underkasta sig sådan rehabilitering som nämns i nya 22 kap. 7 &.
1054
Ändringen i paragrafen innebär att omprövning av beslut om rätt till rehabiliteringsersättning samt indragning och nedsättning av sådan ersätt- ning skall göras av socialförsäkringsnämnd. Detta överensstämmer med vad som gäller beträffande sjukpenning.
En komplettering av lagteknisk natur har gjorts som följd av att en ny paragraf. 2kap. 12b _S. införts genom lagändring i annat ärende (SFS 1990: 1466).
22 kap. l 5
Det nya kapitlets inledande paragraf anger vem som omfattas av rehabili- tering och rätten till rehabiliteringsersättning enligt lagen. En hos allmän
försäkringskassa inskriven försäkrad skall ha rätt till rehabiliteringsersätt- ning enligt bestämmelserna i kapitlet oavsett om han är anställd. om han är uppdragstagare eller egen företagare eller om han inte har något arbete.
2 s" Paragrafen ger en definition av vad som avses med rehabilitering i sjukför- säkringsrättslig mening.
Åtgärder för att nå målet för rehabiliteringen. kan bestå av förändringar av den försäkrades arbetsförhållanden. t. ex. ändring i arbetstidens förlägg- ning. ändrad arbetsorganisation. arbetsträning eller omskolning. Det är viktigt att en gräns dras mellan å ena sidan en rehabiliteringsåtgärd enligt AFL och å andra sidan någon annan åtgärd som ligger inom ramen för arbetsgivarens allmänna skyldigheter när det gäller arbetsmiljön och an- passningsverksamheten och som regleras i bl. a. arbetsmiljölagen och lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
1 paragrafen betonas att det är individen som står i centrum i rehabilite- ringsprocessen. Det är varje individs särskilda förutsättningar och behov som skall styra hans rehabilitering. Det är därför naturligt att rehabilite- ringsåtgärderna skall planeras i samråd med honom. 1 sjukförsäkrings- rättslig mening avses med rehabilitering framför allt att en försäkrad i yrkesverksam ålder får hjälp att återvinna sin arbetsförmåga och bereds möjlighet att genom förvärvsarbete försörja sig själv.
39"
Genom bestämmelsen i paragrafens första stycke blir arbetsgivaren skyldig att svara för att den försäkrades rehabiliteringsbehov klarläggs. Arbetsgi- varen får också ett ansvar för att en effektiv rehabilitering kommer till stånd när det visar sig att det finns ett sådant behov.
Som ett inslag i arbetsgivarens rehabiIiteringsverksamhet får han också ansvaret för att det i vissa situationer genomförs en rehabiliteringsutred- ning. llar arbetsgivaren tillgång till företagshälsovård. kan denna utföra utredningen. [ andra fall kan det vara en arbetsledare. personaltnan eller annan inom eller utom företaget sotn gör utredningen.
l paragrafens andra stycke anges i vilka fall en" rehabiliteringsutredning skall genomföras. Om det inte framstår som obehövligt skall en utredning göras när den försäkrade har varit frånvarande — helt eller delvis — från sitt arbete under en sjukperiod på fyra veckor. när arbetet ofta har avbru- tits av kortare sjukperioder eller när den försäkrade begär att en utredning skall göras.
Utredningen kan i vissa fall vara av mycket enkel beskaffenhet medan den i andra fall kan bli mer omfattande. allt beroende på förhållandena i det enskilda fallet.
] vissa fall blir en rehabiliteringsutrcdning obehövlig. Ett exempel på detta är att det för arbetsåtergång inte krävs några särskilda åtgärder på arbetsplatsen. Någon utredning behövs inte heller när det klart framgår att de åtgärder som skall vidtas i rehabiliteringssyfte ryms inom arbetsgiva-
rens grundläggande skyldigheter enligt t. ex. arbetsmiljölagen. Exempel på när en utredning bör komma till stånd är när rehabiliteringsbehoven är oklara eller när det kan förmodas att det kan komma att krävas en rehabili- teringsåtgärd. vid vilken ersättning skall utges från socialförsäkringen. eller när andra än parterna på arbetsplatsen är bäst lämpade att handha rehabiliteringsåtgärden. .
En förutsättning för att arbetet med rehabilitering skall kunna ske snabbt och leda till ett gott resultat är att det på varje arbetsställe finns en beredskap för rehabiliteringsinsatser. Denna fråga behandlas i de av che- fen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag framlagda försla- gen till ändringar i brottsbalken och arbetsmiljölagen. se avsnitt 3.4 i propositionen samt förslaget om ny 3 kap. 2 a _S arbetsmiljölagen och speci- almotiveringen till nämnda paragraf. ] det sistnämnda förslaget slås fast att arbetsgivaren skall se till att det finns en på lämpligt sätt Organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsvcrksamhet på arbetsstället för full- görande av de uppgifter som enligt arbetsmiljölagen och enligt 22 kap. AFL vilar på honom.
Det ansvar som arbetsgivaren har för att en rehabiliteringsutrcdning görs innebär också att en sådan utredning bör vara avslutad inom en viss tid. I tredje stycket har därför införts en bestämmelse om att rehabilite- ringsutrcdningar som direkt föranleds av långa sjukperioder skall tillställas försäkringskassan inom åtta veckor från den dag då sjukdomsf'allet anmäl- des. När det gäller fall då den anställdes arbete ofta har avbrutits på grund av sjukdom skall begynnelsetidpunkten för beräkningen vara den dag då sjukanmälan gjordes i den sjukdomsperiod som närmast föregick rehabili- teringsutredningen. Som utgångspunkt för vad som bör räknas som ofta förekommande avbrott i arbetet kan anges frånvaro vid i vart fall sex tillfällen under en tolvmånadersperiod. Om en rehabiliteringsutredning föranleds av en begäran av den anställde skall den lämnas till försäkrings- kassan inom åtta veckor från den dag då en sådan begäran framställdes.
Om utredningen inte kan slutföras och ges in inom angiven tid skall detta anmälas till försäkringskassan före fristens utgång. Uppgift skall i så fall lämnas om skälen till att utredningen inte kunnat färdigställas i tid och om beräknad tidpunkt för dess slutförande. Försäkringskassan skall alltid tillställas arbetsgivarens rehabiliteringsutredning. även om utredningen skulle leda fram till att rehabiliteringsersättning inte är aktuell, eftersom det är försäkringskassan som har tillsyns- och samordningsansvaret i arbe- tet tned rehabiliteringen.
Utredningen skall genomföras i samråd med den försäkrades arbetsta- garorganisation under förutsättning att den försäkrade medger det. Den försäkrades medgivande betingas av kravet på hans rätt till integritet. Den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation bör gemensamt kun- na ftnna lämpliga former för samråd.
Försäkringskassan skall i vissa fall ta över ansvaret för utredningen. Detta kan bli aktuellt t.ex. när det är fråga om en liten arbetsplats. när arbetsgivaren saknar kompetens eller resurser för ändamålet eller därmed jämförbara situationer. Övertagande kan också bli aktuellt i sådana situa- tioner där arbetsgivaren av någon anledning inte. trots påpekanden. gör
någon utredning eller där en utredning försvåras på grund av förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Genom bestämmelsen i paragrafens sista stycke får förSäkringskassan en skyldighet att se till att en utredning kommer till stånd.
I det tidigare nämnda förslaget från chefen för arbetsmarknadsdepartc- mentet föreslås en ändring i 7 kap. 13 & arbetsmiljölagen som avser sekre— tess för dem i arbetsgivarens verksamhet som deltar i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbetet. Något behov att därutöver införa ytterligare sekretessbestämmelser i AFL anses inte föreligga.
45
Den som kan förutsättas ha den bästa kännedomen om behovet av rehabi- literingsåtgärder är den försäkrade själv. Det är därför naturligt att han får ett ansvar för att medverka i utredningen och lämna den information som behövs för tillämpningen av lagen. Det får naturligtvis inte medföra att den personliga integriteten åsidosätts.
Oavsett vilka åtgärder som sätts in eller kvaliteten på dem. är de tämli- gen verkningslösa utan den försäkrades aktiva medverkan. Han åläggs därför genom paragrafen en skyldighet att efter bästa förmåga medverka i rehabiliteringen.
Om den försäkrade utan giltig orsak vägrar att lätnna information som behövs för att rehabiliteringsbehovet skall kunna klarläggas eller vägrar att delta i en rehabiliteringsåtgärd. kan bestämmelserna om förvägrad rehabi- literingsersättning eller nedsättning eller indragning av rehabiliteringser- sättning i 16 å och 20 kap. 3 9' bli tillämpliga.
5 ä
1 paragrafen fastslås försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn av insatser för rehabilitering. Kassan åläggs också ett generellt ansvar att se till att den försäkrades rehabiliteringsbehov klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Detta innebär bl.a. att försäkringskassan. under hänsynstagande även till andra rehabiliterings- ansvarigas åligganden, vid behov skall se till att erforderliga utredningar och undersökningar görs. Kassan får här hjälp bl. a. av de signaler som kan finnas i utlåtanden om den försäkrades arbetsoförmåga. Det är av vikt att kassan i varje sjukärende uppmärksammar frågan om en eventuell rehabi- litering. När ett rehabiliteringsbehov har klarlagts. skall kassan verka för att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering snarast vidtas. Bestämmelserna motsvarar försäkringskassans nuvarande ansvar för reha- bilitering enligt 2 kap. 1 1 åoch 3 kap. 13 &.
Försäkringskassans administrativa samordningsfunktion kommer till uttryck bl.a. genom att olika utredningar samlas på försäkringskassan som skall ta initiativ till och följa upp olika åtgärder under rehabiliteringspro- cessen.
Kassan skall i arbetet med rehabiliteringen samarbeta med arbetsgivare. arbetstagarorganisationer, hälso- och sjukvården. socialtjänsten. arbets-
marknadsmyndigheter och andra myndigheter som kan ha beröring med ett ärende. För att den försäkrades personliga integritet inte skall kränkas. förutsätter detta emellertid att den försäkrade gett sitt medgivande till det. Detta medför att försäkringskassan redan i ett inledningsskede bör skaffa den försäkrades medgivande härtill. Kassan bör även vara uppmärksam på att viss information om den försäkrade kan vara sekretessbelagd. I förekommande fall bör kassan därför diskutera med den försäkrade om samtycke kan lämnas till att informationen får användas i samarbete med andra.
Genom sista stycket får försäkringskassan skyldighet att se till att rehabi- literingsinsatserna påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt. Det krävs alltså att försäkringskassan kontinuerligt följer rehabili- teringsärendcna för att undvika att någon hamnar utanför verksamheten och att ingenting görs.
Det bör framhållas att kassornas arbete med rehabilitering självfallet gäller alla olika åtgärder som är lämpliga i rehabiliteringssyfte i långa sjukdomsfall. således inte enbart sådana arbetslivsinriktade åtgärder som sägs i 7 &.
%"
Konstateras det på grundval av en rehabiliteringsutredning att den försäk- rade är i behov av en rehabiliteringsåtgärd som medför att ersättning enligt detta kapitel kan komma att utges. skall försäkringskassan enligt första stycket i förevarande paragraf upprätta en rehabiliteringsplan. I dessa fall visarju utredningen också vilken rehabiliteringsåtgärd som kan komma i fråga. Vid upprättandet av planen kan försäkringskassan behöva medver- kan av — förutom arbetsgivaren — företagshälsovården eller hälso- och sjukvården i övrigt. socialtjänsten eller arbetsmarknadsmyndigheterna. som inom ramen för respektive regelverk får anses ha ett rehabiliterings- ansvar. Planen skall såvitt möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. Den försäkrades arbetsgivare förutsätts medverka till att planen upprättas iden mån det behövs.
Rehabiliteringsplanen skall ange vilka rehabiliteringsåtgärder som kan komma i fråga och vem som har ansvaret för dem. en tidsplan och uppgifter i övrigt som kan behövas för att genomföra rehabiliteringen samt den beräknade kostnaden för ersättningen.
Försäkringskassans ansvar upphör inte i och med att planen har upprät- tats. I sista stycket i paragrafen anges att försäkringskassan fortlöpande skall följa arbetet med rehabiliteringen och se till att planen följs och — i förekommande fall —— se till att planen ändras.
75
Paragrafen behandlar den försäkrades rätt till rehabiliteringsersättning. Rchabiliteringsersättning utges under aktiv rehabiliteringstid. Under den- na tid utgår inte sjukpenning. Rehabilitcringsersättning utges sedan under hela den tid som den försäkrade deltar i en rehabiliteringsåtgärd. Detta
innebär bl.a. att rehabilitcringsersättningen upphör om den försäkrade gör uppehåll i rehabiliteringen. Om avbrottet beror på sjukdom ersätts rehabi- literingsersättningen av sjukpenning. om rätt till sådan föreligger enligt 3 kap. 7 &.
Grundförutsättningen för rätt till rehabiliteringsersättning är att den försäkrade har en sjukdom som sätter ned hans arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Arbetslörmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta (se 9 & andra stycket). Detta innebär att rehabiliterings- ersättning även kan utgå för vissa sjukdomsförebyggande åtgärder.
För att rätt till rehabiliteringsersättning skall inträda krävs det att den försäkrade deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Att åtgärden skall vara arbetslivsinriktad innebär att den skall behövas för att den försäkrade skall kunna få eller behålla ett arbete. Åtgärden skall vara sådan till sin karaktär att den förutsätter att den försäkrade är personligen verksam och engagerad i den.
Rchabiliteringsåtgärden skall syfta till att förkorta en Sjukdomstid. helt eller delvis förebygga att sjukdomen leder till nedsatt arbetsförmåga eller att helt eller delvis häva en befintlig nedsättning av arbetsförmågan.
Enligt paragrafen fordras att den försäkrade ansöker om rehabiliterings- ersättning.
Rehabiliteringsersättningen består av en del som skall kompensera in- komstbortfallet. rehabiliteringspcnning. och en del som är en kostnadser- Sättn'ing. särskilt bidrag.
Som anförts i den allmänna motiveringen. avsnitt3.2. bör den tid för vilken rehabiliteringsersättning utges. som regel omfatta högst ett år. Om synnerliga skäl föreligger. t.ex. om en rehabilitering beräknas vara avslu- tad inom kort och då förväntas leda till ett arbete bör denna gräns natur- ligtvis kunna överskridas. En bestämmelse av denna innebörd har efter lagrådsgranskningen införts i fjärde stycket. Föreskriften i fjärde stycket sista meningen innebär att rätten till rehabiliteringsersättning upphör se- nast vid utgången av månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
I förhållande till lagrådsremissen har tillfogats ett nytt sista stycke med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om rehabiliteringscrsättning under utbildning. Frågan har behandlats i avsnitt 3.2.
8 och 9 åå
Rehabiliteringspenningen skall ersätta den inkomstförlust som den försäk- rade gör genom att delta i rehabiliteringsåtgärden. Taket för kompensa- tionen är 100 procent av den försäkrades fastställda sjukpenninggrundan- de inkomst. Om en försäkrad som har beviljats förtidspension skulle påbörja någon förrn av rehabilitering för att pröva möjligheten att återgå i arbete. är det rimligt att han får behålla den ekonomiska standard som han genom socialförsäkringen har som förtidspensionär. Detsamma gäller den som uppbär sjukbidrag. I paragrafen har därför intagits en bestämmelse som anger att rehabiliteringspenningcn fastställs till lägst det belopp. räk-
nat per dag. som motsvarar hans förmåner i form av pension eller sjukbi- drag jämte pcnsionstillskott och kommunalt bostadstillägg till folkpen- sion.
10,5
1 den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5) redovisas hur det särskilda bidraget skall utformas. Det särskilda bidraget avser att täcka den försäk- rades kostnader i samband med rehabiliteringen.
115
Den försäkrade åläggs genom denna paragrafen skyldighet att snarast och senast inom två veckor anmäla sådana ändringar i sina förhållanden som kan vara av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning och ersätt- ningens storlek. Om skyldigheten åsidosätts kan sanktionsbestämmelserna i 16 & bli tillämpliga.
125
Genom hänvisningen i förevarande paragraf till 3kap. 165 första-femte styckena blir det möjligt att låta det s.k. arbetsgivarinträdet omfatta också rehabiliteringspenning.
135
Paragrafen reglerar rätten till rehabiliteringsersättning vid tillfälligt av- brott i rehabiliteringen. och innehåller sålunda undantag från huvudregeln att rehabiliteringsersättning skall utgå endast under själva deltagandcti- den.
145
Paragrafen innehåller bestämmelser om minskning av rehabiliteringspen— ning vid sjukhusvård och vistelse vid vissa andra vårdinrättningar. Detta motsvarar vad som gäller för sjukpenning enligt 3 kap. 45 andra stycket och 4a 5.
15å
Paragrafen reglerar samordningen mellan rehabiliteringspenningen och andra socialförsäkringsförmåner. Om rehabiliteringspenning utges för del av dag skall samordningen avse den del för vilken rehabiliteringspenning- en utges.
165
[ paragrafen ges sanktionsmöjlighetcr i form av indragning och nedsätt— ning av rehabiliteringsersättning när den försäkrade försvårar utredningen av rehabiliteringsbehovet och rätten till ersättning eller underlåter att meddela försäkringskassan sådan ändring av förhållanden som har bety- delse för rätten till eller storleken av rehabiliteringsersättningen. Föreskrif- terna har sin förebild i reglerna om sjukpenning i 3 kap. 17 &. Vid bedöm- ningen av när en påföljd enligt paragrafen kan komma ifråga kan ledning hämtas från vad som i proposition 1985/86:38 om vissa socialförsäkrings— frågor har anförts om tillämpningen av reglerna för indragning och ned- sättning av sjuk- och föräldrapenning (prop. sid 8 ff). 1 20 kap. 35 finns allmänna sanktionsregler som gäller ersättningar enligt lagen.
175
Paragrafen innehåller föreskrifter om vilken försäkringskassa som är behö- rig att pröva ärenden enligt detta kapitel. Det framgår av paragrafens andra mening att den behöriga försäkringskassan kan uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärenden enligt kapitlet.
Beslut i ärenden om försäkring som avser rehabilitering överklagas i den ordning som anges i 20 kap. 11— 13 55.
Hänvisningar till S10-1
- Prop. 1990/91:141: Avsnitt om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m.
10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
7 kap. 1 &
Paragrafen reglerar villkoren för rätt till förtidspension.
Ändringen i första stycket innebär att den nuvarande begränsningen, att förtidspension inte kan utges till den som uppbär ålderspension. upphävs. De nya bestämmelserna om begränsningar i detta avseende införs i en ny paragraf. 3 a &.
13kap lå
Villkoren i första stycket för rätt till tilläggspension i form av förtidspen- sion har ändrats på motsvarande sätt som 7kap. 1 5 första stycket beträf- fande rätten till folkpension.
Genom hänvisningen i tredje stycket till 7kap. 3aå kommer den där ttpptagna regeln om möjlighet att kombinera förtids- och ålderspension från folkpensioneringen att gälla även beträffande pension från försäkring- en för tilläggspension.
10.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988: 1465) om Prop. 1990/91:141 ersättning och ledighet för närståendevård 115
Ändringen i lagrummet innebär att ersättning för närståendevård skall minskas med för samma tid utgående rehabiliteringspenning på samma sätt som gäller för vissa andra i paragrafen angivna socialförsäkringsför- måner.
10.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare 65
Ändringen i lagrummet innebär att smittbärarpenning skall minskas med för samma tid utgående rehabiliteringspenning på samma sätt som gäller för vissa andra i paragrafen angivna socialförsäkringsförmåner.
10.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare 9ä
Ändringen och tillägget i denna paragraf är en följd av förslagen att upphäva 2 kap. 1 1 5 och i stället reglera rehabiliteringsåtgärderi 22 kap. 5 och 6 åå AFL.
10.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (198 1:691) om socialavgifter
2 kap.
45
För att rehabiliteringspenning inte skall medföra extra kostnader i formav sociala avgifter. i de fall rehabiliteringspenningen vid s.k. arbetsgivarin- träde utges till en arbetsgivare, föreslås en komplettering i detta lagrum. Den innebär att det vid bestämmande av avgiftsunderlagct för arbetsgivar- avgifter skall bortses från vad arbetsgivaren har utgett i ersättning till arbetstagare vid "sjukdom. till den del ersättningen motsvarar rehabilite— ringspenning som arbetsgivaren får uppbära till följd av arbetsgivarinträ—- det. . Paragrafen föreslås ändrad också i prop. 1990/91: 159 om särskild in- komstskatt för utomlands bosatta artister m.m. 95
10.7. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1990/91: 141 (1928: 370)
Anvisningar
till 22 åoch 32 5
Genom ändringarna hänförs rehabiliteringspenningen till skattepliktig in- täkt av näringsverksamhet respektive skattepliktig intäkt av tjänst.
10.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:"380) om arbetsskadeförsäkring
3 kap. &
Ändringen. som inte togs upp i lagrådsremissen. föranleds av de regler om rehabilitcringsersättning som tas in i det nya 22 kap. 1 AFL.
6 kap.
5 ?"
Ändringen i denna paragraf är föranledd av att reglerna om rehabilitering i AFL föreslås flyttade till ett nytt kapitel. 22 kap.
11. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändringi lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
2. lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
3. lag om ändring i lagen (1988: 1465) 'om ersättning och ledighet för närståendevård. .
4. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
5. lag om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
6. lag om ändring i lagen (198 l : 691 ) om socialavgifter.
7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
8. lag om ändringi lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. Vidare hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
9. ansvarsfördelningen mellan försäkringskassan och övriga rehabilite- ringsansvariga (avsnitt 2.8).
10. arbetslöshetsersättning (avsnitt 3.7). 1 l . orsaksrekvisitet för sjukpenning (avsnitt 4.3). 12. ekonomiska styrmedel (avsnitt 7). 96
Hänvisningar till S11
12. Beslut Prop. 1990/91: 141
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.
Lagförslagen i lagrådsremissen
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ringl
dels att 2 kap. 1 l 5 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 1 g'. 3 kap. 7, 8, 9. 13 och 15 gå. 7 kap. 3 5, 11 kap. 2 och 3 åå. 16 kap. 1 5 samt 20 kap. 3 och 10 åå skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2kap. 14 ä, 3 kap. 7 b 5 och 7 kap. 33 å. en ny avdelning. åttonde avdelningen, och ett nytt kapitel, 22 kap.. samt närmast före 22 kap. nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse F öreslage'n lj-tdelse
1 kap.
Den allmänna försäkringen he- står av sjukförsäkring. folkpensio- ncring och försäkring för tilläggs- pension.
Till den allmänna försäkringen äro anslutna frivillig sjukpenning- försäkring och frivillig pensionsför- säkring.
Den allmänna försäkringen be- står av sjukförsäkring, folkpensio- nering och försäkring för tilläggs- pension. '
Till sjukförsäkringen här frågor om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningför- säkring och frivillig pensionsför- säkring.
2 kap.
14.6
Ersättning i form av bidrag till arbetshjälpmedel som behövs som ett led [ rehabilitering av förvärvsar- betande försäkrad utges enligt före- skrifter som regeringar: meddelar.
3 kap.
7 53 Sju kpenn i ng utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom jämställs ett tillstånd
av nedsatt arbetsförmåga. som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsför- måga utges hel sjukpenning. Om är- betsförmågan inte saknas helt men
' Lagen omtryckt 1982: 120. Senaste lydelse av 2kap. 11 & 199011407. 2 Senaste lydelse 1990: 157.
Saknar den försäkrade arbetsför- måga utges hel sjukpenning. Om ar- betsförmågan inte saknas helt men
Nuvarande lydelse
är nedsatt med minst'tre fjärde- delar utges tre fjärdedels sjukpen- ning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälf- ten utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
föreslagen lydelse
är nedsatt med minst tre fjärde— delar utges tre fjärdedels sjukpen— ning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälf- ten utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning. En fjärdedels sjukpenning får dock under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar.
Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan.
När en sjukperiod har pågått fyra veckor skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till försäkringskas- san. om kassan begär det. Ett så- dant läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av rehabilite- ring. pågående och. planerad be- handling eller rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstå- ende sjukdomstid med nedsatt ar- betsförmåga.
För utgifter för läkarundersök- ning och utlåtande somföranleds av en utredning enligt fjärde stycket lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande, riksförsäkrings- verket föreskri ver.
7 b 5
Sjukpenning enligt 7 5 utges även när den försäkrade går miste om förvärvsinkomst i samband med att han genomgår en behandling som syftar till attförebygga sjukdom och nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller att behandlingen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd behandlingsplan. Vidare förutsätts att den försäkrade för behandlingen behöver avstå från förvärvsarbete minst två timmar under en dag och därvid går miste om minst en fjärde- del av sin dagsinkomst.
853
Vid bedömande huruvida 'full- ständig nedsättning av arbetsförmå- gan föreligger skall, om sjukdomen
Vid bedömningen av om arbets- förtnågan är fullständigt nedsatt skall. om sjukdomen kan antas vara
3 Senaste lydelse 1988z881. 99
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
kan antas vara kortvarig. särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkra- de på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala ar- betstid en viss dag. skall hans ar- betsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Är den försäkrade föremål för åt- gärd av beskaffenhet. som angives [ 2 kap. I I 5. skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån'den försäk- rade på grund av åtgärden är hind- rad att utföra förvärvsarbete.
Föreslagen lydelse
kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdo- men bchöver avstå från förvärvsar- bete under minst enfjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den da- gen.
Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade be- döms inte kunna återgå till sitt arbe- te. skall försäkringskassan undersö- ka om den försäkrade efter sådan
' rehabiliteringsåtgärd. som avses i
22 kap. 7 59. kan försörja sig själv om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Där- vid skall beaktas vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder. bo- sättningsförhållanden och andra så- dana omständigheter.
Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevande- pension enligt denna lag. skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till grund för utgående pension.
Som sjukperiod anses tid. under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avsesi 7 5.
9 &
En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havande- skap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbe- te med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt bestämmelserna i 12 9” lagen (19781410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap. som har meddelats med stöd av 3kap. 16 & arbetsmiljölagen (1977: 1 160). och hon inte kan om- placeras till annat arbete enligt be- stämmelserna i 1256 lagen om rätt
4 Senaste lydelse 19901157.
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap. som har meddelats med stöd av 4kap. 7å arbetsmiljölagen (1977:1160). och hon inte kan om- placeras till annat arbete enligt be- stämmelserna i lZå lagen om rätt
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till ledighet för vård av barn, m.m. till ledighet för vård av barn, m.m.
Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde. dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. och i fall som avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk- penning enligt 4 &.
l3åj5
Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäk- ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 5. Denna försäkrings- kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 &.
Bestämmelserna i 2 kap. 11 och 13 ff tillämpas även i fråga om sjukpenning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 å andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning en— ligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Bestämmelserna i 2 kap. 13 5 till- lämpas även i fråga om sjukpen- ning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 å andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning enligt lagen (l977:265) om statligt per- sonskadeskydd.
Bestämmelserna i 3. 5 och 8 55 i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han varit svensk
medborgare.
Har en försäkrad. utan att be- stämmelserna i 3 kap. 3ä första stycket är tillämpliga. efter ingång- en av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder. erhållit sjuk- penning under etthundraåttio da- gar. får 'den allmänna försäkrings- kassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
Har en försäkrad, utan att be— stämmelserna i 3 kap. 3å är tillämpliga, efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder. erhållit sjukpenning un- der etthundraåttio dagar. får den allmänna försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
15 56 Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår mili- tär grundutbildning för kvinnor;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 5 lagen (1990152) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 & sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt:
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;
c) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i'cn här i riket bedriven verksamhet eller
5 Senaste lydelse 1983: 1064. '” Senaste lydelse 1990: 56.
c) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
Nuvarande lydelse
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 8.6 andra stycket reser till utlandet med lör- säkringskassans medgivande.
Föreslagen lydelse
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7b 5 reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpen- ningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna minskas på det sätt som framgår av 4å andra stycket. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) Vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta. '
7 kap. 3 5
Vid bedömande i vad mån ar- betsförmågan är nedsatt skall beak- tas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestatiOnsför- mågan. varom är fråga. bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdig- heter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans ut- bildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållan- den och därmed jämförliga omstän- digheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. 1 fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möj- lighet att bereda sig fortsatt in- komst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom an- nat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete lik- ställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åt- gärd av beskaffenhet. som angives i 2 kap. 1155. skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned- satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Vid bedömande i vad mån ar- betsförmågan är nedsatt skall beak- tas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsför- mågan, varom är fråga. bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdig- heter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans ut- bildning och tidigare verksamhet samt ålder. bosättningsförhållan- den och därmedjämförliga omstän- digheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om försäkrad som fyllt sextio år skall bedömningen främst avse hans för- måga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant ar- bete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åt- gärd av beskaffenhet. som anges i 22 kap. 75)". skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned- satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a 5
En försäkrad som uppbär hel (il- derspension enligt denna lag har inte rätt till förtidspension. Inte hel— lerföreligger rätt till hel förtidspen— sion eller två tredjedelar av hel jär— tidspension för en försäkrad som uppbär halv ålderspension enligt denna lag.
11 kap. 2 $ .
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnads— ersättning som inte enligt 1045 uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte-heller intäkt som avses i 32 ä 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928: 370) eller sådan ersättning som enligt 1 & första stycket 2—6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökadelevnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställ— ning anses även
a) Sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande, i den mån er- sättningen träder i stället för för— säkrads inkomst såsom arbetstaga- re i allmän eller enskild tjänst,
b) töräldrapenningförmåner,
a) sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stäl- let för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 &. i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader.
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar- betsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973: 349).
h) delpension enligt lagarna (1975: 380) och (1979: 84) om delpensions- försäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti-
7 Lydelse enligt prop. 1990/91: 76.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tionsutbildning. frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbands- övning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxen- utbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare.
]) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag.
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 5, i den mån regeringen så förordnar.
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi- vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 35 andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
Cl) tillfälliga fÖrVärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv- ständigt.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för . utfört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 åandra stycket. '
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a_ö eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juri- disk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande infly- tande över den utländ5ka juridiska personen, enligt av riksförsäkringsver- ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsver- ket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiftcn.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbethivare.
3 58 Med inkomst av annat förvärvsarbete avses a) inkomst av aktiv näringsverksamhet häri riket: b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner;
" Senaste lydelse 1990: 1428.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976z380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande, i den mån er- sättningen träder i stället för in- komst som ovan nämnts samt
Föreslagen lydelse
d) sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen ( 1 976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stäl—
let för inkomst som ovan nämnts samt
e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunal- skattelagen (1928: 370) och som. utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländskjuridisk person;
allt i den mån inkomsten inte enligt 25 är att hänföra till inkomst av anställning.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för år. tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor. lntäkt som avses i 325 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt Zé första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.
16 kap. 1 59 Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Försäkringskassan skall dock utan ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsbcrättigad från och med den månad han fyller 65 år. om han inte skriftligen begärt annat.
Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård en- ligt denna lag. mä allmän försäk- ringskassa tillerkänna honom för- tidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsam- ma skall gälla då försäkrad åtnjuter sjukpenning. ersättning för sjuk- husvård eller livränta enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.
9 Senaste lydelse 1988:881.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård el- ler reltabiliteringspenning enligt denna lag och kan nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga inte undanröjas genom rehabiliterings- åtgärder. fårförsäkringskassan till- erkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjuk- penning. ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1 990/ 91 : 141
. . . Bila al Uppbär en försäkrad Sjukbidrag eller har handikappersättning eller g
vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid. får den tid för vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller 1 fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en Iefterle- vande för begränsad tid.
1 den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkän- na den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarundersök- ning och läkarutlåtande vid ansö- kan om förtidspension. handikapp- ersättning. vårdbidrag eller särskild
_ efterlevandepension skall ersätt- ning lämnas i enlighet med vad re- geringenförordnar.
För kostnader för läkarundersök- ning och läkarutlåtande vid ansö- kan om förtidspension, handikapp- ersättning. vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersätt- ning lämnas i enlighet med vad re- geringen eller. efter regeringens be- myndigande. riksförsäkringverket
föreskriver.
20 kap. 3 510
Ersättning enligt denna lag rnå indragas eller skäligen net/sättas, om den som är berättigad till ersätt- ningen
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada. som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan. för vilken ersättning begäres;
b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom:
c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosyn-
punkt;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2kap. 115 får sjukpenning eller förtids- pension helt eller delvis tills vidare förvägras honom. under förutsätt-. ning att han erinrats om denna på- " följd. Motsvarande skall gälla i frå- ga om särskild efterlevandepen- sion. om den efterlevande utan gil- tig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 &.
'0 Senaste lydelse 1988: 881.
Vägrar en. försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 22kap 7 €)" får sjukpenning. rehabiliterings- ersättning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras ho- nom. under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension. om den efterlevande utan giltig anled- ning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 5.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
109'"
Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt den- na lag skall omprövas av kassan. om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a 5. Om- prövningen skall göras av socialför- säkringsnämnden om beslutet gäl- ler fråga som avses i 2 kap. 12 a 5. 3 kap. 7—9 eller 17 5 eller 20 kap. 3 eller 4 95.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nack- del.
Om omprövning begärs av ett be- slut och riksförsäkringsverket över- klagar samma beslut. skall försäk— ringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning skall an- ses som ett överklagande.
Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt den- na lag skall omprövas av kassan. om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a &. Om- prövningen skall göras av socialför- säkringsnämnden om beslutet gäl- lcr fråga som avses i 2 kap. 12 a eller b &, 3kap. 7—9 eller 17 5, 20 kap. 3 eller 4 5 eller 22 kap. 7— 10 eller 16 5.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nack- del.
Om omprövning begärs av ett be- slut och riksförsäkringsverket över- klagar samma beslut. skall försäk- ringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövningskall an- ses som ett överklagande.
Föreslagen lydelse ÅTTONDE AVDELNINGEN Bestämmelser om rehabilitering
22 kap. Om rehabilitering och rehabiliteringsersättning
1 5 En försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa har möj- ligheter till rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersättning enligt vad som anges i detta kapitel.
2 & Rehabilitering enligt denna lag syftar till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. _
Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov.
35 Den försäkrades arbetsgivare skall i samråd med den försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Om det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren påbörja en rehabiliteringsutredning
1. när den försäkrade till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd.
2. när den försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder eller
” Senaste lydelse 1989:121.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. när den försäkrade begär det. Rchabiliteringsutredningen skall i fall som avses i andra stycket 1 till— ställas försäkringskassan inom åtta veckor från dagen för anmälan om sjukdomsfallet och i fall som avses i andra stycket2 inom samma tid räknat från dagen för anmälan om det sjukdomsfall som närmast föregick rehabiliteringsutredningen. Har rehabiliteringsutrcdningen gjorts på begä- ran av den försäkrade, skall den tillställas kassan inom åtta veckor från den dag då begäran framställdes hos arbetsgivaren.
Om rehabiliteringsutredningcn inte kan slutföras inom den i tredje stycket angivna tiden, skall detta anmälas till försäkringskassan inom samma tid. Därvid skall uppgift lämnas om orsaken till dröjsmålet och om den tidpunkt då utredningen beräknas vara avslutad. Sedan utredningen slutförts skall den omgående tillställas försäkringskassan.
Utredningen skall genomföras i samråd med den försäkrades arbetsta— garorganisation. om den försäkrade medger det.
Försäkringskassan skall överta ansvaret för rehabiliteringsutredningen. om det finns skäl till det.
45 Den försäkrade skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans behov av rehabilitering och efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.
5 5 Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag.
Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att hans behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Försäkringskassan skall. om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med hans arbetsgivare och arbetstagarorganisa- tion. hälso- och sjukvården. socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndig- heterna och andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall därvid verka för att dessa. var och en inom sitt verksam hetsområde. vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäk- rade.
Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsatser påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt.
65 Är den försäkrade i behov av en rehabiliteringsåtgärd. för vilken ersättning kan utges enligt detta kapitel, skall försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall upprättas i samråd med den lörsäkra- de. Rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga och vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för rehabili- teringen samt uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabilite- ringen. Planen skall även innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden. Försäkringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov görs nödvändiga ändringar i den.
75 Rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel. deltar i arbetslivs- inriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag.
Rchabiliteringsersättning utbetalas efter ansökan av den försäkrade. Rchabiliteringsersättning utges längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
85 Hel rehabiliteringspenning utgör 100 procent av den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten, delad med 365. Rehabiliteringspenningen avrundas till närmaste hela krontal. För en försäkrad som beviljats förtidspension eller sjukbidrag enligt denna lag utgörs rehabiliteringspenningen lägst av det sammanlagda be- lopp av pension eller sjukbidrag, pensionstillskott och bostadstillägg som den försäkrade. Om han inte hade deltagit i rehabiliteringsåtgärden, skulle ha uppburit enligt denna lag, lagen (19691205) om pensionstillskott och lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- pension.
95 Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hcl rehabiliteringspen— ning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges trc fjärdedels rehabiliteringspenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv rehabiliterings- penning. I annat fall utges en fjärdedels rehabiliteringspenning. Arbetsförmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses ned- satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.
105 Särskilt bidrag utges under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Närmare föreskrifter om sådant bidrag meddelas av regeringen.
11 5 Den försäkrade skall så snart det kan ske och senast inom två veckor till försäkringskassan anmäla sådan ändring av sina förhållanden som är av betydelse för rätten 'till rehabiliteringscrsättning eller för rehabilite- ringsersättningens storlek.
125 Bestämmelserna i 3kap. 16 5 första-femte styckena tillämpas även i fråga om rehabiliteringspenning.
135 Den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen
1. vid ledighet för att fullgöra uppdrag i elevorganisation under sam- manlagt högst 10 dagar per år.
2. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och
3. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksförsäkringsver- ket meddelar.
145 För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård eller vistas vid en sådan vårdinrättning som anges i 3kap. 43 5 skall rehabiliteringspenning- en minskas med belopp som framgår av 3 kap. 4 5 andra stycket.
155 Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäk- rade för samma tid får som 1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. annan folk- och tilläggspension enligt denna lag än efterlevandepen- sion,
3. annan särskild pensionsförmån enligt denna lag än handikappersätt- ning,
4. hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
5. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför- . säkring eller motsvarande ersättning enligt någon _annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, - 6. studiehjälp, studiemedel. korttidsstudiestöd. särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349),
7. dagpenning enligt förordningen (1987z406) om arbetsmarknadsut- bildning.
165 Rchabiliteringsersättning enligt detta kapitel får, om omständighe— terna motiverar det. dras in eller sättas ned om den försäkrade
1. vägrar att ta emot besök av en person, som fått i uppdrag av försäk- ringskassan att utreda rätten till rehabiliteringsersättning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd.
2. vägrar att lämna upplysningar som behövs för att klarlägga behovet av rehabiliteringsåtgärd.
3. underlåter att till försäkringskassan anmäla sådan ändring av förhål- lande, som är av betydelse för rätten till rehabiliteringsersättning eller för rehabiliteringsersättningens storlek. '
Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses föreskrivs i 20 kap. 3 5.
175 Frågor som avses i detta kapitel prövas av den allmänna försäk- ringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han hade uppfyllt åldersvillkoret i 1kap. 4 5. Denna försäk- ringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor.
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2kap. 14 5 och 3 kap. 9 5 den 1 juli 1991 och i övrigt den ljanuari 1992.
2. Den nya föreskriften i 3kap. 7 5 första stycket tillämpas inte i fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 juli 1991.
2 Förslag till Prop. 1990/911141 Bilaga 1 Lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändring i lagen ' (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 7kap. 1 5och l3kap. 1 5lagen (1962:381) om allmän försäkring] i paragrafernas lydelse enligt lagen (1990:]56) om ändring i nämnda lag samt punkterna ] och 2 av ikraftträdande- och övergångsbestämmclserna till lagen (1990: 156) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen [j.-'delse
7 kap. l 5
Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad, som fyllt sexton år och som inte uppbär ålderspension enligt denna lag. för tid före den månad, då han fyller sextiofem år. om hans arbets- förmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad. som fyllt sexton år, för tid före den månad, då han fyller sextiofem år; om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska presta- tionsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sju kb i (1 rag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.
13 kap. 15
Rätt till tilläggspension i form av förtidspension har enligt vad nedan sägs försäkrad, som inte upp- bär ålderspensian enligt denna lag. för tid före den månad, då han fyl- ler sextiofem år. om hans arbetsför- måga på grund av sjukdom eller an— nan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och ned- sättningen kan anses varaktig samt den försäkrade skall tillgodoräknas pensionspoäng för tid före det år. varunder pensionsfallet inträffat.
Rätt till tilläggspension i form av förtidspension har enligt vad nedan sägs försäkrad för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan ned- sättning av den fysiska eller psykis- ka prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättning- en kan anses varaktig samt den för- säkrade skall tillgodoräknas pen- sionspoäng för tid före det år. var- under pensionsfallet inträffat.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bcståen de avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid;
' Lagen omtryckt 1982: 120.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och skall i övrigt vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första
stycket gälla beträffande sjukbidrag.
Vad som föreskrivs i 7kap. 2 och 3 55 tillämpas även beträffande för- tidspension enligt detta kapitel.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3kap. 5 &. 7kap. 1 och 2 55, 13kap. 1 Q' samt 16 kap. 7 och 8 55 gäller fortfarande dels i fråga'om försäkrad för vilken rätten till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet. dels i fråga om försäkrad som före den ljanuari 1990 blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Föreskrijterna i 7kap. 2, 3 och 3 aåå tillämpas även beträffande förtidspension enligt detta kapitel.
1. Denna lag träder i kraft. ifråga om 7kap. lé” och 13 kap. 1.6 såvitt avser rätt till förtidspension för för- säkrad som uppbär ålderspension, den I januari 1992 och i övrigt den 1 oktober 1991. '
2. Äldre föreskrifter i 3kap. 5 &. 7kap. 1 och 2 åå. 13kap. 1 5 samt 16 kap. 7 och 8 55. dock med undan- tag av de föreskrifter i 7 kap. ] _é' och 13 kap. 1 5 som ändras med ikraft- trädande den i januari 1992. gäller fortfarande dels i fråga om försäk- rad för vilken rätten till förtidspen- sion har inträtt före den I oktober 1991, dels i fråga om försäkrad som före den ljanuari 1990 blivit upp- sagd på grund av arbetsbrist.
Bilaga 1
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 115 lagen (l988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse
115
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjuk- penning, havandeskapspenning el- ler föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller får motsvarande ersätt- ning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav ut- ges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den and- ra ersättningen.
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjuk- penning. havandeskapspenning, föräldrapenningförmåner eller re- habiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller får motsvarande ersätt- ning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav ut- ges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den and— ra ersättningen.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
Bilaga 1
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 66 lagen (1989: 225) om ersättning till smitt- bärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den ut- sträckning förmånerna utges för samma tid:
1. sjukpenning och sjukpenning- tillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvaran- de äldre lagstiftning.
1. sjukpenning och sjukpenning- tillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976: 380)" om arbetsskadeförsäk- ring, lagen (19771265) om statligt personskadeskydd eller motsvaran- de äldre lagstiftning samt rehabili- teringspennini,r enligt lagen om all- män försäkring.
2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare.
4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.
5 Förslag till Prop. 1990/91:141
Bilaga ] Lag om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 95 lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare i paragrafens lydelse enligt lagen (1990: 1469) om ändringi nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1990: 1469) skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
9 & Ifråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen
Nuvarande lydelse
(1962:381) om allmän försäkring, nämligen
2 kap. 1 I 9" första stycket om åt- gärder för rehabilitering,
3 kap. 3 5 om ersättning när för- tidspension utges m. m.,
3 kap. 4 5 andra stycket och 4aå om minskning av ersättning,
3 kap. 65 om anmälan av in- komstförhållanden rn. m..
3 kap. 105 tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete.
3 kap. 15 5 första stycket a) — d) samt andra och tredje styckena om ersättning när värnpliktstjänstgö- ring fullgörs m.m..
3 kap. 165 om arbetsgivarinträ- de,
3 kap. 175 om indragning eller nedsättning av ersättning.
Denna lag träder i kraft den lja- nuari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1990: 1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdin- rättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdin- rättning till kommunen tillämpas den nya bestämmelsen från och med den dag övertagandet skedde för dem som vistas vid vårdinrät— tningen.
22 kap. 5 och 6929” om åtgärder för rehabilitering. _
3 kap. 3 5 om ersättning när för- tidspension utges m. m., _
3 kap. 4 5 andra stycket och 4aé om minskning av ersättning,
3 kap. 65 om anmälan av -in- komstförhållanden m.m.,
3 kap. 105 tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete,
3 kap. 15 & första stycket a) — d) samt andra och tredje styckena om ersättning när värnpliktstjänstgö- ring fullgörs m.m., -
3 kap. 165 om arbetsgivarinträ- de,
3 kap. 178 om indragning eller nedsättning av ersättning.
Denna lag träder i kraft den lja- nuari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (l990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdin- rättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdin- rättning till kommunen tillämpas den nya bestämmelsen i vad den hänvisar till 3 kap. clas" lagen (1962:381) om allmän jörsäkring från och med den dag övertagandet skedde lör dem som vistas vid vårdinrättningen..
Bilaga 1
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981 : 691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4å lagen (198lz69l) om socialavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 51 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som'vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräld- rapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 165 eller 4kap. 18 5 lagen (1962:381) om all- män försäkring, '
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse. till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldra- penning eller rehabiliteringspen- ning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 165, 4kap. 18å eller Z.?kap. 12,9" lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 å tredje stycket civil- försvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna - inte räknas som lön enligt 11 kap. 25 första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfaran-
det är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 5 lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a 5 lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 5 1 mom. första stycket h ochi kommunalskat-
telagen (1928: 370),
13. sådan ersättning som enligt 1 5första stycket2 —6 lagen (1990: 659) om särskild löneskatt utgör underlag för nämnda skatt.
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell törening som avses i 7 5 5 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
' Lydelsc enligt prop. 1990/91:76.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1 990/ 91 : l4l
_ Bila a 1 och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om g
ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbe- lopp enligt lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 & kommunalskatte- lagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1992.
Bilaga 1
7 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen-( 1928: 370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 1 av anvisningarna till 22 5 och punkt 12 av anvisningarna till 325 kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse. '
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
ll.' Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskade- försäkring, lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring, lagen (l977:265) om statligt personska- deskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ut— gör skattepliktig intäkt om sjukpen- ningen grundas på inkomst. som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning en; ligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
till 22 _
11. Sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäk- ring. lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ut- gör skattepliktig intäkt om sjukpen- ningen grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning en- ligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
till 325
12.2 Sjukpenning enligt lagen. (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskade- försäkring. lagen (1976: 380) om ar- betsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personska— deskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän ut- gör skattepliktig intäkt av_tjänst om sjukpenningen grundas på för- värvsinkomst. som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som ut- gått annorledes än på grund av för- säkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgö- ring.
' Senaste lydelse 1990:650. 2 Senaste lydelse 1990:650.
12. Sjukpenning och rehabilite- ringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring, lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring, lagen (19772265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeer- sättning till sjömän utgör skatte- pliktig intäkt av tjänst om sjukpen- ningen grundas på förvärvsin— komst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersätt- ning enligt 1agen (1989:225) om er- sättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått an— norledes än på grund av försäkring, som nyss sagts. till någon vid sjuk-
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för- säkring samt ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledig- het för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt st-u- diestödslagen (1973z349), utbildningsbidrag för doktorander. timersätt- ning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskunder- visning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknads- stöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 169" lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig in- täkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och Stimulansbidrag, vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltaga- re i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.
Bilaga 1
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 5 lagen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
Under tid då försäkrad är före- mål för åtgärd som avses i 2kap. I]; lagen (1962:381) om allmän försäkring skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete an- ses nedsatt även i den mån åtgär- den hindrar honom att förvärvsar- beta.
Under tid då den försäkrade är föremål för åtgärd som avses i ZZkap. 7 & lagen (1962: 381) om all- män försäkring skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgär- den hindrar honom att förvärvsar- beta.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1992.
' Lagen omtryckt 19771264.
Lagrådet Prop. 1990/91: 141
Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. lag om ändringi kommunalskattelagen (1928: 370).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av försäkringsrättsassessorn lng- rid Stenkula.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Innehållsförteekning
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Propositionens lagförslag ...................................... 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk- r1ng ...................................................... 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990: 156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ............................. 3 Förslag till Lag om ändringi lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård .................................. 4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. ............................................... 5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990: 1 469) om ändring i lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare. ..................... 6 Förslag till Lag om ändring i lagen (l981:691)om socialavgifter .. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) . . . 8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeför- säkring .................................................... x]
Soeialdepartementet .......................................... 1. Inledning ................................................. Bakgrund ................................................. Utslagningsprocessen ....................................... Utredningar ............................................... Hittills vidtagna åtgärder ................................... Aktiv rehabilitering ........................................ Lagrådsbehandling .........................................
2. Ansvar och samarbetsformer vid rehabilitering ................ 2.1 Gällande ordning i huvuddrag ........................... 2.2 Arbetsgivarens ansvar .................................. 2.3 Rehabiliteringsutredning ................................ 2.4 Individens medverkan .................................. 2.5 Försäkringskassornas roll ............................... 2.6 Rehabiliteringsplan .................................... 2.7 Läkarutlåtande ........................................ 2.8 Övriga rehabiliteringsansvariga ..........................
2. 9 Lokalt, regionalt och centralt samarbete ...................
3. Ersättningssystemet vid rehabilitering ........................ 3.1 Inledning ............................................. 3.2 Rehabiliteringsersättning ............................... 3.3 Närmare om rehabiliteringspenning ...................... 3.4 Utbetalning av rehabiliteringspenning .................... 3.5 Särskilt bidrag inom ramen för rehabiliteringsersättning ..... 3.6 Ansökan om rehabiliteringsersättning ..................... 3.7 Ersättning i samband med arbetslöshet .................... 3.8 Ersättning för särskilda åtgärder .........................
4. Vissa sjukförsäkringsfrågor .................................. 4.1 Övergång från sjukpenning till förtidspension .............. 4.2 Rekvisitet nedsatt arbetsförmåga ......................... 4.3 Nytt orsaksrekvisit för sjukpenning .......................
5. Vissa förtidspensionsfrågor. ................................. 5.1 Förtidspension till äldre förvärvsarbetande ................ 5.2 Halvt förtida uttag av ålderspension i kombination med halv förtidspension .........................................
6. Resultatuppföljning och utvärdering ......................... 7. Ekonomiska styrmedel .....................................
3 5
25 26 28
30 31 31 31 32 33 34 35 39 39 39 41 44 47 49 51 53 55 57 59 59 60 63 65 66 67 67 69 71 71 72 74 75 75
76 77 79
8. Ikraftträdande och kostnader ............................... 80 9. Upprättade lagförslag ..................................... 81 10. Speeialmotiv ering till författningsförslagen ................... 81 10.1 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1962: 381) om allmän
försäkring ........................................... 81 10.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1990: 156) om andr1ng1 lagen (1962: 381) om allmän försäkring ................. 94 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988: 1 465) om ersätt- ning och ledighet för närståendevård ................... 95 10.4 Förslaget till lag om ändringi lagen (1 989:225)om ersättning till smittbärare ...................................... 95 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 1 469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare ......... 95 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981 :691) om socialav- gifter ............................................... 95 10.7 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370) .......................................... 96 10.8 Förslaget till lagom ändringi lagen (1976: 380) om arbetsska- deförsäkring ......................................... 96 11. Hemställan .............................................. 96 12. Beslut ................................................... 97 Bilaga 1 Lagförslagen i lagrådsremissen ................................. 98 Bilaga 2 Lagrådets yttrande ............................................ 121
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991
