Falsk tillvitelse

Beskrivning saknas!

NJA 1994 s. 518: En person som misstänkts för brott har vid polisförhör uppgivit en annan persons identitet samtidigt som han förnekat brott. Har han härigenom gjort sig skyldig till falsk tillvitelse? 15 kap 7 § 1 st BrB.
NJA 2015 s. 1008: Falsk tillvitelse. Straffvärde och brottslighetens art. Även fråga om kränkningsersättningens storlek.
RH 1994:57: En borgensman som påstått att en annan förfalskat hans namnteckning har dömts för falsk tillvitelse men inte samtidigt för förnekande av underskrift.
NJA 2019 s. 294: Det utgör inte skyddande av brottsling att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som har gjort sig skyldig till ett brott, när uppgifterna endast kan påverka bevisläget mot den personen.
RH 1995:61: En gärningsbeskrivning angående falsk tillvitelse har ansetts ej innefatta sådana konkreta uppgifter om gärningsomständigheterna att den brottsliga gärningen kan identifieras.
RH 2003:57: Straffmätning i mål om falsk tillvitelse.
NJA 2022 s. 1063: Falsk tillvitelse. När det görs en direkt beskyllning om brott som inte påstås eller visas vara osann är utrymmet begränsat för att anse att en annan osann uppgift som lämnas utgör en besvärande omständighet. Uppgiften måste i så fall ta sikte på själva gärningen och medföra att den har framstått som allvarligare än den skulle ha gjort om den osanna uppgiften inte hade lämnats.