NJA 2019 s. 294
Det utgör inte skyddande av brottsling att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som har gjort sig skyldig till ett brott, när uppgifterna endast kan påverka bevisläget mot den personen.
Göteborgs tingsrätt
Allmän åklagare förde vid Göteborgs tingsrätt den talan mot A.H. som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Helena Josefsson) anförde i dom den 11 april 2018 följande.
YRKANDE OCH INSTÄLLNING
Åklagaren har begärt att A.H. ska dömas för skyddande av brottsling, grovt brott, enligt 17 kap. 11 § första och tredje stycket BrB, med följande gärningsbeskrivning.
A.H. har med syfte att motverka att dödsskjutningarna i mars 2015 på Vår Krog och Bar uppdagas, eller i vart fall beivras, avseende en av gärningsmännen, uppsåtligen lämnat falska uppgifter om var denna gärningsman befann sig vid tillfället för skjutningarna. Det hände den 26 januari 2017 i samband med förhör på Polishuset, Ernst Fontells Plats, Göteborgs stad.
Gärningen är att anse som grov då de falska uppgifterna avsett att hindra lagföring av mycket allvarlig brottslighet.
A.H. begick gärningen med uppsåt.
A.H. har förnekat att hon lämnat några falska uppgifter.
utredningen i målet
Förhör har hållits med A.H. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med polisen Z.B. och med A.H:s väninna S.M.A.
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat A.W:s överklagande till HD samt telefonanalys av A.H:s mobiltelefon.
domskäl
Av utredningen framgår till en början följande.
A.W. dömdes den 22 december 2016 av Hovrätten för Västra Sverige till livstids fängelse för bland annat medhjälp till mord avseende dödsskjutningarna den 18 mars 2015 på Vår Krog & Bar i Göteborg. Han överklagade domen till HD och begärde att han skulle frikännas. I överklagandet angavs bland annat att hans försvarare efter hovrättens dom hade blivit kontaktad av ett vittne som uppgav sig ha varit tillsammans med A.W. på kvällen den 18 mars 2015, även vid tidpunkten för skjutningarna kl. 22.22.
Detta ledde till att förundersökningen kompletterades med polisförhör med det nya vittnet, A.H. På morgonen den 26 januari 2017 hämtades A.H. till polisförhör, samtidigt som polisförhör anordnades på annan ort med A.W. A.H. uppgav vid förhöret att hon hade varit tillsammans med A.W. utanför Göteborgsoperan på kvällen den 18 mars 2015. A.W. uppgav i sitt förhör att han inte mindes något av detta. Det beslutades att A.H. skulle anhållas och hon delgavs misstanke om brottet skyddande av brottsling genom de uppgifter hon lämnat i polisförhöret. När hon hade fått en försvarare, hölls senare samma dag ett förhör med henne med anledning av misstanken mot henne. Hon uppgav då att hon troligtvis hade tagit fel på dag och att det nog var en annan dag hon hade träffat A.W.
A.H. försattes sedan på fri fot. När det senare hölls ett nytt förhör med henne vidhöll hon det hon hade sagt i det första förhöret om att hon var tillsammans med A.W. utanför Göteborgsoperan på kvällen den 18 mars 2015.
Lämnade A.H. falska uppgifter i polisförhör den 26 januari 2017?
A.H. har uppgett att hon och A.W. blev ett par en kort tid efter det att han kom tillbaka till Sverige i februari 2015, efter att under flera år ha bott i England. Hon har uppgett att hon inte ville berätta för sin mamma och storasyster att de var tillsammans och att de därför inte hade någon telefonkontakt utan alltid stämde träff genom A.W:s bror, som hon umgicks mycket med. Hon har beträffande den 18 mars 2015, uppgett att hon hade stämt träff med A.W. några dagar tidigare genom hans bror och att de träffades vid niotiden på kvällen utanför Göteborgsoperan och promenerade där i två till tre timmar innan hon åkte hem igen.
Av den telefonanalys som åklagaren har åberopat, framgår att A.H:s mobiltelefon ringde upp S.M.A:s mobiltelefon den 18 mars 2015 kl. 22.05 och att samtalet pågick till kl. 22.31. Vid telefonsamtalet registrerades A.H:s mobiltelefon mot basstationen T2-Hisingsbacka 315, som täcker in hennes bostad på Höstvädersgatan 45.
Enligt A.H. var hon vid tiden för samtalet utanför Göteborgsoperan tillsammans med A.W. Hon har uppgett att hon inte hade med sig sin mobiltelefon och att hon inte vet om hennes storasyster eller mamma kan ha ringt samtalet till S.M.A. S.M.A. har uppgett att hon inte minns samtalet, men att hon var och är nära vän med A.H. och inte umgås med eller har umgåtts med A.H:s storasyster eller mamma.
Med hänsyn till vad S.M.A. har berättat om sin relation till A.H. och hennes familj, framstår det som högst osannolikt att det drygt 25 minuter långa telefonsamtalet skulle ha ringts av någon annan än A.H. Om hon ringde samtalet kan hon inte samtidigt ha befunnit sig utanför Göteborgsoperan med A.W. Det kan också konstateras att A.W. själv, såvitt framgår av Z.B:s uppgifter, inte har något minne av ett möte med A.H. den aktuella kvällen.
Tingsrätten anser att det inte finns någon annan rimlig förklaring till det registrerade telefonsamtalet mellan A.H:s och S.M.A:s mobiltelefoner den 18 mars 2015 än att det ringdes av A.H. själv. Telefonanalysen visar att hon då var någonstans i närheten av sin bostad på Höstvädersgatan. A.H:s uppgifter i polisförhör den 26 januari 2017 kan därmed inte stämma.
Ska A.H. dömas för skyddande av brottsling?
Åklagaren har gjort gällande att A.H:s uppgifter i polisförhör den 26 januari 2017 motverkade att A.W. fälldes till ansvar för skjutningarna den 18 mars 2015 och att hon därför ska dömas för skyddande av brottsling, enligt 17 kap. 11 § BrB.
Enligt den bestämmelsen ska den som döljer en person som har förövat brott, hjälper honom eller henne att undkomma, eller undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att brottet uppdagas eller beivras, dömas för skyddande av brottsling.
Enligt kommentaren till brottsbalken (Berggren m.fl., Brottsbalken (1 juli 2017, Zeteo), kommentaren till 17 kap. 11 §) kan skyddande av brottsling bestå i att brottslingen döljs eller att brottsligheten döljs. Vad gäller döljande av brottslingen är det endast de nämnda åtgärderna - att dölja den brottslige eller hjälpa honom att undkomma - och därmed jämförliga åtgärder som är straffbara. En sådan jämförlig åtgärd kan vara att leda polisen på villospår i sina efterspaningar efter en brottsling, till exempel att felaktigt peka ut en annan person som den verklige brottslingen eller att ange att brottslingen finns på en annan plats än den där han eller hon befinner sig. (Se Berggren m.fl., Brottsbalken (1 juli 2017, Zeteo), kommentaren till 17 kap. 11 §, och Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2 uppl. 2014, s. 241.)
Det anges vidare i kommentaren till brottsbalken att brottsligheten kan döljas genom att bevis undanröjs, äkta bevis förvanskas eller ett falskt bevis skapas och att bestämmelsen i 17 kap. 11 § avser att skydda bevisningen i dess helhet. Vissa bevismedel har emellertid försetts med särskilt straffskydd och angrepp mot dem faller, enligt brottsbalkskommentaren, därför inte under bestämmelsen i 17 kap. 11 § BrB. Det finns således särskilda straffbestämmelser i 14 och 15 kap. BrB för förfalskning och osann försäkran eller osant intygande. Också att påkalla vittnesförhör eller att bearbeta vittne faller, i den mån det är straffbart, under 15 kap. BrB. Vad som avses i 17 kap. 11 § BrB är "manipulationer med indicier i allmänhet". Exempel på straffbara åtgärder enligt bestämmelsen är att utplåna fotspår eller fingeravtryck eller att åstadkomma nya vilseledande sådana, att vidta åtgärder med ett mordvapen eller att flytta en kropp eller städa ett rum. (Se Berggren m.fl., Brottsbalken (1 juli 2017, Zeteo), kommentaren till 17 kap. 11 §, och Heuman i SvJT 1983 s. 669 ff.)
I rättsfallen NJA 1958 s. 4 och NJA 1970 B 43, ansåg HD att felaktiga uppgifter till polisen om vem som kört en bil, som lämnats för att dölja annans olovliga körning, inte kunde leda till ansvar för skyddande av brottsling. I rättsfallet NJA 1996 s. 176 åtalades en person för skyddande av brottsling, för att till polisen felaktigt ha uppgett att en person som var misstänkt för våldtäkt inte hade haft samlag med målsäganden. HD kom fram till att uppgifterna till polisen inte innebar att den misstänkte gärningsmannen hade dolts, fått hjälp att undkomma eller att bevis hade undanröjts och inte heller kunde anses vara en sådan jämförbar åtgärd som avses i bestämmelsen i 17 kap 11 § BrB. Åtalet för skyddande av brottsling ogillades därför.
Mot bakgrund av de nu redovisade uttalandena i litteraturen och rättsfallen från HD, gör tingsrätten bedömningen att medvetet felaktiga muntliga uppgifter till polisen är straffbara enligt 17 kap. 11 § BrB i de fall där de innebär att en brottsling rent faktiskt döljs eller får hjälp att undkomma polisen, men inte om de endast påverkar bevisläget mot en redan misstänkt eller lagförd person. Om sådana uppgifter åberopas i domstol kan de i stället medföra ansvar för brott enligt 15 kap. BrB.
A.H:s uppgifter till polisen kan därmed enligt tingsrättens mening inte anses utgöra en sådan åtgärd som avses i 17 kap. 11 § BrB. Hennes uppgifter har inte inneburit att A.W. har dolts, fått hjälp att undkomma eller att bevis har undanröjts. Uppgifterna till polisen kan enligt tingsrättens mening inte heller anses vara en sådan jämförbar åtgärd som avses i 17 kap. 11 § BrB. A.H. ska därför inte dömas för skyddande av brottsling, utan i stället frikännas från åtalet.
DOMSLUT
Tingsrätten frikände A.H. från åtalet.
Hovrätten för Västra Sverige
Åklagaren överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle döma A.H. för skyddande av brottsling, grovt brott, till fängelse, alternativt till en icke frihetsberövande påföljd i förening med samhällstjänst.
A.H. motsatte sig ändringsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman, f.d. hovrättsrådet Bengt Nilsson och nämndemannen Daniel Persson) anförde i dom den 22 oktober 2018 följande.
UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN
Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten har gjort.
Ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med A.H., Z.B. och S.M.A. har spelats upp.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Vad har A.H. gjort?
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att det är utrett att A.H. vid polisförhör den 26 januari 2017 har ljugit när hon lämnade uppgifter som innebar att hon varit tillsammans med A.W. vid Göteborgsoperan under en tid som täcker den tid då dödsskjutningarna i mars 2015 utfördes på Vår Krog och Bar, som är belägen på en helt annan plats.
Av utredningen framgår vidare att när A.H. gjorde sitt uttalande var A.W. häktad i väntan på att hovrättens dom mot honom för hans medverkan i dödsskjutningen den 18 mars 2015 skulle få laga kraft, eller om saken skulle prövas av HD. Det råder inget tvivel om att hon genom sina uppgifter avsåg att ge A.W. ett alibi för dödsskjutningen och att hon visste om att denne hade dömts av domstol för medverkan i dödsskjutningen genom en dom som inte hade fått laga kraft.
Bestämmelsen om skyddande av brottsling
I 17 kap. 11 § BrB föreskrivs bl.a. följande. Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom eller henne att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det uppdagas eller beivras döms för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst ett år (första stycket). Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år (tredje stycket). Den som inte insåg men hade skälig anledning anta att den andre var brottslig, döms till böter (fjärde stycket). Ansvar ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständigheter.
Brottet begås genom att någon på ett relevant sätt motverkar att ett brott uppdagas eller beivras. En förutsättning för ansvar är att någon annan har begått brott. Lagtexten ger tre exempel på förfaranden som innebär motverkande. Dessa är 1. dölja brottslingen, 2. hjälpa denne att undkomma eller 3. undanröja bevis om brottet. Exemplifieringen är inte uttömmande då även motverkande kan ske på annat dylikt sätt. Det kursiverade uttrycket innebär en begränsning till förfaranden som till sin natur kan anses likna de förfaranden som direkt anges i lagtexten. Legalitetsprincipen talar för en restriktiv tillämpning av vilka förfaranden som kan anses omfattas av bestämmelsen. Tingsrätten har närmare redovisat för doktrin och praxis beträffande brottet skyddande av brottsling. Hovrätten instämmer i allt väsentligt i den beskrivningen.
A.H. har inte gjort sig skyldig till skyddande av brottsling
Genom sina uppgifter till polisen har A.H. inte dolt någon som förövat brott, hjälpt honom att undkomma eller undanröjt bevis om brottet i den mening som avses i bestämmelsen om skyddande av brottsling. Fråga är då om hon genom sitt handlande på annat dylikt sätt har motverkat att brottet, dvs. dödsskjutningen den 18 mars 2015 på Vår Krog och Bar, uppdagas eller beivras.
För hovrätten framstår det som klart att hon genom sitt handlande inte i något avseende har motverkat att brottet uppdagas. Brottet hade ju redan innan hennes uttalande varit föremål för polisutredning och domstolsprövning i både tingsrätt och hovrätt med bl.a. A.W. som en av gärningsmännen.
Det som återstår att pröva är om hon genom sina uppgifter på annat dylikt sätt motverkat att brottet beivras. Exempel på en handling som är snarlik att undanröja bevis kan vara att ändra eller framställa ett falskt bevis. Med bevis i detta sammanhang torde i huvudsak avses föremål och inte muntliga uppgifter.
Det A.H. har gjort är att ljuga för polisen om väsentliga förhållanden som rör var A.W. var vid tiden för dödsskjutningen. De uppgifter hon lämnade vid polisens förhör utgör enligt hovrättens mening inget bevis i den mening som nu avses. Så skulle ha kunnat vara fallet, om hon som vittne i HD under ed hade lämnat samma uppgifter som hon lämnade vid polisförhöret, eller där bekräftat riktigheten av sina uppgifter i polisförhöret med henne. Men då skulle hon inte straffas för skyddande av brottsling utan för mened. Hon har genom sina uppgifter inte ändrat något befintligt bevis eller framställt något falskt bevis.
Genom sitt handlande har A.H. i och för sig lämnat en uppgift om att A.W. har varit på en annan plats än den på vilken dödsskjutningen skedde. Det hon gjorde vid polisförhöret kan inte anses så likartat med att dölja den som förövat brott eller hjälpa honom eller henne att undkomma, att hon, genom detta handlande, på annat dylikt sätt har motverkat att brottet beivras. Hennes handlande ligger för långt ifrån de exempel på förfaranden som bestämmelsen om skyddande av brottsling innehåller.
Det anförda leder till slutsatsen att det inte finns förutsättningar att döma A.H. för skyddande av brottsling. Tingsrättens domslut ska därför stå fast.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Adjungerade ledamoten Åsa Askenbäck, referent, och nämndemannen Christer Gustafsson var skiljaktiga och anförde följande.
Skuld
Lika med majoriteten anser vi det utrett att A.H. medvetet lämnat felaktiga uppgifter till polisen. Något annat syfte med att lämna dessa uppgifter än att förse A.W. med alibi vid tiden för skjutningarna kan enligt vår mening inte finnas. Fråga är då om A.H. ska dömas för skyddande av brottsling.
De gärningar som är straffbelagda som skyddande av brottsling utmärks av att de är ägnade att försvåra att en brottsling drabbas av ansvar, antingen genom döljande av brottslingen eller genom döljande av brottsligheten. Döljande av brottsling omfattar att dölja denne, hjälpa denne att undkomma eller att på annat dylikt sätt motverka att det uppdagas att brottslingen begått brott eller fälls till ansvar. En uppgift till polisen om att han eller hon sett brottslingen på en annan ort än den där denne verkligen befann sig kan jämställas med att dölja brottslingen (Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken [Zeteo 2018-10-01] kommentar till 17 kap. 11 §). Med begreppet motverka bör förstås "hindra eller söka hindra" (se Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2 uppl., s. 240). Vidare ska döljandet vara någorlunda kvalificerat. Ren självangivelse omfattas inte av straffbestämmelsen (se t.ex. rättsfallet NJA 1958 s. 4).
När A.W. överklagade hovrättens dom av den 22 december 2016 uppgav han att det fanns ett vittne som kunde ge honom alibi vid tiden för skjutningarna. Vittnet, som var A.H., uppgav i förhör hos polisen den 26 januari 2017 att hon var tillsammans med A.W. vid Göteborgsoperan då skjutningarna ägde rum. A.H. har alltså gett A.W. ett falskt alibi i samband med att denne överklagade sin dom till HD. Därefter har förundersökningen avseende A.W. öppnats upp och ytterligare utredning, såsom telefonanalyser och förhör, vidtagits för att motbevisa A.H:s uppgifter. A.H:s agerande har varit ägnat att försvåra beivrandet av A.W:s brott och utgör enligt vår mening en sådan åtgärd som är jämförlig med att dölja en brottsling. Vi bedömer att handlandet är straffbart enligt bestämmelsen i 17 kap. 11 § BrB. Att A.H:s handlande rent faktiskt inte ledde till en frikännande dom för A.W. utan endast påverkade bevisläget befriar enligt vår mening inte A.H. från ansvar för brott.
Om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och omständigheterna i övrigt ska ansvar ändå inte dömas ut. A.H. har berättat att hon har haft ett kärleksförhållande med A.W. sedan våren 2015 men att förhållandet varit hemligt och att de inte har varit hemma hos varandra. Vi anser att A.H. inte är en så nära anhörig till A.W. att hon till följd av deras relation ska vara undantagen från ansvar för brott (jfr rättsfallet NJA 2015 s. 31). A.H. ska således dömas för skyddande av brottsling.
Rubricering
Vid bedömningen av om en gärning ska rubriceras som grovt brott ska hänsyn tas till såväl vilket brott som den skyddade personen har begått samt hur väsentliga gärningsmannens åtgärder varit. A.H:s åtgärder kan visserligen inte anses ha varit väsentliga men med hänsyn till att A.H.s åtgärder syftat till att försvåra beivrandet av mycket allvarlig brottslighet, anser vi att brottet ska bedömas som grovt (jfr rättsfallet RH 1999:49).
Påföljd
A.H. förekommer inte i belastningsregistret. Av inhämtat yttrande från Frivården framgår att hon lever under ordnade förhållanden. Den brottslighet som hon nu gjort sig skyldig till har ett straffvärde som uppgår till sex månaders fängelse. Det finns inte stöd i förarbeten eller praxis för att anse att brottet är av sådan art att det föreligger en presumtion för fängelse. Inte heller brottslighetens straffvärde talar för fängelse. Vidare saknas det särskild anledning att befara att A.H. kommer göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden ska därför bestämmas till villkorlig dom och böter. Antalet dagsböter ska bestämmas till 100 stycken.
Vi ändrar tingsrättens dom på så sätt att vi dömer A.H. för skyddande av brottsling, grovt brott, enligt 17 kap. 11 § första och tredje stycket BrB till villkorlig dom och 100 dagsböter å 50 kr.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle döma A.H. för skyddande av brottsling, grovt brott, till fängelse.
A.H. bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Kerstin Calissendorff, Lars Edlund, Stefan Johansson, referent, och Eric M. Runesson) meddelade den 17 april 2019 följande dom.
DOMSKÄL
Vad målet i HD gäller
Frågan i HD är om det är straffbart att i polisförhör lämna falska uppgifter i syfte att ge alibi åt den som har gjort sig skyldig till ett brott.
Bakgrund
I december 2016 dömdes A.W. av Hovrätten för Västra Sverige till livstids fängelse för bl.a. medhjälp till mord avseende dödsskjutningarna den 18 mars 2015 på restaurangen Vår Krog och Bar i Göteborg.
A.W., som var häktad, överklagade domen till HD och yrkade att han skulle frikännas. Han angav att A.H. efter hovrättens dom hade kontaktat hans försvarare och uppgett att hon varit tillsammans med A.W. vid tidpunkten för skjutningarna.
Polisen förhörde A.H., som berättade att hon hade varit tillsammans med A.W. utanför Göteborgsoperan på kvällen den 18 mars 2015, dvs. vid tidpunkten för skjutningarna. A.W. uppgav i polisförhör att han inte mindes något av detta.
A.H. anhölls och delgavs misstanke om brottet skyddande av brottsling (se 17 kap. 11 § BrB). Hon sade vid ett nytt förhör att hon troligtvis hade tagit fel på dag. A.H. försattes på fri fot. När det senare hölls ännu ett förhör med henne uppgav hon återigen att hon varit tillsammans med A.W. utanför Göteborgsoperan på kvällen den 18 mars 2015.
A.H. åtalades för skyddande av brottsling, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.
A.H. har med syfte att motverka att dödsskjutningarna i mars 2015 på Vår Krog och Bar uppdagas, eller i vart fall beivras, avseende en av gärningsmännen, uppsåtligen lämnat falska uppgifter om var denna gärningsman befann sig vid tillfället för skjutningarna. Det hände den 26 januari 2017 i samband med förhör på Polishuset, Ernst Fontells Plats, Göteborgs stad.
Gärningen är att anse som grov då de falska uppgifterna avsett att hindra lagföring av mycket allvarlig brottslighet.
A.H. förnekade att hon hade lämnat några falska uppgifter.
Tingsrätten frikände A.H. Det ansågs visserligen utrett att hon hade lämnat falska uppgifter, men tingsrätten menade att detta inte var straffbart. Enligt tingsrätten är medvetet felaktiga uppgifter till polisen straffbara som skyddande av brottsling endast i de fall där uppgifterna innebär att en brottsling rent faktiskt döljs eller får hjälp att undkomma polisen. A.H:s uppgifter kunde endast påverka bevisläget mot A.W. och var därför inte straffbara.
Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.
Den rättsliga regleringen
Allmänt om osanna uppgifter under förundersökning och rättegång
I 15 kap. BrB finns straffbestämmelser om mened, falskt åtal och annan osann utsaga.
Den som under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen döms för mened (15 kap. 1 §). Straffbestämmelsen omfattar t.ex. uppgifter som ett vittne, efter att ha avlagt ed, lämnar vid en huvudförhandling i ett brottmål. Mened är inte fullbordad förrän förhöret har avslutats. Först då kan straffansvar aktualiseras. Om vittnet har ljugit i inledningen av förhöret, men ändrar sig i slutet och berättar sanningen, har vittnet alltså inte begått något brott. Försök till mened är inte straffbelagt (jfr 15 kap. 15 §).
Den som hörs av polis eller åklagare under en förundersökning i brottmål avlägger inte ed och kan därför inte straffas för mened. Det finns inte heller någon bestämmelse som generellt straffbelägger osanna uppgifter som lämnas vid förhör under förundersökning. (Jfr t.ex. Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång V, 8 uppl. 2011, s. 122 och Ivar Strahl, SvJT 1960 s. 256.)
För fullständighetens skull kan det nämnas att rättegångsbalken innehåller en möjlighet att under vissa förutsättningar hålla ett vittnesförhör under ed vid förundersökningen. (Se 23 kap. 13 § RB och 9 § förundersökningskungörelsen, 1947:948, jfr NJA II 1943 s. 310.)
Även om det inte finns någon bestämmelse som generellt straffbelägger osanna uppgifter vid polisförhör är det i vissa särskilt angivna situationer straffbart att lämna falska uppgifter till polisen.
Falsk tillvitelse
En sådan situation, där straffansvar kan aktualiseras, är att den hörda personen påstår att någon som är oskyldig har gjort sig skyldig till brott. Den som i ett polisförhör sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, döms för falsk tillvitelse (15 kap. 7 § BrB).
Bestämmelsen fick sin huvudsakliga utformning 1948. I det lagstiftningsärendet anförde kriminalpolisen i Stockholm att det förekommer att allmänheten genom oriktiga uppgifter till förmån för den som är misstänkt för ett brott vilseleder polisen. Kriminalpolisen ansåg därför att det ur åklagar- och polissynpunkt var beklagligt att uppgiftsskyldighet under straffansvar vid polis- eller åklagarutredningar inte hade kunnat införas. Departementschefen angav att han inte kunde förorda att det straffbara området för bestämmelsen utsträcktes till att omfatta sådana uppgifter. (Se prop. 1948:80 s. 264 f.)
Skyddande av brottsling
Den som under ett polisförhör lämnar falska uppgifter till förmån för någon som har begått ett brott kan dock dömas för skyddande av brottsling. Det krävs då att den som har lämnat de falska uppgifterna därigenom döljer den som har förövat ett brott, hjälper henne eller honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att brottet uppdagas eller beivras. (Se 17 kap. 11 § första stycket BrB.)
Bestämmelsen finns i det kapitel i brottsbalken som reglerar brott mot allmän verksamhet. Alla de brotten är på ett eller annat sätt inriktade på intresset av att det allmännas verksamhet ska fortgå ostörd. Brottet skyddande av brottsling är placerat före brottet främjande av flykt, som straffbelägger den som bl.a. hjälper en person som är frihetsberövad att komma lös eller främjar flykten genom att dölja henne eller honom (se 17 kap. 12 §).
Före 1948 löd inledningen av bestämmelsen om skyddande av brottsling "… döljer den brottslige, främjar hans flykt, undanröjer bevis om gärningen eller på annat dylikt sätt motverkar den brottsliges befordran till ansvar …". I det förslag som låg till grund för 1948 års lagstiftning fanns också uttrycket "främjar hans flykt". I den slutliga lydelsen av bestämmelsen används i stället uttrycket "hjälper honom att undkomma". Det finns inget som tyder på att det var fråga om en ändring i sak. (Se NJA II 1942 s. 283 och NJA II 1948 s. 325 ff.)
Mot denna bakgrund måste innebörden av det som i bestämmelsen anges som att dölja den som förövat brott, hjälpa henne eller honom att undkomma eller på annat dylikt sätt motverka att brottet uppdagas eller beivras, vara att brottslingen görs oåtkomlig för polisen. I förarbetena och i den rättsliga litteraturen är det också just sådana åtgärder som anges som exempel, nämligen att gömma någon i sin bostad, tillhandahålla ett fortskaffningsmedel eller att leda polisen på villospår i sina efterforskningar genom att utge brottslingen för annan än han eller hon är eller uppge sig ha sett brottslingen på en annan ort än där han eller hon befinner sig. (Se bl.a. NJA II 1948 s. 326, prop. 1992/93:141 s. 48, NJA 1996 s. 176, Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken En Kommentar, 17 kap. 11 §, s. 3 och Magnus Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2 uppl. 2014, s. 241 f.)
Det som brottet skyddande av brottsling i detta avseende straffbelägger är alltså inriktat på åtgärder som kan medföra att polisen inte får tag på den som har begått ett brott. Straffansvaret omfattar således inte att någon, till förmån för den som är misstänkt eller dömd för ett brott, under polisförhör lämnar falska uppgifter som endast kan påverka bevisläget, t.ex. att ge ett falskt alibi.
Inte heller kan den typen av uppgifter anses innebära att bevis undanröjs eller att man därigenom på annat dylikt sätt, t.ex. genom att förvanska ett äkta bevis eller skapa ett falskt bevis, motverkar att brottet uppdagas eller beivras (jfr bl.a. Bäcklund m.fl., a.a., s. 4 f.).
Slutsats
Det är inte straffbart att i polisförhör lämna falska uppgifter till förmån för någon som är misstänkt eller dömd för ett brott, när det endast kan påverka bevisläget mot den personen, t.ex. att ge ett falskt alibi. Straffansvar för sådana uppgifter förutsätter att de har lämnats under ed (jfr p. 11).
Bedömningen i detta fall
Det som åklagaren påstår att A.H. har gjort sig skyldig till (se p. 6) utgör inte brott. Hovrättens domslut ska således fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.