RH 1995:61
En gärningsbeskrivning angående falsk tillvitelse har ansetts ej innefatta sådana konkreta uppgifter om gärningsomständigheterna att den brottsliga gärningen kan identifieras.
Åklagaren yrkade vid Nacka tingsrätt ansvar å J.B-K. för falsk tillvitelse enligt följande gärningsbeskrivning: J.B-K. anmälde den 31 mars 1994 till polismyndigheten i Nacka kommun att hon samma dag i sitt hem blivit våldtagen av J.H.. Därefter uppgav hon vid förhör inför polismyndigheten att J.H. vid ett trettiotal tillfällen under en fyra års period våldtagit henne. - I senare förhör med J.B-K. tog hon tillbaka sina uppgifter under påstående att de var felaktiga. Därigenom tillvitade hon sanningslöst J.H. brottslig gärning.
Nacka tingsrätt (1994-09-22, tingsfiskalen Lars Tomth samt nämndemännen Kerstin Sundvall, Anne Forslund och Britt-Marie Ohlsson) dömde J.B-K. för falsk tillvitelse till fängelse en månad samt anförde.
J.B-K. har berättat följande. På grund av berusning minns hon inte allt som hände den 31 mars 1994. Hon minns att J.H. ville ha sex med henne men att hon inte ville. J.H. blev då arg och slet av henne byxorna, trosorna och tröjan. Han la huvudet mellan hennes ben samtidigt som han sittande på golvet onanerade. När en granne ringde på dörren slutade J.H. och de klädde på sig. Alla tre drack sedan alkohol. Senare på kvällen gick J.H. och lade sig på en säng. Han började skrika att hon och grannen inte var något värda. Plötsligt steg han upp och tog tag i sina glasögon som han krossade med händerna medan han fortsatte skrika. Han tog sedan en kniv och viftade med den. J.B-K. som blev rädd på grund av tidigare händelser ringde polisen. Hon minns inte vad hon berättade för polisen. Men eftersom hon blivit våldtagen tidigare, dock ej av J.H., så måste hon på grund av berusning och rädsla ha blandat ihop olika händelser. J.H. har bland annat vid ett tidigare tillfälle suttit över henne och hotat henne med en kniv. Hon var därför rädd att detta skulle upprepas. Uppgifterna hon lämnade var således felaktiga. Detta sa hon även till de poliser som hon talade med dagen efter händelsen.
Polismannen A.E. var den som tillsammans med en kollega åkte till J.B-K:s lägenhet och tog upp anmälan. Han har berättat att J.B-K. uppgav att J.H., för att tilltvinga sig ett samlag, hotade att skära näsan av henne med en kniv, att han slet av henne trosorna, tog ett strupgrepp och att han därefter genomförde ett fullbordat samlag mot hennes vilja. A.E. uppfattade J.B-K. som lite berusad och ej speciellt uppriven. Uppgifterna lämnades genom en sammanhängande berättelse medan J.H. låg och sov.
Kriminalinspektören G.S. som höll förhör med J.B-K. bl.a. den 5 april 1994, har berättat att J.B-K. ändrade praktiskt taget alla uppgifter. Hon förklarade att hon lämnat de felaktiga uppgifterna för att bli av med J.H..
Tingsrätten finner, genom A.E:s berättelse och de uppgifter J.B-K. lämnade vid polisförhör den 31 mars 1994, styrkt att J.B-K. lämnat de uppgifter om våldtäkt som åklagaren påstår.
Tingsrätten har vidare att pröva om det är styrkt att uppgifterna J.B-K. lämnat är osanna.
J.B-K:s uppgift att hon inte våldtagits måste väga tungt vid en bedömning av sanningshalten. Det måste dock beaktas att det inte är ovanligt att målsäganden i brottmål återtar uppgifter t.ex. på grund av rädsla eller på grund av parternas personliga relation. J.B-K. har berättat att hon är rädd för J.H. och att de levt tillsammans i fyra år. Såvitt tingsrätten förstår så är båda två alkoholmissbrukare. Dessa omständigheter gör att J.B-K. kan tycka sig ha skäl att ta tillbaka uppgifter som i och för sig är sanna. På grund av detta kan det inte enbart på J.B-K:s egna uppgifter anses styrkt att uppgiften är osann.
För att uppgiften är sann talar att berättelsen hon lämnat är detaljrik och sammanhängande.
Mot detta står de uppgifter som framkommit om den undersökning som gjorts av J.B-K:s underliv. Enligt åklagaren skall undersökningen inte visa några anmärkningar. Detta stöds av J.B-K:s uppgift att det enda man hittade var en död spermie. Hon berättade detta spontant utan att bli tillfrågad därom. Hon fann resultatet mycket märkligt eftersom hon inte haft samlag på sex månader.
Genom J.B-K:s egna uppgifter om resultatet av den gjorda undersökningen finner tingsrätten styrkt att något samlag inte ägt rum. Detta styrker åklagarens påstående om att uppgiften om våldtäkt var osann.
Den omständigheten att J.B-K. skulle ha varit så berusad att hon blandat ihop händelserna kan inte befria henne från ansvar. Brottet är inte av ringa beskaffenhet.
J.B-K. överklagade domen och yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas och i andra hand att straffet skulle lindras.
Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1995-01-23, hovrättsråden Göran Rosenberg och Sven-Ivar Forss, referent, t.f. hovrättsassessorn Eva Mårtensson samt nämndemännen Anna-Britta Asp och Lennart Gerseus) ändrade tingsrättens domslut och ogillade åtalet samt yttrade i domskälen följande.
Hovrätten anmärker inledningsvis att åtalet enligt stämningsansökningen innefattar påstående om att J.B-K. hos Polismyndigheten i Nacka sanningslöst tillvitade J.H. brottsliga gärningar genom att hon dels anmälde till polisen den 31 mars 1994 att hon samma dag i sitt hem hade blivit våldtagen av denne och dels därefter vid förhör inför polisen uppgav att denne vid ett 30-tal tillfällen under en fyraårsperiod hade våldtagit henne. Prövningen av åtalet skall således avse huruvida hon gjorde en sådan anmälan och senare lämnade sådana uppgifter som nyss har sagts samt, om så befinns vara fallet, huruvida hon härigenom sanningslöst tillvitade J.H. brottsliga gärningar så som krävs för ansvar enligt 15 kap. 7 § brottsbalken (BrB) för falsk tillvitelse.
När det så gäller prövningen av åtalet står det till en början klart att uppgiftslämnande till polismän i Nacka polisdistrikt om brottsliga gärningar riktar sig - så som sägs i 15 kap. 7 § BrB - till en myndighet som har att ta upp en anmälan i en sådan sak. Hovrätten finner därvid, genom A.E:s och V.N:s uppgifter här, att det är styrkt att J.B-K. vid det tillfälle som avses med åtalet till sådana polismän gjorde en anmälan och i övrigt lämnade uppgifter av den innebörd som åklagaren har påstått i enlighet med det nyss sagda.
Gärningsbeskrivningen i det sistnämnda hänseendet innefattar emellertid enligt hovrättens mening inte påstående om att J.B-K. lämnade konkreta uppgifter om gärningsomständigheter. Sådana uppgifter krävs i allmänhet för att identifiera en brottslig gärning, något som har betydelse vid bedömningen av omfattningen av en brottmålsdoms rättskraft. Vid prövningen av en ansvarstalan, som avser falsk tillvitelse beträffande en brottslig gärning, får enligt hovrättens mening en bristande konkretion av det nyssnämnda slaget till följd att åklagaren får särskilda svårigheter att visa att lämnade uppgifter är sanningslösa. Även om åklagaren kan visa att just den konkreta gärning som uppgiftslämnaren kan ha berättat detaljerat om inför polisen inte har inträffat, kan nämligen ett så utformat gärningspåstående anses innefatta även att gärningsmannen har gjort sig skyldig till en annan handling som skall rubriceras på samma sätt som den gärning som uppgiftslämnaren har berättat om.
Hovrätten finner att det i detta fall är utrett att uppgiftslämnaren, J.B-K., och den påstådde gärningsmannen J.H., länge sammanbott och haft en sexuell relation före uppgiftslämnandet. Det kan enligt hovrättens mening därför i och för sig tänkas ha förekommit sexuella övergrepp från J.H:s sida mot J.B-K. i den utsträckning som hon har påstått enligt gärningsbeskrivningen. Och när det gäller uppgiften om våldtäkt den 31 mars 1994 finner hovrätten att vad som har kommit fram om iakttagelser vid undersökning av J.B-K:s kropp efter det påstådda övergreppet inte utesluter att J.H. den dagen utsatte henne för våldtäkt.
Det är utrett att J.B-K., som åklagaren har påstått, inför polisen tog tillbaka de uppgifter om våldtäkt från J.H:s sida som hon tidigare hade lämnat. J.B-K. har här vidhållit att uppgifterna om våldtäkt är oriktiga. Hovrätten finner emellertid att trovärdigheten hos de uppgifter som hon sålunda har lämnat - vare sig det gäller uppgifterna om J.H:s gärningar eller, tvärtom, förnekandet av dessa uppgifter - måste anses ha väsentligt förringats genom att hon här lämnat en ny förklaring till varför hon gjorde påståendena om våldtäkt.
På grund av vad som sålunda är utrett - och mot bakgrund av vad som nyss har sagts om den betydelse för åtalet som den bristande konkretionen i gärningsbeskrivningen har - finner hovrätten att det inte är styrkt att J.B-K. sanningslöst gjorde den anmälan eller lämnade de uppgifter i övrigt som åklagaren har påstått. Åtalet skall därför ogillas.