Kommission

Legaldefinitioner 8

2 § 1 st Förordning om tjänster på den inre marknaden

Kommerskollegium ska anmäla förslaget till Europeiska kommissionen (kommissionen).

Punkt 23 C-124/13

Parlamentet och kommissionen ansåg att förordningen hade antagits på felaktig rättslig grund och borde ha antagits på grundval av artikel 43.2 FEUF. De väckte därför förevarande talan, i mål C‑124/13 (parlamentet) respektive C‑125/13 (kommissionen).

Punkt 11 C-456/98

Adipol, den italienska regeringen och kommissionen har hävdat att begäran om förhandsavgörande skall avvisas av följande skäl: Den grundas på en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom Centrosteel inte har handlat i egenskap av handelsagent, utan enbart har erhållit vissa betalningar av Adipol på grund av ett arrangemang vars giltighet är tveksam (Adipol). Fördragets bestämmelser om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster har inte åberopats av parterna i målet vid den nationella domstolen (Adipol). Den internationella privaträttens regler ger inte de italienska domstolarna behörighet att pröva det nationella målet, eftersom enbart de österrikiska domstolarna har denna behörighet (kommissionen). De ställda frågorna är inte nödvändiga för att målet skall kunna avgöras vid den nationella domstolen (Adipol, den italienska regeringen och kommissionen).

Punkt 8 Förslag till avgörande i mål C-257/98

Den 26 november 1990 ingav klaganden en skrivelse till administrationen och till tillsättningsmyndigheten (kommissionen), i vilken han i enlighet med artikel 17 i försäkringsreglerna, i syfte att erhålla ersättning med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, förklarade sig ha drabbats av lungcancer i form av en epidermiskarcinom, som medfört att den övre loben av den vänstra lungan måst opereras bort, och en astmatisk kronisk bronkit. Han begärde att det skulle erkännas i ett beslut att han drabbats av en yrkessjukdom och att det skulle fastställas att han drabbats av permanent invaliditet av viss grad enligt artikel 19 i försäkringsreglerna. Enligt hans åsikt hade sjukdomarna utlösts av att han utsatts för asbest i byggnaden Berlaymont, framför allt under ombyggnaden mellan år 1967 och år 1969.

Punkt 27 Förslag till avgörande i mål C-275/00

Genom beslut av den 5 januari 2000 förpliktade ordföranden för Rechtbank van eerste aanleg kommissionen att delta i den sakkunniges utredning. Samtidigt utvidgades utredningens omfattning på så sätt att den sakkunnige även skulle utreda den deltagande svarandepartens (kommissionens), dess organs eller tjänstemäns reaktioner och agerande från den tidpunkt då kommissionen fick kännedom om dioxinföroreningen, samt frågan om de av kommissionen vidtagna åtgärderna var ändamålsenliga och vilken betydelse de hade haft för uppkomsten av de olyckliga följderna och den skada som sökandena i första instans hade åsamkats. Det beslutades vidare att förfarandet och den sakkunniges slututlåtande skulle vara gemensamma och kunna göras gällande även mot kommissionen.

Punkt 50 Förslag till avgörande i mål C-490/10

Nämnda bestämmelser ska anses som typiska för en förordning som avser verksamhet för inhämtande av information, med hänsyn till att de har som funktion att identifiera de personer som ska skicka informationen och den som ansvarar för uppgiftsbehandlingen (kommissionen), systemet för att skydda uppgifter som avser fysiska personer och tidsfristerna för att anta tillämpningsbestämmelser när det gäller formen och andra tekniska detaljer som avser den aktuella anmälan.

Punkt 73 Förslag till avgörande i mål C-563/17

Dessa argument från parterna har gjort att debatten har kommit att handla om den allmänna trafikplikt som åligger TAP SA, där det tas för givet att en sådan föreligger (den nederländska regeringen) eller hävdas att den verkligen gäller (Parpública) eller påpekas att det bara delvis finns information om att en sådan plikt föreligger (kommissionen).

Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-73/22

Det instrument vars angripbara art det tvistades om i det mål som låg till grund för ovannämnda dom Deutsche Post var ett kommissionsbeslut där en medlemsstat förelades att lämna upplysningar om ett påstått olagligt stöd, såsom föreskrivs i artikel 10.3 i den tidigare förordningen om förfarandet för statligt stöd (nu artikel 12.3 i förordning 2015/1589). Det rörde sig således inte om ett soft law-instrument som syftade till att begränsa utrymmet för skönsmässig bedömning för den institution som hade antagit det, utan om en rättsakt som tjänade syftena med det administrativa förfarandet och som var riktad till någon helt annan (till alla medlemsstater) än dess upphovsman (kommissionen), och domstolen hade där att avgöra frågan huruvida en talan som väckts av Deutsche Post, som var mottagare av det stöd som det begärdes upplysningar om i beslutet om föreläggande, kunde tas upp till prövning.