RH 1996:142
Försäljning av lös egendom på auktion har ansetts ske i kommission.
Den 6 mars 1991 hölls auktion på S.W:s gård. Till försäljning utbjöds honom tillhörigt yttre lösöre bl.a. en Volvo BM lastmaskin 640. Auktionsförrättare var Skanek ekonomisk förening (Skanek). A.N. ropade in lastmaskinen för 92 000 kr inklusive mervärdesskatt. -- S.W. avled den 19 juni 1993.
I stämningsansökan yrkade A.N. att tingsrätten skulle förplikta dödsboet efter S.W. att till honom utge 55 000 kr jämte ränta.
Dödsboet bestred käromålet men vitsordade yrkat kapitalbelopp och ränta som skäligt i och för sig.
A.N. anförde till stöd för sin talan: Vid auktionstillfället fanns på lastmaskinen en skylt, där det var textat "Motorn ren.". S.W. hade satt dit skylten. A.N. började i samband med att lastmaskinen skulle transporteras hem misstänka att det var fel på motorn. Han ringde därför några dagar efter auktionen till S.W. och bad honom presentera handlingar, som utvisade att motorn var renoverad. Efter ytterligare påtryckningar erhöll han två fakturor från januari 1986 respektive september 1987. Dessa visade inte att motorrenovering skett. A.N. och S.W. kom därför överens om att köpet skulle återgå, varvid A.N. skulle lämna lastmaskinen till Skanek för omförsäljning och S.W. inte längre ha någon fordran på A.N.. En ny försäljning ägde rum, som inbringade 38 092 kr inklusive mervärdesskatt. S.W. återbetalade dock inte den köpeskilling han erhållit för A.N:s köp till Skanek, vilket innebar att han bröt överenskommelsen. Skanek såsom auktionsförrättare krävde A.N. på betalning med det belopp han ropat in maskinen för. Saken blev föremål för process, i vilken förlikning träffades mellan Skanek och A.N. av innehåll att han skulle erlägga 40 000 kr i ett för allt. A.N. åsamkades rättegångskostnader med 15 000 kr i processen. -- S.W. har genom att bryta mot överenskommelsen förorsakat A.N. nämnda skada, varför dödsboet är skyldigt att utge ersättning till honom. I andra hand görs gällande att lastmaskinen varit behäftad med fel och att förutsättningar förelegat att häva köpet på grund av felet. Skadan uppgår till yrkat belopp. I vart fall har S.W. genom den på maskinen anbragta skylten förespeglat att motorn var renoverad, vilket var felaktigt. Vilseledandet har inneburit vinning för S.W. och skada för A.N.. Skadan uppgår till yrkat belopp.
Dödsboet anförde till grund för bestridandet: Egendomen på auktionen såldes inte av S.W. utan av Skanek i Skaneks namn och för S.W:s räkning. Försäljningen har således skett i kommission, och kommissionslagen är tillämplig. Skanek har gentemot S.W. garanterat fullgörande av betalning för auktionsgodset och förskotterat köpeskillingen till S.W. efter avdrag för provision. S.W. har inte haft någon fordran på A.N.. Denne kan på grund av bestämmelserna i kommissionslagen inte rikta några anspråk mot S.W. med stöd av första- och andrahandsgrunderna och följaktligen inte heller mot dödsboet. A.N. har haft att hålla sig till Skanek. -- För det fall kommissionslagen inte skall anses tillämplig görs gällande att S.W. inte vilselett spekulanterna. A.N. och S.W. hade kontakt efter köpet, men något avtal om hävning träffades inte. Lastmaskinen har inte varit behäftad med fel i köprättslig mening, i vart fall har det inte varit av väsentlig betydelse. Förutsättningarna enligt 19 § köplagen är inte uppfyllda. Även om hävningsgrund har förelegat, medför det förhållandet inte skadeståndsskyldighet för dödsboet, då det inte ens påståtts att hävningsförklaring skett.
A.N. bestred att kommissionslagen var tillämplig.
Helsingborgs tingsrätt (1996-02-22, rådmannen Gerd Strömberg) ogillade käromålet.
Beträffande frågan om kommissionslagen var tillämplig anförde tingsrätten följande.
I målet är ostridigt att Skanek handlat för S.W:s räkning, och inte för sin egen. Frågan är om Skanek handlat i eget namn, och därmed som kommissionär, eller om föreningen handlat såsom fullmäktig för S.W.. Många av de rättsfall från Högsta domstolen som behandlat frågor om kommission har rört frågan om gränsdragningen mellan köp och kommission samt det interna förhållandet mellan kommissionär och kommittent. I NJA 1975 s. 152 hade dock Högsta domstolen att pröva bl.a. frågan om ett auktionsbolag handlat som kommissionär vid försäljning av en tavla på en auktion. Domskälen redovisar emellertid inte hur domstolen resonerat i sin bedömning av den frågan, utan det konstateras endast att ett kommissionsförhållande förelegat. I NJA 1942 s. 395 prövades en fråga om provision till ett auktionsbolag som handlat som kommissionär vid försäljning av nötkreatur på auktion. Inte heller i det fallet ges någon ledning för bedömandet av den aktuella frågan. Av rättsfallen torde i vart fall den slutsatsen kunna dras att det är vanligt att auktionsbolag handlar som kommissionärer. Enligt motiven till KommL handlar en mellanman som kommissionär om han vid förhandlingarna med tredje man förtiger att avtalet ingås för annans räkning, eller visserligen låter tredje man veta både detta och för vems räkning han handlar men inte desto mindre ställer sig själv i förgrunden, så att det är klart mellan honom och tredje man att denne endast har att hålla sig till honom (NJA II 1914 s. 168). Enligt Grönfors: Ställningsfullmakt och bulvanskap (1961), där gränsdragningen mellan handlande i huvudmannens respektive i eget namn genomgås (s 164 ff), är den i doktrinen gällande principiella ställningen den att mellanmannen in dubio handlar i eget namn. För det fall att han inte gör det åligger det honom således att göra detta tydligt för tredje mannen, för att han själv skall kunna undgå att bli bunden av det ingångna avtalet. Grönfors påpekar dock att principen i ett flertal fall har frångåtts i praxis, och att praxis således inte har varit entydig på denna punkt (s 168 f). Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att Grönfors utgår ifrån synsättet att mellanmannen vill undgå bundenhet, varför det gentemot tredje mannen är viktigt att det tydliggörs för honom att mellanmannen handlar som kommissionär och att tredje mannen inte får några "obehagliga överraskningar". I förevarande fall är emellertid utgångspunkten snarast den motsatta; A.N. har hela tiden känt till att S.W. varit säljare, och t.o.m. utgått ifrån att han handlat gentemot denne. Den i doktrinen gällande principen att mellanmannen in dubio handlar i eget namn, vars syfte närmast är att skydda tredje mannen, torde därför inte vara tillämplig här. Enligt Tiberg: Mellanmansrätt (6 u s. 65 ff) skall "handlande i eget namn" inte tolkas alltför bokstavligt utan närmast ses som ett formalkriterium. Han anger som exempel att en handelskommissionär inte kan undgå ansvar gentemot en tredje man endast därför att denne hela tiden varit medveten om att avtalet ingåtts av kommissionären ej för egen räkning utan för en kommittents. Han menar i stället att "typfallen" av handelskommission har fått ge upphov till en modell.
Det ter sig naturligt att många auktionsbolag, såsom B:s, Stockholms Stads auktionsverk (NJA 1975 s. 152) m.fl., anses handla som handelskommissionärer, då dessa bolags primära verksamhet just är auktioner och då säljarna till de utauktionerade objekten regelmässigt är anonyma. Tredje mans ställning i dessa situationer är då den att han ofta inte känner till vem säljaren är. I dessa fall är det därför naturligt att in dubio-regeln skall gälla, och att ett auktionsbolag skall anses ha handlat som kommissionär. Att så skall anses vara fallet när, som i förevarande fall, tredje man utifrån annonser m.m. väl känner till vem säljaren till det utauktionerade objektet är, och t.o.m. har haft uppfattningen att det varit denne som han handlat med, ter sig däremot mer osäkert.
Tingsrätten har att i frågan om det mellan Skanek och S.W. förelegat ett kommissionsförhållande eller inte göra en samlad bedömning med utgångspunkt från de omständigheter parterna åberopat, varvid det måste anses åligga dödsboet att styrka att det inte är rätt part. Det kan inledningsvis konstateras att Skanek inte är något renodlat auktionsbolag. Att handha auktioner och tillhandahålla auktionsförrättare m.m. utgör en del av föreningens verksamhet som service åt medlemmarna. Under dessa omständigheter kan Skanek inte anses vara något typfall av handelskommissionär. I annonserna inför auktionen har framgått att S.W. varit säljare, dock att betalning skulle erläggas till Skanek. Auktionen har ägt rum på S.W:s gård. Av Skaneks auktionsvillkor framgår att "Maskinerna säljs i befintligt skick, utan ansvar för säljare och auktionsförrättare". A.N. har uppgett att han uppfattat S.W. som säljare, inte Skanek. Hans uppgift stöds också av att det i vart fall inledningsvis varit till denne som han vänt sig med sina reklamationer. Hur Skanek har sett på förhållandet har inte framkommit i målet, annat än att Skanek vidhållit sitt krav på A.N. och inte krävt något belopp av köpeskillingen från S.W. eller dödsboet. Med stöd av vad som anförts finner tingsrätten att övervägande omständigheter talar för att Skanek har handlat för S.W:s räkning i dennes namn. Dödsboet har inte förmått styrka sin invändning och skall därför svara i målet även såvitt avser påståendena om avtalsbrott och fel i godset.
Tingsrätten prövade därefter de av A.N. åberopade grunderna men fann att A.N. inte visat att någon av dessa förelåg och ogillade därför hans talan.
A.N. överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan. Dödsboet bestred ändring.
A.N. åberopade till stöd för sin talan i hovrätten samma grunder som vid tingsrätten med den inskränkningen att han inte längre gjorde gällande att S.W. vilselett honom.
Dödsboet åberopade till stöd för sitt bestridande samma grunder som vid tingsrätten.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-11-11, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Bengt Rosqvist och tf. hovrättsassessorn Ulrika Geijer, referent) fastställde tingsrättens domslut.
Hovrätten anförde i domskälen följande.
Enligt 56 § kommissionslagen (1914:45) kan tredje man inte grunda någon fordringsrätt mot kommittenten på grund av det avtal han träffat med kommissionären. Enligt 4 § samma lag är en kommissionär den som åtagit sig att för annans räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller annan lös egendom.
Av motiven till kommissionslagen framgår att avsikten var att dess regler skulle bli tillämpliga på försäljning och inköp vid frivillig auktion av lös egendom (NJA II 1914 sid. 169). I Gadde-Ekelund, Lagen om kommission m.m., från 1952 framgår att man vid den tidpunkten ansåg att den rådande rättsuppfattningen i Sverige var att den som på frivillig auktion försäljer lös egendom för annans räkning handlar i egenskap av kommissionär för egendomens ägare (sid. 19). I samband därmed hänvisar författarna till ett rättsfall från Svea hovrätt, SvJT 1939 rf sid. 49, där försäljning av kreatur på gårdsauktion ansågs ha skett med auktionsförrättaren som kommissionär. Det senaste rättsfall som berör frågan är NJA 1975 sid. 152, där tingsrätten konstaterade att Stockholms Auktionsverk måste anses ha handlat i egenskap av kommissionär för ägaren av egendom som sålts på auktion. Både hovrätten och Högsta domstolen fastställde tingsrättens dom utan att närmare kommentera frågan.
I Kommissionslagskommittens slutbetänkande Kommission och dylikt (SOU 1988:63) redogör kommitten för bl.a. de kriterier som skall beaktas vid bedömningen av om det i ett enskilt fall föreligger ett kommissionsförhållande eller ej. Utgångspunkten för bedömningen är enligt kommitten vilken avsikt parterna haft med avtalet, varvid kringomständigheterna, t.ex. om mellanmannen har returrätt eller om huvudmannen har kontroll över försäljningen, utgör bevisfakta för denna avsikt (sid. 51).
I Grönfors, Ställningsfullmakt och bulvanskap, 1961, sid 165 ff, finns en utförlig redogörelse för gränsen mellan handlande i eget namn och handlande i annans namn. Av denna framgår att det i praxis utbildats en regel om att mellanmannen i tveksamma fall skall anses ha handlat i eget namn. Som tingsrätten påpekat tycks Grönfors visserligen föra sina resonemang utifrån det fallet att motparten vill att mellanmannen skall vara bunden. Enbart detta förhållande medför emellertid enligt hovrättens mening inte att huvudregeln -- som överensstämmer med de ovan återgivna uttalandena i förarbetena m.m. -- skall åsidosättas när motparten har en annan vilja.
I målet saknas utredning om huruvida S.W. och Skanek haft avsikt att ingå ett kommissionsavtal. En rad omständigheter pekar dock i denna riktning. Sålunda annonserade Skanek ut auktionen under sin egen logotyp. Vidare betalade Skanek ut inropssummorna exklusive provision till S.W. direkt efter auktionen. Skanek medgav också köparna, däribland A.N., kredit för betalningen. Sedan tvist uppstått, ansökte Skanek i eget namn om betalningsföreläggande mot A.N., och under processen vid tingsrätten ingick bolaget förlikning med honom. Sistnämnda förhållande visar att Skanek tog risken för att köparna inte skulle kunna betala.
Vid en samlad bedömning av vad sålunda anförts finner hovrätten att övervägande skäl talar för att försäljningen skett av Skanek i kommission. A.N. kan således inte göra gällande någon fordringsrätt mot dödsboet på grund av försäljningen. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.