NJA 2009 s. 889

Fråga om innebörden av kravet på överlåtarens besittning vid godtrosförvärv av lösöre.

Norrtälje tingsrätt

Harley-Davidson Sweden AB (HD-bolaget) förde efter stämning å J.S. vid Norrtälje tingsrätt den talan som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Widebäck) anförde i dom den 6 mars 2006:

Bakgrund

Harley-Davidson Sweden AB (HD-bolaget) driver motorcykelhandel i Jönköping genom dotterbolaget Motorcyklar i Jönköping AB (Jönköpingsbolaget). Vid en inventering av de motorcyklar som enligt lagerlista skulle finnas hos Jönköpingsbolaget upptäcktes att en ny Harley Davidson av modell V-Rod med registreringsnummer TJD 885 och med chassinummer 1HAZ142804418 (motorcykeln) saknades i såväl lager som butik. HD-bolaget kontrollerade då med bilregistret och fann därvid antecknat att motorcykeln den 22 maj 2002 hade omregistrerats från HD- bolaget till J.S. Eftersom HD-bolaget inte hade några uppgifter om någon försäljning, överlåtelseavtal eller annan dokumentation angående överlåtelse av motorcykeln tog företaget kontakt med J.S. Det s.k. listpriset för den fabriksnya motorcykeln uppgick till 217 500 kr.

J.S. har gjort gällande att han förvärvat motorcykeln av Norrtälje Bil & MC AB (Norrtäljebolaget) och att han den 23 maj 2002 för bolagets räkning själv har hämtat ut motorcykeln hos Jönköpingsbolaget i Jönköping, där han betjänades av försäljaren T.P.

Yrkanden m.m.

HD-bolaget har yrkat att J.S. skall förpliktas att utge motorcykeln till HD-bolaget och att tingsrätten skall fastställa att J.S. är skadeståndsskyldig för den värdeminskning som har uppkommit för motorcykeln för tiden fram till dess att HD-bolaget återfår motorcykeln.

HD-bolaget har vidare, för det fall J.S. inte kan utge motorcykeln, yrkat ersättning med 217 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 februari 2004 till dess betalning sker.

J.S. har bestritt HD-bolagets yrkanden.

– – –.

Grunder

HD-bolaget

HD-bolaget har anfört följande. Det fanns inte något avtal mellan J.S. och HD-bolaget/Jönköpingsbolaget om den aktuella transaktionen. Varken T.P. eller dennes sambo A.-C.N., vars namn förekommer på handlingar i målet, har haft ställning eller uppdrag att rättshandla för HD-bolagets räkning avseende denna transaktion. De har inte heller haft ställning eller uppdrag att uppbära betalning för transaktionen, vilken inte har med HD-bolagets rörelse att göra. Därmed har J.S. inte gjort något giltigt köp av motorcykeln och har inte med befriande verkan kunnat betala motorcykeln till annan än HD-bolaget/Jönköpingsbolaget.

J.S.

J.S. har hävdat att han har köpt motorcykeln i god tro, då han för listpris har köpt den genom ett etablerat branschföretag, för vars räkning han själv har hämtat ut motorcykeln hos en märkesfirma, varvid han betjänats av en försäljare med sådan ställning att han haft behörighet att försälja motorcyklar.

Sakframställningar

HD-bolaget

Vid den aktuella transaktionen ägdes motorcykeln av HD-bolaget och således inte av T.P. eller A.-C.N. Detta framgår av bilregistret. T.P. var vid denna tid anställd hos Jönköpingsbolaget men han tog ut motorcykeln från rörelsen och förfogade över den utan sin arbetsgivares tillstånd eller vetskap. J.S. har inte – som det har ålegat honom – kontrollerat äganderättsförhållandena rörande motorcykeln innan han köpte den. Det sätt på vilket överenskommelsen och överlåtelsen av motorcykeln skedde är inte i enlighet med normal branschpraxis. Motorcykeln var inte i överlåtarens, dvs. Norrtäljebolagets, besittning när överlåtelsen skedde.

J.S.

J.S. var som nämnts av den uppfattningen att han hade köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget vid kontakt med bolagets företrädare E.L. Han hade kommit överens med denne att själv hämta motorcykeln hos Jönköpingsbolaget i Jönköping. Han utgick från att T.P. var säljare hos Jönköpingsbolaget och att denne således hade behörighet och befogenhet att lämna ut motorcykeln till honom på det sätt som skedde och att mottaga betalning för den. Han erlade en delbetalning till T.P. och fick kvitto på betalningen. E.L. i Norrtäljebolaget hade uttryckligen sagt till honom att det var viktigt att få ett kvitto för bokföringen. Detta kvitto avseende 210 000 kr som han fick från Jönköpingsbolaget var utställt till Norrtäljebolaget.

Bevisning

Skriftliga bevis

HD-bolaget

HD-bolaget har åberopat skriftlig bevisning enligt följande.

1. Utdrag ur bilregistret avseende motorcykeln till styrkande av att registrerad ägare till fordonet var HD-bolaget och inte T.P. eller Norrtäljebolaget och därefter J.S., att J.S. vid sitt förvärv av motorcykeln inte kan anses ha varit i god tro om äganderätten till motorcykeln och att äganderätten kunnat kontrolleras av J.S.

2. Kvittens daterad 2002-05-23 till styrkande av att Norrtäljebolaget vid tiden för J.S:s förvärv och besittningstagande inte har haft motorcykeln i sin besittning och att J.S. inte har gjort något godtrosförvärv.

J.S.

1. Två kvitton daterade 2002-05-24 till styrkande av att J.S. har köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget och att han har erlagt full betalning för denna.

2. Inlämningskvitto från Nordbanken till styrkande av erlagd betalning för motorcykeln.

3. Kvittens (2002-05-23) till styrkande av det totala belopp som Norrtäljebolaget och J.S. har erlagt.

Muntlig bevisning

Parterna har åberopat förhör under sanningsförsäkran, HD-bolaget med A.F. och J.S. med sig själv. J.S. har vidare åberopat vittnesförhör med C.B. och E.L.

Vid förhören har lämnats i huvudsak följande uppgifter.

A.F.

Vid tiden för den aktuella överlåtelsen var han verkställande direktör för HD-bolaget. Vid en fysisk lagerinventering upptäcktes att motorcykeln var borta. Han minns inte exakt när inventeringen gjordes. Vid kontroll med bilregistret upptäcktes att motorcykeln hade omregistrerats på J.S. Det var den största nyheten bland motorcyklar som de hade och det var mycket efterfrågad modell. Den fanns i omkring 200 exemplar och HD-bolaget hade tilldelats 80 stycken därav. Vid försäljning använder man alltid köpekontrakt. Det är ingen skillnad om någon anställd köper och företaget ger inte kredit. Serviceföretaget Pro Bike har inte tillgång till något datasystem som visar om en motorcykel är stulen eller ej. J.S. hade kunnat kontrollera direkt per telefon med bilregistret vem som stod som ägare av motorcykeln. Om det är någon annan än den som är registrerad som ägare bör man kontrollera vem som är den verklige ägaren.

Vid tiden för överlåtelsen hade T.P. varit anställd som säljare hos HD- bolaget i ett halvår med rätt att för bolagets räkning sälja motorcyklar. Det var inte han själv som anställde T.P., men han hade förtroende för honom liksom för alla sina säljare. I Jönköpingsbutiken arbetade T.P. och ytterligare två personer. De arbetade alla heltid. T.P. slutade sin anställning någon gång under 2003 sedan ett antal oegentligheter hade uppdagats. T.P. hade en förmåga att föra dem bakom ljuset och hans oegentligheter upptäcktes därför sent. Man hade då inte haft någon anledning att misstänka honom för något. Företaget har inte polisanmält T.P. Detta har HD-bolagets ägare tagit ställning till. Det har diskuterats mellan ägarna och T.P. om en eventuell ersättning från hans sida men det fanns nog inte något att hämta hos honom. A.F. var inte med och beslutade i något beträffande den ifrågavarande händelsen efter det att T.P:s oegentligheter hade uppdagats.

J.S.

Han är sedan 1994 plåtslagare med egen firma. Tidigare har han också drivit en däckfirma. Han kände till E.L., som var innehavare av Norrtäljebolaget, genom att denne hade köpt däck av honom. De var alltså ytligt bekanta. Han ville köpa en motorcykel av märket Harley-Davidson, modell V-Rod. Under våren 2002 pratade han med E.L. om detta för att höra om denne visste något. I april lämnade han också in sin bil, en Volvo V70, till försäljning hos Norrtäljebolaget. Han fick några förslag på motorcyklar som var till salu.

Efter några veckor, i maj, ringde E.L. till honom och berättade att han hade en motorcykel av den önskade modellen på gång i Jönköping. En person som hade köpt den ville inte ha den och den var nu till salu för 210 000 kr. E.L. sade att J.S. kunde hämta motorcykeln, en splitter ny Harley-Davidson, i Jönköping. Vid den tiden arbetade han nere i Simrishamn och det passade honom bra att hämta den på vägen hem mot Norrtälje. Om han själv inte kunde hämta den skulle E.L. sköta hämtningen. E.L. sade att han redan hade betalat 180 000 kr och att det således fattades 30 000 kr, som J.S. skulle betala vid hämtningen i Jönköping. Det var E.L. som hade gjort upp affären och denne hade också nämnt T.P:s namn.

På hemväg från arbetet i Simrishamn hade han sällskap i bilen med sin arbetskamrat C.B., som skulle hjälpa honom att lasta in motorcykeln i hans firmabil. I Jönköping träffade de T.P. i Jönköpingsbolagets lokaler. Det var en stor och fin butik. Han såg inte några andra säljare i butiken men det fanns en del personer på bolagets verkstad. Han hämtade ut 30 000 kr på en bank i Jönköping. T.P. skrev registreringen på honom och ringde hans försäkringsbolag och ordnade med en transportförsäkring. Innan de åkte hem fick han litet olja och några reklamgrejor av T.P. Med hjälp av C.B., T.P. och en från verkstaden lastade han in motorcykeln i sin bil. T.P. åtog sig att skicka in registreringsbeviset. Han litade på T.P. och tyckte inte att något verkade konstigt. Denne verkade juste samt hjälpsam och tillmötesgående.

Följande dag åkte han med motorcykeln till E.L. på Norrtäljebolaget, visade upp den och gick igenom affären. I samband därmed drogs det belopp han fick för bilen av mot priset för motorcykeln. Han fick 139 500 kr för sin bil, betalade 30 000 kr vid hämtningen av motorcykeln och betalade slutligen mellanskillnaden 48 000 kr kontant till E.L. när han kom med motorcykel till Norrtäljebolaget. Han hade alltså betalat 217 500 kr, varav 7 500 kr var Norrtäljebolagets provision. Det var marknadspriset. Vid den tiden var han inte så insatt i motorcykelmarknaden. Han anser att han har köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget, som ju också tog 7 500 kr i provision för köpet. Han funderade inte varför A.-C.N:s namn stod på kvittot. Han trodde att det var som det skulle vara och att hon var den som inte hade velat ha motorcykeln tidigare. Han kontrollerade inte om T.P. hade fullmakt av A.-C.N. att sälja motorcykeln. Vidare funderade han inte heller över att det inte skrevs något köpekontrakt. Norrtäljebolaget var liksom en förmedlare.

På sommaren visade det sig att motorcykelns hastighetsmätare inte fungerade. Han ringde då först till E.L. och därefter till T.P. för att höra till vem han skulle vända sig för att få detta ordnat. T.P. sade att han skulle vända sig till HD-service i Täby. Han lämnade in motorcykeln till servicefirman och beställde också en 160-mila service. Reparation och service kostade 8 500 kr, vilket gick på garantin.

C.B.

Han är snickare och har arbetat tillsammans med J.S. senaste tio åren. Denne är en seriös och duktig yrkesman. Han följde med J.S. till Jönköpingsbolagets butik. Det var en jättefin och fräsch affär. Det såg proffsigt ut. Det fanns minst en säljare i butiken. I butikens bottenvåning var det en utställningslokal och på övre planet fanns en kontorsdel. Det verkade vara ordning och reda samt seriöst. Han var med J.S. när denne hämtade ut 30 000 kr på en bank i Jönköping. Han kände inte till något om motorcykelköpet. Medan J.S. talade med säljaren i kontorsdelen gick C.B. runt och tittade i utställningslokalen. Säljaren verkade vara en trevlig kille och J.S. fick lite reklamgrejor till sin son. Han och J.S. lastade in motorcykeln i bilen med hjälp av två verkstadsgrabbar. Han kommer inte ihåg om motorcykeln hämtades från lagret eller verkstadsdelen.

E.L.

Kring årsskiftet 2000/2001 började han tillsammans med en kamrat att driva Norrtäljebolaget. De hade tre anställda och affärslokal på Stockholmsvägen i Norrtälje, där det också fanns andra bilföretag. Han hade en större ljusskylt på affärslokalen. Det var en försäljningslokal helt i klass med de andra större bilföretagen på Stockholmsvägen. Företaget hade försäljning av bilar och motorcyklar och hade som affärsidé att sälja på uppdragskommission och hade ett kommissionsavtal med ett danskt företag. Hans bolag köpte också mycket från andra bilföretag. På våren 2003 blev hans kollega sjuk och kom därefter inte tillbaka i företaget. Det var svårt för honom att själv driva företaget vidare. Öhrlings Revisionsbyrå rekommenderade honom att söka bolaget i konkurs. Norrtäljebolaget försattes i konkurs i augusti eller september 2003, dvs. tre år efter starten.

I slutet av 1990-talet hade han köpt däck av J.S. och kände därigenom till honom. På våren 2002 lämnade J.S. sin Volvo V70 Combi till försäljning hos Norrtäljebolaget. Bilen stod väldigt länge hos bolaget innan den blev såld framåt våren. Då frågade J.S. honom om han kunde få hjälp med att köpa en motorcykel. Det var aktuellt med en Harley- Davidson V-Rod, som lanserades 2002. Dessa motorcyklar var slutsålda i Sverige. Han fick reda på några som var ombyggda, men J.S. ville bara ha original. En bekant i Tibro berättade för honom att det fanns en sådan hos Jönköpingsbolaget. Han tog kotakt med T.P. hos Jönköpingsbolaget. Denne berättade att han hade ”plockat ut” en ny Harley Davidson V-Rod till sin sambo, men att hon inte ville ha den. Den kunde han få köpa till listpriset 210 000 kr. För motorcykeln skulle J.S. betala 217 500 kr till Norrtäljebolaget, som alltså skulle ta 7 500 kr i provision. E.L. överförde den 23 maj 2002 via bank 180 000 kr till A.-C.N. som ”betalning V-Rod”. Eftersom Norrtäljebolaget just då inte hade mer kontanta medel tillgängliga skulle J.S. själv betala 30 000 kontant i samband med att han hämtade motorcykeln i Jönköping. Han sade till J.S. att vara noga med att få kvitto. Denne fick också en kvittens på att 210 000 kr betalats av Norrtäljebolaget. Kvittensen var dagtecknad samma dag med underskrift av A.-C.N.

J.S. ville själv hämta motorcykeln i Jönköping, men han var osäker på om den gick in i hans firmabil. Om det inte hade gått så hade E.L. själv fått åka och hämta den i Jönköping. När J.S. var nere i Jönköping hos Jönköpingsbolaget ringde E.L. och frågade hur det gick och sade till J.S. att denne för säkerhets skull måste ordna med försäkring på plats.

Dagen efter kom J.S. till honom vid Norrtäljebolagets affärslokal och visade upp motorcykeln. E.L. redovisade då försäljningen av J.S:s Volvobil. Han har för sig att J.S. betalade mellanskillnaden på motorcykelpriset, 48 000 kr, kontant.

J.S. har alltså köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget. E.L. kontrollerade inte vem som var registrerad som ägare till motorcykeln. Han hade inte tidigare gjort affärer med T.P. men han litade på att det var denne som han gjorde upp affären med och att denne sålde den motorcykel som sambon inte ville ha. Han bad inte om någon fullmakt för T.P.

Domskäl

Fråga i målet är om J.S. har gjort ett godtrosförvärv av den aktuella motorcykeln.

Enligt 2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i lydelsen före den 1 juli 2003 (numera 2 § andra stycket) skall en förvärvare av lösöre anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och de omständigheter i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren hade rätt att förfoga över egendomen. Av förarbetena till lagen framgår att det normalt inte bör åvila en privatperson någon undersökningsplikt när denne gör sitt förvärv i den reguljära handeln, om det inte kan anses föreligga särskild anledning till misstanke (prop. 1985/86:123 s. 22).

Följande får anses vara ostridigt.

J.S. har köpt motorcykeln som privatperson. Såväl Norrtäljebolaget som Jönköpingsbolaget handlade yrkesmässigt med motorcyklar – vad gällde Norrtäljebolaget dock mest med bilar – och bolagen var att anse som branschföretag med etablerade butiker för försäljning. T.P. har olovligen förfogat över den av HD-bolaget ägda motorcykeln. Norrtäljebolaget har avtalat om köpet med T.P., som har uppgett att han sålt den för sin sambo A.-C.N:s räkning. Norrtäljebolaget har inte kontrollerat vem som vid tillfället var registrerad som ägare för motorcykeln. Motorcykeln var fabriksny och har hämtats vid Jönköpingsbolagets lokaler av J.S. Denne har i samband därmed betalat 30 000 kr av köpesumman och fått mottaga en med A.-C.N:s namn underskriven och till Norrtäljebolaget utställd kvittens på ett belopp om 210 000 kr.

HD-bolaget har hävdat och haft att visa att det är T.P. eller A.-C.N. – och alltså inte Norrtäljebolaget – som är att anse som överlåtare gentemot J.S., även om dessa inte har haft rätt att förfoga över motorcykeln. Vad HD-bolaget har anfört och åberopat som stöd härför har inte visat att det förhåller sig så. Fastmera har genom vad J.S. berättat under sanningsförsäkran och E.L. under ed kunnat klarläggas att J.S. haft fog för sin uppfattning att Norrtäljebolaget var att anse som överlåtare av motorcykeln till honom. Vid denna bedömning har J.S. varit befriad från närmare undersökningsplikt om det inte har förelegat någon särskild omständighet som har gett anledning till misstanke.

Fråga är sålunda om omständigheterna var sådana att J.S. borde ha misstänkt att överlåtaren inte hade rätt att förfoga över egendomen. Därvid är av betydelse dels vad han har kunnat iakttaga vid sina kontakter med överlåtaren (Norrtäljebolaget) men också – med avseende på överlåtarens rätt att förfoga över motorcykeln – vad han har kunnat iakttaga i samband med sitt besök i Jönköpingsbolagets affärslokal.

J.S. har vänt sig till en etablerad bilfirma i Norrtälje och genom denna sålt sin bil och fått ersättningen avräknad som dellikvid vid köpet av motorcykeln. Han har av praktiska skäl själv hämtat motorcykeln som fanns hos det likaledes i motorbranschen etablerade Jönköpingsbolaget, och då blivit hjälpt av en av bolagets säljare, som också har lämnat kvitto på köpeskillingen, inberäknat det belopp om 30 000 kr som han själv erlade. Han har helt litat på dem som han har haft kontakt med. Ingen omständighet vid avhämtningen av motorcykeln har enligt tingsrättens uppfattning gjort att han bort misstänka att det inte stod rätt till. Kvittot på den erlagda köpeskillingen var utställt till Norrtäljebolaget. Det förhållandet att han inte närmare kontrollerade vem A-.C.N. var och inte heller vem som stod som registrerad ägare till motorcykeln ändrar inte denna bedömning, eftersom han förlitade sig på att allt stod rätt till när han hade att göra med etablerade branschföretag och betalade marknadspris för motorcykeln. Den omständigheten att J.S. efter förvärvet av motorcykeln vände sig till en auktoriserad Harley Davidsonfirma för service tyder också på att han inte hade något att dölja beträffande sitt köp av motorcykeln.

En grundförutsättning för godtrosförvärv är enligt 2 § första stycket lagen om godtrosförvärv att överlåtaren av egendomen hade denna i sin besittning vid förvärvet. Detta krav är fullgjort genom att överlåtaren – Norrtäljebolaget – vid förvärvet får anses ha haft s.k. medelbar besittning av motorcykeln.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att J.S., som har köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget, som var etablerat inom motorbranschen, har haft fog för sin uppfattning att detta bolag var att anse som överlåtare av motorcykeln och att det i målet inte har framkommit någon omständighet som medför att han trots detta skulle ha varit skyldig att undersöka Norrtäljebolagets rätt att förfoga över motorcykeln. Han har således förvärvat motorcykeln i god tro.

På grund av det anförda skall käromålet ogillas.

– – –

Domslut

1. Käromålet ogillas.

– – –

Svea hovrätt

HD-bolaget överklagade i Svea hovrätt och yrkade i själva saken bifall till sin talan vid tingsrätten. HD-bolaget preciserade i hovrätten sitt yrkande avseende värdeminskning enligt följande. HD-bolaget yrkade att hovrätten skulle fastställa att J.S. är ersättningsskyldig för den värdeminskning som har uppkommit för motorcykeln från den 23 maj 2002 fram till dess att HD-bolaget återfår motorcykeln. Vidare yrkade HD- bolaget avvisning av J.S:s invändning om jämkning, vilken framställts först i hovrätten.

J.S. bestred ändring och yrkade avvisning av de grunder som först i hovrätten åberopats till stöd för ersättningsyrkandet.

– – –

Hovrätten avgjorde med stöd av 50 kap. 13 § 2 RB målet utan huvudförhandling.

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz och hovrättsrådet Maj Johnsson) anförde i dom den 23 juli 2007:

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten, dock med följande tillägg och justeringar.

HD-bolaget har i hovrätten anfört följande till stöd för sitt yrkande om ersättning för värdeminskning. J.S. har genom sitt handlande vid köpet åsidosatt tillbörlig aktsamhet, varför han är skyldig att ersätta HD- bolaget för uppkommen skada. I vart fall har J.S. obehörigen förfogat över motorcykeln på så sätt att han inte kan återbörda den i oförändrat skick. Skadan består i att motorcykeln, på grund av användning och att den åldrats, minskat i värde. HD-bolaget bestrider jämkning.

J.S. har bestritt ersättningsskyldighet på följande grunder. J.S. har visat tillbörlig aktsamhet och han har därför inte obehörigen förfogat över motorcykeln. I vart fall föreligger inte någon adekvat kausalitet mellan J.S:s handlande och värdeminskningen. Slutligen skall eventuellt skadestånd i vart fall jämkas på grund av HD-bolagets medvållande genom T.P:s medverkan.

Parterna har åberopat samma bevisning som i tingsrätten.

Hovrätten gör följande bedömning.

Avvisningsyrkandena

Hovrätten har först att ta ställning till parternas avvisningsyrkanden. I mål där förlikning om saken är tillåten får part endast åberopa nya omständigheter i hovrätten om parten gör sannolikt att omständigheten inte hade kunnat åberopas vid tingsrätten eller om parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket RB). En sträng tillämpning av denna bestämmelse förutsätter dock att tingsrätten har genomfört en aktiv materiell processledning i enlighet med 42 kap. 8 § tredje stycket RB (se Welamson, Rättegång VI, tredje upplagan, s. 82). Med anledning av att sådan processledning inte har ägt rum vad avser yrkandet om ersättning för värdeminskning tillåter hovrätten såväl HD- bolagets nya grunder för sitt ersättningsyrkande som J.S:s jämkningsinvändning.

Godtrosförvärv

Av betydelse för frågan om J.S. har gjort ett godtrosförvärv av motorcykeln är vem som skall anses vara den som har överlåtit densamma till honom. Som tingsrätten har anfört ger J.S:s och E.L:s uppgifter stöd för att Norrtäljebolaget har överlåtit motorcykeln till J.S. Vidare visar utredningen att E.L. överfört 180 000 kr till A.-C.N. och att Norrtäljebolaget erhållit ett kvitto på 210 000 kronor från A.-C.N. avseende köpeskillingen för motorcykeln. Hovrätten gör således samma bedömning som tingsrätten i detta avseende.

Enligt 2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i dess lydelse före den 1 juli 2003 framgår att om någon har förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro.

En grundläggande förutsättning för godtrosförvärv är således att överlåtare, i detta fall Norrtäljebolaget, hade saken i sin besittning. I praxis har godtagits att besittaren haft medelbar besittning till egendomen. Medelbar besittning anses föreligga om den omedelbara besittningen utövas av någon som erkänner att så sker för den medelbare besittarens räkning (se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl. s. 50).

Motorcykeln har ostridigt funnits i Jönköpingsbolagets lokaler till dess J.S. hämtade den. Det är utrett att T.P. olovligen förfogat över motorcykeln genom att för A.-C.N:s räkning överlåta den till Norrtäljebolaget. Han har alltså inte handlat eller utgett sig att handla för Jönköpingsbolagets räkning. Som säljare i Jönköpingsbolaget har han inte haft besittning till motorcykeln å A.-C.N:s vägnar. Att A.-C.N. skulle ha haft besittning till motorcykeln har inte ens påståtts. Den omedelbara besittningen har således varit kvar hos Jönköpingsbolaget. Bevisbördan för att Norrtäljebolaget i denna situation har haft medelbar besittning till motorcykeln åvilar J.S. Något erkännande från Jönköpingsbolaget om att man innehade motorcykeln för Norrtäljebolagets räkning eller något avtal mellan bolagen om förvaring har J.S. inte påvisat. Norrtäljebolaget har således inte haft besittningen vid J.S:s förvärv. Hans invändning om godtrosförvärv kan redan på denna grund inte godtas och han är därför och då annat inte framkommit än att han har motorcykeln i behåll, skyldig att utge motorcykeln till HD-bolaget.

Ersättning för värdeminskning

Hovrätten har därefter att ta ställning till om HD-bolaget äger rätt till ersättning för den värdeminskning som motorcykeln har genomgått till följd av användning och åldrande från den 23 maj 2002 då J.S. hämtade motorcykeln från Jönköpingsbolaget. I praxis har den som inte har gjort ett godtrosförvärv ålagts att utge ersättning för den skada som den rätte ägaren åsamkats till följd av att denne frånhänts egendomen (se NJA 1967 s. 321 och 1973 s. 170). Om förvärvaren inte längre har egendomen i behåll har ersättningen bestämts till det värde som egendomen hade vid förvärvet (se NJA 1996 s. 607). Det som J.S. har anfört i denna del leder inte till någon annan bedömning. Hovrätten finner därför att J.S. är ersättningsskyldig för den värdeminskning som motorcykeln har genomgått. Något skäl att jämka skadeståndet har inte framkommit.

– – –

Hovrättens domslut

1. Med upphävande av tingsrättens dom förpliktar hovrätten J.S. att utge motorcykeln av märke Harley-Davidson, V-Rod, årsmodell 2002, med registreringsnummer TJD 885 och med chassinummer 1HAZ142804418, till Harley-Davidson Sweden AB.

2. Hovrätten fastställer att J.S. är ersättningsskyldig för den värdeminskning som har uppkommit för motorcykeln från den 23 maj 2002 fram till dess att J.S. återlämnar motorcykeln till Harley-Davidson Sweden AB.

– – –

Referenten, adjungerade ledamoten Klara Håstad, var skiljaktig i fråga om skälen under rubriken godtrosförvärv på sätt som framgår av följande yttrande.

HD-bolaget har gjort gällande att det är T.P. eller A.-C.N. – och inte Norrtäljebolaget – som är att anse som överlåtare gentemot J.S.J.S. har bestritt detta. Utredningen visar att Norrtäljebolaget fick i uppdrag att hitta en saluförd motorcykel av aktuell modell och att Norrtäljebolaget i enlighet med detta uppdrag träffade avtal med T.P. i syfte att sälja motorcykeln vidare till J.S. Norrtäljebolaget erhöll provision för sitt arbete. Dessa omständigheter talar för att avtalet med T.P. ingicks i Norrtäljebolagets namn för J.S:s räkning och att J.S. därmed har köpt motorcykeln i kommission genom Norrtäljebolaget (se 4 § lagen (1914:45) om kommission). Vad J.S. och E.L. har uppgivit föranleder inte någon annan bedömning. Motorcykeln får därför anses ha överlåtits direkt från A.-C.N. (med T.P. som fullmäktig) till J.S.

T.P. hade besittning till motorcykeln då han i sin egenskap av säljare vid Jönköpingsbolaget hade omedelbar kontroll över motorcykeln som förvarades i Jönköpingsbolagets lokaler, oavsett om han hade rätt att lämna ut motorcykeln eller ej (jmf Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 50). Enligt förarbetena krävs att besittningen har överförts från överlåtaren (eller någon som hade föremålet för hans räkning) till förvärvaren (eller någon som innehade föremålet för hans räkning, prop. 1985/86:123 s. 20). Besittningen har överförts från T.P. (som uppgav att motorcykeln förvarades i Jönköpingsbolagets lokaler för A.-C.N:s räkning) till J.S. Om Norrtäljebolaget fick motorcykeln i sin hand eller ej saknar betydelse. I förarbetena har dock gjorts gällande att det även torde krävas att den som faktiskt har egendomen i sin besittning också är i god tro (prop. 1985/86:123 s. 19). Med hänsyn till att godtrosförvärv kan ske direkt från någon som felaktigt uppger sig vara ägare kan detta emellertid inte vara riktigt. Om en ondtroende besittare mot bättre vetande intygar att han besitter saken för överlåtarens räkning och förvärvaren tror att denne är ägaren, ger det överlåtaren samma sken av förfoganderätt som om överlåtaren själv innehade saken (se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 66 f.). Eftersom T.P. uppgivit att motorcykeln förvarades för A.-C.N:s räkning är detta krav uppfyllt.

Enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i dess lydelse före den 1 juli 2003 (numera 2 § andra stycket i samma lag) skall en förvärvare av lösöre anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

Den som köper motorfordon av en privatperson har en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över fordonet. Den som yrkesmässigt handlar med motorfordon åläggs ett strängare aktsamhetskrav än en privatperson, vilket innebär att det bland annat åligger en yrkesmässig förvärvare att genom kontroll i fordonsregistret eller på annat sätt skaffa sig tillförlitliga upplysningar om säljarens rätt att förfoga över fordonet (NJA 2005 s. 502 och NJA 2006 s. 45). Om förvärvaren företräds av ett ombud eller annan representant gäller att både huvudmannen och mellanmannen måste vara i god tro (prop. 1985/86:123 s. 20). Detta innebär att både J.S. och Norrtäljebolaget måste ha varit i god tro för att godtrosförvärv skall anses föreligga och att godtrosförvärv inte kan anses ha skett med mindre än att ovannämnda kontrollåtgärder har genomförts.

Av förarbetena framgår att för att en förvärvare skall anses ha varit i god tro måste förvärvaren åtminstone göra sannolikt att sådana omständigheter förelåg vid förvärvet att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen (prop. 1985/86:123 s. 21).

Eftersom Norrtäljebolaget yrkesmässigt handlade med motorfordon ålåg det Norrtäljebolaget att kontrollera säljarens rätt att förfoga över fordonet. Det är ostridigt att varken J.S. eller Norrtäljebolaget kontrollerat i fordonsregistret om A.-C.N. var motorcykelns rätte ägare. I regel kan visserligen kontakt med den tidigare ägaren utvisa att överlåtelsekedjan i denna del är korrekt och att den uppgivne ägaren inte gör gällande något äganderättsförbehåll till fordonet. Då T.P. var anställd som försäljare vid Jönköpingsbolaget skulle en köpare normalt sett vara berättigad att förlita sig på hans uppgifter utan att kontrollera dessa med annan representant för Jönköpingsbolaget. Av förhöret med E.L. framgår emellertid att T.P. till denne uppgav att motorcykeln såldes för hans sambo A.-C.N:s räkning. Vidare erlade Norrtäljebolaget betalning direkt till A.-C.N:s konto och erhöll kvittens undertecknad av A.-C.N., vilket gav skäl att misstänka att T.P. var den ende representanten för Jönköpingsbolaget som var insatt i transaktionen. J.S. och Norrtäljebolaget kan därför inte anses vara berättigade att förlita sig på T.P:s uppgifter i fråga om att A.-C.N. hade förvärvat motorcykeln och deras kontakt med T.P. kan därmed inte ersätta en kontroll i fordonsregistret. J.S. har därmed inte gjort sannolikt att sådana omständigheter förelåg vid förvärvet att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

Av det ovanstående följer att J.S. inte kan anses ha varit i god tro vid sitt förvärv av motorcykeln. Hans invändning om godtrosförvärv kan på denna grund inte godtas och han är därför och då annat inte har framkommit än att han har motorcykeln i behåll, skyldig att utge motorcykeln till HD-bolaget.

Högsta domstolen

J.S. överklagade och yrkade i själva saken att HD med ändring av hovrättens dom skulle fastställa tingsrättens dom.

HD-bolaget, i HD:s dom betecknat Harley-Davidson, bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Dag Victor, Marianne Lundius, Kerstin Calissendorff, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog, referent) meddelade den 22 december 2009 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

Sedan J.S. hos Norrtälje Bil & MC AB, som fått i uppdrag att sälja J.S:s bil, efterfrågat en motorcykel av märket Harley-Davidson modell V-Rod, lämnade Norrtäljebolagets ställföreträdare E.L. ett par förslag på begagnade och ombyggda motorcyklar av den modellen. Efter att ha avböjt dessa förslag fick J.S. av E.L. besked om att det fanns en fabriksny motorcykel av den efterfrågade modellen till försäljning hos Motorcyklar i Jönköping AB. Den hade köpts av en person som hade ångrat sig och inte ville ta ut den. Begärt pris var 210 000 kr medan J.S. till Norrtäljebolaget skulle betala 217 500 kr, vilket svarade mot listpriset.

J.S. bestämde sig för att köpa motorcykeln.

Norrtäljebolaget betalade efter anvisning av T.P., den försäljare hos Jönköpingsbolaget som E.L. hade kontakt med, 180 000 kr genom en insättning på ett konto tillhörigt A.-C.N. som var den person som ångrat sitt köp.

Norrtäljebolaget och J.S. enades om att J.S., som ändå skulle passera Jönköping på hemväg från Skåne, själv skulle hämta motorcykeln hos Jönköpingsbolaget och då betala resterande 30 000 kr.

J.S. sammanträffade därefter i enlighet med E.L:s anvisningar med T.P. i Jönköpingsbolagets affärslokaler och betalade då resterande 30 000 kr kontant. T.P. tillhandahöll ett av A.-C.N. utställt kvitto på 210 000 kr, vari Norrtäljebolaget angavs som betalare. Han fyllde också i handlingar för att motorcykeln skulle kunna registreras på J.S. – motorcykeln var då registrerad på Harley-Davidson – och hjälpte J.S. att teckna transportförsäkring för motorcykeln. Något köpekontrakt skrevs inte. Motorcykeln lämnades ut till J.S. med hjälp av Jönköpingsbolagets verkstadspersonal.

Dagen därpå gjorde J.S. och Norrtäljebolaget upp J.S:s förvärv av motorcykeln. I samband med det redovisade Norrtäljebolaget för försäljningen av J.S:s bil samt avräknades dels vad han erhållit för bilen, dels det kontantbelopp som han erlagt i Jönköping. Resterande belopp betalade J.S. till Norrtäljebolaget, som utställde ett kvitto på 217 500 kr avseende motorcykeln.

Norrtäljebolaget försattes sedermera i konkurs.

Det är ostridigt i målet att motorcykeln när den hämtades av J.S. ägdes av Harley-Davidson, att A.-C.N. aldrig förvärvat denna och att T.P. var sambo med A.-C.N. Det är vidare upplyst att T.P. sedermera fått lämna sin anställning hos Jönköpingsbolaget.

Att T.P. var sambo med A.-C.N. var känt av E.L. men inte av J.S.

Tvisten gäller om Harley-Davidson eller J.S. har rätt till motorcykeln. Det brott i fångeskedjan som orsakat tvisten om bättre rätt föreligger mellan Harley-Davidson och A.-C.N. Frågan är om det brottet läkts genom ett godtrosförvärv enligt bestämmelserna i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (i den lydelse lagen hade i maj 2002).

Av vem har J.S. köpt motorcykeln?

Harley-Davidson har gjort gällande att J.S:s fångesman är A.-C.N. medan J.S. har påstått att det är Norrtäljebolaget. I HD har Harley-Davidson förtydligat sin ståndpunkt så, att det görs gällande att Norrtäljebolaget agerat som kommissionär för J.S.

Som domstolarna funnit får det anses att Norrtäljebolaget är den part med vilken J.S. slutit avtal samt att kontakterna mellan E.L. och T.P. får anses innebära att ett avtal om köp har träffats mellan Norrtäljebolaget och A.-C.N. Annat är inte påstått än att Norrtäljebolaget gentemot T.P. har handlat i eget namn. Frågan blir därför om Norrtäljebolagets köp av motorcykeln har skett för egen räkning eller för J.S:s räkning på hans uppdrag (kommissionsköp).

Huruvida ett kommissionsuppdrag eller ett köp föreligger är att bedöma på grundval av omständigheterna och vad parterna får anses ha kommit överens om beträffande sina rättigheter och skyldigheter. När det gäller ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare i en bransch där inköpskommissionsuppdrag sällan förekommer, får utgångspunkten anses vara att avtalet utgör ett köp.

Att J.S. uppdrog åt Norrtäljebolaget att finna en motorcykel av en viss modell och att Norrtäljebolaget efterhörde om J.S. ville förvärva den motorcykel som T.P. erbjudit Norrtäljebolaget, sammantaget med att Norrtäljebolaget upplyste om sina egna förvärvsvillkor kan i viss mån anses tala för att det skulle röra sig om ett kommissionsuppdrag men utesluter inte att det är fråga om köp i två led. Att motorcykeln var oanvänd får dock anses tala för att fråga var om köp och inte kommission. Med hänsyn härtill och då det inte torde vara vanligt att en konsument uppträder som inköpskommittent vid förvärv av motorfordon i den etablerade handeln ska J.S. anses ha gjort ett beställningsköp hos Norrtäljebolaget.

Det har i målet inte gjorts gällande att Norrtäljebolaget skulle ha gjort ett godtrosförvärv. Frågan är därför om J.S. gjort ett godtrosförvärv från Norrtäljebolaget.

Allmänt om besittningskraven

Enligt 2 § godtrosförvärvslagen i lydelsen före den 1 juli 2003 gäller att den som förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro.

I bestämmelsen finns begreppet besittning som rekvisit i två led, dels ska den som förfogar över egendomen ha haft den i sin besittning, dels ska förvärvaren ha fått egendomen i sin besittning. Begreppet definieras inte i lagen.

Besittningsbegreppet kommer vid sidan av godtrosförvärvslagen till användning i många olika rättsliga situationer och kan inte tillskrivas någon specifik allmängiltig innebörd. Även med beaktande av det lämpliga i en enhetlig innebörd inom ramen för godtrosförvärvslagen, kan det inte antas att lagens två besittningsrekvisit har identiskt innehåll. (Jfr Torgny Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl. 1996, s. 53.)

Det är ostridigt att J.S. såsom förvärvare fått motorcykeln överlämnad (traderad) till sig på det sätt som förutsätts för ett godtrosförvärv. Det finns därför inte anledning att gå närmare in på vad som ligger i kravet på förvärvarens besittning.

När det gäller kravet på att den som förfogar över egendomen ska ha haft denna i sin besittning märks, att det besittningskravet främst syftar till att klargöra att ett godtrosförvärv förutsätter att de yttre förhållandena ska ge ett objektivt stöd för uppfattningen att överlåtaren har rätt att förfoga över egendomen (jfr SOU 1965:14 s. 81 ff. samt bl.a. Östen Undén, Svensk sakrätt I Lös egendom, 10 uppl. 1995, s. 142). Besittningen har således en legitimerande funktion (jfr Håstad, a.a. s. 65).

I kravet på överlåtarens besittning bör mot bakgrund av det anförda inte läggas mer än att överlåtaren till följd av sin fysiska kontroll över den överlåtna egendomen ska utåt ha framstått som berättigad att förfoga över denna på det sätt som skett. Huruvida besittningsläget är sådant att överlåtaren har sakrättsligt skydd mot sin fångesman saknar alltså betydelse i det hänseendet.

Har Norrtäljebolaget med hänsyn till besittningsförhållandena framstått som berättigat att förfoga över motorcykeln?

Utgångspunkten är alltså att J.S. köpt motorcykeln av Norrtäljebolaget och att den skulle levereras av Jönköpingsbolaget. Frågan om överlåtarens besittning avser därför om Norrtäljebolaget med hänsyn till de yttre förhållandena för J.S. framstod som berättigad att disponera över motorcykeln genom att T.P. på Norrtäljebolagets anvisning lämnade ut motorcykeln till J.S.

Den aktuella situationen skiljer sig inte från den vid ett beställningsköp då kunden själv hämtar varan hos säljarens leverantör. Det kan således konstateras att T.P. vid den angivna tidpunkten såsom försäljare för Jönköpingsbolaget hade direkt tillgång till motorcykeln, att han därför framstod som behörig att förfoga över den för ägarens räkning, och att han med biträde av Jönköpingsbolagets verkstadspersonal lämnade ut motorcykeln till J.S. Kravet på att egendomen ska ha funnits i Norrtäljebolagets besittning måste därför anses tillgodosett.

Vilken betydelse har det att besittaren T.P. var i ond tro?

I förarbetena till godtrosförvärvslagen har uttalats att när den förvärvade egendomen finns hos någon annan än överlåtaren och besittningsövergången sker genom att denne underrättas om förvärvet, det enligt allmänna rättsprinciper torde fordras att den som har egendomen i sin besittning är i god tro om överlåtarens rätt för att något godtrosförvärv ska uppkomma (prop. 1985/86:123 s. 19; beträffande tidigare uttalanden i förarbeten och rättslitteraturen, se Henrik Hessler i Festskrift till Welamson, 1987, s. 246 ff. med hänvisningar; att rättsfallet NJA 1985 s. 121 inte uppmärksammats, se bl.a. Gösta Walin, Panträtt, 2 uppl. 1998, s. 178 ff.). T.P. har ostridigt inte varit i god tro.

Om besittaren vid besittningsövergången är uppdragstagare till förvärvaren finns det enligt allmänna rättsprinciper anledning att kräva god tro hos honom. Så möjligen även när besittaren genom förvärvarens kontakt med honom får anses ha kommit att inta ställning av uppdragstagare åt denne genom att den fortsatta besittningen är för förvärvarens räkning (jfr SOU 1965:14 s. 86 och NJA 1931 s. 741). Det typiska fallet är att besittaren genom att underrättas om överlåtelsen övergår från att vara medelbar besittare för överlåtaren till att vara det för förvärvaren.

Annorlunda får det emellertid anses förhålla sig när besittaren är uppdragstagare till endast överlåtaren. Det saknas då stöd i allmänna rättsprinciper för att ställa krav på dennes goda tro. I det fallet är det avgörande inte vad besittaren vet eller inte vet, utan om besittningsförhållandena är sådana att överlåtaren framstår som berättigad att förfoga över egendomen (jfr Henrik Hessler, Allmän Sakrätt, 1973, s. 123 och Håstad, a.a. s. 66 f.). Förarbetsuttalandets hänvisning till allmänna rättsprinciper när det gäller kravet på god tro hos en medelbar besittare måste antas avse situationen när denne är att jämställa med en uppdragstagare för förvärvaren.

I förevarande fall har T.P. i enlighet med Norrtäljebolagets anvisning lämnat ut motorcykeln till J.S. Han får då anses ha haft motorcykeln i besittning för Norrtäljebolagets räkning för att lämna ut den till J.S. Han kan emellertid inte genom de kontakter som förevarit anses ha intagit ställning av uppdragstagare till J.S. I det läget saknar ond tro hos T.P. betydelse för J.S:s möjlighet att göra ett godtrosförvärv av motorcykeln.

Har J.S. varit i sådan god tro som krävs för ett godtrosförvärv?

Nästa fråga blir om J.S. med beaktande av även andra omständigheter än besittningen ska anses ha varit i sådan god tro som krävs för ett godtrosförvärv.

Enligt 3 § godtrosförvärvslagen i lydelsen före den 1 juli 2003 (numera 2 § andra stycket) ska en förvärvare av lösöre anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

De yttre omständigheter, som J.S. haft kännedom om, kan inte i sig anses ha varit sådana att de bort göra honom misstänksam beträffande Norrtäljebolagets rätt till motorcykeln.

J.S. köpte motorcykeln från Norrtäljebolaget, som var ett i branschen etablerat företag och som sålde begagnade fordon. En privatperson som gör ett förvärv i den reguljära handeln kan normalt inte anses ha någon undersökningsplikt om det inte finns särskild anledning att misstänka att säljaren inte fick förfoga över egendomen (prop. 1985/86:123 s. 22). Det har i målet inte framkommit att det skulle ha förelegat någon sådan särskild anledning.

Slutsats

Av det anförda följer att J.S. gjort ett godtrosförvärv av motorcykeln. Med ändring av hovrättens dom ska därför tingsrättens domslut fastställas.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut.

– – –

HD:s dom meddelad: den 22 december 2009.

Mål nr: T 3390-07.

Lagrum: 2 och 3 §§ lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.

Rättsfall: NJA 1931 s. 741 och NJA 1985 s. 121.