Muntlighetsprincipen

Vittnen och parter ska höras muntligen, inte via inlämnade eller upplästa inlagor.

Muntlighetsprincipen, som är huvudregeln vid tvistiga tvistemål och brottmål, innebär att vittnen och parter ska höras muntligen, och att parterna som huvudregel inte får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor (dvs ett uppläsningsförbud). Den finns uttryckt i RB 43:5 (tvistemål, se även RB 42:13) samt RB 46:5 (brottmål). Muntlighetsprincipen är en konsekvens av omedelbarhetsprincipens krav på att rätten ska avgöra målet på vad de sett och hört under huvudförhandlingen -- detta då det anses svårare att vid lyssning tillgodogöra sig innehåll på skriftspråk jämfört med talspråk.

Det kan dock vara tillåtet att läsa upp exempelvis en redogörelse för komplicerade tekniska förhållanden om detta gör att omständigheterna blir lättare att förstå.

Undantag från muntlighetsprinceipen:

• Otvistiga tvistemål, som behandlas med summarisk process, använder skriftlig handläggning
• Mål där endast rättsfrågan (inte någon bevisfråga) är tvistig kan avgöras utan huvudförhandling (RB 42:18 1 st 5 p)