Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 9

NU 1975:9

Nr 9

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

I detta betänkande behandlas - med de undantag som anges nedan - propositionen 1975:1 bilaga 12, såvitt denna bilaga hänvisats till näringsutskottet. Förutom motioner som mera direkt hänför sig till framställningarna om anslag behandlas - under punkten Exportfrämjande åtgärder - en motion om åtgärder för ökad export av byggvaror.

Frågan om anslag till nordiska ministerrådssekretariatet (punkten A 6 på driftbudgeten) avses bli föremål för särskild proposition.

Utskottet ämnar i betänkanden med anledning av följande propositioner behandla de avsnitt i propositionen 1975:1 bilaga 12 som gäller här angivna ändamål:

propositionen 1975:47: Svenska turisttrafikförbundet (punkten B 7 på driftbudgeten),

propositionen 1975:41: kostnader för vissa nämnder m. m. (punkten C 3 på driftbudgeten),

propositionen 1975:40: statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket (s. 49-57 samt punkterna D 4 och D 5 på driftbudgeten).

HANDELSDEPARTEMENTET M. M.

1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten Al (s. 15 f.) och hemställer

att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 7 322 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 2 (s. 16) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. förbudgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 3 (s. 16) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 150 000 kr.

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 9

NU 1975:9

4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 4 (s. 16 f.) och hemställer

att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 230 000 kr.

5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 5 (s. 17) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 225 000 kr.

FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.

6. Sveriges exportråd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 1 (s. 19-27) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för handelsdepartementet förordat sluta avtal med Sveriges allmänna exportförening om fortsatt drivande av Sveriges exportråd,

2. antager förslag till lag om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,

3. till Sveriges exportråd för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 3 400 000 kr.

7. Handelssekreterare. Regeringen har under punkten B 2 (s. 27-31) föreslagit riksdagen att till Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 17 234 000 kr.

1 motionen 1975:387 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) hemställs att riksdagen beslutar att en tjänst som handelssekreterare med uppgift att främja de mindre och medelstora företagens export inrättas i Köpenhamn.

Motionen

Den svenska exporten till Danmark, Finland och Norge uppgick under år 1973 till 25,9 procent av Sveriges totala export, anför motionärerna. De nordiska länderna utgör numera Sveriges största exportmarknad, särskilt betydelsefull för de mindre industriföretagen. Motionärerna erinrar om att den kommersiella bevakningen av den nordiska marknaden byggts ut genom

NU 1975:9

att en handelssekreterartjänst i Finland inrättats år 1974 samt att i årets budgetproposition en motsvarande tjänst föreslås inrättad i Norge. Trots framställning från Sveriges exportråd har emellertid ingen motsvarande förstärkning föreslagits för den danska marknaden, säger motionärerna. De anser att det finns behov av en bättre kommersiell representation även i Danmark, inte minst mot bakgrund av att exporten dit under de tre första kvartalen 1974 uppgick till 4,5 miljarder kr., vilket är 1 miljard kr. mer än exporten till Finland under samma tid.

Utskottet

Den kommersiella servicen till svensk exportindustri föreslås i propositionen bli ytterligare utbyggd genom att handelssekretariatet i Beirut förstärks och att nya handelssekreterarkontor inrättas i Teheran och Oslo.

I motionen 1975:387 uttalas att det i propositionen föreslagna handelssekreterarkontoret i Oslo är en välkommen förstärkning men att det även behövs en bättre kommersiell bevakning av den danska marknaden, som år 1973 var Sveriges i storleksordning tredje exportmarknad. Motionärerna föreslår att en tjänst som handelssekreterare med uppgift att främja de mindre och medelstora företagens export inrättas i Köpenhamn.

Möjligheterna att tillgodose svensk exportindustris behov av spcecialiserade kommersiella tjänster ökas väsentligt genom den utbyggnad av handelssekretararorganisationen som föreslås i propositionen. Utvecklingen och investeringsplanerna i de oljeproducerande länderna medför ökade exportmöjligheter för svenska företag. Att ett handelssekreterarkontor inrättas i Teheran och att kontoret i Beirut förstärks är därför väl motiverat.

Förslaget att ett handelssekreterarkontor skall inrättas i Oslo innebär att ytterligare ett steg tas till fullföljande av statsmakternas beslut år 1974 om förstärkt bevakning av den nordiska marknaden.

Utskottet finner förslagen i propositionen väl avvägda och avstyrker alltså motionen 1975:387.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:387 till Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 17 234 000 kr.

8. Exportfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 3 (s. 31-37) föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 14 130 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna 1975:917 av herr Nyhage m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att det nuvarande stimulansprogrammet för teko-industriernas ex -

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 9

NU 1975:9

portansträngningar fortsätts under ytterligare en treårsperiod och att under budgetåret 1975/76 anvisas ett belopp av 5 milj. kr.,

1975:1615 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att motionens förslag beaktas i avsikt att skapa fler arbetstillfällen för byggbranschens personal genom stödåtgärder för ökad export av byggvaror,

1975:1632 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om fortsatt statligt stöd för exportfrämjande åtgärder till den manuellt arbetande glasindustrin att under budgetåret 1975/76 utgå med ett oförändrat belopp av 700 000 kr.,

2. medger att för budgetåret 1975/76 ramen för statsgaranti för lån till denna industri hålls oförändrad vid 4 milj. kr.

Textilrådet och konfektionsindustriföreningen har gemensamt kommit in med en skrivelse till utskottet angående bidraget för exportfrämjande åtgärder till teko-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin.

Motionerna

Förslaget i propositionen att det särskilda exportstöd till teko-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin som har utgått sedan budgetåret 1970/71 inte skall förlängas kritiseras i två motioner.

I motionen 1975:917 påpekas att exporten av teko-varor, som år 1970 uppgick till ca 1 000 milj. kr., har ökat kraftigt och nu uppgår till ca 2 000 milj. kr. Motionärerna anför vidare att den svenska teko-industrin under de närmaste åren torde komma att möta en hårdare konkurrens från EGländerna allteftersom tullavtrappningen fullföljs. Med hänsyn till konjunkturnedgången i Europa anses man också få räkna med en kärvare situation för teko-produkter såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaderna. Motionärerna erinrar om att fackföreningar, branschorganisationer, kommerskollegium och samarbetskommittéerna för textilindustrin och konfektionsindustri n har uttalat sig för en fortsättning av stimulansprogrammet. De menar att det är dålig ekonomi att inte nu fullfölja ansträngningarna, då värdet av de medel som tidigare satsats lätt kan gå förlorat.

I motionen 1975:1632 anförs att glasindustrins export måste öka, om sysselsättningen vid glasbruken skall kunna bibehållas. Motionärerna framhåller att statens industriverk, kommerskollegium och Sveriges exportråd under hösten 1974 understrukit betydelsen av att den manuellt arbetande glasindustrin även efter innevarande budgetårs utgång får fortsatt branschstöd för exportfrämjande åtgärder. De påpekar att svensk glasindustri - samtidigt som den har ett alltmer ogynnsamt kostnadsläge - i sina exportsträvanden möter hårdare konkurrens från maskintillverkat glas, försvagad konjunktur på de viktigaste marknaderna och ökat behov av investeringar i marknader och produktutveckling. Den höjning av anslaget till exportfrämjande åtgärder med 3 milj. kr. som föreslås i propositionen bör, anser motionärerna,

NU 1975:9

bedömas med hänsyn till att de särskilda branschstöden till teko- och glasindustrierna om sammanlagt 7 200 000 kr. dras in. Totalt sett är det därför, menar de, inte fråga om en ökning av resurserna utan om en inte oväsentlig minskning.

1 motionen 1975:1615 föreslås en rad åtgärder för att den överkapacitet som för närvarande finns inom byggnadsbranschen skall kunna utnyttjas för ökade exportinsatser. Förslagen går sammanfattningsvis ut på följande. Svenskt byggfolk av alla kategorier - även inom anläggningsbranschen - bör få förvärva samarbetsvana, marknadserfarenhet och kunskap i marknadsföring inriktad på export av byggnader, byggmaterial och byggnadsutrustning. Målet att åstadkomma nordisk och internationell standardisering bör uppmärksammas i utbildningen. En central utprovningsstation av typ ”byggarbetsplats” bör anordnas för försöksverksamhet och utbildning inriktad på världsmarknadens olika behov. Ett samarbetsorgan för byggbranschen bör organiseras med uppgift att svara på förfrågningar från utlandet. Exportinriktad byggverksamhet bör underlättas genom lån och bidrag. Medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör i högre grad utnyttjas för meningsfylld verksamhet inom byggbranschens exportsektor, varvid sysselsättningssvaga områden och mindre företag bör prioriteras. En byggattaché bör tillsättas på lämpligaste ställe i Europa och en informationsskrift om existerande exportfrämjande åtgärder bör utarbetas.

Skrivelse frän Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen

I sin skrivelse till utskottet uttalar Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen att organisationerna finner det synnerligen angeläget att det hittillsvarande exportstödet bibehålls oreducerat i sin nuvarande omfattning. Organisationerna kritiserar den utvärdering av exportstödet till teko- och glasindustrierna som på uppdrag av chefen för industridepartementet utförts av företagsekonomiska institutionen vid universitetet i Uppsala och som redovisas i propositionen. Beträffande exportutvecklingen anförs att nu tillgängliga uppgifter visar att de företag som erhållit individuella bidrag under samtliga budgetår från 1970/71 till 1973/74 har ökat sitt sammanlagda exportvärde mellan 1971 och 1973 med 52 procent. Övriga branschföretags exportvärde har under samma tid ökat med 33 procent. Det torde vara helt uppenbart att kontinuiteten i de individuella bidragen verksamt har bidragit till en eftersträvad snabb exportutveckling, säger organisationerna. De påpekar att frågan om hur förekomsten av exportbidragsprogrammet som sådant påverkat företagens planering av exportaktiviteter endast berörts periferiskt. De anser det emellertid framgå av de studier som ligger till grund för utvärderingen att exportstödsprogrammet påverkat en majoritet av de undersökta företagen till att planera för en större och snabbare expansion av sin exportförsäljning. Vidare uttalas att Sveriges konkurrensläge gentemot EG till följd av tullavtrappningen har successivt förändrats.

NU 1975:9

6 Utskottet

De svenska företagens ansträngningar att öka sin export har under de senaste åren fått ett ökat statligt stöd. Detta har främst inriktats på branscheller temabundna aktiviteter. I propositionen föreslås en ökning av medlen för exportfrämjande insatser med 3 milj. kr. Departementschefen uttalar att dessa medel i första hand bör användas för åtgärder som stödjer företagens exportansträngningar på ett konkret säljfrämjande sätt och förbehållas branscher som inte får särskilt stöd. Textil- och konfektionsindustrierna (tekoindustrierna) och den manuellt arbetande glasindustrin har sedan budgetåret 1970/71 erhållit särskilt bidrag för exportfrämjande åtgärder. Detta exportstöd ingår i ett stimulansprogram som omfattar dels lånegarantier till industrin och statsfinansiering av exportkonsulter, dels utbildningsstöd och stöd till strukturomvandling. Exportstödet avsågs ursprungligen verka i fyra år för teko-industrierna och i tre år för glasindustrin men har förlängts i två omgångar i avvaktan på resultatet av en utvärdering av exportprogrammet. I denna utvärdering,som nu redovisas i propositionen, konstateras att det stöd som lämnats i form av individuella kontantbidrag till enskilda företag inte har åstadkommit någon nämnvärd förändring i företagens exportbeteende. De bidrag som utgått till kollektiva exportprojekt har däremot positivt påverkat företagens exportbeteende och bidragit till att öka effektiviteten i exportsatsningarna. På grundval av utvärderingens resultat uttalas i propositionen att det särskilda exportstödet till teko- och glasindustrierna inte bör förlängas.

Detta förslag kritiseras i motionerna 1975:917 och 1975:1632. I båda motionerna anförs att utvecklingen inom de båda branscherna motiverar ett fortsatt bidrag för exportfrämjande åtgärder. 1 den förra motionen yrkas att det nuvarande stimulansprogrammet för teko-industriernas exportansträngningar skall fortsätta ytterligare en treårsperiod och att ett belopp av 5 milj. kr. skall anvisas för ändamålet under budgetåret 1975/76. Hemställan i motionen 1975:1632 går ut på beslut avseende budgetåret 1975/76 om dels fortsatt statligt stöd för exportfrämjande åtgärder till den manuellt arbetande glasindustrin med ett oförändrat belopp av 700 000 kr., dels en oförändrad ram av 4 milj. kr. för statsgaranti för lån till denna industri.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att det särskilda exportstödet till teko- och glasindustrierna klart angivits böra ha en tidsbegränsad utsträckning. I sitt förslag om införande av ett stimulansprogram för de nämnda branscherna (prop. 1970:41) framhöll chefen för industridepartementet att åtgärdernas tidsbegränsade utsträckning vore viktig både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de konkurrensregler som Sverige i olika internationella organisationer förbundit sig att följa. Detta uttalande lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen (SU 1970:60).

Utskottet delar uppfattningen att det - med hänsyn till utvecklingen inom

NU 1975:9

de aktuella branscherna - är befogat att stöd ges åt företagens ansträngningar att öka sin export. Staten fortsätter också att göra insatser i detta syfte. Den pågående utbyggnaden av organisationen för det svenska exportfrämjandet och ökningen av medlen för exportfrämjande åtgärder bör göra det möjligt att i huvudsak tillgodose teko- och glasindustriernas behov av stöd till kollektiva branschprojekt. Utskottet finner därför inte anledning att i enlighet med motionärernas yrkanden ta en annan ställning än regeringen till frågan om förlängning av det särskilda exportstödet till dessa industrier. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på att det utbildnings- och omställningsprogram, för vilket medel utgår under industridepartementets huvudtitel, föreslås löpa i ytterligare två år (prop. 1975:1 bil. 15 punkten B 7).

Exportstödet omfattar som nämnts i det föregående även statsgarantier för lån till industrin. Som en följd av ställningstagandet i fråga om det särskilda exportstödet föreslås under en följande punkt (B 6) i propositionen att ytterligare lånegarantier inte skall lämnas efter innevarande budgetårs utgång. Yrkandet i motionen 1975:1632 tar beträffande glasindustrin särskilt upp denna del av exportstödsprogrammet. Även yrkandet i motionen 1975:917 får anses innefatta att systemet med lånegarantier skall bibehållas. Med hänvisning till sitt ställningstagande till det särskilda exportstödet tillstyrker utskottet propositionen i vad gäller avveckling av systemet med lånegarantier och avstyrker alltså motionerna i detta avseende.

En rad förslag till åtgärder med syfte att stimulera och stödja byggbranschens export förs fram i motionen 1975:1615. Förslagens innebörd framgår av det referat som lämnats i det föregående (s. 5).

I propositionen redovisas att exportfrämjande åtgärder inom byggbranschen har begärts av Byggbranschens samarbetsråd. Dess förslag om ett särskilt exportstödsprogram har remissbehandlats,och remissinstanserna har i huvudsak ställt sig negativa till förslaget. Departementschefen avvisar förslaget och påpekar att exportstöd till byggbranschen redan nu ges inom ramen för de medel som står till förfogande för exportfrämjande åtgärder. Utskottet hänvisar härtill och finner inte anledning att föreslå riksdagen att göra den av motionären önskade framställningen till regeringen.

Vad som i övrigt anförs och föreslås i propositionen under denna punkt kan utskottet ansluta sig till.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975:917 och 1975:1632 till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 14 130 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1615.

NU 1975:9

9. Svenska handelskamrer i utlandet m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 4 (s. 37-39) och hemställer

att riksdagen till Svenska handelskamrer i utlandet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 1 136 000 kr.

10. Importkontoret för u-landsprodukter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 5 (s. 39 f.) och hemställer

att riksdagen till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

11. Täckande av förluster på grund av garantier för lån till teko-industri samt manuellt arbetande glasindustri. Regeringen har under punkten B 6 (s. 40) föreslagit riksdagen att till Täckande av förluster på grund av garantier för lån till teko-industri samt manuellt arbetande glasindustri för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Utskottet

Vad beträffar frågan om avveckling eller bibehållande av systemet med lånegarantier för här aktuellt ändamål hänvisas till vad utskottet anfört i det föregående (punkten 8, s. 7) vid behandlingen av anslaget till exportfrämjande åtgärder. Mot förslaget till medelsanvisning under nu förevarande punkt har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av garantier för län till teko-industri samt manuellt arbetande glasindustri för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 450 000 kr.

KOMMERSKOLLEGIUM M. M.

12. Kommerskollegium. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 1 (s. 42 f.) och hemställer

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 10 448 000 kr.

13. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten C 2 (s. 44) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. förbudgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 522 000 kr.

NU 1975:9

9 PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR

14. Marknadsdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 1 (s. 46 f.) och hemställer

att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 015 000 kr.

15. Näringsfrihetsombudsmannen. Regeringen har under punkten D2 (s. 47) föreslagit riksdagen att till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 1 979 000 kr.

1 detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1975:1666 av herr Romanus (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sammanförande av KO- och NO-ämbetena till en gemensam myndighet, förslagsvis kallad marknadsombudsmannen.

NO- och KO-ämbetenas uppgifter och organisation

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) handhar uppgifter som tillkommer honom enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. NO skall verka för att skadliga konkurrensbegränsningar undanröjs och har att påkalla förhandling om detta inför marknadsdomstolen. Allmänt åtal för överträdelse av förbuden mot bruttoprissättning och anbudskarteller får väckas endast efter anmälan eller medgivande av NO. NO ingriper i princip på eget initiativ. I praktiken föranleds många ingripanden av anmälningar från enskilda företag som anser sig utsatta för konkurrensbegränsande åtgärder. Innan ett ärende hänskjuts till marknadsdomstolen bereds parterna tillfälle att undanröja konkurrensbegränsningen. Detta sker mycket ofta, varför flertalet ärenden brukar klaras av utan prövning hos marknadsdomstolen. - NO biträds i sin tjänstutövning närmast av en ställföreträdare. Totalt finns vid NO-ämbetet 20 tjänster, varav 14 för handläggande personal. Verksamheten är uppdelad på rotlar. Bland uppgifterna för statens pris- och kartellnämnd (SPK) ingår att fungera som utredningsorgan åt NO.

Konsumentombudsmannen (KO) handhar uppgifter som tillkommer honom enligt lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. KO skall övervaka marknaden och svara för utredningar och förhandlingar i marknadsförings- och avtalsvillkorsärenden. Han bör normalt i första hand söka åstadkomma rättelse på frivillig väg. Det ankommer på KO att föra ärenden under marknadsdomstolens prövning enligt generalklausulerna i de båda lagarna. KO har fått vissa befogenheter att utfärda förbudsföreläggande, som blir giltigt om det godtas av den berörda parten. Liksom NO biträds KO i sin tjänstutövning närmast av en ställföreträdare. Totalt finns vid KO-ämbetet 22

NU 1975:9

tjänster, varav 14 för handläggande personal. Härutöver utnyttjas viss extra personal. Verksamheten är uppdelad på olika enheter för marknadsföringsärenden, för ärenden om oskäliga avtalsvillkor och för information.

Motionen

NO och KO har ytterst samma uppgift, säger motionären, nämligen att skydda konsumenterna mot företag som på marknaden uppträder på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt. Genom en integrering av de två myndigheterna skulle NO tillföras marknadsrättslig expertis, som skulle kunna tillföra NO:s granskning ytterligare en aspekt, samtidigt som KO skulle få större möjligheter att bedöma hur viss marknadsföring genom sin påverkan på konkurrensförhållandena skadar konsumenterna.

Tillkomsten av nuvarande organisation

NO-ämbetet inrättades vid konkurrensbegränsningslagens införande år 1953.

KO-ämbetet tillkom 1971, då lagen om otillbörlig marknadsföring trädde i kraft. Den utredning på vars arbete lagförslaget byggde - utredningen om illojal konkurrens (SOU 1966:71) - hade närmast tänkt sig att någon befintlig myndighet, exempelvis kommerskollegium, skulle få uppgiften att vid sidan av konsument- och löntagarorganisationerna bevaka de allmänna konsumentintressena, bl. a. genom att föra förbudstalan enligt den avsedda lagen. Utredningen hade dock inte velat avvisa tanken på att uppgiften skulle anförtros åt en särskild konsumentombudsman i enlighet med ett av riktprisutredningen framlagt förslag (SOU 1966:48).

Vid lagförslagets remiss till lagrådet berörde chefen för justitiedepartementet - efter samråd med chefen för handelsdepartementet - den aktuella organisationsfrågan (prop. 1970:57 s. 61). Åtskilliga skäl sades tala för en sammankoppling mellan organisationen för administrering av konkurrensbegränsningslagstiftningen och den organisation som skulle handha den nya generalklausulen mot otillbörlig reklam och marknadsföring. Särskilt pekades på att denna generalklausul inte fick tillämpas så, att den kom i konflikt med de principer som låg bakom konkurrensbegränsningslagstiftningen. Det betecknades samtidigt som viktigt att principen om fri konkurrens inte gavs så stor räckvidd att den sanktionerade otillbörliga konkurrensmetoder.

Det effektivaste sättet att undvika konfliktrisker av olika slag sades vara att helt samordna administrationen av de båda lagarna. Enligt departementschefens mening var det emellertid tillräckligt om den dömande funktionen förenades hos ett och samma organ. Övervakningsuppgiften skulle sannolikt skötas effektivare om vartdera området fick sin egen ombudsman. Bl. a. borde beaktas att kraven på utredning enligt de båda lagarna skilde sig ganska avsevärt. Bedömningen enligt konkurrensbegränsningslagen skulle

NU 1975:9

ske huvudsakligen efter ekonomiska kriterier, medan bedömningen enligt lagen om otillbörlig marknadsföring främst skulle vara av etisk art. Inom ramen för konkurrensbegränsningslagen krävdes ofta komplicerade ekonomiska utredningar, för vilket ändamål NO hade SPK till sitt förfogande. Utredningar i ärenden om otillbörlig marknadsföring kunde däremot i regel antas bli ganska enkla. Problemen låg här mera på värderings- och bedömningsplanet.

Uttalandet var baserat bl. a. på en promemoria om vissa organisationsfrågor i samband med den nya lagen. I promemorian, som utarbetats av en särskild arbetsgrupp, behandlades utförligt de organisatoriska frågor som skulle uppstå om administrationen av den nya lagen sammankopplades med administrationen av konkurrensbegränsningslagen. Vidare redovisades vissa allmänna synpunkter på lämpligheten av en sådan sammankoppling och diskuterades alternativa lösningar.

1 anslutning till vad som anförts i lagrådsremissen utarbetades en departementspromemoria (Ds Ju 1969:27) rörande den närmare utformningen av reglerna om de nya organen. Enligt denna promemoria borde ett nytt dömande organ, marknadsrådet, överta näringsfrihetsrådets uppgifter och handlägga ärenden enligt båda de berörda lagarna. Ett nytt organ, konsumentombudsmannen, skulle inrättas för de övervakande och utredande uppgifterna enligt lagen om otillbörlig marknadsföring. Denna lösning av de organisatoriska frågorna tillstyrktes eller lämnades utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Lämpligheten av att anförtro den övervakande funktionen enligt den nya lagen åt en från NO fristående konsumentombudsman underströks av bl. a. näringsfrihetsrådet och NO.

I propositionen rörande marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 162) uttalade departementschefen att utfallet av remissbehandlingen stärkte hans övertygelse att den lösning han hade förordat i lagrådsremissen var lämplig och borde genomföras. Detta föreslogs i propositionen och godtogs av riksdagen (3LU 1970:45) utan motion eller reservation med yrkande i annan riktning.

Aktuella reformfrågor

Reklamutredningen har i betänkandet (SOU 1974:23) "Reklam V. Information i reklamen" föreslagit en lag om information i reklam och annan marknadsföring, vilken i likhet med marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen förutsätter myndigheter för förhandlingar och tillsyn. Härigenom aktualiseras frågan om KO:s arbetsuppgifter (se prop. 1975:1 bil. 12 s. 49).

Utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen har nyligen inlett en genomgripande översyn av den lag varpå NO:s verksamhet är baserad. I direktiven betonas bl. a. att bedömningen av olika konkurrensmetoder och åtgärder av företagen som påverkar koncentrations -

NU 1975:9

utvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan positiva och negativa effekter på såväl kort som lång sikt.

Utskottet

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och konsumentombudsmannen (KO) har i viss mån besläktade uppgifter. Båda har att ingripa mot åtgärder som kan betecknas som avarter inom det marknadsekonomiska systemet. Deras verksamhetsformer är också likartade. I forsta hand skall såväl NO som KO försöka åstadkomma rättelse på frivillig väg. Båda har befogenhet att anhängiggöra ärenden hos marknadsdomstolen.

NO-ämbetet tillkom liksom konkurrensbegränsningslagen (1953:603), som ligger till grund för NO:s verksamhet, för mer än två årtionden sedan. KO-ämbetet infördes år 1971, då marknadsföringslagen (1970:412) trädde i kraft. Ytterligare uppgifter har tillagts KO genom avtalsvillkorslagen (1971:112). Både NO:s och KO:s verksamhetsfält är för närvarande föremål för överväganden. En utredning (H 1974:05) är sedan hösten 1974 sysselsatt med en översyn av konkurrensbegränsningslagen. Inom regeringskansliet prövas dels ett förslag av KO om vissa ändringar i marknadsföringslagen, dels reklamutredningens förslag i betänkandet (SOU 1974:23) ”Reklam V. Information i reklamen” till en lag om information i reklam och annan marknadsföring, enligt vilken KO skulle få ytterligare arbetsuppgifter.

Införandet av ett särskilt KO-ämbete vid sidan av det redan existerande NO-ämbetet var, som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående, grundat på ingående prövning av olika organisationsalternativ. Därvid uppmärksammades såväl sambandet mellan NO:s och KO:s funktioner som skillnaderna bl. a. i fråga om arten av de utredningar som deras avgöranden baseras på.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att nu begära förslag till en organisation på det här aktuella området uppbyggd efter andra grundlinjer än dem som fastställdes år 1970. Motionen 1975:1666 avstyrks följaktligen av utskottet.

Mot förslaget till medelsanvisning under denna punkt har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 979 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1666.

16. Konsumentombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 3 (s. 48 f.) och hemställer

att riksdagen till Konsumentombudsmannen för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 2 630 000 kr.

NU 1975:9

17. Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D8 (s. 65 f.) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner den förändring beträffande hemsändningsbidrag som chefen för handelsdepartementet förordat,

2. till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

3. medger att kreditgaranti för lån till anskaffning av varulager under budgetåret 1975/76 beviljas intill ett belopp av 2 000 000 kr.

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.

18. Patent- och registreringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 1 (s. 68-78) och hemställer

att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 45 604 000 kr.

19. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 2 (s. 79) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 5 500 000 kr.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

20. Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd. Regeringen har under punkten V:8 (s. 100 f.) föreslagit riksdagen att till Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna 1975:221 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av reglerna för statligt stöd till kommersiell service i glesbygd att stödet även kommer att omfatta förvärv av butiksfastighet,

1975:616 av herr Boström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till driftstöd till vissa dagligvarubutiker i glesbygd enligt i motionen angivna villkor och så konstruerat att konkurrensneutralitet kan vidmakthållas.

NU 1975:9

14 Gällande bestämmelser

Enligt kungörelsen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utgår - i syfte att tillförsäkra befolkningen i glesbygd tillfredsställande kommersiell service - statligt stöd till kommun i form av hemsändningsbidrag och till näringsidkare i form av investeringsstöd. Investeringsstöd utgår till näringsidkare med fast försäljningsställe, där dagligvaror säljs. Det får endast avse försäljningsställe som är lokaliserat i överensstämmelse med kommunal serviceplanering och som genom stödet bedöms kunna vidmakthållas på någon sikt. Om särskilda skäl föreligger kan investeringsstöd utgå också för fordon som används av näringsidkare som kringför dagligvaror till försäljning. Investeringsstöd utgörs av avskrivningslån, investeringslån och kreditgaranti. Lån av de slag som nämnts utgår dels för ny-, till- eller ombyggnad av affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten samt inredning och utrustning, dels för ombyggnad, större reparation, inredning och utrustning av fordon i angivet fall. Kreditgaranti kan lämnas för anskaffning av varulager i verksamhet för vilken investeringsstöd utgått.

Fråga om stöd enligt kungörelsen prövas med vissa undantag av länsstyrelsen såvitt gäller hemsändningsbidrag och av konsumentverket såvitt gäller investeringsstöd.

Till konsumentverket är knuten en rådgivande nämnd för glesbygdsfrågor, glesbygdsnämnden, med uppgift att bistå verket vid prövning av ärenden enligt den refererade kungörelsen.

Motionerna

I motionen 1975:221 betecknas det som en brist i bestämmelserna om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd att sådant stöd inte kan beviljas för inköp av butiksfastighet. Motionärerna anför att stora kapitalinvesteringar oftast fordras vid förvärv av butiksfastighet. Det kan vara svårt för en nytillträdande affärsinnehavare att få krediter, i varje fall med tillräckligt lång amorteringstid och till sådana räntesatser att den årliga kapitalkostnaden kan hållas på en så låg nivå att rörelsen orkar bära den. För att den pågående nedläggningen av butiker i glesbygden skall motverkas bör, enligt motionärerna, möjligheterna att få statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utvidgas att även omfatta förvärv av fastighet avsedd för dagligvarubutik.

Även motionen 1975:616 tar upp frågan om hur kommersiell service i glesbygden skall kunna vidmakthållas. Motionärerna hänvisar till en utredning om glesbygdshandelns villkor som länsstyrelsen i Norrbottens län utfört under åren 1972 och 1973. Enligt denna utredning förelåg ett stort investeringsbehov. Glesbygdsbutikernas dåliga lönsamhet skulle dock göra det omöjligt för butiker att självfinansiera erforderliga investeringar. Det

NU 1975:9

finns enligt utredningen risk för att endast större glesbygdsorter skulle klara av att självständigt bära upp butiker och att stora glesbygdsområden skulle bli utan fasta butiker. Motionärerna instämmer i den slutsats som utredningen utmynnade i, nämligen att det finns skäl att pröva om någon form av statligt driftstöd skulle kunna införas.

Utskottet

För kommersiell service i glesbygd lämnas, såsom närmare redovisats i det föregående, enligt kungörelsen 1973:608 statligt stöd i form av hemsändningsbidrag och för investeringsändamål. Konsumentverket har den övergripande tillsynen över detta stöd och bistås vid prövningen av stödärenden av en till verket knuten rådgivande nämnd, glesbygdsnämnden. Verket har vid bedömningen av ansökningar om lån prioriterat butiker i utpräglade glesbygdsområden och butiker i områden där möjligheter saknats att genom alternativa åtgärder erbjuda befolkningen en tillfredsställande kommersiell service.

Två motioner tar upp frågan om en utvidgning av bidragsändamålen.

1 motionen 1975:221 hemställs om förslag till sådan ändring av reglerna för statligt stöd till kommersiell service i glesbygd att stödet även kommer att omfatta förvärv av butiksfastighet. Utredning och förslag om driftstöd till vissa dagligvarubutiker i glesbygd begärs i motionen 1975:616. Detta driftstöd bör enligt motionen vara så konstruerat att konkurrensneutralitet kan upprätthållas.

Motionärerna har otvivelaktigt pekat på väsentliga problerii. Den fortgående nedläggningen av butiker i glesbygderna och de negativa följderna därav för glesbygdsinvånarna motiverar enligt utskottets mening att bestämmelserna för det statliga stödet till kommersiell service i glesbygd blir föremål för fortsatta överväganden mot bakgrund av de synpunkter som framförs i motionerna.

Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrker utskottet.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. till Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd för budgetåret 1975/76 anvisar ett investeringsanslag av 1 500 000 kr.,

2. med anledning av motionerna 1975:221 och 1975:616 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av bestämmelserna om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd.

Stockholm den 13 mars 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1975:9

16 Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c) (punkterna 8 och 11), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s) (punkterna 8 och 11), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) (punkterna 1-7, 9, 10 och 12-20) och fru Oskarsson (c) (punkterna 1-7, 9, 10 och 12-20).

Reservationer

1. vid punkten 7 (Handelssekreterare) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och fru Oskarsson (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan (s. 3) bort ha följande lydelse:

Den kommersiella servicen (=utskottet) den nordiska marknaden.

Den nordiska marknadens stora betydelse, särskilt för de mindre och medelstora företagen, motiverar emellertid, såsom utvecklats i motionen 1975:387, en snabbare utbyggnad av den kommersiella representationen i våra grannländer. Utskottet - som i övrigt ansluter sig till vad som föreslås i propositionen - förordar att ett handelssekretariat inrättas även i Köpenhamn vid det nya budgetårets början. Kostnaderna härför kan beräknas till 575 000 kr. Den i propositionen angivna anslagssumman bör följaktligen höjas med detta belopp.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:387 till Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 17 809 000 kr.

2. vid punkten 8 (Exportfrämjande åtgärder) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 7 med ”detta avseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett fortsatt exportfrämjande stöd till teko- och glasindustrierna är väl befogat. Stödet har enligt kommerskollegiets bedömning haft klart positiva effekter och bl. a. bidragit till en mer disciplinerad och långsiktig marknadsplanering från företagens sida. För att de insatser som hittills gjorts skall få full effekt är det väsentligt att stimulansprogrammet utsträcks över ytterligare en treårsperiod. Stödet till den manuellt arbetande glasindustrin bör utgå med ett belopp av 700 000 kr., och ytterligare 5 milj. kr. bör anslås till exportstöd för teko-industrierna.

NU 1975:9

17 Exportstödet omfattar som nämnts i det föregående även statsgarantier för lån till industrin. Under en senare punkt (B 6) i propositionen förelås att ytterligare lånegarantier inte skall lämnas efter innevarande budgetårs utgång. I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att även systemet med lånegarantier bibehålls. Utskottet föreslår en oförändrad garantiram av 26,5 milj. kr. för det kommande budgetåret.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:917 och motionen 1975:1632 punkten 1 till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 19 830 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1975:1632 punkten 2 och med anledning av motionen 1975:917 medger att för budgetåret 1975/76 fastställs en ram av 26 500 000 kr. för statsgaranti för lån till teko-industri och manuellt arbetande glasindustri.

.