Mitt förslag

Beredskapen mot utrikeshandelsstörningar utgör en väsentlig del av vår försörjningsberedskap och förberedelserna för olika krislägen bör vara omfattande och grundliga. Det är angeläget att tänkbara störningar analyseras och att beredskapen att möta dessa granskas. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för att se över vissa frågor om svensk utrikeshandel i krislägen och föreslå åtgärder. I uppdraget skall ingå att se över gällande lagstiftning rörande varuhandel och transportväsende.

Bakgrund

Den svenska ekonomin är i hög grad integrerad i en internationell arbetsfördelning. Importen och exporten av varor och tjänster år 1985 motsvarade 33 resp. 35 % av vår bruttonationalprodukt.

I prop. 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling redovisas riktlinjerna för beredskapsplaneringen inom bl.a. den civila delen av totalförsvaret. I propositionens bilaga 3 anförs bl.a. att den snabba förändring och internationalisering av vår ekonomi som pågår och som har viktiga effekter för vår försörjningsberedskap gör det nödvändigt att analysera tänkbara utrikeshandelsstörningar och granska vår beredskap att möta dem.

Enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del skall kommerskollegium ansvara för funktionen Utrikeshandel. I denna funktion har också tullverket och statens jordbruksnämnd uppgifter. Överstyrelsen för civil beredskap har till uppgift att samordna verksamheten inom totalförsvarets civila del.

1984 års försvarskommitté

1984 års försvarskommitté har i sin analys av de hotbilder som bör ligga till grund för beredskapsplaneringen kommit fram till att störningar i den internationella handeln kan uppstå tidigt under en konflikt mellan maktblocken, främst avseende strategiska råvaror och högteknologi. Successivt under en kris kan emellertid andra områden komma att beröras, och det multilaterala handelssystemet kan komma att få ökade inslag av bilaterala arrangemang.

Kommittén anför vidare att Sverige under ett sådant skede måste föra en aktiv handelspolitik som stöder vår strävan att vara neutrala i ett eventuellt kommande krig. Samtidigt måste normala handelsförbindelser upprätthållas i så stor utsträckning som möjligt. Utöver den traditionella satsningen inom försörjningsberedskapen på lagring, omställningsförberedelser osv. bör enligt kommitténs mening ekonomiska och handelspolitiska styrmedel i ökad grad utformas för att möta ekonomiska kriser på ett tidigt stadium.

Krishandelsavtal

Krishandelsavtal med andra länder kan vara ett sätt att förbereda viktig import i kristid. I mars 1986 undertecknade de svenska och norska regeringarna ett protokoll om handeln mellan Sverige och Norge i internationella krislägen. Protokollet upptar ett betydande antal varugrupper för sådan handel. I anslutning till protokollet har slutits kommersiella avtal mellan berörda företag i de båda länderna. En särskild översynskommitté har till uppgift att följa protokollets tillämpning och kan besluta om ändringar och tillägg till protokollets varutäckning.

Representanter för kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, generaltullstyrelsen, Sveriges riksbank och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, numera överstyrelsen för civil beredskap, redovisade den 15 juni 1983 i den s.k. SUK-rapporten (samverkansgruppen för utrikeshandeln i kris) vilka uppgifter som licens- och försörjningsmyndigheterna kan komma att åläggas i samband med regleringar av utrikeshandeln och därmed förenade problem. Rapporten utmynnade i ett antal förslag. Det första av dessa genomfördes då ett krishandelsråd år 1985 inrättades vid kommerskollegium.

Ett annat förslag gällde en översyn av rapporteringsrutinerna för utrikes betalningar och varutransaktioner i syfte att förbättra möjligheterna till jämförelse och kontroll. En sådan översyn har företagits av representanter för utrikesdepartementets handelsavdelning, riksbanken och tullverket. En promemoria överlämnades den 16 mars 1987 till utrikeshandelsministern och har remissbehandlats.

Därutöver föreslås i SUK-rapporten

• upprättande av en särskild nämnd där beslut i licens- och försörjningsärenden kan överklagas,
• fullmakter för regeringen att vid valutakriser vidta regleringar och ransoneringsåtgärder samt begränsa importen utan föregående riksdagsbeslut,
• översyn av samordningen inom regeringskansliet i fråga om beredningsansvaret för ärenden som rör kriser i utrikeshandeln och folkförsörjningen.

Inom försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering (Fö/SSLP) genomförs studier av dels den /k/ internationella utvecklingen, /-k/ dels det svenska /k/ samhällets förändring. /-k/ På denna grund definieras de yttre hot som vårt totalförvar genom planering skall kunna möta. Underlaget utnyttjas dels för att inrikta myndigheternas långsiktiga planering i enlighet med statsmakternas intentioner, dels som grund för försvarskommittéers överväganden och rekommendationer. Underlaget berör även beredskapen på utrikeshandelsområdet. Jag kan särskilt nämna SSLP-rapporterna "Säkerhetspolitiska hot mot fredssamhället" och "Försörjningspåfrestningar vid krig i vår omvärld".

Ingenjörsvetenskapsakademien och Kungliga Krigsvetenskapsakademien har på regeringens uppdrag under tiden december 1984 -- oktober 1985 genomfört en symposieserie kring temat /k/ "Forskning, industri och säkerhetspolitik för 1990-talet". /-k/ Akademierna konstaterar i sin rapport från symposierna bl.a. att med den av de internationella marknadskrafterna framdrivna specialiseringen och internationaliseringen inom näringslivet blir det allt svårare att bedöma graden av utlandsberoende och vår verkliga förmåga att tillgodose de inhemska behoven vid yttre störningar. Allmänt bedömer man också att risken för och verkningarna av s.k. lågnivåkonflikter har ökat. Akademierna pekar på behovet av fortlöpande analyser och nya former av åtgärder.

Försvarets forskningsanstalt genomför för närvarande på regeringens uppdrag en studie av /k/ samhällsekonomin /-k/ under kriser och i krig. Studien skall belysa de störningar av samhällsekonomin som kan förutses uppkomma under kris och i krig. Därvid har utrikeshandeln angivits vara ett av de områden som kan vara av intresse att studera.

Beredskapen på utrikeshandelns område har ett nära samband med beredskapen i fråga om utrikes sjötransporter och luftfart. Transportrådet genom för för närvarande en studie om /k/ transportverksamheten /-k/ i kris och krig. I denna behandlas även utrikes sjöfart. En förstudie har avrapporterats. Transportrådet fortsätter arbetet i samarbete med bl.a. sjöfartsverket och Sveriges Redareförening.

Som jag nu redovisat är ett antal aspekter på utrikeshandeln i krislägen berörda i olika studier.

Utredaren skall granska vår beredskap för insatser som kan krävas för att bemästra problem för utrikeshandeln i olika krislägen samt lägga fram förslag i den mån gällande lagstiftning, i synnerhet vad gäller varuhandel och transportväsende, behöver förändras eller kompletteras. Utredaren bör i sitt arbete beakta 1987 års försvarsbeslut och bakomliggande försvarskommittébetänkanden samt inhämta underlag från närliggande studier, i synnerhet från den inom försvarets forskningsanstalt pågående studien av samhällsekonomin under kriser och i krig.

Förhandlingsarbetet både på den statliga sidan och på näringslivssidan kan förutses bli omfattande i krislägen (inköpsdelegationer, motköpsdiskussioner, förhandlingar om bilaterala avtal, transportförhandlingar med andra länder). Utredaren bör se över beredskapen på denna punkt och lägga fram förslag till vad som redan nu kan göras för att förbereda denna verksamhet.

För att möta störningar i utrikeshandeln, som kan inträffa redan under tidiga skeden av en kris, krävs en effektiv beredskap för de åtgärder som kan bli aktuella. Utrikesdepartementets handelsavdelning är inom regeringskansliet ansvarig för detta. Utredaren bör se över arbets- och rollfördelningen och samordningsformerna i dessa frågor mellan departement, myndigheter och näringsliv på försörjnings-, transport-, ransonerings- och regleringsområdena och lämna förslag till sådana förbättringar som kan krävas för att säkra en betryggande utrikeshandel i olika krislägen. Särskilt sjöfartens roll för transportförsörjningen i ett krisläge bör belysas i detta sammanhang. Vidare bör utredaren beakta resultatet av transportrådets studie om vilka åtgärder som bör kunna vidtas för att erforderliga transportresurser skall kunna säkras i ett krisläge. Därutöver bör en genomgång ske av reglerna för myndigheternas agerande och förslag lämnas om lagstiftningen skulle behöva anpassas för de olika situationer som kan uppkomma. Vidare bör utredaren analysera organisation och resurser för uppgifter i krislägen inom såväl utrikesdepartementets handelsavdelning som myndigheterna inom utrikeshandelsfunktionen och, om det är motiverat, lägga fram förslag till ändringar. Berörda fackliga organisationer och arbetsgivarsidan bör i denna del hållas informerade om arbetet.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och andra intressenter samt väga in vad som framkommer i pågående studier på närliggande områden. Arbetet skall vara avslutat senast hösten 1989.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utrikeshandel m.m.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- för frågor om utrikeshandeln i krislägen

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)