Prop. 1986/87:95

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringens proposition

1986/87: 95 w

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet för de åtgärder och de ändamål som framgår av före- dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

På grundval av bl.a. 1984 års försvarskommitte's rapport. SOU l985:23, Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet, och betänkandet, SOU 198719, Det svenska totalförsvaret inför 90-talet, läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och försvarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta ut- veckling. Det först nämnda betänkandet har remissbehandlats. En sam- manställning av remissyttrandena finns i underbilaga 1.2 till bilaga ].

Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de interna- tionella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolitiken har samma inriktning som hittills.

Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. De mål som fastställts i tidigare försvarsbeslut ligger fast. Formuleringarna har dock moderniserats. Härvid konstateras att förberedelserna för att kunna möta militära angrepp omfattar hela totalförsvaret och att totalförsvarets ut- veckling och krigsförberedelser därför måste utgå från gemensamma oper- ativa grunder. Vidare bör totalförsvarets personalförsörjning avvägas så att varje medborgare skall medverka i den befattning där nyttan för total- försvaret blir störst. Totalförsvarets militära del skall utvecklas på den allmänna värn- pliktens grund. Krigsorganisationcn skall utvecklas med beaktande av hotutvecklingen och den allt svårare stridsmiljö som främst den militärtck- niska utvecklingen medför. Prioritet ges åt åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system i syfte att förbättra dessas verkan. Betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst betonas.

Luftförsvarets utveckling och dess verkansmöjligheter prioriteras ge- nom dels tillförande av moderna vapen och elektroniska motmedel samt

förbättrad stridsledning och luftbevakning dels utökning av luftvärnet med längre räckvidd. En långsiktig inriktning föreslås för att förbättra flyg- stridskrafternas jaktbeväpning.

I syfte att förbättra tillgången på effektiva system för bekämpning av en angripares fartyg föreslås bl. a. utökning av antalet ubåtar och tillförsel av moderna tunga kustrobotförband. Ett antal åtgärder föreslås föratt höja ubåtsskyddets kvalitet.

Beträffande arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildnings- system och fredsorganisation bör ett kompletterande underlag tas fram till år 1988. Riksdagen bör därefter under år 1989 kunna fatta beslut, som kan medge armén förbättrad utbildning och stabil långsiktig inriktning.

Försvarsmaktens personalsituation mäste uppmärksammas i högre grad bl.a. för att bryta den nuvarande negativa trenden.

För perioden 1987/88—1991/92 utgör planeringsramen för det militära försvaret 124 867 milj. kr. Priskompensationssystemet justeras. Materiel- anslagen justeras tekniskt. Ett nytt anslag med reserv. till regeringens disposition, för det militära försvaret tillkommer. För budgetåret 1987/88 är utgiftsramen 24 571 140000 kr.

Totalförsvarets civila del präglas i propositionen av bl.a. en satsning på lednings- och beredskapsfrågor, en kraftig förstärkning av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig, en viss förstärkning av det psykologiska försvaret, en ökad satsning på att minska telesyste- mets sårbarhet samt förbättrade möjligheter till kommunalteknisk försörj- ning i krig. 1982 års försvarsbeslut kommer att i väsentliga avseenden fullföljas och vidareutvecklas.

Integrationen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten fortsätter varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvid- gas. . Inriktningen av befolkningsskyddct i krig förändras. Det framtida skyddsrumsbyggandet inriktas således, utifrån en samlad syn på befolk- ningens behov av skydd. på sådana områden där mera betydande risker finns för civilbefolkningen.

Förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden skall stär- kas. Hemskyddsorganisationen byggs upp och samövas med den övriga kommunala organisationen. Även självskyddsutbildningen ökar.

Beredskapen för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp förstärks enligt den grundsyn för inriktningen av det marina oljeskadeskyddet för 1990-talet som har lagts fast.

En sammanhållen planeringsram för civilt totalförsvar kommer för förs- ta gången att finnas fr.o.m. detta försvarsbeslut. För perioden 1987/88- 1991/92 utgör planeringsramen 7823 milj. kr. För budgetåret 1987/88 upp- går anslagen på statsbudgeten för totalförsvarets civila del till 1 591 ,8 milj. kr. inom planeringsramen. Under försvarsdepanementets huvudtitel be- räknas 1 576,6 milj. kr. för civilt totalförsvar och fredsräddningstjänst.

IQ

F örsvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Närvarande: statsministern l. Carlsson. ordförande. och statsråden Gus- tafsson. Hjelm-Wallén. Bodström. Gradin. R. Carlsson. Holmberg. Wick— bom. Johansson, Hulterström. Lindqvist, G. Andersson och Lönnqvist.

Föredragande: statsministern. statsråden R. Carlsson. Wickbom. Gradin, Lindqvist, Hulterström. Johansson. Bodström. Lönnqvist. G. Andersson. Gustafsson och Holmberg.

Proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför.

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Denna skall göra det möjligt för oss att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt. socialt. kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en al- liansfri politik syftande till neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det svenska folket.

Neutralitetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespoli- tiken och försvarspolitiken. Den förutsätter att omvärlden kan hysa förtro- ende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den sålunda valda säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs ge— nom vårt agerande i fred.

En långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik. liksom ställningstagan- den i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna. utgör väsentliga inslag i den svenska säkerhetspolitiken. Till denna hör också en aktiv internationell politik. syftande till avspänning. internationell nedrust- ning och fredlig utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvars- politik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra säkerhetspolitiken trovärdig.

Om denna inriktning i stort av säkerhetspolitiken råder en bred politisk enighet. som manifesteras i den säkerhetspolitiska rapporten (SOU 1985:23) från 1984 års försvarskommitté.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck- lingen. särskilt av relationerna mellan stormaktsblocken i Europa. Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse också för avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Vikten av dessa me- del är inte en gång för alla given utan måste bestämmas med hänsyn till de rådande förhållandena och den sannolika utvecklingen. Samtidigt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens.

Förhållandena mellan stormaktsblocken kännetecknas av politiska mot— sättningar och av fortgående rustningar. Trots detta föreligger en betydan- de stabilitet i Europa. Både USA och Sovjetunionen torde inse att en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Detta förhållande har sålunda lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot var- andra i situationer som skulle kunna utvecklas till en väpnad konflikt dem emellan. Av samma skäl framstår det som osannolikt att ett krig skulle uppstå mellan maktblocken till följd av långsiktiga planer från någondera parten att med våld ändra de rådande maktförhållandena. Mindre osanno- likt är att ett krig kan uppstå genom en process -— som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa — där successiva beslut fattas under bristande information och säkerhet om motpartens reaktioner. Det är en rimlig bedömning att ett sådant krig åtminstone inledningsvis kommer att utkäm- pas med konventionella stridsmedel. Även med denna begränsning skulle ett krig mellan blocken i synnerhet i Centraleuropa snabbt få mycket omfattande konsekvenser.

De jämfört med 1970-talet ökade stormaktsmotsättningarna har också kommit till uttryck inom den internationella handelspolitiken i form av intensifierade strävanden i väst att kontrollera högteknologihandeln med öst. I en allvarlig kris mellan maktblocken kan ekonomisk och handelspoli- tisk konfrontation bl.a. mot denna bakgrund bli ett viktigt inslag.

Läget i vårt närområde har. jämfört med Centraleuropa, länge känne- tecknats av en grundläggande stabilitet till följd dels av den säkerhetspoli- tik som förs av de nordiska länderna själva. dels av den relativa återhåll- samheten i stormakternas militära dispositioner i området. Under de se- naste tjugo åren har det nordeuropeiska och nordatlantiska området emel- lertid gradvis ägnats ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från supermakternas sida. En följd därav torde vara en ökad risk för att det nordiska området kan beröras redan i inledningsskedet av en väpnad konflikt mellan maktblocken. Risken för att en sådan konflikt mellan makt- blocken skall bryta ut har däremot inte ökat. Risken för ett isolerat an- grepp mot det nordiska området är fortfarande liten.

Maktblockens militära övnings- och spaningsverksamhet i vårt närom— råde. liksom deras förberedelser för eventuella kris- och krigssituationer. har fått ökande omfattning under senare år. Detta har bl. a. lett till allvar- liga kränkningar av svenskt territorium. inkl. främmande undervattens- verksamhet.

Stormakternas militära åtgärder i vårt närområde understryker ytterliga- re betydelsen av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik såsom en stabiliserande faktor i området. Mot denna bakgrund är det en betydande nationell tillgång att enighet nåtts i försvarskommittén om viktiga utgångs-

punkter för totalförsvarets fortsatta utveckling och om större delen av den konkreta planeringen.

Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripa-res förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn. stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vår omvärld.

Skulle någon makt söka utnyttja svenskt område kan det få formen av krav. som understöds av militära hot eller ytterst av en invasion av vårt land. Ett militärt angrepp på vårt land skall kunna mötas varifrån det än kommer. Våra stridskrafter skall därvid kunna utnyttjas med tyngdpunk- ten i gräns— och kustområdcna i syfte att förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl lyckas tränga längre in på vårt territorium skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i varje del av landet. Befolkning och egendom skall skyddas och den livs- nödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas.

Kränkningar av Sveriges gränser kan aldrig accepteras. Vårt lands terri- torium skall värnas med alla till buds stående medel. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutrali- tet vid krig i omvärlden.

Totalförsvaret skall även kunna möta icke-militära påfrestningar och hot därom exempelvis i samband med en ekonomisk och handelspolitisk kon- frontation.

Alla förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med andra stater i krig är självfallet uteslutna. Vid anskaffningen av materiel skall vi också undvika sådana beroendeförhållanden till andra länder som skulle kunna utnyttjas för påtryckningar. Vi måste självstän- digt kunna utnyttja och fortlöpande underhålla materielen. Vårt behov av ny materiel kommer även fortsättningsvis att till huvuddelen tillgodoses av svensk industri. Det är väsentligt att i detta sammanhang långsiktigt säkra tillgången till avancerad kompetens och teknologi enligt våra krav. All- mänt leder den tekniska och ekonomiska utvecklingen till ett ökat interna- tionellt samarbete. En viss ökning av det industriella samarbetet med andra länder även inom försvarsområdet främjar en säker långsiktig matericlförsörjning. Samarbetet skall ske i former som är förenliga med neutralitetspolitiken och så att vårt oberoende bevaras.

Beredskapen för kriser och krig bör allmänt beaktas i fredstida planering och samhällsutveckling. En sådan samhällsplanering med beaktande av totalförsvarsintressena minskar behovet av särskilda beredskapsåtgärder.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta kommer bland annat till uttryck genom att totalförsvarets uppbyggnad är baserad på den allmänna värnplikten. lik- som på civilförsvarsplikt och andra former för tjänstgöringsskyldighet. och genom möjligheterna till frivilliga insatser för totalförsvaret.

Partierna i försvarskommittén är eniga om att förändringarna i omvärl- den och vissa brister i försvarets nuvarande organisation motiverar en höjning av det militära försvarets anslag. De förslag som läggs fram i det följande grundar sig på denna bedömning. liksom på den överenskommelse som ingåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om totalförsvarets fortsatta utveckling med härtill knuten finansiering. Det är tillfredsställan- de att en uppgörelse här har nåtts som bör kunna godkännas av en stor majoritet i Sveriges riksdag. Det är en tillgång för vårt land.

Förslagen är främst inriktade mot kvalitetshöjande åtgärder inom utbild- ningen, underrättelsetjänsten, luftförsvaret och ubåtsskyddet. Vidare före- slås att krigsorganisationen utökas i vad avser luftvärns- och kustrobotför- band, ubåtar samt helikopterkapacitet. Dessutom föreslås en viss ändrad inriktning av planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Denna innebär bl.a. betydande satsningar på sjukvården, el- och telesystemen samt transportfunktionen.

Statsrådet Roine Carlsson utvecklar närmare förslagen till riktlinjer för säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Wickbom, Gradin, Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bod- ström, Lönnqvist. G. Andersson, Gustafsson och Holmberg redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-,justitie-, utrikes-, social-, kommuni— kations-, finans-. arbetsmarknads-, bostads-. civil och miljö och energi- departementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern avslutar. Med hänsyn till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställerjag att regeringen i en proposition dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört enligt nedan bifogade utdrag för de åtgärder och de ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter.sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder och ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande: Försvarsdepartementet Bilaga 1 J ustitiedepartementet 2 Utrikesdepartementet 3 Socialdepartementet 4 Kommunikationsdepartementet 5 Finansdepartementet 6 Utbildningsdepartementet 7 Jordbruksdepartementet 8 Arbetsmarknadsdepartementet 9 Bostadsdepartementet 10 Civildepartementet 11 Miljö- och energidepartementet 12

Bilaga ! Prop. 1986/87195

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen gav ijuni 1982 anvisningar om förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut. Perspektivplaneringen skulle förutom vissa analyser bedri- vas i två faser. Inledningsvis skulle myndigheterna bl.a. analysera konse- kvenserna på längre sikt av 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr. 374), ange större problemområden som behöver behandlas i 1987 års försvarsbeslut samt lämna synpunkter inför fortsatt perspektiv- planering. Vidare gavs anvisningar för berörda departements och myndig- heters medverkan i arbete med att utarbeta underlag till perspektivplane- ringens säkerhetspolitiska förutsättningar.

I regeringens anvisningar för perspektivplaneringen fasA ijuni 1983 gavs myndigheterna inom försvarsdepanementets verksamhetsområde uppdrag att i första hand koncentrera studierna till områden som kunde antas bli behandlade i 1987 års försvarsbeslut. Sju olika konfliktkategorier definierades och för var och en av dessa angavs totalförsvarets uppgifter i stort med syfte att väsentliga problem inom totalförsvaret skulle belysas.

Ijuni 1984 överlämnade överbefälhavaren och de civila totalförsvars- myndigheterna sina perspektivplaner del 1 till regeringen.

Regeringen bemyndigande ijuni 1983 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över värnpliktsutbildningen. I mars 1984 gav regeringen tilläggsdirektiv. 1983 års värnpliktsutbildnings- kommitté har efterhand redovisat sina överväganden och förslag i fyra betänkanden. (SOU 1984:71) Värnplikten i framtiden, (SOU 1985:36) Värnplikten i samhället, (SOU 1986:30) Vapenfriutbildningen i framtiden, och (SOU 1986:43) Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Jag återkommer närmare till dessa senare.

Regeringen bemyndigade den 15 mars 1984 chefen för försvarsdeparte- mentet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och total- försvarets fortsatta utveckling m.m. efter budgetåret 1986/87. I maj 1985 överlämnade försvarskommittén (FK84) (SOU 1985:23) Svensk säker- hetspolitik inför 90-talet till chefen för försvarsdepartementet.

Regeringen gav i juni 1984 överbefälhavaren anvisningar för fasB i perspektivplaneringen. Kompletterande anvisningar gavs i oktober 1984

och april 1985 avseende värnpliktsutbildningen med anledning av VK 83:s betänkande.

Vidare gav regeringen anvisningar för totalförsvarets civila del i augusti 1984. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar llck i uppdrag att leda och samordna det ekonomiska försvarets perspektivstudier.

Överbefälhavaren överlämnade sin perspektivplan del 2. ÖB 85. till re- geringen i oktober 1985. I planen redovisades handlingsvägar för försvars- maktens utveckling på olika ekonomiska nivåer.

De civila totalförsvarsmyndigheternas perspektivplaner del 2 överläm- nades till regeringen i september 1985. I planerna redovisades alternativa handlingsvägar för utvecklingen på sikt. Försvarets forskningsanstalt re- dovisade en plan för försvarsforskningens långsiktiga inriktning samt ge- nomförda studier om samhället i kris och krig.

Försvarskommittén överlämnade i februari 1987 en skrivelse (Ds Fö 1986:1) till chefen för försvarsdepartementet som innehöll ett förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88—1991/92 för olika ekonomiska nivåer samt angav områden som särskilt behövde utredas.

Regeringens anvisningar i februari 1986 för programplaner m.m. för perioden 1987/88—1991/92 samt anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 inom totalförsvaret utgick bl. a. från försvarskommitténs rapport och skrivelse.

Myndigheternas programplaner har överlämnats till regeringen under sommaren och hösten 1986. Överstyrelsen för civil beredskap har i augusti 1986 yttrat sig över de civila totalförsvarsmyndigheternas programplaner. Överbefälhavaren har i november 1986 överlämnat en reviderad program- plan.

I februari 1987 överlämnade försvarskommittén sitt slutbetänkande (SOU 198719) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Detta betänkande innehåller i enlighet med direktiven även ett kapitel om svensk nedrust- ningspolitik. Kommitténs överväganden i denna fråga grundas bl. a. på en i augusti 1986 publicerad rapport ("Nedrustningspolitik ett element i svensk säkerhetspolitik") av en särskild arbetsgrupp inom försvarskom- mittén. Kommitténs synpunkter och förslag i dessa frågor är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Försvarskommittén har i den säkerhetspolitiska rapporten redovisat sin syn på de internationella säkerhetspolitiska förhållandena i stort och i Sveriges närområde samt på konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet. Mot. denna bakgrund har kommittén behandlat de allmänna grunderna för Sveriges säkerhetspolitik samt den närmare inriktningen av dess utrikes- och försvarspolitiska del. Kommitténs rapport har remissbe— handlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till propositio- nen som underbilaga 1.1.

Kommittén håller i sitt slutbetänkande fast vid de bedömningar och slutsatser som redovisas i den säkerhetspolitiska rapporten. I fråga om vissa handelspolitiska frågor samt svensk nedrustningspolitik har kommit- tén därtill i slutbetänkandet kompletterat sina tidigare bedömningar.

Jag redovisar i det följande min bedömning av den internationella ut- vecklingen och ger förslag till inriktning av säkerhetspolitiken. Mina över- väganden i dessa frågor sammanfaller i allt väsentligt med försvarskommit- téns.

2.2. Den säkerhetspolitiska miljön: öst-västrelationerna

Under senare hälften av 1980-talet är vissa långsiktiga och strukturella problem i den internationella miljön fortfarande olösta. Den tredje värl- dens ekonomiska utarmning består. Respekten för mänskliga fri- och rät- tigheter har gjort få märkbara landvinningar under de senaste åren. Det politiska förtrycket är t. o. m. hårdare än tidigare i många länder. Det finns i dagsläget inga tecken på att de allvarliga krishärdarna i tredje världen kommer att elimineras under de närmaste åren.

Den militärstrategiska bilden kommer av allt att döma väsentligen att präglas av utvecklingen i och mellan USA och Sovjetunionen. Men även om så är fallet är det sannolikt att vissa andra stater eller konstellationer av stater kommer att spela en alltmer betydelsefull roll. Det gäller exempelvis Japan i det strategiskt viktiga området nordöstra Asien, Kina med dess folkmängd och kärnvapeninnehav, samt den europeiska gemenskapen (EG) med dess industriella styrka och dess medlemsländers militärpoli- tiska potential.

Under första hälften av 1980-talet har relationerna mellan USA och Sovjetunionen varit mer ansträngda än på länge. Trots toppmötena i Ge- neve 1985 och i Reykjavik 1986 präglas förbindelserna fortfarande av en betydande ömsesidig misstro. Kapprustningen fortgår.

Den strategiskajämvikt och ömsesidiga andraslagsförmåga som etable- rades mellan USA och Sovjetunionen i början av 1970-talet har samtidigt lett till en ömsesidig insikt om att en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Denna insikt har. trots de tidvis hårda politiska motsättningarna. lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot var-

andra i situationer som skulle kunna utvecklas till en öppen konflikt dem emellan. Detta har haft en allmänt stabiliserande effekt.

Tendenser i den internationella handelspolitiska utvecklingen har med- fört att vidhörande frågor har fått en successivt mera framträdande roll i de säkerhetspolitiska öst-västrelationerna.

Den snabba utvecklingen på högteknologiområdet blir sålunda allt vikti- gare för förhållandena mellan öst och väst men även mellan medlemssta- terna i resp. allians. Det sedan slutet av 1940-talet existerande västliga kontrollsystemet beträffande spridningen av högteknologi till öststater har sedan slutet av 1970-talet givits ökad betydelse av främst USA. Det försteg i vad avser viktiga högteknologiområden som USA men även Japan och ett antal västeuropeiska länder har får därvid ytterligare säkerhetspolitisk betydelse.

Ekonomiskt har Västeuropas betydelse ökat kraftigt. EG:s bruttonatio- nalprodukt har växt ikapp USA:s och är nästan dubbelt så stor som Sovjet- unionens. Även militärt har Västeuropa blivit starkare. Man svarar nu för huvuddelen av NATO:s konventionella markstridskrafter i Europa. I den säkerhetspolitiska debatten har den västeuropeiska opinionen blivit en viktig faktor. Likväl kvarstår beroendet av den amerikanska strategiska kärnvapengarantin, liksom av närvaron av amerikanska styrkor i Västeu- ropa.

Motsättningarna inom och mellan Warszawapaktcns medlemsländer. mellan det helt dominerande Sovjetunionen och dess östeuropeiska allier- ade, är av en annan karaktär och tar sig andra uttryck än i väst. Endast undantagsvis blir åsiktsskillnaderna offentliga. Den starkt sovjetorienter- ade samhällsmodell som infördes i de östeuropeiska staterna efter andra världskriget är i sina grundläggande drag fortfarande styrande för dessa länder. De har dock under det senaste decenniet kommit att uppvisa variationer grundade på nationella förutsättningar och särdrag. Det kan inte uteslutas att den latenta spänningen mellan sovjetiska krav och olika nationella aspirationer hos övriga paktmedlemmar även i fortsättningen kan komma att leda till konflikter inom och mellan dessa stater.

Dagens militära situation i Europa återspeglar rådande motsättningar och misstänksamhet mellan öst och väst. Storleken av insatsberedda mili- tära styrkor närmast gränsen mellan maktblocken ligger. grovt räknat, på ca 1 miljon man på vardera sidan. en för fredsförhållanden utomordentligt hög nivå. Nivån har varit tämligen konstant under de senaste 20 åren. De militära satsningarna i de bägge maktblocken under det senaste decenniet visar en gradvis ökning i reala resurser. I väst, och främst USA, har denna skett mer ryckigt. medan den i öst förefaller ha skett långsammare men mer kontinuerligt. Huvuddelen av anslagsökningarna inom de båda bloc- ken under senare år har använts för att höja den materiella kvaliteten för de konventionella stridskrafterna.

Östsidan har sedan länge en antalsmässig övervikt i fråga om tyngre materiel för arméförband. Traditionellt har man ansett att detta balanseras av en tekniskt högre kvalitet på västsidan. Enligt vissa västliga bedömning- ar minskar dock delar av detta NATO-försteg nu till följd av en ökad sovjetisk satsning på modern materiel. Ovanstående och liknande mått på

militära resurser ger emellertid endast en ofullständig bild av blockens faktiska operativa förmåga. Bl. a. måste man i en mer fullständig styrke- jämförelsc ta hänsyn till flygstridskrafternas betydelse. liksom till förmå— gan till styrketillväxt under ett krisförlopp. Utfallet av militära operationer beror sålunda på så många faktorer att det även framgent blir utomordent- ligt svårt att förutse för parterna.

De samlade kärnvapenarsenalerna — totalt över 50000 laddningar — har en ofattbar förstörelsekapacitet. Mindre än 1 % av det totala antalet skulle kunna lägga alla de större städerna i Europa i ruiner. Marknära explosioner skulle leda till radioaktiv beläggning även på stora avstånd. Ett omfattande kärnvapenkrig riskerar därtill att ge upphov till en dramatisk förändring av det globala klimatet. den s.k. nukleära vintern. Ytterst skulle denna kunna äventyra förutsättningarna för mänskligt liv på det norra halvklotet.

Båda supermakterna har sålunda arsenaler som många gånger om skulle kunna förgöra den andra sidans befolkning och samhälle. Ingen av dem kan dock hoppas att med ett överraskande angrepp kunna förstöra så stora delar av den andres kärnvapenresurscr. att han inte måste räkna med ett förödande motangrepp. Existerande skillnader mellan supermakternas kämvapenarsenaler är bl. a. av detta skäl av underordnad militärstrategisk betydelse men spelar icke desto mindre stor roll i de bilaterala förhandling- arna om rustningsbegränsning och i den internationella säkerhetspolitiska debatten.

Det förefaller finnas en ökande parallellitet mellan blocken i fråga om synen på krig och fred. Båda parterna bygger ytterst sin strategi på kämva- penavskräckning — samtidigt som man säger sig vilja reducera kärnvap- nens roll. Båda upprätthåller mycket stora, insatsberedda konventionella styrkor, vilket redan detta visar att man inte avser att automatiskt sätta in kärnvapen i ett europeiskt kn'g. Båda blocken håller sina kärnvapen under stark politisk kontroll. Slutligen agerar båda parter i Europa med stor militär återhållsamhet mot varandra.

Den militärtekniska utvecklingen inom stormaktsblocken är särskilt in- tensiv inom elektronik- och informationsbehandlingsområdet. Elektroni- kens genombrott inom militärtekniken har emellenid också ökat de militä— ra systemens känslighet för avsiktlig störning. Kampen mellan medel och motmedel pågår kontinuerligt.

Utvecklingen av transportsystem. främst flygsystemen och sjötransport- systemen, leder till ökad rörlighet såväl strategiskt som operativt och taktiskt. Gränserna mellan civila och militära system suddas i många fall ut alltmer. Utvecklingen av stormakternas stridsflyg innebär bl. a. större räckvidder och gradvis ökade möjligheter till självförsvar vid anfallsopera- tioner djupt in över fientligt territorium. I förening med utvecklingen av underrättelse- och ledningssystem möjliggör detta väsentligt ökad operativ handlingsfrihet och effektivitet vid insats av flygstridskrafter. Helikoptrar- nas lastkapacitet och räckvidd ökar. Utvecklingen av fartyg ger numera stor valfrihet i fråga om medel och metoder att lossa trupp och materiel. Rörligheten hos de markbundna förbanden ökar genom att nya lätta strids- fordon tas i bruk och genom att allt fler stödfunktioner ges en utformning som minskar vägbundenheten. Kombinationen av ökad luft-. sjö- och

markrörlighet skapar ökade överraskningsmöjlighcter för en angripare när det gäller den geografiska inriktningen av' större operationer och mer begränsade taktiska företag.

Forskning kring vapen avsedda att bekämpa kärnvapenmissiler bedrivs såväl av USA som av Sovjetunionen. I USA har forskningen intensifierats under senare tid. USA har tillkännagivit att beslut om anskaffning av sådana system kan fattas tidigast vid 1990-talets mitt. Även på så lång sikt förcfaller det dock högst osannolikt att ett heltäckande försvar mot ballis- tiska missiler är realiscrbart. i synnerhet i perspektivet av troliga motåtgär- der från den andra parten. Trots detta kan utvecklingen inom området få stora konsekvenser eftersom redan misstanken att någon av parterna står inför ett genombrott kan vara tillräcklig både för att förstärka motsättning- arna mellan supermakterna och för att framkalla en utomordentlig dyrbar omgång av ny upprustning.

Utvecklingen av nya alltmer sofistikerade vapen ökar parternas osäker- het om motpartens avsikter och resurser liksom farhågan att komma i ett militärt underläge. Själva snabbheten i utvecklingen innebär att förhand- lingar om rustningskontroll och nedrustning allvarligt kompliceras efter- som förhandlingsmaterian ofta förändras snabbare än förhandlingsproces- sen hinner anpassa sig. Den snabba tekniska utvecklingen på det militära området riskerar därför att leda till överdrivna reaktioner och även till

försämringar av det politiska klimatet mellan maktblock eller enskilda stater.

Supermakternas hotföreställningar om varandra genomgår kontinuerliga förändringar. Offentligt redovisade uppskattningar av motsidans inten- tioner och kapacitet är ibland överdrivna. Inom västlägret torde orsaken till sådana överdrifter främst kunna sökas i behovet av argument för ökade försvarsutgifter. För Sovjetunionens del torde en dramatiserad hotbild kunna vara ett hjälpmedel inte minst i strävan till sammanhållning internt och inom Warszawapakten.

Inom västlägret är spännvidden i uppfattningar om den andra sidans avsikter betydande. Ett planerat anfall i stor skala in i Västeuropa i annat sammanhang än en akut kris mellan maktblocken uppfattas numera av flertalet bedömare som osannolikt. Den väsentligaste grunden för denna uppfattning är att Sovjetunionen numera entydigt inser de förödande kon- sekvenserna också för egen del av ett omfattande kärnvapenkrig. Däremot eftersträvar Sovjetunionen. enligt den bild man själv förmedlar, att beslut- samt, överraskande och effektivt kunna sätta in sina militära resurser i försvaret av vad man betraktar som sina vitala intressen. I sådana situa- tioner kan ömsesidiga felbedömningar spela en viktig roll.

Många bedömare framhåller att den sovjetiska militära kapaciteten ock- så har en politisk funktion i fred. Det ligger nära till hands för Sovjetunio- nen att söka exploatera bilden av militär styrka för att i väst söka framkalla politiska eftergifter eller skapa en Vidgande klyfta mellan västeuropéerna och USA. Det är uppenbart att farhågor för detta spelat en viktig roll i NATO:s överväganden under senare år.

Från såväl militära som politiska utgångspunkter borde östsidan än mindre än väst ha anledning att frukta ett överraskande anfall från det

andra maktblocket. De militära styrkeförhållandena talar inte till västs fördel om NATO skulle gå till offensiv. Dctta utesluter inte att sådant hot kan spela en roll i den interna sovjetiska planeringen. Vidare kan man föreställa sig en sovjetisk oro för att NATO kunde frestas ingripa vid allvarliga oroligheter i staterna närmast öster om gränslinjen mellan allian- serna.

Utvecklingen av maktblockens konventionella stridskrafter kommer även fortsättningsvis att ha nära samband med frågan om kärnvapnens roll. Inom NATO har det starka kärnvapenberoendet under senare år kritiserats från såväl politiskt som militärt håll. Både talesmän för den etablerade strategin och dess kritiker är överens om behovet av att stärka NATO:s konventionella stridskrafter. I så fall skulle det bli möjligt att minska beroendet av åtminstone en tidig användning av kärnvapen.

Även Sovjetunionen har starka skäl att söka begränsa kärnvapnens roll. För detta talar att man knappast kan känna sig underlägsen i fråga om konventionella stridskrafter. Sovjetunionen har sålunda på senare tid ut- fäst sig att inte bli först med att använda kärnvapen.

En rad skäl talar för att det föreligger ett ömsesidigt intresse hos super- makterna att söka ta sig ut ur den återvändsgränd i vilken öst-västförbin- delserna kommit att hamna under 1980-talets första år. Åtminstone torde de önska begränsa de rådande motsättningarna så att de inte uppenbart äventyrar stabiliteten i Europa och andra vitala områden.

De överenskommelser som de senaste decennierna uppnåtts har oftast syftat till att förhindra militarisering eller kapprustning inom miljöer eller militärtekniska områden som ännu inte konkret berörts av rustningskapp- löpningen. I andra fall har överenskommelserna begränsat en fortsatt upprustning.

I mars 1985 upphävdes det dödläge i de bilaterala sovjetisk—amerikans- ka nedrustningsförhandlingarna som inträdde hösten 1983 då förhandling- arna om strategiska kärnvapen (START) och om medeldistansrobotar i Europa (INF) avbröts.

Under 1985 hölls den tredje konferensen för granskning av efterlevnaden av icke-spridningsavtalet (NPT). Detta avtal — som utgör det viktigaste instrumentet för att förhindra spridning av kärnvapen till ytterligare stater har utsatts för påfrestningar framför allt därför att de till avtalet anslutna kärnvapenstaterna inte uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser i fråga om kärnvapennedrustning. Risken för uppkomst av nya kärnvapenmakter har ökat.

I nedrustningskonferensen i Geneve (CD) har frågan om ett avtal om fullständigt förbud mot kärnvapenprov under lång tid stått i centrum. Läget är emellertid sedan flera år fastlåst.

I fråga om kemiska vapen kan ett avtal ligga inom räckhåll under de närmaste åren. En stötesten för en uppgörelse har hittills varit de svåra frågorna rörande kontrollen av ett avtals efterlevnad.

Konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och ned- rustning i Europa (den s.k. Stockholmskonferensen) avslutades årl986 med en slutöverenskommelse, som innehåller såväl konkreta åtgärder i fråga om föranmälningar av större militära aktiviteter, observatörsutbyten och begränsningsåtgärder som element av mera allmän politisk karaktär.

Ansträngningarna för avspänning och nedrustning är ett ansvar för hela det internationella samfundet. Samtidigt förblir det dock en grundläggande realitet att huvudansvaret för rustningsutvecklingcn och därmed nedrust- ningsmöjligheterna vilar på USA och Sovjetunionen. ] oktober 1986 i Reykjavik. hölls det andra toppmötet på två år mellan supermakterna. varvid långtgående nedrustningsförslag diskuterades. Några överenskom- melser nåddes emellertid inte.

2.3. Den säkerhetspolitiska miljön: Det nordeuropeiska området

Ijämförelse med situationen i Centraleuropa karakteriseras utvecklingen i det nordeuropeiska området Sveriges närmaste säkerhetspolitiska om- givning — dels av en fortsatt grundläggande stabilitet i vad avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna själva. dels av att det nordeuropeiska och nordatlantiska området av stormakterna ägnas ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intres- se.

Tendenserna till en gradvis ökning av det nordeuropeiska och nordatlan— tiska områdets strategiska betydelse har kunnat noteras under en längre tid. Dessa tendenser är entydiga och synes bestå under överblickbar tid. Flera faktorer av såväl strategisk som militärteknisk natur understryker detta förhållande.

Skillnaderna mellan Centraleuropa och det nordeuropeiska området när det gäller grundläggande militärgeografiska och militärstrategiska förhål- landen är uppenbara. ] detta senare område handlar det inte om en mar- kerad frontlinje mellan stora stående markstridsförband utan om ett utbrett område vari ingår. förutom maktblockens egna områden. också fritt hav samt neutrala staters territorier. Områdets kärnvapenstrategiska samt ma- rin- och flygstrategiska roll är av särskild betydelse för maktblocken. En annan skillnad utgörs av de förändringar i alliansernas militära dispositio- ner i det nordeuropeiska området. som ägt rum under de senaste decen- nierna, och som kan jämföras med den något mer statiska situationen i Centraleuropa.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska området är beläget utmed den kortaste fiygsträckan mellan USA:s och Sovjetunionens befolkningsmäs- siga och industriella centra. Detta har sedan lång tid givit nordvästra Sovjetunionen betydelse som ett framskjutet sovjetiskt strategiskt luftför- svarsområde mot bl. a. strategiskt bombflyg.

Sovjetunionens successivt mera omfattande marinstrategiska intressen i norr utgör emellertid den viktigaste bakgrunden till att det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse under de senaste decen- nierna ökat väsentligt.

Den sovjetiska marinen har sålunda sedan 1960-talet utvecklats till en väsentlig komponent i de strategiska kärnvapenstyrkorna. Den har även blivit ett sjömilitärt instrument med global räckvidd som givit ökande möjligheter att åtminstone i fredstid konkurrera med USA och andra västliga sjömakter om infiytandet på Atlanten. '

Som ett led i den marina utvecklingen har Sovjetunionen genomfört en betydande militär utbyggnad på Kolahalvön. framför allt som basområde för Norra Marinen. Denna omfattar i dagsläget ca två tredjedelar av Sovjetunionens moderna strategiska kärnvapenubåtar, närmare hälften av dess taktiska ubåtar inkl. de ubåtar som numera är försedda med kryss- ningsrobotar. samt ett stort antal större övervattensfartyg. Dessutom har Norra Marinens flygstridskrafter ökat i såväl antal som kapacitet. Möjlig- heterna att tillföra ytterligare flygstridskrafter har förbättrats genom ut- byggnad av det omfattande tlygbassystemet i området.

Det kan antas vara ett vitalt intresse för Sovjetunionen att i händelse av en konflikt skydda baskomplexet på Kolahalvön och säkra de strategiska ubåtarnas överlevnad och operationsfrihet. Norra Marinens ytfartyg, attackubåtar och flyg torde sålunda ha som en av sina huvuduppgifter att skydda de strategiska kärnvapenubåtarnas bas- och operationsområden i och omkring Barents hav. För att kunna säkra ubåtarnas operationsfrihet under ytan är det av största betydelse att också kunna behärska havsytan i dessa och omgivande områden. Detta är i sin tur i hög grad avhängigt av möjligheten att operera med luftstridskrafter över dessa havsområden. Tillgången till baser för de egna luftstridskrafter som har dessa uppgifter, liksom förmågan att bekämpa motståndarens motsvarande baser, har där- med blivit en allt viktigare del också i den marina strategin.

Norra Marinen inkl. det långräckviddiga marina attackflyget — kan i en konflikt även ha till uppgift att söka förhindra eller försvåra förstärk- ningstransporter till Norge samt att hota NATO:s Atlantförbindelser. Sov- jetunionen torde därför i krig ha ett starkt intresse att i första hand förhind- ra NATO att kontrollera och utnyttja dessa och i andra hand att utvidga det egna basområdet.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse för NATO härrör från NATO:s beroende av säkra förbindelselinjer över Atlanten för tillförsel av .förstärkningar och materiel från Förenta Staterna till Västeuropa samt från behovet av att försvara Norge och Island. Fören- ta staterna har vidare deklarerat att man planerar en tidig marin insats i Norska havet vid en konflikt mellan maktblocken. Förutom de defensiva syftena i en sådan strategi, skapas härigenom också en möjlighet att hota Sovjetunionens vitala strategiska resurser.

Utöver de fasta kommunikations-. spanings- och övervakningsanlägg- ningarna samt spaningssatelliterna satsar NATO större resurser bl. a. för ett luftburet kontroll- och varningssystem. Samtidigt har NATO skapat förutsättningar för att snabbare än tidigare kunna tillföra förstärkningar av olika slag framför allt till Norge, bl.a. genom förhandslagring i Tröndelag av tung materiel för en amerikansk marinkårsbrigad med understödjande flygförband. I förberedelserna för förstärkning med allierat flyg ingår en betydande förhandslagring av drivmedel och ammunition förutom en viss utbyggnad av ett antal befintliga flygbaser med bl. a. moderna luftförsvars- robotsystem. Vid övningar uppträder också NATO:s marina enheter i de nordnorska farvattnen.

Rent allmänt kan konstateras att båda blockens successivt mera fram- skjutna övningar de senaste åren återspeglar de strategiskt o'ch militäroper-

ativt alltmer överlappande intressesfärerna i det nordeuropeiska och nor- datlantiska området.

De båda blockens strategiska utgångsläge i det nordeuropeiska området skiljer sig avsevärt. Sovjetunionen disponerar i förhållande till NATO större styrkor med relativt hög tillgänglighet, främst vad gäller mark- och i någon mån sjö- och luftstridskrafter. Det kan dock konstateras att Sovjet- unionen normalt endast har begränsade markstridsförband i anslutning till det nordiska områdets norra delar. Dessa är inte ensamma tillräckliga för mer omfattande och uthålliga operationer.

Vad gäller marina stridskrafter uppträder Sovjetunionen i fredstid med större styrkor än NATO i norra delen av Norska havet samt i Barents hav och Östersjön. Samtidigt noteras en vidgad NATO-närvaro i Norska havet i samband med återkommande övningar. I fråga om flygstridskrafter har Warszawapakten antalsmässig övervikt i det nordeuropeiska området. Trots styrkeförhållandena i utgångsläget är Sovjetunionens marinstrate- giska situation mindre gynnsam med hänsyn till att NATO behärskar områden nära väsentliga förträngningar.

Förmågan att snabbt tillföra förstärkningar av olika slag har på båda sidor ökat väsentligt under det senaste decenniet. NATO har möjligheter att tillföra flygstridskrafteri sådan utsträckning att man relativt snabbt kan uppnåjämbördighet med Warszawapakten. Tillgång till norskt område och i synnerhet till dess flygbaser torde i ett sådant läge vara av central betydelse.

I en utdragen konflikt kan även de marina styrkeförhållandena komma att utjämnas i Norska havet. I fråga om markstridskrafter i Nordeuropa torde Warszawapaktens styrkor förbli antalsmässigt klart överlägsna NATO:s.

Den strategiska betydelsen av det nordeuropeiska områdets södra delar skall ses i sammanhang både med en konflikt om det nordatlantiska havs- och luftrummet, inklusive Atlantförbindelserna, och med ett eventuellt behov av att utnyttja nordiskt område för att understödja operationer i Centraleuropa.

För Sovjetunionen härrör Östersjöns strategiska betydelse från dess vikt som försvarszon, som flankområde till centralfronten, som transportled mellan Sovjet och Centraleuropa och som ett viktigt underhållsområde för den sovjetiska marinen vid en utdragen konflikt.

I ett krisläge torde Warszawapakten komma att lägga stor vikt vid en militär närvaro i Östersjön. och vid en utdragen konflikt kan man även finna det angeläget att söka öppna Östersjöutloppen för att kunna utnyttja Östersjöns basresurser och marina stridskrafter. Kontroll över ett relativt vidsträckt område kring utloppen torde i ett sådant sammanhang vara nödvändig.

För NATO:s del spelar området en nyckelroll för att säkerställa möjlig- heterna att mottaga förstärkningar via Nordsjöhamnarna. Tillgång till danskt område är dessutom väsentligt för att kunna stänga Östersjö- utloppen och för att kunna ingripa effektivt mot Warszawapaktcns under- hållstransporter i Östersjön. Förutom flygbaserna i Sydnorge är tillgången till danskt luftrum och danska flygplatser dessutom viktig för att lätta på

den starka koncentrationen av flygstridskraftcr till baser i Centraleuropa och för att möjliggöra ett effektivt luftförsvar av Nordsjöområdet och Storbritannien.

Sverige har den längsta kusten i Östersjön och berörs i hög grad av de nämnda intressen och den planering och verksamhet de föranleder. Båda maktblocken bedriver redan i fredstid omfattande militär verksamhet i Östersjön. I ett allmänt spänningsläge påverkas därmed direkt och snabbt även situationen i och kring Östersjön.

Den utveckling som ägt rum under det senaste decenniet innebär således att det nordiska området mer direkt kommit att beröras av motsättningarna mellan stormaktsblocken. De strategiska intressen som inverkar på områ- det har fått ökad tyngd och har även fått en starkare koppling såväl till nordatlantiska som till centraleuropeiska förhållanden. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta. Det strategiska intresset är alltjämt främst knutet till områdets norra och södra delar. Flera drag i den militärstrate— giska utvecklingen, inte minst flygstridskrafternas ökade räckvidder, är dock även ägnade att understryka betydelsen av övriga delar av området. Utvecklingen ökar möjligheterna till, liksom behovet av, militära operatio- ner över stora ytor. med ökad integration mellan olika system och strids- krafter. En följd av detta är att stormakterna alltmer kommit att betrakta det nordeuropeiska och nordatlantiska området som militärstrategiskt och operativt sammanhängande.

Nordområdets strategiska betydelse påverkas också av möjligheten till mera omfattande prospektering och utvinning av olja och gas på kontinen— talsockeln norr om 62:21 breddgraden. Ekonomiska, tekniska, klimat- och miljömässiga begränsningar har hittills bidragit till att dämpa aktiviteten. Härtill kommer de oklara gränsförhållandena i Barents hav.

Från sovjetisk sida har under senare år visats ett intresse för att intensifi- era undersökningarna i dessa råvarurika områden. Sovjetunionen kan efter hand komma att möta problem i sin oljeförsörjning och i en mera utpräglad bristsituation kan på lång sikt även polarområdena få ett ökat intresse vid sidan av de västsibiriska oljefälten till vilka uppmärksamheten nu koncen- treras.

Hänvisningar till S2-3

Sammanfattningsvis har det nordeuropeiska området med angränsande havsområden fått en gradvis ökande betydelse för stormakterna främst av kärnvapenstrategiska. men också av marinstrategiska och luftoperativa skäl. Den ökade aktiviteten bör i första hand ses som ett led i bevakningen av deras globala intressen och som en del av den strategiska balansen. Även regionala intressen framträder allt tydligare. Att denna utveckling i förening med den vapentekniska utvecklingen på olika sätt får återverk- ningar och konsekvenser för de nordiska länderna är dock uppenbart.

Övningsverksamheten i det nordeuropeiska havs- och luftrummet har som nämnts tidigare blivit mer omfattande i tid och rum och delvis mer framskjuten i förhållande till av motparten traditionellt dominerade områ— den. Detsamma gäller den övervaknings- och underrättelseverksamhet som båda sidor bedriver. I Östersjön har ett motsvarande mönster kunnat urskiljas.

Att även maktblockens militära, fredstida spaningsverksamher ökat i

intensitet 'i området sammanhänger naturligtvis till viss del med mönstret beträffande deras övningsverksamhet. Ena partens övningar tilldrar sig stort spaningsintresse från motpanens sida. Den intensifierade spanings- verksamheten är dock inte enbart knuten till militära övningar utan torde också sammanfalla med den allmänna ökningen av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets militärstrategiska betydelse. Härigenom har spa- ningsverksamheten i fredstid kommit att i hög grad även riktas mot de nordiska staterna.

De kränkningar av Sveriges territorium som kommit att uppmärksam- mas särskilt under de senaste åren har uppenbarligen också sin allmänna bakgrund i de utvecklingstendenser som beskrivits ovan.

Under senare år har det årligen förekommit några få kränkningar från övervattensfartyg. De fördelar sig relativt jämnt mellan NATO och Warszawapakten. Huvuddelen av kränkande fartyg har utgjorts av civila statsfartyg.

Under senare år har Sverige utsatts för grova undervattenskränkningar. vilkas särskilda säkerhetspolitiska betydelse understryks av att de till skillnad från andra kränkningar till sjöss och i luften till övervägande del måste anses vara avsiktliga. Inte minst den omständigheten att undervat- tcnskränkningar kan genomföras dolt och endast ibland upptäcks innebär, att det inte är möjligt att redovisa en exakt statistik över verksamheten.

Vid två tillfällen har de kränkande ubåtarnas nationalitet kunnat faststäl- las. I oktober 1981 grundstötte en sovjetisk ubåt i Gåsefjärden i Blekinge skärgård. Efter händelserna i och kring Hårsfjärden i oktober 1982 kunde konstateras att de kränkande ubåtarna. bland vilka även ingick miniubåtar av ditintills väsentligen okänt slag. var sovjetiska.

Den ubåtsskyddskommission som tillsattes av regeringen är 1982 med anledning av Hårsfjärdenhändelserna konstaterade att ubåtskränkningar av svenskt territorium inträffat även tidigare, men att verksamheten före- tedde en ökning under början av l980-talet. Kommissionen redovisade också en bild av utvecklingen från 1960-talets början. I ett tidigare skede av denna period noterades enskilda större ubåtars sporadiska uppträdande på svenskt territorialvatten. Senare kunde iakttas ett mer provocerande uppträdande med fler undervattensfarkoster inblandade samtidigt och samordnat. med allt djupare inträngning på svenskt inre vatten. Verksam- heten uppvisade också tendenser att spridas mer över året och att riktas mot militära baser, hamnar och skyddsområden. Förekomsten av miniubå- tar klarlades i samband med granskningen av Hårsfjärdenhändelserna.

En rad iakttagelser och indikationer leder till slutsatsen att liknande undervattensverksamhet förekommit även åren efter 1982.

Ubåtsskyddskommissionen redovisade också i sitt betänkande (SOU 1983: 13") Att möta ubåtshotet. som framlades i april 1983. tänkbara motiv för ubåtskränkningarna. Som huvudmotiv angavs. äverii om det inte ute- slöts att även andra motiv kan ha spelat in. att kränkningarna skulle ses som förberedande skeden i en militär operativ planering. Utforskning av de svenska kust- och skärgårdsområdena och av svensklt undervattensför- svar. utprovning av ny materiel, taktisk utveckling och utbildning var några av de delmotiv som angavs som mest sannolika.

Erfarenheterna sedan kommissionen lade fram sin rapport ger inte an- ledning till andra slutsatser. Motiven, som är svåra att fastställa. torde huvudsakligen kunna hänföras till olika former av förberedelser för even- tuella kn's- och krigsoperationer. .

Under senare år har främmande undervattensverksamhet förekommit även i andra nordiska länder. Uppenbart är att den mot Sverige och andra nordiska länder riktade undervattensverksamheten måste sättas in i ett större öst—västperspektiv med betoning på situationen i det nordeuro- peiska området. Verksamheten bör även ses i ljuset av den globala marina kapprustningen och en ökad satsning på undervattensteknologi.

Kränkningar av svenskt luftrum har under de senaste åren inträffat vid 25—30 tillfällen per år. Kränkningarna. varav de flesta är av kort varak- tighet. inträffar huvudsakligen söder om Skåne och Blekinge. Under flera år har NATO-flyg svarat för huvuddelen av kränkningarna, medan flyg- plan från Warszawapaktstaterna har svarat för några enstaka kränkningar varje år. En särskilt allvarlig incident ägde rum vid Gotland i augusti 1984. då sovjetisktjaktflyg trängde långt in i svenskt luftrum och därvid närmade sig ett civilt trafikflygplan med passagerare.

] fråga om alla dessa kränkningar är det väsentligt att Sverige visar både vilja och förmåga att hävda sin territoriella integritet. Av detta följer att det är av synnerlig vikt att kränkningar upptäcks och avvisas. samt att de beivras på diplomatisk väg när nationaliteten kan fastställas. En så långt möjligt öppen redovisning av förekommande gränskränkningar är även fortsättningsvis en självklarhet.

Vad gäller undervattenskränkningar har av regering och riksdag uttalats att intrång med främmande ubåtar på svenskt vatten. i flagrant strid med folkrättens regler. är något som under inga omständigheter kan accepteras. Sverige har klargjort att det är vår fasta föresats att med alla de medel som står till buds hävda vår territoriella integritet och de svenska gränsernas okränkbarhet. I enlighet med denna målsättning har regeringen sålunda skärpt de s.k. [KFN-reglerna därhän att vapenmakt tillgrips utan föregå- ende varning mot främmande ubåtar i inre svenska vatten i syfte att tvinga dessa att inta övervattensläge för identifiering och andra åtgärder. Ubåts- skyddet fortsätter att förstärkas.

Som självständiga stater har de nordiska länderna agerat i enlighet med egna vitala intressen. Ofta har dessa intressen varit sammanfallande. Ett samarbete över gränserna. inom och utom Norden, har då varit naturligt. De nordiska länderna har på denna grund också i många utrikespolitiska frågor kunnat verka gemensamt, företrädesvis inom FN och andra interna- tionella organisationer. En förutsättning för detta samarbete har varit de nordiska ländernas respekt för varandras skilda säkerhetspolitiska lösning- ar och politiska ställningstaganden.

Den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna, inom ramen för de individuella lösningar som valts. syftar till att värna om den grundläg- gande stabiliteten även i ett skede då det större nordeuropeiska områdets allmänna strategiska betydelse har ökat. Till grund för denna strävan ligger bedömningen att även stormaktsblocken har ett fortsatt intresse av att stabiliteten i Norden inte rubbas. Även om det säkerhetspolitiska läget i

Nordeuropa inte är statiskt torde man nämligen på båda sidor inse att försök att till egen förmån söka rubba det grundläggande säkerhetspoli- tiska mönstret i Norden sannolikt kommer att mötas av motåtgärder från den andra stormaktens sida.

De nordiska länderna har sålunda ett gemensamt intresse av att trygga en fortsatt lugn och stabil situation i Norden. Ett mål är även att inom ramen för varje lands säkerhetspolitik begränsa stormaktsnärvaron med stridskrafter och därmed minska riskerna för konfrontation.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den säkerhetspolitik som de nordiska länderna sedan 1940-talet valt att föra spelat och spelar en avgö- rande roll för stabiliteten i Norden.

2.4 Konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet

En grundläggande bedömning är att det är osannolikt att ett krig mellan maktblocken i Europa kommer att uppstå som följd av överlagda beslut om att gå till anfall för att vinna en seger i Europa i dess helhet. Mindre osannolikt är att ett krig uppstår genom en process — som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa — där successiva beslut fattas under bristfällig information och osäkerhet om motpartens reaktioner. Därtill kommer att processen kan förvärras av andra omständigheter över vilka supermakterna inte har full kontroll. [ regionala konflikter i vissa delar av världen, t. ex. där utsträckningen av resp. intressesfärer är mindre enty- diga och därmed de omedelbara riskerna upplevs som mindre, kan super- makterna bli indragna mot varandra.

Bedömningar beträffande karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa är förknippade med avsevärda osäkerheter. Dessa osäkerheter beror bl. a. på att maktblocken har utformat och övat sina militära styrkor med hänsyn till olika alternativ. De beror också på att maktblocken med- vetet byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner. bl. a. i syfte att öka avskräckningseffekten. Slutligen har svårigheterna att från fredstida för- hållanden bedöma utgången av ett krig snarast ökat till följd av den snabba militärtekniska utvecklingen.

Mot bakgrund av båda maktblockens politiska och militära doktriner samt utformningen av deras militära styrkor förefaller det sannolikt att de åtminstone inledningsvis söker föra kriget på konventionell nivå och und- vika sådana operationer som kan befaras sätta motpartens mest vitala intressen på spel. l stället kan det upplevas som fördelaktigt att genom snabba och avgörande åtgärder ställa motparten inför fullbordat faktum. Därför kommer snabba militära operationer sannolikt att karakterisera inledningen av ett krig.

Det är mot denna bakgrund svårt att föreställa sig något läge där endera maktblocket genom en frontal attack i Centraleuropa inledningsvis skulle eftersträva att erövra och behålla stora delar av det andras territorium. Däremot kan det vid en konfrontation mellan maktblocken tänkas att endera parten genom militära operationer i en begränsad del av det europe- iska området vill pressa den andra till politiska eftergifter eller vill säkra

strategiska positioner inför en befarad utvidgning av konflikten. En sådan utveckling skulle kunna beröra även vårt område.

Risken för att kriget efter någon tid trappas upp till kärnvapennivå är särskilt påtaglig om någondera parten finner att ett fortsatt konventionellt försvar inte kan genomföras. En första demonstrativ kärnvapeninsats kan då göras för att dramatiskt markera att motståndarens operationer måste avbrytas.

De nya kärnvapensystem som placeras ut har större precision och räck- vidd hos robotarna. ofta kombinerad med mindre styrka hos laddningarna. Därigenom skapas teoretiskt förutsättningar för selektiva insatser mot militärt viktiga mål och för begränsning av sidoverkningarna mot befolk- ning och samhälle. Ä andra sidan finns inga klara gränser mellan olika typer av kärnvapen och en upptrappning ter sig svår att undvika.

Det finns därför starka skäl att tro att varje beslut om kärnvapeninsats kommer att framstå som ödesdigert även för dem som ytterst bär ansvaret. Genom tekniska och organisatoriska åtgärder har högsta statsledningarna inom kärnvapenmakterna sökt skaffa sig en säker kontroll över åtminstone den första kärnvapenanvändningen. De avgörande trösklarna torde därför alltjämt ligga mellan krig och fred samt mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig. Att bestämt uttala sig om sannolikheten att kärnvapen sätts in i ett framtida krig i Europa syns inte meningsfullt.

Den möjliga varaktigheten av ett konventionellt krig i Europa berori hög grad på inriktningen av de militära operationerna. Enligt en vanlig uppfatt- ning på västhåll skulle ett omfattande och framgångsrikt anfall mot väst i Centraleuropa redan efter några dagar eller några få veckor leda till över- väganden om att tillgripa kärnvapen. Svårbedömbara faktorer som sam- manhållningen inom respektive pakt. den tekniska utvecklingens konse- kvenser. luftoperativa förhållanden och tidsskillnader i fråga om beslut om mobilisering i olika länder kan emellertid leda till ett mera långvarigt konventionellt krig i Europa. Bl. a. i detta sammanhang kan mer intensiva operationer komma att gälla kontrollen över norra Europa och Nordatlan- ten.

Risken för krig i Sveriges närområde är i allt väsentligt relaterad till situationen i stort mellan maktblocken. En väpnad konflikt i norr är sålun- da knappast tänkbar under i övrigt lugna och stabila förhållanden mellan NATO och Warszawapakten.

De militära hot. som under eller omedelbart inför ett krig i Europa skulle kunna riktas mot Sverige. beror på de krigförande parternas bedömningar av krigets fortsatta förlopp och deras förberedelser för tänkbara händel- seutvecklingar. En viktig roll spelar därvid deras bedömningar av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse.

I en större, öppen konflikt mellan blocken kan det nordiska området sålunda komma att beröras redan i de inledande faserna, eftersom stora värden står på spel för parterna och en överraskande inledning av operatio- ner kan ge väsentliga fördelar.

De fredstida militära styrkerelationerna i Nordkalottområdet innebär överlägsenhet på sovjetisk sida, men denna överlägsenhet ger inte utrym- me för större offensiva operationer. särskilt som terrängförhållandena är

svårbemästrade. Båda parter har behov av att tillföra stridskrafter vid en akut konflikt.

Det finns därför skäl att tro att inledningsskcdet av en konflikt kommer att karakteriseras av försök till snabb styrkeuppladdning från båda parters sida. Vid ett krigsutbrott torde styrkeuppladdningen fortsätta och komplet- teras med en intensiv bekämpning av motpartens militära baser och för- band.

Svenskt område utgör inte något primärintresse för någotdera makt- blocket. men genom Sveriges geografiska läge i det nordeuropeiska områ- det kan vårt land tidigt bli inblandat i maktblockens överväganden vid konflikter. För båda maktblocken kan svenskt område få intresse som genväg vid flygoperationer. som genomgångsområdc. som basområde främst för flygstridskrafter och för framskjuten luftbevakning.

] en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige måste rimligtvis ingå å ena sidan tidsvinst och ökad säkerhet att uppnå mål i vårt närområde. å andra sidan militära förluster och bindning- ar. Risken att det andra maktblocket får tillgång till svenskt territorium måste också övervägas. Man bör kunna utgå från att stormaktsblockens militära styrkor i huvudsak blir bundna i garderingar eller operationer mot varandra. Endast en begränsad del av stormaktsblockens styrkor kan därför avdelas mot Sverige. En begränsning ligger också i transportmöj— ligheterna främst till sjöss och i luften. En större del av de mest lättrörliga styrkorna — t. ex. flygstridskrafter kan samtidigt sättas in. men då sannolikt endast under begränsad tid.

Militära operationer riktade mot våra grannländer behöver inte nödvän- digtvis innebära att Sverige blir indraget i kriget, även om risken för omfattande kränkningar av svenskt område från både öst och väst är stor. De militärgeograflska förhållandena i Norden är sådana att ju mera omfat- tande målen för de militära operationerna är, desto starkare blir motiven att söka utnyttja svenskt område. Genom sin i omvärlden uppfattade styrka kan emellertid det svenska försvaret påverka främmande makters överväganden och därmed avhålla från sådana operationer som går genom svenskt område.

Vårt geografiska läge nära den ena supermakten innebär att militär kapacitet relativt sett finns i större mängd i öst. Särskilt gäller detta markstridskrafter samt marina resurser i Östersjön. Vad gäller flygstrids- krafter kan resurser snabbt tillföras vårt närområde både i öst och väst. En avgörande militär uppladdning med markstridskrafter i väst kan beräknas ta avsevärd tid.

En väpnad konflikt i Europa kommer rimligen att föregås av betydande förändringar i det politiska klimatet mellan maktblocken. Samtidigt bör noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning mellan maktblocken och återkommande variationer i den militära beredskapen. En presumtiv angripare kan väntas eftersträva att utnyttja överraskning för att därmed snabbare och lättare nå avsett resultat. Den ökade räckvidden. rörligheten och flexibiliteten hos stormakternas strids— krafter underlättar detta. Dock behöver angriparen inför ett militärt an—

grepp mot Sverige höja sin beredskap, dra samman styrkor och transport- kapacitet och i samband därmed ha en omfattande signaltrafrk. Detta bör ge oss möjligheter till militär förvarning.

Ett kärnvapenkrig kommer sannolikt att få ett snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar des- sa leder till. Maktblocken måste då koncentrera sin uppmärksamhet på sina allra mest vitala intressen. främst att få ett slut på kriget. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste i ett sådant läge rimligen tillmätas ringa betydelse.

Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det mindre troligt att landet blir angripet om en upptrappning till kärnva- pennivå skett. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt angrepp också kan bidra till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen. Däremot kan vi drabbas av drivande radioaktiva moln som bildats vid marknära kärnvapenexplo- sioner utanför våra gränser. Om ett krig i vilket Sverige är indraget trappas upp till kärnvapennivå förlorar rimligen de militära operationerna mot vårt land snabbt i betydelse.

Kemiska vapen är främst lämpade för taktiskt—operativa syften. De skulle kunna användas som ett komplement eller alternativ till konventio- nella vapen. Stormakternas benägenhet att utnyttja kemiska vapen torde bestämmas dels av de bedömda riskerna för vedergällning och upptrapp- ning. dels av de möjliga militära fördelarna. Dessa i sin tur bestäms i hög grad av den angripnes skyddsnivå och beredskap.

Den breda anslutningen till 1925 års Geneveprotokoll innebär i praktiken ett förbud mot första användning av kemiska stridsmedel. Stora ansträng- ningar görs internationellt att få till stånd ett utvidgat förbud. Samtidigt pågår emellertid en militärteknisk utveckling som skulle kunna öka ris- kerna för att de kemiska stridsmedlen kommer till användning.

Mot användning av biologiska stridsmedel i stor skala finns många kraftigt återhållande faktorer. Alla bedömningar av verkningarna blir yt- terst osäkra. Öppna angrepp med biologiska stridsmedel i stor skala be- döms därför som mycket osannolika. Däremot kan förtäckta angrepp mot begränsade mål tänkas.

Hot mot Sveriges säkerhet kan uppstå även på lägre konfliktnivåer än krig mellan stormaktsblocken. i vissa fall också under det vi uppfattar som lugna och fredliga förhållanden. Bakgrunden till detta är dels motsättning- arna i olika former mellan stormaktsblocken. dels deras militära aktivitet i vårt närområde i form av utbildning och övning av förband, utprovning av materiel och underrättelseverksamhet. Omfattningen och karaktären av sådana verksamheter har påverkats av det nordeuropeiska områdets ökade strategiska betydelse.

Säkerhetspolitiskt riskabla situationer kan uppstå oavsiktligt som följd av ordinarie övnings- och underrättelseverksamhet. Ett exempel är omfat- tande kränkningar av svenskt territorium i samband med större övningar. Sådana situationer kan emellertid också vara resultat av avsiktliga försök att påverka oss eller vår omgivning, exempelvis avsiktliga kränkningar i underrättelsesyfte eller för att pröva svensk beredskap. En ökad militär närvaro i vårt närområde skulle också leda till påfrestningar.

I en mer upptrappad internationell kris kan de militära hoten bli allvarli- gare. Benägenheten att vid incidenter tillgripa vapenmakt kan bli större och främmande makter kan ställa krav på visst svenskt uppträdande. Gränsen mellan fred och krig i omvärlden kan bli flytande.

En framgångsrik svensk neutralitetspolitik vid krig i omvärlden förutsät- ter att det svenska totalförsvaret är tillräckligt starkt för att avhålla från angrepp mot oss.

I samband med militära operationer i vårt närområde kan de krigförande parterna tänkas vilja utnyttja svenskt territorium i strid med folkrätten. De kan också ställa krav på eftergifter från svensk sida. Det kan i dessa fall gälla överflygning av Sverige med flygplan och robotar. genommarsch till lands. utnyttjande av svenskt sjöterritorium. exempelvis som skyddad uppehållsplats, eller tillfälligt utnyttjande av baser i Sverige. Redan farhå- gor om sådant utnyttjande av svenskt territorium kan leda till militära motåtgärder från det andra maktblockets sida. På detta sätt kan Sverige successivt dras in i kriget.

Militära operationer i vår omvärld kan leda till att vår utrikeshandel helt eller delvis avbryts så att vi för vår försörjning blir hänvisade till inhemska resurser.

En konflikt i Europa kan komma att inledas med ett krisskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera omfattan- de handelsstörningar. Störningarna kan främst komma att gälla strategiska varor. t. ex. olja. legeringsmetaller och elektronikprodukter.

En sammanhängande försörjningskris skulle kunna karakteriseras av dels ett sådant inledande krisskede med en varaktighet om något år. innebärande knapphet och andra restriktioner på strategiskt betydelsefulla varor. dels ett akut krigsskede i Europa med ett totalt handelsbortfall i storleksordningen månader, dels ett efterkrigsskede då möjligheterna till utrikeshandel successivt förbättras.

Vårt omfattande ekonomiska samarbete med de marknadsekonomiska länderna i väster ger dessa länder tillgång till ekonomiska maktmedel som de redan i fredstid skulle kunna söka använda mot Sverige i syfte att påverka vår handelspolitik. ekonomi och försvarsmaterielanskaffning. Mera samordnade aktioner mot vår utrikeshandel skulle utgöra ett allvar- ligt hot mot vår säkerhet. Möjligheterna att framgångsrikt genomföra så- dana aktioner är dock i realiteten små.

Särskilda problem för Sverige har det högteknologiembargo skapat som NATO-länderna inom ramen för teknikkontrollorganisationen COCOM på senare år riktat mot Östeuropa. I första hand USA har för närvarande ett betydande teknologiskt försprång framför andra länder inom områdena mikroelektronik och informationsbehandling, vilka har både militära och civila tillämpningar. USA söker upprätthålla sitt försprång framför allt i förhållande till länderna i öster genom att hindra att dessa får tillgång till materiel, komponenter och tekniskt kunnande. För ändamålet har byggts upp ett omfattande reglerings- och kontrollsystem. som alltmer berör även svenska företag.

I situationer med mycket starka internationella spänningar kan både motiv och möjligheter för ekonomiska aktioner mot Sverige förstärkas. Då

försvinner många av de normala hämningarna mot att utnyttja olika makt- medel. Regelsystemet kanske bryter samman redan av andra skäl och ersätts av bilaterala avtal. Å andra sidan får man räkna med att det svenska folket då är berett att acceptera betydande standardsänkningar och pro- duktionsomställningar i syfte att minska beroendet av omvärlden.

Konflikter mellan i- och u-länder samt mellan och inom u-ländcr kan få konsekvenser för Sverige på flera olika sätt. Grupper av råvaruproducer- ande u-ländcr kan utnyttja inskränkningar i sina leveranser som maktme- del mot i-länderna ('råvaruembargon). Krig inom och mellan råvaruprodu- cerande u-länder kan leda till att anläggningar förstörs och att produk- tionen starkt reduceras. Sabotage eller krigshandlingar kan leda till att fartygStrafrken genom viktiga farleder stoppas. Slutligen kan starka mot- sättningar mellan i- och u-länder lcda till våldsaktioner mot sårbara punk- teri i-länderna.

Störningar i råvartrflödena till följd av krigshandlingar bedöms vara aktuella främst för oljeländerna i Gulfområdet och för de på legeringsme- taller rika områdena i södra Afrika. lnom båda områdena råder politiska motsättningar och pågår en militär upprustning.

Mot den ovan redovisade bakgrunden avtecknar sig följandeförändring- ar i den samlade hotbilden. '

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökade strategiska be- tydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska utvecklingen har sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i samband med kriser och väpnade konflikteri vår omvärld. Denna utveck- ling har också lett till ökade påfrestningar i fred. främst i form av kränk- ningar av vårt territorium. Dessa tendenser berördes i 1982 års försvars- beslut men har genom senare tids utveckling kommit till tydligare uttryck.

Hotbilden har sålunda påverkats av den militärtekniska utvecklingen. Särskilt bör framhållas den ökade räckvidden för taktiskt flyg. den återigen ökade betydelsen av strategiskt flyg. anskaffningen av långräckviddiga kryssningsrobotar. den ökade strategiska och operativa rörligheten och utvecklingen av undervattensteknologi.

1982 års försvarsbeslut innebar en jämfört med tidigare starkare beto- ning av stormaktsblockens kapacitet för överraskande angrepp och därav följande kortare militära förvarningstider. Denna kapacitet vidareutveck- las. Nu finns därutöver skäl att uppmärksamma att särskilda sabotageför- band tidigt kan sättas in mot funktioner som är viktiga för totalförsvaret.

Det finns anledning att starkare än tidigare uppmärksamma de hot och påtryckningar som Sverige kan utsättas för under spända fredsförhållan- den. Diplomatiska. militära och handelspolitiska åtgärder för att ge efter- tryck åt vår beslutsamhet att motstå sådana hot och påtryckningar och orubbligt fullfölja neutralitetspolitiken bidrar till att minska främmande makts benägenhet att utsätta oss för hot.

Kränkningarna av svenskt territorium med ubåtar och andra undervat- tensfarkoster har riktat uppmärksamheten mot delvis nya hot. De kan främst bedömas som förberedande led i en operativ planering och kan därmed få negativa konsekvenser för vårt invasionsförsvars kapacitet.

Vårt beroende av ett handelsutbyte med omvärlden leder till'att motsätt-

ningar och kriser i andra delar av världen kan få konsekvenser också i Sverige. Särskilda problem skapar det högteknologiembargo som de väst- liga industriländerna på senare är riktat mot Östeuropa.

2.5 Grunder för Sveriges säkerhetspolitik

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vån samhälle i politiskt. ekonomiskt. socialt, kultu- rellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

I strävandena att säkerställa dessa mål utformas Sveriges säkerhetspoli- tik väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken, alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Sverige har valt denna handlingslinje därför att den bäst gagnar våra övergripande säkerhetspolitiska mål. Neutralitets- politiken är inte ett utflöde av andra staters önskemål eller krav. Den är inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Inte heller innehåller folkrätten några regler för hur en politik syftande till neutralitet i krig skall utformas i fredstid. Det är vi själva som valt denna politik och som bestämmer dess innehåll.

Neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt agerande i fred, genom en långsiktig. fast och konsekvent utrikespolitik och genom ställningstaganden i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna. En aktiv utrikespolitik, syftande till avspänning. internationell nedrustning och fredlig utveckling är ett väsentligt inslag i den svenska säkerhetspolitiken.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvars- politik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar gör säkerhets- politiken trovärdig.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck- lingen i stort. särskilt utvecklingen i vårt närområde. Den säkerhetspoli- tiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse för avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Denna avvägning är inte en gång för alla given, utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden. Samti- digt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konse- kvens.

Utrikespolitiken och försvarspolitiken utgör sålunda de centrala dimen- sionerna i den svenska säkerhetspolitiken. Det är den samlade styrkan i våra säkerhetspolitiska åtgärder som underbygger vår bestämda föresats att i alla lägen slå vakt om alliansfriheten och neutraliteten, och att i händelse av krig till det yttersta värna vår frihet och vårt oberoende.

Den aktiva och alliansfria utrikespolitiken syftar till att främja en fredlig utveckling i vår omvärld. att förhindra konflikter, att undanröja koniliktor- saker samt att även i övrigt främja och tillvarata Sveriges säkerhetsintres- sen. En utrikespolitik som bekräftar vår fasta vilja att stå fria och obundna är grundläggande för utformningen av den svenska säkerhetspolitiken.

Trots ett ökat strategiskt stormaktsintresse för det nordiska området har läget i Norden kännetecknats av ett betydande mått av stabilitet. En viktig förklaring till detta är de nordiska ländernas säkerhetspolitik och att stor- makterna har kommit att bedöma det grundläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden som möjligt att förena med sina intressen. Den svenska neutralitetspolitiken ingår som en vital beståndsdel i detta mönster. Det är ett grundläggande svenskt intresse att omvärlden kan lita på att denna vår politik ligger fast.

Det är av vikt att omvärlden är övertygad om såväl vår vilja som vår förmåga att i alla lägen fullfölja vår neutralitetslinje. Denna betraktas som en varaktig och värdefull faktor för nordisk och europeisk säkerhet. Utta- landen av stater i öst och väst ger oss stöd för uppfattningen att den svenska neutralitetspolitiken bedöms som trovärdig. För att kunna bidra till en lugn och stabil utveckling i Norden får vår politik inte skapa vare sig farhågor eller förväntningar hos någon av stormakterna. Det är därför av stort värde att den svenska neutralitetspolitikens innebörd även fortsätt- ningsvis är klar och tydlig för omvärlden. Den djupa folkliga förankring som neutralitetspolitiken här spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll.

Sverige verkar därutöver för att stärka FN:s auktoritet och att ge organi- sationen bättre möjligheter att upprätthålla internationell fred och säker- het. I arbetet för en fredligare värld är även våra strävanden att främja en internationell nedrustning och att öka respekten för folkrätten av stor betydelse.

Som del av säkerhetspolitiken fordras en fast och konsekvent försvars- politik som inger respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos svens- ka folket. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka. sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vån närområde.

Totalförsvarets planering bör utgå från att militära angrepp på Sverige utgör led i en konflikt mellan stormaktsallianserna. Sådana angrepp kan då antas syfta till att utnyttja Sverige som genomgångs- och basområde för militära operationer riktade mot mål i vårt närområde samt till att hindra motparten från ett sådant utnyttjande.

Tillgång till svenskt område inkl. vårt luftrum kan vara av betydande militärt värde för var och en av stormaktsallianserna i samband med ett krig dem emellan. Värdet av att kunna utnyttja svenskt område resp. det

hot för motparten som ligger däri förstärks av den militärtekniska utveck- lingen och då särskilt de ökade räckvidderna hos stormakternas taktiska flyg. Även tillkomsten av kryssningsrobotar med stor räckvidd är av betydelse i detta sammanhang.

Försök att utnyttja svenskt område kan få formen av krav understödda av militärt hot eller ytterst en invasion av vårt land. Den tidigare redovi- sade bedömningen att angrepp på Sverige skulle utgöra led i ett krig mellan maktblocken innebär att ingetdera av dessa rimligen kan utnyttja mer än en begränsad del av sina resurser för angrepp mot vårt land. Storleken av denna del låter sig dock inte lätt fastställas.

Ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområ- dena för att därigenom i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas. Försvarsviljan underbyggs ge- nom att befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv totalförsvars- planering för dessa svåra förhållanden. Det är angeläget att också försök från angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motstånds- anda effektivt motverkas.

Vår planering skall även fortsättningsvis utgå från att någon form av politisk förvarning erhålls inför en utveckling i vår del av världen som skulle kunna aktualisera ett väpnat angrepp. Samtidigt noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning mellan maktblocken och återkommande variationer i den militära bered- . skapen. Trots att möjligheterna att upptäcka mera omfattande militära förberedelser består eller t.o.m. ökar måste därför problemen rörande överraskande angrepp i dess olika aspekter ägnas fortsatt uppmärksamhet i totalförsvarets planering.

Det är följaktligen väsentligt att vår beredskap snabbt och flexibelt kan avpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åt- gärder inom hela totalförsvaret.

Totalförsvaret skall även inriktas på att möta konsekvenserna av andra säkerhetspolitiska kriser än krig. Sådana kriser kan bli utdragna och kan kännetecknas bl. a. av ekonomisk och handelspolitisk konfrontation. Det är väsentligt för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalför- svars styrka i krig att vi kan möta försök till påtryckningar och handelsres- triktioner i sådana situationer.

Såväl i fredstid som under neutralitet vid krig i omvärlden måste respek— ten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territo- rium kan aldrig accepteras. Kränkningar i fredstid kan bidra till främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp bekämpa vårt totalförsvar. I neutralitetslägen kan kränkningar gradvis dra in OSS i kriget. Det är väsentligt att vi upprätthåller en helhetsbild av kränkningar av alla

slag och ägnar motverkan av dem fortsatt stark uppmärksamhet. Det är av stor vikt att vi fortsätter att förbättra vår förmåga att möta undervattens- kränkningar.

Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt _område torde vara förknippade med dess eventuella utnyttjande i ett konventionellt krig. Ett kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet få ett kort förlopp under vilket stormakterna tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara sin egen fortsatta existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig då detta trappas upp till kärnvapennivå är det därför mycket osannolikt att ett angrepp — med eller titan kärnvapen — skulle inledas mot vårt land. Däremot kan Sverige drabbas av omfattande sidoverkningar då kärnvapen sätts'in i andra länder.

Vår totalförsvarsplanering med avseende på riskerna för kärnvapenkrig bör även fortsättningsvis ha följande inriktning. Svensk säkerhetspolitik syftar bl.a. till att hålla Sverige utanför ett krig mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande. konventionell fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt total- försvar är en förutsättning för att Sverige skall lyckas i dessa strävanden. Därutöver krävs särskilda åtgärder för skydd mot kärnvapenkrig i vår omvärld. och för att öka statsmakternas möjlighetar att stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige.

2.6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

Försvarskommitte'n har i slutbetänkandet lämnat förslag till försvarspoliti- kens inriktning. Den uppfattning som jag ger uttryck för i det följande överensstämmer i allt väsentligt med försvarskommitténs bedömningar. Jag redovisar därför inte dessa här utan hänvisar till slutbetänkandet.

3.2. Allmänna principer

Ett starkt och allsidigt totalförsvar skapar redan i fred förtroende i omvärl- den för vär vilja och förmåga att försvara oss.

För att vår motståndskraft mot yttre hot skall bli så hög som möjligt skall alla samhällsfunktioner som har viktiga uppgifter under kriser och i krig kunna ställas om för att verka i sådana situationer. Totalförsvaret omfattar i krig hela det omställda samhället.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgo- doses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmän- na värnplikten. civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyl- dighet. Den frivilliga försvarsverksamheten tillför totalförsvarets militära och civila delar viktig kapacitet och är ett uttryck för vår försvarsvilja. Den ger möjligheter för stora grupper att frivilligt ansluta sig till och utbilda sig för totalförsvaret. Totalförsvarets organisation och verksamhet i fred skall bereda landets medborgare möjlighet att på ett effektivt sätt förbereda sig för att medverka i landets försvar.

Totalförsvaret skall utformas och personalen utbildas med utgångspunkt i vår samhällsutveckling och i våra egna försvarsbetingelser i övrigt med avseende på främst vår defensiva inriktning. vår geografi. vårt klimat och vårt system med plikttjänstgöring. Egen forskning och försvarsindustri ger oss möjlighet att förse försvaret med utrustning som är anpassad till dessa betingelser. Därigenom kan vi också minska verkan mot oss av de vapen och motmedel som stormakterna utvecklar för att använda mot varandra. Det är av dessa skäl ändamålsenligt att i viktiga avseenden ge totalför- svaret en svensk profil.

Den svenska samhällsutvecklingen är av stor betydelse för utformningen av vår försvarspolitik. Såsom jag senare kommer att utveckla närmare har denna utveckling i vissa avseenden lett till en uppbyggnad av resurser som ökat möjligheterna att möta störningar och skador även under kriser och i krig. I andra avseenden har olika samhällsfunktioner blivit mer sårbara.

Den beskrivning av det svenska totalförsvarets mål som senast lades fast av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut är enligt min mening i sak alltjämt giltig.

Jag har emellertid liksom försvarskommittén funnit skäl att modernisera denna och föreslår sålunda att för det svenska totalförsvaret. såsom en del av den svenska säkerhetspolitiken. följande mål skall gälla.

Den svenska säkerhetspolitiken. utformad i ett samspel mellan utrikes— Prop. 1986/87:95 politiken och försvarspolitiken. har som yttersta mål att trygga vårt lands frihet och oberoende. Säkerhetspolitiken syftar därvid till att skapa förtroende och respekt för [vår-vilja och förmåga att fullfölja vår neutralitetslinje och att till det yttersta försvara hela vårt land om vi utsätts för militärt angrepp. Säkerhetspolitiken skall därigenom också minska riskerna för att vårt land dras in i krig och konflikter samt bidra till lugn och stabilitet i det nordiska området. Säkerhetspolitiken främjar en fredlig internationell utveckling. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka. sammansättning, ledning och beredskap att det avhåller från varje försök att utnyttja vårt land. Uppoffringarna i samband med försök att utnyttja landet skall följaktligen vara så stora att de inte kan te sig rimliga i förhållande till fördelarna. Detta förutsätter att totalförsvaret kan möta militära angrepp varifrån de än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena för att därigenom i det längsta förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark. Totalförsvaret skall därtill kunna genomföra ett effektivt och uthålligt motstånd i varje del av landet och i alla former som folkrätten medger. — Totalförsvaret skall i fred främja Sveriges säkerhetspolitiska mål genom att verka stabiliserande i vår del av världen och genom att bidra till att uppkommande kriser kan dämpas och avvecklas. Totalförsvaret skall motverka att Sverige dras in i krig eller kriser i omvärlden. skydda landet mot verkningarna och trygga för landet nödvändig försörjning. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom för- måga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet.

- Totalförsvarets beredskap skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder. Totalförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd. rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas. -— Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta kommer till uttryck främst genom att total— försvaret bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet och genom möjligheterna till frivilliga insatser inom totalförsvaret. — Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka i FN:s fredsbevarande operationer.

3.3. Operativa grunder för totalförsvaret

Totalförsvaret har förutom i krig väsentliga uppgifter också i fred och i olika kris- och neutralitetssituationer. Ökad uppmärksamhet måste ägnas 31

vår förmåga att i fred, kris och under neutralitet hantera uppkommande situationer.

Ett militärt angrepp med syfte att utnyttja vårt land är dock enligt min mening det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och bör därmed utgöra den viktigaste utgångspunkten för vår försvarsplanering. Ett sådant angrepp. som får antas inledas med olika typer av bekämpning för att reducera vår motståndsförmåga. kan genomföras över vår landgräns eller över havet mot vår kust. I båda fallen kan luftlandsättningar förväntas ingå som delar av operationerna.

Vår planering skall enligt min mening utgå från att någon form av förvarning erhålls inför en utveckling som skulle kunna leda till ett väpnat angrepp. Den ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos stor- makternas stridskrafter ökar dock möjligheterna att inleda angrepp på ett sådant sätt att vi får endast kort militär förvarning.

Även om det står klart att militära operationer förbereds kan det vara svårt att förutse dessas närmare syfte och riktning. Av dessa skäl anser jag att planeringen av åtgärder för att möta militära angrepp skall utgå från den svåraste situationen. nämligen att ett angrepp, i ett läge av höjd spänning mellan maktblocken. inleds med endast kort militär förvarning och att vi således inte helt hunnit genomföra mobilisering och krigsorganisering. I det följande åsyftas denna svåraste situation när uttrycket militärt angrepp används.

I en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige torde värdet av tidsvinst och säkerhet att nå mål i vårt närområde ställas mot nackdelen av militära förluster och bindningar av viktiga resur- ser. Sådana överväganden torde omfatta även ett utdraget angreppsför- lopp.

Förberedelserna för att kunna möta militära angrepp måste genomföras inom hela totalförsvaret. Totalförsvaret måste därvid prioritera dels de samlade försvarsansträngningarna, dels befolkningens och samhällets överlevnad. Detta innebär att konsekvenserna för civilbefolkningen skall beaktas vid planläggningen av de militära operationerna samtidigt som den civila totalförsvarsplaneringen måste ta hänsyn till de militära operationer- na. Av dessa förhållanden följer att totalförsvarets utveckling och krigsför- beredelser måste utgå från gemensamma operativa grunder. Jag avser att senare föreslå regeringen att i särskild ordning meddela föreskrifter om vilka grunder som skall gälla för totalförsvarets planläggning och de övriga fredstida förberedelser som behövs.

Sveriges geografiska betingelser underlättar i viktiga avseenden försva- ret av landet. De omgivande havsområdena tvingar en angripare till sär- skilda förberedelscr inför ett invasionsförsök mot vår kust och ger oss goda möjligheter att bekämpa honom redan utanför vårt sjöterritorium samt under landstigningen. De ger även goda möjligheter till luftbevakning och förvarning vid flygangrepp. Gotlands värde i dessa sammanhang bör uppmärksammas. Kustområdena är i åtskilliga fall olämpliga för landstig- ningsoperationer. Samtidigt ger skärgårdsområdena och farvattensför- trängningarna oss goda försvarsmöjligheter. _

Våra gränsområden, särskilt i norr. har få vägförbindelser och en terräng

som är fördelaktig för försvar. Förhållandena ger goda möjligheter till förbindelseförstöring m.m.. varigenom en angripares framträngande för- svåras. Hans underhållsförbindelser blir långa och därmed sårbara för bekämpning.

Den öppna terrängen i södra och mellersta Sverige, liksom särskilt vintertid — inom vissa områden i Norrland. underlättar en angripares luftlandsättningsoperationer. Dessa förhållanden innebär att vi måste kun- na hindra eller bekämpa särskilt sådana luftlandsättningar som kan ha ett direkt sammanhang med angrepp mot oss över gräns eller hav.

Våra kommunikationer är väl utbyggda. Ett problem utgör dock skyddet av de långa förbindelserna till övre Norrland. Även förbindelserna till Gotland är känsliga för störningar. Det minskande befolkningsunderlaget och näringslivets utveckling i övre Norrland och Norrlands inland är till nackdel för totalförsvaret varför särskilda åtgärder bör vidtas för att för- bättra främst livsmedelsförsörjningen. sjuktransportkapaciteten och säker- heten i kommunikationerna med övriga delar av landet.

Den militärtekniska utvecklingen ger en angripare fördelar genom bl.a. ökad terrängrörlighet, förbättrad sjö- och flygtransportkapacitet. ökade flygräckvidder och förbättrad underrättelse- och ledningsförmåga. Våra militärgeografrska betingelser bedöms dock alltjämt tvinga en angripare till omfattande förberedelser och till operationer med betydande underhålls- problem. Dessa fördelar för vår del. i kombination med vårt eget utnyttjan- de av den tekniska utvecklingen, bör utnyttjas så att angriparens operatio- ner kräver än större uppoffringar.

Utgående från målet att varje del av landet skall försvaras och att militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer skall särskild uppmärksamhet ägnas förmågan att möta operationer riktade mot svenskt territorium i norra Norrland. östra Mellansverige inkl. Gotland och de södra delarna av Sverige. Även hotet mot vårt luftrum i dess helhet skall särskilt uppmärksammas. Sådana förberedelser skall vara vidtagna att försvaret inom rimlig tid kan möta även hot som växer upp mot andra delar av landet.

Från dessa utgångspunkter bör försvaret byggas upp som ett djupförsvar varvid våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot i vårt land.

En angripares förbekämpning och transporter genom luften skall tidigt kunna mötas av vårt luftförsvar. Ett angrepp över havet skall kunna mötas redan utanför vårt territorium genom insats av sjömålsbekämpande för- band och mineringar. Särskilt i Norrland medger bl.a. terrängförhållan— dena att våra försvarsoperationer om så är nödvändigt kan utsträckas över ett visst djup i syfte att successivt reducera en angripares anfallskraft.

En angripares möjligheter att tidigt och överraskande sätta in förband även långt in i vårt land ställer krav på ett territoriellt försvar i alla delar av landet uppbyggt av ett stort antal lokalt inriktade förband samt hemvärn; territoriella förband. Dessa förband skall bevaka, skydda och försvara viktiga totalförsvarsobjekt, gränsövergångar. hamnar. flygfält, skärgårds- områden samt områden i övrigt som är betydelsefulla för våra operationer.

inom särskilt viktiga områden bör förmåga upprätthållas att tidigt slå luftlandsatta förband.

Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in kraftsamlat i olika delar av landet för att hindra att svenskt luftrum utnyttjas för överflygningar eller angrepp mot Sverige. Vår motverkan skall avse såväl flygstridskrafter som kryssningsmissiler. Mobiliseringen. de militära operationerna. civilbefolk- ningen samt objekt och verksamhet i övrigt inom totalförsvaret skall skyd- das. Luftbevakningen skall täcka hela landet. Förvarningssystemet skall nyttjas även för alarmering av civilbefolkningen.

När en angripares anfallsriktningar kunnat fastställas skall våra offen- siva stridskrafter kunna kraftsamlas till hotade områden och där snabbt kunna gå till anfall understödda av i området grupperade förband. Även förband med uppgifter i det territoriella försvaret av andra delar av landet skall efter hand kunna omgrupperas till hotade områden för att ytterligare förstärka motståndet.

Om angriparen lyckas tränga in i landet skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i organiserade former i varje del av landet. Samtidigt skall operationerna fortsättas till sjöss och i luften. 1 en sådan situation mäste civilbefolkningens skydd och försörjning ägnas särskild uppmärksamhet. Inom områden som angriparen tillfälligt lyckats ta skall motståndet fortsätta med alla medel och i alla former som folkrätten tillåter. även som icke militärt motstånd. Militära enheter som genomför fria kriget, polisen och andra samhällsorgan samt civilbefolkningen skall försvåra angriparens verksamhet och underlätta områdets återtagande.

Redan i fredstid, och i än högre grad under neutralitet vid krig i omvärl- den. måste respekten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränk- ningar av vårt tenitorium kan aldrig accepteras. Kränkningar av olika slag i fredstid kan bidra till främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp skada vårt totalförsvar. I kriser kan kränkningar dra in oss i allt svårare lägen och ytterst i krig. Det är väsentligt att upprätthålla en helhetsbild av kränkningar av alla slag så att systematiska åtgärder kan vidtas. Underrättelsetjänsten. övervakningen och analysverksamheten bör ges en hög prioritet för detta ändamål.

Luftbevakning skall genomföras av vårt luftrum i fred och snabbt kunna förstärkas i hotade områden. På motsvarande sätt skall våra kuster överva- kas varvid en effektiv samordning skall genomföras mellan främst för- svarsmakten, kustbevakningen och polisen.

Kränkningar av vårt luftrum skall kunna avvisas.

Motverkan mot undervattenskränkningar bör enligt min mening ägnas fortsatt stark uppmärksamhet. Syftet bör därvid vara att höja risken för inträngande enheter så tydligt att ubåtsoperationer inte bedöms möjliga att genomföra utan allvarliga konsekvenser. Skyddet av våra viktigaste skär- gårdsområden bör särskilt uppmärksammas. Vårt ubåtsskydd bör ha för- mågan att inom vårt territorium vidta effektiva åtgärder mot främmande undervattensverksamhet i alla dess led. Detta förutsätter bl.a. en förbätt- rad övervakning av sjöterritoriet. såväl på som under ytan.

Underrättelsetjänsten skall kontinuerligt fungera så att militära föränd- ringar i omvärlden kan upptäckas och läggas till grund för adekvata bered-

skapsåtgärder bl. a. höjning av mobiliseringsberedskapen. För detta ända- mål skall underrättelsetjänsten snabbt kunna förstärkas i aktuella områ- den.

Vår grundberedskap skall motsvara kontinuerliga beredskapsbehov i fred. Beredskapen skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela total- försvaret. Beredskapssystemet skall medge god anpassning av resursernas styrka. typ och sammansättning liksom beträffande geografisk lokalise- ring. Uthålligheten i olika typer av åtgärder bör också beaktas. Åtgärder för att möta ett ökat sabotagehot bör särskilt uppmärksammas.

Det militära försvaret skall vara i huvudsak stridsdugligt omedelban efter snabbt genomförd mobilisering varvid förvarningens möjlighet till successiv beredskapshöjning skall utnyttjas. Ett angrepp skall kunna mö- tas innan mobilisering genomförts eller under pågående mobilisering med i fred tillgängliga stridskrafter och hemvärn samt snabbmobiliserade för- band. Civilförsvarets beredskap skall bygga på en snabb och säker krigsor- ganisering av enheter som i huvudsak är insatsdugliga direkt efter krigsor- ganiseringen. Andra civila funktioner som är väsentliga för den omedel- bara totalförsvarseffekten, däribland transport-. el- och telesystemen samt sjukvården, skall snabbt kunna ställas om till krigsförhällanden.

En effektiv ledning är en förutsättning för att totalförsvaret skall fungera i kriser och krig. I fråga om ansvarsförhållanden och organisation bör överensstämmelse råda mellan fred. kris och krig.

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en väl fungerande samordning mellan olika delar av totalförsvaret på varje nivå. Ledningskapaciteten i fred inom totalförsvaret skall snabbt kunna förstärkas så att olika situa- tioner kan hanteras effektivt och så att ledningen kan fungera under en omställning från fred till krig även om detta måste ske när stridshandlingar redan påbörjats.

3.4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna totalförsvarets mål och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i det följande, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om försvarspolitikens inriktning i övrigt.

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande lämnat förslag rörande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor. Mina förslag i det följande bygger i allt väsentligt på kommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utan jag hänvisar till slutbetänkandet.

4.2. Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

Ett starkt och allsidigt totalförsvar förutsätter att dess olika delar är i balans med varandra och väl samordnade sinsemellan. Eftersom totalför- svaret i krig omfattar hela det omställda samhället är det av största vikt att totalförsvarets behov så långt möjligt beaktas i alla beslut som berör samhällets utveckling. Därigenom ökas samhällets motståndskraft och försvarets uthållighet.

] föregående avsnitt har jag beskrivit principerna för totalförsvarets uppbyggnad och angett de operativa grunderna för totalförsvarsplanering- en. Det är av största betydelse att gemensammma operativa grunder til- lämpas inom hela totalförsvaret för att god samordning och hög effektivitet skall uppnås. Jag vill därför understryka betydelsen av fortlöpande sam- verkan och utökad samordning mellan totalförsvarets olika delar. Inrättan- det av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) innebär ökade förutsätt- ningar för sådan samordning.

Förändringar i totalförsvarsplaneringen erfordras dels till följd av den förutsedda utvecklingen inom flera olika områden, dels i syfte att avhjälpa sådana brister och obalanser som nu föreligger. I det följande anges vissa viktiga förhållanden och riktlinjer som i enlighet härmed bör beaktas i den fortsatta planeringen. Vissa funktioner bör vidare i ökad omfattning be- traktas som gemensamma för totalförsvaret. Några sådana funktioner be- handlar jag i det följande.

En effektiv och fullgod utbildning är en avgörande faktor för totalför- svarets styrka och en av förutsättningarna för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Jag kan konstatera att utbildningsnivån inte är tillfredsställande inom alla delar av totalförsvaret och återkommer därför i det följande till denna fråga i samband med behandlingen av totalförsvarets olika delar.

För att kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer med reducerad eller avbruten import är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar på förnödenheter och en sådan produktionskapacitet att totalförsvarets uthållighet säkerställs. Uthålligheten inom vissa delar av totalförsvaret är otillfredsställande, samtidigt som andra delar har givits en mycket hög uthållighet. Enhetliga antaganden om kriser och krigs varak- tighet och karaktär måste enligt min mening tillämpas inom hela totalför- svaret i syfte att uppnå en tillfredsställande balans i uthållighetshänseende. Vid planeringen av åtgärder för att tillgodose uthålligheten måsteförsörj- ningsproblemcn i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.

I den säkerhetspolitiska rapporten redovisade försvarskommittén sin syn beträffande karaktären på sådana kriser och krig som enligt kommit- téns mening bör utgöra grund för planeringen. Den samlade beskrivning som redovisades avsåg inte i första hand att spegla det mest troliga förlop- pet av en konflikt, utan syftade främst till att ge en enhetlig utgångspunkt för totalförsvarets planering. bl.a. i vad avser beredskap och mer kost- nadskrävandc uthållighetsåtgärder. Det finns dock skäl att ytterligare ut- veckla synen främst på s.k. förkrigsskedens karaktär som underlag för dimensionering av lagringsålgärder. Jag vill i detta sammanhang understry- ka betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker vårt lands anpass- ningsförmåga i kriser.

En konflikt i Europa torde sålunda inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan maktblocken, alltmera omfattande handels- störningar och efter hand höjd militär beredskap inom blocken. Krigshand- lingar utanför Europa, i vilka även stormakterna är indragna, kan därvid förekomma, medan däremot öppna krigshandlingar mellan maktblocken i Europa inte antas äga rum i detta skede.

Detta förkrigsskede bör enligt min mening i planeringen antas ha en varaktighet av upp till ett år. Det bör antas att den internationella handeln och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal omfattning. Främst mot periodens slut kan däremot avsevärda handelsbe- gränsningar förekomma. Ett totalt handelsbortfall ter sig emellertid för de flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undan- tag kan därvid utgöras av sådana förnödenheter där något land har en ren monopolsituation.

Mot denna bakgrund bedömer jag att en tillräckligt hög säkerhet i för- sörjningen uppnås om man i planeringen räknar med en gradvis minskande handel under förkrigsskedet, utgående från fredsmässiga förhållanden vid dess inledning. Graden av nedgång torde i princip behöva fastställas indivi- duellt för enskilda varor eller varugrupper. Jag har tidigare dragit slutsat- sen att handelsstörningarna främst kan komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och högteknologiprodukter, men att även andra för vår försörjning viktiga varor kan utsättas för störningar. Jag går därför senare närmare in på behovet av beredskapsåtgärder för olika varuområden.

Förkrigsskedet förutsätts i planeringen följas av en period med krig i vår omvärld. Under detta krig kan Sverige stå neutralt alternativt dras in redan inledningsvis eller senare. Jag har för planeringsändamål uppskattat att ett akut krigsskede mellan maktblocken kan pågå några månader. Totalför- svaret skall enligt min mening ha en betryggande uthållighet i relation härtill. Den precisa innebörden av detta mål har redovisats till berörda i särskild ordning.

Möjligheterna till import i ett läge med krig i Europa är svårbedömda. Det förefaller sannolikt att viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis, men jag har i strävan att säkerställa en tillräckligt hög försörjningssäkerhet ändå bedömt att planeringen bör utgå från att all utrikeshandel kan omöjliggöras i en sådan situation.

I planeringen bör även försörjningsproblemen under ett skede efter krig i

vår omvärld beaktas, främst i form av vissa analyser rörande omställning till inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångspunkten bör därvid vara att utrikeshandeln inom något år gradvis återgår till en acceptabel nivå.

Den nivå av samlad uthållighet som uppnås genom tillämpning av här redovisade planeringsprinciper bör bidra till att ge vår säkerhetspolitik en hög trovärdighet.

I anslutning till den här redovisade bedömningen av krisers och krigs längd och karaktär har jag också övervägt vissa frågor om den s.k. freds- krislagringen. Fredskrislager finns främst av olja men också av vissa petrokemikalier och legeringsmetaller. Lagringen baseras för oljans del på våra internationella åtaganden som medlem i det internationella energior- ganet IEA. Fredskrislager av petrokemikalier motiveras av att de fram- ställs från olja. Fredskrislager av legeringsmetaller har upprättats främst såsom beredskapsåtgärd mot mer tillfälliga och kortvariga störningar i importen från södra Afrika och har således inte avsetts och ej heller dimensionerats för ett långvarigt importbortfall, exempelvis till följd av internationella sanktioner mot Sydafrika.

En fredskris på oljeområdet kan knappast särskiljas från en säkerhetspo- litiskt betingad kris. Varje mer dramatisk utveckling i exempelvis Mellers- ta Östern torde nämligen ofrånkomligen få säkerhetspolitiska dimensioner. Detsamma kan antas gälla för varje mer betydande begränsning av oljeim- porten till Europa. oavsett orsaken till begränsningen. Av dessa skäl finner jag att oljelagren för fredskriser respektive för förkrigsskeden i fortsätt- ningen. med fullföljande av våra internationella åtaganden. lämpligen bör bedömas i ett samlat perspektiv.

Den övriga fredskrislagringen avser insatsvaror för industrin, främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Jag anser att beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar i normalfallet bör ge- nomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten och att statens kostnadsansvar härför bör vara begränsat till situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möj- ligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas. Enligt min mening bör det i enlighet härmed fortsättningsvis ankomma på företagen att genom sin kommer- siella lagring svara för den beredskap som erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln. Den statliga fredskrislagringen på dessa områden bör därför succesivt avvecklas under femårsperioden. Fredskrislagret av legeringsmetaller bör därvid behållas till periodens se- nare del.

Beträffande finansieringen av den utveckling av totalförsvaret som före- slås villjag anföra följande.

Det totala frnansieringsbehovet uppgår till I 640 milj. kr. per år i slutet av femårsperioden.

Finansieringen sker genom — skattehöjning i anslutning till minskade tvångslager

av olja med netto 700 milj. kr. — förändringar inom civila delar av totalförsvaret med 250 milj. kr. — övrig skattehöjning på olja och bensin med 690 milj. kr.

De minskade kostnaderna för oljelagring ger utrymme för en höjning av olje— och bensinskatten med 800 milj. kr.. varav 100 milj. kr. åtgår för att överta viss lagringsskyldighet från oljeföretagen. Prisledande oljeföretag har därvid utfäst sig att inte höja konsumentpriserna. .

Skattehöjningar utöver den höjning som finansieras genom oljebran- schens åtaganden avses ske från och med den I juli 1987 och för olja omfatta 20 kr. per m3 och för bensin 10 öre per liter.

Chefen för finansdepartementet återkommer till frågan om höjning av energi- och bensinskatten i annat sammanhang.

4.3. Ledning och samordning av totalförsvaret

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en effektiv ledning och av en väl fungerande samordning mellan dess olika delar.

Försvarskommittén har konstaterat att det inte på lång tid genomförts någon samlad översyn av totalförsvarets ledning i krig. Förändringar i de säkerhetspolitiska. militära och tekniska förhållandena har bl.a. lett till ett behov av bättre beredskap att leda verksamheten i olika situationer i fred. kris och krig. För att motsvara dessa behov bör enligt min mening en ökad överensstämmelse eller möjligheter till en smidig övergång åstadkommas mellan ledningsorganisation och ledningsprinciper i fred. kris och krig. För försvarsmakten kan utgångspunkten vara ledningsförhållandena i krig me- dan utgångspunkten för den civila delen av totalförsvaret främst bör vara de principer som tillämpas i fred.

Behovet av säkerhet och snabbhet i lednings- och informationssystemen ökar, samtidigt som den militärtekniska utvecklingen och ett ökat sabota- gehot medför ökad risk för att sambandssystem och anläggningar störs eller bekämpas.

Jag anser att ledningsorganisationen bör utformas med en sådan flexibili- tet att omfördelning av ledningsresurser möjliggörs och att alternativa ledningsmöjligheter och reservledningsfunktioner kan disponeras. Led- ningen skall således kunna utövas från den lämpligaste platsen i varje läge.

De möjligheter den tekniska utvecklingen ger bör enligt min mening utnyttjas för att bl. a. förbättra informationsbehandling och kommunika— tion samt för att öka uthålligheten i dessa funktioner.

Kommunernas nya roll i totalförsvaret och funktionsindelningen av den civila totalförsvarsverksamheten liksom samhällsutvecklingen är andra faktorer som påverkar ledningsfrågorna.

Ledningsorganisationer har en benägenhet att tillväxa i omfattning. ] likhet med försvarskommittén anser jag därför att kravet på säkerhet och snabbhet i ledningen bäst tillgodoses med små, väl övade. ledningsorgan försedda med lämpliga tekniska hjälpmedel. Av detta skäl och med hänsyn till att konkurrensen om den kvalificerade personalen är stor bör enligt min mening möjligheterna att rationalisera organisationen för ledning i krig noga uppmärksammas.

Försvarskommittén har konstaterat att tillräckligt underlag för ett samlat ställningstagande till frågan om totalförsvarets ledning i krig ännu inte disponeras. men att arbete med ledningsfrågorna påbörjats i försvarsde- partementet. Liksom kommittén anserjag det angeläget att understryka att

en samlad översyn av totalförsvarets ledning snarast bör fullföljas. Omfatt- ningen och komplexiteten i denna fråga är dock så stor att ett par år torde åtgå för arbetet. Jag vill därför framhålla vikten av att successiva åtgärder vidtas för att utvecklingen inte skall avstanna. varvid dock helhetssynen måste bibehållas.

En samlad översyn av totalförsvarets ledning berör alla nivåer och sammanhanget mellan nivåerna. Utgående från en samlad syn på lednings- behoven bör enligt min mening erforderlig ledningskapacitet fastställas för olika ledningsnivåer. Antalet ledningsorgan på varje nivå bör övervägas. varvid antalet civil- och militärområden särskilt prövas. Jag anser vidare att det bör övervägas hur varje ledningsnivå bör organiseras för att effek- tivt kunna leda den civila respektive den militära delen av totalförsvaret samt nå bästa samordning dem emellan. Regeringen har i januari 1987 lämnat överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap vissa upp- drag i denna fråga.

Den högre regionala nivån är betydelsefull för totalförsvarets ledning i krig och för krigsplanläggning. Civilbefälhavarnas ansvar och befogen- heter bör särskilt undersökas. Deras fredskanslier torde erfordra förstärk- ning för att förbättra krigsplanläggning för och samordning av de civila totalförsvarsfunktionerna samt för att bättre kunna samverka med militär- befälhavarna. Även den lägre regionala nivån bör uppmärksammas bl. a. avseende länsstyrelsernas krigsorganisation. En utredning pågår inom re- geringskansliet i denna fråga. Jag har härvid samrått med chefen för Civildepartementet.

Sammanhanget och informationsflödet mellan de olika ledningsnivåerna bör enligt försvarskommitte'n undersökas, varvid så långt möjligt samma informationsvägar bör användas i krig som i fred. Inom överstyrelsen pågår en uppföljning av dessa frågor.

4.4. Totalförsvarets beredskap

Vår beredskap måste snabbt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Bered- skapssystemet bör medge god anpassning till den aktuella situationen av såväl resursernas styrka, typ och sammansättning som deras geografiska lokalisering.

Jag konstaterar att det är väsentligt att olika beredskapshöjande åtgärder kan beslutas i rätt tid och genomföras smidigt. Detta förutsätter en effektiv underrättelsetjänst och ledning. Behoven har ökat att med lämpliga resur- ser i tid kunna hantera uppkommande situationer i fred samt under kriser och neutralitet. Av särskild betydelse är därför att kunna höja beredskapen inom olika sektorer innan beslut om beredskapstillstånd, krigsorganisering eller mobilisering fattas och att befogenheter och skyldigheter i detta avseende är helt klarlagda. I detta sammanhang bör understrykas betydel- sen av att sabotagehotet noga uppmärksammas.

Som försvarskommittén har konstaterat bör totalförsvarets beredskap i första hand inriktas på att snabbt kunna bygga upp motståndsförmågan mot militärt angrepp. varvid krigsorganisering och mobilisering måste

kunna fullföljas även om krigshandlingar har inletts. Jag delar försvars- kommittens uppfattning.

Jag anser det angeläget att underrättelsetjänstcn bedrivs fortlöpande i fred så att underlag för beslut om beredskapshöjningar erhålls i tid. Även Underrättelsetjänsten bör snabbt kunna förstärkas så att möjligheterna till förvarning om hot mot landet förbättras. Ledningskapaciteten inom total- försvaret bör kunna förstärkas planmässigt så att erforderlig militär och eivil ledning kan utövas anpassat till behoven i varje situation.

Jag har konstaterat att förmågan att snabbt vidta åtgärder och få ut effekt av dessa varierar mellan totalförsvarets olika delar. Det militära försvaret har ett väl etablerat beredskapssystem som dock bör vidareutvecklas avseende ledningsberedskap. insatsberedskap och mobiliseringsbered- skap. Inom den civila delen av totalförsvaret är beredskapen att snabbt påbörja verksamhet hög inom de funktioner som är i verksamhet i fred. exempelvis hälso- och sjukvården. transporterna och energiförsörjningen. Inom sådana funktioner innebär emellertid beredskapshöjning att olika grader av utökning eller ändring av verksamheten måste ske eller att verksamheten måste genomföras under störningar och med annan perso- naltillgång än vid lägre beredskap. Inom andra civila funktioner måste verksamhet som ej bedrivs i fred sättas igång.

Jag anser att det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedska- pen inom totalförsvaret vidareutvecklas. I fredstid förberedda, samman- hängande åtgärder, utgående från gemensamma operativa grunder. bör därvid snabbt kunna utlösas. Sådana till varandra anpassade åtgärder inom olika delar av totalförsvaret och inom olika delar av landet bör identifieras och planläggas för ett antal typsituationer i fred. kris. under neutralitet samt vid krigsutbrott. Därigenom möjliggörs en snabb beredskapshöjningi skiftande lägen. Tyngdpunkten bör läggas på åtgärder för att snabbt kunna bygga upp vår motståndskraft mot militärt angrepp.

En höjd beredskapsnivå kan erfordras under avsevärd tid varför uthål- ligheten. liksom konsekvenserna inom samhället måste uppmärksammas. Beredskapssystemets nära sammanhang med ledningssystemet måste en- ligt min mening beaktas i den fortsatta utvecklingen. Effektiv personalpla— nering och god utbildning är väsentliga förutsättningar för en tillräcklig beredskap.

Jag anser att ett effektivare system för beredskapshöjning inom total- försvaret bör utvecklas. Utgångspunkten bör härvid vara vad jag nu har framfört, Jag avser att ta initiativ till en översyn härvidlag. En viss oklarhet råder beträffande beredskapsbegreppets innebörd inom totalförsvarets mi- litära respektive civila delar vilket försvårar möjligheterna att behandla totalförsvarsgemensamma beredskapsfrågor med klarhet och precision. I den kommande översynen bör även själva beredskapsbegreppet analyse- ras med sikte på att erhålla största möjliga ensning av terminologin.

Ett viktigt led i utvecklingen av beredskapen bör vara återkommande uppföljning av beredskapsläget, varvid bl. a. sammanhanget mellan civila och militära beredskapshöjande åtgärder inom ett och samma geografiska område kontrolleras. Åtgärder i syfte att förbättra beredskapssystemet måste även innefatta den administrativa beredskapen. Jag återkommer senare till dessa frågor.

4.5. Grunder för hälso— och sjukvården i krig

Målet för hälso- och sjukvården i krig är att varje människa som är i behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver så långt möjligheterna medger.

Hälso- och sjukvården. socialtjänsten samt hälsoskyddet är enligt min uppfattning synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret. En god be- redskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i våra övriga för- svarsansträngningar.

Hälso- och sjukvården i krig är en funktion av civila och militära kompo- nenter. Funktionen bygger huvudsakligen på samhällets civila hälso- och sjukvårdstillgångar. vilka kompletteras med de militära resurser som be- hövs för försvarsmaktens verksamhet i krig och som inte utnyttjas i freds- samhället. En helhetssyn bör tillämpas för att tillförsäkra att de olika delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn måste prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som det operativa utnyttjandet av resurserna i krig. En väsentlig förutsättning härför är en utökad och förbättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen. försvars- makten och sjukvårdshuvudmännen.

I 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/821102, FöU 18. rskr. 374) angavs vissa övergripande principer för inriktning av verksamheten inom hälso- och sjukvården i krig. Det påpekades att brister bl. a. förelåg i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär samt i fråga om försörjning av sjukvårdsanläggningar med värme, elektricitet, vatten och avlopp. Under försvarsbeslutsperioden har också åtgärder vidtagits som har inneburit att bristerna delvis har minskats.

Jag anser att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut i huvudsak bör gälla även under den kommande försvars- beslutsperioden. Det är dock av synnerlig vikt att de kvarstående bristerna undanröjs. Chefen för socialdepartementet avser därför efter samråd med mig att i det följande föreslå regeringen att betydande resurser avdelas för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resurserna bör koncentreras till beredskapen för krig med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna del.

Beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst den civila hälso- och sjuk- vårdens behov ligger fortfarande på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser som därför nu måste göras bör vara att vid den kommande förs- varsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall behoven för krig i huvudsak kan tillgodoses. Baserat på en förnyad analys av behovet av operationsannex bör även tillgången på varaktig sjukvårdsn- trustning för dessa förbättras.

Försvarskommittén anser att ansvaret för försörjningsberedskapen be- träffande den civila fredsmässiga hälso- och sjukvården under ett förk- rigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär enligt kommitténs mening att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att för dessa skeden ansvara för finansieringen av beredskapsåtgärder i fråga om bl.a. sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Försörjningsberedska-

pen avseende det i krig tillkommande behovet av förbrukningsmateriel och läkemedel åvilar staten och bör således finansieras med statliga medel.

Tillgången på hälso- och sjukvårdspcrsonal är avgörande för hälso- och sjukvårdens kapacitet i krig. Nyekelfrågan är därvid personalens fördel- ning på och övning inom olika delar av totalförsvarets hälso- och sjukvårdsorganisation.

Utbildningsverksamheten gavs hög prioritet i 1982 års försvarsbeslut. Det är av stor vikt att utbildning för hälso- och sjukvården i krig fortsätter och förstärks. Hälso- och sjukvård i krig bör ges ett större utrymme i bl. a. den ordinarie medicinska utbildningen. Utbildningen för verksamheten i krig bör i så stor utsträckning som möjligt decentraliseras till regional och lokal nivå och därvid ses som en naturlig del i den ordinarie personalutbild— ningen. Det är angeläget att utbildningsplikten i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig hälso- och sjukvårdsperso- nal. Detta skulle innebära att såväl militära som civila sjukvårdsenheter kan övas på ett godtagbart sätt. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att bl. a. lämna förslag till utvidgad utbildningsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. II.

Åtgärder för att minska behovet av anstånd med värnpliktiga läkares tjänstgöring vid krigsförbandsövningar bör vidtas. Jag behandlar denna fråga under avsnitt 5.2.8. Utbildning där jag redogör för min syn på problemen med anstånd för värnpliktiga i allmänhet.

I 1982 års försvarsbeslut angavs att inriktningen borde vara att program- ansvaret för fjärrsjuktransporter. dvs. transporter mellan olika delar av landet, på sikt skulle föras över från försvarsmakten till socialstyrelsen. Innan detta kunde ske borde sjuktransportfrågan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter och därvid särskilt prövas inrikt- ningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna. Utvecklingen har visat att programansvaret oförändrat bör åvila försvarsmakten. Jag anser därför att försvarsmakten fortfarande bör ha detta ansvar.

Kommittén anser att tillgången på sjuktransportkapacitet med helikop- ter är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Snabba transporter av akut sjuka eller skadade innebär i många fall färre dödsfall, färre fall av invaliditet. minskat lidande och snabbare tillfrisknande för patienterna samt tidsbesparingar och lägre vårdkostnader inom hälso- och sjukvården.

Behov av helikoptrar för sjuktransporter föreligger i fred som komplette- ring till vägbundna ambulanser i stora delar av landet. Vid större olyckor och katastrofer finns dessutom behov att kunna genomföra samlade insat- ser med helikoptrar. I krig ökar de totala behoven av sjuktransporter med helikoptrar. För understöd av militära operationer föreligger inom för- svarsmakten behov av förband med helikoptrar för transporter av personal och materiel samt för sjuktransporter.

En ökning av sjuktransportkapaciteten med helikoptrar bör ske för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten för detta ändamål bör ske på ett sådant sätt att även behovet i fred kan tillgodoses. Kommittén har inhämtat att det finns intresse för ett ökat landstingskommunalt och statligt samarbete på detta område. Sjuktransporter med helikoptrar bör organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvars-

'43

makten, rikspolisstyrelsen. privata helikopterföretag m.fl. för att tillgodo- se behoven av sjuktransporter i fred. l krig bör sjuktransporter med heli- kopter kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret. Vissa statliga medel bör avdelas för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikopt- rar under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen är beredda att medver- ka i motsvarande utsträckning. Ansvaret för civila sjuktransporter åvilar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen. Rikspolisstyrel- sens uppgifter beträffande luftburna sjuktransporter bör således överföras till sjukvårdshuvudmännen. Chefen för socialdepartementet avser att se- nare återkomma i dessa frågor efter samråd med mig och chefen för justitiedepartementet. I det sammanhanget kommer även en fråga som räddningstjänstkommitten tagit upp. nämligen beredskapen med försvars— maktens tunga helikoptrar i Norrland för medverkan i räddningstjänst under kvällar. nätter och helger, att behandlas. Beträffande försvarsmak- tens behov av helikoptrar återkommerjag senare.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska försörjningen och skyddet i krig. Åtgärder för att säkerställa den tekniska försörjningen såsom t. ex. försörj- ning med el och vatten bör prioriteras före fysiskt skydd. Vidare är det viktigt att sjukvårdens skydd mot främst C- men även A- och B-stridsme- del förbättras. Skyddet bör successivt byggas upp så att i första hand hälso- och sjukvårdens personal och sjukhusens egenskydd förbättras och så att möjlighet finns att ta emot, sanera och behandla C-skadade. Jag kommer senare att behandla frågan om skydd mot ABC-stridsmedel i allmänhet. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att behandla frågan om hälso- och sjukvårdens skydd i dessa hänseenden.

Vissa av dessa förslag kan komma att medföra behov av ändringar i lagen (1964:63), om kommunal beredskap (omtryckt 1984: 1027). En sär- skild utredarc (Dir. l985:Ol) gör för närvarande en författningsteknisk översyn av civilförsvarslagen (1960174. omtryckt 1984: 1026) och lagen om kommunal beredskap samt de andra författningar som reglerar de frågor som behandlas i dessa lagar. I avvaktan på resultatet av det arbetet lämnar jag nu inget förslag till författningsändringar.

4.6. Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot

Försvarskommittén föreslog i sin säkerhetspolitiska rapport följande in- riktningi stort för skyddet mot kärnvapen (A-), biologiska (B-) stridsmedel och kemiska (C-) hot.

"Svensk säkerhetspolitik syftar bl. a. till att hålla Sverige utanför ett krig mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventio- nell fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas npp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt totalförsvar är en förutsättning för att Sverige skall lyckas i dessa strävanden. En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig i vår omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt. Våra

skyddsåtgärder bör också syfta till att öka statsmakternas möjligheter att stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige bör befintliga resurser inom totalförsvaret kunna kraftsam- las till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Ambitionsnivån för skydd mot kemiska stridsmedel bör vara att hindra en angripare att nå stora militära fördelar genom att utnyttja dessa. Sådana skyddsåtgärder skulle verka i avhållande syfte. Civilbcfolkningens skydd mot kemiska stridsmedel bör förbättras successivt.

Skyddet mot biologiska stridsmedel bör syfta till att försvåra att insatser görs dolt. Detta skulle med hänsyn till gällande internationella konven- tioner verka i avhållande syfte."

Jag kan helt instämma i kommitténs förslag och vill också erinra om att dessa frågor utförligt behandlades i l982 års försvarsbeslut. som i vissa hänseenden innebar en klar ambitionshöjning. Arbetet med att förverkliga denna pågår inom totalförsvarets myndigheter.

Överbefälhavaren utgav år 1982 en grundsyn ABC vilken legat till grund för fortsatt planering, materielanskaffning och utbildning inom försvars- makten. Under ledning av totalförsvarets chefsnämnd har utarbetats en gemensam grundsyn ABC för den civila delen av totalförsvaret. Den färdigställdes under sommaren l986 och avses ligga till grund för myndig- heternas beredskapsförberedelser och planläggning samt informations- och utbildningsverksamhet. Det åligger numera överstyrelsen för civil beredskap att i fortsättningen samordna de närmare riktlinjer för skydd mot A- och B-stridsmcdel samt C-hot som myndigheterna inom den civila delen av totalförsvaret utarbetar. I avvaktan på sådana myndighetsvisa riktlinjer har det inte alltid varit möjligt att precisera materielanskaffnings- och utbildningsbehoven för ABC-skydd.

I likhet med kommittén anser jag att arbetet med att förbättra skyddet mot A- och B-stridsmedcl samt C-hot bör fullföljas i syfte att uppnå de i 1982 års försvarsbeslut angivna målen. samtidigt som en fortsatt resurs- uppbyggnad sker.

Grundläggande för skyddet mot A- och B-stridsmedel samt C-hot är en god förmåga till indikering, alarmering och ledning samt goda kunskaper om stridsmedlens och kemikaliernas verkningar och skyddet mot dessa. Statens räddningsverk har anmält att radiakskyddsorganisationen, som även skall hantera C-skydd. inte är samövad och att behovet av kompetens inom krigsorganisationen ej kan tillgodoses på grund av smal civil rekryte- ringsbas och korta utbildnings- och övningstider.

För att tillgodose behovet av särskilt skyddsutbildad personal inom totalförsvaret bör det därför med bl. a. försvarets skyddsskola som grund organiseras en för totalförsvaret gemensam utbildning. Därigenom bör även behovet av specialutbildade handläggare vid myndigheterna liksom av utbildare kunna tillgodoses. Överbefälhavaren har på regeringens upp- drag i samråd med räddningsverket och överstyrelsen för civil beredskap lämnat förslag till regeringen härom. Jag avser att återkomma till regering- en i denna fråga.

Utrustning för automatisk C-indikering skulle väsentligt underlätta led- ningsfunktionen och höja skyddsnivån. Forskning och utveckling för att få

fram så billig utrustning att den kan anskaffas i stort antal är angelägen. Kedjan mellan indikering och alarmering måste också effektiviseras.

För livsmedelsförsörjningen är det angeläget att kunna indikera belägg- ningsfältet från kärnvapeninsatser utomlands och bedöma radioaktiva sub- stansers spridning i naturen och upptagning av växter och djur. Därvid bör erfarenheterna av radioaktiva utsläpp i Sverige från Tjernobyl-olyckan kunna utnyttjas.

Skyddet mot verkningarna av A- och B-stridsmedel samt C-hot indelas i grundskydd och uppgiftsanknutet skydd. Förutom ett efter omständighe- terna anpassat grundskydd för befolkningen och totalförsvarets organise- rade enheter bör uppgiftsanknutet skydd för vissa väsentliga samhällsfunk- tioner prioriteras.

Inom försvarsmakten bör ett uppgiftsanknutet skydd mot C-stridsmedel i första hand byggas upp för den centrala ledningen samt för sådana förband och anläggningar som bedöms bli utsatta för tidig bekämpning i samband med ett angrepp mot vårt land och som är väsentliga för vår initiala försvarsförmåga.

Inom den civila delen av totalförsvaret bör vissa enheter i civilförsvarets undsättningsorganisation successivt ges förmåga att fullgöra sina uppgifter i C-miljö. C-skadade bör kunna tas om hand inom hälso— och sjukvården. Övriga prioriterade funktioner bör ges ett med hänsyn till hotet avvägt skydd i syfte att kunna upprätthålla den nödvändigaste verksamheten.

Beträffande indikering och sanering i C-miljö behöver ansvaret inom den civila delen av totalförsvaret ytterligare preciseras. Räddningsverket har det samordnande ansvaret för utveckling av materiel och metoder samt för materielanskaffning. Respektive funktionsansvarig myndighet har ansva- ret för att bygga upp och utnyttja sitt uppgiftsanknutna skydd. Möjligheter att samutnyttja resurser bör tillvaratas. Jag avser föreslå regeringen att ge överstyrelsen för civil beredskap uppdrag i denna fråga.

Befolkningens grundskydd bör enligt min mening förbättras. Ett förbätt- rat skydd mot joniserande strålning och mot kemiska stridsmedel och andra kemikalier bör, förutom genom skyddsrumsbyggandet, även åstad- kommas med andra medel. En viktig åtgärd är härvid att vidta förberedel- ser för att utnyttja enklare typer av skydd som är verksamma mot radioak- tivt nedfall och — i kombination med andningsskydd mot C—stridsmedel och andra kemikalier. Modernisering av äldre skyddsrum bör inriktas på skydd mot radioaktivt nedfall och C-stridsmedel. Långvarig vistelse i skyddsrum bör vara möjlig. Nyanskaffningen av andningsskydd bör inrik- tas så att dessa får längre användningstid och kan täcka ett bredare behov. Möjligheterna att utnyttja andningsskydden vid fredsolyckor bör prövas. En mera lokal förrådshållning bör eftersträvas utgående från såväl krigs- som fredmässiga skyddsbehov.

Skyddet mot elektromagnetisk puls, EMP, från någon enstaka höghöjds- explosion har sedan år 1982 ägnats stor uppmärksamhet inom försvars- makten och försvarets forskningsanstalt och har beaktats vid konstruktion och produktion av nya större anläggningar och system. Merkostnaderna har varit rimliga. EMP-skydd ingår i utbyggnadsprogram avseende led- ningsenhcter, stridslednings- och sambandsanläggningar samt viktigare materiel. Komplettering av skyddet av redan färdiga anläggningar och

system är dyrare och dessutom är kunskapsläget bristfälligt. Ytterligare forskning och utveckling är angelägen.

Civilförsvarets ledningscentraler har eller kommer vid modernisering att få någon form av EMP—skydd. Inom den civila delen i övrigt inom total- försvaret ftnns EMP-skydd endast vid enstaka funktioner. '

Det på lång sikt mest ekonomiska är att beakta behovet av EMP-skydd i samband med nyanskaffning av viktigare system och anläggningar. Men det är angeläget att vissa av de befintliga, för totalförsvarets ledning och kontakterna med allmänheten mest betydelsefulla anläggningarna inom överskådlig tid får ett visst skydd. Därvid bör möjligheterna till hög repara- tionsberedskap och till att hålla vissa utrustningar urkopplade som reserv beaktas.

Inriktningen av försvarets forskningsanstalts ABC—program bör vara sådan att anstaltens särskilda ansvar kan upprätthållas. Forskningsanstal- ten bör enligt min mening biträda myndigheterna med uppbyggnaden av A—. B- och C-skyddct. Några särskilt angelägna forsknings- och utveck- lingsprojekt inom området är att praktisk utforma skydd mot EMP-verk- ningar, att utveckla en billigare utrustning för automatisk C-indikering samt att. mot bakgrund av erfarenheterna från Tjernobyl-katastrofen, ut- värdera konsekvenserna för livsmedelsproduktionen av radioaktivt ned- fall. Jag vill erinra om att i denna senare fråga pågår ett samarbete mellan statens jordbruksnämnd och lantbruksuniversitetet. Jag återkommer till frågan om forskningens inriktning i avsnitt 7.

4.7. Ammunitionsröjning

Uppsättande av enheter för röjning av oexploderad ammunition har inplan- erats av statens räddningsverk och överbefälhavaren.

Räddningsverkets planering innebär att utbildning av enheter för den civila delens av totalförsvaret behov påbörjas budgetåret 1988/89. Försök genomförs tidigare. Totalt föreslås att 250—600 enheter organiseras till år 1997 beroende på planeringsalternativ. Hälften kan vara organiserade till år 1992.

Överbefälhavarens planering innebär att utbildning av mer kvalificerade enheter för totalförsvarets behov kan påbörjas från budgetåret 1990/91 med tre enheter per år. Totalt kan 20 enheter vara organiserade år 1997.

Ammunitionsröjning är ett eftersatt område i totalförsvaret. Det är enligt min uppfattning väsentligt att ammunitionsröjningsenheter organiseras av statens räddningsverk och överbefälhavaren. För uppbyggnaden inom försvarsmakten är överbefälhavarcns planering enligt min mening lämplig. Inom ramen för civilförsvarsverksamheten bör civilförsvarsbaserna ha resurser för ammunitionsröjning. I detta sammanhang bör det påpekas vikten av att lämplig materiel utvecklas så att enheterna kan ges erforderlig förmåga. Jag beräknar medel under anslaget H I. Befolkningsskydd och räddningstjänst för viss uppbyggnad av de ammunitionsröjningsenheter som primärt är avsedda för civilförsvarsverksamheten. Tidigare inplane- rade medel för de mer kvalificerade ammunitionsröjningsenheterna inom civilförsvaret föreslår jag. vilket framgår av mina förslag rörande anslags-

fördelning. överföras till chefen för armén som organiserar sådana enheter för totalförsvarets behov.

4.8. Totalförsvarets personalförsörjning

För att totalförsvaret skall kunna lösa de omfattande uppgifter som redovi- sats i det föregående erfordras att huvuddelen av befolkningen medverkar. Vid samhällets krigsorganisering en svår omställning som kan behöva genomföras under pågående krigshandlingar — inkallas en stor del av landets arbetskraft till tjänstgöring inom försvarsmakten och civilförsva- ret. Behov av rätt utbildad personal föreligger samtidigt vid myndigheter, företag och övriga områden som skall fortsätta sin verksamhet i krig. Konkurrensen ökar om olika personalkategorier mellan delar av totalför- svaret varför noggrannheten i planeringen av personalens utnyttjande bör utvecklas ytterligare. Grundprincipen att varje medborgare medverkar i den befattning där nyttan för totalförsvaret blir störst bör sålunda i framti- den tillämpas i än högre grad.

Som jag tidigare har framhållit tillgodoses personalbehoven bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten. civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgö- ringsplikt. Totalförsvarets förmåga och styrka är beroende av dess förank- ring hos svenska folket. Ett viktigt bidrag till totalförsvarets personalför— sörjning lämnas dessutom av de medborgare som medverkar på frivilligba- sis. En utökad information bör därutöver enligt min mening lämnas om att varje medborgare behövs för landets försvar samt om hur sådan medver- kan kan ske.

Jag finner att gällande lagar. förordningar och myndighetsföreskrifter i huvudsak är tillfyllest och ger den formella grunden för befolkningens rättighet och skyldighet att medverka i totalförsvaret. Försvarskommittén har pekat på de problem som kan uppstå om fredstida arbetsmarknadslagar och avtal skall tillämpas under kriser och i krig. Den s.k. beredskapsdele- gationen (IA l983:02) hari princip slutbehandlat frågan om den arbetsrätts- liga lagstiftningen i krig och under beredskap. Chefen för arbetsmarknads- departementet avser inom kort att föreslå regeringen att lägga fram en lagrådsremiss i detta ärende.

Försvarsmaktens och civilförsvarets enheters förmåga i krig är beroende av att samträning av personalen genomförs i fred. För närvarande uteblir av olika skäl en alltför stor del av personalen från repetitionsutbildningen. vilket är till stor nackdel för bl. a. samträning. Särskilt anståndsproblcmati- ken har på olika sätt uppmärksammats. Jag anser att kraftfulla åtgärder bör vidtas för att minska anstånden och finner att de förslag som har redovisats av värnpliktsutbildningskommittén i betänkandet (SOU 1985136) Värn- plikten i samhället, i huvudsak kan läggas till grund för fortsatta åtgärder. Inom enheter i vilka frivillig personal ingår, är möjligheterna att öva hela enheterna begränsade. Jag anser att det är viktigt att hela enheten övas. I samband med kommande översyn av frivilligkungörelsen den 27 maj 1970 (nr 301) avser jag aktualisera frågan om skyldigheten för frivillig personal att fullfölja utbildning. Jag har tidigare kommenterat denna fråga i vad avser hälso- och sjukvårdspersonal under avsnitt 4.6.

Personalplaneringen. liksom andra försvarsförberedelser, bör utgå från de gemensamma operativa grunder somjag tidigare har redovisat. Högsta prioritet beträffande personalförsörjning bör ges de verksamheter som är väsentliga för att med kort förvarning snabbt bygga upp totalförsvarets motståndskraft mot militärt angrepp. '

Den del av landets arbetskraft som inte tas i anspråk i krig genom pliktlagar bör fortsätta sin ordinarie yrkesutövning. Brist på arbetskraft till följd av inkallelser får täckas genom omfördelning av personal och utnytt- jande av i övrigt ej ianspråktagna delar av befolkningen.

Försvarskommittén anser att arbetsmarknadsstyrelsen bör ges förbätt- rade möjligheter att planera för arbetskraftens utnyttjande i krig. Detta förutsätter att myndigheters och företags personalplanering avsevärt för- bättras. Denna planläggning bör enligt kommitténs uppfattning komplet- teras sa att den täcker alla krigsviktiga myndigheter, företag m.m. och genomförs åtminstone på en översiktlig nivå. Chefen för arbetsmarknads- departementet kommer senare denna dag att närmare gå in på detta.

Det ökade antalet kvinnor i traditionellt mansdominerade yrken och på viktiga poster i företag och förvaltning förbättrar möjligheterna att fortsät- ta verksamheten även efter de omfattande inkallelser av män som är en förutsättning för totalförsvarets krigsorganisering. Chefen för arbetsmark- nadsdepartementet kommer senare denna dag att närmare gå in på detta.

Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att nyckelpersonal på ledande befattningar ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet i krig förut- satt att verksamheten från totalförsvarssynpunkt då är nödvändig. Prin- ciper för prioritering av vissa personalkategoriers utnyttjande utvecklas för närvarande av berörda myndigheter på central nivå varefter en ökad delegering avses ske till den högre regionala nivån. Som följd av den uppbyggnad som pågår av kommunernas krigsorganisation torde konkur- rensen om viss personal komma att öka ytterligare. Arbetsmarknadsstyrel- sen har på regeringens uppdrag lämnat vissa förslag till totalförsvarsbefatt- ningar m. m. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Personer som erfordras i viktiga civila befattningar befrias från krigs- tjänstgöring i försvarsmakten genom uppskov om därigenom nyttan för totalförsvaret ökar. Enligt min mening måste dock noggrannheten i hante- ringen av uppskovsfrågor förbättras. Dels måste behovet av uppskov prövas bättre. dels måste beviljade uppskov fortlöpande prövas av myn- digheter och företag. Genom en förbättrad personalplanering kan sålunda personal som ej längre behövs på civila befattningar åter ställas till för- svarsmaktens förfogande. Det totala behovet av uppskov torde därmed ej öka.

Civilförsvarets personalförsörjning bör inriktas mot att föryngra organi- sationen. Kvinnor. vapenfria tjänstepliktiga och värnpliktiga vilka före 47 års ålder lämnat försvarsmakten bör i ökad utsträckning tas i anspråk inom civilförsvaret.

Jag anser det vara nödvändigt att civilförsvaret förbättrar sina rutiner och sin kapacitet för att snabbt ta hand om och krigsplacera den personal som tillförs civilförsvaret. Därigenom underlättas att framförallt den per- sonal som överförs från försvarsmakten kan inplaceras i civilförsvarets krigsorganisation.

I 1982 års försvarsbeslut angavs att befattningsanalyser bör göras och kvalifikationskrav utarbetas för befattningar inom civilförsvarets krigsor- ganisation. Försvarskommittén finner det anmärkningsvärt att så inte har skett. Sådana befattningsbeskrivningar är enligt kommitténs mening nöd- vändiga för att effektivt kunna sköta bemanningen av krigsorganisationen. Införandet av befattningsanalyser m.m. utgör härvid en viktig del. Jag delar försvarskommittens uppfattning härvidlag och avser att föreslå rege- ringen att trppdra åt statens räddningsverk att genomföra befattningsana— lyser.

Värnpliktsutbildningskommitten har föreslagit att den utbildning som i fred kan ges vapenfria tjänstepliktiga skall inriktas mot lämpliga krigsbe- fattningar och även leda till krigsplacering efter genomförd utbildning. Värnpliktsutbildningskommitte'n har också föreslagit att vapenfriutbild- ning skall koncentreras till vissa prioriterade verksamhetsområden. Ett av dessa är civilförsvaret. Ett antal befattningar inom civilförsvaret kräver längre utbildning. exempelvis personal inom området skydd mot ABC- stridsmedel.

Jag anser att bl.a. vapenfria tjänstepliktiga i ökad omfattning bör utbil- das och krigsplaceras på sådana befattningar inom bl. a. civilförsvaret. Jag kommer senare att föreslå regeringen hur vapenfria tjänstepliktiga bör tas i anspråk i krigsorganisationen.

Det militära försvarets behov av personal behandlas i avsnitt 5.2.7.

4.9. Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt produktionen

Riksdagen beslutade år 1970 om ett nytt ledningssystem för försvaret (prop. 1970z97. SU 203. rskr. 420). Detta system utvecklades ytterligare genom beslut år 1978 (prop. 1977/78:63. FöU 9, rskr. 174) och år 1980 (prop. 1979/80: 135. FÖU 19, rskr. 326). Riksdagen framhöll härvid särskilt att försvarets planerings- och ekonomisystem skulle vara ett samlat led- ningssystem för all verksamhet i fred inom försvaret. Verksamheten inom försvarsmakten skulle byggas upp med krigsförbanden som samlande be- grepp i planering och genomförande. Undersökningar har visat att led- ningssystemet i detta avseende inte har fungerat på avsett sätt.

I syfte att hitta vägar att avhjälpa dessa brister har ett arbete utförts inom försvarsdepartementet. Det har redovisats i rapporten (Ds Fö 198625) Försvarets planerings- och ekonomisystem — regeringens styr- ning. l—Iuvudtanken är där att de mål som anges i försvarsbeslutet för femårsperioden i form av kvalitet och kvantitet hos krigsförbanden även skall utgöra mål för de centrala myndigheternas produktion. De hittillsva- rande årsvis uppstyckade produktionsmålen från statsmakternas sida avses därför tonas ned i hög grad. Det viktiga bliri stället att visa och följa upp hur myndigheternas verksamhet gradvis leder mot försvarsbeslutets mål. Detta gäller såväl utbildning som materielanskaffning. Den hittillsva- rande i många fall detaljerade redovisningen till riksdagen av planerade verksamheter ett visst budgetår avses sålunda ersättas med redovisningar av förutsättningar och möjligheter att nå detta till krigsorganisationens förmåga och beredskap relaterade mål.

I propositionen 1985/86:25 anmälde föredraganden att en översyn av materielplaneringen i vad avser beställningsbcmyndiganden och överpla- nering skulle genomföras. Denna har redovisats i oktober 1986 genom rapporten (Ds Fö l986:4) Överplanering. bemyndiganden och anslagsav- räkning.

De båda utredningarna berör i stor utsträckning vilka metoder som regeringen bör utnyttja för att styrningen mot myndigheterna skall riktas mot de väsentligaste frågorna samt hur omfattningen av denna styrning skall kunna minskas väsentligt. I vad rör propositioner kommer de redovi- sade principerna att slå igenom successivt. Redan i årets budgetproposi- tion kommer den hittillsvarande indelningen i delproduktionsomräden att utgå. Den tidigare uppdelningen av anslagen för materiel till försvarsgre- narna på dels anskaffning dels forskning kommer att upphöra.

Principerna stämmer väl överens med de förslag till styrning av myndig- heternas verksamhetsinriktning som regeringen senare denna dag ger riks- dagen i propositionen 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Myndigheterna ansluter sig till de föreslagna tankegångarna. Förändringar- na i ledningssystemct kommer att införas successivt och jag bedömer att de är helt genomförda och under full tillämpning vid slutet av denna försvarsbeslutsperiod.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i årets budgetproposi- tion (1986/871100. bil. 2 5.18) även har anmält de principer som bör gälla i vad rör byggnadsverksamhet. Dessa principer kommer givetvis att inarbe- tas i och anpassas till vad jag har angivit om utvecklingen av ledningssyste- met för försvaret.

I propositionen 1984/85: 160 om ledningen av de civila delarna av total- försvaret m.m. lämnades förslag i syfte att förbättra ledning och samord- ning inom totalförsvaret. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (FöU 11, rskr. 388). Den civila delen av totalförsvaret indelades i funktioner med ansvariga myndigheter. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ombildades till överstyrelsen för civil beredskap och fick vidgade uppgifter när det gäller att samordna de civila beredskapsförberedelserna.

De ändrade förutsättningarna för ledning och samordning inom den civila delen av totalförsvaret har medfört att vissa delar av dess lednings- system har setts över. I december 1986 har överstyrelsen för civil bered- skap på rcgeringens uppdrag redovisat vissa förslag till ett förenklat och effektiviserat planerings- och budgeteringssystem för totalförsvarets civila del i rapporten "Översyn av studie- och planeringsverksamheten m.m. för den civila delen av totalförsvaret". Även dessa förslag kommer helt eller delvis att successivt genomföras.

4.10. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag anfört om vissa för totalförsvaret gemensam- ma frågor.

5.1.1 Verksamheten

Verksamheten under budgetåret 1985/86 baseras på 1982 års försvarsbeslut och den fortsatta inriktning som statsmakterna därefter beslutat om.

Beredskapsförbättrande åtgärder har vidtagits inom flera områden. In- satsberedskapen har upprätthållits. lngripanden på grund av incidenter till sjöss och i luften har legat på samma nivå som tidigare. Ubåtsskyddsverk- samheten har prioriterats och förmågan inom detta område har planenligt förbättrats under året.

Ca 49 000 värnpliktiga har grundutbildats och ca 78 000 har repetitionsut- bildats. Antalet grundutbildade är något större än vad som planerats på grund av vissa brister i styrsystemet. Grundutbildningen har genomförts med i vissa delar begränsat utbildningsresultat främst beroende på stora vakanser bland anställd militär personal. Repetitionsutbildningen har be- gränsats något.

Fredsorganisationsplanen i 1982 års försvarsbeslut omfattade krav på personalminskningar för att ge nödvändiga besparingar till förmån för krigsorganisationen. Under budgetåret 1985/86 underskrider försvarsmak— ten den planerade ramen med ca 1600 yrkesofficerare och 470 civila. Bristen på yrkesofficerare tenderar att öka. Huvudorsakerna är stora förtidsavgångar i förening med låg rekrytering under några år. främst inom armén. Personalläget är allvarligt och åtgärder måste vidtas för att bryta den negativa utvecklingen. Åtgärder har vidtagits för att nå en långsiktig lösning på problemet med avgångar av piloter till civila flygbolag. Således har bl. a. ett avtal om löner och andra anställningsvillkor för flygtjänstgör- ande personal slutits under våren 1986.

Exempel på materielärenden under budgetåret är för armén. dels leve- ranser av renoverade och modifierade stridsfordon, helikoptrar, bro- och sjukvårdsmateriel, dels beställning av pansarvärnsvapen, mörkerutrustn- ing, eldhandvapen och viss radiomateriel. Till marinen har levererats ett minröjningsfartyg, en ubåt av typ Västergötland, ubåtsjaktflygplan samt materiel för KA-bataljoner. Projektering av ubåt 90 och lätt kustrobot har beställts. Inom flygvapnet ombeväpnades ytterligare en jaktdivision till JA 37 Viggen. Fortsatt utbyggnad av stridslednings- och luftbevaknings- systemet har skett med stridsledningsradar PS 860 och PS 870. Även flyg- bassystemet har byggts ut. Flygplan och försöksutrustning för flygburen radar har beställts. Utvecklingen av JAS 39-systemet har genomförts i stort planenligt.

Inom byggnadsområdet har planerad verksamhet i stort kunnat genom- föras. Den ekonomiska situationen har resulterat i att vissa ny- och om- byggnadsprojekt fått senareläggas. Avvecklingen av mark och byggnader som försvarsmakten inte längre behöver har genomförts i avsedd omfatt- ning. Avyttring har skett av bl.a. '1' 1:s etablissement i Linköping, T4:s etablissement i Hässleholm och av Frösundaomrädet i Solna.

5.1.2 Det ekonomiska utfallet

Utgiftsramen för det militära försvaret uppgick för budgetåret 1985/86 till 20 908 525 000 kr. i prisläge februari 1984 (prop. 1984/85:100. bil. 6. FöU 7 och 9. rskr. 131 och 258). Regeringen bemyndigades att justera utgiftsra- men för det militära försvaret för budgetåret 1985/86 med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex med beaktande av växelkursför- ändringar m.m. efter februari 1984.

Efter kompensation för prisökningar enligt vad som ovan nämnts upp- gick den militära utgiftsramen under budgetåret 1985/86 till 23 404 321 000 kr. Denna ram harjusterats enligt följande:

Tillkommer: Löner till personal med s.k. NGM-garanti + 1700 000 kr. Medel för viss flygplansanskaffning för havsövervakning +25 000000 kr. A_i'går: Overutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1984/85 (prop. 1985/86: 100. bil. 6 s. 20. FÖU 8. rskr. 182) —61 772 000 kr. F 16. Frivilliga försvarsorganisationer (FÖU 1984/85: 9) 3 250 000 kr.

Summa korrigering —38 322 000 kr.

Den tillgängliga utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1985/86 blev därmed 23 404 321000—38 322000 = 23 365 999000 kr. Enligt riksrevisionsverkets budgetredovisning uppgick utgifterna under de ram- bundna anslagen inkl. ianspråktagna prisregleringsmedel till 23 600 660 000 kr. Utgifterna var alltså 23 600 660000 — 23 365 999000 = 234 661 000 kr.. avrundat 234.7 milj. kr.. större än utgiftsramen. Detta belopp skall emeller- tid justeras ner med hänsyn till vissa redovisningstekniska effekter av övergången till nytt system för utgiftsredovi'sning (SFS 1986:204). Denna justen'ng uppgår till 30,8 milj. kr. Det sammanlagda överutnyttjandet kan därmed beräknas till 234.7—30.8 = 2039 milj. kr. Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1985/86: 100, bil. 6 s. 54. FöU 5. 8 och 9, rskr. 1 17, 182 och 278) att beakta det sålunda justerade överutnytt- jandet när utgifterna för det militära försvaret för budgetåret 1986/87 pris- regleras.

5.1.3 Verksamheten under innevarande budgetår (1986/87)

För verksamheten under budgetåret 1986/87 gäller de riktlinjer som finns angivna i tidigare riksdagsbeslut (prOp. 1985/86:100. bil. 6 och skr. 1985/86: 156. FÖU 5. 8 och 9, rskr. 117. 182 och 278) samt i regleringsbrevet för budgetåret.

Åtgärder vidtas för att minska förtidsavgångar och öka rekryteringen avseende militär personal. Trots detta kommer bristen på t.ex. piloter att öka på grund av avgångar till de civila flygbolagen. För att beredskapen skall kunna upprätthållas har därför tjänstgöringsbestämmelserna ändrats så att de piloter som slutar skall kunna kallas in för tjänstgöring under längre sammanhängande perioder. Vid trafikflygarhögskolan (TFHS) kom-

mer under våren 1987 45 elever att genomgå utbildning. En önskvärd utvidgning av utbildningen har inte kunnat komma till stånd. För närvaran— de pågår ett arbete med att anpassa utbildningstidcns längd vid TFHS så att ytterligare elever skall kunna utbildas.

Försvarsmakten överutnyttjade förra budgetåret utgiftsramen med ca 200 milj. kr. Enligt rikdagens beslut skall därför innevarande budgetårs utgiftsram. inklusive kompensation för pris- och lönestegringar. reduceras med motsvarande belopp. Detta innebär att tillgängliga medel inte är tillräckliga för att fullt ut genomföra planlagd verksamhet detta budgetår. Omfattande omplaneringar har därför visat sig nödvändiga. Regeringen har således beslutat att minska och senarelägga materielanskaffning. nybygg- nationer samt begränsa arméns repetitionsutbildning. Även grundutbild- ningstiden inom armén har förkortats något. Regeringen har beslutat om denna förändrade inriktning av verksamheten för att så långt möjligt undvi- ka ett allvarligt överutnyttjande även under innevarande budgetår. Om- planeringen har enligt min mening varit nödvändig för att skapa en stabi- lare grund för planeringen av verksamheten under kommande försvarsbe- slutsperiod och därmed öka säkerheten i försvarsplaneringen.

Inom materielområdet beställs för armén bl. a. truppradio 8000. renove- '

rings- och modifieringsåtgärder för luftvärnsbataljon 48. Renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagn 103 fortsätter. Utveckling av artilleri- lokaliseringsradar och beväpning till stridsfordon90 påbörjas. Produk- tionen av kustkorvetter typ Göteborg, minröjningsfartyg typ Landsort och ubåtar typ Västergötland fortsätter. Moderniseringen av ubåtar typ Sjöor- men och fasta tunga batterier fortsätter. Lätta kustrobotar beställs. Modi- fiering av de tunga helikoptrarna fortsätter och ytterligare materiel för ubåtsskydd anskaffas. Utveckling påbörjas av tung kustrobot och ny ubåtsjakttorped. Inom flygvapnet sker fortsatt ombeväpning av jaktflyg- förbanden till JA 37. Åtgärder fortsätter för modernisering och gångtidsför- längning av jaktflygplanet J35. Helikoptrar överförs till marinen och er- sätts med en ny typ för regional flygräddning. Anskaffning fortsätter av utrustning för stridslednings- och luftbevakningssystemet. Ytterligare ma- ten'el tillförs för modernisering och utbyggnad av flygbassystemet. Ut- vecklingen av flygplan JAS 39 och flygburen radar fortsätter. Byggnadsarbeten genomförs i huvudsak planenligt. Viss anskaffning av mark genomförs. Avveckling genomförs av mark. byggnader och anlägg- ningar som inte längre erfordras för försvarsmaktens behov. Planerad nybyggnadsproduktion av befästningar m. m. kommer att omfatta ett antal ammunitionsförråd i betong. ombyggnad av ett tungt KA-batteri, ubåts- skyddsåtgärdcr. utbyggnad av radarstationer och flygbaser. Kasernpro- duktionen omfattas av ett flertal nybyggnads- och ombyggnadsprojekt.

5.1.4 Försvarsmaktens organisation m. m. ijuni 1987, en översikt

Försvarsmaktens resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av

följande sammanställning.

Armén Marinen lnfanterihrigader 77 10 Torpedbäts—/Robotbäts-/ Infanteribrigader 66 8 Kustkorvettdivisioner 4 Norrlandsbrigader 5 Patrullbåtsdivisioner 4 Pansarbrigader 5 Minfartygsflottiljer 6 Mekaniserade brigader l Ubätsflottiljer (motsv.) 2 Fältbataljoner ca 105 Minröjningsflottiljer 8 Lokalförsvarsbataljoner ca 85 Helikopterdivisioner 4 Hemvärnet ca 100 000 Kustartilleribataljoner ca 30 man

Flygvapnet Operativ ledning Jaktflygdivisioner JA 37 7 Högkvarteret

Jaktflygdivisioner.) 35 4 Militärområdesstaber 6 Attackflygdivisioner AJ 37 5.5 Spaningsflygdivisioner S 37 6 Lätta attackflygdivisioner 4 Stril- och basbataljoner 44

Totalt kan försvarsmakten mobilisera ca 850000 man (inkl. hemvärn).

5.2. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) lämnat förslag rörande det militära försvarets fortsatta utveckling. Mina överväganden överensstämmer i allt väsentligt med försvarskommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utanjag hänvisar till slutbetänkandet.

I avsnitt 3 har jag behandlat försvarsmaktens uppgifter såväl i krig som i fred och i olika kris- och neutralitetssituationer samt lämnat förslag till mål" för totalförsvaret. Försvarsmaktens kapacitet att motstå väpnat angrepp utgör. som jag där angett. den viktigaste grunden för totalförsvarets krigs- avhållande förmåga, varför invasionsförsvar är den främsta utgångspunk- ten för försvarsmaktens utveckling.

Jag har haft tillgång till ett omfattande underlag för mina överväganden och ställningstaganden. Överbefälhavaren har redovisat sin perspektivplan ÖB 85. Grundat på perspektivplanen har försvarskommittén i en särskild skrivelse till regeringen den 7 februari 1986 meddelat sina förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88—1991/92. Regering- en gav på denna grund anvisningar till myndigheterna för planeringen. Överbefälhavaren har därefter redovisat sin programplan för det militära försvaret 1987— 1992. Försvarskommittén konstaterari sitt betänkande att programplanen redovisar en betydande ökning av kostnaderna för den verksamhet som föreslogs i perspektivplanen och som låg till grund för kommitténs förslag till inriktning av programplaneringen. Överbefälha- varen har därefter redovisat en revidering av programplanen med innebör- den att kostnaderna för förbandsverksamheten enligt perspektivplanen har

ökat ytterligare. Jag vill allmänt understryka att den inriktning som anges i det följande utgår från nu befintligt underlag. Ändrade förhållanden av olika slag kan komma att påverka genomförandetidpunkten för olika åtgär- der.

Överbefälhavaren har i programplanen redovisat läget inom försvars- makten år 1987. Överbefälhavaren bedömer därvid att krigsorganisation- ens samlade effekt har allvarliga svagheter i förhållande till de styrkor i omvärlden som kan sättas in emot oss. Med det nu rådande läget inom försvarsmakten som utgångspunkt redovisarjag i det följande mina förslag i fråga om försvarsmaktens inriktning och fortsatta utveckling.

Erfarenheterna under de senaste försvarsbeslutspcrioderna har visat att de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheter. främst avseende förhållandet mellan planerad verksamhet och tillgängliga ekonomiska resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostnaderna för inplanerad verksamhet, dels prisutveck- lingen och priskompensationen samt behovet av reserver i planerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i plane- ringen som kan hänföras till prisutvecklingen och systemet för priskom- pensation. Mot bakgrund av osäkerheterna i dessa avseenden föreslår jag i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett för- slag till modifierat priskompensationssystem som enligt min mening redu— cerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de beräknade kostnaderna för inplanerad verksamhet berörs dock inte av valet av priskompensationssystem.

Denna osäkerhet som enligt min mening måste anses betydande kan påverka möjligheterna att genomföra den planerade verksamheten under försvarsbeslutsperioden. Enligt min mening kan denna osäkerhet medföra att statsmakternas ställningstagande till krigsorganisationens långsiktiga utveckling kan behöva förändras under den aktuella perioden. Omplaner- ingar bl. a. i form av reducerad respektive senarelagd materielanskaffning kan bli nödvändiga. Jag avser att särskilt följa denna fråga under försvars- beslutsperioden och återkomma till regeringen med förslag till åtgärder för att öka säkerheten i planeringen.

Krigsorganisationen måste enligt min mening utvecklas med beaktande av hotutvecklingen och den allt svårare stridsmiljö som främst den militär- tekniska utvecklingcn medför. Med utgångspunkt i dessa förhållanden och de nuvarande bristerna inom försvarsmakten bör enligt min mening priori- tet ges åt dels sådana åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens personella kvalitet och utbildningsnivå. dels åtgärder för utnyttjande av den tekniska utvecklingen för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system i syfte att på så sätt förbättra deras verkan. Härut- över bör en antalsmässig utökning ske i fråga om vissa särskilt viktiga förband. Den grundläggande principen att försvarsmakten bygger på den allmänna värnplikten bör således enligt min mening kombineras med en hög teknisk nivå för delar av krigsorganisationen. Därav följer att kvalite- ten inom krigsorganisationen i framtiden kan behöva differentieras ytterli- gare med hänsyn till förbandens uppgifter.

För att förbättra krigsorganisationens styrka och beredskap har jag

funnit det särskilt angeläget att en tillräcklig tillgång på för sina uppgifter kvalificerade anställda säkerställs. Den för närvarande negativa utveck- lingen beträffande tillgången på yrkesofficerare måste därför brytas. Även beträffande reservofficerare är tillgången i krigsorganisationen otillräcklig. Rekryteringen av dessa kategorier bör därför stimuleras och åtgärder bör vidtas för att minska förtidsavgångarna.

Jag har tidigare understrukit den ökade betydelsen av en effektiv under- rättelsetjänst och en god beredskap varför dessa områden bör särskilt uppmärksammas i samband med försvarsmaktens utveckling.

Den tekniska och strategiska utvecklingen har. enligt min uppfattning. givit anledning att prioritera luftförsvarets utveckling och dess vcrkans- möjligheter i olika delar av landet. Jag har funnit det mest angeläget att i detta avseende öka kapaciteten och uthålligheten hos befintliga och kom- mande flygsystem med moderna vapen och elektroniska motmedel, för- bättrad stridsledning och luftbevakning samt utökad baskapacitet. En ut- ökning av antalet flygförband bör övervägas inför 1992 års försvarsbeslut. Luftvärnet. som är en väsentlig del i luftförsvaret, bör utökas främst avseende system med längre räckvidd och allväderskapacitet.

Utvecklingen av en angripares möjligheter till amfibieoperationcr bör beaktas vid den fortsatta utvecklingen av vår förmåga till insats mot sjömål. Antalet ubåtar bör öka och ubåtsförbanden bör ges ökad kapacitet. Ytterligare tunga kustrobotförband bör tillföras, kapaciteten för sjömin- krigföring ökas. skärgårdsförsvaret förstärkas samt systemet AJ 37 ges förmåga att bära moderna sjömålsrobotar.

Förmågan till övervakning av våra kuster och vårt sjöterritorium bör förstärkas. Ett nytt, mångsidigt användbart ytstridsfartyg bör tas fram.

Ubåtsskyddets kvalitativa utveckling bör påskyndas under den kom- mande femårsperioden. varvid sådana system bör prioriteras som också har högt värde i invasionsförsvaret.

För arméstridskrafter'na bör inriktningen under den närmaste femårspe— rioden främst vara att höja utbildningsnivån. Stora delar av den materiella förnyelsen måste däremot anstå till 1990-talet. Enligt min mening kommer förnyelsebehovet då att vara stort. Det underlag som redovisats av överbe- fälhavaren är enligt min mening inte tillräckligt för att det skall vara möjligt att ta ställning till arméns fortsatta utveckling. Däremot förutses behov av vittgående ställningstaganden föreligga med början vid nästa försvarsbe- slut.

Jag anser att kompletterande underlag beträffande utvecklingen av ar- me'ns krigsorganisation. förbandsomsättning. utbildningssystem och freds- organisation bör tas fram redan till år 1988. Det är angeläget att detta underlag möjliggör att framför allt utbildningen i väsentliga avseenden kan förbättras och fredsorganisationen ges en stabil långsiktig inriktning så att erforderliga beslut i dessa frågor kan fattas av riksdagen år 1989. Fredsor- ganisationen bör utvecklas för att ge bästa möjliga organisatoriska förut- sättningar för omsättning, utbildning och samträning av krigsförbanden. varvid möjligheterna att rationalisera fredsverksamheten bör utnyttjas.

Förbättringar av arméns utbildningssystem fordrar att ekonomiska re- surser satsas på detta område redan från periodens början. Jag avser

föreslå regeringen att medel därutöver reserveras för detta ändamål och att dessa ställs till arméns förfogande då ett tillräckligt beslutsunderlag för förbättringar av utbildningen föreligger.

Rationaliseringarna inom försvarsmakten bör enligt min mening fortsät— ta. Den inriktning som lades fast i 1982 års försvarsbeslut avseende peri- oden 1987—1992 bör fullföljas. För perioden efter år 1992 harjag förutsatt fortsatta rationaliseringar. Rationaliseringsmöjligheterna bör analyseras och dessa samt andra förändringar inom försvaret bör förberedas i den fortsatta planeringen så att krigsorganisationens förnyelse kan förverkli- gas.

Här föreslagen inriktning innebär att vissa system och funktioner inom marinen och flygvapnet prioriteras under den närmaste femårsperioden. Under den därpå följande femårsperioden är min inriktning att prioritera arméns materiella förnyelse i en moderniserad struktur och organisation. Att lägga fast denna blir en huvudpunkt inför 1992 års försvarsbeslut.

Mina konkreta förslag avser den närmaste femårsperioden och till denna kopplade ekonomiska förutsättningar. Beroende på behovet av långsik- tighet i försvarsplaneringen finnerjag det emellertid nödvändigt att riksda- gen i 1987 års försvarsbeslut också anger inriktningen i huvuddrag för den därpå följande femårsperioden.

Jag har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft att genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de likviditets- problem som uppträtt främst innevarande budgetår. Jag vill understryka betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför kommande försvarsbeslutsperiod förbättras och att produktionsledningssystemet sna— rast utvecklas så att det underlättar genomförandet av en verksamhet som är i balans med de ekonomiska tillgångarna. Jag vill också inskärpa bety- delsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att chefer på olika nivåer styr verksamheten på ett effektivt sätt.

Krigsorganisationen bör enligt min mening utvecklas kvantitativt i hu- vudsak enligt följande tabell. Jag avser föreslå regeringen att i annat sammanhang mer utförligt precisera målet för krigsorganisationens ut- veckling enligt vad jag tidigare har anfört i avsnitt 4.4. Beträffande utveck- lingen av arméns krigsorganisation avser jag återkomma särskilt i budget- proposition 1988/89.

Förband/enheter Mål l99I/92 Inriktning l996/97

lnfantcribrigader 77 | lnfanteribrigader 66 ' Norrlandsbrigadcr

Pansarbrigader Mekaniserad brigad

Fältbataljoner ca 105 Lokalförsvarsbataljoner ca 35 Hemvärn ca l00 000 man Kustkorvettdivisioner Robotbätsdivisioner Patrullbåtsdivisioner Minfartygsllottiljer Ubåtsflottiljer (motsv) Helikopterdivisioner Minröjningsllottiljer Kustanilleribalaljoner Tunga kustrobotbatterier l Jaktflygdivisioner 35 Jaktflygdivisioner 37 Flygdivisioner JAS 39 Attackflygdivisioner 37 Spaningsflygdivisioner 37 Lätta attackflygdivisioner 4 Stril- och basbataljoner ca

'_'-A'JIOO

O P.

0 'D . '» cwhrdobf—I—

0 D: OmäNOÅI—J—

Au:

f.!- 0 N &_ '.Il'xl-J

pl c —c—u.loc-u

ca 40

' Framtida organisation utreds.

5.2.2 Inriktning av vissa funktioner 5.2.2.I Beredskap

Jag har i föregående avsnitt angivit en inriktning för beredskapsåtgärderna inom totalförsvaret som helhet.

Beredskapssystemet inom det militära försvaret har utvecklats utgående från 1982 års försvarsbeslut. Enligt min mening bör denna utveckling fortsätta i syfte att ytterligare förbättra beredskapssystemet främst avseen- de ledningsberedskap. insatsberedskap och mobiliseringsberedskap. Jag återkommer till frågor om arméns mobiliseringsberedskap i samband med fredsorganisationen i det följande.

Jag betonar vikten av åtgärder av olika slag i syfte att reducera verkning- arna av en angripares sabotageverksamhet, men också åtgärder som kan vidtas för att försvåra främmande makts förberedelser redan i fred för sådana insatser mot vårt land.

För att beredskapssystemet skall fungera väl erfordras övning i att variera beredskapen. Beredskapssystemet måste också kontrolleras med avseende på åtgärdernas effektivitet och personalens förmåga. De av över- befälhavaren planerade beredskapskontrollerna innebär även att utbild- ningen med beredskapsanknytning förstärks.

5.2.2.2 Ledning

Jag har i det föregående redovisat ett antal faktorer som skapar ett behov av förändringar av totalförsvarets ledningsorganisation. Dessa faktorer

påverkar på motsvarande sätt även försvarsmaktens ledning. Utveckling- en av försvarsmaktens ledningsorganisation bör enligt mitt förmenande bl.a. inriktas mot att förbättra beredskapen att leda verksamhet i olika situationer i fred, under kriser och i krig samt att förbättra säkerhet och snabbhet i ledningen. Möjligheterna att minska resursbehoven för för- svarsmaktens ledningsorganisation bör prövas. Utvecklingen bör samord- nas med utvecklingen inom de civila totalförsvarsdelarna så att totalför- svarets ledning blir så effektiv som möjligt. En samlad översyn av totalför- svarets ledning i krig skall därför fullföljas under de närmaste åren. Rege- ringen har därför den 29januari 1987 uppdragit åt överbefälhavaren att i ett första steg genomföra studier med syfte att finna former för en förbättrad ledning och samordning varvid strävan bör vara att inom ramen för begrän- sade personella resurser för krigsorganisationen och genom utnyttjande av modern teknik öka ledningssystemcts säkerhet och flexibilitet.

För att förbättra ledningen av marina stridskrafter har överbefälhavaren föreslagit en för marinen gemensam ledningsorganisation på lägre regional nivå. Jag anser att förslaget medför en angelägen samordning och bättre ledning av bl. a. de marina stridskrafternas verksamhet. Åtgärderna leder också till ökade möjligheter att flexibelt omfördela ledningsresurser till olika delar av landet. Enligt min mening bör den nya ledningsorganisa- tionen införas i enlighet med överbefälhavarens förslag. Härvid måste dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna uppmärksam- mas.

För flygstridskrafternas vidkommande pågår studier rörande en central funktionsledning bl. a. inför JAS-systemets införande i krigsorganisa- tionen. Denna fråga har starka kopplingar till den övergripande lednings- utredningen. En följd av dessa studier torde bli att första flygeskadern i sin nuvarande form utgår. Överbefälhavaren kommer, enligt regeringens upp- drag att lämna förslag till funktionsledningens organisation.

5.2.2.3 Underrättelsetjänst

En förutsättning för att vårt totalförsvar skall kunna lösa sina olika upp- gifter är en väl fungerande underrättelsetjänst.

Vår krigsplanläggning och förbandsproduktion förutsätter omfattande kunskaper om tänkbara angripares militära resurser. organisation. taktik och utrustning. Dessa för vår del avgörande kunskaper inhämtas genom vår underrättelsetjänst.

Underrättelsetjänstens grundläggande uppgift är att ge sådan förvarning om hot mot landet att vi i tid hinner höja vår beredskap i erforderlig grad. För att kunna lösa den uppgiften måste underrättelsetjänsten fortlöpande registrera skeenden och mönster i vår omgivning och bedöma sådana företeelser som kan vara indikationer på förändringar i hotbilden.

Mot bakgrund av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökan- de betydelse får underrättelsetjänsten ökad vikt vilket leder till behov av förstärknings- och anpassningsåtgärder av flera olika slag. Balans erford- ras mellan resurser för inhämtning av underrättelser och bearbetning av

det inhämtade underlaget. För ändamålet erfordras viss materiell och personell förstärkning inom olika delar av försvarsmakten.

Underi'ättelsetjänsten i fred bör samordnas ytterligare med avseende på inriktning och verksamhetsformer. Åtgärder bör även vidtas för att öka snabbheten och säkerheten i unde'rrättelsernas bearbetning och delgivning till de civila och militära beslutsfattare som berörs av den aktuella situatio- nen.

Genom förstärkning av underrättelsetjänsten med den inriktning somjag här föreslår ökas möjligheterna att erhålla förvarning inför ett militärt angrepp. Därigenom ökar även vår förmåga att motstå försök till avsiktlig vilseledning i olika situationer. Bearbetnings- och analysförmägan bedöms komma att bättre svara mot inhämtningskapaciteten. Underrättelsebered- skapen ökas genom att omställningen från fredsverksamhet till kris- eller krigsorganisation underlättas.

5.224. Telekrigföring

Telekrigföring är en sammanfattande benämning på åtgärder för att upp- täcka. utnyttja. påverka. försvåra eller förhindra motståndarens använd- ning av elektroniska telemcdcl samt egna åtgärder för att utnyttja sådana medel.

Telekrigföringsinsatser har i krig på senare tid utnyttjats i ökad omfatt- ning. Utfallet i telekrigföringsdueller har därvid i några fall varit avgörande för stridens förlopp och restrltat. Telekrigföringen torde i framtiden öka ytterligare i betydelse i takt med den snabba tekniska utvecklingen.

Telekrigföringen representerar ett teknikområde i mycket dynamisk ut- veckling. En aktiv uppföljning genom bl.a. underrättelseverksamhet och egen teknisk forskning är därför ett viktigt led i vår egen kompetensupp- byggnad. Sekretessen gör det dock svårt att följa de internationella utveck- lingslinjerna.

Det svenska försvarets åtgärder i fråga om telekrigföring har i stor utsträckning varit inriktade på att skydda våra sambands— och vapensys- tem. Enligt min mening bör teknikutvecklingen i ökad utsträckning också inriktas mot aktiva telekrigföringsåtgärder.

Jag finner det av dessa skäl angeläget att ett samlat grepp om telekrigfö- ringsfrågorna snarast kommer till stånd, varvid utgångspunkten bör vara en principiell grundsyn och inriktning som bör tas fram av överbefälha- varen.

Jag har funnit brister i såväl freds- som krigsorganisationen när det gäller möjligheterna att samordnat förstärka våra telekrigföringsinsatser, främst på central nivå. Organisatoriska åtgärder bör vidtas. bl. a. så att telekrig- föringsområdet blir bättre företrätt på hög nivå inom försvarsmakten.

Brist på kompetent personal har lett till en långsam utveckling inom telekrigföringsområdet. En angelägen åtgärd är därför en koncentrerad utbildningsinsats för att öka tillgången på kompetent personal. Detta är nödvändigt både för att upprätthålla den tekniska. operativa och taktiska kompetensen. och för att bilda en grund för den erforderliga organisatoris- ka uppbyggnaden.

Vid sidan av kompetenstrppbyggnad och organisatoriska åtgärder är det enligt min mening nödvändigt att ge hög prioritet åt olika slag av telekrig- föringsmedel framför allt för våra flygstridskrafter. Det är emellertid syn- nerligen angeläget att efterhand också komplettera våra armé— och marin- förband med erforderlig utrustning för telekrigföring.

5.225. Ubåtsskydd

Jag har i mina säkerhetspolitiska och operativa överväganden funnit att förmågan att hävda vårt sjöterritorium ytterligare bör förstärkas.

Redan fattade beslut ger en ökande kapacitet även under kommande försvarsbeslutsperiod. Detta gäller särskilt helikopterområdct, det ökande antalet övervattensfartyg med ubåtsjaktkapacitet samt utbyggnaden av fast undervattensbevakning. Jag konstaterar att dessa förstärkningsåt- gärder kan påräknas ge effekt först efter år l990. Inriktningen mot ett nytt ytstridsfanyg bör på sikt kunna möjliggöra en ytterligare utökning av ubåtsskyddskapaciteten.

Mina fortsatta överväganden har dock visat att härutöver betydande kvalitativa förstärkningsåtgärder bör genomföras avseende ett flertal del- funktioner inom området. Övervakningen av vårt sjöterritorium är en viktig grund för effektiva åtgärder mot främmande undervattensverksam- het i alla dess led. Kapaciteten i dessa avseenden bör stärkas genom införande av bättre hydrofonutrustning på ökat antal ubåtar och övervat- tensfartyg. Jag betonar värdet av våra ubåtar i detta sammanhang och anser att ytterligare ubåtar bör hållas rustade redan i fredstid. En utökning av antalet ubåtar medför också en förstärkning av vår ubåtsskyddskapaci- tet. För insatser mot kränkningar erfordras tillgång till för ändamålet lämpad och förbättrad vapenmateriel.

För skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden bör den påbörjade utbyggnaden av permanenta bevakningssystem fortsättas och tekniskt vi- dareutvecklas. Ytterligare insatser bör göras för att stärka effekten av våra fredsutlagda mineringar och för att efter hand förbättra tillgången på rör- liga förband för övervakning i skärgård.

Underrättelsetjänsten och analysen av inträffade händelser är av största betydelse i ubåtsskyddet. Förmågan i dessa avseenden bör ytterligare förbättras.

Jag har konstaterat behovet'av rörliga enheter för snabb uppföljning av inträffade händelser. I denna verksamhet har helikoptrarna och ubåtsjakt— flygplanen en särskild betydelse. Såväl marinens som kustbevakningens flygplan bör förses med för ändamålet lämplig utrustning.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvars- makten som kustbevakningen. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter hari viss mån samordnats under senare år. Denna samordning bör utökas. Jag anser också att vissa av kustbevakningens fartygsenheter i likhet med motsvarande marina enheter bör utrustas så att de kan delta i ubåtsskyddet. Därigenom erhålls större övervakningsförmåga. särskilt i områden där marina enheter normalt uppträder mindre ofta.

Den ständigt pågående ubåtsskyddsverksamheten innebär stora påfrest-

ningar för berörd personal. Den innebär också ökade drifts- och under- hållskostnader. Jag anser att det är angeläget att återställa en balanserad förmåga att lösa uppgifterna i ubåtsskyddet utan att den normala utbild- ningen eftersätts. Det föreslagna nya marina trtbildningssystemet liksom den förändrade ledningsorganisationen inom marinen bör kunna underlätta en sådan balansering. Därvid fordras förbättrad utbildning och ökad sats- ning på personalen.

Ett brett upplagt forskningsprogram om framtida metoder och teknik för ubåtsskydd har påbörjats. Resultaten av denna forskning. i kombination med erfarenheterna från den utbyggnad av resurserna för ubåtsskydd som redan pågår, bör enligt min mening kunna ge en grund för en bedömning av vilka åtgärder som erfordras på längre sikt.

Den tekniska utvecklingen ger en angripare ökade möjligheter att med kort förvarning sätta in förband även långt in i vårt land. Detta förhållande ökar kraven på vår förmåga att snabbt kunna möta angriparen i skilda områden. Därför behövs ett stort antal territoriella förband. dvs. lokalt inriktade och stationära förband samt hemvärn. Våra mest kvalificerade markstridsför- band de operativt rörliga brigaderna med erforderliga understödsför- band —- måste ha anfallskapacitet för aktuella terrängtyper och snabbt kunna utveckla god anfallskraft främst i kust- och gränsområden samt mot större luftlandsättningar.

I syfte att ge dessa förband en kapacitet som erfordras för att kunna lösa framtida stridsuppgifter bör brigadernas kvalitet och tillgänglighet öka. De olika geografiska förhållandena i vårt land torde alltjämt fordra olika bri- gadtyper, varvid emellertid möjligheterna att utnyttja förbanden i olika terrängtyper bör tillmätas ökad vikt. Antalet av olika brigadtyper och understödsförband bör enligt min mening ytterligare övervägas.

För vissa av de mest kvalificerade förbanden har en utveckling mot ökad mekanisering inletts, bl. a. genom pågående utveckling av lätta stridsfor- don. Ett första steg bör vara att fullfölja planeringen att organisera mekani- serade bataljoner i Norrland. Frågor sammanhängande med fortsatt me- kanisering, pansarbrigadernas framtid och behovet av nya stridsvagnar bör studeras ytterligare.

Jag vill understryka betydelsen av att sammanhanget mellan de operativt rörliga och territoriella förbanden uppmärksammas. En grundläggande förutsättning för att kunna utnyttja de offensiva stridskrafterna ur olika försvarsgrenar är därför enligt mitt förmenande att ett territoriellt försvar snabbt kan upprättas vid viktiga punkter, områden eller baser. Hemvär- nets behov av utrustning bör därvid beaktas.

För arméstridskrafternas vidkommande anser jag att den personella kvaliteten bör förbättras främst genom effektivare utbildning. Jag behand- lar utbildningsfrågorna i ett senare avsnitt.

För förband med territoriella uppgifter bör inriktningen av förbandens personella kvalitet och utrustning utgå från deras primära krigsuppgifter,

vilket torde innebära en ökad differentiering i kvalitativt hänseende. Be- sparingar rörande lokalförsvarsförband bör enligt min mening prövas.

Pansarbekämpning utgör i flertalet situationer ett av stridens viktigaste element. De kvalificerade rörliga förbanden liksom de territoriella förban- den bör därför ha god förmåga i detta avseende inom ramen för sina olika uppgifter. För rörlig strid främst anfall — fordras pansarvärnssystem som har god rörlighet och pansarskydd.

Jag anser att rörligheten är av grundläggande betydelse för arméstrids- krafternas möjligheter att lösa sina uppgifter. Förhållandet att operationer- na kan förväntas pågå samtidigt över stora ytor med störda vägförbindelser understryker behovet av helikoptrar för särskilt angelägna transportända- mål. Detta behov torde vara störst i Norrland. där sjuktransportproblemen ytterligare understryker helikopterbehovet. Av här anförda skäl bör en förnyelse och utökning av transportkapaciteten med helikopter inledas.

Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas. Luft- värnsförbanden är en viktig del av luftförsvaret och av stor betydelse för arméstridskrafternas verksamhet. Verkan av en angripares flygkrigföring bör kunna reduceras också genom bl.a. maskering, skenåtgärder och anpassning av taktiken.

Inom qutvärnsområdet bör en tidig utökning genomföras av luftvärn med medellång räckvidd. Samtidigt bör den befintliga planeringen för luftvärnets utveckling skyndsamt ses över bl.a. beträffande robot70 i mörkerversion och det så kallade bataljonsluftvärnet. Möjligheterna bör prövas att med utnyttjande av befintlig luftvärnsmateriel utöka antalet av de förband som nu modifieras avseende Spanings- och eldledningsutrust- ning. En vidareutveckling av robot 70 till ett system med allväderskapaci— tet och längre räckvidd bör närmare prövas.

Splitterbildande vapen utgör i ökad omfattning ett hot som måste upp- märksammas. Detta hot kan mötas på olika sätt. bl. a. inom ramen för en ökad mekanisering. I den fortsatta planeringen bör olika åtgärder prövas i syfte att klarlägga den långsiktiga inriktningen av åtgärder för att öka skyddet mot splitter. Jag vill emellertid understryka betydelsen av att försvarsmakten tidigt tillförs skyddsvästar för särskilt utsatta personal- grupper.

Utvecklingen av arme'ns krigsorganisation på längre sikt behöver klar- läggas inför 1992 års försvarsbeslut. Jag finner det emellertid nödvändigt att dessförinnan skyndsamt pröva den krigsorganisatoriska utvecklingen inom armén i den utsträckning som erfordras för överväganden om bl. a. utbildningssystem och fredsorganisation. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Försvar mot angrepp över hav fordrar effektiva system för bekämpning av strids- och transportfartyg samt för försvar av kust- och skärgårdsområ- den.

Kombinationen av ökad luft-. sjö- och markrörlighet hos en angripare ger ökade möjligheter att genomföra amfibieoperationcr med kort förbere-

delsetid i de möjliga angreppsriktningarna. Jag anser därför att de marina stridskrafternas rörlighet och förmåga att verka i skilda områden bör förstärkas. I viktiga kust- och skärgårdsområden erfordras också ett uthål- ligt fast försvar som tidigt kan utveckla god effekt.

För försvar mot angrepp över havet anserjag mot denna bakgrund att vid sidan av attackflyg — ubåtsförband. förband med tunga kustrobotar samt mineringar bör" ges prioritet i den fortsatta utvecklingen av krigsor- ganisationen. Beträffande ubåtsskyddet har jag tidigare redovisat mina förslag till inriktning.

Utgående från ubåtsförbandens stora betydelse såväl i invasionsför- svaret som för ubåtsskyddsuppgifter. bör inriktningen enligt min mening vara att utöka antalet ubåtar. Den planerade anskaffningen av ubät9t) bör tidigareläggas samt erforderliga åtgärder vidtas så att två ubåtar av typ Sjöormen med god effekt kan behållas i krigsorganisationen under 1990-ta- let. Därigenom ökar antalet ubåtar från 12 till 14. Ubåtsförbandens kapaci- tet bör dessutom förbättras bl.a. genom att hydrofonutrustningen kom- pletteras och lämpliga ubåtar efterhand förses med luftoberoende tillsats- maskineri.

Tunga kustrobotar har stort värde i invasionsförsvaret. Kustrobotsys- tcm med robot 15 bör därför enligt min mening anskaffas och fyra batterier organiseras. Förbandens rörlighet bör kunna utnyttjas för att förstärka alla kustområden som utsätts för hot. En lokalisering av kustrobotförband till Gotland bör särskilt prövas.

Med hänsyn till de möjligheter och fördelar minkrigföringen kan ge oss bör vår kapacitet i detta avseende förbättras. Tillgången på moderna sjöminor av olika slag bör säkerställas. Förmågan till utläggning av minor bör förbättras framför allt i vad avser ubåtar. Flertalet ubåtar bör därför förses med mingördlar och därtill hörande mintyper.

Kustartilleriförband i viktiga kust- och skärgårdsområden bör förbättras varvid en tidigarelagd modernisering av viktiga fasta förband bör ske. Tyngdpunkten i utvecklingen av kustartilleristridskrafterna bör emellertid enligt min mening under den närmaste femårsperioden läggas på rörliga förband. varvid bl. a. organisation och utrustning av nya amfibieförband bör fullföljas.

Ytattack- och minröjningsförbanden tillförs moderna fartyg som följd av redan fattade beslut varigenom kapaciteten förbättras under den kom- mande försvarsbeslutsperioden. Förbanden har viktiga uppgifter i krig och är värdefulla i olika kris- och neutralitetssituationer. Jag har tidigare kon- staterat den ökade betydelsen av att vårt sjöterritorium på ett tillfredsstäl- lande sätt kan övervakas. liksom av att kunna ingripa mot olika slag av främmande militärt utnyttjande av detta. För dessa ändamål har ytattack- och minröjningsförbanden en betydelsefull uppgift. Mot bakgrund av den- na tyngdpunktsförskjutning i uppgifterna bör enligt min mening den lång- siktiga utformningen av nya ytstridsförband prövas. Utgångspunkten bör därvid vara att förstärka kapaciteten i fred. i olika krissituationer och under neutralitet. För dessa ändamål lämpligt nytt ytstridsfartyg med mångsidig användning bör studeras och ny teknik härför provas. Beslut om inriktning av ytstridsförbanden bör av dessa skäl anstå till 1992 års för-

svarsbeslut varefter även beslut om anskaffning av provfartyg snarast kan fattas.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvars- makten som kustbevakningen. Kustbevakningen ingår i försvarsmakten vid mobilisering. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter har i viss mån samordnats under senare år. Jag anser att en betydligt utökad samordning mellan försvarsmakten och kustbevakningen bör genomföras, inte minst i fråga om ledning, vilket skulle vara till fördel för båda organisa- tionerna. Bl.a. bör sambandssystem. förrådshållning och visst underhåll integreras. Möjligheterna till ökat samutnyttjande av flygplan och fartyg i ubåtsskyddet har tidigare berörts. Enligt min mening bör de ytterligare samordningsmöjligheterna studeras i samband med ovan nämnda övervä— ganden om att förstärka kapaciteten för uppgifter i fred och under neutrali- tet. Chefen för finansdepartementet. som jag samrått med, återkommer i denna fråga senare i dag.

Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas såväl be- träffande jaktflyg som luftvärn. Denna uppfattning låg till grund redan för 1982 års försvarsbeslut som innefattade beslut att påbörja utvecklingen av JAS 39-systemct samt att behålla ett antal J 35-förband under längre tid.

Av jaktflygförbanden bör enligt min mening systemen med JA 37 och JAS 39 prioriteras. Anskaffningen av flygsystem JA 37 bör fullföljas och åtta divisioner organiseras. För att upprätthålla luftförsvarskapaciteten bör de tre divisionerna med J 35 behållas under huvuddelen av 1990—talet.

Planeringen för att införa JAS 39 i krigsorganisationen under 1990-talet bör ligga fast. I syfte att ytterligare förstärka luftförsvaret bör systemets inriktning på längre sikt övervägas inför 1992 års försvarsbeslut, bl.a. avseende en utökning av antalet JAS 39.

Attackflygförbanden med AJ 37 bör ges möjlighet att liksom JAS 39 bära modern sjömålsrobot. AJ 37 bör vidare förses med förbättrad attackrobot. JAS 39-systemet bör tillföras kvalificerade attackvapen mot markmål.

Elektroniska motmedel är ett teknikområde i stark utveckling. Motmed- len ger möjligheter att komplettera flygstridskrafternas aktiva vapen och öka deras verkan liksom de kan minska nedskjutningsrisken för de egna flygplanen. Enligt min uppfattning är det angeläget att motmcdlen anpas- sas till det framtida hotet genom en ökad satsning. Det är därvid av vikt att i första hand utrusta JA 37 så att systemet förblir ett modernt och komplett jaktsystem under 1990-talet. Av samma skäl är det angeläget att prioritera såväl kvalitet som kvantitet ifråga om motmedel i den fortsatta utveckling- en av JAS 39-systemet.

Jag har funnit det angeläget att förbättra och utöka jaktrobotbeväpning- en på såväl JA 37 som sedermera JAS 39. IR-jaktrobotar bör anskaffas i huvudsak enligt nu gällande planer. Radarjaktrobotar är den andra viktiga komponenten _i jaktbeväpningen. Enligt min mening bör följande stegvisa utveckling och framtagning av beslutsunderlag väljas varvid teknisk och ekonomisk realiserbarhct kontrolleras efterhand. Nu befintlig radarjaktro-

bot7l modifieras i samarbete med utländsk industri varvid utländsk delfr- nansiering förutsätts. Den kan därefter utnyttjas av såväl JA 37 som JAS 39. Samtidigt klarläggs inför 1992 års försvarsbeslut förutsättningarna för att kunna ta ställning till en utveckling av en framtida svensk radarjak- trobot i första hand avsedd för JAS 39. Jag har med nu befintligt underlag beräknat kostnader och avsatt resurser för dessa ändamål men är medve- ten om att osäkerheter föreligger. Jag avser att följa och kontrollera detta projekt enligt i ston samma principer som för JAS-systemet. Det bör ankomma på regeringen att fastlägga formerna för denna uppföljning.

Strilsystemet bör vidareutvecklas och tillföras flygburen spaningsradar så att luftbevakning kan upprätthållas över hela landet i såväl fred som krig och så att behovet av alarmering för civilbefolkningen bättre kan tillgo- doses.

En viktig förutsättning för flygstridskrafternas verkansmöjlighcter är ett uthålligt bassystem. För att säkra tillräcklig kraftsamlingsförmåga, uthål- lighet och klargöringskapacitet bör fortsatt utbyggnad genomföras.

Det operativa ledningssystemet överbefälhavaren och militärbefalha- varna med staber — svarar för samordnade insatser av stridskrafter och övriga resurser under fred. kris. neutralitet och krig.

Jag har på annan plats behandlat behovet av utveckling av totalförsvar- ets och försvarsmaktens ledningssystem och vill därför här endast under- stryka angelägenheten i att utvecklingen av det operativa ledningssystemet noga samordnas med den civila ledningen. I detta sammanhang kommer frågan om antal militärområden i framtiden att vara väsentlig.

Effektiv underrättelsetjänst är av stor betydelse för den operativa led- ningen. Jag har behandlat även denna fråga i särskilt avsnitt.

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa och utveckla möjligheterna till kommunikation. Successiva förbättringar av försvarets telenät bör genom- föras väl samordnat med utvecklingen av de civila telekommunikation- erna.

5.2.7.] Allmänna utgångspunkter

Jag berör här företrädesvis frågor som gäller den anställda personalen inom det militära försvaret men jag vill framhålla att de i tillämpliga delar också gäller anställda vid övriga myndigheter som hör till försvarsdeparte- mentet.

Överväganden om försvarsmaktens styrka och utveckling har ofta varit en fråga om materielens kvantitet och kvalitet. I likhet med försvarskom- mittén anser jag det nödvändigt att i högre grad än tidigare uppmärksamma personalfrågorna när det gäller att utforma det framtida försvaret. Det nu aktuella försvarsbeslutet utmärks också av att personalfrågorna kommit i förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Den anställda personalen är den viktigaste förutsättningen för att verksamheten inom försvaret skall funge- ra effektivt. Det är av avgörande betydelse att de anställda åtnjuter respekt

och förtroende. De måste få sådana arbetsbetingelser att de ännu bättre kan fullgöra sina arbetsuppgifter.

En stor del av frågorna inom det personalpolitiska området regleras i kollektivavtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Trots detta vill jag redovisa min bedömning av de nuvarande förhållandena och hur inriktningen av myndigheternas personalpolitiska arbete bör vara under den kommande perioden. Riksdagen har bl. a. i samband med [986 års budgetproposition (FöU 1985/86: 9. rskr. 278) och propositionen 1986/87: 36 om vissa personalfrågor inom försvaret (FöU 3. rskr. 69) efter- lyst en sådan redogörelse i anslutning till försvarsbeslutet.

Också för krigsförbanden är tillgången på kompetent och rutinerad per- sonal en förutsättning för förbandens slagkraft i krig och för utbildningsre- sultatet i fred. Antalet yrkesofficerare och reservofficerare är för närvaran- de otillräckligt. lncidentberedskapen har också bidragit till att öka kraven på i första hand de anställda. Bristen på personal — speciellt inom vissa. särskilt utsatta personalkategorier -— är därför ett av försvarets stora problem.

I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att den personella kvalitén i vid bemärkelse inom totalförsvaret nu särskilt uppmärksammas. Utbildningsnivån bör höjas och tillgången på kompetent och rutinerad personal säkerställas.

Jag anser därför att verksamheten under den kommande försvarsbe- slutsperioden måste utmärkas av att såväl de anställdas som de värnplikti- gas villkor och förutsättningar sätts i centrum. De värnpliktigas utbildning m.m. avser jag återkomma till. När det gäller den anställda personalen krävs, tillsammans med ett antal konkreta åtgärder i närtid. ett aktivt och långsiktigt personalarbete på alla nivåer för att åstadkomma en förbättring av personalsituationen.

Att åstadkomma resultat är ytterst en en fråga om ledarskap och arbets- givaransvar. Jag vill understryka att även arbetstagarna och deras repre- sentanter har möjligheter att genom sitt inflytande medverka till förbätt- ringar och ta sin del av ansvaret för prioriteringar av angelägna åtgärder.

Kommittén anser att det är nödvändigt att personalfrågorna får ökad uppmärksamhet och ges hög prioritet i det fortsatta ekonomiska planeringsarbetet. Jag delar kommitténs uppfattning. Jag avser därför att med särskild uppmärksamhet följa det fortsatta planeringsarbetet i detta avseende och noga värdera planeringens konsekvenser för de anställda. Jag har vid min beräkning av anslagsbeloppen särskilt beaktat det resurs- behov som är nödvändigt för att tillämpa det kollektivavtal (RALSl986-87) som nyligen slutits på den statliga arbetsmarknaden och som innehåller en särskild satsning på de försvarsanställda. Om ytterligare personaladmini- strativa åtgärder senare skulle visa sig nödvändiga. och dessa inte kan finansieras inom disponibelt anslagsutrymme, är jag beredd att omfördela ekonomiska resurser inom den militära utgiftsramen.

5.2.7.2 Lönc- och anställningsvillkor

Jag vill beröra vissa frågor om löne- och andra anställningsvillkor trots att de är av utpräglad partskaraktär. Jag erinrar om att riksdagen

(AU 1985/8616. rskr. 48) i samband med behandlingen av propositionen 1984/85: 219 om den statliga personalpolitiken tagit ställning till inriktning- en av den lönepolitik som staten bör föra. Denna innebär bl.a. att lönepoli- tik och lönesystem skall vara förenliga med en balanserad samhällsekono— mi, att statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig personalförsörjning samt att lönesystemet skall främja flexibilitet, decen- tralisering och delegering.

Kommittén framhåller att de kollektivavtalsreglerade frågorna om löner och andra anställningsvillkor självfallet är av den största betydelse för en god personalförst'irjning. Den lönepolitik som de försvarsanställda berörs av är resultatet av förhandlingar på flera nivåer. Den ökande decentralise- ringen medför att en del av lönepolitiken kommer att formas på lokal nivå, något som kräver ansvarstagande hos chefer på olika nivåer om deras roll i utformningen av den statliga lönepolitiken skall bli den avsedda.

Kommittén understryker det angelägna i att löne- och anställningsvill- kören utvecklas på ett sådant sätt att de befrämjar en bättre personalför- sörjning än vad som för närvarande gäller.

Arbetsmarknadens parter har således gemensamt ett stort ansvar i fråga om hur personalförsörjningsproblemen skall kunna bemästras.

Jag erinrar om att parterna på den statliga arbetsmarknaden i november 1986 träffade ett ramavtal om lönevillkor på den statliga sektorn (RALS 1986—87). Avtalet innebär både en anpassning till statsförvaltningens olika sektorers skilda förutsättningar och en långtgående delegering av möjlighe- terna att inom givna ekonomiska ramar träffa avtal om olika gruppers och enskilda individers löner. För försvarsmaktens del medför avtalet att bety- dande ekonomiska resurser avsätts för selektiva åtgärder. Avtalet ger enligt min bedömning goda möjligheter för försvarets myndigheter att med lönepolitiska medel förbättra personalförsörjningssituationen.

För högre chefer tillämpas sedan år 1977 ett särskilt chcfslöneavtal. Enligt detta bestäms lönerna för de tjänstemän som omfattas av avtalet av en panssammansatt nämnd. statens chefslönenämnd. Chefslönenämnden har i samband med 1986 års lönerevision inlett en försöksverksamhet som innebär att nämnden. utöver att fastställa det totala löneökningsutrymmet, fastställt ramar för löneökningarna inom en myndighet eller grupp av myndigheter. Inom dessa ramar har resp. myndighet därefter lämnat för- slag till fördelning. Också försvarets myndigheter har på detta sätt getts möjligheten att själva göra sina prioriteringar om de högre chefernas löne- utveckling.

5.2.7.3 Decenrralisering av arbetsgivarnas befogenheter och ansvar

Regeringens syn i dessa frågor utvecklades utförligare i den tidigare nämnda propositionen om den statliga personalpolitiken. Härvid uttalades bl.a. att för att underlätta myndigheternas medverkan i den offentliga sektorns förnyelse och förbättra effektiviteten bör arbetsgivaruppgiftema ytterligare decentraliseras. Därigenom skulle möjligheterna att utveckla en mer aktiv personalpolitik som ansluter till förutsättningarna inom olika

verksamhetssektorer öka. Regeringen uttalade vidare att nya branschan- knutna förhandlingsdelegationer borde inrättas inom statens arbetsgivar- verk.

Arbetsgivarverkets nya organisation trädde i kraft den 1 januari 1986 med bl.a. en förhandlingsdelegation speciellt för försvarsområdet. Denna delegation innehåller arbetsgivarföreträdare från olika myndigheter inom försvarssektorn. Förutsättningarna att träffa kollektivavtal speciellt anpas- sade för försvarets förhållanden har därmed underlättats.

Utredningen om personal- och ekonomiadministrationen inom försvaret (PEU 84) har avlämnat tre betänkanden. (Ds Fö 1985z6') Personaladmini- stration m.m. inom försvaret. (Ds Fö 1986z2) Besvär i personalärenden inom försvaret och (05 Fö 1987z2) Personalarbetet i framtiden inom för- svaret. Regeringens ställningstaganden till de två första betänkandena finns redovisade i propositionen 1986/87:36 om vissa personalfrågor inom försvaret. Häri fullföljs regeringens tidigare ställningstaganden till en långt- gående decentralisering av arbetsgivaruppgifterna samt till behovet av utvidgade arbetsgivarbefogenheter på lokal nivå. Vidare har statsmakterna beslutat att frågor om överklagande av tjänstetillsättningar m.m. skall decentraliseras från regeringen till försvarets personalnämnd.

5.2.7.4 Långsiktigt behov av anställd personal

När det gäller bedömningen av det långsiktiga behovet av anställd personal i fred anför försvarskommittén följande:

"Antalet yrkesofficerare bör i första hand grunda sig på krigsorganisa- tionens behov på 5— 15 års sikt. Försvaret måste ha en omedelbart funge- rande ledning och antalet yrkesofftcerare måste vara så stort att krigsför- banden snabbt kan mobilisera och lösa sina uppgifter direkt efter mobilise- ring. Vidare måste tillgången på yrkesofficerare vara så god att kvaliteten i utbildningsarbetet säkerställs. Även beredskapskraven i fred påverkar be- hovet av yrkesofficerare.

En tillräcklig tillgång på civil personal i fred är nödvändig bl. a. för att möjliggöra såväl beredskapsförstärkningar som mobilisering. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att flertalet anställda civila inom försva- ret är krigsplacerade på sina fredsbefattningar och redan i fred utför uppgifter som de skall utföra under beredskap och krigsförhållanden. Den civila personalens utvecklingsmöjligheter måste enligt kommitténs mening beaktas inte minst mot denna bakgrund."

Jag delar kommitténs uppfattning om denna principiella inriktning. För- svarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) som arbetar med utveck- lingsmöjligheterna för den civila personalen kommer att avsluta arbetet under detta år. Jag räknar med att utredningen också berör den ovan angivna aspekten på de civilas personalutveckling.

Överbefälhavaren föreslår i programplanen att försvarsmakten inriktas mot att budgetåret 1991/92 omfatta ca 36 500 årsanställda varav ca 17500 yrkesofficerare. Motsvarande mål för budgetåret 1996/97 bör enligt över- befälhavaren vara ca 37000 respektive ca 18000.

Utfallet för budgetåret 1985/86 blev enligt överbefälhavarens uppföljning drygt 36 900 årsanställda varav ca 16400 militära och ca 20 500 civila. Det

bör påpekas att öVerbcfälhavarens förslag för budgetåren 1991/92 respekti- ve 1996/97 lades innan det verkliga utfallet för budgetåret 1985/86 var känt. Detta innebär bl. a. att överbefälhavaren vid planeringstillfället bedömde att det skulle finnas väsentligt fler yrkesofficerare budgetåret 1985/86 än vad som sedan visade sig vara fallet.

Det råder för närvarande stora osäkerheter när det gäller att kunna bedöma tillgången på personal de kommande åren. För att nå upp till det antal j'rkst/jfit'erare som överbefälhavaren anser nödvändigt behövs mot bakgrund av utfallet för budgetåret 1985/86 en kraftigt ökad rekrytering samtidigt som förtidsavgångarna måste minskas väsentligt. Någon bedöm- ning av de reella möjligheterna att nå de uppsatta målen har inte redovisats liksom inte heller konsekvenserna av olika personallägcsutvecklingar inom resp. försvarsgren.

De av överbefälhavaren uppsatta målen anser jag lämpliga sett mot främst krigsorganisationens behov. Beträffande möjligheterna att redan budgetåret 1991/92 nå föreslagen personalvolym är jag dock liksom förs- varskommitte'n tveksam. Jag bedömer att jag senare kan behöva åter- komma till frågan t. ex. i samband med anmälan av nästa års budgetpropo- sition.

När det gäller det beräknade behovet av c'r'vil'personal konstaterarjag att överbefälhavaren i programplanen föreslår att antalet anställda bör vara knappt 1 400 färre budgetåret 1991/92 än vad som fanns budgetåret 1985/86. Planen innebär alltså en fortsatt minskning av antalet civila. Överbefälha- varen har i programplanen bedömt att det långsiktiga behovet av civil personal ökat med 500 personår jämfört med ÖB 85. Jag anser liksom kommittén att tillgången på civilt anställda bör förbättras i förhållande till den inriktning som blev följden av 1982 års försvarsbeslut, dock inte i den omfattning som överbefälhavaren föreslagit. Avvägningen mellan anställd personal och köpta tjänster bör enligt kommittén göras med utgångspunkt från de funktioner som fortlöpande skall fullgöras. Jag delar denna uppfatt— ning och anser att för arbetsuppgifter som fortlöpande skall fullgöras bör i första hand anställd personal komma i fråga. När överbefälhavaren i sin nästa programplan har visat konsekvenserna av de principer som jag har redovisat ovan är jag beredd att återkomma till en precisering av det långsiktiga målet beträffande civilt anställda.

Jag har nyss redovisat mina ställningstaganden till den långsiktiga ut— vecklingen av personalvolymen. Vid budgeteringen av medel för budget— året 1987/88 har jag i huvudsak utgått från den personalvolym för detta budgetår som anges i anslagsframställningarna för försvarsgrenama och den operativa ledningen.

Enligt överbefälhavaren är behovet av reservofficerare drygt 13000, medan tillgången endast är ca 11000. Det råder således också en allvarlig brist på reservofficerare. Bristen är så stor att den inte kommer att kunna elimineras under försvarsbeslutsperioden.

5.2.7.5 Styrmetodcr beträjjande personalvolymen Den strikta personalramstyrning som sedan föregående försvarsbeslut har tillämpats gentemot de lokala myndigheterna har fått negativa konsekven-

Prop.1986/87:95

ser. De detaljerade myndighetsvisa personalramarna som försvarsgrens- cheferna har utformat inom ramen för av regeringen angivna totalramar har kommit att uppfattas som helt styrande för produktionen och för inriktningen av rationaliseringsarbetet. Flexibiliteten i tillämpningen har inom detta område varit liten.

Liksom kommittén anserjag att styrningen av personalvolymen inte bör ske på detta sätt i fortsättningen. Jag återkommer under avsnittet om rationaliseringsverksamheten till hur besparingar genom ekonomisk styr- ning bör ske framdeles.

5.2.7.6 Åtgärderför att täcka personalbehoven

I likhet med kommittén anser jag att sådana åtgärder som syftar till att rekrytera och behålla yrkesofficerare är synnerligen angelägna. Det är helt nödvändigt att den planerade rekryteringen kan komma till stånd. För att målen för de freds- och krigsorganisatoriska behoven av yrkesofficerare skall nås i början av 1990-talet måste dessutom en minskning av förtidsav- gångarna åstadkommas.

Regeringen har uppdragit åt försvarets forskningsanstalt att närmare kartlägga orsakerna till avgångsbenägenheten bland den anställda persona— len. Forskningsanstaltens kartläggning är ej slutförd men hittillsvarande arbete indikerar ett flertal olika faktorer som påverkar den enskildes beslut om att stanna kvar inom försvaret eller att lämna det. Faktorerna är i flera fall av sådan karaktär att myndigheterna själva har möjligheter att påverka dem.

I enlighet med kommitténs förslag bör ett tillfälligt avsteg från befälsord- ningen göras med innebörd att särskilt lämpade reservofficerare får anstäl- las som yrkesofficerare. Om rekrytering av yrkesofficerare får erforderlig omfattning, bortfaller successivt behovet av detta avsteg från befälsord- ningens rckryteringsprinciper. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan om en sådan ordning bör ske genom en ändring av regeringens generella föreskrifter eller genom att dispens lämnas från fall till fall.

Tillgången på utbildningsbefäl inom främst armén är på sina håll för närvarande så otillräcklig att många av de avsedda färdigheterna inte kan nås under värnpliktsutbildningen. En av orsakerna, vid sidan av ökande förtidsavgångar, är att nyrekryteringen under ett antal år visat sig vara otillräcklig. Jag bedömer liksom kommittén att möjligheterna att snabbt åtgärda bristen är begränsade. även om rekryteringen ökas avsevärt jäm- fört med hittills och de åtgärder för att reducera förtidsavgångarna som görs dessutom blir framgångsrika.

Möjligheterna till tidsbegränsad anställning av reserv— och värnpliktsof— ficerare genom s.k. frivillig tjänstgöring bör enligt kommittén i ökad ut- sträckning utnyttjas. Härigenom torde tillgången på utbildningsbefäl kunna ökas och vissa beredskapsuppgifter lösas. Detta bör enligt min mening ses som en temporär åtgärd för att i viss mån kompensera för den befälsbrist som för närvarande råder bl. a. genom de senaste årens underrekrytering inom armén.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att grundutbildningen av värn-

pliktiga självfallet bör genomföras så snart som möjligt efter inskrivningen för att tillgodose dels enskildas önskemål. dels krigsorganisationens pcr- sonalbehov. Med hänsyn till den akuta brist på utbildningsbefäl som för närvarande råder är det dock motiverat att statsmakterna gör ett mindre avsteg från denna grundregel genom att i den kommande periodens början i viss utsträckning reducera grundutbildningskontingcntens storlek. Jag be- handlar detta under avsnittet om utbildningsfrågor.

Kommittén anser att åtgärder skyndsamt måste vidtagas för att avhjälpa den stora bristen på reservofficerare. Jag delar den uppfattningen. Bristen bör kunna reduceras dels genom en utökad grundrekrytering, dels genom nya former för rekrytering. utbildning och utnyttjande. Vissa förslag om hur detta skall kunna ske har lämnats av såväl befälsbehovsutredningen som överbefälhavaren.

Frågan om hur tillgången på flygförare i bl.a. flygvapnet skall kunna säkerställas i samband med de civila tlygbolagens kraftigt ökade rckryte— ring av piloter har senast behandlats i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 6) s. 2—7. Den har dessutom behandlats i tidigare budget- propositioner och skrivelser till riksdagen. Jag bedömer att regeringens olika åtgärder har lagt en god grund för en långsiktig lösning på problemet med flygförarnas avgångar till civila flygbolag.

5.2.7.7 Persona/rörlighet

Personalrörlighet är ett centralt inslag i kompetensutveckling och organisa- torisk förnyelse. Detta gäller i hög grad i organisationer med stor internrek- rytering. Jag vill erinra om att regeringen såväl i skrivelse (skr. 1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse som i proposition 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken närmare har redovisat sina överväganden i detta avseende. Regeringen har vidare ijuni 1986 gett statens arbetsgivarverk i uppdrag att se över de bestämmelser som påver- kar personalens rörlighet inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadssektorer och att föreslå åtgär— der för att öka denna och därmed möjligheterna till förbättrad personalut- veckling. Detta arbete avrapporteras halvårsvis till regeringen.

Kommittén framhåller att kompetensutvecklingen inom försvarsmakten medför att vissa personalkategorier behöver flytta mellan olika befattning- ar och i samband därmed även ibland mellan olika delar av landet. Men behov av viss omflyttning av personal uppstår även till följd av förändring- ar inom försvarets krigs- resp. fredsorganisation.

Kommittén anser att de former under vilka byte av stationeringsort tillämpas inom försvaret ofta medför problem både för den enskilde och hans eller hennes familj. Kommittén anser det därför angeläget att åtgärder vidtas i syfte att minska dessa problem. Jag delar kommitténs uppfattning.

Strävan bör enligt min uppfattning vara att så långt möjligt begränsa geografiska omflyttningar och byte av stationeringsort inom försvaret. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har enligt vad jag har inhäm— tat påbörjat ett arbete som syftar till att minska behovet av flyttning för den anställda personalen. Ett led i detta arbete är, som kommittén också

framhåller, en förbättrad individuell personalplanering för såväl militär som civil personal. Därigenom bör bl.a. flyttningsbehovet kunna minskas och verksamheten effektiviseras samtidigt som möjligheterna till kompe- tensutveckling bibehålls. En sålunda förbättrad personalplanering bör dessutom medföra förbättrad kunskap hos den enskilde om kommande arbetsuppgifter. Detta bör sannolikt också minska avgångsbenägenheten.

De ekonomiska villkor som är förknippade med den nödvändiga omflytt- ningen av personal bör vidare enligt kommitténs mening avsevärt förbätt- ras. Jag delar kommitténs uppfattning att det föreligger ett stort behov av insatser och förbättrade avtalsreglcrade villkor inom detta område. Det senaste kollektivavtalet är. som jag tidigare berört. så utformat att förbätt- ringar i denna riktning bör vara möjliga att nå.

Jag erinrar om att jag i föregående års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 6) anmälde att regeringen uppdragit åt försvarets personal- nämnd att lämna förslag till åtgärder som kan behövas för att biträda anhöriga till tjänstemän i samband med omstationering samt att bedriva försök med sådana åtgärder. Nämnden har bl. a. föreslagit att lediga statli- ga tjänster skall kunna utnyttjas för anställning av medflyttande. I den mån så krävs ankommer det på regeringen att besluta om erforderliga författ- ningsändringar. Vissa av nämndens förslag är dock av sådan karaktär att det ligger inom berörda myndigheters egna befogenheter att genomföra dem.

i likhet med kommittén anser jag att det är angeläget att arbetet med rörlighetsfrågor bedrivs med hög prioritet.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag räknar med att. med medel som jag i det följande beräknar under förslagsanslaget E I. Operativ led- ning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet, kunna lämna ett tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostäder.

5.2.7.8 Befälsordningen

Försvarskommittén anför att det föreligger skäl att söka vidareutveckla tillämpningen av den nu gällande befälsordningen med sikte på att bl. a. förbättra befälstillgången i värnpliktsutbildningen och på att såväl öka flexibiliteten i förhållande till verksamheten och individens krav som mins- ka förtidsavgången.

Med anledning av kommitténs uttalande villjag redovisa följande. Riks- dagens beslut om befälsordningens närmare utformning fattades år 1978 med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret (FÖU 10. rskr. 179). Vidare öppnades officersyrket år 1980 för kvinnor.

Den första omgången yrkesofficersaspiranter genomgick den gemen— samma grundläggande officersutbildningen enligt det nya systemet 1981— 1983. Samtidigt genomfördes ett omfattande kompletterande utbildnings- program för vissa redan anställda yrkesbefäl. Reformen trädde i sin helhet ikraft den ljuni 1983.

Befälsordningen har gällt förhållandevis kort tid. Antalet officerare som är antagna och utbildade enligt den nya ordningen är begränsat. Några

långtgående slutsatser om befälsordningens förtjänster eller eventuella brister kan rimligtvis inte dras ännu. Vissa erfarenheter har dock redan gjorts beträffande befälsordningens praktiska tillämpning. Dessa bör kun- na ligga till grund för att successivt utveckla befälsordningens detaljer och även anpassa denna till de nya behov och förutsättningar som eventuellt kan uppkomma. Utgångspunkten för ett sådant arbete bör enligt min uppfattning vara att de principiella riktlinjer som riksdagen har tagit ställ- ning till alltfort bör gälla.

Jag har tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet med uppgift att följa upp och utvärdera införandet av den nya befälsordningen samt bereda de förslag till ändringar som eventuellt kan komma att aktualiseras.

Jag kommer i det följande att ge synpunkter och förslag som rör utbildning- en i allmänhet. Därefter övergårjag till att behandla försvarsgrensspecifika frågor.

En tillräcklig tillgång på kompetenta och rutinerade yrkesofficerare är den viktigaste förutsättningen för goda utbildningsresultat.

Utbildningens mål är att skapa och vidmakthålla krigsförband som är användbara för sina huvuduppgifter omedelbart efter en snabbt genomförd mobilisering. Överbefälhavaren har redovisat brister i fråga om bl. a. för- bandens samträning. Jag anser det betydelsefullt att dessa brister elimine- ras. Förbandsutbildningen bör därför förbättras varvid metoderna för den- na del i utbildningen bör utvecklas. Övningar bör bedrivas så att strids- krafter ur olika försvarsgrenar kan samverka effektivt. Jag betonar bety- delsen av att befäls-. grund- och repetitionsutbildning genomförs med utgångspunkt i krigsuppgifterna och med högre krav på effektivitet. Av betydelse för en effektiv utbildning är även tillgången på övningsmateriel och annan utrustning.

Om förbanden skall fungera väl erfordras förutom kompetenta chefer och en god förbandsutbildning att de enskilda värnpliktigas utbildning förbättras. Det är angeläget att befäl och värnpliktiga efter genomförd utbildning har förtroende för sin egen och förbandets förmåga att lösa krigsuppgifterna.

För närvarande får ett stort antal värnpliktiga vänta upp till tre år efter inskrivningen innan grundutbildningen kan påbörjas. Detta är otillfreds- ställande av bl. a. värnpliktssociala skäl. Kapaciteten för grundutbildning utnyttjas för närvarande så långt möjligt för att minska väntetiden. Den akuta bristen på utbildningsbefäl begränsar dock denna kapacitet. Som jag har angett i avsnittet 5.2.7 bedömer jag att tillgången på utbildningsbefäl inte kan förbättras i någon avgörande grad inom de närmaste åren. Trots det tidigare anförda måste jag därför godta att grundutbildningskontingen- tens storlek i förhållande till tidigare planering minskas något i den kom- mande försvarsbeslutsperiodens början. Vilken omfattning som värn- pliktskontingenten bör ha därefter blir beroende dels av tillgången på utbildningsbefäl. dels hur det nya utbildningssystemet för armén. som jag berör under avsnittet fredsorganisation. kommer att utformas. Den nuva-

'75

rande tillgången på värnpliktiga bör om möjligt utnyttjas för att förse även viktigare territoriella förband med yngre värnpliktiga.

1983 ars värnpliktsutbildningskommitté (VK 83) hari betänkandet (SOU l984z7l) Värnplikten i framtiden lämnat förslag om s.k. förstegsutbildning för värnpliktiga uttagna till befäl. Dessa värnpliktiga rycker in före huvud- delen av de värnpliktiga i förbandet och ges grundläggande befattnings- och ledarskapsutbildning. Däremot sker utryckningen i princip samtidigt för alla värnpliktiga i förbandet. Chefen för armen har i en rapport redovi- sat positiva erfarenheter från de försök med förstegsutbildning som ge- nomförts vid vissa förband. Jag finner i likhet med försvarskommittén att förstegsutbildningen ger betydande möjligheter att öka det värnpliktiga befälets kompetens och rutin i sina krigsbefattningar. De förstegsutbildade värnpliktiga bör i ökad omfattning inom ramen för sin utbildning kunna biträda det aktiva utbildningsbefälet vid utbildningen av de värnpliktiga i övrigt och vid förbandens samträning. Förstegsutbildningen för vissa be- fälsuttagna värnpliktiga kan innebära att värnpliktsutbildningens anpass- ning till civila studier försämras. För den som avser att utbilda sig vidare efter gymnasieskolan bör enligt min mening grundutbildningen så långt det är möjligt förläggas så att den värnpliktige inte fördröjs med sin examen eller motsvarande någon längre tid utöver själva tjänstgöringstiden. Detta bör beaktas i samband med den värnpliktiges uttagning. Jag anser sam- mantaget att det finns stora fördelar med fullständig förstegsutbildning och att ett införande härav är särskilt angeläget. Jag avser därför att inom ramen för värnpliktslagens bestämmelser föreslå åtgärder i syfte att möjlig- göra fullständig förstegsutbildning.

Utgående från värnpliktsutbildningskommitténs förslag i nyss nämnt betänkande har försök genomförts med ändrad veckoövningsrytm innebä- rande tio dagars övningsverksamhet följd av fyra dagars ledighet. Chefen för armén har i en rapport över genomförda försök enligt den s. k. 10/4-mo- dellen redovisat positiva erfarenheter. Han anser dock att tillämpningen av en sådan modell bör ske restriktivt av hänsyn till den anställda personalen.

Enligt min mening ökar lO/4—modellen tillgången på insatsberedda för- band och är i vissa fall också lämplig från förbandsutbildningssynpunkt. Jag är medveten om att denna veckoövningsrytm kan innebära svårigheter för den trupputbildande personalen. De fördelar den ändrade veckoöv- ningsrytmen medför är emellertid så betydande att jag anser att systemet bör kunna tillämpas i särskilda fall främst under den senare delen av grundutbildningen. Den närmare utformningen av en sådan veckoövnings- rytm bör det ankomma på överbefälhavaren och försvarsgrenseheferna att avgöra.

Värnpliktsutbildningskommittén har i betänkandet (SOU 1985236) Värn- plikten i samhället lämnat en rad förslag som syftar till att olika samhälls- funktioner skall bidra till ett effektivt genomförande av vämpliktsutbild- ningen.

Värnpliktsutbildningskommittén har föreslagit bl.a. att målet för och inriktningen av de värnpliktigas grundutbildning från statsmakternas sida ges ett klarare uttryck än vad som hittills varit fallet. Jag avser att pröva denna fråga i samband med en kommande översyn av värnpliktsförfattnin- garna.

Vidare föreslår värnpliktsutbildningskommittén åtgärder för att förbätt- ra försvarsupplysningen i gymnasieskolorna. Jag anser att det är viktigt att ungdomar får en ökad information om vår säkerhets- och försvarspolitik. Inom regeringskansliet övervägs för närvarande vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå detta syfte. ' '

Repetitionsutbildningen har på senare år urholkats. Enligt min mening är det nödvändigt att krigsförbanden regelbundet genomför repetitionsöv- ningar så att krigsanvändbarheten kan upprätthållas. Repetitionsövningar- nas längd och inpassning bör ytterligare prövas. Ett problem. inte minst för förbandens samträning. är den stora mängden anstånd för värnpliktiga befäl. Värnpliktsutbildningskommittén föreslog i nyss nämnda betänkande vissa åtgärder i syfte att minska anståndsfrekvensen främst i samband med krigsförbandsövning. Bl.a. föreslogs utvidgad och tidigarelagd informa- tion till personalen om förestående övning och att krigsförbandscheferna ges ett större ansvar att hålla kontakt med sin personal mellan och i anslutning till övningarna. Jag anser att det är angeläget att komma tillrätta med anståndsproblematiken. Med olika förslag som utgångspunkt har frå- gan tagits upp med ansvariga myndigheter för att finna praktiska och effektiva lösningar. Jag avser att noggrant följa arbetet härmed.

Värnpliktsutbildningskommittens förslag i övrigt har beaktats genom olika initiativ från min sida i den mån de inte varit av den karaktären att det ankommer på berörda myndigheter att genomföra dem.

Sedan ett antal år tillämpas ett system med försvarsmaktsövningar. Jag bedömer dessa övningar viktiga för att uppnå samträning inom totalför- svaret och mellan olika typer av stridskrafter samt för att öva ledningsor- ganisationen. Försvarsmaktsövningar bör genomföras även fortsättnings- vis. Det bör då eftersträvas att öka värdet av övningarna för såväl förban- den som de enskilda soldaterna. Genom att de åskådliggör försvarets förmåga till samlade operationer har de också säkerhetspolitisk betydelse.

1983 års värnpliktsutbildningskommitté har vidare övervägt utbildnings- tidens längd men har inte funnit anledning att föreslå några större föränd- ringar. Däremot föreslås att s.k. beredskapstjänstgöring skall kunna fogas till såväl grund- som repetitionsutbildning. Därmed skulle flexibiliteten i utbildningssystemet ökas och beredskapen kunna förbättras. Jag anser att den i värnpliktslagen medgivna totala tjänstgöringstiden i stort sett är tillräcklig. men att närmare prövning av avvägningen mellan grund- och repetitionsutbildning liksom beredskapstjänst bör göras. Jag har funnit att nu tillämpade tider för grundutbildning knappast kan förkortas om gällande mål skall kunna nås. Snarare torde utbildningstiden behöva förlängas något för vissa förbandstyper eller värnpliktskategorier för att medge erforderliga förbättringar av utbildningen. Jag återkommer senare i avsnitt 5.2.9 angående en närmare översyn av dessa förhållanden.

Den utbildning som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationerna bör enligt min mening uppmärksammas i sammanhang med att försvarets personella kvalitet förbättras. Därvid bör de organisationer som utbildar personal för krigsorganisationen prioriteras.

De värnpliktiga visar i dag ett stort och positivt intresse för sin utbild- ning och är angelägna om att den skall ge ett bra resultat. Att intresset

under senare år har ökat beror bl.a. på att deras ekonomiska situation under grundutbildningen successivt har förbättrats. Ytterligare förbättring- ar av värnpliktsförmånerna bör dock göras.

Efter indexuppräkning finns för budgetåret l987/88 ca 30 milj. kr. att disponera för höjning av kontantförmåner till värnpliktiga under grundut- bildning. Jag föreslår att utrymmet utnyttjas så att dagersättningen höjs med två kronor från 26 kronor till 28 kronor. Efter 230. 300 och 360 dagar utgår som tidigare tillägg med 15, 30 resp. 60 kronor. Vidare bör den behovsprövade f amiljepenningens maximibelopp höjas med 200 kronor per månad för hustru och med 100 kronor per månad för barn till 2 350 respek- tive 1 325 kronor.

Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.]. Med hänsyn till att lagstiftningsfrågan är av tekniskt enkel beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse.

] tillämpliga delar bör förbättringarna också gälla andra bl. a. vapenfria tjänstepliktiga som uppbär ersättning enligt samma grunder som de värn- pliktiga.

Nu föreslagna förbättringar kostar ca 25 milj. kr. Det resterande utrym- met bör avsättas för en beräknad ökning av kostnaderna för bostadsbidrag på grund av hyreshöjningar och för en höjning av förplägnadsersättningen.

Riksrevisionsverket har i en under år 1986 avlämnad rapport pekat på vissa brister i det nuvarande familjebidragssystemet. Bristerna hänför sig enligt rapporten dels till en alltför frikostig tillämpning av bidragsreglerna, dels till ansvarsfördelningen de berörda myndigheterna emellan. Jag avser att på grundval av rapporten ta initiativ till en översyn av vissa delar av familjebidragssystemet.

Försvarskommittén har föreslagit att kontantförmånerna till de grundut- bildningsvärnpliktiga bör förbättras med sammanlagt 100 milj. kr. under försvarsbeslutsperioden.

Överbefälhavaren genomför för närvarande en undersökning av de värn- pliktigas ekonomiska situation. Resultatet av denna undersökning skall redovisas för regeringen i september 1987. Med denna undersökning som underlag avser jag att återkomma med förslag till hur de av försvarskom- mittén förordade förbättringarna bör fördelas mellan olika förmånsslag.

Jag övergår nu till att något behandla frågan om de värnpliktigas fria resor. 1 den förra budgetpropositionen uttalade jag att kostnaderna för de värnpliktigas resor borde gå att sänka även om bekvämligheten för de värnpliktiga i vissa fall skulle komma att minska något. Som ett medel härför förordade jag då utökade möjligheter att lokalt anpassa värnpliktsre- sandet.

Vid frågans behandling anförde försvarsutskottet (FÖU l985/86:9) att ett ändrat mönster för värnpliktsresor till och från Gotland liksom i övriga delar av landet kunde tänkas få effekter som inte var avsedda och att det därför fanns anledning att följa utvecklingen och göra nödvändiga föränd- ringar.

Med anledning av detta uttalande gav jag överbefälhavaren i uppdrag att ijanuari 1987 redovisa erfarenheterna av det nya systemet. Överbefälha-

varens rapport visar att betydande kostnadsminskningar har kunnat ge- nomföras utan att villkoren för de värnpliktiga har försämrats i någon nämnvärd utsträckning.

Mot bakgrund av detta anserjag att besparingar när så är möjligt även fortsättningsvis bör göras genom såväl centrala som lokala insatser och med beaktande av de värnpliktigas krav på en rimlig bekvämlighet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att principen om lokalt kostnadsansvar inte får drivas så långt att den motverkar en rationell samverkan mellan förban- den i fråga om reseverksamheten.

Genom de nu vidtagna åtgärderna i värnpliktsresesystemet får de inten- tioner som förordades i samband med översynen av värnpliktsförmånerna våren 1983 anses i allt väsentligt vara förverkligade.

En viktig kvarstående fråga är dock de värnpliktigas resor med buss på läns- och lokaltrafiken. För närvarande finns ett system med s.k. värn- pliktskort gällande på flertalet länstrafikbolag och ett mindre antal lokaltra- ftkbolag. Enligt vad jag har inhämtat avser överbefälhavaren försöka för- länga gällande avtal med trafikföretagen till att gälla även under budgetåret 1987/88. En undersökning om de värnpliktigas resvanor skall under tiden göras. l-lur frågan om dessa resor bör lösas på sikt får jag återkomma till när ytterligare klarhet vunnits. Då kan ställning tas till försvarskommitténs förslag att företagen skulle kunna ersättas för värnpliktsresorna via de statliga skatteutjämningsbidragen.

Jag övergår nu till att behandla försvarsgrenama var för sig.

Armén

I det underlag rörande arméns utbildning som ställts till mitt förfogande har vissa förbättringsåtgärder redovisats. Enligt min mening är åtgärderna i och för sig angelägna men inte tillräckliga för att komma till rätta med de redovisade bristerna i utbildningen. Av detta skäl är det inte möjligt att nu ta ställning till hur arméns utbildning bör vidareutvecklas.

Det är av stor betydelse för krigsförbandens kvalitet och det anställda befälet liksom för de värnpliktiga att den situation som rätt beträffande utbildningens förutsättningar och mål (resultat) under budgetåren 1985/86 och 1986/87 inte fortsätter under början av försvarsbeslutsperioden. Det kan annars skada tilltron till värnpliktssystemet liksom det anställda befä- lets intresse för sitt yrke. Vad gäller budgetåret l987/88 utvecklarjag detta närmare senare under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbands- verksamhet.

Trots de ökade satsningar jag här förutsätter måste ändå vissa brister även fortsättningsvis godtas hos krigsförbanden. Först i och med ett nytt utbildningssystem räknar jag med att kvaliteten hos krigsförbanden i vad avser personal och utbildning kan börja att förbättras.

Marinen

För marinens vidkommande har överbefälhavaren föreslagit ett nytt ut- bildningssystem avseende såväl kustartilleriet som flottan. Systemet inne-

Prop.1986/87:95

bär bl. a. en annan avvägning mellan grundutbildning och repetitionsutbild- ning än som gäller nu men fortfarande inom totalt sett oförändrad utbild- ningstid. Det tillgodoser ökade beredskapsbehov över året och utgör en förbättring av förbandsutbildning och samträning. Enligt min mening bör i detta sammanhang ambitionsnivån vad gäller repetitionsutbildning av lednings—. bas- och underhållsförband uppmärksammas. Systemet. som delvis bygger på VK 83zs förslag. är enligt försvarskommitténs mening principiellt lämpligt. Jag instämmer med kommittén och föreslår därför att systemet får införas. Förberedelser för införande av det föreslagna syste- met bör fortsätta enligt överbefälhavarens förslag. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den närmare utformningen liksom om tider m.m. för systemets införande.

Flygvapnet

För flygvapnet bör nuvarande utbildningssystem i huvudsak behållas. Det är dock enligt min mening angeläget att förbandsutbildningen utvecklas så att samträning uppnås inom bas- och stridsledningsförband dels genom systematisk repetitionsutbildning, dels genom att en ökad grad av för- bandsvis omsättning prövas. Övningar på krigsbas är mycket betydelse- fulla varför denna typ av utbildning bör öka i omfattning.

Vad gäller armén har överbefälhavaren redovisat allvarliga brister i krigs- förbandens användbarhet, utbildning och samträning. Mot den bakgrun- den anser jag att den främsta utgångspunkten för fredsorganisationens utveckling måste vara att skapa organisatoriska och personella förutsätt- ningar för en förbättrad och effektiviserad utbildning och en förstärkt beredskap. Självfallet skall därvid alla rationaliseringsmöjligheter tillvara- tas och en anpassning ske av utbildningsorganisationen till den framtida tillgången på värnpliktiga.

Värnpliktsutbildningskommittén ansåg att man i hesparingssyfte borde pröva idén att utbilda tre omgångar värnpliktiga på två år vid samma regemente, s. k. rullande utbildning. Därmed antogs i princip vart tredje fredsetablissement kunna avvecklas. Denna idé har prövats av överbefäl- havaren men av denne inte bedömts lämplig som grund för utbildningens organisation. Försvarskommittén har för sin del dragit slutsatsen att rul- lande utbildning enligt värnpliktsutbildningskommitte'ns ide' inte kan anses utgöra en helt lämplig grund för arméns fredsorganisation. Jag delar förs- varskommitténs uppfattning i denna fråga.

Jag anser. i likhet med försvarskommitte'n. att det underlag rörande fredsorganisationens utveckling inom armén som överlämnats av överbe- fälhavaren är otillräckligt som grund för ställningstagande. Förnyat under- lag måste därför tas fram skyndsamt.

Överväganden om fredsorganisationen måste göras i sitt systemmässiga sammanhang. De operativa kraven på krigsorganisation. ledning och be- redskap är de naturliga utgångspunkterna. Dessa styr krigsorganisationens

sammansättning och kraven på krigsförbandens prestationsförmåga. Des- sa krav utgör utgångspunkt föratt utforma ett förbandsomsättningssystem samt att bestämma mål för utbildningen.

Variationer i förbandsomsättningsprinciperna bör prövas bl.a. i syfte att höja den personella kvaliteten i främst brigader och viktigare territoriella stridsgrupper. Lämpligheten av individvis omsättning av värnpliktiga i vissa förband bör även prövas.

Kopplat till förbandsomsättningssystem och mål för utbildningen av olika förbandstyper måste inriktning av och avvägning mellan befäls-. grund- och repetitionsutbildning prövas.

Fredsorganisationen bör enligt min mening utvecklas så att den i ökad utsträckning blir en integrerad del i krigsorganisationen och i försvarsmak- tens beredskapssystem. Verksamheten inom armén bör i ökad utsträck- ning bedrivas med utgångspunkt i krigsorganisationen. Av detta skäl bör bl. a. en ökad integrering prövas mellan olika truppslag och deras yrkesbe- fäl redan under grundutbildningen.

Det är av stor betydelse för både effektiv förbandsproduktion och bered- skap att ansvaret för utbildning. krigsplacering. bemanning. mobilisering m.m. så långt som möjligt sammanhålls på lägre regional eller lokal nivå.

I likhet med kommittén anser jag att mobiliseringsberedskapen och mobiliseringssäkerheten måste förbättras. Dessa krav påverkar i flera av- seenden fredsorganisationen. bl. a. avseende antalet mobiliseringsmyn- digheter.

Kontinuerlig verksamhet erfordras för krigsplanläggning. för att samver- ka med civila totalförsvarsdelar. för att upprätthålla mobiliseringsbered- skap samt för att leda stridskrafter i samband med mobilisering och vid incidenter. Försvarsområdesbefälhavarna med sina staber har i detta avse- ende en nyckelroll.

Försvarsförberedelserna inom ett län åligger dessa myndigheter och länsstyrelse i samverkan. Antalet försvarsområdesmyndigheter bör därför inte minskas men deras kapacitet och bemanning kan behöva differentieras mellan olika delar av landet. I de län som för närvarande saknar försvars- områdesmyndighet i fred bör åtgärder vidtas för att utveckla försvarets förankring i samhället. förbättra möjligheterna till samordnade krigsförbe- rcdelser och förbättra understödet åt frivilligorganisationerna. Möjlighe- terna till och konsekvenserna av att upprätta försvarsområdesmyndigheter i Västerås och Kalmar bör sålunda redovisas. liksom vilka uppgifter dessa bör fullgöra.

lnom armén bör stommen i fredsorganisationen utgöras av brigadprodu- cerande regementen som också bör vara mobiliseringsmyndigheter.

Fredsförbandens lokalisering styrs bl.a. av beredskapskrav. behov av utbildning i rätt miljö och befolkningsförhållanden. Krigsförband primärt avsedda för Norrland måste ges vinterutbildning. Nödvändig samträning av brigader och territoriella stridsgrupper fordrar tillgång till förband ur alla ingående truppslag. För detta ändamål bör det prövas att successivt inom varje militärområde inrymma enheter ur i brigad ingående truppslag i befintliga etablissement. Därigenom skulle också mobiliseringssäkerhet liksom insatsberedskapen inom militärområdena förbättras. Denna fråga

8]

påverkas av framtida militärområdesindelning och militärbefälhavarnas roll i förbandsproduktionen.

Den anställda militära personalen och dess kompetens är. såsom jag framhållit i det föregående. avgörande för goda utbildningsresultat. för krigsorganisationens effektivitet och för möjligheten att upprätthålla god beredskap. Även den civila anställda personalen är betydelsefull i dessa avseenden. Förändringar i fredsorganisationen måste därför planläggas långsiktigt och genomföras så att negativa konsekvenser för personalen och därmed sammanhängande oplanerade avgångar i görligaste mån und- viks. En plan för fredsorganisationens utveckling bör därför innefatta en längre tidsperiod. varigenom bl.a. investeringarna kan styras rationellt. En sådan plan bör även innefatta rimlig grad av handlingsfrihet att förändra krigsorganisation. utbildning m.m. utan att långsiktigheten bryts.

Inom marinen har överbefälhavaren föreslagit att en för flottan och kustanilleriet gemensam ledningsorganisation på lägre regional nivå införs redan i fred. Förslaget innebär vissa förändringar avseende organisation. lokalisering och bemanning inom de södra och östra militärområdena.

Kommittén anser. utan att ta ställning till förslagets detaljer. att det medför bl. a. en angelägen samordning mellan flottans och kustartilleriets verksamhet och en bättre ledning av de marina förbanden. Åtgärderna bör även leda till rationaliseringsvinster. Enligt min mening bör en ny ledning- sorganisation införas. varvid dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna inom totalförsvaret måste uppmärksammas. Detta inne- bär bl.a. att flottans och kustartilleriets regionala myndigheter slås sam- man till en gemensam myndighet i södra Sverige resp. i Storstockholm- sområdet. Det bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare organisationsutf'ormningen.

Förfiygvapner har överbefälhavaren inte lämnat några förslag om änd- ringar av fredsorganisationen. Jag ser heller inga behov av förändringar inom flygvapnet under den kommande femårsperioden annat än sådant som krävs för att fullfölja l982 års försvarsbeslut. Studier pågår rörande en central funktionsledning av flygstridskrafterna bl. a. inför JAS-systemets införande i krigsorganisationen. Denna fråga har starka kopplingar till den övergripande ledningsutredningen och behöver ej avgöras förrän i nästa försvarsbeslut. En följd bör då bli att första flygeskadern i sin nuvarande form utgår.

Möjligheterna till ökad samordning över försvarsgrensgränserna bör tillvaratas. En väg kan därvid vara att i ökad utsträckning samordna mobiliseringsförberedelser. stödproduktion m.m. för förband i samma garnison eller inom samma försvarsområde. En annan väg kan vara att i samma etablissement inrymma utbildning av förband ur två försvarsgre- nar. Förutom ett mer rationellt utnyttjande av utbildningsresurserna skulle tillgången på förband och därmed beredskapen i olika delar av landet därigenom kunna förbättras.

För huvudprogrammen Operativ ledning m.m. resp. Gemensamma myndigheter m.m.. har överbefälhavaren inte lämnat några förslag utöver ett fullföljande av 1982 års inriktning.

Den operativa ledningen är en väsentlig del i nu pågående utredning om

totalförsvarets ledning. En betydelsefull fråga är därvid att klargöra möjlig- heterna att minska antalet militärområden. [ detta sammanhang bör också den fortsatta utvecklingen av de centrala stabsmyndigheterna redovisas. varvid en ökad samordning bör eftersträvas.

F.nligt kommitténs mening bör underlag tas fram så att båda huvudpro- grammen kan ges en fortsatt inriktning för perioden fram till år 1997. Därvid hör fortsatta rationaliseringsåtgärder klarläggas och möjliga struk- turförändringar noga prövas i syfte att inte binda större resurser än nöd- vändigt i fredsorganisationcn. Jag delar kommitténs uppfattning och räk- nar med att vissa åtgärder i denna riktning kan vidtas redan före år l992.

I årets budgetproposition (l986.-'87: l0(l, bil. 9) anger sålunda chefen för finansdepartementet att en särskild utredare skall tillkallas med uppgift att i samråd med bl.a. byggnadsstyrelsen och fortif'rkationsförvaltningen ta fram ett förslag om ökad samordning av den verksamhet som bedrivs av dessa två myndigheter.

Beträffandejbrrsarr arbete vill jag anföra följande. Jag har i det föregående anfört att tillräckligt underlag rörande utveck- ling av arméns utbildning och fredsorganisation inte föreligger. Förbätt- ringar i arméns utbildning är så angelägna att ställningstaganden till dessa frågor inte kan anstå till 1992 års försvarsbeslut.

Jag avser vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att lämna uppdrag om hur en översyn i dessa hänseenden skall genomföras. Jag återkommer även till frågan om parlamentarisk insyn i detta arbete. Min målsättning är därefter att frågan skall kunna riksdagsbehandlas år l989.

I 1982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen. på förslag av regeringen. ett långsiktigt bcsparingsprogram. Under perioden 1982—1992 skulle 7,9 mil- jarder kronor sparas. varav 2.4 miljarder kronor under försvarsbeslutsper- ioden l982—1987. Särskilda personalminskningsmål fastställdes för huvud- programmet Operativ ledning m.m. och för de större myndigheterna in_om huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m.m.

Besparingarna skulle göras genom strukturella organisationsförändring- ar samt samordnings- och rationaliseringsåtgärder.

De planerade besparingarna under perioden 1982—1987 lades fast som sparmål för perioden, medan de planerade besparingarna under hela peri- oden l982—l992 gavs karaktären av planeringsinriktning. Frågan om fak- tiskt sparmål för perioden 1987— l992 hänsköts till 1987 års försvarsbeslut.

Efter 1982 års försvarsbeslut har riksdagen varje år i budgetproposi- tionen fått en redovisning av hur det går att genomföra besparingarna och personalminskningarna. Redovisningarna har byggt på de bedömningar som regelbundet har gjorts av överbefälhavaren och försvarets rationali- seringsinstitut.

lnför l987 års försvarsbeslut har överbefälhavaren i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut gjort en_ fördjupad bedömning av hur det går att genomföra besparingsprogrammet för perioden 1982—1987. De vik- tigaste slutsatserna är följande.

— Planerade strukturella förändringar har genomförts, vilket innebär att förväntade besparingar härför i allt väsentligt kan innehållas. Föränd- ringarna har emellertid inneburit oro i organisationen och större perso— nalavgångar än beräknat. Samordningsårgärder inom garnison och mellan näraliggande myndighe- ter har genomförts på många platser. Hela rationaliseringspotentialen har dock ännu inte kunnat utnyttjas. En av orsakerna till detta är att planerade investeringar inom byggnadsområdet ej kunnat genomföras av ekonomiska skäl. De funktionsvisa rationaliseringsprojekten har ej fullt ut givit planerade besparingar. Detta beror på att många åtgärder inte i alla avseenden varit tillräckligt genomarbetade och förankrade vid de lokala myndighe- terna. Ledningen och genomförandet av projekten har inte i alla avseen- den varit helt tillräcklig. Ändrade förutsättningar, bl.a. ökade beredskapskrav. har i viss ut- sträckning begränsat möjligheterna till rationaliseringar och dessutom framtvingat en omfördelning av resurser. — Besparingsmålet intill år 1987 bedöms kunna nås. Till del sker detta genom ambitionssänkningar. De ekonomiska ramarna har bl. a. innehål- lits genom förtidsavgångar av militär personal. uppskjutna investeringar inom byggnadsverksamheten och senarelagt underhåll. — Det kan inte uteslutas att det hårt drivna besparingsarbetet är en bidra- gande orsak till de stora förtidsavgångarna. Innan nya besparingsplaner fastställs måste denna fråga noggrant analyseras. Besparingar måste motsvaras av uppgiftsförändringar eller bestå av väl förankrade ratio- naliseringsprojekt. — Inför försvarsbeslutsperioden 1987—l992 bör styrning och uppföljning av rationaliseringsverksamheten bedrivas på annorlunda sätt. Generaldirektör Gunnar Petri har på regeringens uppdrag utrett omfatt- ningen av försvarsmaktens akuta ekonomiska problem och orsakerna till dem. I betänkandet (Ds Fö 1987: ]) Utredningen om försvarsmaktens akuta ekonomiska problem sägs bl. a. att en anledning till de brister som uppstått är att en del av det mycket ambitiösa rationaliseringsprogram som lades till grund för planeringen i 1982 års försvarsbeslut visat sig svårare att genomföra än vad man tidigare räknat med.

Överbefälhavarens planering för perioden l987—l997 innebär bl.a. att besparingsprogrammet enligt 1982 års försvarsbeslut fullföljs. I förhållande till basåret 1986/87 planeras besparingar. i form av samordnings- och ra- tionaliseringsåtgärder. om ca 2.8 miljarder kronor under perioden l987— l992. För perioden 1992—1997 planeras ytterligare rationaliseringsåt- gärder. Dessa senare är dock ännu inte identifierade.

Försvarskommittén har angett att inriktningen av rationaliseringarna enligt 1982 års försvarsbeslut avseende perioden 1987—1992 bör fullföljas. För perioden efter år 1992 har kommittén förutsatt fortsatta rationalisering- ar.

Jag anser att omfattningen av de planerade besparingarna under peri- oden l987—l992 är lämplig och jag förutsätter att besparingar av denna omfattning genomförs. Det innebär enligt min mening att besparingspro-

grammet enligt l982 års försvarsbeslut fullföljs. Allmänt sett är det angelä- get att varje myndighet är föremål för ett fortsatt rationaliseringstryck motsvarande det som gäller för myndigheterna i den civila delen av stats- förvaltningen.

Vad gäller styrning och uppföljning av besparingarna under perioden l987—l992 har överbefälhavaren anmält att han avser att senare lämna förslag till regeringen. Generaldirektör Petri har föreslagit att försvarets rationaliseringsplaner bör genomarbetas ytterligare och realistiska beräk- ningar göras av de rationaliseringsvinster som kan uppnås under perioden 1987—1992. samt att rationaliseringsarbetet bör bedrivas som ett led i den ordinarie planerings- och budgetprocessen.

Jag delar i allt väsentligt överbefälhavarens och generaldirektör Petris syn på erfarenheterna av besparingsarbetet under perioden 1982—1987. Jag avser föreslå regeringen att ge överbefälhavaren i uppdrag att redovisa förslag rörande mål för. samt styrning av. rationaliseringsverksamheten för perioden 1987—1992. baserat på erfarenheterna under perioden l982— 1987.

Jag anser att utvecklingen av personalvolymen på lång sikt bör beslutas av riksdagen. om möjligt i de samlade försvarsbesluten. I samband med det årliga budgetarbetet får ställning tas till de kortsiktiga förändringar som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt.

Mina ställningstaganden till den faktiska utvecklingen av personalvoly- men harjag redovisat i det föregående (5.2.7.4).

5.2.1] Förvaringen av vapen rn. m. i militära förråd

Jag besvarade den 4 december 1986 i riksdagen frågorna 1986/87:214 och 2l6 om förvaringen av vapen m.m. i militära förråd. Frågorna ställdes mot bakgrund av sprängningen av ammunitionsförrådet i Järna. Jag anförde då bl. a. att jag räknade med att regeringens ställningstaganden skulle redovi- sas i mars 1987. Jag återkommer nu till dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att vårt mobiliseringssystem, med över hela landet spridda mobiliseringsförråd. för med sig avsevärda svårig- heter att före mobilisering effektivt skydda materielen mot alla slags an- grepp. Systemets fördelar har emellertid hittills bedömts vara större än dess nackdelar. Jag anser att denna bedömning alltjämt gäller.

Samtidigt ger händelsen i Järna anledning till oro vad gäller skyddet av mobiliseringsförråden. I överbefälhavarens planering för perioden 1987-— 97 ligger en förstärkning av bevakningen av våra mobiliseringsförråd. I jämförelse med nuvarande nivå satsas ytterligare ca 140 milj. kr. på be- vakningstekniska åtgärder. Skyddsnivån förbättras därmed avsevärt. Jag anser att planeringen är lämplig.

Regeringen bemyndigade i april 1986 chefen för armén att för staten sluta avtal med Stockholms kommun och Föreningen för den beridna högvakten om att grunda en stiftelse som skall äga och förvalta hästar som militära

myndigheter inom Stockholms garnison skall utnyttja för bl.a. den beridna högvakten.

Chefen för armén har i december 1986 till regeringen för godkännande överlämnat förslag till avtal. Förslagen innebär att -— staten. företrädd av chefen för armen, Stiftelsen Stockholm Information

Service. ägd gemensamt av Stockholms stad och Stockholms läns lands- ting samt Föreningen för den beridna högvakten bildar en stiftelse benämnd Stiftelsen för den beridna högvakten. hästar tillhörande staten och som disponeras av chefen för armén över- tas och förvaltas av Stiftelsen för den beridna högvakten. —- verksamheten med beriden garnisonstjänst kommer att bedrivas i prin-

cip som under verksamhetsåret 1986/87. uppdelning av driftskostnaderna sker så att stiftelsen fr.o.m. budget- året l99l/92 svarar för huvuddelen av dessa. De föreslagna åtgärderna medför en viss besparing. Förslagen till avtal är enligt min mening lämpliga och jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga chefen för armén att med för staten bin- dande verkan sluta avtalen.

5.2.l3 Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter

Regeringen redovisar i propositionen om ledningen av den statliga förvalt- ningen (prop. 1986/87:99) bl.a. sin syn på lekmannainllytandet iförsvars- maktcns centrala myndigheter.

Frågan om lekmannainflytande i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter behandlades av riksdagen år l982 (prop. 1981/82:102, FÖU 18. rskr. 374). I propositionen föreslogs en försöksverksamhet med rådgivande lekmannaorgan vid ett begränsat antal lokala myndigheter. Riksdagen hade ingenting att erinra mot förslaget.

Försöksverksamheten har bedrivits i fyra år under överbefälhavarens ledning. Överbefälhavaren har till regeringen redovisat erfarenheter av försöksverksamheten. samt förslag till fortsatt verksamhet.

Jag avser att, efter det att propositionen 1986/87:99 har behandlats av riksdagen. återkomma till regeringen i fråga om lekmannainflytandet i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.

Försvarskommittén har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft att genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de likviditetsproblem som uppstått främst innevarande budgetår. Kommittén understryker betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför kommande försvarsbeslut förbättras och att produktionsledningssystemet utvecklas så att det underlättar genomförandet av en verksamhet som är i balans med de ekonomiska tillgångarna. Kommittén vill också inskärpa

betydelsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att chefer på olika nivåer styr verksamheten på ett effektivt sätt. Jag delar kommitténs bedömningar i dessa avseenden.

Med anledning av de problem som kommittén här berör och som även framkom genom överbefälhavarens redovisning av likviditetsläget i okto- ber l986 uppdrog regeringen åt generaldirektören Gunnar Petri att under- söka dc akuta ekonomiska problemen inom försvarsmakten. Jag pekade härvid bl.a. på att problem av ovan angivet slag förekommit även tidigare. vilket kunde innebära att planeringen av verksamheten inte varit i balans med tillgängliga resurser eller att planeringen inte i tid ändrats för att uppnå sådan balans.

Petri har den 30_ianuari 1987 redovisat sitt uppdrag (Ds Fö 1987: 1"). Han framhåller bl. a. son en av sina viktigaste slutsatser att verksamheten inte har varit i balans med tillgängliga resurser. Dessutom redovisar han ett antal slutsatser och förslag till åtgärder som bör övervägas i syfte att förbättra försvarsmaktens styrsystem.

Regeringen har genom beslut den 23 oktober 1986 uppdragit åt överbe- fälhavaren att bl.a. lämna förslag om förbättringar av produktionsledning- en.

I syfte att öka säkerheten i planeringen avser regeringen att i sina programplaneanvisningar till överbefälhavaren ställa ökade krav på ekono- misk realism i kommande materielplaner. Vidare kommer regeringen att inför beslut om varje större materielärende nogsamt bevaka det kvar- stående s.k. fria ekonomiska utrymmet så att en godtagbar handlingsfrihet bevaras inför 1992 års försvarsbeslut. Därtill kommer möjligheterna till en uppdelning av större matericlbeställningar i s. k. delbeställningar att beak- tas.

Med de åtgärder som ovan redovisats anser jag att säkerheten i plane- ringen och genomförandet av det militära försvarets verksamhet bör kunna förbättras. Jag avser emellertid därutöver i särskild ordning överväga vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att öka säkerheten i planeringen.

5.2.14.2 Ekonomiska utgångspunkter Planeringsramarna

Mitt förslag till inriktning av det militära försvarets utveckling utgår från de ekonomiska förutsättningar som angetts av försvarskommittén. Samtliga belopp anges i prisläge februari 1986.

Den ekonomiska ramen för det militära försvaret har av kommittén beräknats utifrån ett grundbelopp om 23 759 milj. kr./budgetår. Detta be- lopp föreslås höjas för budgetåret l987/88 med 840 milj. kr. samt därefter för varje budgetår till och med budgetåret l99l/92 med 200 milj. kr. Detta innebär att den militära ekonomiska ramen skulle höjas med sammanlagt 6200 milj. kr. räknat över hela femårsperioden. Efter vissa smärre juste- ringar av ingångsvärdet i enlighet med vad jag redovisar i det följande föreslårjag att planeringsramen för det militära försvaret blir enligt följan- de tabell (milj. kr. i pris-. löne-oeh växelkursläge februari 1986).

1987/88 1988/89 1989/90 l990/9l 1991/92 1987/88— l99 i /92

24 57 l 24 774 24 974 25 l74 25 374 124 867

För tiden från l992-07-(ll tillåts överbefälhavaren att planera med en köpkraftsram som motsvarar en prolongering av den militära ramens totala nivå budgetåret 1991/92. dvs. 8.2 miljarder kronor över grundnivån för perioden 1992—97.

Friskompenmtionssystemat

Sedan lång tid fattar statsmakterna fleråriga försvarsbeslut som bl. a. inne- bär att ett system med fleråriga planeringsramar och ett automatiskt ver- kande priskompensationssystem tillämpas för det militära försvaret.

I 1982 års försvarsbeslut fastställdes ett system med försvarsprisindex. vilket bestod av två delar. Den ena delen omfattade lönekostnadsandelen av planeringsramen. Denna del kompenserades med statens arbetsgivar- verks index för utvecklingen av löner till anställda inom statlig verksam- het. Den andra delen omfattade resterande del av planeringsramen. vilken kompenserades med nettoprisindex.

Under åren efter 1982 års försvarsbeslut skedde stora förändringar av valutakurscrna, vilket var en bidragande orsak till att köpkraften i den fastställda planeringsramen minskade för det militära försvaret. Av detta skäl fastställdes år 1984 ett kompletterat försvarsprisindex som tog hänsyn till förändringarna av viktigare valutakurser liksom till prisutvecklingen i ett antal länder från vilka vi importerar försvarsmateriel. Detta komplette— rade försvarspn'sindex, som för närvarande tillämpas, har försvarskommit- tén ansett vara relativt komplicerat att använda.

Kommittén har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att — utgående från regeringens direktiv överväga och lämna förslag om priskompensations- systemets utveckling. Uppdraget är redovisat i en särskild rapport "Pris- kompensation för det militära försvaret och de civila delarna av totalför- svaret". i rapporten, som kommittén har överlämnat till regeringen. före- slås för den militära delen en förändrad indexstruktur.

De förändringar som föreslås i indcxstrukturen kan sammanfattas i nedanstående punkter. Andelen inhemska uppköp delas upp i två delar där den första innefattar inhemsk försvarsmateriel och den andra övriga inhemska uppköp. Importandelen delas först in i de fyra delarna direkt import av färdig försvarsmateriel. import av komponenter och råvaror till inhemsk för- svarsindustri. oljeimport och övrig import. — Komponent- och råvaruimporten till försvarsindustrin läggs därefter samman med andelen inhemsk försvarsmateriel. Andelen övrig import sammanläggs med andelen övriga inhemska upp- köp. Detta innebär att index får följande utseende: (De här ansatta procentandelarna skall ses som approximationer)

Kostnadsslag Andel Delindex

[. Löner 35 % SAV—index :. lnhemsk försvarsmateriel 27 % Hemmamarknadsprisindex för verkstadsvaror

3. importerad försvarsmateriel 5 ?? lmportprisindex för verkstads— varor+korrektionspost för dol- larkursen

För vart och ett av de fem kostnadsslagen har valts ett delindex som mäter prisutvecklingen inom respektive utgiftsandel. Med undantag av korrektionsposten för matericlimportens större dollarberoende. består fö- reslaget index i princip endast av en sammanvägning av fem officiella indexserier. Storleken av ovannämnda korrektionspost, som multipliceras med ett index över dollarkursens utveckling, kan betraktas som en kon- stant som beräknas en gång per försvarsbeslutsperiod.

De procentandelar av totalutgifterna som anges ovan för de fem kost- nadsslagen skall ses som approximationer. Mer precisa andelar bör fast- ställas inför varjc försvarsbeslutsperiod mot bakgrund av aktuell plane- ring.

Då prisutvecklingen under en beräkningsperiod varierar mellan olika kostnadsslag leder denna skillnad i sig till att andelarnas storlek förändras över tiden. Om exempelvis lönerna stiger långsammare än övriga kost- nadsslag sjunker löneandelen av totalutgifterna under perioden. Ett auto- matiskt hänsynstagande i index till detta förhållande kan enkelt fås om sammanvägningen av delindex till totalindex vid varje beräkningstillfälle görs utifrån löpande indcxserier. Om andelarna beräknas med utgångs- punkt i planeringen måstc bastidpunkten för de över hela beslutsperioden löpande delindexserierna sammanfalla med planeringsläget.

Kommittén har funnit arbetsgruppens förslag lämpliga och föreslår att de får utgöra utgångspunkt för ställningstagande till nytt priskompensa- tionssystem.

Jag delar kommitténs uppfattning och föreslår att det militära försvarets priskompensationssystem för perioden 1987/88—1991/92 utformas och till- lämpas i enlighet med det förslag som kommittén hänvisat till.

Kommittén anför vidare att priskompensationen under försvarsbesluts- perioden bör så nära som möjligt överensstämma med den faktiska prisut- vecklingen på de resurser som förbrukas. Hänsyn till krav på produktivi- tetsutveckling bör tas vid fastställande av planeringsramen eller genom att särskilt rationaliseringsprogram fastställs. Även på denna punkt delar jag kommitténs uppfattning.

Underlag för regeringens beslut om fördelningen av tillgängliga prisreg- leringsmedel under verksamhetens genomförande har hittills lämnats av överbefälhavaren för försvarsmakten i dess helhet. Dessa beslut är emel- lertid ett led i hela budgetprocessen med starka kopplingar till myndighe- ternas anslagsframställningar och regeringens regleringsbrev. Jag avser därför att från och med budgetåret 1987/88 inhämta underlaget direkt från

programansvariga myndigheter. Överbefälhavaren skall yttra sig över myndigheternas prisregleringsäskanden. en praxis som för övrigt redan tillämpas beträffande deras anslagsframställningar.

Rumberäkningmt för budgetåret 1987/88

Utgående från försvarskommitténs förslag samt i enlighet med gällande metod för ramberäkningarna (prop. 1974: 1, bil. 6 s. 60. FÖU 19. rskr. 190) beräknarjag utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 enligt vad som i det följande framgår till 24571 140000 kr. i pris-, lönc— och växelkursläge februari 1986.

Grundbelopp enligt försvarskommitténs förslag (prisläge februari 1986) 24 599 000 000 Tillkommer:

Överföring av medel

a) för ammunitionsröining 1000000 Avgår: Överföring av medel

a) för trafrkflygarhögskolan 21 400 000 b) för vissa lönekostnader 160000 e) för försvarets civilförvaltnings revisionsbyrå 4800 000 Basbelopp (prisläge februari 1986) 24 573 640 000 Avgår: Överföring av medel till anslaget K 2 Flygtekniska försöksanstalten 2 500000 Utgiftsram (prisläge februari 1986) 24571 140000 Tillkommer:

Beräknad priskompensation februari 1986—mede1prisläget

1987/88 1 600000 000 Beräknat utfall den 30juni 1988 26171 140000

I anslutning till ramberäkningen villjag anföra följande: Medel för uppsättande av ammunitionsröjningsenheter överförs från civilförsvarsverksamheten i enlighet med vadjag anfört tidigare i avsnitt 4.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 överförs trafikflygarhögskolan till kommu- nikationsdepartementets verksamhetsområde.

Ovan angivna lönekostnader avser en tjänst som per den ljuli 1987 överförs till utbildningsdepartcmentet.

Revisionsbyrån vid försvarets civilförvaltning inordnas fr.o.m. budget- året 1987/88 i riksrevisionsverkets organisation.

Medlen till flygtekniska försöksanstalten avser delfinansiering av aku- stiklaboratorium m. m.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under nuvarande tionde huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten. materiel m.m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att medel får disponeras under budgetåret 1987/88 för sysselsättningsskapande åtgärder iform av byggnadsarbeten utöver utgiftsramen till ett belopp av 50 milj. kr.

Jag förordar att regeringen i likhet med föregående år begär bemyndigan- den av riksdagen att justera utgiftsramen med hänsyn till prisutvecklingen enligt föreslaget priskompensationssystem. — justera dc beställningsbcmyndiganden som har lämnats med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1986/87. av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för total- försvaret sätts i kraft. dvs. vid krigsfara eller krig. Bemyndigandet omfattar också beredskapsåtgärder i andra situationer än direkt krigs- fara eller krig. Här avses sådana åtgärder som att värnpliktiga av ber- edskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning ellcr beredskapsövning eller att andra särskilda åtgärder mäste vidtas av samma skäl. Stabiliteten i försvarsplaneringen är i betydande utsträckning beroende av de planerings- och budgeteringsrutiner som tillämpas. För närvarande finns det för försvarsmakten som helhet en möjlighet att överföra outnytt- jade medel från ett budgetår till nästa i en omfattning som svarar mot högst två procentav utgiftsramen. Till följd av att nya principer införts beträffan- de myndigheternas utgiftsredovisning kan denna procentgräns behöva hö- jas. Frågan behandlas bl. a. i det av rationaliseringschefen Åke Hjalmars- sons lämnade betänkande (Ds Föl986:4) Överplanering. bemyndiganden och anslagsavräkning. Hän" föreslås att möjligheten att överföra outnytt- jade medel från ett budgetår till nästa skall ökas till att motsvara högst tre procent av utgiftsramen. Jag delar denna uppfattning och anser att en sådan förändring skulle vara av betydelse för stabiliteten i försvarsplaner- ingen.

5.3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. fastställa basbeloppet för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 till 24 573 640000 kr. i prisläget februari 1986 samt den militära utgiftsramen för samma budgetår till 24571 140000 kr. i samma prisläge.

2. fastställer planeringsramen för det militära försvaret för perio- derna 1987/88—1991/92 samt 1992/93—1996/97 i enlighet med vad jag i det föregående har förordat.

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1986 enligt ovan föreslaget system för priskompensa- tion.

4. bemyndiga regeringen attjustera lämnade beställningsbemyndi- ganden enligt nettoprisindex,

5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnytt- jande av utgiftsramen för budgetåret 1986/87.

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden. om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

7. godkänna förslaget till viss förändring avseende marinens fred- sorganisation,

8. antaga förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen (1978z520).

dals bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om totalförsvarets militära del.

Det svenska totalförsvaret omfattar alla de åtgärder som krävs för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigslörhällanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret hela det omställda samhället.

Beredskapsförbercdelserna i fred inom totalförsvarets civila del syftar till att göra denna beredd att under kriser och i krig medverka i de samlade försvarsansträngningarna och att säkerställa samhällets överlevnad.

Riksdagen beslöt våren 1985 om ledningen av den civila delen av total- försvaret (prop. 1984/85:160. FöU 11. rskr. 388). Beslutet innebar bl.a. att denna del av totalförsvaret fr.o.m. den ljuli 1986 indelades i samhällssek- torer eller funktioner och att för varje funktion utsågs en ansvarig myndig- het. Beslutet omsattes i en förordning (1986:294) om ledning och samord- ning inom totalförsvarets civila del.

Vidare ombildades överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) den 1 juli 1986 till överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). ÖCB:s uppgifter i fred är i första hand att på central nivå samordna de civila beredskapsför— beredelserna och vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning och samordning. Övn'g varuförsörjning samt Kyrklig beredskap. Till ÖCB:s uppgifter hör vidare att vara uppdragsmyndighet för den statliga beredskapslagringen och andra beredskapsåtgärder.

Riksdagen beslöt våren 1985 att bl.a. civilförsvarsstyrelscn och statens brandnämnd skulle läggas samman till en ny central myndighet. statens räddningsverk (prop. 1984/85: 161, FöU 12. rskr. 389) som fick ansvaret för funktionen Civilförsvar.

Vidare beslöts att kommunstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1986 är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Genom riksdagsbeslut inrättades den I juli 1985 styrelsen för psykolo- giskt försvar som fick ansvar för funktionen Psykologiskt försvar. Till denna nya myndighet överfördes de uppgifter som dittills legat på bered- skapsnämnden för psykologiskt försvar. totalförsvarets upplysningsnämnd och statens upplysningscentral.

6.2. Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut

1982 års försvarsbeslut innebar att betydelsefulla satsningar gjordes på den civila delen av totalförsvaret för att uppnå ett bättre och mer uthålligt totalförsvar.

Huvudinriktningen för civilförsvaret skulle vara att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skulle ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig skulle föras över till kommunerna. En hemskyddsorganisation skulle införas och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

Det ekonomiska försvaret skulle säkerställa den för individens överlev-

nad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att komplette- ra det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en omställning av näringslivet till krisproduktion och åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen gavs ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffades den 1 juli 1982. ()ljelagringen finansier- ades i stället över statsbudgeten.

Det psykologiska försvarets vikt betonades mot bakgrund av dess bety- delse för vår motståndsförmåga och försvarsvilja. Forskningen inom psy- kologiskt försvar intensifierades. Den tekniska utvecklingen på massme- diaområdet uppmärksammades. liksom vikten av att beredskapsplanlägg- ning och lagring av viktiga förnödenheter fullföljdes.

Övrigt totalförsvar utvecklades efter samma grunder som det militära försvaret. civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och sjuk- vården i krig avsågs bli förbättrad genom att det otillfredsställande bered- skapsläget inom sjukvårdssektorn skulle avhjälpas.

6.3. Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88— 1991/92

Jag förordar i likhet med försvarskommittén att en planeringsram för den civila delen av totalförsvaret inrättas och att den för försvarsbeslutsperio- den skall uppgå till 7823 milj. kr. i prisläge 1986/87 (civilförsvar prisläge februari 1986).

Jag kommer under avsnitt 6.5 att närmare redovisa ramens konstruktion och innehåll.

Planeringsramen bör enligt kommittén i stort fördelas enligt följande. Ändrade förutsättningar kan motivera avvikelser från denna fördelning. Civilförsvar 5035 milj. kr. Hälso- och sjukvård 596 Förutvarande ekonomiska försvaret 1 960 -"- Psykologiskt försvar 37 _"- Övrigt 205 -”-

7823 milj. kr. (_= 1564.6 milj. kr./år)

Kommittén har förordat att för försvarsbeslutsperioden härutöver avde- las 500 milj. kr. för att förbättra beredskapen på hälso- och sjukvårdsområ- dct. Kommittén har vidare förordat att televerket självt skall finansiera sina beredskapsåtgärder och att krigsskyddsätgärder bör vidtas under för- svarsbeslutsperioden som motsvarar ett belopp av 350 milj. kr. Kommittén har föreslagit att fredskrislagren på kemi-, metall- och beklädnadsområ- dena bör försäljas. Intäkterna från försäljningen bör användas för åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret. Kommittén har lämnat förslag om minskning av beredskapslagren av olja. Jag biträder kommitténs förslag.

Med tillämpning av planeringsramen kommer de beräknade ramutgif— tema för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 att uppgå till 1 591.8 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Ram 1564.6 milj. kr.

Pris- och löneomräkning +82_g _ " - Overföring av medel för kvalificerad ammunitions-

röjning till den militära ramen _ 1,0 Driftkostnadcr för den statliga oljelagringen —54,6 - " -

15913 milj. kr.

Storleken av driftkostnaderna för den statliga oljelagringen år för närva- rande svår att bedöma varför de tills vidare inte bör ingå i ramen.

Medel för investeringar för u-landsutbildning i Sandö anvisas av prak- tiska skäl under anslaget HZ. Anläggningar för fredsorganisationen bör inte belasta ramen.

6.4. Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del

Totalförsvarets civila del skall värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd. rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Förmågan i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Grundprincipen skalviss verksamhet i fred också innebär ett motsvarande ansvar i krig.

Samhällets förmåga att möta fredstida störningar är grundläggande för möjligheterna att verka under kriser och i krig. Jag vill i likhet med försvarskommittén betona vikten av att det härutöver i fredstida planering och samhällsutveckling tas särskild hänsyn till beredskapen för kriser och i krig. Sådana åtgärder kan i sin tur vara betydelsefulla även för fredssam- hället t.ex. vid olyckor och katastrofer av olika slag. En samhällsplanering som sker i fred under beaktande av totalförvarsintressena minskar behovet av beredskapsplanering och särskilda beredskapsåtgärder. Jag återkom- mer i det följande med förslag till hur beredskapshänsynen i planering och samhällsutveckling skall kunna förbättras.

Jag har i det föregående redogjort för innehållet i stort i 1982 års förs— varsbeslut i vad gäller den civila delen av totalförsvaret.

En strävan i detta beslut var att decentralisera ansvaret för och förbättra samordningen av den civila totalförsvarsvcrksamheten samt att i ökad utsträckning ge den en förankring hos medborgarna. Denna strävan kom till uttryck bl.a. genom den ökade samordningen mellan fredstida och krigstida räddningstjänst. kommunernas vidgade ansvar för verksamheten på lokal nivå. uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen. den ökade satsningen på skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel samt förbätt- ringen av samordningen såväl inom den civila delen av totalförsvaret som inom totalförsvaret som helhet.

En annan strävan i försvarsbeslutet var att inrikta försörjningsberedska- pen mot att främst säkerställa de oundgängliga behoven och att i ökande grad bygga beredskapen på det svenska näringslivets inneboende flexibili- tet och omställningsförmåga.

I likhet med försvarskommittén finner jag att 1982 års försvarsbeslut i

väsentliga avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas men att delvis ändrade bedömningar av krisers och krigs karaktär. vilkas innebörd jag närmare redovisat i mina säkerhetspolitiska överväganden, och av den militärtekniska utvecklingens konsekvenser motiverar vissa omprioriterin- gar. Dessutom krävs ytterligare satsningar på vissa funktioner som tipp- märksammades redan i 1982 ars försvarsbeslut men där genomförandet av åtgärderna av olika skäl försenats.

Av särskild betydelse för mina förslag i det följande har varit dels bedömningen av resursbehovet och inriktningen av beredskapsåtgärdcrna när det gäller hälso- och sjukvård och befolkningsskydd för att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig. dels synen på krisers och krigs längd och karaktär.

När det gäller hälso- och sjukvården har försvarskommittén funnit att de allvarliga brister. främst avseende beredskapen för krig. som konstatera- des i samband med 1982 års försvarsbeslut närmast förstärkts och att beredskapen i fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter och läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvården fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå.

I fråga om befolkningsskyddct konstaterar kommittén beträffande till- gången på skyddsrum att bristerna i vissa områden är så stora att de med fortsatt byggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Dessa principer innebär främst att ytterligare skyddsrum anskaffas successivt i anslutning till all nybyggnation i de ca 350 skyddsrumsorterna. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbe- hovet i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Enligt kommitténs mening bör åtgärder för att förstärka befolkningsskyddct och räddningst- jänsten samt hälso- och sjukvården sättas in i ett gemensamt perspektiv när det gäller att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig.

Jag delar kommitténs uppfattning om den allmänna inriktningen av be- redskapsplaneringen när det gäller hälso- och sjukvården och befolknings- skyddet. Jag förordar i likhet med kommittén beträffande dessa åtgärder en ändrad inriktning som i stort innebär dels en intensifierad satsning på hälso- och sjukvården. dels en ändrad inriktning av befolkningsskyddct inom civilförsvaret. Sammantaget bör dessa åtgärder medföra en för be- folkningens överlevnadsmöjligheter i krig mer ändamålsenlig fördelning av resurserna.

Efter samråd med mig kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag att förorda att det vid försvarsbeslutsperiodens slut skall ha byggts upp resurser i fråga om försörjningsberedskapen med sjukvårdsför- nödenhetcr så att i varje fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses.

Jag kommer i det följande att föreslå att det framtida skyddsrumsbyg- gandet utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd. i högre grad än hittills bör inriktas på sådana områden där mer betydande risker finns för civilbefolkningen vid en angripares bekämpning av militärt bety- delsefulla mål. Jag kommer vidare att förorda en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kan bidra till att bristerna täcks inom överskådlig tid.

När det gäller försörjningsberedskapen är synen på krisers och krigs längd och karaktär av särskild betydelse. Mina förslag för olika funktions- områden grundas på de bedömningar härvidlag som jag redogjort för i det föregående och syftar till att uppnå en balanserad uthållighet.

Efter samråd med chefen för miljö- och energidepartementet finner jag att den samlade bedömningen av kriser och krig som utgångspunkt för planeringen leder till att beredskapslagren främst av olja kan minskas väsentligt med bibehållande av en tillräckligt hög försörjningssäkerhet. De medel som på så sätt kan frigöras bör utnyttjas för andra behov inom totalförsvaret. där bedömningen av hotbilden ger vid handen att ytterligare åtgärder är nödvändiga.

För den civila delen av totalförsvaret vill jag i likhet med kommittén härutöver framhålla att ytterligare åtgärder erfordras främst inom tele-. el- och transportområdena. Dessa funktioner är av grundläggande betydelse för hela samhällets möjligheter att verka i krig.

Jag vill understryka vikten av att alla beredskapsåtgärder som vidtas bygger på gemensamma operativa grunder och att hänsyn tas till den prioritering mellan olika regioner som jag i det föregående har förordat bör gälla. Jag vill i likhet med försvarskommittén framhålla betydelsen av att myndigheterna i sitt fortsatta planeringsarbete beaktar övre Norrlands- och Gotlandsproblemen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att ÖCB i enlighet med anvisning- arna för programplaneringen har genomfört en särskild utredning om för- sörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland. De förslag som läm- nats är till väsentlig del av generell natur och kan tillämpas även på andra delar av landet. Dessa frågor kräver ytterligare utredning innan de kan bli aktuella att närmare pröva. Jag återkommer dock till vissa av de i ÖCB:s utredning behandlade frågorna i samband med behandlingen av resp. funk- tioner.

Vissa av funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret. främst sådana funktioner som avser försörjning med varor inkl. energi, är för sin planering beroende av preciserade planeringsförutsättningar förutom be- träffande krisers och krigs längd och den kristida utrikeshandelns omfatt- ning också i vad avser försörjningsstandard.

I fråga om försörjningsstandarden har riksdagen på vissa områden gjort preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har för livsmedelsområdet uttalats att en kriskost som motsvarar 2900 kcal/ dygn bör vara en utgångspunkt för planeringen. Vidare har för beklädnads- området uttalats att en tillförsel bör kunna åstadkommas som innebär att ett visst minsta innehav av kläder och skor skall kunna garanteras. För energiområdet har slutligen uttalats vilken inomhustemperatur som minst bör kunna upprätthållas under dag resp. natt.

Försvarskommittén förordar att riksdagen på detta område uttrycker sig i mer allmänna termer. De preciserade mål för försöijningsstandard m.m. som nu gäller bör därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Det bör ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de preciseringar som erfordras för planeringen.

Jag delar kommitténs uppfattning. Jag och cheferna för jordbruks- samt miljö- och energidepartementen återkommer till frågan i behandlingen av resp. funktioner.

Jag avser uppdra åt ÖCB att i samarbete med berörda funktionsansvari- ga myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen inom olika funktioner.

Utvecklingen i samhället har i många avseenden medfört en ökad sårbar- het för både fredstida och krigstida störningar. Försvarskommittén redovi- sar i sitt betänkande några drag i denna utveckling. Somjag har framhållit i det föregående är samhällets förmåga att möta fredstida störningar en viktig resurs när det gäller beredskapen för kriser och krig.

] beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret vidtas åtgärder för att motverka sårbarheten i kriser och krig inom resp. samhälls- områden. Planeringen genomförs av de funktionsansvariga myndigheter- na. En viktig uppgift för de myndigheter som ansvarar för beredskapspla- neringen är att identifiera problemområden i dessa avseenden. Härvid bör också sammanhanget med forskning och utveckling uppmärksammas.

Sårbarhetsfrågorna kan i allt väsentligt betraktas som problem som avser enskilda funktioner. Jag och för olika funktioner ansvariga departe- mentschefer kommer därför att behandla dessa frågor i samband med genomgången av dessa i resp. avsnitt. Emellertid kan samhällets beroende av datorer och informationsbehandling betraktas som ett för funktionerna gemensamt sårbarhetsproblem varför det är motiverat att här särskilt behandla denna fråga.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i samband med programplanearbetet i uppdrag att för de olika funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret redovisa en översiktlig analys av huruvida ADB-säkerheten motsvarar vad som erfordras under kriser och i krig.

Resp. ansvarig myndighet/företag bör enligt ÖCB klarlägga vilka åtgär- der som erfordras för att höja ADB-säkerheten i krig. Till grund härför föreslås läggas en särskild riskanalys. På grundval av riskanalysen kan behovet av beredskapsåtgärder utöver fredssäkerheten fastställas och kostnaderna beräknas. Kostnaderna kan enligt ÖCB bli mycket höga, särskilt om åtgärder skall vidtas efter hand i etablerade system. En priori- tering är därför nödvändig.

Vad som nu sagts gäller befintliga statliga system. Skall motsvarande åtgärder genomföras även inom kommunal verksamhet och i näringslivet torde enligt ÖCB särskilda åtgärder erfordras, t.ex. särskild lagstiftning eller olika former av ekonomiskt stöd.

Jag kan liksom försvarskommittén konstatera att datoriseringen blivit så integrerad i vissa verksamheter att det inte torde vara möjligt att inom rimlig tid återgå till manuella rutiner. ADB-stöd torde därför i stor ut- sträckning vara nödvändigt för att en verksamhet skall kunna bedrivas på en rimlig nivå även under kriser och i krig.

Beredskapsplanen'ngen inom ADB-området måste mot denna bakgrund aktiveras. Det bör ingå i de funktionsansvariga myndigheternas uppgift att verka för att erforderlig planering på detta område kommer till stånd som en naturlig del av beredskapsförberedelserna.

Jag anser att arbetet bör fortsätta med hög prioritet och inriktas mot att höja beredskapsnivån för dem som avser utnyttja ADB för sin verksamhet under kriser och i krig. Jag avser därför senare lämna förslag till regeringen om att uppdra åt ÖCB att i samverkan med försvarets rationaliseringsinsti- tut och statskontoret samt funktionsansvariga myndigheter konkretisera de åtgärder som bör vidtas för att förbättra ADB-säkerheten.

Regeringen uppdrog i augusti 1985 åt totalförsvarets chefsnämnd att fortsätta arbetet med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Uppdraget innebar dels att meddela råd och rekommendationer om beredskapshänsyn på olika nivåer inom totalförsvaret, dels att verka för att utbildnings- och informationsbehovet skulle kunna tillgodoses.

Chefsnämnden redovisade sitt uppdrag ijuni l986. Råden och rekom- mendationerna utgavs i december 1986 i en särskild skrift Beredskapshän- syn i samhällsplaneringen. Jag anser i enlighet med nämndens förslag att skriften bör ligga till grund dels för information. dels för arbetet med precisering av åtgärder som kan vidtas på totalförsvarets olika nivåer.

Överstyrelsen för civil beredskap har det övergripande ansvaret för samordningen av frågan om beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen. Det är enligt min mening av yttersta vikt att beredskapsbehoven och betydelsen av att dessa beaktas sprids till myndigheter. organisationer, företag rn. fl. som deltar i planeringen och utvecklingen av samhällets olika delar samt i forskningssammanhang. Detta innebär bl. a. en ökad satsning på information och utbildning. Jag ser det därför som särskilt viktigt att överstyrelsen. civilbefälhavarna och länsstyrelserna verkar för spridning av kunskap i dessa frågor. Jag vill särskilt peka på vikten av att sådan information lämnas i samband med utbildning, övningar och konferenser samt vid överläggningar med näringslivets företrädare.

Försvarskommittén har uttalat det angelägna i att kommuner och lands- tingskommuner på motsvarande sätt som gäller för statliga myndigheter redan i fred vidtar sådana åtgärder som är nödvändiga för att kunna höja den egna beredskapen redan före ett beslut om beredskapstillstånd. Jag delar den uppfattningen. Ett viktigt mål för denna beredskap är därför att skapa förutsättningar för en effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Beredskapsför- fattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och är i stor ' utsträckning skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskom- mittén har anfört att en viss tveksamhet råder beträffande beredskapsbe- greppets innebörd, vilket försvårar möjligheterna att behandla beredskaps- frågorna entydigt. Kommittén föreslår att en översyn genomförs av lagen (l960:513) om beredskapstillstånd och tillhörande beredskapskungörelse (l960:515). I likhet med kommittén anser jag att det är nödvändigt att beredskapsförfattningarna ensas och anpassas till dagens behov.

ljanuari 1985 tillkallade regeringen en särskild utredare (Dir. l985:01) för att göra en författningsteknisk översyn av civilförsvarslagen (l960:74. omtryckt l984: 1026) och lagen (l964:63) om kommunal beredskap (om-

tryckt 1984: 1027) samt de andra författningar som reglerar de frågor som behandlas i dessa lagar. Detta arbete beräknas vara slutfört under budget- året l987/88.

Genom det ökade ansvar kommunerna fått i totalförsvaret är det nöd- vändigt att beslut om beredskapshöjande åtgärder före ett beredskapstill- stånd som riktas mot statliga myndigheter också får genomslag i kommu- ner och landstingskommuncr. Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att det nu finns skäl att göra en författningsteknisk översyn av lagen om bcrcdskapstillstånd och hithörande författningar. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare att det från totalförvarssynpunkt är nödvändigt att man i allt arbete med författningar. utredningsdirektiv m.m. beaktar hur svårig- heterna under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Detta bör ta sig uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i särskilda beredskaps- föreskrifter i de författningar som styr myndigheternas verksamhet i fred.

Funktionen omfattar övergripande ledning och samordning av de civila delarna av totalförsvaret på central. högre och lägre regional samt lokal nivå.

En effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. En väl sammanhållen vidareutveckling inom detta område är betydelsefull. Jag har under avsnit— tet 4.3 i det föregående närmare utvecklat min syn i denna fråga.

Överstyrelsen för civil beredskap

Riksdagen beslöt våren 1985 (prop. 1984/85:160. FÖU ll. rskr. 388) att överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) fr. o. rn. den ljuli 1986 skulle få vidgade uppgifter och byta namn till överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Från samma tidpunkt blev ÖCB ansvarig myndighet på central nivå för funktionen Civil ledning och samordning. Ledningsuppgifter på övriga nivåer handhas av civilbefälhavare (CB). länsstyrelser och kommunstyr- elser.

ÖCB:s uppgifter är främst att på central nivå svara för beredskapsför- beredelserna inom funktionen Civil ledning och samordning. ÖCB skall således samverka med totalförsvarets militära del samt tillsammans med övriga funktionsansvariga myndigheter på central nivå, CB och länsstyrel- ser utarbeta principer för civil operativ ledning i krig. bedriva operativa studier. samordna den centrala ledningens krigsorganisation. krisgrupper- ing. samband. skydd och krigsorganisering, ansvara för utbildning och övning av de civila ledningsorganen på alla nivåer m.m.

ÖCB har även ansvaret för samordningen av de civila beredskapsförbe- redelserna. Uppgiften innebär bl.a. att ÖCB i samråd med berörda myn-

1 00

digheter skall utarbeta riktlinjer för prioriteringen av samhällets civila resurser under kriser och i krig och samordna planeringen inom funktion— sövergripande områden som t. ex. skydd. utrymning. krigsanskaffning. undanförsel och förstöring. ÖCB skall vidare verka för att de uppgifter som centrala myndigheter ålägger de regionala statliga myndigheterna blir samordnande och balanserade och samordna de centrala myndigheternas administrativa beredskap m.m.

ÖCB har slutligen uppgiften att på central nivå leda och samordna studie- och planeringsverksamheten för totalförvarets civila del. ÖCB skall härvid bl.a. samordna behovet av gemensam försvarsforskning för total- försvarets civila del.

ÖCB skall verka för att beredskapen inom den civila delen av totalför- svaret hålls pä en godtagbar nivå och att avvägningen mellan olika åtgärder är lämplig liksom samspelet mellan denna del av totalförsvaret och det militära försvaret. I detta sammanhang är det väsentligt att ÖCB följer och dokumenterar beredskapsläget och skaffar sig kunskaper om problem och brister inom den civila delen av totalförsvaret.

Lednings- och samordningsuppgiften är en i hög grad utåtriktad uppgift. Förtroendefulla relationer till övriga beredskapsmyndigheter och till andra samhällsorgan är därför en förutsättning för att ÖCB skall nå framgång i sitt arbete. Den kontaktskapande verksamheten syftar till att öka intresset och förståelsen för bcredskapsfrågorna hos chefer och andra anställda vid myndigheter och företag och att motivera dessa organs ledningar att enga- gera sig djupare i beredskapsfrågorna.

Lednings- och samordningsuppgiften går i stor utsträckning ut på att motivera andra samhällsorgan att känna ansvar för och ta initiativ till åtgärder som kan bidra till att höja beredskapen. ÖCB:s verksamhet syftar således inte till att ta över ansvar och befogenheter från andra beredskaps- myndigheter. Det är enligt min mening i stället väsentligt att lednings— och samordningsuppgiften utövas i samverkan med berörda myndigheter.

Civilbefälhavarna

Landet är indelat i sex civilområden. som sammanfaller med militärområ— dena. En av landshövdingarna inom varje civilområde utses av regeringen att vara civilbefälhavare.

De civila. regionala försvarsförberedelserna skall grundas på en samlad analys av de förhållanden som påverkar förvarsmöjlighcterna inom resp. civilområde.

Civilbefälhavaren skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning samt så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civil- befälhavarna samverkar härvid med militärbefälhavarna.

Förutom samordning av viss planläggning skall civilbefälhavarna leda övningar och utbilda eller verka för utbildning av viss personal för upp— gifter i krig.

Civilbefälhavarnas roll och inflytande i beredskapsplaner-ingen har för-

stärkts genom att dessa numera i större utsträckning deltar i centralt planeringsarbete och genom att den nya ledningsstrukturen har införts.

Försvarskommittén framhåller att en effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter bör särskilt undersökas. En särskild sakkunnig har utsetts för att se över civilbefälha- varnas och länsstyrelsernas krigsorganisation.

L("insstyrelserna

Av länsstyrelseinstruktionen framgår att länsstyrelserna skall beakta de krav som totalförsvaret i krig uppställer. Denna uppgift har ett nära sam- band med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen.

Länsstyrelserna verkar vidare för att totalförsvaret inom resp. län plan- läggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning samt så att största möjliga totalförsvarseffekt uppnås. Länsstyrelserna samverkar härvid med försvarsområdesbefälhavarna.

Länsstyrelsernas organisation är för närvarande föremål för olika över— syner. De nu aktuella förändringarna av länsstyrelseorganisationcn har gjort det nödvändigt att se över länsstyrelsens krigsorganisation och i anslutning härtill även civilbefälhavarnas krigsorganisation. För denna utredning har en särskild sakkunnig utsetts i Civildepartementet. Försvars- kommittén betonar det angelägna i att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina för totalförsvaret väsentliga uppgifter.

Chefen för Civildepartementet återkommer senare i dag till totalförsvars- frågor m. m. vid länsstyrelserna.

Kommunal beredskap

Kommunstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Den 1 januari 1987 övertog kommunerna ledningen av civilförsvarsverk- samheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap. Genom den plan- läggning som har bedrivits i kommunerna under de senaste två åren har civilförsvarsplanläggningen samordnats med övrig kommunal beredskaps- planläggning. Bland de beredskapsplaner kommunerna har upprättat kan nämnas ledningsplan, informationsplan. skyddsplan. planer för social- tjänst. el- och värmeförsörjningen samt för skolverksamhet och kollektiv utspisning.

Försvarskommittén betonar vikten av att ledningsfunktionen på den kommunala nivån förstärks. Jag delar den uppfattningen. I likhet med vad kommittén anför. anser jag att i ett inledningsskede planläggnings-. öv- nings- och utbildningsverksamheten kommer att vara av största betydelse. Härigenom kommer realiserbarheten i upprättade planer att kunna prövas.

Försvarskommittén har särskilt framhållit betydelsen av den kommunal- tekniska försörjningcns säkerhet. Jag ansluter mig till denna uppfattning och vill betona vikten av att kommunerna genomför analyser av kon- sekvenserna av störningar såväl i fred som under kriser och i krig. De gångna årens erfarenheter visar att tillgången på reservkraftaggregat för

fredstida behov är av stor betydelse för såväl kommuner och landstings- kommuner som näringsidkare.

Med hänsyn till behovet av både en väl fungerande sjukvård i såväl krig som fred samt den nära koppling som råder mellan den landstingskommu- nala omsorgs- och primärvården och den kommunala socialtjänsten föror- dar kommittén att en översyn och nyplanläggning av den landstingskom- munala beredskapen genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning och förordar att en översyn av den landstingskommunala beredskapsplanlägg- ningen genomförs.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört har jag budgeterat vissa medel för genomförande av denna verksamhet under anslaget G2. Civil ledning och samordning.

6.4.3.2 Civilförsvar ochfredsräddningstjänst Inledning

Funktionen Civilförsvar består av befolkningsskydd och räddningstjänst. Med begreppet befolkningsskydd avses de förebyggande åtgärder som vidtas i fred för att förhindra olyckor och för att begränsa skadan, om en olycka skulle inträffa. Det omfattar även åtgärder för att skydda civilbe- folkningen i krig. Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för i fred vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Insatser för att hindra och begränsa skador på människor och egendom i krig benämns också rädd- ningstjänst. Till räddningstjänst hänförs även sådan efterforskning av män- niskor eller luftfartyg som är hänförlig till fjäll-. flyg- och sjöräddnings- tjänst. Räddningstjänsten under civilförsvarsberedskap och den del av befolkningsskyddct som syftar till skydd av befolkningen under civilför— svarsberedskap utgör civilförsvarsverksamhet. Verksamheten i fredstid har samlats i uttrycket fredsräddningstjänst. Med hänsyn till att fredsrädd- ningstjänsten inte har behandlats i försvarskommittén tarjag upp den delen av verksamheten mer utförligt i det följande.

Civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten integreras för närvarande. Samtidigt ökar kommunernas roll och ansvar i båda verksam- heterna. Kommuncrna övertog den l januari 1987 ansvaret för ledningen av eivilförsvarsverksamheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övning av civilförsvarsverksamheten decentraliseras successivt och kommer att ge- nomföras i kommunerna. Genom bildandet av statens räddningsverk den ljuli 1986 genomfördes en integration av. förutom den statliga förvaltning- en på de båda områdena på central nivå. utbildningen för fredsräddnings- tjänst med civilförsvarsutbildningen. En mycket stor del av befälet i krigs- organisationen kommer att utgöras av personal från fredsräddningstjän- sten.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om befolkningsskydd. innefattande frågor om landtransporter av farligt gods. och räddningstjänst. Räddningsverket skall samordna samhällets verksam- het inom befolkningsskyddct och räddningstjänsten. Verket är tillsyns-

myndighet och har möjlighet att meddela föreskrifter för den kommunala räddningstjänsten och räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen samt för samordning av samhällets räddningstjänst. En annan uppgift för räddningsverket är att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i frå- ga om landtransporter av farligt gods och svara för tillsyn inom verksam- hetsområdet i övrigt. Räddningsverket skall också bl.a. planera och ge- nomföra utbildning och övning av civilförsvarsorganisationen och av per- sonal för räddningstjänst och sotningsväsende samt av beredskapsorgani- sationen för kärnkraftsolyckor.

Ansvaret för den statliga räddningstjänsten är fördelat på flera huvud- män. Varje kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen om inte ansvaret ligger på den statliga räddningstjänsten. Kommunerna och de statliga myndigheterna skall samarbeta med varandra.

Med syfte att följa upp allvarliga olyckshändelser och tillbud till sådana händelser har regeringen tillkallat en kommitté (Kn I981:()2). som har fått till uppgift att göra kompletterande undersökningar beträffande säkerhets- åtgärder och räddningsinsatser. Kommittén avlämnade ijuni l986 betän- kandet (Ds Fö 19863) Statens katastrofkommission. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Statens brandnämnd hari samråd med generaltullstyrelsen och Svenska kommunförbundet på regeringens uppdrag utrett frågan om organisation av personalberedskapen för kcmikaliebekämpning till sjöss och har före- slagit att räddningsstyrkor från räddningskårerna i Göteborg, Helsingborg. Malmö. Stockholm och Sundsvall skall upprätthålla beredskap för att biträda kustbevakningen vid insatser mot kemikalieutsläpp till sjöss. Det övervägs för närvarande om inte dessa räddningsstyrkor även skall kunna användas för insatser vid omfattande kemikalieolyckor på land.

Inom fredsräddningstjänstområdet pågår ett betydande internationellt samarbete. Bl.a. förekommer samverkan i fråga om åtgärder mot förore- ning av den marina miljön. Vidare pågår ett samarbete med övriga nordis- ka stater som syftar till att underlätta och öka räddningstjänstsamverkan över riksgränserna. Inom Internationella atomenergiorganet (IAEA) har utarbetats ett förslag till konvention om bistånd i händelse av en kärnener- giolycka eller ett radioaktivt nödläge. Arbete pågår med den lagstiftning och de andra praktiska åtgärder som fordras för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Efter svenskt initiativ har en översyn påbörjats av det nordiska samarbetsavtalet i samband med strälningsolyckor. under- tecknat i Wien den 17 oktober 1963. I fråga om transport av farligt gods förekommer ett omfattande internationellt samarbete. Detta är nödvändigt med hänsyn till att transporterna ofta är internationella.

Inom civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten pågår ett aktivt arbete med att exportera tjänster och varor inom verksamhetsområ- dct. Statens räddningsverk och tullverkets kustbevakning deltar således i exportsamverkansgrupperi Sveriges exportråds regi.

Allmän inriktning Befolkningsskyddet och räddningstjänsten har under 1980-talet gått ige- nom en omfattande översyn och reformprocess. Syftet har vant att effekti-

visera verksamheten både i fred och i krig. Jag vill framhålla att de grundläggande besluten nu genomförts genom bildandet av statens rädd- ningsverk samt ikraftträdandet vid årsskiftet 1986/87 av kommunernas ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap och den nya räddningstjänstlagstiftningen. Samti— digt fordras fortsatta insatser för att förverkliga statsmakternas inten- tioner.

Försvarskommitte'n anser att den i 1982 ars försvarsbeslut fastställda integreringen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten bör fullföljas. En väl fungerande fredsräddningstjänst är enligt kommittén en väsentlig grund för att motsvarande verksamhet i krig skall kunna genomföras effektivt. Kommittén understryker dock betydelsen av ut- vecklingen av fredsräddningstjänsten under hänsynstagande till krigsupp- gifterna.

Jag delar försvarskommitténs syn i fråga om integrationen. Arbete med en sådan inriktning pågår. Det arbetet bör enligt min mening fortsätta varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvidgas. Ett viktigt instrument för att räddningsverket skall kunna påverka utveckling- en i önskad riktning är informationsverksamheten. Denna kan även utnytt— jas för att främja allmänhetens beredskap och förmåga att ta ett ökat ansvar för den egna säkerheten i fred och i krig.

Försvarskommitténs förslag innebär väsentliga ändringar i inriktningen av befolkningsskyddct och räddningstjänsten i krig. Jag återkommer till dessa frågor.

Räddningsverket har utarbetat en plan för studie- och forskningsverk- samheten för att skapa ett planerings- och beslutsunderlag för verksamhe— tens ledning samt för att utveckla ett underlag för tekniska. pedagogiska och administrativa lösningar inom olika produktionsområden.

Studie- och forskningsverksamheten utgör enligt min mening en nödvän- dig grund för utveckling av det framtida befolkningsskyddct och rädd- ningstjänsten. Jag kan i huvudsak ansluta mig till den inriktning som anges i räddningsverkets plan. Även på detta område bör en så långtgående integration som möjligt ske och hänsyn tas till krigets krav där det är lämpligt. I forsknings- och utvecklingsverksamheten bör bl.a. försvarets forskningsanstalt (FOA) och Styrelsen för svensk brandforskning (Brand- forsk) delta. När det gäller det forsknings- och utvecklingsarbete som fordras med anledning av den nya inriktningen av befolkningsskyddct i krig. kommerjag under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (s. 188) att förorda att resurser avdelas för att kunna genomföra nödvändigt arbete.

För att effektivt styra verksamheten mot de uppsatta målen men även för att följa upp och kontrollera denna fordras enligt min mening ett väl utbyggt ADB-stöd. Räddningsverket har redovisat ett informationssystem och en datakraftplan (IDP) som i huvudsak hänför sig till civilförsvarsverk- samheten. Samtidigt pågår utvecklingen av ett datorstöd för fredsrädd- ningstjänsten, som innebär en samverkan mellan den kommunala rädd- ningstjänstens. räddningsverkets och länsalarmeringscentralernas system. Som ett delprojekt häri utvecklas ett system för transport av farligt gods. Jag anser att arbetet med att utveckla ett ändamålsenlig-t. sammanhållet

ADB-stöd för verksamhetsområdet bör ges hög prioritet. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa verksamheten i krig. En viktig aspekt är enligt min mening dessutom att systemet skall vara praktiskt användbart vid akuta insatser t. ex. genom länsalarmeringscentralcrna och i arbetet med att höja säkerheten i samband med transporter av farligt gods.

Inriktningen av befolkningsskyddct

Försvarskommittén framhåller att det i det svenska samhället visserligen finns ett stort antal skyddsrum men att det finns betydande brister bl. a. till följd av en obalanserad fördelning av skyddsrumstillgångarna. I vissa områden är bristerna så stora att de med fortsatt byggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Kom- mittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddct. Sålunda bör. utifrån en samlad 'syn på befolkning- ens behov av skydd. det framtida skyddsrumsbyggandet enligt kommittén i högre grad än hittills inriktas på sådana områden där mer betydande risker finns för civilbefolkningen. Kommittén förordar därutöver en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kan bidra till att bristerna täcks inom överskådlig tid. Ett viktigt mål för den fortsatta utvecklingen av befolkningsskyddct är enligt kommitténs bedömning att befolkningen i riskområdena får möjlig- het att snabbt komma i skydd vilket understryker betydelsen både av närbelägna skydd och av ett effektivt larmsystem. Det bör enligt kommit- téns mening också framhållas att enklare skydd även bör kunna bidra till att. främst utanför riskområdena. förbättra den totala skyddsnivån mot radiakanfall och. i kombination med andningsskydd. mot kemiska hot. I ett grundskydd mot sådana hot är information och utbildning samt lednings- förmåga viktiga komponenter. Härutöver bör enligt kommittén olika meto- der prövas att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med ny- och ombyggnad. Den fysiska planeringen bör i högre grad än hittills kunna genomföras så att riskerna för befolkningen minskas. Med en ökad ambi- tion i detta avseende minskar enligt försvarskommittén kraven på särskilda skyddsåtgärder. Moderniseringen av skyddsrum bör enligt kommittén in- riktas på skydd mot radiaknedfall och kemiska hot samt väsentligen avse riskområden.

Kommittén utgår från att kommunernas nya roll inom den civila delen av totalförsvaret beaktas vid utbyggnaden av ledningscentraler. Den utbygg- nad som skall ske bör enligt kommitténs mening så långt möjligt ta tillvara möjligheterna till god fredsanvändning. Enligt kommittén fordras dock fortsatta studier beträffande den kommunala ledningen och de krav som ställs på ledningscentralernas utformning. Kommittén anser det, även med beaktande av kraven på en effektiv ledning. vara tillfyllest att utbyggnaden genomförs i något mera begränsad omfattning än vad som har förutsatts i räddningsverkets programplan. t. ex. genom förlängd användning av vissa befintliga ledningscentraler. Skyddsnivån hos ledningscentralerna bör an-

passas till den i det föregående föreslagna nya inriktningen av befolk- ningsskyddet.

Jag delar kommitténs syn på inriktningen av befolkningsskyddct i krig. Regeringen har genom beslut i februari 1987 föreskrivit att de resurser som för innevarande budgetår avsätts till skyddsrumsbyggandet och för under- håll av skyddsrum i huvudsak skall användas för insatser inom sådana områden som betecknas som riskområden i aktuella skyddsplaner. Moder- nisering av skyddsrum skall enligt beslutet inriktas på skydd mot radioak- tiva och kemiska ämnen samt väsentligen avse riskområden. Jag avser att föreslå regeringen att ge bl.a. ÖCB i uppdrag att göra en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna. Jag avser vidare att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att, med en successiv tillämpning av resultatet av denna översyn. genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig med den inriktning som anges i försvarskommitténs förslag. Av vikt är att underlag tas fram för att säker- ställa att i de nya riskområdena skyddsrum kan byggas fullt ut i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar. Även i fråga om led- ningscentraler delarjag kommitténs uppfattning.

Liksom kommittén anserjag vidare att den del av anskaffningsprogram- met för andningsskydd för civilbefolkningen som avser skydd för barn bör påskyndas.

Jag vill understryka betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorgani- sationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Bl.a. bör planeringen av ökad självskyddsutbildning under beredskap och krig fullföljas. Själv- skyddsutbildningen utgör en viktig grund för allmänhetens medverkan i befolkningsskyddct och är till nytta även i fredstid.

När det gäller befolkningsskyddet i fred är ansvaret fördelat på olika myndigheter. Statens räddningsverk har ansvaret för samordningen mellan myndigheterna av befolkningsskyddct. Den kommunala räddningsnämn- dcn skall främja olycks- och skadeförebyggande verksamhet i kommunen. Varje kommun skall svara för att åtgärder vidtas inom kommunen så att bränder och skador till följd av bränder förebyggs.

För att uppnå praktiska resultat på befolkningsskyddsområdet måste enligt min mening ett intimt samarbete mellan berörda organ byggas upp. Räddningsverket bör utveckla former och underlag för att fredsräddnings- tjänsten. i första hand de kommunala räddningsnämnderna. skall kunna främja den olycksförebyggande verksamheten samt påverka den fysiska planeringen för att åstadkomma ett mindre sårbart samhälle i fred och i krig. En viktig uppgift inom befolkningsskyddct blir, som räddningsverket framhåller. att följa utvecklingen. identifiera risker och föreslå åtgärder för att förhindra olyckor eller minska risken för skada. Detta gäller inte minst inom området tillverkning. förvaring och transport av kemikalier. I detta sammanhang bör även frågor om industriers och andra anläggningars samt trafikleders lokalisering och utnyttjande behandlas.

Inom systemet med det extra skatteutjämningsbidraget är numera avsatt 25. milj. kr. om året för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Bidrag kommer att lämnas för första gången under kalender- året 1987. Enligt min mening kommer detta långsiktiga stöd att vara myc-

ket betydelsefullt för kommunernas arbete med att avvärja de allvarligaste riskerna för naturolyckor.

Inriktningen ar' räddnirtgstjänxlcn

Förmågan att leda räddningstjänsten trnder svåra förhållanden bör enligt försvarskommitténs mening stärkas. Detta kan ske genom integrerade övningar eller funktionsövningar mellan kommunledning. civilförsvarsstab och fältstab. dvs. ledningsorganisationens olika besluts- och ansvarsnivåer vid ett och samma tillfälle. samt genom en ökad övningsverksamhet för räddningsorganisationen t.ex. i form av utökade enhetsövningar. Hem- skyddsorganisationen bör också enligt kommitténs mening samövas med den övriga kommunala krigsorganisationen. Kommittén anser att en sam- ordning bör ske med fredsräddningstjänsten och att uppbyggnaden av krigsorganisationens sambandssystem bör genomföras med fredsverksam- hetens sambandssystem som bas. Samtidigt är det enligt kommittén nöd- vändigt att sambandssystemet uppfyller kraven på krigsuthållighet. Kom- mittén understryker betydelsen av att förutsättningarna för räddningstjäns- ten att möta kemiska hot förbättras och anser det dessutom angeläget att civilförsvarsbaserna tillförs lätta ammunitionsröjningsenhcter för att möj- liggöra snabba räddningsinsatser.

Jag delar kommitténs syn och förordar att denna läggs till grund för inriktningen av verksamheten. Som kommittén framhåller bör kraven på de olika befattningarna inom räddningstjänsten preciseras och utbildning- en planeras i enlighet härmed.

Flera av de förslag som läggs fram av försvarskommittén har nära anknytning till räddningstjänsten i fred. Enligt min mening kan en fortsatt integration leda till en effektivare verksamhet både i fred och i krig. Det bör. förutom den direkta ledningen av verksamheten, gälla övningsverk- samheten. som i framtiden genomförs i kommunerna. och materielhante- ringen. Försöksverksamheten i fråga om materielhanteringen bör inriktas på att finna former för att uppnå standardisering och enhetlighet i utrust- ningen för verksamheten i krig och i fred. Räddningsverket bör enligt min mening delta i och stimulera detta arbete. Försöksverksamheten bör även avse förvaring. vård och underhåll av materielen samt dennas utnyttjande och tillgänglighet från beredskapssynpunkt.

Som kommittén framhåller spelar verkskydden en betydelsefull roll för att säkerställa näringslivets verksamhet vid krigshandlingar. Vid många företag finns väl fungerande räddningsstyrkor redan i fred. Formerna för att samordna freds- och krigsverksamheten bör utvecklas. Behovet av kompetens för att möta kemiska hot bör enligt min mening därvid ytterliga- re beaktas.

Jag vill framhålla att räddningsverket har väsentliga uppgifteri fråga om samordning av räddningstjänsten i fred. Angelägna uppgifter är också att verka för förbättrade förutsättningar att utnyttja Sveriges Radio AB, SMHI. militära resurser. civilförsvarsresurser. frivilligorganisationer rn. fl. i räddningstjänsten. Enligt min mening bör räddningsverket följa utveck- lingen på hela räddningstjänstområdet och förmedla erfarenheter till dem som har räddningstjänstuppgifter.

'l'jernobylolyckan har aktualiserat olika åtgärder för att förbättra bered- skapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Jag vill peka på räddningsver- kets roll i arbetet med att bygga upp en tillfredsställande beredskap i hela landet. utöver den som redan finns i län med kärnkraftverk. Även for- merna för att utnyttja den högre beredskap som finns i vissa län och den beredskap som redan finns inom den kommunala räddningstjänsten bör vara en uppgift för räddningsverket. Sådan beredskap kan enligt min mening också ha betydelse för andra större olyckor. t.ex. kemikalieut— släpp.

Beredskapen mot kemikalieolyckor tilldrar sig stort intresse bl.a. mot bakgrund av de mycket allvarliga olyckor som har inträffat på olika håll, senast i Basel i Schweiz hösten 1986. På svenskt initiativ har Nordiska ministerrådet påbörjat ett gemensamt nordiskt forsknings- och utveck- lingssamarbete om bekämpning av kemikalieolyckor och utsläpp av kemi- kalier. Samarbetet gäller bekämpning både på land och till sjöss. Försva- rets forskningsanstalt har i samverkan med berörda myndigheter inlett en tvåårig riskanalysstudie på området. Det pågående forsknings- och utveck- lingsarbetet både på det nordiska och på det svenska planet bör enligt min mening leda till ökade kunskaper om hur beredskapen bör utformas och vilken metodik och teknik för insatser vid kemikalieolyckor som bör användas. Räddningsverket har här enligt min mening en viktig uppgift att fylla.

Det får anses tillfredsställande att samverkan mellan kustbevakningen och fem större räddningSkårer för insatser vid kemikalieolyckor till sjöss nu är under genomförande. Denna utveckling bör enligt min mening fort- sätta. Här utöver bör även former övervägas för att inom ramen för räddningstjänstlagen utnyttja dessa mera kvalificerade resurser vid allvar— liga kemikalieolyckor på land. Även möjligheterna att utnyttja kvalificera- de styrkor från kemiska industrier bör prövas av räddningsverket. Här kan riskinventeringar och riskbedömningar inom länen vara betydelsefulla och ligga till grund för planering av sådana insatser och andra åtgärder. Jag vill också understryka betydelsen av samverkan mellan kommunerna i räddningstjänstregioner för att förbättra beredskapen mot kemikalieo- lyckor och utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Räddningsverket bör enligt min mening genom rådgivning och information verka aktivt för utveckling av regionsamarbetet.

Det svenska marina oljeskadeskyddet har utvecklats successivt. Riksda- gen (prop. 1985/86:100 bil. 6. FÖU 8. rskr. 182) har godkänt en grundsyn för inriktningen av det marina oljeskyddet för 1990-talet. Grundsynen hade utarbetats inom styrelsens för teknisk utveckling (STU) i samverkan med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet genom studier och kunskapsuppbyggande forskning inom insatsprogrammmet Teknik för ol— jebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strand- zonen (TOBOS 85). Detta program beräknas bli avslutat under år 1987. lnom ramen för programmet har de deltagande myndigheterna utvecklat sin förmåga till upphandling av teknisk utveckling och materiel genom kravspecifikation. Enligt min mening är det väsentligt att denna förmåga vidmakthålls. Förstärkning av beredskapen sker nu med materiel som

anskaffas som ett resultat av programmet. Som framhålls i räddningsver- kets programplan bör programmet fullföljas i den löpande verksamheten.

Även i generaltullstyrelscns programplan anges att anskaffning avses ske av sådan materiel. Inom programområdet stödsystem avser general- tullstyrelsen att utveckla befintliga havsövervakningssystem dels för över- vakning av utsläpp av olja eller annat som är skadligt för miljön, dels för annan havsövervakning i samarbete med andra myndigheter. För egen del villjag understryka betydelsen av denna utveckling. För närvarande ärjag dock inte beredd att ta ställning till enskildheterna i programplanen.

[ en komplettering till programplanen har generaltullstyrelsen redovisat de föreskrifter om användning av kemiska produkter för bekämpning eller sanering vid oljeutsläpp som statens naturvårdsverk har utarbetat i samar- bete med styrelsen. Det är enligt min mening angeläget att understryka att huvudprincipen även i framtiden bör vara att olja i första hand så långt det är möjligt och rimligt skall bekämpas på mekanisk väg. I vissa situationer bör emellertid snabba insatser med dispergeringsmedel även från miljösyn- punkt vara att föredra eller utgöra ett komplement. Jag vill peka på att frågan om användning av dispergeringsmedel övervägs inom ramen för bl. a. Helsingforskonventionen.

När det gäller räddningstjänsten i fred har enligt min mening statens räddningsverk särskilt betydelsefulla uppgifter på utbildnings- och övningsområdet för att öka effektiviteten. För den kommunala räddnings- tjänsten har räddningsverket det fulla ansvaret för kompetensutbildningen. Ansvaret för utbildningen av personalen inom den statliga räddningstjäns- ten ligger på resp. statlig myndighet. Det bör enligt min mening vara möjligt för räddningsverket att åtaga sig produktionsansvaret för sådan utbildning. Räddningsverket har som redan framgått ett ansvar för utbild- ningen av den kommunala personal som skall biträda tullverkets kustbe- vakning vid insatser till sjöss i samband med kemikalieutsläpp. Verket har också ansvaret för utbildningen av personalen i beredskapsorganisationen mot kärnkraftsolyckor.

Den försöksverksamhet med högre räddningstjänstutbildning som ge- nomförts med personal från olika myndigheter bör som jag ser det utveck- las till ett permanent inslag i verksamheten. Räddningsverket bör med täckning av sina självkostnader kunna bedriva utbildning. genomföra kur- ser. seminarier osv. i syfte att förbättra samhällets räddningstjänst. På uppdragsbasis bör utbildning vidare kunna bedrivas som ett led i export av offentliga tjänster. Särskilda insatser bör göras från verkets sida för att genomföra länsövningar. Dessa bör särskilt avse kemikalieolyckor samt samverkan mellan land- och sjöorganisationen där övningsbehovet för närvarande synes vara störst. Jag vill understryka betydelsen av att öv- ningsverksamheten när det gäller kärnkraftsolyckor genomförs i enlighet med vad som anges i räddningsverkets programplan.

SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig SOS Alarmering AB ägs av Svenska kommunförbundet. landstingsförbun- det och staten genom Teleinvest AB. Bolaget har till uppgift att ta emot

llO

90000-samtal från allmänheten och att larma hjälporganen eller vidarebe- fordra samtalcn till berörd myndighet. Verksamheten bedrivs vid 20 läns— alarmeringscentraler.

Civilförsvarsstyrelsen har på regeringens uppdrag den 28 januari 1986 avlämnat förslag om hur alarmeringen vid högsta beredskap och i krig skall genomföras. Civilförsvarsstyrelsen ansåg att en decentralisering borde kunna ske selektivt från länsalarmeringscentralerna till de 92 civilförsvars- staber som motsvarade de dåvarande eivilförsvarsområdena (HC) och senast vid högsta beredskap. Denna lösning skulle innebära att 90000—numret. som är väl inarbetat i allmänhetens medvetande, kan bibe- hållas även undcr beredskap och krig i alla områden där televerkets över- gång till det nya AXE-systemet genomförts. Principbeslutet om decentrali- sering bör enligt civilförsvarsstyrelsen fattas av regeringen i ett relativt tidigt skede.

Civilförsvarsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Flertalet remissin- stanser förordar en decentralisering till de 92 HC men även andra lösningar föreslås, t. ex. decentralisering till samtliga kommuner eller direkt till hjälporganen. Från vissa håll pekas på att särskilda nödnummer används även i fred när 90 OOO-numret inte kan nås och att sådana särskilda nöd- nummer borde kunna användas av allmänheten för direkt kontakt med hjälporganen i den egna kommunen som reserv också i krig. I några remissvar föreslås kompletterande utredningar bl. a. när det gäller frågan om hur ledningen av sjuktransporterna skall ske i krig.

Enligt ÖCB borde alternativet med lokalisering till lokal nivå ha behand- lats utförligare. Överstyrelsen anser att skyddet i de fredstida lokalerna bör förbättras så att funktionen kan vara kvar där så länge som möjligt. 90000-numret bör enligt överstyrelsens mening behållas i det längsta. och reservsystemet i fred användas också i krig. Civilbefälhavarna i Östra och Bergslagens civilområdcn framför liknande synpunkter.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att länsalarmeringscentra- lernas verksamhet skall bedrivas så länge som det är möjligt i ordinarie form. Det innebär att man slipper en omorganisation av alarmeringen i ett besvärligt omställningsskede för stora delar av samhället. En sådan lösning förutsätter att samtliga centraler även har tillgång till skydd. Den nya larmutrustning, Coordcom, som de närmaste åren kommer att installeras successivt vid de olika centralcrna, kan enligt uppgift från SOS Alarmering AB och televerket lätt flyttas till förberedda anslutningar i skydd och sättas i drift där. Det finns således tekniska lösningar i drift inom relativt kort tid som möjliggör en användning av 90000-numret i högre grad än vad som förutsätts i civilförsvarsstyrelsens förslag. Om alarmeringsfunktioncn inte kan fungera på normalt sätt. bör med en sådan lösning ett reservsystem som motsvarar vad som gäller i fred kunna träda i funktion så att allmänhe- tens möjligheter att komma i kontakt med samhällets hjälporgan bibehålls. Systemet bör om möjligt bygga på de rutiner som finns vid avbrott för 90000-numret i fred. Dessa innebär att man har en beredskap för snabb reparation och återgång till normal drift snarast, att trafiken kopplas om till en annan central eller ett annat organ som har resurser för mottagning och expediering av samtalen samt att information lämnas i förväg till allmänhe-

ten om de nödnummer som måste användas om 90000-numret inte funge- rar. Decentraliseringen görs först när en skada på alarmeringsfunktionen inträffat. En återtlyttning till länsalarmeringscentralen som drivs i ordina- rie lokaler eller i skydd sker därefter så snart det är möjligt. Enligt min mening bör den nu redovisade lösningen utgöra grunden för prövningen av hur beredskapen bör byggas upp för alarmeringen i krig.

Kommunens civilförsvarsstab bör kunna upprätthålla en viss alarme- ringsfunktion för de samtal som skall tas emot när inte någon alarmerings- central kan göra detta. len sådan situation fordras enligt televerket särskil- da nödnummer i kommuner. där 90 OOO-numret inte går att utnyttja. Ge- nom bl.a. förberedd information bör enligt min mening dc farhågor som civilförsvarsstyrelsen gett uttryck för angående användningen av nödnum- mer kunna minskas. Jag vill också peka på att hemskyddsorganisationen kan spela en betydelsefull roll i detta sammanhang. Jag vill i detta samman- hang påpeka att chefen för kommunikationsdepartementet efter samråd med mig. senare denna dag att kommer att förorda ökade insatser för att säkerställa telekommunikationerna under kriser och i krig. Jag avser att senare föreslå regeringen att ge statens räddningsverk i uppdrag att i samarbete med SOS Alarmering AB ta fram det underlag som behövs för ett slutligt ställningstagande till en uppbyggnad av alarmeringen i krig i enlighet med vad jag nu har anfört.

Vid remissbehandlingen av civilförsvarsstyrelsens förslag har olika upp- fattningar framkommit om htrr alarmering för ambulanstransport skall ske när länsalarmeringseentralerna inte är i drift. Frågan om hur de samlade sjuktransportresurserna skall ledas vid beredskap och vid krig utreds för närvarande av överbefälhavaren i samverkan med socialstyrelsen m.fl. Alarmeringsfrågan vad gäller ambulanstransporterna bör enligt min me- ning avgöras i detta sammanhang.

. 6.4.3.3 nykologisktförst'ar

Huvudinriktningen för det psykologiska försvaret lades fast i 1982 års förvarsbeslut och innebär att fri opinionsbildning och debatt skall utgöra grunden för verksamheten både i krig och fred. Vid krigsfara och krig skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda säker- ställas av det psykologiska försvaret. Detta skall främst ske genom att man med snabb. saklig och effektiv information sprider kännedom om händel- seutveeklingen och om våra försvarsåtgärder.

Ansvarig för samordningen inom funktionen psykologiskt försvar är styrelsen för psykologiskt försvar (SPF). lnom funktionen har även tele- verket och statens biografbyrå uppgifter. Sveriges Radio ansvarar för sin egen kris- och krigsplanläggning men SPF har ett nära samarbete med företaget inom informationsområdet.

] likhet med försvarskommittén anser jag att grunden för det psykolo- giska försvaret även i fortsättningen skall vara huvudinriktningen som den finns angiven i l982 års försvarsbeslut och delar även i övrigt försvarskom- mitténs synpunkter och förslag beträffande det psykologiska försvaret.

Med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen som medför ökad sårbarhet

inte minst på informationsområdet och de ökade insatser från SPFzs sida som därmed krävs. frnnerjag i likhet med försvarskommittén det lämpligt att ökade resurser tilldelas det psykologiska försvaret. Jag kommer senare denna dag att föreslå att SPF tilldelas 7.6 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

().—1.3.4 Hälso- och sjukvård m. m.

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. omfattar civil hälso- och sjukvård. socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd. Socialstyrelsen är funktionsan- svarig myndighet. Vidare har statens strålskyddsinstitut. statens rättske- miska laboratorium. statens bakteriologiska laboratorium och statens livs- medelsverk uppgifter på detta område.

Jag har tidigare i dag efter samråd med chefen för socialdepartementet föreslagit att väsentliga resurser avdelas för att förbättra beredskapen inom den civila hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resurserna föreslås koncentreras till beredskapen för krigsskedet med hänsyn till att de allvar- ligaste bristerna frnns inom denna del.

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att resurser inom en ram av 219.2 milj. kr. avdelas för förbättring av beredska- pen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1987/88 (bilaga 4).

Jag tillstyrker förslaget och finner efter samråd med chefen för socialde- partementet att de åtgärder som föreslås ger uttryck för en lämplig inrikt- ning av verksamheten.

6.4.3 .5 Telekom/nunikarimter

Funktionen Telekommunikationer omfattar de för totalförsvaret gemen- samma telekommunikationer som tillhandahålles genom televerkets för- sorg. Televerket är funktionsansvarig myndighet.

Telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande bety- delse för totalförsvaret under kriser och i krig. Detta är särskilt uppenbart i fråga om ledningsfunktionen och den operativa verksamheten inom alla delar av totalförsvaret.

Efter samråd med chefen för kornmtrnikationsdepartementet vill jag i likhet med försvarskommittén understryka det ytterst angelägna i att tele- verkets nät ges en sådan motståndskraft och flexibilitet att det kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att ställas på det under kriser och i krig. Strävan bör vara att telekommunikationer för i krig prioriterade samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden. Det är enligt kommitténs me- ning väsentligt att dessa krav beaktas vid den fortsatta utbyggnaden av telenätet.

Mot bakgrund av telekommunikationernas avgörande betydelse för hela totalförsvaret kommer chefen för kommunikationsdepartementet efter samråd med mig att senare denna dag förorda att krigsskyddsåtgärder skall vidtas som i stort motsvarar det av televerketi sin programplan redovisade högsta ekonomiska alternativet (bil. 5).

De förslag som jag i det följande kommer att lämna om frnansieringsprin- ciper för beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret inne- bär att televerket skall svara för finansieringen av sina beredskapsåt- gärder. Det bör sedan ankomma på regeringen att besluta om lämpliga styrformcr.

Flera civila totalförsvarsmyndigheter planerar att anskaffa nya mobila radiosystem. Jag finner det i likhet med försvarskommittén angeläget att system anskaffas som möjliggör kommunikation mellan enheter ur olika totalförsvarsmyndigheter och att dessa system har ett tillräckligt krigs- skydd.

6.4.3.6 Transporter

Verksamheten inom funktionen är inriktad på att tillgodose totalförsvarets behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transport- samordning. Järnvägstransporter. Landsvägstransportcr. Vägar. Flyg- transporter och Sjötransporter. Transporträdet är ansvarig myndighet för funktionen Transporter och delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter medan statensjärnvägar. vägverket. luftfartsverket och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom de övriga del— funktionerna.

I 1982 års försvarsbeslut betonades transporternas stora betydelse för totalförsvaret. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägets krav. Särskilt viktigt är att transporterna kan fungera med kon förvarning i samband med en snabb mobilisering och krigsorganisering.

Transportrådet har från traftkverken inhämtat underlag beträffande vär- dering och prioritering av åtgärder inom funktionen enligt en av transport- rådet utarbetad modell. Transportrådet kommer att vidareutveckla denna modell. vilken nu har tillämpats för första gången avseende programplane- perioden 1987/88—1991/92.

Försvarskommittén konstaterar att en bedömning av beredskapsläget, de brister som finns inom olika delfunktioner mot bakgnmd av hotbilden samt de gemensamma operativa principerna utgör grunden för behovet av beredskapsåtgärder. Kommittén förordar att den av transportrådet redovi- sade modellen vidareutvecklas under programplaneperioden så att en ba- lanserad beredskap åstadkoms mellan delfunktionerna. Jag delar den upp- fattningen.

Kommittén har inget att erinra mot den av överstyrelsen för civil bered- skap föreslagna mcdelstilldelningen och inriktningen av verksamheten inom funktionen Transporter under programplaneperioden.

Jag anseri likhet med försvarskommittén att innan slutlig ställning tas till fördelning av resurser mellan de olika delfunktionerna efter budgetåret 1987/88 utgående från de krav som kan komma att ställas på flyg-, väg—. sjö- resp. järnvägstransporter i krig bör ytterligare studier utgående från den av transportrådet utarbetade modellen bedrivas. Dessa studier bör ske i samverkan med överstyrelsen för civil beredskap och överbefälhavaren. Erfarenheterna från dessa studier bör redovisas i programplanen för den civila delen av totalförsvaret för perioden 1988/89—1992/93.

Efter samråd med mig kommer chefen för kommunikationsdepartemcn- tet senare denna (lag att förorda att för budgetåret 1987/88 för olika slag av investeringar anslå 92,2 milj. kr. inom funktionen Transporter (bilaga 5).

[7.4.3] Livsmcdt'lsfi'irsr'iijning m. m.

Funktionen I.ivsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen med livs- medel inkl. vatten. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndig- het. Vidare har lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgifter på detta område. Med livsmedelsför- sörjning avses härvid all verksamhet från producent till konsument.

Jag har i det föregående redovisat grunder för planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad jag där bl.a. anför om s.k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsent- lig förändringjämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen. Sålunda bör på livsmedelsområdet bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legat till grund för planeringen.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Lönnqust senare denna dag att förorda att frågan om den regionala försörjningsförmågan i krig ägnas särskild uppmärksamhet. Mot bakgrund av vad jag i det föregående anfört om den roll som riksdagen bör ha när det gäller att formulera preciserade mål för försörjningsstandarden kommer han vidare att föreslå att den av riksdagen beslutade s. k. kriskosten upphävs såsom av riksdagen fastställt mål. Efter samråd med mig kommer han att föreslå att 29 milj. kr. anslås för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. för budgetåret 1987/88 (bilaga 8).

6.418. Energiförsörjning

Verksamheten inom funktionen syftar till att tillgodose samhällets behov av energi under kriser och i krig. Funktionen är uppdelad i delfunktionerna Bränslen och drivmedel samt Elkraft.

Statens energiverk är ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörj- ning och samordnar de beredskapsåtgärder som är aktuella inom detta försörjningsområde. främst lagring av importerade bränslen och drivme- del. förberedelser för regleringar och ransoneringar samt övergång till inhemska energislag. Vidare har statens vattenfallsverk, statens kärnkraf- tinspektion och transporträdet uppgifter inom funktionen.

Delfunktionen Bränslen och drivmedel

Delfunktionen omfattar frågor om försörjningen med bränslen och drivme- del samt smörjmedel. Energiverket har delfunktionsansvar.

1985 års energiberedskapsutredning (EBU) har i betänkandet (SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig lämnat förslag till bl.a. nytt oljelagringsprogram för budgetåren 1987/88— 1991/92. EBU föreslår att det totala lagringsmålet sänks till 10,5 milj. m3,

att statliga laget' av råolja och oljeprodukter på 2.5 milj. rn3 säljs ut och att näringslivets tvångslagcr minskas med 1 milj. rn.3

Försvarskommittén har funnit att en högre genomsnittsnivå för importen bör kunna förutsättas för förkrigsskedet än vad EBU har antagit utan att kravet på en tillräckligt hög försörjningstrygghet eftersätts.

Skälet härför är dels vad kommittén anfön om importens gradvisa ned- gång undcr ett förkrigsskede. dels att enligt kommitténs mening en begrän- sad import bör kunna påräknas ända fram till ett krigsutbrott. Kommittén erinrar om att det på oljeområdet härutöver finns resurser i form av s. k. fredskrislager som Sverige i enlighet med det internationella energipro- grammet (IEP) åtagit sig att hålla. Detta lager kan anses utgöra en ytterliga- re tillgång från försörjningssäkerhetssynpunkt. I sammanhanget har kom- mittén framhållit att genom riksdagsbeslut våren 1984 de olika lagren planeringstekniskt slagits samman till en gemensam s.k. försörjningsbe- redskapsre serv .

Försvarskommitténs bedömning av oljeimporten under ett förkrigsskede innebär. förutsatt att EBU:s antaganden i övrigt godtas. att de totala beredskapslagren jämfört med EBU:s förslag kan minskas med ytterligare drygt 2 milj. m.3

Enligt kommitténs mening är det dock med hänsyn till lagrens tillgäng- lighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produktsammansätt- ningen angeläget att statens beredskapslager av olja bibehålls på i huvud- sak nuvarande nivå och att lagerminskningcn sålunda väsentligen avser övrig lagring.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att bl. a. föreslå viss omstrukturering av ansvaret för beredskapslagring av olja samt föreslå att 8.2 milj. kr. anvisas för industriella åtgärder och handlingsberedskap (bilaga 12).

Delfunktionen Elkraft

Delfunktionen omfattar frågor om försörjningen med elektrisk energi. Sta— tens vattenfallsverk har delfunktionsansvar.

1 uppgiften ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas vid kommunala och enskilda kraftföretag. Beredskapsåtgärderna utgörs bl. a. av att förbättra motståndskraften i elsystemet och åtgärder för repar- ationsberedskap, organisation av driften under kriser och i krig. m.m. Som en grund för den fortsatta beredskapsplaneringen på elområdet slutförs för närvarande operativa elförsörjningsstudier på civo/milonivå. En riksom- fattande studie avses genomföras.

Under senare tid har frågan om åtgärder för att trygga den kommunal- tekniska försörjningen. dvs. försörjningen med el, gas. värme, vatten och avlopp. aktualiserats. De beredskapsmässiga problemen på dessa områden sammanhängeri många fall med möjligheterna att i krig kunna upprätthålla elförsörjningen.

Elförsörjningen är enligt min och chefens för miljö- och energideparte- mentet mening ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsplaner- ingen. Fortsättningsvis bör särskild uppmärksamhet ägnas distributionsnä-

ten. Bakgrunden härtill är bl. a. betydelsen av en stabil eltillförsel för funktionssäkerhetcn hos transporter. telekommunikationer och kommu- naltekniska system i samband med en krigsorganisering av samhället.

När det gäller den kommunaltckniska försörjningen är det väsentligt att en tillräcklig säkerhet åstadkoms även mot fredstida störningar. Sådana åtgärder ankommer på kommunerna att vidta. När det gäller åtgärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar har avsatts särskilda resurser för bl.a. installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

Jag kommer vid behandlingen av funktionen Civil ledning och samord- ning att föreslå att vissa medel anvisas för reservanordningar.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att föreslå att 11.3 milj. kr. anvisas för åtgärder inom delfunktionen Elkraft under budgetåret 1987/88 (bilaga 12).

6.4.3.9 Övrig varujörsörining

Funktionen Övrig varuförsörjning omfattar delfunktionerna Beklädnad m.m.. Kemiska produkter m.m. samt Metaller och verkstadsprodukter m.m. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är funktionsansvarig myn- dighet.

Beklädnad m.m.

Riksdagen beslutade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena (prop. 1977/78:42. FöU 1977/78:5. rskr. 1977/78:81 och NU 1977/78:41, rskr. 1977/78: 172 resp. 1976/77185. FöU 1976/77:11, rskr. 1976/77:238). Målen avsåg bl. a. uthållighet och försörjningsstandard. Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, FöU 1980/81z20. NU 1980/81247, rskr. 1980/81:280. rskr. 1980/81:279) om viss revidering av målen för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoom- rådena.

Sålunda beslöts att i planeringen skulle förutsättas en krislängd på tre år och en krisimport och en krisexport på 25 resp. 20% av den normala. Vidare skulle i fråga om försörjningsstandard gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skulle sjunka under en viss minsta nivå, den s.k. krisgardcroben. Ett riktmärke för planeringen på tekoområdet skulle vara att upprätthålla en produktionskapacitet som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. På läderskoområdet skulle ett riktmärke vara att upprätthålla en årlig produktion om 2—2.5 milj. par per år.

Riksdagens tidigare beslut om försörjningsberedskapen på beklädnads- området har inneburit en ambition som har varit högre än för nästan alla andra områden.

Jag har i det föregående redovisat grunder för planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs om bl. a. s. k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsent- lig förändringjämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för beredskapen på beklädnadsområdet. Sålunda bör på beklädnadsområdet

bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som Prop. 1986/87:95 hittills legat till grund för planeringen.

En följd av de nya plancringsförutst'ittningarna blir att behovet av att upprätthålla produktionskapacitet minskas. Jag anser i likhet med för- svarskommittén att de kapacitetsbevarande åtgärder som kan komma att aktualiseras i första hand torde beröra tillgången på främst vissa grundtex- tila varor och förutser efter samråd med statsrådet Gradin att det hittillsva- rande skyddet mot lågprisimport fsom stöd för samhällets försörjningsber- edskap måste behållas för ett begränsat antal varor.

Försvarskommittén förordar att de särskilda planeringsförutsättning- arna och produktionsmålen för beklädnadsområdet bör upphävas som av riksdagen beslutade mål. Jag delar denna uppfattning och förordar därför att av riksdagen beslutade planeringsförutsättningar avseende krislängd, kristida utrikeshandel och krisgardcrob samt om riktmärke för produktion upphävs som av riksdagen beslutad inriktning.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl.a. tekovaror säljs ut.

I syfte att stärka försörjningsberedskapen på tekoområdet beslöt riksda- gen hösten 1972 (prop. 1972: 127) att ett buffenlager av inhemskt fram- ställda tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande översty- relsen för ekonomiskt försvar och att vissa statliga myndigheter skulle åläggas att tillgodose sitt behov av tyger genom inköp från detta lager. Riksdagen hade ingen erinran häremot (FÖU: 25. rskr. 325).

För närvarande är ett tiotal statliga myndigheter skyldiga att upphandla tyger från buffertlagret. Lagret utgörs av bomulls- och ylleväv och har ett värde som i inköpspris (inkl. likvida medel) uppgår till ca 85 milj. kr. Under senare år har den årliga omsättningen av lagret uppgått till ca 25 milj. kr.

ÖCB har i skrivelse den 17juni 1986 anmält att de ursprungligen avsedda fördelarna med buffertlagersystemet bl.a. minskning av antal tygkvali- teter. ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna. har urholkats. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de höga kostnader och de allmän- na svårighetcr att åstadkomma en effektiv hantering som sammanhänger med systemet hemställer ÖCB bl.a. att buffenlagersystemet avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1987 och ersätts med ett ökat utnyttjande av ÖCB:s övriga åtgärdssystem. Medel från utförsäljningen av lagret föreslås få användas för åtgärder inom beklädnadsområdet.

ÖCB:s förslag har remissbehandlats. Svensk industriförening och Tex- tilrådet/Konfektionsindustriföreningen förordar att buffertlagersystemet bibehålls medan Beklädnadsarbetarnas förbund anser att lagringssystemet bör ersättas med en ordning där myndigheternas upphandling under ÖCB:s ledning sker direkt hos de svenska tillverkarna. Remissinstanserna har i övrigt ingen erinran mot att buffertlagret säljs.

Enligt min mening är beredskapseffekten av buffertlagersystemet liten i förhållande till de kostnader av olika slag som är förknippade med syste- met. Jag föreslär därför att vissa statliga myndigheters skyldighet att upphandla uniformstygcr hos ÖCB upphör sedan nuvarande buffertlager köpts av dessa myndigheter. Inkomsterna från utförsäljningen till de berör- 118

da myndigheterna bör få användas för beredskapsåtgärder inom funktio- nen Övrig varuförsörjning.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 beräkna att 41.2 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder. främst inom den grundtextila industrin.

Kemiska produkter m. m.

Mina förslag i det föregående till grunder för planeringen överensstämmer när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkning av beredskapslagringsbehovet i fråga om kemiska produkter. En mer omfat- tande utrikeshandel bör dock förutsättas än vad som tidigare legat till grund för planeringen.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets plancn'ng gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl.a. kemiska produkter säljs ut.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndi- ganderam för beredskapslån om 25 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna att 68,2 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Metaller och verkstaa'sprodukter m. m.

Mina förslag i det föregående till grunder för planeringen överensstämmer när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkningsbe- hovet i fråga om metaller. En mer omfattande utrikeshandel bör dock förutsättas än vad som tidigare legat till grund för planeringen.

En särskilt viktig fråga inom metall- och verkstadsområdet är möjlighe- terna att under kriser upprätthålla en godtagbar tillförsel av elektroniska komponenter. Det fredstida importberoendet på detta område är mycket stort och importen kan utsättas för störningar redan i ett tidigt skede av en internationell konflikt. Bl. a. med hänsyn till den snabba tekniska utveck- lingen på detta område är det svårt att tillämpa traditionella metoder som t. ex. lagring.

Importen av elektroniska komponenter kan befaras minska snabbt i en internationell kris, vilket torde få allvarliga konsekvenser för industrin och samhället i övrigt. I likhet med försvarskommittén finner jag det därför synnerligen angeläget att de försörjningsmässiga problemen i fråga om elektroniska komponenter närmare klarläggs. Detta gäller både storleken av det kristida tillförselbehovet och metoderna för hur behovet skall kunna tillgodoses. Det ankommer på ÖCB att utreda och vid behov lämna förslag till regeringen i denna fråga.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter föreslagit att fredskrislagret av bl.a. metaller säljs ut.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndi- ganderam för beredskapslån om 12 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna att 24,8 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Il9

6.4.3.10 Övriga viktiga samhällsfunklioncr Domstolsväsendc m. m.

Verksamheten inom funktionen bygger på förutsättningen att rättsväsen- det skall fungera efter samma grundprinciperi krig som i fred.

Domstolsverket är ansvarig myndighet för funktionen m.m. med ansvar att samordna beredskapsförberedelserna inom funktionen, vilken inklude- rar domstolsväsende. statlig advokatverksamhet och rättshjälpsfrågor. Rättsväsendet måste även i krig fungera i enlighet med de krav som ställs i en rättsstat. Funktionen omfattar den dömande verksamhet som utövas vid allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Funktionen omfattar också sådan verksamhet som har stark anknytning till domstolarnas verk- samhet.

Den samordning som krävs inom funktionen avser de administrativa förutsättningarna för den verksamhet som avses bedrivas i krig. däremot inte innehållet i verksamheten dvs. rättstillämpningen.

Ordning och säkerhet m. m.

Funktionen omfattar verksamhet som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt brottsbekämpning och brottsutredning. Funk- tionen omfattar även. av administrativa skäl. handläggning av utlännings- frågor utom flyktingverksamhet. Till funktionen hör åklagarmyndigheter- nas verksamhet. Funktionsansvarig myndighet på central nivå är rikspolisstyrelsen. Efter samråd med mig föreslår chefen för justitiedepartementet senare denna dag att 188,3 milj. kr. anvisas för polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet (bilaga 2).

Kriminalvård

Funktionen omfattar i krig straffverkställighet för personer som dömts till fängelsestraff.

Kriminalvårdsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen. Huvudmannaskapet för de allmänna häktena med undantag för Hall överförs i krig från kriminalvården till polisväsendet. Kriminalvårdsverket svarar för all verksamhet inom funktionen. I krig består kriminalvårdsver- ket av en central enhet. kriminalvårdsstyrelsen. och ett antal slutna anstal- ter som är direkt underställda den centrala enheten. Till dessa anstalter överförs de intagna som skall kvarhållas i krig.

Utrikeshandel

Funktionen omfattar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som under kriser och i krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning. Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskaps- åtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering- cn att ses över och hållas äjour med verksamhetens utveckling i övrigt.

Jag finner. efter samråd med statsrådet Gradin. att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksam- heten. I det följande kommer jag att för funktionen Utrikeshandel beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

Statsrådet Gradin kommer senare denna dag ta upp vissa ytterligare frågor inom funktionen (bil. 3).

Socialförsäkring rn. m.

Funktionen omfattar administrationen av socialförsäkringssystemet. utbe- talning av dagpenning till värnpliktiga rn. fl.. arbetslöshetsförsäkring samt försäkringsdomstolarnas verksamhet.

Riksförsäkringsverket är ansvarig myndighet för funktionen. Bered- skapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggandc karaktär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering- en att inriktas på att fredstida socialförsäkringsförmåner anpassade efter rådande förhållanden — i huvudsak skall bibehållas även under beredskap och krig.

1 det följande kommerjag att efter samråd med chefen för socialdeparte- mentet undcr anslaget G 2. Civil ledning och samordning beräkna vissa medel i enlighet med förslaget i programplanen.

Postbefordran

Funktionen omfattar befordran av brev och paket m. m. I krig organiseras dessutom fältpost- och kurirpostverksamhet.

Postverket är ansvarig myndighet för funktionen. Enligt programplanen skall särskild uppmärksamhet ägnas åt totalför- svarsutbildning och totalförsvarsinformation samt underhåll av installatio- ner. Jag ftnner att de föreslagna åtgärderna ger utrymme för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet att beräkna vissa medel under anslaget G2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Betalningxväsmde m. m.

Funktionen omfattar penningmedelsförsörjning och bctalningsförmedling under krig.

Beträffande penningmedclsförsörjningen är målsättningen att brist på sedlar och mynt inte skall uppstå i någon del av landet. Betalningsförmcd- lingen syftar till att ge statliga och kommunala myndigheter, krigsviktiga företag m. fl. möjlighet att även under krigsförhållanden sköta betalningar utan användning av kontanta medel.

Statsrådet Johansson kommer senare i vår att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till ny riksbankslag. vari

bl.a. kommer att föreslås att riksbanken blir funktionsansvarig myndighet för funktionen Betalningsväsende.

l krig har riksbanken. bankinspektionen och postverket. framför allt postgirot. uppgifter inom funktionen. Inom den privata sektorn upprätthål- lcr vissa banker verksamhet i egenskap av krigsviktiga företag. Riksban- ken har här säväl vad gäller de fredstida beredskapsförberedelserna som verksamheten i krig en samordnande roll inom funktionen.

Postverket svarar genom postgirot och postkontoren för betalningsför- medlingen under krig. Verket har också vissa uppgifter inom penningme- delsförsörjningen.

Efter samråd med statsrådet Johansson finner jag att de åtgärder som föreslås i överstyrelsens för civil beredskap programplan ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att för funktionen Betalningsväsende m.m. beräkna vissa medel under anslaget GZ. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i program- planen.

Försäkringar utom Socialförsäkring m. m.

Funktionen omfattar annan försäkringsverksamhet än socialförsäkringar samt ersättning till befolkningen för krigsskador.

Försäkringsinspektionen är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggande ka- raktär vid försäkringsinspektionen. statens krigsförsäkringsnämnd och sta- tens krigsskadenämnd samt verksamheten vid de 75 största försäkrings- företagen och vissa särskilt uppsatta beredskapsorgan.

Enligt programplanen kommer beredskapsplanläggningcn att inriktas på löpande samordnings- och övervakningsuppgiftcr med speciell fokusering på datorberoendet.

Efter samråd med chefen för fmansdepartcmentet finner jag att de åtgär- der som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att för funktionen Försäkringar utom Socialförsäkring m. m. beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Skatta- och uppbördsväscnde

Funktionen omfattar beskattning samt upphörd av skatter. tullar och av- gifter.

Riksskatteverket är ansvarig myndighet för funktionen. På central nivå har riksskatteverket och generaltullstyrelsen uppgifter inom funktionen.

Prisreglering

Funktionen omfattar prisövervaknings- och prisregleringsåtgärder inom näringsliv och handel (ej bank och försäkringväsendc). Statens pris- och kartellnämnd är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggandc karak- tär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering- en att fortsätta och hållas aktuell. .

Jag finner. efter samråd med statsrådet Johansson. att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksam— heten. I det följande kommer jag att beräkna vissa medel under anslaget GZ. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i program- planen.

Sko/väsande

Funktionen omfattar den undervisning som i krig avses bedrivas inom ramen för det allmänna skolväsendet.

Skolöverstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen. Verksamheten inom funktionen inriktas mot att säkerställa att skolans verksamhet i första hand den obligatoriska — skall kunna upprätthållas så långt möjligt i krigssituationer och att arbetsmarknadsutbildningens behov av resurser i krig beaktas.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att ta upp vissa frågor inom funktionen. (bil. 7).

Arbetskraft

Funktionen omfattar frågor om totalförsvarets försörjning med civil ar- betskraft samt frivillig försvarsverksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen. Bcredskapsåtgärderna omfattar handlingsberedskap. arbetskraftsplan- läggning. arbetarskydd. frågor rörande arbetsmarknadstvister samt frivillig försvarsverksamhet.

Åtgärderna inom arbetskraftsfunktionen avses inriktas på att bl. a. fort- löpande planlägga och förbättra arbetskraftstillgängen inom prioriterade sektorer samt att utveckla metodiken för personalplanläggningen.

Frågor rörande totalförsvarets personal och personalförsörjning har jag tidigare behandlat vid min genomgång av totalförsvarets personalförsörj- ning och personalfrägorna under det militära försvarets fortsatta utveck- ling. Dessa frägor behandlas även i avsnitt rörande vissa enskilda funktio- ner.

Efter samråd med mig kommer chefen för arbetsmarknadsdepartemen- tet senare denna dag att föreslå att 9 milj. kr. anvisas för den frivilliga försvarsverksamheten och 1 milj. kr. för kostnader vid personalplanlägg- ning m.m. inom funktionen (bil. 9).

Flyktingverksamhet

Funktionen omfattar ansvar för mottagande och omhändertagande av flyk- tingar under kriser och i krig. Statens invandrarverk är ansvarig myndighet för funktionen.

Regeringen har genom beslut den 3 april 1986 uppdragit åt statens invandrarverk att utreda och lämna förslag rörande den framtida utform- ningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig.

Statsrådet G. Andersson kommer senare denna dag att ta upp vissa frågor inom funktionen (bil. 9).

Landskapsi/t/imnutian

Funktionens verksamhet syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av kartor. flygbilder samt geodetiska och fotogrammetriska data. Vidare upp— rätthålls i krig viss fastighetsregistrering samt delar av fastighetsbildnings- och mätningsverksamheten. Funktionen omfattar också säkerhetsskydd dvs. sekretessgranskning av kartor och flygbilder.

Lantmäteriverket är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskapsåtgärderna består av planläggning, utbildning. säkerhetss- kydd samt ledning och tillsyn över krigstryckningsorganisationen.

Efter samråd med mig kommer chefen för bostadsdepartementet senare denna dag att föreslå att medel för försvarsberedskapen inom lantmäteriet anslås under elfte huvudtitelns anslag D4. Försvarsberedskap (bil. 10).

K yrklig beredskap

Funktionen omfattar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens beredskapsförberedelser.

Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig myndighet för funktionen. För svenska kyrkans verksamhet svarar både statliga och kyrkokom- munala myndigheter. Svenska kyrkans uppgifter i krig överensstämmer i stort med fredsuppgifterna.

För den del av svenska kyrkans verksamhet som bedrivs av statliga myndigheter gäller förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m. m. För de kyrkliga kommunerna gäller lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap. Inom varje stift åligger det domkapitlet att följa tillämp— ningen av lagen. 1 samordningsfrågor skall domkapitlet samråda med läns- styrelsen.

Lagen om kyrklig beredskap-gäller inte för de fria trossamfunden som dock genomför vissa beredskapsförberedelser på frivillig väg. Detta arbete utgår bl.a. från en rekommendation av Svenska ekumeniska nämnden enligt vilken trossamfunden skall samverka i krig.

Under programplaneperioden avses särskild uppmärksamhet ägnas åt folkbokföringen i krig. Frågan om det framtida huvudmannaskapet för folkbokföringen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. I fråga om begravningsväsendet föreslås att en med försvarsmakten och kommu- nerna samordnad planläggning av krigsgravtjänsten genomförs.

1 det följande kommer jag att under anslaget GZ. Civil ledning och samordning för funktionen Kyrklig beredskap beräkna vissa medel i enlig- het med förslaget i programplanen.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.

6.5. Ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del 6.5.1 F inansieringsprinciper för den civila delen av totalförsvaret

De principer som nu gäller för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret är inte enhetliga. Den bristande enhet- ligheten avscr finansieringen av såväl investeringar som administrativa kostnader och driftkostnader.

Mot denna bakgrund uppdrog 1984 års försvarskommitte' ijanuari 1986 åt generaldirektören Gunnar Petri att utforma förslag till finansieringsprin- ciper.

Petri lämnade i september 1986 en rapport med förslag till finansierings- principer. Innebörden i förslaget är i stort följande.

De beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar bör i normalfallet genomföras och bekostas av det organ -— myndighet. affärsverk. kommun. landsting. företag etc. som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen mot sådana fredstida störningar bör därför vara begränsat till situationer mot vilka den verksamhetsansva- rige saknar reella möjligheter att skydda sig. och där det är ett samhällsin- tresse att verksamheten kan fullföljas.

Kostnadsansvaret vad gäller beredskapen mot kriser och krig bör delas mellan staten och den som har ansvar för den aktuella verksamheten i fred. Vem som i det enskilda fallet skall ansvara för kostnaden bör bli beroende av vilken slag av åtgärd som är aktuell.

Sålunda bör den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig själv svara för de administrativa kostnaderna. dvs. kostnaderna för planerings-. utbildnings- och övningsverksamhet. Dessa kostnader är van- ligen låga.

Kostnaderna för beredskapsinvesteringar är ofta höga och drabbar olika delar av totalförsvaret olika hårt. Huvudregeln bör på detta område vara att staten ansvarar för kostnaderna. Undantag bör dock helt eller delvis göras t. ex. om bcredskapsinvesteringar medför väsentlig nytta för veder- börande organ i den fredstida verksamheten.

När det gäller drift och underhållskostnader är det svårt att generellt lägga finansieringsansvaret på någon viss part. Förutsättningarna är alltför varierande för att detta skall vara möjligt. Förhållandena bör därför bedö- mas från fall till fall. Även på detta område bör frågan om fredsnyttan av en investering ha betydelse för kostnadsfördelningen.

Jag ansluter mig. liksom 1984 års försvarskommitté, i allt väsentligt till Gunnar Petris förslag för finansieringsprinciper inom den civila delen av totalförsvaret. Staten bör tills vidare svara för finansieringen av kommu- nernas administrativa kostnader. Bl.a. av hänsyn till statens järnvägars konkurrensutsatta situation bör en bedömning från allmänna utgångspunk- ter göras vilket leder till slutsatsen att statens järnvägars beredskapsåt— gärder liksom hittills bör finaniseras av staten via anslag. Även luftfarts- verkets beredskapsåtgärder bör anslagsfmansieras medan sådana åtgärder vid övriga affärsdrivande verk bör finansieras med driftmedel.

Jag anser. liksom kommittén. att sjukvårdshuvudmännen i fortsättning- en bör svara för kostnaderna för den fredsmässiga hälso- och sjukvården

'_Il

under ett förkrigsskede och under neutralitet elleri krig. Detta är naturligt med hänsyn till att det här är fråga om en fortsättning av en normal fredstida verksamhet. Chefen för socialdepartementet återkommer i denna fråga.

6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har lämnat förslag om konstruk- tion av ekonomisk ram och priskompensationssystetn för totalförsvarets civila del.

Förslaget innebär att statsmakterna i femåriga försvarsbeslut tar ställ- ning till en femårig planeringsram för utgifter som skall betalas över sär- skilda beredskapsanslag. Ramen föreslås omfatta investeringsutgifter för beredskapsåtgärder som finansieras över statsbudgeten. utgifter för drift och underhåll av sådana investeringar samt utgifter för administration vid civila myndigheter som har beredskapsplanering som huvuduppgift. dvs. överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk. styrelsen för psykologiskt försvar och civilbefälhavarkanslierna. Kapitalkostnaderna föreslås inte ingå i ramen.

ÖCB föreslår att ramen anges i fast prisläge och att den årligen räknas upp med ett index som baseras på en kombination av konsumentpris- och löneutvecklingsindex.

1984 års försvarskommitte' har i huvudsak ingen invändning mot ÖCB:s förslag till ramkonstruktion. Jag anser dock att storleken av driftkostna- derna för den statliga oljelagringen för närvarande är svår att bedöma och att dessa därför tills vidare inte bör ingå i ramen.

När det gäller systemet för prisuppräkning bör enligt kommitténs me- ning tillämpas det system med uppräkning till beräknat genomförandepris- läge som tillämpas för civila statliga myndigheter och vars innebörd redo- visats i den av en särskild arbetsgrupp utarbetade rapporten "Priskompen- sation för det militära försvaret och de civila delarna av totalförsvaret”. ÖCB bör årligen lämna förslag till fördelning av planeringsramen efter samråd med berörda myndigheter. Jag delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Enligt min mening bör indexuppräkning av planeringsramen ske årligen och tilldelning av kompensationsmedel ske anslagsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma det föreslagna prisreglerings— systemet.

Mot bakgrund av osäkerheten i prognosen för behovet av betalningsme- del för skyddsrumsproduktionen under anslaget H 3. Skyddsrum. förordar jag att det med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 minskat med det faktiska utfallet för budgetåret får föras över till budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under tionde huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för civilförsvarsverksamheten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att

sådana medel under budgetåret l987/88 får disponeras utöver ramen till ett belopp av 5 milj. kr. '

Vid 1985/86 års riksmöte (prop. l985/86: lOtl bil. (>. FöU 8. rskr. 182) har riksdagen bemyndigat regeringen att justera de beställningsbemyndigan- den som har lämnats med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisin- dex. Motsvarande bemyndigande bör begäras för budgetåret l987/88.

För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1985/86 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramarna och av lämnade beställningsbe- myndiganden. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarandejus- tering av ramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs för anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 och bör därför begäras.

Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att under innevarande budgetår överskrida ramarna samt lämnade beställ- ningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft. dvs. vid krigsfara eller i krig. Ett motsvarande bemyndigande be- hövs för budgetåret 1987/88. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del samt lämnade beställningsbemyndiganden. om det behövs av beredskapsskäl.

Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret l987/88 anmäls i dag av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag. För budgetåret l987/88 beräknas sålunda ett totalt medelsbehov över statsbudgeten på ca 3 097 milj. kr. för verksam- heten inom totalförvarets civila del. För räntekostnader och övriga kapital- kostnader för beredskapslagringen beräknas ca 1010 milj. kr. Anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen för totalförsvarets civila del beräknas till l59l.8 milj. kr. Under försvarsdepartementets huvudtitel beräknas 1563,2 milj. kr.

Utöver här redovisade anslag bekostas viss verksamhet av de affärsdri- vande verken och näringslivet.

Anslag budgetåret 1987/88 ( ] 000-tal kr.)

Departe- Anslagsruhrik Budgeterat Kapital- Övriga 'l'otalt ment. inom planev kostnader" kostnader Littera ringsramen Ju B 2. Polisverksamheten rörande brott mot ri- kets säkerhet m. m. 188 301 188 301 l-"ö G l. ()verstyrelsen för civil beredskap: För- valtningskostnader 40 800 40 800 (i 2. Civil ledning och samordning 53300 53 300 G 3. Civilbefälhavarna 21 300 21 300 G 4. Signalskydd 4050 4 050 G 5. Vissa skyddsrumsanläggningar 8 850 8850 G 6. Vissa teleanordningar 2850 2850 H l. Befolkningsskydd och räddningstjänst 546600 546600 H 2. Anläggningar för fredsorganisationen 33 600 14 400 48 000 H 3. Skyddsrum 476700 476700 H 4. ldentitetshrickor 884 884 1 1. Styrelsen för psykologiskt försvar 7 600 7 600 J 1, Drift av beredskapslager 37136 226 864 264000 J 2. Beredskapslagring och industriella åtgär- der 88 230 88 230 J 3. Täckandc av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. ] 1 S E 1. Socialstyrelsen (_del) 6220 6220 E 13. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet 4070 4070 E 20. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig 62 200 62 200 E 21 . Driftkostnader för beredskapslagring . m. m. 57 600 57 600 K B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter 37000 37 000 D 3. Försvarsinvesteringar vid statensjärnvä- gar 28 000 28 000 E 1. Sjöfartsverket: Ersättning till sjöfartsver— ket för vissa tjänster (del) 1500 1 500 F 1. Beredskap för civil luftfart 17100 17 100 H ]. Transportrådet (del) 10075 10075 Jo B 1. Lantbruksstyrelsen (del) 117' 117 B 2. Lantbruksnämnderna (dell 125] 125 C 1. Statensjordbruksnämnd (del) 2412 2412 C 4. lnköp av livsmedel m.m. för beredskaps- lagring 12 700 12 700 C 5. Kostnader för beredskapslagring av livs- medel m.m. 16 300 145 200 161 500 F 1. Statens livsmedelsverk (del) 150 150 F 13. Bidrag till djurens hälso- och sjukvård (del) 90 90 A B 1. Arbetsmarknadsverket (del) 1000 17325 18325 B 7. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisa— tioner 9 000 9 000 Bo D 4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap 3 160 3 160 MEC 16. Drift av beredskapslager 614 999 68 731 683 730 C 17. Beredskapslagring och industriella åtgär- der 8 200 100 900 109 100 C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja. motorbensin. m.m. ] 1 C 19. Atgärder inom delfunktioncn Elkraft ] 1 300 l 1 300 C 20.01jekrisnämnden 10 10 E 1. Statens energiverk (del) 3 100 3 100 C E 1. Länsstyrelserna m.m. (del) 107870 107 870 Summa 1591 775 987 063 518 483 3 097 321

' Beräknat belopp

6.6. Hemställan Prop. 1986/87:95

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av total- försvarets civila del och fredsräddningstjänsten som jag angett i det föregående.

2. fastställa planeringsramen för totalförsvarets civila del för peri- oden 1987/88—1991/92 till 7823 milj. kr. i enlighet med vadjag anfört i det föregående,

3. fastställa att anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 förs upp med sammanlagt 159l,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

4. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88 justera läm- nade beställningsbemyndigande med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex.

5. bemyndiga regeringen att medge att det med hänsyn till pris- utvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 under anslaget H 3. Skyddsrum minskat med det faktiska utfallet för budgetåret förs över till samma anslag budget- året 1987/88,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridande av anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det be- hövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

7. godkänna vad jag har anfört om fredskrislagring av tekovaror, kemiska produkter och metaller samt om buffertlagring av uniforms- tyger m. m.,

8. godkänna vad jag har anfört om planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörjningsberedskapen på teko- och skoområ- dena.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av

9. vadjag anfört om SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig, 10. vadjag i övrigt anfört om ekonomiska resurser för totalförsva- rets civila del.

Jag kommer i det följande att redovisa de beräknade medelsbehoven under varje anslag.

9 Riksdagen 1986/87 . 1 Juni/. Nr 95

] direktiven till 1984 års försvarskommitté ålades kommittén att särskilt överväga ambitionsnivån vad avser framtida tillgång till inhemsk kapacitet för forskning. utveckling och industriell produktion för totalförsvarets räkning. I direktiven framhölls betydelsen av en egen försvarsindustriell förmåga, men att det på grund av kostnadsutvecklingen och den försvars- ekonomiska inriktningen är av stor vikt att noggrant prioritera de kompe- tenser och produktionsresurser som på sikt skall upprätthållas inom landet i syfte att förse försvarsmakten med materiel.

Kommitténs betänkande och den omfattande rapport rörande utveck- ling. produktion och vidmakthållande av materiel för försvarsmakten som kommitténs särskilda arbetsgrupp för dessa frågor har redovisat. har ut- gjort det viktigaste underlaget för mina överväganden.

Sammanhangen mellan säkerhetspolitiken och den svenska industrins utveckling har dessutom behandlats 1 en studie genomförd gemensamt av Ingenjörs- och Krigsvetenskapsakademierna.

7.2. Överväganden

Det är av stor vikt att det svenska försvaret kan utformas med egna värderingar och eget kunnande som grund. Försvarsforskningen skall i linje härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera och analysera sådana förändringar i vår omvärld som har betydelse för våra försvarsansträngningar. Försvarsforskningen skall vidare med hänsyn till vad jag tidigare har sagt, lämna underlag för erforderlig förändring inom totalförsvaret. Sveriges alliansfria politik gör att vi måste sätta målen högt i dessa hänseenden och innebär att den svenska försvarsforskningen måste ha hög kvalitet.

För att kunna vidmakthålla en god förmåga i dessa hänseenden har Sverige valt att driva ett för totalförsvaret gemensamt program för för- svarsforskning. Försvarets forskningsanstalt (FOA), som är programan- svarig och den huvudsakliga producenten av gemensam försvarsforskning. täcker ett stort antal forskningsområden för totalförsvaret. FOA samver- kar också med universitet. högskolor och industri-och har goda internatio- nella kontakter. Vid sidan av FOA genomförs gemensam försvarsforsk- ning vid försvarets materielverk. fortifikationsförvaltningen. högskolor samt vid industrin. Försvarsteknisk forskning sker också vid flygtekniska försöksanstalten. Den största delen av den materielinriktade forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivas emellertid inom försvarsindustrin.

FOA har i samverkan med totalförsvarets myndigheter redovisat sina förslag till inriktning och nivå för den gemensamma försvarsforskningens långsiktiga utveckling. De olika totalförsvarsmyndigheterna har också re- dovisat sina anspråk på forskningen i samband med planeringen i övrigt.

Förslagen innebär bl.a. en kraftfullare prioritering av forskningen inom

områden där den tekniskt—vetenskapliga utvecklingen går snabbt och/eller är av vital betydelse för totalförsvaret. Exempel på sådana områden är informationsteknologin samt bioteknik och kemi. Därutöver innebär för- slaget en viss förstärkning av forskning med särskild betydelse för de civila delarna av totalförsvaret. Förslaget innebär också att de systemorientera- de insatserna förstärks med främsta syfte att sätta in tekniska möjligheter i ett systemsammanhang.

För att inrymma dessa ökade forskningsinsatser inom prioriterade områ- den erfordras reduktioner av andra delar av det försvarsgemensamma forskningsprogrammet, bl.a. avseende lägre prioriterad militärteknik och vissa övergripande studier. Ytterligare rationaliseringar. översyn av vissa återkommande uppdrag och temporära omfördelningar till koncentrations- områden är också, enligt min mening. nödvändiga åtgärder. Vidare efter- strävar FOA att öka den intäktsfmansierade verksamheten. Ökade insatser för att förnya kompetensen i forskningsorganisationen och för att leda verksamheten är också viktiga för genomförandet.

Jag delar kommitténs uppfattning att den föreslagna inriktningen av den försvarsgemensamma forskningsverksamheten i allt väsentligt är lämplig. lnriktningen bör kunna säkerställa en fortsatt god forskningskompetens även vid en något minskad resurstilldelning till det försvarsgemensamma forskningsprogrammet. En förstärkning av den informationsteknologiska forskningen bör ske i anslutning till ett för landet gemensamt informations- teknologiskt program.

Kommittén understryker. vilket jag också tidigare i dag framhållit, bety- delsen av forskning som tidigt gör det möjligt att upptäcka sådana föränd- ringar inom teknik och vetenskap som är betydelsefulla för totalförsvaret. Ett sådant område är studier av den tekniska utvecklingens strategiska konsekvenser. Betydelsen av forskning om ubåtsskydd och ABC-skydd har tidigare betonats.

För de militärtekniska tillämpningarna bör erforderlig kompetens efter- strävas inom de viktigaste delarna av följande områden:

underrättelse-, lednings- och sambandssystem, — kvalificerade vapensystem, — styrd ammunition samt land- och sjöminor,

telekrigföring och — undervattensteknologi med försvarstillämpning.

Det ökade forskningsbehovet som rör problem under kriser och i krig för den civila delen av totalförsvaret bör i huvudsak tillgodoses. Kompetens- uppbyggnad vad gäller beredskapshänsyn i planering och samhällsutveck- ling bör stödjas genom forskningsinsatser. Genom den nu föreslagna inrikt- ningen kommer enligt min mening en viktig förstärkning kunna ske under de närmaste åren.

Forskningsstödet bör i ökad omfattning genomföras som samlade. sy- stemorienterade insatser inom de områden som bedöms som väsentliga för totalförsvarets verksamhet. Speciellt värdefulla är tvärvetenskapliga pro- jekt kring viktiga och aktuella problem. såsom redan pågår beträffande ubåtsskydd och samhällets funktioner i kris och krig. Sådana projekt kräver ett väl fungerande samarbete mellan FOA och de ansvariga myndig-

heterna inom totalförsvaret. De innebär också att myndigheterna förbätt- rar sin förmåga att formulera problemen samt att forskarna ökar sitt engagemang och sin förståelse i viktiga försvarsproblem. Forskningsor- ganisationen bör emellertid också öka sin förmåga att ge råd och snabba svar på frågor i anslutning till de ständigt pågående förändringarna av vårt försvar.

[ likhet med kommittén bedömer jag att goda kontakter med bl.a. universitet. högskolor och näringsliv är väsentliga för försvarsforskning— ens kvalitet och för möjligheterna att utnyttja grundforskning m.m. samt för rekrytering av forskare. Som ett led i en sådan utveckling kan ett ökat samarbete mellan FOA och universitetet i Linköping avseende informa- tionsteknologi samt samarbetet mellan FOA och universitetet i Umeå avseende miljövetenskap och bioteknik vara exempel. Ett annat exempel är flygtekniska försöksanstaltens ökade engagemang i den civilt inriktade flygtekniska och aerodynamiska forskningen. Försvarsforskningens kom- petens bör härvid ses som en del av landets potential för teknik och vetenskap. Samarbetet bör därvid ses i ett vidare och mera långsiktigt perspektiv än enbart lösande av enskilda forskningsuppgifter.

Det är ett säkerhetspolitiskt intresse att FOA kan stödja Sveriges age— rande i frågor som gäller europeisk säkerhet, rustningskontroll och ned- rustning.

Jag understryker behovet av en breddad och intensifierad säkerhetspoli- tisk forskning inom landet.

Kommittén konstaterar att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk tillgång. Den bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig. fast och konsekvent alliansfri utrikespolitik och att värna vårt land. Oavsett den grad i vilken vi själva tillverkar eller väljer att importera vår försvarsmateriel måste vi under kriser och i krig självstän- digt kunna vidmakthålla materielen vilket förutsätter en inhemsk förmåga redan i fredstid. En inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en förut- sättning för att tillgodose dessa krav.

Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse försvarsmakten med materiel som är anpassad till de speciella behov och förutsättningar som vårt värnpliktssystem. vår försvarsplanering och vår geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga kostnader välja en egen försvarsprofrl som ökar effekten av vårt försvar och minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken utvecklar för att använda mot varandra. För viss materiel är därtill kraven på sekretess så höga att anskaffning i utlandet är omöjlig eller olämplig. En svensk utveck- ling och produktion är i sådana fall det enda möjliga alternativet. Härtill kommer att försvarsindustrin ger möjlighet till krigsproduktion. Jag delar kommitténs uppfattning om värdet och behovet av inhemsk försvarsindu- striell förmåga.

Kommittén konstaterar vidare att export under rådande förutsättningar

är nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindu- strins kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga.

Industrin har under lång tid kunnat utveckla och tillverka en övervä- gande del av den försvarsmateriel vi behövt. Försvarsindustrin har dock liksom övrig industri allt starkare behov av ett samarbete med utländsk industri. Inköp utifrån av tekniskt kunnande. komponenter och delsystem väntas i framtiden öka i omfattning. Detsamma gäller. i viss utsträckning. samutveckling mellan svensk och utländsk industri. Som alternativ till import bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara och befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas.

En hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindu- strin är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk industri.

Samarbetctsprojektens lämplighet från utrikes- och försvarSpolitisk syn— punkt prövas av statsmakterna. En självklar förutsättning är att samarbets- projektens villkor inte begränsar möjligheterna att föra vår neutralitetspoli- tik. Stabiliteten i samarbetspartners åtaganden gentemot oss är av vikt. Vi får samtidigt vara beredda på att de länder vi samarbetar med på motsva- rande sätt förutsätter att vi inte ställer krav som begränsar deras utrikespo- litiska handlingsfrihet.

Det är angeläget att vårt utlandssamarbete i försvarsmaterielfrågor för- delas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan undvikas. En spridning av det samlade utlandssamarbetet och försvarsmaterielim- porten ökar vår handlingsfrihet om de ekonomiska. tekniska eller politiska förutsättningarna för verksamheten skulle förändras.

Det bör vidare påpekas att utveckling och tillverkning av försvarsmate- riel, oavsett om det sker inom landet eller i samverkan med andra länder, tillför Sverige ett brett tekniskt kunnande. Försvarsindustrin bidrar där- med inom viktiga områden, inte minst inom högteknologiområdet, till det svenska näringslivets utveckling. En inhemsk försvarsindustriell verksam-' het ger även i övrigt landet samhällsekonomiska fördelar. Jag delar kom- mitténs uppfattning om betydelsen av en svensk försvarsindustri samt kommitténs syn på dess framtida förutsättningar.

Vissa konsekvenser av kommitténs och min syn på försvarsindustrin och dess betydelse utvecklas i det följande.

Kommittén konstaterar att dess förslag beträffande försvarsindustrin med nödvändighet måste vara av annan karaktär än förslagen beträffande försvarsmakten och andra delar av totalförsvaret. Försvarsindustrins ut- veckling utgör en del av det allmänna näringslivets utveckling, varför industriföretagen har ett självständigt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att försvarsindustriföretagen i flertalet fall är starkt bero- ende av statsmakternas ställningstaganden. Praktiskt taget all väsentlig materiel för försvaret utvecklas i nära samarbete stat—företag samtidigt som exporten av krigsmateriel är underkastad starka restriktioner. Därtill kommer att ett antal försvarsindustriföretag ägs av svenska staten. Sam- mantaget innebär detta att statsmakterna och myndigheterna bör ha en god insyn i och möjlighet att påverka företagen inte minst för att därigenom

Säkerställa en tillräcklig grad av affärsmässighet i kontakterna mellan staten och företagen.

Kommittén anser att den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla utveckling och tillverkning av kvalificerad för- svarsmateriel som för närvarande finns inom landet så långt möjligt bör bevaras. Kommittén har i sina överväganden inte funnit något betydande materielområde där det med utgångspunkt från försvarets långsiktiga be- hov finns onödig industriell kompetens. Däremot finns ett flertal områden där den svenska försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till för- svarsmaktens behov av materiel och till rimliga exportantaganden. Ut- gångspunkten för denna bedömning är den militärtekniska utvecklingen, industrins situation och kommitténs förslag till inriktning och ekonomisk nivå för försvarsmakten. Jag delar kommitténs uppfattning, men vill samti- digt understryka att rimliga regionalpolitiska hänsyn måste tas vid en sådan anpassning.

Försvarsindustrin. liksom annan tekniskt framstående industri. är bero- ende av ett internationellt teknologiutbyte. Utveckling av modern materiel till det svenska försvaret utgör grunden för en fortsatt hög tekniknivå vid svensk försvarsindustri. Genom sådan utveckling förnyas också industrins tekniska kompetens på viktiga områden. Vi kan dock inte räkna med att i framtiden på egen hand vara tekniskt avancerade på lika många områden som hittills. Liksom annan svensk utvecklande industri behöver försvars- industrin på olika sätt delta i det internationella tckniksamarbetet. Kom- mittén anser att detta kräver målmedvetna åtgärder från såväl statens som industrins sida. Åtgärder av mer generell karaktär är enligt min mening satsningar på nationella samverkansprogram inom t. ex. informationstek- nologin. materialtekniken och havstekniken. Genom sådana åtgärder kan näringslivet bli mer kompetent att bl.a medverka i det ökande europeiska teknologisamarbetet. I likhet med kommittén bedömerjag att formerna för ett sådant samarbete liksom även formerna för ett ökat samarbete mellan statsmakterna och industrin i teknologiska frågor bör prövas av regering- en.

1 det följande avserjag att utveckla min syn på vissa materielområden. inom stridsfordonsområder innebär nuvarande planering att kompeten- sen är säkerställd åtminstone fram till nästföljande försvarsbeslut. Områ- dets vidare utveckling sammanhänger dock med arméstridskrafternas in- riktning på l990-talet. Försvarsmaktens behov på längre sikt av denna kompetens och kapacitet kan därför enligt min uppfattning klarläggas först i samband med 1992 års försvarsbeslut. Den nuvarande svenska industri- kompetensen är fördelad mellan två olika företag men dessa har inom sig specialiserat sig på olika delar av verksamheten.

Svensk varvsindustri har trots betydande strukturförändringar kunnat behålla kompetensen att konstruera och bygga såväl övervattensfartyg som ubåtar. Kompetensen är i dag fördelad främst mellan två olika företag inom ramen för det statligt ägda Svenska Varv. Båda företagen är starkt beroende av svenska försvarsbeställningar för sin verksamhet. Kommittén anser att förmågan till utveckling och produktion av örlogsfartyg om möj- ligt bör behållas inom landet. Den i det föregående redovisade inriktningen

avseende ubåtar innebär att den prioriterade ubåtskompetensen säker- ställs. Kommittén konstaterar dock att det svenska försvarets samlade behov av varvskapacitet blir lägre under den närmaste perioden än vad som nu är fallet. Mot denna bakgrund krävs att den totala kapaciteten för nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg anpassas till aktuella förhållan- den. Jag delar i stort kommitténs uppfattning om varvsindustrin.

De svenska flygindustriernu har som resultat av bl. a. riksdagsbeslut om JAS 39-systemet nu ökat andelen civil flygutveckling. En anpassning av personalen för utveckling och produktion av stridsflygplan har påbörjats. Kommittén anser att det finns ett klart samband mellan företagens kompe- tens för civil utveckling och deras kompetens för vidmakthållande av de militära systemen. Denna militärt inriktade kompetens är säkerhets- och försvarspolitiskt angelägen att bibehålla inom landet. Företagen har anmält att ett fortsatt engagemang i civila flygprojekt kräver att kapitalförsörjning— en underlättas genom statliga insatser i likhet med vad som i dag sker i andra länder. Kommittén framhåller att en ökad, civilt inriktad, utveck- lingskapacitet är viktig inom flygindustrin vid sidan av den militära kapaci- teten och anser därför att det är önskvärt att denna utbyggnad säkras. Jag delar kommitténs uppfattning om värdet av en både civilt och militärt inriktad flygindustri.

Kompetens att vidmakthålla, dvs. underhålla, anpassa och modifiera, tekniskt komplicerad materiel är ett industriområde av stor betydelse. Detta gäller ett flertal materielområden och såväl hela vapensystem som delsystem. Ett speciellt område utgör flygmotorer för flygplan och heli- koptrar eftersom tillgänglighetskrav och kostnader är extrema för denna typ av materiel. Utveckling och tillverkning av svenska llygmotorer inklu- sive reservdelar samt typförbättringar av samma motorer sker i dag inom ett företag. Underhåll och reparationer samt införande av modifieringar skeri dag för praktiskt taget alla försvarets flyg- och helikoptermotorer vid ett annat företag. Ett tredje företag har likartad underhållsverksamhet för civila tlygmotorer. Situationen kommer att förändras när tillverkningen av JA 37-motorer och utvecklingen av JAS 39-motorer avslutas. På något längre sikt kommer även underhållssituationen att ändras när mängden rnilitärt flygmotorunderhåll minskar. Mot denna bakgrund anser kommit- tén det angeläget att regeringen i samverkan med industrin. inför förnyel- sen av nuvarande underhållsavtal, undersöker möjligheterna att säkerstäl- la en fortsatt rationell och kostnadseffektiv flygmotorkompetens inom landet. Jag delar i stort kommitténs uppfattning i denna fråga.

AmmunitionstilIt-'erkrtinger1 inklusive krut- och sprängämnestillverk- ningen för försvarsmaktens behov sker i huvudsak vid två svenska företag. Dessa har mellan sig fördelat den svenska marknaden genom ett särskilt ramavtal. Båda företagen har inom ramen för avtalet i huvudsak egen kompetens och kapacitet för konstruktion och produktion av bl. a. olika slags ammunition. Ammunitionsindustrins exportberoende är betydande. Det kvantitativa behovet av konventionell ammunition för det svenska försvaret minskar bl.a. på grund av den militärtekniska utvecklingen och ett ökat utnyttjande av simulatorer i utbildningen. Samtidigt ökar behovet av tekniskt mer utvecklad ammunition, dock i väsentligt mindre serier.

Uthållighetcn för viktiga vapensystem är beroende av krigsproduktion av vissa ammunitionstyper. För att säkerställa möjligheterna till krigsproduk— tion bör överbefälhavaren därför kunna anpassa sin planering i syfte att upprätthålla tillräcklig industriell kapacitet inom detta område. Kommittén finner av här anförda skäl att försvarsmaktens behov av ammunition inte kan belägga de båda aktuella företagen. samtidigt som det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet för utveckling och tillverkning av ammunition. Jag delar i huvudsak kommitténs bedömning av situationen inom ammuni- tionsområdet.

Den svenska försvarsindustrin har god förmåga att utveckla och tillver- ka artilleri-och pansarvärnssystem av varierande slag. Kommittén anser att denna förmåga om möjligt bör bevaras inom landet. Försvarsmaktens behov av bl. a. nya artillerisystem kommer dock för den närmaste perioden att vara väsentligt lägre än vad som tidigare varit fallet. Dessa förhållanden bör enligt min och kommitténs mening beaktas i den fortsatta planeringen.

Utveckling och tillverkning av militära robotar är en industriell verk- samhet på hög teknologisk nivå. En svensk robotindustri är angelägen i den mån möjlighet därigenom skapas att till rimlig kostnad få tillgång till robotar lämpade för våra speciella förhållanden. Den svenska systemsam- manhållande kompetensen inom robotområdet är fördelad mellan två olika företag som har inriktat sin verksamhet mot olika typer av robotsystem.

Tillgång till robotar av olika slag förstärker försvarsmaktens operativa förmåga. Nuvarande planering innebär för svensk industri en möjlig be- läggning på utvecklingssidan för tunga robotar fram till omkring år 1990. Beläggningen därefter blir beroende av kommande ställningstaganden i radarjaktrobotfrågan vilka blir aktuella först i början av 1990-talet. Inom området för lätta robotar finns i nuvarande planer mycket få utvecklings- projekt när nu pågående arbeten inom kort avslutas. Studier har dock inletts avseende en vidareutveckling av robotsystemet 70 M.

Försvarets behov av nya robotar är enligt kommitténs mening inte tillräckligt för att i framtiden belägga nuvarande industrikapacitet. Kom- ' mittén anser att det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka robotar. Anpassningsåtgärder erfordras inom industrin för att nuvarande breda kompetens skall kunna säkerställas. Enligt min och kom- mitténs bedömning bör företagens samlade kompetens till avsevärd del kunna samutnyttjas för olika typer av robotprojekt.

Kommittén har tidigare pekat på betydelsen av ökade forskningsinsatser i syfte att stärka ubåtsskyddet. Resultaten av dessa forskningsinsatser bör enligt min uppfattning kunna följas upp genom industriell systemutveck- ling på det havsteknologiska området bl. a. avseende submarin materiel för övervakning och vapeninsatser. Svensk industris kompetens avseende sådan teknologi är för närvarande begränsad. Kommittén anser att detta förhållande bör uppmärksammas. De skilda delkompetenser som finns inom industrin bör i den fortsatta beställningsverksamheten enligt min och kommitténs bedömning samordnas så att t. ex. torped- och sjöminkompe- tensen säkerställs samtidigt som systemkompetensen inom bl. a. spanings- området förstärks.

Den militärtekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsma-

teriel som utvecklas och produceras av elektronikindustrin. Praktiskt taget all modern vapenmateriel innehåller en ökande andel elektronikkompo- nenter. Flertalet svenska försvarsindustrier har elektronikkompetens i större eller mindre omfattning. Endast ett fåtal svenska industrier har dock förmåga att utveckla och tillverka avancerad materiel för spaning. informa- tionsbehandling och presentation. Volymen militära projekt av detta slag är begränsad. men i vissa fall finns även likartade civila projekt. Några elektronikindustrier har inlett ett samarbete om större militära utvecklings- satsningar i syfte att förbättra den svenska industrins konkurrensförmåga mot utlandet. Kommittén understryker betydelsen av den svenska elek- tronikkompetensen för mer avancerade projekt. Ett vidgat industrisamar- bete inom flera för försvaret väsentliga delområden avseende elektronik bör därför eftersträvas. Kommittén understryker också betydelsen av samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser inom hela samhället. främst inom området informationsteknologi. Jag delar kommitténs bedöm- ning och vill i sammanhanget erinra om det program på tillsammans 150 milj. kr. som jag i annan ordning föreslagit att vara försvarssektorns del i det nationella informationstcknologiprogram som avses inledas kommande budgetår.

Industrin för motmedel är mycket närbesläktad med den övriga kvalif- cerade elektronikindustrin. Ett fåtal svenska företag har kompetens för motmedel av elektronisk och annan art. Denna kompetens får allt större betydelse dels på grund av den militärtekniska utvecklingen och dels på grund av att effektiva motmedel endast i undantagsfall kan anskaffas utomlands. Kommittén anser att den svenska systemkompetensen för motmedel bör ägnas ökad uppmärksamhet med hänsyn till områdets stora och växande betydelse. Jag instämmer i kommitténs uppfattning och vill understryka att motmedelsområdet enligt min bedömning är särskilt läm- pat för egna utvecklingsinsatser.

Försvarskommittén har övervägt vissa frågor angående samarbetet mellan svenska och utländska försvarsindustrifc'iretag samt förhål- landena beträffande exporten och importen av försvarsmateriel. Kommit- tén konstaterar därvid att samarbete mellan försvarsindustriföretag i olika tekniskt välutvecklade länder blir allt viktigare för en framgångsrik utveck- ling av ny försvarsmateriel. Denna gradvisa förändring gäller även de svenska företagen. Av denna anledning bör formerna för den statliga kontrollen över samarbetet ses över så att ett sådant samarbete kan fortgå friktionsfritt. Alternativet till ett samarbete är en ökad försvarsmaterielim- port. Enligt kommitténs mening skall industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas regeringens prövning. Prövningen bör därvid innefatta bl. a. en granskning av det aktuella projektets fören- lighet med svensk utrikes- och säkerhetspolitik samt en granskning av säkerhetsskyddsaspekterna. Kommittén understryker vikten av att en samlad bedömning görs. Därvid bör normalt även eventuella import- och exportfrågor klarläggas och meddelas företagen.

Praktiskt taget alla länder har nationella regler och tillämpningar som på olika sätt begränsar krigsmaterielexporten. Arten och graden av dessa restriktioner varierar kraftigt mellan olika länder. Kommittén har i samar-

bete med utredningen (UD 1985:03) om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet undersökt gällande regler och tillämpningar i andra länder och därvid funnit att flera av dessa länder har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport. Detta innebär dock inte att samma kontrollregler och länderval i alla avseenden tillämpas. Andra länder där- emot har en markant annorlunda syn på krigsmaterielexport än den svens- ka.

Om regeringen godkänt försvarsindustrisamarbete med länder som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport bör enligt kommitténs mening följa att gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter kan exporteras enligt respektive lands nationella regler, utan svensk prövning av villkoren för samarbetslandets eventuella export. Svenskt s.k. slutan- vändarintyg torde då inte krävas. I dessa fall erfordras dock särskilda rapporteringsrutiner för att följa samarbetets utveckling. Ifall där synen på krigsmaterielexport markant skiljer sig krävs enligt kommitténs mening mellanstatliga avtal som för samarbetsprojekt reglerar bl.a. eventuell krigsmaterielexport.

Jag konstaterar att kommittén här har pekat på en viktig förutsättning för utlandssamarbetet sett med utgångspunkt från det svenska försvarets ma- terielbehov. Frågor om sådant samarbete och andra hithörande frågor är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet. Kommitténs syn på samar- betsfrågorna är en viktig grund för dessa överväganden. Utredningen avser att lägga fram sitt betänkande under våren 1987. Efter samråd med statsrå- det Gradin föreslår jag att dessa frågor inte avgörs förrän utredningens förslag överlämnats och dessa närmare behandlats.

Kommittén konstaterar vidare att flertalet svenska försvarsindustrier är beroende dels av krigsmaterielexport. dels av export av sådana produkter som har en civil tillämpning men som ursprungligen har utvecklats för militär användning. De allmänna tendenser till industriellt exportberoende som påtalades i regeringens proposition 1981/82: 196 har ytterligare för- stärkts. Om krigsmaterielexporten begränsades skulle betydande problem kunna uppstå när det gäller att förse det svenska försvaret med lämplig materiel. Samtidigt skulle vår förmåga att självständigt vidmakthålla för- svarsmaterielen under kriser och i krig nedgå. Det är enligt min mening väsentligt att undvika en sådan utveckling. Med hänsyn till den betydelse som den medgivna exporten får anses ha bör den vidare inte belastas med onödiga administrativa hinder t. ex. avseende exportfrnansieringen.

Misstankar om överträdelser av exportbestämmelserna på krigsmate- rielområdet utreds för närvarande av polis- och tullmyndigheterna. När större klarhet skapats i dessa frågor kan anledning finnas att se över systemet för tillstånd och kontroll av denna export. Jag har i denna fråga särskilt samrått med statsrådet Gradin.

Den svenska anskaffningen av försvarsmateriel är till mindre del beroen- de av från utlandet inköpta komponenter och delsystem. Den totala impor- ten av försvarsmateriel uppgår ekonomiskt till ca 30% av försvarsmaktens anskaffning, varav ca hälften importeras av industrin. Andelen importerad utrustning är enligt min och kommitténs mening rimlig i nuvarande läge. Importen är fördelad mellan ett betydande antal länder.

En särskild form av handel har uppstått internationellt genom kraven på industrisamverkan och kompensationsaffärer i samband med mellanstat- liga försvarsmaterielupphandlingar. I ett begränsat antal fall har även den svenska staten begärt kompensationsaffärer vid försvarsmaterielimpon. Härigenom kan svensk försvarsindustrikompetens lättare behållas och utvecklas, vilket är till fördel för försvarsmakten. Antalet kompensations- affärer bör dock som nu förbli begränsat.

Försvarsmateriel upphandlas av försvarets materielverk enligt de all- männa bestämmelserna för statlig upphandling. Dessa bestämmelser är i grunden uppbyggda för anskaffningssituationer med konkurrens. För för- svarsmaterielområdet gäller dock att den helt övervägande delen av mate- rielen upphandlas utan konkurrens. Detta innebär särskilda problem för materielverkets affärsmässighet i kontakterna med industrin. Mot denna bakgrund bör materielverket ges förbättrade möjligheter till insyn i och revision av företagens verksamhet i anslutning till försvarskontrakt. Stödet för sådan verksamhet bör enligt min mening förstärkas.

Det är angeläget att bevara svensk försvarsindustri. Därför måste över- befälhavaren och försvarets materielverk underlätta industrins planering. Inom ramen för de militära behoven bör planeringen av materielanskaff- ningen i görligaste mån ta hänsyn till industrins villkor. Detta fordrar en ökad stabilitet i försvarsmaktens planering för att därigenom öka materiel- verkets möjligheter att förse industrin med relevant underlag för dess planering. En förutsättning för detta är att överbefälhavarens samordning av planeringen stärks. Därigenom kan även bättre samordning uppnås till förmån för försvarsekonomi, underhåll och materielens taktiska använd- barhet.

En på detta sätt förbättrad planering och samordning förutsätter enligt min mening att försvarets materielverk utvecklas i enlighet med intention- erna i 1982 års riksdagsbeslut. Framförallt bör verkets ledningsfunktion, inkl. det interna styr- och uppföljningssystemet. vidareutvecklas så att effektiva verksgemensamma kontakter kan tas med regeringen och med överbefälhavaren.

7.3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om vissa frågor rörande forskning och försvarsindustri.

I enlighet med riksdagens beslut ijuni 1982 (prop.]981/82: 102 bil. 2, FÖU 18. rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS-projektet. Grunden för JAS-projektets värdering är riksdagsbeslutet om riktlinjer för JAS—projektet fram till år 2000 (prop. l982/83:119, FöU 9, rskr. 271). I propositionen om det militära försvarets fortsatta utveckling. m.m. (prop. 1985/86:100. FöU 8, rskr. 182) redovisades läget inom JAS-projektet. Överbefälhavaren har därefter med underlag från chefen för flygvapnet och försvarets materielverk lämnat rapport till regeringen om läget inom JAS-projektet för tiden fram till den ljuli 1986.

8.2. Teknisk värdering av projektet

I överbefälhavarens rapport ingår försvarets materielverks tekniska värde- ring av projektet. Av denna framgår att flygplanets specificerade flygtek- niska prestanda i allt väsentligt bedöms kunna uppnås. Den tidigare an- mälda förseningen av flygutprovningen har under året ökat. Flygutprov- ningen bedöms nu kunna inledas i slutet av innevarande år. Förseningens påverkan för serieleveranserna värderas nu av försvarets materielverk, chefen för flygvapnet och överbefälhavaren och avrapporteras under våren 1987 till regeringen i det tredje projektvärderingstillfället. Flygplanets utseende har förändrats marginellt under året. Fortsatta vindtunnelprov har bekräftat tidigare beräkningar och resultaten är till- fredsställande. Produktion av de första provflygplanen pågår. Den beräk- nade vikten av serieflygplanet är fortfarande något för hög men insatta åtgärder för att minska denna börjar ge resultat.

Arbetet med motorn (RM 12) har under året försenats. Vid motorut- provning i rigg har drygt 75% av planerad gångtid kunnat ackumuleras. Vissa tekniska problem som bl. a. framtvingat omkonstruktion av efter- brännkammaren. har orsakat försening av motorns utvecklingsläge. Sex motorer provkörs i Sverige och USA.

Utvecklingen av flygplanets digitala styrsystem har försenats ytterligare under året. Utvecklingsarbetet bedrivs nu på stor bredd mellan berörda industrier med stöd av försvarets materielverk.

Jag konstaterar att JAS-projektet i tekniska avseenden utvecklas mot den avsedda nivån. Det har inte framkommit någonting under utvecklingen som visar att den tekniska nivån i grundbeslutet inte kommer att kunna uppnås. Utvecklingen går dock långsammare än vad grundbeslutet förut- satte. Det är för tidsplanen oroande att förseningen framför allt av styrsys— temet och motorn ökat under det senaste året trots att större resurser satts in av myndigheter och industrier. De uppkomna förseningarna har medfört att utprovningsprogrammet blivit mer tidspressat. Förseningarfinns dock också i vapenprogrammen vilket även kommer att påverka utprovnings-

programmet. Flygutprovningen kan bl. a. därför komma att ta längre tid än planerat.

Tiden för leverans av operativt användbara flygplan kan komma att förskjutas. Ytterligare åtgärder måste enligt min mening vidtas av berörda industrier i samverkan med myndigheterna för att säkerställa att seriele- veranserna kan ske enligt JAS-avtalets åtagande. Jag kommer att noga följa projektets utveckling i dessa avseenden.

För flygplanets vapenprogram har utredningar genomförts för att bl. a. skapa handlingsfrihet för val av alternativ beväpning. Jag har redovisat resultatet av dessa utredningar och mina överväganden i detta samman- hang tidigare.

8.3. De ekonomiska förutsättningarna för projektet

I enlighet med riksdagens beslut våren 1983 (prop. 1982/83:119. FÖU 9, rskr. 271) är planeringsramen för projektet fram till år 2000 24.9 miljarder kronor i prisläget februari 1981. JAS-projektet följer samma regler för priskompensation som all annan materiel inom försvarsmakten. Enligt riksdagens beslut under våren 1984 om det militära försvarets fortsatta utveckling m.m. (prop. 1983/84: 112. FÖU 20. rskr. 348) har försvarsmak- tens militära ram ökat med 600 milj. kr. i prisläget februari 1983 under de återstående åren av försvarsbeslutsperioden och ett nytt priskompensa- tionssystem har införts. Det nya priskompensationssystemet tar hänsyn till försvarskostnadernas utlandsberoende. Detta minskar den ekonomiska osäkerheten i försvarsplaneringen och även i JAS-projektet.

JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83—1999/00 vari 1982 års riksdagsbeslut i prisläget februari 1981 25.7 miljarder kronor. 1983 års riksdagsbeslut innebar för JAS-projektet att planeringsramen skulle mins- kas med 800 milj. kr. till 24,9 miljarder kronor. De i överbefälhavarens rapport redovisade kostnaderna utgår fortfarande från den högre planer- ingsramen från år 1982.

Av överbefälhavarens rapport framgår att resterande planeringsram för JAS-projektet exkl. prisreserver enligt gällande beräkningsmetoder uppgår till 36.2 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Kostnaderna för JAS- projektet. exklusive reserven om 800 milj. kr. från 1983 års riksdagsbeslut, beräknas under motsvarande tid uppgå till 36,9 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Överbefälhavaren anmäler vidare i rapporten att beslut om anpassning av kostnaderna till den lägre nivån i 1983 års riksdagsbeslut bör anstå till dess säkrare underlag erhållits för att kostnadsanpassa projektet till de slutliga förutsättningarna. Ett säkrare underlag bedöms av överbe- fälhavaren finnas i början av 1990-talet när serieleveranserna påbörjats.

Enligt överbefälhavarens samlade uppfattning utvecklas JAS 39-projek- tet i ekonomiska avseenden i stort enligt uppgjorda planer och riktlinjer. Projektet har inte drabbats av kostnadsökningar som förändrar den totala grundkostnaden i pris- och valutaläge februari 1981. Förändrade och förse- nade val av vapen och motmedel kan dock komma att öka integrations— och utprovningskostnaderna.

För egen del vill jag erinra om att försvarskommitténs förslag innebär

bl.a. att ytterligare 1.8 miljarder kronor tillförs JAS-projektet och luftförs- _ Prop. 1986/87:95 varet under tiden 1987—1997. För att behålla fortsatt handlingsfrihet för radarjaktrobot till JAS 39 skall kostnaderna för ursprungligen planerad anskaffning av radarjaktrobot även fortsättningsvis redovisas som ett be- väpningsalternativ för JAS 39. Fortsatt integrationsarbete skall bedrivas intill början av 1990—talet. Huvuddelen av nu planerade medel för anskaff- ning m. rn. av radarjaktrobot med undantag av de medel som erfordras för det tidigare nämnda integrationsarbetet överförs till det radarjaktrobotpro- jekt som jag har föreslagit tidigare. Dessa förändringar av ram och inplan- erade medel innebär inte att den reducering av ramen med 800 milj. kr. som riksdagen beslöt år 1983 har upphävts. Dessa 800 milj. kr. skall fortfarande reserveras inom flygvapnets ram för teknisk och ekonomisk osäkerhet. Jag vill även understryka att JAS-ramen liksom kostnaderna nu minskar i jämförelse med föregående år genom att nedgången på den amerikanska dollarn sänker projektets totalkostnad. Förändringar av plan- eringsramen och kostnaderna kommer att redovisas separat till regeringen av försvarets myndigheter i samband med de årliga redovisningarna av JAS-projektet. Därmed kan en jämförelse ske med de ursprungliga JAS- -kostnaderna.

8.4. Vissa industripolitiska aspekter på projektet

800 arbetstillfällen utlovades fram till budgetårsskiftet 1986/87 av de före- tag som ingår i lndustrigruppen JAS. Enligt en delrapport till industride- partementet för tiden t.o.m. första halvåret 1986 har beslut fattats om inrättande av drygt 1000 arbetstillfällen. varav en stor del tillkommit genom att arbetsuppgifter förts från utlandet till Sverige.

Av de utlovade 800 arbetstillfällena avsåg minst 100 Norrbotten. Hittills har närmare 120 personer anställts i Luleå och Piteå. Dessutom tillkommer 40 personer vid en ny vindrutefabrik i Svappavaara.

Avtal har vidare i ett flertal fall slutits om industriell samverkan mellan svenska företag och utländska underleverantörer. Dessa avtal bedöms komma att leda till fortsatt framtida samarbete. Exportvärdet av hittills tecknade kontrakt med utländska underleverantörer uppgår enligt IG JAS till ca 1 100 milj. kr. t.o. m. den ljuli 1986.

8.5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om JAS-projektet.

1 proposition 1986/87:100 (bil. 6) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna anslagen fr.o.m. littera B. to.m. littera K. till de belopp som därvid

framgår. Jag anhåller om att nu få ta upp dessa frågor.

B. Arméförband

Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméför- band. Verksamheten finansieras från följande anslag. B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 6483191633 1986/87 Anslag 6 057 000 000 1987/88 Förslag 6 678 000 000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet. operativ och krigsorganisatorisk verksamhet. utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom armén. dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för armén

Antal utexaminerade

yrkesofficersaspiranter 345 220 325 400 Grundutbildning av värn-

pliktiga

Antal man 37 500 38 600 37 300 35 000

Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) 9 662 10 077 9 620 9 182 Repetitionsutbildning

Antal man 79 350 68 700 86 600 81 500 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 1 155 1060 1 232 1 142

Kostnader och medelsbehov ( l (100-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för Föredra— armén ganden Arméförband: Allmän ledning och för— bandsverksanihet 1 599400 1784 400 1 800 300 1905 000 Operativ och krigsorga—

nisatorisk verksamhet 299600 344 100 327600 410000 Utbildning till och av

fast anställd personal m.fl. 444100 539400 525100 612000 Grundutbildning av 6567000

värnpliktiga ?. 326200 2802 800 2452100 2670 000 Repetitionsutbildning 785 500 840 500 808 800 823000 Allmän ledning och för- bandsverksamhet för delprogrammet Hem— Vämel 137 200 172 000 143 100 162 000 Kostnader 5 592 000 6 483 200 6 057 000 6 582 000 6 567 000 Tillkommer/avgår: Överplanering. reser—

ver m.m. — —- 20300 111000 Medgiven prisreglering — -— Medelsbehov 5 592 000 6 483 200 6 057 000 6 602 300 6 678 000 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för armén3 Militär personal' 9 752 9 274 9 776 9 3252 Civil personal 7319 7810 7598 6153 17071 17084 17374 15478

' Inkl. yrkesofficersaspiranter och frivilligt tjänstgörande personal. 3 Varav 775 personår för yrkesofficersaspiranter och ca 150 personår för frivilligt tjänstgörande personal. ] Exkl. intäktsfrnansierad personal.

Budgetåret1987/88 Chqfenför armén

Målet för grundutbildningen är att överföra samövade enheter direkt till krigsorganisationen.

Detta mål är samma som gällt för budgetåret 1985/86 men resurserna har inte medgett att målet har nåtts. Med de resurser som föreslås för anslaget innebär det att de brister som redovisats i chefens för armén årsredovis- ning för budgetåret 1985/86 till huvuddelen kommer att kvarstå. Vissa brister inom såväl grund- som repetitionsutbildningen bedöms dock inte bli så omfattande som under budgetåret 1985/86. Detta gäller främst samträ-

ning inom brigad och bataljon. förmåga till strid mot mekaniserade förband och luftlandsättningsförband samt skydd.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 402 milj. kr.

B. Justering

Justering på grundval av en fördjupad analys av utfallen för budgetåren 1984/85 och 1985/86 innebär att kostnaderna ökar med 263 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

Inom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet Arméförband har chefen för armén planerat vissa uppgiftsförändringar och därav kostnadsförändringar om totalt— 140 milj. kr.. i huvudsak enligt följande.

1. Ökad rekrytering (+ 19 milj. kr.).

2. Minskad grundutbildning (— 70 milj. kr.).

3. Minskad repetitionsutbildning (— 38 milj. kr.).

4. Rationaliseringar (— 47 milj. kr.). Utom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet Arméförband har chefen för armén på s. k. tilläggsrad beräknat kostnader för arbetsvårdsfall (+ 20,3 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att 65823 milj. kr. anslås, och accepterar det mål för grundutbildningen som chefen för armén redovisar.

F Öredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden fårjag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Jag konstaterar att målet för arméns grundutbildning under budgetåret 1987/88 är i stort samma som har gällt även under budgetåret 1985/86. Målet kunde då inte nås. Bristerna betecknades i chefens för armén årsre- dovisning som besvärande. Jag anser att målet för grundutbildningen inom armén under budgetåret 1987/88 måste säkerställas bättre än vad som framgår av chefens för armén planering. Jag har därför avsatt mer resurser än vad som föreslagits och dessutom beräknat vissa reserver för redan beslutade löneökningar rn. m. Trots dessa tillskott bedömer jag att plane- ringen inom detta område är osäker även vad avser budgetåret 1987/88.

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag i övrigt till uppgifter för budgetåret 1987/88. Vid min beräkning av kostnader för primäruppdra- gen och medelsbehov för anslaget har jag utgått från chefens för armén

beräkning. utan tilläggsrad. I syfte att säkerställa tillräcklig grad av mål— uppfyllelsc i grundutbildningen kan dock vissa begränsningar behöva vid- tas inom övrig verksamhet under anslaget.

Hemställan

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för bud- getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 6678 000000 kr.

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

Anslagen B 2. Arméförband: Materielanskaffning samt B4. Arméförband: Forskning och utveckling ersätts fr.o.m. budgetåret 1987/88 av anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel.

Anslag B 2. Anslag B 4. Nytt anslag B 2. 1985/86 Utgift 1405 870 553 +536 604 289 = 1 942 474 842] 1986/87 Anslag 1687 000 000 +350 000 000 =2 037 000 000 1987/88 Förslag = 2 062 000 000 ' Varav (136.0 + 62.8) 198.8 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden. dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstill- delningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget B2. Arméförband: Materielan- skaffning var den 30juni 1986 6534 786 183 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 982 milj. kr. och anvi- sat ett anslag av 1 687 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget B4. Arméförband: Forskning och utveckling var den 30juni 1986 1 179 891 943 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 161,7 milj. kr. och anvisat ett anslag av 350 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya an— slaget BZ. Arméförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (6534 786 183 + ] 179891943 + 982000000— 1 687 000000 + 161700000—350000000l6821378126.

BestälIningshemyndiganden och anslagsmedel (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88 Chefen för armén Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm.

Arméförband: Anskaffning av

materiel m.m. för delpro- grammen 1.1— 1.99

1186200 2713500 2610700 2634700

Reserv — - 34 000 34 0001 Till regeringens disposition -— — — — Kostnader ] 186 200 2 713 500 2 644 700 2 668 700 2 610 700 Prisreglering +217500 +496 900 — +4l4300 Justering på grund av — betalnings-

förskjutningar — —302 900 — —304 700 — inkomster —260 000 —260000 ——240 000 —240000 —240000 Omräkning från pris-

läge feb. 86 till

feb. 85 — —113600 — Medelsbehov 2 037 000 2 124 000 Bemyndigandebehov ] 143 700 — 2 901 600 — 2 785 000

' För teknisk fördyring m.m.

Budgetåret 1987/88

Chefenför armén

Anslaget B 2. Arméförband: Materielanskaffning bör föras upp med 1 764 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2585,9 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret kommer pansarvärnssystemet att förstärkas genom beställning av bl.a. mintändare för äldre minor, utbildningsmateriel för pansarvärnsrobotsystem 56 BILL. Inom luftvärnssystemet anskaffas ro- botar med medellång räckvidd. Den övriga eldkraften förbättras genom anskaffning av ammunition till automatkarbin. Ledning och samband för- bättras genom anskaffning av ett nytt telesystem.

Anslaget B4. Arméförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 360 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 315.7 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret avses bl. a. fortsatt utveckling beställas av planerade varianter av stridsfordon 90. Studier och försök kommer att bedrivas inför anskaffning av luftvärnsrobotsystem 87. Arbetet med underrättelsesyste— met 90 kommer att fastställas. Med sikte på ett försvarsbeslut år 1992 påbörjas framtagning av beslutsunderlag för pansarbrigadernas framtida utveckling.

Fördelningen på vissa funktioner (motsvarande) av de beställningsbe- myndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt vilka viktigare ob— jekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; ] OOO-tal kr.).

Bemynd.

1 630 700

980 000

Föredraganden

Anslagsm.

2606 000

2606 000

—304000 —240000

2062 000

Primäruppdrag _ Bemyndigande Funktion/objekt ("motsvarande)

Central! vidluget malerielunderhåll m.m.

Pansarvärn 3 700 Luftväm 3 900 Övrig eldkraft 13600 Rörlighet 8 200 Ledning och samband 3500

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) Pansarvärn 208 200 Viktigare objekt: Mintändare för äldre ammunition Luftvärn 1 167 300 Viktigare objekt: Luftvärnsrobotsystem med medellång

__ räckvidd

Ovrig eldkraft 42 500 Viktigare objekt: Ammunition till automatkarbin Rörlighet 28 500 Ledning och samband 608 900 Viktigare objekt: Telesystem 8000 Skydd 40400 lntendenturmateriel 121 700 Sjukvårdsmateriel 49 600 Ovrigt 67 500

Forskning och utveckling Pansarväm 103 400 Luftvärn 19 700 Ovrig eldkraft 30 500 Underrättelsetjänst och telekrigföring 26400

Därutöver har bemyndiganden om 496,9 milj. kr. begärts för prisregle- ting.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe- fälhavaren att anslagen B 2. Arméförband: Materielanskaffning resp. B4. Arméförband: Forskning och utveckling skall föras upp med 1 759000 000 kr. resp. 360000000 kr.

F öredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det nya anslaget B2. Arméförband: Anskaffning av materiel framgår av sam- manställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30juni 1988 (6 821 378 126 + 2785 000000 2062 000000") 7544 378 126 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 7 360 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 785 000000 kr., 2. till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2062 000000 kr.

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 444 309 965 1986/87 Anslag 249 500 000 1987/88 Förslag 125 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads— och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästning- ar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m.m.

Kostnader och medelsbehov ( 1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag rn. m. 1986/87 1987/88 Planerat Chefen för Före- armén draganden

Arméförband: Markanskaffning för delpro-

grammen Lokalförsvarsförband 300 0 Gemensamma produktions-

resurser 2 200 3 000 Nybyggnad m.m. för delpro-

grammet Gemensamma produktions-

resurser l7l 200 186 200

Centralt beslutade ombygg- nads— och underhållsåtgär- der för delprogrammet Gemensamma produktions- 125 000 resurser 98 800 79 900

Summa 272 500 269100

Utrednings- och projekte- ringskostnader + 16 000 + 16000

Inkomster från bostäder. försäljning av mark och byggnader samt vissa rän-

teinkomster — 14 000 14 000 Reducering m. h. t. AMS—medel —25 000 —25000 Reducering på grund av överplanering' - — 17 400 Beräknat medelsbehov 249 500 228 700 125 000

Budgetåret 1987/88

Chefcnjör armén

Medelsbehovet beräknas till 228.7 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 269,1 milj. kr..

varav

för markanskaffning beräknas 3 milj. kr., — för nybyggnad beräknas 186,2 milj. kr. Härav beräknas 163.5 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. för ombyggnad beräknas 79,9 milj. kr. Härav beräknas 74,4 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 228,7 milj. kr.

F öredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 5.2.9) redovisat mina ställningstaganden rörande fredsorganisationens utveckling. Jag har också anmält som min avsikt att senare återkomma till frågan om en särskild utredning i dessa hänseenden. Redan nu vill jag anmäla att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt med inriktningen att ett underlag för beslut kan föreligga under hösten 1988. Mot bakgrund härav är det olämpligt att tidigt under budget- året 1987/88 fatta sådana beslut om byggnadsinvesteringar som mycket snart kan visa sig vara olämpliga med hänsyn till utredningsarbetet rörande arméns fredsorganisation. Samtidigt framstår det klart att de investeringar som föreslås av chefen för armén är angelägna och i stor utsträckning rör förutsättningarna för utbildningen eller på annat sätt berör personalens arbetsförhållanden.

Efterhand som utredningsarbetet framskrider, bör osäkerheten minska huruvida de byggnadsinvesteringar som föreslås av chefen för armén är lämpliga att genomföra eller ej. Jag har till anslaget F 19. Reserv för det militära försvaret fört ca 75 milj. kr. som av chefen för armén har beräk- nats för byggnadsinvesteringar. Dessa resurser har förutsatts användas inom armén för de ändamål som visar sig vara mest angelägna. För att dessa reserver skall kunna användas även för investeringar inom bygg- nadsområdet skall verksamheten inom anslaget därför planeras så att ca 50 milj. kr. kan användas på lämpligt sätt utöver vad som framgår av samman- ställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 125 000000 kr.

C. Marinförband

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marinför— band. Verksamheten finansieras från följande anslag. C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 2053 937818 1986/87 Anslag 1 882 000 000 1987/88 Förslag 2 108 000 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, opera- tiv och krigsorganisatorisk verksamhet. utbildning till och av fast anställd personal m. 11. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnplik— tiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för marinen

Antal utexaminerade officerare

exkl. reservofficerare 118 1 14 165 165 Grundutbildning av väm-

pliktiga

Antal man 6 100 5 900 6 222 6122 Antal tjänstgöringsdagar (1000-tal dagar) 1796 1 780 1 929 1891 Repetitionsutbildning

Antal man 6 984 5 300 8 480 8 100 Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) 98.9 69.5 113.8 115.0

Kostnader och medelsbehov (1 (100-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Chefen förFöredra- marinen ganden

Marinförband: Allmän ledning och för-

bandsverksamhet 652 262 677 257 694 291 677 932 Operativ och krigsorga-

nisatorisk verksamhet 247 047 254 801 252520 307 724 Utbildning till och av

fast anställd personal 2 110000 m.fl. 191847 214109 202309 233 265 Grundutbildning av

värnpliktiga 720 678 769 305 753 830 826793 Repetitionsutbildning 74 616 77916 74 000 80 286 Kostnader 1886450 1993 388 1976 950 2 126 000 2110000 Tillkommer/avgår: lntäkter av isbrytar- _ verksamhet 18000 —23 670 —21550 —26 000 — 26000 Övriga intäkter/ut- -_ gifter m.m. —69 850 —1682 —73 400 — Overplanering. reser-

ver m.m. +85901' + 3000 +24000 Medgiven prisreglering . 222 000 — — — Medelsbehov 2 020 600 2 053 937 1 882 000 2 103 000 2 108 000

' Skillnad mellan kostnader till internpriser och faktiska utgifter.

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för marinen Militär personal' 3457 3 346 3 486 3 507 Civil personal2 2925 28693 2759 2708 6382 6215 6245 6215

' lnkl. yrkesofficersaspiranter. 2 Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare. 3 Härtill kommer 32 lönebidragsanställda (personår).

Budgetåret1987/88

Chefen för marinen

Liksom tidigare inriktas verksamheten på att producera förband med för- måga att lösa huvuduppgiften omedelbart efter mobilisering. Härutöver vidtas omfattande åtgärder för att förbättra beredskapen, bl. a. mot ubåts— kränkningar.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1985/86 detaljmotiverar che— fen för marinen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1299 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

Mot bakgrund av konstaterade värnpliktssociala kostnader inplaneras yt- terligare medel. Antalet värnpliktiga under grundutbildning minskas något (+10 milj. kr.).

Åtgärder för att förbättra utbildningen, bl.a. ökad gångtid och ökad ammunitionsförbrukning ökar kostnaderna (+ 15,4 milj. kr.).

Medel inplaneras för personalbefrämjande åtgärder som t. ex. ökat antal fria hemresor (+ 7 milj. kr.).

Ökad rekrytering av yrkesofficersaspiranter för att täcka avgångar från offreershögskolan medför ökade kostnader (+ 8.9 milj. kr.).

Medel inplaneras för materielunderhåll (17,2 milj. kr.) och fastighetsun- derhåll ("12,5 milj. kr.). främst för att täcka brister i den långsiktiga bered- skapen (+ 29,7 milj. kr.).

Ytterligare medel inplaneras för att insatsberedskapen skall motsvara ställda krav (+ 3 milj. kr.).

För ubåtsskyddsverksamheten avsätts ytterligare medel (+ 18 milj. kr.). Fortsatt rationaliseringsverksamhet minskar kostnaderna (_—10,6 milj. kr.).

För att skapa förutsättningar för fortsatt rationaliseringsverksamhet in- vesteras medel, bl. a. i datasystemutveckling (+6.3 milj. kr.).

Vissa anskaffningar görs. bl. a. för helikopterdivisionen i Kallinge (+2,9 milj. kr.).

Medel för ubåtsjakttlygplan överförs till anslaget C 2. (—-3,1 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker chefens för marinen planering och föreslår att anslaget förs upp med 2 103 milj. kr.

F öredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1987/88. Jag har inte beräknat medel för utbildningsförbätt- rande åtgärder i samma omfattning som chefen för marinen.

Jag har vidare avsatt en reserv om 24 milj. kr. för huvudprogrammet Marinförband, som redovisas under anslaget.

Hemställan

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för bud- getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2 108 000000 kr.

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

Anslagen C 2. Marinförband: Materielanskaffning samt C4. Marinförband: Forskning och utveckling ersätts fr.o.m. budgetåret 1987/88 av anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel.

Anslag C 2. Anslag C 4 Nytt anslag C 2 1985/86 Utgift 1452121561 + 183 473 293 = 1635 594 854' 1986/87 Anslag 1217000 000 + 183 000000 = 1400000000 1987/88 Förslag 1680 000 000 = 1 680 000000

' Varav (140 + 55) 195. milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels översyner av stridsfartyg, åtgärder på grund av haverier m. m., dels materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för marinen. Verk- samheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelning- en.

Bemyndigandeskulden under anslaget C2. Marinförband: Materiel- anskaffning var den 30 juni 1986 4856 072 750 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1268 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1 217 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget C 4. Marinförband: Forskning och utveckling var den 30juni 1986 442 352213 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 177 milj. kr. och anvisat ett anslag av 183 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya an- slaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (4 856 072 750 + 442 352213 + 1268000000 + 177 000000 — 1217000 000 — 183 000000) 5 343 424 963 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel ("1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr.

1986/87

Bemynd. Anslagsm. Bemynd.

198 7/88

Chefen för marinen

Anslagsm. Bemynd.

Föredraganden

Anslagsm.

Marinförband: Anskaffning av materiel m.m. för delpro- grammen 2.1—2.99 Reserv

Kostnader

Prisreglering

1161000

1161000

' +286 000

1 842 000

1 842 000

819000

819 000 + 277 400

1 692 800

24 000'

171680!)

819000

819 000 +21'2000

] 703 800

1 703 800

Justering på grund av bctalningsför- skjutningar — + 363 300 inkomster 2000 2000 Omräkning från pris- läge feb. 86 till feb. 85 — — 76700 — — - -—

Medelsbehov — 1 400 000 — 1 693 000 — 1 680 000 1 445 000 1 094 400 1 029 000 -—

—21800 2000 —

—21800

2000 2000

Bemyndigandebehov

' För teknisk fördyring m.m.

Budgetåret 1987/88 Chefen för marinen

Anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning bör föras upp med 1 533 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 974,4 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena är avsedda bl. a. för anskaffning av heli- koptermateriel, hydrofoner till ubåtar, områdesbundet kustartilleri. tor- pedmatericl, sambands- och stridsledningsmateriel samt ubåtsskyddsma- teriel.

Anslaget C4. Marinförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 160 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 120 milj. kr. inhämtas. Under budgetåret inriktas verksamheten främst på fortsatt sys- temutveckling och konstruktion av ubåtar och på allmän utveckling och projektering av vapenmateriel.

Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt de viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986: 1000-tal kr.).

Prinräruppdrag Bemyndigande Funktion/objekt (motsvarande)

Centralt virltuger materielunderhåll m. m. Översyner av stridsfartyg 32 800 Haverier 19 000

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukt-'årdsmateriel)

Fartygs— och vapenmateriel för flottan 419800 Viktigare objekt: fartygsanskaffningar

fartygsmoderniseringar

Skeppsteknisk materiel m.m.

helikoptermaieriel torpedmateriel ubåtsskyddsmateriel Fartygs- och vapenmateriel för kustartilleriet 181 100 Viktigare objekt: områdesbundet kustartilleri

uhåtsskyddsmateriel

lntendenturmateriel 42000 Sjukvårdsmateriel 9 200 Ovrigt 20 000 Forskning och utveckling Fartygs— och vapenmateriel för Hottan 79500 Fartygs— och vapenmateriel för kustartilleriet 12900 intendenturmateriel 2 400 Ovrigt 300

Därutöver har bemyndiganden om 277,4 milj. kr. begärts för prisregle- ring.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe- fälhavaren att anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel redu- ceras med 2210000 kr. som ramanpassning och att anslaget förs upp med 1530790000 kr. 1 övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för marinen anslagsframställning utan erinran.

Överbefälhavaren tillstyrker vidare chefens för marinen anslagsfram- ställning beträffande anslaget C4. Marinförband: Forskning och utveck- ling och föreslår att anslaget förs upp med 160 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet under det nya anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel, framgår av sam- manställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Med utnyttjande av de belopp som jag har tagit upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30juni 1988 _(5 343 424963 + 1 029000 000 — 1680000000) 4692 424 963 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget-

åren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 4550 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 1 029 000000 kr.. 2. till Marinförband: Anskaffning av material för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 680 000 000 kr.

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 143 565 494 1986/87 Anslag 138 000 000 1987/88 Förslag 140 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästning- ar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m.m.

Kostnader och medelsbehov (] OOO-tal kr.) Prop 198 6 /87' 9 5 Primäruppdrag 1986/87 1987/88 Chefen för Före- man'nen draganden

Marinförband: Markanskaffning för delprogrammen Fasta kustartilleriförband 500 -— Gemensamma produktions—

resurser 500 1 000 1 000 Nybyggnad m.m. för delpro—

grammen För flera delprogram gemen-

samma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. 4 600 4 500 4 500 Fasta kustanilleriförband 25300 25 100 19 800 Gemensamma produktions-

resurser 46000 43 600 43 600 Centralt beslutade ombygg-

nads- och underhållsåtgär- der för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma 1ednings-. bas- och underhållsförband m.m. 17050 30000 30000 Fasta kustartilleriförband 14 200 28100 28 100 Gemensamma produktions-

resurser 61 250 31200 31 200 Summa 169400 163 500 158 200 Utrednings- och projekte-

ringskostnader + 5000 + 8000 + 8000 Inkomster från bostäder

och försäljning av mark och byggnader 4800 — 3000 — 3000 Reducering på grund av

överplanen'ng —31 600 —23 500 18 200 Reducering m. h. t. AMS-medel 5000 5000 Beräknat medelsbehov 138000 140 000 140000

Budgetåret 1987/88

Medelsbehovet beräknas till 140 milj. kr. enligt vad som framgår av sam- manställningen över kostnader och medelsbehov. Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 1635 milj. kr., varav för markanskaffning beräknas ] milj. kr., —- för nybyggnad beräknas 73.2 milj. kr. Härav beräknas 51 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. för ombyggnad beräknas 89,3 milj. kr. Härav beräknas 55.3 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. De största objekten som avses påbörjas under budgetåret 1987/88 är — simhall vid Berga örlogsskolor. —- ombyggnadsåtgärder för 2. helikopterdivisionen i Göteborg. De största objekten som avses fortsättas under budgetåret 1987/88 är —- militärrestaurang vid SK/KA l i Vaxholm, —- kasern vid Berga örlogsskolor, —- ombyggnad av elkraftsförsötjningen vid Ostkustens örlogsbas, Muskö. .159

Öt-'('rbefälltat-*arens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 140 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Chefens för marinen planering av byggnadsverksamheten innehåller ett omfattande utbyggnadsprogram för Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KAI). Detta är bl.a. en följd av planerna på att slå samman myndigheten med Ostkustens örlogsbas och att i samband därmed lämna kustartilleriförsvarets nuvarande byggnader på Vaxön. Brister finns i anläggningar för utbildning och underhåll. Investe- ringar i förråd ger förutsättningar för en rationellare verksamhet. Investe- ringsbeloppet uppgår till ca 100 milj. kr. under perioden 1987/88—1992/93.

Jag avser att senare föreslå regeringen att tillämpa en ny form för styrning av byggnadsverksamheten i detta sammanhang. Uppdragen bör ges inom en gemensam ekonomisk ram för de olika objekten. Härigenom ges förutsättningar för en fördelaktig upphandling och ett rationellare genomförande av byggnadsverksamheten.

Chefen för marinen har genomfört en förstudie rörande möjligheten att flytta 1. helikopterdivisionens verksamhet från Berga till flygvapnets tidi- gare etablissement i Tullinge. Enligt förstudien innebär detta alternativ bl. a. betydligt mindre investeringar än om erforderlig utbyggnad genom- förs i Berga. Chefen för marinen genomför nu en fördjupad studie av. frågan. Jag vill också erinra om att regeringen den 19 februari 1987 utsett en särskild utredare med uppgift att undersöka förutsättningarna för upp- byggnaden av en civil trafikflygplats vid Tullinge.

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov. Jag har reducerat den av chefen för marinen föreslagna anskaffningen något i syfte att minska överplane- ringen under anslaget.

Beslut om genomförande av större objekt fattas av regeringen. eller i vissa fall överbefälhavaren, efter framställning från fortifikationsförvalt— ningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kr., dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om en ny form för styrning av byggnadsverksamhet.

D. F lygvapenförband

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvud programmet Flygva- penförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

D ]. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 3 202 207 671 1986/87 Anslag 3 129 000000 1987/88 Förslag 3 256 000 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet. opera- tiv och krigsorganisatorisk verksamhet. utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnplik- tiga inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen för flygvapnet Antal flygtimmar 78 100 77 800 90 300 91 640 Antal utexaminerade yrkes- ofticersaspiranter 167 155 155 155 Grundutbildning av väm- pliktiga Antal man 4 550 4 600 4 450 4 400 Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) 1 400 1 503 1 370 1 355 Repetitionsutbildning Antal man 8 300 5 100 8 700 12 295 Antal tjänstgöringsdagar (1000-tal dagar) 73,2 50.7 68,2 110,3

ll Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

Kostnader och medelsbehov (] OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen förFöredra- flygvapnet ganden Flygvapenförband: För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 375 250 380 729 398 130 434080 433 710 Jaktförband 529 520 409 138 573 290 579 755 579 800 Attackförband 308 550 341 100 333 320 299 447 299 390 Spaningsförband 154715 181 156 170 430 155 501 155460 Flygtransportförband 101 345 125 845 107 540 101 775 101 750 Basförband 728 815 757 298 746 560 802 324 801 400 Gemensamma produk-

tionsresurser 798 505 1 041 126 820 030 885 909 852 690 Kostnader 2 996 700 3 236 392 3 149 300 3 258 790 3 224 200 Tillkommer/avgår: lntäkter —20 000 —34 184 —20 000 —22 790 -—22 800 Overplanering,

reserver m.m. —- — 300 + 2000 +54600 Medgiven prisreg-

lering 163 500 — — — — Medelsbehov 3 140 200 3 202 208 3 129 000 3 238 000 3 256 000 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall3 Planerat Chefen för flyg- vapnet Militär personall 4251 4172 4111 4099 Civil personal2 3 916 3 372 3 379 3 310 8167 7 544 7 490 7 409

' lnkl. yrkesofficersaspiranter. 1 Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare. 3 Augusti 1986.

Budgetåret 1987/88 Chefenförflygvapnet

Den under budgetåret 1985/86 påbörjade ökade rekryteringen av flygförare och officerare inom det tekniska facket fortsätter.

Flygtiden på krigsllygplanssystemen planeras om möjligt att ökas. Utbildningen vid trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed fortsätter att byggas ut med inriktning att 60 nya elever skall antas per år.

Kostnadstäckning för utbildning av piloter vid den statliga trafikflygar- högskolan (TFHS) till de civila flygbolagen har hittills åstadkommits ge- nom att annan viktig verksamhet inom flygvapnet har reducerats. Det är inte rimligt att piloter ställs till flygbolagens förfogande på bekostnad av

flygvapnets materiella kvalitet. Därför bör 32 milj. kr. tillföras huvudpro- grammet utanför försvarsramen. "

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har anmält att institutet avser att införa nya debiteringsprinciper och låta chefen för flygvapnet betala enligt uppdragstaxa då meteorologisk information från SMHI utnyttjas av flygvapnet. Huvuddelen av denna produktion är nöd- vändig för den allmänna vädertjänst som SMHI är ålagd att bedriva. Regeringen bör fastställa principer för debitering av dessa kostnader. Om regeringen trots chefens för flygvapnet avstyrkan skulle besluta enligt SMHI:s nya debiteringsprinciper bör flygvapnet tillföras 6 milj. kr. budget- året 1987/88.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 detaljmotiveras på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 300000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Organisationsförändringar minskar personalkostnaderna med 2,6 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar m.m.

]. Överflyttning av vissa byggnadsunderhållsåtgärder från huvudpro- duktionsområde 3 medför att kostnaderna ökar med 13 milj. kr.

2. Övergång från flygplan 35 till flygplan JA 37 och en ökning av antalet flygtimmar innebär att materielunderhållskostnaderna ökar med 32 milj. kr. och att flygdrivmedelskostnaderna ökar med 29 milj. kr.

3. Ökad rekrytering och utbildning av främst flygande personal och yrkesofficerare i teknisk tjänst medför ökade rese- och traktamentskost- nader med 5,8 milj. kr.

4. Utökad repetitionsutbildning ökar kostnaderna för värnpliktsför- måner med 11 milj. kr.

5. Viss förrådsverksamhet överförs till huvudprogrammet Operativ led- ning vilket minskar kostnaderna med 190000 kr.

6. Förbättrad utbildnings- och övningsverksamhet ökar kostnaderna med 10 milj. kr.

7. Oganisationsförändringar och anpassning till utfall ökar kostnaderna med 11,5 milj. kr.

8. Inkomsterna ökar med 2 790000 kr. eftersom FHS, MHS, FörvS och de frivilliga försvarsorganisationerna inte längre får flygtransporter gratis från flygvapnet.

9. Förbättrade värnpliktsförmåner gör att anslaget bör räknas upp med 2 milj. kr.

Överbefälhavarens yttrande

Planeringen tillstyrks. Anslaget bör föras upp med 3 238000 kr.

F öredragandens öwrväganden

Inriktningen av verksamheten under programplaneperioden framgår av avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Beträffande åtgärder för att säkerställa tillgången på flygvapnets piloter fårjag hänvisa till vadjag har anfört i denna fråga i 1987 års budgetproposi- tion (prop. 1986/87:100 bil.6) 5. 2—7.

I prop. l980/81:6 om utbildning av piloter för den civila luftfarten m.m. anförs (s. 12) att en del av den besparing som chefen för flygvapnet gör genom tillkomsten av en civil pilotutbildning bör användas för att tills vidare finansiera den grundläggande civila pilotutbildningen. När utbild- ningen funnit sin form får. enligt föredraganden, finansieringen av statens kostnader för verksamheten övervägas eftersom det är en utbildning som inte direkt kommer försvaret till godo. Den civila trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed har nu bedrivit utbildning sedan våren 1984 och hittills utexaminerat 38 elever. Ytterligare 45 elever i 3 kursomgångar genomgår för närvarande utbildning. Verksamheten har fått en sådan stadga att det nu är dags att genomföra förändrade former för finansiering m. m. för TFHS. Långsiktigt krävs att flygvapnet årligen utbildar 30 strids- piloter för att det krigsorganisatoriska behovet att bemanna divisionerna skall kunna tillgodoses. Det är inte rimligt att flygvapnet skall bekosta utbildning av fler civila piloter än som svarar mot detta antal. Civila behov utöver denna nivå kan inte vara en fråga för flygvapnet. I sin anmälan till 1987 års budgetproposition (bilagaS 5.129) har chefen för kommunika- tionsdepartementet därför efter samråd med mig, föreslagit att uppdraget till chefen för flygvapnet att bedriva utbildningen i fortsättningen bör ges av kommunikationsdepartementet som ansvarigt för den civila flygtrafiken och att kostnaden fortsättningsvis betalas från ett nytt anslag utanför försvarsramen under kornmunikationsdepartementets huvudtitel. I enlig- het med budgetpropositionen bör därför anslaget D 1. minskas med kostna- derna för utbildning av 30 elever vid TFHS dvs. 21.4 milj. kr. och dessa medel föras över till sjätte huvudtiteln. Samtidigt bör den militära ramen minskas med motsvarande belopp. Övriga kostnader finansieras av kom- munikationsdepartementet. Det nya anslaget som benämns F4. Civil tra- fikflygarutbildning föreslås budgetåret 1987/88 uppgå till 39 milj. kr.

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en översyn av den civila och militära vädertjänsten med utgångspunkt i ett gemensamt produktions- system och bibehållande av två organisationer. Ett alternativ med en organisation är inte belyst. Regeringen har därför, för att mer förutsätt- ningslöst kunna pröva frågan om en lämplig organisation för vädertjänsten, beslutat att en särskild utredare skall komplettera Statskontorets utredning i detta avseende.

Beträffande kostnader för utbyte av meteorologisk information mellan chefen för flygvapnet och SMHI anser jag efter samråd med chefen för

kommunikationsdepartementet att hittillsvarande debiteringsprinciper bör fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av organisationsöversynen.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställning- en över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 256 000 000 kr.

D 2. F lygvapenförband: Anskaffning av materiel

Anslagen D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning samt D4. Flygva- penförband: Forskning och utveckling ersätts fr.o.m. budgetåret 1987/88 av anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel.

Anslag D2. Anslag D4. Nytt anslag D2. 1985/86 Utgift 2 389 302 799 +2 009 364 152I = 4 398 666 952 1986/87 Anslag 2613000 000 . +1723000000 = 4336000000 1987/88 Förslag 4983 000000

' Varav 561 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstill- delningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget D 2. Flygvapenförband: .Materiel- anskaffning var den 30 juni 1986 12807 245 139 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1690,7 milj. kr. och anvisat ett anslag av 2613 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget D4. Flygvapenförband: Forsk- ning och utveckling var den 30 juni 1986 9037 361 544. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 2495,5 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1723 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya an- slaget DZ. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (12807245139 + 9037361544 + 1690 700000 + 2495 500000 — 2613000000 —1723000000)21694806683 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87

Bemynd.

Flygvapenförband: Materielanskaffning

m.m. för delpro- grammen 3.1—3.99 2 904 800 Reserv Till regeringens

disposition 983 700

Kostnader 3 888 500

Prisreglering +406 700 Justering på grund av — betalnings-

förskjutningar — — inkomster _ Omräkning från pris- läge feb. 86 till feb. 85

Medelsbehov - Bemyndigandebehov 4 295 200

Anslagsm. Bemynd.

5 754900

5 754 900

—307 400 —873 000

—238 500 4336 000

1987/88 Chefen för flygvapnet Föredraganden Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. 5842 300 5533 900 5842 300 5468900 92 000' — — 5 842 300 5 625 900 5 842 300 5 468 900 +1 647 600 +1 344700 — _ - 199 900 -— 199900 —256000 —286000 —256000 —286 000 '— 5 140 0002 4 983 000 7 233 900 —

- 6931000

' För teknisk fördyring m.m. Z Härutöver äskas 222 milj. kr.. varav 190 milj. kr. för robotstudier och 32 milj. kr. för trafikflygarhögskolan.

Budgetåret 1987/88 Chefenförflygvapnet

Anslaget DZ. Flygvapenförband: Materielanskaffning bör föras upp med 2530 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 4733,9 milj. kr. in- hämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma led- nings- och strilförband avser beställningar av bl. a. stridsledningscentral 90 samt viss fortsatt anskaffning av utrustning för radaranläggningarna 860 och 870.

lnom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbe- myndigandena nödvändig typservice. vissa modifieringar rn. m.

Inom JAS-programmet avses bl. a. en simulator beställas. Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Attackförband avser kompletterande beväpning till flygplan AJ 37 samt underhåll.

Inom delprogrammet Basförband planeras anskaffning av materiel för den nya basorganisationen som t. ex. flygplatsljussystem, bogserbilar och banreparationsmateriel.

Anslaget D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 2 832 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2 500 milj. kr. inhämtas.

Inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband planeras bl.a. typarbete för flygburen spaningsradar. Inom delprogrammet Jakt inleds viss utveckling av motmedel. Utveckling av en ny radarjaktrobot påbörjas.

Verksamheten inom delprogrammet JAS-förband avser i huvudsak be- ställning av delsystem samt typarbcte för jaktvapen och tung attackbe- väpning.

Beställningsbemyndigandet för delprogrammet Gemensamma produk- tionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplatscr samt forskning. försök och prov. Vissa investeringar för flygtekniska försöksan- stalten fortsätter.

Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de beställningsbemyndi- ganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande samman- ställning (prisläge februari 1986; 1000-tal kr.).

Uppdrag Bemyndigande Funktioner/objekt (motsvarande)

Central! vidtagel materielunderhåll m.m. Jakt 3900 Attack 3 200 Transportflyg m.m. _- Bas 2 100 Övrigt 196 500

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) Ledning samt stridsledning och luftbevakning 1912 200 Jakt 205 600 JAS 710 400 Attack 190 600 Spaning 13 300 Transportflyg m. m. 490 300 Bas 227 700 Sjukvårdsmateriel 5 700 Övrigt 132 700 Forskning och utveckling Ledning samt stridsledning och luftbevakning 75 700 JAS 799 500 Jakt 74 100 J aktrobot 450000 Attack 40 000 Bas 9 100 ÖVrigt 299 700

Därutöver har bemyndiganden om sammanlagt 1647,6 milj. kr. begärts för prisreglering.

Överbefilhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe- fälhavaren att anslagen D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning resp. D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling skall föras upp med 2 300 368 000 kr. resp. 2 770 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det nya anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel framgår av

sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i av snittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Jag har vidare vid min beräkning dels tagit hänsyn till vissa investeringar vid flygtekniska försöksanstalten. dels reducerat anslagsbeloppet med 2,5 milj. kr. som förts till anslaget K2. Flygtekniska försöksanstalten som engångsanvisning för budgetåret 1987/88.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir den sammanlagda bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 23 642 806 683 (21 694 806683 + 6 931 000000—4983 000000 kr). Detta be- lopp bör emellertidjusteras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 23 300 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. och vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ]. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 6931 000000 kr.. 2. till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4 983 000000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 329 721 478 1986/87 Anslag 320 500000 1987/88 Förslag 330 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befästning— ar, flygfält och ammunitionsförråd för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m.m. på elleri anslutning till befintliga flyg- baser, anläggningar för el- och teleutrustning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda fastigheter.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppd rag 1986/ 87 1987/88

Chefen för Före- flygvapnet draganden Flygvapenförband:

Markanskaffning för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril-

förband - Basförband — — _ Gemensamma produktions—

resurser 1 000 2 000 2 000 Nybyggnad m. m. för delpro-

grammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril- förband 77 800 84 200 84 200 Basförband 96 500 121 800 121 800 Gemensamma produktions-

resurser 73 700 80 800 79 600

Centralt beslutade ombygg- nads- och underhållsåtgär- der för delprogrammen För flera delprogram gemen- samma lednings- och stril- förband 17 800 16 500 16 500 Basförband 43 800 32300 32 300 Gemensamma produktions- resurser 38400 39600 39600 Summa 349 000 377 200 376 000 Utrednings- och projekte-

ringskostnader +22 000 +20 000 +20000 Inkomster 2 500 -— 3 000 3 000 Reducering på grund av

överplanering —48 000 -—53 200 -53 000

AMS-medel - 10000 - 10000 Beräknat medelsbehov 320 500 331 000 330000

Budgetåret 1987/88 Chefen för flygvapnet

Medelsbehovet beräknas till 331 milj. kr. enligt vad som framgår av sam- manställningen över kostnader och medelsbehov. Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 377,2 milj. kr. varav för — markanskaffning beräknas 2 milj. kr., nybyggnad beräknas 286,8 milj. kr. Härav beräknas 166 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, ombyggnad beräknas 88,4 milj. kr. Härav beräknas 60,4 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. Följande typer av nybyggnadsobjekt avses bl.a. påbörjas under budget- året 1987/88 radarstationer, — radioanläggningar och radiolänkstationer, - flygbassystem 90,

' 169

—- mobiliserings- och ammunitionsförråd, Prop. 1986/87:95

—- drivmedelsgårdar. —— en större stabsplats. Följande typer av ombyggnadsobjekt avses bl.a. påbörjas under budget- året 1987/88 -— bcrghangarer, — banreparationer.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 331 milj. kr.

F öredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen, eller i vissa fall överbefäl- havaren, efter särskild framställning från fortif'rkationsförvaltningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för bud- getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 330 000000 kr.

E. Operativ ledning m. m. Prop-1986/87z95

Överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m.m. Verksamheten finansieras från följande anslag E ]. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet EZ. Operativ ledning m.m.: Avskaffning av materiel E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

E ]. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 706 945 889 1986/87 Anslag 632 400 000 1987/88 Förslag 744 000 000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, dels operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.

Kostnader och medelsbehov ( ] OOO-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Överbefäl-Föredra- havaren ganden

Operativ ledning m. m.: Operativ planläggning

m.m. 71116 73109 83665 78513 Beredskap m.m.: Sär-

skild verksamhet 36148 41 872 3.9 170 45 800 Beredskap m.m.: ln-

satsberedskap 54 829 67 434 63 617 70 966 Beredskap m. m.: Be-

redskapsåtgärder vid

SJ m.m. 13245 14800 14234 15017 748448 Krigsorganisation av

centrala och högre re— gionala staber m.m. 123 465 135 260 112 721 172 623 Gemensamma produktions-

resurser: Overbefälhavarens och militärbefäl- havarnas fredsorga- nisation m.m.l 285 570 362 351 327 983 363 943 Gemensamma produk-

tionsresurser: Ge- nomförande av ny data- kraftstruktur 8 360 4 190 7 713 Kostnader 600 733 699 018 649 103 746 862 748 448 Tillkommer/avgår: Intäkter 12900 -— 13555 —7600 —2 —- Overplanering. reser-

ver m.m. —15533 21483 —9103 —8962 —4448 Medgiven prisreglering 97 000 Medelsbehov 669 300 706 946 632 400 737 900 744 000

' Under primäruppdraget har beräknats kostnader för bidrag till soldathemsverk- samhet. tidningen Värnpliktsnytt och medel för Sveriges centrala värnpliktsråds (f. d. värnpliktiga arbetsgruppen) verksamhet. 2 Intäkter ingår fr. o. m. budgetåret 1987/88 i kostnadsramen.

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Överbe- fälhavaren Militär personal 656 633 641 668 Civil personal 1 194 1218 1 172 1 158 1850 1851 1813 1826

Budgetåret1987/88

Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudpro- grammet Operativ ledning m.m. följande motiveringar för förändringar i förhållande till budgetåret 1986/87.

A. Pris- och löneomräkning

Kostnaderna ökar med 43 524 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

. Personalkostnaderna minskar med 1269000 kr.

. Materielkostnaderna minskar med 69 829000 kr.

. Kostnaderna för fastighetsförvaltning ökar med 37 632 000 kr. . Resekostnaderna ökar med 5 836 000 kr. . Köp av varor ökar med 12018000 kr. . Köp av tjänster ökar med 69 847 000 kr.

7. Medelsbehovet under anslaget ökar på grund av att en del av det som tidigare var överplanering (141 000 kr.) nu planeras genomföras.

8. Fr. o. m. budgetåret 1987/88 budgeteras inkomster på uppdrag och kostnadsslag inom resp. primäruppdrag varvid behovet av betalningsme- del reduceras (nettobudgetering). Försvarets underrättelsenämnd tillstyrker den särskilda verksamheten vid försvarsstaben i överbefälhavarens anslagsframställning.

Q&A-kull»)—

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Upplysningar om primäruppdraget Beredskap m. m.: Särskild verksam- het kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Jag kan i huvudsak godta överbefälhavarens förslag till uppgifter under budgetåret 1987/88.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställning- en över kostnader och medelsbehov. För köp av tjänstemusik har jag

beräknat 19.1 milj. kr. i genomförandeprisläge varav 2 milj. kr. får använ- das för köp av tjänstemusik från andra än regionmusiken och Svenska rikskonserter. Vidare räknarjag. som jag i det föregående har anmält. med att under anslaget kunna lämna tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostä- der.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen

att till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 744 000 000 kr.

EZ. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av materiel

1985/86 Utgift 152 224 472 1986/87 Anslag 179 900 000 1987/88 Förslag 202 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar bl. a. anskaffning av telemateriel för försvarets telenät och för försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldel- ning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och an- skaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 384 658 838 kr. För budget- året 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 218.1 milj. kr. och anvisat ett anslag om 179,9 milj. kr. Den beräknade bemyndi- gandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (384658838 + 218100000 — 179 900 000) 422 858 838 kr.

Beställningsbcmyndiganden och anslagsmedel (1 0110-1111 kr.) Primäruppdrag m.m. 1986/87 1987/88

Överbefälhavaren

Föredraganden

Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm.

Operativ ledning m.m.: Materiel- anskaffning för delprogrammen 4.1—499 219900 259100 158500 232800

Kostnader 219 900 259 100 158 500 232 800

Prisreglering —- 1 800 _ 30 600 _ Justering på grund av betalnings- förskjutningar —69 200 — —23 600 Omräkning från prisläge feb. 86 till feb. 85 10000 — Medelsbehov -- 179 900 — 209 200 Bemyndigandebehov 218 100 189 100

Bemynd. Anslagsm.

158 500 225 600 158 500 225 600 + rs 700 —

B udgetåret 1987/88 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 209,2 milj. kr. och att ett beställ- ningsbemyndigande om 189] milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning och installa- tion av sambandsmateriel för utbyggnad och komplettering av försvarets telenät och för försvarsmaktens gemensamma staber.

F öredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Verksamheten inom anslaget skall samordnas med motsvarande verk- samhet inom det civila totalförsvaret.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (422 858 838 + 177 200000 — 202 000000) 398 058 838 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hän- syn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 380 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. ni. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 177 200000 kr.. 2. till Operativ ledning m. m.: Avskaffning av materiel för budget- året 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 202 000000 kr.

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 143 150900 1986/87 Anslag 186160000 1987/88 Förslag 135 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. och befäst- ningar för huvudprogrammen Operativ ledning m.m. och Gemensamma myndigheter m. m. samt markförvärv för dessa ändamål.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag 1986/87 1987/88 Överbefäl- Före- havaren draganden

Operativ ledning m.m.: Markanskaffning för delpro- grammen Krigsorganisation för centra- la och högre regionala

staber m.m. 400 400 400 Gemensamma myndigheter 200 200 200 Nybyggnad m.m. för delpro-

grammen Krigsorganisation för centra- la och högre regionala staber m. m. 78 000 29 800 29 800 Gemensamma produktions-

resurser 3 700 5 200 5 200 Gemensamma myndigheter 11500 16 000 16000 Centralt beslutade ombygg— nads— och underhållsåtgär- der för delprogrammen Krigsorganisation för centra- la och högre regionala staber m.m. 36100 37600 37600 Gemensamma produktions—

resurser 16 900 5 700 5 700 Gemensamma myndigheter

(befästningar) 1 000 1 000 Gemensamma myndigheter

(kaserner) 53 100 33 700 33 700 Summa 199 900 129 600 129 600 Utrednings- och projekte-

ringskostnader 9 000 9 000 9 000 Inkomster —1000 —1000 —-1000 Reducering på grund av

överplanering m.m. —21740 —1 700 —-2 600

Beräknat medelsbehov 186 160 135 900 135 000

Budgetåret 1987/88 Prop.1986/87:95 Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 135,9 milj. kr.

Fr. o. m. budgetåret 1987/88 kommer delar av byggnadsverksamheten att delegeras till militärområdesbefälhavama från överbefälhavaren. Me- del för denna verksamhet budgeteras under anslaget E ]. Operativ ledning: Ledning och förbandsverksamhet. Anslaget E 3. har minskats i motsvaran- de omfattning (54,8 milj. kr.).

Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 129,6 milj. kr., varav för markanskaffning beräknas 600000 kr., — för nybyggnad beräknas 51 milj. kr. Härav beräknas 24,2 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, -— för ombyggnad beräknas 78 milj. kr. Härav beräknas 54,8 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. De största objekten som beräknas pågå under budgetåret 1987/88 är: ombyggnad av Tre Vapen för försvarets materielverk i Stockholm, -— utbyggnad av flygvapenmuseum i Linköping, nybyggnad av en matinrättning för försvarets radioanstalt i Stockholm, ombyggnad av flyglar till stabsövningshall resp. gymnastiksal vid mili- tärhögskolan i Stockholm, nybyggnad av en större stabsplats.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen eller i vissa fall av överbefälhavaren efter särskild framställning från fortifikationsförvalt- ningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m. m.:Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 135 000000 kr.

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift 6198420 1986/87 Anslag 24 350000 1987/88 Förslag 82000000

Verksamheten under anslaget består dels av olika nationella program, dels av för försvarsmakten gemensam verksamhet. Dessa omfattar bl.a. inledande system- och materielarbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaff- ningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 5 301 580 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 48 milj. kr. och anvisat ett anslag av 24 350000 kr. Den beräknade bemyndigandeskul— den den 30 juni 1987 blir därmed (5 301580 + 48000000—24 350000) 28 951 580 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1986/87 1987/88 Överbefälhavaren Föredraganden Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm.

Operativ ledning rn. m.: Utvecklingsarbete för del— programmet 4.99 46185 37100 228 000] 93115 213000 48115 Till regeringens disposition 40 0002 Kostnader 46 185 _ 228 000 — 213000 88 115 Prisreglering ] 815 - 18 200 14 800 — Justering på grund av betalningsförskjutningar m.m. —11390 —6115 —6115 Omräkning från prisläge

feb. 86 till feb. 85 — —— 1360 — — Medelsbehov 24 350 87 000 — ' 82 000 Bemyndigandebehov 48000 -— 246 200 227 800

' Inkluderar bemyndiganden om 6,2 milj. kr. (prisläget februari 1986) för anskaff- ning av den ADB-utrustning som anges i regleringsbrev 1986/87, men för vilken bemyndiganden tidigare ej lämnats. 2 För det nationella informationsteknologiprogrammet.

Budgetåret 1987/88 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 101,8 milj. kr. varav 15,2 milj. kr. för ADB-verksamhet och att ett beställningsbemyndigande om 246,2 milj. kr. inhämtas. Verksamheten inriktas främst mot fortsatt verksamhet inom ramen för det nationella mikroelektronikprogrammet och informationsteknologipro- 177

12 Riksdagen 1986/87. I sant!. Nr 95

grammet. Vidare sker uppföljning och utveckling av försvarsmaktsgemen- samma datasystem och inom motmedelsområdet.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid beaktat försvarsmaktens deltagande i det av riksdagen fastställda nationella mikroelektronikprogrammet, bevakning och utveck- ling av försvarsmaktens gemensamma datorsystem samt försvarsmaktens deltagande och stöd till det nationella informationsteknologiprogrammet. För detta stöd till det nationella informationsteknologiprogrammet harjag för budgetåret 1987/88 beräknat 40 milj. kr. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (28951580 + 227800000— 82 000 000) 174751 580 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1988 blir därmed ca 170 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för ope- rativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 227 800000 kr., 2. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för bud- getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 82 000000 kr.

F. Gemensamma myndigheter m.. m.

F 1. Försvarets civilförvaltning

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets civilförvalt- ning. Som uppbördsmedel redovisas bl. a. ersättningar för datorkostnadcr vid drift av ekonomiska redovisningssystem samt inkomster av viss avlö- ningsuträkning och av andra tjänster som civilförvaltningen utför.

1985/86 Utgift 116423 083 1986/87 Anslag 105 540000 1987/88 Förslag 101 950000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat FörsvaretsFöredra- civilför- ganden

valtning

Försvarets civilförvaltning: Allmän ledning och för—

bandsverksamhet Försvarets civilförvaltning 48 318 57 310 49 307 56 422 50 273 Revision 5 111 5 556 5 299 — '— Vissa ersättningar m.m. ' 61286 67 854 62 395 67 388 63 838 Kostnader 113 035 130 720 117 001 123810 114111 Tillkommer/avgår: Tjänster för försvars-

myndigheter - 8740 —12 353 —9511 -—10195 —-10063 Avlöningsuträkning m.m. för vissa civila

myndigheter 1600 1712 1600 —— 1600 —- 1600 Externa tjänster — 255 — 486 350 498 - 498 Medgiven prisreglering + 13450 — — — — Medelsbehov 117 920 116169 105 540 111 517 101 950 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets civilför- valtning Civil personal' 175 172 170,5 156,5

' Exkl. personal som finansieras genom intäkter från myndigheter utanför det mili- tära försvaret samt lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Budgetåret 1987/88

Försvarets civilförvaltning

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande sätt.

"179

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6614000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Förstärkning med ett personår i samband med överföringen av revisions- byrån till riksrevisionsverket och kostnader för ett avtal om viss ersättning uppgår sammantaget till 266 000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

1. Kostnaderna för verksamheten beräknas öka med 5 228000 kr. 2. Intäkterna beräknas sammanlagt öka med 832 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Anslagsyrkandet bör minskas med 5517000 kr. på grund av minskningar i verksamheten och andra grunder för prisuppräkningar. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

F öredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad civilförvaltningen har anfört beträffande behov av medel för budgetåret 1987/88 men har liksom överbefälhavaren gjort vissa reduceringar enligt vad som närmare framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Riksdagen har våren 1986 beslutat om att riksrevisionsverket (RRV) skall överta ansvaret för den statliga redovisningsrevisionen fr.o.m. bud- getåret 1987/88. Huvuddelen av revisionsbyrån vid försvarets civilförvalt- ning överförs därför den ljuli 1987 till riksrevisionsverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 101 950 000 kr.

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

Försvarets sjukvårdsstyrelse har fackuppgifter och tillsynsansvar för för- svarsmaktens hälso- och sjukvård, miljö- och hälsoskydd, djurhälsovård, djursjukvård och djurskydd. Styrelsen har vidare produktionsansvar för anskaffning av sjukvårdsförnödenheter för försvaret.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets sjukvårds- styrelse.

1985/86 Utgift 30 899 200 1986/87 Anslag 28 700 000 1987/88 Förslag 30 400 000

Kostnader och medelsbehov (] OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. l985/86 1986/87 [987188

Planerat Utfall Planerat FörsvaretsFöredra- sjukvårds- ganden styrelse

Försvarets sjukvårds— styrclse: Allmän lcd— ning och förbands— verksamhet 28 250 3] 4! 1,5 28 700 3! 6I5 30400 Kostnader 28 250 31 41 1.5 28 700 31615 30 400 Tillkommer/avgår: Betalningsmedels— förskjutning m.m. —462,3 Medel från tredje huvudtitelns anslag

AIO. Kommittéer m.m. —50 -—50 0 O Medgiven prisreglering 3 420 — 3 600 — Medelsbehov 31 620 30 899.2 32 300 31 615 30 400 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets sjukvårds- styrelse Militär personal 22 20 22 22 Civil personal 43 55 42 42 65 75' 64 64

' Inkl. lönebidragsanställda. reservsjuksköterskor.beredskapsarbetare m.fl. (sam- manlagt 7 personår).

Budgetåret 1987/88 Försvarets sjukvårdsslyrelse

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Kostnaderna ökar med 2 340000 kr.

B. Övriga förändringar

Sjukvårdsstyrelsen äskar medel för genomförande av ett lasersymposium, intervjuer i samband med rekrytering av läkare och för lönekostnaderna i samband med uppkomsten av ett arbetsvårdsfall.

Överbefällravarens yttrande

Överbefälhavaren utgår från en lägre pris- och löneomräkning än sjuk- vårdsstyrelsen. S_iukvårdsstyrelsen skall enligt programplanen minska med 3 personår till 61 fr.o.m. budgetåret 1987/88. Gencralläkaren bör emeller- tid få planera för 64 personår om lönekostnaderna täcks genom omfördel- ning inom anslaget. Sjukvårdsstyrelsens anslagsyrkande bör minskas med 1040 000 kr. och föras upp med 30 575 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig i huvudsak till överbefälhavarens yttrande. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets sju/cvårdsstyrelse för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 30400 000 kr.

F 3. Fortifrkationsförvaltningen

1985/86 Utgift 190 356 897 1986/87 Anslag 173 000 000 1987/88 Förslag 175 600 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Fortifika- Föredra- tionsför- ganden

valtningen

Fortifrkationsförvaltningen: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 173900 193717 175300 187710 177900 Centralt vidtagen mate-

rielanskaffning m.m. 1700 1 587 1 700 1 700 1700 Kostnader 175 600 195 304 177 000 189 410 179 600 Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering 17 000 — — — — Intäkter — 3 850 —4 947 ——4 000 —4 000 —4 000 Medelsbehov 188 750 190 357 173 000 185 410 175 600

Personal

Personalkategori ' Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Fortifika- tionsför- valtningen Militär personal 21 18 21 21 Civil personal 807 769 785 759 828 787 806 780

Budgetåret1987/88 Fortifikationsförvaltningen

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar fortifika- tionsförvaltningen på följande sätt.

Kostnaderför primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkning innebär att kostnaderna ökar med 11 120000 kr. B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna ökar med 1 290000 kr.

Intäkter

C. Intäkterna är oförändrade.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 177,8 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad fortifikationsförvaltningen har anfört om verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Fortäikationsförvaltningen för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 175 600000 kr.

F 4. Försvarets materielverk

1985/86 Utgift 651528650 1986/87 Anslag 605 400000 1987/88 Förslag 626100000

Kostnader och medelsbehov (1 (100-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets Föredra- materiel- ganden verk

Försvarets materielverk: Allmän ledning och förbandsverksamhet 599 045 672 317 625 795 666 535 647 835 Kostnader 599 045 672 317 625 795 666 535 647 835 Tillkommer/avgår: Intäkter av extern

provning — 4470 —3 368 —4 640 —4950 —4950 Intäkter av förvalt-

ningskontoret — 8310 -—9356 —8960 —9690 —9690 Intäkter av lokalvård 80 -— 116 80 — 85 — 85 1ntäkter av admini-

stration av ackord-

hästorganisationen - 275 -— 38 25 40 40 Kapitalkostnader för

anläggningar — 7 910 -—7 910 —6690 —6970 ——6 970 Medgiven prisreglering +74 300 — — — -— Medelsbehov 652 300 651 529 605 400 644 8001 626 100

* Häri ingår 23.2 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram. Försvarets materielverk begär därutöver 1 milj. kr. för anställda med s.k. NOM-garanti.

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets materiel- verk Militär personal 285 262 285 280 Civil personal 2 765 2 599 2 678 2 583 3050' '2 2861 2963 2863' Varav intäktsfrnansierade (70) (62) (65) (63)

' Exkl. ca 30 personår för intäktsfmansierad extern provning. 3 Exkl. överföring av personal (9 personår) vid Torhamns skjutplats.

Budgetåret1987/88

Försvarets materielverk

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets materielverk på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 39 539000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Den personalminskning som det åligger materielverket att genomföra minskar medelsbehovet för budgetåret 1987/88 med 17490000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

1. För att kunna rekrytera upp till medgiven personalram erfordras löne- medel om 15 750000 kr.

. För marknadslönetillägg erfordras 2460 000 kr. Administration av ackordhästorganisationen ökar med 155000 kr. . Hyror minskar med 636000 kr. Utveckling. drift och underhåll av produktionsplaneringssystemct (PPS) minskar med 2 360000 kr. Inköp av tjänster ökar med 270000 kr. Omkostnader för rekrytering ökar med 1 155 000 kr. Inventarier minskar med 120000 kr.

. Anskaffning av ny telefonväxel till försöksplatsen i Vidsel för 2 milj. kr. 10. Inkomsterna ökar med 1 340000 kr.

alt-Dumt»)

ca.-1.0

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker över- befälhavaren uppfyllnaden av personalramen, men har endast avdelat 2 milj. kr. härför. Vidare tillstyrker han 12 milj. kr. för utveckling m.m. av produktionsplaneringssystemet och föreslår att 6060000 kr. inplaneras under huvudprogram 4 i avvaktan på bättre beslutsunderlag. Telefon- växeln vid försöksplatsen i Vidsel avstyrkes. Överbefälhavaren förordar därutöver vissa andra reduktioner samt föreslår att anslaget förs upp med 615,9 milj. kr. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

F öredragandens överväganden

Min beräkning av det totala medclsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid godtagit den av materiel- verket angivna personalramen och behovet av medel för produktions- planeringssystemet för budgetåret 1987/88.

I samband med beslut om en ny organisation ålades försvarets materiel- verk en successiv resursanpassning under 1980-talet. Dåvarande chefen för försvarsdepartementet angav i totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82: 102 bil. 2) antalet helårsanställda till 2920 budgetåret 1986/87 resp. 2470 budgetåret 1991/92. Uppgiftsförändringar därefter har lett till att målen nu är 2940 resp. 2480 helårsanställda för de bägge budgetåren. Under de senaste åren har rekryteringssituationen varit ogynnsam samti- digt som personalavgångarna blivit högre än normalt. Materielverket har därför dels inte utnyttjat tilldelade resurser budgetåren 1983/84 och 1984/85. dels för budgetåren 1985/86, 1986/87 och 1987/88 äskat resurser

för en personalram som är lägre än den av statsmakterna angivna. För att kunna lösa sina uppgifter har materielverket tvingats utnyttja externa resurser i större omfattning än normalt.

Enligt min uppfattning är det viktigt att materielverket driver rekryte- ringsarbetet vidare med kraft. Jag anser att materielverket bör medges att rekrytera upp till den av statsmakterna bestämda personårsramen och att erforderliga lönemedel därvid kommer att ställas till förfogande genom omfördelning inom den militära utgiftsramen. Samtidigt bör materielver- kets utnyttjande av externa resurser begränsas.

Liksom föregående budgetår bör regeringen inhämta riksdagens bemyn- digande att medge att förnödenheter för fredsutbildningen inom det militä- ra försvaret får läggas ut inom en kostnadsram av 700 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att för budgetåret 1987/88 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700000000 kr., 2. till Försvarets materielverk för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 626 100000 kr.

F 5. Gemensam försvarsforskning

Delprogrammet Gemensam försvarsforskning omfattar tillämpad forsk- ning och grundforskning för totalförsvarsändamål främst inom de naturve- tenskapliga, tekniskt—vetenskapliga, medicinska och beteendevetenskap- liga forskningsgrenarna.

Försvarets forskningsanstalt har programansvar för delprogrammet samt produktionsansvar för huvuddelen av den forskning som bedrivs inom delprogrammet. Fortifikationsförvaltningen har produktionsansvar för den fortifrkatoriska forskningen och försvarets materielverk har mot- svarande ansvar inom programelementet Övrig försvarsteknisk forskning.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Gemensam försvars- forskning.

Under rubriken Försvarets forskningsanstalt beskrivs försvarets forsk- ningsanstalts organisation och lokalisering samt den intäktsfrnansierade verksamheten.

1985/86 Utgift 353 284 000 1986/87 Anslag 336 200 000 1987/88 Förslag 349 000 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. rn. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets Föredra- forsknings- ganden anstalt Gemensam försvars- forskning: Forskning vid försvarets forsknings- anstalt 303 290 334 043 317 465 346 650 329 6002 Forskning vid forti- fikationsförvaltningen 5 610 6126 5 985 6100 6050 Forskning vid försvarets materielverk 11900 13 115 12 750 13 450 13 350 Kostnader 320800 353 284 336 200 366 200 349 000 Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering +32140 -— —- Medelsbehov 352 940 353284 336 200 366 200' 349 000

' Häri ingår 21.5 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram. 2 Härav står 10 milj. kr. till regeringens disposition för det nationella informations- teknologiprogrammet.

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets forsknings- anstalt Civil personal 1 104 1060 1079 1074I

' Varav 24 personår för fortifikatorisk forskning.

Budgetåret1987/88 Försvarets forskningsanstalt

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets forskningsanstalt på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 24 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

Försvarets forskningsanstalt har föreslagit Uppgiftsförändringar i en högre nivå än den av överbefälhavaren anvisade planeringsramen.

1. Planerade personalreduceringar medför att kostnaderna minskar med 930000 kr.

2. Kostnaderna för hyror beräknas minska med 490000 kr. på grund av högre bidragstäckning från den intäktsfrnansierade verksamheten.

3. Utbyte av telefonväxlar i Linköping och Umeå. Forskningsanstalten äskar 3.5 milj. kr. som ett engångsbelopp. Återbetalning beräknas ske under en tioårsperiod.

4. Kostnaderna för inredning och utrustning under budgetåret beräknas minska med 400000 kr.

5. Kvarstående bristande lönekompensation. 2750 000 kr.

6. Anskaffning av bildbehandlingsutrustning för 1.3 milj. kr. Utöver ovanstående Uppgiftsförändringar begär forskningsanstalten på s. k. tilläggsrader ytterligare medel: Stöd till civilt totalförsvar. kvalificera- de vapensystem. s.k. snabba områden (artificiell intelligens, bioteknik, katalytisk kemi) samt systemorienterade insatser för 1 1,9 milj. kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar konstaterar överbefälhavaren att forskningsanstaltens äskanden överstiger överbefäl- havarens anvisade planeringsram med 21450000 kr. Överbefälhavaren avstyrker planerad anskaffning av telefonväxlar för 3.5 milj. kr. och bild- behandlingsutrustning för 1.3 milj. kr. Vidare avstyrks 11,9 milj. kr. i tillägg för forskning utöver nivål. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt forskningsanstaltens planering och föreslår att anslaget förs upp med 344 750000 kr.

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om verksamheten för budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid bl. a. räknat med viss förstärk- ning till forskning inom ramen för det nationella informationsteknologipro- grammet. För budgetåret 1987/88 har jag avsatt 10 milj. kr. för denna verksamhet. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Jag förordar vidare att 1,3 milj. kr. anvisas för bildbehandlingsutrustning till forskningsanstaltens bildlaboratorium.

Härutöver förordar jag att resurser avdelas för den forskning som för- anleds av den nya inriktningen av befolkningsskyddet som jag tidigare har föreslagit (avsnitt 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst).

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge beställ- ningar av materiel för forskningsändamål utöver anvisade medel. Kost- nadsramen bör bestämmas till 11 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en kostnadsram av 11000000 kr., 2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 349 000000 kr.

F6. Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsanstalt ' 1985/86 Utgift 55 708 000 1986/87 Anslag 46500000

1987/88 Förslag 35 500000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler rn. rn. för försvarets forskningsanstalt.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88 Försvarets Före- forsknings— draganden anstalt

Nybyggnad m.m. för det-

programmet Gemensam försvarsforskning Grindsjöprojcktet 21 000 4900 4900 Ursviksprojektet 23 350 28 650 28 650 Smärre objekt 2 150 5 500 1 950

Beräknat medelsbehov 46 500 39 050 35 500

Budgetåret 1987/88

Försvaretsforskningsanstalt

Medelsbehovet beräknas till 39050000 kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe- fälhavaren att anslaget förs Upp med 33.7 milj. kr.

F öredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Byggnadsstyrelsen skall redovisa huvudhandlingar för nya byggnadsob- jekt. Det ankommer på regeringen att, efter prövning av huvudhandling- arna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar. besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Anskajfning av anläggningar för försvarets forskningsan- stalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 35 500000 kr.

F7. Försvarets radioanstalt Prop

Försvarets radioanstalt svarar för signalspaning inom totalförsvaret.

Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse i övrigt inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att läm- nas riksdagens försvarsutskott.

1985/86 Utgift 222 859 000 1986/87 Anslag 224 500000 1987/88 Förslag 255 700000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försva- Föredra- rets ra- ganden dioan- stalt

Försvarets radioanstalt: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 145 510 161200 153 080 176 810 175342 Centralt vidtagen ma-

terielanskaffning m. m. 52 370 61 659 73 590 86 500 82 468

Kostnader 197 880 228 859 226 670 263 310 257 810 Tillkommer/avgår: Överplanering, reserver

m.m. —2280 — -2170 —2110 —2110 Medgiven prisreglering 24150 — — Medelsbehov 219 750 222 859 224 500 261 200 255 700

Budgetåret 1987/88 Försvarets radioanstalt

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 20 190000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Upplysningar beträffande föreslagna Uppgiftsförändringar kommer att läm- nas riksdagens försvarsutskott. Totalt innebär uppgiftsförändringama att kostnaderna ökar med 16 510000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker över- befälhavaren radioanstaltens anslagsframställning och föreslår att anslaget förs upp med 261 ,2 milj. kr.

Föredra andens övervä anden 8

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till denna hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 255 700000 kr.

F 8. Vämpliktsverket

Vämpliktsverkets produktionsansvar omfattar inskrivning av personal en- ligt värnpliktslagen, uttagning, fördelning och inkallclse av värnpliktiga samt redovisning och medverkan vid krigsplacering av försvarsmaktens personal.

Verksamheten under delprogrammet Värnpliktsverket budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbands- verksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Vämpliktsverket.

1985/86 Utgift 1 17 555 278 1986/87 Anslag 108000000 1987/88 Förslag ] 14 200000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Väm- Föredra- plikts- ganden verket

Vämpliktsverket: Allmän ledning och förbandsverksamhet 107000 117 555 108000 119805 114200 Kostnader 107 000 117 555 108 000 119 805 114 200 Tillkommer/a vgår: Medgiven pri s-

reglering + 10 866 — —

Medelsbehov 117 866 117 555 108 000 119 805 114 200

"191

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Värn- plikts- verket Militär personal 106 94 105 104 Civil personal 253 252 247 253 Summa 359 346 352 357

Budgetåret 1987/88 Värnpliktsverker

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar värnplikts- verket på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6,6 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

]. Utvidgning av personalramen med fem personår ökar lönekostna- derna med 1 420000 kr.

2. Konsulter för nya och utvidgade datarutiner och för ny utrustning ökar kostnaderna med 3,6 milj. kr.

3. Kostnaderna för flyttning av Västra värnpliktskontoret beräknas till 1960 000 kr.

4. Tekniska analyser för blodgruppsbestämning slopas. Kostnaderna minskar med 1,8 milj. kr.

5. Förändringarna i övrigt ökar kostnaderna med 1 425 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren avstyrker vad verket begärt för ny utrustning avseende datakommunikation, reservkraft och för modernisering av centrala läkar- handlingsarkivet. Medel för konsulter bör föras upp under anslaget E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling. I övrigt tillstyrker över- befälhavaren planeringen och föreslår att värnpliktsverket tilldelas ett anslag av 115 530000 kr.

F öredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad värnpliktsverket har anfört om verksamhe— ten under programplaneperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för två ytterli— gare personår avseende nyinrättade tjänster för sjuksköterskor, viss ytter- ligare konsultmedverkan, viss ny utrustning och för flyttning av Västra värnpliktskontoret.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag att regeringen föreslår riksda- gen att till Värnpliktsverket för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslags— anslag av 114 200 000 kr.

F9. Försvarets rationaliseringsinstitut

Försvarets rationaliseringsinstitut har fackansvar för rationaliseringsverk- samheten inom försvarsdepanementets område samt ansvar för viss pro- duktion.

Verksamheten under delprogrammet Försvarets rationaliseringsinstitut budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras huvudsakligen från förslagsanslaget Försva- rets rationaliseringsinstitut.

1985/86 Utgift 25 279 378 1986/87 Anslag 21 350000 1987/88 Förslag 22 100000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försva- F öredra- rets ra- ganden tionali- serings- institut Försvarets rationa- liseringsinstitut: Allmän ledning och förbandsverksamhet 23 000 24 850 23 700 23 600 Kostnader 23 000 24 850 23 700 23 600 Tillkommer/avgår: 1ntäkter —2 200 —3 500 —1500 —1500 Medgiven prisreglering +3 030 — — — Medelsbehov 23 830 25 279 21 350 22 200 22 100

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försva- rets ra- tionali- serings- institut Militär personal 6 4 5 6 Civil personal 69 69 70 61 75 75 71 67

Budgetåret 1987/88

Försvarets rationaliseringsinstitut

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets rationaliseringsinstitut på följande sätt.

Kostnader för primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1607 000 kr.

B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna minskar med 2 757 000 kr. Bl. a. beräknas kostnaderna minska för anställd personal och för anlitande av externa konsulter.

Intäkter

C. Intäkterna minskar med 2 milj. kr. Bl.a. beräknas inga intäkter för fortsatt drift av system DAPU.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 22,2 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets rationaliseringsinstitut har anfört om verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av samman- ställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 22 100000 kr.

F 10. Försvarshögskolan

Försvarshögskolan har till uppgift att utbilda personal i ledande befattning- ar inom totalförsvaret.

Verksamheten under delprogrammet Försvarshögskolan budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdct Utbildning till och av fast anställd personal m.fl.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarshögskolan.

1985/86 Utgift 4 805 781 1986/87 Anslag 3 520000 1987/88 Förslag 4 830 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvars- Föredra- högsko- ganden lan

Försvarshögskolan: Utbildning till och av fast anställd

personal m. fl. 3 050 4 806 3 520 5 047 4 830 Kostnader 3 050 4 806 3 520 5 047 4 830 Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering

m. rn. +1 165 — — — -— Medelsbehov 4 215 4 806 3 520 5 047 4 830 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvars— högskolan Militär personal 6 6 6 6 Civil personal 5 5.6 5,5 5,6 11 11,6 11,5 11,6

Budgetåret 1987/88

Försvarshögskolan

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 redovisar försvars- högskolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Myndigheten har under ett flertal år haft en starkt underbalanserad budget. Skolan redovisar inte någon omräkning i förhållande till innevarande års

Prop

regleringsbrev men av anslagsframställningen framgår att skolans kostna- der vid oförändrad verksamhetsvolym ökar med 1 037 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostnader med 490000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren anför att en analys av utfall pekar påatt försvarshögsko— lan vid oförändrad volym borde ha ett anslag om 4 215 000 kr. Utöver detta tillstyrker överbefälhavaren en volymökning om 615000 kr. och föreslår att försvarshögskolans anslag förs upp med 4830 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarshögskolan har anfört om verksamhe- ten. Utbildningens omfattning och kvalitet bör enligt min mening ligga på i huvudsak nuvarande nivå. Med hänsyn till vad försvarshögskolan och överbefälhavaren har anmält beträffande budgetsituationen har jag beräk- nat vissa medel för en uppräkning av anslaget utöver vad som erfordras som uppräkning för pris- och lönestegringar. Jag bedömer därmed att balans uppnås mellan uppgifter och resurstilldelning.

Hemställan

Mina beräkningar av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarshögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett för- slagsanslag av 4830 000 kr.

F 1 l . Militärhögskolan

Militärhögskolan har till uppgift att utbilda yrkesofficerare och reservoffi- cerare för kvalificerade befattningar i krigs- och fredsorganisationen. Mili- tärhögskolan svarar också för den militärhistoriska forskningen inom för- svarsmakten.

Verksamheten under delprogrammet Militärhögskolan budgeteras på två primäruppdrag inom delproduktionsområdena Utbildning till och av fast anställd personal m. 11. samt Grundforskning.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Militärhögskolan.

1985/86 Utgift 41 152351 1986/87 Anslag 41 800000 1987/88 Förslag 48 900 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Militär- Föredra- högskolan ganden Militärhögskolan: Utbildning till och av fast anställd personal m. ti. 33 940 39 805 48 682 46 755 Grundforskning 1920 1995 2 145 2 145 Varav delegationen för militärhistorisk forskning (430) (450) (475) (475) Summa kostnader 35 860 41 152 41 800 50 827 48 900 Tillkommer/avgår: Medgiven prisregle- ring m.m. +2510 — -— Medelsbehov 38 370 41 152 41 800 50 827 48 900 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Militär- högskolan Militär personal 85 82 93 94 Civil personal 26 31 26 28 111 113 119 122

Budgetåret 1987/88 Militärhögskolan

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar militärhög- skolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 3,3 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Skolan vill öka personalen med en ADB-tekniker, en yrkesofficer för utvecklingsavdelning och en assistent till skrivcentralen (+ 600000 kr.).

2. Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostna- der (+ 1 127000 kr.).

3. Skolan vill genomföra ytterligare två fältövningar (+ 1,2 milj. kr.). 4. Gymnastiksal och stabsövningsbyggnad kommer att medföra kostna-

Prop.1986/87:95

det för el. värme och vatten (+ 600000 kr.), lokalvård (+ 400000 kr.) samt larmanläggning (+ 100000 kr.).

5. Datorstöd för övningsverksamheten och utbildning på befintliga led- nings- och informationssystem kräver ytterligare en dator (+ 700000 kr.) samt terminaler och kabeldragning (+ 1 milj. kr.).

Delegationen för militärhistorisk forskning Uppgiftsförändringar

Delegationen anför att redan initierade forskningsprojekt tar huvuddelen av tilldelade resurser i anspråk och att även annan angelägen militärhisto- risk forskning är beroende av delegationens stöd. Delegationen hemställer att ytterligare 50000 kr. ställs till dess förfogande.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker en tjänst för ADB-tekniker och kostnaderna för fiygtransporter. Kostnaderna för ytterligare fältövningar avstyrks. Be- träffande gymnastiksal och stabsövningshall tillstyrker överbefälhavaren kostnaderna för larm och lokalvård men endast 300000 kr. för el, värme och vatten. Vidare tillstyrker överbefälhavaren anskaffning av en dator men föreslår att 1 milj. kr. för terminaler och kabeldragning inplaneras under anslaget E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling i avvaktan på bättre beslutsunderlag.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat vissa medel för inredning och drift av gymnastiksal och stabsövningshall av vilka 2,8 milj. kr. är en engångsanvisning. Jag är inte nu beredd att medge utökning av personal och anskaffning av datorutrust- ning.

Militärhögskolan har på regeringens uppdrag utrett och redovisat beho- vet av fast anställd personal. Utredningen visar att med nuvarande kurs- struktur och kursvolym krävs ett tillskott av kvalificerad personal. Detta tillskott är så stort att det enligt överbefälhavaren och försvarsgrensche- ferna inte kan åstadkommas .utgående från den rådande personalsituatio- nen i försvarsmakten. Jag anser därför att militärhögskolan tills vidare måste anpassa sin verksamhet till nuvarande personalram.

Hemställan

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Militärhögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslags- anslag av 48 900000 kr.

F 12. Försvarets förvaltningsskola Prop. 1986/87:95

Försvarets förvaltningsskola har till uppgift att utbilda personal inom för- svarsmakten i allmän administration, personaladministration, kameral- tjänst. förplägnad m.m.

Verksamheten under delprogrammet Försvarets förvaltningsskola bud- geteras på ett primärtippdrag inom delproduktionsområdet Utbildning till och av fast anställd personal m.fl. Elevberoende kostnader budgeteras på sekundäruppdrag.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets förvalt- ningsskola samt från sekundäruppdrag från överbefälhavaren och för- svarsgrenscheferna m.fl.

1985/86 Utgift 11245 029 1986/87 Anslag 10600 000 1987/88 Förslag 12 100 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. nr. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försva- Föredra- rets ganden förvalt- nings- skola

Försvarets förvaltnings- skola: Utbildning till och av fast anställd personal m.fl. 9825 11245 10600 12977 12100 Kostnader 9 825 11 245 10 600 12 977 12 100 Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering

m. m. + 1 925 — — — Medelsbehov ]] 750 11 245 10 600 12 977 12 100 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets

förvaltningsskola

Militär personal 19 19 19 21 Civil personal 9 9 11 13 28 28 30 34

Budgetåret 1987/88 Försvarets )Q'irvaltningsskola

Skolan uppger att personalramen har under de senaste åren varit en trång sektor. Utbildningen har kunnat genomföras enbart med hjälp av ett högt 199

utnyttjande av externa lärarresurser. Under budgetåret 1985/86 har skolan genomfört en utredning som visar hur en begränsad ökning av den fast anställda personalen höjer effektiviteten och kvaliteten i utbildningen me- dan de totala kostnaderna minskar. Skolan har även bedrivit försök med dubbelriktad TV-undervisning med syfte bl. a. att lärarna från TV-studio i Stockholm och Karlstad skall kunna genomföra lektion med elever i lek- tionssal i Östersund.

A. Pris-och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 747 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Fyra tjänster för fast anställda lärare (+ 800000 kr.).

2. Utvecklingskostnader för dubbelriktad "PV-kommunikation, distans- undervisning (+ 102000 kr.).

3. Inköp av inventarier (+ 175000 kr.).

4. För ADB-investeringar behövs 500000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker den föreslagna personalökningen och medel för ADB-utrustning och inköp av inventarier. Överbefälhavaren föreslår att förvaltningsskolans anslag förs upp med 12,6 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Försvarets förvaltningsskola har i särskild ordning utrett och redovisat behovet av fast anställd personal vid skolan. Jag delar skolans och överbe- fälhavarens bedömning av behovet och har därför beräknat medel för ytterligare fyra tjänster vid skolan. Vad gäller den dubbelriktade TV-un- dervisningen erinrarjag om att chefen för industridepartementet i proposi- tion 1986/87174 om näringspolitik inför 1990-talet anmält att televerket avser att stödja vissa demonstrationsprojekt rörande användningen av ny teleteknik. Jag bedömer att detta kan komma skolan till del.

Hemställan

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 12 100000 kr.

F 13. Försvarets läromedelscentral

Försvarets läromedelscentral har till uppgift att framställa publikationer och läromedel åt myndigheter inom i första hand försvarsdepartementets verksamhetsområde. Läromedelscentralens verksamhet skall i sin helhet intäktsfmansieras.

1985/86 Utgift 1000 1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 1000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försvarets Föredra— lärome- ganden dels- central Försvarets läromedels- central: Allmän led- ning och förbands- verksamhet 30 000 35 275 51 855 52 000 52 000 Kostnader 30 000 35 275 5 1 855 52 000 52 000 Tillkommer/avgår: 1ntäkter av uppdrags- verksamhet —29 999 -36031 —51 854 —51999 —51999 Medelsbehov [ l ' 1 1 1

lÖverskottet skall enligt regeringsbeslut 1985-06-06 balanseras till budgetåret l986t87.

Budgetåret 1987/88 Försvarets Iäromedelscentral

Verksamheten kommer att ha ungefär samma omfattning som under bud- getåret 1986/87.

Läromedelscentralen begär för budgetåret 1987/88 ett förslagsanslag om 1 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe- fälhavaren att läromedelscentralen tilldelas ett 1 000- kronorsanslag.

Föredrag-andens överväganden

Verksamheten vid läromedelscentralen förutsätter en fullständig intäkts- ftnansiering. Det ankommer på regeringen att fastställa omfattningen av läromedelscentralens rörliga kredit.

"201

Hemställan Prop

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets läromedelscentral för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 14. Krigsarkivet

Krigsarkivet har inom försvarsdepartementets verksamhetsområde pro- duktionsansvar för depåtjänsten och forskarservicen i Stockholm och för arkivservicen till myndigheterna. Krigsarkivet är arkivmyndighet enligt allmänna arkivstadgan (1961 : 590").

Verksamheten under delprogrammet Krigsarkivet budgeteras på ett pri- märuppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbands— verksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Krigsarkivet. Som upp- bördsmedel redovisas inkomster av kopieringsverksamhet.

1985/86 Utgift 9143077 1986/87 Anslag 7 930 000 1987/88 Förslag 8 270 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Krigs- Föredra- arkivet ganden

Krigsarkivet: Allmän ledning och förbands—

verksamhet 8 015 9 070 8 000 8 633 8 345. Kostnader 8 015 9 070 8 000 8 633 8 345 Tillkommer/avgår: Intäkter - 65 —73 —70 —75 —75 Medgiven prisreglering +780 — Medelsbehov 8 730 9 143 7 930 8 558 8 270 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Krigs-

arkivet

Civil personall 29 29,5 28 29

' Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Budgetåret1987/88 Krigsarkivet l

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar krigsarkivet påföljande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 495 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

En tjänst för arkivarie bör inrättas i syfte att bättre kunna följa utveckling- en av ny teknik (+ 133 000 kr.).

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar avstyrker över— befälhavaren inrättandet av ytterligare en tjänst men föreslår att 75 000 kr. beräknas för tillfällig anställning. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt pla- neringen.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Vid min bedömning av krigsarkivets medels- behov har jag inte räknat med någon utökning av personalramen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsarkivet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsan- slag av 8 270000 kr.

F 15. Statens försvarshistoriska museer

Statens försvarshistoriska museer omfattar armémuseum, marinmuseum och flygvapenmuseum och har bl.a. till uppgift att bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet och ut- veckling genom tiderna. att verka för information härom samt att främja studier och forskning i ämnen inom sitt område.

Verksamheten under delprogrammet Statens försvarshistoriska museer budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Statens försvarshisto- riska museer. Som uppbördsmedel redovisas inkomster av inträdesav- gifter.

1985/86 Utgift 13 696 577 1986/87 Anslag 12 500 000 1987/88 Förslag 14 670 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.) Primäruppdrag rn. nr. 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Statens Föredra- försvars- ganden histo- riska museer Statens försvarshisto- tiska museer: Allmän ledning och förbands- verksamhet 11545 13 822 12695 15 615 14815 Kostnader 11545 13822 12695 15615 14815 Tillkommer/avgår: Inträdesavgifter - 195 — 125 195 — 195 — 145 Medgiven prisreglering +243O — Medelsbehov 13 780 13 697 12 500 15 420 14 670 Personal

Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Statens försvars- historiska museer 46,5 45.5 48.5 53

Budgetåret 1987/88

Statens försvarshistoriska museer

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar statens för- svarshistoriska museer på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 900000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. En och en halv tjänst (+ 170000 kr.) för öppethållande av flygvapen- museet.

2. En tjänst (+ 115 000 kr.) för byråassistent vid f1ygvapenmuseum.

3. En tjänst (+ 177 000 kr.) för förste intendent/chef för den pedagogiska avdelningen vid marinmuseum.

4. En tjänst (+ 138000 kr.) för lokalvårdare vid marinmuseum.

5. Engångsutgifter för f1yttning och inredning i samband med om- och tillbyggnader av armémuseum (400000 kr.) och f1ygvapenmuseum (450000 kr.). 6. ökade lokalkostnader (+ 500000 kr.).

Ör-erbefäl/tavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar avstyrker över- befälhavaren den föreslagna personalökningen, tillstyrker del av medlen för flyttning och inredning (400000 kr.) samt tillstyrker ökade lokalkost- nader. Museernas planering i övrigt godtas och anslaget föreslås föras upp med 14,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för en tjänst vid flygvapenmuseum för museilokalernas öppethållande.

Jag har vidare beräknat 800000 kr. som en engångsanvisning för flytt- ning och inredning i samband med ombyggnad av armémuseum och till- byggnad av fiygvapenmuseum.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 14670 000 kr.

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

1985/86 Utgift 85 450000 1986/87 Anslag 96 740000 1987/88 Förslag 99 600 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 Planerat

Frivilliga försvars-

organisationer rn. m.: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 21 882 Utbildning till och

av fast anställd per- sonal m. 11. 56 368 Kostnader 78 250 Tillkommer: Medgiven prisreglering +4 480 Medelsbehov 82 730

Budgetåret1987/88 Överbefälhavarens yttrande

Utfall

24 602

60 848 85 450

85 450

1986/87 1987/88

Planerat Överbe- fälhava- ren

24 562 26 625

66 178 73 775

90 740 100 400

90 740 100 400

Föredra- ganden

25 825

73 775 99 600

99 600

I sitt yttrande föreslår överbefälhavaren att anslaget ökas med 9660 000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen

att till Frivilliga försvarsorganisarioner m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 99 600000 kr.

F 17. Försvarets datacentral Prop. 1986/87:95

Försvarets datacentral skall på uppdrag utföra databehandling åt myndig- heter inom försvarsdepartementets område samt medverka vid utveckling, modifiering och ADB-teknisk förvaltning av datorbaserade informations- system.

Verksamheten inom delprogrammet Försvarets datacentral budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten redovisas som självbärande.

1985/86 Utgift 7021000 1986/87 Anslag 3501000 1987/88 Förslag 1000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (] OOO-tal kr.) Primäruppdrag rn. m. 1986/87 1987/88

Försvarets datacentral Föredraganden

Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm.

Försvarets datacentral: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 121 755 — 133 533 — 133 533 Centralt vidtagen

materielanskaff—

ning m. rn. 3500 —- Kostnader — 125 255 — 133 533 133 533 Tillkommer/avgår: Intäkter —115754 — —133532 -— —133532 Medelsbehov — 3501 — l 1 Bemyndigandebehov -- -—

Kostnader och intäkter (1000-tal kr.)

Kostnader/intäkter 1985/86 1986/87 1987/88 för primäruppdraget Försvarets datacent- Planerat Utfall Planerat Försva- Föredra- ral: Allmän ledning rets ganden och förbandsverk- data- samhet central

Ingående balans den

ljuli resp. år —- 2000 — 35 0 — 5426 — 5426

Utgifter -—111301 —109042 —130959 —l31390 —131390 Summa utgifter -113 301 —109 077 —-130959 —136 816 —136 816 Tillkommer/avgår: ' Inkomster 107300 116611 125532 133532 133532 Medelsbehov 1 1 1 1 1 Utgående balans den

30juni resp. år — 6000 7 535 5 426 — 3 283 3 283

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Försva-

rets data- central

Civil personal 255 240 242 240

Budgetåret 1987/88 F örsvarets datacentral

Datacentralens verksamhet är intäktslinansierad varför man begär ett an- slag om 1 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker datacentralens planering och föreslår att an- slaget förs upp med 1 000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningarna över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel samt kostnader och in- täkter. Jag har beräknat 1000 kr. för anslaget. För att finansiera anskaff- ningen av datorutrustning utgärjag från att en del av datacentralens rörel- sekapital utnyttjas.

HemstäIIan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningarna hem- ställerjag att regeringen föreslär riksdagen

att till Försvarets datacentral för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 18. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret

1985/86 Utgift 14 198 000 1986/87 Anslag 13 890000 1987/88 Förslag 14 700 000

Från anslaget täcks fr. o. m. budgetåret 1987/88 kostnader för vapenfri- nämnden. värnpliktsnämnden. försvarets fastighetsnämnd. försvarets per- sonalnämnd. riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, för- svarets skaderegleringsnämnd, försvarets personalvårdsnämnd, sakkun- niga för rädgivning i publicitetsfrågor, fiskeskyddsnämnder inom försvars-

departementets verksamhetsområde. försvarets underrättelsenämnd, mili- Prop. 1986/87:95 tärledningens rådgivande nämnd samt försvarets centrala förslagskom— mitté.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987l88 Planerat Utfall Planerat Nämn- Föredra- derna ganden 1. Vapenfrinämnden 8500 9672 9285 11535 10 055 2. Vämpliktsnämnden 2 375 2 603 2 500 2 807 2 640 3. Försvarets fastig- hetsnämnd 680 580 710 700 700 4. Försvarets personal— nämnd 700 768 745 834 825

5. Ovriga nämnder 635 575 650 480 480 Summa kostnader 12 890 14 198 13 890 16 371 14 700 Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering + 1 300 — — — — Medelsbehov 14 190 14 198 13 890 16 371 14 700 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Nämnderna Vapenfrinämnden Handläggande personal 17 17 17 17 Ovrig personal 6 6 6 6 Värnpliktsnämna'en Handläggande personal 4 4 5 5 Ovrig personal 4 4 5 6 Försvarets fastighetsnämnd Handläggande personal 1 1 1 1 Ovrig personal l 1 | 1 Försvarets personalnämnd Handläggande personal 2 2 2 2 Ovrig personal l 1 1 1

36 36 38 39

a) Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 703 000 kr.

b) Höjning av arvodet för vapenfriutredningar m. m. ökar kostnaderna med 1 547 000 kr.

a) Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 34000 kr. b) För personalförstärkningar erfordras ytterligare 123 000 kr. e) För datastöd erfordras ytterligare 150000 kr. 209

Föreslår en minskning av anslaget med 10000 kr.

Pris- och löneomräkningen medför att kostnaderna ökar med 89000 kr.

Försvarets Skolnämnd, militära arbetstidsdelegalionen och försvarets ar- betstidsnämnd har upphört med sin verksamhet vilket medför att kostna— derna minskar med 170000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsfram- ställningar endast konstaterat att han ej erhållit samtliga nämnders äskande varför han föreslår att anslaget förs upp med 14 255 000 kr.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen över kostnader och medelsbehov beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 14 700000 kr. För värnplikts- nämnden harjag beräknat medel för datorstöd för ärendehanteringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret för bud- getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 14700 000 kr.

F 19. Reserv för det militära försvaret

1987/88 Förslag 132 518 000 kr.

Beräknade medel under anslaget avses utnyttjas dels inom armén när underlag för dess utveckling föreligger, dels för att täcka oförutsedda medelsbehov inom det militära försvaret i övrigt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Reserv för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 anvisa ett anslag av 132 518000 kr. 210

F20. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret'

1985/86 Utgift : 1986/87 Anslag 2000 000 000 1987/88 Förslag 1 600 000 000

' Tidigare beteckning F 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. * Utgifterna redovisas under övnga anslag mom utgiftsramen för det militära försva- ret.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1987/88 beräknade i pris- och löneläget februari 1986. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från februari 1986 till det genomsnittliga prisläget budgetåret 1987/88. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 anvisa ctt förslagsanslag av 1600 000 000 kr.

G. Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att i fred leda och samordna beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter och att vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning och samordning, Övrig varuförsörjning samt Kyrklig beredskap.

Verksamheten inom funktionen Övrig varuförsörjning består huvudsak- ligen av försörjningsanalyser, förberedelser för reglering. ransonering och annan planläggning, anskaffning av materiel, tryggande av försörjningsvik— tig inhemsk produktion, utveckling av inhemska substitut samt bered- skapslagring.

ÖCB utför vidare vissa lagringsuppgifter på uppdrag av statens jord- bruksnämnd, socialstyrelsen resp. statens energiverk när det gäller bered- skapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel, läkemedel och sjukvårds- materiel resp. anskaffning och lagring av bränslen och drivmedel.

ÖCB leds av en styrelse med nio ledamöter. Chef för ÖCB är en generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB redovisar för budgetåret 1987/88 fyra budgetalternativ benämnda A. B, C och D. De tre första ansluter till de alternativa ekonomiska ramar som regeringen har angett i anvisningarna för programplaneringen och anslags- framställningen. Alternativ D är myndighetens eget budgetförslag.

ÖCB begärde i anslagsframställningen medel över följande anslag på försvarsdepartementets huvudtitel (alt. D)

— förslagsanslaget G ]. Överstyrelsen för civil 34 884000 beredskap: Förvaltningskostnader — reservationsanslaget G 2. Civil ledning och 33 294 000 samordning förslagsanslaget J 1. Drift av beredskapslager 262 268000 reservationsanslaget J 2. Beredskapslagring 385 246000 och industriella åtgärder — förslagsanslaget J 3. Överstyrelsen för 1 000 civil beredskap: Uppdragsverksamhet — förslagsanslaget J 4. Täckande av förluster 1 000 till följd av statliga beredskapsgarantier m. m. — Medel för täckande av under budgetåret 1985/86 3 793 000

uppkomna lagringsförluster inom funktionen Ovrig varuförsörjning

Jag kommer i det följande att beräkna medel till ÖCB under anslagen G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader G 2. Civil ledning och samordning ] 1. Drift av beredskapslager J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder J 3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier rn. m.

Medelsbehovet under anslagen är uppdelade på olika funktioner och delfunktioncr. Regeringen har möjlighet att göra omfördelningar av anslag- na medel mellan olika funktioner och delfunktioner.

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader

1986/87 Anslag 32 100 000 1987/88 Förslag 40 800 000

Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst kostnader för personal, lokaler och övriga expenser.

1 OOO-tal kr. Anslagspost 1986/87 För 1987/88 beräknar Anslag 7 OC B Före-

draganden Ledning och samordning 9 000 10 154 10 025 Övrig varuförsörjning 8 944 10 215 9 745 Central administration 14156 14 515 21030 (varav engångsanvisning) (300) (500) (300) Summa anslag 32 100 34 884 40 800

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande:

1. Till följd av statsmakternas beslut (prop. 1984/85:160, FÖU 11, rskr. 388) har ÖCB fått vidgade uppgifter när det gäller att samordna de civila beredskapsförberedelserna. För dessa nya arbetsuppgifter behövs ytterli- gare sex tjänster för ledning och samordning och fyra tjänster för övrig varuförsörjning samt administrativa följdkostnader för dessa (+ 2048 000 kr.).

2. Behovet av engångsanvisning för annonsering och inventarier beräk- nas till 500000 kr.

F öredragandens överväganden

För nästa budgetår bör medel för ÖCB:s verksamhet beräknas med ut- gångspunkt i överstyrelsens huvudförslag. Jag beräknar pris- och löneom- räkningen till 7437 000 kr. Omräkningen av den del av anslaget som avses för lönekostnader har skett med hänsyn till höjda löneplansbelopp fr.o.m. den 1 december 1985 resp. den 1 januari 1986. Jag beräknar därutöver medel till fyra nya tjänster för Ledning och samordning inkl. administrati- va följdkostnader. För engångskostnader beräknar jag 300000 kr. under Central administration.

Hemställan

Med hänvisning till vadjag har anfört i det föregående och till sammanställ- ningen hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 40 800000 kr.

G 2. Civil ledning och samordning

1986/87 Anslag 35 860000 1987/88 Förslag 53 300 000

Från anslaget bestrids utgifter för statsbidrag till kommuner för den planläggning som kommunerna ålagts att genomföra enligt 10b5 civilför- svarslagen (1960174) samt till kommuner, landstingskommuner och kyrk- liga kommuner för den planläggning, utbildning och övning samt de andra förberedelser som de enligt länsstyrelsens förordnande enligt 6 och 7åä lagen (1964:63) om kommunal beredskap ålagts att genomföra.

Bestämmelser om ersättning för planläggningskostnaderna finns i 906 eivilförsvarskungörelsen (1960:377, omtryckt 1986: 1046).

Från anslaget bestrids också utgifter för övriga beredskapsåtgärder för funktionen Civil ledning och samordning och för Central administration.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Ändamål 1986/87 1987/88 Planerat

ÖCB Föredraganden

Kommunal, landstings- kommunal och kyrklig beredskapsplanläggning 21550 19600 17000 Utbildning. övning och

övriga beredskapsåtgärder 1 1 045 10 130 10 400 Kommunalteknisk för-

sörjning — ' 19 700 Teleanordningar för den civila försvarsberedska- pen i länen —— 2 500 Central administration 2 830 2 500 2 500 Till regeringens dispo—

sition 435 — 1 200 Priskompensation —- 1 064 — Kostnader = medelsbehov 35 860 33 2.94 53 300

Överstyrelsen för civil beredskap

1. För att hålla de kommunala beredskapsplanerna aktuella erfordras för budgetåret 1987/88 14,2 milj. kr.

2. För att genomföra utbildnings- och övningsverksamhet på lokal nivå erfordras 2 670000 kr. under budgetåret 1987/88.

4. För planläggning och information om den kyrkliga beredskapen inkl. begravningsväsendet i krig behövs för budgetåret 1987/88 100000 kr.

5. För studier, utbildning, utåtriktad information och övriga beredskaps— åtgärder är medelsbehovet beräknat till 7460000 kr. för budgetåret 1987/88.

6. För verksamhetsområdet central administration erfordras 2,5 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

Försvarskommittén framhåller särskilt betydelsen av den kommunaltek- niska försörjningens funktionssäkerhet. Jag delar den uppfattningen och har beräknat vissa medel härför.

Till anslaget har överförts 2,5 milj. kr. från anslaget G 6. Vissa teleanord- ningar. Från den 1 juli 1987 blir överstyrelsen programmyndighet för programelementet Teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen. Under tidigare budgetår reserverade medel på anslaget Go. Vissa teleanordningar bör föras över till anslaget G 2. Civil ledning och samord- ning.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att en översyn av den lands- tingskommunala beredskapsplanlåggningen bör genomföras och har för budgetåret 1987/88 beräknat 2.7 milj. kr. för detta ändamål.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen -_ att till Civil ledning och samordning för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 53 300000 kr.

Civilbefälhavarna

Landets sex civilbefälhavare skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Förutom uppgiften att samordna viss planläggning skall civilbefälhavaren leda öv- ningar. utbilda eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig samt planera för den egna verksamheten i krig och vid krigsfara. Civilbefälhavaren får meddela länsstyrelserna de föreskrifter som behövs för planläggningen inom civilområdet och får också meddela vissa andra myndigheter föreskrifter om inriktningen av de beredskapsförberedelser som berör civilområdet.

För dessa uppgifter biträds civilbefälhavaren av ett kansli. vilket i vissa

administrativa avseenden replierar på en länsstyrelse. Civilbefälhavar- kanslierna har ca 50 anställda.

G 3. Civilbefälhavarna

1985/86 Utgift 15086 837 1986/87 Anslag 19 120 000 1987/88 Förslag 21300000

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 redovisar en ökning med 4 417000 kr.jämfört med innevarande år. Civilbefälhavarna lägger härutöver fram förslag till förstärkning av organisationen med fem tjänster vilket innebär en ökning med ytterligare 769000 kr. till 24 306 000 kr.

Sammanställning av anslagsberäkningarna (1 OOO-tal kr.)

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Civilbefäl— Före- havama draganden Anslag Förvaltningskostnader 10 949 +2 640 +1096 Lokalkostnader 1 133 + 442 + 442 Utbildnings- och övningsverksamhet 6846 +2104 + 392 Till regeringens disposition 192 + 250 19120 +5186 +2180

Föredragandens Överväganden

Huvudförslaget har tillämpats på anslaget. Med hänvisning till samman- ställningen förordarjag ett anslag till Civilbefälhavarna 21.3 milj. kr.

Med hänsyn till Civilbefälhavarnas utökade ansvar för verksamheten i fred inom civilområdena har jag beräknat medel för en ny tjänst i Övre Norrlands civilområde samt medel för förvaltningskostnader för denna.

Jag övergår nu till att redovisa de beräknade medelsbehoven för resp. civilbefälhavare.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Före- heten draganden Anslag Förvaltningskostnader 2 401 +284 + 171 Lokalkostnader 187 + 84 + 84 Utbildnings- och övningsverksamhet ] 596 +365 + 25 4184 +733 +280

1. Lokalkostnaderna beräknas öka (+84 000 kr.). Detta belopp inklude- rar större lokaler.

2. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris— och löneomräkningen till 243 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 4464 000 kr.

C ivilbejälharart'n i Västra rit-'ilområde!

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Före- hcten draganden Anslag Förvaltningskostnader I469 + 75 + 60 Lokalkostnader 137 + 8 + 8 Utbildnings- och övningsverksamhet 712 + 183 105 2318 +266 —- 37

Medel för anskaffning av persondator (+ 75000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 105 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 2 281 000 kr.

Civilbefälhavaren ( Östra civilområde!

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndigheten Före— draganden Anslag Förvaltningskostnader 2 529 +469 + 1 10 Lokalkostnader 448 + 17 + 17 Utbildnings— och övningsverksamhet 1976 1 -125 4953 +485 + 2

1. Civilbefälhavaren begär medel för en handläggare (+ 160000 kr.). 2. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 96000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 4 955 000 kr.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Före- heten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1438 + 974 + 120 Lokalkostnader 48 + 1 + 1 Utbildnings- och

övningsverksamhet 1 099

2 585

87 +888

—100 + 21

l. Civilbefälhavaren begär medel för skillnaden mellan lönekostnader och erhållna medel för anställd personal (+ 172000 kr.). Vidare begärs medel för en handläggare (+ 149000 kr.) och en assistent (+ 132000 kr.) samt för konsulttjänster (+ 300000 kr.).

2. Ökade kostnader i samband med nya lokaler har medtagits (+ 75000 kr.).

3. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 197 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 2 606 000 kr.

C ivilbcfälhavaren i Nedre Norrlands civilområde

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Före- heten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1552 + 216 + 210 Lokalkostnader 134 + 4 + 4 Utbildnings- och övningsverksamhet 420 +1218 + 800 2106 +1438 +1 014

1. Av medlen för utbildnings- och övningsverksamheten har 1 begärts för totalförsvarsövning 87.

2. Av förvaltningskostnaderna har 75 000 kr. begärts för en persondator.

milj. kr.

F öredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 83 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 3120000 kr.

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Före- heten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1560 +" 622 +425 Lokalkostnader 180 + 328 +328 Utbildnings- och övningsverksamhet 1042 + 426 —103 2782 +1376 +650

]. Civilbel'ähavaren begär medel för en tjänst som handläggare (+ 191000 kr.) och en tjänst som assistent (+ 137000 kr.).

2. De ökade lokalkostnaderna (+ 328000 kr.) hänför sig till att nya lokaler erhölls 1986-02-01.

3. De ökade förvaltningskostnaderna fördelar sig på skillnad mellan verkliga lönekostnader och erhållna medel för anställd personal (+ 62000 kr.), ökade kostnader på grund av lokalbyte och ökade kostnader om de begärda två tjänsterna skulle erhållas.

Föredraganden: överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 432 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 3 432000 kr. Jag har därvid beräknat medel för ytterligare en tjänst.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Civilbefälhavarna för budgetåret 1987/88 anvisa ett för- slagsanslag av 21 300000 kr.

Signal skydd

Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och trak- tamenten för elever vid totalförvarets signalskyddsskola samt anskaffning och underhåll av särskild signalskyddsmatetiel för totalförsvarets civila sektor.

Verksamheten budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktions- områdena Allmän ledning och förbandsverksamhet, Centralt vidtaget ma- terielunderhåll m.m. och Centralt vidtagen materielanskaffning m.m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Signalskydd.

Planering för perioden 1987/88—1991/92

Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Signal- skydd framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; 1 OOO-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/8.9 l989/90 1990/91 1991/92 Summa 1 820] 4 065 3 170 3 200 3 000 4 520 17 855

' Prisläge februari 1985.

Det beräknade behovet av beställningsbemyndiganden för signalskydds- materiel samt bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (1 OOO-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/89 l989/90 1990/91 1991/92 Summa

1987/92 Bemyndigan— 560 1925 3 720 350 350 7 980 14 215 debehov Bemyndigan- 1 019 479 2 679 1 479 479 5 479 — deskuld vid utgången av resp. bud- getår G 4. Signalskydd 1985/86 Utgift 1 1 034 000 Reservation 0 1986/87 Anslag 1 820 000 1987/88 Förslag 4 050 000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1986/87 1987/88

Överbefälhavaren

Bemynd. Betalningsm. Bemynd. Betalningsm. Bemynd.

Signalskydd:

Allmän ledning och

förbandsverksamhet 1 300 1600 Centralt vidtaget

materielunderhåll

m. m. 270 270 300 300 Centralt vidtagen

materielanskaff- ning m.m. 290 250 1625 2 165

Kostnader = medels- behov 1 820 4 065

Bemyndigandebehov 560 — 1 925 —

Överbefälhavaren

Anslaget bör räknas upp med 2245 000 kr. till 4065 000 kr. och ett beställ- ningsbemyndigande om 1 925 000 kr. inhämtas.

1610

1910

Föredraganden

Betalningsm.

] 600

4 050

Föredragande/ts överväganden

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Jag kan i huvudsak godta den inriktning och omfattning av verksamheten som redovisats för programplaneperioden.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före— slår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av signal- skyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 1 910000 kr., 2. till Signalskydd för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservations- anslag av 4050 000 kr.

Vissa skyddsrumsanläggningar

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsrumsanläggningar om- fattar anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. anskaffning och underhåll av viss sam- bandsutrustning samt anskaffning av inventarier för vissa gemensamma stabsplatser.

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsrumsanläggningar budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktionsområdena Centralt vidtaget materielunderhåll m.m., Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. och Nybyggnad m.m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Vissa skyddsrums- anläggningar.

Planering för perioden 1987/88—1991/92

Statens räddningsverk anför att omfattningen och inriktningen av verk- samheten under delprogrammet helt är beroende av den avvägning som är gjord för befolkningsskyddct och räddningstjänsten samt av andra myndig- heters programmässiga mål. Även om osäkerhet råder vad gäller de statli- ga intressentandelarnas storlek i samband med produktion av lednings- centraler i enlighet med de nya funktionskraven bedöms vissa resurser för nybyggnad behöva avdelas även framdeles.

Den av räddningsverket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa skyddsrumsanläggningar framgår av följande sammanställning (prisläge juli 1986: 1000-tal kr.).

Summa 1986/87 1987/88 1988/89 l989/90 1990/91 1991/92 1987/92 9500] 10545 10145 8145 5145 5145 39125

* Prisläge juli 1985.

G 5. Vissa skyddsrumsanläggningar

1985/86 Utgift 2 733 698 Reservation 605 073 1986/87 Anslag 9 500000 1987/88 Förslag 8 850 000'

' Genomförandepris 1987/88.

Kostnader och medelsbehov ( 1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Räddnings- Föredra- verket' ganden2

Vissa skyddsrumsanlägg-

ningar: Centralt vidtaget

materielunderhåll rn. rn. 80 24 80 80 85 Centralt vidtagen

materielanskaffning

m. m. 65 — 65 65 70 Nybyggnad m.m. 3194 2710 9355 10400 9300 Kostnader = medelsbehov 3 339 2 734 9 500 10 545 9 455 ' Prislägejuli 1986, 2 Genomförandepris 1987/88.

Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.)

Medelstillgång Beräknad medelsförbrukning Reservation 1986-07-01 605 1986/87 9500 Anslag för 1986/87 9 500 1987/88 9 005' Anslag för 1987/88 8 400 (Förslag) (Genomförande-

pris 1987/88 8 850)

18 505 18 505

' Genomförandepris 1987/88 = 9455.

Budgetåret1987/88

Statens räddningsverk

1. För underhåll av viss sambandsutrustning beräknas ett medelsbehov av 80000 kr. för budgetåret 1987/88.

2. För anskaffning av inventarier m.m. för vissa gemensamma stabs- platser beräknas ett medelsbehov av 65 000 kr. för budgetåret 1987/88.

3. För anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation beräknas ett medelsbehov av 10 400000 kr. för budgetåret 1987/88 (+ 1 045 000 kr.).

F Öredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och'medelsbehov, där jag har angivit medelsbehovet i genom- förandepris 1987/88.

IQ Is)

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret 1987/88 an- visa ett reservationsanslag av 8 850000 kr.

Vissa teleanordningar

Verksamheten omfattar anskaffning av viss teleteknisk utrustning. Verksamheten finansieras från reservationsanslaget G6. Vissa telean- ordningar. Anskaffningen av teleteknisk utrustning för vissa statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsproto- kollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsut- skott.

Den av televerket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa teleanord— ningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1986; 1000-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/89 l989/90 1990/91 1991/92 Summa

1987/92 53 200' 7061 2000 3000 4000 3000 19061 ' Prisläge december 1985. G 6. Vissa teleanordningar 1985/86 Utgift 56 168 000 1986/87 Anslag 53 200 000 1987/88 Förslag 2 850 000 Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.) Primäruppdrag 1986/87 1987/88 Tele- Före- verket dra- gan- den Vissa teleanordningar Centralt vidtagen materiel- anskaffning 53 200 7 061 2 850 Kostnader = medelsbehov 53 200 7 061 2 850

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta televerkets förslag till inriktning av verksamhe- ten under programplaneperioden.

Från den 1 juli 1986 gäller förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Mot bakgrund härav har jag

överfört vissa medel inkl. kvarstående reservationer som tidigare budgete- rats under detta anslag till anslaget G 2. Civil ledning och samordning. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostna- der och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att till Vissa teleanordningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 2 850000 kr.

H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m. m.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmvndighet för frägor om bc- folkningsskydd. innefattande frägor om landtransportcr av farligt gods, och räddningstjänst. Verket har programansvar för huvudprogrammet Ci- vilförsvar och fredsräddningstjänst. Huvudprogrammet indelas i delpro- grammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m. m.

Statens räddningsverk leds av en styrelse. Chef för verket är en general- direktör. lnom verket finns fyra sakenheter för verksamhetsomrädena befolkningsskydd. räddningstjänst. utbildning och teknik. en administrativ enhet, sekretariat och fem skolor. Räddningsverkets centrala del är lokali- serad till Karlstad och skolorna till Revinge. Skövde. Katrineholm. Ro- sersberg och Sandö.

Statens räddningsverks verksamhet bttdgeteras pä ett antal primärupp- drag inom delprogrammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m.m. och inom produktionsomrädena Central förvaltning. Ut- bildning och övning. Extern information. Underhåll och förrädsverksam- het. Materielanskaffning. Anläggningar för krigsorganisationen. Anlägg- ningar för fredsorganisationen. Skyddsrum. Forskning och utveckling samt Ersättning till kommuner m. m.

Under littera H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. täcks ock- så kostnaderna för framställning och distribution av identitetsbrickor som kostnadsfritt tilldelas nyfödda och barn till invandrare eller till självkost- nadspris tillhandahålls andra personer. Verksamheten under delprogram- met Identitctsbrickor budgeteras på ett primäruppdrag under delproduk- tionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet. Länsskattemyn- digheten i Kristianstads län svarar för detta delprogram.

Vidare täcks under denna littera kostnader för generaltullstyrelsens program Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss. Program- met indelas i delprogrammen ()ljebekämpning till sjöss. Kcmikaliebe- kämpning till sjöss. Stödsystem för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss samt Forskning och utveckling.

Verksamheten finansieras från följande anslag. H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst H 2. Anläggningar för fredsorganisationen H 3. Skyddsrum H 4. ldentitetsbrickor H 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. H 6. Beredskap för olje- och kcmikaliebekämpning till sjöss

[nom anslagen H 1. och H 3. har planeringen av verksamheten skett i tre ekonomiska alternativ. ett grundalternativ och två ökningsalternativ. Sta- tens räddningsverk har hemställt om i första hand ökningsalternativ 2 och beräknat anslagen i prisläget februari 1986.

Om ej annat anges beräknarjag anslagen under littera H i genomförande- pris 1987/88.

IN) I»)

H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

1985/86 Utgift — 1986/87 Anslag 458000000' 1987/88 Förslag 5466000003 ' Ytterligare 6000000 kr. har tilldelats pä tilläggsbudget 1. 2 Genomförandepris 1987/88.

Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmateriel var den 30juni 1986 159647 000 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 167 700000 kr. och anvisat 110 880000 kr. i betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (159647 000 + 167 700000 — 110880000) 216467 000 kr.

Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning m.m. av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation motsvarar en bemyndigandeskuld den 30 juni 1986 av 43780764 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 62 milj. kr. För samma budgetår har 45 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 (43 780 764 + 62 000000 — 45 000000) 60 780 764 kr.

Utgångspunkten för bildandet av statens räddningsverk var dels att effektivisera ledningen av befolkningsskyddct och räddningstjänsten. dels att åstadkomma besparingar för staten som kan realiseras fullt ut fr.o.m. budgetåret 1988/89. Räddningsverket avser att i samarbete med bl. a. för- svarets rationaliseringsinstitut under budgetåret 1988/89 genomföra en grundlig analys av verksamheten. Analysen skall klarlägga om de mål som sattes upp i riksdagsbeslutet om ledningen av befolkningsskyddct och räddningstjänsten har uppnåtts och om verksamheten bedrivs rationellt.

ts)

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (] (100-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.

Befolkningsskydd och räddningstjänst: Ccntralförvaltning Utbildning och övning Extern information Underhåll och förråds- verksamhet Materielanskaffning Anläggningar för krigs— organisationen Forskning och utveckling Ersättning till kommuner

Kostnader

Tillkommer/ai-går: Reducering på grund av överplanering

Materielanskaffning Anläggningar för krigs— organisationen lntäkter m.m.

Outnyttjade bemyndi- ganden

Reserv

Medelsbehov Bemyndigandebehov

' Prisläge februari 1986. : Genomförandepris 1987/88. 3 Varav 19 430000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. * Varav 23 640000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 5 Varav 11 900000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

1986/87

Bemynd.

194 7003

70 2006

264 900

— 2000

—33 200

229 700

Betal— ningsm.

64 750 199 600 18 600

46 000 128 570

50 200 5 200

7 756 520676

—11 190 5200 —48786

2 500 458 000

" Varav 7 200000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 7 Varav 6400 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. * Varav 4400 000 kr. i prisregleringsbemyndigandcn.

Statens räddningsverk

1987/88

Statens räddningsverk'

Bemynd.

261 7654

72 9007

334 655

—11000

323 665

Betal- ningsm.

68 000 226 700 38 000

49 600 241 300

71 500 9 800

8771 713671

- 3100

1500 —-53071

656 000

Föredraganden2 Bemynd. Betal- ningsm. 71 900 221 400 34 500 52 750 131 3005 158 700 56000": 68 000 8 500 9 250 "57 300 625 000 — 13 329 — 12 000 —11000 —53071 10 800 546 600 165 500

Medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till 656 milj. kr. i prisläget februari 1986. För materielanskaffning behövs ett beställningsbemyndi- gande om 250765 000 kr. Dessutom behövs ett bemyndigande att medge ersättning till kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation om 72,9 milj. kr.

Central förvaltning 68 000 000 kr.

lnom produktionsområdet Central förvaltning har budgeterats en ökning med 3250000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Prop. 1986/87:95

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 3031 000 kr

B. Uppgiftsförändringar

Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 219000 kr. Bl. a. har kostnaderna för utrikes resor och konferenser för enheten för farligt gods varit underdimensionerade. En utvidgning av räddningsverkets ADB- stöd planeras. Medel som för budgetåret 1986187 inplanerats på produk- tionsområdet för undersökning av naturförhållanden föreslås flyttas till produktionsområdet Ersättning till kommuner m.m.

Utbildning (N'/l övning 226 700000 kr.

lnom produktionsområdet Utbildning och övning äskas en ökning med 27.1 milj. kr. iförhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen påföljande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 10204 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med sammantaget 16896000 kr. Bl.a. föreslås 11 nya tjänster för fredsräddningstjänstut- bildning och lokal övningsverksamhet. Hyreskostnaderna för räddnings- skolorna ökar på grund av ny- och ombyggnad av lokaler. Utbildning av 200 elever föreslås ske vid försvarets skyddsskola samtidigt som övnings- verksamheten för civilförsvarsstab och fältstab utökas och särskilda funk- tionsövningar genomförs.

Ersättning till flygvapnet för alarmeringsavdelningarna vid S'l'RlL-cent- ralerna beräknas öka med 1.6 milj. kr.

Verket föreslår vidare en ökning av bidraget till Svenska brukshund- klubben och förstärkt ADB-stöd inom utbildningsområdet. Medel beräk- nas även för mobila övningsanordningar för lokala övningar och för ersätt- ning till försvarsmakten för tunga ammunitionsröjningsgrupper.

Extern information 38 000000 kr.

Under produktionsområdet Extern information har budgeterats en ökning med 19.4 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt. 228

A. Pris- och löneomräkning

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1 038000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Uppgiftsföri'tndringarna innebär att kostnaderna ökar med 18362 000 kr. Hotutrymningsannonsering planeras införas i telefonkatalogen under en tvåårsperiod. Civilförsvarsinformationen i katalogen trycks på de vanli- gaste invandrz'trspråken. lnformationsförberedelser för beredskap och krig ökar liksom räddningsverkets övriga informations- och upplysningsverk- samhet till allmänheten. För informationsutbyte med länsstyrelser och civilbefälhavare har budgeterats medel för konferensverksamhet. För en ökad satsning på självskyddsutbildning och rekrytering och utbildning av frivilliga hemskyddsombud har medel avsatts till Rikskommitten för själv- skydd och Sveriges eivilförsvarslörbund.

Underhåll och_fi'irrådsverksam/10! 49 600000 kr.

Under produktionsområdet Underhåll och förrådsverksamhet har bud- geterats en ökning med 3.6 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 2 294 000 kr.

B. U ppgiftsföränd ringar

Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med [306000 kr. Medel har beräknats för ökade kostnader för drift och underhåll. bl. a. av nya larmaggregat och utökade regionala oljeskyddsförråd. Kostnader för vissa åtgärder för kärnkraftsberedskapen har budgeterats. Kostnader för integrering av sektorlarmnätet i försvarets telenät skall budgeteras på räddningsverket. Anslutning för civilförsvarets kommunikationssystem till televerkets Mobitex medför viss kostnad för teleabonnemang. Genom rationalisering av materielens uppläggning m.m. beräknas hyreskostna- derna minska.

Materiellanskajfning 241 300000 kr.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 250765 000 kr. och betalningsmedel om 241300000 kr. Ökningen av betalningsmedel. 112730000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande sätt.

A. Pris- och löneotnräkning

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7 174 000 kr.

B. Kostnaderna för materielinköpen ökar med 105 556000 kr. Fördelning- en på materielslag framgår av följande sammanställning (inkl. prisomräk- ning). 1 OOO-tal kr.

1. Alarmeringsmateriel 24100

2. Andningsskydd 90 475

3. Beklädnadsmalericl 13000

4. Brandmaleriel 27 800

5. Diverse materiel 10325

6. Fordonsmatcriel 5500

7. ()lje- och kemikalie-

bekämpningsmateriel 2 000

8. Radiomaleriel 25050

9. Räddningsmateriel 7600 10. Sjukvärdsmateriel 20 300 11. Skydds- och sanerings- materiel 10 750 12. Telefonmateriel 2000 13. Datorutrustning 2100 14. Ovrigt 300 Avgår Överplanering — 3 100 Inkomster — 11000 Summa medelsbehov 227 200 Anläggningurför krigsorgan[sationen 71 500 000 kr.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 72.9 milj. kr. och betalningsmedel till ett belopp av 71 .5 milj. kr.

Fördelning på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för bud- getåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; ] 000-tal kr.).

Objektgrupp Bemyndigande Produktion av ledningscentraler 55 000 Ledningsplatser för organisation 80 K 5 000 Branddammar och skydd för framskjutna enheter 500 Reservkraft 2 000 Övrigt 4000

A t'går/Tillkommer Outnyttjade bemyndiganden Prisreglering +6400 Summa 72 900 Forskning och utveckling 9 800 000 kr.

Under produktionsområdet Forskning och utveckling begärs en anslagsök- ning med 4,6 milj. kr. Ökningen motiveras på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 290000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

För ökad verksamhet inom området Forskning och utveckling beräknas 4310000 kr.

Ersättning till kommuner m. m. 8 771 000 kr.

lnom produktionsomrädet Ersättning till kommuner m.m. äskas en ökning med 1 015000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87.

A. Pris- och löneomräkning

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 433 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Kostnaderna ökar med 582000 kr. bl. a. beroende på att medel för under- sökning av naturförhållanden flyttas över från produktionsområdet Central förvaltning.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden till programplanen för statens räddningsverk (avsnitt 6.4.3.2) redogjort för de riktlinjer som verksamheten bör utvecklas efter i fortsättningen. Beträffande medelsbe- hovet för budgetåret 1987/88 och de beställningsbemyndiganden som be- hövs för verksamheten vill jag anföra följande.

Under produktionsområdet Central förvaltning har jag i mina beräkning- ar utgått från ett besparingsalternativ som innebär en besparing fördelad över en treårsperiod för produktionsområdet enligt regeringens anvisning- ar. Jag har dessutom beräknat lönekostnaderna till 39,2 milj. kr. i prisläget februari 1986. Kostnaderna för hela produktionsområdet beräknar jag till 71.9 milj. kr. (67,4 milj. kr. i prisläget februari 1986.)

Jag har under produktionsområdet Utbildning och övning beräknat löne- kostnaderna till 61 milj. kr. i prisläget februari 1986 inkl. två nya tjänster för övningsledare. Jag har i övrigt beräknat medel för bl.a. utökad öv- ningsverksamhet för civilförsvarsstab och fältstab, utbildning av elever vid försvarets skyddsskola och mobila övningsanordningar för lokala övning- ar. Jag har utgått från att antalet elevdagar totalt skall uppgå till ca 270000 och att medelsbehovet blir 221. ,4 milj. kr. (2092 milj. kr. i prisläget februari 1986) för produktionsområdet. Vidare skall kostnaderna för uppbyggnaden av kvalificerade ammunitionsröjningsenheter ej belasta räddningsverkets anslag.

Informationsverksamheten är av stor betydelse från beredskapssyn-

punkt både under fredsmässiga förhållanden och i en krigssituation. Ver- ket har till uppgift att lämna information inom sitt verksamhetsområde till allmänhet. myndigheter och organisationer. Med den nya skydtlssynen som jag nu föreslår fordras ökade informationsinsatser. Jag har därför beräknat ytterligare medel för informationsinsatser i fred och i krig under produktionsomrädet Extern information. Jag har tidigare understrukit be- tydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Jag har under samma produktionsomräde beräk- nat medel till Sveriges civilförsvarsförbund och Rikskommitten för själv- skydd med 11 resp. 17 milj. kr. i prisläget februari 1986. Hänsyn har då även tagits till ökade kostnader med anledning av riksdagens beslut (prop. 1985/86: 134, FÖU 10, rskr. 281) om förmåner inom frivilligförsvarct. Kost- naderna för produktionsomrädet beräknar jag till 34.5 milj. kr. (32.5 milj. kr. i prisläget februari 1986].

Under produktionsomrädet Underhåll och förrådsverksamhet har jag i prisläget februari 1986 beräknat kostnaderna för löner till l7.5 milj. kr. Kostnaderna för hela produktionsomrädet beräknas till ca 52,7 milj. kr. (49.7 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsomrädet Materielanskaffning beräknarjag medelsbe— hovet till 134.4 milj. kr. (1259 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsomrädet Anläggningar för krigsorganisationen föror— darjag att planerade installationer av reservkraft inte tidigareläggs. Vidare bör enligt min mening resurserna under posten Produktion av ledningscen— traler i största möjliga utsträckning användas för nyproduktion av cen— traler anpassade till den kommunala ledningen. Medelsbehovet under pro— duktionsomrädct beräknar jag till 56 milj. kr. (52 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Jag föreslår att 8.5 milj. kr. anvisas för produktionsområdet Forskning och utveckling (8 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsomrädet Ersättning till kommuner m.m. biträderjag i huvudsak räddningsverkets förslag. dvs. att ca 9.2 milj. kr. anvisas (8,8 milj. kr. i prisläget februari 1986) inkl. medel för översiktliga undersök- ningar av naturförhållanden.

För budgetåret 1987/88 beräknar jag att räddningsverket för materielan- skaffning behöver disponera ett beställningsbemyndigande om 109.5 milj. kr. Jag har då beaktat att 10.8 milj. kr. redan står till förfogande i form av outnyttjade bemyndiganden. Behovet av betalningsmedel beräknar jag till 134.4 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigande- skulden för materielbeställningar den 30juni 1988 att uppgå till 191 596000 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelning- en av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndi— gandeskulden den 30juni 1988 blir därmed ca 183 milj. kr.

Jag beräknar att bemyndiganden att medge ersättning till kommuner för anskaffning m.m. av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation behövs till ett belopp av 56 milj. kr. Medelsbehovet beräknarjag också till 56 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskul- den för ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigs- organisation den 30 juni 1988 att uppgå till 60 780764 kr. Beloppet bör

sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregle- ringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade hemyndigandcskulden den 30juni 1988 blir därmed ca 58 milj. kr.

Min beräkning av bemyndigande— och betalningsmedelsbehov framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att materiel beställs inom en kostnadsram av 109 500000 kr..

2. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för pro— duktionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation inom en kostnadsram av 56 000000 kr..

3. till Befolkningsskydd och riia'dningstjänst för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 546 600000 kr.

H 2. Anläggningar för fredsorganisationen

1985/86 Utgift 19992 697 1986/87 Anslag 35 000000 1987/88 Förslag 48 000 000' ' Genomförandepris 1987/88.

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler. utbild- ningsanordningar m.m. vid statens räddningsverks skolor och nybyggnad av vissa förråd för civilförsvarets mobiliseringsmateriel.

Kostnader och medelsbehov (! OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88 Statens rädd— Före— ningsverk' draganden2 Anläggningar för fredsorga— nisationen: Nybyggnad m.m. för delprogrammet Central förvaltning m.m. 37413 49517 50917 Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammet Central

förvaltning m.m. 500 — — Summa 37 913 49517 50917 Reducering på grund av över-

planering —2913 3067 2917 Beräknat medelsbehov 35 000 46 450 48 000 (varav för NU ) 9 000 14 450 14 400

' Prisläge februari 1986. : Genomförandepris 1987/88.

Budgetåret 1987/88

Statens” räddningsverk

Räddningsverket beräknar ett medelsbehov av 46450000 kr. för budget- året 1987/88 enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. För objekt som har påbörjats eller avses påbörjas före den ljuli 1987 beräknas ca 39,6 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför sig till de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88. bl.a. förläggningsbyggnad och garagebyggnad i Revinge. Av det beräknade me- delsbehovet hänför sig 14450000 kr. till kostnader för investeringar i Sandö för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver där. Denna kostnad bör inte belasta utgiftsramen för civilförsva- ret.

Föredrag/inden överväganden

Mot bakgrund av bl. a. en beslutad utvärdering av sotningsverksamheten bör det föreslagna arbetet med en ny sotarskola i Rosersberg anstå tills vidare. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Byggnadsstyrelsen skall redovisa bygg- nadsprogram och i en del fall huvudhandlingar för merparten av de nya byggnadsobjekt som finns upptagna i anskaffningsplancn. Det bör få an- komma på regeringen att. efter prövning av byggnadsprogrammet eller huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsförctagen. I enlighet med vad jag har förordat under avsnittet 6.3 Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88-1991/92 bör 14,4 milj. kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skolanläggningen i Sandö inte belasta den ekonomiska ramen för totalför- svarets civila del.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Anläggningar för fredsorganisationen för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 48 000000 kr.

H 3. Skyddsrum

1985/86 Utgift 496071962 1986/87 Anslag 578 700000 1987/88 Förslag 470700000l

' Genomft'irandepris 1987/88.

Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m.m. för anordnande av skyddsrum för skydd av befolkningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30juni 1986 1 418 898769 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 677 milj. kr. och anvisat ett anslag om 578,7 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (1 418898 769 + 677 000000 - 578 700000) 1517 198 769 kr.

Bemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1986/87 1987/88 Statens räddningsverk' Föredraganden= Bemynd. Betal- Bemynd. Betal- Bemynd. Betal-

ningsm. ' ningsm. ningsm. Skyddsrum 579 700 578 700 690 000 690000 360 000 476 700 Prisreglering +97 300 +95 000 - +67 000 Medelsbehov — 578 700 — 690 000 476 700 Bemyndigandebehov 677 000 785 000 -— 427 000 —

' Prisläge februari 1986. 2 Genomförandepris 1987/88.

Budgetåret1987/88 Statens" räddningsverk .

För att komma till rätta med problemen med att beräkna betalningsmedels- utfallet och för att underlätta genomförandet av en gemensam planerings- ram för räddningsverkets verksamhet inkl. behovet av betalningsmedel för skyddsrumsproduktionen föreslås att lika mycket betalningsmedel erhålls som bemyndiganden och att under- resp. överutnyttjanden får föras över till nästkommande budgetår.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 785 milj. kr. och betalningsmedel till ett belopp av 690 milj. kr.

Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986: 1000-tal kr.).

Objektgrupp Bemyndigande

Ersättning för skyddsrumsbyggande enligt

32 & civilförsvarslagen 506000 Ersättning för skyddsrunlsatgärder enligt

4051 civilförsvarslagen 150000 Modernisering 5000 Underhållsbesiktning av skyddsrum samt

tillrättande av fel och brister 27 000 Byggnadstjänst 2000 Summa 690000

Det sammanlagda behovet av bemyndiganden är således 690 milj. kr. enligt prisläget februari 1986. Av begärda bemyndiganden avses därutöver 95 milj. kr. för prisreglering.

Betalningsmedlen avses huvudsakligen för att betala ersättning m.m. för den anskaffning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden.

["öredragtmdens överväganden

Under avsnittet 6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem har jag förordat att det med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 under förevarande an- slag. minskat med det faktiska utfallet för budgetåret. får föras över till budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sam- manställningen över bemyndiganden och betalningsmedel.

Under avsnittet 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst har jag föreslagit en ny inriktning av befolkningsskyddct i krig. I detta samman- hang vill jag särskilt framhålla byggnadstjänstens betydelse i den nya inriktningen. Jag bedömer att de bemyndiganden jag har beräknat är till- räckliga för att det skall vara möjligt att bygga skyddsrum i takt med nyproduktionen av byggnader och anläggningari skyddsrumsorternas risk- områden och att di'irutöver bygga ett antal skyddsrum för att avhjälpa de allvarligaste bristerna i främst de största städernas innerområden.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 1 467 498 769 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisregle- ringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1988 blir därmed ca 1426 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för an- skaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av 427 000000 kr..

2. till Skyddsrum för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 476 700000 kr.

H 4. Identitetsbrickor' prop 1985/86 Utgift 1059040 1986/87 Anslag 877000 1987/88 Förslag 884 000

' Tidigare anslagsbeteckning 116. ldentitetsbriekor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har svarat för framställning och distri- bution av identitetsbrickor m.m. som kostnadsfritt tilldelas nyfödda och barn till invandrare eller till sji'tlvkostnadspris tillhandahålls andra perso- ner. allt enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen (prop. 1962:1 bil. 13. SU 11. rskr. Il). Arbetsuppgifterna har fullgjorts vid dataenheten. Den 1 januari 1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyn- digheten.

Verksamheten tlnder delprogrammet Identitetsbrickor budgeteras på ett primäruppdrag Linder delproduktionsområdet Allmän ledning och för- bandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Identitetsbriekor.

Kostnader och medelsbehov tl OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Länssty- Föredra-

relseni ganden Kristian— stads län och riks— skattever— ket

Identitetsbrickor: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 1 119 1059 377 884 884 Kostnader = medelsbehov 1 119 1059 877 884 884

Budgetåret1985/86

Under budgetåret 1985/86 har 127 000 identitetsbrickor tillverkats för ny- födda och invandrarbarn. Länsstyrelsen har tillhandahållit 7000 brickor till självkostnadspris.

Budgetåret1986/87

Verksamheten bedöms fåi stort sett oförändrad omfattning. Den ljanuari 1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyndigheten i Kristianstads län.

Budgetåret 1987/88 Länsstyrelsen i Kristianstads län och riksskatteverket

Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7000 kr.

F öredrugundenx överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slär riksdagen

att till [dentirvrsbrickor för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslags- anslag av 884000 kr.

H 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

1985/86 Utgift 31 069009 1986/87 Anslag 4000 1987/88 Förslag 4000

Enligt 36.5 räddningstjänstlagen (198611102) är kommun berättigad till ersättning av statsmedel för räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till havs eller i vissa inre farvatten. För räddningstjänstätgärder som vidta- gits före den 1 januari 1987 tillämpas 21% första stycket 1 i brandlagen (1974:80).

Kommunen har vidare enligt 37% räddningstjänstlagen rätt till ersättning av staten om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört betydande kostnader. För insatser före den 1 januari 1987 gäller motsva- rande bestämmelseri brandlagen. nämligen 21 & första stycket 3.

Om en kommun haft kostnader för sanering med anledning av sådant oljeutflöde som avses i 36% räddningstjänstlagen (21% första stycket ] brandlagen) har kommun rätt till ersättning enligt 65% räddningstjänstför- - ordningen (1986: 1107). För saneringsarbete utfört före den ljanuari 1987 gäller 21 & första stycket 2 i brandlagen.

Tillämpningsbestämmelserna till ovanstående ersättningsregler finns i räddningstjänstförordningen (1986: 1107) samt vad gäller åtgärder före den ljanuari 1987 i förordningen (1983:1002) om ersättning för deltagande i räddningstjänst m. m. Statens räddningsverk ansvarar för tillämpningen av ersättningsbestämmelserna.

Tullverkets kustbevakningsorganisation svarar enligt 27% räddnings- tjänstlagen för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vatten- drag, kanaler. hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren. Från anslaget bestrids kostnaderna för bekämpningsoperationerna inkl. ersättningar till utomstående. som deltager i räddningstjänsten. Förskotts- medel och annan återbetalning tas upp som uppbörd under anslaget.

Medelsbehov tl 000-tal kr.) 1986/87 1987/"88

Föredraganden

Ersättning enligt

36.5 räddningstjänstlagen (21 5 första stycket 1 p. hrandlagen) l 1 37.5 räddningstjänstlagen (21 .s' första stycket 3 p. brandlagen) I 1 65 % räddningstjänstförordningen (21 å första stycket 2 p. brandlagen) 1 I Kostnader för bekämpningsoperationer

till sjöss 1 ] Summa 4 4 Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- slär riksdagen att till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4000 kr.

H 6. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss]

1985/86 Utgift 11737918 1986/87 Anslag 11600000 1987/88 Förslag 13400000 'lTidigare anslagsbeteckning H7. Beredskap för olje- och kcmikaliebekämpning till Sjöss.

Kustbevakningen svarar för åtgärder till havs och i kustvattnen. Vänern. Vättern och Mälaren för att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. Från anslaget betalas bl.a. anskaffning av bekämpningsmaten'el. tekniskt utvecklingsarbete samt drift och underhåll av materiel för bekämpning av miljöfarliga utsläpp.

Medelsbehov (l OOO-tal kr.) 1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Generaltull- Före- styrelsen draganden

Oljebekämpning till sjöss 4502 +4708 +998 Kemikaliebekämpning till

sjöss 900 + 640 + 50

Stödsystem för kemikalie-

bekämpning 3450 + 675 +150 Forskning och utveckling 2748 + 398 +602 Summa 11 600 +6 421 +] 800

Generaltullstyrelsen

Utgångspunkt för medelsbehovet är styrelsens "programplan för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss". Med hänsyn till de hotbilder som be-

skrivs i programplanen krävs en fortsatt uppbyggnad av beredskapen. Styrelsen anser sig dock ha avstätt frän att begära anslag för det faktiska behovet. vilket innebär att den begärda anslagsnivän inte ligger i paritet med den uppbyggnads— och ersättningstakt som bedöms nödvändig för att programplanens mäl skall uppnäs.

Tolv smä arbetsbätar. som ingår i kustbevakningens materiel för olje— och kcmikaliebekämpning. är under budgetåret 1987/88 mellan tolv och sjutton är gamla. Kraftig förslitning av bätarna gör behovet av ersättning nödvändig.

Prisomräkning har skett med I 160 000 kr.

Föredragandens övervc'iganden

Riksdagen har godkänt en grundsyn för inriktningen av det marina olje- skyddet för l990-talet. Grundsynen har utarbetats inom forsknings- och utvecklingsproiektet ”10808 85. På kemikalieområdet pågår ett nordiskt samarbete för utveckling av metod och teknik för bekämpning av utflöden. Mot denna bakgrund har jag beräknat medel för fortsatt ny- och ersätt- ningsanskaffning av materiel för bekämpning samt för underhåll och ut- bildning av personal. Medel har även beräknats för utbildning och övning av personal i de räddningskär'er som enligt avtal skall ingåi kustbevaknin- gens bercdskapsorganisation för kemikaliebekämpning.

Jag har inom anslagsposten stödsystem för olje— och kemikaliebekämp— ning beräknat medel för fortsatt uppbyggnad av den i Sverige utvecklade flygburna fjärranalysutrustningen för spaning efter olje- och kemikalieut- släpp. Med fjärranalysutrustningen kan olagliga utsläpp upptäckas. och utrustningen gör det också möjligt att följa oljan under en bekämpnings- operation så att operationen blir effektivare. Fartyg som gör sig skyldiga till olagliga utsläpp kan identifieras med utrustningen. vilket möjliggör rättsligt ingripande. Kustbevakningens flygspaning har emellertid betydel- se även i andra avseenden. t. ex. för fiskeövervakning. isövervakning och allmän övervakning. Verksamheten bedrivs i samverkan med andra myn- digheter. särskilt i fräga om den allmänna havsövervakningen i samverkan med marinen. Delar av anslaget är avsett för installation och intrimning av utrustning i de nya flygplan. som levererats under innevarande budgetår.

De medel som upptas under anslagsposten Forskning och utveckling avser till större delen vidareutveckling av kustbevakningens tjärranalys- system för haVsövervakning och detektering av olje- och kemikalieutsläpp.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslär riksdagen att till Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 13 400000 kr.

I. Psykologiskt försvar Prop. 1986/87:95

1 1. Styrelsen för psykologiskt försvar

1985/86 Utgift 5 455000 1986/87 Anslag 5 415 000 1987/88 Förslag 7 600 000

Styrelsen för psykologiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för det psykologiska förvaret med uppgift att leda och samordna planläggning- en av rikets psykologiska försvar. att sprida kunskaper om säkerhetspoliti- ken och totalförsvaret samt att främja och samordna andra myndigheters information. ] krig har myndigheten dessutom till uppgift att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.")

1985/86 1986/87 1987/88 Plane- Utfall Plane- Styrelsen för Föredragan- rat rat psykologiskt den försvar 5455 5249 5415 7328 7600

Budgetåret 1987/88 Styrelsen anger i sin anslagsframställning tvä ekonomiska nivåer dels ett grundalternativ för verksamhet i oförändrad form (5328 kr.) dels ett ök- ningsalternativ som —i enlighet med regeringens anvisningar överstiger grundalternativet med 2 milj. kr.

Styrelsen framhåller att verksamheten på väsentliga områden behöver förstärkas. Utbildning och övning av krigsorganisationen och av informa- tionspersonal hos andra myndigheter är en särskilt angelägen uppgift. Vidare erfordras ökade insatser beträffande utbildning av informationsper- sonal vid andra myndigheter och i kommuner. Även studier och forskning avseende opinionsundersökningar. propagandastudier. nyhetsförmedling m.m. samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar står inför ökade krav.

Personalmässigt beräknas styrelsen inte erfordra mer personal bl.a. med hänsyn till att experter kan anlitas inom styrelsens ansvarsområde.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 255000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Samhällets utveckling och olika händelser i samhället ställer krav på ökade insatser från styrelsen för psykologiskt försvar. Insatserna krävs främst inom områdena desinformation och psykologisk krigföring/propagandame- 241

toder. studier av intresse för det psykologiska försvaret vid händelser av katastrofliknande natur samt den ökade efterfrågan på information. Även den snabba tekniska utvecklingen inom etermediamiljön ställer styrelsen för psykologiskt försvar inför nya uppgifter.

Sammantaget gör styrelsen för psykologiskt försvar bedömningen att ökningsalternativet erfordras för genomförande av de uppgifter styrelsen kommer att ställas inför.

Föredragandens överväganden

Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet budgetåret 1987/88 känne- tecknas av att myndigheten kommer att befinna sig i en period under vilken den nya krigsorganisationen skall utbildas och övas samtidigt som myndig- heten skall fördjupa sina insatser beträffande forskning m.m. inom infor- mationsområdct.

Medel för styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har beräknats med utgångspunkt från huvudförslaget.

I likhet med försvarskommittén beräknar jag medelsbehovet utifrån en viss utökad verksamhet vilken kräver en ökning av anslaget om 2 milj. kr. utöver grundalternativet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att till Styrelsen för psykologiskt försmr för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 7 600000 kr.

Hänvisningar till US31

J. Övrig varuförsörjning

J 1. Drift av beredskapslager 1986/87 Anslag 243 020000 1987/88 Förslag 264 000000

Anslaget omfattar drift- och förvaltningskostnader för beredskapslag— ring. exkl. inlagringskostnader och centrala myndighetskostnader.

1000-tal kr. Anslagspost 1986/87 För 1987/88 beräknar Anslag ÖCB Före— draganden

1 . Kapitalkostnader 205 888 226 882 226 864 2. Drift- och för-

valtningskostnader 37132 35 386 37136 Summa 243 020 262 268 264 000

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB föreslåri sin anslagsframställning bl. a. följande.

1. Huvudförslagct budgetåret 1987/88 innebär en ökning av driftanslaget med 19248 000 kr.

2. Den totala utgiftsminskningen är fördelad över en treårsperiod. ÖCB redovisar nu sista året i besparingsplanen.

Föredragandens överväganden

Jag har i mina beräkningar utgått från överstyrelsens huvudförslag. vilket innebär en besparing för förvaltnings- och driftanslagen fördelade över en treårsperiod enligt regeringens anvisningar. Pris- och löneomräkningen uppgår till 1 750000 kr.

Omräkningen av den del av anslaget som avses för lönekostnader har skett med hänsyn till höjda löneplanebelopp fr.o.m. den ldecember 1985 resp. den ljanuari 1986.

Jag beräknar kapitalkostnaderna för budgetåret 1987/88 till 226 864 000 kr. Härav utgör ca 210717000 kr. räntor på beredskapslager och 16147000 kr. kapitalkostnader för anläggningar. Kapitalkostnaderna beräknas förde— las med ca 43170000 kr. på delfunktionen Beklädnad m. m., 118 150 000 kr. på delfunktionen Kemiska produkter m.m. och 65 550000 kr. på delfunk- tionen Metaller m.m.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställ- ningen hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Drift av heredskapslager för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 264 000000 kr.

J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1986/87 Anslag 146800 000 1987/88 Förslag 88 230 000

Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inkl. inlagringskost- nader samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för investeringar i förråd samt åtgärder för övriga beredskaps- åtgärder.

l OOO-tal kr. Delfunktion 1986/87 För 1987/88 beräknar Anslag ÖCB Före- talt. D) draganden

Beklädnad m.m. 69 840 80825 41 230 Kemiska produkter m.m. 51560 92700 68 200 Metaller och verkstads-

produktcr m. m. 25 400 204 538 24 800 Summa kostnader 146 800 378 063 134 230

Intäkter från utför—

säljning av bered-

skapslager — 29000 Intäkter från utför-

säljning av buffert—

lager — 17 000 Summa anslag 146 800 378 063 88 230

Överstyrelsen för civil beredskap

1. Det ekonomiska utrymmet varierar för detta anslag med alternativa ekonomiska ramar för programplaneringen avseende funktionen Övrig varuförsörjning. Alternativ D är överstyrelsens eget budgetförslag.

2. ÖCB hemställer om bemyndigande att ingå avtal om beredskapslån med betalningsutfall under senare budgetår inom en ram av högst 139 milj. kr.

Föredraganden överväganden

Riksdagen har för innevarande budgetår beviljat en bemyndiganderam på 130 milj. kr. för beredskapslån som medför utbetalningar under flera år. Jag föreslår att bemyndiganderamen under budgetåret 1987/88 utgör 117 milj. kr.. varav 80 milj. kr. bör stå till regeringens disposition.

Jag kommer i det följande att redovisa medelsbehovet uppdelat för delfunktionerna Beklädnad m. m.. Kemiska produkter m.m. samt Metaller och verkstadsprodukter m.m.

För delfunktionen Beklädnad m.m. beräknar jag för kostnader under detta anslag 41230 000 kr. Av det senare beloppet beräknas 38 milj. kr. för bl. a. beredskapslån till främst företag inom grundtextilindustn'n. Jag be- räknar vidare 3.2 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

1 fråga om delfunktionen Kemiska produkter m.m. beräknar jag 25 milj. kr. i bemyndiganderam för beredskapslån och för kostnader under detta anslag 68,2 milj. kr. Av dessa medel beräknar jag 20.3 milj. kr. för bered- skapslagring av funktionskcmikalier vid prioriterade företag. 36.6 milj. kr. för beredskapslån m.m. samt 11.3 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

För delfunktionen Metaller ()(-h verkstadsprmlukter m.m. beräknar jag 12 milj. kr. i bemyndiganderam för beredskapslån och för kostnader under detta anslag 24,8 milj. kr. Av dessa senare medel bcräknarjag 14,9 milj. kr. för beredskapslån m.m. till försörjningsviktig industri och 99 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen före slår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 1 17000 000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår, 2. till Beredskaps/agring och industriella åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 88 230000 kr.

J3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

1985/86 Utgift 342202' 1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 1000

1 Tidigare anslagsbeteckning H 5. Förluster på beredskapsgarantier m.m.

Från anslaget bestrids utgifter för infn'ande av statlig beredskapsgaranti enligt förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti. statlig garanti enligt brev den 15 december 1972 samt statlig garanti för säsongkrediter till läderskoföretag enligt regeringsbeslut den 30 april 1981.

F öredragandens överväganden

[ enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/861100, bil. 6. FöU 8. rskr. 182) har för beredskapsgarantier beviljats en engagemangsram om 125 milj. kr. att gälla för budgetåret 1986/87. För budgetåret 1985/86 uppgår lämnade garantier till 22 166000 kr. Vid budgetårets utgång hade inga ytterligare utfästelser om beredskapsgarantier gjorts.

För beredskapsgarantier bör beräknas en engagemangsram på 125 milj. kr. Anslaget bör tas upp med formellt belopp av 1 000 kr. Även förluster på sådana garantier som har lämnats t. o. m. budgetåret 1985/86 gällande den tidigare ramen om 125 milj. kr. bör belasta anslaget.

Hemställan Prop. 1986/87: 95

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Tät'kande av förluster tillföljd av statliga beredskapsga- rantier m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

K. Övriga ändamål Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt är totalförsvarets gemensamma forskningsin- stitution. Forskningsanstalten har programansvar för delprogrammet Ge- mensam försvarsforskning samt produktionsansvar för huvuddelen av den verksamhet som bedrivs inom detta delprogram. Forskningsanstalten utför vidare vissa forsknings- och utredningsuppgifter för utrikesdepartementets räkning samt bedriver intäktsfmansicrad forsknings- och utredningsverk- samhet för bl.a. avnämare utanför totalförsvarssektorn.

Försvarets forskningsanstalt leds av en styrelse. Chef för forskningsan- stalten är en generaldirektör. Anstalten är organiserad på ett centralt kansli för planering och administration och fem huvudavdelningar. Varje huvud- avdelning svarar i princip för forskningen inom ett forskningsområde.

Forskningsanstalten är lokaliserad till flera orter. Sålunda är enheter ur huvudavdelning 5 förlagda till Karlstad. huvudavdelning 3 och enheter ur huvudavdelning 5 till Linköping samt huvudavdelning 4 till Umeå. Övriga delar av forskningsanstalten liggeri Stockholmsområdet.

Huvuddelen av forskningen m.m. vid försvarets forskningsanstalt finan- sieras från fjärde huvudtitelns anslag FS. Gemensam försvarsforskning. En mindre del finansieras från tredje huvudtitelns anslag F5. Vissa åtgär- der för rustningsbegränsning och kontroll.

Den forsknings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet vid forsknings- anstalten som bedrivs genom intäktsfmansierade uppdrag skall vara eko- nomiskt självbärande och finansieras fr.o.m. budgetåret 1983/84 över förslagsanslaget K 1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfmansierad upp- dragsverksamhet.

K 1. Försvarets forskningsanstalt: 1ntäktsfinansierad uppdragsverksamhet

1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 1 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87] 1987/883 Planerat Försvarets Föredra- forsk- ganden nings- anstalt

Försvarets forskningsanstalt: Kostnader för forskning och

utvecklingsarbete 62 801 72001 72001 A vgår: 1ntäkter av uppdragsverksamhet —62 800 —72 000 —72 000 Medelsbehov l l l

' Medelprisläge för budgetåret 1986/87. 2 Mcdelprisläge för budgetåret 1987/88.

Försvarets forskningsanstalt biträder myndigheterna inom försvarsmak- ten. övriga myndigheter inom totalförsvaret. myndigheter utanför total- försvaret. forskningsräd och företag med intäktsftnansierade forsknings-. utrednings- och utvecklingsuppgifter. Ungefär hälften av uppdragsvoly- men utgörs av insatser för totalförsvaret. främst försvarets materielverk. Den återstående delen domineras av uppdrag från den offentliga sektorn, huvudsakligen statliga myndigheter och forskningsorgan.

Den intäktslinansicrade uppdragsverksamheten vid forskningsanstalten befinner sig ännu i ett uppbyggnadsskede. Den har tillmätts ökad betydelse i strävandena att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom så- dana vetenskaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsva- ret. Forskningsanstalten avser att utveckla sin marknadsföring.

Budgetåret 1985/86

Försvarets förs/(ningsanstalt anger i sin redovisning att verksamheten under budgetåret 1985/86 i stort ökat enligt den planering som gjordes efter budgetåret 1984/85. Åtgärder har. totalt över FOAzs verksamhet. vidtagits för att förbättra löneläget men också för att ge goda personliga utvecklings- möjligheter och en god arbetsmiljö i syfte att göra FOA attraktivare som arbetsplats.

Budgetåret 1986/87

Svårigheterna att behålla resp. rekrytera kvalificerad teknisk personal bedöms bestå även under budgetåret 1986/87. Fortsatta åtgärder för att förbättra löneläget och för att ge goda personliga utvecklingsmöjligheter bl. a. genom intern utbildning vidtas och verksamheten bedöms kunna öka ca 5 % under budgetåret.

Inom svensk forskningspolitik läggs ökad vikt vid att tillvarata forsk- ningsresultat genom samarbete över myndighets- och sektorsgränser. Den- na inriktning skall omsättas till initiativ inom anstalten. Kunskaper och kontaktnät för att tillgodose detta syfte har byggts upp.

Marknadsplaneringen kommer att ägnas större uppmärksamhet.

Budgetåret 1987/88

Försvarets forskningsanstalt

Omsättningen bedöms kunna öka med ca 5 % i fast prisläge.

Insatserna för ett utvidgat forskningssamarbete över myndighets- och sektorsgränser fortsätter. Kompetensprofil och uppdragsstruktur anpassas till efterfrågan på tjänster. under förutsättning att den intäktsfmansieradc verksamheten samtidigt kan komplettera och stödja forskningen för total- försvaret.

Fr'iradragandt'ns r'iverväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om den intäktslinansierade uppdragsverksamhetens omfattning och inriktning under budgetåret 1987/88. Denna verksamhet har betydelse framför allt för att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom sådana veten- skaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsvaret och/eller samverkan mellan olika samhällssektorer.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Forskningsanstalten redovisar i sitt bokslut för budgetåret 1985/86 av- sättningar till statskapitalct och till särskilda resursfonder för investering- ar. Enligt min mening bör statskapitalet inte få öka till mer än ca 10 % av årsomsättningen för den intäktsfmansierade verksamheten. Vidare bör uppbyggnaden av särskilda resttrsfonder begränsas något.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvaretsförskningsanstalt:Intiiktsjinansierad uppdrags— verksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

K 2. Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har till uppgift att främja utveckling- en av flygtekniken inom landet. Förutom den s.k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen. främst kunskapsuppbyggande forskning av allmän flygteknisk karaktär.

Flygtekniska försöksanstalten, som är central instans för flygteknisk forskning, ligger i Stockholm. Den leds av en styrelse. Chef för försöksan- stalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organiserad på ett kans- li. en aerodynamisk avdelning, en hållfasthetsavdelning och en teknisk avdelning.

Verksamheten under delprogramtnet Flygtekniska försöksanstalten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet samt två primäruppdrag inom huvudproduk- tionsområdet Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamhe- ten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.

1985/86 Utgift 6 920 000 1986/87 Anslag 7 150 000 1987/88 Förslag 10 000 000

Kostnader och medelsbehov (l000-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. l985/86 1986/87 l987188 Planerat Utfall Planerat Flygtek- Föredra- niska ganden försöks- anstalten' Flygtekniska för— söksanstalten: Allmän ledning och förbands— verksamhet 840 840 | 050 I 180 l 180 Utvecklingsarbete (uppdragsverk- samhet) 66 l70 78 639 83 395 93 375 93 375 Tillämpad forsk- ning 6080 6080 6 lOO 7 125 6 320 Bidrag till ut- rustning 5 935: 2 5003 Kostnader 73 090 85 559 90 545 107 615 103 375 Avgår: Intäkter av upp— dragsverksamhet —66 170 —70 432 —83 395 —9l 600 —91 600 Balanserat över/ underskott — 8 207 — | 7754 1 775 Medelsbehov 6 920 6 920 7 150 M 240 10 000

' Flygtekniska försöksanstalten har. i enlighet med regeringens anvisningar. redovi- sat ett tilläggsförslag som innebär en med 5 % utökad forskning. Medelsbehovet för detta altemativ är 19240tkr. för budgetåret l987/88. : Avser akustiklaboratorium 4 865 tkr. och ny läghastighetstunnel 1070 tkr. 3 Engångsanvisning. För budgetåret l988f89 förutsätts tillföras ytterligare l.5 milj. kr. för akustiklaboratoriet. 4 Verksamheten kommer enligt flygtekniska försöksanstalten att ge ett underskott budgetåret 1987/88 om l77Stkr.

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 I987/88 Planerat Utfall Planerat Flygtek- niska försöks— anstalten CiVil personal 238 235 250 250

Under perioden l987/88— l99l/92 skall verksamheten enligt flygtekniska försöksanstalten inriktas på att stödja dels utveckling och genomförande av försvarets matericlplaner, dels den svenska tlygindustrins förmåga att utveckla och tillverka llygplan- och robotsystem. Till följd av regeringens och överbefälhavarens åtgärder för att säkerställa inhemsk produktion av robotar kommer FFAzs resurser och kompetens att få ökad betydelse.

FFAzs verksamhet kommer att påverkas av den inhemska utvecklingen av civila flygplan och Sveriges deltagande i det europeiska rymdprogram- met. Inom det senare förväntas FFA komma att medverka vid utveckling- en av rymdfärjan Hermes. De internationella forskningsbehoven m.m.

IQ '_Il

inom det flygtekniska området bedöms ytterligare öka efterfrågan på FFA:s tjänster.

För att på sikt säkerställa dessa funktioner förutsätts det flygtekniska rådet rekommendera inriktning och omfattning av erforderlig modernise- ring av de experimentella resurserna.

Budgetåret 1986/87

Omstrukturering av verksamheten fortsätter som följd av ändrade beställ- ningar från försvarets materielverk och Saab-Scania AB.

FFA kommer att öka den analytiska och beräkningsmässiga delen inom aerodynamiken samt komposittillämpningar inom hållfasthetsområdet. Härtill kommer också ny verksamhet inom det akustiska området. Robot- frågorna ökar i betydelse.

Den tillämpade forskningen kommer att koncentreras till viss långsiktig forskning och påbörjade internationella samarbetsprojekt. Under året kommer marknadsföringen att öka. dock utan att huvudinriktnigen i an- staltens verksamhet ändras.

Budgetåret 1987/88 Flygtekniskaförsöksanstalten

Verksamhetens inriktning och omfattning under budgetåret 1986/87 be- stäms främst av arbetet för JAS-projektet och de militära och civila forsk- ningsprogrammen. Den påbörjade verksamheten inom akustikområdet fortsätter och den tillämpade forskningen kommer att koncentreras på viss långsiktig forskning samt vidareutveckling av påbörjade internationella samarbetsprojekt. För de experimentella resursområdena bedöms mark- nadsföringen kunna ge något ökad beläggning.

Försöksanstalten föreslår ett nytt primäruppdrag för grundforskning inom det flygtekniska området fr. o. m. budgetåret 1988/89 för att kompen- sera förväntade minskade av beställningar med medel från delprogrammet Gemensam försvarsforskning.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar flygtek- niska försöksanstalten påföljande sätt.

A. Pris- och löneomräkning för primäruppdragen

Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 1155000 kr., varav 130 000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhet och 1025 000 kr. för tillämpad forskning.

B. Uppgiftsförändringar Materiel och anläggningar

Försöksanstalten har i särskild ordning hemställt om en ny låghastighets- tunnel för 311 milj. kr. och om ett akustiklaboratorium för 4,8 milj, kr.

Anstalten hemställer för budgetåret 1987/88 om utrustningsbidrag med 1070000 kr. för läghastighetstunneln och med 4865 000 kr. för akustikla- boratorict.

Föredrag(im/Mix t'ji'eri'iigandwt

Jag kan i huvudsak godta den av flygtekniska försöksanstalten föreslagna inriktningen. Min beräkning av det totala medelsbehovet för allmän led- ning och förbandsverksamhet och tillämpad forskning framgår av samman- ställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag kan inte biträda anstaltens förslag om att inrätta ett nytt primärupp- drag för grundforskning fr.o.m. budgetåret 1988/89.

Frågan om att till anstalten anskaffa ett akustiklaboratorium och en låghastighctstunnel har tidigare anmälts (prop. 1985/861100. bil. 6). Jag förordade då. efter samråd med chefen för industridepartcmentet. att dessa investeringar skulle prövas i samband med kommande näringspoli- tiska proposition. Efter samråd med chefen för industridcpartemenetet vill jag dock här behandla dessa frågor. Flygtekniska försöksanstalten har lämnat kompletterande tekniskt och ekonomiskt underlag för bägge an- skaffningarna.

Jag tillstyrker anskaffning av ett akustiklaboratorium och har i min beräkning upptagit 1.5 milj. kr. härför under budgetåret 1987/88.

Jag är fortfarande inte beredd att ta ställning till anskaffning av en låghastighetstunncl. Projektarbetet bör dock fortsätta och jag har i min sammanställning över kostnaderna beräknat 1 milj. kr. härför.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1987/88 anvi— sa ett förslagsanslag av 10000 000 kr.

FN-styrkor m.m.

Verksamheten under delprogrammet FN-styrkor m.m. omfattar bl. a. re- krytering. organisation och utbildning i Sverige av beredskapsstyrkan för FN-tjänst. Denna verksamhet budgeteras på ett primäruppdrag inom del- produktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet och finansi- eras från förslagsanslaget Beredskapsstyrka för FN-tjänst. Delprogrammet omfattar vidare FN-styrkors tjänstgöring utomlands m.m. Denna verk- samhet finansieras fr.o.m. budgetåret 1985/86 från förslagsanslagen FN-styrkors verksamhet utomlands och Övervakningskontingenten i Ko- rea. Verksamheten under delprogrammet leds av chefen för armén.

IJ ls)

K 3. Beredskapsstyrka för FN—tjänst

l985/86 Utgift 30100000 l986/87 Anslag 33000000 1987/88 Förslag 28 600000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m.m. l985i86 l986/87 l987i88 Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra— för ganden armén

Beredskapsstyrka för FN—tjänst: Allmän lcd- ning och förbandsverk- samhet 30765 30 | 14 33 000 29 llo 28 600 Kostnader = medels- behov 30 765 30 I 14 33 000 29 126 28 600 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår l985/86 l986f87 NM./88 Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra- för ganden armen Militär personal 12 l2 |2 16.5 16.5 Civil personal 37 37 37 42.5 42.5 49 49 49 59 59

Budgetåret l985/86

Under budgetåret 1985/86 har två beredskapsbataljoner om vardera ca 700 personer rekryterats och utbildats vid FN-skolan i Almnäs. Södertälje. Av dessa har totalt omkring 800 personer tagits i anspråk för tjänstgöring vid den svenska bataljonen i Republiken Cypern.

För tjänstgöring vid det svenska sjukhuskompaniet i södra Libanon har rekryterats och utbildats omkring 300 personer.

För tjänst i FN:s observatörsstyrkor i Mellersta Östern. Indien och Pakistan har rekryterats och utbildats 36 resp. 8 observatörer.

Till specialenheten för katastrofhjälp har rekryterats och utbildats ca 50 personer.

Anskaffning av skyddsvästar till samtlig personal i svenska förband utomlands har slutförts.

Budgetåret 1986/87

Under budgetåret 1986/87 har verksamheten ökat på grund av vårt utökade engagemang i södra Libanon och omfattar rekrytering. organisation och utbildning av omkring | 800 personer.

"253

Budgetåret 1987/88 C hefcn för armén

Två skyttebataljoner om vardera ca 400 personer kommer att rekryteras och utbildas för tjänstgöring i den svenska bataljonen i Republiken Cypern samt två underhållsbataljoner om vardera ca 640 man kommer att rekryte— ras och utbildas för tjänstgöring i södra Libanon. Undcr förutsättning att mandaten förlängs kommer under budgetåret totalt omkring 2 l00 personer att tas i anspråk för tjänstgöring vid de svenska bataljonerna i FN:s fredsbevarande styrkor i Republiken Cypern och södra Libanon.

Rekryteringen och utbildningen av observatörer m.fl. förutsätts få oför- ändrad omfattning.

Omkn'ng 50 personer kommer att rekryteras och utbildas till specialen- heter för katastrothjälp.

De erfarenheter som erhållits efter det andra verksamhetsåret vid FNS och den organisationsöversyn som genomförts under budgetåret 1986/87 kan komma att medföra vissa förändringar kopplat med det utökade enga- gemanget i södra Libanon för budgetåret 1987/88 som nu inte kan förutses.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksamhe- ten under budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskapsstyrku för FN-tjänst för budgetåret 1987/88 an- visa ett förslagsanslag av 28 600 000 kr.

K4. FN—styrkors verksamhet utomlands

1985/86 Utgift. l33200000 l986/87 Anslag 133400000 l987/88 Förslag 213800000

Medel för en svensk militär styrka i FN-tjänst anvisades första gången på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57 (prop. 19562198. SU 179. rskr. 539). Därefter har årligen ytterligare medel anvisats för svenska FN-styrkors verksamhet.

Sedan budgetåret 1965/66 har anvisats medel för FN-styrkornas verk- samhet utom Sverige under anslaget Kostnader för svenska FN-styrkor m.m., fr.o.m. budgetåret l972/73 benämnt FN-styrkors verksamhet ut- omlands.

Sammanlagt har för den svenska verksamheten utomlands t.o.m. bud- getåret 1986/87 anvisats 20546l5000 kr.

Del av ifrågavarande kostnader avses bli ersatt av FN. lntill den 31 augusti l986 har från FN återbetalats 793 069847 kr. Vid den tidpunkten uppgick Sveriges återstående fordran hos FN enligt dittills framlagda krav till 2l6768 904 kr. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens in- komsttitel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.

Kostnader och medelsbehov ( 1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. l985f86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen Före— för dragan- armén den

FN—styrkors verksamhet utomlands: Allmän led- ning och förbandsverk- samhet 126 500 133 200 I33 400 273 800 213 800

Kostnader = medels- behov 126 500 133 200 133 400 273 800 213 800

Budgetåret l986/87

Under budgetåret har verksamheten fått en mycket ökad omfattning med anledning av regeringens beslut den l4 augusti 1986 att utöka vårt engage- mang i södra Libanon.

Enligt tidigare regeringsbeslut deltar Sverige i de nedan angivna fredsbe- varande FN-missionerna. — UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellersta

Östern med 36 observatörer.

UNMOGIP (United Nations Military Observer Group in lndia and

Pakistan) i Kashmir med åtta observatörer. UNFICYP (United Nations Force in Cyprus) på Cypern med en batal- jon. UNlFlL (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon med en bataljon. Förordningen (FFS l984:3l) om förmåner till anställd i beredskapsstyr- kan för FN-tjänst och i övervakningskontingenten i Korea har ändrats genom förordningen (FFS t986:40) om ändring i nämnda förordning. Änd- ringen trädde i kraft den ljanuari l987.

Budgetåret 1987/88 Chefen/ör armén

Om mandatet förlängs kommer en bataljon att tjänstgöra i FN:s fredsbe- varande styrka i Republikcn Cypern.

Om mandatet förlängs kommer en underhållsbataljon att tjänstgöra i FN:s fredsbevarande styrka i södra Libanon.

Om deltaganden med ytterligare en fredsbevarande styrka beslutas un— der budgetåret. krävs ytterligare medel.

F öredragandens överväganden

Genom beslut ijuni l982 förordnade regeringen att ett sjukhuskompani omfattande högst 150 personer jämte viss stabspersonal skulle ställas till FN:s förfogande för fortsatt tjänstgöring i Mellersta Östern tills vidare.

Genom beslut ijuni 1983 förordnade regeringen att tiden för den svenska FN-insatsen i Republiken Cypern skulle förlängas tills vidare. Styrkan på Cypern uppgår till ca 400 personer.

Genom beslut ijuni 1985 medgav regeringen att chefen för armén varje budgetår får rekrytera och utbilda personal till sjukhuskompaniet i södra Libanon. styrkan i republiken Cypern, specialenheten för katastrofhjälp samt observatörer i FN-tjänst. Vidare medgav regeringen att chefen för armén varje budgetår skall besluta om avlösning av observatörer i FN-tjänst.

Genom beslut i augusti 1986 medgav regeringen att ytterligare personal ur beredskapsstyrkan för FN-tjänst. en underhållsbataljon som inkl. sjuk— huskompaniet omfattar ca 630 man. skulle ställas till FN:s förfogande för tjänst i södra Libanon tills vidare.

Jag kan för närvarande inte bedöma hur länge de svenska FN-styrkorna behöver fortsätta sin verksamhet. Jag har vid min beräkning av anslagsbe- loppet tagit hänsyn till det redovisade behovet av fordonsmateriel.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksam- heten under budgetåret l987/88.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret l987/88 måste betraktas som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftspos- ter samt möjligheten att regeringen fattar beslut om nya svenska FN- insatser eller att de nuvarande kontingenterna avvecklas.

Regeringen har i februari 1987 underrättat FN:s generalsekreterare om Sveriges beslut att - om inte väsentliga förbättringar åstadkommes främst rörande finansieringen -— vid årsskiftet 1987/88 avveckla sin medverkan i FN-styrkan på Cypern (UNFICYP). [ beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 antas att en avveckling av den svenska FN—styrkan kommer att ske.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till FN-slyrkors verksamhet utomlands för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 213 800 000 kr.

KS. Övervakningskontingenten i Korea

1985/86 Utgift 2 900 ()00 1986/87 Anslag 3 200 ()()0 1987/88 Förslag 3 200 000

Medel för övervaknings- och repatrieringskontingcnten i Korea anvi- sades första gången på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1953/54 (_prop. 1953z234. SU 196. rskr. 431). Den svenska repatrieringskontingen— ten upplöstes efter slutfört uppdrag är 1954 men övervakningskontingen- tens uppgift står alltjämt kvar.

För övervakningskontingentens fortsatta verksamhet har anvisats medel under anslaget Svenska övervakningskontingenten i Korea. fr.o.m. bud- getåret 1972/73 benämnt Övervakningskontingenten i Korea.

Sammanlagt har för den svenska verksamheten i Korea t.o.m. budget- året 1986/87 anvisats 52 080 000 kr.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. rn. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Chefen Före— för dragan- arme'n den

Övervakningskontingenten i Korea: Allmän ledning och förbandsverksamhet 3 000 2 872 3 200 3 200 3 200

Kostnader = medelsbehov 3 000 2 872 3 200 3 200 3 200

Föredragandens överväganden

Genom beslut i maj 1984 föreskrev regeringen att det skall finnas en övervakningskontingent i Korea om högst tio personer. Jag kan för närva- rande inte bedöma hur länge övervakningskontingentcn i Korea behöver fortsätta sin verksamhet. Medel för verksamheten bör emellertid anvisas för budgetåret 1987/88. Jag anser att kontingentens personalstyrka även i fortsättningen bör hållas så låg som möjligt.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 måste betraktas som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftspos- ter samt möjligheten att kontingenten avvecklas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Övervakningskonringenten i Korea för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 200000 kr.

K 6. Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål

Verksamheten under delprogrammet Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål omfattar sådana ändamål som bekostas av medel utanför utgifts- ramen för det militära försvaret. [ verksamheten ingår för budgetåret 1987/88 den projektilröjning som enligt avtal ankommer på staten inom de delar av Järvafältet som har överlåtits till Stockholms m.fl. kommuner. anskaffning av mark i anslutning till pansarövningsfältet i Skövde som kompensation för övningsmark som har överlåtits till Skövde kommun samt nybyggnad av diverse befästningsobjekt.

Av verksamheten under delprogrammet budgeteras projektilröjningen på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Centralt vidtagen ma- terielanskaffning m.m.. markanskaffningen på ett primäruppdrag inom delproduktionsomrädet Markanskaffning samt nybyggnaden av befäst- ningsobjekt på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Nybygg- nad m. m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslagct Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål.

1985/86 Utgift 16232000 Reservation 13 632000 1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 23 700000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag 1986-187 1987/88 Överbefäl- Före- havarcn draganden

Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål: Centralt vidtagen materiel-

anskaffning m. m. 3 000 5 000 5 000 Markanskaffning 500 500 500 Nybyggnad m.m. 10133 7467 7400 Centralt beslutade om- byggnads- och underhålls— åtgärder — 10 800 10800 Kostnader = medelsbehov 13 633 23 767 23 700

Budgetåret1987/88 Överbefälhavaren

Medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till 23,7 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksamhe- ten under budgetåret 1987/88. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att me- del anvisas enligt följande anslagsberäkning.

Anslagsheräkning (1 000—ta1 kr.)

Medelstillgång Beräknad medelsförbrukning Reservation 1986-07-01 13 ()32 wants") 13 633 Anslag for 1986/"87 1 1987/88 33 700 Anslag for 1987/88 Beräknad (förslag) 13 700 reservation 1988-06-30 0

37 333 37 333

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Anläggningar m. m.fi'ir vissa militära ändamål för budget- året 1987/88 anvisa ett rescrvationsanslag av 23 700000 kr.

K 7. Nämnden för vapenfriutbildning

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) har till uppgift att svara för uttag- ning till tjänstgöring. registrering och redovisning av vapenfria tjänsteplik- tiga.

Verksamheten linansicras från förslagsanslaget K7. Nämnden för va- penfriutbildning. Tidigare finansierades verksamheten från arbetsmark- nadsdepartementets anslag B 16. Nämnden för vapenfriutbildning.

Kostnaderna för de vapenfria tjänstepliktigas utbildning och förmåner finansieras från förslagsanslaget KS. Vapenfria tjänstepliktiga.

1985/86 Utgift 5 130000 1986/87 Anslag 5 138000 1987/88 Förslag 5400 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Anslag m. m. 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat NVU Föredrag- anden

K7. Nämnden för

vapenfriutbildning 4 513 5130 5 138 5 541 5 400 Kostnader 4 513 5 130 5 138 5 541 5 400 Tillkommerf'avgär: Tilläggsanslag +663 Medelsbehov 5 176 5 130 5 138 5 541 5 400

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1985/tät) 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat NVU Föredrag- anden Civil personal 22 32 22 22 22

Budgetåret 1987/88 Nämnd/anför vapmzfriuthildning

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar nämnden för vapenfriutbildning på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 288 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Utveckling av nya datarutiner och ny utrustning ökar kostnaderna med 1 15000 kr.

F Öredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad nämnden för vapenfriutbildning anfört om verksamheten under planeringsperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för utveckling av nya datarutiner och ny utrustning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag att regeringen föreslär riksda- gen att till Nämnden jär vapenfriutbildning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 5 400000 kr.

K 8. Vapenfria tjänstepliktiga

1985/86 Utgift 123 423000 1986/87 Anslag 124 785 000 1987/88 Förslag 119600000

Från anslaget finansieras de vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska och sociala förmåner samt vissa utbildningskostnader m.m. till kommuner. organisationer och affärsdrivande verk vilka tilldelas vapenfria tjänsteplik- tiga.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Anslag m.m. 1985/86 1986187 1987/88 Planerat Utfall Planerat NVU Föredra- ganden

1. Vapenfria tjänste— pliktiga 96733 119291 120385 115500 115500 2. Ersättning för utbildningskost-

nader m.m. 4 342 4132 4400 5 870 4100 Medelsbehov 101 075 123 423 124 785 121 370 119 600

Budgetåret1987/88 Nämndenför vapen/'riiirbildning

Nämnden för vapenfriutbildning beräknar behovet av tjänstgöringsdagar till 650000 kr. Medelsbehovet beräknas på följande sätt.

> . Vapenfria tjänstepliktiga

Förmåner för vapenfria tjänstepliktiga kostar 100 milj. kr. Kostnaderna för familjebidrag uppgår till 15 milj. kr.

. Kostnaderna för särskild hjälpverksamhet uppgår till 150000 kr. Fritidsstudieverksamheten kostar 350000 kr.

Auto——

B. Ersättning för utbildningskostnader m.m.

Nämnden för vapenfriutbildning föreslår att ersättningen till bidragsberät- tigade utbildningsanordnare för grundutbildning av vapenfria höjs från 3000 kr. till 4000 kr. per vapenfri. Dessa kostnader beräknas därmed uppgå till 5.6 milj. kr. Kostnaderna för medinflytandeverksamheten beräk— nas till 270000 kr.

Föredragandenx överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad nämnden för vapenfriutbildning har anfört om vapenfriutbildningen under planeringsperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag att regeringen föreslår riksda- gen att till 1-"upmt/i'ia tjänstepliktiga för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 19600 000 kr.

I'd O Ys)

Förslag till

Bilaga I.]

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978z520)

Härigenom föreskrivs att 9.5 familjebidragslagen (19781520) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9s'

Familjepenning beräknas för må- nad till högst 1225 kronor för barn och till högst 2 [50 kronor för annan person. Familjepcnning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 757 eller för den som har rätt till underhållsbidrag. som tjän- steplik tig är skyldig att utge. får dock inte överstiga ersättningens eller bidra gets belopp för månad.

Föreslagen lydelse

Familje penning beräknas för mä- nad till högst 1325 kronor för barn och till högst.? 350 kronor för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 757 eller för den som har rätt till under hållsbidrag. som tjän- stepliktig är skyldig att utge, får dock inte över stiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

' 263

Bilaga I.2

Remissvaren om 1984 års försvarskommittés rapport (SOU 1985:23) ”Svensk säkerhetspolitik inför 90—talet”

1984 års försvarskommitté tillsattes i mars 1984 med uppgift att utarbeta förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1986/87. Kommittén lämnade en första rapport med titeln "Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet" (SOU 198593) 1 maj 1985.

Rapporten har från 20 juni till 15 november 1985 varit på remiss hos ett stort antal myndigheter. institutioner och organisationer. Ett sextiotal remissvar har inkommit till försvarsdepartementet.

I rapporten redovisar kommittén sina bedömningar av den internationel- la utvecklingen med tonvikt på öst-väst-relationerna och det nordeuro- peiska omrädet. Kommittén diskuterar tänkbara konflikter och hot som skulle kunna uppstå och som kan beröra Sveriges säkerhet. Den svenska samhällsutvecklingen belyses från resurs- och sårbarhetssynpunkt. Mot denna bakgrund redovisar kommittén sina förslag om svensk säkerhetspo- litik och dess viktigaste komponenter. utrikes- och försvarspolitiken. Kommittén är enig i sina förslag.

Överbefälhavaren delar i allt väsentligt försvarskommitténs beskrivning- ar och bedömningar och förslaget till inriktning av vår säkerhets- och försvarspolitik. Överbefälhavaren anser emellertid att vissa områden är ofullständigt behandlade och utvecklar närmare sina synpunkter i anslut- ning till dessa. Civilförsvarsstyrelsen. överstyrelsen för ekonomiskt för- svar. eivilbefähavarna i Södra. Västra och Östra civilområdena. statens vattenfallsverk samt länsstyrelserna i Malmöhus. Västernorrlands, Norr- bottens. Västerbottens och Jämtlands län formulerar sina sammanfattande omdömen på liknande. instämmande sätt.

Många finner det värdefullt med den fortsatta enigheten i grundläggande säkerhetspolitiska frågor. Detta säger civilbefälhavaren i Södra civilområ- det, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund och kvinno- förbund. Sveriges reservofticersförbund och Allmänna försvarsförenin- gen. Andra, t. ex. Socialdemokratiska ungdomsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund och Göteborgs universitet lägger tonvikt vid rapporten som grund för en breddad säkerhetspolitisk debatt. Styrelsen för psykologiskt försvar och länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att rapporten ges ut i populärupplaga för att främja debatten. Kungliga Krigsvetenskapsakade- mien anser att rapporten tillsammans med en sammanställning av remiss- varen bör kunna användas i undervisningen.

Centerns kvinnoförbund ser det som väsentligt att folkrörelserna även får ta del av och yttra sig över kommitténs slutliga betänkande. som beräknas komma hösten 1986.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. kommerskollegium och Ingen- jörsvctenskapsakademien erinrar om den ökade betydelse som internatio-

nella ekonomiska förhållanden och vårt lands tekniska kompetens har fått. Detta borde ha ägnats mera uppmärksamhet.

Många remissvar berör endast någon begränsad del av försvarskommit- téns rapport. nämligen sådant som myndigheten eller organisationen haft särskild anledning av bevaka.

Den mest påtagliga kritiken mot rapporten gäller att den är för snävt inriktad på militära konflikter. Denna kritik behandlas utförligt nedan i avsnittet "Avvägningar i säkerhetspolitiken". En förskjutning från en bredare syn på säkerhetspolitiken skulle ha skett sedan förra försvarskom- mitténs motsvarande rapport. Sådana synpunkter framförs av Socialdemo- kratiska ungdomsförbundet. kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen, Göteborgs. Lunds och Uppsala universitet. Svenska freds- och skilje- domsföreningen. Kristna fredsrörelsen. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och Sveriges frikyrkoräd. Kvinnor för fred anser att kommittén invaggar oss i en känsla av falsk trygghet och Arbetsgruppen för en svensk folkriksdag för nedrustning vill ha alternativa mönster för säkerhetspolitiken presenterade.

Från främst freds- och antikärnvapenrörelserna kritiseras kommitténs föreställningar om ett framtida krigs karaktär. Riskerna för och verkning- arna av ett kärnvapenkrig anses vara underskattade. Möjligheterna att ta hand om de skadade är små. Denna kritik presenteras nedan i avsnittet "Kärnvapen"

Norden mellan öst och väst

Försvarskommittén beskriver i kapitel 2 och 3 den säkerhetspolitiska miljön. dels öst-väst-relationerna. dels det nordeuropeiska området. Kom- mittén bedömer att spänningsförhållandet mellan supermakterna. och där- med mellan maktblocken. även inför framtiden kommer att vara av avgö- rande betydelse för den internationella säkerheten. Den strategiska jäm- vikt och ömsesidiga andraslagsförmäga som etablerats har lett till återhåll- samhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot varandra. Men den snabba tekniska utvecklingen ökar parternas osäkerhet om mot- partens avsikter och resurser liksom farhågor att komma i ett militärt underläge. Detta kan leda till försämringar av det politiska klimatet. Många faktorer försvårar nedrustningsförhandlingarna — institutionella och struk- turella faktorer, den snabba vapentekniska utvecklingen och den bristfäl- liga ömsesidiga insynen.

Kommittén noterar att det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse har ökat under en längre tid. Skälen härtill är främst kärnvapenstrategiska men också marinstrategiska och luftoperativa. Även om stormaktsblockens ökade aktivitet i området i första hand bör ses som ett led i bevakningen av deras globala intressen så får den återverkningar och konsekvenser för de nordiska länderna. Därmed understryks vikten av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik som en stabiliserande faktori området.

Ambassaderna i Bonn. London, Paris. 'Vloskva och Oslo instämmer i kommitténs bedömningar av de internationella förutsättningarna för den

svenska säkerhetspolitiken. Från Paris anförs att rapporten är värdefull därför att (len å ena sidan klart redovisar grunderna för den svenska säkerhetspolitiken. sådana de utvecklas under lång tid. men samtidigt. å den andra. visar nödvändig öppenhet för de förändringar som kan registre- ras i vårt närområde.

Från Moskva rapporteras att det rör sig om gradvisa men långsiktiga förändringar i vårt närområde. vilka på ett till synes varaktigt sätt kommer att ställa ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken.

Ambassaden i London noterar att rapporten i sina strategiska resone- mang konsekvent talar om det nordeuropeiska och nordatlantiska området som en enhet. Ordvalet kommer enligt ambassaden att observeras med gillande av brittiska experter. som länge hävdat att vi i Sverige är alltför benägna att betrakta Norden som en separat region. skyddad från spän- ningar i omvärlden.

Överbefälhavaren delar i allt väsentligt kommitténs bedömningar men anser att vissa områden är ofullständigt behandlade. Han saknar en be- skrivning av den grundläggande intressemotsättningen mellan supermak- terna. som torde komma att bestå inom överskådlig tid. Han fäster upp- märksamheten på de bägge stormaktsblockens starkt ökade satsning på konventionella stridskrafter och påpekar att moderniseringen av vapenar- senalerna är förenad med höga kostnader. Därför kommer stormaktsblock- ens styrkor att bestå av förband och system med varierande modernitet och kvalitet. Den strategiska och tekniska utvecklingen skapar större möjligheter till integrerade och snabba operationer över större områden.

Överbefälhavaren anser att rapporten innehåller en god sammanfattning av de faktorer som bidragit till Nordens ökade strategiska betydelse. men finner att Östersjöutloppens betydelse inte tillräckligt belysts.

Civilförsvarsstyrelsen. överstyrelsen för ekonomiskt försvar och försva- rets forskningsanstalt ansluter sig till kommitténs bedömningar.

Universitetet i Lund anser att en analys av varför avspänningen inte blev bestående skulle varit viktig som grund för antaganden om den framtida utvecklingen av öst-väst-relationerna. Universitetet i Uppsala finner att kommittén genomgående tycks utgå från att nuvarande tendenser består. Mot bakgrund av de stora överraskningar som 1980-talet hittills erbjudit borde olika framtidsbedömningar ha diskuterats.

Svenska kyrkan pekar också på de dynamiska utvecklingsfaktorerna i både öst och väst som varit värda en mer ingående uppmärksamhet.

Kvinnor för fred anser att kommittén alltför litet berör Norges växande betydelse för USA:s atomstrategi och den ökade militära verksamheten i vårt närområde.

Den traditionella hotbilden

Försvarskommittén redovisar en översikt över konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet. Därvid behandlas militära hot mot Sverige i samband med krig i Europa. problem i en neutralitetssituation. militära hot i fredstid och ekonomiska hot. ' _ _

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökade strategiska be-

tydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska utvecklingen har sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Denna utveck- ling har också lett till ökade pi'ifrestningar i fred. främst i form av kränk- ningar av vårt territorium.

Kommittén finner det osannolikt att ett krig mellan maktblocken i Euro- pa kommer att uppstå som följd av överlagda beslut. Mera sannolikt är att det uppstår genom en oavsiktlig upptrappningsprocess. Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt område torde vara att utnyttja det i ett konventionellt krig. Ett kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet bli kort. Stormakterna skulle tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara sin egen fortsatta existens.

Överbefälhavaren konstaterar att alla bedömningar av karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa är behäftade med avsevärda osäkerheter. Vi måste i vår försvarsplanering beakta såväl kortvariga. begränsade ope- rationer som mera utbredda eller utdragna krigshandlingar och dessutom ägna större uppmärksamhet åt hot under fred och i krissituationer.

Bland viktigare förändringar som överbefälhavaren pekar på kan näm- nas stormaktsblockens starkt ökade satsning på de konventionella strids- krafterna. de större möjligheterna till snabba operationer över stora omrä- den och en ökad risk att Sverige berörs tidigt eller till och med före en i övrigt öppen konflikt mellan maktblocken. Ju viktigare mål en angripare har i det nordiska området. desto större blir behovet att utnyttja svenskt område.

Överbefälhavaren anser att Östersjöutloppens betydelse för maktbloc- ken inte blivit tillräckligt belyst av kommittén. Danmark kan utnyttjas av både flyg- och markstridskrafter för att påverka utvecklingen i Central— europa. Även om Östersjöutloppen får betydelse för sjökriget först vid ett utdraget krig kan operationer för att få kontroll över dem inledas tidigt i en konflikt. "

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde finner att kommitténs be- skrivning av militära hot mot Sverige är allmänt hållen. En prioritering mellan hoten eller hotriktningarna efterlyses till ledning för en resursför- delning mellan olika delar av landet.

Statens jordbruksnämnd diskuterar möjligheten att en angripare lyckas ta delar av Sverige, t. ex. delar av övre Norrland, delar av södra Sverige eller en korridor genom Mellansverige. och att operationerna därefter stannar upp. Sådana situationer skulle få stora konsekvenser från försörj- ningssynpunkt. Därför vill jordbruksnämnden ha ett ställningstagande om de skall ligga till grund för planeringen.

Göteborgs universitet efterlyser en analys av eskalationsprocesser som skulle kunna leda till krig i Europa och hot mot Sverige. En sådan analys skulle vara av utomordentlig betydelse för Sveriges möjligheter att tidigt under en kris vidta åtgärder inom totalförsvaret.

Lunds universitet finner hotbildsresonemanget väl traditionellt mot bak- grund av de iakttagelser kommittén gjort i föregående kapitel. Resone- manget om kemiska stridsmedel framstår som alltför ytligt.

Sven'ges reservofficersförbund anser att stormaktsblockens benägenhet

att ta risker måste vara större i Nordeuropa än i Centraleuropa. Detta innebär att en konflikt i Europa mellan maktblocken mycket väl kan börja i Nordeuropa och att den kan få en överraskande och plötslig öppning.

Kungliga Krigsvetenskapsakademien finner att kommittén i alltför liten utsträckning betonat den förhärskande ideologiska konflikten mellan öst och väst. Därmed har krigsorsakerna och intressen av att anfalla Sverige fått en alltför ytlig behandling. Kommittén har lagt för stor vikt vid krig i Europa genom olycksfall eller spridning av utomeuropeiska konflikter. Akademien anser att ett storkrig i Europa skulle kunna utlösas genom ett medvetet beslut. Motiven bakom detta beslut bör preciseras som grund för analys av krigsmål. krigets varaktighet och geografiska utbredning.

Akademien diskuterar möjligheten av sådan aggression riktad mot Sveri— ge att huvudmotståndaren. dvs. det andra stormaktsblocket, inte vill eller kan ingripa. Som exempel nämns militära och ekonomiska hot i fredstid. isolerat eller överraskande angrepp och utpressning genom terrorhot. Des- sa f all bör ägnas uppmärksamhet i kommitténs fortsatta arbete.

Försvarets forskningsanstalt framhåller att det är oklart hur starkt åter- hållande politiska och militäroperativa krafter är mot användning av ke- miska stridsmedel i ett konventionellt krig. Dessa stridsmedel måste be- traktas som ett reellt hot.

Kärnvapen

Försvarskommittén anser i sitt betänkande att det är sannolikt att ett eventuellt framtida krig åtminstone inledningsvis kommer att föras med konventionella vapen. Risken för upptrappning till kärnvapennivå är sär- skilt påtaglig om någon av parterna finner att ett fortsatt konventionellt försvar inte kan genomföras. En första demonstrativ kärnvapeninsats kan då göras. Varje beslut om kärnvapeninsats måste dock framstå som ödes- digert för dem som ytterst bär ansvaret.

Att bestämt uttala sig om sannolikheten av att kärnvapen sätts in i ett framtida krig i Europa synes inte meningsfullt. summerar kommittén.

En del remissinstanser instämmer i kommitténs bedömning, bl. a. för- svarets forskningsanstalt. som pekar på den stora och genuina osäkerhe— ten. Sverige bör ta hänsyn till att det finns många tänkbara krigsförlopp. från utdragna konventionella konflikter till snabba upptrappningar till kärnvapennivå. Uppsala universitet anser att 1984 års försvarskommitté, till skillnad från den föregående försvarskommittén, på ett tydligt sätt framhåller riskerna med den pågående kärnvapenutvecklingen.

Nedrustningsdelegationen i Geneve menar att risken minskat för att kärnvapen skall komma till användning i regionala konflikter. Från den amerikanska debatten rapporterar ambassaden i Washington om en "ökad medvetenhet om att sannolikheten ökat för att ett storkrig i Europa blir konventionellt".

En del remissvar är däremot tveksamma. eller direkt kritiska. till kom- mitténs bedömning av riskerna för kärnvapenkrig. Det är direkt farligt att tro att ett krig i Europa kan föras utan kärnvapen, tycker t. ex. Kvinnor för fred. Svenska freds- och skiljedomsföreningen tycker att kommitténs argu-

mentering för att kriget inledningsvis blir konventionellt är ”svår. luddig och motsägelsefull". Kärnvapen kommer att tillgripas redan under kon- fliktens första dygn. tror Kristna fredsrörelsen.

De socialdemokratiska sidoorganisationerna. ungdomsförbundet. kvin- noförbundet och broderskapsrörelsen. anmärker på att kommittén inte kritiserar zwskräckningsteorin. Tvärtom kan man på vissa ställen utläsa ett visst stöd för denna doktrin. Det kan inte vara officiell svensk politik. tycker organisationerna. Kommitténs syn på kärnvapendebattcn i Europa är alltför NATO-präglad och tar inte upp det positiva i det folkliga engage— manget i fredsfrågan. anser man.

Även nedrustningsdelegationen i Geneve diskuterar den svenska synen på kärnvapenavskräckningen. Även om den svenska regeringen inte anser att avskräckningen på lång sikt kan utgöra en tillfredsställande utgångs- punkt för nationens inbördes relationer. så är det på kort och medellång sikt svårt att se hur någon annan ordning kan åstadkommas. Mera bekym- rade har vi på svensk sida anledning att vara för den s.k. utvidgade kärnvapenavskräckningcn, som handlar om att möta aggression med kon- ventionella vapen med kärnvapen.

De båda yrkesgrupperna Svenska läkare och ingenjörer mot kärnvapen (SLMK respektive SlMK) diskuterar risken för kärnvapenkrig ingående i sina remissvar. Läkarna håller med om att risken för kärnvapenkrig är låg i en politiskt stabil situation. I ett spänt internationellt läge kan bilden snabbt förändras. Kontrollen över kärnvapen måste då antagligen delege- ras. Tillsammans med den psykiska pressen innebär detta att risken ökar för att kärnvapen kommer till användning. Detta gäller särskilt taktiska kärnvapen. Inte bara de tekniska utan också de psykologiska riskfaktorer- na måste beaktas. Kommittén underskattar enligt de två organisationerna också risken för kärnvapenkrig genom tekniska felfunktioner.

Om en väpnad konflikt trots allt skulle utbryta mellan supermakterna är tidig insats av taktiska kärnvapen i Centraleuropa sannolik om NATO följer sin avskräckningsdoktrin. anser SLMK.

Vi instämmer i kommitténs bedömning av åtgärderna för att förebygga krig— och finner att kärnvapenkrig ändå kan uppstå, menar Svenska in- genjörer mot kärnvapen (SlMK). Detta kan ske genom upptrappning av ett konventionellt krig eller en kombination av tekniska fel och mänskliga felbedömningar eller genom en första insats från en mindre kärnvapenstat.

SlMK anser att den tekniska utvecklingen kan bidra både till att öka och minska risken för kärnvapenkrig. De tekniska kontrollfunktionerna har hittills fungerat. Men en rad faktorer bidrar till öka risken för kärnvapen- krig: Missilerna blir rörligare, snabbare och mera träffsäkra, vilket bl. a. innebär kortare förvarningstider. USA:s strategiska försvarsinitiativ (SDI) kan innebära att människor inte alls kommer att finnas med i beslutsprocessen. Kärnvapen finns numera i stort sett i varje vapenslag hos supermak- terna. Det mest oroande är ökningen hos sjöstridskrafterna. Missilerna kan ha antingen kärnvapenstridsspets eller konventionell stridsspets utan att det kan avgöras utifrån. '

— Kärnladdningarna blir allt svagare. i vissa fall ner till en sprängstyrka på 10 ton.

Den tekniska utvecklingen urholkar doktrinerna som bygger på ömsesi- dig garanterad förstörelsc och har lett till tal om att vinna ett kärnva- penkrig. — Kärnvapenteknologi är i ökande grad tillgänglig för stater som idag inte har kärnvapen. Försvarskommittén sammanfattar att "lyckas vi stå utanför en inledan- de. konventionell fas av ett storkrig minskar även risken för att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen".

En del remissvar ifrågasätter denna slutsats. Längst går Kvinnor för fred som menar att vi blir säkra kärnvapenmål om vi gör allvar av vår föresats att t. ex. skjuta ner kryssningsmissiler som passerar svenskt luftrum. "Ett starkt försvar skulle då dra på oss kärnvapen". Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet anser att kommitténs slutsats är "egendomlig" och tycks bygga på tron på att ett kärnvapenkrig går att begränsa. vilket knappast ens stormakterna själva tror på idag.

Hela kommitténs resonemang om kärnvapenfrågor är mycket summa- riskt. tycker civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde. Om något av maktblocken behöver svenskt territorium för att nå vitala fördelar— kan man då överväga att sätta in kärnvapen för att snabbt bryta vårt motstånd och med liten risk för vedergällning/upptrappning? Även Kungliga Krigs- vetenskapsakademien pekar på denna risk.

Rapporten förmår inte riktigt klargöra eller gradera effekterna av olika nivåer av kärnvapeninsatser och bidrar därmed till att minska förståelsen för vad kärnvapenkrig innebär. anser Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK'). Med tanke på alla de vetenskapliga rapporter som finns om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig är detta en svår brist. Effekterna av kärnvapenkrig kan drabba Sverige utan att kärnvapen detonerar på svenskt territorium. Det rör sig om "grov underskattning av kärnvapenkri- gets konsekvenser".

En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig i vår omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt, anser försvarskommittén. Våra skyddsåtgärder bör också syfta till att öka vår förmåga att stå emot hot om kärnvapeninsatser. Om kärnvapen sätts in mot Sverige bör total- försvarets resurser kraftsamlas till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård. Kommittén diskuterar också principerna för sjukvård och socialtjänst i krig.

Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) kritiserar kommitténs förslag på detta område:

— Avsnittet sjukvård och socialtjänst måste tyvärr sägas vara oacceptabelt dåligt. Den summariska framställningen belyser på intet sätt de oer- hörda problem hela sjukvårdsorganisationen skulle ställas inför även om Sverige endast i liten utsträckning berördes av kärnvapenkrig. — Resurserna i landet för vård av brännskadade räcker till omkring 20 patienter. Även en liten laddning av Hiroshima-storlek skulle ge tusen- talssvårt brännskadade för att inte nämna problemet med alla patienter som har kombinationsskador, t. ex. strål- och brännskador. Detta skall

dock inte ses som en kritik mot det svenska civilförsvaret. Inget sjuk- vårdssystem klarar av att ge adekvat vård ens vid små kärnvapenin-

satser.

— Rapportens behandling av s_iuk— och hälsovården är mycket knapphän- dig och saknar i betänklig grad insikt och realism. konstaterar SLM K. Även en rad andra remissinstanser instämmer i denna kritik av kommit- téns betänkande. Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde efterlyser ett resonemang om hur det svenska försvaret skall kunna fortsättas även efter en begränsad insats av kärnvapen mot Sverige. När det gäller vård av skadade efter ett kärnvapenanfall är inga förberedelser gjorda eller plane- rade. Ansvarsförhällanden måste klarläggas. anser civilbefälhavaren. Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen efter- lyser ett konkret resonemang om detta.

Uppsala universitet anser att l984 års försvarskommitté har en mera realistisk syn på förmågan att stå emot ett kärnvapenangrepp än tidigare försvarskommittéer. som talat mera om att fortsätta försvaret efter ett kärnvapenangrepp än om att ta hand om skadade. Detta understryker att arbetet för kärnvapennedrustning direkt berör svensk säkerhet. samman- fattar universitetet.

Den för sjukvården ansvariga myndigheten. socialstyrelsen. håller i huvudsak med kommittén om att totalförsvarets resurser efter ett kärnva- penangrepp måste kraftsamlas till att ta hand om de skadade.

I en sådan situation blir det nödvändigt att förändra vårdstandard och behandlingsmetodcr och kraftsamla de tillgängliga medicinska resurserna till dem som har en rimlig chans att överleva. anser socialstyrelsen.

En särskild fråga i detta sammanhang är hur vi ska skydda oss mot den elektromagnetiska puls (EMP) som uppstår vid kärnvapcnexplosioner på hög höjd och som man befarar kan allvarligt skada t. ex. elektronik. Civil- försvarsstyrelsen betonar att en EMP som slår ut motståndarens lednings- system kan göra det omöjligt att få ett snabbt slut på kriget. Det kan därför inte ligga i någondera partens intresse att slå ut motståndarens ledningssys- tem. Detta talar för en lägre risk för insats av detta slag. Eftersom Sverige ändå ligger i närheten av spanings— och ledningssystem av vital betydelse för stormakterna så bör skyddsåtgärder mot EMP ändå ägnas stor upp- märksamhet. Även televerket tar upp EMP och anser att kommitténs syn på kärnvapenhotet stärker verkets uppfattning att mycket dyra åtgärder till skydd mot EMP inte bör prioriteras i allmänna telenät av den typ som televerket ansvarar för.

För svensk del bör det vara ett säkerhetspolitiskt intresse att i nedrust- ningspolitiska sammanhang prioritera sådana initiativ som skulle bidra till att reducera kärnvapenhotet mot vårt land. skriver nedrustningsdelega— tionen ] Geneve. En sådan politik måste dock utformas med hänsyn tagen till den övergripande säkerhetspolitiska situationen. Delegationen går där- efter igenom olika nedrustningsåtgärder på kort och lång sikt. bl.a. prov- stopp. avtal om förbud mot kärnvapen osv.

Ett utförligt resonemang om svensk politik i syfte att förhindra kärnva- penkrig finns i remissvaret från Svenska ingenjörer mot kärnvapen (SlMK). Sverige måste föra en aktiv politik i detta avseende. och se till att

vi har det nödvändiga tekniska och strategiska kunnandet. Mer resurser bör läggas på denna del av säkerhetspolitiken, anser SIMK.

Försvarskommittén talar ganska kortfattat om den svenska politiken för att förhindra kärnvapenkrig. Några samlade åtgärder nämns dock inte. anser SlMK. och hänvisar till det seminarium om "krig av misstag" som SIMK och andra yrkesgrupper arrangerade i Stockholm i februari 1985. De förslag som där diskuterades kan ligga till grund för nya svenska nedrust— ningsinitiativ. SlMK talar för en rad förtroendeskapande åtgärder som kan bidra till att hejda kärnvapenupprustningen och som dessutom är möjliga att kontrollera: ett totalt provstopp för kärnvapen. reduktion av kärnva- penstyrkorna. stopp för utplacering av vapen i rymden. stopp för nya anti-satellitvapen. Även i det nationella perspektivet bör vi vidta åtgärder som minskar risken för kärnvapenspridning, t.ex. stopp för export av produkter och tekniskt kunnande som stöder kärnvapenupprustningen.

Både första användning av kärnvapen och svarsanfall är det grövsta tänkbara brottet mot mänskligheten. anser Kvinnor för fred. Denna folk- rättsliga aspekt på kärnvapenhotet behandlas ingående i remissvaret från Svenska jurister mot kärnvapen (.SJMK). Det folkrättsliga skyddet för alla neutrala stater måste stärkas och utvidgas långt utöver nuvarande nivä. Det är absurt. menar SJMK, att [985 års kryssningsmissiler diskuteras i förhållande till 1907 års folkrättsliga regler om neutralitet. Därför bör Sverige i FN väcka frågan om en separat och grundlig översyn av 1907 års Haag-konvention.

I ett vidgat neutralitetsskydd bör ingå t. ex. begränsningar av främmande makters marina närvaro eller övningar i närheten av neutrala staters terri- torium, förbud mot att i fredstid planera för att i krig överflyga neutralt territorium med t.ex. kryssningsmissiler samt sanktioner vid kränkningar av neutraliteten i fred och i krig.

Sverige bör principiellt hävda att endast sådana militärdoktriner som låter sig förenas med folkrätten är acceptabla, tycker SJMK.

Avvägningar i säkerhetspolitiken

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende". Så inleds den definition av målet för säkerhetspoliti- ken som riksdagen lade fast 1968 och som samtliga försvarskommitteer och försvarsbeslut sedan dess instämt i.

Definitionen anger två allmänna vägar för att nå detta mål: å ena sidan att "trygga en nationell handlingsfrihet", å andra sidan att "i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveck- ling". Hur avvägningen skall ske mellan dessa både vägar finns det olika åsikter om bland remissvaren.

Av alla remissvaren finns det egentligen bara ett som klart markerar en annan syn på säkerhetspolitikens mål. Det är Kvinnor för fred (KFF). som i kommitténs rapport säger sig sakna ”det yttersta målet för vår säkerhets- politik, att folkets livsmöjlighcter och en levande miljö bevaras". "För- svar till döds är inget försvar". menar KFF.

Även Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och broderskapsrö-

ls) x| h)

relsen t'SSKF/SKSF) resonerar om säkerhetspolitikens mål. Organisatio— nerna menar att den förra försvarskommittén valde en mera ändamålsenlig uppläggning när den systematiskt gick igenom olika åtgärder för att nå säkerhetspolitikens olika del: — fredlig utvecklingi världen. —— främja freden i Europa och Norden, — skapa förtroende för den svenska alliansfria politiken. — förhindra och begränsa konsekvenserna av fredskriser. avhålla från ekonomisk och annan icke-militär aggression. begränsa konsekvenserna av krigi vårt närområde. avhålla från militär aggression. — fullfölja säkerhetspolitiken om Sverige råkar i krig.

Olika instrument har olika relevans för de olika målen. anser SSKF/SKSF. och i säkerhetspolitiken är målen. inte instrumenten. det centrala. En mera målinriktad analys skulle ge en bättre grund för att fördela resurserna mellan säkerhetspolitikens olika delar.

Även om enigheten förefaller att vara stor om säkerhetspolitikens mål så finns det bland remissvaren olika åsikter om dels vad som hotar Sveriges säkerhet. dels vilken betoning de olika instrumenten i säkerhetspolitiken bör ha.

I rapporten tecknar kommittén de allmänna dragen i den internationella utvecklingen och pekar kortfattat på den risk för konflikter som utgörs av t. ex. den växande klyftan mellan rika och fattiga länder. miljö- och svält- katastrofer. politiskt förtryck samt bristande respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Kommittén betonar att spänningen mellan öst och väst, och i första hand dess militärstrategiska aspekter. är ett grundläggande problem för den internationella säkerheten. Lösningar av regionala eller nationella konflikter försvåras av att stormakterna tenderar att betrakta också sådana konflikteri ett öst-väst-perspektiv.

Militärt angrepp mot vårt land bedöms även i fortsättningen vara det största hotet mot vår nationella säkerhet. sammanfattar kommittén. Hu- vuddelen av analysen av den säkerhetspolitiska miljön ägnas också åt öst-väst-frågor och utvecklingen i det nordeuropeiska området.

Många remissinstanser tycker att försvarskommittén gett en alltför snäv beskrivning av den säkerhetspolitiska hotbilden.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet efterlyser en utförligare beskriv- ning av det globala läget. problem och hot.

Frikyrkorädet har en liknande uppfattning och säger att de stora, över— gripande säkerhetsfrågorna om vapenutspridning. vapenhandel, felaktig användning av naturtillgångar. miljöförstöring, hungerns samband med den transnationella jordbruksindustrin. bristen påjordreformer. icke-stat- liga och av stormakterna stödda arméer är exempel på problemområden som utredningen ytligt eller inte alls berör.

Andra menar att kommittén underskattat det hot mot freden, och där- med mot Sverige. som ligger i nord/syd-frågorna. dvs. frågan om den växande klyftan mellan fattiga och rika länder. Svenska kyrkans central- styrelse menar att det finns ett samband mellan nord/syd-och öst/väst- konflikten, som kommittén borde ha analyserat närmare. Frågor om hung-

er. massfattigdom och den sociala orättvisan faller nästan helt och hållet utanför den ram som kommittén valt.

Uppsala universitet pekar på utvecklingen i Iran som ett exempel på hur utvecklingssträvanden i Tredje Världen kan resultera i kriser som också direkt berör oss i Nordeuropa. Ett snävt säkerhetsbegrepp leder till att dessa kopplingar försummas. anser universitetet. Även Svenska freds- och skiljedomsföreningen (SFSF). Kristna fredsrådet m. fl. efterlyser en när— mare analys av hur nord/syd-frågorna påverkar vår säkerhet. Kommittén bortser från t.ex. skuldkrisen. arbetslösheten och de protektionistiska tendenserna. anser SFSF.

[ betänkandet behandlar försvarskommittén säkerhetspolitikens olika instrument: utrikespolitiken. försvarspolitiken. handels- och biståndspoli- tiken. Kommittén anser att utrikes- och försvarspolitiken utgör de centrala dimensionerna i säkerhetspolitiken.

Överbefälhavaren och några organisationer med militär anknytning häl- sar kommitténs bedömning med tillfredsställelse. ÖB betonar att trovär— digheten i väsentliga delar av vår utrikespolitik förutsätter att den stöttas av ett starkt svenskt totalförsvar. "Om försvarskraften försvagas blir således även utrikespolitikens grund bräckligare". Sveriges reservofficers- förbund berömmer t. ex. rapportens ”klarhet. skärpa och realism". Mode- rata ungdomsförbundet (MUF) tar avstånd från alla tendenser till att tona ned det svenska försvarets betydelse till förmån för utrikespolitiken. Det är försvaret som är den främsta garanten för vårt nationella oberoende. Utan ett starkt försvar saknar neutralitetspolitiken trovärdighet. Saknas den militära förmågan är vår politiska strävan att stå utanför en eventuell konflikt av underordnad betydelse. anser MUF.

De flesta av de remissvar som diskuterar avvägningen mellan säkerhets- politikens olika instrument anser att utrikespolitiken. särskilt nedrust- nings-. handels- och biståndspolitikcn. fått för lite betoning i förhållande till säkerhetspolitikens militära aspekter.

Ett par av remissvaren antyder en radikalt annorlunda syn på avvägning- en i säkerhetsapolitiken. där frågan om Sveriges oberoende uppenbarligen Spelar en tämligen undanskymd roll. Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet talar t. ex. om den breda definition av säkerhetspolitiken som "den internationella samlevnaden kräver". Ar- betsgruppen för svensk folkriksdag för nedrustning menar att kommitténs alltför starka betoning av ”nuläget" gör att inriktningen av säkerhetspoliti— ken blir "mera snävt nationell och militär än vad som svarar mot beho- vet"

Även Sveriges frikyrkoråd och de Fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD) efterlyser en diskussion om åtgärder som "mer siktar till gemensam säkerhet än till att nationella och regionala säkerhetsintressen ensidigt prioriteras".

De utförligaste diskussionerna om avvägningen i säkerhetspolitiken finns i remissvaren från universiteten (Stockholms och Umeå universitet yttrar sig inte över rapporten). Genomgående efterlyser de en djupare analys av alternativa säkerhetspolitiska strategier. Göteborgs universitet menar att försvars- och utrikespolitiken baseras på delvis oförenliga prin-

ciper, som ytterst går tillbaka på skilda säkerhetspolitiska perspektiv. Säkerhetspolitikens dilemma ligger | att förena dessa båda till synes oför— enliga principer. Samtidigt som kommittén upprätthåller den komplexa synen på säkerhetspolitiken uttrycker den en tendens mot en ökad beto- ning av den försvarspolitiska komponenten. Kommittén markerar det na- tionella perspektivct på bekostnad av det internationella. Begreppet ”ge— mensam säkerhet" nämns knappast alls. sambandet mellan nedrustning och utveckling endast i föregående. noterar universitetet.

Kommittén faller tillbaka på ett konventionellt säkerhetspolitiskt synsätt enligt vilka militära provokationer föranleder militära motåtgärder. menar institutionen och efterlyser "större intellektuell skärpa och klarhet".

Göteborgs universitet är inne på samma tema och efterlyser ”alternativa scenarier" och "kostnadskalkyler" för olika säkerhetspolitiska lösningar. Kommittén borde lta presenterat vilka "kostnader (politiska. ekonomiska etc.) som är förbundna med att upprätthålla den nuvarande målsättningen under olika utvecklingsförlopp i vår omvärld". Även Lunds universitet saknar en analys av olika "tänkbara utvecklingsmönster” och menar att kommittén blandar ihop olika tidsperspektiv.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen betonar att neutralitetspolitiken är det främsta medlet för vår säkerhetspolitik och att kommittén behandlat den alltför knapphändigt. Totalförsvarets bety- delse för neutralitetspolitiken är starkt överbetonad, anser Sveriges frikyr- koräd/De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD). Det är omöjligt att fastställa vad som är ett "tillräckligt starkt totalförsvar" och vad som krävs för att "avhålla från angrepp". Neutraliteten måste huvudsakligen uttryckas genom icke-militära åtgärder.

I denna debatt intar Svenska kyrkans centralstyrelse något av en mellan- position och betonar att vi inte kan avstå från ett militärt försvar därför att vi måste kunna värna om vårt territorium i både freds- och krigstid. "Ett väpnat försvar är ofrånkomligt". Men samtidigt finns det risk. menar centralstyrelsen. att en alltför stark koncentration på det militära försvaret kan komma att begränsa våra möjligheter att med andra medel hävda vår nationella suveränitet. "Ett ensidigt förlitande på militära medel vore dock att svika de kristna idealen". citerar centralstyrelsen ur bi.—;kopsbrevet från hösten l984. I stället måste vi enträget söka efter icke-militära lösningar.

Att försvarskommitténs perspektiv blivit så snävt anser några av re- misssvaren bero påatt kommittén fått fel direktiv och fel sammansättning. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och broderskapsrörelsen drar slutsatsen att inför l992 års försvarsbeslut bör utredningen göras i två steg: först en delvis fristående säkerhetspolitisk utredning med bredare direktiv och sammansättning och mer tid till sitt förfogande. samt därefter en totalförsvar-sutredning. Också Kristna fredsrådet förordar en sådan utrett- ningsmodell.

SFR/"SAMRÅD föreslår att kommittén i sitt kommande arbete får en sådan sananansättning och sådana utvidgade direktiv att de säkerh .tspoli— tiska analyserna och förslagen väsentligen kan breddas.

De som hårdast betonar biståndspolitikens roll i säkerhets, olitiken är Folkpartiets kvinnoförbund och ungdomsförbund. (')tättvisorna är ett av

de allvarligaste hoten mot fred och frihet i världen. Massiva resursöverfö- ringar från i-världen möjliggör utveckling av Tredje Världen. anser FPU. Ett omfattande. effektivt u-Iandsbistånd är ett av de bästa bidrag vi kan ge världsfreden. FPU vill därför höja biståndet till 2% av BNP.

En utjämning mellan rika och fattiga länder tillsammans med avståndsta- gande frän ofrihet och förtryck, varhelst de sker. och ett starkt försvar är grunden för vår säkerhetspolitik. skriver kvinnoförbundet.

Även Svenska röda korset (SRK) pekar på biståndspolitikens roll i så- kerhetspolitiken. En helt annan resursfördelning är idag en förutsättning för att skapa något så när drägliga förhållanden för världens befolkning. ! det sammanhanget måste rustningarna i såväl i- som u-länder ses. anser SRK.

Vapenexport. ekonomi, handel och teknik

En del remissvar är kritiska mot den svenska vapenexporten och noterar att försvarskommittén inte närmare har gått in på den frågan. Svenska freds- och skiljedomsföreningen (SFSF) menar att kommittén t.o.m. ratat de resonemang som fanns i den förra kommitténs säkerhetspolitiska rap- port. Mot bakgrund av opinionen mot svensk vapenexport är det av mycket stor vikt att kommittén redovisar sin syn i denna fråga. anser SFSF. Även Socialdemokratiska ungdomsförbundet. kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen efterlyser en diskussion om vapenexporten i kom— mande betänkande.

För att Sveriges trovärdighet i internationella nedrttstningsdiskussioner skall upprätthållas måste den svenska vapenexporten upphöra, tycker Folkpartiets ungdomsförbund. Svenska kyrkans centralstyrelse nöjer sig med att "med kraft stödja regeringens och riksdagens beslut att så långt det är möjligt begränsa vapenexporten". Även Kvinnor för fred ser vapen— exporten som ett problem i neutralitetspolitiken: "Den svenska vapenex- porten sker ej i enlighet med svensk lagstiftning. vilket skapar misstro i vår omvärld”.

En annan uppfattning i detta sammanhang företräder Svenska arbetsgi- vareföreningen/Sveriges industriförbund (SAF/SI). som i sitt yttrande be- tonar att en inhemsk försvarsindustri är en säkerhetspolitisk tillgång och att den minskande volymen beställningar till det svenska försvaret ökat problemen: Om försvarsmaterielindustrin skall kunna fortsätta att fylla sin säkerhetspolitiskt viktiga funktion och den produktionskapacitet och kom- petens som finns inom dessa företag inte skall gå förlorad måste tillämpas en mindre restriktiv politik när det gäller export av försvarsmateriel. skriver SAF/SI.

En stark ekonomi är ett väsentligt säkerhetspolitiskt intresse, konstate- rar försvarskommittén. SAF/SI håller med om detta och menar att de samhällsekonomiska obalanser som utvecklats under de I5 senaste åren utgör det allvarligaste hotet. Landsorganisationen tar också upp ekono- min. men ur en annan vinkel: insatsen för att främja trygghet inom landet utgör ett led i strävanden att utåt skydda landets fred och oberoende.

Människornas känsla av samhörighet och solidaritet. och därmed deras vilja att försvara landet. kan undergrävas om klyftornai samhället ökar.

Komn'terskollegium tycker att försvarskommittén inte tillräckligt upp- märksammat de säkerhetspolitiska konsekvenserna av de stora strukturel- la förändringar som skett i världens industriproduktion och i världshan- deln. Kommerskollegium nämner särskilt det västeuropeiska samarbetet. USA:s handelspolitiska agerande samt Finlands vänskaps- och biståndsav- tal med Sovjetunionen. Samma brist på övergripande synsätt finns när kommittén diskuterar transportfrågor. t. ex. det faktum att Utrikeshandels- flottans mycket konkurrensutsatta läge helt kan komma att förändra förut- sättningarna för transporter i krislägcn.

SAF/Sl lägger i sitt remissvar huvudvikten vid vårt teknologiska beroen- de av omvärlden. SAF/Sl ser detta beroende som någonting i allt väsentligt positivt:

Den globala och regionala ekonomiska integration som är ett resultat av det internationella ekonomiska samarbetet är i sig den kanske starkaste fredsbevarande faktorn i världen, anser SAF/Sl.

Den för vårt ekonomiska försvar ansvariga myndigheten. överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). betonar att vårt teknologiska beroende kan innebära både att risken för konflikter ökar och att den minskar. Det går inte att generellt säga att situationen på grund av dessa förhållanden nu är mera konfliktskapande än under l960-talet. skriver ÖEF.

Vad som däremot hänt är att vi fått vad ÖEF kallar en ”delvis ny kontiiktstruktur". Beroendeförhällanden har gett stora västliga i-länder ekonomiska maktmedel av säkerhetspolitisk dignitet. anser ÖEF. Risken för en långsiktig urholkning av Sveriges suveränitet och handlingsfrihet genom ökade beroenden har ökat. Dessa risker bör uppmärksammas mera i framtiden, i synnerhet som detta är risker som inte totalförsvaret har några medel för att motverka.

Landsorganisationen (LO) uppmärksammar också dessa säkerhetspoli- tiska risker och anser att försvaret bör vara så utformat och uppbyggt att behovet av materiel och förnödenheter i allt väsentligt kan tillgodoses inom landet. Detta skulle stärka trovärdigheten i vår alliansfria politik. skriver LO.

SAF/SI håller med om att vårt starka beroende av utlandet för att få tillgång till för svensk industri viktiga komponenter i ett utsatt läge kan bli kritiskt. På sikt bör detta beroendeförhållande begränsas. SAF/Sl föreslår t.ex. en intensitierad teknikutveckling. målinriktade nationella program för forskning och utveckling samt ökad forsknings- och utbildningsverk- samhet vid våra högskolor. För att höja vår kompetens och för att balanse- ra beroendet av USA bör möjligheterna starkt förbättras för Sverige att delta i det västeuropeiska teknikutvecklingssamarbetct.

Ingenjörsvetenskapsakademien är inne på samma tankar. och efterlyser en utförligare diskussion av tekniska och industriella frågor. I sitt svar hänvisar akademien till det projekt som man bedriver i samarbete med Kungliga Krigsvetenskapsakademien. "Forskning. industri och säkerhet- spolitik för 1990-talet".

Sveriges långsiktiga säkerhet och oberoende kommeri hög och växande

grad att bero av vårt lands tekniska kompetensnivå. konstaterar Ingenjörs- vetenskapsakademien.

Nedrustning och utveckling

Många remissvar betonar starkt nedrustningspolitikens roll i säkerhetspo- litiken.

Överbefälhavaren anser att det väsentliga är att minska risken för krig överhuvudtaget. Det är därför betydelsefullt att försöka reducera staters förmåga att bedriva offensiv verksamhet i större skala. De strategiska och eurostrategiska kärnvapnen bör begränsas och förhandlingarna om tak- tiska kärnvapen bör kopplas till den konventionella militära balansen. ÖB talar också för ett förbud mot kemiska vapen och anser att politiskt bindande och militärt betydelsefulla förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder är i hög grad önskvärda.

Kommitténs kommande betänkanden bör mera utförligt behandla frågan om en kärnvapenfri zon i Norden. tycker Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU). som anser att kommittén allmänt undervärderat kärnvapnens roll. Det är väsentligt att kommittén noggrant går igenom problem. framkomstvägar och möjligheter. Kommittén borde mera ha framhållit zonens roll som politiskt förtroendeskapande åtgärd, anser SSU. På denna punkt får SSU instämmande från Svenska freds- och skiljedomsföreningen. som ser syftet med zonen som i första hand politiskt och först i andra hand som militärt. Även det Socialdemokratiska kvinno- förbundet och broderskapsrörelsen efterlyser en närmare analys av beho- vet och värdct av en kärnvapenfri zon i Norden.

Mera positiv till kommitténs skrivning om en kärnvapenfri zon i Norden är ambassaden i London. som anser rapportens avsnitt i frågan vara väl avvägt. Det hade dock varit värdefullt. anser ambassaden. om kommittén påpekat att det är en självklar förutsättning att ett zonfördrag inte innehål- ler några bestämmelser som kan användas för inblandning i vår säkerhets- politik.

Även Landsorganisationcn (LO). Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Kvinnor för fred uttalar sig till förmån för en kärnvapenfri zon i Norden.

Bland remissvaren finns egentligen bara en kritisk röst mot tanken på en kärnvapenfri zon i Norden, Moderata ungdomsförbundet (MUF). Det är ännu inte bevisat. anser MUF. att en zon skulle bidra till ökad säkerhet. Kommitténs påstående att zon-tanken skulle ha väckt bred anslutning förefaller att vara en sanning med viss modifikation. Stödet kommer främst från socialdemokratiska partier och grupper till vänster om dem.

De svenska nedrustningsförslagen måste. om de ska föra fredsarbetet framåt. vara balanserade och inte ensidigt gynna den ena sidan. I annat fall riskerar Sveriges auktoritet på nedrustningsområdet att undergrävas. För- slaget om t.ex. en kärnvapenfri korridor i Centraleuropa uppfyller inte detta krav. tycker MUF.

En kärnvapenfri zon i Norden skulle ha den fördelen att den inrymde precisa åtaganden av de ledande kärnvapenmakterna. Värdet av sådana åtaganden kan alltid diskuteras. men det kan ändå med fog hävdas att ett

zonarrangemang skulle minska risken för användning av kärnvapen mot vårt land. Sverige bör fortsätta det fördjupade analysarbetet av frågan. anser nedrustningsdelegationen i Geneve.

Av svaren är det egentligen bara ett som uttryckligen talar för en ensidig svensk nedrttstning: Svenska freds— och skiljedomsförcningen (SFSF). Föreningen anser att försvarskommittén inte tillräckligt analyserat rust- ningarnas drivkrafter. Särskilt borde den starkare ha betonat de inre. nationella drivkrafternas betydelse. SFSF anser att dessa inre drivkrafter dominerar och är därför mera pessimistisk än kommittén i sin syn på värdet av nedrustningsförhandlingar. Därför vill SFSF starkare betona värdet av nedrustningsåtgärder som vidtas ensidigt av ett enskilt land. s.k. unilaterala åtgärder. som ett medel för att bryta dödläget i nedrustningsför- handlingarna.

Nedrustningsdelegationen i Geneve diskuterar i sitt remissvar också sambandet mellan kärnvapen och de konventionella vapnen. Sverige anser att kärnvapennedrustningen bör ges högsta prioritet. Samtidigt pågår en kraftig konventionell uppbyggnad inom bägge maktblocken. Eftersom den- na satsning syftar till att minska beroendet av kärnvapen bör vi vara försiktiga med att kritisera utbyggnaden av konventionella vapen.

1 en del remissvar tas andra aedrustningsåtgärder upp. Kvinnor för fred föreslår att Sverige skall verka för ett förbud mot kryssningsrobotar och att Sverige inte bör tillåta örlogsbesök från kärnvapenstater om vi inte får garantier för att det inte finns kärnvapen ombord. Kn'stna fredsrörelsen anser det vara orealistiskt att. som kommittén. tro att kryssningsrobotar skulle kunna inkluderas i framtida överenskommelser om rustningsbe- gränsningar eftersom kontrollmöjligheter saknas. Nödvändigheten och svårigheten att visa att Sverige kan hävda sin neutralitet genom att hindra intrång av kryssningsmissiler och Bt-bombplan i sitt luftrum diskuteras inte alls i rapporten. skriver Kristna fredsrörelsen.

Nedrustningsdclegationen i Geneve resonerar om en rad andra initiativ på nedrustningsområdet. Förhandlingstekniskt bör en överenskommelse om fullständigt förbud mot kemiska vapen vara möjlig inom de två—tre närmaste åren. Även frågan om radiologisk krigföring bör ges hög priori- tet. Sverige bör också delta i arbetet för att hejda en kapprustning i rymden. Detsamma gäller den marina kapprustningen. som hittills fått mycket lite uppmärksamhet i nedrustningsarbetet.

Allmänna försvarsföreningen talar om värdet av förtroendeskapande åtgärder. Dessa bör ges en sådan bredd att de leder till långsiktiga mentali- tetsförändringar: ökade och fördjupade kontakter mellan politiker. veten- skapsmän och vanliga medborgare. fritt utbytc av böcker. tidningar och massmediaprogram samt frihet för enskilda medborgare att förflytta sig både inom och mellan berörda nationer. Folkpartiets ungdomsförbund betonar att nedrustningsåtgärder på kärnvapcnområdet inte behöver vara helt balanserade eftersom båda sidor ändå kommer att ha en tillräcklig avskräckande förmåga.

Vi räknar med att kommande betänkanden närmare behandlar Inga Thorssons förslag i utredningen "Med sikte på nedrustning? för att under- lätta en omställning från militär till civil produktion inom försvarsmateriel-

industrin. anser bl.a. Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU). ] det- ta instämmer det Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrö- relsen. Sverige bör gå före och påbörja omformningen av vår vapenindustri till civil produktion. anser Kvinnor för fred.

Även arbetsguppen för svensk folkriksdag för nedrustning och Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet saknar lnga Thorssons tankar i försvarskommitténs rapport. Hur kan vi och andra länder förverkliga intentionerna i lnga Thorssons utredning? Detta borde kommitten ha funderat på. tycker organisationerna.

Det militära försvaret

Försvarskommittens arbete är uppdelat i två faser. Den första avslutades med den säkerhetspolitiska rapporten. Först i slutbetänkandet lämnar kommittén utifrån de säkerhetspolitiska utgångspunkter som redovisats i rapporten — förslag om totalförsvarets inriktning och utformning efter bud- getåret l986/87. [ den säkerhetspolitiska rapporten behandlas därför för- svarets uppgifter ganska översiktligt. Detta har dock inte hindrat en del remissinstanser från att lägga konkreta synpunkter på det militära försva- rets inriktning och utformning.

Försvarskommittén talar i sin rapport om "ett starkt och allsidigt total- försvar". Den formuleringen är bättre än den klassiska om "ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar" . anser några av remissinstanserna. Kung— liga Krigsvetenskapsakademien menar att uttrycket "efter våra förhållan- den” kan tolkas så att det statsfinansiella läget och inte det reella, yttre hotet är styrande för våra försvarsansträngningar.

Ambassaderna i London. Washington och Paris betonar att den klas- siska formuleringen ställer till problem för en utländsk publik. Vad menar vi egentligen med "efter våra förhållanden"? Om uttrycket anses syfta på totalförsvarets andel av BNP så frågar sig en utländsk bedömare varför vi ansåg oss ha råd med 5 % på 1950-talet men med mindre än 3 % nu. Om man i stället menar att vår försvarsstyrka ska anpassas till den militära styrkan i vår omvärld blir argumenteringen ännu svårare. påpekar ambas- saden i Washington: Den tolkningen leder till att Sverige skulle öka sitt försvar kraftigt. heter det. eftersom de militära resurserna i närområdet ökat betydligt i såväl antal som kapacitet.

Den kraftfullaste argumenteringen för ökade försvarsanslag återfinns i remissvaren från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriför- bund (SAF/SI) och Moderata ungdomsförbundet. Organisationerna beto- nar att den försvagning av det militära försvaret som pågått sedan början av 1970-talet måste brytas. SAF/Sl erinrar om den fyrpartiuppgörelse om försvarskostnaderna som träffades 1984, men betonar att försvaret behö- ver en "finansiell förstärkning av helt andra mått" under en följd av år. Moderata ungdomsförbundet kräver "avsevärt ökade försvarsanslag”. och menar att försvagningen av försvaret gynnat varken fredens eller Sveriges sak. Försvarets relativa styrka måste nu äterupprättas. tycker MUF.

Överbefälhavaren delar kommitténs syn på totalförsvarets roll och upp-

gifter. Men det räcker inte med att ha ett totalförsvar som är sa starkt att det avhåller från angrepp. Försvarsmakten måste dessutom kunna förhind— ra att svenskt territorium och luftrum utnyttjas på ett sätt som strider mot den internationella rättens regler. Försvarsmaktens huvuduppgift är dock invasionsförsvar. Denna uppgift är så väsentlig att den. enligt ÖB:s upp- fattning. borde återinföras i målsättningen för totalförsvaret.

Försvarsmaktens roll på lägre konlliktnivåer än krig har inte tillräckligt uppmärksammats av kommittén. anser ÖB. Vi måste—i fred. kris och neutralitet kunna effektivt övervaka och hävda vårt territoriums integri- tet.

Även Kungliga Örlogsmannasällskapet diskuterar försvarsmaktens upp- gifter och betonar vikten av att försvarsmakten kan övervaka och kontrol- lera verksamhet på vårt territorium. Rapporten borde ha ägnat mera ut- rymme åt att analysera vilka krav som ställs på Sverige i en neutralitetssi- tuation.

Det är hög tid att ompröva riktigheten av tidigare försvarsutredningars bedömning att skydd av importen skall lösas med andra medel än militära. anser Örlogsmannasällskapet.

Försvarskommittén konstaterar lakoniskt att motivet bakom ubåtsk— ränkningarna huvudsakligen torde "kunna hänföras till olika former av förberedelser för eventuella kris- och krigssituationer". men underlåter att vidare fördjupa sig i innebörden av detta konstaterande. skn'ver Sveriges reservofficersförbund. Ubåtskränkningarna bör ”stämma till djupaste all- var och eftertanke". anser förbundet. Konsekvenserna är oerhörda av att främmande land i fredstid dolt skickar militära enheter till vårt land som förberedelser för en eventuell krigssituation utan att vi förmår hindra det. menar reservofficersförbundet.

Också Folkpartiets kvinno- resp. ungdomsförbund saknar en mera utför- lig analys av kränkningarnas konsekvenser. Kommittén bör återkomma med förslag till fortsatta åtgärder för att möta detta säkerhetspolitiska hot. Även Allmänna försvarsföreningen anser att ubåtskränkningarna bör ana- lyseras vidare och att ubåtsskyddet måste stärkas. Detta får dock inte ske på bekostnad av beredskapen mot invasion och mot andra hot och kränk- ningar. iförsta hand inom vårt luftrum.

Försvarskommittén understryker fördelen för en krigförande part att kunna utnyttja svenskt luftrum för överflygning på väg mot mål bortom Sverige. [ ambassadernas remissvar är detta ett genomgående tema när de belyser utlandets syn på det svenska försvaret. För Storbritannien är det idag vår förmåga att motstå krav på överflygningsrätter och att aVSkräcka från luftrumskränkningar som utgör det avgörande kriten'et på trovärdig- heten i svensk neutralitetspolitik, rapporterar ambassaden i London.

En liknande syn på det svenska luftförsvarets betydelse redovisas av ambassaden i Washington. Kan Sverige stå emot och försvara sig mot en massiv sovjetisk överflygning? I den mån det bland amerikanska bedömare finns några tvivel på det svenska luftförsvarets förmåga så gäller det kvantiteten. inte kvalitén. rapporterar ambassaden.

Svenska reservofficersförbundet anser att försvarskommittén under- skattat de neutralitetspolitiska konsekvenserna av kryssningsrobotarna

28]

och våra möjligheter att bygga tipp ett effektivt försvar mot dem. Även Landsorganisationen (LO). Kristna fredsrörelsen och Socialdemokratiska ungdomsförbundet efterlyser en analys av kryssningsrobotarnas betydelse för svensk säkerhets— och försvarspolitik. LO betonar särskilt att frågan är väsentlig ur neutralitetsrättslig synpunkt.

Vårt försvar bör även i fortsättningen bygga på allmän värnplikt. Något annat kan på sikt vara ett hot mot det demokratiska samhället. skriver Landsorganisationcn (LO). På denna punkt får LO instämmande från Moderata ungdomsförbundet (MUF). som betonar att det inte finns någon motsättning mellan ett värnpliktsförsvar och en hög teknisk kvalitet. Båda linjerna är väl förenliga. anser MUF.

Totalförsvaret bör vara en hela folkets angelägenhet. heter det i kommit— téns rapport. och de allra flesta remissinstanser instämmer i detta. Överbe- fälhavaren. civilförsvarsstyrelsen och Svenska röda korset (SRK) är några av de organisationer som starkt understryker de frivilliga försvarsorganisa- tionernas betydelse för totalförsvaret och folkets försvarsvilja.

Civila delarna av totalförsvaret

Försvarskommittén redogör i kapitel 5 för samhällsutveckling. sårbarhet och samhällsekonomi. Kommittén bedömer att ökad internationell integra- tion. teknisk utveckling och strukturella förändringari samhället får konse— kvenser från sårbarhetssynpunkt: nya typer av hot måste beaktas. men förändringarna innebär också nya möjligheter att hantera de problem som kan uppstå. Ökade risker i fredssamhället har lett till uppbyggnad av resurser som kan vara till nytta även i krig.

] kapitel 8 om försvarspolitiken säger kommittén bl.a. att vid militärt angrepp skall befolkning och egendom skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerstäl- las. Försvarsviljan underbyggs genom att befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv totalförsvarsplanering för dessa svåra förhållanden.

Kommittén finner det väsentligt att vår beredskap snabbt och flexibelt kan anpassas till aktuella situationer genom samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. De civila funktioner som är väsentliga för den omedel— bara totalförsvarseffekten skall snabbt kunna ställas om för krigsförhållan- den. Ett allsidigt näringsliv med styrka och förmåga att anpassa sig till krigsförhållanden är en nödvändig grund för försörjningsberedskapen. Härutöver erfordras kompletterande åtgärder inom totalförsvarets ram.

[ l982 års försvarsbeslut uttalades att totalförsvarets intressen bör beak- tas i den fredstida samhällsplaneringen. Därigenom bör besparingarna kunna uppnås jämfört med om kompletterande beredskapsåtgärder vidtas först i efterhand. Försvarsbeslutet ledde bl.a. till att totalförsvarets chefs- nämnd fick i uppdrag att utreda hur detta i praktiken skulle kunna ske. Chefsnämnden har sedan presenterat sina förslag i betänkandet "Bered- skapshänsyn i samhällsplaneringen". (_Ds Fö l984:4).

Åtskilliga remissinstanser har redovisat synpunkter på de civila delarna av totalförsvaret långt utöver vad kommittébetänkandet innehåller. Dessa

ls.) oc h)

synpunkter får därför ses som vägledning inför kommitténs fortsatta arbe- te.

Civilförsvarsstyrelsen diskuterar konsekvenserna av den ökade risken för överraskande angrepp med inslag av sabotagehandlingar. Möjligheter- na till omfattande utrymningar begränsas. och det är osäkert om skyddade utrymmen hinner iordningställas. Slutsatsen är att det blir viktigare att ha tillgång till skyddsrum.

Civilförsvarsstyrelsen anser att den ökande sårbarheten för olika sam- hällsfunktioner gör det lönsamt för en angripare att bekämpa dessa. Efter- som de aktuella målen ofta är belägna i befolkningstäta områden växer skaderiskerna för civilbefolkningen.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar efterlyser en samlad syn på vilka verksamheter som behöver fortgå i ett krigsorganiserat samhälle. Detta får konsekvenser för bl. a. arbetskraftsplaneringen. Försvarets forskningsan- stalt, som bedriver en studie av samhället i kris och krig -— det s.k. SKRlK-projektet — erinrar om de stora krav som ställs på krigsorganise- ring av samhället när sabotagehandlingar och krigshandlingar pågår.

Överstyrelsen erinrar om den funktionsindelning av samhällets civila delar från beredskapssynpunkt som beslutats. Denna motiverar en formell omarbetning av totalförsvarets målsättning. Civilbefälhavaren i Västra civilområdet har liknande synpunkter.

Livsmedelsförsöjningen i kris och krig väcker bekymmer hos flera re- missinstanser. Statensjordbruksnämnd är angelägen att få mera precisera- de antaganden som grund för planeringen. Hur långvariga kriser och vilken krisimport bör man räkna med? Statens lantbruksuniversitet pekar på sårbarheten i produktionen. Anläggningar är beroende av elenergi, jord- bruket och transporterna är beroende av olja och skördenivån är beroende av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Den mest strategiska frågan är försörjningen med kvävegödselmedel. som i högre grad borde bygga på inhemsk tillverkning. Lantbrukarnas riksförbund anser att kom- mitténs beskrivning av livsmedelsförsörjningens problem är vilseledande. Svagheterna kommer inte fram lika tydligt som i livsmedelskommitténs expertutredning om sårbarhetsfrågan (Ds Jo l984: ] l). Sänkningen l985 av jordbrukets produktionsmål är anmärkningsvärd. Både jordbruksproduk- tion och livsmedelsindustrin koncenteras allt mer till södra Sverige. Detta påpekar också Centerns kvinnoförbund. som talar för sitt förslag om tillverkning av etanol. Detta skulle bidra till drivsmedelsförsörjningen samt också ge protein och stärkelse.

Många remissinstanser uppmärksammar problemen med beredskaps- hänsyn i samhällsplaneringen. Överbefälhavaren anser att kommittén i sitt fortsatta arbete ytterligare bör uppmärksamma samhällsutvecklingens konsekvenser för totalförsvaret. Det är angeläget att chefsnämndens för- slag fullföljs. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar utvecklar dessa tankar ytterligare och finner det angeläget att principerna för beredskapskostna- dernas finansiering klarläggs.

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde och de fyra länsstyrel- serna i norr trycker på behovet att beredskapsaspekterna redan från grun- den beaktas i all samhällsplanering och exemplifierar med speciellt norr-

ländska problem. Övre Norrland är ett underskottsområde på människor. livsmedel. industri och sysselsättning. Särskilt allvarlig är utvecklingen i inlandskommunerna. De stora avstånden ställer särskilda anspråk på kom- munikationerna.

Grunden för en större självförst'irjning måste skapas nu under fredsför- hållanden genom ökade satsningar med regionalpolitiska medel.

Om exempelvis militära förband i ökad omfattning köper förnödenheter från närbelägna leverantörer ökar den lokala sysselsättningen och därmed också möjligheten för fler människor att bo kvar på sinä hemorter. Sådana ideer utvecklas i samverkan mellan militärbefälhavarna. förbandschefer. landsting och länsstyrelser. Ökade och mer differentierade beredskaps- lager i Norrland skulle också ge gynnsamma regionalpolitiska effekter.

Socialstyrelsen konstaterar att hälso- och sjukvården är beroende av försörjningssystemen för vatten. avlopp. värme. el och tele. Dessa blir allt- mera sårbara. Vid den fredstida utbyggnaden är det därför mycket väsent- ligt att ta hänsyn till beredskapsaspekter. Försvarskommittén bör pröva fördelningen av kostnaderna mellan olika huvudmän. l..;tndstingsförbundet har en liknande inställning och hävdar att statliga medel måste ställas till förfogande för sjukvårdens säkerhet i krig.

Stockholms läns landsting erinrar om att omfattande rationaliseringar och effektiviseringar är nödvändiga inom den fredstida sjukvården av ekonomiska skäl. Trots detta gör den tekniska utvecklingen det möjligt att tillgodose höga krav på standard och kvalitet inom sjukvården. Särskilda insatser för att trygga beredskapen kan bli nödvändiga. Sjukvården är starkt beroende av teknisk utrustning för bl.a. diagnostik. Om den skall användas i krigstid krävs tillgång till reservdelar och reparationsmöjlighe- ter. Landstinget förutsätter att full kostnadstäckning erhålls för bered- skapsåtgärderna.

Televerket biträder kommitténs uppfattning om telekommunikationer- nas betydelse för totalförsvarets ledning i krig men pekar också på deras psykologiska betydelse för allmänheten. En krigsskyddsnämnd bör inrät- tas för att prioritera beredskapsinsatscrna. Civilbefälhavaren i Västra civil- området vill sc ökade satsningar för att minska el- och telesystemens sårbarhet.

Den militära hotbild som kommittén presenterar innebär enligt statens vattenfallsverk utomordentliga påfrestningar för elförsörjningssystemet i händelse av krig. särskilt vid ett överraskande angrepp i kombination med sabotageaktioner. Det gäller då att ha handlingsfrihet att disponera resur- serna efter situationens krav. Mot den bakgrunden bör inte föreskrivas att kärnkraftverken skall stängas av vid risk för militärt angrepp. Däremot bör denna möjlighet finnas.

Moderata ungdomsförbundet anser att ekonomiskt försvar. psykologiskt försvar och Civilförsvar bör vara starka men de får inte prioriteras på bekostnad av det militära försvaret.

Frågan om civilmotståndets möjliga roll inom totalförsvaret tycks helt ha förbigått försvarskommittén. noterar Socialdemokratiska kvinnoför- bundet och broderskapsrörelsen. Efter att med tillfredsställclse ha tagit emot motståndsutredningens "Kompletterande motståndsformer" (SOU

l984zltl) förutsätter organisationerna att betänkandets förslag tas upp i kommitténs fortsatta arbete. Frikyrkorädet tillfogar att tystnaden på denna punkt är ytterligare ett tecken på kommitténs snäva säkerhetssyn. Även Svenska freds- och skiljedomsföreningen saknar något avsnitt om civil- motstånd.

Till detta kan i efterhand göras kommentaren att motständsutredningens betänkande behandlas i 1986 års budgetproposition. Försvarsministern finner att det icke-militära motståndet är ett komplement. men inget alter— nativ. till militärt försvar och föreslår att en särskild delegation inrättas. avsedd som ett diskussionsforum.

I») 00 'J'l

lnnehållsförteekning

1 Förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut

2 Säkerhetspolitiska överväganden .............................. 2.l Inledning ............................................... 2.2 Den säkerhetspolitiska miljön: öst-västrelationerna .......... 2.3 Den säkerhetspolitiska miljön: Det nordeuropeiska omrädet 2.4 Konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet ........ 2.5 Grunder för Sveriges säkerhetspolitik ...................... 2.6 Hemställan

Inledning Allmänna principer

3 Försvarspolitikens inriktning ................................. l 2 3.3 Operativa grunder för totalförsvaret ....................... 3.4 Hemställan .............................................

4 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor .................... 4.1 Inledning ............................................... 4.2 Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen .......... 4.3 Ledning och samordning av totalförsvaret 4.4 'l'otalförsvarets beredskap ................................ 4.5 Grunder för hälso- och sjukvården i krig .................... 4.6 Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot 4.7 Ammunitionsröjning ..................................... 4.8 Totalförsvarets personalförsörjning ........................ 4.9 Ledning av program— och funktionsutvecklingen samt produk— nonen

5 'l'otalförsvarets militära del .................................. 5.1 Det senast förflutna budgetåret (1985/86) ................... 5.1.1 Verksamheten .................................... 5.1.2 Det ekonomiska utfallet ............................ 5.1.3 Verksamheten under innevarande budgetår (1986/87) 5.1.4 Försvarsmaktens organisation m. m. ijuni 1987. en översikt .......................................... t militära försvarets fortsatta utveckling .................. Bakgrund och inriktning ........................... Inriktning av vissa funktioner ....................... 5.2.2.l Beredskap ................................ 5.2.2.2 Ledning .................................. 5.2.2.3 Underrättelsetjänst ........................ 5.2.2.4 Telekrigföring ............................ 5.225. Ubåtsskydd .............................. Arméstridskrafter ................................. Marinstridskraftcr ................................. Flygstridskrafter .................................. Operativ ledning Anställd personal ................................. 5.2.7.] Allmänna utgångspunkter .................. 5.2.7.2 Löne- och anställningsvillkor ............... 5.2.7.3 Decentralisering av arbetsgivarens befogen- heter och ansvar

IJ—

l.!!Ulk/l

l-J |.) |.» i.) io

ut:—L»

UIUI knas

l4 20 26 29

30 30 30 31 35

36 36 36 39 40 42 44

., I

50 51

52 i? 55 53 53

55 55 55 59 59 59 60 61 62 63 64 66 67 67 67 68

5.2.7.-4 Långsiktigt behov av anställd personal .......

5.2.7.5 Styrmetoder beträffande personalvolymen 5.2.7.6 Åtgärder för att täcka personalbehoven ...... 5.2. 7.7 Peronalrörlighet ........................... 5. 2 7. 8 Belälsordningen ........................... 5.2.8 Utbildning ........................................ 5.2.9 Fredsorganisationen ............................... 5.2.10 Rationalisering .................................... 5.2.11 Förvaring av vapen m.m. i militära förråd ............ 5.2.12 Beriden garnisonstjänst ............................ 5.2.13 Lekmannainflytant'le i försvarsmaktens myndigheter . . 5.2.14 Ekonomiska överväganden och förslag ............... 5.2. 14.1 Säkerheten i planeringen .................. 5.2.14.2 Ekonomiska utgångspunkter ............... 5.3 Hemställan ............................................. 6 Totalförsvarets civila del ..................................... 6.1 Inledning ............................................... 6.2 Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut ...................... 6.3 Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperiodcn 1987/88—1991/92 . 6.4 Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del ....... 6.4.1 Grunder och inriktning ............................. 6.4.2 Administrativ beredskap ........................... 6.4.3 Funktionsvis inriktning ............................ 6.431 Civil ledning och samordning ............... 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst ........

6.433 Psykologiskt försvar ....................... 6.434 Hälso- och sjukvård m. m. .................. 6.435 Telekommunikationer ..................... 6.436 Transporter .............................. 6.4.3.7 Livsmedelsförsörjning m.m. ................ 6.438 Energiförsörjning ......................... 6.439 Övrig varuförsörjning ...................... 6.4310 Övriga viktiga samhällsfunktioner ........... 6.5 Ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del ........... 6.5.1 Finansieringsprinciper för den civila delen av total- försvaret ......................................... 6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem ........ 6.6 Hemställan ............................................. 7 Forskning och försvarsindustri ............................... 7.1 Bakgrund ............................................... 7 2 Överväganden .......................................... 7.2.1 Forskning ........................................ 7.2.2 Försvarsindustri .................................. 7.3 Hemställan ............................................. 8 JAS-projektet .............................................. 8.1 Bakgrund ............................................... 8.2 'I'eknisk värdering av projektet ............................ 8.3 De ekonomiska förutsättningarna för projektet .............. 8.4 Vissa industripolitiska aspekter på projektet ................ 8.5 Hemställan .............................................

93

120 125

140 140

9 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Fjärde huvudtiteln ......... I43

B

C

Arméförband ............................................ 144 1. Ledning och förbandsverksamhet ....................... 144 2 Anskaffning av materiel ............................... 147 3. Anskaffning av anlé'iggningar ........................... 150 Marinl'örhand ............................................ 153 1. Ledning och förbandsverksamhet ....................... 153 2. Anskaffning av materiel ............................... 155 "3. Anskaffning av anläggningar ........................... 158 Flygvapenförband ........................................ 161 1. Ledning och förbandsverksamhet ....................... 161 2. Anskaffning av materiel ............................... 165 3. Anskaffning av anläggningar ........................... 168 Operativ ledning m. m. .................................... 171 [. Ledning och förbandsverksamhet ....................... 171 2. Anskaffning av materiel ............................... 173 3. Anskaffning av anläggningar ........................... 175 4 Forskning och utveckling .............................. 177 Gemensamma myndigheter m. m. ........................... 179 1. Försvarets civilförvaltning ............................. 179 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse ........................... 180 3. Fortilikationsförvltningen ............................. 182 4. Försvarets matierlverk ................................ 184 5. Gemensam försvarsforskning .......................... 186 6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt 189 7. Försvarets radioanstalt ................................ 190 8. Värnpliktsverket ..................................... 191 9. Försvarets rationaliseringsinstitut ...................... 193 10. Försvarshögskolan ................................ _. . . 195 1 1. Militärhögskolan ..................................... 196 12. Försvarets förvaltningsskola ........................... 199 13. Försvarets läromedelscentral .......................... 201 14. Krigsarkivet ......................................... 202 15. Statens försvarshistoriska museer ...................... 204 16. Frivilliga försvarsorganisationer ........................ 206 17. Försvarets datacentral ................................ 207 18. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret ......... 208 19. Reserv för det militära försvaret ........................ 210 20. Reglering av prisstegeringar för det militära försvaret ..... 211 Civil ledning och samordning ............................... 212 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader ................................ 213 2. Civil ledning och samordning ........................... 214 3. Civilbefälhavarna ...................................... 216 4. Signalskydd ........................................... 220 5. Vissa skyddsrumsanläggningar .......................... 222 6. Vissa teleanordningar .................................. 223

H Befolkningsskydd och räddningstjänst ....................... 225 ]. Befolkningsskydd och räddningstjänst ................... 226 2. Anläggningar för fredsorganisationen ................... 233 3. Skyddsrum 235 4. Identitetsbrickor ..................................... 237 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. ...... 238 6. Beredskap för olje- och kcmikaliebekämpning till sjöss . . . . 239 I Psykologiskt försvar ...................................... 241 1. Styrelsen för psykologiskt försvar ...................... 24] .] Övrig varuförsörjning ..................................... 243 1. Drift av beredskapslager ............................... 243 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder .............. 244 3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskaps- garantier m. m. ....................................... 245 K Övriga ändamål .......................................... 247 [. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsftnansierad uppdragsverksamhet ................. 247 2. Flyttekniska försöksanstalten .......................... 249 3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst ........................ 253 4. FN-styrkors verksamhet utomlands ..................... 254 5. Övervakningskontingenten i Korea ..................... 257 6. Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål ............ 258 7. Nämnden för vapenfriutbildning ........................ 259 8. Vapenfria tjänstepliktiga ............................... 261

Bilaga 1.1 Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen(1978: 520) 263 Bilaga 1.2 Remissvaren om 1984 års försvarskommittés rapport (SOU 1985: 23) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talct ............. 264

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

Bilaga 2 Prop. 1986/87:95

Justitiedepartementet Bilaga 2 . . Justitie- Utdrag ur protokoll Vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 departementet

Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Andra huvudtiteln

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen. som har redovisats av chefen för för- svarsdepartementet i bilaga 1 till denna proposition. skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. I prop. 1986/87:100tbil. 4) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1987/88 beräkna för Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m. ett förslagsanslag av 163199000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.

B. Polisväsendet

B 2. Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m.

1986/87 Anslag 163 199000 1987/88 Förslag 188 301000

Rikspolisstyrclsen föreslår att anslaget förs upp med 192 547 000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör uppgå till 188 301 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Polisverksamheter: rörande brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 188 301 000 kr.

Bilaga 3 Prop, 1986/87:95

Bilaga 3 . Utrikes- Utt tkesdepartementet departementet

Utdrag ur protokoll vid rcgeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Gradin

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

F öredragandens överväganden

1984 års försvarskommitté anför i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet bl.a. att en stark ekonomi är ett väsentligt säkerhetspolitiskt intresse och en viktig faktor för motstånds- kraft och uthållighet i kris och krig. En slutsats av kommitténs analys av de hotbilder som bör ligga till grund för beredskapsplaneringcn är att störning— ar i den internationella handeln kan uppstå tidigt under en framtida konflikt mellan maktblocken. Främst torde detta gälla strategiska råvaror och högteknologi. Successivt under en kris kan emellertid andra områden komma att beröras. och det multilaterala handelssystemct kan komma att få ökade inslag av bilaterala arrangemang.

Kommittén anför vidare att Sverige under ett sådant förkrigsskede mås— te föra en aktiv handelspolitik som stöder vår strävan att vara neutrala i ett eventuellt kommande krig. Samtidigt måste normala handelsförbindelser upprätthållas i så hög grad som möjligt. Beredskapen bör förutom för- krigsskeden avse även kriser av fredskaraktär. t.ex. på valutaområdet. Från rent handelspolitisk synpunkt är det enligt kommittén snarare krisens symptom än dess orsak som avgör hur den bör hanteras. Utöver den traditionella satsningen inom försörjningsberedskapen på lagring. omställ- ningsförberedelser osv. bör enligt kommitténs mening ekonomiska och handelspolitiska styrmedel i ökad grad utformas för att kunna möta ekono- miska kriser på ett tidigt stadium.

Jag delar kommitténs uppfattning att beredskapen mot Utrikeshandels- störningar är en vital del av vår totala beredskap. Våra förberedelser bör därför vara omfattande och grundliga. Den snabba förändring och interna- tionalisering av vår ekonomi som pågår och som har viktiga effekter för vår försörjningsberedskap gör det nödvändigt att analysera tänkbara utrikes- handelsstörningar och granska vår beredskap att möta dem. Jag avser därför föreslå regeringen att en särskild utredare tillkallas för denna upp- gift.

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av

'JJ

totalft'.')rsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat även andra ("övergripande ställningstaganden av sår- skild vikt. såsom vissa gemensamma utgångspunkter. ledning och samord- ning samt beredskap. Dessa ställningstaganden är självfallet av stor bety- delse för det fortsatta arbetet och skall beaktas av samtliga i totalft'irsvaret ingående myndigheter.

Chefen för försvarsdepartementct har vidare behandlat beredskapen på beklädnadsområdet. De nya planeringsförutsättningarna. som därvid redo- gjorts för. bidrar till att en mindre restriktiv importpolitik blir möjlig. Denna bör dock genomföras i en takt som medger nödvändig anpassning från den svenska tekoindustrins sida.

Vid förhandlingar inom GATT har beslutats att förlänga den multilate- rala särordning som gäller på tcko-området, det s. k. multifiberavtalet. De nordiska länderna har i dessa förhandlingar uppnått att små länder med hög importandel av förbrukningen ges en särställning. Möjlighet har där- igenom skapats att även framgent begränsa Iågprisimportcn på de områden där ett skydd verkligen erfordras.

Funktionen Utrikeshandel inom totalförsvaret omfattar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som under kriser och krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning. Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen.

Medel för kollegiets verksamhet på detta område har beräknats i över- styrelsens för civil beredskap progratnplan för perioden 1987/88—1991/92 och i kollegiets anslagsframställning för budgetåret 1987/88(110000 kr.).

Jag anser att programplanen och kollegiets anslagsframställning ger ut- tryck för en lämplig inriktning av verksamheten. Chefen för försvarsdepar- tementet har tidigare denna dag under anslaget G 2. Civil ledning och samordning beräknat medel för funktionen Utrikeshandel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört.

Bilaga 3 Utrikes- departementet

Bilaga 4 Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet Social-

. . departementet Utdrag ur protokoll Vld regermgssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av total- försvaret. Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil. I") redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt. nämligen vissa gemensamma utgångspunkter. ledning och samordning. beredskap. skydd mot kärnvapen. biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjning. Han har framhållit att dessa grundläggande re- dovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet samt att inrikt— ningen i dessa skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndig- heter.

Hillm- och sjukvård i krig

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig är en för hela totalförsva— ret viktig funktion. Förmågan och viljan till motstånd inom totalförsvaret kräver en väl fungerande hälso- och sjukvård samt socialtjänst med en nära samverkan mellan dessa.

Hälso- och sjukvården i krig är planlagd att bedrivas inom två samver- kande organisationer. den civila resp. den militära. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård är ett komplement till den allmänna civila hälso- och sjukvården och är främst inriktad på akut omhändertagande av sjuka och skadade inom den militära organisationen.

[ 1982 års försvarsbeslut (prop. l98l/82:102 bil. 5. FöU 18. rskr. 374) uppmärksammades hälso- och sjukvården i krig som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret. Detta gällde främst den otillfredsställandc bcred— skapen av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Försvarsbeslutet innehöll riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av hälso- och sjukvården. hälsoskyddet samt socialtjänsten i krig. Därvid prioriterades åtgärder för att tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och av läkemedel. Vidare prioriterades utbildning av hälso- och sjukvårds- personal. I försvarsbeslutet fastställdes för första gången en femårig eko- nomisk ram för den civila delen av hälso- och sjukvården i krig.

'-Jl

Färs" vars/mmmittens jön/ag

l984 års försvarskommitté har i betänkandet (SOU 198727) ()m det svens- ka totalförsvaret under 90-talet angett inriktningen för hälso- och sjukvår- den samt socialtjänsten i krig.

Försvarskommittén lämnade i en skrivelse den 7 februari l986 till chefen för försvarsdepartementet förslag beträffande inriktningen av program- planeringen för perioden l987—l992, bl.a. inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Dessa förslag låg till grund för regeringens anvisningar för myndigheternas programplanering. För funktionen Hälso— och sjukvård m.m. angavs som ekonomiska förutsättningar ctt grundalternativ (129 milj.kr.) och ett ökningsalternativ (159 milj.kr/är). Socialstyrelsen har enligt regeringens anvisningar med underlag från och efter samråd med överbefälhavaren lagt fram en programplan för den civila hälso- och sjuk- vården i krig för perioden 1987/88— 1991192 och därvid föreslagit ytterligare en ekonomisk ram.

Utbildningspliktför hälso- och sjukvärdspersanal m.fl.

1 lagen (l98lz292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns bestämmelser om bl.a. utbildningsplikt för läkare. Lagens bestämmelser kompletteras av föreskrifter i bl.a. förord- ningen ( l98l :642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. rn.

[juni 1982 avlämnade utredningen om sjukvården i krig (USIK) betän- kandet (SOU 198142) Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. (Ledamöter vid betänkandets avlämnande: f.d. riksdagsleda- moten Per Petersson. ordförande. landshövdingen Lilly Hansson. f.d. landstingsrådet Ragnar Litzner. landstingsrådet Göte Nilsson och riks- dagsledamoten Rune Ångström.) USlK hade i uppdrag att dels göra en översyn av hur den fredstida yrkesutbildningen för personal inom hälso- och sjukvården bäst skulle komma totalförsvaret till godo. dels pröva olika personalgruppers behov av särskild utbildning om de svårigheter som sjukvården utsätts för vid katastrofer eller krig och dels pröva möjligheter- na att öka sjukvårdshuvudmännens medverkan i utbildningen för totalför- svarets hälso- och sjukvård i krig. För att säkerställa en god beredskap inför katastrofer och krig föreslår USIK bl. a. att det skall fastställas mål för utbildning i katastrofmedicin/katastrofberedskap samt att all hälso— och sjukvårdspersonal skall vara skyldig att i fred delta i utbildning för hälso- och sjukvård i krig. Sammanfattningen av USles förslag samt lagförslaget i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.1 resp. 4.2. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt- randena över de frågor som avser ändring i lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och som jag tar upp i det följande har gjorts inom socialdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr S 2249/82).

En arbetsgrupp (arbetsgruppens ordförande generaldirektören S. Åke Lindgren). den s.k. Abrahamgruppen. tillkallades i december l984. för att inom regeringskansliet närmare överväga bl. a. utredningens förslag.

Bilaga 4 Social- departementet

Gruppen avlämnade ijanuari l986 en rapport (Ds S l986: ]) Decentralise- ring m. m. av beredskapsuppgiftcr från socialstyrelsen. [ rapporten uttalar arbetsgruppen i fråga om utbildningen av personal för hälso- och sjukvår- den i krig att ansvaret för civil grundutbildning och vidareutbildning liksom hittills bör åvila skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet samt att ansvaret för fortbildning av den personal som är krigsplacerad hos sjukvårdshuvudmännen bör åvila dessa. Gruppen anser vidare att utbild- ningsplikt bör införas för all hälso- och sjukvårdspersonal. En sammanfatt- ning av arbetsgruppens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga-1.3.

Regeringen beslutade den 5 februari l987 att. med nämnda utrednings- material som underlag. inhämta lagrådets yttrande över ett inom socialde- partementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. Lagrådet har lämnat förslaget titan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga—1.4.

Jag avser att i det följande ta upp olika frågor om hälso- och sjukvården i krig.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justitie-. försvars-. utbildnings-. jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen.

Hälso- och sjukvården i krig bygger i stor utsträckning på de fredstida resurserna. Den i fred gällande hälso- och sjukvårdslagstiftningen utgör grunden för sjukvården i krig enligt den s.k. totalförsvarsprincipen. När den gällande hälso— och sjukvårdslagen (l9821763. HSL) antogs av riksda- gen (prop. l981/82z97. SOU 5]. rskr. 38l) slogs detta fast. Den innebär att ansvari fred för viss verksamhet följs av ansvar för att förbereda. genom- föra och leda samma verksamhet i krig. Det åligger därmed sjukvårdshu- vudmännen (landstingen) att redan i fred planlägga och vidta de olika åtgärder som fordras för att de skall kunna bedriva sin verksamhet under beredskap och krig.

Landstingen har numera ansvaret för huvuddelen av all hälso— och sjukvård. Därvid skall landstingen enligt HSL planera hälso- och sjukvår- den med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. Verksamheten skall vidare samordnas med kommuner. enskilda vårdgivare samt även andra landstingskommuner för att åstadkomma ett samlat utbud av vård.

Under de senaste årtiondena har viktiga samhällsuppgifter decentralise- rats. Lagstiftningarna inom hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens områden utgörs i stor utsträckning av s.k. ramlagar. Detta innebär större kommunal självständighet och minskad detaljstyrning från centrala myn- digheter. Primärkommuner och landsting får härigenom stora möjligheter att anpassa sina insatser efter lokala behov och förutsättningar.

Riksdagen har är 1985 ställt sig bakom vissa riktlinjer för den framtida

Bilaga 4 Social- departementet

hälso- och sjukvårdspolitiken (prop. 1984/85: ISI. SoU 28. rskr. 400). Som övergripande mål gäller därvid att en förbättrad folkhälsa förutsätter en fortsatt aktiv och samordnad hälsopolitik samt att vård på lika villkor för hela befolkningen måste säkerställas. [ fråga om vårdens struktur slås fast att primärvården utgör basen i hälso- och sjukvårdssystemet och att läns- och regionsjukvården skall inriktas mot specialiserad sjukvård. vissa före— byggande insatser samt forsknings- och utvecklingsarbete. Länssjukvär- dens roll förväntas komma att förändras efter hand som primärvården utvecklas.

Utbyggnaden av primärvården innebär att tillgängligheten av behand- lings- och vårdresurser ökar för befolkningen. Dessa resurser förväntas också komma att användas i den fredstida medicinska katastrofberedska- pen. Koncentration till länssjukvårdcn av den specialiserade sjukvården sammanhänger bl. a. med den medicinsk- tekniska utvecklingen som ger ökade möjligheter till diagnos. behandling och övervakning av vissa sjuk- domstillstånd. Dessa ökade möjligheter skapar dock samtidigt ett beroen- de av kvalificerade apparatur och personal för skötsel av denna.

Tillgången på yrkesutbildad personal har tidigare varit dålig inom hälso- och sjukvården. Under senare år har dock skett en förbättring. För närva- rande råder totalt sett brist endast på vissa specialinriktade yrkeskategori— er. Samtidigt råder dock brist på personal i vissa delar av landet. särskilt i glesbygder. Sysselsättningsgraden är relativt låg för vissa personalkatego- ricr. Statsmakterna och landstingen prövar olika åtgärder för att motverka personalbristen i vissa delar av landet. Utvecklingen inom personalområ- det går mot färre personalkategorier, ökade krav på baskompetens samt förskjutningar i fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier.

Hälso- och sjukvården är en samhällssektor med högt teknikberoende. Läkemedel och medicinsk-teknisk utrustning bygger i allmänhet på ett mycket högt vetenskapligt och teknologiskt kunnande. inom landet saknas dock produktionsmöjligheter för vissa mycket vitala produkter såväl inom läkemedelsområdet som inom sjukvårdsmaterielområdet. Detta gäller ock- så för medicinsk-teknisk utrustning.

Sammantaget finns dock drag i samhällsutvecklingen som är positiva för möjligheten att klara hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig. Hit hör bl. a. de växande personella och andra resurserna. kommunernas ökande roll i samhällsverksamheten. utbyggnaden av primärvården samt möjlig utveckling inom läkemedels- och sjukvårdsmaterielområdet.

Samtidigt finns dock tendenser som kan medföra växande problem för verksamheterna i krig. Hit hör bl.a. den minskande lagerhållningen av sjukvårdens artiklar i produktions-. import-, distributions- och konsum- tionsleden samt det ökande utnyttjandet av elektronisk apparatur och sårbarheten hos systemen för teknisk försörjning. Det förhållandet att äldre, svårt sjuka och handikappade i allt större utsträckning bor hemma leder bl. a. till svårigheter vid sökande av skydd i krig.

Handlingsberedskapen för att i fred ta hand om ett begränsat antal akut sjuka och skadade är hög. För större anspråk på akuta insatser finns en även för krigsförhållanden värdefull medicinsk katastrofberedskap. Denna

Bilaga 4 Social- departementet

har dock en i förhållande till behoven i krig begränsad kapacitet och uthållighet. Den offentliga sjukvårdens resurser utgör således en god grund för samhällets hälso- och sjukvård i krig. Dessa resurser förbättras konti- ntrerligt i olika avseenden som är väsentliga för hälso- och sjukvården i krig.

l takt med att dessa resurser förbättras ökar möjligheterna till en effektiv hälso- och sjukvård även under krigsförhållanden. För att ttnder sådana förhållanden kunna möta ett starkt ökat vårdbehov kompletteras den civila hälso- och sjukvårdens fredsresurser genom bl.a. operationsannex och vårdannex samt genom mobilisering av militära sjukvårdsenheter. Sjuk- vårdens resurscr förstärks bl.a. genom beredskapslagring och genom ett utökat personalutnyttjande.

För att hälso- och sjukvården inte skall bli en gränssättande faktor inom ramen för våra försvarsansträngningar måste den ha erforderliga personel- la och materiella resurser samt kunna utnyttja dessa flexibelt med hänsyn till olika krav.

Huvuddelen av de mest kvalificerade civila och militära resurserna för hälso- och sjukvård i krig bör ses som gemensamma resurser inom total— försvaret. De måstc därför vara balanserade mot varandra och samordna- de på ett sådant sätt att erforderligt samutnyttjande kan ske. För att tillgodose dessa krav måste främst den civila hälso— och sjukvården ges ökad förmåga att snabbt höja beredskapen och att utveckla tillräcklig effekt under lång tid. Vidare krävs ökad samverkan mellan militär och civil sjukvård vad gäller (. ex. krigsförberedelsearbete. ledning. personal- och förnödenhetsförsörjning samt utbildning och övning.

Jag anser att hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret. Försvarskommittén understryker också detta. En god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdig- heten i våra övriga försvarsansträngningar.

Kommittén har understrukit att hälso- och sjukvården i krig bör ses som ett sammanhängande system sammansatt av civila och militära komponen- ter. En helhetssyn bör tillämpas för att tillförsäkra att de olika delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn måste prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som hur resurserna utnyttjas i krig. En väsentlig förutsättning härför är enligt kommittén en utökad och för- bättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen. överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmänncn. Jag delar denna uppfattning samt vill också un- derstryka att en utökad och förbättrad samverkan är nödvändig på alla nivåer. Särskilt sjukvårdshuvudmännens medverkan på olika sätt bör för- stärkas.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för ökade påfrestningar som kan uppträda samtidigt på många ställen. Detta innebär att resurserna måste vara flexibelt uppbyggda så att man kan möta olika slag av påfrest- ningar och olika krav på verksamheten.

Ökade påfrestningar — risk för lokal eller regional överbelastning ställer krav på omfördelning av resurser. såväl personal som förnöden- heter, från mindre hån ansträngda områden till mera hårt ansträngda. Detta ställer i sin tur krav på förberedelseri fred som måste anpassas till de

Bilaga 4 Social- departementet

faktorer som är gränssättande. Samtidigt måste patienter kunna förflyttas från hårt ansträngda områden till mindre hårt ansträngda. Detta ställer krav på en effektiv ledning av hälso- och sjukvården men också på en effektiv sjuktransportorganisation. När dessa åtgärder inte räcker till för att möta en överbelastning kan det bli nödvändigt att modifiera vårdstan- dard och behandlingsnormer. Kraven på flexibilitet kommer således att vara stora såväl på själva funktionerna som på de individer som arbetar inom dessa.

De sjukvårdsanläggningar som hälso- och sjukvården disponerar i fred utgör en viktig grund för verksamheten i krig. En strävan bör därför vara att utnyttja dessa lokaler i största möjliga utsträckning för att säkerställa hög kvalitet och kapacitet i krig.

2.2 Inriktningen i stort

Mitt förslag: De principer för hälso- och sjukvården i krig som fastställdes i 1982 års försvarsbeslut skall fortfarande gälla. Hälso- och sjukvården skall ses som en sammanhängande totalförsvars- funktion sammansatt av civila och militära delar. En helhetssyn skall prägla verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut fortfarande bör gälla. Försvarskommittén har haft samma uppfattning.

Målet för hälso- oeh sjukvården i krig är enligt 1982 års försvarsbeslut att varje människa som är i behov därav skall så långt möjligheterna medger ges den värd som hennes tillstånd kräver.

Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funk- tion. I denna har flera totalförsvarsmyndigheter att samverka för det gemensamma målet att varje människa, civil eller militär. skall kunna få den värd som hennes tillstånd kräver. De berörda totalförsvarsmyndighe- terna har ansvar oeh resurser för olika delar av hälso- och sjukvården. Genom försvarsmaktens hälso- och sjukvård tillförs funktionen hälso- och sjukvård i krig betydande resurser (läkemedel. utrustning. förbruknings- materiel, transportmedel. sjukhus och förbandsplatser) som normalt inte står till förfogande för fredssjukvården.

Huvudansvaret för all hälso- och sjukvård, som inte faller under för- svarsmaktens ansvar. bärs av den civila hälso- och sjukvården. Verksam- heten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör främst inriktas på akut omhändertagande. Denna organisation bör därför bl.a. ha resurser för vissa kirurgiska operationer. Vid behov skall dessa resurser kunna förstärka den civila sjukvården. Likaså skall civila operationsresurser kunna förstärka försvarsmaktens fältsjukhus m.m. De av civilförsvaret organiserade s.k. sjukvårdsenheterna ingår i sjukvårdshuvudmännens krigsorganisation och ombesörjer att skadade människor snabbt kan tas om hand av medicinskt utbildad personal.

Bilaga 4 Social- departementet

lO

Den nödvändiga omställningen av fredssjukvården i en krigssituation medför även att hälso- och sjukvården på primärvårdsnivå liksom social- tjänsten kommer att ställas inför ändrade krav. Antalet personer med behov av vård och omsorg kan komma att bli större än i fred. Bl.a. tillkommer nya grupper; skadade som kräver ett första omhändertagande. patienter som skrivs ut från akutsjukhus samt patienter som väntar på sluten vård eller som av prioritetsskäl måste behandlas inom primärvår- den. I samband med utrymningar och flyktingsströmmar ökar också anta- let människor med behov av vård och stöd på primärvårdsnivå.

Principerna för hälso- och sjukvården i krig måste utgå från att varje människa. på alla nivåer, skall kunna ges den vård och omsorg som hennes tillstånd kräver så långt möjligheterna medger. De åtgärder som krävs i vårdkedjans olika steg måste därvid beaktas för att ett gott behandlingsre— sultat skall kunna uppnås. Det är viktigt att åtgärderna vid det första omhändertagandet av skadade är av god medicinsk kvalitet. Detta påver- kar i sin tur starkt åtgärderna vid de efterföljande stegen i vården. Det är därför nödvändigt att. trots försvårade förhållanden. eftersträva kontinui- tet mellan åtgärder i vårdkedjans olika steg även i krig. Därav följer också att resurserna måste balanseras mot varandra inom hela vården.

I planeringen för verksamheten i krig är det av största vikt att beakta krigsmiljöns särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Det är nödvändigt att i all planering inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. utgå från en sådan bakgrund. [ planeringen måste man också vara medveten om att vårdstandard och behandlingsnormer inte kan vara de- samma som i fredstid. Målet för hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas. Planeringen måste inriktas på att så långt det är möjligt skapa sådana resurser och möjligheter att varje människa civil eller militär skall kunna få den värd som hennes tillstånd kräver.

Den sjukvård under fredstid som måste tillgodoses också under krig omfattar dels akuta kirurgiska operationer, dels akuta invärtesmedicinska åtgärder. dels akuta psykiatriska åtgärder. Vad gäller akuta kirurgiska operationer av fredsmässig karaktär torde behoven vara minst i samma storleksordning i krig som i fred. Erforderlig kirurgisk operationskapacitet måste således även i krig reserveras för dessa behov. Vårdbehoven inom långtidssjukvård och omsorgen av psykiskt utvecklingsstörda kvarstår i huvudsak oförändrade i krig.

Behandling av sjukdomar av såväl medicinsk som kirurgisk karaktär som i fred inte kräver akuta åtgärder kan till stor del anstå till perioden efter ett krig med de antaganden som görs om varaktigheten av ett krigs- skede. Härigenom kan i krig resurser frigöras för verksamheter med högre medicinsk prioritet och där ett ökat behov kommer att uppstå i krig. Till dessa hör behandling av krigs- och olycksfallsskadade.

Möjligheterna att genom omprioriteringar och omdispositioner frigöra sjukvårdsresurser som kan tillgodose de av krigshandlingar direkt orsa- kade sjukvårdsbehoven har ingående studerats och redovisats av social- styrelsen (Sluten kroppssjukvård i krig. Socialstyrelsen redovisar 098613).

Studien visar bl.a. att av de ca 450000 kirurgiska operationer som i fred

Bilaga 4 Social- departementet

årligen utförs i Sverige. torde cirka en tredjedel kunna utgå i krig och anstå till efterkrigstiden.

Erfarenheterna från andra länder visar att krig och orostider med stör- ningar i livsmedelsft'irsörjningen. skador på vatten- och avloppssystem. elkraftsavbrott m. m. medför utomordentliga påfrestningar för befolkning- en. Sjukdomar spridda i vatten och livsmedel samt dåliga hygieniska förhållanden kan leda till omfattande sjuklighet. Jag ser det därför. liksom försvarskommittén. som mycket viktigt att det finns ett väl utarbetat och fungerande. förebyggande hälsoskydd. Detta är främst en primärkom- munal uppgift. men också en uppgift för försvarsmakten.

Försvarskommittén har övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel (A-. B- och C-stridsmedel') utnyttjas i ett framtida krig. Verkan av dessa strids- medel ställer speciella krav på sjukvårdsinsatser. Jag delar kommitténs uppfattning att detta måste beaktas i den fortsatta planeringen av funktio- nen Hälso- och sjukvård m. m. Planläggningen skall dock i huvudsak avse ett konventionellt krig.

2.3 Ledningen av hälso- och sjukvården i krig

Enligt min mening måste en effektiv ledning av hälso- och sjukvården både kunna säkerställa vårdbehovct i snabbt skiftande lägen och kunna genom- föra en förutseende planering. Försvarskommittén är av samma uppfatt- ning.

Genom riksdagens beslut år l98l om hälso- och sjukvården i krig har ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central. högre regional och lägre regional nivå. Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsens uppgifter är reglerade i kommunala beredskapskungörelsen (1964c722).

Med stöd av 20 & HSL äger regeringen rätt att i krigssituationer meddela föreskrifter som tar över den fredstida lagstiftningen. Syftet är främst att kunna organisera och bedriva hälso- och sjukvården så att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituation. Vid den tidpunkt regeringen bedömer lämplig kan ansvaret för den operativa ledningen av den civila sjukvården på central nivå delegeras till socialstyrelsen. Det innebär rätt att besluta om förflyttning av personal. patienter och förnö- denheter samt i övrigt bestämma de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande mellan civilområdena (99' kommunala beredskapskungörel- sen).

På högre regional nivå har civilbefälhavaren motsvarande befogenheter genom att han under regeringen leder den civila hälso- och sjukvården inom civilområdet. Som högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom civil- området skall civilbefälhavaren bl. a. verka för att det militära och civila försvaret samordnas.

Enligt min bedömning bör de övergripande och principiella besluten som behövs inom hälso- och sjukvårdsområdet i krig och vid kriser fattas av regeringen i likhet med vad som gäller för övriga samhällsfunktioner.

Bilaga 4 Social- departementet

Ansvaret för att beslutsunderlag tas fram och presenteras för regeringen ankommer på de funktionsansvariga myndigheterna.

Försvarskommittén framhåller att i krig leder regeringen de civila de- larna av tott-tlförsvaret genom civilbefälhtn-arna. Detta innebär att de cen- trala myndigheterna främst får en rådgivande roll vad gäller regeringens ledning av civilbefz'llhavarna. Vidare övertar de centrala myndigheterna vissa förvaltningsuppgiftcr från regeringen. Enligt kommitténs uppfattning bör det i den praktiska planeringen tydligare markeras att det är regeringen som leder hälso- och sjukvården i krig. Socialstyrelsen bör i krig ha som främsta uppgift att ge underlag till regeringen för dess beslut av övergri- pande karaktär för inriktningen i stort av den civila hälso- och sjukvården och för den inriktning av resp. civilbefälhavares verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet som det ankommer på regeringen att anvisa. Jag delar helt kommitténs uppfattning.

När det gäller ledning och samordning av verksamheten bör det normala i krig bli att regeringen med utnyttjande av underlag från de centrala myndigheterna riktar sig till Civilbefälhavarna med direktiv och riktlinjer.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil. [) anmält att en samlad översyn av totalförsvarets ledning har påbörjats. [ avvaktan på dessa studier har jag inte funnit anledning att föreslå några ändringar i fråga om 1981 års riksdagsbeslut (prop. 1980/81z57. SoU 23. rskr. 2l6) om ledningsansvaret för hälso- och sjukvården i krig. Jag vill i detta samman- hang också nämna den översyn av den kommunala beredskapslagstiftning- en som görs av en särskild utredare (Dir. Fö l985:0l ).

För att hälso- och sjukvårdens ledning skall kunna vara effektiv och kunna uppfylla ställda intentioner anserjag. oberoende av pågående över- syner. att ett närmare samarbete bör utvecklas mellan regeringskansliet. civila och militära myndigheter m. fl. inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. För att detta skall vara möjligt harjag i dag fått regeringens bemyndi- gande att tillkalla en särskild beredskapsdelegation för hälso- och sjukvård i krig. l fred skall dess uppgifter vara att hålla sig informerad om och vid behov ta ställning till olika beredskapsförberedelser inom området. Dele- gationen skall utgöra ett rådgivande organ knutet till socialdepartementet. I krig övergår delar av den till att utgöra ett stabsorgan inom socialdeparte- mentet med uppgift att bereda regeringens beslut om hälso- och sjukvård.

2.4 Decentralisering av beredskapsuppgifter

Regeringen fattade den 18 december l984 beslut om socialstyrelsens fram- tida beredskapsuppgifter och därav betingad organisation. Beslutet inne- bar att socialstyrelsen fortsättningsvis i första hand skulle arbeta med för hela riket övergripande och samordnande frågor och samverka främst med den högre regionala nivån. civilbefälhavaren. Det innebär att socialstyrel- sen skulle avlastas frågor av detaljkaraktär. Utgångspunkten var att vissa arbetsuppgifter hade decentraliserats från socialstyrelsen eller avvecklats. Den nya organisationen skulle fungera från och med budgetåret 1986/87. Samtidigt tillkallade jag en arbetsgrupp med företrädare för försvars-. social- och finansdepartementen med uppgift att föreslå decentralisering

Bilaga 4 Social- departementet

eller avveckling av beredskapsfrågor enligt nämnda regeringsbeslut. Ar- betsgruppen antog benämningen ABRAHAM och har redovisat sitt arbete i rapporten (Ds S l986: ]) Decentralisering m.m. av beredskapsuppgifter från socialstyrelsen.

2.5 Försörjning

Mitt förslag: Riktlinjerna i 1982 års försvarsbeslut fullföljs. Det innebär att förnödenhetsförsörjningen för behovet i krig förstärks främst när det gäller anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbruk- ningskaraktär och läkemedel.

Skälen för mitt förslag: I 1982 års försvarsbeslut prioriterades bl.a. anskaffning för behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskarak- tär och läkemedel.

Som följd av l982 års försvarsbeslut godkände regeringen i november 1983 principövcrenskommelser om sjukvårdshuvudmännens medverkan i den civila hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap avseende förbruk- ningsmateriel och varaktig sjukvårdsutrustning. Dessa principövcrens- kommelser gäller t.o.m. budgetåret 1986/87. För förbrukningsmateriel innebär det att sjukvårdshuvudmännen för statens räkning inköper. lagrar och omsätter förbrukningsmateriel inom den ekonomiska ram som stats- makterna har angett för försvarsbeslutsperioden. Parterna har enats om att söka nå motsvarande överenskommelse om varaktig sjukvårdsutrustning.

Flera olika kategorier av sjukvård bestämmer försörjningsbehovet i be- redskapsplaneringen. nämligen dels den normala s. k. fredsmässiga sjuk- vården i ett förkrigsskede. dels den i krig kvarstående sjukvården av fredsmässig karaktär. dels den i krig tillkommande sjukvården på grund av krigshandlingar. Härtill kommer motsvarande behov i ett efterkrigsskede samt behoven under neutralitetsskeden med imponbegränsningar.

Sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär omsätts snabbt och i stor mängd inom den civila fredssjukvården. Sortimentet är mycket stort. Av distributionstekniska och ekonomiska skäl begränsas den kommersiella lagerhållningenjämte sjukvårdshuvudmännens ordinarie lager till vad som motsvarar 2—4 månaders behov i fred. Utvecklingen pekar mot att denna lagerhållning kan komma att minska på sikt.

Statens förhandlingsnämnd har vid årsskiftet l986—l987 träffat avtal med samtliga landsting om att t.o.m. budgetåret l986/87 göra inköp av förbrukningsmateriel till ett värde av 115 milj.kr.. dvs. i enlighet med fastställd ram innevarande försvarsperiod. Denna lagring i sjukvårdshu- vudmännens regi svarar tillsammans med övrig lagring enligt socialstyrel- sen mot det i krig beräknade kvarstående civila fredsmässiga sjukvårdsbe- hovet. Endast mycket begränsade lager av förbrukningsmateriel finns

Bilaga 4 Social- departementet

emellcnid för det i krig tillkommande s_jukvz'irdsbehovet. Försvarsmakten har vissa lager för sina motsvarande behov.

Socialstyrelsen uppskattar att drygt hälften av de läkemedel som an- vänds i fred utgörs av importerade färdigprodukter och att cirka 75 % av den inhemska läkemedelsproduktionen baseras på importerade råvaror. Substanser för tillverkning av läkemedel finns enligt socialstyrelsen lagrt - de för det fredsmässiga behovet under ett förkrigsskede. En sådan produk- tion förutsätter dock en viss förvarningstid. För den i krig kvarstående fredsmässiga sjukvården finns vissa kommersiella och statliga lager av färdiga läkemedel. För det i krig tillkommande sjukvårdsbehovet finns däremot i huvudsak inga civila lager av läkemedel. Försvarsmakten har vissa lager för sina behov.

S. k. varaktig sjukvårdsutrustning finns hos landstingen i en omfattning som enligt socialstyrelsen ej fullt ut tillgodoser behoven i krig. Brister finns bl.a. vid opcrationsannexen.

Försvarskommittén har funnit att beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser som därför måste göras bör enligt kommittén vara att vid den kommande försvarsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses. Baserat på en förnyad analys av behovet av operationsannex bör även tillgången på varaktig sjukvårdsutrustning förbättras. När det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel anser kommittén att omedelbara åtgärder bör vidtas dels för att förbättra möjlig- heterna till inhemsk produktion under kriser och i krig. dels för fortsatt uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet. Jag delar försvarskom- mitténs uppfattning i dessa frågor.

Vad gäller beredskapslager av olika slag anser jag att anskaffning. lag- ring och omsättning så långt det är möjligt skall samordnas mellan civila och militära myndigheter. Principen bör vara att lagringen bör i första hand ske hos den som skall använda materielen.

Förnödenhcter för i krig tillkommande sjukvårdsbehov har en annorlun- da sammansättning än förnödenheter avsedda för fredsmässig sjukvård. Till grund för överväganden om hur lagring av dessa förnödenheter i detalj skall genomföras bör läggas en bedömning av möjligheterna till omsättning i fred och till geografisk placering i områden där behovet av sjukvårdsre- surser i krig kan bli stort och på ett sätt som medger snabb omdisponering mellan och inom olika delar av landet. Jag delar kommitténs uppfattning att lagring på kassationsbasis så långt möjligt bör undvikas och att möjlig- heterna att även utomlands omsätta sjukvårdsmateriel och läkemedel som ännu är användbara bör undersökas.

Av socialstyrelsens programplan framgår att de totala behoven av sjuk- vårdsmateriel och läkemedel under krig och därtill hörande för- och efter- krigsskeden är mycket omfattande. Viss lagring av färdigprodukter är ofrånkomlig dels för att vi skall kunna ha tillgång till de speciella förnöden- heter som överhuvud taget inte kan tillverkas inom landet. dels för att vi skall hinna ställa om industriproduktionen så att vi kan tillverka sådana

Bilaga 4 Social- departementet

produkter. Dessutom måste behovet för överraskande angrepp säkras. Detta leder till behov av beredskapslagring av såväl färdigprodukter som råvaror och halvfabrikat.

Enligt min mening bör behovet av sjukvårdsmateriel och läkemedel kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge. i första hand genom begränsning av sortimentet samt genom olika åtgärder mot överförbrukning. genom ransonering av tillgängliga resurser och i viss mån genom återanvändning av engångsmateriel. Dessa förändringar förutsätter dock både utbildning av och information till berörd personal för att kunna genomföras.

Anskaffningen av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär för den civila hälso- och sjukvården bör under programperioden l987/88— l99l/92 enligt min uppfattning ske enligt den inriktning som har angetts av för- svarskommittén. Kommittén anser att ansvaret för försörjningsberedska- pen beträffande den "fredsmässiga" hälso- och sjukvården under ett för- krigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Jag har samma upp— fattning. Jag återkommer längre fram till frågan om kostnader och finansi- ering av sjukvårdens försörjningsberedskap.

2.6 Personalförsörjning

Min bedömning: Tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal i krig är tillräcklig. men det är angeläget att fördelningen av personal civilt och militärt sker på ett för hela sjukvårdsbehovet optimalt sätt. Fungerande personalregister för vissa nyckelgrupper är därvid en förutsättning. Krigsplacering bör ske av all hälso- och sjukvårdsper- sonal redan i fredstid.

Skälen för min bedömning: Tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal är avgörande för hälso- och sjukvårdens kapacitet i krig. Nyckelfrågan är därvid personalens fördelning på och övning inom olika delar av totalför- svarets sjukvårdsorganisation.

Personaltillgången i landet inom hälso- och sjukvårdsområdet bedöms både av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen vara tillräcklig för att tillgodose behoven i krig. Icke desto mindre finns allvarliga vakanseri såväl den civila som den militära sjukvårdsorganisationen i krig. Detta beror enligt myndigheterna på att nuvarande system för registrering och fördelning av personal inte fungerar tillfredsställande.

För att möta detta anser försvarskommittén att individuell krigsplace- ring bör ske i fred av all den hälso- och sjukvårdspersonal som erfordras i krig. Härvid bör sjukvårdshuvudmännen och försvarsmakten svara för krigsplaceringen inom civila respektive militära sjukvårdsenheter. Kom- mittén anser att socialstyrelsen efter samråd med försvarets sjukvårdssty- relse bör ange principer för fördelning av denna personal. Liksom kommit- tén vill jag framhålla att merparten av den kvalificerade sjukvården avses ske vid de civila beredskapssjukhusen. Fördelning och krigsplacering av

Bilaga 4 Social- departementet

hälso- och sjukvårdspersonalen måste ske på sådant sätt att största möjliga effekt uppnås för totalförsvaret som helhet.

Från olika håll. bl. a. av försvarskommittén. har framhållits som angelä- get att ett heltäckande register inrättas för främst vissa nyckelgrupper av hälso- och sjukvårdspersonal. Ett sådant register bör enligt kommitténs bedömning vara i bruk senast under budgetåret 1988/89. Socialstyrelsen har hösten 1986 redovisat ett förslag till hur en sådan registrering skall kunna ske.

2.7 Utbildning 2.7.1 Utbildningens inriktning

Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal inför krig gavs hög prioritet i 1982 års försvarsbeslut. Jag anser. liksom försvarskommittén. att sådan utbildning skall fortsätta och förstärkas. Bl.a. bör hälso- och sjukvården i krig ges ett större utrymme i den ordinarie civila utbildningen. Utbildning- en för verksamheten i krig bör i så stor utsträckning som möjligt decentrali- seras till regional och lokal nivå. och därvid ses som en naturlig del i den ordinarie personalutbildningen.

För att hälso- och sjukvården skall kunna fullgöra sin viktiga funktion i krig är det nödvändigt med en redan i fred väl genomförd personalutbild- ning. All personal som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården - medi— cinsk. administrativ och teknisk personal — behöver utbildning och övning för att den på ett effektivt sätt skall kunna agera såväl i krig som vid katastrofer i fred. Av synnerlig vikt är att personal på ledande befattningar inom hälso- och sjukvårdens krigsorganisation utbildas för sina uppgifter.

| den civila grundutbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal ingår undervisning i katastrofmedicin med inslag av hälso- och sjukvård i krig. Blivande läkare förutsätts få ca 40 timmars undervisning i ämnet försvars- och katastrofmedicin. Omfattningen av utbildningen varierar dock mellan de olika högskolorna. I sjuksköterskornas grundutbildning ingår ca 20 timmars undervisning. På vårdyrkeslinjen i gymnasieskolan får blivande undersköterskor ca 10 timmars undervisning i samma ämne. Däremot ingår inte någon särskild undervisning om försvars- och katastrofmedicin i läkarnas och sjuksköterskornas vidareutbildning. Vissa katastrofmedi- cinska aspekter kan dock beaktas.

Socialstyrelsen svarar för vissa fortbildningsinsatser som anordnas för olika kategorier hälso- och sjukvårdspersonal som har nyckelbefattningar inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Utbildningsin- satserna gäller främst sådana läkare, sjuksköterskor. sjukvårdsadministra- törer och apotekare som kommer att möta nya och ändrade krav om det blir krig.

Den s.k. Abrahamgruppen har haft till uppgift att bl.a. överväga de förslag om utbildning som utredningen om sjukvården i krig (USIK) har lagt fram (se avsnitt I). Gruppen har konstaterat att socialstyrelsen i dag i överensstämmelse med USIK:s förslag arbetar med utbildning av berörd personal med bl.a. en decentralisering av utbildningen till de kommunala

Bilaga 4 Social- departementet

huvudmännen som mål. Inom socialstyrelsen bedrivs olika mctodförsök som syftar till att underlätta en sådan decentralisering. Socialstyrelsen bistår i dag sjukvårdshuvudmännen med bl.a. utbildningspaket samt ge- nomför lärar- och handledarutbildning. Omfattningen av dessa åtgärder måste bedömas i förhållande till de ekonomiska förutsättningar som finns.

2.7.2 De övergripande utbildningsmålen m. ut.

Jag anser det naturligt att utbildning i katastrofberedskap och för krig skall ingå i grundutbildningen för all hälso— och sjukvårdspersonal. Detta över- ensstämmer också med USles förslag. Utbildningens innehåll och om- fattning måste dock anpassas till varje grupps behov. De centrala utbild- ningsmyndigheterna är i dessa fall skolöverstyrelsen samt universitets- och högskoleämbetet. Jag finner det lämpligt att de övergripande utbildnings- målen i den reguljära utbildningen formuleras av skolöverstyrelsen resp. universitets- och högskoleämbetet efter samråd med socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse. Det är enligt min uppfattning angeläget att dessa myndigheter så långt som möjligt följer upp utbildningens innehåll och omfattning. När det gäller fortbildning av landstingsanställd personal anserjag det naturligt att målen formuleras av socialstyrelsen efter samråd med sjukvårdshuvudmännen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Landstingsförbundet har till Abrahamgruppen framfört att sjukvårdshu- vudmännen kan äta sig ansvaret för katastrofutbildning vad gäller såväl grundutbildning för vissa grupper som fortbildning för all hälso- och sjuk- vårdspcrsonal som sjukvårdshuvudmännen disponerar i krig under förut- sättning att utbildningsmål fastställs. utbildning av handledare genomförs och utbildningspaket tas fram av socialstyrelsen. Förbundet anser att vissa av socialstyrelsens kurser kan överlåtas till sjukvårdshuvudmännen. Landstingsförbundet förutsätter därvid att överenskommelse träffas om den ekonomiska ersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Enligt min me- ning finns det inte något hinder för att sjukvårdshuvudmännen övertar ansvaret för den utbildning som här anges.

Försvarsmakten har åtagit sig att utbilda och öva.även icke värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal m.m som är krigsplacerad inom försvars- makten.

2.7.3 Förslag om utvidgning av utbildningsplikten

Mitt förslag: Den utbildnings- och övningsplikt i fred som nu gäller för läkare utvidgas till att gälla all hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärpcrsonal som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (l98l:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m.m. Utvidgningen avser också dem som är an- ställda med tillsynsuppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

Bilaga 4 Social- departementet

Försvarskommittén anser det angeläget att utbildningsplikten i fred sna- rast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig hälso- och sjukvårdspersont'tl.

USlK har inte. närmare berört behovet av utbildningsplikt för veterinär- personal eller anställda med tillsynsuppgifter hos miljö— och hälsoskydds- nämnder. Utredningens förslag till lagstiftning omfattar dock även dessa personalkategorier.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig över USlK:s förslag tillstyrker i princip förslaget om utbildningsplikt. En ifrågasätter behovet av lagstiftning.

Skälen för mitt förslag

Samtidigt som ledningsansvaret för hälso- och sjukvården i krig flyttades över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen år 1981 antogs lagen (19812292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veteri- närpcrsonal m.m. ('tjänstepliktslagen'). Med stöd av bestämmelser om tjänsteplikt i denna lag kan de personella resurserna förstärkas högst avsevärt i en beredskaps- eller krigssituation.

l lagens 4 & anges vilka som omfattas av tjänsteplikten. Dit hör inte bara hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal utan även viss perso- nal sysselsatt inom hälsoskyddet. Även den personal som har tidigare yrkeserfarenhet omfattas under vissa förutsättningar av tjänsteplikten. [ förordningen (l981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. (tjänstepliktsförordningen) preciseras närmare vilka personalkatego- rier inom hälso- och sjukvården samt hälsoskyddet som omfattas av tjän- steplikten även om de inte längre är sysselsatta inom verksamhetsområdet. [ krigsveterinärförordningen (l98l:648) regleras vilken veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen. 'l'jänsteplikten. som inträder om riket kommer i krig eller under vissa andra i lagen angivna omständigheter. gäller från och med det kalenderår då den tjänstepliktige fyller 16 år till och med det kalenderår då han eller hon fyller 70 år.

Enligt vad som föreskrivs i 6 & tjänstepliktslagen omfattas endast läkare av en särskild utbildningsplikt i fred. De kan åläggas att under högst 60 dagar delta i utbildning och övningar. Utbildningsplikten gäller under vissa förutsättningar oberoende av kön till och med det kalenderår då de uppnår 70 års ålder.

Enligt IOä tjänstepliktsförordningen ansvarar socialstyrelsen för den utbildning som avses i 6 & tjänstepliktslagcn. Med anledning av detta anordnar socialstyrelsen varje år kurser för läkare. där utbildningen inrik- tas på de speciella uppgifter som läkarna kan ställas införi sina krigsbefatt- ningar. Detta innebär t.ex. att kirurger genomgår särskilda kurser i krigs- kirurgi. Socialstyrelsen registrerar genomgången utbildning och betalar ersättning för mistade löneförmåner under utbildningstiden. Utbildningen har tidigare varit nästan helt inriktad på läkarna och deras uppgifter i krig. Under senare år har utbildningen alltmer kommit att omfatta även andra pcrsonalkategorier. då på frivillig grund. Numera anordnas också gemen- samma kurser för läkare och sjuksköterskor. Erfarenheterna av dessa

Prop. l986/87195

Bilaga 4 Social- departementet

kurser är mycket positiva. Bl. a. anordnas utbildning i att direkt kunna ta hand om skadade på skadeplats och i primärvärdens roll och uppgifter Linder krig.

På initiativ av socialstyrelsen anordnar vidare Svenska kommunförbun- det kurser i hälsoskyddsberedskap för ledamöter och suppleanter i miljö- och hälsoskyddsnämnder samt hälsovårdsinspektörcr (motsvarande.). För veterinz'irpcrsonalens uppgifter i krig har på senare år inte anordnats nägon utbildning.

Försvarsmaktens myndigheter har framhållit att en utvidgad utbildnings- plikt är en förutsättning för att utbilda och öva den icke värnpliktiga hälso- och sjukvårdspersonal som är krigsplacerad inom försvarsmakten. Che- ferna för försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstyrelsen, numera statens räddningsverk. har i en gemensam skrivelse den 3 september 1985 till regeringen framhållit att frågan om utbildningsplikt är synnerligen ange- lägen föratt klara utbildningen av personal vid militära fältsjukhus m.m. samt hemställt om en lagstiftning i överensstämmelse med USIK:s förslag.

USles förslag om en utvidgad utbildningsplikt har mottagits positivt av rcmissinstanserna som fäster stor vikt vid att totalförsvarets hälso- och sjukvårdsorganisation skall fungera i krig och under motsvarande förhål- landen.

Redan i dag deltar andra personalgrupper än läkare i betydande utsträck- ning i socialstyrelsens kurser. Det har inte varit svårt att få frivilliga deltagare. säväl förtroendevalda som medicinsk personal (främst sjukskö- terskor). administrativ och teknisk personal. värdlärare m.fl. Sjukvårds- huvudmännen har betalat lön under kurstiden. Utbildningen anses värde- full även för den medicinska katastrotberedskapen i fred.

Jag anser att det behövs utbildning i fred även för andra än läkare för att kunna möta de ökade krav som ställs i krissituationer och i krig. Det är därför viktigt att civilt krigsplacerad personal — speciellt personal i nyckel- befattningar — i fred utbildas för sina uppgifter i krigsorganisationen. Det är också angeläget att icke värnpliktig personal som är krigsplacerad i försvarsmakten kan kallas till utbildning och övningar tillsammans med värnpliktig personal. Enligt 4 ”:$ tjänstepliktslagen är de som är sysselsatta inom hälso- och sjukvården eller veterinärverksamheten samt vissa perso- ner inom hälsoskyddet skyldiga att fullgöra viss tjänstgöring inom sitt verksamhetsområde i beredskaps- och krigssituationer. Jag anser att de som omfattas av tjänsteplikten har så betydelsefulla uppgifter under de nu angivna förhållandena att de också bör vara skyldiga att utbilda och öva sig för dessa uppgifter i fred.

Jag föreslår således en utvidgning av utbildningsplikten i fred till att omfatta all personal som avses i 4 & tjänstepliktslagen. Förslaget föranle— der en ändring i lagens 6 &.

Som jag tidigare har nämnt ansvarar socialstyrelsen enligt 10 & tjänste- pliktsförordningen för den utbildning som avses i 6 & tjänstepliktslagen. Mitt förslag om utvidgad utbildningsplikt innebär bl.a. att även veterinär- pcrsonal kommer att omfattas. Jag avser att senare återkomma till rege- ringen med förslag till den ändring i tjänstepliktsförordningen som mitt förslag om utvidgad utbildningsplikt kan föranleda.

Bilaga 4 Social- departementet

Hittills har socialstyrelsen inkallat läkare till utbildning enligt 6 ätjänste— pliktslagen. Detta bör socialstyrelsen göra även i fortsättningen beträffan- de de kurser som styrelsen anordnar. l övrigt är det lämpligt att den som anordnar utbildning som avses i 6 & tjänstepliktslagen också får kalla in berörda personer till utbildningen. Jag utgår från att utbildningsplikten utnyttjas i rimlig omfattning.

Jag anser att tiden för utbildningsplikten bör vara högst 60 dagar för alla personalkategorier som berörs.

Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har det inom socialdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m.m. Lagförsla- get bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.5. Lagförslaget överensstämmer med det till lagrådet remitterade lagförslaget. Som inled- ningsvis sagts har lagrådet granskat lagförslaget och lämnat det utan erin- ran.

Specialmotivering

Enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m.m. (tjänstepliktslagen) är för närvarande endast läkare skyldiga att i fred delta i utbildning och övning för de arbetsuppgif- ter som de kommer att få i beredskaps- och krigssituationer. Ändringen i 6 så innebär att utbildnings- och övningsplikten utvidgas till att gälla alla som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen. De yrkesgrupper som nu kommer att omfattas av utbildningsplikt bestäms således med utgångspunkt i vilka som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 & tjänstepliktsla- gen. Närmare föreskrifter om vilka personer som omfattas finns i förord- ningen (1981:642') om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. (tjänstepliktsförordningen) och i krigsveterinärförordningen (1981z648).

I 4 5 första stycket tjänstepliktslagen anges att tjänsteplikten omfattar den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller veterinärverksam- heten samt den som är anställd med tillsynsuppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Enligt motiven till 4 åtprop. 1980/81157 s. 34 f.) avses med uttrycket hälso- och sjukvård detsamma som i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen). dvs. den individuellt inriktade vården till förebyggande. uppspårandc, utredning eller behandling av sjukdom. skada eller kroppsfel samt vård i samband med barnsbörd. 1 motiven anges vidare att begreppet hälso- och sjukvårds- personal definieras i tillsynslagen och att den lagen skall vara vägledande vid bedömningen av vilka som omfattas av tjänsteplikten. Uttrycket an- ställd med uppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd infördes genom en ändring i 4 s (SFS 1983:305) som en följd av att en ny hälsoskyddslag tI1982z1080) ersatte den tidigare hälsovårdsstadgan (19581663). 1 sak gjordes ingen ändring. Tjänsteplikten omfattar således såväl dem som tidigare kallades för hälsovårdsinspektörer eller hade en motsvarande be-

Bilaga 4 Social- departementet

fattning som dem som har anställts med motsvarande uppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. ] övrigt hänvisas till vad som sägs i motiven till 4 & första stycket om tjänstepliktens omfattning.

Tjänsteplikten omfattar vidare (4 5 andra stycket) personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom verksamhetsområdet och som har legitima- tion för yrket. har fått en kvalificerad behörighet inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gällande. ] tjänstepliktsförordningen som inte reglerar veterinärpersonalen anges närmare tl ä) vilka som skall hänföras till sådan personal som anges i 4 & andra stycket tjänstepliktsla- gen. Beträffande vissa yrkesgrupper föreskrivs också en längsta tid för att omfattas av tjänsteplikt sedan de har slutat sin tjänstgöring. Socialstyrel- sen ges möjlighet att efter visst samråd föreskriva att vissa yrkeskategorier skall omfattas av tjänsteplikten kortare tid efter tjänstgöringens upphöran- de än vad som har angetts i förordningen och att även i övrigt begränsa antalet personer som skall omfattas av tjänsteplikten. Socialstyrelsens beslut i dessa avseenden får naturligtvis återverkningar på vilka som kommer att omfattas av utbildnings- och övningsplikt enligt 6 & tjänste- pliktslagen. ! l] & krigsveterinärförordningen finns motsvarande bestäm— melser för veterinärpcrsonal.

Antalet dagar som skall kunna tas ut är liksom tidigare högst 60 för alla. Den enskilde skall även fortsättningsvis vara befriad från utbildnings- och övningsplikt i den utsträckning hans kroppskrafter och hälsotillstånd inte medger att han deltar.

Det finns inte någon anledning att i 6 & behålla dess nuvarande särskilda begränsning till 70 ars ålder eftersom utbildningsplikten omfattar endast dem som är tjänstepliktiga enligt 4? och den tjänsteplikten enligt 5.5 upphör året efter fyllda 70 är.

Bestämmelsen i 9 & tjänstepliktslagen om påföljd för underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 6 5 kvarstår oförändrad.

2.7.4 Övriga frågor

Vad gäller registrering av genomgången utbildning föreslår USIK att för- svarsmakten även i fortsättningen skall föra register över utbildning av krigsplacerad personal inom försvarsmakten och att sjukvårdshuvudmän- nen skall föra register över den' civilt krigsplacerade hälso- och sjukvårds- personalens utbildning. Abrahamgruppen har i sin rapport redovisat över- läggningar med berörda parter, nämligen försvarsmakten. socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. om det gemensamma registerunderlag som behövs civilt och militärt för hälso- och sjukvårdspersonalen. En central registrering av genomgången utbildning har därvid inte ansetts erforderlig. Någon form av enkel registrering av genomgången utbildning kan dock enligt min mening komma att behövas bl. a. för att kunna analysera utbild- ningsbehoven. För sjukvårdshuvudmännen bör detta vara möjligt att ge- nomföra i de personaladministrativa system som huvudmännen har byggt upp. Detsamma bör gälla för kommunerna och kommunanställd personal samt för lantbruksstyrelsen och dess veterinärpcrsonal.

Bilaga 4 Social- departementet

IJ rJ

Socialstyrelsen utbetalar för närvarande viss högsta ersättning för mis- tad lön under utbildningstiden till de läkare som utbildar sig för den civila hälso- och sjukvården i krig. För egen del vill jag framhålla att jag ser en sådan utbildning som en normal del i fortbildningen av olika yrkeskategori- er och att den därför också bör hanteras som sådan. dvs. betraktas som tjänsteuppdrag.

För den som med stöd av värnpliktslagen (194lz967) utbildas för upp- gifter inom försvarsmakten finns i dag ersättningsbestämmelser om bl. a. dagpenning i värnpliktsförmånsförordningen (19761l008) och ytterligare ersättningsbestämmelser i bl.a. familjebidragslagen (19781520). Dagpen- ning motsvarar sjukpenning. men skall alltid bestämmas till lägst 55 kr. Icke värnpliktiga som föreslås omfattas av utbildningsplikt enligt mitt förslag och som utbildas och övas för uppgifter inom försvarsmakten bör få samma ersättning som de värnpliktiga. Samma ersättningsnormer anserjag också bör gälla för personal inom den civila sektorn som är privatanställd eller icke yrkesverksam och som omfattas av utbildningsplikten. Det är rimligt att den som anordnar och kallar till utbildning också svarar för ersättningen till dem som deltar i den.

2.8 Sjuktransporter

2.8.1 Fjärrsjuktransporter

Sjuktransporterna har stor betydelse för hälso- och sjukvården i krig.

Landstingskommuncrna. som svarar för en mycket stor del av totalför- svarets sjukvårdsresurser. ansvarar för och disponerar en mycket begrän- sad del av transportmedlen i krig. Det i fred utvecklade och för fredsbehov avpassade sjuktransportsystcmet är i huvudsak avsett för transporter inom respektive sjukvårdsområde. En betydande del av sjuktransporterna i krig beräknas emellertid behöva ske över läns- och civilområdesgränser. För dessa behov är de fredstida civila sjuktransportresurserna inte tillräckliga.

I 1982 års försvarsbeslut angavs att inriktningen borde vara att program- ansvaret för fjärrsjuktransporter (transporter mellan civil- och militärom- råden) på sikt skulle föras över från försvarsmakten till socialstyrelsen. Innan detta kunde ske borde sjuktransportfrågan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter och därvid särskilt prövas inrikt- ningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna.

Enligt min mening visar utvecklingen att programansvaret oförändrat bör åvila försvarsmakten. Överbefälhavaren och socialstyrelsen är också överens om detta. Försvarskommittén är av samma uppfattning och anser att försvarsmakten fortfarande bör ha detta ansvar.

2.8.2 Helikoptrar för sjuktransporter

Försvarskommittén anser att tillgång till sjuktransporter med helikoptrar är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Snabba transporter av akut sjuka eller skadade innebär i många fall färre dödsfall. färre fall av invaliditet. minskat lidande och snabbare tillfrisknande för

Bilaga 4 Social- departementet

patienterna samt tidsbesparingar och lägre vårdkostnader inom hälso- och sjukvården.

! fred föreligger behov av helikoptrar för sjuktransporter som komplette- ring till vägbundna ambulanser i stora delar av landet. Vid större olyckor och katastrofer finns dessutom behov att kunna genomföra samlade insat- ser med helikoptrar. ! krig ökar de totala behoven av sjuktransporter med helikoptrar. inom försvarsmakten föreligger för understöd av militära ope- rationer behov av helikoptrar för bl.a. sjuktransporter.

Kommittén anser att en ökning av sjuktransportkapacitetcn med heli- koptrar bör ske för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapacite- ten för detta ändamål bör ske på ett sådant sätt att även behovet i fred kan tillgodoses. Kommittén har inhämtat att det finns intresse för ett ökat landstingskommunalt och statligt samarbete på detta område. Sjuktrans- porter med helikoptrar bör enligt kommitténs uppfattning organiseras i landstingskommunal och statlig regi för att tillgodose behoven av sjuk- transporter i fred och organiseras samordnat med försvarsmakten och rikspolisstyrelsen. helikopterorganisationer samt privata helikopterföre- tag. ] krig bör sjuktransporter med helikoptrar kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret.

Kommittén anser att vissa statliga medel bör avdelas för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikoptrar såväl i fred som i krig under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen är beredda att medverka i mot- svarande utsträckning.

Ansvaret för civila sjuktransporter åvilar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen. Rikspolisstyrclsens uppgifter beträffande luft- burna sjuktransporter bör således föras över till sjukvårdshuvudmännen.

Jag delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Enligt min mening är det naturligt att sjukvårdshuvudmännen ges ett större ansvar för de civila sjuktransporterna. Jag avser också att pröva hur kommitténs förslag om en utökad anskaffning av ambulanshelikoptrar kan genomföras. Jag avser att återkomma i dessa frågor.

2.9 Hälso- och sjukvårdens skydd

Frågan om hälso- och sjukvårdens skydd i krig togs uppi 1982 års försvars- beslut. Tillräckligt underlag saknades då för att fatta beslut om den framti- da inriktningen av skyddet. Socialstyrelsen fick i uppdrag att utveckla synen avseende hälso- och sjukvårdens skydd i krig samt att göra en försöksutbyggnad av skydd för hälso- och sjukvården. Detta har styrelsen redovisat i rapporten om hälso- och sjukvårdens säkerhet i krig (SSIK). Försvarskommittén har tagit del av socialstyrelsens förslag och anser att det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska försörj- ningen och skyddet i krig. Jag anser. liksom försvarskommittén och social- styrelsen. att åtgärder för att säkerställa den tekniska försörjningen t. ex. försörjning med el och vatten bör prioriteras före fysiskt skydd. Vidare bör enligt kommittén det folkrättsliga skyddet enligt Genevekonventionerna med tilläggsprotokoll utnyttjas. Jag delar kommitténs uppfattning att civila sjukvårdsanläggningar redan i fred bör utmärkas med röda korstecken

Bilaga 4 Social- departementet

synliga från luften. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt kommittén ha an- svaret för att sådana åtgärder genomförs. Åtgärder för att förbättra säker- heten bör därför i likhet med vad kommittén anser finansieras genom ett delat kostnadsansvar mellan landstingen och staten varvid staten bör an- svara för krigsbehovets kostnader. Jag återkommer under avsnitt 4 till frågan om medel för hälso- och sjukvårdens skydd i krig.

Jag anser det vara viktigt att hälso- och sjukvårdens skydd mot främst C— men även A— och B-stridsmedel förbättras. Försvarskommittén är av sam- ma uppfattning. Skyddet bör successivt byggas upp så att i första hand hälso- och sjukvårdens personal och sjukhusens egenskydd förbättras och så att möjlighet finns att ta emot. sanera och behandla bl. a. C-skadade. Jag återkommer till frågan om medel för detta ändamål längre fram.

2.10 Socialtjänst

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrif- ter om socialtjänsten. om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. En bestämmelse om detta förs in i socialtjänstlagen (1980z620).

Skälen för mitt förslag: Under krig är det nödvändigt med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En förstärk- ning av hemsjukvården och den kommunala hemtjänsten behövs för t. ex. de patienter som inte kan beredas vård på sjukhus.

Äldreomsorgen utgör en växande del av socialtjänsten. Genom hemsjuk- vården och dagsjukvården har den en stark koppling till hälso- och sjukvår- den vid vårdcentralcr och sjukhem (primärvården). Strävandena att äldre så långt som möjligt skall bo kvar i sina hem kan bli svåra att uppfylla i krig. Svårigheter för äldre och även handikappade att hinna till skyddsrum kan göra det nödvändigt att på ett tidigt stadium förflytta dessa människor. De försämrade möjligheterna att upprätthålla hemtjänsten gör att det också kan bli nödvändigt med kollektivt boende i högre grad i krig än i fred. Detta kommer att ställa krav på en fungerande transportorganisation. framför allt för att upprätthålla dagsjukvård vid vårdcentralerna.

Barnomsorgen i krig kommer att få ta emot avsevärt fler barn än i fred. Detta måste ske på ett sätt som utgår från barnens behov av stöd för att klara av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. I och med att familjer splittras under krigsförhållanden genom inkallelser och utrym— ningar m.m. är det viktigt att riktlinjer finns för hur barnen skall tas om hand.

Socialtjänsten regleras i huvudsak av socialtjänstlagen (l980z620). Hu- vudansvaret för socialtjänsten och den närmare utformningen av denna ligger hos kommunerna. Socialtjänstlagen ger en kommun stora möjlighe- ter att anpassa olika insatser efter de behov och de förhållanden som råder inom kommunen. De riktlinjer som finns i fred bör enligt min mening även

Bilaga 4 Social- departementet

gälla under krigsförhållanden. l krig måste dock verksamheten koncen- treras till de för krigsförhållandena speciella uppgifterna och den situation som råder lokalt. Vissa normer i socialtjänsten som gäller i fred kan därför komma att avvika från dem som gäller i krig.

Socialtjänsten måste enligt min mening kunna organiseras och bedrivas så att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssitua- tion. För att detta skall vara möjligt bör regeringen ha rätt att meddela föreskrifter som i erforderlig utsträckning tar över reglerna för den fredsti- da socialtjänsten enligt socialtjänstlagen. Denna lag ger i sin nuvarande lydelse inte någon sådan rätt för regeringen. Jag föreslår därför att det i socialtjänstlagen förs in en bestämmelse om att regeringen skall kunna meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten enligt den lagen. om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Bestämmelsen bör lämpligen tas in som en ny 78 å i social- tjänstlagen.

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom socialdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (l980:620). Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.6.

Socialstyrelsen har föreslagit att lagen (l964147) om krigshjälp skall upphävas och att socialtjänstlagens regler om ekonomiskt bistånd skall anpassas därefter. Enligt vadjag har inhämtat från chefen för arbetsmark- nadsdepartementet kommer statens invandrarverk att senare under våren 1987 redovisa förslag till hur flyktingmottagning i krig skall gå till. Jag avser att avvakta det förslaget och är därför inte beredd att nu föreslå att lagen om krigshjälp skall upphävas.

2.11 Finansiering m.m.

Enligt 1982 års försvarsbeslut borde ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Försvarskommittén har efter särskild utredning av generaldirektören Gunnar Petri angett följande prin- ciper för finansieringen av beredskapsförberedelser inom den civila delen av totalförsvaret. De beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar bör i normalfallet genomföras och bekostas av de organ — bl. a. kommuner och landsting som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen mot sådana fredstida störningar bör där- för vara begränsat till situationer mot vilka den verksamhetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig. Kostnadsansvaret vad gäller be- redskapen mot kriser och krig bör delas mellan staten och den som har ansvar för den aktuella verksamheten i fred. Den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig bör själv svara för de administrativa kostnaderna. dvs. kostnader för planerings-, utbildnings- och övningsverk- samhet.

Jag instämmer i dessa principer. Försvarskommittén menar dock att staten tills vidare bör svara för finansieringen av kommunernas administra- tiva kostnader. Jag har inte något att erinra mot detta, men anser det

Bilaga 4 Social- departementet

samtidigt angeläget att det kommunala linansieringsansvaret snarast klaras ut.

Kommittén anser bl. a. att ansvaret för försörjningsbercdskapen beträf— fande den fredsmässiga hälso- och sjukvården under ett förkrigsskede ochi krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär enligt kommitténs me- ning att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att för dessa skeden ansvara för finansieringen av beredskapsåtgärder i fråga om bl.a. s_iuk— vårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Jag är av samma uppfattning.

Enligt min mening har sjukvårdshuvudmännen samma kostnadsansvar för sina invånare i krig som i fred. Ansvaret för uppgifter som rör hälso- och sjukvårdens beredskap i detta avseende och som inte är av övergri- pande rikskaraktär åvilar således sjukvårdshuvudmännen. Det i krig till- kommande behovet av åtgärder bör åvila staten och finansieras med statli- ga medel.

Socialstyrelsen föreslår i sin programplan att behovet av läkemedel för den i krig kvarstående fredsmässiga hälso- och sjukvården tillgodoses genom en i lag stadgad utökning av de kommersiella lagren hos den svenska läkemedelsindustrin och importörer. Kommittén har framhållit att detär väsentligt att lagring för krigsbehovet byggs tipp. Jag delar kommit- téns uppfattning. Kommittén har dock inte haft tillräckligt underlag för att föreslå en lagstiftning. Det bör ankomma på regeringen att vidare överväga frågan.

Enligt regeringens anvisningar för program- och verksamhetsplanering- en för den civila hälso- och sjukvården i krig under perioden 1987/88— 1991/92 skulle planeringen utgå från vad försvarskommittén föreslagit i skrivelse till regeringen i februari 1986. Kommittén angav därvid att plane- ringen skulle göras i två ekonomiska nivåer på 1293 milj. kr/år resp. 1593 milj. kr/år. Inom den anbefallda ramen ingår driftkostnader.

Socialstyrelsen har i programplanen 1987—1992 framhållit att den för krig otillräckliga civila ..försörjningsberedskapen måste avhjälpas främst genom en utökad beredskapslagring. Styrelsen har därvid valt att presente- ra ytterligarc ett kostnadsalternativ på i genomsnitt 3416 milj. kr/år.

Försvarskommittén förordar i sitt slutbetänkande en kraftig förstärkning av uthållighet och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig. Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på totalt 1096 milj. kr. varav 500 milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden. [ genomsnitt per år innebär det 2192 milj. kr. för den civila hälso- och sjukvården i krig exkl. administrativa beredskapskostnader vid socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium. Jag delar kommitténs uppfattning om att det är angeläget att vidta åtgärder för att åstadkomma förbättringar vad avser hälso- och sjukvården i krig. Den av kommittén föreslagna ramen bör enligt min mening leda till att beredskapen kraftigt förbättras inom detta område.

Jag återkommer till mina ställningstaganden till socialstyrelsens anslags- framställningar och min hemställan om anslag för budgetåret 1987/88 i det följande (avsnitt 4).

Bilaga 4 Social- departementet

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta ]. det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.. 2. förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (l98():620). dels att 3. godkänna de riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig som jag har förordat (avsnitt 2.2 och 2.5). Vidare hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om hälso- och sjukvården i krig.

Femte huvudtiteln

1 prop. 1986/87: 100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak- tan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1987/88 beräkna följan- de anslag:

till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksam- het ett förslagsanslag av 4036000 kr.,

till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig ett reservationsanslag av 85 464000 kr. .

till Driftskostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag av 56 099 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

E 13. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet

l985/86 Utgift 3 900000 1986/87 Anslag 4 036 000 1987/88 Förslag 4 070 000

Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

SBL föreslår i sin anslagsframställning följande:

1. Pris- och löneomräkning +121000 kr.

2. SBL föreslår att anslaget räknas'upp med 879000 kr. Uppräkningen avser dels pris- och löneomräkning med 3 % efter avdrag för besparing med 2 %. dels ett belopp på 758000 kr. för utbyggnad av försvarsmedi- cinsk virologi.

Prop. 1986/87:95 Bilaga 4 Social- departementet

3. SBL föreslår att den generella nedskärningen enligt huvudförslaget vidtas med 2 '.?2- under budgetåret 1987/88 och med 3 % under budgetåret 1988/89.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4070 000 kr. Huvudförslaget genomförs med en total real minskning av utgifterna om 5 ';7'? med fördelningen 2 och 3 % för budgetåren 1987/88 resp. 1988/89. Jag har vid min beräkning tagit hänsyn till detta, .

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statens bakteriologisku laboratorium: Först'arsmedirinsk verksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4070000 kr.

E 20. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig

l985/86 Utgift 55 809 000 Reservation 147 954 000 1986/87 Anslag 85 464 000 1987/88 Förslag 62 200 000

Från anslaget bekostas utgifter för investeringar i beredskapslager m.m. för den civila hälso- och sjukvården i krig. Vidare bekostas från anslaget utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Socialstyrelsen

Planeringen för hälso- och sjukvården. socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig utgår från dels den inriktning som anges i 1982 års försvarsbeslut, dels regeringens anvisningar 1986-02-20. vilket har redovisats i programplan för perioden 1987—92.

Styrelsen föreslår bl. a. följande: ]. Medel för anskaffning av sjukvårdsutrustning för bl.a. Operationsan- nex (25.0 milj. kr.).

2. Endast en mindre del av läkemedelsbehovet för den tillkommande krigsfallsbelastningen finns för närvarande anskaffad. De volymer läkeme- del som kommer att åtgå är så stora att omsättningslagring inte kan tilläm- pas. Långtidslagring som redan finns inom försvarsmakten. kommer att krävas även för den civila hälso- och sjukvården (90 milj. kr.).

3. Nuvarande omsättningslagring i sjukvårdshuvudmännens regi till- sammans med ordinarie lagerhållning svarar mot de beräknade behoven för det i krig kvarstående normala sjukvårdsbehovet. Ytterligare omsätt— ningslagring torde endast kunna åstadkommas i begränsad omfattning. För

Bilaga 4 Social— departementet

den tillkommande krisfallsbelastningen erfordras utöver omsättningslag- ringen en långtidslagring av samma typ som för läkemedel (86.4 milj. kr.).

4. De medel som socialstyrelsen f. n. disponerar för utbildningsåtgärdcr medger inte att hela utbildningsbehovct kan täckas. En prioritering måste göras till de grupper som i en krigssituation kommer att få en påtagligt annorlunda arbetssituation och har det största utbildningsbehovet. Socialstyrelsens förslag ( 16 milj. kr/år) innebär att de ekonomiska förut- sättningarna finns för att förverkliga förslagen i USIK:s utbildningsbetän- kande (SOU l982: 42).

5. Utredningen om hälso- och sjukvårdens säkerhet i krig (SSlK) visar att merparten av akutsjukhusen är mycket sårbara. Styrelsens förslag (35 milj. kr/år) överensstämmer med SSles förslag. [ förslaget ingår också att ändringsarbeten i operationsannex och andra lokaler kan genomföras i större omfattning.

6. Socialstyrelsen har den 1 juli 1986 övertagit programansvaret för fristående Sjukvårdsplutoner och sjuktransportavdelningar från civilför- svaret. 130 sjukvårdsenheter byggs upp successivt under perioden 1986/87 -— 1990/91 (12.9 milj.kr.).

7. För ledning av hälso- och sjukvården krävs ett sambandssystem med stor tillgänglighet och stor uthållighet. Styrelsen har tagit fram ett förslag till sambandssystem. Medel beräknas för kompletteringar av sjukvårdshu- vudmännens fredssambandssystem till behovet för krigsorganisationen (9,8 milj. kr.).

8. Socialstyrelsen är utbildnings- och krigsplacerande myndighet för vapenfria tjänstepliktiga inom hälso- och sjukvårdsområdet. Utbildning och tjänstgöring prioriteras inom specialområden, t.ex. teknisk försörj- ning, sjuktransporter. sanering och hemsjukvård (1 milj. kr.).

9. Svenska röda korset utbildar civilsamariter för placering inom den civila sjukvårdens krigsorganisation i första band inom hemsjukvården samt personal för krigsblodccntraler. Sveriges kvinnliga bilkårers riksför- bund utbildar bilförare för sjuktransporter. Styrelsen hemställer vidare om bidrag för utbildning av frivillig sambandpersonal (4 milj. kr.).

Bilaga 4 Social- departementet

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden

Utgifter 1. Anskaffning av utrustning m. m. 14 900000 2. Beredskapslagring av läkemedel.

bakteriologiska preparat m.m. 7 754000 3. Beredskapslagring av

förbrukningsmateriel 45 100000 + 76 257000 4. Utbildning av personal för den civila

hälso- och sjukvårdens krigsorganisation 5 175 000 5. Hälso- och sjukvårdens säkerhet

m. m. _ 6. Sjukvårdsenheter 8864 000 7. Samband X. Vapenfri utbildning 981000 + 19000 9. Bidrag till Svenska röda korset och

Sveriges kvinnliga bilkäristers

riksförbund m. m. 2690 000 + 460000 Summa utgifter 85 464 000 + 76 736 000 Inkomster (0. ÖCB — 100 000 000 Nettoutgift 85 464 000 -— 23 264 000

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 2.11) förordat att försvarskommitténs övervägan- den skall läggas till grund för medelsberäkningen. Liksom kommittén anserjag att en viss del av intäkterna från försäljning av vissa beredskaps- lager hos överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bör användas för att förstärka hälso- och sjukvårdens beredskap. På grundval av kommitténs förslag och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 62 200000 kr.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 62 200 000 kr.

E 21. Driftkostnader för beredskapslagring m.m

l985/86 Utgift 45 821 000 1986/87 Anslag 56099 000 1987/88 Förslag 57 000000

Från anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutrustning samt drift av beredskapslager av läkemedel m.m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Bilaga 4 Social- departementet

Socialstyrelsen]

Styrelsen föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

]. Driftkostnaderna för s. k. varaktig sjukvårdsutrustning består huvud- sakligen av hyror och underhåll av förrådslokaler. frakter. löner. Anslags- posten belastas också med kostnader för databaserad materielredovisning (12 milj. kr.).

2. Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m.m. har beräk- nats efter samråd med överstyrelsen för civil beredskap. Investeringar i läkemedel uppgick till 160 milj. kr. den 30 juni 1986. Ränta på investerat kapital är den största delkostnaden. Driftkostnader för sera och vaccin- lagring vid SBL ingår också i delposten (35,8 milj. kr.).

3. Styrelsen har beräknat driftkostnaderna för beredskapslagring av förbrukningsmateriel enligt de avtal som träffats med sjukvårdshuvudmän- nen (13,0 milj. kr.).

4. Fr.o.m. kalenderåret 1986 har genomförts ett nytt statsbidragssystem för ersättning till huvudmännen för planläggning av hälso- och sjukvården (4,6 milj. kr.).

1986/87 Beräknad ändring

1987/88 Föredraganden

1. Förvaring och underhåll av utrustning

m.m. 10100000 — 100000

2. Läkemedel m.m. 32 449 000 19 349000

3. Förbrukningsmateriel 8000 000 + 1 200000

4. Ersättning till sjukvårdshuvudmännen 4550 000 + 19450 000

5. Viss utredningsverksamhet m.m. 1000000 — 300000

Summa 56 099 000 + 901000

Föredragandens överväganden

Försvarskommittén har beträffande finansieringen av de civila delarna av totalförsvaret framhållit att den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och krig själv bör svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnader för bl.a. planläggning. utbildning och övning. Kommittén har dock ansett att staten tills vidare inom detta område bör svara för finansieringen av administrativa kostnader. Jag har under ifrågavarande anslag efter samråd med företrädare för sjukvårdshuvudmännen beräknat en ram på 24,0 milj. kr. för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för ovanstående kostnader. Det bör ankomma på regeringen att fördela dessa medel.

Driftkostnaderna för hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap är beroende av de investeringar som görs under det föregående anslaget. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 57 000000 kr. Jag har därvid inte beräknat några kapitalkostnader för investeringar i läkemedelslagringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Drifikosmaderför bereds/capslagring m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 57 000000 kr.

Bilaga 4 Social— departementet

Bilaga 4.1

Sammanfattning av USIK:s förslag (SOU 1982:42)

Kommittén föreslår:

att ett övergripande mål för utbildning i katastrofberedskap samt mål för utbildning i katastrofmedicin inom reguljär vårdutbildning och mål för fortbildning i medicinsk katastrolberedskap fastställs.

att grundläggande utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära vårdutbildningcn — grundutbildningen — för all hälso- och sjukvårdsperso- nal. Utbildningens innehåll och omfattning skall anpassas till varje grupps behov.

att fördjupad utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära värdutbildningen — vidare- eller påbyggnadsutbildningen —- för personal- grupper. vars arbetsuppgifter kan bli väsentligt förändrade vid en fredstida katastrof eller i en krigssituation. Utbildningen skall anpassas till varje grupps behov.

att all personal inom hälso- och sjukvården samt vissa förtroendevalda skall ges fortbildning i katastrofberedskap. Fortbildningens innehåll och omfattning skall anpassas till varje grupps behov.

att socialstyrelsen åläggs programansvar för utbildning av personal inom den civila hälso- och sjukvården för uppgifter inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

att produktionsansvaret för reguljär utbildning oförändrat skall åvila utbildningsmyndighetcrna (dvs. främst skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet).

att produktionsansvaret för fortbildning i katastrofberedskap fördelas genom samråd mellan berörda myndigheter (motsv.) utifrån de principer kommittén angett.

att en myndighet på resp. central. regional och lokal nivå åläggs huvud- ansvar för att samverkan kommer till stånd:

centralt: socialstyrelsen regionalt: Civilbefälhavarna lokalt: länsstyrelserna. att socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet åläggs att fortlö- pande bevaka behovet av reaktiveringsinsatser för icke yrkesverksamma och anställda som i fredstid tjänstgör inom andra vårdområden än de är krigsplacerade på.

att utbildningsplikt i fred för all hälso- och sjukvårdspersonal skrivs in i lagen (l981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m..

att kostnaderna för fortbildning för hälso- och sjukvård i krig skall bäras av staten,

att sjukvårdshuvudmännens ersättning ges formen av schabloniserat statsbidrag.

att den som är anställd inom den civila hälso- och sjukvården och deltar i utbildning för sin befattning inom den civila hälso- och sjukvårdens krigs- organisation skall åtnjuta förmåner som vid tjänsteuppdrag.

Bilaga 4 Social- departementet

att den som utbildas för sin krigsbefattning hos myndighet utanför den civila hälso- och sjukvården skall uppbära ersättning i form av dagpenning från försäkringskassan samt

att medel för fortbildning för hälso- och sjukvården i krig anvisas fr.o.m. budgetåret 1983/84.

Bilaga 4 Social- departementet

Utredningens lagförslag

Förslag till

Bilaga 4.2

Lag om ändring i lagen (1981292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m. m.

Härigenom föreskrivs att 6 5 lagen (l98l:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m.m. skall ha nedan angiv- na lydelse.

Nuvarande lydelse

6 53 Den som är behörig att här i riket utöva läkaryrket eller som har avlagt svensk läkarexamen beh som ej före kalenderårets början j_vllt 70 år är skyldig. att i den ut- sträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i4 &.

Föreslagen lydelse

Den som ont/atlas av tjänsteplikt under krig är skyldig att. i den ut- sträckning som det krävs för hans krigsbefattning och som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, delta i utbildning Ot'll öv- ning, dock högst under 60 dagar.

Är en tjänstepliktig som avses i första stycket värnpliktig. får han åläg- gas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat

åläggas värnpliktstjänstgöring.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 4 Social- departementet

N

Bilaga 4.3

Sammanfattning av Abrahamgruppens förslag (Ds S 1986: 1)

Arbetsgruppen konstaterar att hälso- och sjukvårdslagen (19821763) gäller i både fred och i krig. Det innebär att sjukvårdshuvudmännen har ett odelat ansvar för sina invånares hälso— och sjukvård såväl i fred som i krig.

Med dessa utgångspunkter föreslår arbetsgruppen decentralisering av vissa arbetsuppgifter på beredskapsområdet från socialstyrelsen till före— trädesvis Civilbefälhavarna (CB) och sjukvårdshuvudmännen. Arbetsgruppen anser att -— socialstyrelsen fortsättningsvis i första hand bör arbeta med för hela riket övergripande och samordnande frågor och samverka främst med den högre regionala nivån (CB). Det innebär att socialstyrelsen avlastas frågor av detaljkaraktär. Som programansvarig myndighet bör styrelsen i ökad utsträckning reglera samarbetet med berörda produktionsmyn- digheter. socialstyrelsen som stöd för Civilbefälhavarnas planering bör ange vilka resurser i fråga om personal. utrustning. förbrukningsmaterial. lokaler m.m. som i krig kan komma att disponeras av CB. Socialstyrelsen bör också ange förutsättningar för olika verksamheter. t. ex. behov av vård- resurser vid olika skadetyper. vårdstandard m.m. Socialstyrelsen skall också ange förutsättningar för ransoneringsåtgärder inom hälso- och sjukvården. Civilbefälhavarna för sjukvårdshuvudmännen skall ange de planerings- förutsättningar som skall gälla inom regionen. De organisatoriska for- merna för regional samverkan får lösas mellan CB och berörda sjuk- vårdshuvudmän. Det bör därvid ankomma på sjukvårdshuvudmännen att inom givna ramar planera sin beredskapsverksamhet. Någon central detaljreglering bör således inte ske. försvarsplanerna utgör grunden för hur fördelning av personal skall ske regionalt inom riket samt mellan totalförsvarets civila och militära delar. Om så erfordras avgör regeringen hur fördelningen av personella resur- ser skall ske. För personalplaneringsändamål bör socialstyrelsen ha ansvar för att register. särskilt för beredskapsändamål. över all hälso- och sjukvårdspersonal hålls aktuella hos socialstyrelsen. ansvaret för utbildningens innehåll för hälso- och sjukvårdspersonalen liksom för viss lärarutbildning i oförändrad omfattning bör ligga kvar hos socialstyrelsen. ansvaret för grundutbildning och vidareutbildning som hittills bör åvila SÖ och UHÄ och för fortbildning sjukvårdshuvudmännen. utbildningsplikt bör införas för all hälso— och sjukvårdspersonal. ansvaret för inriktningen m.m. av utbildning för vapenfria tjänsteplik- tiga bör ligga kvar på 505. Utbildningen bör däremot överföras till nämnden för vapenfri utbildning och landstingen m. ll. Värnpliktsutbild- ningskommittén (VK 83) kommer att under våren 1986 framlägga ett sådant förslag.

Bilaga 4 Social- departementet

— beredskapslagring av förbrukningsmateriel och s. k. varaktig utrustning bör handhas av sjuk 'årdshuvudmännen enligt de principer som god— känts av regeringen 1983— l I— 10. Det innebär att socialstyrelsens för— rådshållning av sjukvårdsmateriel avvecklas. — ett särskilt organ bör inrättas på central nivå för att i fred planera sjukvårdsberedskapen och för att förbereda ledningen i krig av hälso- och sjukvården. frågan om finansiering för förberedelser och drift av hälso- och sjukvår- den i krig bör prövas av försvarskommittén. arbetsgruppens förslag medför oförändrade eller lägre kostnadsramar. Det kan emellertid innebära omfördelningar mellan olika verksamheter. De statliga bidrag som kan komma att utgå till sjukvårdshuvudmännen bör vara generella.

Bilaga 4 Social- departementet

Bilaga 4.4

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987—02— 10

Närvarande: justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel. regeringsrå- det Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 har rege- ringen beslutat inhämta lagrådets yttrande på hemställan av statsrådet Sigurdsen över förslag till lag om ändring i lagen (198l :292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m. m.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christina Bergenstrand.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Bilaga 4 Social- departementet

Propositionens lagförslag

(se avsnitt 2.7.3)

Bilaga 4.5

Lag om ändring i lagen (1981:.292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 & lagen (l981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpcrsonal m.m. skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Den som är behörig att här i riket utöva läkaryrket eller som har av- lagt svensk läkarexamen och som ejföre kalenderårets bötjanfyllt 70 år är skyldig att. i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälso- tillstånd medger. under högst 60 da- gar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i 4 5.

Föreslagen lydelse

Den som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 5 är skyldig att. i den ut- sträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring som avses i den paragrafen.

Är en tjänstepliktig som avses i första stycket även värnpliktig, får han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat åläggas värnpliktstjänstgöring.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

Bilaga 4 Social- departementet Prop. 1986/87:95

Bilaga 4.6

Propositionens lagförslag (se avsnitt 2.10)

.2 Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen (l980:620)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (19801620) skall införas en ny paragraf. 78 å. och närmast före 78% en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

Socialtjänsten i krig m.m.

785

Regeringen får meddela särskil- da föreskrifter om socialtjänsten enligt denna lag. om riket kommeri krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga för- hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Bilaga 4 Social- departementet

lnnehållsförteckning

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 .. 1 Inledning ........................................................................... 2 Föredragandens överväganden ...............................................

2. Allmännautgångspunkter ............................................... 2.2 Inriktningen i stort ........................................................ 2.3 Ledningen av hälso- och sjukvården i krig ......................... 2.4 Decentralisering av beredskapsuppgifter ........................... 2.5 Försörjning ................................................................. 2.6 Personalförsörjning ....................................................... 2.7 Utbildning ............................................ 2.7.1 Utbildningens inriktning .......................... 2.7.2 De övergripande utbildningsmälen m. m. ............ 2.7.3 Förslag om utvidgning av utbildningsplikten .........

2.7.4 Övriga frågor ....................................

2.8 Sjuktransporter ............................................................ 2.8.1 Fjärrsjuktransporter .............................................. 2.8.2 Helikoptrar för sjuktransporter ............................... 2.9 Hälso- och sjukvårdens skydd ......................................... 2.l0 Socialtjänst ................................................................. 2.11 Finansiering m.m. ........................................................ 3 Hemställan ......................................................................... 4 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ....................................... Bilaga 4.1 Sammanfattning av USIK:s förslag (SOU l982:42) ......

Bilaga 4.2 Utredningens lagförslag .......................................... Bilaga 4.3 Sammanfattning av Abrahamgruppens förslag

(Ds S 1986: I) .......................................................

Bilaga 4.4 Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (l98l:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdsperso-

nal samt veterinärpersonal m. m. .............................. Bilaga 4.5 Propositionens lagförslag ........................................ Bilaga 4.6 Propositionens lagförslag ........................................

l2 13 H 16 17

28 3 35

36

38 39 40

Bilaga 4 Social— departementet

Bilaga 5

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Hulterström

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

] Civilt totalförsvar: funktionen Telekommunikationer

Inledning

Totalförsvaret är till alla delar beroende av ett väl fungerande telenät. I televerkets försvarsförberedelser ingår därför att planera verksamheten i krig och under beredskap så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgodoses. Detta innebär att det åligger verket att under säväl fred som krig leverera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under krig skall televerket dessutom i erforderlig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare arbeta för att omställ- ningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kun- na genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställningstiden.

Programplan

Televerket har enligt regeringens anvisningar utarbetat en programplan för perioden 1987/88— l99l/92 avseende planerade beredskapsåtgärder i tele- verkets nät. Programplanen innehåller även en redovisning av befintligt EMP-skydd i tele- och radionäten, ADB-säkerhet under kriser och i krig, hotet från sabotageförband mot televerket samt skydd häremot. hotet från telekrigföring och möjliga skyddsåtgärder samt exempel på åtgärder som ökar telenätets krigsuthållighet och därmed bidrar till ökad beredskapshän- syn i samhällsplaneringen. Planeringen skulle enligt anvisningarna ha som utgångspunkt att en betydande höjning krävs av ambitionen i fråga om krigsskyddsåtgärder för telekommunikationssystcmet samt att åtgärderna bör vidtas i takt med att systemet byggs ut. De ekonomiska planeringsför- utsättningarna för televerket var att programplaneringen avseende investe- ringskostnader skall genomföras utifrån en nivå på 12 milj. kr. per budgetår under planeringsperioden. Därutöver angav direktiven att två ökningsal-

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep. Pmp. 1986/87:95

ternativ för investeringskostnadcrna skulle redovisas: 30 milj.kr. per år resp. 75 milj. kr. per år.

Televerket redovisar i programplanen beredskapsåtgärder avseende ad- ministrativ beredskap. materiell beredskap. personell beredskap. telefon- nätet. övriga nät (t. ex. telex- och datanäten). byggnadstekniska förstärk- ningar. teleanordningar för televerkets ledning i krig samt åtgärder för försvarssäkerhet (bl.a. åtgärder för tillträdesskydd). De redovisade åtgär- derna är hänförliga till både investeringar och driftkostnader och redovi- sade i ovan nämnda tre nivåer. [ programplanen redovisar televerket planerade beredskapsåtgärder utifrån det högsta alternativet beträffande investeringar: 75 milj. kr. per år. I detta alternativ är också de beräknade driftkostnaderna högst — årligen ca 120 milj. kr. jämfört med nuvarande ca 100 milj. kr. per år. Beträffande investeringar i krigsskydd redovisas i vissa fall antal objekt som kan erhållas i de olika investeringsnivåerna.

1984 års försvarskommitté

Försvarskommittén konstaterar i sitt slutbetänkande (SOU l987:9) att telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig. Det militäroperativa och taktiska ledningssystemets behov av telekommunikationer tillgodoses främst ge- nom det för försvarsändamål exklusivt utbyggda Försvarets telenät (FTN). Detta nät är dessutom en gemensam resurs för samgrupperade delar av totalförsvaret. Med något undantag är totalförsvaret i övrigt helt beroende av televerkets nät. Samhällets kraftigt ökade behov av telekommunika- tioner beror bl.a. på den snabba tekniska utvecklingen på ADB-området. Störningar som medför betydligt minskad kapacitet inom televerkets nät torde få svåra följder för det civila samhället. Detta påverkar i sin tur även försvarsmakten som har blivit alltmer beroende av stöd från den civila sektorn.

Telekommunikationernas sårbarhet för störningar av olika slag har. enligt kommittén. uppmärksammats i skilda sammanhang under senare år. Till exempel framhålls i en rapport från FOA är (985 att telesystemet är mycket känsligt för sabotage såväl mot stationer som överföringsnät.

Försvarskommittén anser det angeläget att televerkets nät ges en sådan motståndskraft och flexibilitet att det kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att ställas på det under kriser och i krig. Strävan bör vara att telekommunikationer för i krig prioriterade samhällsfunktioner med säker- het skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att dessa krav beaktas vid den fortsatta utbygganden av telenätet.

Televerkets redovisning av behovet av krigsskyddsåtgärder dimensione- ras väsentligen av de krav som ställs i ett krigsfall där Sverige är indraget. Kommittén pekar på vikten av att televerket också beaktar de tillförsel- störningar ifråga om elektroniska reservdelar som kan uppkomma redan i ett förkrigsskede.

Televerkets krigsskyddsåtgärder vidtas väsentligen i samband med den fredsmässiga moderniseringen av näten. Kommittén framhåller i detta

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

sammanhang att en avvägning bör göras med hänsyn till de regionala prioriteringarna och att telekommunikationerna i Norrland härvid bör äg- nas särskild uppmärksamhet.

Försvarskommittén anser att beredskapsåtgärder bör vidtas som mot- svarar det högsta av regeringen anvisade planeringsalternativen beträffan- de investeringar i beredskapsåtgärder. Enligt försvarskommittén medger denna ambitionshöjning bl.a. att prioriterade stationer och nät ges ett krigsskydd i samband med televerkets fredsmässiga utbyggnads- och mo- derniseringsverksamhet.

Försvarskommittén har också redovisat förslag beträffande finansiering- en av beredskapsåtgärder för den civila delen av totalförsvaret. Beträffan- de telekommunikationerna föreslär kommittén att televerket självt skall svara för finansieringen av sina beredskapsåtgärder samt att styrformer utarbetas som medger att regeringen kan tillse att telekommunikationerna utformas på ett sådant sätt att de kan uppfylla kraven under kriser och i krig. Kommittén anser vidare att åtgärder på telekommunikationsområdet som tillgodoser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov bör finansieras av denna myndighet.

Försvarskommittén finner det vidare angeläget att de nya mobila radio- system som flera civila totalförsvarsmyndigheter planerar att skaffa, möj- liggör kommunikation mellan enheter ur olika totalförsvarsmyndigheter samt att de har tillräckligt krigsskydd.

Föredraganden

Totalförsvarets samband i krig och beredskap byggeri stor utsträckning på televerkets nät. Televerkets programplan som är upprättad enligt regering- ens anvisningar har inriktats mot en förstärkning av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar. Jag godtar i huvudsak televerkets förslag till inrikt- ning av åtgärderna under programplaneperioden. I likhet med försvars- kommittén. och särskilt mot bakgrund av vad försvarsministern tidigare anfört om det ökade behovet av säkerhet och snabbhet i lednings- och informationssystemen. anser jag att televerket under perioden 1987/88— 199t/92 bör vidta beredskapsåtgärder som motsvarar det högsta plane- ringsalternativet. Jag förordar således att en invcsteringsnivå på i storleks- ordningen 75 milj. kr. årligen med tillhörande driftkostnader läggs till grund för televerkets fortsatta försvarsberedskap. Denna niväökning beträffande investeringarna i beredskapsåtgärder innebär en avsevärd ambitionshöj- ning. Den exakta investeringsvolymen bör kunna få variera något för att uppnå en fullgod samordning med den fredsmässiga utbyggnaden och moderniseringen av telenätet. Televerkets försvarsinvesteringar bör — i likhet med försvarskommitténs förslag från och med budgetåret 1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel. Även de åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande syfte och som kan betraktas som driftkost- nader bör givetvis liksom hittills finansieras med verkets rörelsemedel. Vidare förordarjag att åtgärder på telekommunikationsomrädet som tillgo- doser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov bör finansieras av denna myndighet. Det finns i televerkets verksamhet ett nära samband mellan

Bilaga 5 Kommunika— tionsdep.

fredsmässiga krav på säkerhet och beredskap och de krav som uppkommer i ett läge av beredskap och krig. Genom mina förslag förbättras bl.a. möjligheterna till ett effektivt hänsynstagande inom verket till behovet av beredskapsåtgärder i den fredstida verksamheten. Jag delar vidare kom- mitténs uppfattning att det kan finnas anledning att särskilt överväga formerna för styrning av televerkets försvarsinvesteringar. Det är t.ex. angeläget att höga krav på effektiviteten i resursanvändningen kan tilläm- pas för försvarsinvesteringarna liksom för televerkets insatser i övrigt. Det bör ankomma på regeringen att besluta om lämpliga styrformer.

Beträffande anskaffningen av de nya mobila radiosystemen villjag hän- visa till vad försvarsministern tidigare anfört.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av tele- verkets försvarsberedskap som jag har angett samt 2. godkänna att televerkets försvarsinvesteringar från och med budgetåret l987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel.

Transporter är av mycket stor betydelse för totalförsvaret. Särskilt viktigt är därvid att de samlade transportresurserna kan fungera med kort förvar- ning i samband med mobilisering och krig. Funktionen Transporter har som uppgift att tillgodose totalförsvarets behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter. Vägar, Flygtransporter oeh Sjötransporter. Trans- portrådet är ansvarig myndighet för funktionen Transporter och för del- funktionerna Transponsamordning och Landsvägstransporter. medan sta- tens järnvägar, vägverket, luftfartsverket och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom de övriga delfunktionerna.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) redovisar i sin programplan budgetåren 1987/88—1991/92 för det hittillsvarande ekonomiska försvaret ett förslag till inriktning av verksamheten och medelstilldelningen inom funktionen Transporter under programplanperioden. Försvarskommittén hari sitt slutbetänkande inget att erinra mot ÖCB:s förslag i dessa frågor.

Föredraganden

Chefen för försvarsdepartementet redovisade tidigare i dag sin syn på vissa gemensamma utgångspunkter av särskild vikt för totalförsvarets fortsatta utveckling. och underströk därvid vikten av ledning och samordning av totalförsvaret samt de ökade kraven på snabbhet och flexibilitet inom transportberedskapen.

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

Försvarsministern ställer sig också bakom försvarskommitténs syn på behovet av modellutveckling och ytterligare studier inom funktionen Transporter. Jag delar försvarsministerns uppfattning i dessa frågor.

Beträffande medelstilldelningen för delfunktionerna inom funktionen Transporter under budgetåret 1987/88 harjag — i likhet med försvarskom- mitte'n inget att erinra mot ÖCB:s förslag. Jag återkommer i det följande till anslagsfrågor i anledning av detta. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om den fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter av totalförsvarets civila del.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Sjätte huvudtiteln

B. Vägväsende B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter

l985/86 Utgift 28 570 000 Reservation 30 239 000 1986/87 Anslag 35 300000 1987/88 Förslag 37 000 000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt investeringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civi- la del.

Föredragandens överväganden

I prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan ' på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Försvarsuppgifter för bud- getåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på 35 300000 kr. Jag an- håller om att nu få ta upp denna fråga. .

Anslaget avser den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid krigsfara och i krig och den planläggning i fred som erfordras härför. Anslaget omfattar delposterna drift och investering.

l delposten drift inräknas främst sådana uppgifter som planläggning av vägverkets krigsorganisation. upprättande av krigsvägplan. försvarsut- bildning. organisering och utbildning av driftvärn, säkerhetsskydd samt övriga åtgärder inom ramen för civilt och militärt försvar.

Delposten investeringar omfattar främst anskaffning av reservbromate- riel och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag beräknar för delfunktionen Vägar medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 37 milj. kr.

I följande sammanställning redovisas hur kostnaderna i stort fördelar sig under år 1988.

Bilaga 5 Kommunika— tionsdep.

Plan 1988 kr. Drift I | 800 000 lnvesteringar 25 200 000 37 000 000

Vägverket bör genom ett lämpligt avvägt beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reservbromatcriel så ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av de av mig förordade investeringarna anser jag att ett lämpligt beställningsbemyndigande för är 1989 är 10 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen l. att till Vägverket: Ft'irsvarsuppgifier för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 3.7 000000 kr. samt

2. att medge att regeringen lämnar vägverket det beställningsbe- myndigande somjag har förordat i det föregående.

D. Statens Järnvägar D 3. Försvarsinvesteringar vid statensjärnvägar

l985/86 Utgift l2 864 000 Reservation 4 28] 000 1986/87 Anslag 14900 000 1987/88 Förslag 28 000000

Från anslaget betalas järnvägsinvesteringar för försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila del. lnvesteringsmedlen förs inte till det statska- pital SJ skall förränta. Driftkostnader för försvars- och beredskapsändamål på järnvägsområdet finansieras dels över IV huvudtiteln, dels med SJ:s egna driftmedel.

llprop. 1986/87: lOO bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak- tan på särskild proposition i ämnet. till Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar för budgetåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på 14,9 milj. kr. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga.

SJ:s anslagsframställning

S] har i sin anslagsframställning beräknat medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 28 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till innevaran- de års anslag med 13.1 milj. kr.

I beräkningen ingår bl.a. medel för en fortsatt utbyggd säkerhet i tele- och radionätet genom t.ex. kringgångskablar. För det fortifikatoriska skyddet har resurser avsatts för insatser vid bl.a. omformarstationer. trafiklednings- och eldriftscentraler samt vid större signalställverk. För

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

elförsörjningen planeras en fortsatt anskaffning av dieseldrivna reservel— verk för att säkerställa att växlar och signaler fungerar vid elstopp. För att möta sabotagehot planeras en förstärkning av tillträdesskyddet genom bl.a. tekniska skyddsanordningar vid viktigare anläggningar. För att höja reparationsberedskapen har i medelsberäkningcn inräknats fler rörliga en- heter för verkstadstjånst. I den planerade verksamheten ingår också en anskaffning av olika former av lasthanteringsmatcriel för att göra det möjligt att lasta och lossa bl. a. tyngre fordon utan krav på fasta stationsan- läggningar.

Föredragandens överväganden

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. program- plan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktio- nen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställ- ningstaganden. Jag förordar att statens järnvägar för delfunktionen Järn- vägstransporter budgetåret l987/88 anvisas 28 milj. kr. I den föreslagna medelsramen har inräknats påbörjandet av en begränsad upprustning av bandelen Jokkmokk—Arvidsjaur för att tillgodose totalförsvarets behov tills dess att ett framtida långsiktigt ställningstagande föreligger om person- trafiken på banan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarsinvesturingar vid siarensjärm'ägur för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 28 000000 kr.

E. Sjöfart E ]. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

Föredraganden

l prop. l986/87:100 bil. 8 föreslårjag att sjöfartsverket från och med den 1 juli 1987 ombildas till affärsverk. Detta innebär i princip att verksamheten skall finansieras genom avgifter från sjöfarten. Sådana kostnader som inte skall belasta handelssjöfarten avses även i fortsättningen finansieras via anslag över statsbudgeten.

[ prop. 1986/87:100 bil. 8 har jag för budgetåret 1987/88 beräknat 101406000kr. som ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster. varav 1500 000 kr. avser den civila delen av totalförsvaret. ] beloppet ingår medel för information och utbildning om sjöfartens och handelsflottans betydelse i kris och krig. Vidare ingår medel för inköp av kommunikationsutrustning till ett antal svenska utlandsbeskickningar för ett rationellt utnyttjande av handelsflottan vid kris och krig.

Vidare har sjöfartsverket inom den avgiftsfinansierade delen av verk- samheten kostnader för den civila delen av totalförsvaret som beräknas

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

uppgå till 1791 000 kr. budgetåret 1987/88. 1 beloppet ingår kostnaden för sjöfartsverkets försvarskontor. halva kapitalkostnaden för Falsterbokana— len samt kostnaderna för drift av beredskapslager. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om Sjöfartsverkets verksamhet inom totalförsvarets civila del.

F. Luftfart F 1. Beredskap för civil luftfart

1985/86 Utgift 20 204000 Reservation 3 216 000 1986/87 Anslag 12900 000 1987/88 Förslag 17 100 000

Föredraganden

l prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. till Beredskap för civil luftfart för budget- året 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på 12.9mi1j.kr. Jag anhåller om att nu få ta upp denna fråga.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluterjag mig till hans ställningstaganden. Jag beräknar medelsbehovet för delfunktionen Flyg- transporter budgetåret 1987/88 till 17.1 milj. kr.. dvs. en ökning med 4,2 milj. kr. iförhållande till föreslaget anslag i prop. 1986/87:100 bil. 8. Den föreslagna medelstilldelningen medger en ökad handlingsberedskap för ledningsfunktioner. fortifikatoriska åtgärder samt materielanskaffning för flygplanens tekniska underhåll.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 17 100 000 kr.

H. Institut m.m. H 1. Transportrådet

F öredraganden

Transportrådet (TPR) har enligt sin instruktion (SFS l979:1037, ändrad senast 198611072) bl. a. uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret. l prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition anvisa ett oförändrat anslag för åtgärder inom totalförsvarets civila del (drift- och förvaltningskostnader) med avdrag för den engångsanvisning som TPR disponerar för innevarande budgetår. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga. 1 TPR:s anslagsframställning

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

begärs ett engångsanslag på 10075000 kr. för särskilda åtgärder inom totalförsvarets civila del. Merparten av medlen föreslås användas för åt- gärder att begränsa verkningarna av elavbrott på drivmedelsförsötjningen. ] förslaget ingår vidare utbildning av beredskapsplanläggande och krigspla- cerad personal, datalistor med fordonsuppgifter. statistik för landsvägsfor- don. underhållsavtal för radioutrustning. datorprogram för uppgifter från centrala bilregistret samt för konsultmedverkan till översyn av betalnings- system vid drivmedelsransonering.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag förordar att transportrådet för delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter anvisas sammanlagt 10075 000 kr. för budgetåret 1987/88 som en engångsanvisning.

Jag hemställer att regeringen — utöver vad som hemställts i budgetpro- positionen — föreslår riksdagen

att till Transporrrådet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsan- slag på 10 075 000 kr.

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

lnnehållsförteckning

f*J

Civilt försvar:

funktionen Telekommunikationer ...................................... Inledning ...................................................................... Programplan ................................................................. 1984 års försvarskommitté ............................................... Föredraganden .............................................................. Hemställan ...................................................................

Civilt totalförsvar:

funktionen Transporter ................................................... Inledning ...................................................................... Föredraganden ..............................................................

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ................................. B 138.

Vägväsende ......................................................... Vägverket: Försvarsuppgifter .................................. Föredragandes överväganden .................................. Hemställan ..........................................................

Statens Järnvägar .................................................. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar ................ SJ:s anslagsframställning ........................................ Föredragandens överväganden ................................. Hemställan ..........................................................

Sjöfart ................................................................. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster .............. Föredraganden .....................................................

Luftfart ............................................................... Beredskap för civil luftfart ...................................... Föredraganden .....................................................

Institut m.m. ........................................................ Transportrådet ...................................................... Föredraganden .....................................................

Sid

43 43 43 44 45 46

46 46 46

47 47 47 47 48

48 48 48 49 49

49 49 49

50 50 50

50 50 50

Bilaga 5 Kommunika- tionsdep.

Bilaga 6

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid rcgeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Förslag till en ny organisation för tullverkets kustbevakning

En rad myndigheter med olika uppgifter och ansvar deltar i sjöövervak- ningen. Mångfalden av arbetsuppgifter och de skiftande ansvarsförhållan- dena framgår av följande tablå:

Myndigheter. verksamheter och rollfördelning inom sjöövervakningen

Bilaga 6 Finans- departementet

Verksamhet Huvudansvarig Medverkande

Övvrvukniny (It'll kontroll Allmän gräns- och havsöver- Kustbevakningen Sjöfartsverket. polisen vakning av Sveriges sjö— Marinen territorium. fiskezonen och angränsade farvatten Tillträdeskontroll (statsfartyg) Marinen Kustbevakningen. sjöfartsverket. polisen

Utlänningskontroll Polisen Kustbevakningen Skyddsområdestillsyn Polisen Kustbevakningen. marinen. sjöfartsverket Tullkontroll. smugglings- Kustbevakningen Polisen. sjöfartsverket bekämpning Havsfiskeövervakning Kustbevakningen Marinen

Fiske-.jakt- och natur- Kustbevakningen värdstillsyn Polisen

Sjötrafikövervakning Kustbevakningen Sjöfartsverket. marinen

(trafikregler. vattenföro- Polisen rening etc.) Kontinentalsockelkontroll. Kustbevakningen Polisen maritima fornfynd

Säkerhet Farledsverksamhet Sjöfartsverket Marinen. kustbevakningen Fartygsinspektion Sjöfartsverket Kustbevakningen, polisen

Siöräddning

Räddning av liv Sjöfartsverket Kustbevakningen. marinen, polisen m.fl.

Räddning av miljö (olje- Kustbevakningen Sjöfartsverket, marinen och kcmikaliebekämpning)

En lång rad uppgifter till sjöss åvilar fyra olika myndigheter vilka samtli- ga sorterar under skilda departement. Marinen ombesörjer den militära gränsbevakningen till sjöss. kustbevakningen ansvarar för fisketillsyn och miljöskydd. skydds- och kontrollområdestillsynen ligger hos polisen och sjöfartsverket är samordningsansvarig för sjöräddningsinsatser avseende räddande av liv. Inom ramen för dessa ansvarsförhållanden skall samtidigt en medverkan ske mellan de nyss nämnda myndigheterna inom i princip samtliga verksamhetsområden. Utifrån denna beskrivning kan slutsatsen dras att sjöövervakningen präglas av en långt gången sektorisen'ng. som i sin tur medför stora risker för dubbleringar verksamhetsmässigt. såväl i materiellt som personellt hänseende.

De nu beskrivna förhållandena med dess splittrade ansvarsbild har se- dan lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet i skilda samman- hang. 1 betänkandet REN-TUR (SOU 1979z43—45') föreslogs att kustbe— vakningen skulle brytas ut ur tullverket och föras samman med sjöfartsver- ket. Enligt utredningsförslaget skulle planeringen av sjösäkerhctsarbetet underlättas och förbättras i den föreslagna organisationen samtidigt som ett effektivare resursutnyttjande förväntades leda till en bättre tillsyn av farledsanordningar. intensifierad besiktningsverksamhet och samordnade insatser vid oljebekämpning och katastrofsituationer. I sjöövervaknings- kommitténs betänkande "Samordning av övervakningen och räddnings- tjänsten till sjöss” (Ds H 1980: [) framfördes förslaget att även kustbevak- ningen oeh sjöfartsverket borde ha tillgång till information från marinens radar- och datorbaserade informationssystem. Man hänvisade till försök som hade påbörjats i Malmö med en för dessa myndigheter gemensam sjöövervakningscentral.

] 1982 års försvarspolitiska beslut betonade riksdagen vikten av att ett ökat samutnyttjande kom till stånd mellan försvarets och det övriga sam- hällets resurser. 1 försvarsutskottets betänkande (FÖU 1981/82:18. 5.40) konstaterades att de myndigheter som är verksamma inom sjöövervak- ningen i huvudsak agerar självständigt när det gäller planering. organisa- tionsutveckling och resursutbyggnad. Denna ordning riskerade att leda till en viss dubblering av personal och materiel. Försvarsutskottets slutsats — bl.a. med hänvisning till de utredningsförslag som nyss nämnts var att man vid överväganden om samordning på den civila sidan även borde beakta möjligheterna till samordning och samutnyttjande med marinen. Man syftade då på en vidare samordning än enbart ett gemensamt utnytt- jande av lcdningsinformation som försöken i Malmö med gemensam infor- mationsccntral för sjöövervakning vid denna tidpunkt gick ut på. Tänkbara åtgärder som borde prövas var en ytterligare integrering av ledningsorgani- sationen. gemensamt utnyttjande av förråd och underhållsorganisation, samordnade inköp av fartyg och båtar samt materiel i övrigt. gemensam flygövervakning och samordning av resurserna för ledning av sjöräddning- en. Ett sådant gemensamt utnyttjande av militära och civila resurser kunde leda till betydande effektivitetsvinster.

Även 1984 års försvarskommitté har i sitt helt nyligen avlämnade betän- kande föreslagit att en utökad samordning mellan kustbevakningen och marinen bör genomföras. Det framhålls att bl. a. sambandssystem, förråds- hållning och underhåll bör integreras.

Bilaga 6 F inans- departementet

l budgetpropositionen 1983 (prop l982/831100 bil.8) behandlades frågan om en gemensam organisation för tullverkets kustbevakning och sjöfarts- verket. Föredragande statsråd konstaterade att slutsatserna från betänkan— det REN-TUR och från en ytterligare genomlysning av förslaget som statskontoret hade genomfört visade att en organisatorisk integration skul- le medföra klara samordningsvinster. Mot denna bakgrund tillkallade rege- ringen i maj l983 en särskild utredare. Per-Erik Nilsson. med uppgift att ta fram ett förslag till gemensam organisation för sjöfartsverket och kustbe- vakningen.

I maj 1985 överlämnade den särskilde utredaren sitt förslag (DsK 1985z5) till uppbyggnad av en ny myndighet. Sjöfans- och kustbevaknings- verket (SKV). Utgångspunkten för utredarens förslag var en bibehållen ambitionsnivä hos den nya organisationen men där samtidigt arbetsuppgif- terna skulle fullgöras med en totalt sett mindre resursinsats. Organisatio- nen föreslogs utformas så att dess resurser skulle kunna samverka med andra organ inom övriga sektorer av samhället för att därmed tillgodose övergripande behov.

Den nya organisationen förväntades ge besparings- och rationaliserings- vinster inom ett flertal områden. Ett effektivare resursutnyttjande förut- spåddes bl. a. genom merutnyttjande av materiel. gemensamt användande av verkstäder och förråd och samordnat bruk av informationssystem. Sammantaget ansågs förslagen kunna leda till en minskning av personalbe- hovet med llt) tjänster.

De berörda myndigheterna och personalorganisationerna hade en rad synpunkter på de slutsatser som hade dragits i betänkandet. Från tullver- kets sida hävdades att en mer framkomlig väg skulle vara att behålla nuvarande organisationsstruktur och inom ramen för denna utarbeta mer utvecklade samverkansformer med marinen. sjöfartsverket och polisen. Inom kustbevakningen fanns en tveksamhet mot förslaget.

Mot bakgrund av de fortsatta övervägandena och de negativa reaktioner som hade lämnats av remissinstanserna avstod regeringen från att lägga fram ett förslag om ett organisatoriskt samgående mellan kustbevakningen och sjöfartsverket.

Den övergripande utgångspunkt som hade gällt för utredningen om sjö- fartsverket och kustbevakningen — nämligen att ansvarsförhållandcna inom sjöövervakningen måste förändras för att märkbara effektivitetsvin- ster skall kunna uppnås — är fortfarande giltig. I den debatt som fördes i samband med frågan om en sammanslagning av sjöfartsverket och kustbe- vakningen framkom ett flertal gånger synpunkten att marinen skulle vara en mer naturlig samarbetspartner för kustbevakningen än sjöfartsverket. Något utredningsarbete som närmare hade visat på förutsättningarna för en sådan samordning har inte genomförts. Dock har vissa samarbetspro- jekt mellan kustbevakningen och marinen bedrivits under senare år.

Bilaga 6 Finans- departementet

Således gav regeringen överbefälhavaren år 1983 i uppdrag att i samråd med generaltullstyrelsen utreda förutsättningarna för ett gemensamt ut— nyttjande av flygplan för övervakning till sjöss. l skrivelser avlämnade dels i september 1983 och dels i mars [984 redovisade överbefälhavaren och generaltullstyrelsen hur behoven av flygplan för övervakning av våra havs— områden kundc samordnas i form av utnyttjande. drift och underhåll. ] februari l985 föreskrev regeringen genom särskilt beslut att övervakning m. m. till sjöss med flygplan skulle samordnas mellan försvarsmakten och tullverkets kustbevakning. Under våren 1986 kunde försvarets materiel- verk för marinens och tullverkets räkning teckna avtal för upphandling av tre spanska CASA-plan.

I november 1983 överlämnade statskontoret till regeringen en utvärde- ring av försöket med gemensam informationscentral för sjöövervakning i Malmö. Inför ett slutligt ställningstagande i frågan fick statskontoret i uppdrag att bl. a. redovisa hur ledningen och driften av verksamheten i den gemensamma centralen skulle fördelas mellan myndigheterna. Som ett resultat av dessa utredningar beslöt regeringen att permanenta den gemen- samma informationscentralen fr.o. m. den ljanuari l985.

Dessa samordningsåtgärder kan förväntas leda till ett mer rationellt resursutnyttjande. Men detta är bara en mindre del av den mängd områden där kustbevakningen och marinen har verksamheter som idag löper paral- lellt. Väsentliga rationaliserings- och effektivitetsvinster går att nå inom sådana områden som gemensam materialanskaffning. materielunderhåll. system för ledning. samband och kommunikation. förrådshållning. utbild- ning och operativt samutnyttjande av resurser. Mot denna bakgrund har sedan försommaren 1986 inom regeringskansliet bedrivits ett arbete med syfte att studera förutsättningarna för ett närmare samarbete och en mer integrerad samordning mellan kustbevakningen och marinen inom de nyss nämnda områdena. En utgångspunkt för arbetet har varit att organisatorisk tillhörighet och utformning har en avgörande betydelse för rationalise- ringssträvandena. De effektivisen'ngseffekter som kan förväntas uppkom- ma har därvid studerats inom ramen för tre alternativa organisatoriska modeller: — Kustbevakningen'blir en fristående civil myndighet inom det civila totalförsvaret.

Kustbevakningen blir en fristående civil myndighet inom det militära försvaret.

— Kustbevakningen inordnas som en del i marinen.

Kustbevakningen svarar för den reguljära civila övervakningen längs våra kuster. Genom att ansvaret för den allmänna övervakningen av sjöterritoriet åvilar kustbevakningen har det varit naturligt att genom årens lopp tillföra kustbevakningen ett flertal ytterligare mer specifika arbetsuppgifter som knyter an till sjöövervakningen.

Bilaga 6 Finans- departementet

Kustbevakningens arbetsområden inbegriper numera funktionerna

'— allmän gränsövervakning .

tullbevakning längs kusten -— skyddsområdestillsyn och viss tillsyn av obemannade militära anlägg- ningar i havsbandet jakt-. fiske- och naturvårdstillsyn inom kust- och skärgårdsområden

- havsllskeövervakning

-— sjötrallkövervakning havsbottenövcrvakning (kontinentalsockeln) -— sjöräddning och sjuktransporter

avvärjning eller begränsning av miljöfarliga utsläpp till havs och i kust- vatten (olje- och kcmikaliebekämpning) -— oceanograftsk observationstjänst -— transporthjälp åt andra myndigheter

En genomgång av de funktioner som åvilar kustbevakningen visar att de flesta uppgifterna inte alls eller endast i begränsad omfattning knyter an till den egentliga tullverksamheten.

Den allmänna gränsövervakningen innebär t. ex. att kustbevakningen övervakar att främmande fartyg inte inträder och uppträder på svenskt sjöterritorium i strid med gällande regler. Ansvaret för att övervaka att bestämmelserna i bl. a. tillträdesförordningen (19822755) efterlevs delar kustbevakningen med försvaret. Ett annat exempel på arbetsuppgifter som har få beröringspunkter med tullverksamheten är havsfiskeövervakningen som bl.a.innebär att kustbevakningen håller uppsikt över att de fartyg som fiskar i den svenska fiskezonen har rätt till detta och att fångsterna som tas upp håller sig inom gällande överenskommelser.

Tullbevakning är i dag således endast en liten del av de arbetsuppgifter som åvilar kustbevakningen. Merparten av de uppgifter och tjänster som kustbevakningen utför ligger inom andra myndigheters ansvarsområden och inom skilda departementsområden. Övervakningsuppgifterna regleras i lag respektive förordning om tullverkets medverkan vid polisiär övervak- ning. Räddningstjänst och serviceuppgifter regleras i instruktion. avtal eller annan överenskommelse. Myndighetsintressenten för fiskeövervak— ningen är fiskeristyrelsen. kontroll av efterlevnaden av lagen om kontinen- talsockeln görs på uppdrag av statens industriverk. oceanografisk observa- tionstjänst görs efter överenskommelser med SMHI. medverkan i sjörädd- ningsoperationer görs inom Sjöfartsverkets ansvar för räddande av liv. etc.

Detta innebär att kustbevakningen verksamhetsmässigt enligt min me- ning ligger närmare försvaret. polisen och sjöfartsverket än tullen.

Ett framgångsrikt effektiviseringsarbete påverkas enligt mina erfarenhe- ter i hög utsträckning av de organisatoriska förutsättningarna för verksam- heten. Sektorsintressen tenderar annars att lägga hinder i vägen för ett vidgat samarbete.

Den nuvarande sektorindelade organisationen inom sjöövervakningen har lett till en rad dubbleringar i materiellt och personellt hänseende. Jag delar därför den uppfattning som redovisats i flera olika utredningsarbeten att effektivitetsvinster finns att göra inom områden som system för led— ning. samband. kommunikation liksom materielanskaffning och underhåll

Bilaga 6 Finans- departementet Prop. 1986/87:95

genom en ökad samordning och integration med verksamheter av liknande karaktär som kustbevakningens. Men för att nå en sådan önskvärd sam- ordning och högre kostnadsmässig. men även verksamhetsmässig effekti— vitet. krävs en organisatorisk förändring. En sådan förändring måste givet- vis ske i riktning mot verksamheter som ställer anspåk på samma typ av organisation. resurser och utrustning. Mot den bakgrunden finns två alter- nativa vägar att gå. antingen i riktning mot samordning med sjöfartsverket eller med försvaret. Prövningen av alternativet med sjöfartsverket har. som redovisats tidigare. av olika skäl avförts inom regeringskansliet. Mina överväganden har därför koncentrerats till de samverkansformer som kan utvecklas mellan försvaret och kustbevakningen inom ramen för de tidiga- re redovisade alternativa organisatoriska modellerna. Jag återkommer se- nare till mina överväganden och förslag i denna del.

Från tullverkets sida har i anslutning till tidigare utredningsarbeten starka invändningar rests mot ett avskiljande av kustbevakningen från tullverket. Farhågorna har framför allt gällt risken för att kustbevakningen i framtiden skulle komma att nedprioritera tullbevakningsuppgifterna.

Jag delar inte den oron. Den löpande övervakning av sjötrafiken som kustbevakningen utför utifrån gällande tullbestämmelser skiljer sig funk- tionellt sett inte nämnvärt från den övervakning som kustbevakningen gör med avseende på andra bestämmelser som reglerar svenska och utländska fartygs rörelser på svenskt sjöterritorium. t. ex. övervakning av sjötrafik- bestämmelser. liksom i fråga om föreskrifter rörande t.ex.jakt och fiske etc. för vilka annan myndighet än tullverket är huvudman. Ett avskiljande av kustbevakningen från tullverket behöver därför enligt min bedömning inte medföra någon ändring med avseende på den från tullsynpunkt ak- tuella övervakningen. Kustbevakningen skall t.ex.i samma utsträckning som för närvarande kunna utnyttjas för insatser i fråga om bekämpning av narkotikasmuggling och annan grövre smuggling. En förutsättning för det- ta är givetvis att kustbevakningspcrsonalen bibehåller sina befogenheter att ingripa mot brott mot smugglingslagstiftningen och tullförfattningarna.

Jag vill slutligen framhålla att inte heller när det gäller övriga arbetsupp- gifter kommer en ny organisation att innebära några väsentligare verksam- hetsmässiga förändringar för kustbevakningen. Nuvarande arbetsuppgifter skall i sin helhet utföras inom ramen för en ny organisation. Dessutom kan det med de ändrade organisatoriska förutsättningarna bli aktuellt att pröva frågan om att föra över ytterligare arbetsuppgifter till kustbevakningen i syfte att minska sektoriseringen inom sjöövervakningen. Uppgifterna skall även fortsättningsvis komtna till uttryck i instruktionen för den nya kustbe- vakningsmyndighetenjag senare kommer att föreslå inrättas.

Bilaga 6 Finans- departementet

4.2 Syfte med förändring av kustbevakningens organisatoriska ställning

Utgångspunkten för arbetet har varit att inte förändra kustbevakningens uppgifter utan istället att bevara dess särart och identitet men med en förändrad organisatorisk ställning. Kustbevakningen skall enligt min me- ning vara en självständig organisation under regeringen som själv ansvarar för sin verksamhet utgående från regeringens uppdrag.

Med denna allmänna förutsättning skall målet med en förändrad organi- satorisk ställning vara att dels nå en totalt sett effektivare sjöövervakning m.m.. dels öka möjligheterna till en totalt sett mera rationell statlig verk- samhet inom detta område. Ökad rationalitet bör kunna uppnås inom ett flertal områden bl. a. i fråga om ledning och samband. materielanskaffning, underhåll. förrådshållning och utbildning.

1984 års försvarskommitté har redovisat behovet av att förbättra över- vakningen av vårt sjöterritorium. en verksamhet som berör både kustbe- vakningen och försvarsmakten. Denna verksamhet har under senare år samordnats i viss utsträckning. Enligt försvarskommitténs mening bör emellertid en betydligt utökad samordning genomföras. vilket skulle vara till fördel för båda organisationerna. Bl. a. bör enligt kommitténs mening möjligheterna till samutnyttjande av flygplan och fartyg inom ramen för ubåtsskyddet utnyttjas. [ detta syfte bör vissa av kustbevakningens fartyg utrustas så att de. då möjlighet föreligger. kan medverka i ubåtskyddet. dock endast i spaning efter främmande ubåtar.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning i dessa avseenden och föror- dar en utveckling som ökar effektiviteten i sjöövervakning och därmed sammanhängande verksamhet inom ramen för de resurser som totalt dis- poneras i olika statliga verksamheter. Med en sådan inriktning bör också försvarets resurser i ökad utsträckning kunna medverka för att öka kapaci- teten i kustbevakningens verksamhet. Jag vill erinra om att kustbevakning- en ingår i marinens krigsorganisation. vilket talar för att en ökad samord- ning med försvaret redan i fred är till stor fördel.

Om ett sålunda ökat gemensamt resursutnyttjande skall vara effektivt fordras enligt min mening att ledningsorganisation och sambandssystem inom försvaret och kustbevakningen utvecklas så att en fortlöpande smidig samverkan möjliggörs. ] detta sammanhang vill jag också anföra att här angiven inriktning bör kunna leda till en effektivare och säkrare sjörädd- ning.

Såväl kustbevakningen som försvarsmakten har i dag med vissa lokala undantag egna kusttäckande radionät. Till detta kommer televerkets kust- radiostationer. Näten arbetar för närvarande med olika basstationer. fre- kvenser och radiostationer. Inom både marinen och kustbevakningen finns stora behov av att bygga ut och modernisera sambandsnäten. En integre— ring av sambandsnäten bör kunna ge betydande fördelar. l uppbyggnaden av ett gemensamt sambandsnät måste trafikbehovet med bl. a.polis. sjö- fartsverket och tullverket tillgodoses. Ett sådant samordnat. kusttäckande nät gemensamt för kustbevakningen och marinen bedöms väsentligt öka lednings- och samverkanseffektivitetcn och ge betydande rationaliserings-

Bilaga 6 Finans- departementet

vinster. Aven underhållskostnaderna borde minska avsevärt i ett sådant gemensamt sambandsnät.

Jag förordar sålunda att inriktningen bör vara att få till stånd ett integre- rat sambandsnät där sambandsbestämmelser. utbildning. hantering och teknisk materiel så långt möjligt är lika mellan försvaret och kustbevak- ningen.

I fråga om anskaffning av fartyg och annan materiel bedöms betydande rationaliseringsvinster kunna göras. Kustbevakningen är en teknikintensiv verksamhetsgren och disponerar för närvarande teknisk materiel till ett samlat kapitalvärde om ca 1 miljard kronor. Även försvaret har en högtek- nologisk utrustning som måste underhållas och förnyas. Försvarsmakten och kustbevakningen står inför stora investeringar på parallella områden framöver. lnom kustbevakningen gäller detta behov av teknikutveckling och teknikupphandling inom områdena fartyg. tele. fjärranalys. miljö- skydd och undervattensspaning. Vidare kan konstateras att försvarsmak- ten och kustbevakningen för den närmaste l0-årsperioden planerar att bygga fartyg och båtar av jämförbara storlekar för ca ] miljard kronor. En samordning av denna anskaffning från komponentnivå till i vissa fall hela fartyg bör ge tekniska och ekonomiska vinster. Det förutsätter dock att beställarnas verksamhetsspeciftka krav kan samordnas från grunden. De väsentliga vinsterna i materielanskaffningsprocessen erhålls enligt min mening när materielen kan anskaffas gemensamt i större serier. Härigenom begränsas utvecklingskostnaderna. styckepriset och underhållskostnader.

Beträffande materielunderhåll och förrådshållning vill jag anföra följan- de. Löpande underhåll av materielen sker primän på regional nivå. Redan i dag genomförs en viss del av kustbevakningens fartygsunderhåll och far- tygsreparationer vid marinens verkstäder. Kustbevakningen har en för- rådshållning av miljöskyddsmateriel m.m. utmed svenska kusten och vid Vänern och Mälaren. Underhållet av denna miljöskyddsmateriel utgör ett speciellt problem och från kustbevakningens sida framförs krav på perso- nalförstärkning i form av förTådstekniker.

Mina överväganden har visat på goda möjligheter att uppnå effektivare underhåll och förbättrad förrådshållning genom ett gemensamt utnyttjande av befintliga resurser i syfte att nyttja rationaliseringspotcntialen inom dessa områden.

I fråga om utbildning bör vinster kunna göras genom effektivare utnytt- jande av befintliga utbildningsresurser. Sålunda bör prövas möjligheten att i ökad utsträckning utnyttja marinens skolor för utbildning av kustbevak- ningens personal i vissa Specialtjänster. Med hänsyn till kustbevakningens uppgifter vid incidenter i fred och ingående i försvarsmaktens krigsorgani- sation är det vidare nödvändigt att viss utbildning och övning anordnas gemensamt för kustbevakningens och marinens personal. För att försvars- makten på ett effektivt sätt skall kunna biträda kustbevakningen vid rädd- ningstjänstoperationer är det också angeläget att försvarsmaktens personal erhåller praktisk utbildning och övning härför. Motsvarande gäller även för de enheter inom sjöfartsverket som kan bli aktuella att utnyttja.

Bilaga 6 Finans- departementet

4.3 Granskning av de organisatoriska alternativen

] alternativet där kustbevakningen bildar en egen myndighet inom den civila delen av totalförsvaret bedömerjag samordningsvinsterna inte vara nämnvärt större än i dag. Visserligen har överstyrelsen för civil beredskap en samordningsuppgift för denna del av totalförsvaret. men kustbevak- ningens verksamhet har ett samband med främst den kommunala rädd- ningstjänsten vid. t.ex.kemikalieutsläpp och oljeolyckor. Enligt min me- ning ger alternativet inte förutsättningar för en förstärkt sjöövervakning eller möjligheter till ökade rationaliseringar, varför alternativet måste för- kastas.

Den bästa samordningen och de största rationaliseringsvinsterna erhålls i alternativet där kustbevakningen inordnas som en del i marinen. Emeller- tid kan detta förhållande inte vara ensamt styrande för mitt ställningstagan- de. För det första strider det mot grundkravet som ställdes på de organisa- toriska lösningarna. nämligen att kustbevakningen alltjämt skall vara en självständig organisation. som själv ansvarar för sin verksamhet. För det andra måste folkrättsliga aspekter föras in i bilden. Om kustbevakningen redan i fredstid integreras med marinen. oavsett om det är en civil eller militär funktion. kan dess civila status komma att ifrågasättas. Kustbevak- ningens fanyg skulle i ett sådant organisationsalternativ kunna komma att betraktas som örlogsfartyg. För örlogsfartyg gäller emellertid vissa särskil- da folkrättsliga regler. Bl. a. måste de föra kännetecken som örlogsfartyg och stå under befäl av officer i försvarsmaktens förteckning. Kustbevak- ningens arbetsuppgifter ute till sjöss vad gäller övervakning av liskezoner och kontroll av båttrafik har som en grundläggande förutsättning att kust- bevakningsfunktionen är civil. Enligt min bestämda mening får inte kust- bevakningens civila status och de operativa handlingsmöjligheterna som ligger däri. gå förlorad. Alternativet måste därför förkastas.

Återstår det alternativ som innebär att kustbevakningen bildar en egen civil myndighet inom den militära utgiftsramen. Jag vill något utveckla innebörden av begreppen militära utgiftsramen och försvarsmakten. Vad först gäller försvarsmakten är detta uttryck ett samlingsbegrepp för de försvarsmyndighetcr som överbefälhavaren har ett överordnat lednings— och samordningsansvar för enligt förordningen (19831276) om verksamhe- ten inom försvarsmakten. Inom den militära utgiftsramen ligger. förutom försvarsmaktens myndigheter. försvarets forskningsanstalt (FOA) och för- svarets rationaliseringsinstitut (FRI). Vad gäller myndigheter inom den militära utgiftsramen sker en samordning av planering och budgetering inom den gemensamma ekonomiska ramen. Kustbevakningen skulle där- emot. i likhet med FOA och FRI inte ingå i försvarsmakten i fred.

Innebörden av detta är att kustbevakningen får en fristående ställning på samma sätt som FOA och FRI men med mycket goda möjligheter till samarbete och samverkan både med försvarsmakten och de civila delarna av totalförsvaret. Samtidigt beaktas systematiskt möjligheter till rationali- sering genom samordnad planering och budgetarbete. Detta alternativ innebär att kustbevakningen behåller sin civila status samtidigt som effek- tiviteten i sjöövervakningen bör kunna förbättras avsevärt genom ökad

Bilaga 6 Finans— departementet

6I

samordning. liksom att rationaliseringar bör kunna åstadkommas i betyd- lingt högre grad än för närvarande.

Detta alternativ underlättar en effektiv fortlöpande samverkan mellan försvarsmakten och kustbevakningen. Därigenom bör, genom utökat ge- mensamt utnyttjande av resurserna. kapaciteten för att lösa respektive organisations uppgifter öka. I detta alternativ skapas avsevärt förbättrade möjligheter till en samordnad ledning och integrerade system för samband. l linje härmed bör enligt min mening en fortsatt utbyggnad av gemensam- ma centraler för övervakning, information och ledning genomföras i likhet med den central som byggts upp i Malmö. En samordnad lokalisering på olika nivåer bör sålunda vara möjlig att uppnå.

l alternativet föreligger enligt min mening goda rationaliseringsmöjlighe- ter inom området materielanskaffning. Framgångsrik anskaffning av kvali- ficerad materiel kräver i princip tillgång till två olika funktioner med olika kunskaper. Den ena funktionen skall ha goda kunskaper om verksamheten på fältet samt om framtida krav på materielen. Den andra funktionen skall ha teknisk och kommersiell kunskap. Inom försvarsmakten representerar staberna den första funktionen och försvarets materielverk (FMV) den andra funktionen. Inom kustbevakningen fullgörs den första funktionen av kustbevakningsbyråns operativa sektion och den andra funktionen av i kustbevakningsbyrån ingående fartygs- och telesektioner. Kustbevakning- ens resurser härför är mycket knappa och en personalförstärkning har från kustbevakningens sida betraktats som angelägen.

Den första funktionen — stabsfunktionen — kommer att kvarstå som separata enheter men med förbättrade samordningsmöjligheter. Vad gäller den andra funktionen kommer ett överförande av kustbevakningens mate- rielanskaffning till FMV att säkerställa erforderlig teknikutveckling och teknikupphandling för kustbevakningens del. Därigenom kommer en god teknisk och kommersiell samordning av materielanskaffningen att erhållas.

På motsvarande sätt bör enligt min mening goda förutsättningar föreligga att uppnå rationaliseringsvinster främst inom områdena materielunderhåll. förrådshållning och utbildning.

Av här redovisade skäl förordar jag att detta alternativ läggs till grund för en förändring av kustbevakningens organisatoriska ställning. Denna organisatoriska förändring bör medge betydande rationaliserings- och ef- fektivitetsvinster och på sikt kunna ge ytterligare sådana inom hela sjö- övervakningen. Så småningom kommer dubbelinvesteringar både materi- ellt och personellt att kunna undvikas. Jag har avstått från att kvantifiera besparingarna då mycket av resurserna som frigörs kommer att behövas för den utveckling som väntar framöver. Kustbevakningen och marinen står inför omfattande investeringar i båtar, fartyg och annan utrustning. Jag har under de senaste åren konstaterat de svårigheter som föreligger att tillgodose kustbevakningens resursbehov. Mitt synsätt är att dessa an- språk på ett bättre sätt kan tillgodoses genom de rationaliseringsvinster som kan åstadkommas till följd av en ökad samordning med försvarsmak- ten.

Detta alternativ ger således goda förutsättningar för en effektivare sjö- övervakning samtidigt som det inte belastas av de nackdelar som skulle

Bilaga 6 Finans- departementet

följa av alternativet där kustbevakningen integreras i marinen. Alternativet ger också förutsättningar för ökad samverkan med andra myndigheter och organisationer inom sjöövervakningen.

4.4 Fortsatt arbete

Mitt förslag innebär att kustbevakningen organisatoriskt avskiljs från tull— verket och bildar en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen. Det bör ankom- ma på en organisationskommitte att lämna förslag rörande den nya myn- dighetens organisation, ledning. lokalisering. arbetsformer och relation till försvarsmakten. liksom hur de av mig beskrivna rationaliseringseffekterna skall uppnås. Vidare bör kommittén utarbeta förslag till erforderliga änd- ringar i lagar och övriga författningar. Kommittén bör också utarbeta en plan för genomförande av förslaget. Arbetet bör bedrivas med målet att den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1988. Kommittén bör arbeta med utgångspunkt i några principiella förutsättningar som jag redovisar i det följande.

Myndigheten bör självständigt ansvara för den verksamhet som rege- ringen ålägger myndigheten. Kustbevakningens särskilda karaktär och identitet bör behållas.

Myndigheten bör lyda direkt under regeringen, erhålla uppdrag från regeringen och i enlighet därmed inkomma med anslagsframställning till regeringen. Myndighetens totala verksamhet bör finansieras från ett anslag inom den militära utgiftsramen. I anslutning till den prövning som regering- en gör av kustbevakningens resursbehov yttrar sig överbefälhavaren över myndighetens anslagsframställning.

För att på bästa sätt utnyttja samordningsmöjligheterna bör kustbevak- ningen medverka i överbefälhavarens perspektiv- och programplanering.

Beträffande genomförandet av myndighetens verksamhet bör lämplig samordning med försvarsmakten uppnås genom att överbefälhavaren och kustbevakningen fortlöpande samverkar. Därigenom bör det enligt min mening kunna säkerställas att de båda organisationernas samlade resurser utnyttjas för det ändamål som i varje situation är mest angeläget.

Kustbevakningen har under de senaste tio åren varit föremål för en rad utredningar. Jag finner det angeläget att organisationen nu får bästa möj- liga arbetsro genom att här föreslagna förändringar av dess organisatoriska ställning snabbt genomförs.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för kustbevakning- ens organisation

Bilaga 6 F inans- departementet

Bilaga 7

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7.6 februari l987

Föredragande:statsrådet Bodström

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av total- försvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga I till denna propo- sition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen dels i avsnittet Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen, dels i efterföljande avsnitt rörande ledning och samordning. beredskap. skydd mot kärnvapen. biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet. Inriktningen i dessa bör i tillämpliga delar beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. I det följande behandlar jag inriktningen av den gällande bcredskapsplanlägg- ningen för funktionen Skolväsende och Sveriges Radios verksamhet till den del den avser psykologiskt försvar.

Skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för funktionen Skolväsende inom total- försvaret. Övriga myndigheter inom funktionen är länsskolnämnderna.

Verksamheten inom skolväsendet under krig och vid krigsfara regleras i förordningen (l983z724) om skolverksamhet under krig och vid krigsfara och i förordningen (l984c825) om verksamheten vid vissa statliga skolor under krig och vid krigsfara.

I krig sker en omfattande decentralisering av SÖ:s uppgifter till regional och lokal nivå. SÖ:s uppgifter begränsas därigenom avsevärt vilket medför att myndigheten i krig närmast blir ett expertorgan åt regeringen.

På lägre nivå kvarstår i krig länsskolnämnderna. Nämnderna övertar härvid i princip de uppgifter vad gäller skolverksamheten i länet som i fred ankommer på SÖ. '

På lokal nivå är kommunens skolstyrelse ansvarigt organ. Enligt gällande beredskapsplanläggning är det i första hand den obligato- riska skolans verksamhet som skall upprätthållas i krig. Skolstyrelsen skall sörja för att alla skolpliktiga barn som vistas i kommunen får föreskriven

Bilaga 7 Utbildnings- departementet

utbildning i dess grundskola. Skolstyrelsen får göra de jämkningar i grund- skolans tim— och kursplaner som behövs för att undervisningen skall kunna bedrivas.

Utbildningen i gymnasieskolan bedrivs i krig i den utsträckning som förhållandena medger. ()m gymnasieskolans personal. lokaler och utrust- ning behövs för grundskolans verksamhet. skall skolstyrelsen besluta att lägga ned undervisningen i gymnasieskolan i den omfattning som behövs.

Om arbetsmarknadsutbildningen behöver del av gymnasieskolans perso- nal. lokaler och utrustning. får länsskolnämndcn besluta att resurserna skall användas för detta ändamål.

I krig har styrelsen för sameskolan och specialskolan befogenhet att göra de jämkningar i tim- och kursplanerna som behövs för att undervisningen där skall kunna upprätthållas. Om verksamheten läggs ner. skall styrelsen för skolan se till att eleverna får den tillsyn och vård de behöver antingen hos sina vårdnadshavare eller i den kommun där eleverna vistas. Om verksamheten har lagts ner. skall eleverna fullgöra sin skolplikt i grundsko- lan iden kommun där eleven vistas.

Beträffande verksamheten vid särskola finns för närvarande inga regler. Verksamheten vid statens skolor för vuxna skall bedrivas i den omfatt- ning som förhållandena medger. Beträffande övrig vuxenutbildning saknas regler om verksamheten vid krig och krigsfara.

Övrig skolverksamhet förutsätts inte bedrivas i krig. Enligt vad jag har inhämtat bedömer SÖ att beredskapslaget i vad avser skolväsendet har förbättrats genom den nya beredskapsplanläggning som nu genomförs i kommunerna. och att beredskapsläget för närvarande kan anses vara gott.

För egen del anser jag att inriktningen av den gällande beredskapsplan- läggningen i vad avser funktionen Skolväsende är lämplig även för den kommande försvarsperioden. Regler bör dock införas beträffande verk- samheten i krig vid särskola. Reglerna bör ha i princip samma innebörd som nuvarande regler för samcskolan och specialskolan. Regler bör också införas beträffande verksamheten inom grundutbildning för vuxna och kommunal vuxenutbildning. Dessa regler bör ha samma innebörd som nuvarande regler för gymnasieskolan. Jag avser att återkomma till rege- ringen med förslag.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet och statsrådet Göransson.

Sveriges Radios verksamhet

De nuvarande riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernens verksamhet lades fast av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91. KrU 24. rskr. 337") samt ändrades och kompletterades genom beslut av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:99. KrU 2], rskr. 343).

Sändningsrätt enligt radiolagen (l966:755. omtryckt 1986: 1209) tillkom-

Bilaga 7 Utbildnings— departementet

mer för närvarande koncernens fyra programföretag. dvs. Sveriges Televi- sion AB. Sveriges Riksradio AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. I avtal mellan staten och resp. företag anges närmare vad som gäller beträffande Sändningsrätt och programverksamhet. I avtal mellan staten och Sveriges Radio AB (SR) regleras dels detta bolags uppgifter som moderbolag i koncernen, dels koncernens verksamhet under krig eller vid krigsfara. Gällande avtal omfattar tiden fram till utgången av juni l992.

Vid tillämpningen av avtalet för krig och krigsfara. dets. k. krigsavtalet. förändras koncernens verksamhet. I sin krigsorganisation skall koncernen utgöra en självständig organisation inom totalförsvaret och lyda direkt under regeringen.

Det åligger enligt krigsavtalet SR att utarbeta erforderliga beredskaps— planer för verksamheten i krig eller vid krigsfara. Ansvaret för att koncer- nens bolag håller erforderlig beredskap åvilar SR:s chef. som vid sin sida har en av regeringen utsedd rådgivande nämnd om fem personer.

SR redovisar årligen femåriga verksamhetsplaner för koncernens för- svarsberedskap. Planerna har följt de riktlinjer som angavs i 1982 års riksdagsbeslut om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (prop. 1981/82:102. FöU 18. rskr. 374) med de revideringar och kompletteringar som senare fattade riksdagsbeslut och anvisningar från regeringen föran- lett. Den verksamhetsplan avseende rundradioverksamhetens inriktning som redovisats för perioden l987/88 — 1991/92 följer också dessa riktlinjer. Även försvarskommitténs betänkande (SOU 1985123) Svensk säkerhets- politik inför 90-talet har varit en utgångspunkt. Planen har i tillämpliga delar utarbetats i samråd med televerket och försvarsstaben.

Vid överrraskande händelser och angrepp samt under beredskap och krig är det av största vikt att viktiga meddelanden snabbt når ut till allmänheten och att denna även i övrigt får en snabb och saklig informa- tion. Radion och televisionen är därvid av vital betydelse. Gällande rikt- linjer för SR:s beredskapsplanering har formulerats med detta som ut- gångspunkt och kan sammanfattas enligt följande. .— Planeringen skall bedrivas så att programverksamheten. i första hand sändningslcdning och nyhetsverksamhet. kan bedrivas utan avbrott. Verksamheten skall planeras så att bästa möjliga kontakt kan upprätt- hållas med olika samhällsorgan. — SR:s organisation för beredskap och krig skall planeras så att den så långt möjligt överensstämmer med verksamhetsformer och ansvarsför- delning i fredstid. Dessa riktlinjer bör enligt min mening kunna ligga till grund för SR:s beredskapsplanering även under den kommande försvarsperioden. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet och statsrådet Göransson.

SR redovisar i sin senaste verksamhetsplan beredskapsläget den 1 juli 1986. Av redovisningen framgår bl. a. att de senare årens förändringar i koncernens organisation och produktionsmetoder till viss del ändrat förut- sättningarna för beredskapsplaneringen. vilket lett till att en viss eftersläp- ning inom denna förekommer. Vidare har händelser som t. ex. gasutsläp-

Bilaga 7 Utbildnings- departementet

pet i Karlskoga och mordet på statsministern Olof Palme visat på vikten av fungerande samband och samverkan mellan sändningslcdning och nyhets- verksamhet om allmänheten skall kunna få snabb och korrekt information.

Med utgångspunkt i målen för beredskapsplaneringen och de brister som kunnat konstateras planerar SR att under perioden 1987/88 — l99l/92 särskilt uppmärksamma områdena personalplanering och utbildningsverk- samhet. återanskaffning av teknisk materiel och fortsatt planering av krigs- uppehållsplatser. utbyggnad av länsradion med ökade möjligheter till lo- kala program samt utnyttjande av tillkommande distributionsnät och sän- dare för ljudradion.

Sedan budgetåret l979/80 bestrids Sveriges Radios kostnader för bcred- skapsplanläggning. viss beredskapsutrustning. deltagande i utbildning och övning samt åtgärder för bevakning och säkerhet av medel ur radiofonden. I förslagen i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/871l00 bil. IO) till medelsberäkningar för budgetåret l987/88 för den med mottagaravgifter finansierade radio- och TV-verksamheten. har hänsyn tagits till behovet av medel för beredskapsåtgärder (jfr. s. 503).

Frågan om hur närradions tekniska resurser skall utnyttjas vid krig och krigsfara bör enligt min mening övervägas ytterligare. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om ]. funktionen Skolväsende.

2. Sveriges Radios verksamhet till den del den avser psykologiskt försvar.

Bilaga 7 Utbildnings- departementet

Bilaga 8

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Lönnqvist

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Livsmedelsförsörjning m.m.

] Inledning

Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen med livs- medel inkl. vatten. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndig- het. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgifter på detta område.

1984 års förvarskommitté har lagt fram förslag om totalförsvarets ut- veckling för den närmaste femårsperioden. Som underlag för kommitténs arbete med funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. har funnits bl.a. en av överstyrelsen för civil beredskap utarbetad programplan för det hittillsva- rande ekonomiska försvaret och statens jordbruksnämnds programplan för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.

2 Allmän inriktning '

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av total- försvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna propo- sition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt. nämligen vissa gemensamma utgångspunkter. ledning och samord- ning. beredskap. skydd mot kärnvapen. biologiska stridsmedel och ke- miska hot samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet och jag vill särskilt framhålla att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag anföra följande.

Som försvarskommittén framhåller. förutsätter ett starkt och allsidigt totalförsvar att dess olika delar är i balans med varandra och väl samordna- de sinsemellan.

För att kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer med reducerad eller avbruten import är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet att total-

Bilaga 8 Jordbruks— departementet

försvarets uthållighet säkerställs. Kommittén konstaterar att uthålligheten inom vissa delar av totalförsvaret är otillfredsställande. samtidigt som andra delar har givits en mycket hög uthållighet. Enhetliga antaganden om krisers och krigs varaktighet och karaktär måste enligt kommitténs mening tillämpas inom hela totalförsvaret i syfte att uppnå en tillfredsställande balans i uthållighetshänseende. Vid planeringen av åtgärder för att tillgo— dose uthälligheten måste enligt kommittén försörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.

Ett förkrigsskcde bör enligt kommitténs mening i planeringen antas ha en varaktighet av upp till ett år. Det bör antas att den internationella handeln och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal omfattning. Främst mot periodens slut kan däremot avsevärda handelsbegränsningar förekomma. Ett totalt handelsbortfall ter sig emel- lertid för de flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undantag kan därvid utgöras av förnödenheter där något land har en ren monopolsituation.

Möjligheterna till import i ett läge med krig i Europa är svårbedömda. Det förefaller sannolikt att viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis, men kommittén har för planeringsändamål i strävan att säkerställa en tillräckligt hög försörjningssäkerhet ändå bedömt att plane- ringen bör utgå från att all handel kan omöjliggöras i en sådan situation.

] planeringen bör även försörjningsproblemen under ett skede efter krig i vår omvärld beaktas. främst i form av vissa analyser rörande omställning- en till inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångs- punkten bör därvid vara att utrikeshandeln inom något år gradvis återgår till acceptabel nivå.

Försvarskommittén har redovisat grunder för planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs om s.k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen. Sålunda bör enligt kommitténs mening bl. a. på livsmedelsområdet kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legat till grund för planeringen.

Mot bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar som skall gälla för de olika funktionerna inom det hittillsvarande ekonomiska försvaret kan enligt min mening beredskapslagren av insatsvaror till jordbruket reduceras. Däremot bör som framgår i det följande lagren av livsmedel byggas ut i viss omfattning.

Jag vill i detta sammanhang samtidigt understryka betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker vårt lands anpassningsförmåga i kriser. Det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedskapen inom total- försvaret vidareutvecklas.

I fråga om försörjningsstandarden har riksdagen på vissa områden gjort preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har för livsmedelsområdet uttalats att en kriskost som motsvarar 2900 kcal/ dag bör vara en utgångspunkt för planeringen. Enligt kommitténs mening bör emellertid riksdagen på detta område uttrycka sig i mer allmänna termer. De preciserade mål för försörjningsstandard m.m. som nu gäller

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

bör därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Det bör ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de preciseringar som erfordras för planeringen. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.

Vidare instämmer jag med kommittén att frågan om den regionala för- sörjningsförmägan i krig bör ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Detta bör främst gälla övre Norrland och då bl.a. möjligheter- na att när så erfordras. eventuellt redan under normala fredstida förhållan- den, kunna öka de kommersiella lagren av livsmedel och livsmedelsrå- varor. De statliga lagren av livsmedel och livsmedelsråvaror som främst är avsedda för krigsfallet bör ökas. Risken för konsekvenserna av att stor- stadsområdena avskärs från tillförsel bör analyseras. Denna fråga bör enligt min mening särskilt uppmärksammas av försörjningsansvariga myn- digheter.

Jag vill även fästa uppmärksamheten på vad chefen för försvarsdeparte- mentet anfört tidigare i dag beträffande att det är angeläget för livsmedels- försörjningcn att kunna indikera bcläggningsfältet från kärnvapeninsatser utomlands och bedöma radioaktiva substansers spridning i naturen och upptagning i växter och djur. Därvid bör erfarenheterna från Tjernobyl- olyckan kunna utnyttjas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om funktionen Livsmedelsför- sörjning m.m.

I prop. 1986/87: 100 bil. ll har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak- tan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring beräkna ett reservationsanslag av 9200000 kr. och till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. beräkna ett förslagsanslag av 23! 968000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Nionde huvudtiteln C. Jordbruksprisreglering

C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring

l985/86 Utgift 64 038 970 Reservation 13 453 298 1986/87 Anslag 9 200 000 1987/88 Förslag 12700000

Under anslaget anvisas medel förutom för investeringar i beredskaps- lager även för produktionsförbercdelser. A-. B- och C-skydd samt ransoneringsförberedelser.

Överstyrelsen för civil beredskap

Överstyrelsen förordar i sin programplan att funktionen livsmedelsför- sörjning m.m. tilldelas 82.9 milj. kr. exkl. räntekostnader för budgetåret 1987/88.

Statens jordbruksnämnd

Jordbruksnämnden anser att medelsramen bör vara sådan att det blir möjligt att förutsätta att produktionsomställningarna inom jordbruket tidi- gast kan börja få någon nämnvärd effekt efter tre månader. Mot bakgrund av osäkerheterna beträffande omställningens genomförbarhet och omfatt- ningen av den inhemska ammoniakproduktionen föreslår nämnden att beredskapslagringen av kvävegödselmedcl och proteinfodermedel tills vi- dare bibehålls på nuvarande nivå.

Nämnden föreslår en ändrad anslagskonstruktion. Anslaget Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring föreslås benämnas Livsmedelsbe- redskap och inkludera personalkostnader. kostnader för investering och drift av lager samt övriga åtgärder. Nämnden beräknar kostnaderna till l43.7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar som försvarskom- mittén förordat bör vissa förändringar av beredskapslagringen på livsme- delsområdet genomföras. Under förevarande anslag bör, förutom vissa kostnader för produktionsförberedelser m. m.. anvisas medel för bruttoin- vesteringar i beredskapslager. Tidigare har investeringskostnaderna redo- visats netto.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet beräknar jag under detta anslag 12,7 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Jag har därvid beräknat 11.0 milj. kr. för lagring av livsmedel och utsäde samt 1,7 milj. kr. för produktionsförberedelser. m. m.

Någon ändring av anslagskonstruktionen bör inte göras.

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Inköp av livsmedel m. m. _li'ir hered.vkapxlugring för budget- året 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 12 700000kr.

C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.

l985/86 Utgift l96603 33] l986/87 Anslag 23l 968 000 1987/88 Förslag 16l500000

Från anslaget bestrids driftkostnaderna för beredskapslagring av livsme- del m.m. samt kostnaderna för andra beredskapsåtgärder än lagring i form av planering rn. m. Under anslaget Statensjordbruksnämnd anvisas medel för lönekostnader m.m. för viss personal.

l986/87 Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden Anslag Utgifter Beredskapslagring av livsmedel. fodermedel m.m.: personalkostnader 610 000 + 325 000 räntor l22 984000 1578-1000 övriga driftkostnader 74 637 000 +21228000 Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel: räntor 25 890000 + l2 I10000 __ övriga driftkostnader 6 300 000 + 800000 ()vergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåtgärder ] 547 000 + | 953 000 231 968 000 + 20 632 000 Inkomster Utförsäljning av lager +9l 100000 Nettoutgift 231968000 —70 468 000

Överstyrelsen för civil beredskap

Överstyrelsen föreslår att livsmedelsfunktionen tilldelas 82.9 milj. kr. exkl. räntekostnader budgetåret 1987/88.

Statens jordbruksnämnd

Som tidigare redovisats under anslaget Inköp av livsmedel m.m. för be- redskapslagring har nämnden föreslagit en ändrad anslagskonstruktion. Nämnden föreslår att anslaget Kostnader för beredskapslagring av livsme- del skall benämnas Räntekostnader.

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Beredskups-lagring av livsmedel. jbdcrnu'del m. m.

Räntan på disponerat kapital vid ingången av budgetåret 1987/88 har beräk- nats efter en räntesats av 12%. Varulagrets värde vid början av budgetåret 1987/88 beräknas uppgå till knappt 900 milj. kr. varav proteinfodermedlen svarar för 250 milj. kr. Den årliga räntan på detta kapital blir ca 107 milj. kr. Övriga driftkostnader har beräknats till 96,8 milj. kr. Personalkost- nader beräknas till 935 000 kr.

Beredskapslagring av gödscl- och hckämpningsmedel

Det disponerade kapitalet vid ingången av budgetåret 1987/88 uppgår till 317 milj. kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 38 milj. kr. Övriga driftkostnader har beräknats till 7,1 milj. kr.

Jordbruk-ers blott/(organisation

För planläggning av jordbrukets blockorganisation och utbildning rn. m. av blockledare beräknas 931000 kr. Jordbruksnämnden avser vidare att ge- nomföra särskilda blockstudier för 364000 kr. Till åtgärder för att säker- ställa erforderlig tillgång på dragkraft m.m. behövs 104000 kr. Undersök- ningar och utveckling av reservelverk inom blockorganisationen kräver 177000 kr. under budgetåret 1987/88.

Ovriga beredskapsåtgärder

För övriga beredskapsåtgärder beräknas 11 milj. kr. Dessa åtgärder omfat- tar beredskapsrådets verksamhet och undersökningar, information och utbildning av personal. utveckling av styrmedel för omställning av jord- bruksproduktionen vid en kris och av regleringssystem för insatsvaror till jordbruket. planläggning av livsmedelsberedskapen med ADB-system samt förberedelser för undanförsel.

Planeringsålgärder

Till följd av bristande personaltillgång vid beredskapsbyrån har eftersläp- ningar uppkommit framför allt i förberedelserna för produktionsomställ- ningar inom jordbruket (bl.a. utredning av regleringssystem för insats- varor och av andra styrmedel). i framtagandet av inhemska produktions- alternativ (för t.ex. bekämpningsmedel). i utvecklingen av beredskapen mot kärnvapen. biologiska och kemiska stridsmedel samt beträffande in- formationsberedskapen. Samtidigt dimensioneras beredskapslagringen ut- gående från att produktionsomställningarna kan genomföras. Redan i 1982 års försvarsbeslut framhölls dessutom betydelsen av att förbättra hand- lingsberedskapen och att söka alternativ till den allt dyrare beredskapslag- ringen, Dessutom betonades att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot bl. a. kärnvapen. Det senare har ytterligare understrukits av konsekvenserna av den inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Jord-

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

bruksnämnden har dessutom erhållit i uppdrag att tillsammans med över- styrelsen för eivil beredskap och i samråd med statskontoret vidareut- veckla system för reglering av förbrukningen av dagligvaror.

Nämnden föreslår därför en omfördelning av medlen varigenom anslags- posten Personalkostnader ökas så att nuvarande vakantsättning vid nämn- dens beredskapsbyrå av en handläggartjänst upphör.

Förutom styrmedel och regleringssystem krävs ytterligare studier/ forskning beträffande foderstater. de enskilda jordbruksföretagens ekono- mi m.m.

För att förbättra handlingsberedskapen avscrjordbruksnämnden att öka informationsberedskapen samt övnings- och utbildningsverksamheten.

Föredragandens överväganden

Som framgår under anslaget Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslag- ring bör någon ändring av anslagskonstruktionen inte göras.

Med anledning av de förändringar som föreslås i inriktningen av livsme- delsberedskapen kan viss utförsäljning av beredskapslagren av gödselme— del. bekämpningsmedel och protcinfodermedel genomföras vilket medför att värdet av dessa lager minskar från ca 567 milj. kr. till ca 482 milj. kr. under budgetåret 1987/88. Inkomsterna bör disponeras för att täcka ut- gifter i driften. För personalförstärkning i samband med ökad beredskaps- planering bör ett engångsbelopp av 325000 kr. anvisas under förevarande anslag.

Livsmedelsverket har i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 yrkat medel för en tjänst för beredskapsärenden. En omfattande utred- nings- och utvärderingsverksamhet om effekterna av Tjernobylolyckan bedrivs för närvarande. som kommer att ge ökat underlag för beredskaps- planering. Verkets betydelse i samband med händelser av totalförsvarska- raktär kommer därvid att belysas. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till livsmedelsverkets förslag och avser att återkomma till frågan i samband med 1988 års budgetproposition.

Av den av chefen för försvarsdepartementet tidigare denna dag föreslag- na planeringsramen för totalförsvarets civila del beräknar jag under detta anslag 16,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Tillsammans med de medel som föreslås under anslaget Inköp av livsmedel rn. rn. för beredskapslag- ring utgör dessa medel planeringsramen för funktionen Livsmedelsförsörj- ning m. m.

Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag har anfört i det föregående hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret I987/88 anvisa ett förslagsanslag av l61 500000 kr.

Bilaga 8 Jordbruks- departementet

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 26 februari 1987.

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Totalförsvarets civila delar: funktionen Arbetskraft och funktionen Flyk- tingverksamhet.

Arbetskraft Föredraganden

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag redovisat grunder och inriktning för planeringen av totalförsvarets civila delar. inkl. personalför- sörjningen. Efter samråd med honom villjag anföra följande.

Inom ramen för programmet Arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ansvaret för att personalplanläggning sker vid krigsviktiga myndig- heter. organisationer och företag. AMS utfärdar råd och föreskrifter samt deltar aktivt i arbetsgivarens planering i syfte att säkerställa en fungerande produktion i krigsförhållanden. En viktig del i en fungerande personalför— sörjning är de resurser som finns inom de frivilliga försvarsorganisationer- na. AMS skall svara för att den civila delen av denna arbetskraftsresurs utnyttjas och ges en adekvat utbildning.

Genom det arbete som AMS bedrivit har viktigare delar inom näringsli- vet nu aktuella personalplaner. Som försvarskommittén framhåller är det av vikt att personalplanläggningen kan intensifieras såväl inom näringsli- vet. som inom förvaltning och organisationer. För att detta skall vara möjligt fordras dels att tillräckliga resurser för planering finns inom arbets- marknadsverket. dels att berörda arbetsgivare på ett aktivt sätt tar sitt ansvar för personalplaneringen. Jag vill speciellt framhålla betydelsen av att myndigheters och företags personalplanering kompletteras så att den omfattar alla krigsviktiga myndigheter. företag m.m.

Möjligheterna att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft har under det senaste året ökat genom kvinnornas ökade arbetskraftdelta- gande. Som försvarskommittén framhåller är det viktigt att AMS under- söker möjligheterna att skapa en förbättrad överblick över yrkesbakgrun- den hos kvinnor med sikte på att kunna tillvarata deras kompetens inom

Bilaga 9 Arbetsmarknads- departementet Prop. 1986/87:95

"77

totalförsvaret så att verksamheten i företag och förvaltning, även efter omfattande inkallelser av män. kan fortsätta.

En annan viktig fråga som försvarskommittén har behandlat gäller det arbetsrättsliga systemet under krig och beredskap. Frågan, som har hand- lagts av den s.k. beredskapsdelegatiönen (A 1983102) är nu i princip slutbehandlad. Jag kommer att föreslå regeringen att under våren 1987 överlämna en lagrådsremiss i ämnet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört i fråga om funktionen Arbets- kraft.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

I prop. 1986/87:100 bil. 12 har regeringen föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 an- visa ett ramanslag av 1 817 ()48 ()()0 kr. och. i avvaktan på särskild proposi- tion i ämnet. för budgetåret 1987/88 beräkna till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer ett förslagsanslag av 7 323 ()()0 kr. (5. 95).

Med hänvisning till vad chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag har anfört i fråga om funktionen Arbetskraft anhåller jag att nu få ta upp följande anslagsfrågor.

Tionde huvudtiteln B. Arbetsmarknad m. m.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under denna rubrik har i prop. 1986/87:100 bil. 12 för budgetåret 1987/88 föreslagits ctt ramanslag av 1 817 048 000 kr.

Arbetsmarknadsverket disponerar under innevarande budgetår 660 000 kr. för planläggnings- och övningsverksamhet för verkets del i totalförsva- ret. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 hemställt bl. a. om sammanlagt 1 milj. kr. för särskilda kostnader i samband med myndigheters och företags kontroll av persona- lens disponibilitet mot uppgifter i befolkningsregistret vid personalplan- läggningen. I 1987 års budgetproposition föreslogjag i avvaktan på förelig- gande proposition inte någon höjning av det belopp som anvisats för ändamålet för innevarande budgetår. 660 000 kr.

Mot bakgrund av vad jag nyss anfört om vikten av att AMS får tillräck- liga resurser för att fullgöra sin uppgift förordar jag en uppräkning av anslaget för detta ändamål till den av AMS föreslagna nivån. Jag beräknar därför medelsbehovet för ändamålet under anslaget B 1. Arbetsmarknads- verkets förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 till 1 milj. kr.. dvs. en ökning av det begärda anslaget med 340 000 kr.

Bilaga 9 Arbetsmarknads- departementet

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Arl)alsmarknadsverket.: förvaltnings/(osmader för budget- året 1987/88. utöver i prop. 1986/87:100 bil. 12 upptagna medel. anvisa ett ramanslag av 340 ()00 kr.

B 8. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

I prop. 1986/87:100 bil. 12 har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvak- tan på särskild proposition i ämnet. till Statsbidrag till frivilliga försvarsor- ganisationer för budgetåret 1987/88 beräkna ett förslagsanslag av 7 323 ()00 kr.

AMS har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 begärt 12.2 milj. kr.. dvs. ytterligare 4.9 milj. kr. för statsbidrag till frivilliga försvars— organisationer. Av beloppct avser 2 milj. kr. kostnadsökningar med anled- ning av förbättrade ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret enligt prop. 1985/86: 134.

Jag beräknar medelsbehovet för statsbidrag till frivilliga försvarsorgani- sationer för budgetåret 1987/88 till totalt 9 milj. kr. Jag har därvid räknat med att kostnadsökningarna med anledning av prop. 1985/86: 134 om er- sättning och förmåner inom frivilligförsvaret blir lägre än vad som förut- setts. En uppräkning av anslaget för pris- och löneökningar har också gjorts. Jag räknar med att verksamheten härigenom kommer att kunna behållas på i huvudsak oförändrad nivå dvs. totalt ca 25 000 utbildningsda- gar.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till .S'latsbidmg tillj'ririlligaförsvarsarganisatimwr för budget- året 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 9 000 ()()0 kr.

Flyktingverksamhet Föredraganden

Totalförsvarsfunktionen Flyktingverksamhet omfattar ansvar för motta- gande och omhändertagandc av flyktingar under kriser och i krig samt härför erforderliga beredskapsförberedelser i fred.

Statens invandrarverk är ansvarig myndighet för funktionen. Regeringen har genom beslut den 3 april 1986 uppdragit åt statens invandrarverk att utreda och lämna förslag rörande den framtida utform- ningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig.

I fredstid gällande organisation för mottagning och omhändertagande av flyktingar bör så långt möjligt tillämpas även under kriser och i krig. Härigenom möjliggörs en smidig övergång till den organisation som bör vara förberedd för att omhänderta ett stort antal flyktingar under kort tidsrymd.

Beredskapsförbercdelserna för mottagning och omhändertagande av flyktingar bör samordnas med övrig beredskapsplanläggning inom civilom-

Bilaga 9 Arbetsmarknads-

departementet

råden. län och kommuner. I uppdraget till invandrarverket ingår att över- väga och lämna förslag till hur en sådan samordning bör åstadkommas. Invandrarverkct skall också lämna förslag till de författningsbestämmelser som kan behövas.

Uppdraget kommer att redovisas för arbetsmarknadsdepartemcntet un- der första halvårct 1987. Jag kommer därefter att återkomma till regeringen i denna fråga i den mån det erfordras komplettering eller ändring av författningar eller andra åtgärder som kräver beslut av regeringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört i fråga om funktionen Flykting— verksamhet.

Bilaga 9 Arbetsmarknads-

departementet

Bilaga IO

Bostadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Elfte huvudtiteln

! prop. 1986/87:100 (bil. B. 5. 85) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet. till Försvarsberedskap för bud- getåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag av 3 018000 kr. Jag anhällcr att nu få ta upp denna fråga.

D. Lantmäteriet D 4. F örsvarsberedskap

l985/86 Utgift 29l1500 Reservation 1687l2 l986/87 Anslag 3018000 1987/88 Förslag 3 1600th

Program 4. Försvarsberedskap

Programmet består av två delprogram:

4a. Säkerhetsskydd 4b. Beredskapsplanläggning Programmet omfattar främst granskning av kartor och flygbilder i sek- rctessyfte. Dessutom omfattar programmet uppgifter för att trygga total- försvarets behov av landskapsinformation, främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av kartor för totalförsvaret.

Lantmäteriverket

Lantmäteriverket föreslår en treårig plan för verksamheten. Verkets för- slag innebär ökade medel för regional beredskapsplanläggning och lång- tidsplanerad övningsverksamhet. Verket förutsätter vidare att reglerna för sekretessgranskning av kartor och flygbilder ändras under perioden.

Föredraganden

Jag beräknar behovet av medel för försvarsberedskap med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 % på tre år där hela minskningen tas

Bilaga 10 Bostads- departementet

ut det tredje budgetäret. Mitt skäl för denna fördelning är att jag räknar med att ändrade regler för sekretessgranskning av kartor m. ni. skall vara införda det tredje budgetåret och innebära lägre kostnader för lantmäteri- verkets granskningsverksamhet.

Regeringen har tidigare (prop. 1986/87:100 bil. I) lämnat förslag om försök med ett nytt system för överföring av anslagsmedel mellan budget- år. Lantmäteriverket har föreslagits ingå i försöksverksamheten fr.o.m. budgetåret l987/88. Medel för Försvarsberedskap bör därför anvisas under ramanslag.

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat även vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt. nämligen vissa gemensamma utgångspunkter. ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen. biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjningen. Jag vill framhålla att inriktningen i dessa grundläggande redovisningar skall beaktas av alla i totalförsvaret ingående myndigheter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att till För-sr'arsberedskap för budgetåret 1987/88 anvisa ett ram— anslag av 3 160 000 kr.

Bilaga 10 Bostads- departementet

Bilaga ]]

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Totalförsvarsfrågor nt. m. vid länsstyrelserna

Länsstyrelserna är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lägre regional nivå. De skall inrikta och samordna den civila delen av totalförsvaret inom länen och samverka med försvarsområdes- och Civilbefälhavarna. lnom varje länsstyrelse fullgörs dessa uppgifter främst av försvarsenheten. Där- utöver svarar försvarsenheterna för en stor del av länsstyrelsernas upp- gifter vad gäller fredsräddningstjänsten.

Målsättningen för totalförsvaret. de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av sär- skild vikt. nämligen vissa gemensamma utgångspunkter. ledning och sam- ordning. beredskap. skydd mot kärnvapen. biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovis- ningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet och jag vill särskilt framhålla att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga myndigheter som ingår i totalförsvaret.

Länsstyrelsernas uppgifter och deras organisation regleras i förordning- en (1986:1122) med länsstyrelseinstruktion. För krigsorganisationen finns en särskild förordning(l975: l004l med krigsinstrttktion för länsstyrelserna (ändrad senast l986: 1125).

] Civildepartementet förbereds en proposition med förslag om samord- nad länsförvaltning. Propositionen är avsedd att föreläggas riksdagen un- der innevarande mandatperiod. Uppgifter som rör länens utveckling och framtid skall då sammanföras i en myndighet — en ny länsstyrelse. Arbetet med propositionen grundas bl. a. på den försöksverksamhet i Norrbottens län som riksdagen har beslutat om.

Inom ramen för departementets arbete med propositionen utreds läns- styrelsernas krigsorganisation av en särskilt förordnad sakkunnig. Denne överväger också vilka förändringar som kan behöva göras i länsstyrelser- nas fredstida handlåggning av totalförsvarsuppgifter. Civilbefälhavarnas freds- och krigsorganisation samt i de uppgifter som rör fredsräddnings- tjänsten. Arbetet sker i nära samverkan med försvarsdepartementet.

Som jag tidigare anförde utförs huvuddelen av länsstyrelsernas bered- skapsförberedelser och arbete med fredsräddningstjänsten av försvarsen-

Bilaga 1 ] Civil- departementet Prop. 1986/87:95

heterna. Försvarskommittén har i sitt betänkande ("SOU l987:9) framhållit att länsstyrelsernas resurser bör prioriteras på ett sådant sätt att försvars- enheterna ges möjlighet att fullgöra sina uppgifter. Jag vill i korthet kom- mentera denna fråga.

Länsstyrelserna har frihet. men också skyldighet. att inom ramen för tilldelade resurser prioritera mellan sina uppgifter. Jag förutsätter att läns— styrelserna beaktar vad som anförts av försvarskommittén. I detta sam- manhang vill jag särskilt framhålla vikten av att beredskapshänsyn tas i den fredstida samhällsplaneringen.

Under senare år har regeringen i budgetpropositionen angivit de områ- den och verksamheter inom vilka anslagsnedskärningar har skett. Sådana riktade åtgärder har täckt huvuddelen av de besparingar som föreslagits för länsstyrelserna. Några riktade besparingar som avsett försvarsenheterna och deras verksamhet har därvid inte föreslagits.

Jag vill också erinra om att regeringen under förra budgetåret tilldelade sex länsstyrelser extra medel för information och andra åtgärder med anledning av olyckan i Tjernobyl. I syfte att förbättra fredsräddningstjän- sten har riksdagen på regeringens förslag beslutat att under detta budgetår tilldela länsstyrelserna ytterligare 500000 kr. för kompletterande inköp av kommunikationsutrustning.

I detta sammanhang vill jag också nämna att överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk m.fl. totalförsvarsmyndigheter och länsstyrelserna har återkommande kontakter med varandra bl. a. för att diskutera länsstyrelsernas verksamhet inom resp. område. Om det vid dessa kontakter visar sig att man inte kan enas om avvägningen mellan nationella och regionala mål förutsätterjag att regeringen underrättas.

Jag anser således att det finns goda möjligheter att hålla länsstyrelsernas insatser inom totalförsvaret och fredsräddningstjänsten på önskvärd nivå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av jag nu har anfört.

Bilaga 1 l Civil- departementet

Bilaga I2 Prop. [986/87195

Bilaga 12 Miljö- och energi-

Miljö— och energidepartementet departementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari l987.

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Under kriser och i krig beror våra försörjningsmöjligheter på vilka resurser vi har tillgång till och på vår förmåga till snabb anpassning och omställning. Avbrott och störningar i importen av viktiga råvaror och förnödenheter, t. ex. energi. kan få allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser och försäm- ra vår försvarsförmåga. På energiområdet kan störningar i tillförseln även under fredstid ogynnsamt påverka levnadsstandard. sysselsättning och utrikeshandel. Redan under normala förhållanden måste därför åtgärder vidtas för att det skall bli möjligt att i olika krissituationer utnyttja tillgäng- liga resurser på bästa sätt och därmed minska störningarnas effekter.

Sverige är för sin energiförsörjning fortfarande till stor del beroende av importerade bränslen. Beroendet av importerad olja har länge varit ett av de största problemen från beredskapssynpunkt. Betydande resurser har satsats på lagring av råolja och oljeprodukter som skall kunna användas vid störningar och avbrott i tillförseln.

Riktlinjerna för energipolitiken har lagts fast genom riksdagens beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120. NU 30. rskr. 362). De innebär att samhäl- lets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga. helst förnybara och inhemska. energikällor. med minsta möjliga miljöpåverkan. Betydande resultat har redan nåtts.

Oljans andel av energiförsörjningen beräknas år 1986 uppgå till 46%, mot närmare 70% i slutet av 1970—talet. Omställningen av energisystcmet mot en minskad oljeandel väntas fortgå men i något långsammare takt. Statens energiverks prognoser för energiförbrukningen år 1992 visar på en totalt sett något minskad energianvändning. varvid oljeförbrukningen vän- tas minska mera än den totala energianvändningen. inom ramen härför ligger dock beroendet av importerad olja kvar på en hög nivå när det gäller drivmedel, dvs. bensin och dieselolja. Kolanvändningen. som också inne- bär import. beräknas öka något fram till år 1992.

Gällande mål och inriktning av försörjningsberedskapen inför kriser och 85

krig inom bl.a. energiområdet lades fast av statsmakterna i 1982 års för- Prop. 1986/87:95 svarsbeslut (prop. l98l/83: l02. FÖU lts', rskr. 374). Vikten av att prioritera oundgängliga behov inom vissa försöniningsområden. bl. a. värme. betona- Bilaga l? des. Nu gällande riktlinjer för beredskapslagring av olja kol och kärn- Miljö- och energi- bränsle beslutades av riksdagen år 1984 (prop. l984/85z53. FöU 6. rskr. departementet 94). I anslutning härtill beslutades om oljelagringsprogram t.o.m. inneva- rande budgetår. Är 1975 beslöt riksdagen. närmast med anledning av oljekrisen 1973— 1974, att en s. k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp (prop. l975:42. NU 29, rskr. 180). Sverige anslöt sig då till det s.k. [EP-avtalet inom ramen för OECD-samarbetet. Avtalet innebär bl.a. att varje land skall ha en fredskrisreserv som motsvarar 90 dagars nettoimport. Skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder för naturgaskonsumenter be- slutades av riksdagen år 1985 (prop. l984/85: l72. FöU l3. rskr. 390) och gäller fr.o.m. lagringsåret 1986/87. l985 års encrgiberedskapsutredning har i sitt betänkande (SOU l986z42) Bränsle- och drivmedclsberedskapen under kriser och i krig lagt fram förslag om försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsområdet under programperioden 1987/88—1991192. Betänkandet har remissbehand- lats. En sammanfattning av betänkandet och remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga ]2:/. Ett sammanfattning av och remissyttranden över en rapport från Swede- gas AB. benämnd Leveransberedskap Naturgas, hör fogas till protokollet som bilaga 12.2. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har i augusti 1986 redovisat en programplan för det hittillsvarande ekonomiska försvaret inklusive funk- tionen Energiförsörjning för perioden 1987/88—1991/92. l984 års försvarskommitté behandlar i sitt betänkande (SOU l987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet även energiberedskapsfrågorna. ÖCB:s programplan och försvarskommitténs betänkande har i det föregå- ende redovisats av chefen för försvarsdepartementet. Jag anhåller att nu få ta upp mina överväganden och förslag om totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser miljö- och energidepartementets verksamhetsområde. Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil. ]) redovisat dessa och vissa andra övergripande ställningstaganden. Vad gäller den allmänna inriktningen av vår försörjningsberedskap villjag därför hänvisa till vad chefen för försvarsdepartementet nyss har anfört.

2.1. Mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen

. . Bilaga 12 inom energiomradet

Hänvisningar till S2-1

Miljö- och energi- departementet

Mitt förslag: Försörjningsberedskapen inom energiområdet såväl för bränslen som för el m.m. skall inriktas på att med tillräckligt hög säkerhet trygga de oundgängliga behoven för individens över— levnad och samhällets funktioner om vi i händelse av en kris eller ett krig helt eller delvis blir hänvisade till de försörjningsresurser som då finns tillgängliga inom landet. För att med god marginal kunna garantera de oundgängliga behoven bör emellertid i planeringen utgångspunkten vara en högre försörjningsnivå.

Idet fredstida arbetet och i t.ex. planeringen av anläggningar och system för fredstida bruk skall en tillräcklig hänsyn tas till bered- skapsaspekterna. Detta är särskilt viktigt att beakta i den omlägg- ning av energisystemet som nu pågår.

Det är omöjligt att förutse eventuella krisers karaktär och förlopp. 1 planeringen är det därför viktigt att vara tillräckligt flexibel och inte för hårt låsa sig till antaganden om vissa bestämda krisfall. För att bedöma behovet av beredskapslager och andra beredskapsåt- gärder är det dock nödvändigt att bygga på antaganden om bl.a. olika förlopp av en kris och möjlig krisimport.

2.2 Planeringsförutsättningar 2.2.1 Krisperiodernas längd och karaktär

Min bedömning: Vid beredskapsplaneringen inom energiområdet skall man utgå från samma planeringsförutsättningar som chefen för försvarsde- partementet har förordat för planeringen av totalförsvaret (bil. 1).

Förkrigsskedet skall därvid i planeringen antas ha en utsträckning om ungefär ett år. Utrikeshandeln antas gå ned gradvis under perioden. Under detta skede kan selektiva civila och militära beredskapshöjningar förekom- ma.

Förkrigsskedet antas följas av antingen ett neutralitetsskede eller ett krigsskede. Alternativt antas att krisen avvecklas dessförinnan. Under neutralitetsskedet kan situationer med höjd beredskap förutsättas råda under åtminstone en del av tiden. Utrikeshandeln antas i stort sett ha upphört. Krigsskedet antas avse situationen då Sverige är i krig varvid utrikeshandeln antas i stort sett ha upphört.

Särskilda antaganden om en fredskris längd eller karaktär ingår inte direkt i planeringsförutsättningarna. Planeringen inför en fredskris inom oljeområdet följer i stället av åtagandena enligt det s. k. IEP-avtalet. som Sverige anslöt sig till år 1975. Enligt avtalet skall varje anslutet land hålla ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- _ I 87

ning. Utredningen grundar sig helt på l984 års försvarskommittés bedöm— Prop. 1986/87:95 ning.

Bilaga 12 Miljö- och energi-

2.2.2 Konsumtionsstandard under kris departementet Min bedömning: För att kunna göra bedömningar och beräkningar av vilka beredskapslager och andra beredskapsåtgärder som kan krävas behöver man göra bl. a vissa antaganden om vilken konsumtionsstandard man önskar upprätthålla i olika kriser. Konsumtionsnivän är ett mått på den standard i förhållande till den normala som det är önskvärt att kunna upprätthålla. Nivån beräknas utifrån de antaganden som görs i fråga om industriproduktion, transportbehov, uppvärmningsbehov m.m. under kriser och i krig. Man bör enligt min mening räkna med att industriproduktionens oljebe- hov i förkrigsskedet minskar med inemot en tredjedel av normalbehovet och behovet under neutralitet och krig till något mindre än hälften. Bedömningen av konsumtionsstandarden inom transportområdet grun- dar sig på att en stor del av drivmedelsförbrukningen avseende sådan personbilstrafik som inte är resor till arbetet eller i tjänsten kan dras in. Som en följd av den allmänna nedgången i ekonomin under ett förkrigs- skede antas även förbrukningen kunna sänkas för den yrkesmässiga trafi- ken samt för resor till och från arbetet. Bedömningen av energibehovet för uppvärmning grundar jag på social- styrelsens rekommendationer för uppvärmning av bostadsutrymmen. Med hänsyn härtill och till att ungefär en tredjedel av tappvarmvattenförbruk- ningen antas kunna tas bort räknar jag med att man bör kunna planera för en konsumtionsstandard i storleksordningen tre fjärdedelar av normalför- brukningen under förkrigsskedet. och omkring två tredjedelar under neu- tralitet/krig. 1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning. Remissinstanserna: lnstämmer i huvudsak i utredningens förslag. Trans— portrådet menar dock att förslaget innebär att bensinen ransoneras så hårt att detta kan bli gränssättande för industriproduktionen.

2.2.3 Krishandel

Min bedömning: Synen på vårt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat men också möjligheterna till krishandel. Under förkrigsskedet bedöms inget fullstän- digt avbrott i utrikeshandeln uppkomma. Handeln antas i stället komma att utmärkas av prisstegringar och viss knapphet på strategiska varor.

Vidare har den internationella produktionskapaciteten för olja ökat och fördelats på flera producenter samtidigt som konsumtionen i Sverige har stagnerat. Riskerna för att mer än 50 % av importen skall falla bort till följd av bortfallen produktionskapacitet bedöms av bl. a. l985 års energibered— skapsutrcdning som relativt begränsade.

Beredskapsplaneringen för delfunktionen Bränslen och drivmedel bör 88

bygga på att importen under förkrigsskedet successivt går ner till en låg Prop. 1986/87:95 nivå vid periodens slut. Jag har därvid räknat med en genomsnittlig import- nivå under perioden om närmare 60 'i': av den normala. För neutralitet./krig Bilaga 12 bör man däremot inte räkna med någon import alls. Miljö- och energi- När jag gör denna bedömning utgår jag också från att risken för en departementet fredskris under den närmaste femårsperioden bedöms som mindre än tidigare. Den fredskrisreserv som vi har skapar därför i viss mån en ökad säkerhet för förkrigsskedet. 1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen föreslår att 40% av normal import antas kunna importeras under förkrigsskedet och 0% i neutralitet/krig. Remissinstanserna: Remissinstanserna har delade meningar när det gäl- ler antagandena om krishandelns genomsnittliga nivå. ÖCB anser att det är ett högt säkerhetspolitiskt risktagande att. för en så strategisk och för vår civila och militära beredskap avgörande vara. i ett allvarligt krisskede förlita sig på en så omfattande import som utredningen antar. Statens pris- och karta/[nämnd liksom Induuriförbmzder framhåller att under ett förkrigsskede. liksom under andra förhållanden, beror möjlighe- terna att köpa råolja och oljeprodukter på möjligheten att betala rådande marknadspris. De menar därför att man bör kunna anta en högre import- nivå än den utredningen förordat. Svenska Petroleum Institutet framhåller att försörjningstryggheten är mycket högre i dag än för fem till tio år sedan. bl.a. genom att vi numera köper större delen av vårt råoljebehov frän nordsjöproducenterna i stället för som tidigare från Mellersta Östern. 1984 års försvarskommitté: Överensstämmer i princip med min bedöm- ning.

2.2.4 Prognoser över energikonsumtionens utveckling

Min bedömning: Vid beräkningen av krisbehoven bör utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringsåret 1991/92 bör ligga förbruk- ningsprognoser för år 1992.

Under perioden fram t.o.m. år 1992 förutsätts industrins energian- vändning påverkas av främst konjunkturutveeklingen, investeringarna och energipriserna. lnom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutveeklingen. Persontransporterna påverkas främst av hushållens disponibla inkomster och av bensinpriset men även i viss omfattning av konjunkturerna. Övrig energianvändning huvudsakli- gen energi för uppvärmningsändamål och s.k. drift- och hushållsel — förutsätts vara tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer närmast en utveckling förorsakad av förändringar i energipriser och inves- teringsbeslut.

Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka nå- got. Elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja väntas minska.

Inom samfärdselsektorn väntas användningen av såväl bensin som die- selolja öka. 89

Bostads- och servicesektorn beräknas fortsätta att minska sin energiför- Prop. 1986/87:95. brukning vad gäller uppvärmning. En viss minskning av oljeförbrukningen förutses därvid. Bilaga 12 Fjärrvärmeproduktionen väntas öka. Miljö— och energi- Totalt sett väntas användningen av kol. trädbränslen samt bensin och departementet dieselolja komma att öka under perioden fram till år 1992. Användningen av eldningsoljor väntas däremot till år 1992 minska med en tredjedel av användningen år 1985. 1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning. Utredningen grundar sig på de prognoser som statens energiverk på utredningens uppdrag har utarbetat. Remissinstanserna: Framför ingen avvikande mening med undantag för statens pris- och kartellnämnd som menar att utredningen borde ha räknat med ett högre oljepris och därmed en mindre energianvändning.

2.3 Behov av beredskapsåtgärder

Min bedömning: För att trygga de mest angelägna behoven av energi i en krissituation eller i ett krig krävs att beredskapsåtgärder vidtas och plane- ras när normala förhållanden råder. De åtgärder som står till buds är sådana som dels avser planering och förberedelse för hur man skall handla i en krissituation för att bäst utnyttja tillgängliga resurser. dels mer direkta åtgärder som lagring av bränslen och drivmedel. anskaffning av reserv- kraftaggregat m.m. och byggande av särskilda skyddsanordningar.

Enligt min mening är det nödvändigt att använda olika slag av åtgärder för att nå en tillräcklig effekt av beredskapssatsningarna. Vissa slag av åtgärder kan också förutsätta att andra slag av åtgärder vidtas. För att i en krissituation kunna utnyttja ett beredskapslager krävs en planering för hur lagret bäst skall utnyttjas. Vidare förutsätts att omställningsåtgärder har förberetts och organisationer utbildats och övats för ett snabbt och flexi- belt agerande.

Det är dyrt att lagra olja och kol. m. m. Därför bör beredskapsåtgärderna prioriteras i följande ordning: handlingsberedskap, åtgärder för bevarande och ökning av inhemsk produktion. omställningsåtgärder, ersättning med inhemska bränslen eller el samt lagring av importbränslen.

2.4 Ersättning av importbränslen

Min bedömning: Importerade bränslen kan vid störningar i tillförseln un- der kris eller i krig till viss del och efter viss tid ersättas av andra energi- former. nämligen inhemska bränslen och el. Detta innebär att behovet av beredskapslager kan räknas ned i motsvarande omfattning. Jag bedömer att det under ett förkrigsskede bör vara möjligt att ersätta sammanlagt drygt 1 milj. m3 olja med el. Bakgrunden härtill är främst att elanvändning- en inom industrin minskar under ett förkrigsskede. Ytterligare drygt 0,3 milj. m3 olja bör kunna ersättas med ved. ] krigsfallet kan man inte räkna med att ersätta olja med el. men inhemska bränslen bör i ökad Omfattning ' 90

kunna stå till förfogande. bl. a. eftersom industrins behov av skogsråvara Prop. 1986/87:95 då sjunker. De totala oljeersättningsmöjlighctcrna bedömer jag vara omkring 2,2 Bilaga 12 milj. må, varvid drygt 1 milj. nf olja ersätts med el och lika mycket med Miljö- och energi- ved. departementet Jag bedömer vidare att knappt [ tnilj. ton kol kan ersättas med inhemska bränslen och el. Jag har vid denna beräkning räknat med att möjligheterna att ersätta importerade bränslen med el och ved är något mindre än vad energibered- skapsutredningen räknat med. Bakgrunden härtill är att jag bedömer att industriproduktionen med anledning av antagandena om en högre import- nivå under förkrigsskedet kan antas vara något högre än vad utredningen utgått från. En viktig del i beredskapsarbetet blir att se till att den beräknade oljecr— sättningen förbereds i sådan utsträckning att den kan genomföras inom rimlig tid i en kris. Uppskattningen av möjligheterna att under förkrigs- och neutralitet/ krigsskedet ersätta olja med ved beror i hög grad på hur lång tid det bedöms ta att ställa om energiproduktion och -användning. Vid en mycket lång kris ökar vedens betydelse eftersom det då blir möjligt och också nödvändigt att i allt större omfattning använda ved för uppvärmning. Vid mycket långvariga kriser. där drivmedelsförsörjningen inte kan upprätthål- las. är gengas ett alternativ för transportsektorn. ] sådana fall måste ved avdelas för även detta ändamål. Vad gäller förberedelser för att möjliggöra omställning. vedavverkning m.m. återkommerjag i det följande. 1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i princip med min bedömning. Remissinstanserna: Godtar i huvudsak utredningens förslag.

2.5 Fjärrvärme 2.5.1 Allmänt

Min bedömning: Ombyggnadstiden för ett tjärrvärmeverk bedöms vara sex till tolv månader. För att det skall vara möjligt att i en kris samtidigt bygga om ett stort antal verk krävs omfattande tillgångar på materiel och perso- nal. Det krävs därför en planering i förväg av bl.a. i vilken turordning verken bör byggas om. En sådan planering har förberetts i samråd med Svenska Värmeverksföreningen.

] tjärrvärmesystemen beräknas. förutom inhemska bränslen, 760000 m3 olja och 1,8 milj. ton kol förbrukas år 1992. Baslasten utgörs av kol och inhemska bränslen. Oljan används främst för s.k. spetslast. dvs. under korta perioder med särskilt hög värmeproduktion. I en krissituation med ransonering faller en betydande delav detta oljebehov bort.

Fjärrvärmesystemen är i princip mycket flexibla i valet mellan olika energislag. De relativt sett låga olje- och kolpriserna bör antas vara ytterli- gare några år. Trots detta antas insatsen av inhemska bränslen nära nog 91

fördubblas från år 1985 till år 1992. Användningen av el kommer däremot Prop. 1986/87:95 att minska kraftigt på grund av att de fasta elleveranserna till andra abon- nenter ökar och att möjligheterna till leveranser till avkopplingsbara elpan- Bilaga 12 nor då trängs undan. 1 en krissituation medför detta. när den fasta elför- Miljö- OCh energi- brukningen hos industrier och ordinarie värmekunder sjunker. att elinsat- - departementet sen i fjärrvärmesystemen kan ökas. Totalt medger befintligtt elpannor ett uttag om 5 TWh när de används för kol- och oljeersättning. På grund av elsystemets effektbalans måste det emellertid fortfarande finnas möjlighet att koppla bort dem vid höglasttid och då måste uppvärmningen ske med oljepannor. Gjorda beräkningar visar att ca 150000 m3 olja måste reser- veras för att under förkrigsskedet garantera att elpannorna i fjärrvärmesy- stemen skall kunna kopplas bort under höglastperioder. Samtidigt beräknas insatsen av inhemska bränslen i kris kunna öka med motsvarande 2,5'1'Wh. Denna insats kan. tillsammans med den el som inte går åt till reguljär men ransonerad elanvändning eller till oljeersättning. användas för att ersätta kol. Liksom för olja finns ett basbehov av kol som inte kan ersättas utan stora svårigheter. Detta har beräknats till 0,9 milj. ton. i 1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning. Remissinstanserna: Uttalar sig inte i denna fråga.

2.5.2 Spillvärme

Min bedömning: För sådant importbränsle som används för processända- mål föreligger ingen lagringsskyldighet. l de fall spillvärmen från industri- ella processer används för energiändamål finns inga särskilda beredskaps- åtgärder vidtagna. Avgörande för om spillvärmekonsumenternas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är dels varifrån den industri- ella spillvärmen tas. dels om konsumenterna har reservutrustning för vår- meproduktion m.m. i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från industrin.

Frågan om hur spillvärmekonsumenternas energiberedskap skall tillgo- doses bör enligt min mening vara en angelägenhet för i första hand kommu- nerna att planera för. Denna fråga bör därför inordnas i den kommunaltek- niska försörjning som kommunerna enligt lagen (1964263) om kommunal beredskap har ansvar för. Frågan om lagen bör vidgas till att avse även värmeförsörjning bör också tas upp i i ett sådant sammanhang. Dessa frågor kan bäst bedömas då den pågående kommunala beredskapsplan— läggningen och utvecklingen av metodiken för kommunal riskhantering har avslutats. Chefen för miljö- och energidepartementet har därför för avsikt att återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

1985 års energiberedskapsutredning: Översstämmer i princip med min bedömning.

Remissinstanserna: Godtar utredningens förslag.

2.6 Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet Prop. 1986/87:95

2.6.1 Försörjningsberedskap inom elkraftsområdet

Bilaga 12 Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapsåtgärder inom elkraftsorn- M'lJÖ* OCh energi- rådet skall följande gälla. departementet

Målet för beredskapsverksamheten inom elkraftsomrädet skall vara att trygga samhällets behov av elenergi under såväl fredskris som förkrigsskedc och neutralitet/krigsskede så att dels störningar och avbrott undviks eller begränsas, dels — i svårare kriser och i krig motståndsförmågan och de viktigaste funktionerna kan vid- makthållas.

Kraftföretagen. kommunerna och eldistributörerna skall stimule- ras till en ökad beredskapshänsyn i sin fredstida planering. ___—__|

ÖCB:s programplan: Överensstämmer med mitt förslag. 1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: För ledning och samordning av beredskapspla- neringen inorn elkraftsområdet svarar statens vattenfallsverk. l uppgif- terna ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag och av eldistributörer.

Som en grund för den fortsatta beredskapsplaneringen på elområdet slutförs f. n. regionala elförsörjningsstudier. Vattenfallsverket planerar att också genomföra en riksomfattande elförsörjningsstudie.

Elförsörjningen är enligt min — och också 1984 års försvarskommittés — mening ett område som måste ges en hög prioritet i beredskapsplanering- en. Utöver de åtgärder som vidtas av vattenfallsverket och övriga kraft- producenter. och som finansieras av företagen själva, bör i fortsättningen särskild uppmärksamhet ägnas åt distributionsnäten. Bakgrunden härtill är bl. a. betydelsen av en stabil eltillförsel för funktionssäkerheten hos trans- porter. telekommunikationer och kommunaltekniska system inklusive eluppvärmning i samband med en krigsorganisering av samhället.

När det gäller åtgärder som krävs för att motverka krigstida störningar bör i enlighet med vad ÖCB och försvarskommittén har föreslagit — särskilda resurser sättas av i enlighet med ÖCB:s huvudalternativ i pro- gramplanen. Dessa resurser bör ställas till statens vattenfallsverks förfo- gande för att stimulera andra kraftföretag. eldistributörer m.fl. att i sin löpande verksamhet ytterligare stärka beredskapen genom bl.a. installa- tioner av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem. Jag återkommer till medelsberäkningen härför i det följande (avsnitt 5 anslag C 19).

Vad gäller behovet av lagring av olja för elkraftproduktion i oljekondens- och gasturbinanläggningar återkommer jag i anslutning till vissa särskilda oljelagringsfrågor (avsnitt 2.7.5).

2.6.2 Åtgärder på elkraftsomrädet som tryggar den kommunaltekniska

försörjningen

___—___— Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapen mot störningar i den kommunaltekniska försörjningen genom elavbrott skall följande gäl- la.

Det ankommer på kommunerna att vidta åtgärder avseende den kommunaltekniska försörjningen sä att en tillräcklig säkerhet mot fredstida störningar genom elavbrott åstadkoms. När det gäller åt- gärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar på grund av elavbrott skall. som chefen för försvarsdepartementet nyss har förordat. särskilda statliga resurser avsättas för bl. a. installatio- ner av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

ÖCB:s programplan: ÖCB betonar i sin programplan betydelsen av reserv- och skyddsanordningar för den kommunaltekniska försörjningen under krig och krigsfara. ÖCB har emellertid i sin programplan inte reser- verat några medel för funktionssäkerhet i kommunaltekniska system m m. Bakgrunden härtill är att man vill avvakta kommunernas arbete med den pågående beredskapsplanläggningen. pågående utveckling av metodiken för kommunal riskhantering i fred och krig och principbeslut om finansi- ering av åtgärder för kommunalteknisk försörjning.

1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Beredskapsproblemen vad gäller möjligheterna att trygga den kommunaltekniska försörjningen dvs. försörjningen med bl.a. gas, fjärrvärme. vatten och avlopp sammanhänger med bl. a. möjligheterna att upprätthålla elförsörjningen.

Jag vill i likhet med 1984 års försvarskommitté särskilt betona betydel- sen av att en tillräcklig säkerhet snarast åstadkoms vad gäller störningar och avbrott i den kommunaltekniska försörjningen. särskilt sådana avbrott som orsakas av störningar i elförsörjningen. Det bör ankomma på kommu- nerna att vidta sådana åtgärder. Vad gäller åtgärder mot fredstida elavbrott i övrigt anser jag att det bör ankomma såväl på eldistributörerna som på avbrottskänsliga elabonnenter att själva vidta åtgärder för att öka säkerhe- ten.

När det gäller åtgärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar bör som jag nyss nämnde (avsnitt 2.6.1) inom ramen för den civila delen av totalförsvaret särskilda resurser avsättas för insatser inom elberedskapsomrädet.

Frågan om den kommunaltekniska försörjningen i övrigt har chefen för försvarsdepartementet nyss behandlat (bil. I).

Bilaga l2 Miljö- och energi-

departementet

2.7 Beredskapslagring av olja Prop. 1986/87:95 2.7.1 Riktlinjer för beredskapslagring av olja Bilaga |: Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av olja skall föl- M'IJÖ' OCh energi- jande gälllp departementet

Liksom hittills skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för fredskris. förkrigsskedc och neutralitet/krig. Reservens storlek skall i princip planeras med utgångspunkt i landets totala beredskapsbe- hov av olja. Därvid skall beaktas de planeringsförutsättningar som kommer att läggas fast vad gäller krisperiodernas längd och karak— tär. konsumtionsstandard under kris. möjligheter till import under kris och möjligheten att i kris ersätta olja med inhemska bränslen eller el.

'

l985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande mening.

Skälen för mitt förslag: De gällande riktlinjerna för beredskapslagring av olja lades fast genom riksdagens beslut är l984 (prop. 1984/85:53. FÖU 6. rskr. 94). De innebar bl. a. att beslut fattades om en ny lag (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol. Dessa regler bör gälla även fortsätt- ningsvis. De förändringar avseende beredskapslagring av olja som jag förordar hänger närmast samman med de antaganden om möjligheter till import under ett förkrigsskede. som jag nyss berört. en förenklad beräk- ning av tvängslagringsskyldigheten genom ett fast lagringsprocenttal och en omstrukturering av ansvaret för olika slag av lager. som jag strax kommer att ta upp.

2.7.2 Behov av lager

Min bedömning: Behovet av beredskapslager är bl. a. beroende av de förväntade möjligheterna till krishandel. Som framgår av vadjag har anfört i det föregående anser jag i likhet med 1984 års försvarskommitté att man bör kunna räkna med en större import under förkrigsskedet än vad 1985 års energiberedskapsutredning har räknat med. Vid min bedömning av det totala oljelagringsbehovet har jag tagit hänsyn till att det s.k. freds- krislagret som Sverige i enlighet med det internationella energiprogrammet lEP har åtagit sig att hålla kan utgöra en tillgång även i förkrigsskedet. Mot bakgrund av de planeringsförutsättningar i övrigt som jag nyss har redovi- sat räknar jag med att oljelagringsmålet för år 1992 kan sänkas till ca 8.5 milj. m3.

Som jag nyss har anfört räknar jag med att risken för en fredskris inom oljeförsörjningsområdet under de närmaste fem åren är mindre än under 1970-talet. Jag räknar också med att åtminstone i krisens inledningsske- de ett förkrigskede kan likna en fredskris.

Vad gäller åtagandet enligt [EP-avtalet vill jag särskilt framhålla att när jag nu förordar en minskning av våra totala beredskapslager påverkar detta 95

inte vårt åtagande att enligt avtalet hålla ett oljelager som motsvarar 90 Prop. 1986/87:95 dagars nettoimport. Vad jag strax kommer att föreslå om en ökad hand- lingsberedskap bör ha en positiv effekt även för de i lEP-avtalet deltagande Bilaga 12 länderna genom att vår handlingsberedskap även inför fredskriser därmed Miljö- och energi- kommer att stärkas. departementet 1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen bedömer behovet till ca 10,5 milj m3. Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att planeringsförutsätt- ningarna, särskilt krisimportantagandena, har lagts fast så att lagerbehovet blivit onödigt stort. ÖCB accepterar däremot endast med viss tvekan det förordade lagringsmålet. 1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med min bedömning.

2.7.3 Lagringsprocenttal m. m.

Mitt förslag: För programperioden 1987/88—1991/92 bör gälla ett fast lagringsprocenttal som bör vara i stort sett lika för alla oljeprodukter och alla lagringsskyldiga utom för vissa av dem som driver värme- verk eller kraftvärmeverk, för vilka särskilda regler skall gälla.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med vad energiberedskapsutredningen anför förordar jag ett system med fasta lagringsprocenttal. Jag anser emel- lertid att man bör gå ett steg längre än vad utredningen har föreslagit och fastställa ett lagringsprocenttal som är lika för alla oljeprodukter och för varje år i planeringsperioden. Ett sådant system har fördelar för både tillsynsmyndigheten och de lagringsskyldiga. För tillsynsmyndigheten för- enklas administrationen något och för de lagringsskyldiga underlättas överblicken över lagringsskyldigheten och deras planeringsförutsättningar förbättras därmed.

Enligt mina preliminära beräkningar bör detta lagringsprocenttal vara 25% av föregående års förbrukning eller försäljning. Det ankommer på regeringen att besluta härom.

Vissa oljelager som ägs av dem som driver värmeverk eller kraftvärme- verk ligger strategiskt placerade i landet och utgör en viktig del i den lagerreserv som behövs inför'en allvarlig avspärrningssituation. Dessa lager behöver bibehållas men på en något lägre nivå och ligga utspridda över landet ungefär som nu. Jag förordar att man här gör ett avsteg från principen att en lagringsskyldigs lager skall vara avsett för landets samlade behov. I ett sådant fall bör enligt min mening den lagringsskyldige lagra för värmeverkets eget bruk i neutralitet/krig. Dessa lagringsskyldiga kan där- med påverka sin lagringsskyldighet genom att redan i normala tider gå över till inhemska bränslen. Det bör ankomma på statens energiverk att närma- re precisera lagringskraven för respektive lagringsskyldig.

Enligt 9 5 lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol be- stämmer regeringen med utgångspunkt i landets totala behov av bered- skapslager för varje slag av lagringsbränsle hur stor andel som skall lagras. 96

I enlighet med vad jag nu har anfört bör lagens 9 & kompletteras med en Prop. 1986/87:95 föreskrift om att storleken av beredskapslagren som ägs av den som driver ett värmeverk eller kraftvärmeverk får bestämmas med utgångspunkt i det Bilaga 12 egna beredskapsbehovet för Värmeverket eller kraftvärmeverket. Miljö- och energi- 1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer delvis med mitt departementet förslag. Utredningen föreslår fasta lagringsprocenttal för olika oljepro- dukter. Vidare föreslår utredningen att tills Vidare ett årligt lagringsmål fastställs för bensin. Bakgrunden härtill är bl. a. att utredningen anser att bensinförbrukningens fördelning på olika ändamål bör följas upp under de närmaste åren. Utredningen skiljer inte på kommunala och andra lag- ringsskyldiga. Remissinstanserna: Redovisar ingen avvikande mening.

2.7.4 Omstrukturering av ansvaret för oljelagringen

Mitt förslag: Staten skall ha det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för neutralitet/krig. De tvångslagrings- skyldiga skall svara för övrig beredskapslagring av olja.

Skälen för mitt förslag: De statliga lagren av råolja och oljeprodukter är f.n. avsedda främst för kriser i fredstid. De tvångslagringsskyldigas lager är avsedda främst för behoven under avspärrning och krig. För neutralitet och krig är det angeläget att lagren utgörs av produkter eftersom man — åtminstone i krig — inte kan räkna med att raffinaderierna kan vara i gång i tillräcklig omfattning. Produktlager för allvarliga krislägen finns i dag i anläggningar som är skyddade eller ligger utspridda i landet. De ägs av Oljebolagen eller storförbrukarna. Försvarsmakten lagrar dock stora delar av sitt krigsbehov i statliga anläggningar.

1984 års försvarskommitté framhåller som sin mening att det med hän- syn till lagrens tillgänglighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produktsammansättningen är angeläget att statens beredskapslager av olja bibehålls på i huvudsak nuvarande nivå.

Oljebolagen har under hand pekat på att en minskning av deras tvångs- lager av den storleksordning som det nu blir fråga om inte kan genomföras utan en minskning av bolagens skyddade lager.

Ett förkrigsskedc kan. med de förutsättningar man nu räknar med, delvis liknas vid en fredskris —- åtminstone i ett inledningsskede. I sådana lägen är det naturligt att oljebranschen i det längsta fungerar på normala före- tagsekonomiska villkor. dvs. med så små krav som möjligt på direkt statligt agerande inom raffinering. distribution. osv. Annorlunda förhåller det sig i allvarligare krislägen, när staten kan väntas på olika sätt reglera varumarknadcr och produktion för att klara folkförsörjningen. Det finns mot denna bakgrund skäl för att staten bör ansvara för de lager som är avsedda för de allvarligaste krislägena.

Jag förordar att ansvaret för lagerhållningen inom oljeområdet ändras så att staten får det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är 97

avsedda för neutralitet/krig och att de tvångslagringsskyldiga svarar för Prop. l986/87:95 övrig lagring. Som ett undantag härför bör. som jag nyss har förordat, gälla att sådana lagringsskyldiga som driver värmeverk eller kraftvärmeverk Bilaga 12 skall svara för sin egen beredskapslagring. Vidare bör staten svara för den Miljö- och energi- samlade beredskapslagringen av flygdrivmedel. departementet Mina förslag innebär att de lagringsskyldigas lager kan minskas med omkring 5 milj. m3 i förhållande till det lagringsmål som f.n. gäller. Statens oljelager blir i stort sett lika stort som f. n. men kommer att få delvis annat innehåll och annan lokalisering. En så omfattande lagerminskning har naturligtvis stor ekonomisk bety— delse för de lagringsskyldiga. En höjning av skatten på bensin och oljor bör därför kunna ske utan att priset för konsumenterna ökas. Under hand har en överenskommelse härom träffats med de prisledande oljeföretagen. Överenskommelsen innebär en höjning av energiskatten på olja med 30 kr. per m3 och av bensinskatten med 10 öre per liter. Chefen för finansdeparte- mentet återkommer till frågan i annat sammanhang.

2.7.5 Särskilda oljelagringsfrågor 2.7.5.l Statliga myndigheter

Min bedömning: Formerna för regleringen av de statliga myndigheternas beredskapslagring bör vara oförändrade. dvs. regeringen bör även fortsätt- ningsvis besluta om myndigheternas lagringsskyldighet.

Statliga myndigheter omfattas inte formellt av tvångslagringsbestämmel- serna. Enligt lagen (l984: l049) om beredskapslagring av olja och kol beslutar regeringen om myndigheternas beredskapslagring. Statens vatten- fallsverk. försvarets materielverk. statens järnvägar och vägverket har ålagts skyldighet att hålla beredskapslager.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Uttalar sig inte i frågan.

2.7.5] Oljekandenskraftverk

Min bedömning: För att tillgodose elbehovet i en krigssituation räknar jag preliminärt med att ytterligare omkring 200000 m3 olja behöver lagras. Eftersom kondenskraftverkens kapacitet är begränsad till att utnyttja en- dast hälften härav bör endast ytterligare 100000 m3 olja lagras vid oljckon- denskraftverken. Resterande l00000 m3 olja bör användas för gasturbin- drift. Det ankommer på regeringen att besluta om lagringsmängderna. Det finns här ingen anledning att kräva att oljan skall finnas i omedelbar anslutning till respektive anläggning utan den kan tillföras efter hand om och när behov uppstår att utnyttja gasturbinerna som komplement till oljekondenskraftverken.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksför- eningen godtar utredningens förslag vadgäller en ökning av lagren vid 98

oljekondenskraftverken. Förslaget om att öka lagren vid gasturbinerna avstyrks däremot.

2.7.5.3 (iasturhinunlägyningur

Min bedömning: Uthållighetcn för gasturbinz'inläggningar böri förkrigsske- ' det vara oförändrad i förhållande till vad som gäller för närvarande. För neutralitet/krig bör den beräknade drifttiden ändras mot bakgrund av de ändrade planeringsförutsättningarna.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Statens vattenfallsverk tillstyrker utredningens för- slag som har redovisats i en hemlig bilaga. Både vattenfallsverket och Svenska kraftverksjöreningen är emellenid som nyss nämnts negativa till att lägga ökade lager vid gasturbinerna.

2. 7.5 .4 Raffinaderier/ms råoljelager

Min bedömning: Enligt lagen (198421049) om beredskapslagring av olja och kol får tillsynsmyndigheten medge att den som driver ett oljeraffina- deri helt eller delvis får tillgodoräkna sig sitt råoljelager för att fullgöra sin lagringsskyldighet. Hänsyn skall därvid tas till beredskapsapckterna och råolja kan därför inte till någon del användas för krigslagring. En särskild föreskrift finns om att statens energiverk — vid medgivande att räkna in råoljelager i lagringsskyldigheten skall räkna bort en avdragspost om sammanlagt 450000 rn3 av de totala råoljelagren. Vid särskilda skäl får emellertid verket fram till den 3l december 1987 medge att hela räoljelagret tillgodoräknas tvängslagringen.

Med hänsyn till bl. a. att räoljelagren kan utnyttjas flexiblare än lager av färdigprodukter bör enligt min mening möjligheten för statens energiverk att medge att hela råoljelagret får tillgodoräknas tvångslagringen finnas kvar tills vidare. Det ankommer på regeringen att besluta härom.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot utredningens förslag.

2.7.5.5 Kommersiella lager

Min bedömning: Vid inledningen av en försörjningskris bör man kunna räkna med att vissa kommersiella lager finns tillgängliga. Dessa lager utgörs i första hand av dieselbrännolja i gårdscisterner, tunn eldningsolja i fastigheter. tjock eldningsolja hos större förbrukare samt jetbensin och tlygfotogen hos oljehandeln. Enligt min bedömning bör ca l.2 milj. m3 betraktas som avdragsposter vid beräkningen av lagerbehoven. Jag gör då en bedömning som ligger något lägre än den man räknat med i nu gällande försörjningsplan.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Bilaga lZ Miljö- och energi-

departementet

Remissinstanserna: Endast transportrådet redovisar en annan uppfatt- Prop. 1986/87:95 ning. Rådet anser att en mindre volym dieselolja kan antas vara tillgänglig i gärdscisterner än vad utredningen räknat med. Bilaga 12 Miljö- och energi- 2.7.5.6 Inlagring7 departementet

Min bedömning: De regler som förordades i prop. 1984/85:53 om rätt till s.k. inlagring. dvs. att lagringen ombesörjs efter överenskommelse av någon annan lagringsskyldig. bör i princip gälla även fortsättningsvis. De oljehandelsföretag som har generellt tillstånd för inlagring bör emellertid i god tid innan inlagringen behöver ske anmäla behovet härav till tillsyns- myndigheten. Vad gäller oljebolaget OK Petroleum AB bör, med hänsyn till bl. a. att bolaget enligt ett särskilt avtal med staten har åtagit sig vissa uppgifter vid krissitutioner. bolaget kunna ges möjlighet till generell inlag- ring hos statens vattenfallsverk. Den av utredningen förordade skärpning- en av uttaget av lagringsavgift vid otillåten inlagring anser jag f.n. inte behöver genomföras. Kan tillsynsmyndigheten konstatera missbruk av in- lagringen får frågan naturligtvis prövas på nytt.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning. Utredningen förordar dock en skärpning bl. a. vad gäller den lagringsavgift som tas ut vid inlagring utan tillstånd.

Remissinstanserna: Statens energiverk och Svenska Petroleum Institutet är negativa till de av utredningen förordade skärpningarna.

2.7.5.7 Vinterdispensen

Min bedömning: Den s.k. vinterdispensen bör upphöra fr.o.m. den I juli 1987 utom vad gäller stadsgas.

Med vinterdispens menas att en lagringsskyldig under vissa månader får minska den mängd tjock eldningsolja och råvara för framställning av stads- gas som skall hållas i lager med vissa volymer. Regeringen får enligt 10 å lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol bestämma att, med undantag för januari månad. lagringsvolymen får underskrida den fast- ställda med högst 20%. Av lagen framgår att eldningsolja ] och 2 inte omfattas av vinterdispensen.

l prop. 1984/85:53 om beredskapslagring av olja och kol m.m. har föredraganden anfört att vinterdispensen från principiella utgångspunkter är tvivelaktig och på sikt borde avskaffas. Av beredskapsskäl bör enligt min mening beredskapslagren vid alla tider på året hålla erforderliga ni- våer. Detta är givetvis särskilt angeläget mot bakgrund av vad jag nyss har anfört om en minskning av våra oljelager.

Mot bakgrund av stadsgasens begränsade användning och pågående överväganden om stadsgasens framtida roll anser jag emellertid att vinter- dispensen för stadsgas tills vidare bör finnas kvar.

Någon ändring i lagen om beredskapslagring av olja och kol mcd hänvis- ning till vad jag nu har anfört är enligt min mening inte erforderlig.

1985 års energiberedskapsutredning: Har enligt direktiven redovisat konsekvenserna av att vinterdispensen upphör och förordar att den finns . kvar för stadsgas. _ 100

Remissinstanserna: Statens energiverk stöder utredningens förslag me- Prop. 1986/87:95 dan Sveriges lmlustri/iirbund och Svenska lf'ärnteverksz'ireningen anser att vinterdispensen bör behållas. Värmcverksföreningen förordar att vin- Bilaga 12 terdispens för kol införs. Miljö- och energi- departementet

2.7.5.8 Tröskeltjlflekten

Min bedömning: Gällande regler är tillräckliga för att medge de nytillkom- mande lagringsskyldiga de lättnader i lagringssskyldigheten som kan vara motiverade.

Enligt gällande bestämmelser uppstår en s.k. tröskeleffekt när lagrings- skyldighet inträder eftersom skyldigheten inträder vid vissa förbrukade eller sålda kvantiteter och på en gång kommer att omfatta den förbrukade eller sålda kvantiteten. Utredningen har undersökt möjligheterna att mins- ka denna effekt. l likhet med vad utredningen kommit fram till anserjag att gällande regler är tillräckliga för att medge nytillkommande lagringsskyl- diga de lättnader som kan vara motiverade.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Uttalar sig inte i frågan.

2. 7.5.9 Vissa miljt'iaspekter

Min bedömning: Beredskapslagring av olja skall. liksom andra åtgärder för att trygga vår energiförsörjning i olika avspärrningslägen och i krig. ske med iakttagande av de lagar som gäller till skydd för miljön. 1 beredskaps— planeringen bör man därför i princip utgå från att dessa lagar skall tilläm- pas både i kris- och krigslägen. 1 krig eller i mycket allvarliga försörj- ningskriser kan emellertid förhållandena vara sådana att miljö- och natur- vårdskraven inte kan upprätthållas fullt ut.

I vissa av de skyddade och lokaliserade beredskapslagren lagras hög- blyad bensin. Sådan blyad bensin behöver inte omsättas så snabbt som blyfri bensin och är därför mera lämpad för denna typ av lagring. Använd- ning av denna blyade bensin bör enligt min mening kunna accepteras i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge bl. a. med hänsyn till de begränsade vo- lymer det då blir fråga om.

2.8 Beredskapslagring av kärnbränsle

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av kärnbränsle skall följande gälla.

Liksom hittills skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för ett förkrigsskede. Beredskapen på kärnbränsleområdet bibehålls på nuvarande nivå.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Svensk Kärnbrt'inslehantering AB (SKB) har inga l0l

invändningar. Prop. 1986/87:95 Skälen för mitt förslag: Frågan om försörjningsberedskapen på kärn- bränsleområdet behandlades senast i prop. 1981/82:102 (bil. 3 s. 72—73) Bilaga 12 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveck- Miljö- och energi— ling och i prop. 1984/85:536. 35—36') om beredskapslagring av olja och kol departementet m. in. Jag anser att de överväganden som då gjordes fortfarande är giltiga. Det innebär att det befintliga beredskapslagret av kärnbränsle bör hållas på en oförändrad nivå. Beredskapslagringen av kärnbränsle regleras genom ett avtal mellan staten och SKB. Enligt avtalet. som gäller tills vidare. förbinder sig SKB att hålla ett beredskapslager av kärnbränsle som möjliggör en kraftproduk- tion om lägst 35 TWh. Härtill kommer det bränsle som finns i reaktorerna och i de kommersiella lagren m.m. Tillsammans medger dessa tillgångar en total uthållighet om 100— ] l0 TWh. vilket motsvarar knappt två års full drift av tolv kärnkraftverk. 1 de planeringsförutsättningar för totalförsvarets energiförsörjning som jag nyss har redovisat ingår att kärnkraftverken skall kunna stängas av i krig. ] ett förkrigsskede avses däremot verken kunna drivas med full

effekt. Den befintliga lagringen medger en uthållighet som sträcker sig över en längre period.

2.9 Beredskapslagring av kol

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av kol skall följan- de gälla.

Liksom hittills skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för förkrigsskedc Och neutralitet/krig. Reservens storlek skall planeras med utgångspUnkt i landets totala krisbehov av kol justerat med hänsyn till omställningsmöjligheter, import och konsumtionsbe- gränsningar.

De lager som ingår i försörjningsberedskapsreserven är dels kom- mersiella lager, dels tvångslager enligt lagen (1984: 1049) om bered- skapslagring av olja och kol.

1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen har haft i uppdrag att pröva risken att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstöringar och, om så bedöms vara fallet, lämna förslag om hur en fredskrisreserv av kol bör byggas upp.

Utredningen anser att sannolikheten för en fredskris inom kolområdet är låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa väntas världshandeln med kol efter ett övergångsskede normaliseras. Under mellanperioden kan kol efter viss omställning i stor utsträckning ersättas med olja. ved eller el. Utred- ningen tinner därför inte anledning att förorda att ett fredskrislager av kol nu byggs upp. Remissinstanserna: Har inga invändningar. 102

Skälen för mitt förslag: Frågan om beredskapslagring av kol har senast Prop. 1986/87:95 behandlats i prop. 1984/85:53 (s. 30—35) om beredskapslagring av olja och kol m m. Föredraganden förordade därvid att samma riktlinjer som för olja Bilaga 12 bör gälla vid beräkningen av beredskapslagringsbehovet inför avspärrning Miljö— och energi- och krig. Mot bakgrund härav beslutade riksdagen (FÖU 6, rskr. 94) att departementet införa lagringsskyldighet för kol fr.o.m. lagringsårct l985/86. Samma för- utsättningar gäller därvid för kol som för olja, med det undantaget att särskilt fredskrislager inte behövs. i propositionen framhöll föredraganden emellertid att planeringsnormerna för kol kommer att övervägas noga inför kommande försvarsbeslut. _ 1985 års energiberedskapsutredning har haft i uppdrag att pröva risken för att kolimporten kan komma att drabbas av en fredskrisstörning. ] likhet med utredningen bedömer jag sannolikheten för en fredskris som skulle starkt påverka kolmarknaden som begränsad. Jag anser därför att det inte finns anledning att nu ändra gällande riktlinjer för beredskapslagringen av kol.

2.10 Beredskapslagring av naturgas m.m. 2.10.I Bakgrund

Naturgas började introduceras i Sverige år 1985. Samma år antogs lagen (l985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet. Den trädde i kraft den I januari 1986. Storförbrukare av naturgas årsförbrukning minst 5 milj. m3 och gasdistributörcr är enligt lagen skyldiga att vidta beredskapsåtgärder. Storförbrukarna skall hålla lämpligt ersättnings- bränsle för naturgasen — normalt olja eller gasol — samt ha utrustning tillgänglig för att kunna använda ersättningsbränslet.

Distributörer av naturgas skall enligt lagen vidta beredskapsåtgärder för att kunna värma upp naturgasvärmda bostadsområden om gastillförseln avbryts eller försvåras. Lagen ger möjlighet att lösa ersättningsfrågan på det sätt som är'mest praktiskt i varje enskilt fall. Hittills har förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall kunna tillgodoses med elektrisk uppvärmning och i övrigt med olja.

Enligt propositionen (1984/85:172) om försörjningsberedskap på natur- gasområdet är dessa lösningar av beredskapsfrågan provisoriska i avvak- tan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara metoder att lagra naturgas har färdigutvecklats.

För vissa gaskunder -— främst mindre industrier (årsförbrukning under 5 milj. m3 naturgas) — har krav på beredskapsåtgärder tills vidare skjutits på framtiden därför att något tekniskt-ekonomiskt rimligt provisorium inte stått till buds.

Inom Swedegas AB och hos andra gasintressenter pågår arbete för att finna permanenta lösningar av beredskapslagringsfrågan. Swedegas AB har i samråd med Sydgas AB och Svenska Gasföreningen ijanuari 1986 redovisat ett utredningsarbete i rapporten Leveransberedskap Naturgas. Rapporten har remissbehandlats (bilaga 12:2). 103

lnom Vattenfall har under första halvåret 1986 utarbetats rapporten Prop.l986/87:95 Bcrgrumslager för naturgas Jämförande studie av olika lagerkoncept.

ÄF-Energikonsult AB har på uppdrag av statens energiverk utarbetat Bilaga 12 rapporten Leveransberedskap för naturgas. ! rapporten redovisas bl.a. Miljö- OCh energi- kostnadsbcdömningar av olika beredskapslösningar. departementet

Vidare har Swedegas AB och Sydgas AB i en gemensam promemoria den 10 november 1986 redovisat en beskrivning av pågående och planerade beredskapsåtgärder inom naturgasområdet.

För närvarande gäller således för försörjningsberedskapen på naturgas- området en provisorisk lösning. Beredskapsåtgärder vidtas för dels stor- förbrukare inom industrin, dels de förbrukare som i huvudsak använder naturgascn för bostadsuppvärmning. För övriga naturgasförbrukare har beredskapsåtgärder fått anstå i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara lösningar blir tillgängliga.

Underlag har nu tagits fram för att bedöma inriktningen av det fortsatta arbetet med att utforma en permanent lösning.

Jag lägger i det följande fram förslag om inriktningen av det fortsatta arbetet med naturgasens beredskapsfrågor. Jag lägger vidare fram förslag till komplettering av lagen om försörjningsberedskap på naturgasområdet.

2.10.2 Beredskapsåtgärder på naturgasområdet Mitt förslag: Som riktlinje för beredskapsåtgärdcrna inom naturgas-

området skall gälla att frågan om naturgasens försörjningsberedskap skall vara permanent löst senast år I995.

För att formellt slå fast beredskapsskyldighetens omfattning kompletteras lagen (l985: 635) om försörjningsberedskap på natur— gasområdet så att det klart framgår att skyldighet att ordna bered- skapsåtgärder av permanent slag kan åläggas säljare av naturgas.

Swedegas AB: För att ersätta den nuvarande provisoriska ordningen med en permanent lösning av naturgasens försörjningsberedskap har Swedegas AB studerat fyra olika huvudalternativ. Dessa är —- naturgaslagn'ngi bergrum, eventuellt under högt tryck. gasol (LPG). substitut för naturgas i form av bränngas från "kracker" i Stenungsund

(SNG) och -— naturgas kyld till vätskefas (LNG) i uppankrade överskottsfartyg.

[ samtliga alternativ har beaktats, förutom behovet av beredskapslag- ring, bl.a. behovet av leveransberedskap för tekniska avbrott, säsongsut- jämning samt spetslast.

Swedegas bedömer att de totala kostnaderna för de fyra alternativen är av ungefär samma storlek. Emellertid finner Swedegas bergrumsalternati— vet överlägset när det gäller tillförlitlighet och säkerhet.

Remissinstanserna: Godtar i stort den bedömning Swedegas gör. Några pekar dock på att tekniken att lagra gas i berg under högt tryck är oprövad. 104

Skälen för mitt förslag: Redan vid tillkomsten av lagen om försörjnings- Prop. 1986/87:95 beredskap på naturgasområdet betonades att den antagna lösningen har provisorisk karaktär. Bl.a. det förhållandet att vissa konsumenter förut- Bilaga 12 sätts gå över till elvärme vid avbrott av gaslevcranserna gör att den inte är Miljö- och energi- godtagbar på sikt. departementet Arbetet på att lösa denna beredskapsfråga på ett permanent sätt måste därför drivas vidare. Frågan om valet mellan olika alternativ behöver studeras mera. Av vikt härvidlag är bl.a. det framtida gasnätets omfattning samt reparationsberedskapen för ledningsavbrott. Förutsättningar för att träffa ett definitivt val mellan olika alternativ föreligger således för närvarande inte. Ytterligare några år måste därför avsättas för studier, försök, m.m. Jag förutsätter emellertid att berörda företag till regeringen senast år 1990 redovisar utformning. kostnader m.m. vad gäller en permanent beredskapslösning. Målet bör vara att erforderliga anläggningar skall stå färdiga att tas i bruk senast år I995. Naturgasföretagen bör sålunda utgå från att den beredskapslagring som sedan länge har förutsatts skall ske från denna tidpunkt. Förberedelseåt- gärder för denna lagring måste givetvis vidtas dessförinnan. Redan i detta sammanhang bör därför slås fast att beredskapsskyldiga säljare av naturgas inom säljarens distributionsområde av regeringen skall kunna åläggas att vidta de åtgärder som krävs för att inom säljarens distributionsområde tillgodose beredskapsbehov även för andra förbru- kare än uppvärmningskostnader, givetvis med undantag för sådana stor- förbrukare som själva är beredskapslagringsskyldiga. Regeringen bör ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtagas för de förbrukare som nu inte omfattas av lagen och om den närmare ordning i vilken detta skall ske. Den tidpunkt då regeringen ålägger naturgasdistributörerna att genomföra beredskapsåtgärder blir gi- vetvis beroende av när beslutsunderlag finns för en permanent lösning. Fram till dess att den permanenta lösningen har genomförts bör som för närvarande olja. gasol och el få vara beredskapsalternativ. Efter det att erforderliga anläggningar står färdiga bör elalternativet utmönstras medan det kan övervägas att behålla olje- och gasolalternativen för dem som föredrar det och som har verifierad möjlighet att gå över till dessa energi- former utan tidsspillan eller andra problem.

2.11 Ett samlat lagringsprogram

Min bedömning: Jag har nyss redovisat mina allmänna bedömningar om behovet av lager av olika bränslen. För olja räknar jag med ett totalt lagringsbehov av omkring 8,5 milj. m3 för såväl fredskrisbehoven som behoven under förkrigsskedc och neutralitet/krig. Kärnbränslelagringen bör vara oförändrad enligt avtalet mellan staten och SKB och motsvara 35 TWh elkraftproduktion. För våra behov av kol under förkrigsskedc och neutralitet/krig räknar jag preliminärt med att omkring 900000 ton behöver finnas i lager. Beredskapsåtgärdcrna för naturgaskonsumenterna bör beräknas med utgångspunkt i behoven under förkrigsskedc och neutralitet/krig. Åtgär- 105

derna under den nu aktuella femårsperioden bör vara av i princip samma slag som hittills. Mot bakgrund härav och av vad jag nyss har anfört om planeringsförutsättningar m.m. bör statens energiverk i den försörjnings- plan som jag strax återkommer till redovisa vilka lagringskrav som bör gälla. Verket bör härvid även beskriva och i planen ta hänsyn till de effekter beredskapsåtgärderna för naturgasanvändarna får för andra ener- gislag.

Omfattningen av näringslivets tvångslagringsskyldighet anges genom ett s.k. lagringsprocenttal. De tvångslagringsskyldiga har att hålla en viss andel av föregående års försäljning eller konsumtion som beredskapslager. För olja harjag nyss förordat att detta tal preliminärt bör vara 25 % under femårsperioden 1987/88—1991/92. För kol räknar jag preliminärt med ett lagringsprocenttal om 37% och för stadsgas 36%. För koleldade värme- verk eller kraftvärmeverk bör gälla, i likhet med vad jag tidigare har förordat beträffande oljeeldade värmeanläggningar. att lagringsskyldighe- ten bestäms med hänsyn till det individuella verkets omställningsmöjlighe- ter och möjligheterna att skaffa ersättningsbränsle. Enligt min uppfattning bör detta innebära minskad lagringsskyldighet för flertalet koleldade fjärr- värmeverk. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka lagrings- procenttal som skall gälla. Som ett underlag härför krävs att en ny försörj— ningsplan utarbetas.

Mot bakgrund av vad jag nu har förordat och redovisat om behovet och inriktningen av beredskapslagringen bör tillsynsmyndigheten, statens en- ergiverk. utarbeta en försörjningsplan. Chefen för miljö- och energidepar- tementet har för avsikt att i annat sammanhang föreslå att energiverket får i uppdrag att utarbeta en sådan plan.

2.l2 Handlingsberedskap

Mitt förslag: Som riktlinje för vår handlingsberedskap inför olika slag av kriser i energiförsörjningen skall följande gälla.

Handlingsberedskapen och förmågan att hantera kriser inom en- ergiförsörjningsområdet skall stärkas. Ett handlingsprogram skall snarast möjligt utarbetas.

Skälen för mitt förslag: Vår förmåga att möta olika försörjningskriser som kan hota vårt välstånd och ytterst även vån oberoende gentemot politiska och militära maktblock måste tillmätas stor betydelse. Kriserna inom energiområdet kan vara av olika slag.

1 de fall försörjningskriser orsakas av störningar i oljetillförseln eller i tillförseln av kol och naturgas kan de skadliga verkningarna till en del undanröjas genom beredskapslagring samt genom en i förväg planerad och förberedd ersättning med olika inhemska alternativ. Vid andra fall av energikriser. t. ex. vid långvariga elavbrott, måste andra typer av åtgärder tillgripas. Handlingsberedskapen inom elområdet inriktas därför mot att förebygga elavbrott genom ett finmaskigare överföringsnät och genom en

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

förstärkning av de lokala distributionsnäten samt genom olika bortkopp— lings- och omkopplingsmöjligheter. Planering för att snabbt kunna reparera elavbrott är också en delav handlingsberedskapen.

Åtgärderna för att trygga encrgitillförseln har hittills främst inriktats mot att förebygga verkningarna av internationella kriser. Risken för försörj- ningskriser till följd av störningar även i våra inhemska produktions- och distributionssystem uppmärksammas emellertid alltmer.

Det är inte möjligt att förutse och i förväg planera för alla de kriser som kan uppstå. Därför är det viktigt att det finns en handlingsberedskap och krishanteringsförmåga som snabbt kan utlösas för det fall en kris inträffar. De nu förslagna minskningarna av lagringsprogrammen för olja och kol påverkar kraven på att snabbt kunna sätta in åtgärder och också ha en planering för att rätt åtgärd sätts in vid rätt tillfälle. Skärpta insatser måste göras för att förbättra vår handlingsberedskap och krishanteringsförmåga.

Avgörande för förmågan att hantera en kris är en god kunskap om hur energisystemen hänger samman och fungerar. En realistisk uppfattning om var de sårbara punkterna finns. hur förändringari vår omvärld kan påverka energiförsöljningen. och vilka ersättningsmöjligheter som är aktuella krävs också. Dessa kunskaper finns på olika håll inom myndigheterna och i näringslivet. En viktig uppgift är att samla in och bearbeta sådan informa- tion och utarbeta strategier för att möta olika kriser.

Statens energiverk är funktionsansvarig myndighet för energiförsörj- ningen. Det bör därför vara verkets uppgift att efter samråd med övriga ansvariga myndigheter utarbeta förslag till handlingsprogram för hur fram- tida energikriser skall bemötas. Bland de frågeställningar som därvid kom- mer att behöva belysas kan nämnas översyn och anpassnig av ransone- ringssystem, alternativ för att utnyttja flexibiliteten i vårt nuvarande en- ergisystem samt organisations- och informationsfrågor. Chefen för miljö- och energidepartementet avser att i annat sammanhang återkomma med förslag om uppdrag till statens energiverk att utarbeta förslag om de olika komponenter som bör ingå i ett sådant program.

I enlighet med vad jag nyss har anfört i avsnitt 2.7.3 och 2.102 har det inom miljö- och energidepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (l984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

?.. lag om ändring i lagen (l985z635) om försörjningsberedskap på natur- gasområdet.

Förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 12.3 och bilaga I2:4. Med hänsyn till att lagförslagen år så Okomplicerade att lagrådets höran- de skulle sakna betydelse är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över dem.

Bilaga 12 Miljö- och energi-

departementet

Bilaga 12 Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen Miljö— och energi- föreslår riksdagen departementet

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (198411049) om beredskapslagring av olja och kol.

2. lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på

naturgasomrädet, dels att godkänna de riktlinjer som jag har förordat för "3. mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet (avsnitt 2.1).

4. försörjningsberedskapen inom elkraftsområdet (avsnitt 2.6.1), kommunalteknisk försörjning (avsnitt 2.6.2). beredskapslagring av olja (avsnitt 2.7. 1). lagringsprocenttal m.m. (avsnitt 2.7.3), omstrukturering av ansvaret för oljelagringen (avsnitt 2.7.4), beredskapslagring av kärnbränsle (avsnitt.. 7 .8). 10. beredskapslagring av kol (avsnitt.. 7 .9), 11. beredskapsåtgärder på naturgasområdet (avsnitt 2.102). 12. handlingsberedskap (avsnitt 2.12), dels bereda riksdagen tillfälle att

13. ta del av vad jag i övrigt har anfört om planeringsförutsätt- ningar (avsnitt 2.2), behov av beredskapsåtgärder (avsnitt 2.3). er- sättning av importbränslen (avsnitt 2.4), fjärrvärme (avsnitt 2.5). be- redskapslagring av olja (avsnitt 2.7), beredskapslagring av naturgas (avsnitt 2.10) och ett samlat lagringsprogram (avsnitt 2.1 1 ).

9935)?”

©

Fjortonde huvudtiteln

1 prop. 1986/87:100 (bil. 16) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1987/88 beräkna till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 669 630000 kr., till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsan- slag av 173 460000 kr.. till Särskilda kostnader för lagring av olja. motorbensin, m.m. ett förslagsanslag av 1 000 kr. och till Oljekrisnämnden ett förslagsanslag av 10000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor. Först villjag emellertid ta upp frågan om de administrativa resurserna för energiberedskapsfrågorna vid statens energiverk. 108

C. Energi Prop. 1986/87:95

C 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader Bilaga |:

1 årets budgetproposition (prop. 1987/88: 100 bil. 16 s. 68) anförde föredra- Miljö" OCh energi- ganden beträffande energiberedskapsverksamheten bl.a. att, om kom— departementet mande ställningstaganden avseende totalförsvarsfrågorna skulle komma att beröra funktionen Energiförsörjning. hon avsåg att återkomma i frågan. Jag återkommer nu till denna fråga.

I anslutning till att det samlade myndighetsansvaret för energibered- skapsfrågorna fr.o.m. innevarande budgetår fördes över från dåvarande överstyrelsen för ekonomiskt försvar till statens energiverk beräknade föredraganden medel under anslaget till energiverkets förvaltningskost- nader motsvarande 15 årsarbetskrafter eller i praktiken de 16 tjänster som fördes över till energiverket (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 110).

Den inriktning av energiverkets arbete med energiberedskapsfrågorna som föredraganden förordade i årets budgetproposition bör kompletteras enligt följande.

De förslag till riktlinjer för energiberedskapsvcrksamheten för den kom- mande femårsperioden som jag nyss har förordat innebär krav på ökade insatser inom vissa områden från energiverkets sida. Det gäller bl.a. ökade insatser för att stärka vår handlingsberedskap inför olika slag av försörj- ningskriser inom energiområdet. Jag räknar dock med att det. inom ramen för energiverkets samlade resurser och med hänsyn till de resurser som redan har tillförts verket för energibercdskapsuppgifterna, bör vara möjligt att skapa utrymme för sådana förstärkta insatser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om de administrativa resurserna för energibercdskapsfrågorna vid statens energiverk.

C 16. Drift av beredskapslager

1985/86 Utgift 662 415 783 1986/87 Anslag 669 630 000 1987/88 Förslag 683 730000

Från anslaget bestrids driftkostnader för beredskapslagring av bränslen och drivmedel. exkl. inlagringskostnader. Anslaget omfattar också perso- nal- och kapitalkostnader för beredskapslagringen samt hyreskostnader för lagringsaniäggningar.

"109

1986/87 Beräknad ändring Pr0p_ 1986/87: 95

1987/88 Föredraganden Bilag't |», Ifersonalkostnader 8 680000 ] Miljö- och energi- ()vriga driftkostnader 45 951 000 + 14 100 000 _ , , Kapitalkostnader 614999000 departementet 669 630 000 + 14 100 000

Statens energiverk

Statens energiverk har i sin anslagsframställning i augusti 1986 beräknat anslaget med utgångspunkt i det oljelagringsprogram som gäller t.o.m. budgetåret 1986/87. Verket konstaterar i anslagsframställningen att omfatt- ningen av oljelagringen fr.o.m. nästa budgetår blir beroende av de beslut som kommer att fattas mot bakgrund av bl.a. energibcredskapsutredning- ens förslag. Verket utgår från att det i första hand är kapitalkostnaderna som under detta anslag kommer att påverkas härav.

Personalkostnaderna för ÖCB: s personal inom ramen för uppdragsverk- samheten beräknas av verket till 8420 000 kr. exklusive löneomräkning för budgetåret 1987/88, vilket innebär en besparing om 260000 kr. i förhållan- de till innevarande budgetår. Energiverket beräknar kostnaderna för repe- titionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga till 120000 kr. för budgetåret 1987/88. För kontroll av de lagringsskyldigas lageruppgifter erfordras en- ligt verket 80000 kr. för nästa budgetårs revisionskostnader.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 683 730000 kr. för nästa budgetår. Jag har därvid tagit hänsyn till att kostnader för hyra av vissa lager kan uppstå i samband med den omstruk- turering av,ansvaret för olika slag av lager som jag har förordat i det föregående (avsnitt 2.7.4). Medel för repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga och kontroll av lageruppgifter beräknarjag under anslaget C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 683 730000 kr.

C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1985/86 Utgift 18 524 844 Reservation 1028 660 973 1986/87 Anslag 173 460000 1987/88 Förslag 109 100 000 110

Från anslaget bestrids kostnader i samband med inlagringsvcrksamheten samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för handlingsberedskap. Sistnämnda post innefattar bl. a. kostnader för övningar och utbildning av personal som tas ut för att ingå i krisorgani- sationer m.m. Statens encrgiverks egna kostnader för att administrera verksamheten bekostas från anslaget C 1. Statens energiverk: Förvalt- ningskostnader. _

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden Utgifter Lagring 158 100000 — 57 200 000 Industriella åtgärder/' (_)mställningsåtgärder i energisystemet 1 070000 + 2 930000 Handlingsberedskap/ Krishanteringssystem 290000 + 3910000 Till regeringens disposition 15 000 000 15 000 000 174 460 000 —65 360 000 Inkomster Clearingfonden 1 000000 — 1 000000 Nettoutgift 173 460 000 —64 360 000

Statens energiverk

Energiverkets anslagsframställning har grundats på nu gällande oljelag- ringsprogram. som löper t.o.m. innevarande budgetår. Verket framhåller att lagerförändringar och ekonomiska konsekvenser av energiberedskaps- utredningens förslag om..försörjningsberedskapen inom bränsle- och driv- medelsområdet vid tiden för verkets anslagsframställning inte kan för- utses.

Under industriella åtgärder föreslår verket att 2 milj. kr. anvisas för fortsatt arbete nästa budgetår med utveckling av gengasberedskapen. För vidmakthållande av handlingsberedskapen erfordras enligt verket 380000 kr. för budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

För inlagring under budgetåret 1987/88 av motorbensin. fotogen, eldnings- olja 3—5 och vissa smörjmedel beräknar jag kostnaderna till sammanlagt 1009 milj.kr.

Den nya inriktningen av energiberedskapen ställer krav på avsevärda förbättringar i krishanteringssystemen och på en utökad handlingsbered- skap. För nästa budgetår beräknar jag kostnaderna härför till 4.2 milj.kr. Jag har då tagit hänsyn även till kostnader för inköp av datorutrustning samt repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga och vissa kostnader för kontroll av krishanteringssystemen som innevarande budgetår har be-

Hänvisningar till US48

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

räknats under anslaget till drift av beredskapslager. Prop. 1986/87:95 För omställningsåtgärder i energisystemet — som rör t. ex. gengas. alter- nativ till gengasen, omställning av värmeverk och blockcentraler m.m. — Bilaga 12 beräknarjag för nästa budgetår 4 milj.kr. Miljö- och energi-

Medlen för förbättring av krishanteringssystemen och för omställnings- departementet åtgärderna —- sammanlagt 8,2 milj. kr. —- bör räknas av mot den av chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag föreslagna ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 109100000 kr.

C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja. motorbensin,

m. m.

1985/86 Utgift 0 1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 1000

Anslaget står till regeringens disposition för att täcka oförutsedda kost- nader under reservationsanslaget C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder i samband med lagring av olja. motorbensin, m.m.

Statens energiverk

Statens energiverk föreslår att anslaget står kvar oförändrat.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att anslaget nästa budgetår står kvar oförändrat.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda kostnaderjör lagring av olja, motorbensin, m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

C 19. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft Nytt anslag (förslag) 11 300000

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.6.1) om försörj- ningberedskapen inom elkraftsområdet förordarjag att ett nytt anslag förs upp för åtgärder inom delfunktionen Elkraft. Med utgångspunkt i huvud- förslaget i ÖCB:s programplan beräknar jag behovet av medel för sådana 112

åtgärder till 11,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Beloppet bör räknas av Prop. 1986/87:95 mot den av chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag föreslagna ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret. Bilaga 12

Medlen bör disponeras av statens energiverk. som har ett samordnande Miljö- och energi- ansvar för hela funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av departementet totalförsvaret. Medlen bör emellertid av energiverket ställas till statens vattenfallsverks förfogande för att användas till att stimulera andra kraft- företag att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärder inom delfunktit'men Elkraft för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 11 300000 kr.

C 20. Oljekrisnämnden

1986/87 Anslag 10000 1987/88 Förslag 10000

1 det fall Sverige i enlighet med International Energy Agency's (IEA) krisfördelningssystem skall fullgöra s.k. tilldelningsskyldighet av olja får regeringen. eller myndighet som regeringen bestämmer. besluta att ägare eller innehavare av olja skall avstå denna till staten eller annan. Den ersättning som skall utgå för vad som tas i anspråk bestäms av oljekris- nämnden.

Oljekrisnämnden

Nämnden föreslår oförändrade resurser 10000 kr. — för arvoden, ex- penser m. m.

F öredragandens överväganden

Anslaget bör för nästa budgetår vara oförändrat.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Oljekrisnämnden för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslags- anslag av 10000 kr.

Bilaga [2:I Prop. 1986/87: 95

Bilaga 12 Miljö- och energi- Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser departementet och i krig (SOU 1986:42)

Sammanfattning av och remissyttranden över 1985 års energiberedskapsutrednings betänkande

Innehåll 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1986:42) Bränsle- och driv- medelsberedskapen under kriser och i krig ............................... 114 1.1 Bakrund m.m. .............................................................. 114 1.2 Planeringsförutsättningar ................................................. 115 1.3 Prognoser över energikonsumtionen .................................. 117 1.4 Ersättning med inhemsk energi ......................................... 118 1.5 Särskilda lagringsfrågor ................................................... 119 1.6 Lagringsbehov .............................................................. 122 1.7 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga .. 123 1.8 Lagringsprocenttal ......................................................... 125

2 Remissyttranden ................................................................. 126 2.1 Remissförfarandct .......................................................... 126 2.2 Allmänt ........................................................................ 126 2.3 Planeringsförutsättningar ................................................. 127 2.4 Prognos över energikonsumtionen ..................................... 128 2.5 Ersättning med inhemsk energi ......................................... 128 2.6 Särskilda lagringsfrågor ................................................... 128 2.7 Lagringsbehov .............................................................. 129 2.8 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga .. 130 2.9 Lagringsprocenttal ......................................................... 131

1.1 Bakgrund m. m.

Utredningen. som antagit benämningen 1985 års energiberedskapsutred- ning (EBU). har haft i uppdrag att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivmedelsområdet under programperioden 1987/88—1991/92.

För att trygga energiförsörjningen under kriser och krig har särskilda beredskapsåtgärder i form av lagring vidtagits för försörjningen av olja, kol, naturgas och kärnbränsle. För naturgaskonsumenterna upprätthålls viss beredskap genom lagring av ersättningsbränslen samt el. Andra be- redskapsåtgärder är t. ex. förberedelser för omställning till användning av inhemska bränslen.

Uppbyggnaden av beredskapslagren av olja har skett successivt alltse- dan år 1938 till följd av skilda beslut av statsmakterna. Besluten har fr. o. m. år 1958 omfattat avgränsade tidsperioder med fastställda program avseende lagringsvolymer, lagringsskyldighctens fördelning och lagringens 114

finansiering. Särskilda beredskapslager av kol har byggts tipp fr.o.m. Prop. 1986/87:95 innevarande lagringsär ( 1985/86). Beredskapslagren av kärnhränxlc' tillgo- doses genom att Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) enligt avtal med Bilaga 12 staten lagrar anrikat uran och zircalloy. För namrgasanvändare gäller att Miljö- och energi- storförbrukare och distributörer av naturgas är skyldiga att fr.o.m. den 1 departementet juli 1986 upprätthålla viss beredskap i form av ersättningsbränslen eller el enligt lagen ( 19852635) om försörjningsberedskap pä naturgasområdet. Nuvarande oljelagringsprogram löper t.o.m. Iagringsäret 1986/87. Det totala Iagringsmälet har fastställts till 14 milj. m] för 1986187. vilket innebar en minskning av de tidigare beredskapsmälen (prop. 1984/85:53. FÖU 6. rskr 941.

1.2. Planeringsförutsättningar

Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms bl.a. av antaganden om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försörjningsstandard och för- sörjningsuthållighct som eftersträvas samt de antaganden som därvid gäl- ler i fräga om omfattningen av krishandel och industriproduktion samt reglering av förbrukningen av olika varor. lnom energiförsörjningen beak- tas också särskilt möjligheten att i krislägen ersätta importbränslen med inhemska bränslen och el.

EBU diskuterar i ett särskilt avsnitt planeringsförutsättningar av detta slag av betydelse för försörjningsberedskapen under programperioden 1987/88—1991/92.

I detta avsnitt redovisar EBU bl.a. de bedömningar som 1984 års för- svarskommitté (FK 84) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har gjort av långvariga försörjningskriser och av ekonomiska hot samt vilka krav dessa ställer på Vär krisplanering. Bl.a. har synen på olika krisskedens längd och karaktär förändrats. Planeringen bör enligt FK 84 och ÖEF avse fredskris. förkrigsskede. neutralitets-/krigsskede samt ett efterkrisskede.

Fradskrisen har av statsmakterna definierats som en situation då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion. sysselsättning, export Och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera för försörjning- cn viktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskris bör skiljas från sådana knapphetssituationer. konkurrenssitua- tioner och handelsstruktut'omvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella handelsutbytet. Det bör också skiljas från en situation där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss.

År 1975 beslöt riksdagen. närmast med anledning av oljekrisen 1973— 1974. att en s. k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp. Sverige anslöt sig. inom ramen för OECD. till det s.k. lEP—avtalet (prop. 1975z421 som bl. a. innebär att varje land skall ha ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport.

FK 84 hari sitt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987—1992 (Ds Fö 198611) i stort anslutit sig till ÖEFzs följande omarbe— 115

tade allmänna karaktäristik av kris— och angreppsfallen. De olika skedena Prop. 1986/87:95 delas in i förkrigsskede. neutralitetsskede. krigsskede och efterkrigsskede. Förkrigsskedet beskrivs som ett skede med tilltagande motsättningar mel- Bilaga 12 lan stormaktsblocken och alltmer omfattande handelsstörningar innan krig Miljö- OCh energi- i Sverige eller i vår nära omvärld har brutit ut. NeuIrulitvlsskedet omfattar departementet en situation då krig råder i vår nära omvärld. men då vi själva inte är berörda av krigshandlingar. Under krigsskede! är Sverige indraget i krig och all utrikeshandel förutsätts vara avbruten. Under ('_f'rerkrt'gxskeder antas att utrikeshandeln successivt ökar.

Förkrigsskedet förutsätts pågå i ca ett år. Neutralitets-/krigsskedet antas ha en utsträckning i tiden i enlighet med regeringens anvisningar. Oljebe- hovet tillgodoses helt genom ianspråktagande av lager under neutrali- tets-/krigsskedct.

Förbrukningen bestäms av de antaganden som görs beträffande industri- produktionens storlek och sammansättning. utnyttjandet av transportsy- stem. hushållens uppvärmningsstandard m.m. Den anger således kapaci- tetsutnyttjandet i kris i förhållande till ett normalläge.

Enligt 1982 års försvarsbeslut skall verksamheten inom det ekonomiska försvaret. genom komplettering av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning. skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser. Detta innebär att näringslivets egen förmåga i största möjliga utsträckning utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och krig.

En utgångspunkt för planeringen skall härvid vara att samhällets minimi- behov skall kunna tillgodses med hög säkerhet. Det innebär att försörj- ningsförmägan i första hand skall säkerställas för livsmedel. beklädnad. värme. hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror. arbetskraft. energi och transporter.

Efter samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har EBU beräknat försörjningen för olika behovskategorier enligt tabell 1.

Tabell ]. Genomsnittlig konsumtionsstandard under kriser (% av normal konsum- tion)

— Industrin (65 % under förkrigsskedet och 45 %- under neutralitets- /krigsskedet) Dieseldrivna landsvägstransporter (79% under förkrigsskedet och 65 % under neutralitets-/krigsskedet) . Bensindrivna transporter (45% under förkrigsskedet och 38% under neutrali- tets-r'krigsskedet) — Flygtrafik (62 % under förkrigsskedet och 36% under neutralitets-/krigsskedet) — Bostads- och servicesektorn inkl. fjärrvärme (75 % under förkrigsskedet och 65 % under neutralitets-Jkrigsskedet; jord- och skogsbruk m.m. 100 %) — Utrikes sjöfart (60% under förkrigsskedet)

Till detta skall läggas vissa behov för försvarsmakten som inte tillgo— doses i annan ordning samt behov av insatsvaror för ammoniak- och kimröksframställning inom kemifunktionen. Enligt de beräkningar som kommittén har gjort innebär ovan redovisade förutsättningar en genom— snittlig samhällelig försörjningsnivå på 65 %. varav under förkrigsskedet 69 % och under neutralitets-/krigsskedet 61 %. Ökningen under neutrali- 116 tets/krigsskedet jämfört med beslutet är 1981 beror bl.a. på ökad lag—

ringsskyldighet för elproduktionen samt en höjning av förbrukningsnivän på bensin. I tidigare försörjningsplancr togs inte oljekondenskraftverkens lager in i försörningsplanen.

Om försörjningsnivän ändras med 10 procentenheter ökar/minskar lag- ringsbehovet med minst 1,6 milj. mi.

Försörjningsnivån är delvis beroende av krishandelns omfattning. Om t. ex. oljeimporten är 75 % av normal import torde det vara svårt att under någon längre tid motivera en väsentligt lägre försörjningsnivä, t. ex. 60%. Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20—50% av normalimportcn ses som en säkerhetspolitisk bedömning. där ett anta- gande om högre import än 50% ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår utredningen att importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. En höjning av importantagandet till 50% medför ett minskat lagringsbehov om 1.6 milj. m3 olja.

1.3. Prognoser över energikonsumtionen

Vid bedömning av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringåret 1991/92 skall ligga förbrukningsprognoser för är 1992. Statens energiverk har på uppdrag av utredningen utarbetat energi- prognoser t. o. m. är 1992. Energiverket har för utredningen presenterat ett ”högprisalternativ" och ett "lägprisalternativ" med utgångspunkt från ett råoljepris på 23 resp. 18 dollar per fat. EBU har i sina förslag utgått från ett pris av 18 dollar per fat. Energiverkets bedömning redovisas i tabell 2.

Tabell 2. Slutlig energianvändning totalt (exkl. utrikes sjöfart), PJ

Statens energiverks prognos 1992

1985 låg hög

Industri 505 524 523 Samfärdsel 265 290 277 Ovrigt 599 527 516 Summa 1369 1342 1 316 Därav: El 410 421 435 Fjärrvärme 132 129 129 Oljor/naturgas 578 533 490 Kol 57 63 66 Inhemska bränslen 192 195 197

Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka med ca 10 TWh. varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja 1 och 2—5 beräknas minska med 11 resp. 27%.

Inom samfärdselsektorn beräknas energianvändningen öka med totalt 9

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

TWh. Bensinanvändningen beräknas öka med ca 14%: och dieselanvänd— ningen med ca 16 %.

Bmmds- Ol'/I .wrvicexekmrn beräknas minska sin förbrukning med 4 'l'Wh. En viss minskning av oljeförbrukningen förutses. men möjligheten att övergå till andra bränslen vid prisändringar är stor.

1.4 Ersättning med inhemsk energi

lnom EBU har en särskild arbetsgrupp studerat möjligheterna till och förutsättningarna för att ersätta olja och kol med el och ved. Denna fråga har tillmätts stor betydelse. En ökad inhemsk försörjning under en kris ger större oberoende samtidigt som en sådan ersättning har en samhällsekono- misk betydelse.

Sammanlagt kan enligt EBU ca 1.2 milj. m3 olja ersättas under förkrigs- skedet genom en bruttotillförsel av drygt 10 TWh el. Ytterligare 370000 m3 olja kan ersättas med ved. Den totala oljeåtgången för uppvärmning år 1992 uppgår till ca 3.2 milj. m). Efter ransonering och ersättning kvarstår av denna olja ca 1,2 milj. ut3 som inte kan ersättas.

För uppvärmning behövs normalt 22.3 TWh el. Genom omdisponeringar och efter ransonering går det åt 25,8 TWh el. dvs. nettoökningen är endast 3.5 TWh. Huvuddelen av denna ökning kanaliseras till avbrytbara leveran- ser; högst 1.0 TWh förbrukas i icke urkopplingsbara system. Emellertid kan redan en så här liten ökning av elförbrukningen innebära problem i södra Sverige under höglasttid. Av det skälet reserveras 200000 m3 olja för drift av kraftvärmeverk. Därmed garanteras att den ovan föreslagna elersättningen med stor säkerhet skall kunna genomföras.

thtoökningen av vedanvändningen motsvarar för småhusen och flerfa- miljhusen. beräknad på samma sätt som elkraften ovan. 150000 m3 olja. Totalt föreslås att dessa under förkrigsskedet förbrukar ca 13,5 TWh ved mot normalt 12 TWh ved. Möjligheten till vedersättning har således an- vänts med försiktighet. ] fjärrvärmesystemet. där kraven på råvaran är mindre och där distributionen m.m. är enklare att lösa. utnyttjas möjlighe- terna till att använda inhemska bränslen fullt ut. Totalt föreslås en ytterli- gare tillförsel av ca 2.5 TWh. Tillskottet används för att ersätta kol. Ca 1 milj. ton kol föreslås ersättas med inhemska bränslen och el.

Tabell 3. Nettobehov olja för uppvärmning under förkrigsskedet. 1000 m!

Normalförbrukning Nettobehov efter ransonering och ersättning

Eol—Z EO 3—5 E01-2 Eo3—5

Småhus 1 240 - 250 — Flerfamiljhus 1 020 300 420 200 Fjärrvärme 33 675 25 200

2 293 975 695 400

l krigsfallet kan endast ved ersätta olja. De totala ersättningsmöjligheterna uppgår enligt EBU därmed till ca 2.4

Prop. 1986/87:95 Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

milj. mi. varvid 1,2 milj. m3 olja ersätts med el och lika mycket med ved. Dessa ersättningsmöjligheter kan inte direkt jämföras med avdragsposten 1,6 milj. m3 i nu gällande försörjningsplan. För att kunna göra en sådan jämförelse måste särskilda beräkningar göras. eftersom beräkningstekni- ken skiljer sig åt. Genom attjämföra nettobehovet av olja för uppvärmning 1986/87 kan ökningen av avdragsposten beräknas, efter det att vissa juste- ringar gjorts för ändrad krisstandard och krislängd. Den faktiska avdrags- posten för ersättning med inhemska alternativ har enligt EBU i förhållande till 1986/87 ökat med ca 500 000 ml till totalt 2.1 milj. m3.

Den försiktiga uppskattningen av möjligheterna att under förkrigs- och neutralitet-lkrigsskedet ersätta olja med ved beror framför allt på att det tar tid att ställa om energiförsörjningen. Vid en mycket lång kris och i ett efterkrisskede ökar naturligtvis vedens betydelse. Det blir nödvändigt men också möjligt att i allt större omfattning använda ved för uppvärmning. Vidare kan gengas införas i transportsektorn.

1.5 Särskilda lagringsfrågor

Förutom beredskapslager i form av tvångslager hos säljare och förbrukare och statliga lager av råolja och färdigprodukter finns lager för vilka lag- tingsskyldigheten regleras i särskild ordning. Denna särskilda lagrings- skyldighet kan omfatta bl. a. ägare av gasturbinanläggningar för framställ- ning av elektrisk kraft. ägare av oljekondenskraftverk och anläggningar för framställning av stadsgas.

EBU har gjort en förnyad bedömning över lagringsbchovet av olja för elproduktion. Bedömningen utgår från en neutralitets-lkrigsperiod enligt de nya planeringsförutsättningarna med reducerad överföringskapacitet på stamnätet under den kallare delen av året. Antaganden görs vidare om elförbrukningen år 1992. vattenkraftproduktionen. produktionen vid kraft- värmeverk samt industriell mottrycksproduktion.

Enligt kommitténs bedömningar skulle ytterligare 200000 m3 olja (totalt 600000 mi) behöva lagras för att tillgodose elbehovet i en krigssituation. Då kondenskraftverkens kapacitet enligt uppgift är begränsad till att kunna utnyttja endast ca 100000 ut3 av denna volym bör oljekondenskraftverkens lagringsåläggande begränsas till 500000 m3. För att tillgodose beredskapen på elproduktionsområdet bör enligt kommitténs mening resterande 100000 m3 lagras vid gasturbinanläggningarna.

Lagringsmängden i fråga om gasturbinanläggningar bedöms med ut- gångspunkt i installerad effekt. bränsleåtgång per megawattimme och be- räknad årlig drifttid.

Regeringens anvisningar för neutralitets-lkrigsskedet innebär en föränd- rad planeringsperiod än gällande planeringsförutsättningars krigsskede. Enligt EBU:s mening finns det skäl att ändra drifttiden i enlighet därmed. EBU:s bedömningar och förslag i denna del återfinns i en hemlig bilaga. Utöver vad som framgår av denna bör enligt EBU vid gasturbinanläggning- arna finnas ett ytterligare lager av olja på 100000 m3. som behövs för att säkra elbehovet i neutralitets-lkrigsskedet och som har redovisats i avsnit- tet om oljekondensverken.

Bilaga 12 Miljö- och energi— departementet

Enligt kommitténs mening bör dock uthålligheten för gasturbindriften Prop. 1986/87:95 vara oförändrad i förkrigsskedet.

Lägren vid gasturbinanläggningarna bör enligt EBU i likhet med lagren Bilaga 12 vid oljekondenskraftverken få tas i anspråk även i fredstid i särskilda fall. Miljö- och energi- Det ankommer på tillsynsmyndigheten att närmare reglera detta. departementet

Lagringsskyldigheten i fråga om stadsgasvcrk utgör en procentandel av förbrukad vara för gasframställning. _

Enligt EBU behöver, med de nya planeringsförutsättningarna. den pro— centuella andelen höjas om samma försörjningstrygghet som gäller för t. ex. oljeberoende energikonsumenter skall uppnås. EBU:s närmare be- räkningar framgår av den hemliga bilagan.

Vid landets raffinaderier finns lager av råolja. EBU föreslår att raffina- derierna får tillgodoräkna sig dessa fr.o.m. den 1 juli 1987 för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter.

EBU föreslår att följande kommersiella lager beaktas som avdragspos- ter i försörjningsplanerna för perioden 1987/88—1991/92. Vid mera väsent- liga förändringar i lagerhållningen under perioden till följd av t. ex. energi- konsumtionens utveckling bör dessa under perioden beaktas genom revi- deringar i aktuell försörjningsplan. — 100000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner. 500000 rn3 tunn eldningsolja i fastigheter, — 500000 rn3 tjock eldningsolja hos större förbrukare. 20000 m3 jetbensin hos oljehandeln. — 80000 m3 llygfotogen hos oljehandeln. — 80000 ton ångkol hos kolhandel och förbrukare.

Med inlagring menas att en lagringsskyldig uppdrar åt en annan lag- ringsskyldig att helt eller delvis ombesörja lagring för hans räkning. För att minska riskerna att tvångslagren tas i anspråk vid oljehandelsföretags inlagring bör enligt EBU bl.a. vissa ändringar vidtas i tillämpningsföre- skrifterna till lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol samt lagringsavgiften höjas då inlagring sker utan tillstånd.

Enligt direktiven skall EBU utgå från att vinterdispensen för tjock eld- ningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den 1 juli 1987. EBU anser emellertid att vinterdispensen för stadsgasråvara t. v. bör finnas kvar.

Med tröskeleffykten avses det förhållandet att, när en förbrukare eller säljare av bränslen eller drivmedel inträder som lagringsskyldig, skyldighe- ten baserar sig på hela den under basåret förbrukade resp. sålda kvantite- ten. EBU har enligt direktiven haft att undersöka möjligheten att eliminera eller minska tröskeleffekten.

EBU menar att gällande lagbestämmelser ger det utrymme som krävs för att för varje nytillkommen lagringsskyldig medge de eventuella lätt- nader som kan anses vara motiverade. EBU hänvisar sålunda till möjlighe— ten till inlagring vid särskilda skäl och möjligheten att medge hel eller delvis befrielse från lagringsskyldigheten vid synnerliga skäl.

År 1984 levererades 1,9 TWh industriell spillvärme till fjärrvärmenät. 17 värmeverk hade en andel spillvärme som var större än 25% av total värmeproduktion. - 120

Skyldigheten att hålla beredskapslager av lagringsbränslen grundar sig Prop. 1986/87:95 på den del av de försåldajförbrukadc lagringsbränslena som används för energialstring. För sådant bränsle som används för processändamål före- Bilaga 12 ligger ingen lagringsskyldighet. I de fall spillvärmen frän industriella pro- Miljö— och energi- cesser används för energiändamål finns inga särskilda beredskapsåtgärder departementet vidtagna i händelse av krig eller andra allvarliga försörjningskriser. EBU har haft i uppdrag att pröva hur försörjningsberedskapen för spillvärme- konsumenterna bör tillgodoses.

Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (ändrad 1985c47) åligger det kommunen att upprätta plan för tillförsel. distribution och användning av energi i kommunen. Enligt lagen (1964163) om kommunal beredskap (ändrad 1985z290) är kommunen. efter länstyrelsens förord- nande. vidare skyldig att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och eIektricitetsförsörjningen.

Avgörande för om spillvärmekonsumenternas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är enligt EBU dels varifrån den industriella spillvärmen tas. dels om kommunerna har reservanordningar. t. ex. olje- pannor. i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från indu- strin.

Frågan om hur spillvärmekonsumenternas energiberedskap skall tillgo- doses i händelse av krig eller annan allvarlig försörjningskris bör enligt EBU:s mening vara en angelägenhet som åläggs kommunen att planera för. För närvarande pågår ett arbete under ÖCB:s ledning. i syfte att utarbeta analysmetoder för att systematisera kommunernas riskbedöm- ningar inom bl. a. området kommunalteknisk försörjning inkl. fjärrvärme- försörjningen för att tillgodose beredskapen såväl i fredssituationer som i kris-/krigssituationer. Frågan om linansieringsansvaret mellan stat och kommun studeras särskilt.

Enligt EBU:s mening bör frågan om spillvärmekonsumenternas bered- skap inordnas i den kommunaltekniska försörjningen. Som underlag bör kommunerna göra upp planer över nödvändiga beredskapsåtgärder inne- fattande bl.a. oljepannor. omställbarhet till inhemska bränslen och lager- behov. När resultatet av arbetet föreligger får ställning tas till finansiering- en av åtgärderna mellan stat och/eller kommun beroende på åtgärdernas freds- resp. kris- /krigsnytta. Ansvaret för planläggningen av åtgärderna. dessas genomförande och beredskapens upprätthållande bör åvila kommu- nen.

EBU pekari sammanhanget på att enligt lagen om kommunal beredskap kommun inte är skyldig att vidtaga särskilda anordningar för värmeförsörj- ningen. Enligt EBU:s mening är också värmeförsörjningen en angelägen- het som bör ta sig uttryck i lagen.

Ett beredskapslager av kärnbränsle motsvarande 35 TWh elproduktion har byggts upp genom ett avtal mellan staten och det av kärnkraftföretagen ägda Svensk Kärnbränslehanten'ng AB. Lagret förvaltas av ovannämnda bolag. Tillsammans med det i reaktorerna befintliga bränslet samt produk— ter i arbete och kommersiella lager finns därmed en total uthållighet på 22— 23 månader vid full drift av samtliga reaktorer. Enligt EBU finns det inte skäl för att nu överväga ändrade principer för kärnbränslelagringen eller 121 att föreslå en ändrad storlek av beredskapslagret.

F. n. finns inte nägotfredskrislager av kol. EBU har haft i uppdrag att Prop. 1986/87:95 pröva risken att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstörning- ar. Enligt EBU torde sammanfattningsvis sannolikheten för en fredskris Bilaga 12 inom kolområdet vara låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa kommer Miljö- OCh energi- världshandcln med kol. efter ett övergångsskede. att normaliseras. Under departementet mellanperioden kan kol efter viss omställning i stor utsträckning ersättas av olja, ved och el. EBU finner därför inte anledning att förorda att ett fredskrislager av kol nu byggs upp.

1.6 Lagringsbehov

Till grund för beräkningar av försörjningsbehovet lägger EBU den tidigare redovisade prognosen över den fredstida konsumtionen av olja och kol inom olika samhällssektorer.

Kris- och krigskonsumtionen bestäms av de konsumtionsnivåer som bedömts nödvändiga för olika sektorer av samhället. Till dessa görs tillägg för behov av eldningsolja för framställning av ammoniak och kimrök.

Lagerbehovet erhålls genom att den beräknade konsumtionen korrigeras med avdrag för beräknad import samt ersättningsmöjligheter med el och ved. Ett tillägg görs för oåtkomliga kvantiteter.

Tillgångarna för att täcka det beräknade lagerbehovet består av kom- mersiella lager. lager i fastigheter och gårdscisterner, statliga lager. tvångs- lager inkl. lager hos vissa statliga verk samt lager för elproduktion i krig.

Beräkningen av behovet av lagring av olja och kol grundas på statens energiverks lågprisprognos (18 dollar per fat). Behoven för de tre krisfallen har beräknats till totalt 10,5 milj. m3 olja och 1,2 milj. ton kol med avdrag för antagen import under förkrigsskedet. Vad avser bensinlagringsbehovet föreslås att detta tills vidare skall reduceras med ca 300000 m3. Tills vidare bör således ett årligt lagringsmål fastställas för bensin.

[ enlighet med tidigare förslag har den genomsnittliga importen satts till 40%. Försörjningsnivåerna överensstämmer även med tidigare reviderade förslag. Vid beräkningen av lagerbehovet har vidare förutsatts att 1 750000 rn3 tunn eldningsolja och 625 000 m3 tjoek eldningsolja kan ersättas med el och ved.

Sänkningen av det totala lagerbehovet. jämfört med nu gällande lag- ringsprogram, beror framför allt på den förändrade synen på förkrigsske- det. Direktiven innebär en förlängning av den sammanlagda tiden för förkrigsskedc och neutralitet/krig jämfört med nu gällande för avspärrning och krig, men samtidigt innebär beskrivningen av krisen att möjligheterna till import ökar. Vidare blir energiförsörjningssystemet alltmer flexibelt. Inhemska alternativ ökar relativt i betydelse.

EBU:s förslag innebär en höjning av försörjningsnivån i förhållande till beslutet är 1981. men en sänkning i förhållande till den faktiska försörj- ningsnivån 1986/87. Även detta medverkar till att lagringen kan minskas.

l regeringens anvisningar för programplaneringen här i särskilda anvis- ningar föreskrivits att kommittén skall redovisa lagerbehovet vid en anta- gen import om 50 % av den normala. Om importantagändet höjs till 50% och antas ha en lämplig fördelning på produkter kan lagren minskas med 122

ytterligare l.6 till ca 9 milj. mR olja. Kollagringen kan minska med ca 250000 ton. Detta medför dock ett ökat säkerhetspolitiskt risktagande. EBU:s analys pekar påatt ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som gäller. Med tanke på den osäkerhet som ändå finns. har EBU av försiktighetsskål valt ett importantagandc om 40 %. Statsfinan- siellt har valet mellan 40- och 50-procentsnivån ingen betydelse. Däremot har det en viss samhällsekonomisk betydelse genom att tvångslagren kan minskas vid ett högre importantagande.

l.7 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga

Det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92. fördelat på produkter. beräknas uppgå till l().5 milj. m3. [ tabell 4 redovisar EBU lagringsbchovet fördelat på produkter samt förslag till fördelning mellan lagringsskyldiga.

Tabell 4. Lagerförändringen l991/92 jämfört med lagringsåret 1986/87 enligt prop. 1984/85:53 (1000 m”)

Produkt Kommer- Statens Statens Särskild Tvångs— siella råolje- produkt- lagring lager lager lager lager

Motorbensin — - 400 —180 0 + 5l8'

Flygbensin — 3 — — Jetbcnsin + 20 23 + 5 — Flygfotogen + 80 - 33 + 33 -— Fotogen: — — —— — 55.

Dieselbrännolja

samt eldingsolja . l—Z — 75 565 —6l7 +l00 — 670 Eldningsolja3—5 —200 — 424 _ +100 994 Gasol — 46 —t49 + 125

Summa .. — l75 --1 491 —9ll +200 —1076

' Tills vidare föreslås utökning endast med 180000 rn]. : [ beräkningarna har förutsatts att försvarsmakten helt svarar för lagringen av sina behov. ] annat fall ökar tvångslagringsbehovet med motsvarande kvantitet.

Mot bakgrund av direktiven föreslår EBU att: Det ökade oljelagringsbehovet för elproduktionen i krig om 200000 m3 fördelas på oljekondcnskraftverken och gasturbinanläggningarna med 100000 m3 vardera. Statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom lagren av flygdn'vme- del (totalt ca 2,5 milj. m3)_ säljs ut. I och för sig finns inget hinder för utförsäljning även av lagren av flygdrivmedel. Om man emellertid — vid nuvarande prisläge och i förhållande till de faktiska lagren vid utgången av lagringsårct l985/86 — vill undvika kostnadsökningar för de tvångs- lagringsskyldiga som kollektiv måste vissa produktlager behållas. Vid en sådan bedömning har kommittén funnit det lämpligast att staten behåller lagringen av flygdrivmedel. Detta förutsätter emellertid en viss utökning av statens nuvarande produktlagcr av jetbensin och flygfoto- gen, eftersom en del av dessa ligger i råoljelagret. — Tvångslagrcn minskas med drygt 1 milj. 1113 i förhållande till förslaget enligt prop. 1984/85:53. Minskningen i förhållande till de verkliga lagren den 30 juni 1987 blir dock 0.6 milj. m3, eftersom lagringsskyldigheten

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

har kunnat minskas efter årliga justeringar i prognoserna. Av tabellen framgår att tvångslagringsbehovct av bensin ökar med ca 500000 m3. Det tvångslagringsskyldiga föreslås ta över hela bensinlagringcn. EBU föreslår dock att ca 300000 m3. vilket motsvarar ökningen av det totala lagerbehovet. inte nu lagras in. Förslaget innebär en temporär lättnad för de tvångslagringsskyldiga. Bestämmelsen om den särskilda avdragsposten om 450000 ml råolja vid

raftinaderierna tas bort fr. o. m. den ljuli 1987. -— Staten bör sälja eller hyra ut lediga utrymmen för bl. a. bensin och gasol.

Den fortsatta omstruktureringen av lagrens produktsammansättning som förslaget innebär medför enligt EBU behov av ytterligare lagerutrym- men för bensin. Ett sätt att undvika detta skulle kunna vara att låta de tvångslagringsskyldiga äga ett gemensamt råoljelager och i motsvarande omfattning minska sina produktlager. Den närmare utformningen av en sådan lösning bör enligt EBU prövas av statens energiverk i samverkan med de lagringsskyldiga. I samband härmed kan också en förnyad pröv- ning av ökningen av bensinlagringsbehovet göras.

Större delen av överskottet bör kunna säljas ut i början av perioden. Bl. a. bör statens lager av råolja och oljeprodukter. förutom flygdrivmedel. kunna säljas ut under lagringsåret 1987/88. Enligt en preliminär beräkning, som är grundad på en förbrukningsprognos för år 1986, blir förändringen i försörjningsberedskapsreserven för lagringsåret 1987/88 den som framgår av tabell 5.

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

Tabell 5. Preliminär lagerförändring 1987/88 jämfört med prop. 1984/85:53, samt faktisk lagerförändring jämfört med utfallet 1986/87. (1000 mb

Produkt Kommersiella lager Statensf Särskild”t Tvångslager ___—— lager (inkl. lagring Prop. Utfall råolja) Prop. Utfall 1984/85:53 1986/87 1984/85:53 1986/87 Motorbensin — — — 580 —- +258' +233' Flygbensin — — — 3 —— — — Jetbensin + 20 0 — 18 —— — Flygfotogen + 80 0 0 —- —- Fotogen — — — — -— 61 - 26 Dieselbrännolja samt eldnings- olja 1—2 — 75 0 —1182 +100 —648 —-560 Eldningsolja 3—5 —200 0 424 +100 —-340 - 32 Gasol 195 +212Z +2082 Summa —l75 0 —24023 +200 '—529 **177

' Av denna kvantitet föreslås 180000 rn3 lagras in. 2 Gasolförbrukningcn under 1985 och 1986 är mycket hög men sjunker sedan. Lagringsmålet bör fastställas till att inte vara högre än för 1991/92. Okningen blir då 121000 m], vilket kan lösas genom att näringslivet köper motsvarande del av statens lager. " Lättbensin för kemiprogrammet om 59 000 rn3 ligger utanför. 4 Utfall 86/87 = prop. 1984/85:53.

Vad avser kol ligger numera hela lagringsskyldigheten redan hos förbru- karna. EBU föreslår ingen ändring härvidlag. Tvångslagringsbehovet för lagringsåret 1987/88 har preliminärt uppskattats till ca 1 milj. ton. Tillsam- mans med kommersiella lager beräknas försötjningsberedskapsreserven av kol till 1,1 milj. ton.

Vad gäller kostnader oclzflnunsiering anför EBU att staten kan sälja ut Prop. 1986/87:95 netto 2.5 milj. m3 olja. till ett värde av ca 1,6 miljarder kronor (prisläge maj 1986), vilket medför en engångsförstärkning av statsbudgeten med motsva- Bilaga 12 rande summa. När omstruktureringen av lagren ägt rum uppstår även Miljö- och energi- årliga kostnadsbesparingar i form av minskade drifts- och underhållskost- departementet nader. vilka ej närmare beräknats. De tvångslt'tgringsskyldigas lager kan minskas med ca 1 milj. m3 i förhållande till beräkningarna i prop. 1984/85:53. motsvarande ett värde av 0.3 miljard kronor. Till följd av att lagren redan har kunnat minskas i större omfattning än vad som förutsågs i samma proposition får förslaget inga ekonomiska effekter. Hänsyn har då ej tagits till det föreslagna tillfälliga stoppet i utbyggnaden av bensininlag- ringen. Därtill kommer att den särskilda avdragsposten för raffinaderiernas råoljelager tas bort. vilket innebär att raffinaderierna kan använda hela sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter exkl. den del som är hänförlig till krigsreserven. Kostnadsökningar uppstår för innehavare av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar till följd av ökad lagring av olja för elproduktion i krig. Vidare medför förslaget smärre kostnadsökningar för stadsgasindu- strin.

1.8 Lagringsprocenttal

Enligt EBU:s mening försvinner en stor del av fördelen med metoden med procentuella lagringsmål om årliga översyner görs. Administrationen hos tillsynsmyndigheten blir mer omfattande och de lagringsskyldigas över- blick över tvångslagringsåläggandet försvåras. Vidare medför översynerna att hänsyn tas till sådana smärre konsumtionsförändringar som inte har någon reell inverkan på beredskapens upprätthållande _ särskilt inte som definitiva uppgifter över konsumtionen aktuellt basår inte föreligger när procenttalen skall fastställas.

EBU föreslår att ett system med fasta lagringsprocenttal genomförs med början från lagringsåret 1987/88. Ett sådant system kan tillämpas utan att lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol behöver ändras.

De lagringsprocenttal som enligt EBU bör gälla för lagringsperidoen 1987/88—1991/92 redovisas i hemlig bilaga.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgivits av överbefälhavaren. överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). försvarets forskningsanstalt (FOA). transportrådet. statens industriverk. statens energiverk, statens vattenfallsverk (Vattenfall). 1984 års försvarskommitté. statens pn's- och kartellnämnd (SPK). riksrevisionsverket (RRV). länsstyrelsen i Västerbot- tens län. Landstingsförbundet. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). Svenska Gasföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverks- föreningen. Svenska Petroleum lnstitutet (SPI). Svenska Stenkolsimpor- 125

törers Förening. Svenska Värmeverksföreningen. Sveriges Industriför- Prop. 1986/87:95 bund, Sydgas AB. Sydkraft Naturgas AB.

Bilaga 12 Miljö- och energi—

2.2 Allmänt departementet Statens energiverk kan i allt väsentligt ansluta sig till de förslag och de bedömningar EBU gör. Förslaget innebär i flera fall att förenklingar i struktur och regler genomförs eller blir möjliga vilket verket välkomnar. 1984 årsjörsvarskommitté betonar att det inte nu. dvs. i oktober 1986, är möjligt att ta ställning till försörjningsberedskapen på oljeområdet. Ett mot de övriga delarna av totalförsvaret avvägt förslag. grundat på kommitténs säkerhetspolitiska rapport, kommer att redovisas i kommitténs slutbetän- kande. RRV anser sammanfattningsvis att utredningens analys är otillräcklig på flera områden. Direktiven har följts men på en rad punkter är argumente- ringen allt för otydlig för att verket skall kunna tillstyrka utredningens förslag till total lagring och det statliga avvecklingsalternativet. När det gäller förslag angående övriga lagringsfrågor ansluter sig dock verket till utredningens synpunkter. SPI vill inledningsvis väcka frågan om icke tiden nu är mogen att få till stånd ett nytänkande inom det föråldrade tvångslagringsområdet. Enligt SPI har tvångslagringssystemet allt mer kommit att likna ett mycket bro— kigt lapptäcke. som är mycket svårt att överblicka i hela dess vidd och konsekvenser. Vidare försvårar och komplicerar det nuvarande systemets konstruktion strukturförändringar inom oljeindustrin. SPI hänvisar vidare bl.a. till att antalet dagars oljeförbrukning, som måste lagerhållas av de tvångslagringsskyldiga. har ökat dramatiskt. Från att för några år sedan ha motsvarat tre till fem månaders konsumtion. tvingas nu de lagringsskyldiga enligt SPI att hälla sex till åtta månaders förbrukning i lager. Vidare anför SPI bl. a. att det starkt torde kunna ifrågasättas om det kan vara rimligt att det för försvarsmakten och för folkförsörjningen livsviktiga behovet av oljeprodukter för krig och avspärrning skall lagras inom ramen för en kommersiell verksamhet. Utifrån alla rimliga aspekter borde enligt SPI i stället ansvaret för dessa slag av beredskapslager åvila i första hand staten. . SPI hemställer att regeringen kallar oljeindustrin till överläggningar för att förutsättningslöst pröva, hur beredskapsintressena i framtiden kan säkerställas inom oljeområdet och hur den långsiktiga fördelningen av det ekonomiska ansvaret kan delas mellan stat och näringsliv. I avvaktan på sådana överläggningar hemställer SPI vidare att betänkandet icke läggs till grund för en proposition till riksdagen samt att staten icke f. n. säljer ut den råolja och de produkter staten beredskapslagrar. Sveriges industriförbund ansluter sig i princip till den allmänna inrikt- ningen av förslagen i betänkandet men har avvikande mening i vissa frågor.

FOA anser att kunskaps— och beslutsunderlaget inför ställningstagandena till försörjningsberedskapen bör breddas med en känslighetsanalys som belyser hur beredskapen påverkades om importnivåerna blev lägre än de antagna och/eller om försörjningsberedskapen blev väsentligt annorlunda.

Transportrådet anser att det inte är möjligt att ransonera bensin så hårt under ett förkrigsskedc som EBU förutsätter om transportsektorn inte skall bli gränssättande för produktionen.

ÖCB framhåller bl. a. att ett antagande att importen av olja och oljepro- dukter kommer att vara ca 40 % av normal fredsmässig import innebär ett höjt säkerhetspolitiskt risktagande som enligt ÖCB ligger på gränsen till vad som kan accepteras utan att den säkerhetspolitiska grundvalen rubbas.

Statens energiverk kan ansluta sig till den avvägning som utredningen gjort mellan importnivåer. försörjningsnivåer och uthållighet.

Flera remissinstanser anser att antagandet om krisimport har satts för lågt.

SPK uttalar att det främst är förmågan och viljan att betala marknadspris som avgör om Sverige erhåller oljeleveranser vid ett eventuellt utlands- bortfall. Sveriges betalningsförmåga torde enligt bl. a. SPK vara minst lika hög som hos de andra konsumentländerna. som Sverige som nettoköpare måste konkurrera med. Vidare kommer enligt SPK sannolikt oljeproduk- tionen att öka i flera områden. åtminstone under den nu aktuella program- perioden l987/88—l99l/92. Det kan bl.a. med hänsyn härtill enligt SPK övervägas att något öka den antagna krisimporten om 40 %: av det normala.

Enligt RRV finns det en genomgående tendens i analyser och beräkning- ar att utredningen lägger sig på höga nivåer. Det får till följd att lagringsni- vån när det gäller olja kan ha övervärderats kraftigt. Bortfallet av olja vid fredskris sätts enligt direktiven och efter samråd med ÖEF till 60 % samti- digt som utredningen visat att den sannolikt skulle vara mindre. ca 25 %. Vid beräkningar av lagringsbchovet av bensin har utredningen utgått ifrån en höjd konsumtionsstandard. från 41 till 45 % i förkrigsskedet samt 25 till 38 % vid krig, utan att analysera orsakerna närmare. När det gäller lagring- en av gasol är utredningen enligt RRV ytterst knapphändig. I ett särskilt yttrande i betänkandet lämnas en kompletterande utredning. I denna påvi- sas risker för överdriven lagring av gasol.

RRV anser att utredningen borde beräknat och redovisat alternativa lagringsnivåer vid olika antaganden om importmöjligheter. försörjningsni- våer, energipriser m.m.

Svenska gasfäreningcn anser att man bör kunna räkna med minst 50% import under fredskris samt att "lagringsprocenten" för naturgas och naturgasersättning bör sättas avsevärt lägre än för olja.

SPI anser att importen under förkrigsskedet bör antas uppgå till 50% av den normala. Sveriges Industriförbund uttalar att 50% bör vara den natur- liga nivån för krishandeln om man vill följa direktiven. T.o.m. direktivens låsning till 50% kan ifrågasättas enligt förbundet.

Svenska Stanka/simportörers Förening "anser att importnivån för kol i vart fall inte bör sättas lägre än 65 %.

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

2.4 Prognos över energikonsumtionen

SPK anser att utredningen borde ha räknat med ett högre oljepris på grund av energiskattehöjningar vilket skulle reducera användningen år 1992 och därmed lagringsbchovet.

2.5 Ersättning med inhemsk energi

Vad gäller att ersätta eldningsolja med ved och el ifrågasätter ÖCB i och för sig inte riktigheten av gjorda beräkningar. ÖCB vill dock peka på sårbarheten i eldistributionssystemet.

Landstingsförbandet anser att det bör studeras hur snabbt en omställ- ning till vedeldning kan ske.

2.6 Särskilda lagringsfrågor Oljekottdenskraftverk och gasturbinanläggningar

Vattenfall och Svenska Kraftverksföreningen tillstyrker förslaget att öka oljekondenskraftens lagringsåläggande från 400000 till 500000 m3 olja.

Enligt Vattenfall är det knappast rimligt att ställa så extremt stora krav på Iagringsskyldighet för ägare till gasturbinanläggningar som görs i be- tänkandet.

Vattenfall tillstyrker utredningens förslag i den hemliga bilagan beträf- fande gasturbinanläggningarnas lagringsåläggande. Vattenfall liksom Kraftverksföreningen avstyrker däremot utredningens förslag att gastur- binanläggningarnas lagringsäläggande ökas med l00000 m].

Kraftverksföreningen uttalar att gasturbinanläggningarnas lagringsåläg- gande är tillräckligt omfattande redan i dagsläget och föreslår att viss nedsättning skall kunna medges i speciella fall.

Raffinaderiernas råoljelager

Förslaget att raffinaderierna skall få tillgodoräkna sig hela sina råoljelager för att fullgöra sin lagringsskyldighet tillstyrks av statens energiverk. Ver- ket påpekar att det inte innebär någon saklig förändring.

Kommersiella lager

ÖCB har ingen invändning mot beräkningen av kommersiella lager. Trans- portrådet anser att det bör finnas minst 200000 m3 dieselbrännolja i gårds- cisterner, dvs. minst dubbelt så mycket som enligt EBU:s uppfattning.

Inlagring

EBU:s förslag att begränsa möjligheterna till inlagring och att skärpa sanktionerna avstyrks av statens energiverk som dock är positivt till att gå igenom rutiner och tillämpningsregler för inlagringen.

Även SPI anser att det generella inlagringstillståndet bör bibehållas.

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet

Vinterdispenser

Förslaget att vinterdispenser skall avvecklas helt utom för stadsgas stöds av statens energiverk. Svenska Värmeverks/limningen och Sveriges lndu- striförbund förordar däremot att vinterdispenser för olja bibehålls. Värme- verksföreningen anser att vinterdispens för kol bör införas.

Trt'iskeleifekten

Liksom utredningen anser ÖCB att det inte är motiverat med särskilda regler för att minska eller eliminera den s.k. tröskeleffekten.

Beredskapen för spillvärmekonsumenter

ÖCB biträder utredningens förslag liksom statens energiverk. Landstings- förbundet och Svenska Värmeverks/Meningen.

Beredskapslagring av kärnbränsle

EBU anser att det inte finns skäl att nu ändra principerna för kärnbränsle- lagringen eller att ändra storleken av beredskapslagret. SKB ansluter sig till utredningens bedömning.

Fredskrislagring av kol

ÖCB liksom Svenska Stenkolsimportörernas Förening delar utredningens uppfattning att skäl saknas för att bygga upp ett fredskrislager av kol.

2.7 Lagringsbehov

Vad gäller lagringsmålen för olja och kol om [0,5 milj. m3 respektive 1,2 milj. ton kol kan ÖC B i konsekvens med vad man sagt angående plane- ringsförutsättningarna acceptera dem med tvekan. En följd av förslagen är enligt ÖCB att man behöver lagra ytterligare 45 000 ton nafta. ÖCB uttalar att kostnaden för en sådan ytterligare investering uppgår till 60 milj. kr. som måste tillföras ÖCB.

SPK anser att användningen av olja år 1992 och därmed lagringsbchov har beräknats för högt.

Svenska gasföreningen anser att en höjning av lagringsprocenten för stadsgasråvara inte bör genomföras eftersom det leder till investeringar som endast får något års utnyttjande samt att förslagen beträffande lagring av gasol inte är tillräckligt underbyggda för att ligga till grund för beslut.

Svenska Kommunförbundet pekar på några faktorer som enligt förbun- det kan innebära större lagringsbchov än vad prognoserna visar:

antagen elproduktionskapaeitet räcker inte för att ersätta både olja och naturgas i beräknad omfattning anspråk från spillvärmeleverantörer —— långsam omställning från olja till inhemska bränslen.

Bilaga 12 Miljö- och energi- departementet Prop. 1986/87:95

SPI uttalar att fredskrisreserven bör minska från nuvarande 90 dagars Prop. 1986/87:95 till 60 dagars förbrukning.

Vidare anser SPI att lagerbehovet av motorbensin bör baseras på en Bilaga 12 förbrukning av ca 5,0 milj. m'I/är och en konsumtionsstandard under för- Miljö- och energi- krigsskedet på 41 % och under krig/neutralitet på 25 %, dvs. samma stand- departementet ard som beslöts år l98l.

I fråga om kol anser Svenska Värmeverksjföreningen att lagringskravet bör begränsas till 40 %. Vidare bör enligt föreningen generellt dispenskrav införas som tar hänsyn till snabb omställbarhet av kolpannor till inhemska bränslen.

2.8 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga m. m.

EBU har föreslagit att statens lager av råolja och oljeprodukter förutom jetbensin, flygbensin och flygfotogen säljs ut.

Remissopinionen är i huvudsak negativ till EBU:s förslag. ÖCB har inga invändningar mot förslaget vad gäller oljeprodukter men motsätter sig avvecklingen av den statliga råoljelagringen. Det viktigaste skälet för att behålla statlig råolja i lager är enligt ÖCB att tillförsäkra statsmakterna en viss handlingsfrihet i inledningsskcdet av en kris då ransoneringslagen ännu inte satts i tillämpning. Att nu sälja råolja och kanske tvingas att köpa sådan till ett högt pris i inledningen av en kris — såsom varit fallet under 1970-talets kriser är dålig ekonomi. ÖCB anser därför att staten skall behålla 1.6 milj. 1113 råolja som återstår den 30 juni 1987 efter tidigare beslutade försäljningar.

Om den av EBU föreslagna försäljningen av de sista 1.6 milj. rn3 råolja och samtliga färdigprodukter skall äga rum bör detta enligt ÖCB av pris- och marknadsmässiga skäl göras under tre budgetår med beaktande av de affärsmässiga aspekterna. Om ÖCB:s förslag att enbart sälja färdigpro- dukter vinner gehör bör detta ske under två budgetår.

Från eventuella intäkter av försäljningen bör enligt ÖCB avdelas medel för ÖCB:s lagring av nafta och för avveckling av de anläggningar som inte längre skall bevaras av beredskapsskäl.

FOA framhåller att eftersom nya oljekriser inte är uteslutna kan en utförsäljning av de statliga råoljelagren bli ett steg i ett ogynnsamt hand- lingsmönster som innebär att staten köper olja när den är dyr och säljer när den blivit billig. Detta är enligt FOA inte i och-för sig ett tillräckligt skäl att avstå från en utförsäljning. men förhållandet borde vägas in i analysen. Vidare anser FOA att . en mer utförlig analys borde ha gjorts av det handlingsutrymme råoljelagring och inhemsk raffineringskapacitet inne- bär.

Transportrådet ifrågasätter det lämpliga i att sälja ut de statliga lagren ur säkerhetspolitisk och ekonomisk synvinkel.

Enligt SPK:s mening torde den föreslagna utökningen av bensinlagring- en kunna reduceras om de statliga råoljelagren bibehålls i tillgängliga bergrum. En sådan lösning skulle enligt SPK totalt för landet innebära lägre kostnader än en utökad lagring av bensin.

Landstingsförbundet anser att med det.antal osäkerhetsfaktorer som 130

redovisas i betänkandet bör en större del av de statliga lagren av råolja Prop. 1986/87:95 bibehållas åtminstone tills osäkerheten kring dessa faktorer undanröjts. Svenska kommlut/iiirbundel framför likartade synpunkter. Kommunför- Bilaga 12 bundet uttalar vidare att värmeverkens kunder redan har varit med om att Miljö— och energi— fmansicra de statliga oljelagren. Förbundet anser det inte skäligt att dessa departementet kunder återigen tvingas finansiera beredskapslagringen av olja. Därför förordar förbundet att de av ljärrvärmeabonnenterna bekostade statliga oljelagren behålls, eller att vinterdispensen behålls även fortsättningsvis. SPI. liksom även Sveriges Industriförbund. förordar att statens och näringslivets lager minskas procentuellt lika mycket. Även Svenska Värmeverksföreningen framför synpunkter av liknande slag. Föreningen anser att det statliga beredskapslagret bör bibehållas samt att det minskade lagringsbchovet fördelas mellan staten och förbrukarna. Om det statliga lagret avvecklas yrkar föreningen att lagret återgår till dem som finansierat uppbyggnaden. dvs. förbrukarna. och att ersättning till staten utgår endast för den del av lagret som finansierats av allmänna medel. Vidare förordar SPI i fråga om gasol att tvängslagringcn inte höjs. utan fastställs till nuvarande 25 % av basmängdcn.

2.9 Lagringsprocenttal

EBU:s förslag om fasta lagringsprocenttal tillstyrks av bl.a. Svenska Vär- meverksjöreningen.

Bilaga 12.?

Leveransberedskap Naturgas

Sammanfattning av och remissyttranden över en rapport utarbetad av Swedegas AB

Innehåll 1 Sammanfattning av Swedegas AB:s rapport Leveransberedskap 132 Naturgas ...............................................................................

?. Remissyttranden ............................... ' .................................. 134 2.1 Remissförfarandet .......................................................... 134 2.2 Tekniska lösningar ......................................................... 135 2.3 Beredskapskrav ............................................................. 137 2.4 Kostnader .................................................................... 138 2.5 Förslag om ytterligare utredningar om naturgaslagring ........... 140 2.6 Övrigt .......................................................................... 141

Swedegas AB har på industridepanementets begäran i samråd med Sydgas AB och Svenska Gasföreningen utrett hur försörjning av naturgaskunder under avspärrnings- och krislägen skall kunna ske. Vissa riktlinjer beträf- fande utformningen av rapporten har erhållits från en särskild grupp på departementet som har följt utredningsarbetet.

Syftet är att redovisa leveransberedskapsalternativ samt att föreslå en handlingsplan för hur en tillfredsställande långsiktig lösning skall utformas för den nu aktuella naturgasmarknaden inom Sydgas— och Västgasområ- dena motsvarande ca 7 TWh/år (700 milj. m3 gas).

Gällande lagar och förordningar föreskriver i princip samma bered- skapsskyldighet för naturgas som för olja och kol. För naturgas gäller att skyldighet att vidta beredskapsåtgärder åvilar storförbrukare (med årsför- brukning större än 5 milj. m3/år) och gasdistributörer. De senares skyldig- het gäller dock tills vidare enbart att vidta åtgärder för uppvärmning av bostadsområden vid avbrott i gastillförseln. Storförbrukarnas bered- skapsåtgärder förutsätts tills vidare ske genom beredskapslagring av er- sättningsbränsle, normalt olja.

För eldningsolja och kol gäller för lagringsåret l985/86 att ca 60% av årsförbrukningen 1984 skall lagras. Lagringsskyldighet för naturgas in- träder den ljuli 1986.

Swedegas förordar i rapporten att försörjningsberedskap på lång sikt skall ske genom lagring av naturgas i bergrum. För de ekonomiska kalky- lerna blir lagringsprocenten av stor betydelse. Om denna sätts på samma nivå som i dag gäller för olja och kol blir kravet på lagring av naturgas långtgående och så vitt Swedegas vet större än i något annat land där gaslager endast motiveras av kommersiella skäl.

Naturgas är en för Sverige ny energiform som 1985 introducerats i

Sydsverige. Som andra nya energislag har naturgasen svårt att till en början ekonomiskt hävda sig på en redan etablerad encrgimarknad. Natur- gasens fysikaliska egenskaper medför att den är dyr att lagra och den kan genom höga krav på beredskapslagring få mycket höga initialkostnader. Skall det bli ekonomiskt möjligt för Sverige att i högre grad utnyttja den miljövänliga naturgasen fordras därför en lösning som innebär att ekono- min även under introduktionsfasen blir acceptabel. Swedegas jämför med oljesidan där motsvarande problematik mildrades genom att en subven- tionerad successiv uppbyggnad av beredskapslager skedde under 1960— talet.

Fyra system har utvärderats, nämligen naturgaslagring i bergrum, LPG (gasol). SNG (substitut för naturgas) -— här i form av bränngas från kracker i Stenungsund —- och LNG (naturgas kyld till vätskefas) här i uppank- rade surplusfartyg.

I samtliga alternativ har beaktats tidsaspekten, optimeringen av behov av leveransberedskap förutom för beredskapslagring. även för tekniska avbrott. säsongsutjämning samt peakshaving ('spetslast).

Följande analysresultat har erhållits.

Utvärderingsresultat

Kostnader Bergrum LPG LNG SNG milj. kr.

InvesteringI 700 300 425 125 BränsleI 760 795 780 795 Drift och underhåll årligt2 17 19 63 21 Lageri Danmark — 21 -— 21 Beredskapslager3 440 220 300 90 Beredskapslager kostnader öre/kWh fr.o.m. 19854 1,25 1,08 1.29 1.03 Värderingskriterier

Skyddsaspekt + + - — cheranssäkerhet + + + 0 Flexibilitet inkl. ledningssystem + + 0 — Lokalisering 0 + * () Säsongslageri Danmark + — -— ' Osäkerhet i pris på LPG + — +

' Fast penningvärde totalintegrerat system inkl. peak och säsongslager. 2 Summa nuvärde 30 år 6 % ger nuvärdesfaktor ca 14. 3 Enbart investering i beredskapslager. 4 Enbart beredskapslagerkostnad i öre/kWh räknat på 30 år ($% ekvivalent tidsperi- od och gasvolym.

— LNG-alternativet kan av ekonomiska skäl och med hänsyn till svårighe- ten att genomföra det avföras som orealistiskt. SNG-alternativet med krackern i Stenungsund bedöms ej böra ingå i en långsiktig lösning, men kan vara användbart medan en annan långsiktig lösning etableras. LPG-alternativet liksom SNG-alternativet baseras på känd och säker teknik men båda är kostnadsmässigt mycket beroende av priset på gasol. I båda alternativen ingår som komplement för säsongsutjämning hyra av naturgaslageri Danmark.

Bergrumslagring innebär den bästa lösningen, varför det förordas en utveckling av denna metod. Skulle det uppstå tekniska svårigheter att använda bergrum. kan i första hand LPG-alternativet i stället realiseras. — Bercdskapslagringskravet har en kostnadsbelastning pä gaspriset av storleksordningen 1.5 öre/kWh som real kostnad i genomsnitt för beräk- ningsperioden allt räknat på volymen naturgas som kräver gasformigt ersättningsbränsle. Detta utgör 3—4 gånger så hög kostnad som motsva— rande krav i dag skulle ge för nyetablerade oljebolag.

Investeringarna för genomförandet av den långsiktiga lösningen torde för perioden till färdigt bergrum uppgå till 440 milj. kr. för bergrumsinve- steringen. Investeringen i bränsle uppgår till ca 180 milj. kr. inkl. inköp av naturgas för lagring men exkl. kvarvarande beredskapslagrad eldningsolje- volym.

Industridepartementet har i en utredning fått belyst hur större industri- kunder inom Sydgasomrädet kan få sin energiförsörjning tryggad av "icke naturgasberoende" system vid extrema kriser. En nyligen utförd försörj— ningsutredning avseende Varberg har kommit till samma resultat. Utred— ningarna visar att övriga kunder vid gastillförselavbrott kan få omkring 50% av sin energiförsörjning via elnätet. Denna eltillförsel kan väl tillgo- doses dä elenergiefterfrågan minskar vid kristid. Ur beredskapssynpunkt kan vissa kostnader för elnätsförstärkning bli aktuella.

Kärnkraftproducenterna som nu medverkar till att introducera naturga- sen lagrar för närvarande bränsle i beredskapssyfte i en omfattning vilken överstiger myndigheternas krav. Vid en beredskapssituation borde natur- gasen därför tillgodoräknas viss beredskap i form av kärnkraftel.

Mot bakgrund av den hårda kostnadsbelastning som nuvarande bered- skapslagringskrav medför bör ytterligare belysas vissa av de grundläggan— de förutsättningarna för fastställande av lagringsprocenten för naturgas. Detta gäller t.ex. antagandena om de sannolika gasleveranserna under avspärrning liksom möjligheterna att under en övergångstid använda el som back-up alternativ i större utsträckning.

Efter remiss har yttranden över Swedegas AB:s rapport Leveransbered- skap Naturgas avgetts av överbefälhavaren (ÖB). överstyrelsen för ekono- miskt försvar (ÖEF). statens industriverk (SIND). statens energiverk, statens vattenfallsverk (Vattenfall). statens pris- och kartellnämnd (SPK). sprängämnesinspektionen. statens planverk. länsstyrelserna i Malmöhus län och i Hallands län. Malmö kommun. Helsingborgs kommun. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Svenska Gasföreningen, Svenska Kom- munförbundet, Sveriges Industriförbund. Sydgas AB. Sydkraft Naturgas AB.

Vidare har yttrande kommit in från dels Göteborgs kommun. dels Avesta AB och Conswede AB gemensamt.

Vid utsändandet av remissen angavs att remissbehandlingen i första

hand borde inriktas på frågan om vilken teknisk lösning för den långsiktiga beredskapen som är lämpligt med beaktande av kostnaderna för denna och lämplig beredskapsnivå.

Swedegas AB har i rapporten redovisat fyra olika tekniska system för försörjningsberedskap för naturgaskunder. nämligen lagring av naturgas i bergrum. LPG (gasol). SNG (substitut för naturgas) — här i form av bränngas från kracker i Stenungsund — och LNG ("naturgas kyld till vät- skefas) här uppankrad i surplusfartyg. Swedegas AB förordar i rappor- ten att försörjningsberedskapen på lång sikt skall ske genom lagring av naturgas i bergrum.

Det överväganden antalet remissinstanser som tar upp frågan om olika tekniska lösningar för lagring av naturgas förordar lagring i bergrum.

ÖB förordar valet av lagring i bergrum främst med hänsyn till leverans- säkerheten. skyddsaspekterna, lokaliseringen och att säsongsutjämnings- lager i Danmark inte erfordras.

ÖEF biträder uppfattningen att lagring av naturgas i ett centrallager i berg är den lämpligaste lösningen på sikt men anser att tekniken är relativt oprövad varför det är angeläget att insatser görs för utveckling av denna metod.

Vattenfall bedömer att den teoretiska grunden för gaslagring i oinklädda bergrum är god. Beträffande inklädda bergrum bedömer Vattenfall att den utformning som beskrivs i rapporten inte torde vara lämplig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker det alternativ för leveransbe- redskap av naturgas som innebär ett trestegsförfarandc där skilda tekniker tillämpas under olika tidsperioder beroende på tillgängligheten för olika system och där slutmålet är beredskapslagring i bergrum i kombination med konventionell oljelagring. Länsstyrelsen anser att alternativet är en optimering med hänsyn till de krav som kan ställas på ett beredskapslag- ringssystem samtidigt som det är ekonomiskt acceptabelt.

Länsstyrelsen i Hallands län är av uppfattningen att bergrumslagring av naturgas ger de flesta fördelarna även om det medför högre kostnader än övriga alternativ.

Malmö, Helsingborgs och Göteborgs kommun samt S_vdgas AB anser att bergrumslagring av naturgas i gasfas utgör den bästa långsiktiga lös- ningen av beredskapsfrågan.

Kommunförbundet har inga synpunkter på valet av teknik men anser att gasbranschen. som har det slutliga ansvaret för gasleveranserna. också bör välja en teknik som ger hög leveranssäkerhet.

Statens energiverk finner för sin del ingen anledning att ifrågasätta Swedegas rangordning av de utredda alternativen.

SPK har inga principiella invändningar mot den tekniska lösning som föreslås.

Svenska Gasföreningen känner sig tveksam till att man redan nu skall ta ställning till vilken lagringsform som bör väljas.

Industriförbundet framhåller att metoden att lagra naturgas under högt

'.Il

tryck i bergrum är helt oprövad. Ett betydande utvecklingsarbete återstår fortfarande. Det är därför enligt förbundet omöjligt att i dag avgöra om den föreslagna metoden är lämplig från ekonomiska och tekniska synpunkter.

Några remissinstanser berör även de andra föreslagna tekniska lösningarna.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att även bergrumslagring av gasol kan vara ett godtagbart alternativ men att det medför vissa risker. Försla- get om att utnyttja krackeranläggningen i Stenungsund är ett alternativ med stora begränsningar. bl.a. kräver processen importråvaror. vilket försvagar systemet som ett långsiktigt alternativ. Alternativet att ankra upp tankfartyg som Iagerplatser anser länsstyrelsen som orealistiskt. Det utgör inte bara ett problem för den fredstida räddningstjänsten utan inne- bär också ett sårbart system mot sabotage och krigshandlingar.

ÖEFanser att om lagring av naturgas i bergrum inte är genomförbar bör lagring av LPG/propan vara de närmast liggande alternativet eftersom det bygger på känd teknik. En gasollagring har emellertid andra nackdelar eftersom gasolen inte kan transporteras i huvudledningen utan kräver en omfattande distribution.

Vattenfall pekar på olika nackdelar med alternativen LPG. SNG och LNG med framhåller att det ännu är för tidigt att ta definitiv ställning till vilken slutlig lösning som skall väljas.

Malmö kommun framhåller att en fullständig utvärdering bör göras mellan olika tekniska lösningar och att man även bör överväga om en lageretablering i Danmark är genomförbar.

Sydkraft Naturgas AB anser att det fortsatta utredningsarbetet bör kon- centreras på de båda bergrumsalternativen men med beaktande av möjlig- heterna för en LNG-lösning. som skulle ge stor flexibilitet. De föreslagna alternativen för en övergångslösning betecknas som mindre lämpliga. SNG är för sårbart och kan ge tekniska problem när det kopplas in på högtryeks- systemet. LPG kan bl.a. medföra en fördyring med anledning av skärpta krav vid lokalisering.

Alternativ lagring. dvs. lagring av andra bränslen än naturgas för naturgaskunder. diskuteras av några remissinstanser.

Enligt statens energiverks uppfattning finns inget att invända emot att andra bränslen utnyttjas för att tillgodose beredskapskraven. Det kan tvärtom vara att föredra om beredskapskraven därigenom uppfylls till lägre kostnad. Vissa verksamheter förutsätter dock att ett gasformigt bränsle finns. Det är enligt verket nödvändigt att dessa kunder förses med gas även i krissituationer. En kritisk punkt i en utredning om naturgaslag- ring är därför enligt verket hur stor denna gasspecif'tka andel är. Energiver- ket anser att även andra beredskapslösningar än lagring av gas bör behand- las utförligare innan slutlig ställning kan tas till förslaget om bergrumslag- ring.

Med tanke på kostnaderna finns det enligt SIND anledning att allvarligt söka efter alternativa metoder till beredskapslagring. eller genom ökad flexibilitet hos gaskunderna möjliggöra ett utnyttjande av andra tillgängliga energiformer i händelse av en störning.

Även Vattenfall pekar på att det behöver ytterligare klarläggas huruvida

andra delar av naturgasmarknadcn än den större industrin kan få sin bcredskapsförsörining permanent löst genom oljelagring. Vidare pekar Vattenfall på att elsektorns möjligheter att inte bara temporärt utan på lång sikt klara beredskapsförsörjningen för delar av naturgasmarknadcn bör ytterligare undersökas.

Svenska (':'asftfireningen anser också att alternativ energi. lagring av andra bränslen. lagring av utrustningar. produktionsplaner för apparater etc. bör uppmärksammas. Föreningen anser att en omfattande beredskaps- lagring av just naturgas som enda lösning av bcredskapsfrägan inte är ekonomiskt rimlig.

ÖB framhåller att leveranssäkerheten gentemot K-företag mäste säkerstäl- las och betonar att rescrvalternativ för dessa företag bör fastställas i planeringsfasen.

ÖEF anser att man beroende på storleken av lagringen av sårbarhetsskäl bör överväga en uppdelning av anläggningen på exempelvis två enheter. Enligt ÖEF:s uppfattning bör en principiell lösning av naturgasberedska- pen vara att naturgas lagras i sådan omfattning att den tillgodoser bered- skapen för samtliga gaskunder. Vad gäller nuvarande provisoriska lösning med elutrustning bör den helt ersättas med lagring av naturgas. Däremot vill ÖEF inte motsätta sig att Storförbrukarnas beredskap för naturgas även på längre sikt sker i form av oljelagring.

Statens energiverk betonar att beredskapstryggheten för naturgasanvän- darna skall vara lika hög som för andra importbränsleanvändare.

Kommunförbundet anser att staten har ett ansvar för att bevaka att beredskapskraven blir samma för alla importbränslen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker betydelsen av att naturgas- användarna får en försörjningssäkerhet under kriser och krig som är i nivå med den som gäller för brukare av andra energislag.

Länsstyrelsen i Hallands län pekar särskilt på fördelarna med bergrums- lagring vad gäller minskad särbarhet mot krigshandlingar och sabotage. Även för den fredstida räddningstjänsten innebär detta alternativ de minsta riskerna. Länsstyrelsen påtalar emellertid de brister som finns under upp- byggnadstiden dä relativt omfattande hantering och lagring av gasol blir nödvändig.

Sprängämnesinspektionen konstaterar att regler kring de konkreta be- redskapsalternativen saknas och framhåller att inspektionens avsikt är att tillsammans med berörda myndigheter skapa en säkerhetsnivå som är i paritet med övriga naturgasanläggningar.

Med hänsyn till nuvarande försörjning från Danmark och framtida ytter- ligare försörjningsmöjlighcter delar Vattenfall bedömningen att naturgasen bör vara helt undantagen från krav på försörjningsberedskap för freds- kriser. Vidare bör man enligt Vattenfall kunna räkna med en väsentligt högre importandel än 26% under ett avspärrningsskede. Vattenfall pekar vidare på att ett sätt att minska beredskapskraven vore att tillåta att alla

lagringsbchov under normala fredsförhållandcn får tillgodoses med hjälp av beredskapslagret.

Enligt Kmnmunft'irbundets mening förefaller det inte övertygande att naturgasleveranscr från Nordsjön kommer att fortgå ostörda i ett läge när stridshandlingar utbryteri Europa. Härtill kommer att en naturgasledning enligt Kommunförbundet är väsentligt mera sårbar än t.ex. de oljetran- sporter som Swedegas i andra sammanhang jämför gasen med.

Enligt SIND är det angeläget att beredskapsreglerna för naturgas så snart som möjligt fastläggs då en utvidgning av naturgasanvändningen nu är aktuell och presumtiva gaskunder bör få den fullständiga kostnadsbilden redovisad. Det är enligt SlND en rimlig utgångspunkt att beredskapsskyl- digheten skall delas lika mellan importerade bränslen men genom den uppnådda riskspridningen kan kraven på vart och ett av energislagen sänkas. Dessutom bör också viss hänsyn tas till det enskilda bränslets förutsättningar.

Helsingborgs kommun framhåller att under introduktionsfasen mäste orimliga kostnader för beredskapslagring undvikas. t. ex. genom att under en övergångsperiod acceptera en relativt låg beredskapsnivå. Tillgängliga resurser bör koncentreras på att få till stånd en långsiktlig lösning.

Enligt (fashireningen gäller allmänt att riskerna för leveransstörningar förknippade med såväl tekniska fel som sådana situationer som medför importbegränsningar är mycket små för ett välutvecklat naturgasnät med flera inmatningspunkter. Den viktigaste långsiktiga leveransberedskapsåt- gärden bör därför vara att fortsätta utbyggnaden av naturgassystemct så att anknytning kan åstadkommas med flera system än det själländska.

Industriförbundet förordar att den lösning som nu tillämpas inom Sydgas AB:s försörjningsområdet skall gälla tills vidare även inom andra områden. Förbundet anser att det är för tidigt att ta ställning till hur beredskapen för naturgas skall lösas på lång sikt. Naturgasens betydelse i energiförsörj- ningen är än så länge obetydlig. Att avvakta ett bättre beslutsunderlag torde därför inte medföra några allvarliga konsekvenser ur beredskapssyn- punkt.

2.4 Kostnader

Vad gäller kostnaderna för den föreslagna lösningen har ÖEF den princi- piella uppfattningen att varje importerat energislag skall bära kostnaderna för beredskapen. Swedegas har i sin utredning räknat med vissa bidrag från statens sida. Den jämförelse som gjorts med beredskapslagringen av olja utgår enligt ÖEF från oriktiga utgångspunkter beträffande relationen mel- lan kommersiella lager och tvångslager.

En subventionering av naturgasens leveransberedskap bör enligt SIND inte komma i fråga då naturgasen enligt tidigare angivna förutsättningar skall introduceras på kommersiella grunder. SIND framhåller vidare att frågan om beredskap för naturgaskunderna i gruppen mindre och mellan- stora företag måste klaras ut och det på ett sätt som inte ekonomiskt missgynnar dessa företag i förhållande till andra icke gasanvändande före- tag.

Statens energiverk konstaterar att kostnaderna för lagring av naturgas i bergrum är hög. Eftersom det är en relativt liten del av den totala naturgas- marknaden som fordrar att naturgas lagras. kan det vara svårt att motivera varför hela marknaden skall vara med och bära kostnaderna för lagring. De stora industrikunderna lagrarju olja själva till en betydligt lägre kostnad. Energiverket framhåller vidare att det från energipolitiska utgångspunkter inte finns anledning att bevilja beredskapslagring av naturgas större eller mindre bidrag än andra bränslen.

Vattenfall anser att den i utredningen angivna beredskapslagringen utgör en så allvarlig kostnadsbelastning att naturgasintroduktionen allvarligt för- svåras. Vattenfall anser vidare att det är rimligt att naturgasen erhåller stöd på liknande sätt som skett för andra energiformer.

SPK har inte bedömt de ekonomiska konsekvenserna av beredskapslag- ringskraven på naturgas. Behovet av beredskapslagring bör dock inte främst bestämmas av lagringskostnaderna utan av kraven på försörjnings- trygghet. SPK pekar på att om kraven på uppbyggnad av beredskapslager medför att initialkostnaderna för uppbyggnaden av naturgassystemet blir för hög för att naturgasen skall kunna hävda sig i konkurrensen med andra energislag. kan det motivera att lageruppbyggnaden stöds med statliga medel på samma sätt som vid uppbyggnaden av beredskapslager av olja. Merparten av beredskapslagren av olja har ytterst finansierats av konsu- menterna. Konsekvenserna för lagring av naturgas bör enligt SPK på motsvarande sätt huvudsakligen bäras av distributörerna och därmed slut- ligen av användarna av naturgas för att kostnads- och konkurrensneutrali- tet skall föreligga gentemot olja och kol.

Malmö kommun anser att under en introduktionsfas måste beredskaps- kravet finna sådana lösningar att naturgasen inte belastas med kostnader som omöjliggör en marknadsuppbyggnad. Malmö kommun utgår från att staten är beredd att ekonomiskt kompensera Sydgasprojektet om åtgärder vidtas under konsortialavtalets giltighetstid som innebär en ekonomisk belastning på Sydgasprojektet.

Även Helsingborgs kommun konstaterar att speciella förutsättningar gäller för Sydgasprojektet och framhåller att ytterligare ekonomisk belast- ning inte kan bäras av projektet.

Göteborgs kommun framhåller att introduktionen av naturgas kommer att avsevärt försvåras om naturgasen belastas med samma höga krav på beredskapslagring som oljan.

SKB anser att varje energislag skall bära sina egna kostnader. Således bör naturgasföretagen finansiera de beredskapslager som erfordras vid naturgasanvändning. oavsett om dessa består av naturgas, olja. gasol eller kärnbränsle.

Gasföreningen framhåller att man. vid utnyttjande av alternativa ener- gislag i stället för lagring av naturgas. ser till att de andra energislagen inte får bära köstnaden för beredskapslagringen. Om staten har för avsikt att behandla naturgasen likadant som olja en gång behandlades. kommer den kommersiella lagringen att gynnas av detta. Om branschen själv förordar billigare beredskapslösningar och därigenom ådrar sig dyrare kommersiell lagring, kan ett särskilt stöd för denna behöva utredas och diskuteras.

Kommunförbundet anser att det torde vara möjligt att ta ut erforderliga kostnader av abonnenterna. Förbundet nämner i sammanhanget att natur- gasen för närvarande belastas med mindre skatt än olja.

Sydgas AB hävdar att för att det skall bli ekonomiskt möjligt att bygga upp en naturgasmarknad i Sverige krävs lösningar så att naturgasen under en introduktionsfas inte belastas med kostnader för försörjningsberedska- pen som omöjligör en utbyggnad. Det av Sydgas föreslagna förfarandet som innebär att resurserna koncentreras till en långsiktig lösning och att man under en övergångsperiod accepterar en något lägre beredskapsnivå. medverkar till att uppnå detta syfte. Sydgas utgår vidare från att om åtgärder under konsortialavtalets giltighetstid införs som innebär en eko- nomisk belastning på Sydgasprojektet vad avser försörjningsberedskap utöver uppvärmningskunderna. staten är beredd att med andra åtgärder ekonomiskt kompensera Sydgasprojektet för dessa.

Sydkraft Naturgas AB vill kraftigt understryka att de presenterade lös- ningarna medför oacceptabla ekonomiska konsekvenser vid den hittills beslutade naturgasintroduktionen i landet.

Avesta AB/Ctmswede AB framhåller att de av Swedegas angivna inves- teringskostnaderna för bergrum avser oinklätt djuplager. Samma gasvolym kan lagras enligt Avesta AB/Conswede AB:s koncept till inklätt bergrum på mindre djup för i storleksordningen halva kostnaden.

2.5. Förslag om ytterligare utredningar om naturgaslagring

Swedegas anser att bergrumslagring är bästa lösningen och förordar en utveckling av denna metod i regi av Swedegas/Vattenfall. Swedegas anser vidare att man ytterligare bör belysa vissa av de grundläggande förutsätt- ningarna för fastställande av lagringsprocenten.

Flera av remissinstanserna påpekar att de nämnda och även andra problemområden kan behöva studeras närmare innan beslut fattas. Vad gäller de tekniska lösningarna framhåller remissinstanserna följan- de

ÖB. som förordar bergrumsalternativet, är beredd att inhämta syn- punkter från försvarets materielverk och fortilikationsförvaltningen vad gäller den tekniska utformningen.

ÖEF, som också förordar bergrumsalternativet, framhåller att denna lagringsteknik är relativt oprövad varför det är angeläget att insatser görs för utveckling av denna lagringsmetod. "

Vattenfall anser att det i dag är för tidigt att fastna för en teknisk lösning för bergrumslagring och hänvisar till att Swedegas FUD—projekt framöver bör kunna leda till ett säkrare beslutsunderlag. Ytterligare undersökningar erfordras innan definitivt val kan ske.

Enligt Sydgas AB:s bedömning är det viktigt att i det vidare utrednings- arbetet förutsättningslöst värdera de två alternativen inklätt bergrum resp. djupt bergrum. Sydgas undersöker förutsättningarna för att i samarbete med entreprenörer medverka till att en mindre pilotanläggning med den inklädda tekniken kommer till stånd i Hallandsåsen.

Även Sydkraft Naturgas AB betonar betydelsen av en förutsättningslös

värdering av de båda bergrumsalternativen i det fortsatta utredningsarbe- tet.

Avesta Ali/Conswede AB anser att gasintressenterna bör ges i uppdrag att ytterligare studera inklädda system och föreslår också en planering för att ta fram en mindre provanläggning. _

Malmö kommun anser att en fullständig utvärdering bör göras mellan olika tekniska lösningar.

Industriförbundet anser att det i dag är omöjligt att avgöra om bergrums- metoden är lämplig från ekonomiska och tekniska synpunkter. Ett bety- dande utvecklingsarbete återstår enligt förbundet.

Några remissinstanser tar också upp frågan om ytterligare underlag vad gäller beredskapskrav och alternativa lösningar.

ÖEF anser att ytterligare utredningar och överväganden måste företas om de normer som bör ligga till grund för bedömningen av omfattningen av beredskapslagringen. Först när energiberedskapsutrcdningens förslag slut- ligen kan behandlas kan en definitiv beräkning göras av lagringsbchovet.

Energiverket efterlyser en utförligare belysning av hur stor den gasspeci- tika användningen är. Verket anser vidare det önskvärt att en klarare distinktion görs mellan kommersiella lager och beredskapslager.

Sydkraft Naturgas AB och Göteborgs kommun anser att de grundläg- gande förutsättningarna för fastställande av lagringsprocenten bör ytterli- gare belysas.

KommurUörbundet framhåller att i ett beredskapsläge är det troligt att inte bara gaskonsumenter utan också en stor del av oljekonsumenterna önskar utnyttja el för uppvärmning. Förutsättningarna för en övergång från gas till el bör därför enligt Kommunförbundets mening studeras i ett sammanhang där vår totala försörjningsberedskap beaktas.

Energiverket och Vattenfall anser att även andra beredskapslösningar än lagring av gas bör behandlas utförligare innan slutlig ställning kan tas till förslaget om bergrumslagring.

Vatten/"all framhåller att definitiva bedömningar av beredskapskraven inte bör göras för tidigt med tanke på att andra leverantörer kan bli aktuella och eventuellt kan ändra beredskapsförutsättningarna.

Med tanke på kostnaderna finns det enligt SIND anledning att allvarligt söka efter alternativa metoder till lagring eller genom ökad flexibilitet hos kunderna möjliggöra ett utnyttjande av andra tillgängliga energiformer.

Gasföreningen anser att man. innan beslut tas beträffande de långsiktiga beredskapsåtgärderna, bör utreda billigare beredskapslösningar än lagring av gas.

2.6. Övrigt

Planverker anser att en lokaliseringsutredning bör ske i vilken olika alter- nativa lägen vägs och bedöms även med hänsyn till planmässigt samman- hang och motstående intressen. ÖB förutsätter att lokaliseringen av be- redskapslager kommer att remissbehandlas. Sydgas AB anser att man vid lokalisering av lager även bör studera alternativ i närheten av marknadens tyngdpunkt.

14]

Avesta AB/Conswvde AB framhåller att lokaliseringsmöjligheterna är större med alternativa inklädda bergrum än det djupa oinklädda huvudal- tcrnativet.

Pannor över en viss storlek förutsätts av Swedegas få dispens från fastbränslelagens krav om förberedelser för eldning med fasta bränslen. Vattenfall delar helt bedömningen att denna dispens är nödvändig för att inte slå ut gasen från denna del av marknaden. Energiverket påpekar att frågan är under beredning inom verket.

Bilaga l.7:3 Prop. 1986/87:95

Förslag till Lag om ändring i lagen (l984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol

Härigenom föreskrivs att 9 .*å lagen (198-411049) om beredskapslagring av olja och kol skall ha följande lydelse '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Med utgångspunkt i landets bc- hov av beredskapslager av olja och kol bestämmer regeringen för varje slag av lagringsbränsle hur stor an- del av basmängderna som skall lag- ras under lagringsåret.

Med utgångspunkt i landets be- hov av beredskapslager av olja och kol bestämmer regeringen för varje slag av lagringsbränsle hur stor an- del av basmängderna som skall lag- ras under lagringsåret. För lag- ringsskyldig som driver värmeverk eller kraftvärmeverk får regeringen dock bestämma storleken av bered- skapslagret med utgångspunkt i verkets eget beredskapsbehm'.

Denna lag träder i kraft den ljuli l987.

Förslag till

Bilaga lZ:4

Lag om ändring i lagen (19852635) om försörjningsberedskap

på naturgasområdet

Härigenom föreskrivs att 8 & och l4 & lagen ( l985zö35) om försörjnings- beredskap på naturgasområdet skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

835

Säljare av naturgas som avses i 5 s 2 skall vidta beredskapsåtgärder som gör det möjligt att. om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras. värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidtas bestäms med utgångspunkt i uppvärm- ningsbehovet för de fastigheter inom distributionsområdet som vid bas- årets utgång uppvärms med naturgas.

Säljare av naturgas som avses i 5 .5 2 är också skyldig att vidta be- redskapsåtgärder för förbrukare inom distributionsområdet som an- vänder naturgas i annat syfte än som avses iförsta stycket och som inte själva är lagringsskyldiga en- ligt 5 9” ]. Regeringen får meddela ft'ireskrifter om vilka åtgärder som Skall vidtagas och om den närmare ordning i vilken detta skall ske.

l4å

Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

]. för var och en som är beredskapsskyldig enligt 5 % ] fastställa storle- ken av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 Ö.

2. fastställa beredskapsplan för varje Säljares distributionsområde. I beredskapsplanen skall anges vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare enligt 8 "5 och vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare en- ligt 9 5 andra stycket. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskaps- lager, skall storleken på detta fast- ställas.

l beredskapsplanen skall anges vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare enligt 8 & första och andra styckena och vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare enligt 9 5 and- ra stycket. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskapslager, skall storleken på detta fastställas.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

lnnehåll

] Inledning ........................................................................... 85 2 Föredragandens överväganden och förslag ............................... 87 2.1 Mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet .............................................................. 87 2.2 Planenngsförutsättningar ............................................... 87 2.2.1 Kn'speriodernas längd och karaktär .......................... 87 2.2.2 Konsumtionsstandard under kn's ............................. 88 2.2.3 Krishandel .......................................................... 88 2.2.4 Prognoser över energikonsumtionens utveckling ......... 89 2.3 Behov av beredskapsåtgärder ......................................... 90 2.4 Ersättning av importbränslen .......................................... 90 2.5 Fjärrvärme .................................................................. 91 2.5.1 Allmänt .............................................................. 91 2.5.2 Spillvärme ............. 92 2.6 Bercdskapsåtgärder inom elkraftsområdet ......................... 93 2.6.1 Försörjningsberedskap inom elkraftsområdet ............. 93 2.6.2 Åtgärder på elkraftsområdet som tryggar den kommu- naltekniska försörjningen ....................................... 94 2.7 Beredskapslagring av olja ............................................... 95 2.7.1 Riktlinjer för beredskapslagring av olja .................... 95 2.7.2 Behov av lager ................................................... 95 2.7.3 Lagtingsprocenttal m.m. ...................................... 96 2.7.4 Omstrukturering av ansvaret för lagringen ............... 97 2.7.5 Särskilda oljelagnngsfrågor ................................... 98 2.7.5.1 Statliga myndigheter ................................... 98 2.7.5.2 Oljekondenskraftverk ................................. 98 2.7.5.3 Gasturbinanläggningar ................................ 99 2.7.5.4 Raffinaderiernas råoljelager ......................... 99 2.7.5.5 Kommersiella lager .................................... 99 2.7.5.6 Inlagring .................................................. 100 2.7.5.7 Vinterdispensen ......................................... 100 2.7.5.8 Tröskeleffekten ......................................... 101 2.7.5.9 Vissa miljöaspekter .................................... 101 2.8 Beredskapslagring av kärnbränsle .................................... 101 2.9 Beredskapslagring av kol ............................................... 102 2.10 Beredskapslagring av naturgas m.m. ................................ 103 2.10.l Bakgrund .......................................................... 103 2.10.2 Beredskapsåtgärder på naturgasområdet .................. 104 2.1] Ett samlat lagringsprogram ........................................... 105 2.12 Handlingsberedskap ............... 106 3 Upprättat lagförslag ............................................................. 107 4 Hemställan ......................................................................... 108 5 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ....................................... 108 C 16. Drift av beredskapslager ............................................... 109 C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder ...................... 110 C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. . 112 C 19. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft ............................... 112 C 20. Oljekrisnämnden ......................................................... 113

Bilaga 1221 Sammanfattning av och remissyttranden över 1985 års energiberedskapsutrednings betänkande (SOU 1985:42) Bränsle- och drivmedelsbcredskapen under kriser och krig .................................................................... 114

Bilaga 1222 Sammanfattning av och remissyttranden över Swedegas Prop. 1986/87;95

AB:s rapport Leveransberedskap Naturgas ................ 132 Bilaga 12:3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 1049) om bered-

skapslagring av olja och kol ..................................... 143 Bilaga 12:4 Förslag till lag om ändring i lagen (|985:635) om försörj-

ningsberedskap på naturgasområdet .......................... 144

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1937 146