Totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringens proposition äN 1986/87:95 RI

Ey

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits I bifogade utdrag ur regeringsprotokollet för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

På grundval av bl.a. 1984 års försvarskommittés rapport, SOU 1985:23,

Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet, och betänkandet, SOU 1987:9, Det svenska totalförsvaret inför 90-talet, läggs i propositionen fram förslag om

vår säkerhets- och försvarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta ut-

veckling. Det först nämnda betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i underbilaga 1.2 till bilaga 1.

Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de internationella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolitiken har samma inriktning som hittills.

Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. De mål som

fastställts i tidigare försvarsbeslut ligger fast. Formuleringarna har dock

moderniserats. Härvid konstateras att förberedelserna för att kunna möta

militära angrepp omfattar hela totalförsvaret och att totalförsvarets ut-

veckling och krigsförberedelser därför måste utgå från gemensamma operativa grunder. Vidare bör totalförsvarets personalförsörjning avvägas så

att varje medborgare skall medverka i den befattning där nyttan för total-

försvaret blir störst. Totalförsvarets militära del skall utvecklas på den allmänna värn-

pliktens grund. Krigsorganisationen skall utvecklas med beaktande av hotutvecklingen och den allt svårare stridsmiljö som främst den militärtekniska utvecklingen medför. Prioritet ges åt åtgärder som syftar till att höja

krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt för att modernisera

och komplettera befintliga och beslutade system i syfte att förbättra dessas verkan. Betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst betonas.

Luftförsvarets utveckling och dess verkansmöjligheter prioriteras genom dels tillförande av moderna vapen och elektroniska motmedel samt

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

förbättrad stridsledning och luftbevakning dels utökning av luftvärnet med längre räckvidd. En långsiktig inriktning föreslås för att förbättra flygstridskrafternas jaktbeväpning.

I syfte att förbättra tillgången på effektiva system för bekämpning av en angripares fartyg föreslås bl. a. utökning av antalet ubåtar och tillförsel av moderna tunga kustrobotförband. Ett antal åtgärder föreslås för att höja ubåtsskyddets kvalitet.

Beträffande arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation bör ett kompletterande underlag tas fram till år 1988. Riksdagen bör därefter under år 1989 kunna fatta beslut, som kan medge armén förbättrad utbildning och stabil långsiktig inriktning.

Försvarsmaktens personalsituation måste uppmärksammas i högre grad bl. a. för att bryta den nuvarande negativa trenden.

För perioden 1987/88—-1991/92 utgör planeringsramen för det militära försvaret 124867 milj. kr. Priskompensationssystemet justeras. Materielanslagen justeras tekniskt. Ett nytt anslag med reserv, till regeringens disposition, för det militära försvaret tillkommer. För budgetåret 1987/88 är utgiftsramen 24 571 140 000 kr.

Totalförsvarets civila del präglas i propositionen av bl.a. en satsning på lednings- och beredskapsfrågor, en kraftig förstärkning av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig, en viss förstärkning av det psykologiska försvaret, en ökad satsning på att minska telesystemets sårbarhet samt förbättrade möjligheter till kommunalteknisk försörjning i krig. 1982 års försvarsbeslut kommer att i väsentliga avseenden fuliföljas och vidareutvecklas.

Integrationen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten fortsätter varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvidgas. .

Inriktningen av befolkningsskyddet i krig förändras. Det framtida skyddsrumsbyggandet inriktas således, utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, på sådana områden där mera betydande risker finns för civilbefolkningen.

Förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden skall stärkas. Hemskyddsorganisationen byggs upp och samövas med den övriga kommunala organisationen. Även självskyddsutbildningen ökar.

Beredskapen för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp förstärks enligt den grundsyn för inriktningen av det marina oljeskadeskyddet för 1990-talet som har lagts fast.

En sammanhållen planeringsram för civilt totalförsvar kommer för första gången att finnas fr. o. m. detta försvarsbeslut. För perioden 1987/88- 1991/92 utgör planeringsramen 7823 milj. kr. För budgetåret 1987/88 uppgår anslagen på statsbudgeten för totalförsvarets civila del till 1591,8 milj. kr. inom planeringsramen. Under försvarsdepartementets huvudtitel beräknas 1 576,6 milj. kr. för civilt totalförsvar och fredsräddningstjänst.

[Ne

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Närvarande: statsministern I. Carlsson, ordförande, och statsråden Gus-

tafsson, Hjelm-Wallén, Bodström, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom. Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson och Lönnqvist.

Föredragande: statsministern, statsråden R. Carlsson, Wickbom, Gradin, Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bodström, Lönnqvist, G. Andersson,

Gustafsson och Holmberg.

Proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför.

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands nationella

oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som

vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Denna skall göra det möjligt för oss att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en al-

liansfri politik syftande till neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det svenska folket.

Neutralitetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespoli-

tiken och försvarspolitiken. Den förutsätter att omvärlden kan hysa förtro-

ende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den sålunda valda säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt agerande i fred. En långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik, liksom ställningstagan-

den i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna, utgör väsentliga inslag i den svenska säkerhetspolitiken. Till denna hör också en aktiv internationell politik, syftande till avspänning, internationell nedrustning och fredlig utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och

förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt

för att göra säkerhetspolitiken trovärdig.

Om denna inriktning i stort av säkerhetspolitiken råder en bred politisk enighet, som manifesteras i den säkerhetspolitiska rapporten (SOU

1985:23) från 1984 års försvarskommitté.

lingen, särskilt av relationerna mellan stormaktsblocken i Europa. Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse också för avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Vikten av dessa medel är inte en gång för alla given utan måste bestämmas med hänsyn till de rådande förhållandena och den sannolika utvecklingen. Samtidigt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens. Förhållandena mellan stormaktsblocken kännetecknas av politiska motsättningar och av fortgående rustningar. Trots detta föreligger en betydande stabilitet i Europa. Både USA och Sovjetunionen torde inse att en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Detta förhållande har sålunda lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot varandra i situationer som skulle kunna utvecklas till en väpnad konflikt dem emellan. Av samma skäl framstår det som osannolikt att ett krig skulle uppstå mellan maktblocken till följd av långsiktiga planer från någondera parten att med våld ändra de rådande maktförhållandena. Mindre osannolikt är att ett krig kan uppstå genom en process — som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa — där successiva beslut fattas under bristande information och säkerhet om motpartens reaktioner. Det är en rimlig bedömning att ett sådant krig åtminstone inledningsvis kommer att utkämpas med konventionella stridsmedel. Även med denna begränsning skulle ett krig mellan blocken i synnerhet i Centraleuropa snabbt få mycket omfattande konsekvenser. De jämfört med 1970-talet ökade stormaktsmotsättningarna har också kommit till uttryck inom den internationella handelspolitiken i form av intensifierade strävanden i väst att kontrollera högteknologihandeln med öst. I en allvarlig kris mellan maktblocken kan ekonomisk och handetspolitisk konfrontation bl. a. mot denna bakgrund bli ett viktigt inslag. Läget i vårt närområde har, jämfört med Centraleuropa, länge kännetecknats av en grundläggande stabilitet till följd dels av den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna själva, dels av den relativa återhållsamheten i stormakternas militära dispositioner i området. Under de senaste tjugo åren har det nordeuropeiska och nordatlantiska området emellertid gradvis ägnats ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från supermakternas sida. En följd därav torde vara en ökad risk för att det nordiska området kan beröras redan i inledningsskedet av en väpnad konflikt mellan maktblocken. Risken för att en sådan konflikt mellan maktblocken skall bryta ut har däremot inte ökat. Risken för ett isolerat angrepp mot det nordiska området är fortfarande liten. Maktblockens militära övnings- och spaningsverksamhet i vårt närområde, liksom deras förberedelser för eventuella kris- och krigssituationer, har fått ökande omfattning under senare år. Detta har bl. a. lett till allvarliga kränkningar av svenskt territorium, inkl. främmande undervattensverksamhet. Stormakternas militära åtgärder i vårt närområde understryker ytterligare betydelsen av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik såsom en stabiliserande faktor i området. Mot denna bakgrund är det en betydande nationell tillgång att enighet nätts i försvarskommittén om viktiga utgångs-

punkter för totalförsvarets fortsatta utveckling och om större delen av den

konkreta planeringen. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha

sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster

och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör

ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro

i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vår

omvärld.

Skulle någon makt söka utnyttja svenskt område kan det få formen av

krav, som understöds av militära hot eller ytterst av en invasion av vårt land. Ett militärt angrepp på vårt land skall kunna mötas varifrån det än

kommer. Våra stridskrafter skall därvid kunna utnyttjas med tyngdpunkten i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl lyckas tränga längre in på vårt territorium skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i

varje del av landet. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas.

Kränkningar av Sveriges gränser kan aldrig accepteras. Vårt lands terri-

torium skall värnas med alla till buds stående medel. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutrali-

tet vid krig i omvärlden.

Totalförsvaret skall även kunna möta icke-militära påfrestningar och hot

därom exempelvis i samband med en ekonomisk och handelspolitisk konfrontation.

Aila förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med andra stater i krig är självfallet uteslutna. Vid anskaffningen av

materiel skall vi också undvika sådana beroendeförhållanden till andra

länder som skulle kunna utnyttjas för påtryckningar. Vi måste självständigt kunna utnyttja och fortlöpande underhålla materielen. Vårt behov av

ny materiel kommer även fortsättningsvis att till huvuddelen tillgodoses av

svensk industri. Det är väsentligt att i detta sammanhang långsiktigt säkra

tillgången till avancerad kompetens och teknologi enligt våra krav. Allmänt teder den tekniska och ekonomiska utvecklingen till ett ökat internationellt samarbete. En viss ökning av dei industriella samarbetet med andra länder även inom försvarsområdet främjar en säker långsiktig materielförsörjning. Samarbetet skall ske i former som är förenliga med neutralitetspolitiken och så att vårt oberoende bevaras. Beredskapen för kriser och krig bör allmänt beaktas i fredstida planering

och samhällsutveckling. En sådan samhällsplanering med beaktande av totalförsvarsintressena minskar behovet av särskilda beredskapsåtgärder.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta kommer bland annat till uttryck genom att totalförsvarets uppbyggnad är baserad på den allmänna värnplikten, liksom på civilförsvarsplikt och andra former för tjänstgöringsskyldighet, och genom möjligheterna till frivilliga insatser för totalförsvaret.

den och vissa brister i försvarets nuvarande organisation motiverar en höjning av det militära försvarets anslag. De förslag som läggs fram i det följande grundar sig på denna bedömning, liksom på den överenskommelse som ingåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om totalförsvarets fortsatta utveckling med härtill knuten finansiering. Det är tillfredsställande att en uppgörelse här har nåtts som bör kunna godkännas av en stor majoritet i Sveriges riksdag. Det är en tillgång för vårt land.

Förslagen är främst inriktade mot kvalitetshöjande åtgärder inom utbildningen, underrättelsetjänsten, luftförsvaret och ubåtsskyddet. Vidare föreslås att krigsorganisationen utökas i vad avser luftvärns- och kustrobotförband, ubåtar samt helikopterkapacitet. Dessutom föreslås en viss ändrad inriktning av planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Denna innebär bl.a. betydande satsningar på sjukvården, el- och telesystemen samt transportfunktionen.

Statsrådet Roine Carlsson utvecklar närmare förslagen till riktlinjer för säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Wickbom, Gradin, Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bodström, Lönnqvist, G. Andersson, Gustafsson och Holmberg redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, justitie-, utrikes-, social-, kommunikations-, finans-, arbetsmarknads-, bostads-, civil och miljö och energidepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern avslutar.

Med hänsyn till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört

om säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört

enligt nedan bifogade utdrag för de åtgärder och de ändamål de har

hemställt om.

Regeringen ansluter. sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder och ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande: Försvarsdepartementet Bilaga 1

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1¶Förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut

Regeringen gav i juni 1982 anvisningar om förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut. Perspektivplaneringen skulle förutom vissa analyser bedrivas i två faser. Inledningsvis skulle myndigheterna bl. a. analysera konsekvenserna på längre sikt av 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374), ange större problemområden som behöver behandlas i 1987 års försvarsbeslut samt lämna synpunkter inför fortsatt perspektivplanering. Vidare gavs anvisningar för berörda departements och myndigheters medverkan i arbete med att utarbeta underlag till perspektivplane-

ringens säkerhetspolitiska förutsättningar.

I regeringens anvisningar för perspektivplaneringen fas A i juni 1983 gavs myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

uppdrag att i första hand koncentrera studierna till områden som kunde antas bli behandlade i 1987 års försvarsbeslut. Sju olika konfliktkategorier definierades och för var och en av dessa angavs totalförsvarets uppgifter i

stort med syfte att väsentliga problem inom totalförsvaret skulle belysas.

I juni 1984 överlämnade överbefälhavaren och de civila totalförsvars-

myndigheterna sina perspektivplaner del 1 till regeringen.

Regeringen bemyndigande i juni 1983 chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över värnpliktsutbildningen. I

mars 1984 gav regeringen tilläggsdirektiv. 1983 års värnpliktsutbildningskommitté har efterhand redovisat sina överväganden och förslag i fyra

betänkanden, (SOU 1984:71) Värnplikten i framtiden, (SOU 1985:36) Värnplikten i samhället, (SOU 1986:30) Vapenfriutbildningen i framtiden, och (SOU 1986:43) Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Jag återkommer närmare till dessa senare.

Regeringen bemyndigade den 15 mars 1984 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att

överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och total-

försvarets fortsatta utveckling m. m. efter budgetåret 1986/87. I maj 1985 överlämnade försvarskommittén (FK 84) (SOU 1985:23) Svensk säker-

hetspolitik inför 90-talet till chefen för försvarsdepartementet.

Regeringen gav i juni 1984 överbefälhavaren anvisningar för fasB i

perspektivplaneringen. Kompletterande anvisningar gavs i oktober 1984

och april 1985 avseende värnpliktsutbildningen med anledning av VK 83:s

betänkande.

Vidare gav regeringen anvisningar för totalförsvarets civila del i augusti

1984. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i uppdrag att leda och

samordna det ekonomiska försvarets perspektivstudier.

Överbefälhavaren överlämnade sin perspektivplan del 2, ÖB 85, till re-

geringen i oktober 1985. I planen redovisades handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling på olika ekonomiska nivåer.

De civila totalförsvarsmyndigheternas perspektivplaner del 2 överlämnades till regeringen i september 1985. I planerna redovisades alternativa handlingsvägar för utvecklingen på sikt. Försvarets forskningsanstalt re-

dovisade en plan för försvarsforskningens långsiktiga inriktning samt ge-

nomförda studier om samhället i kris och krig.

Försvarskommittén överlämnade i februari 1987 en skrivelse (Ds Fö

1986:1) till chefen för försvarsdepartementet som innehöll ett förslag till

inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88—-1991/92 för olika ekonomiska nivåer samt angav områden som särskilt behövde utredas.

Regeringens anvisningar i februari 1986 för programplaner m. m. för

perioden 1987/88—-1991/92 samt anslagsframställningar för budgetåret

1987/88 inom totalförsvaret utgick bl.a. från försvarskommitténs rapport

och skrivelse.

Myndigheternas programplaner har överlämnats till regeringen under sommaren och hösten 1986. Överstyrelsen för civil beredskap har i augusti

1986 yttrat sig över de civila totalförsvarsmyndigheternas programplaner. Överbefälhavaren har i november 1986 överlämnat en reviderad programplan. I februari 1987 överlämnade försvarskommittén sitt slutbetänkande

(SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Detta betänkande innehåller i enlighet med direktiven även ett kapitel om svensk nedrust-

ningspolitik. Kommitténs överväganden i denna fråga grundas bl. a. på en i

augusti 1986 publicerad rapport ("Nedrustningspolitik — ett element i

svensk säkerhetspolitik”) av en särskild arbetsgrupp inom försvarskom-

mittén. Kommitténs synpunkter och förslag i dessa frågor är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

2¶Säkerhetspolitiska överväganden

2.1. Inledning

Försvarskommittén har i den säkerhetspolitiska rapporten redovisat sin syn på de internationella säkerhetspolitiska förhållandena i stort och i

Sveriges närområde samt på konflikter och hot som kan beröra Sveriges

säkerhet. Mot. denna bakgrund har kommittén behandlat de allmänna grunderna för Sveriges säkerhetspolitik samt den närmare inriktningen av dess utrikes- och försvarspolitiska del. Kommitténs rapport har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till propositionen som underbilaga 1.1.

Kommittén håller i sitt slutbetänkande fast vid de bedömningar och

slutsatser som redovisas i den säkerhetspolitiska rapporten. I fråga om vissa handelspolitiska frågor samt svensk nedrustningspolitik har kommittén därtill i slutbetänkandet kompletterat sina tidigare bedömningar.

Jag redovisar i det följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger förslag till inriktning av säkerhetspolitiken. Mina över-

väganden i dessa frågor sammanfaller i allt väsentligt med försvarskommil-

téns.

2.2¶Den säkerhetspolitiska miljön: öst-västrelationerna

Under senare hälften av 1980-talet är vissa långsiktiga och strukturella problem i den internationella miljön fortfarande olösta. Den tredje värl-

dens ekonomiska utarmning består. Respekten för mänskliga fri- och rättigheter här gjort få märkbara landvinningar under de senaste åren. Det politiska förtrycket är t. o. m. hårdare än tidigare i många länder. Det finns I dagsläget inga tecken på att de allvarliga krishärdarna i tredje världen kommer att elimineras under de närmaste åren.

Den militärstrategiska bilden kommer av allt att döma väsentligen att präglas av utvecklingen i och mellan USA och Sovjetunionen. Men även om så är fallet är det sannolikt att vissa andra stater eller konstellationer av stater kommer att spela en alltmer betydelsefull roll. Det gäller exempelvis Japan i det strategiskt viktiga området nordöstra Asien, Kina med dess folkmängd och kärnvapeninnehav, samt den europeiska gemenskapen (EG) med dess industriella styrka och dess medlemsländers militärpolitiska potential.

Under första hälften av 1980-talet har relationerna mellan USA och Sovjetunionen varit mer ansträngda än på länge. Trots toppmötena i Ge-

néve 1985 och i Reykjavik 1986 präglas förbindelserna fortfarande av en betydande ömsesidig misstro. Kapprustningen fortgår.

Den strategiska jämvikt och ömsesidiga andraslagsförmåga som etablerades mellan USA och Sovjetunionen i början av 1970-talet har samtidigt lett till en ömsesidig insikt om att en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Denna insikt har, trots de tidvis hårda politiska motsättningarna, lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot var-

andra i situationer som skulle kunna utvecklas till en öppen konflikt dem

emellan. Detta har haft en allmänt stabiliserande effekt.

Tendenser i den internationella handelspolitiska utvecklingen har medfört att vidhörande frågor har fått en successivt mera framträdande roll i de säkerhetspolitiska öst-västrelationerna.

Den snabba utvecklingen på högteknologiområdet blir sålunda allt vikti-

gare för förhållandena mellan öst och väst men även mellan medlemsstaterna i resp. allians. Det sedan slutet av 1940-talet existerande västliga kontrollsystemet beträffande spridningen av högteknologi till öststater har sedan slutet av 1970-talet givits ökad betydelse av främst USA. Det försteg i vad avser viktiga högteknologiområden som USA men även Japan och ett antal västeuropeiska länder har får därvid ytterligare säkerhetspolitisk betydelse.

Ekonomiskt har Västeuropas betydelse ökat kraftigt. EG:s bruttonatio-

nalprodukt har växt ikapp USA:s och är nästan dubbelt så stor som Sovjet-

unionens, Även militärt har Västeuropa blivit starkare. Man svarar nu för huvuddelen av NATO:s konventionelia markstridskrafter i Europa. I den säkerhetspolitiska debatten har den västeuropeiska opinionen blivit en viktig faktor. Likväl kvarstår beroendet av den amerikanska strategiska kärnvapengarantin, liksom av närvaron av amerikanska styrkor i Västeu-

ropa. Motsättningarna inom och mellan Warszawapaktens medlemsländer,

mellan det helt dominerande Sovjetunionen och dess östeuropeiska allierade, är av en annan karaktär och tar sig andra uttryck än i väst. Endast undantagsvis blir åsiktsskillnaderna offentliga. Den starkt sovjetorienter-

ade samhällsmodell som infördes i de östeuropeiska staterna efter andra

världskriget är i sina grundläggande drag fortfarande styrande för dessa länder. De har dock under det senaste decenniet kommit att uppvisa

variationer grundade på nationella förutsättningar och särdrag. Det kan

inte uteslutas att den latenta spänningen mellan sovjetiska krav och olika

nationella aspirationer hos övriga paktmedlemmar även i fortsättningen

kan komma att leda till konflikter inom och mellan dessa stater.

Dagens militära situation i Europa återspeglar rådande motsättningar

och misstänksamhet mellan öst och väst. Storleken av insatsberedda militära styrkor närmast gränsen mellan maktblocken ligger, grovt räknat, på

ca 1 miljon man på vardera sidan, en för fredsförhållanden utomordentligt hög nivå. Nivån har varit tämligen konstant under de senaste 20 åren. De

militära satsningarna i de bägge maktblocken under det senaste decenniet

visar en gradvis ökning i reala resurser. I väst, och främst USA, har denna

skett mer ryckigt, medan den i öst förefaller ha skett långsammare men

mer kontinuerligt. Huvuddelen av anslagsökningarna inom de båda bloc-

ken under senare år har använts för att höja den materiella kvaliteten för de

konventionella stridskrafterna. Östsidan har sedan länge en antalsmässig övervikt i fråga om tyngre materiel för arméförband. Traditionellt har man ansett att detta balanseras av en tekniskt högre kvalitet på västsidan. Enligt vissa västliga bedömningar minskar dock delar av detta NATO-försteg nu till följd av en ökad sovjetisk satsning på modern materiel. Ovanstående och liknande mått på 10

faktiska operativa förmåga. Bl. a. måste man i en mer fullständig styrke-

jämförelse ta hänsyn till flygstridskrafternas betydelse, liksom till förmågan till styrketillväxt under ett krisförlopp. Utfallet av militära operationer

beror sälunda på så många faktorer att det även framgent blir utomordent-

ligt svårt att förutse för parterna.

De samlade kärnvapenarsenalerna — totalt över 50000 laddningar — har

en ofattbar förstörelsekapacitet. Mindre än 197 av det totala antalet skulle

kunna lägga alla de större städerna i Europa i ruiner. Marknära explosioner

skulle leda till radioaktiv beläggning även på stora avstånd. Ett omfattande

det globala klimatet, den s. k. nukleära vintern. Ytterst skulle denna kunna äventyra förutsättningarna för mänskligt liv på det norra halvklotet. Båda supermakterna har sålunda arsenaler som många gånger om skulle

kunna förgöra den andra sidans befolkning och samhälle. Ingen av dem kan dock hoppas att med ett överraskande angrepp kunna förstöra så stora delar av den andres kärnvapenresurser, att han inte måste räkna med ett förödande motangrepp. Existerande skillnader mellan supermakternas

kärnvapenarsenaler är bl. a. av detta skäl av underordnad militärstrategisk

betydelse men spelar icke desto mindre stor roll i de bilaterala förhandlingarna om rustningsbegränsning och i den internationelia säkerhetspolitiska

debatten.

Det förefaller finnas en ökande parallellitet mellan blocken i fråga om synen på krig och fred. Båda parterna bygger ytterst sin strategi på kärnvapenavskräckning — samtidigt som man säger sig vilja reducera kärnvap-

nens roll. Båda upprätthåller mycket stora, insatsberedda konventionella

styrkor, vilket redan detta visar att man inte avser att automatiskt sätta in

kärnvapen i ett europeiskt krig. Båda blocken håller sina kärnvapen under stark politisk kontroll. Slutligen agerar båda parter i Europa med stor

militär återhållsamhet mot varandra.

Den militärtekniska utvecklingen inom stormaktsblocken är särskilt intensiv inom elektronik- och informationsbehandlingsområdet. Elektroni-

kens genombrott inom militärtekniken har emellertid också ökat de militä-

ra systemens känslighet för avsiktlig störning. Kampen mellan medel och

motmedel pågår kontinuerligt.

Utvecklingen av transportsystem, främst flygsystemen och sjötransport-

systemen, leder till ökad rörlighet såväl strategiskt som operativt och taktiskt. Gränserna mellan civila och militära system suddas i många fall ut alltmer. Utvecklingen av stormakternas stridsflyg innebär bl.a. större

räckvidder och gradvis ökade möjligheter till självförsvar vid anfallsopera-

tioner djupt in över fientligt territorium. I förening med utvecklingen av

underrättelse- och ledningssystem möjliggör detta väsentligt ökad operativ handlingsfrihet och effektivitet vid insats av flygstridskrafter. Helikoptrarnas lastkapacitet och räckvidd ökar. Utvecklingen av fartyg ger numera stor valfrihet i fråga om medel och metoder att lossa trupp och materiel. Rörligheten hos de markbundna förbanden ökar genom att nya lätta stridsfordon tas i bruk och genom att allt fler stödfunktioner ges en utformning

som minskar vägbundenheten. Kombinationen av ökad luft-, sjö- och

det gäller den geografiska inriktningen av större operationer och mer begränsade taktiska företag. Forskning kring vapen avsedda att bekämpa kärnvapenmissiler bedrivs såväl av USA som av Sovjetunionen. 1 USA har forskningen intensifierats under senare tid. USA har tillkännagivit att beslut om anskaffning av sådana system kan fattas tidigast vid 1990-talets mitt. Även på så lång sikt förefaller det dock högst osannolikt att ett heltäckande försvar mot ballistiska missiler är realiserbart, I synnerhet i perspektivet av troliga motåtgärder från den andra parten. Trots detta kan utvecklingen inom området få stora konsekvenser eftersom redan misstanken att någon av parterna står inför ett genombrott kan vara tillräcklig både för att förstärka motsättningarna mellan supermakterna och för att framkalla en utomordentlig dyrbar omgång av ny upprustning. Utvecklingen av nya alltmer sofistikerade vapen ökar parternas osäkerhet om motpartens avsikter och resurser liksom farhågan att komma i ett militärt underläge. Själva snabbheten i utvecklingen innebär att förhandlingar om rustningskontroll och nedrustning allvarligt kompliceras eftersom förhandlingsmaterian ofta förändras snabbare än förhandlingsprocessen hinner anpassa sig. Den snabba tekniska utvecklingen på det militära området riskerar därför att leda till överdrivna reaktioner och även till försämringar av det politiska klimatet mellan maktblock eller enskilda stater. Supermakternas hotföreställningar om varandra genomgår kontinuerliga förändringar. Offentligt redovisade uppskattningar av motsidans intentioner och kapacitet är ibland överdrivna. Inom västlägret torde orsaken till sådana överdrifter främst kunna sökas i behovet av argument för ökade försvarsutgifter. För Sovjetunionens del torde en dramatiserad hotbild kunna vara ett hjälpmedel inte minst i strävan till sammanhållning internt och inom Warszawapakten. Inom västlägret är spännvidden i uppfattningar om den andra sidans avsikter betydande. Ett planerat anfall i stor skala in i Västeuropa i annat sammanhang än en akut kris mellan maktblocken uppfattas numera av flertalet bedömare som osannolikt. Den väsentligaste grunden för denna uppfattning är att Sovjetunionen numera entydigt inser de förödande konsekvenserna också för egen del av ett omfattande kärnvapenkrig. Däremot eftersträvar Sovjetunionen, enligt den bild man själv förmedlar, att beslutsamt, överraskande och effektivt kunna sätta in sina militära resurser i försvaret av vad man betraktar som sina vitala intressen. I sådana situationer kan ömsesidiga felbedömningar spela en viktig roll. Många bedömare framhåller att den sovjetiska militära kapaciteten också har en politisk funktion i fred. Det ligger nära till hands för Sovjetunionen att söka exploatera bilden av militär styrka för att i väst söka framkalla politiska eftergifter eller skapa en vidgande klyfta mellan västeuropéerna och USA. Det är uppenbart att farhågor för detta spelat en viktig roll i NATO:s överväganden under senare år. Från såväl militära som politiska utgångspunkter borde östsidan än mindre än väst ha anledning att frukta ett överraskande anfall från det

andra maktblocket. De militära styrkeförhållandena talar inte till västs fördel om NATO skulle gå till offensiv. Detta utesluter inte att sådant hot

kan spela en roll i den interna sovjetiska planeringen. Vidare kan man

föreställa sig en sovjetisk oro för att NATO kunde frestas ingripa vid

allvarliga oroligheter i staterna närmast öster om gränslinjen mellan allianserna.

Utvecklingen av maktblockens konventionella stridskrafter kommer även fortsättningsvis att ha nära samband med frågan om kärnvapnens roll. Inom NATO har det starka kärnvapenberoendet under senare år

kritiserats från såväl politiskt som militärt håll. Både talesmän för den

etablerade strategin och dess kritiker är överens om behovet av att stärka

NATO:s konventionella stridskrafter. I så fall skulle det bli möjligt att minska beroendet av åtminstone en tidig användning av kärnvapen.

Även Sovjetunionen har starka skäl att söka begränsa kärnvapnens roll. För detta talar att man knappast kan känna sig underlägsen i fråga om

konventionella stridskrafter. Sovjetunionen har sålunda på senare tid ut-

fäst sig att inte bli först med att använda kärnvapen.

En rad skäl talar för att det föreligger ett ömsesidigt intresse hos supermakterna att söka ta sig ut ur den återvändsgränd i vilken öst-västförbin-

delserna kommit att hamna under 1980-talets första år. Ätminstone torde

de önska begränsa de rådande motsättningarna så att de inte uppenbart

äventyrar stabiliteten i Europa och andra vitala områden. De överenskommelser som de senaste decennierna uppnåtts har oftast

syftat till att förhindra militarisering eller kapprustning inom miljöer eller militärtekniska områden som ännu inte konkret berörts av rustningskapp-

löpningen. I andra fall har överenskommelserna begränsat en fortsatt

upprustning.

I mars 1985 upphävdes det dödläge i de bilaterala sovjetisk —amerikanska nedrustningsförhandlingarna som inträdde hösten 1983 då förhandling-

arna om strategiska kärnvapen (START) och om medeldistansrobotar i Europa (INF) avbröts.

Under 1985 hölls den tredje konferensen för granskning av efterlevnaden av icke-spridningsavtalet (NPT). Detta avtal — som utgör det viktigaste instrumentet för att förhindra spridning av kärnvapen till ytterligare stater — har utsatts för påfrestningar framför allt därför att de till avtalet anslutna kärnvapenstaterna inte uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser i fråga om kärnvapennedrustning. Risken för uppkomst av nya kärnvapenmakter har

ökat. I nedrustningskonferensen i Geneve (CD) har frågan om ett avtal om fullständigt förbud mot kärnvapenprov under lång tid stått i centrum. Läget är emellertid sedan flera år fastlåst.

I fråga om kemiska vapen kan ett avtal ligga inom räckhåll under de

närmaste åren. En stötesten för en uppgörelse har hittills varit de svåra

frågorna rörande kontrollen av ett avtals efterlevnad.

Konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa (den s.k. Stockholmskonferensen) avslutades år 1986

med en slutöverenskommelse, som innehåller såväl konkreta åtgärder i

fråga om föranmälningar av större militära aktiviteter, observatörsutbyten 13 och begränsningsåtgärder som element av mera allmän politisk karaktär.

Ansträngningarna för avspänning och nedrustning är ett ansvar för hela det internationella samfundet. Samtidigt förblir det dock en grundläggande

realitet att huvudansvaret för rustningsutvecklingen och därmed nedrust-

ningsmöjligheterna vilar på USA och Sovjetunionen. I oktober 1986 i

Reykjavik, hölls det andra toppmötet på två år mellan supermakterna. varvid långtgående nedrustningsförslag diskuterades. Några överenskommelser nåddes emellertid inte.

2.3¶Den säkerhetspolitiska miljön: Det nordeuropeiska

området

I jämförelse med situationen i Centraleuropa karakteriseras utvecklingen i det nordeuropeiska området — Sveriges närmaste säkerhetspolitiska omgivning — dels av en fortsatt grundläggande stabilitet i vad avser den

politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna själva, dels av att det nordeuropeiska och nordatlantiska området

av stormakterna ägnas ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intres-

se.

Tendenserna till en gradvis ökning av det nordeuropeiska och nordatiantiska områdets strategiska betydelse har kunnat noteras under en längre tid. Dessa tendenser är entydiga och synes bestå under överblickbar tid.

Flera faktorer av såväl strategisk som militärteknisk natur understryker detta förhållande. Skillnaderna mellan Centraleuropa och det nordeuropeiska området när

det gäller grundläggande militärgeografiska och militärstrategiska förhållanden är uppenbara. I detta senare område handlar det inte om en markerad frontlinje mellan stora stående markstridsförband utan om ett utbrett

område vari ingår, förutom maktblockens egna områden, också fritt hav samt neutrala staters territorier. Områdets kärnvapenstrategiska samt ma-

rin- och flygstrategiska roll är av särskild betydelse för maktblocken. En annan skillnad utgörs av de förändringar 1 alliansernas militära dispositioner i det nordeuropeiska området, som ägt rum under de senaste decennierna, och som kan jämföras med den något mer statiska situationen i

Centraleuropa. Det nordeuropeiska och nordatlantiska området är beläget utmed den

kortaste flygsträckan mellan USA:s och Sovjetunionens befolkningsmässiga och industriella centra. Detta har sedan lång tid givit nordvästra

Sovjetunionen betydelse som ett framskjutet sovjetiskt strategiskt luftförsvarsområde mot bl. a. strategiskt bombflyg.

Sovjetunionens successivt mera omfattande marinstrategiska intressen i

norr utgör emellertid den viktigaste bakgrunden till att dei nordeuropeiska

och nordatlantiska områdets strategiska betydelse under de senaste decen-

nierna ökat väsentligt. Den sovjetiska marinen har sålunda sedan 1960-talet utvecklats till en väsentlig komponent i de strategiska kärnvapenstyrkorna. Den har även

blivit ett sjömilitärt instrument med global räckvidd som givit ökande möjligheter att åtminstone i fredstid konkurrera med USA och andra västliga sjömakter om inflytandet på Atlanten. | 14

Som ett led i den marina utvecklingen har Sovjetunionen genomfört en betydande militär utbyggnad på Kolahalvön, framför allt som basområde för Norra Marinen. Denna omfattar i dagsläget ca två tredjedelar av Sovjetunionens moderna strategiska kärnvapenubåtar, närmare hälften av

dess taktiska ubåtar inkl. de ubåtar som numera är försedda med kryssningsrobotar, samt ett stort antal större övervattensfartyg. Dessutom har

Norra Marinens flygstridskrafter ökat i säväl antal som kapacitet. Möjligheterna att tillföra ytterligare flygstridskrafter har förbättrats genom utbyggnad av det omfattande flygbassystemet i området.

Det kan antas vara ett vitalt intresse för Sovjetunionen att i händelse av

en konflikt skydda baskomplexet på Kolahalvön och säkra de strategiska

ubåtarnas överlevnad och operationsfrihet. Norra Marinens ytfartyg,

attackubåtar och flyg torde sålunda ha som en av sina huvuduppgifter att

skydda de strategiska kärnvapenubåtarnas bas- och operationsområden i

och omkring Barents hav. För att kunna säkra ubåtarnas operationsfrihet

under ytan är det av största betydelse att också kunna behärska havsytan i dessa och omgivande områden. Detta är i sin tur i hög grad avhängigt av möjligheten att operera med luftstridskrafter över dessa havsområden. Tillgången till baser för de egna luftstridskrafter som har dessa uppgifter, liksom förmågan att bekämpa motståndarens motsvarande baser, har därmed blivit en allt viktigare del också i den marina strategin.

Norra Marinen — inkl. det långräckviddiga marina attackflyget — kan i

en konflikt även ha till uppgift att söka förhindra eller försvåra förstärk-

ningstransporter till Norge samt att hota NATO:s Atlantförbindelser. Sovjetunionen torde därför i krig ha ett starkt intresse att i första hand förhindra NATO att kontrollera och utnyttja dessa och i andra hand att utvidga det

egna basområdet.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse för NATO härrör från NATO:s beroende av säkra förbindelselinjer över Atlanten för tillförsel av förstärkningar och materiel från Förenta Staterna till Västeuropa samt från behovet av att försvara Norge och Island. Fören-

ta staterna har vidare deklarerat att man planerar en tidig marin insats i

Norska havet vid en konflikt mellan maktblocken. Förutom de defensiva

syftena i en sådan strategi, skapas härigenom också en möjlighet att hota Sovjetunionens vitala strategiska resurser.

Utöver de fasta kommunikations-, spanings- och övervakningsanläggningarna samt spaningssatelliterna satsar NATO större resurser bl. a. för

ett luftburet kontroll- och varningssystem. Samtidigt har NATO skapat

förutsättningar för att snabbare än tidigare kunna tillföra förstärkningar av

olika slag framför allt till Norge, bl.a. genom förhandslagring i Tröndelag

av tung materiel för en amerikansk marinkårsbrigad med understödjande

flygförband. I förberedelserna för förstärkning med allierat flyg ingår en

betydande förhandslagring av drivmedel och ammunition förutom en viss utbyggnad av ett antal befintliga flygbaser med bl. a. moderna luftförsvarsrobotsystem. Vid övningar uppträder också NATO:s marina enheter i de nordnorska farvattnen.

Rent allmänt kan konstateras att båda blockens successivt mera framskjutna övningar de senaste åren återspeglar de strategiskt och militäroper- 15

ativt alltmer överlappande intressesfärerna i det nordeuropeiska och nor-

datlantiska området.

De båda blockens strategiska utgångsläge i det nordeuropeiska området skiljer sig avsevärt. Sovjetunionen disponerar i förhållande till NATO större styrkor med relativt hög tillgänglighet, främst vad gäller mark- och i

någon mån sjö- och luftstridskrafter. Det kan dock konstateras att Sovjet-

unionen normalt endast har begränsade markstridsförband i anslutning till det nordiska områdets norra delar. Dessa är inte ensamma tillräckliga för mer omfattande och uthålliga operationer. Vad gäller marina stridskrafter uppträder Sovjetunionen i fredstid med större styrkor än NATO i norra delen av Norska havet samt i Barents hav

och Östersjön. Samtidigt noteras en vidgad NATO-närvaro i Norska havet

i samband med återkommande övningar. I fråga om flygstridskrafter har Warszawapakten antalsmässig övervikt i det nordeuropeiska området. Trots styrkeförhållandena i utgångsläget är Sovjetunionens marinstrategiska situation mindre gynnsam med hänsyn till att NATO behärskar områden nära väsentliga förträngningar.

Förmågan att snabbt tillföra förstärkningar av olika slag har på båda

sidor ökat väsentligt under det senaste decenniet. NATO har möjligheter att tillföra flygstridskrafter i sådan utsträckning att man relativt snabbt kan

uppnå jämbördighet med Warszawapakten. Tillgång till norskt område och

i synnerhet till dess flygbaser torde i ett sådant läge vara av central betydelse.

I en utdragen konflikt kan även de marina styrkeförhållandena komma

att utjämnas i Norska havet. I fråga om markstridskrafter i Nordeuropa torde Warszawapaktens styrkor förbli antalsmässigt klart överlägsna NATO:s.

Den strategiska betydelsen av det nordeuropeiska områdets södra delar

skall ses i sammanhang både med en konflikt om det nordatlantiska havsoch luftrummet, inklusive Atlantförbindelserna, och med ett eventuellt behov av att utnyttja nordiskt område för att understödja operationer i Centraleuropa. För Sovjetunionen härrör Östersjöns strategiska betydelse från dess vikt som försvarszon, som flankområde till centralfronten, som transportled mellan Sovjet och Centraleuropa och som ett viktigt underhållsområde för den sovjetiska marinen vid en utdragen konflikt. I ett krisläge torde Warszawapakten komma att lägga stor vikt vid en

militär närvaro i Östersjön, och vid en utdragen konflikt kan man även finna det angeläget att söka öppna Östersjöutloppen för att kunna utnyttja

Östersjöns basresurser och marina stridskrafter. Kontroll över ett relativt

vidsträckt område kring utloppen torde i ett sådant sammanhang vara nödvändig. För NATO:s del spelar området en nyckelroll för att säkerställa möjligheterna att mottaga förstärkningar via Nordsjöhamnarna. Tillgång till

danskt område är dessutom väsentligt för att kunna stänga Östersjö-

utloppen och för att kunna ingripa effektivt mot Warszawapaktens under-

hållstransporter i Östersjön. Förutom flygbaserna i Sydnorge är tillgången till danskt luftrum och danska flygplatser dessutom viktig för att lätta på

den starka koncentrationen av flygstridskrafter till baser i Centraleuropa och för att möjliggöra ett effektivt luftförsvar av Nordsjöområdet och Storbritannien.

Sverige har den längsta kusten i Östersjön och berörs i hög grad av de nämnda intressen och den planering och verksamhet de föranleder. Båda

maktblocken bedriver redan i fredstid omfattande militär verksamhet i Östersjön. I ett allmänt spänningsläge påverkas därmed direkt och snabbt

även situationen i och kring Östersjön.

Den utveckling som ägt rum under det senaste decenniet innebär således

att det nordiska området mer direkt kommit att beröras av motsättningarna mellan stormaktsblocken. De strategiska intressen som inverkar på området har fått ökad tyngd och har även fått en starkare koppling såväl till nordatlantiska som till centraleuropeiska förhållanden. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta. Det strategiska intresset är alltjämt främst knutet till områdets norra och södra delar. Flera drag i den militärstrategiska utvecklingen, inte minst flygstridskrafternas ökade räckvidder, är

dock även ägnade att understryka betydelsen av övriga delar av området. Utvecklingen ökar möjligheterna till, liksom behovet av, militära operationer över stora ytor, med ökad integration mellan olika system och stridskrafter. En följd av detta är att stormakterna alltmer kommit att betrakta

det nordeuropeiska och nordatlantiska området som militärstrategiskt och

operativt sammanhängande.

Nordområdets strategiska betydelse påverkas också av möjligheten till

mera omfattande prospektering och utvinning av olja och gas på kontinentalsockeln norr om 62:a breddgraden. Ekonomiska, tekniska, klimat- och miljömässiga begränsningar har hittills bidragit till att dämpa aktiviteten. Härtill kommer de oklara gränsförhållandena i Barents hav.

Från sovjetisk sida har under senare år visats ett intresse för att intensifiera undersökningarna i dessa råvarurika områden. Sovjetunionen kan efter hand komma att möta problem i sin oljeförsörjning och i en mera utpräglad bristsituation kan på lång sikt även polarområdena få ett ökat intresse vid

sidan av de västsibiriska oljefälten till vilka uppmärksamheten nu koncentreras.

Sammanfattningsvis har det nordeuropeiska området med angränsande

havsområden fått en gradvis ökande betydelse för stormakterna främst av

kärnvapenstrategiska, men också av marinstrategiska och luftoperativa

skäl. Den ökade aktiviteten bör i första hand ses som ett led i bevakningen av deras globala intressen och som en del av den strategiska balansen.

Även regionala intressen framträder allt tydligare. Att denna utveckling i förening med den vapentekniska utvecklingen på olika sätt får återverkningar och konsekvenser för de nordiska länderna är dock uppenbart.

Övningsverksamheten i det nordeuropeiska havs- och luftrummet har som nämnts tidigare blivit mer omfattande i tid och rum och delvis mer

framskjuten i förhållande till av motparten traditionellt dominerade områ-

den. Detsamma gäller den övervaknings- och underrättelseverksamhet som båda sidor bedriver. I Östersjön har ett motsvarande mönster kunnat urskiljas.

Att även maktblockens militära, fredstida spaningsverksamhet ökat i 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

intensitet i området sammanhänger naturligtvis till viss del med mönstret beträffande deras övningsverksamhet. Ena partens övningar tilldrar sig stort spaningsintresse från motpartens sida. Den intensifierade spaningsverksamheten är dock inte enbart knuten till militära övningar utan torde

också sammanfalla med den allmänna ökningen av det nordeuropeiska och

nordatlantiska områdets militärstrategiska betydelse. Härigenom har spa-

ningsverksamheten i fredstid kommit att i hög grad även riktas mot de nordiska staterna. De kränkningar av Sveriges territorium som kommit att uppmärksammas särskilt under de senaste åren har uppenbarligen också sin allmänna bakgrund i de utvecklingstendenser som beskrivits ovan. Under senare år har det årligen förekommit några få kränkningar från

övervattensfartyg. De fördelar sig relativt jämnt mellan NATO och Warszawapakten. Huvuddelen av kränkande fartyg har utgjorts av civila statsfartyg.

Under senare år har Sverige utsatts för grova undervattenskränkningar,

vilkas särskilda säkerhetspolitiska betydelse understryks av att de till skillnad från andra kränkningar till sjöss och i luften till övervägande del måste anses vara avsiktliga. Inte minst den omständigheten att undervattenskränkningar kan genomföras dolt och endast ibland upptäcks innebär, att det inte är möjligt att redovisa en exakt statistik över verksamheten.

Vid två tillfällen har de kränkande ubåtarnas nationalitet kunnat faststäl-

las. I oktober 1981 grundstötte en sovjetisk ubåt i Gåsefjärden i Blekinge

skärgård. Efter händelserna i och kring Hårsfjärden i oktober 1982 kunde konstateras att de kränkande ubåtarna, bland vilka även ingick miniubåtar av ditintilis väsentligen okänt slag, var sovjetiska. Den ubåtsskyddskommission som tillsattes av regeringen år 1982 med

anledning av Hårsfjärdenhändelserna konstaterade att ubåtskränkningar av svenskt territorium inträffat även tidigare, men att verksamheten före-

tedde en ökning under början av 1980-talet. Kommissionen redovisade

också en bild av utvecklingen från 1960-talets början. I ett tidigare skede

av denna period noterades enskilda större ubåtars sporadiska uppträdande på svenskt territorialvatten. Senare kunde iakttas ett mer provocerande

uppträdande med fler undervattensfarkoster inblandade samtidigt och

samordnat, med allt djupare inträngning på svenskt inre vatten. Verksam-

heten uppvisade också tendenser att spridas mer över året och att riktas

mot militära baser, hamnar och skyddsområden. Förekomsten av miniubå-

tar klarlades i samband med granskningen av Hårsfjärdenhändelserna.

En rad iakttagelser och indikationer leder till slutsatsen att liknande

undervattensverksamhet förekommit även åren efter 1982.

Ubåtsskyddskommissionen redovisade också i sitt betänkande (SOU 1983:13) Att möta ubåtshotet. som framlades i april 1983, tänkbara motiv för ubåtskränkningarna. Som huvudmotiv angavs, även om det inte uteslöts att även andra motiv kan ha spelat in, att kränkningarna skulle ses

som förberedande skeden i en militär operativ planering. Utforskning av de svenska kust- och skärgårdsområdena och av svenskt undervattensförsvar, utprovning av ny materiel, taktisk utveckling och utbildning var några av de delmotiv som angavs som mest sannolika. 18

ledning till andra slutsatser. Motiven, som är svåra att fastställa, torde

huvudsakligen kunna hänföras tll olika former av förberedelser för even-

tuella kris- och krigsoperationer. Under senare år har främmande undervattensverksamhet förekommit

även i andra nordiska länder. Uppenbart är att den mot Sverige och andra

nordiska länder riktade undervattensverksamheten måste sättas in i ett

större öst—västperspektiv med betoning på situationen i det nordeuro-

peiska området. Verksamheten bör även ses i ljuset av den globala marina kapprustningen och en ökad satsning på undervattensteknologi.

Kränkningar av svenskt luftrum har under de senaste åren inträffat vid 25-30 tillfällen per år. Kränkningarna, varav de flesta är av kort varak-

tighet, inträffar huvudsakligen söder om Skåne och Blekinge. Under flera

år har NATO-flyg svarat för huvuddelen av kränkningarna, medan flygplan från Warszawapaktstaterna har svarat för några enstaka kränkningar varje är. En särskilt allvarlig incident ägde rum vid Gotland i augusti 1984, då sovjetiskt jaktflyg trängde långt in i svenskt luftrum och därvid närmade

sig ett civilt trafikflygplan med passagerare. I fråga om alla dessa kränkningar är det väsentligt att Sverige visar både

vilja och förmåga att hävda sin territoriella integritet. Av detta följer att det är av synnerlig vikt att kränkningar upptäcks och avvisas, samt att de beivras på diplomatisk väg när nationaliteten kan fastställas. En så långt

möjligt öppen redovisning av förekommande gränskränkningar är även

fortsättningsvis en självklarhet.

Vad gäller undervattenskränkningar har av regering och riksdag uttalats att intrång med främmande ubåtar på svenskt vatten, i flagrant strid med folkrättens regler, är något som under inga omständigheter kan accepteras. Sverige har klargjort att det är vår fasta föresats att med alla de medel som

står till buds hävda vår territoriella integritet och de svenska gränsernas

okränkbarhet. I enlighet med denna målsättning har regeringen sålunda

skärpt de s.k. IKFN-reglerna därhän att vapenmakt tillgrips utan föregående varning mot främmande ubåtar i inre svenska vatten i syfte att tvinga

dessa att inta övervattensläge för identifiering och andra åtgärder. Ubåtsskyddet fortsätter att förstärkas.

Som självständiga stater har de nordiska länderna agerat i enlighet med egna vitala intressen. Ofta har dessa intressen varit sammanfallande. Ett

samarbete över gränserna, inom och utom Norden, har då varit naturligt.

De nordiska länderna har på denna grund också i många utrikespolitiska frågor kunnat verka gemensamt, företrädesvis inom FN och andra interna-

tionella organisationer. En förutsättning för detta samarbete har varit de

nordiska ländernas respekt för varandras skilda säkerhetspolitiska lösningar och politiska ställningstaganden.

Den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna, inom ramen för de individuella lösningar som valts, syftar till att värna om den grundläg-

gande stabiliteten även i ett skede då det större nordeuropeiska områdets

allmänna strategiska betydelse har ökat. Till grund för denna strävan ligger

bedömningen att även stormaktsblocken har ett fortsatt intresse av att stabiliteten i Norden inte rubbas. Även om det säkerhetspolitiska läget i

försök att till egen förmån söka rubba det grundläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden sannolikt kommer att mötas av motåtgärder från den andra stormaktens sida.

De nordiska länderna har sålunda ett gemensamt intresse av att trygga en fortsatt lugn och stabil situation i Norden. Ett mål är även att inom

ramen för varje lands säkerhetspolitik begränsa stormaktsnärvaron med stridskrafter och därmed minska riskerna för konfrontation.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den säkerhetspolitik som de nordiska länderna sedan 1940-talet valt att föra spelat och spelar en avgö-

rande roll för stabiliteten i Norden.

2.4¶Konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet

En grundläggande bedömning är att det är osannolikt att ett krig mellan

maktblocken i Europa kommer att uppstå som följd av överlagda beslut om att gå till anfall för att vinna en seger I Europa i dess helhet. Mindre osannolikt är att ett krig uppstår genom en process — som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa — där successiva beslut fattas under bristfällig information och osäkerhet om motpartens reaktioner. Därtill kommer att processen kan förvärras av andra omständigheter över vilka supermakterna inte har full kontroll. I regionala konflikter i vissa delar av världen, t. ex. där utsträckningen av resp. intressesfärer är mindre entydiga och därmed de omedelbara riskerna upplevs som mindre, kan supermakterna bli indragna mot varandra.

Bedömningar beträffande karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa är förknippade med avsevärda osäkerheter. Dessa osäkerheter

beror bl. a. på att maktblocken har utformat och övat sina militära styrkor med hänsyn till olika alternativ. De beror också på att maktblocken medvetet byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte att öka

avskräckningseffekten. Slutligen har svårigheterna att från fredstida förhållanden bedöma utgången av ett krig snarast ökat till följd av den snabba militärtekniska utvecklingen.

Mot bakgrund av båda maktbilockens politiska och militära doktriner

samt utformningen av deras militära styrkor förefaller det sannolikt att de ätminstone inledningsvis söker föra kriget på konventionell nivå och und-

vika sådana operationer som kan befaras sätta motpartens mest vitala intressen på spel. I stället kan det upplevas som fördelaktigt att genom snabba och avgörande åtgärder ställa motparten inför fullbordat faktum.

Därför kommer snabba militära operationer sannolikt att karakterisera inledningen av ett krig.

Det är mot denna bakgrund svårt att föreställa sig något läge där endera maktblocket genom en frontal attack i Centraleuropa inledningsvis skulle

eftersträva att erövra och behålla stora delar av det andras territorium.

Däremot kan det vid en konfrontation mellan maktblocken tänkas att

endera parten genom militära operationer i en begränsad del av det europe-

iska området vill pressa den andra till politiska eftergifter eller vill säkra

utveckling skulle kunna beröra även vårt område. Risken för att kriget efter någon tid trappas upp till kärnvapennivå är

särskilt påtaglig om någondera parten finner att ett fortsatt konventionellt

försvar inte kan genomföras. En första demonstrativ kärnvapeninsats kan då göras för att dramatiskt markera att motståndarens operationer måste

avbrytas.

De nya kärnvapensystem som placeras ut har större precision och räck-

vidd hos robotarna, ofta kombinerad med mindre styrka hos laddningarna. Därigenom skapas teoretiskt förutsättningar för selektiva insatser mot militärt viktiga mål och för begränsning av sidoverkningarna mot befolk-

ning och samhälle. Å andra sidan finns inga klara gränser mellan olika typer av kärnvapen och en upptrappning ter sig svår att undvika.

Det finns därför starka skäl att tro att varje beslut om kärnvapeninsats kommer att framstå som ödesdigert även för dem som ytterst bär ansvaret. Genom tekniska och organisatoriska åtgärder har högsta statsledningarna inom kärnvapenmakterna sökt skaffa sig en säker kontroll över åtminstone den första kärnvapenanvändningen. De avgörande trösklarna torde därför alltjämt ligga mellan krig och fred samt mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig. Att bestämt uttala sig om sannolikheten att kärnvapen sätts in i ett framtida krig i Europa syns inte meningsfullt.

Den möjliga varaktigheten av ett konventionellt krig i Europa beror i hög

grad på inriktningen av de militära operationerna. Enligt en vanlig uppfattning på västhåll skulle ett omfattande och framgångsrikt anfall mot väst i

Centraleuropa redan efter några dagar eller några få veckor leda till överväganden om att tillgripa kärnvapen. Svårbedömbara faktorer som sam-

manhållningen inom respektive pakt, den tekniska utvecklingens konsekvenser, luftoperativa förhållanden och tidsskillnader i fråga om beslut om

mobilisering i olika länder kan emellertid leda till ett mera långvarigt konventionellt krig i Europa. Bl.a. i detta sammanhang kan mer intensiva operationer komma att gälla kontrollen över norra Europa och Nordatlan-

ten.

Risken för krig i Sveriges närområde är i allt väsentligt relaterad till situationen i stort mellan maktblocken. En väpnad konflikt i norr är sålun-

da knappast tänkbar under i övrigt lugna och stabila förhållanden mellan NATO och Warszawapakten. De militära hot, som under eller omedelbart inför ett krig i Europa skulle

kunna riktas mot Sverige, beror på de krigförande parternas bedömningar av krigets fortsatta förlopp och deras förberedelser för tänkbara händelseutvecklingar. 'En viktig roll spelar därvid deras bedömningar av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse.

I en större, öppen konflikt mellan blocken kan det nordiska området

sålunda komma att beröras redan i de inledande faserna, eftersom stora

värden står på spel för parterna och en överraskande inledning av operatio-

ner kan ge väsentliga fördelar.

De fredstida militära styrkerelationerna i Nordkalottområdet innebär överlägsenhet på sovjetisk sida, men denna överlägsenhet ger inte utrymme för större offensiva operationer, särskilt som terrängförhållandena är 21

svårbemästrade. Båda parter har behov av att tillföra stridskrafter vid en akut konflikt. Det finns därför skäl att tro att inledningsskedet av en konflikt kommer att karakteriseras av försök till snabb styrkeuppladdning från båda parters sida. Vid ett krigsutbrott torde styrkeuppladdningen fortsätta och kompletteras med en intensiv bekämpning av motpartens militära baser och förband. Svenskt område utgör inte något primärintresse för någotdera maktblocket, men genom Sveriges geografiska läge i det nordeuropeiska området kan vårt land tidigt bli inblandat i maktblockens överväganden vid konflikter. För båda maktblocken kan svenskt område få intresse som genväg vid flygoperationer, som genomgångsområde, som basområde främst för flygstridskrafter och för framskjuten luftbevakning. I en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige måste rimligtvis ingå å ena sidan tidsvinst och ökad säkerhet att uppnå mål i vårt närområde, å andra sidan militära förluster och bindningar. Risken att det andra maktblocket får tillgång till svenskt territorium måste också övervägas. Man bör kunna utgå från att stormaktsblockens militära styrkor i huvudsak blir bundna i garderingar eller operationer mot varandra. Endast en begränsad del av stormaktsblockens styrkor kan därför avdelas mot Sverige. En begränsning ligger också i transportmöjligheterna främst till sjöss och i luften. En större del av de mest lättrörliga styrkorna — t.ex. flygstridskrafter — kan samtidigt sättas in, men då sannolikt endast under begränsad tid. Militära operationer riktade mot våra grannländer behöver inte nödvändigtvis innebära att Sverige blir indraget i kriget, även om risken för omfattande kränkningar av svenskt område från både öst och väst är stor. De militärgeografiska förhållandena i Norden är sådana att ju mera omfattande målen för de militära operationerna är, desto starkare blir motiven att söka utnyttja svenskt område. Genom sin i omvärlden uppfattade styrka kan emellertid det svenska försvaret påverka främmande makters överväganden och därmed avhålla från sådana operationer som går genom svenskt område. Vårt geografiska läge nära den ena supermakten innebär att militär kapacitet relativt sett finns i större mängd i öst. Särskilt gäller detta markstridskrafter samt marina resurser i Östersjön. Vad gäller flygstridskrafter kan resurser snabbt tillföras vårt närområde både i öst och väst. En avgörande militär uppladdning med markstridskrafter i väst kan beräknas ta avsevärd tid. En väpnad konflikt i Europa kommer rimligen att föregås av betydande förändringar i det politiska klimatet mellan maktblocken. Samtidigt bör noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning mellan maktblocken och återkommande variationer i den militära beredskapen. En presumtiv angripare kan väntas eftersträva att utnyttja överraskning för att därmed snabbare och lättare nå avsett resultat. Den ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos stormakternas stridskrafter underlättar detta. Dock behöver angriparen inför ett militärt an- 22

kapacitet och i samband därmed ha en omfattande signaltrafik. Detta bör ge oss möjligheter till militär förvarning.

Ett kärnvapenkrig kommer sannolikt att få ett snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Maktblocken måste då koncentrera sin uppmärksamhet på sina allra mest vitala intressen, främst att få ett slut på kriget. Militära

operationer i ett sekundärt område som Sverige måste i ett sådant läge

rimligen tillmätas ringa betydelse.

Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det mindre troligt att landet blir angripet om en upptrappning till kärnvapennivå skett. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt angrepp också kan bidra till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen. Däremot kan vi drabbas av drivande radioaktiva moln som bildats vid marknära kärnvapenexplosioner utanför våra gränser. Om ett krig i vilket Sverige är indraget trappas upp till kärnvapennivå förlorar rimligen de militära operationerna mot vårt land snabbt i betydelse.

Kemiska vapen är främst lämpade för taktiskt—operativa syften. De skulle kunna användas som ett komplement eller alternativ till konventionella vapen. Stormakternas benägenhet att utnyttja kemiska vapen torde bestämmas dels av de bedömda riskerna för vedergällning och upptrappning, dels av de möjliga militära fördelarna. Dessa i sin tur bestäms i hög grad av den angripnes skyddsnivå och beredskap.

Den breda anslutningen till 1925 års Geneéveprotokoll innebär i praktiken ett förbud mot första användning av kemiska stridsmedel. Stora ansträngningar görs internationellt att få till stånd ett utvidgat förbud. Samtidigt pågår emellertid en militärteknisk utveckling som skulle kunna öka riskerna för att de kemiska stridsmedlen kommer till användning.

Mot användning av biologiska stridsmedel i stor skala finns många kraftigt återhållande faktorer. Alia bedömningar av verkningarna blir ytterst osäkra. Öppna angrepp med biologiska stridsmedel i stor skala bedöms därför som mycket osannolika. Däremot kan förtäckta angrepp mot begränsade mål tänkas.

Hot mot Sveriges säkerhet kan uppstå även på lägre konfliktnivåer än krig mellan stormaktsblocken, i vissa fall också under det vi uppfattar som lugna och fredliga förhållanden. Bakgrunden till detta är dels motsättningarna i olika former mellan stormaktsblocken., dels deras militära aktivitet i vårt närområde i form av utbildning och övning av förband, utprovning av materiel och underrättelseverksamhet. Omfattningen och karaktären av sådana verksamheter har påverkats av det nordeuropeiska områdets ökade strategiska betydelse.

Säkerhetspolitiskt riskabla situationer kan uppstå oavsiktligt som följd av ordinarie övnings- och underrättelseverksamhet. Ett exempel är omfattande kränkningar av svenskt territorium i samband med större övningar. Sådana situationer kan emellertid också vara resultat av avsiktliga försök att påverka oss eller vår omgivning, exempelvis avsiktliga kränkningar i underrättelsesyfte eller för att pröva svensk beredskap. En ökad militär närvaro i vårt närområde skulle också leda till påfrestningar.

I en mer upptrappad internationell kris kan de militära hoten bli allvarligare. Benägenheten att vid incidenter tillgripa vapenmakt kan bli större och främmande makter kan ställa krav på visst svenskt uppträdande. Gränsen mellan fred och krig i omvärlden kan bli flytande.

En framgångsrik svensk neutralitetspolitik vid krig i omvärlden förutsät-

ter att det svenska totalförsvaret är tillräckligt starkt för att avhålla från angrepp mot Oss.

I samband med militära operationer i vårt närområde kan de krigförande

parterna tänkas vilja utnyttja svenskt territorium i strid med folkrätten. De

kan också ställa krav på eftergifter från svensk sida. Det kan i dessa fall

gälla överflygning av Sverige med flygplan och robotar, genommarsch till lands, utnyttjande av svenskt sjöterritorium, exempelvis som skyddad

uppehållsplats, eller tillfälligt utnyttjande av baser i Sverige. Redan farhå-

gor om sådant utnyttjande av svenskt territorium kan leda till militära motåtgärder från det andra maktblockets sida. På detta sätt kan Sverige successivt dras in i kriget.

Militära operationer i vår omvärld kan leda till att vår utrikeshandel helt

elier delvis avbryts så att vi för vår försörjning blir hänvisade till inhemska

resurser.

En konflikt i Europa kan komma att inledas med ett krisskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera omfattande handelsstörningar. Störningarna kan främst komma att gälla strategiska varor, t. ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter.

En sammanhängande försörjningskris skulle kunna karakteriseras av

dels ett sådant inledande krisskede med en varaktighet om något år, innebärande knapphet och andra restriktioner på strategiskt betydelsefulla varor, dels ett akut krigsskede i Europa med ett totalt handeisbortfall i storleksordningen månader, dels ett efterkrigsskede då möjligheterna till utrikeshandel successivt förbättras.

Vårt omfattande ekonomiska samarbete med de marknadsekonomiska länderna i väster ger dessa länder tillgång till ekonomiska maktmedel som de redan i fredstid skulle kunna söka använda mot Sverige i syfte att påverka vår handelspolitik, ekonomi och försvarsmaterielanskaffning. Mera samordnade aktioner mot vår utrikeshandel skulle utgöra ett allvar-

ligt hot mot vår säkerhet. Möjligheterna att framgångsrikt genomföra sådana aktioner är dock i realiteten små.

Särskilda problem för Sverige har det högteknologiembargo skapat som

NATO-länderna inom ramen för teknikkontrollorganisationen COCOM på senare år riktat mot Östeuropa. I första hand USA har för närvarande ett

betydande teknologiskt försprång framför andra länder inom områdena

mikroelektronik och informationsbehandling, vilka har både militära och civila tillämpningar. USA söker upprätthålla sitt försprång framför allt i förhållande till länderna i öster genom att hindra att dessa får tillgång till

materiel, komponenter och tekniskt kunnande. För ändamålet har byggts

upp ett omfattande reglerings- och kontrollsystem, som alltmer berör även svenska företag. I situationer med mycket starka internationella spänningar kan både

motiv och möjligheter för ekonomiska aktioner mot Sverige förstärkas. Då 24

försvinner många av de normala hämningarna mot att utnyttja olika maktmedel. Regelsystemet kanske bryter samman redan av andra skäl och ersätts av bilaterala avtal. Å andra sidan får man räkna med att det svenska folket då är berett att acceptera betydande standardsänkningar och produktionsomställningar i syfte att minska beroendet av omvärlden.

Konflikter mellan i- och u-länder samt meltan och inom u-länder kan få konsekvenser för Sverige på flera olika sätt. Grupper av råvaruproducerande u-länder kan utnyttja inskränkningar i sina leveranser som maktmedel mot i-länderna (råvaruembargon). Krig inom och mellan råvaruproducerande u-länder kan leda till att anläggningar förstörs och att produktionen starkt reduceras. Sabotage eller krigshandlingar kan leda till att fartygstrafiken genom viktiga farleder stoppas. Slutligen kan starka motsättningar mellan i- och u-länder leda till våldsaktioner mot sårbara punkter i i-länderna.

Störningar i råvaruflödena till följd av krigshandlingar bedöms vara aktuella främst för oljeländerna i Gulfområdet och för de på legeringsmetaller rika områdena i södra Afrika. Inom båda områdena råder politiska motsättningar och pågår en militär upprustning.

Mot den ovan redovisade bakgrunden avtecknar sig följande förändringar i den samlade hotbilden. |

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökade strategiska betydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska utvecklingen har sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Denna utveckling har också lett till ökade påfrestningar i fred, främst i form av kränkningar av vårt territorium. Dessa tendenser berördes i 1982 års försvarsbeslut men har genom senare tids utveckling kommit till tydligare uttryck.

Hotbilden har sålunda påverkats av den militärtekniska utvecklingen. Särskilt bör framhållas den ökade räckvidden för taktiskt flyg, den återigen ökade betydelsen av strategiskt flyg, anskaffningen av långräckviddiga kryssningsrobotar, den ökade strategiska och operativa rörligheten och utvecklingen av undervattensteknologi.

1982 års försvarsbeslut innebar en jämfört med tidigare starkare betoning av stormaktsblockens kapacitet för överraskande angrepp och därav följande kortare militära förvarningstider. Denna kapacitet vidareutvecklas. Nu finns därutöver skäl att uppmärksamma att särskilda sabotageförband tidigt kan sättas in mot funktioner som är viktiga för totalförsvaret.

Det finns anledning att starkare än tidigare uppmärksamma de hot och påtryckningar som Sverige kan utsättas för under spända fredsförhållanden. Diplomatiska, militära och handelspolitiska åtgärder för att ge eftertryck åt vår beslutsamhet att motstå sådana hot och påtryckningar och orubbligt fullfölja neutralitetspolitiken bidrar till att minska främmande makts benägenhet att utsätta oss för hot.

Kränkningarna av svenskt territorium med ubåtar och andra undervattensfarkoster har riktat uppmärksamheten mot delvis nya hot. De kan främst bedömas som förberedande led i en operativ planering och kan därmed få negativa konsekvenser för vårt invasionsförsvars kapacitet.

Vårt beroende av ett handelsutbyte med omvärlden leder till att motsätt-

ningar och kriser i andra delar av världen kan få konsekvenser också i Sverige. Särskilda problem skapar det högteknologiembargo som de väst-

liga industriländerna på senare år riktat mot Östeuropa.

2.5¶Grunder för Sveriges säkerhetspolitik

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser

bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i

Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

I strävandena att säkerställa dessa mål utformas Sveriges säkerhetspoli-

tik väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen 1 denna politik är neutralitetspolitiken, alliansfrihet i fred

syftande till neutralitet i krig. Sverige har valt denna handlingslinje därför

att den bäst gagnar våra övergripande säkerhetspolitiska mål. Neutralitets-

politiken är inte ett utflöde av andra staters önskemål eller krav. Den är

inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Inte heller innehåller folkrätten några regler för hur en politik syftande till neutralitet i krig skall

utformas i fredstid. Det är vi själva som valt denna politik och som

bestämmer dess innehåll.

Neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende och

respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt agerande i fred, genom en långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik och genom ställningstaganden i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna. En aktiv utrikespolitik, syftande till avspänning, internationell

nedrustning och fredlig utveckling är ett väsentligt inslag i den svenska säkerhetspolitiken.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvars-

politik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och

förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar gör säkerhetspolitiken trovärdig.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck-

lingen i stort, särskilt utvecklingen i vårt näroniråde. Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse för avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Denna avvägning är inte en gång för alla

given, utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden. Samtidigt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens.

Utrikespolitiken och försvarspolitiken utgör sålunda de centrala dimen-

sionerna i den svenska säkerhetspolitiken. Det är den samlade styrkan i våra säkerhetspolitiska åtgärder som underbygger vår bestämda föresats

att i alla lägen slå vakt om alliansfriheten och neutraliteten, och att i händelse av krig till det yttersta värna vår frihet och vårt oberoende.

Den aktiva och alliansfria utrikespolitiken syftar till att främja en fredlig utveckling i vår omvärld, att förhindra konflikter, att undanröja konfliktorsaker samt att även i övrigt främja och tillvarata Sveriges säkerhetsintressen. En utrikespolitik som bekräftar vår fasta vilja att stå fria och obundna är grundläggande för utformningen av den svenska säkerhetspolitiken.

Trots ett ökat strategiskt stormaktsintresse för det nordiska området har läget i Norden kännetecknats av ett betydande mått av stabilitet. En viktig förklaring till detta är de nordiska ländernas säkerhetspolitik och att stormakterna har kommit att bedöma det grundläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden som möjligt att förena med sina intressen. Den svenska neutralitetspolitiken ingår som en vital beståndsdel i detta mönster. Det är ett grundläggande svenskt intresse att omvärlden kan lita på att denna vår politik ligger fast.

Det är av vikt att omvärlden är övertygad om såväl vår vilja som vår förmåga att i alla lägen fullfölja vår neutralitetslinje. Denna betraktas som en varaktig och värdefull faktor för nordisk och europeisk säkerhet. Uttalanden av stater i öst och väst ger oss stöd för uppfattningen att den svenska neutralitetspolitiken bedöms som trovärdig. För att kunna bidra till en lugn och stabil utveckling i Norden får vår politik inte skapa vare sig farhågor eller förväntningar hos någon av stormakterna. Det är därför av stort värde att den svenska neutralitetspolitikens innebörd även fortsättningsvis är klar och tydlig för omvärlden. Den djupa folkliga förankring som neutralitetspolitiken har spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll.

Sverige verkar därutöver för att stärka FN:s auktoritet och att ge organisationen bättre möjligheter att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I arbetet för en fredligare värld är även våra strävanden att främja en internationell nedrustning och att öka respekten för folkrätten av stor betydelse.

Som del av säkerhetspolitiken fordras en fast och konsekvent försvarspolitik som inger respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos svenska folket. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde.

Totalförsvarets planering bör utgå från att militära angrepp på Sverige utgör led i en konflikt mellan stormaktsallianserna. Sådana angrepp kan då antas syfta till att utnyttja Sverige som genomgångs- och basområde för militära operationer riktade mot mål i vårt närområde samt till att hindra motparten från ett sådant utnyttjande.

Tillgång till svenskt område inkl. vårt luftrum kan vara av betydande militärt värde för var och en av stormaktsallianserna i samband med ett krig dem emellan. Värdet av att kunna utnyttja svenskt område resp. det

lingen och då särskilt de ökade räckvidderna hos stormakternas taktiska flyg. Även tillkomsten av kryssningsrobotar med stor räckvidd är av betydelse i detta sammanhang.

Försök att utnyttja svenskt område kan få formen av krav understödda av militärt hot eller ytterst en invasion av vårt land. Den tidigare redovisade bedömningen att angrepp på Sverige skulle utgöra led i ett krig mellan maktblocken innebär att ingetdera av dessa rimligen kan utnyttja mer än en begränsad del av sina resurser för angrepp mot vårt land. Storleken av denna del låter sig dock inte lätt fastställas.

Ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena för att därigenom i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas. Försvarsviljan underbyggs genom att befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv totalförsvarsplanering för dessa svåra förhållanden. Det är angeläget att också försök från angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motståndsanda effektivt motverkas.

Vår planering skall även fortsättningsvis utgå från att någon form av politisk förvarning erhålls inför en utveckling i vår del av världen som skulle kunna aktualisera ett väpnat angrepp. Samtidigt noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning melian maktblocken och återkommande variationer i den militära bered- - skapen. Trots att möjligheterna att upptäcka mera omfattande militära förberedelser består eller t.o.m. ökar måste därför problemen rörande överraskande angrepp i dess olika aspekter ägnas fortsatt uppmärksamhet i totalförsvarets planering.

Det är följaktligen väsentligt att vår beredskap snabbt och flexibelt kan avpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret.

Totalförsvaret skall även inriktas på att möta konsekvenserna av andra säkerhetspolitiska kriser än krig. Sådana kriser kan bli utdragna och kan kännetecknas bl. a. av ekonomisk och handelspolitisk konfrontation. Det är väsentligt för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalförsvars styrka i krig att vi kan möta försök till påtryckningar och handelsrestriktioner i sådana situationer.

Såväl i fredstid som under neutralitet vid krig i omvärlden måste respekten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territorium kan aldrig accepteras. Kränkningar i fredstid kan bidra till främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp bekämpa vårt totalförsvar. I neutralitetsltägen kan kränkningar gradvis dra in oss i kriget. Det är väsentligt att vi upprätthåller en helhetsbild av kränkningar av alla 28

stor vikt att vi fortsätter att förbättra vår förmåga att möta undervattenskränkningar.

Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt område torde vara förknippade med dess eventuella utnyttjande i ett konventionellt krig. Ett kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet få ett kort förlopp under vilket stormakterna tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara sin egen fortsatta existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig då detta trappas upp till kärnvapennivå är det därför mycket osannolikt att ett angrepp — med eller utan kärnvapen — skulle inledas mot vårt land. Däremot kan Sverige drabbas av omfattande sidoverkningar då

kärnvapen sätts in i andra länder.

Vår totalförsvarsplanering med avseende på riskerna för kärnvapenkrig bör även fortsättningsvis ha följande inriktning. Svensk säkerhetspolitik syftar bl. a. till att hålla Sverige utanför ett krig mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt totalförsvar är en förutsättning för att Sverige skall lyckas i dessa strävanden. Därutöver krävs särskilda åtgärder för skydd mot kärnvapenkrig i vår omvärld, och för att öka statsmakternas möjlighetar att stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige.

2.6 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

3¶Försvarspolitikens inriktning

3.1¶Inledning

Försvarskommittén har i slutbetänkandet lämnat förslag till försvarspolitikens inriktning. Den uppfattning som jag ger uttryck för i det följande överensstämmer i allt väsentligt med försvarskommitténs bedömningar. Jag redovisar därför inte dessa här utan hänvisar till slutbetänkandet.

3.2¶Allmänna principer

Ett starkt och allsidigt totalförsvar skapar redan i fred förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss.

För att vår motståndskraft mot yttre hot skall bli så hög som möjligt skall alla samhällsfunktioner som har viktiga uppgifter under kriser och i krig kunna ställas om för att verka i sådana situationer. Totalförsvaret omfattar i krig hela det omställda samhället.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet. Den frivilliga försvarsverksamheten tillför totalförsvarets militära och civila delar viktig kapacitet och är ett uttryck för vår försvarsvilja. Den ger möjligheter för stora grupper att friviligt ansluta sig till och utbilda sig för totalförsvaret. Totalförsvarets organisation och verksamhet i fred skall bereda landets medborgare möjlighet att på ett effektivt sätt förbereda sig för att medverka i landets försvar.

Totalförsvaret skall utformas och personalen utbildas med utgångspunkt i vår samhällsutveckling och i våra egna försvarsbetingelser i övrigt med avseende på främst vår defensiva inriktning, vår geografi, vårt klimat och vårt system med plikttjänstgöring. Egen forskning och försvarsindustri ger oss möjlighet att förse försvaret med utrustning som är anpassad till dessa betingelser. Därigenom kan vi också minska verkan mot oss av de vapen och motmedel! som stormakterna utvecklar för att använda mot varandra. Det är av dessa skäl ändamålsenligt att i viktiga avseenden ge totalförsvaret en svensk profil.

Den svenska samhällsutvecklingen är av stor betydelse för utformningen av vår försvarspolitik. Såsom jag senare kommer att utveckla närmare har denna utveckling i vissa avseenden lett till en uppbyggnad av resurser som ökat möjligheterna att möta störningar och skador även under kriser och i krig. I andra avseenden har olika samhällsfunktioner blivit mer sårbara.

Den beskrivning av det svenska totalförsvarets mål som senast lades fast av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut är enligt min mening i sak alltjämt giltig.

Jag har emellertid liksom försvarskommittén funnit skäl att modernisera denna och föreslår sålunda att för det svenska totalförsvaret. såsom en del av den svenska säkerhetspolitiken, följande mål skall gälla. 30

— Den svenska säkerhetspolitiken, utformad i ett samspel mellan utrikes- — Prop. 1986/87:95 politiken och försvarspolitiken, har som yttersta mål att trygga vårt lands frihet ecch oberoende. Säkerhetspolitiken syftar därvid till att skapa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att fullfölja vär

neutralitetslinje och att till det yttersta försvara hela vårt land om vi utsätts för militärt angrepp. Säkerhetspolitiken skall därigenom också

minska riskerna för att värt land dras in i krig och konflikter samt bidra till lugn och stabilitet i det nordiska området. Säkerhetspolitiken främjar

en fredlig internationell utveckling.

— Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha

sådan styrka, sammansättning, ledning och beredskap att det avhåller

från varje försök att utnyttja vårt land. Uppoffringarna i samband med

försök att utnyttja landet skall följaktligen vara så stora att de inte kan te sig rimliga i förhållande till fördelarna. — Detta förutsätter att totalförsvaret kan möta militära angrepp varifrån de än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena för att därigenom i det längsta förhindra att en

angripare får fast fot på svensk mark. Totalförsvaret skall därtill kunna genomföra ett effektivt och uthålligt motstånd i varje del av landet och i

alla former som folkrätten medger. — Totalförsvaret skall i fred främja Sveriges säkerhetspolitiska mål genom

att verka stabiliserande i vår del av världen och genom att bidra till att

uppkommande kriser kan dämpas och avvecklas. Totalförsvaret skall motverka att Sverige dras in i krig elter kriser i omvärlden, skydda landet mot verkningarna och trygga för landet nödvändig försörjning. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom för-

måga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i

fred som under neutralitet.

— Totalförsvarets beredskap skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till

aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder.

— Totalförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av

krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja

vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig.

— En fast försvarsvilja skall vidmakthållas. — Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta kommer till uttryck främst genom att totalförsvaret bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten,

civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet och genom möjligheterna till frivilliga insatser inom totalförsvaret. — Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka i FN:s fredsbevarande

operationer.

3.3¶Operativa grunder för totalförsvaret

Totalförsvaret har förutom i krig väsentliga uppgifter också i fred och i olika kris- och neutralitetssituationer. Ökad uppmärksamhet måste ägnas 31

vår förmåga att i fred, kris och under neutralitet hantera uppkommande situationer. Ett militärt angrepp med syfte att utnyttja vårt land är dock enligt min mening det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och bör därmed utgöra den viktigaste utgångspunkten för vår försvarsplanering. Ett sådant angrepp, som får antas inledas med olika typer av bekämpning för att reducera vår motståndsförmåga, kan genomföras över vår landgräns eller över havet mot vår kust. I båda fallen kan luftlandsättningar förväntas ingå som delar av operationerna. Vår planering skall enligt min mening utgå från att någon form av förvarning erhålls inför en utveckling som skulle kunna leda till ett väpnat angrepp. Den ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos stormakternas stridskrafter ökar dock möjligheterna att inleda angrepp på ett sådant sätt att vi får endast kort militär förvarning. Även om det står klart att militära operationer förbereds kan det vara svårt alt förutse dessas närmare syfte och riktning. Av dessa skäl anser jag att planeringen av åtgärder för att möta militära angrepp skall utgå från den svåraste situationen, nämligen att ett angrepp, i ett läge av höjd spänning mellan maktblocken, inleds med endast kort militär förvarning och att vi således inte helt hunnit genomföra mobilisering och krigsorganisering. I det följande åsyftas denna svåraste situation när uttrycket militärt angrepp används. I en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige torde värdet av tidsvinst och säkerhet att nå mål i vårt närområde ställas mot nackdelen av militära förluster och bindningar av viktiga resurser. Sådana överväganden torde omfatta även ett utdraget angreppsförlopp. Förberedelserna för att kunna möta militära angrepp måste genomföras inom hela totalförsvaret. Totalförsvaret måste därvid prioritera dels de samlade försvarsansträngningarna, dels befolkningens och samhällets överlevnad. Detta innebär att konsekvenserna för civilbefolkningen skall beaktas vid planläggningen av de militära operationerna samtidigt som den civila totalförsvarsplaneringen måste ta hänsyn till de militära operationerna. Av dessa förhållanden följer att totalförsvarets utveckling och krigsförberedelser måste utgå från gemensamma operativa grunder. Jag avser att senare föreslå regeringen att i särskild ordning meddela föreskrifter om vilka grunder som skall gälla för totalförsvarets planläggning och de övriga fredstida förberedelser som behövs. Sveriges geografiska betingelser underlättar i viktiga avseenden försvaret av landet. De omgivande havsområdena tvingar en angripare till särskilda förberedelser inför ett invasionsförsök mot vår kust och ger oss goda möjligheter att bekämpa honom redan utanför vårt sjöterritorium samt under landstigningen. De ger även goda möjligheter till luftbevakning och förvarning vid flygangrepp. Gotlands värde i dessa sammanhang bör uppmärksammas. Kustområdena är i åtskilliga fall olämpliga för landstigningsoperationer. Samtidigt ger skärgårdsområdena och farvattensförträngningarna oss goda försvarsmöjligheter. . Våra gränsområden, särskilt i norr, har få vägförbindelser och en terräng 32

förbindelseförstöring m. m.., varigenom cen angripares framträngande försvåras. Hans underhållsförbindelser blir långa och därmed sårbara för bekämpning.

Den öppna terrängen i södra och mellersta Sverige, liksom — särskilt vintertid — inom vissa områden i Norrland, underlättar en angripares luftlandsättningsoperationer. Dessa förhållanden innebär att vi måste kunna hindra eller bekämpa särskilt sådana luftlandsättningar som kan ha ett direkt sammanhang med angrepp mot oss över gräns eller hav.

Vära kommunikationer är väl utbyggda. Ett problem utgör dock skyddet av de långa förbindelserna till övre Norrland. Även förbindelserna till Gotland är känsliga för störningar. Det minskande befolkningsunderlaget och näringslivets utveckling i övre Norrland och Norrlands intand är till nackdel för totalförsvaret varför särskilda åtgärder bör vidtas för att förbättra främst livsmedelsförsörjningen, sjuktransportkapaciteten och säkerheten i kommunikationerna med övriga delar av landet.

Den militärtekniska utvecklingen ger en angripare fördelar genom bl. a. ökad terrängrörlighet, förbättrad sjö- och flygtransportkapacitet, ökade flygräckvidder och förbättrad underrättelse- och ledningsförmåga. Våra militärgeografiska betingelser bedöms dock alltjämt tvinga en angripare till omfattande förberedelser och till operationer med betydande underhållsproblem. Dessa fördelar för vår del, i kombination med vårt eget utnyttjande av den tekniska utvecklingen, bör utnyttjas så att angriparens operationer kräver än större uppoffringar.

Utgående från målet att varje del av landet skall försvaras och att militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer skall särskild uppmärksamhet ägnas förmågan att möta operationer riktade mot svenskt territorium i norra Norrland, östra Mellansverige inkl. Gotland och de södra delarna av Sverige. Även hotet mot vårt luftrum i dess helhet skall särskilt uppmärksammas. Sådana förberedelser skall vara vidtagna att försvaret inom rimlig tid kan möta även hot som växer upp mot andra delar av landet.

Från dessa utgångspunkter bör försvaret byggas upp som ett djupförsvar varvid våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot i vårt land.

En angripares förbekämpning och transporter genom luften skall tidigt kunna mötas av vårt luftförsvar. Ett angrepp över havet skall kunna mötas redan utanför vårt territorium genom insats av sjömålsbekämpande förband och mineringar. Särskilt i Norrland medger bl. a. terrängförhållandena att våra försvarsoperationer om så är nödvändigt kan utsträckas över ett visst djup i syfte att successivt reducera en angripares anfallskraft.

En angripares möjligheter att tidigt och överraskande sätta in förband även långt in i vårt land ställer krav på ett territoriellt försvar i alla delar av landet uppbyggt av ett stort antal lokalt inriktade förband samt hemvärn; territoriella förband. Dessa förband skall bevaka, skydda och försvara viktiga totalförsvarsobjekt, gränsövergångar, hamnar, flygfält, skärgårdsområden samt områden i övrigt som är betydelsefulla för våra operationer. 33

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

Inom särskih viktiga områden bör förmåga upprätthållas att tidigt slå Juftlandsatta förband.

Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in kraftsamlat i olika delar av landet för att hindra att svenskt luftrum utnyttjas för överflygningar eller angrepp mot Sverige. Vår motverkan skall avse såväl flygstridskrafter som kryssningsmissiler. Mobiliseringen. de militära operationerna, civilbefolkningen samt objekt och verksamhet i övrigt inom totalförsvaret skall skyddas. Luftbevakningen skall täcka hela landet. Förvarningssystemet skall nyttjas även för alarmering av civilbefolkningen.

När en angripares anfallsriktningar kunnat fastställas skall våra offensiva stridskrafter kunna kraftsamlas till hotade områden och där snabbt kunna gå till anfall understödda av i området grupperade förband. Även förband med uppgifter i det territoriella försvaret av andra delar av landet skall efter hand kunna omgrupperas till hotade områden för att ytterligare förstärka motståndet.

Om angriparen lyckas tränga in i landet skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i organiserade former i varje del av landet. Samtidigt skall operationerna fortsättas till sjöss och i luften. I en sådan situation måste civilbefolkningens skydd och försörjning ägnas särskild uppmärksamhet. Inom områden som angriparen tillfälligt lyckats ta skall motståndet fortsätta med alla medel och i alla former som folkrätten tillåter, även som icke militärt motstånd. Militära enheter som genomför fria kriget, polisen och andra samhällsorgan samt civilbefolkningen skall försvåra angriparens verksamhet och underlätta områdets återtagande.

Redan t fredstid, och i än högre grad under neutralitet vid krig i omvärlden, måste respekten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territorium kan aldrig accepteras. Kränkningar av olika slag i fredstid kan bidra till ffrämmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp skada vårt totalförsvar. I kriser kan kränkningar dra in oss i allt svårare lägen och ytterst i krig. Det är väsentligt att upprätthålla en helhetsbild av kränkningar av alla slag så att systematiska åtgärder kan vidtas. Underrättelsetjänsten, övervakningen och analysverksamheten bör ges en hög prioritet för detta ändamål.

Luftbevakning skall genomföras av vårt luftrum i fred och snabbt kunna förstärkas i hotade områden. På motsvarande sätt skall våra kuster övervakas varvid en effektiv samordning skall genomföras mellan främst försvarsmakten, kustbevakningen och polisen.

Kränkningar av vårt luftrum skall kunna avvisas.

Motverkan mot undervattenskränkningar bör enligt min mening ägnas fortsatt stark uppmärksamhet. Syftet bör därvid vara att höja risken för inträngande enheter så tydligt att ubåtsoperationer inte bedöms möjliga att genomföra utan allvarliga konsekvenser. Skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden bör särskilt uppmärksammas. Vårt ubåtsskydd bör ha förmågan att inom vårt territorium vidta effektiva åtgärder mot främmande undervattensverksamhet i alla dess led. Detta förutsätter bl. a. en förbättrad övervakning av sjöterritoriet, såväl på som under ytan.

Underrättelsetjänsten skall kontinuerligt fungera så att militära förändringar i omvärlden kan upptäckas och läggas till grund för adekvata bered- 34

mål skall underrättelsetjänsten snabbt kunna förstärkas i aktuella områden.

Vår grundberedskap skall motsvara kontinuerliga beredskapsbehov i fred. Beredskapen skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Beredskapssystemet skall medge god anpassning av resursernas styrka, typ och sammansättning liksom beträffande geografisk lokalisering. Uthålligheten i olika typer av åtgärder bör också beaktas. Åtgärder för att möta ett ökat sabotagehot bör särskilt uppmärksammas.

Det militära försvaret skall vara i huvudsak stridsdugligt omedelbart efter snabbt genomförd mobilisering varvid förvarningens möjlighet till successiv beredskapshöjning skall utnyttjas. Ett angrepp skall kunna mötas innan mobilisering genomförts eller under pågående mobilisering med i fred tillgängliga stridskrafter och hemvärn samt snabbmobiliserade förband. Civilförsvarets beredskap skall bygga på en snabb och säker krigsorganisering av enheter som i huvudsak är insatsdugliga direkt efter krigsorganiseringen. Andra civila funktioner som är väsentliga för den omedelbara totalförsvarseffekten, däribland transport-, el- och telesystemen samt sjukvården, skall snabbt kunna ställas om till krigsförhållanden.

En effektiv ledning är en förutsättning för att totalförsvaret skall fungera i kriser och krig. I fråga om ansvarsförhållanden och organisation bör överensstämmelse råda mellan fred, kris och krig.

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en väl fungerande samordning mellan olika delar av totalförsvaret på varje nivå. Ledningskapaciteten i fred inom totalförsvaret skall snabbt kunna förstärkas så att olika situationer kan hanteras effektivt och så att ledningen kan fungera under en omställning från fred till krig även om detta måste ske när stridshandlingar redan påbörjats.

3.4 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att godkänna totalförsvarets mål och de

riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i

det följande,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

försvarspolitikens inriktning i övrigt.

4¶Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

4.1¶Inledning

Försvarskommittén har 1 sitt slutbetänkande lämnat förslag rörande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor. Mina förslag i det följande bygger i

allt väsentligt på kommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utan

jag hänvisar till slutbetänkandet.

4.2¶Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

Ett starkt och allsidigt totalförsvar förutsätter att dess olika delar är i

balans med varandra och väl samordnade sinsemellan. Eftersom totalför-

svaret i krig omfattar hela det omställda samhället är det av största vikt att

totalförsvarets behov så långt möjligt beaktas i alla beslut som berör

samhällets utveckling. Därigenom ökas samhällets motståndskraft och försvarets uthållighet. I föregående avsnitt har jag beskrivit principerna för totalförsvarets uppbyggnad och angett de operativa grunderna för totalförsvarsplaneringen. Det är av största betydelse att gemensammma operativa grunder tillämpas inom hela totalförsvaret för att god samordning och hög effektivitet skall uppnås. Jag vill därför understryka betydelsen av fortlöpande samverkan och utökad samordning mellan totalförsvarets olika delar. Inrättandet av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) innebär ökade förutsätt-

ningar för sådan samordning. Förändringar i totalförsvarsplaneringen erfordras dels till följd av den

förutsedda utvecklingen inom flera olika områden, dels i syfte att avhjälpa sådana brister och obalanser som nu föreligger. I det följande anges vissa viktiga förhållanden och riktlinjer som i enlighet härmed bör beaktas i den

fortsatta planeringen. Vissa funktioner bör vidare i ökad omfattning betraktas som gemensamma för totalförsvaret. Några sådana funktioner be-

handlar jag i det följande.

En effektiv och fullgod utbildning är en avgörande faktor för totalför-

svarets styrka och en av förutsättningarna för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Jag kan konstatera att utbildningsnivån inte är tillfredsställande inom alla delar

av totalförsvaret och återkommer därför i det följande till denna fråga i

samband med behandlingen av totalförsvarets olika delar.

För att kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer med reducerad eller avbruten import är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar på förnödenheter och en sådan produktionskapacitet att totalförsvarets uthållighet säkerställs. Uthålligheten inom vissa delar av

totalförsvaret är otillfredsställande, samtidigt som andra delar har givits en mycket hög uthållighet. Enhetliga antaganden om kriser och krigs varak-

tighet och karaktär måste enligt min mening tillämpas inom hela totalför-

svaret i syfte att uppnå en tillfredsställande balans i uthållighetshänseende. Vid planeringen av åtgärder för att tillgodose uthålligheten måste försörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.

I den säkerhetspolitiska rapporten redovisade försvarskommittén sin

syn beträffande karaktären på sådana kriser och krig som enligt kommit-

téns mening bör utgöra grund för planeringen. Den samlade beskrivning som redovisades avsäg inte I första hand att spegla det mest troliga förlop-

pet av en konflikt, utan syftade främst till att ge en enhetlig utgångspunkt

för totalförsvarets planering, bl.a. i vad avser beredskap och mer kost-

nadskrävande uthållighetsåtgärder. Det finns dock skäl att ytterligare ut-

veckla synen främst på s.k. förkrigsskedens karaktär som underlag för dimensionering av lagringsåtgärder. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker vårt lands anpass-

ningsförmåga i kriser.

En konflikt i Europa torde sålunda inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan maktblocken, alltmera omfattande handelsstörningar och efter hand höjd militär beredskap inom blocken. Krigshandlingar utanför Europa, i vilka även stormakterna är indragna, kan därvid förekomma, medan däremot öppna krigshandlingar mellan maktblocken i Europa inte antas äga rum i detta skede.

Detta förkrigsskede bör enligt min mening i planeringen antas ha en varaktighet av upp till ett år. Det bör antas att den internationella handeln och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal

omfattning. Främst mot periodens slut kan däremot avsevärda handelsbe-

gränsningar förekomma. Ett totalt handelsbortfall ter sig emellertid för de flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undantag kan därvid utgöras av sådana förnödenheter där något land har en ren monopolsituation.

Mot denna bakgrund bedömer jag att en tillräckligt hög säkerhet i för-

sörjningen uppnås om man i planeringen räknar med en gradvis minskande handel under förkrigsskedet, utgående från fredsmässiga förhållanden vid

dess inledning. Graden av nedgång torde i princip behöva fastställas individuellt för enskilda varor eller varugrupper. Jag har tidigare dragit slutsatsen att handelsstörningarna främst kan komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och högteknologiprodukter, men att även andra för vår försörjning viktiga varor kan utsättas för störningar. Jag går

därför senare närmare in på behovet av beredskapsåtgärder för olika varuområden. Förkrigsskedet förutsätts i planeringen följas av en period med krig i vår

omvärld. Under detta krig kan Sverige stå neutralt alternativt dras in redan

inledningsvis eller senare. Jag har för planeringsändamål uppskattat att ett akut krigsskede mellan maktblocken kan pågå några månader. Totalförsvaret skall enligt min mening ha en betryggande uthållighet i relation

härtill. Den precisa innebörden av detta mål har redovisats till berörda i särskild ordning.

Möjligheterna till import i ett läge med krig i Europa är svårbedömda. Det förefaller sannolikt att viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis, men jag har i strävan att säkerställa en tillräckligt hög

försörjningssäkerhet ändå bedömt att planeringen bör utgå från att all

utrikeshandel kan omöjliggöras i en sådan situation.

I planeringen bör även försörjningsproblemen under ett skede efter krig i 37

vår omvärld beaktas, främst i form av vissa analyser rörande omställning till inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångspunkten bör därvid vara att utrikeshandeln inom något år gradvis återgår till en acceptabel nivå.

Den nivå av samlad uthållighet som uppnås genom tillämpning av här redovisade planeringsprinciper bör bidra till att ge vår säkerhetspolitik en hög trovärdighet.

I anslutning till den här redovisade bedömningen av krisers och krigs längd och karaktär har jag också övervägt vissa frågor om den s.k. fredskrislagringen. Fredskrislager finns främst av olja men också av vissa petrokemikalier och legeringsmetaller. Lagringen baseras för oljans del på våra internationella åtaganden som medlem i det internationella energiorganet 1EA. Fredskrislager av petrokemikalier motiveras av att de framställs från olja. Fredskrislager av legeringsmetaller har upprättats främst såsom beredskapsåtgärd mot mer tillfälliga och kortvariga störningar i importen från södra Afrika och har således inte avsetts och ej heller dimensionerats för ett långvarigt importbortfall, exempelvis till följd av internationella sanktioner mot Sydafrika.

En fredskris på oljeområdet kan knappast särskiljas från en säkerhetspolitiskt betingad kris. Varje mer dramatisk utveckling i exempelvis Mellersta Östern torde nämligen ofrånkomligen få säkerhetspolitiska dimensioner. Detsamma kan antas gälla för varje mer betydande begränsning av oljeimporten till Europa, oavsett orsaken till begränsningen. Av dessa skäl finner jag att oljelagren för fredskriser respektive för förkrigsskeden i fortsättningen, med fullföljande av våra internationella åtaganden, lämpligen bör bedömas i ett samlat perspektiv.

Den övriga fredskrislagringen avser insatsvaror för industrin, främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Jag anser att beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar i normalfallet bör genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten och att statens kostnadsansvar härför bör vara begränsat till situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möjligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas. Enligt min mening bör det i enlighet härmed fortsättningsvis ankomma på företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln. Den statliga fredskrislagringen på dessa områden bör därför succesivt avvecklas under femårsperioden. Fredskrislagret av legeringsmetaller bör därvid behållas till periodens senare del.

Beträffande finansieringen av den utveckling av totalförsvaret som föreslås vill jag anföra följande.

Det totala finansieringsbehovet uppgår till I 640 milj. kr. per år i slutet av femårsperioden.

Finansieringen sker genom — skattehöjning i anslutning till minskade tvångslager

av olja med netto 700 milj. kr. —- förändringar inom civila delar av totalförsvaret med 250 milj. kr. 38 — Övrig skattehöjning på olja och bensin med 690 milj. kr.

De minskade kostnaderna för oljelagring ger utrymme för en höjning av olje- och bensinskatten med 800 milj. kr.. varav 100 milj. kr. åtgår för att

överta viss lagringsskyldighet från oljeföretagen. Prisledande olhjeföretag har därvid utfäst sig att inte höja konsumentpriserna. = Skattehöjningar utöver den höjning som finansieras genom oljebranschens åtaganden avses ske från och med den 1 juli 1987 och för olja

omfatta 20 kr. per m? och för bensin 10 öre per liter.

Chefen för finansdepartementet återkommer till frågan om höjning av energi- och bensinskatten i annat sammanhang.

4.3¶Ledning och samordning av totalförsvaret

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en effektiv ledning och av en väl

fungerande samordning mellan dess olika delar.

Försvarskommittén har konstaterat att det inte på lång tid genomförts

någon samlad översyn av totalförsvarets ledning i krig. Förändringar i de säkerhetspolitiska, militära och tekniska förhållandena har bl. a. lett till ett behov av bättre beredskap att leda verksamheten i olika situationer i fred, kris och krig. För att motsvara dessa behov bör enligt min mening en ökad

överensstämmelse eller möjligheter till en smidig övergång åstadkommas

mellan ledningsorganisation och ledningsprinciper i fred, kris och krig. För

försvarsmakten kan utgångspunkten vara ledningsförhållandena i krig medan utgångspunkten för den civila delen av totalförsvaret främst bör vara de principer som tillämpas i fred.

Behovet av säkerhet och snabbhet i lednings- och informationssystemen ökar, samtidigt som den militärtekniska utvecklingen och ett ökat sabotagehot medför ökad risk för att sambandssystem och anläggningar störs eller bekämpas.

Jag anser att ledningsorganisationen bör utformas med en sådan flexibili-

tet att omfördelning av ledningsresurser möjliggörs och att alternativa ledningsmöjligheter och reservledningsfunktioner kan disponeras. Ledningen skall således kunna utövas från den lämpligaste platsen i varje läge.

De möjligheter den tekniska utvecklingen ger bör enligt min mening utnyttjas för att bl. a. förbättra informationsbehandling och kommunika-

tion samt för att öka uthålligheten i dessa funktioner.

Kommunernas nya roll i totalförsvaret och funktionsindelningen av den civila totalförsvarsverksamheten liksom samhällsutvecklingen är andra

faktorer som påverkar ledningsfrågorna. Ledningsorganisationer har en benägenhet att tillväxa i omfattning. I likhet med försvarskommittén anser jag därför att kravet på säkerhet och

snabbhet i ledningen bäst tillgodoses med små, väl övade, ledningsorgan försedda med lämpliga tekniska hjälpmedel. Av detta skäl och med hänsyn till att konkurrensen om den kvalificerade personalen är stor bör enligt min mening möjligheterna att rationalisera organisationen för ledning i krig noga uppmärksammas.

Försvarskommittén har konstaterat att tillräckligt underlag för ett samlat

ställningstagande till frågan om totalförsvarets ledning i krig ännu inte disponeras, men att arbete med ledningsfrågorna påbörjats i försvarsde- 39 partementet. Liksom kommittén anser jag det angeläget att understryka att

ningen och komplexiteten i denna fråga är dock så stor att ett par år torde åtgå för arbetet. Jag vill därför framhålla vikten av att successiva åtgärder vidtas för att utvecklingen inte skall avstanna, varvid dock helhetssynen mäste bibehållas.

En samlad översyn av totalförsvarets ledning berör alla nivåer och sammanhanget mellan nivåerna. Utgående från en samlad syn på ledningsbehoven bör enligt min mening erforderlig ledningskapacitet fastställas för olika ledningsnivåer. Antalet ledningsorgan på varje nivå bör övervägas, varvid antalet civil- och militärområden särskilt prövas. Jag anser vidare att det bör övervägas hur varje ledningsnivå bör organiseras för att effektivt kunna leda den civila respektive den militära delen av totalförsvaret samt nå bästa samordning dem emellan. Regeringen har i januari 1987 lämnat överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap vissa uppdrag i denna fråga.

Den högre regionala nivån är betydelsefull för totalförsvarets ledning i krig och för krigsplanläggning. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter bör särskilt undersökas. Deras fredskanslier torde erfordra förstärkning för att förbättra krigsplanläggning för och samordning av de civila totalförsvarsfunktionerna samt för att bättre kunna samverka med militärbefälhavarna. Även den lägre regionala nivån bör uppmärksammas bl. a. avseende länsstyrelsernas krigsorganisation. En utredning pågår inom regeringskansliet i denna fråga. Jag har härvid samrått med chefen för civildepartementet.

Sammanhanget och informationsflödet mellan de olika ledningsnivåerna bör enligt försvarskommittén undersökas, varvid så långt möjligt samma informationsvägar bör användas i krig som i fred. Inom överstyrelsen pågår en uppföljning av dessa frågor.

4.4¶Totalförsvarets beredskap

Vår beredskap måste snabbt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Beredskapssystemet bör medge god anpassning till den aktuella situationen av såväl resursernas styrka, typ och sammansättning som deras geografiska lokalisering.

Jag konstaterar att det är väsentligt att olika beredskapshöjande åtgärder kan beslutas i rätt tid och genomföras smidigt. Detta förutsätter en effektiv underrättelsetjänst och ledning. Behoven har ökat att med lämpliga resurser i tid kunna hantera uppkommande situationer i fred samt under kriser och neutralitet. Av särskild betydelse är därför att kunna höja beredskapen inom olika sektorer innan beslut om beredskapstillstånd, krigsorganisering eller mobilisering fattas och att befogenheter och skyldigheter i detta avseende är helt klarlagda. I detta sammanhang bör understrykas betydelsen av att sabotagehotet noga uppmärksammas.

Som försvarskommittén har konstaterat bör totalförsvarets beredskap i första hand inriktas på att snabbt kunna bygga upp motståndsförmågan mot militärt angrepp, varvid krigsorganisering och mobilisering måste 40

kommitténs uppfattning.

Jag anser det angeläget att underrättelsetjänsten bedrivs fortlöpande i fred så att underlag för beslut om beredskapshöjningar erhålls i tid. Även underrättelsetjänsten bör snabbt kunna förstärkas så att möjligheterna till förvarning om hot mot landet förbättras. Ledningskapaciteten inom totalförsvaret bör kunna förstärkas planmässigt så att erforderlig militär och civil ledning kan utövas anpassat till behoven i varje situation.

Jag har konstaterat att förmågan att snabbt vidta åtgärder och få ut effekt av dessa varierar mellan totalförsvarets olika delar. Det militära försvaret har ett väl etablerat beredskapssystem som dock bör vidareutvecklas avseende ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap. Inom den civila delen av totalförsvaret är beredskapen att snabbt påbörja verksamhet hög inom de funktioner som är i verksamhet i fred, exempelvis hälso- och sjukvården, transporterna och energiförsörjningen. Inom sådana funktioner innebär emellertid beredskapshöjning att olika grader av utökning eller ändring av verksamheten måste ske eller att verksamheten måste genomföras under störningar och med annan personaltillgång än vid lägre beredskap. Inom andra civila funktioner måste verksamhet som ej bedrivs i fred sättas igång.

Jag anser att det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedskapen inom totalförsvaret vidareutvecklas. I fredstid förberedda, sammanhängande åtgärder, utgående från gemensamma operativa grunder, bör därvid snabbt kunna utlösas. Sådana till varandra anpassade åtgärder inom olika delar av totalförsvaret och inom olika delar av landet bör identifieras och planläggas för ett antal typsituationer i fred, kris, under neutralitet samt vid krigsutbrott. Därigenom möjliggörs en snabb beredskapshöjning i skiftande lägen. Tyngdpunkten bör läggas på åtgärder för att snabbt kunna bygga upp vår motståndskraft mot militärt angrepp.

En höjd beredskapsnivå kan erfordras under avsevärd tid varför uthålligheten, liksom konsekvenserna inom samhället måste uppmärksammas. Beredskapssystemets nära sammanhang med ledningssystemet måste enligt min mening beaktas i den fortsatta utvecklingen. Effektiv personalplanering och god utbildning är väsentliga förutsättningar för en tillräcklig beredskap.

Jag anser att ett effektivare system för beredskapshöjning inom totalförsvaret bör utvecklas. Utgångspunkten bör härvid vara vad jag nu har framfört. Jag avser att ta initiativ till en översyn härvidlag. En viss oklarhet råder beträffande beredskapsbegreppets innebörd inom totalförsvarets militära respektive civila delar vilket försvårar möjligheterna att behandla totalförsvarsgemensamma beredskapsfrågor med klarhet och precision. I den kommande översynen bör även själva beredskapsbegreppet analyseras med sikte på att erhålla största möjliga ensning av terminologin.

Ett viktigt led i utvecklingen av beredskapen bör vara återkommande uppföljning av beredskapsläget, varvid bl. a. sammanhanget mellan civila och militära beredskapshöjande åtgärder inom ett och samma geografiska område kontrolleras.

Åtgärder i syfte att förbättra beredskapssystemet måste även innefatta 41 den administrativa beredskapen. Jag återkommer senare till dessa frågor.

Målet för hälso- och sjukvården i krig är att varje människa som är i behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver så långt möjligheterna medger.

Hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet är enligt min uppfattning synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret. En god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i våra övriga försvarsansträngningar.

Hälso- och sjukvården i krig är en funktion av civila och militära komponenter. Funktionen bygger huvudsakligen på samhällets civila hälso- och sjukvårdstillgångar, vilka kompletteras med de militära resurser som behövs för försvarsmaktens verksamhet i krig och som inte utnyttjas i fredssamhället. En helhetssyn bör tillämpas för att tillförsäkra att de olika delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn måste prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som det operativa utnyttjandet av resurserna i krig. En väsentlig förutsättning härför är en utökad och förbättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen, försvarsmakten och sjukvårdshuvudmännen.

11982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) angavs vissa övergripande principer för inriktning av verksamheten inom hälsooch sjukvården i krig. Det påpekades att brister bl. a. förelåg i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär samt i fråga om försörjning av sjukvårdsanläggningar med värme, elektricitet, vatten och avlopp. Under försvarsbeslutsperioden har också åtgärder vidtagits som har inneburit att bristerna delvis har minskats.

Jag anser att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut i huvudsak bör gälla även under den kommande försvarsbeslutsperioden. Det är dock av synnerlig vikt att de kvarstående bristerna undanröjs. Chefen för socialdepartementet avser därför efter samråd med mig att i det följande föreslå regeringen att betydande resurser avdelas för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resurserna bör koncentreras till beredskapen för krig med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna del.

Beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens behov ligger fortfarande på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser som därför nu måste göras bör vara att vid den kommande försvarsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall behoven för krig i huvudsak kan tillgodoses. Baserat på en förnyad analys av behovet av operationsannex bör även tillgången på varaktig sjukvårdsutrustning för dessa förbättras.

Försvarskommittén anser att ansvaret för försörjningsberedskapen beträffande den civila fredsmässiga hälso- och sjukvården under ett förkrigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär enligt kommitténs mening att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att för dessa skeden ansvara för finansieringen av beredskapsåtgärder i fråga om bl.a. sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Försörjningsberedska-

läkemedel åvilar staten och bör således finansieras med statliga medel.

Tiltgången på hälso- och sjukvårdspersonal är avgörande för hälso- och sjukvårdens kapacitet i krig. Nyckelfrågan är därvid personalens fördelning på och övning inom olika delar av totalförsvarets hälso- och sjukvårdsorganisation.

Utbildningsverksamheten gavs hög prioritet i 1982 års försvarsbeslut. Det är av stor vikt att utbildning för hälso- och sjukvården i krig fortsätter och förstärks. Hälso- och sjukvård i krig bör ges ett större utrymme i bl. a. den ordinarie medicinska utbildningen. Utbildningen för verksamheten i krig bör i så stor utsträckning som möjligt decentraliseras till regional och lokal nivå och därvid ses som en naturlig del i den ordinarie personalutbildningen. Det är angeläget att utbildningsplikten i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig hälso- och sjukvårdspersonal. Detta skulle innebära att såväl militära som civila sjukvårdsenheter kan övas på ett godtagbart sätt. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att bl. a. lämna förslag till utvidgad utbildningsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. fl.

Åtgärder för att minska behovet av anstånd med värnpliktiga läkares tjänstgöring vid krigsförbandsövningar bör vidtas. Jag behandlar denna fråga under avsnitt 5.2.8. Utbildning där jag redogör för min syn på problemen med anstånd för värnpliktiga i allmänhet.

I 1982 års försvarsbeslut angavs att inriktningen borde vara att programansvaret för fjärrsjuktransporter, dvs. transporter mellan olika delar av landet, på sikt skulle föras över från försvarsmakten till socialstyrelsen. Innan detta kunde ske borde sjuktransportfrågan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter och därvid särskilt prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna. Utvecklingen har visat att programansvaret oförändrat bör åvila försvarsmakten. Jag anser därför att försvarsmakten fortfarande bör ha detta ansvar.

Kommittén anser att tillgången på sjuktransportkapacitet med helikopter är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Snabba transporter av akut sjuka eller skadade innebär i många fall färre dödsfall, färre fall av invaliditet, minskat lidande och snabbare tillfrisknande för patienterna samt tidsbesparingar och lägre vårdkostnader inom hälso- och sjukvården.

Behov av helikoptrar för sjuktransporter föreligger i fred som komplettering till vägbundna ambulanser i stora delar av landet. Vid större olyckor och katastrofer finns dessutom behov att kunna genomföra samlade insatser med helikoptrar. I krig ökar de totala behoven av sjuktransporter med helikoptrar. För understöd av militära operationer föreligger inom försvarsmakten behov av förband med helikoptrar för transporter av personal och materiel samt för sjuktransporter.

En ökning av sjuktransportkapaciteten med helikoptrar bör ske för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten för detta ändamål bör ske på ett sådant sätt att även behovet i fred kan tillgodoses. Kommittén har inhämtat att det finns intresse för ett ökat landstingskommunalt och statligt samarbete på detta område. Sjuktransporter med helikoptrar bör 43 organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvars-

makten, rikspolisstyrelsen, privata helikopterföretag m. fl. för att tillgodo-

se behoven av sjuktransporter i fred. I krig bör sjuktransporter med heli-

kopter kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret. Vissa statliga medel bör avdelas för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikoptrar under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen är beredda att medverka i motsvarande utsträckning. Ansvaret för civila sjuktransporter åvilar

enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen. Rikspolisstyrel-

sens uppgifter beträffande luftburna sjuktransporter bör således överföras till sjukvårdshuvudmännen. Chefen för socialdepartementet avser att senare återkomma i dessa frågor efter samråd med mig och chefen för

justitiedepartementet. I det sammanhanget kommer även en fråga som

räddningstjänstkommittén tagit upp, nämligen beredskapen med försvars-

maktens tunga helikoptrar i Norrland för medverkan i räddningstjänst

under kvällar, nätter och helger, att behandlas. Beträffande försvarsmaktens behov av helikoptrar återkommer jag senare.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska försörjningen och skyddet i krig. Åtgärder för att säkerställa den tekniska försörjningen såsom t. ex. försörj-

ning med el och vatten bör prioriteras före fysiskt skydd. Vidare är det viktigt att sjukvårdens skydd mot främst C- men även A- och B-stridsmedel förbättras. Skyddet bör successivt byggas upp så att i första hand hälso- och sjukvårdens personal och sjukhusens egenskydd förbättras och så att möjlighet finns att ta emot, sanera och behandla C-skadade. Jag kommer senare att behandla frågan om skydd mot ABC-stridsmedel i

allmänhet. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att

behandla frågan om hälso- och sjukvårdens skydd i dessa hänseenden.

Vissa av dessa förslag kan komma att medföra behov av ändringar i

lagen (1964:63), om kommunal beredskap (omtryckt 1984:1027). En sär-

skild utredare (Dir. 1985:01) gör för närvarande en författningsteknisk

översyn av civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1984: 1026) och lagen om

kommunal beredskap samt de andra författningar som reglerar de frågor

som behandlas i dessa lagar. I avvaktan på resultatet av det arbetet lämnar jag nu inget förslag till författningsändringar.

4.6¶Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot

Försvarskommittén föreslog i sin säkerhetspolitiska rapport följande in-

riktning i stort för skyddet mot kärnvapen (A-), biologiska (B-) stridsmedel och kemiska (C-) hot.

"Svensk säkerhetspolitik syftar bl. a. till att hålla Sverige utanför ett krig

mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventio-

nell fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt

och allsidigt tötalförsvar är en förutsättning för att Sverige skall lyckas i

dessa strävanden. En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig i vår omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt. Våra

stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige bör befintliga resurser inom totalförsvaret kunna kraftsam-

las till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Ambitionsnivån för skydd mot kemiska stridsmedel bör vära att hindra

en angripare att nå stora militära fördelar genom att utnyttja dessa. Sådana skyddsåtgärder skulle verka i avhållande syfte. Civilbefolkningens skydd mot kemiska stridsmedel bör förbättras successivt. Skyddet mot biologiska stridsmedel bör syfta till att försvåra att insatser

görs dolt. Detta skulle med hänsyn till gällande internationella konven-

tioner verka i avhållande syfte.”

Jag kan helt instämma i kommitténs förslag och vill också erinra om att dessa frågor utförligt behandlades i 1982 års försvarsbeslut, som i vissa hänseenden innebar en klar ambitionshöjning. Arbetet med att förverkliga denna pågår inom totalförsvarets myndigheter.

Överbefälhavaren utgav år 1982 en grundsyn ABC vilken legat till grund för fortsatt planering, materielanskaffning och utbildning inom försvarsmakten. Under ledning av totalförsvarets chefsnämnd har utarbetats en gemensam grundsyn ABC för den civila delen av totalförsvaret. Den färdigställdes under sommaren 1986 och avses ligga till grund för myndigheternas beredskapsförberedelser och planläggning samt informationsoch utbildningsverksamhet. Det åligger numera överstyrelsen för civil

beredskap att i fortsättningen samordna de närmare riktlinjer för skydd

mot A- och B-stridsmedel samt C-hot som myndigheterna inom den civila

delen av totalförsvaret utarbetar. I avvaktan på sådana myndighetsvisa riktlinjer har det inte alltid varit möjligt att precisera materielanskaffnings-

och utbildningsbehoven för ABC-skydd.

I likhet med kommittén anser jag att arbetet med att förbättra skyddet mot A- och B-stridsmedel samt C-hot bör fullföljas i syfte att uppnå de i

1982 års försvarsbeslut angivna målen, samtidigt som en fortsatt resurs-

uppbyggnad sker.

Grundläggande för skyddet mot A- och B-stridsmedel samt C-hot är en god förmåga till indikering, alarmering och ledning samt goda kunskaper om stridsmedlens och kemikaliernas verkningar och skyddet mot dessa.

Statens räddningsverk har anmält att radiakskyddsorganisationen, som även skall hantera C-skydd, inte är samövad och att behovet av kompetens

inom krigsorganisationen ej kan tillgodoses på grund av smal civil rekryteringsbas och korta utbildnings- och övningstider.

För att tillgodose behovet av särskilt skyddsutbildad personal inom totalförsvaret bör det därför med bl. a. försvarets skyddsskola som grund organiseras en för totalförsvaret gemensam utbildning. Därigenom bör även behovet av specialutbildade handläggare vid myndigheterna liksom av utbildare kunna tillgodoses. Överbefälhavaren har på regeringens upp-

drag i samråd med räddningsverket och överstyrelsen för civil beredskap

lämnat förslag till regeringen härom. Jag avser att återkomma till regering-

en i denna fråga. Utrustning för automatisk C-indikering skulle väsentligt underlätta ledningsfunktionen och höja skyddsnivån. Forskning och utveckling för att få

fram så billig utrustning att den kan anskaffas i stort antal är angelägen. Kedjan mellan indikering och alarmering måste också effektiviseras.

För livsmedelsförsörjningen är det angeläget att kunna indikera beläggningsfältet från kärnvapeninsatser utomlands och bedöma radioaktiva sub-

stansers spridning i naturen och upptagning av växter och djur. Därvid bör

erfarenheterna av radioaktiva utsläpp i Sverige från Tjernobyl-olyckan

kunna utnyttjas.

Skyddet mot verkningarna av A- och B-stridsmedel samt C-hot indelas i

grundskydd och uppgiftsanknutet skydd. Förutom ett efter omständigheterna anpassat grundskydd för befolkningen och totalförsvarets organiserade enheter bör uppgiftsanknutet skydd för vissa väsentliga samhällsfunk-

tioner prioriteras.

Inom försvarsmakten bör ett uppgiftsanknutet skydd mot C-stridsmedel i första hand byggas upp för den centrala ledningen samt för sådana förband och anläggningar som bedöms bli utsatta för tidig bekämpning i

samband med ett angrepp mot vårt land och som är väsentliga för vår initiala försvarsförmåpga.

Inom den civila delen av totalförsvaret bör vissa enheter i civilförsvarets undsättningsorganisation successivt ges förmåga att fullgöra sina uppgifter i C-miljö. C-skadade bör kunna tas om hand inom hälso- och sjukvården. Övriga prioriterade funktioner bör ges ett med hänsyn till hotet avvägt skydd i syfte att kunna upprätthålla den nödvändigaste verksamheten. Beträffande indikering och sanering i C-miljö behöver ansvaret inom den civila delen av totalförsvaret ytterligare preciseras. Räddningsverket har det samordnande ansvaret för utveckling av materiel och metoder samt för materielanskaffning. Respektive funktionsansvarig myndighet har ansvaret för att bygga upp och utnyttja sitt uppgiftsanknutna skydd. Möjligheter att samutnyttja resurser bör tillvaratas. Jag avser föreslå regeringen att ge överstyrelsen för civil beredskap uppdrag i denna fråga. Befolkningens grundskydd bör enligt min mening förbättras. Ett förbättrat skydd mot joniserande strålning och mot kemiska stridsmedel och andra kemikalier bör, förutom genom skyddsrumsbyggandet, även åstad-

kommas med andra medel. En viktig åtgärd är härvid att vidta förberedel-

ser för att utnyttja enklare typer av skydd som är verksamma mot radioak-

tivt nedfall och — i kombination med andningsskydd — mot C-stridsmedel

och andra kemikalier. Modernisering av äldre skyddsrum bör inriktas på

skydd mot radioaktivt nedfall och C-stridsmedel. Långvarig vistelse i skyddsrum bör vara möjlig. Nyanskaffningen av andningsskydd bör inriktas så att dessa får längre användningstid och kan täcka ett bredare behov. Möjligheterna att utnyttja andningsskydden vid fredsolyckor bör prövas. En mera lokal förrådshållning bör eftersträvas utgående från såväl krigs-

som fredmässiga skyddsbehov.

Skyddet mot elektromagnetisk puls, EMP, från någon enstaka höghöjds-

explosion har sedan år 1982 ägnats stor uppmärksamhet inom försvarsmakten och försvarets forskningsanstalt och har beaktats vid konstruktion och produktion av nya större anläggningar och system. Merkostnaderna har varit rimliga. EMP-skydd ingår i utbyggnadsprogram avseende ledningsenheter, stridslednings- och sambandsanläggningar samt viktigare 46 materiel. Komplettering av skyddet av redan färdiga anläggningar och

forskning och utveckling är angelägen.

Civilförsvarets ledningscentraler har eller kommer vid modernisering att

få någon form av EMP-skydd. Inom den civila delen i övrigt inom total-

försvaret finns EMP-skydd endast vid enstaka funktioner. Det på lång sikt mest ckonomiska är att beakta behovet av EMP-skydd i

samband med nyanskaffning av viktigare system och anläggningar. Men det är angeläget att vissa av de befintliga, för totalförsvarets ledning och

kontakterna med allmänheten mest betydelsefulla anläggningarna inom överskådlig tid får ett visst skydd. Därvid bör möjligheterna till hög reparationsberedskap och till att hålla vissa utrustningar urkopplade som reserv beaktas. Inriktningen av försvarets forskningsanstalts ABC-program bör vara sådan att anstaltens särskilda ansvar kan upprätthållas. Forskningsanstal-

ten bör enligt min mening biträda myndigheterna med uppbyggnaden av A-, B- och C-skyddet. Några särskilt angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt inom området är att praktisk utforma skydd mot EMP-verkningar, att utveckla en billigare utrustning för automatisk C-indikering samt att, mot bakgrund av erfarenheterna frän Tjernobyl-katastrofen, utvärdera konsekvenserna för livsmedelsproduktionen av radioaktivt ned-

fall. Jag vill erinra om att i denna senare fråga pågår ett samarbete mellan statens jordbruksnämnd och lantbruksuniversitetet. Jag återkommer till

frågan om forskningens inriktning i avsnitt 7.

4.7¶Ammunitionsröjning

Uppsättande av enheter för röjning av oexploderad ammunition har inplan-

erats av statens räddningsverk och överbefälhavaren.

Räddningsverkets planering innebär att utbildning av enheter för den civila delens av totalförsvaret behov påbörjas budgetåret 1988/89. Försök genomförs tidigare. Totalt föreslås att 250-600 enheter organiseras till år

1997 beroende på planeringsalternativ. Hälften kan vara organiserade till år 1992. Överbefälhavarens planering innebär att utbildning av mer kvalificerade enheter för totalförsvarets behov kan påbörjas från budgetåret 1990/91 med tre enheter per år. Totalt kan 20 enheter vara organiserade år 1997.

Ammunitionsröjning är ett eftersatt område i totalförsvaret. Det är enligt min uppfattning väsentligt att ammunitionsröjningsenheter organiseras av

statens räddningsverk och överbefälhavaren. För uppbyggnaden inom

försvarsmakten är överbefälhavarens planering enligt min mening lämplig. Inom ramen för civilförsvarsverksamheten bör civilförsvarsbaserna ha resurser för ammunitionsröjning. I detta sammanhang bör det påpekas vikten av att lämplig materiel utvecklas så att enheterna kan ges erforderlig

förmåga. Jag beräknar medel under anslaget H 1. Befolkningsskydd och

räddningstjänst för viss uppbyggnad av de ammunitionsröjningsenheter som primärt är avsedda för civilförsvarsverksamheten. Tidigare inplane-

rade medel för de mer kvalificerade ammunitionsröjningsenheterna inom

civilförsvaret föreslår jag, vilket framgår av mina förslag rörande anslags- 47

fördelning, överföras till chefen för armén som organiserar sådana enheter för totalförsvarets behov.

4.8¶Totalförsvarets personalförsörjning

För att totalförsvaret skall kunna lösa de omfattande uppgifter som redovisats i det föregående erfordras att huvuddelen av befolkningen medverkar.

Vid samhällets krigsorganisering — en svår omställning som kan behöva genomföras under pågående krigshandlingar — inkallas en stor del av

landets arbetskraft till tjänstgöring inom försvarsmakten och civilförsva-

ret. Behov av rätt utbildad personal föreligger samtidigt vid myndigheter,

företag och övriga områden som skall fortsätta sin verksamhet i krig. Konkurrensen ökar om olika personalkategorier mellan delar av totalför-

svaret varför noggrannheten i planeringen av personalens utnyttjande bör

utvecklas ytterligare. Grundprincipen att varje medborgare medverkar i den befattning där nyttan för totalförsvaret blir störst bör sålunda i framtiden tillämpas i än högre grad.

Som jag tidigare har framhållit tillgodoses personalbehoven bäst om vårt

totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den

allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgö-

ringsplikt. Totalförsvarets förmåga och styrka är beroende av dess förankring hos svenska folket. Ett viktigt bidrag till totalförsvarets personalförsörjning lämnas dessutom av de medborgare som medverkar på frivilligba-

sis. En utökad information bör därutöver enligt min mening lämnas om att varje medborgare behövs för landets försvar samt om hur sådan medverkan kan ske.

Jag finner att gällande lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter i huvudsak är tillfyllest och ger den formella grunden för befolkningens rättighet och skyldighet att medverka i totalförsvaret. Försvarskommittén har pekat på de problem som kan uppstå om fredstida arbetsmarknadslagar och avtal skall tillämpas under kriser och i krig. Den s.k. beredskapsdelegationen (A 1983:02) har i princip slutbehandlat frågan om den arbetsrätts-

liga lagstiftningen i krig och under beredskap. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser inom kort att föreslå regeringen att lägga fram en lagrådsremiss i detta ärende. Försvarsmaktens och civilförsvarets enheters förmåga i krig är beroende

av att samträning av personalen genomförs i fred. För närvarande uteblir

av olika skäl en alltför stor del av personalen från repetitionsutbildningen, vilket är till stor nackdel för bl. a. samträning. Särskilt anståndsproblemati-

ken har på olika sätt uppmärksammats. Jag anser att kraftfulla åtgärder bör

vidtas för att minska anstånden och finner att de förslag som har redovisats av värnpliktsutbildningskommittén i betänkandet (SOU 1985:36) Värn-

plikten i samhället, i huvudsak kan läggas till grund för fortsatta åtgärder.

Inom enheter i vilka frivillig personal ingår, är möjligheterna att öva hela enheterna begränsade. Jag anser att det är viktigt att hela enheten övas. I samband med kommande översyn av frivilligkungörelsen den 27 maj 1970 (nr 301) avser jag aktualisera frågan om skyldigheten för frivillig personal

att fullfölja utbildning. Jag har tidigare kommenterat denna fråga i vad 48 avser hälso- och sjukvårdspersonal under avsnitt 4.6.

de gemensamma operativa grunder som jag tidigare har redovisat. Högsta prioritet beträffande personalförsörjning bör ges de verksamheter som är väsentliga för att med kort förvarning snabbt bygga upp totalförsvarets motståndskraft mot militärt angrepp. |

Den del av landets arbetskraft som inte tas i anspråk i krig genom pliktlagar bör fortsätta sin ordinarie yrkesutövning. Brist på arbetskraft till

följd av inkallelser får täckas genom omfördelning av personal och utnytt-

jande av i övrigt ej ianspråktagna delar av befolkningen.

Försvarskommittén anser att arbetsmarknadsstyrelsen bör ges förbättrade möjligheter att planera för arbetskraftens utnyttjande i krig. Detta förutsätter att myndigheters och företags personalplanering avsevärt förbättras. Denna planläggning bör enligt kommitténs uppfattning komplet-

teras så att den täcker alla krigsviktiga myndigheter, företag m.m. och

genomförs åtminstone på en översiktlig nivå. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att närmare gå in på detta. Det ökade antalet kvinnor i traditionellt mansdominerade yrken och på

viktiga poster i företag och förvaltning förbättrar möjligheterna att fortsätta verksamheten även efter de omfattande inkallelser av män som är en förutsättning för totalförsvarets krigsorganisering. Chefen för arbetsmark-

nadsdepartementet kommer senare denna dag att närmare gå in på detta. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att nyckelpersonal på

ledande befattningar ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet i krig förut-

satt att verksamheten från totalförsvarssynpunkt då är nödvändig. Principer för prioritering av vissa personalkategoriers utnyttjande utvecklas för närvarande av berörda myndigheter på central nivå varefter en ökad

delegering avses ske till den högre regionala nivån. Som följd av den uppbyggnad som pågår av kommunernas krigsorganisation torde konkurrensen om viss personal komma att öka ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen har på regeringens uppdrag lämnat vissa förslag till totalförsvarsbefatt-

ningar m. m. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Personer som erfordras i viktiga civila befattningar befrias från krigs-

tjänstgöring i försvarsmakten genom uppskov om därigenom nyttan för totalförsvaret ökar. Enligt min mening måste dock noggrannheten i hante-

ringen av uppskovsfrågor förbättras. Dels måste behovet av uppskov prövas bättre, dels måste beviljade uppskov fortlöpande prövas av myndigheter och företag. Genom en förbättrad personalplanering kan sålunda personal som ej längre behövs på civila befattningar åter ställas till för-

svarsmaktens förfogande. Det totala behovet av uppskov torde därmed ej öka.

Civilförsvarets personalförsörjning bör inriktas mot att föryngra organi-

sationen. Kvinnor, vapenfria tjänstepliktiga och värnpliktiga vilka före

47 års ålder lämnat försvarsmakten bör i ökad utsträckning tas i anspråk

inom civilförsvaret.

Jag anser det vara nödvändigt att civilförsvaret förbättrar sina rutiner och sin kapacitet för att snabbt ta hand om och krigsplacera den personal

som tillförs civilförsvaret. Därigenom underlättas att framförallt den personal som överförs från försvarsmakten kan inplaceras i civilförsvarets 49 krigsorganisation.

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

I 1982 års försvarsbeslut angavs att befattningsanalyser bör göras och kvalifikationskrav utarbetas för befattningar inom civilförsvarets Krigsor-

ganisation. Försvarskommittén finner det anmärkningsvärt att så inte har

skett. Sådana befattningsbeskrivningar är enligt kommitténs mening nödvändiga för att effektivt kunna sköta bemanningen av krigsorganisationen. Införandet av befatiningsanalyser m.m. utgör härvid en viktig del. Jag delar försvarskommitténs uppfattning härvidlag och avser att föreslå regeringen att uppdra åt statens räddningsverk att genomföra befattningsanalyser.

Värnpliktsutbildningskommittén har föreslagit att den utbildning som i

fred kan ges vapentria tjänstepliktiga skall inriktas mot lämpliga krigsbefattningar och även leda twll krigsplacering efter genomförd utbildning.

Värnpliktsutbildningskommittén har också föreslagit att vapenfriutbildning skall koncentreras till vissa prioriterade verksamhetsområden. Ett av dessa är civilförsvaret. Ett antal befattningar inom civilförsvaret kräver

längre utbildning, exempelvis personal inom området skydd mot ABC-

stridsmedel.

Jag anser att bl. a. vapenfria tjänstepliktiga i ökad omfattning bör utbil-

das och krigsplaceras på sådana befattningar inom bl. a. civilförsvaret. Jag

kommer senare att föreslå regeringen hur vapenfria tjänstepliktiga bör tas i anspråk i krigsorganisationen.

Det militära försvarets behov av personal behandlas i avsnitt 5.2.7.

4.9¶Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt

produktionen

Riksdagen beslutade år 1970 om ett nytt ledningssystem för försvaret (prop. 1970:97, SU 203, rskr. 420). Detta system utvecklades ytterligare genom beslut år 1978 (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr. 174) och år 1980 (prop. 1979/80:135, FöU 19, rskr. 326). Riksdagen framhöll härvid särskilt

att försvarets planerings- och ekonomisystem skulle vara ett samlat ledningssystem för all verksamhet i fred inom försvaret. Verksamheten inom försvarsmakten skulle byggas upp med krigsförbanden som samlande be-

grepp i planering och genomförande. Undersökningar har visat att ledningssystemet i detta avseende inte har fungerat på avsett sätt.

I syfte att hitta vägar att avhjälpa dessa brister har ett arbete utförts

inom försvarsdepartementet. Det har redovisats i rapporten (Ds Fö

1986:5) Försvarets planerings- och ekonomisystem — regeringens styr-

ning. Huvudtanken är där att de mål som anges i försvarsbeslutet för femårsperioden i form av kvalitet och kvantitet hos krigsförbanden även

skall utgöra mål för de centrala myndigheternas produktion. De hittillsvarande årsvis uppstyckade produktionsmålen från statsmakternas sida avses därför tonas ned i hög grad. Det viktiga blir i stället att visa och följa

upp hur myndigheternas verksamhet gradvis leder mot försvarsbeslutets

mål. Detta gäller såväl utbildning som matcerielanskaffning. Den hittillsva-

rande i många fall detaljerade redovisningen till riksdagen av planerade verksamheter ett visst budgetår avses sålunda ersättas med redovisningar av förutsättningar och möjligheter att nå detta till krigsorganisationens 50 förmåga och beredskap relaterade mål.

materielplaneringen i vad avser beställningsbemyndiganden och överplanering skulle genomföras. Denna har redovisats i oktober 1986 genom rapporten (Ds Fö 1986:4) Överplanering, bemyndiganden och anslagsavräkning.

De båda utredningarna berör i stor utsträckning vilka metoder som

regeringen bör utnyttja för att styrningen mot myndigheterna skall riktas

mot de väsentligaste frågorna samt hur omfattningen av denna styrning

skall kunna minskas väsentligt. I vad rör propositioner kommer de redovisade principerna att slå igenom successivt. Redan i årets budgetproposition kommer den hittillsvarande indelningen i delproduktionsområden att

utgå. Den tidigare uppdelningen av anslagen för materiel till försvarsgrenarna på dels anskaffning dels forskning kommer att upphöra. Principerna stämmer väl överens med de förslag till styrning av myndig-

heternas verksamhetsinriktning som regeringen senare denna dag ger riksdagen i propositionen 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Myndigheterna ansluter sig till de föreslagna tankegångarna. Förändringarna i ledningssystemet kommer att införas successivt och jag bedömer att de är helt genomförda och under full tillämpning vid slutet av denna försvarsbeslutsperiod.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i årets budgetproposition (1986/87:100, bil. 2 s.18) även har anmält de principer som bör gälla i vad rör byggnadsverksamhet. Dessa principer kommer givetvis att inarbetas i och anpassas till vad jag har angivit om utvecklingen av ledningssystemet för försvaret.

I propositionen 1984/85:160 om ledningen av de civila delarna av total-

försvaret m. m. lämnades förslag i syfte att förbättra ledning och samordning inom totalförsvaret. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (FöU 11, rskr. 388). Den civila delen av totalförsvaret indelades i funktioner med ansvariga myndigheter. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ombildades till överstyrelsen för civil beredskap och fick vidgade uppgifter när det gäller att samordna de civila beredskapsförberedelserna.

De ändrade förutsättningarna för ledning och samordning inom den civila delen av totalförsvaret har medfört att vissa delar av dess ledningssystem har setts över. I december 1986 har överstyrelsen för civil beredskap på regeringens uppdrag redovisat vissa förslag till ett förenklat och effektiviserat planerings- och budgeteringssystem för totalförsvarets civila del i rapporten "Översyn av studie- och planeringsverksamheten m. m. för den civila delen av totalförsvaret”. Även dessa förslag kommer helt eller delvis att successivt genomföras.

4.10¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om vissa för totalförsvaret gemensam-

ma frågor.

5¶Totalförsvarets militära del

5.1¶Det senast förflutna budgetåret (1985/86)

5.1.1 Verksamheten

Verksamheten under budgetåret 1985/86 baseras på 1982 års försvarsbeslut

och den fortsatta inriktning som statsmakterna därefter beslutat om.

Beredskapsförbättrande åtgärder har vidtagits inom flera områden. Insatsberedskapen har upprätthållits. Ingripanden på grund av incidenter till

sjöss och i luften har legat på samma nivå som tidigare. Ubåtsskyddsverksamheten har prioriterats och förmågan inom detta område har planenligt förbättrats under året. Ca 49 000 värnpliktiga har grundutbildats och ca 78 000 har repetitionsut-

bildats. Antalet grundutbildade är något större än vad som planerats på

grund av vissa brister i styrsystemet. Grundutbildningen har genomförts med i vissa delar begränsat utbildningsresultat främst beroende på stora

vakanser bland anställd militär personal. Repetitionsutbildningen har be-

gränsats något.

Fredsorganisationsplanen i 1982 års försvarsbeslut omfattade krav på personalminskningar för att ge nödvändiga besparingar till förmån för krigsorganisationen. Under budgetåret 1985/86 underskrider försvarsmakten den planerade ramen med ca 1600 yrkesofficerare och 470 civila. Bristen på yrkesofficerare tenderar att öka. Huvudorsakerna är stora förtidsavgångar i förening med låg rekrytering under några år, främst inom armén. Personalläget är allvarligt och åtgärder måste vidtas för att bryta den negativa utvecklingen. Åtgärder har vidtagits för att nå en långsiktig lösning på problemet med avgångar av piloter till civila flygbolag. Således har bl. a. ett avtal om löner och andra anställningsvillkor för flygtjänstgörande personal slutits under våren 1986.

Exempel på materielärenden under budgetåret är för armén, dels leve-

ranser av renoverade och modifierade stridsfordon, helikoptrar, bro- och sjukvårdsmateriel, dels beställning av pansarvärnsvapen, mörkerutrustning, eldhandvapen och viss radiomateriel. Till marinen har levererats ett minröjningsfartyg, en ubåt av typ Västergötland, ubåtsjaktflygplan samt materiel för KA-bataljoner. Projektering av ubåt 90 och lätt kustrobot har beställts. Inom flygvapnet ombeväpnades ytterligare en jaktdivision till JA 37 Viggen. Fortsatt utbyggnad av stridslednings- och luftbevakningssystemet har skett med stridsledningsradar PS 860 och PS 870. Även flyg-

bassystemet har byggts ut. Flygplan och försöksutrustning för flygburen radar har beställts. Utvecklingen av JAS 39-systemet har genomförts i stort planenligt. Inom byggnadsområdet har planerad verksamhet i stort kunnat genom-

föras. Den ekonomiska situationen har resulterat i att vissa ny- och ombyggnadsprojekt fått senareläggas. Avvecklingen av mark och byggnader som försvarsmakten inte längre behöver har genomförts i avsedd omfatt-

ning. Avyttring har skett av bl.a. T1:s etablissement i Linköping, T4:s etablissement i Hässleholm och av Frösundaområdet i Solna.

5.1.2 Det ekonomiska utfallet

Utpiftsramen för det militära försvaret uppgick för budgetåret 1985/86 till

20908 525 000 kr. i prisläge februari 1984 (prop. 1984/85:100, bil, 6, FöU 7

och 9, rskr. 131 och 258). Regeringen bemyndigades att justera utgiftsra-

men för det militära försvaret för budgetåret 1985/86 med hänsyn till

prisutvecklingen enligt försvarsprisindex med beaktande av växelkursförändringar m. m. efter februari 1984.

Efter kompensation för prisökningar enligt vad som ovan nämnts upp-

gick den militära utgiftsramen under budgetåret 1985/86 till 23 404 321 000

kr. Denna ram har justerats enligt följande:

Tillkommer: Löner till personal med s.k. NOM-garanti + 1700 000 kr. Medel för viss fiygplansanskaffning för havsövervakning +25 000 000 kr. Avgår: Överutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1984/85 (prop. 1985/86: 100. bil. 6 s. 20. FöU 8, rskr. 182) — 61772 000 kr. F 16. Frivilliga försvarsorganisationer (FöU 1984/85: 9) 3 250000 kr. Summa korrigering —38 322 000 kr.

Den tillgängliga utgiftstramen för det militära försvaret budgetåret

1985/86 blev därmed 23 404 321 000-38 322 000 = 23 365 999 000 kr. Enligt

riksrevisionsverkets budgetredovisning uppgick utgifterna under de rambundna anslagen inkl. ianspråktagna prisregleringsmedel till 23 600 660 000

kr. Utgifterna var alltså 23 600 660 000 — 23365 999 000 = 234 661 000 kr.,

avrundat 234,7 milj. kr., större än utgiftsramen. Detta belopp skall emeller-

tid justeras ner med hänsyn till vissa redovisningstekniska effekter av

övergången till nytt system för utgiftsredovisning (SFS 1986:204). Denna justering uppgår till 30,8 milj. kr. Det sammanlagda överutnyttjandet kan därmed beräknas till 234,7—30,8 = 203,9 milj. kr. Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1985/86:100, bil. 6 s. 54, FöU 5,8 och 9, rskr. 117, 182 och 278) att beakta det sålunda justerade överutnytt-

jandet när utgifterna för det militära försvaret för budgetåret 1986/87 pris-

regleras.

5.1.3 Verksamheten under innevarande budgetår (1986/87) För verksamheten under budgetåret 1986/87 gäller de riktlinjer som finns angivna i tidigare riksdagsbeslut (prop. 1985/86:100, bil. 6 och skr. 1985/86:156, FöU 5, 8 och 9, rskr. 117, 182 och 278) samt i regleringsbrevet

för budgetåret. Åtgärder vidtas för att minska förtidsavgångar och öka rekryteringen avseende militär personal. Trots detta kommer bristen på t. ex. piloter att öka på grund av avgångar till de civila flygbolagen. För att beredskapen

skall kunna upprätthållas har därför tjänstgöringsbestämmelserna ändrats så att de piloter som slutar skall kunna kallas in för tjänstgöring under längre sammanhängande perioder. Vid trafikftygarhögskolan (TFHS) kom-

utvidgning av utbildningen har inte kunnat komma till stånd. För närvarande pågår ett arbete med att anpassa utbildningstidens längd vid TFHS så

att ytterligare elever skall kunna utbildas.

Försvarsmakten överutnyttjade förra budgetåret utgiftsrtamen med ca

utgiftsram, inklusive kompensation för pris- och lönestegringar, reduceras med motsvarande belopp. Detta innebär att tillgängliga medel inte är tillräckliga för att fullt ut genomföra planlagd verksamhet detta budgetår.

således beslutat att minska och senarelägga materielanskaffning, nybyggnationer samt begränsa arméns repetitionsutbildning. Även grundutbildningstiden inom armén har förkortats något. Regeringen har beslutat om

denna förändrade inriktning av verksamheten för att så långt möjligt undvika ett allvarligt överutnyttjande även under innevarande budgetår. Om-

planeringen har enligt min mening varit nödvändig för att skapa en stabilare grund för planeringen av verksamheten under kommande försvarsbeslutsperiod och därmed öka säkerheten i försvarsplaneringen.

Inom materielområdet beställs för armén bl. a. truppradio 8000, renoverings- och modifieringsåtgärder för luftvärnsbataljon 48. Renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagn 103 fortsätter. Utveckling av artillerilokaliseringsradar och beväpning till stridsfordon 90 påbörjas. Produktionen av kustkorvetter typ Göteborg, minröjningsfartyg typ Landsort och ubåtar typ Västergötland fortsätter. Moderniseringen av ubåtar typ Sjöormen och fasta tunga batterier fortsätter. Lätta kustrobotar beställs. Modifiering av de tunga helikoptrarna fortsätter och ytterligare materiel för

ubåtsskydd anskaffas. Utveckling påbörjas av tung kustrobot och ny

ubåtsjakttorped. Inom flygvapnet sker fortsatt ombeväpning av jaktflyg-

förbanden till JA 37. Åtgärder fortsätter för modernisering och gångtidsför-

längning av jaktflygplanet J 35. Helikoptrar överförs till marinen och ersätts med en ny typ för regional flygräddning. Anskaffning fortsätter av utrustning för stridslednings- och luftbevakningssystemet. Ytterligare ma-

teriel tillförs för modernisering och utbyggnad av flygbassystemet. Utvecklingen av flygplan JAS 39 och flygburen radar fortsätter. Byggnadsarbeten genomförs i huvudsak planenligt. Viss anskaffning av

mark genomförs. Avveckling genomförs av mark, byggnader och anlägg-

ningar som inte längre erfordras för försvarsmaktens behov. Planerad

nybyggnadsproduktion av befästningar m. m. kommer att omfatta ett antal

ammunitionsförråd i betong, ombyggnad av ett tungt KA-batteri, ubåtsskyddsåtgärder, utbyggnad av radarstationer och flygbaser. Kasernproduktionen omfattas av ett flertal nybyggnads- och ombyggnadsprojekt.

5.1.4 Försvarsmaktens organisation m. m. i juni 1987, en översikt

Försvarsmaktens resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av

följande sammanställning.

Årmén Marinen Infanteribrigader 77 10 Torpedbåts-/Robotbäts-/ Infanteribrigader 66 8 Kustkorvettdivisioner 4 Norrlandsbrigader 5 Patrullbåtsdivisioner 4 Pansarbrigader 5 Minfartygsflottiljer 6 Mekaniserade brigader I Ubätsflottiljer ( motsv.) 2 Fältbataljoner ca 105 Minröjningsflottiljer 8 Fokalförsvarsbataljoner ca 85 Helikopterdivisioner 4 Hemvärnet ca 100 000 Kustartilleribataljoner ca 30

man

Attackflygdivisioner AJ 37 S,5 Spaningsflygdivisioner S 37 6 Lätta attackflygdivisioner 4 Stril- och basbataljoner 44

Totalt kan försvarsmakten mobilisera ca 850 000 man (inkl. hemvärn).

5.2¶Det militära försvarets fortsatta utveckling

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) lämnat förslag

rörande det militära försvarets fortsatta utveckling. Mina överväganden

överensstämmer 1 allt väsentligt med försvarskommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utan jag hänvisar till slutbetänkandet.

5.2.1 Bakgrund och inriktning

I avsnitt 3 har jag behandlat försvarsmaktens uppgifter såväl i krig som i

fred och i olika kris- och neutralitetssituationer samt lämnat förslag till mål

för totalförsvaret. Försvarsmaktens kapacitet att motstå väpnat angrepp

utgör, som jag där angett, den viktigaste grunden för totalförsvarets krigs-

avhållande förmåga, varför invasionsförsvar är den främsta utgångspunk-

ten för försvarsmaktens utveckling.

Jag har haft tillgång till ett omfattande underlag för mina överväganden och ställningstaganden. Överbefälhavaren har redovisat sin perspektivplan

ÖB 85. Grundat på perspektivplanen har försvarskommittén i en särskild

skrivelse till regeringen den 7 februari 1986 meddelat sina förslag till

inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88-1991/92. Regering-

en gav på denna grund anvisningar till myndigheterna för planeringen. Överbefälhavaren har därefter redovisat sin programplan för det militära

försvaret 1987—1992. Försvarskommittén konstaterar i sitt betänkande att

programplanen redovisar en betydande ökning av kostnaderna för den verksamhet som föreslogs i perspektivplanen och som låg till grund för kommitténs förslag till inriktning av programplaneringen. Överbefälhavaren har därefter redovisat en revidering av programplanen med innebörden att kostnaderna för förbandsverksamheten enligt perspektivplanen har

ökat ytterligare. Jag vill allmänt understryka att den inriktning som anges i

det följande utgår från nu befintligt underlag. Ändrade förhållanden av

olika slag kan komma att påverka genomförandetidpunkten för olika åtgärder.

Överbefälhavaren har i programplanen redovisat läget inom försvars-

makten år 1987. Överbefälhavaren bedömer därvid att krigsorganisation-

ens samlade effekt har allvarliga svagheter i förhållande till de styrkor i omvärlden som kan sättas in emot oss. Med det nu rådande läget inom

försvarsmakten som utgångspunkt redovisar jag i det följande mina förslag i fråga om försvarsmaktens inriktning och fortsatta utveckling.

Erfarenheterna under de senaste försvarsbeslutsperioderna har visat att

de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade

med betydande osäkerheter, främst avseende förhållandet mellan planerad verksamhet och tillgängliga ekonomiska resurser. Osäkerheterna har dels

rört de bedömda kostnaderna för inplanerad verksamhet, dels prisutvecklingen och priskompensationen samt behovet av reserver i planerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i plane-

ringen som kan hänföras till prisutvecklingen och systemet för priskom-

pensation. Mot bakgrund av osäkerheterna i dessa avseenden föreslår jag i

det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett förslag till modifierat priskompensationssystem som enligt min mening reducerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de beräknade kostnaderna för inplanerad

verksamhet berörs dock inte av valet av priskompensationssystem.

Denna osäkerhet som enligt min mening måste anses betydande kan

påverka möjligheterna att genomföra den planerade verksamheten under

försvarsbeslutsperioden. Enligt min mening kan denna osäkerhet medföra

att statsmakternas ställningstagande till krigsorganisationens långsiktiga utveckling kan behöva förändras under den aktuella perioden. Omplaner-

ingar bl.a. i form av reducerad respektive senarelagd materielanskaffning kan bli nödvändiga. Jag avser att särskilt följa denna fråga under försvarsbeslutsperioden och återkomma till regeringen med förslag till åtgärder för

att öka säkerheten i planeringen.

Krigsorganisationen måste enligt min mening utvecklas med beaktande

av hotutvecklingen och den allt svårare stridsmiljö som främst den militär-

tekniska utvecklingen medför. Med utgångspunkt i dessa förhållanden och

de nuvarande bristerna inom försvarsmakten bör enligt min mening prioritet ges åt dels sådana åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens personella kvalitet och utbildningsnivå, dels åtgärder för utnyttjande av den tekniska utvecklingen för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system i syfte att på så sätt förbättra deras verkan. Härutöver bör en antalsmässig utökning ske i fråga om vissa särskilt viktiga

förband. Den grundläggande principen att försvarsmakten bygger på den

allmänna värnplikten bör således enligt min mening kombineras med en hög teknisk nivå för delar av krigsorganisationen. Därav följer att kvaliteten inom krigsorganisationen i framtiden kan behöva differentieras ytterli-

gare med hänsyn till förbandens uppgifter.

För att förbättra krigsorganisationens styrka och beredskap har jag 56

kvalificerade anställda säkerställs. Den för närvarande negativa utveck-

lingen beträffande tillgången på yrkesofficerare måste därför brytas. Även beträffande reservofficerare är tillgången i krigsorganisationen otillräcklig.

Rekryteringen av dessa kategorier bör därför stimuleras och åtgärder bör

vidtas för att minska förtidsavgångarna.

Jag har tidigare understrukit den ökade betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst och en god beredskap varför dessa områden bör särskilt

uppmärksammas i samband med försvarsmaktens utveckling.

Den tekniska och strategiska utvecklingen har, enligt min uppfattning,

givit anledning att prioritera luftförsvarets utveckling och dess verkansmöjligheter i olika delar av landet. Jag har funnit det mest angeläget att i detta avseende öka kapaciteten och uthålligheten hos befintliga och kom-

mande flygsystem med moderna vapen och elektroniska motmedel, förbättrad stridsledning och luftbevakning samt utökad baskapacitet. En utökning av antalet flygförband bör övervägas inför 1992 års försvarsbeslut. Luftvärnet, som är en väsentlig del i luftförsvaret, bör utökas främst

avseende system med längre räckvidd och ailväderskapacitet.

Utvecklingen av en angripares möjligheter till amfibieoperationer bör

beaktas vid den fortsatta utvecklingen av vår förmåga till insats mot

sjömål. Antalet ubåtar bör öka och ubåtsförbanden bör ges ökad kapacitet.

Ytterligare tunga kustrobotförband bör tillföras, kapaciteten för sjöminkrigföring ökas, skärgårdsförsvaret förstärkas samt systemet AJ37 ges förmåga att bära moderna sjömålsrobotar. Förmågan till övervakning av våra kuster och vårt sjöterritorium bör

förstärkas. Ett nytt, mångsidigt användbart ytstridsfartyg bör tas fram.

Ubåtsskyddets kvalitativa utveckling bör påskyndas under den kommande femårsperioden, varvid sådana system bör prioriteras som också

har högt värde i invasionsförsvaret.

För arméstridskrafterha bör inriktningen under den närmaste femårsperioden främst vara att höja utbildningsnivån. Stora delar av den materiella förnyelsen måste däremot anstå till 1990-talet. Enligt min mening kommer förnyelsebehovet då att vara stort. Det underlag som redovisats av överbefälhavaren är enligt min mening inte tillräckligt för att det skall vara möjligt att ta ställning till arméns fortsatta utveckling. Däremot förutses behov av vittgående ställningstaganden föreligga med början vid nästa försvarsbeslut.

Jag anser att kompletterande underlag beträffande utvecklingen av arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation bör tas fram redan till år 1988. Det är angeläget att detta

underlag möjliggör att framför allt utbildningen i väsentliga avseenden kan förbättras och fredsorganisationen ges en stabil långsiktig inriktning så att

erforderliga beslut i dessa frågor kan fattas av riksdagen år 1989. Fredsor-

ganisationen bör utvecklas för att ge bästa möjliga organisatoriska förutsättningar för omsättning, utbildning och samträning av krigsförbanden, varvid möjligheterna att rationalisera fredsverksamheten bör utnyttjas.

Förbättringar av arméns utbildningssystem fordrar att ekonomiska resurser satsas på detta område redan från periodens början. Jag avser 57

föreslå regeringen att medel därutöver reserveras för detta ändamål och att dessa ställs till arméns förfogande då ett tillräckligt beslutsunderlag för förbättringar av utbildningen föreligger.

Rationaliseringarna inom försvarsmakten bör enligt min mening fortsätta. Den inriktning som lades fast i 1982 års försvarsbeslut avseende peri-

oden 1987—1992 bör fullföljas. För perioden efter år 1992 har jag förutsatt

fortsatta rationaliseringar. Rationaliseringsmöjligheterna bör analyseras och dessa samt andra förändringar inom försvaret bör förberedas i den fortsatta planeringen så att krigsorganisationens förnyelse kan förverkli-

gas. Här föreslagen inriktning innebär att vissa system och funktioner inom

marinen och flygvapnet prioriteras under den närmaste femårsperioden. Under den därpå följande femårsperioden är min inriktning att prioritera

arméns materiella förnyelse i en moderniserad struktur och organisation.

Att lägga fast denna blir en huvudpunkt inför 1992 års försvarsbeslut.

Mina konkreta förslag avser den närmaste femårsperioden och till denna kopplade ekonomiska förutsättningar. Beroende på behovet av långsik-

tighet i försvarsplaneringen finner jag det emellertid nödvändigt att riksda-

gen i 1987 års försvarsbeslut också anger inriktningen i huvuddrag för den därpå följande femårsperioden.

Jag har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft att genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de likviditetsproblem som uppträtt främst innevarande budgetår. Jag vill understryka betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför kommande försvarsbeslutsperiod förbättras och att produktionsledningssystemet snarast utvecklas så att det underlättar genomförandet av en verksamhet som

är i balans med de ekonomiska tillgångarna. Jag vill också inskärpa betydelsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att chefer på olika nivåer styr verksamheten på ett effektivt sätt. Krigsorganisationen bör enligt min mening utvecklas kvantitativt i huvudsak enligt följande tabell. Jag avser föreslå regeringen att i annat sammanhang mer utförligt precisera målet för krigsorganisationens ut-

veckling enligt vad jag tidigare har anfört i avsnitt 4.4. Beträffande utvecklingen av arméns krigsorganisation avser jag återkomma särskilt i budget-

proposition 1988/89.

Förband/enheter Mål 1991/92 Inriktning

1996/97

Infanteribrigader 77 ] OO Infanteribrigader 66 | Norrlandsbrigader Pansarbrigader Mekaniserad brigad WAP Fältbataljoner ca 105 Lokalförsvarsbataljoner ca 85 Hemvärn Le] a 100 000 man Kustkorvettdivisioner Robotbåtsdivisioner

Rb BA Patrullbätsdivisioner Minfartygsflottiljer ca Ubåtsflottiljer (motsv) NAI Helikopterdivisioner Minröjningsflottiljer LJ EE Kustartilleribataljoner ca Och Le] SR ' SBN Tunga kustrobotbatterier I BW Jaktflygdivisioner 35 Jaktflygdivisioner 37 cv IRI Flygdivisioner JAS 39 Al ca VA Atltackflygdivisioner 37 'A Spaningsflygdivisioner 37 OM

-& Lätta attackflygdivisioner 4 Stril- och basbataljoner ca 40 ca 40

!' Framtida organisation utreds.

5.2.2 Inriktning av vissa funktioner 5.2.2.1 Beredskap

Jag har i föregående avsnitt angivit en inriktning för beredskapsåtgärderna inom totalförsvaret som helhet.

Beredskapssystemet inom det militära försvaret har utvecklats utgående

från 1982 års försvarsbeslut. Enligt min mening bör denna utveckling

fortsätta i syfte att ytterligare förbättra beredskapssystemet främst avseende ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap. Jag återkommer till frågor om arméns mobiliseringsberedskap i samband med fredsorganisationen i det följande.

Jag betonar vikten av åtgärder av olika slag i syfte att reducera verkningarna av en angripares sabotageverksamhet, men också åtgärder som kan

vidtas för att försvåra främmande makts förberedelser redan i fred för sådana insatser mot vårt land.

För att beredskapssystemet skall fungera väl erfordras övning i att variera beredskapen. Beredskapssystemet måste också kontrolleras med avseende på åtgärdernas effektivitet och personalens förmåga. De av överbefälhavaren planerade beredskapskontrollerna innebär även att utbildningen med beredskapsanknytning förstärks.

5.2,.2.2 Ledning

Jag har i det föregående redovisat ett antal faktorer som skapar ett behov

av förändringar av totalförsvarets ledningsorganisation. Dessa faktorer 59

påverkar på motsvarande sätt även försvarsmaktens ledning. Utvecklingen av försvarsmaktens ledningsorganisation bör enligt mitt förmenande bl.a. inriktas mot att förbättra beredskapen att leda verksamhet i olika situationer i fred, under kriser och i krig samt att förbättra säkerhet och snabbhet i ledningen. Möjligheterna att minska resursbehoven för försvarsmaktens ledningsorganisation bör prövas. Utvecklingen bör samord-

nas med utvecklingen inom de civila totalförsvarsdelarna så att totalför-

svarets ledning blir så effektiv som möjligt. En samlad översyn av totalförsvarets ledning i krig skall därför fullföljas under de närmaste åren. Regeringen har därför den 29 januari 1987 uppdragit åt överbefälhavaren att i ett

första steg genomföra studier med syfte att finna former för en förbättrad

ledning och samordning varvid strävan bör vara att inom ramen för begränsade personella resurser för krigsorganisationen och genom utnyttjande av modern teknik öka ledningssystemets säkerhet och flexibilitet.

För att förbättra ledningen av marina stridskrafter har överbefälhavaren föreslagit en för marinen gemensam ledningsorganisation på lägre regional nivå. Jag anser att förslaget medför en angelägen samordning och bättre ledning av bl.a. de marina stridskrafternas verksamhet. Åtgärderna leder också till ökade möjligheter att flexibelt omfördela ledningsresurser till olika delar av landet. Enligt min mening bör den nya Iledningsorganisationen införas i enlighet med överbefälhavarens förslag. Härvid måste dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna uppmärksam-

mas. För flygstridskrafternas vidkommande pågår studier rörande en central

funktionsledning bl.a. inför JAS-systemets införande i krigsorganisationen. Denna fråga har starka kopplingar till den övergripande ledningsutredningen. En följd av dessa studier torde bli att första flygeskadern i sin nuvarande form utgår. Överbefälhavaren kommer, enligt regeringens uppdrag att lämna förslag till funktionsledningens organisation.

5.2.2.3¶Underrättelsetjänst

En förutsättning för att vårt totalförsvar skall kunna lösa sina olika upp-

gifter är en väl fungerande underrättelsetjänst.

Vår krigsplanläggning och förbandsproduktion förutsätter omfattande kunskaper om tänkbara angripares militära resurser, organisation, taktik och utrustning. Dessa för vår del avgörande kunskaper inhämtas genom

vår underrättelsetjänst.

Underrättelsetjänstens grundläggande uppgift är att ge sådan förvarning

om hot mot landet att vi i tid hinner höja vår beredskap i erforderlig grad. För att kunna lösa den uppgiften måste underrättelsetjänsten fortlöpande

registrera skeenden och mönster i vår omgivning och bedöma sådana företeelser som kan vara indikationer på förändringar i hotbilden.

Mot bakgrund av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökan-

de betydelse får underrättelsetjänsten ökad vikt vilket leder till behov av

förstärknings- och anpassningsåtgärder av flera olika slag. Balans erfordras mellan resurser för inhämtning av underrättelser och bearbetning av 60

det inhämtade underlaget. För ändamålet erfordras viss materiell och

personell förstärkning inom olika delar av försvarsmakten.

Undeträttelsetjänsten i fred bör samordnas ytterligare med avseende på inriktning och verksamhetsformer. Åtgärder bör även vidtas för att öka

snabbheten och säkerheten i underrättelsernas bearbetning och delgivning till de civila och militära beslutsfattare som berörs av den aktuella situationen. Genom förstärkning av underrättelsetjänsten med den inriktning som jag

här föreslår ökas möjligheterna att erhålla förvarning inför ett militärt

angrepp. Därigenom ökar även vår förmåga att motstå försök till avsiktlig

vilseledning i olika situationer. Bearbetnings- och analysförmågan bedöms komma att bättre svara mot inhämtningskapaciteten. Underrättelsebered-

skapen ökas genom att omställningen från fredsverksamhet till kris- eller

krigsorganisation underlättas.

5.2.2.4 Telekrigföring Telekrigföring är en sammanfattande benämning på åtgärder för att upp-

täcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra motståndarens använd-

ning av elektroniska telemedel samt egna åtgärder för att utnyttja sådana medel.

Telekrigföringsinsatser har i krig på senare tid utnyttjats i ökad omfattning. Utfallet i telekrigföringsdueller har därvid i några fall varit avgörande

för stridens förlopp och resultat. Telekrigföringen torde i framtiden öka ytterligare i betydelse i takt med den snabba tekniska utvecklingen.

Telekrigföringen representerar ett teknikområde i mycket dynarnisk utveckling. En aktiv uppföljning genom bl. a. underrättelseverksamhet och

egen teknisk forskning är därför ett viktigt led i vår egen kompetensupp-

byggnad. Sekretessen gör det dock svårt att följa de internationella utveck-

lingslinjerna.

Det svenska försvarets åtgärder i fråga om telekrigföring har i stor utsträckning varit inriktade på att skydda våra sambands- och vapensystem. Enligt min mening bör teknikutvecklingen i ökad utsträckning också

inriktas mot aktiva telekrigföringsåtgärder. Jag finner det av dessa skäl angeläget att ett samlat grepp om telekrigföringsfrågorna snarast kommer till ständ, varvid utgångspunkten bör vara

en principiell grundsyn och inriktning som bör tas fram av överbefälha-

varen. Jag har funnit brister i såväl freds- som krigsorganisationen när det gäller möjligheterna att samordnat förstärka våra telekrigföringsinsatser, främst på central nivå. Organisatoriska åtgärder bör vidtas, bl. a. så att telekrigföringsområdet blir bättre företrätt på hög nivå inom försvarsmakten.

Brist på kompetent personal har lett till en långsam utveckling inom telekrigföringsområdet. En angelägen åtgärd är därför en koncentrerad utbildningsinsats för att öka tillgången på kompetent personal. Detta är nödvändigt både för att upprätthålla den tekniska, operativa och taktiska kompetensen, och för att bilda en grund för den erforderliga organisatoriska uppbyggnaden. 61

enligt min mening nödvändigt att ge hög priornet åt olika slag av telekrigföringsmedel framför allt för våra flygstridskrafter. Det är emellertid synnerligen angeläget att efterhand också komplettera våra armé- och marinförband med erforderlig utrustning för telekrigföring.

5.2.2,5 Ubåtsskydd Jag har i mina säkerhetspolitiska och operativa överväganden funnit att förmågan att hävda vårt sjöterritorium ytterligare bör förstärkas.

Redan fattade beslut ger en ökande kapacitet även under kommande försvarsbeslutsperiod. Detta gäller särskilt helikopterområdet, det ökande antalet övervattensfartyg med ubåtsjaktkapacitet samt utbyggnaden av fast undervattensbevakning. Jag konstaterar att dessa förstärkningsåtgärder kan påräknas ge effekt först efter år 1990. Inriktningen mot ett nytt yvtstridsfartyg bör på sikt kunna möjliggöra en ytterligare utökning av ubätsskyddskapaciteten.

Mina fortsatta överväganden har dock visat att härutöver betydande kvalitativa förstärkningsåtgärder bör genomföras avseende ett flertal delfunktioner inom området. Övervakningen av värt sjöterritorium är en viktig grund för effektiva åtgärder mot främmande undervattensverksamhet i alla dess led. Kapaciteten i dessa avseenden bör stärkas genom införande av bättre hydrofonutrustning på ökat antal ubåtar och övervattensfartyg. Jag betonar värdet av våra ubåtar i detta sammanhang och anser att ytterligare ubåtar bör hållas rustade redan i fredstid. En utökning av antalet ubåtar medför också en förstärkning av vår ubåtsskyddskapacitet. För insatser mot kränkningar erfordras tillgång till för ändamålet lämpad och förbättrad vapenmateriel.

För skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden bör den påbörjade utbyggnaden av permanenta bevakningssystem fortsättas och tekniskt vidareutvecklas. Ytterligare insatser bör göras för att stärka effekten av våra fredsutlagda mineringar och för att efter hand förbättra tillgången på rörliga förband för övervakning i skärgård.

Underrättelsetjänsten och analysen av inträffade händelser är av största betydelse i ubåtsskyddet. Förmågan i dessa avseenden bör ytterligare förbättras.

Jag har konstaterat behovet av rörliga enheter för snabb uppföljning av inträffade händelser. I denna verksamhet har helikoptrarna och ubåtsjaktflygplanen en särskild betydelse. Såväl marinens som kustbevakningens flygplan bör förses med för ändamålet lämplig utrustning.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvarsmakten som kustbevakningen. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter har i viss mån samordnats under senare år. Denna samordning bör utökas. Jag anser också att vissa av kustbevakningens fartygsenheter i likhet med motsvarande marina enheter bör utrustas så att de kan delta i ubåtsskyddet. Därigenom erhålls större övervakningsförmåga, särskilt i områden där marina enheter normalt uppträder mindre ofta.

Den ständigt pågående ubåtsskyddsverksamheten innebär stora påfrest-

ningar för berörd personal. Den innebär också ökade drifts- och underhållskostnader. Jag anser att det är angeläget att återställa en balanserad förmåga att lösa uppgifterna I ubätsskyddet utan att den normala utbildningen eftersätts. Det föreslagna nya marina utbildningssystemet liksom den förändrade ledningsorganisationen inom marinen bör kunna underlätta

en sådan balansering. Därvid fordras förbättrad utbildning och ökad satsning på personalen.

Eu brett upplagt forskningsprogram om framtida metoder och teknik för

ubåtsskydd har påbörjats. Resultaten av denna forskning, i kombination

med erfarenheterna från den utbyggnad av resurserna för ubåtsskydd som redan pågår, bör enligt min mening kunna ge en grund för en bedömning av

vilka åtgärder som erfordras på längre sikt.

5.2.3 Arméstridskrafter Den tekniska utvecklingen ger en angripare ökade möjligheter att med kort förvarning sätta in förband även långt in i vårt land. Detta förhållande ökar

kraven på vår förmåga att snabbt kunna möta angriparen i skilda områden.

Därför behövs ett stort antal territoriella förband, dvs. lokalt inriktade och stationära förband samt hemvärn. Våra mest kvalificerade markstridsförband — de operativt rörliga brigaderna med erforderliga understödsförband — måste ha anfallskapacitet för aktuella terrängtyper och snabbt

kunna utveckla god anfallskraft främst i kust- och gränsområden samt mot

större luftlandsättningar.

I syfte att ge dessa förband en kapacitet som erfordras för att kunna lösa framtida stridsuppgifter bör brigadernas kvalitet och tillgänglighet öka. De

olika geografiska förhållandena i vårt land torde alltjämt fordra olika bri-

gadtyper, varvid emellertid möjligheterna att utnyttja förbanden i olika terrängtyper bör tillmätas ökad vikt. Antalet av olika brigadtyper och understödsförband bör enligt min mening ytterligare övervägas.

För vissa av de mest kvalificerade förbanden har en utveckling mot ökad

mekanisering inletts, bl.a. genom pågående utveckling av lätta stridsfor-

don. Ett första steg bör vara att fullfölja planeringen att organisera mekani-

serade bataljoner i Norrland. Frågor sammanhängande med fortsatt me-

kanisering, pansarbrigadernas framtid och behovet av nya stridsvagnar bör studeras ytterligare.

Jag vill understryka betydelsen av att sammanhanget mellan de operativt rörliga och territoriella förbanden uppmärksammas. En grundläggande

förutsättning för att kunna utnyttja de offensiva stridskrafterna ur olika

försvarsgrenar är därför enligt mitt förmenande att ett territoriellt försvar snabbt kan upprättas vid viktiga punkter, områden elter baser. Hemvärnets behov av utrustning bör därvid beaktas.

För arméstridskrafternas vidkommande anser jag att den personella

kvaliteten bör förbättras främst genom effektivare utbildning. Jag behand-

lar utbildningsfrågorna i ett senare avsnitt.

För förband med territoriella uppgifter bör inriktningen av förbandens

personella kvalitet och utrustning utgå från deras primära krigsuppgifter, 63

vilket torde innebära en ökad differentiering i kvalitativt hänseende. Besparingar rörande lokalförsvarsförband bör enligt min mening prövas. Pansarbekämpning utgör i flertalet situationer ett av stridens viktigaste element. De kvalificerade rörliga förbanden liksom de territoriella förbanden bör därför ha god förmåga i detta avseende inom ramen för sina olika

uppgifter. För rörlig strid — främst anfall — fordras pansarvärnssystem

som har god rörlighet och pansarskydd. Jag anser att rörligheten är av grundläggande betydelse för arméstridskrafternas möjligheter att lösa sina uppgifter. Förhållandet att operationer-

na kan förväntas pågå samtidigt över stora ytor med störda vägförbindelser understryker behovet av helikoptrar för särskilt angelägna transportända-

mål. Detta behov torde vara störst i Norrland, där sjuktransportproblemen ytterligare understryker helikopterbehovet. Av här anförda skäl bör en förnyelse och utökning av transportkapaciteten med helikopter inledas. Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas. Luftvärnsförbanden är en viktig del av luftförsvaret och av stor betydelse för arméstridskrafternas verksamhet. Verkan av en angripares flygkrigföring bör kunna reduceras också genom bl.a. maskering, skenåtgärder och anpassning av taktiken. Inom luftvärnsområdet bör en tidig utökning genomföras av luftvärn

med medellång räckvidd. Samtidigt bör den befintliga planeringen för

luftvärnets utveckling skyndsamt ses över bl.a. beträffande robot70 i mörkerversion och det så kallade bataljonsluftvärnet. Möjligheterna bör

prövas att med utnyttjande av befintlig luftvärnsmateriel utöka antalet av

de förband som nu modifieras avseende spanings- och eldledningsutrustning. En vidareutveckling av robot 70 till ett system med allväderskapacitet och längre räckvidd bör närmare prövas.

Splitterbildande vapen utgör i ökad omfattning ett hot som måste upp-

märksammas. Detta hot kan mötas på olika sätt, bl. a. inom ramen för en ökad mekanisering. I den fortsatta planeringen bör olika åtgärder prövas i syfte att klarlägga den långsiktiga inriktningen av åtgärder för att öka

skyddet mot splitter. Jag vill emellertid understryka betydelsen av att

försvarsmakten tidigt tillförs skyddsvästar för särskilt utsatta personal-

grupper.

Utvecklingen av arméns krigsorganisation på längre sikt behöver klar-

läggas inför 1992 års försvarsbeslut. Jag finner det emellertid nödvändigt

att dessförinnan skyndsamt pröva den krigsorganisatoriska utvecklingen

inom armén i den utsträckning som erfordras för överväganden om bl. a. utbildningssystem och fredsorganisation. Jag återkommer till denna fråga i

det följande.

5.2.4 Marinstridskrafter

Försvar mot angrepp över hav fordrar effektiva system för bekämpning av

strids- och transportfartyg samt för försvar av kust- och skärgårdsområden. Kombinationen av ökad luft-, sjö- och markrörlighet hos en angripare

ger ökade möjligheter att genomföra amfibieoperationer med kort förbere-

delsetid i de möjliga angreppsriktningarna. Jag anser därför att de marina stridskrafternas rörlighet och förmåga att verka i skilda områden bör

förstärkas. I viktiga kust- och skärgårdsområden erfordras också ett uthål-

ligt fast försvar som tidigt kan utveckla god effekt.

För försvar mot angrepp över havet anser jag mot denna bakgrund att —

vid sidan av attackflyg — ubåtsförband, förband med tunga kustrobotar

samt mineringar bör ges prioritet i den fortsatta utvecklingen av krigsorganisationen. Beträffande ubåtsskyddet har jag tidigare redovisat mina

förslag till inriktning.

Utgående från ubåtsförbandens stora betydelse såväl i invasionsförsvaret som för ubåtsskyddsuppgifter, bör inriktningen enligt min mening

vara att utöka antalet ubåtar. Den planerade anskaffningen av ubåt 90 bör

tidigareläggas samt erforderliga åtgärder vidtas så att två ubåtar av typ Sjöormen med god effekt kan behållas i krigsorganisationen under 1990-ta-

let. Därigenom ökar antalet ubåtar från 12 till 14. Ubåtsförbandens kapacitet bör dessutom förbättras bl.a. genom att hydrofonutrustningen kom-

pletteras och lämpliga ubåtar efterhand förses med luftoberoende tillsatsmaskineri.

Tunga kustrobotar har stort värde i invasionsförsvaret. Kustrobotsystem med robot 15 bör därför enligt min mening anskaffas och fyra batterier

organiseras. Förbandens rörlighet bör kunna utnyttjas för att förstärka alla

kustområden som utsätts för hot. En lokalisering av kustrobotförband till Gotland bör särskilt prövas.

Med hänsyn till de möjligheter och fördelar minkrigföringen kan ge oss

bör vår kapacitet i detta avseende förbättras. Tillgången på moderna sjöminor av olika slag bör säkerställas. Förmågan till utläggning av minor bör förbättras framför allt i vad avser ubåtar. Flertalet ubåtar bör därför förses med mingördlar och därtill hörande mintyper.

Kustartilleriförband i viktiga kust- och skärgårdsområden bör förbättras varvid en tidigarelagd modernisering av viktiga fasta förband bör ske. Tyngdpunkten i utvecklingen av kustartilleristridskrafterna bör emellertid enligt min mening under den närmaste femårsperioden läggas på rörliga

förband, varvid bl. a. organisation och utrustning av nya amfibieförband

bör fullföljas.

Ytattack- och minröjningsförbanden tillförs moderna fartyg som följd av

redan fattade beslut varigenom kapaciteten förbättras under den kom-

mande försvarsbeslutsperioden. Förbanden har viktiga uppgifter i krig och är värdefulla i olika kris- och neutralitetssituationer. Jag har tidigare kon-

staterat den ökade betydelsen av att vårt sjöterritorium på ett tillfredsstäl-

lande sätt kan övervakas, liksom av att kunna ingripa mot olika slag av främmande militärt utnyttjande av detta. För dessa ändamål har ytattack-

och minröjningsförbanden en betydelsefull uppgift. Mot bakgrund av denna tyngdpunktsförskjutning i uppgifterna bör enligt min mening den lång-

siktiga utformningen av nya ytstridsförband prövas. Utgångspunkten bör

därvid vara att förstärka kapaciteten i fred, i olika krissituationer och under neutralitet. För dessa ändamål lämpligt nytt ytstridsfartyg med mångsidig användning bör studeras och ny teknik härför provas. Beslut om

inriktning av ytstridsförbanden bör av dessa skäl anstå till 1992 års för- 65

5 Riksdagen 1986787. I saml. Nr 95

svarsbeslut varefter även beslut om anskaffning av provfartyg snarast kan fattas.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvarsmakten som kustbevakningen. Kustbevakningen ingår i försvarsmakten vid mobilisering. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter har i viss mån samordnats under senare år. Jag anser att en betydligt utökad

samordning mellan försvarsmakten och kustbevakningen bör genomföras, inte minst i fråga om ledning, vilket skulle vara till fördel för båda organisationerna. Bl.a. bör sambandssystem, förrådshäållning och visst underhåll integreras. Möjligheterna till ökat samutnyttjande av flygplan och fartyg i

ubåtsskyddet har tidigare berörts. Enligt min mening bör de ytterligare samordningsmöjligheterna studeras i samband med ovan nämnda överväganden om att förstärka kapaciteten för uppgifter i fred och under neutralitet. Chefen för finansdepartementet, som jag samrått med, återkommer i

denna fråga senare i dag.

5.2.5 Flygstridskrafter Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas såväl beträffande jaktflyg som luftvärn. Denna uppfattning låg till grund redan för 1982 års försvarsbeslut som innefattade beslut att påbörja utvecklingen av JAS 39-systemcet samt att behålla ett antal J 35-förband under längre tid.

Av jaktflygförbanden bör enligt min mening systemen med JA 37 och

JAS 39 prioriteras. Anskaffningen av flygsystem JA 37 bör fullföljas och

åtta divisioner organiseras. För att upprätthålla luftförsvarskapaciteten bör de tre divisionerna med J 35 behållas under huvuddelen av 1990-talet.

Planeringen för att införa JAS 39 1 krigsorganisationen under 1990-talet bör ligga fast. I syfte att ytterligare förstärka luftförsvaret bör systemets

inriktning på längre sikt övervägas inför 1992 års försvarsbeslut, bl.a. avseende en utökning av antalet JAS 39.

Attackflygförbanden med AJ 37 bör ges möjlighet att liksom JAS 39 bära modern sjömålsrobot. AJ 37 bör vidare förses med förbättrad attackrobot.

JAS 39-systemet bör tillföras kvalificerade attackvapen mot markmål. Elektroniska motmedel är ett teknikområde i stark utveckling. Motmedlen ger möjligheter att komplettera flygstridskrafternas aktiva vapen och öka deras verkan liksom de kan minska nedskjutningsrisken för de egna

flygplanen. Enligt min uppfattning är det angeläget att motmedlen anpas-

sas till det framtida hotet genom en ökad satsning. Det är därvid av vikt att i första hand utrusta JA 37 så att systemet förblir ett modernt och komplett jaktsystem under 1990-talet. Av samma skäl är det angeläget att prioritera såväl kvalitet som kvantitet i fråga om motmedel i den fortsatta utvecklingen av JAS 39-systemet.

Jag har funnit det angeläget att förbättra och utöka jaktrobotbeväpning-

en på såväl JA 37 som sedermera JAS 39. IR-jaktrobotar bör anskaffas i huvudsak enligt nu gällande planer. Radarjaktrobotar är den andra viktiga komponenten i jaktbeväpningen. Enligt min mening bör följande stegvisa

utveckling och framtagning av beslutsunderlag väljas varvid teknisk och

ekonomisk realiserbarhet Kontrolleras efter hand. Nu befintlig radarjaktro- 66

bot 71 modifieras i samarbete med utländsk industri varvid utländsk delfinansiering, förutsätts. Den kan därefter utnyttjas av såväl JA 37 som JAS 39. Samtidigt klarläggs inför 1992 års försvarsbeslut förutsättningarna

för att kunna ta ställning till en utveckling av en framtida svensk radarjaktrobot i första hand avsedd för JAS 39. Jag har med nu befintligt underlag beräknat kostnader och avsatt resurser för dessa ändamål men är medve-

ten om att osäkerheter föreligger. Jag avser att följa och kontrollera detta

projekt enligt i stort samma principer som för JAS-systemet. Det bör ankomma på regeringen att fastlägga formerna för denna uppföljning. Strilsystemet bör vidareutvecklas och tillföras flygburen spaningsradar

så att luftbevakning kan upprätthållas över hela landet i såväl fred som krig och så att behovet av alarmering för civilbefolkningen bättre kan tillgodoses.

En viktig förutsättning för flygstridskrafternas verkansmöjligheter är ett uthålligt bassystem. För att säkra tillräcklig kraftsamlingsförmåga, uthållighet och klargöringskapacitet bör fortsatt utbyggnad genomföras.

5.2.6¶Operativ ledning

Det operativa ledningssystemet — överbefälhavaren och militärbefälha-

varna med staber — svarar för samordnade insatser av stridskrafter och övriga resurser under fred, kris, neutralitet och krig.

Jag har på annan plats behandlat behovet av utveckling av totalförsvarets och försvarsmaktens ledningssystem och vill därför här endast understryka angelägenheten i att utvecklingen av det operativa ledningssystemet noga samordnas med den civila ledningen. I detta sammanhang kommer

frågan om antal militärområden i framtiden att vara väsentlig.

Effektiv underrättelsetjänst är av stor betydelse för den operativa led-

ningen. Jag har behandlat även denna fråga i särskilt avsnitt.

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa och utveckla möjligheterna till kommunikation. Successiva förbättringar av försvarets telenät bör genomföras väl samordnat med utvecklingen av de civila telekommunikation-

erna.

5.2.7 Anställd personal

5.2.7.1¶Allmänna utgångspunkter

Jag berör här företrädesvis frågor som gäller den anställda personalen

inom det militära försvaret men jag vill framhålla att de i tillämpliga delar också gäller anställda vid övriga myndigheter som hör till försvarsdeparte-

mentet.

Överväganden om försvarsmaktens styrka och utveckling har ofta varit en fråga om materielens kvantitet och kvalitet. I likhet med försvarskommittén anser jag det nödvändigt att i högre grad än tidigare uppmärksamma personalfrågorna när det gäller att utforma det framtida försvaret. Det nu aktuella försvarsbeslutet utmärks också av att personalfrågorna kommit i

förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Den anställda personalen är den

viktigaste förutsättningen för att verksamheten inom försvaret skall funge-

ra effektivt. Det är av avgörande betydelse att de anställda åtnjuter respekt 67

kan fullgöra sina arbetsuppgifter.

En stor del av frågorna inom det personalpolitiska området regleras i kollektivavtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Trots detta vill jag redovisa min bedömning av de nuvarande förhållandena och hur inriktningen av myndigheternas personalpolitiska arbete bör vara under den kommande perioden. Riksdagen har bl. a. i samband med 1986 års budgetproposition (FöU 1985/86:9, rskr. 278) och propositionen 1986/87: 36 om vissa personalfrågor inom försvaret (FöU 3, rskr. 69) efterlyst en sädan redogörelse i anslutning till försvarsbeslutet.

Också för krigsförbanden är tillgången på kompetent och rutinerad personal en förutsättning för förbandens slagkraft i krig och för utbildningsresultatet i fred. Antalet yrkesofficerare och reservofficerare är för närvarande otillräckligt. Incidentberedskapen har också bidragit till att öka kraven på i första hand de anställda. Bristen på personal — speciellt inom vissa,

särskilt utsatta personalkategorier — är därför ett av försvarets stora

problem.

Hlikhet med kommittén vill jag understryka vikten av att den personella kvalitén i vid bemärkelse inom totalförsvaret nu särskilt uppmärksammas.

Utbildningsnivån bör höjas och tillgången på kompetent och rutinerad

personal säkerställas.

Jag anser därför att verksamheten under den kommande försvarsbeslutsperioden måste utmärkas av att såväl de anställdas som de värnplikti-

gas villkor och förutsättningar sätts i centrum. De värnpliktigas utbildning

m. m. avser jag återkomma till. När det gäller den anställda personalen krävs, tillsammans med ett antal konkreta åtgärder i närtid, ett aktivt och

långsiktigt personalarbete på alla nivåer för att åstadkomma en förbättring

av personalsituationen.

Att åstadkomma resultat är ytterst en en fråga om ledarskap och arbets-

givaransvar. Jag vill understryka att även arbetstagarna och deras repre-

sentanter har möjligheter att genom sitt inflytande medverka till förbätt-

ringar och ta sin del av ansvaret för prioriteringar av angelägna åtgärder.

Kommittén anser att det är nödvändigt att personalfrågorna får ökad

uppmärksamhet och ges hög prioritet i det fortsatta ekonomiska

planeringsarbetet. Jag delar kommitténs uppfattning. Jag avser därför att med särskild uppmärksamhet följa det fortsatta planeringsarbetet i detta avseende och noga värdera planeringens konsekvenser för de anställda. Jag har vid min beräkning av anslagsbeloppen särskilt beaktat det resursbehov som är nödvändigt för att tillämpa det kollektivavtal (RALS 1986-87)

som nyligen slutits på den statliga arbetsmarknaden och som innehåller en särskild satsning på de försvarsanställda. Om ytterligare personaladmini-

strativa åtgärder senare skulle visa sig nödvändiga, och dessa inte kan finansieras inom disponibelt anslagsutrymme, är jag beredd att omfördela ekonomiska resurser inom den militära utgiftsramen.

5.2.7.2 Löne- och anställningsvillkor Jag vill beröra vissa frågor om löne- och andra anställningsvillkor trots att de är av utpräglad partskaraktär. Jag erinrar om att riksdagen 68

1984/85: 219 om den statliga personalpolitiken tagit ställning till inriktningen av den lönepolitik som staten bör föra. Denna innebär bl. a. att lönepoli-

tik och lönesystem skall vara förenliga med en balanserad samhällsekonomi, att statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig

personalförsörjning samt att lönesystemet skall främja flexibilitet, decen-

tralisering och delegering.

Kommittén framhåller att de kollektivavtalsreglerade frågorna om löner

och andra anställningsvillkor självfallet är av den största betydelse för en

god personalförsörjning., Den lönepolitik som de försvarsanställda berörs

av är resultatet av förhandlingar på flera nivåer. Den ökande decentraliseringen medför att en del av lönepolitiken kommer att formas på lokal nivå, något som kräver ansvarstagande hos chefer på olika nivåer om deras roll i utformningen av den statliga lönepolitiken skall bli den avsedda.

Kommittén understryker det angelägna i att löne- och anställningsvill-

koren utvecklas på ett sådant sätt att de befrämjar en bättre personalför-

sörjning än vad som för närvarande gäller.

Arbetsmarknadens parter har således gemensamt ett stort ansvar i fråga

om hur personalförsörjningsproblemen skall kunna bemästras.

Jag erinrar om att parterna på den statliga arbetsmarknaden i november

1986 träffade ett ramavtal om lönevillkor på den statliga sektorn (RALS

1986-87). Avtalet innebär både en anpassning till statsförvaltningens olika sektorers skilda förutsättningar och en långtgående delegering av möjligheterna att inom givna ekonomiska ramar träffa avtal om olika gruppers och enskilda individers löner. För försvarsmaktens del medför avtalet att betydande ekonomiska resurser avsätts för selektiva åtgärder. Avtalet ger enligt min bedömning goda möjligheter för försvarets myndigheter att med lönepolitiska medel förbättra personalförsörjningssituationen.

För högre chefer tillämpas sedan år 1977 ett särskilt chefslöneavtal. Enligt detta bestäms lönerna för de tjänstemän som omfattas av avtalet av en partssammansatt nämnd, statens chefslönenämnd. Chefslönenämnden

har i samband med 1986 års lönerevision inlett en försöksverksamhet som

innebär att nämnden, utöver att fastställa det totala löneökningsutrymmet,

fastställt ramar för löneökningarna inom en myndighet eller grupp av

myndigheter. Inom dessa ramar har resp. myndighet därefter lämnat förslag till fördelning. Också försvarets myndigheter har på detta sätt getts

möjligheten att själva göra sina prioriteringar om de högre chefernas löne-

utveckling.

5.2.7.3 Decentralisering av arbetsgivarnas befogenheter och ansvar

Regeringens syn i dessa frågor utvecklades utförligare i den tidigare

nämnda propositionen om den statliga personalpolitiken. Härvid uttalades bl.a. att för att underlätta myndigheternas medverkan i den offentliga scktorns förnyelse och förbättra effektiviteten bör arbetsgivaruppgifterna ytterligare decentraliseras. Därigenom skulle möjligheterna att utveckla en mer aktiv personalpolitik som ansluter till förutsättningarna inom olika 69

verksamhetssektorer öka. Regeringen uttalade vidare att nya branschanknutna förhandlingsdelegationer borde inrättas inom statens arbetsgivar-

verk. Arbetsgivarverkets nya organisation trädde i kraft den 1 januari 1986

med bl. a. en förhandlingsdelegation speciellt för försvarsområdet. Denna delegation innehåller arbetsgivarföreträdare från olika myndigheter inom försvarssektorn. Förutsättningarna att träffa kollektivavtal speciellt anpassade för försvarets förhållanden har därmed underlättats.

Utredningen om personal- och ekonomiadministrationen inom försvaret

(PEU 84) har avlämnat tre betänkanden, (Ds Fö 1985:6) Personaladministration m. m. inom försvaret, (Ds Fö 1986:2) Besvär i personalärenden inom försvaret och (Ds Fö 1987:2) Personalarbetet i framtiden inom för-

svaret. Regeringens ställningstaganden till de två första betänkandena

finns redovisade i propositionen 1986/87:36 om vissa personalfrågor inom försvaret. Häri fullföljs regeringens tidigare ställningstaganden till en långtgående decentralisering av arbetsgivaruppgifterna samt till behovet av utvidgade arbetsgivarbefogenheter på lokal nivå. Vidare har statsmakterna beslutat att frågor om överklagande av tjänstetillsättningar m. m. skall decentraliseras från regeringen till försvarets personalnämnd.

5.2.7.4 Långsiktigt behov av anställd personal När det gäller bedömningen av det långsiktiga behovet av anställd personal i fred anför försvarskommittén följande: ” Antalet yrkesofficerare bör i första hand grunda sig på krigsorganisa-

tionens behov på 5—15 års sikt. Försvaret måste ha en omedelbart fungerande ledning och antalet yrkesofficerare måste vara så stort att krigsförbanden snabbt kan mobilisera och lösa sina uppgifter direkt efter mobilisering. Vidare måste tillgången på yrkesofficerare vara så god att kvaliteten i utbildningsarbetet säkerställs. Även beredskapskraven i fred påverkar be-

hovet av yrkesofficerare. En tillräcklig tillgång på civil personal i fred är nödvändig bl. a. för att

möjliggöra såväl beredskapsförstärkningar som mobilisering. Kommittén

vill i detta sammanhang erinra om att flertalet anställda civila inom försvaret är krigsplacerade på sina fredsbefattningar och redan i fred utför

uppgifter som de skall utföra under beredskap och krigsförhållanden. Den

civila personalens utvecklingsmöjligheter måste enligt kommitténs mening beaktas inte minst mot denna bakgrund.”

Jag delar kommitténs uppfattning om denna principiella inriktning. Försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) som arbetar med utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen kommer att avsluta arbetet under detta år. Jag räknar med att utredningen också berör den ovan angivna aspekten på de civilas personalutveckling. Överbefälhavaren föreslår i programplanen att försvarsmakten inriktas mot att budgetåret 1991/92 omfatta ca 36 500 årsanställda varav ca 17500 yrkesofficerare. Motsvarande mål för budgetåret 1996/97 bör enligt överbefälhavaren vara ca 37 000 respektive ca 18 000.

Utfallet för budgetåret 1985/86 blev enligt överbefälhavarens uppföljning drygt 36900 årsanställda varav ca 16400 militära och ca 20 500 civila. Det 70

bör påpekas att överbefälhavarens förslag för budgetåren 1991/92 respektive 1996/97 lades innan det verkliga utfallet för budgetåret 1985/86 var känt, Detta innebär bl. a. att överbefälhavaren vid planeringstillfället bedömde alt det skulle finnas väsentligt fler yrkesofficerare budgetåret 1985/86 än vad som sedan visade sig vara fallet.

Det råder för närvarande stora osäkerheter när det gäller att kunna bedöma tillgången på personal de kommande åren. För att nå upp till det antal yrkesofficerare som överbefälhavaren anser nödvändigt behövs mot bakgrund av utfallet för budgetåret 1985/86 en kraftigt ökad rekrytering samtidigt som förtidsavgångarna måste minskas väsentligt. Någon bedömning av de reella möjligheterna att nå de uppsatta målen har inte redovisats liksom inte heller konsekvenserna av olika personallägesutvecklingar inom resp. försvarsgren.

De av överbefälhavaren uppsatta målen anser jag lämpliga sett mot främst krigsorganisationens behov. Beträffande möjligheterna att redan budgetåret 1991/92 nå föreslagen personalvolym är jag dock liksom försvarskommittén tveksam. Jag bedömer att jag senare kan behöva återkomma till frågan t. ex. i samband med anmälan av nästa års budgetproposition.

När det gäller det beräknade behovet av civil personal konstaterar jag att överbefälhavaren i programplanen föreslår att antalet anställda bör vara knappt 1400 färre budgetåret 1991/92 än vad som fanns budgetåret 1985/86. Planen innebär alltså en fortsatt minskning av antalet civila. Överbefälhavaren har i programplanen bedömt att det långsiktiga behovet av civil personal ökat med 500 personår jämfört med ÖBS8S5. Jag anser liksom kommittén att tillgången på civilt anställda bör förbättras i förhållande till den inriktning som blev följden av 1982 års försvarsbeslut, dock inte i den omfattning som överbefälhavaren föreslagit. Avvägningen mellan anställd personal och köpta tjänster bör enligt kommittén göras med utgångspunkt från de funktioner som fortlöpande skall fullgöras. Jag delar denna uppfattning och anser att för arbetsuppgifter som fortlöpande skall fullgöras bör i första hand anställd personal komma i fråga. När överbefälhavaren i sin nästa programplan har visat konsekvenserna av de principer som jag har redovisat ovan är jag beredd att återkomma till en precisering av det långsiktiga målet beträffande civilt anställda.

Jag har nyss redovisat mina ställningstaganden till den långsiktiga utvecklingen av personalvolymen. Vid budgeteringen av medel för budgetåret 1987/88 har jag I huvudsak utgått från den personalvolym för detta budgetår som anges i anslagsframställningarna för försvarsgrenarna och den operativa ledningen.

Enligt överbefälhavaren är behovet av reservofficerare drygt 13000, medan tillgången endast är ca 11000. Det råder således också en allvarlig brist på reservofficerare. Bristen är så stor att den inte kommer att kunna elimineras under försvarsbeslutsperioden.

5.2.7.5 Styrmetoder beträffande personalvolymen Den strikta personalramstyrning som sedan föregående försvarsbeslut har tillämpats gentemot de lokala myndigheterna har fått negativa konsekven- 71

ser. De detaljerade myndighetsvisa personalramarna som försvarsgrenscheferna har utformat inom ramen för av regeringen angivna totalramar har kommit att uppfattas som helt styrande för produktionen och för

inriktningen av rationaliseringsarbetet. Flexibiliteten i tillämpningen har inom detta område varit liten.

Liksom kommittén anser jag att styrningen av personalvolymen inte bör ske på detta sätt i fortsättningen. Jag återkommer under avsnittet om rationaliseringsverksamheten till hur besparingar genom ekonomisk styr-

ning bör ske framdeles.

N2.7.6 Åtgärder för att täcka personalbehoven I likhet med kommittén anser jag att sådana åtgärder som syftar till att rekrytera och behålla yrkesofficerare är synnerligen angelägna. Det är helt nödvändigt att den planerade rekryteringen kan komma till stånd. För att målen för de freds- och krigsorganisatoriska behoven av yrkesofficerare

skall nås i början av 1990-talet måste dessutom en minskning av förtidsavgångarna åstadkommas.

Regeringen har uppdragit åt försvarets forskningsanstalt att närmare kartlägga orsakerna till avgångsbenägenheten bland den anställda persona-

len. Forskningsanstaltens kartläggning är ej slutförd men hittillsvarande

arbete indikerar ett flertal olika faktorer som påverkar den enskildes beslut om att stanna kvar inom försvaret eller att lämna det. Faktorerna är i flera

fall av sådan karaktär att myndigheterna själva har möjligheter att påverka

dem.

I enlighet med kommitténs förslag bör ett tillfälligt avsteg från befälsordningen göras med innebörd att särskilt lämpade reservofficerare får anstäl-

Jas som yrkesofficerare. Om rekrytering av yrkesofficerare får erforderlig omfattning, bortfaller successivt behovet av detta avsteg från befälsordningens rekryteringsprinciper. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan om en sådan ordning bör ske genom en ändring av regeringens

generella föreskrifter eller genom att dispens lämnas från fall till fall. Tillgången på utbildningsbefäl inom främst armén är på sina håll för närvarande så otillräcklig att många av de avsedda färdigheterna inte kan nås under värnpliktsutbildningen. En av orsakerna, vid sidan av ökande

förtidsavgångar, är att nyrekryteringen under ett antal år visat sig vara

otillräcklig. Jag bedömer liksom kommittén att möjligheterna att snabbt åtgärda bristen är begränsade, även om rekryteringen ökas avsevärt jämfört med hittills och de åtgärder för att reducera förtidsavgångarna som görs dessutom blir framgångsrika. Möjligheterna till tidsbegränsad anställning av reserv- och värnpliktsof-

ficerare genom s.k. frivillig tjänstgöring bör enligt kommittén i ökad ut-

sträckning utnyttjas. Härigenom torde tillgången på utbildningsbefäl kunna

ökas och vissa beredskapsuppgifter lösas. Detta bör enligt min mening ses

som en temporär åtgärd för att i viss mån kompensera för den befälsbrist som för närvarande råder bl.a. genom de senaste årens underrekrytering

inom armén.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att grundutbildningen av värn-

pliktiga självfallet bör genomföras så snart som möjligt efter inskrivningen för att tillgodose dels enskildas önskemål. dels krigsorganisationens personalbehov. Med hänsyn till den akuta brist på utbildningsbefäl som för närvarande råder är det dock motiverat att statsmakterna gör ett mindre avsteg från denna grundregel genom att i den kommande periodens början i viss utsträckning reducera grundutbildningskontingentens storlek. Jag behandlar detta under avsnittet om utbildningsfrågor.

Kommittén anser att åtgärder skyndsamt mäste vidtagas för att avhjälpa den stora bristen på reservofficerare. Jag delar den uppfattningen. Bristen bör kunna reduceras dels genom en utökad grundrekrytering, dels genom nya former för rekrytering, utbildning och utnyttjande. Vissa förslag om hur detta skall kunna ske har lämnats av såväl befälsbehovsutredningen

som överbefälhavaren.

Frågan om hur tillgången på flygförare i bl.a. flygvapnet skall kunna säkerställas i samband med de civila flygbolagens kraftigt ökade rekrytering av piloter har senast behandlats i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 6) s. 2—7. Den har dessutom behandlats i tidigare budgetpropositioner och skrivelser till riksdagen. Jag bedömer att regeringens

olika åtgärder har lagt en god grund för en långsiktig lösning på problemet

med flygförarnas avgångar till civila flygbolag.

5.2.7.7 Personalrörlighet Personalrörlighet är ett centralt inslag i kompetensutveckling och organisatorisk förnyelse. Detta gäller i hög grad i organisationer med stor internrekrytering. Jag vill erinra om att regeringen såväl i skrivelse (skr.

1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse som i proposition

1984/85:219 om den statliga personalpolitiken närmare har redovisat sina överväganden i detta avseende. Regeringen har vidare i junt 1986 gett statens arbetsgivarverk i uppdrag att se över de bestämmelser som påverkar personalens rörlighet inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadssektorer och att föreslå åtgärder för att öka denna och därmed möjligheterna till förbättrad personalutveckling. Detta arbete avrapporteras halvårsvis till regeringen.

Kommittén framhåller att kompetensutvecklingen inom försvarsmakten medför att vissa personalkategorier behöver flytta metlan olika befattningar och i samband därmed även ibland mellan olika delar av landet. Men

behov av viss omflyttning av personal uppstår även till följd av förändringar inom försvarets krigs- resp. fredsorganisation. Kommittén anser att de former under vilka byte av stationeringsort tillämpas inom försvaret ofta medför problem både för den enskilde och

hans eller hennes familj. Kommittén anser det därför angeläget att åtgärder

vidtas i syfte att minska dessa problem. Jag delar kommitténs uppfattning. Strävan bör enligt min uppfattning vara att så långt möjligt begränsa

geografiska omflyttningar och byte av stationeringsort inom försvaret. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har enligt vad jag har inhämtat påbörjat ett arbete som syftar till att minska behovet av flyttning för den anställda personalen. Ett led i detta arbete är, som kommittén också 73

som civil personal. Därigenom bör bl. a. flyttningsbehovet kunna minskas

och verksamheten effektiviseras samtidigt som möjligheterna till kompe-

tensutveckling bibehålls. En sålunda förbättrad personalplanering bör dessutom medföra förbättrad kunskap hos den enskilde om kommande

arbetsuppgifter. Detta bör sannolikt också minska avgångsbenägenheten.

De ekonomiska villkor som är förknippade med den nödvändiga omflyttningen av personal bör vidare enligt kommitténs mening avsevärt förbättras. Jag delar kommitténs uppfattning att det föreligger ett stort behov av insatser och förbättrade avtalsreglerade villkor inom detta område. Det senaste kollektivavtalet är, som jag tidigare berört, så utformat att förbättringar i denna riktning bör vara möjliga att nå.

Jag erinrar om att jag i föregående års budgetproposition (prop.

1985/86:100 bil. 6) anmälde att regeringen uppdragit åt försvarets personalnämnd att lämna förslag till åtgärder som kan behövas för att biträda anhöriga till tjänstemän I samband med omstationering samt att bedriva försök med sådana åtgärder. Nämnden har bl. a. föreslagit att lediga statli-

ga tjänster skall kunna utnyttjas för anställning av medflyttande. I den mån

så krävs ankommer det på regeringen att besluta om erforderliga författningsändringar. Vissa av nämndens förslag är dock av sådan karaktär att

det ligger inom berörda myndigheters egna befogenheter att genomföra

dem. I likhet med kommittén anser jag att det är angeläget att arbetet med

rörlighetsfrågor bedrivs med hög prioritet.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag räknar med att, med medel som jag i det följande beräknar under förslagsanslaget E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet, kunna lämna ett tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostäder.

5.2.7.8 Befälsordningen Försvarskommittén anför att det föreligger skäl att söka vidareutveckla tillämpningen av den nu gällande befälsordningen med sikte på att bl. a.

förbättra befälstillgången i värnpliktsutbildningen och på att såväl öka

flexibiliteten i förhållande till verksamheten och individens krav som mins-

ka förtidsavgången. Med anledning av kommitténs uttalande vill jag redovisa följande. Riks-

dagens beslut om befälsordningens närmare utformning fattades år 1978 med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret (FöU 10, rskr. 179). Vidare öppnades officersyrket är

1980 för kvinnor. Den första omgången yrkesofficersaspiranter genomgick den gemen-

samma grundläggande officersutbildningen enligt det nya systemet 1981—-

1983. Samtidigt genomfördes ett omfattande kompletterande utbildnings-

program för vissa redan anställda yrkesbefäl. Reformen trädde i sin helhet

i kraft den I juni 1983.

Befälsordningen har gällt förhållandevis kort tid. Antalet officerare som är antagna och utbildade enligt den nya ordningen är begränsat. Några 74

långtgående slutsatser om befälsordningens förtjänster eller eventuella brister kan rimligtvis inte dras ännu. Vissa erfarenheter har dock redan

gjorts beträffande befälsordningens praktiska tillämpning. Dessa bör kun-

na ligga till grund för att successivt utveckla befälsordningens detaljer och

även anpassa denna till de nya behov och förutsättningar som eventuellt

kan uppkomma. Utgångspunkten för ett sådant arbete bör enligt min

uppfattning vara att de principiella riktlinjer som riksdagen har tagit ställning till alltfort bör gälla.

Jag har tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet med uppgift

att följa upp och utvärdera införandet av den nya befälsordningen samt bereda de förslag till ändringar som eventuellt kan komma att aktualiseras.

5.2.8 Utbildning Jag kommer i det följande att ge synpunkter och förslag som rör utbildningen i allmänhet. Därefter övergår jag till att behandla försvarsgrensspecifika

frågor.

En tillräcklig tillgång på kompetenta och rutinerade yrkesofficerare är den viktigaste förutsättningen för goda utbildningsresultat.

Utbildningens mål är att skapa och vidmakthålla krigsförband som är användbara för sina huvuduppgifter omedelbart efter en snabbt genomförd

mobilisering. Överbefälhavaren har redovisat brister i fråga om bl. a. för-

bandens samträning. Jag anser det betydelsefullt att dessa brister elimineras. Förbandsutbildningen bör därför förbättras varvid metoderna för denna del i utbildningen bör utvecklas. Övningar bör bedrivas så att strids-

krafter ur olika försvarsgrenar kan samverka effektivt. Jag betonar betydelsen av att befäls-, grund- och repetitionsutbildning genomförs med utgångspunkt i krigsuppgifterna och med högre krav på effektivitet. Av betydelse för en effektiv utbildning är även tillgången på övningsmateriel

och annan utrustning.

Om förbanden skall fungera väl erfordras förutom kompetenta chefer

och en god förbandsutbildning att de enskilda värnpliktigas utbildning

förbättras. Det är angeläget att befäl och värnpliktiga efter genomförd utbildning har förtroende för sin egen och förbandets förmåga att lösa krigsuppgifterna.

För närvarande får ett stort antal värnpliktiga vänta upp till tre år efter

inskrivningen innan grundutbildningen kan påbörjas. Detta är otillfreds-

ställande av bl. a. värnpliktssociala skäl. Kapaciteten för grundutbildning

utnyttjas för närvarande så långt möjligt för att minska väntetiden. Den

akuta bristen på utbildningsbefäl begränsar dock denna kapacitet. Som jag

har angett i avsnittet 5.2.7 bedömer jag att tillgången på utbildningsbefäl inte kan förbättras i någon avgörande grad inom de närmaste åren. Trots

det tidigare anförda måste jag därför godta att grundutbildningskontingen-

tens storlek i förhållande till tidigare planering minskas något i den kommande försvarsbeslutsperiodens början. Vilken omfattning som värn-

pliktskontingenten bör ha därefter blir beroende dels av tillgången på

utbildningsbefäl, dels hur det nya utbildningssystemet för armén, som jag berör under avsnittet fredsorganisation. kommer att utformas. Den nuva- 75

rande tillgången på värnpliktiga bör om möjligt utnyttjas för att förse även viktigare territoriella förband med yngre värnpliktiga.

1983 års värnpliktsutbildningskommitté (VK 83) har i betänkandet (SOU

1984:71) Värnplikten i framtiden lämnat förslag om s.k. förstegsutbildning för värnpliktiga uttagna till befäl. Dessa värnpliktiga rycker in före huvuddelen av de värnpliktiga i förbandet och ges grundläggande befattningsoch ledarskapsutbildning. Däremot sker utryckningen i princip samtidigt

för alla värnpliktiga i förbandet. Chefen för armén har i en rapport redovi-

sat positiva erfarenheter från de försök med förstegsutbildning som genomförts vid vissa förband. Jag finner i likhet med försvarskommittén att förstegsutbildningen ger betydande möjligheter att öka det värnpliktiga befälets kompetens och rutin i sina krigsbefattningar. De förstegsutbildade

värnpliktiga bör i ökad omfattning inom ramen för sin utbildning kunna biträda det aktiva utbildningsbefälet vid utbildningen av de värnpliktiga i

övrigt och vid förbandens samträning. Förstegsutbildningen för vissa befälsuttagna värnpliktiga kan innebära att värnpliktsutbildningens anpassning till civila studier försämras. För den som avser att utbilda sig vidare efter gymnasieskolan bör enligt min mening grundutbildningen så långt det är möjligt förläggas så att den värnpliktige inte fördröjs med sin examen eller motsvarande någon längre tid utöver själva tjänstgöringstiden. Detta bör beaktas i samband med den värnpliktiges uttagning. Jag anser sammantaget att det finns stora fördelar med fullständig förstegsutbildning och att ett införande härav är särskilt angeläget. Jag avser därför att inom ramen för värnpliktslagens bestämmelser föreslå åtgärder i syfte att möjlig-

göra fullständig förstegsutbildning. Utgående från värnpliktsutbildningskommitténs förslag i nyss nämnt

betänkande har försök genomförts med ändrad veckoövningsrytm innebärande tio dagars övningsverksamhet följd av fyra dagars ledighet. Chefen

för armén har i en rapport över genomförda försök enligt den s.k. 10/4-modellen redovisat positiva erfarenheter. Han anser dock att tillämpningen av

en sådan modell bör ske restriktivt av hänsyn till den anställda personalen.

Enligt min mening ökar 10/4—-modellen tillgången på insatsberedda förband och är i vissa fall också lämplig från förbandsutbildningssynpunkt.

Jag är medveten om att denna veckoövningsrytm kan innebära svårigheter

för den trupputbildande personalen. De fördelar den ändrade veckoöv-

ningsrytmen medför är emellertid så betydande att jag anser att systemet bör kunna tillämpas i särskilda fall främst under den senare delen av

grundutbildningen. Den närmare utformningen av en sådan veckoövningsrytm bör det ankomma på överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna att

avgöra.

Värnpliktsutbildningskommittén har i betänkandet (SOU 1985:36) Värn-

plikten i samhället lämnat en rad förslag som syftar till att olika samhälls-

funktioner skall bidra till ett effektivt genomförande av värnpliktsutbild-

ningen.

Värnpliktsutbildningskommittén har föreslagit bl.a. att målet för och inriktningen av de värnpliktigas grundutbildning från statsmakternas sida ges ett klarare uttryck än vad som hittills varit fallet. Jag avser att pröva

denna fråga i samband med en kommande översyn av värnpliktsförfattnin- 76

garna.

Vidare föreslår värnpliktsutbildningskommittén åtgärder för att förbättra försvarsupplysningen i gymnasieskolorna. Jag anser att det är viktigt att ungdomar får en ökad information om vår säkerhets- och försvarspolitik. Inom regeringskansliet övervägs för närvarande vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå detta syfte.

Repetitionsutbildningen har på senare år urholkats. Enligt min mening är det nödvändigt att krigsförbanden regelbundet genomför repetitionsövningar så att krigsanvändbarheten kan upprätthållas. Repetitionsövningarnas längd och inpassning bör ytterligare prövas. Ett problem, inte minst för förbandens samträning, är den stora mängden anstånd för värnpliktiga befäl. Värnpliktsutbildningskommittén föreslog i nyss nämnda betänkande vissa åtgärder i syfte att minska anståndsfrekvensen främst i samband med krigsförbandsövning. Bl.a. föreslogs utvidgad och tidigarclagd information till personalen om förestående övning och att krigsförbandscheferna ges ett större ansvar att hålla kontakt med sin personal mellan och i anslutning till övningarna. Jag anser att det är angeläget att komma tillrätta med anståndsproblematiken. Med olika förslag som utgångspunkt har frågan tagits upp med ansvariga myndigheter för att finna praktiska och effektiva lösningar. Jag avser att noggrant följa arbetet härmed.

Värnpliktsutbildningskommitténs förslag i övrigt har beaktats genom olika initiativ från min sida i den mån de inte varit av den karaktären att det ankommer på berörda myndigheter att genomföra dem.

Sedan ett antal år tillämpas ett system med försvarsmaktsövningar. Jag bedömer dessa övningar viktiga för att uppnå samträning inom totalförsvaret och mellan olika typer av stridskrafter samt för att öva ledningsorganisationen. Försvarsmaktsövningar bör genomföras även fortsättningsvis. Det bör då eftersträvas att öka värdet av övningarna för såväl förbanden som de enskilda soldaterna. Genom att de åskådliggör försvarets förmåga till samlade operationer har de också säkerhetspolitisk betydelse.

1983 års värnpliktsutbildningskommitté har vidare övervägt utbildningstidens längd men har inte funnit anledning att föreslå några större förändringar. Däremot föreslås att s. k. beredskapstjänstgöring skall kunna fogas till såväl grund- som repetitionsutbildning. Därmed skulle flexibiliteten i utbildningssystemet ökas och beredskapen kunna förbättras. Jag anser att den 1 värnpliktslagen medgivna totala tjänstgöringstiden i stort sett är tillräcklig, men att närmare prövning av avvägningen mellan grund- och repetitionsutbildning liksom beredskapstjänst bör göras. Jag har funnit att nu tillämpade tider för grundutbildning knappast kan förkortas om gällande mål skall kunna nås. Snarare torde utbildningstiden behöva förlängas något för vissa förbandstyper eller värnpliktskategorier för att medge erforderliga förbättringar av utbildningen. Jag återkommer senare i avsnitt 5.2.9 angående en närmare översyn av dessa förhållanden.

Den utbildning som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationerna bör enligt min mening uppmärksammas I sammanhang med att försvarets personella kvalitet förbättras. Därvid bör de organisationer som utbildar personal för krigsorganisationen prioriteras.

De värnpliktiga visar i dag ett stort och positivt intresse för sin utbildning och är angelägna om att den skall ge ett bra resultat. Att intresset 77

under senare år har ökat beror bl. a. på att deras ekonomiska situation under grundutbildningen successivt har förbättrats. Ytterligare förbättring-

ar av värnpliktsförmånerna bör dock göras. Efter indexuppräkning finns för budgetåret 1987/88 ca30 milj. kr. att disponera för höjning av kontantförmåner till värnpliktiga under grundut-

bildning. Jag föreslår att utrymmet utnyttjas så att dagersättningen höjs med två kronor från 26 kronor till 28 kronor. Efter 230, 300 och 360 dagar utgår som tidigare tillägg med 15, 30 resp. 60 kronor. Vidare bör den behovsprövade familjepenningens maximibelopp höjas med 200 kronor per månad för hustru och med 100 kronor per månad för barn till 2350 respektive 1325 kronor.

Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom

försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1. Med hänsyn till att lagstiftningsfrågan är av tekniskt enkel beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse.

I tillämpliga delar bör förbättringarna också gälla andra bl. a. vapenfria

tjänstepliktiga som uppbär ersättning enligt samma grunder som de värn-

pliktiga.

Nu föreslagna förbättringar kostar ca 25 milj. kr. Det resterande utrymmet bör avsättas för en beräknad ökning av kostnaderna för bostadsbidrag på grund av hyreshöjningar och för en höjning av förplägnadsersättningen.

Riksrevisionsverket har i en under år 1986 avlämnad rapport pekat på

vissa brister i det nuvarande familjebidragssystemet. Bristerna hänför sig

enligt rapporten dels till en alltför frikostig tillämpning av bidragsreglerna,

dels till ansvarsfördelningen de berörda myndigheterna emellan. Jag avser att på grundval av rapporten ta initiativ till en översyn av vissa delar av familjebidragssystemet.

Försvarskommittén har föreslagit att kontantförmånerna till de grundut-

bildningsvärnpliktiga bör förbättras med sammanlagt 100 milj. kr. under

försvarsbeslutsperioden. Överbefälhavaren genomför för närvarande en undersökning av de värnpliktigas ekonomiska situation. Resultatet av denna undersökning skall redovisas för regeringen i september 1987. Med denna undersökning som underlag avser jag att återkomma med förslag till hur de av försvarskommittén förordade förbättringarna bör fördelas mellan olika förmånsslag. Jag övergår nu till att något behandla frågan om de värnpliktigas fria

resor. I den förra budgetpropositionen uttalade jag att kostnaderna för de

värnpliktigas resor borde gå att sänka även om bekvämligheten för de värnpliktiga i vissa fall skulle komma att minska något. Som ett medel

härför förordade jag då utökade möjligheter att lokalt anpassa värnpliktsresandet.

Vid frågans behandling anförde försvarsutskottet (FöU 1985/86:9) att ett ändrat mönster för värnpliktsresor till och från Gotland liksom i övriga delar av landet kunde tänkas få effekter som inte var avsedda och att det därför fanns anledning att följa utvecklingen och göra nödvändiga förändringar.

Med anledning av detta uttalande gav jag överbefälhavaren i uppdrag att

i januari 1987 redovisa erfarenheterna av det nya systemet. Överbefälha- 78

nomföras utan att villkoren för de värnpliktiga har försämrats i någon nämnvärd utsträckning.

Mot bakgrund av detta anser jag att besparingar när så är möjligt även

fortsättningsvis bör göras genom såväl centrala som lokala insatser och med beaktande av de värnpliktigas krav på en rimlig bekvämlighet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att principen om lokalt kostnadsansvar inte får drivas så långt att den motverkar en rationell samverkan mellan förbanden i fråga om reseverksamheten.

Genom de nu vidtagna åtgärderna i värnpliktsresesystemet får de intentioner som förordades i samband med översynen av värnpliktsförmånerna

våren 1983 anses i allt väsentligt vara förverkligade.

En viktig kvarstående fråga är dock de värnpliktigas resor med buss på

läns- och lokaltrafiken. För närvarande finns ett system med s.k. värn-

pliktskort gällande på flertalet länstrafikbolag och ett mindre antal lokaltra-

fikbolag. Enligt vad jag har inhämtat avser överbefälhavaren försöka förlänga gällande avtal med trafikföretagen till att gälla även under budgetåret 1987/88. En undersökning om de värnpliktigas resvanor skall under tiden

göras. Hur frågan om dessa resor bör lösas på sikt får jag återkomma till när ytterligare klarhet vunnits. Då kan ställning tas till försvarskommitténs förslag att företagen skulle kunna ersättas för värnpliktsresorna via de statliga skatteutjämningsbidragen. Jag övergår nu till att behandla försvarsgrenarna var för sig.

Armén I det underlag rörande arméns utbildning som ställts till mitt förfogande har vissa förbättringsåtgärder redovisats. Enligt min mening är åtgärderna i och för sig angelägna men inte tillräckliga för att komma till rätta med de

redovisade bristerna i utbildningen. Av detta skäl är det inte möjligt att nu ta ställning till hur arméns utbildning bör vidareutvecklas.

Det är av stor betydelse för krigsförbandens kvalitet och det anställda befälet liksom för de värnpliktiga att den situation som rått beträffande utbildningens förutsättningar och mål (resultat) under budgetåren 1985/86 och 1986/87 inte fortsätter under början av försvarsbeslutsperioden. Det kan annars skada tilltron till värnpliktssystemet liksom det anställda befä-

lets intresse för sitt yrke. Vad gäller budgetåret 1987/88 utvecklar jag detta

närmare senare under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.

Trots de ökade satsningar jag här förutsätter måste ändå vissa brister även fortsättningsvis godtas hos krigsförbanden. Först i och med ett nytt utbildningssystem räknar jag med att kvaliteten hos krigsförbanden i vad avser personal och utbildning kan börja att förbättras.

Marinen

För marinens vidkommande har överbefälhavaren föreslagit ett nytt ut-

bildningssystem avseende såväl kustartilleriet som flottan. Systemet inne- 79

ning än som gäller nu men fortfarande inom totalt sett oförändrad utbildningstid. Det tillgodoser ökade beredskapsbehov över året och utgör en

förbättring av förbandsutbildning och samträning. Enligt min mening bör i

detta sammanhang ambitionsnivån vad gäller repetitionsutbildning av

lednings-, bas- och underhållsförband uppmärksammas. Systemet, som

delvis bygger på VK 83:s förslag, är enligt försvarskommitténs mening principiellt lämpligt. Jag instämmer med kommittén och föreslår därför att systemet får införas. Förberedelser för införande av det föreslagna systemet bör fortsätta enligt överbefälhavarens förslag. Det bör ankomma på

regeringen att besluta om den närmare utformningen liksom om tider m. m. för systemets införande.

Flygvapnet För flygvapnet bör nuvarande utbildningssystem i huvudsak behållas. Det är dock enligt min mening angeläget att förbandsutbildningen utvecklas så

att samträning uppnås inom bas- och stridsledningsförband dels genom

systematisk repetitionsutbildning, dels genom att en ökad grad av förbandsvis omsättning prövas. Övningar på krigsbas är mycket betydelsefulla varför denna typ av utbildning bör öka i omfattning.

5.2.9 Fredsorganisation Vad gäller armén har överbefälhavaren redovisat allvarliga brister i krigs-

förbandens användbarhet, utbildning och samträning. Mot den bakgrun-

den anser jag att den främsta utgångspunkten för fredsorganisationens utveckling måste vara att skapa organisatoriska och personella förutsätt-

ningar för en förbättrad och effektiviserad utbildning och en förstärkt beredskap. Självfallet skall därvid alla rationaliseringsmöjligheter tillvara-

tas och en anpassning ske av utbildningsorganisationen till den framtida

tillgången på värnpliktiga.

Värnpliktsutbildningskommittén ansåg att man i besparingssyfte borde

pröva idén att utbilda tre omgångar värnpliktiga på två år vid samma regemente, s.k. rullande utbildning. Därmed antogs i princip vart tredje fredsetablissement kunna avvecklas. Denna idé har prövats av överbefälhavaren men av denne inte bedömts lämplig som grund för utbildningens organisation. Försvarskommittén har för sin del dragit slutsatsen att rul-

lande utbildning enligt värnpliktsutbildningskommitténs idé inte kan anses utgöra en helt lämplig grund för arméns fredsorganisation. Jag delar förs-

varskommitténs uppfattning i denna fråga.

Jag anser, i likhet med försvarskommittén. att det underlag rörande fredsorganisationens utveckling inom armén som överlämnats av överbefälhavaren är otillräckligt som grund för ställningstagande. Förnyat underlag måste därför tas fram skyndsamt.

Överväganden om fredsorganisationen mäste göras i sitt systemmässiga

sammanhang. De operativa kraven på krigsorganisation, ledning och be-

redskap är de naturliga utgångspunkterna. Dessa styr krigsorganisationens 80

sammansättning och kraven på krigsförbandens prestationsförmåga. Dessa krav utgör utgångspunkt för att utforma ett förbandsomsättningssystem

samt att bestämma mål för utbildningen. Variationer i förbandsomsättningsprinciperna bör prövas bl. a. i syfte att

höja den personella kvaliteten i främst brigader och viktigare territoriella

stridsgrupper. Lämpligheten av individvis omsättning av värnpliktiga i vissa förband bör även prövas. Kopplat till förbandsomsättningssystem och mål för utbildningen av olika förbandstyper måste inriktning av och avvägning mellan befäls-, grund- och repetitionsutbildning prövas.

Fredsorganisationen bör enligt min mening utvecklas så att den i ökad utsträckning blir en integrerad del i krigsorganisationen och i försvarsmak-

tens beredskapssystem. Verksamheten inom armén bör i ökad utsträck-

ning bedrivas med utgångspunkt i krigsorganisationen. Av detta skäl bör bl. a. en ökad integrering prövas mellan olika truppslag och deras yrkesbefäl redan under grundutbildningen.

Det är av stor betydelse för både effektiv förbandsproduktion och bered-

skap att ansvaret för utbildning, krigsplacering, bemanning, mobilisering

m. m. så långt som möjligt sammanhålls på lägre regional eller lokal nivå.

I likhet med kommittén anser jag att mobiliseringsberedskapen och

mobiliseringssäkerheten måste förbättras. Dessa krav påverkar i flera avseenden fredsorganisationen, bl.a. avseende antalet mobiliseringsmyn-

digheter.

Kontinuerlig verksamhet erfordras för krigsplanläggning, för att samverka med civila totalförsvarsdelar, för att upprätthålla mobiliseringsberedskap samt för att leda stridskrafter i samband med mobilisering och vid

incidenter. Försvarsområdesbefälhavarna med sina staber har i detta avseende en nyckelroll.

Försvarsförberedelserna inom ett län åligger dessa myndigheter och länsstyrelse i samverkan. Antalet försvarsområdesmyndigheter bör därför

inte minskas men deras kapacitet och bemanning kan behöva differentieras mellan olika delar av landet. I de län som för närvarande saknar försvars-

områdesmyndighet i fred bör åtgärder vidtas för att utveckla försvarets

förankring i samhället, förbättra möjligheterna till samordnade krigsförberedelser och förbättra understödet åt frivilligorganisationerna. Möjligheterna till och konsekvenserna av att upprätta försvarsområdesmyndigheter

i Västerås och Kalmar bör sålunda redovisas, liksom vilka uppgifter dessa

bör fullgöra.

Inom armén bör stommen i fredsorganisationen utgöras av brigadproducerande regementen som också bör vara mobiliseringsmyndigheter.

Fredsförbandens lokalisering styrs bl. a. av beredskapskrav, behov av

utbildning i rätt miljö och befolkningsförhållanden. Krigsförband primärt avsedda för Norrland måste ges vinterutbildning. Nödvändig samträning

av brigader och territoriella stridsgrupper fordrar tillgång till förband ur alla ingående truppslag. För detta ändamål bör det prövas att successivt inom varje militärområde inrymma enheter ur i brigad ingående truppslag i befintliga etablissement. Därigenom skulle också mobiliseringssäkerhet

liksom insatsberedskapen inom militärområdena förbättras. Denna fråga 81

6 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 95

päverkas av framtida militärområdesindelning och militärbefälhavarnas roll i förbandsproduktionen.

Den anställda militära personalen och dess kompetens är, såsom jag framhållit i det föregående, avgörande för goda utbildningsresultat, för krigsorganisationens effektivitet och för möjligheten att upprätthålla god beredskap. Även den civila anställda personalen är betydelsefull i dessa avseenden. Förändringar i fredsorganisationen måste därför planläggas

långsiktigt och genomföras så att negativa konsekvenser för personalen

och därmed sammanhängande oplanerade avgångar i görligaste mån undviks. En plan för fredsorganisationens utveckling bör därför innefatta en längre tidsperiod, varigenom bl.a. investeringarna kan styras rationellt.

En sådan plan bör även innefatta rimlig grad av handlingsfrihet att förändra

krigsorganisation, utbildning m. m. utan att långsiktigheten bryts.

Inom marinen har överbefälhavaren föreslagit att en för flottan och kustartilleriet gemensam ledningsorganisation på lägre regional nivå införs

redan i fred. Förslaget innebär vissa förändringar avseende organisation,

lokalisering och bemanning inom de södra och östra militärområdena.

Kommittén anser, utan att ta ställning till förslagets detaljer, att det medför bl. a. en angelägen samordning mellan flottans och kustartilleriets verksamhet och en bättre ledning av de marina förbanden. Åtgärderna bör

även leda till rationaliseringsvinster. Enligt min mening bör en ny ledning-

sorganisation införas, varvid dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna inom totalförsvaret måste uppmärksammas. Detta innebär bl. a. att flottans och kustartilleriets regionala myndigheter slås samman till en gemensam myndighet i södra Sverige resp. i Storstockholmsområdet. Det bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare organisationsutformningen.

För flygvapnet har överbefälhavaren inte lämnat några förslag om änd-

ringar av fredsorganisationen. Jag ser heller inga behov av förändringar inom flygvapnet under den kommande femårsperioden annat än sådant

som krävs för att fullfölja 1982 års försvarsbeslut. Studier pågår rörande en

central funktionsledning av flygstridskrafterna bl. a. inför JAS-systemets

införande i krigsorganisationen. Denna fråga har starka kopplingar till den

övergripande ledningsutredningen och behöver ej avgöras förrän i nästa

försvarsbeslut. En följd bör då bli att första flygeskadern i sin nuvarande form utgår.

Möjligheterna till ökad samordning över försvarsgrensgränserna bör

tillvaratas. En väg kan därvid vara att I ökad utsträckning samordna

mobiliseringsförberedelser, stödproduktion m.m. för förband i samma

garnison celler inom samma försvarsområde. En annan väg kan vara att i samma etablissement inrymma utbildning av förband ur två försvarsgre-

nar. Förutom ett mer rationellt utnyttjande av utbildningsresurserna skulle

tillgången på förband och därmed beredskapen i olika delar av landet därigenom kunna förbättras.

För huvudprogrammen Operativ ledning m.m. resp. Gemensamma

myndigheter m.m., har överbefälhavaren inte lämnat några förslag utöver ett fullföljande av 1982 års inriktning. Den operativa ledningen är en väsentlig del i nu pågående utredning om

totalförsvarets ledning. En betydelsefull fråga är därvid att klargöra möjlig-

heterna att minska antalet militärområden. I detta sammanhang bör också

den fortsatta utvecklingen av de centrala stabsmyndigheterna redovisas, varvid en ökad samordning bör eftersträvas.

Enligt kommitténs mening bör underlag tas fram så att båda huvudprogrammen kan ges en fortsatt inriktning för perioden fram till är 1997. Därvid bör fortsatta rationaliseringsåtgärder klarläggas och möjliga strukturförändringar noga prövas i syfte att inte binda större resurser än nöd-

vändigt i fredsorganisationen. Jag delar kommitténs uppfattning och räk-

nar med att vissa åtgärder i denna riktning kan vidtas redan före år 1992.

I årets budgetproposition (1986/87:100, bil. 9) anger sålunda chefen för

finansdepartementet att en särskild utredare skall tillkallas med uppgift att

i samräd med bl.a. byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen ta fram ett förslag om ökad samordning av den verksamhet som bedrivs av dessa två myndigheter.

Beträffande fortsatt arbete vill jag anföra följande.

Jag har i det föregående anfört att tillräckligt underlag rörande utveckling av arméns utbildning och fredsorganisation inte föreligger. Förbätt-

ringar i arméns utbildning är så angelägna att ställningstaganden till dessa frågor inte kan anstå till 1992 års försvarsbeslut. Jag avser vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att lämna uppdrag om

hur en översyn i dessa hänseenden skall genomföras. Jag återkommer även till frågan om parlamentarisk insyn i detta arbete. Min målsättning är därefter att frågan skall kunna riksdagsbehandias år 1989.

5.2.10 Rationalisering

11982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen, på förslag av regeringen, ett

långsiktigt besparingsprogram. Under perioden 1982-1992 skulle 7,9 miljarder kronor sparas, varav 2,4 miljarder kronor under försvarsbeslutsper-

ioden 1982—1987. Särskilda personalminskningsmål fastställdes för huvud-

programmet Operativ ledning m. m. och för de större myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m.

Besparingarna skulle göras genom strukturella organisationsförändringar samt samordnings- och rationaliseringsåtgärder.

De planerade besparingarna under perioden 1982-1987 lades fast som

sparmål för perioden, medan de planerade besparingarna under hela peri-

oden 1982-1992 gavs karaktären av planeringsinriktning. Frågan om fak-

tiskt sparmål för perioden 1987— 1992 hänsköts till 1987 års försvarsbeslut. Efter 1982 års försvarsbeslut har riksdagen varje år i budgetproposi-

tionen fått en redovisning av hur det går att genomföra besparingarna och personalminskningarna. Redovisningarna har byggt på de bedömningar som regelbundet har gjorts av överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut.

Inför 1987 års försvarsbeslut har överbefälhavaren i samverkan med

försvarets rationaliseringsinstitut gjort en fördjupad bedömning av hur det

går att genomföra besparingsprogrammet för perioden 1982-1987. De vik-

tigaste slutsatserna är följande. 83

— Planerade strukturella förändringar har genomförts, vilket innebär att

förväntade besparingar härför i allt väsentligt kan innehällas. Förändringarna har emellertid inneburit oro i organisationen och större personalavgångar än beräknat.

— Samordningsåtgärder inom garnison och mellan näraliggande myndigheter har genomförts på många platser. Hela rationaliseringspotentialen har dock ännu inte kunnat utnyttjas. En av orsakerna till detta är att planerade investeringar inom byggnadsområdet ej kunnat genomföras av ekonomiska skäl.

— De funktionsvisa rationaliseringsprojekten har ej fullt ut givit planerade

besparingar. Detta beror på att många åtgärder inte i alla avseenden varit tillräckligt genomarbetade och förankrade vid de lokala myndigheterna. Ledningen och genomförandet av projekten har inte i alla avseenden varit helt tillräcklig. — Ändrade förutsättningar, bl.a. ökade beredskapskrav, har i viss ut-

sträckning begränsat möjligheterna till rationaliseringar och dessutom

framtvingat en omfördelning av resurser.

— Besparingsmålet intill år 1987 bedöms kunna nås. Till del sker detta

genom ambitionssänkningar. De ekonomiska ramarna har bl. a. innehållits genom förtidsavgångar av militär personal, uppskjutna investeringar inom byggnadsverksamheten och senarelagt underhåll. — Det kan inte uteslutas att det hårt drivna besparingsarbetet är en bidragande orsak till de stora förtidsavgångarna. Innan nya besparingsplaner

fastställs måste denna fråga noggrant analyseras. Besparingar måste motsvaras av uppgiftsförändringar eller bestå av väl förankrade rationaliseringsprojekt.

— Inför försvarsbeslutsperioden 1987-1992 bör styrning och uppföljning av rationaliseringsverksamheten bedrivas på annorlunda sätt.

Generaldirektör Gunnar Petri har på regeringens uppdrag utrett omfattningen av försvarsmaktens akuta ekonomiska problem och orsakerna till

dem. I betänkandet (Ds Fö 1987:1) Utredningen om försvarsmaktens akuta ekonomiska problem sägs bl. a. att en anledning till de brister som

uppstått är att en del av det mycket ambitiösa rationaliseringsprogram som lades till grund för planeringen i 1982 års försvarsbeslut visat sig svårare att genomföra än vad man tidigare räknat med.

Överbefälhavarens planering för perioden 1987—1997 innebär bl. a. att

besparingsprogrammet enligt 1982 års försvarsbeslut fullföljs. I förhållande

till basåret 1986/87 planeras besparingar, i form av samordnings- och ra-

tionaliseringsåtgärder, om ca 2,8 miljarder kronor under perioden 1987—

1992. För perioden 1992-1997 planeras ytterligare rationaliseringsåt-

gärder. Dessa senare är dock ännu inte identifierade.

Försvarskommittén har angett att inriktningen av rationaliseringarna enligt 1982 års försvarsbeslut avseende perioden 1987— 1992 bör fullföljas.

För perioden efter år 1992 har kommittén förutsatt fortsatta rationaliseringar. Jag anser att omfattningen av de planerade besparingarna under peri-

oden 1987—1992 är lämplig och jag förutsätter att besparingar av denna

omfattning genomförs. Det innebär enligt min mening att besparingspro- 84

grammet enligt 1982 års försvarsbeslut fullföljs. Allmänt sett är det angeläget att varje myndighet är föremål för ett fortsatt rationaliseringstryck motsvarande det som gäller för myndigheterna i den civila delen av statsförvaltningen.

Vad gäller styrning och uppföljning av besparingarna under perioden 1987-1992 har överbefälhavaren anmält att han avser att senare lämna förslag till regeringen. Generaldirektör Petri har föreslagit att försvarets rationaliseringsplaner bör genomarbetas ytterligare och realistiska beräkningar göras av de rationaliseringsvinster som kan uppnås under perioden 1987—1992, samt att rationaliseringsarbetet bör bedrivas som ett led i den ordinarie planerings- och budgetprocessen.

Jag delar i allt väsentligt överbefälhavarens och generaldirektör Petris syn på erfarenheterna av besparingsarbetet under perioden 1982-1987. Jag avser föreslå regeringen att ge överbefälhavaren i uppdrag att redovisa förslag rörande mål för, samt styrning av, rationaliseringsverksamheten för perioden 1987-1992, baserat på erfarenheterna under perioden 1982— 1987.

Jag anser att utvecklingen av personalvolymen på lång sikt bör beslutas av riksdagen, om möjligt i de samlade försvarsbesluten. I samband med det årliga budgetarbetet får ställning tas till de kortsiktiga förändringar som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt.

Mina ställningstaganden till den faktiska utvecklingen av personalvolymen har jag redovisat i det föregående (5.2.7.4).

5.2.11 Förvaringen av vapen m. m. i militära förråd Jag besvarade den 4 december 1986 i riksdagen frågorna 1986/87:214 och 216 om förvaringen av vapen m. m. i militära förråd. Frågorna ställdes mot bakgrund av sprängningen av ammunitionsförrådet i Järna. Jag anförde då bl.a. att jag räknade med att regeringens ställningstaganden skulle redovisas i mars 1987. Jag återkommer nu till dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att vårt mobiliseringssystem, med över hela landet spridda mobiliseringsförråd, för med sig avsevärda svårigheter att före mobilisering effektivt skydda materielen mot alla slags angrepp. Systemets fördelar har emellertid hittills bedömts vara större än dess nackdelar. Jag anser att denna bedömning alltjämt gäller.

Samtidigt ger händelsen i Järna anledning till oro vad gäller skyddet av mobiliseringsförråden. I överbefälhavarens planering för perioden 1987— 97 ligger en förstärkning av bevakningen av våra mobiliseringsförråd. I jämförelse med nuvarande nivå satsas ytterligare ca 140 milj. kr. på bevakningstekniska åtgärder. Skyddsnivån förbättras därmed avsevärt. Jag anser att planeringen är lämplig.

5.2.12 Beriden garnisonstjänst Regeringen bemyndigade i april 1986 chefen för armén att för staten sluta avtal med Stockholms kommun och Föreningen för den beridna högvakten om att grunda en stiftelse som skall äga och förvalta hästar som militära 85

myndigheter inom Stockholms garnison skall utnyttja för bl. a. den beridna högvakten. Chefen för armén har i december 1986 till regeringen för godkännande överlämnat förslag till avtal. Förslagen innebär att — staten. företrädd av chefen för armén, Stiftelsen Stockholm Information

Service, ägd gemensamt av Stockholms stad och Stockholms läns lands-

ting samt Föreningen för den beridna högvakten bildar en stiftelse benämnd Stiftelsen för den beridna högvakten, — hästar tillhörande staten och som disponeras av chefen för armén övertas och förvaltas av Stiftelsen för den beridna högvakten,

— verksamheten med beriden garnisonstjänst kommer att bedrivas i princip som under verksamhetsåret 1986/87, — uppdelning av driftskostnaderna sker så att stiftelsen fr. o. m. budgetåret 1991/92 svarar för huvuddelen av dessa.

De föreslagna åtgärderna medför en viss besparing. Förslagen till avtal är enligt min mening lämpliga och jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att bemyndiga chefen för armén att med för staten bindande verkan sluta avtalen.

5.2.13 Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter Regeringen redovisar i propositionen om ledningen av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99) bl. a. sin syn på lekmannainflytandet i försvarsmaktens centrala myndigheter.

Frågan om Iekmannainflytande i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter behandlades av riksdagen år 1982 (prop. 1981/82:102,

FöU 18. rskr. 374). I propositionen föreslogs en försöksverksamhet med

rådgivande lekmannaorgan vid ett begränsat antal lokala myndigheter. Riksdagen hade ingenting att erinra mot förslaget.

Försöksverksamheten har bedrivits i fyra år under överbefälhavarens ledning. Överbefälhavaren har till regeringen redovisat erfarenheter av försöksverksamheten, samt förslag till fortsatt verksamhet. Jag avser att, efter det att propositionen 1986/87:99 har behandlats av

riksdagen, återkomma till regeringen i fråga om lekmannainflytandet i

försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter. Det bör ankomma på

regeringen att besluta i denna fråga.

5.2.14 Ekonomiska överväganden och förslag

5.2.14.1¶Säkerheten i planeringen

Försvarskommittén har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft att genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de

likviditetsproblem som uppstått främst innevarande budgetår. Kommittén understryker betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför

kommande försvarsbeslut förbättras och att produktionsledningssystemet utvecklas så att det underlättar genomförandet av en verksamhet som är i balans med de ekonomiska tillgångarna. Kommittén vill också inskärpa 86

betydelsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att chefer på olika nivåer styr verksamheten på ett etfektivt sätt. Jag delar kommitténs bedömningar i dessa avseenden.

Med anledning av de problem som kommittén här berör och som även framkom genom överbefälhavarens redovisning av likviditetstäget i oktober 1986 uppdrog regeringen åt generaldirektören Gunnar Petri att undersöka de akuta ekonomiska problemen inom försvarsmakten. Jag pekade härvid bl. a. på att problem av ovan angivet slag förekommit även tidigare, vilket kunde innebära att planeringen av verksamheten inte varit i balans med tillgängliga resurser eller att planeringen inte i tid ändrats för att uppnå

sådan balans. Petri har den 30 januari 1987 redovisat sitt uppdrag (Ds Fö 1987: 1). Han

framhåller bl. a. son en av sina viktigaste slutsatser att verksamheten inte har varit i balans ned tillgängliga resurser. Dessutom redovisar han ett antal slutsatser och förslag till åtgärder som bör övervägas 1 syfte att förbättra försvarsmaktens styrsystem.

Regeringen har genom beslut den 23 oktober 1986 uppdragit åt överbefälhavaren att bl. a. lämna förslag om förbättringar av produktionsledning-

en.

I syfte att öka säkerheten i planeringen avser regeringen att i sina programplaneanvisningar till överbefälhavaren ställa ökade krav på ekonomisk realism i kommande materielplaner. Vidare kommer regeringen att inför beslut om varje större materielärende nogsamt bevaka det kvar-

stående s.k. fria ekonomiska utrymmet så att en godtagbar handlingsfrihet

bevaras inför 1992 års försvarsbeslut. Därtill kommer möjligheterna till en

uppdelning av större materielbeställningar i s. k. delbeställningar att beaktas.

Med de åtgärder som ovan redovisats anser jag att säkerheten i planeringen och genomförandet av det militära försvarets verksamhet bör kunna förbättras. Jag avser emellertid därutöver i särskild ordning överväga vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att öka säkerheten i planeringen.

5.2.14.2 Ekonomiska utgångspunkter Planeringsramarna

Mitt förslag till inriktning av det militära försvarets utveckling utgår från de

ekonomiska förutsättningar som angetts av försvarskommittén. Samtliga

belopp anges i prisläge februari 1986. Den ekonomiska ramen för det militära försvaret har av kommittén beräknats utifrån ett grundbelopp om 23759 milj. kr./budgetår. Detta belopp föreslås höjas för budgetåret 1987/88 med 840 milj. kr. samt därefter

för varje budgetår till och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. Detta

innebär att den militära ekonomiska ramen skulle höjas med sammanlagt

6200 milj. kr. räknat över hela femårsperioden. Efter vissa smärre justeringar av ingångsvärdet 1 enlighet med vad jag redovisar i det följande föreslår jag att planeringsramen för det militära försvaret blir enligt följande tabell (milj. kr. i pris-, löne-och växelkursläge februari 1986). 87

1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1987/88—- 1991/92 24571 24 774 24974 25174 25374 124 867

För tiden från 1992-07-01 tillåts överbefälhavaren att planera med en

köpkraftsram som motsvarar en prolongering av den militära ramens totala

nivå budgetåret 1991/92, dvs. 8,2 miljarder kronor över grundnivån för

perioden 1992-97.

Priskompensationssystemet

Sedan lång tid fattar statsmakterna fleråriga försvarsbeslut som bl. a. inne-

bär att ett system med fleråriga planeringsramar och ett automatiskt verkande priskompensationssystem tillämpas för det militära försvaret. I 1982 års försvarsbeslut fastställdes ett system med försvarsprisindex, vilket bestod av två delar. Den ena delen omfattade lönekostnadsandelen

av planeringsramen. Denna del kompenserades med statens arbetsgivar-

verks index för utvecklingen av löner till anställda inom statlig verksamhet. Den andra delen omfattade resterande del av planeringsramen, vilken kompenserades med nettoprisindex.

Under åren efter 1982 års försvarsbeslut skedde stora förändringar av valutakurserna, vilket var en bidragande orsak till att köpkraften i den

fastställda planeringsramen minskade för det militära försvaret. Av detta

skäl fastställdes år 1984 ett kompletterat försvarsprisindex som tog hänsyn

till förändringarna av viktigare valutakurser liksom till prisutvecklingen i

ett antal länder från vilka vi importerar försvarsmateriel. Detta komplette-

rade försvarsprisindex, som för närvarande tillämpas, har försvarskommit-

tén ansett vara relativt komplicerat att använda. Kommittén har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att — utgående från

regeringens direktiv — överväga och lämna förslag om priskompensationssystemets utveckling. Uppdraget är redovisat i en särskild rapport ”Priskompensation för det militära försvaret och de civila delarna av totalförsvaret”. I rapporten, som kommittén har överlämnat till regeringen, föreslås för den militära delen en förändrad indexstruktur.

De förändringar som föreslås i indexstrukturen kan sammanfattas i nedanstående punkter.

= Andelen inhemska uppköp delas upp i två delar där den första innefattar inhemsk försvarsmateriel och den andra övriga inhemska uppköp. — Importandelen delas först in i de fyra delarna direkt import av färdig

försvarsmateriel, import av komponenter och råvaror till inhemsk försvarsindustri, oljeimport och övrig import. — Komponent- och råvaruimporten till försvarsindustrin läggs därefter samman med andelen inhemsk försvarsmateriel.

— Andelen övrig import sammanläggs med andelen övriga inhemska upp-

köp. Detta innebär att index får följande utseende:

(De här ansatta procentandelarna skall ses som approximationer) 88

Kostnadsslag Andel Delindex I. Löner 35 Se SAV-index 2. Inhemsk försvarsmateriel 27 Hemmamarknadsprisindex = för

verkstadsvaror 3. Importerad försvarsmateriel 5 Importprisindex för verkstads-

varor+korrektionspost för dol-

larkursen 4. Oljeimpont 4 Ge Oljeprodukter i importprisindex S. Övrigt 29 & Konsumentprisindex (utan olja)

För vart och ett av de fem kostnadsslagen har valts ett delindex som

mäter prisutvecklingen inom respektive utgiftsandel. Med undantag av korrektionsposten för materielimportens större dollarberoende, består fö-

reslaget index i princip endast av en sammanvägning av fem officiella indexserier. Storleken av ovannämnda korrektionspost, som multipliceras med ett index över dollarkursens utveckling, kan betraktas som en konstant som beräknas en gång per försvarsbeslutsperiod.

De procentandelar av totalutgifterna som anges ovan för de fem kostnadsslagen skall ses som approximationer. Mer precisa andelar bör fastställas inför varje försvarsbeslutsperiod mot bakgrund av aktuell planering.

Då prisutvecklingen under en beräkningsperiod varierar mellan olika kostnadsslag leder denna skillnad i sig till att andelarnas storlek förändras

över tiden. Om exempelvis lönerna stiger långsammare än övriga kostnadsslag sjunker löneandelen av totalutgifterna under perioden. Ett automatiskt hänsynstagande i index till detta förhållande kan enkelt fås om

sammanvägningen av delindex till totalindex vid varje beräkningstillfälle

görs utifrån löpande indexserier. Om andelarna beräknas med utgångs-

punkt i planeringen måste bastidpunkten för de över hela beslutsperioden

löpande delindexserierna sammanfalla med planeringsläget. Kommittén har funnit arbetsgruppens förslag lämpliga och föreslår att

de får utgöra utgångspunkt för ställningstagande till nytt priskompensa-

tionssystem.

Jag delar kommitténs uppfattning och föreslår att det militära försvarets priskompensationssystem för perioden 1987/88—-1991/92 utformas och till-

lämpas i enlighet med det förslag som kommittén hänvisat till.

Kommittén anför vidare att priskompensationen under försvarsbeslutsperioden bör så nära som möjligt överensstämma med den faktiska prisut-

vecklingen på de resurser som förbrukas. Hänsyn till krav på produktivi-

tetsutveckling bör tas vid fastställande av planeringsramen eller genom att särskilt rationaliseringsprogram fastställs. Även på denna punkt delar jag kommitténs uppfattning.

Underlag för regeringens beslut om fördelningen av tillgängliga prisregleringsmedel under verksamhetens genomförande har hittills lämnats av överbefälhavaren för försvarsmakten i dess helhet. Dessa beslut är emel-

lertid ett led i hela budgetprocessen med starka kopplingar till myndigheternas anslagsframställningar och regeringens regleringsbrev. Jag avser

därför att från och med budgetåret 1987/88 inhämta underlaget direkt från

myndigheternas prisregleringsäskanden. en praxis som för övrigt redan tillämpas beträffande deras anslagsframställningar.

Ramberäkningen för budgetåret 1987/88

Utgående från försvarskommitténs förslag samt i enlighet med gällande

metod för ramberäkningarna (prop. 1974:1, bil.6 s. 60, FöU 19, rskr. 190)

beräknar jag utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88

enligt vad som i det följande framgår till 24 571 140 000 kr. i pris-, löne- och

växelkursläge februari 1986.

Grunudbelopp enligt försvarskommitiéns förslag (prisläge februari 1986) 24 599 000 000 Tillkommer: Överföring av medel a) för ammunitionsröjning 1000 000 Avgår:

Överföring av medel

a) för trafikflygarhögskolan 21400 000 b) för vissa lönekostnader 160000 ce) för försvarets civilförvaltnings revisionsbyrå 4800 000 Basbelopp (prisläge februari 1986) 24 573 640 000 Avgår: Överföring av medel till anslaget K 2 Flygtekniska försöksanstalten 2500 000 Utgiftsram (prisläge februari 1986) 24 571 140 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1986— medelprisläget 1987/88 1600 000 000 Beräknat utfall den 30 juni 1988 26 171 140 000

I anslutning till ramberäkningen vill jag anföra följande:

Medel för uppsättande av ammunitionsröjningsenheter överförs från civilförsvarsverksamheten i enlighet med vad jag anfört tidigare i avsnitt 4.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 överförs trafikflygarhögskolan till kommu-

nikationsdepartementets verksamhetsområde.

Ovan angivna lönekostnader avser en tjänst som per den 1juli 1987

överförs till utbildningsdepartementet.

Revisionsbyrån vid försvarets civilförvaltning inordnas fr. o. m. budgetåret 1987/88 i riksrevisionsverkets organisation. Medlen till flygtekniska försöksanstalten avser delfinansiering av akustiklaboratorium m. m.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under nuvarande tionde

huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att medel får disponeras under budgetåret 1987/88 för sysselsättningsskapande åtgärder

i form av byggnadsarbeten utöver utgiftsramen till ett belopp av 50 milj. kr. 90

Jag förordar att regeringen i likhet med föregående år begär bemyndiganden av riksdagen att — justera utgiftsramen med hänsyn till prisutvecklingen enligt föreslaget

priskompensationssystem, — justera de beställningsbemyndiganden som har lämnats med hänsyn till

prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

— justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1986/87,

— av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära

försvaret samt — medge överskridande av utgiftstumen för det militära försvaret samt av

lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för total-

försvaret sätts i kraft. dvs. vid krigsfara eller krig. Bemyndigandet

omfattar också beredskapsåtgärder i andra situationer än direkt krigs-

fara eller krig. Här avses sådana åtgärder som att värnpliktiga av ber-

edskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning eller beredskapsövning

eller att andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl.

Stabiliteten 1 försvarsplaneringen är i betydande utsträckning beroende av de planerings- och budgeteringsrutiner som tillämpas. För närvarande finns det för försvarsmakten som helhet en möjlighet att överföra outnytt-

jade medel från ett budgetår till nästa i en omfattning som svarar mot högst

två procent av utgiftsramen. Till följd av att nya principer införts beträffande myndigheternas utgiftsredovisning kan denna procentgräns behöva hö-

jas. Frågan behandlas bl. a. i det av rationaliseringschefen Åke Hjalmars-

sons lämnade betänkande (Ds Fö 1986:4) Överplanering, bemyndiganden och anslagsavräkning. Häri föreslås att möjligheten att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa skall ökas till att motsvara högst tre procent av utgiftsramen. Jag delar denna uppfattning och anser att en sådan förändring skulle vara av betydelse för stabiliteten i försvarsplaner-

ingen.

5.3¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att 1. fastställa basbeloppet för det militära försvaret för budgetåret

1987/88 till 24573 640000 kr. i prisläget februari 1986 samt den

militära utgiftsramen för samma budgetår till 24571 140000 kr. i

samma prisläge, 2. fastställer planeringsramen för det militära försvaret för perioderna 1987/88—-1991/92 samt 1992/93—1996/97 i enlighet med vad jag i det föregående har förordat,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftstamen för det militära

försvaret för budgetåret 1987/88 med hänsyn till prisutvecklingen

efter februari 1986 enligt ovan föreslaget system för priskompensa-

tion,

4. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndi-

ganden enligt nettoprisindex, 91

försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnytt-

jande av utgiftsramen för budgetåret 1986/87,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av koniunktureller beredskapsskäl.

7. godkänna förslaget till viss förändring avseende marinens fredsorganisation,

8. antaga förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen

(1978:520),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om

totalförsvarets militära del.

2”

6.1¶Inledning

Det svenska totalförsvaret omfattar alla de åtgärder som krävs för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret hela det

omställda samhället. Beredskapsförberedelserna i fred inom totalförsvarets civila del syftar

till att göra denna beredd att under kriser och i krig medverka i de samlade försvarsansträngningarna och att säkerställa samhällets överlevnad.

Riksdagen beslöt våren 1985 om ledningen av den civila delen av total-

försvaret (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388). Beslutet innebar bl. a. att denna del av totalförsvaret fr. o. m. den I juli 1986 indelades i samhällssektorer eller funktioner och att för varje funktion utsågs en ansvarig myndighet. Beslutet omsattes i en förordning (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del.

Vidare ombildades överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) den I

juli 1986 till överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). ÖCB:s uppgifter i

fred är i första hand att på central nivå samordna de civila beredskapsför-

beredelserna och vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning

och samordning, Övrig varuförsörjning samt Kyrklig beredskap. Till ÖCB:s uppgifter hör vidare att vara uppdragsmyndighet för den statliga beredskapslagringen och andra beredskapsåtgärder.

Riksdagen beslöt våren 1985 att bl. a. civilförsvarsstyrelsen och statens

brandnämnd skulle läggas samman till en ny central myndighet, statens räddningsverk (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389) som fick ansvaret för funktionen Civilförsvar.

Vidare beslöts att kommunstyrelsen fr. o. m. den I juli 1986 är högsta

civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Genom riksdagsbeslut inrättades den I juli 1985 styrelsen för psykolo-

giskt försvar som fick ansvar för funktionen Psykologiskt försvar. Till denna nya myndighet överfördes de uppgifter som dittills legat på bered-

skapsnämnden för psykologiskt försvar, totalförsvarets upplysningsnämnd

och statens upplysningscentral.

6.2¶Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut

1982 års försvarsbeslut innebar att betydelsefulla satsningar gjordes på den civila delen av totalförsvaret för att uppnå ett bättre och mer uthålligt totalförsvar.

Huvudinriktningen för civilförsvaret skulle vara att ge befolkningen

skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skulle ökas. Ansvaret för

ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig skulle

föras över till kommunerna. En hemskyddsorganisation skulle införas och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

Det ekonomiska försvaret skulle säkerställa den för individens överlev- 93

ra det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en omställning av näringslivet till krisproduktion och åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen gavs ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffades den 1 juli 1982. Oljelagringen finansierades i stället över statsbudgeten.

Det psykologiska försvarets vikt betonades mot bakgrund av dess betydelse för vår motståndsförmåga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifierades. Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet uppmärksammades, liksom vikten av att beredskapsplanläggning och lagring av viktiga förnödenheter fullföljdes.

Övrigt totalförsvar utvecklades efter samma grunder som det militära försvaret. civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och sjukvården i krig avsågs bli förbättrad genom att det otillfredsställande beredskapsläget inom sjukvårdssektorn skulle avhjälpas.

6.3¶Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88—- 1991/92

Jag förordar i likhet med försvarskommittén att en planeringsram för den civila delen av totalförsvaret inrättas och att den för försvarsbeslutsperioden skall uppgå till 7 823 milj. kr. i prisläge 1986/87 (civilförsvar prisläge februari 1986).

Jag kommer under avsnitt 6.5 att närmare redovisa ramens konstruktion och innehåll.

Planeringsramen bör enligt kommittén i stort fördelas enligt följande. Ändrade förutsättningar kan motivera avvikelser från denna fördelning. Civilförsvar 5025 milj. kr. Hälso- och sjukvård 596 -""- Förutvarande ekonomiska försvaret 1960 -”- Psykologiskt försvar 37 --

Övrigt 205 =”.

7823 milj. kr.

(= 1564,6 milj. kr./år)

Kommittén har förordat att för försvarsbeslutsperioden härutöver avdelas 500 milj. kr. för att förbättra beredskapen på hälso- och sjuk vårdsområdet. Kommittén har vidare förordat att televerket självt skall finansiera sina beredskapsåtgärder och att krigsskyddsåtgärder bör vidtas under försvarsbeslutsperioden som motsvarar ett belopp av 350 milj. kr. Kommittén har föreslagit att fredskrislagren på kemi-, metall- och beklädnadsområdena bör försäljas. Intäkterna från försäljningen bör användas för åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret. Kommittén har lämnat förslag om minskning av beredskapslagren av olja. Jag biträder kommitténs förslag.

Med tillämpning av planeringsramen kommer de beräknade ramutgifterna för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 att uppgå till 1591,8 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Ram 1564,6 milj. kr. Pris- och löneomräkning +82,8- ”- Överföring av medel för kvalificerad ammunitionsröjning till den militära ramen = 1,0-"”- Driftkostnader för den statliga oljelagringen -54,6-"-

1591,8 milj. kr.

Storleken av driftkostnaderna för den statliga oljelagringen är för närva-

rande svår att bedöma varför de tills vidare inte bör ingå i ramen.

Medel för investeringar för u-landsutbildning i Sandö anvisas av prak-

tiska skäl under anslaget H2. Anläggningar för fredsorganisationen bör inte belasta ramen.

6.4¶Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del

6.4.1 Grunder och inriktning Totalförsvarets civila del skall värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Förmågan i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Grundprincipen skalviss verksamhet i fred också innebär ett motsvarande ansvar i krig.

Samhällets förmåga att möta fredstida störningar är grundläggande för möjligheterna att verka under kriser och i krig. Jag vill i likhet med försvarskommittén betona vikten av att det härutöver i fredstida planering och samhällsutveckling tas särskild hänsyn till beredskapen för kriser och i krig. Sådana åtgärder kan i sin tur vara betydelsefulla även för fredssamhället t. ex. vid olyckor och katastrofer av olika slag. En samhällsplanering som sker i fred under beaktande av totalförvarsintressena minskar behovet

av beredskapsplanering och särskilda beredskapsåtgärder. Jag återkommer i det följande med förslag till hur beredskapshänsynen i planering och

samhällsutveckling skall kunna förbättras.

Jag har i det föregående redogjort för innehållet i stort i 1982 års förs-

varsbeslut i vad gäller den civila delen av totalförsvaret.

En strävan I detta beslut var att decentralisera ansvaret för och förbättra samordningen av den civila totalförsvarsverksamheten samt att i ökad utsträckning ge den en förankring hos medborgarna. Denna strävan kom till uttryck bl.a. genom den ökade samordningen mellan fredstida och krigstida räddningstjänst, kommunernas vidgade ansvar för verksamheten på lokal nivå, uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen, den ökade satsningen på skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel samt förbättringen av samordningen såväl inom den civila delen av totalförsvaret som inom totalförsvaret som helhet.

En annan strävan i försvarsbeslutet var att inrikta försörjningsberedska-

pen mot att främst säkerställa de oundgängliga behoven och att I ökande grad bygga beredskapen på det svenska näringslivets inneboende flexibili-

tet och omställningsförmäga.

I likhet med försvarskommittén finner jag att 1982 års försvarsbeslut i

ändrade bedömningar av krisers och krigs karaktär, vilkas innebörd jag närmare redovisat i mina säkerhetspolitiska överväganden, och av den militärtekniska utvecklingens konsekvenser motiverar vissa omprioriteringar. Dessutom krävs ytterligare satsningar på vissa funktioner som upp-

märksammades redan i 1982 års försvarsbeslut men där genomförandet av

åtgärderna av olika skäl försenats. Av särskild betydelse för mina förslag i det följande har varit dels bedömningen av resursbehovet och inriktningen av beredskapsåtgärderna när det gäller hälso- och sjukvård och befolkningsskydd för att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig, dels synen på krisers och krigs längd och karaktär. När det gäller hälso- och sjukvården har försvarskommittén funnit att de

allvarliga brister, främst avseende beredskapen för krig, som konstaterades i samband med 1982 års försvarsbeslut närmast förstärkts och att beredskapen i fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter och

läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvården fortfarande ligger på

en oacceptabelt låg nivå.

I fråga om befolkningsskyddet konstaterar kommittén beträffande till-

gången på skyddsrum att bristerna i vissa områden är så stora att de med

fortsatt byggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Dessa principer innebär främst att ytterligare skyddsrum anskaffas successivt i anslutning till all nybyggnation i de ca 350 skyddsrumsorterna. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar

därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Enligt kommitténs

mening bör åtgärder för att förstärka befolkningsskyddet och räddningst-

jänsten samt hälso- och sjukvården sättas in i ett gemensamt perspektiv

när det gäller att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig. Jag delar kommitténs uppfattning om den allmänna inriktningen av be-

redskapsplaneringen när det gäller hälso- och sjukvården och befolknings-

skyddet. Jag förordar i likhet med kommittén beträffande dessa åtgärder

en ändrad inriktning som i stort innebär dels en intensifierad satsning på

hälso- och sjukvården. dels en ändrad inriktning av befolkningsskyddet

inom civilförsvaret. Sammantaget bör dessa åtgärder medföra en för befolkningens överlevnadsmöjligheter i krig mer ändamålsenlig fördelning av resurserna. Efter samråd med mig kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag att förorda att det vid försvarsbeslutsperiodens slut skall ha

byggts upp resurser i fråga om försörjningsberedskapen med sjukvårdsförnödenheter så att i varje fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses. Jag kommer i det följande att föreslå att det framtida skyddsrumsbyggandet utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, i högre grad än hittills bör inriktas på sådana områden där mer betydande risker

finns för civilbefolkningen vid en angripares bekämpning av militärt betydelsefulla mål. Jag kommer vidare att förorda en väsentligt ökad satsning

på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som 96 kan bidra till att bristerna täcks inom överskådlig tid.

När det gäller försörjningsberedskapen är synen på krisers och krigs

längd och karaktär av särskild betydelse. Mina förslag för olika funktionsområden grundas på de bedömningar härvidlag som jag redogjort för i det föregående och syftar till att uppnå en balanserad uthållighet.

Efter samråd med chefen för miljö- och energidepartementet finner jag att den samlade bedömningen av kriser och krig som utgångspunkt för planeringen leder till att beredskapslagren främst av olja kan minskas väsentligt med bibehållande av en tillräckligt hög försörjningssäkerhet. De

medel som på så sätt kan frigöras bör utnyttjas för andra behov inom

totalförsvaret, där bedömningen av hotbilden ger vid handen att ytterligare

åtgärder är nödvändiga. För den civila delen av totalförsvaret vill jag i likhet med kommittén

härutöver framhålla att ytterligare åtgärder erfordras främst inom tele-, eloch transportområdena. Dessa funktioner är av grundläggande betydelse för hela samhällets möjligheter att verka i krig.

Jag vill understryka vikten av att alla beredskapsätgärder som vidtas bygger på gemensamma operativa grunder och att hänsyn tas till den prioritering mellan olika regioner som jag i det föregående har förordat bör gälla. Jag vill i likhet med försvarskommittén framhålla betydelsen av att myndigheterna i sitt fortsatta planeringsarbete beaktar övre Norrlands-

och Gotlandsproblemen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att ÖCB i enlighet med anvisningarna för programplaneringen har genomfört en särskild utredning om för-

sörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland. De förslag som läm-

nats är till väsentlig del av generell natur och kan tillämpas även på andra delar av landet. Dessa frågor kräver ytterligare utredning innan de kan bli aktuella att närmare pröva. Jag återkommer dock till vissa av de i ÖCB:s utredning behandlade frågorna i samband med behandlingen av resp. funktioner.

Vissa av funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret, främst

sådana funktioner som avser försörjning med varor inkl. energi, är för sin planering beroende av preciserade planeringsförutsättningar förutom beträffande krisers och krigs längd och den kristida utrikeshandelns omfattning också i vad avser försörjningsstandard.

I fråga om försörjningsstandarden har riksdagen på vissa områden gjort

preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har för livsmedelsområdet uttalats att en kriskost som motsvarar 2900 kcal/

dygn bör vara en utgångspunkt för planeringen. Vidare har för beklädnadsområdet uttalats att en tillförsel bör kunna åstadkommas som innebär att

ett visst minsta innehav av kläder och skor skall kunna garanteras. För energiområdet har slutligen uttalats vilken inomhustemperatur som minst

bör kunna upprätthållas under dag resp. natt. Försvarskommittén förordar att riksdagen på detta område uttrycker sig i mer allmänna termer. De preciserade mål för försörjningsstandard m. m. som nu gäller bör därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Det

bör ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att

på grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra

de preciseringar som erfordras för planeringen. 97

7 Riksdagen 1986/87. I suml. Nr 95

Jag delar kommitténs uppfattning. Jag och cheferna för jordbruks- samt miljö- och energidepartementen återkommer till frågan i behandlingen av

resp. funktioner. Jag avser uppdra åt ÖCB att i samarbete med berörda funktionsansvari-

ga myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen inom olika funktioner. Utvecklingen i samhället har i många avseenden medfört en ökad sårbarhet för både fredstida och krigstida störningar. Försvarskommittén redovisar i sitt betänkande några drag i denna utveckling. Som jag har framhållit i det föregående är samhällets förmåga att möta fredstida störningar en viktig resurs när det gäller beredskapen för kriser och krig. I beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret vidtas åtgärder för att motverka särbarheten i kriser och krig inom resp. samhällsområden. Planeringen genomförs av de funktionsansvariga myndigheterna. En viktig uppgift för de myndigheter som ansvarar för beredskapsplaneringen är att identifiera problemområden i dessa avseenden. Härvid bör också sammanhanget med forskning och utveckling uppmärksammas. Sårbarhetsfrågorna kan i allt väsentligt betraktas som problem som avser enskilda funktioner. Jag och för olika funktioner ansvariga departementschefer kommer därför att behandla dessa frågor i samband med genomgången av dessa i resp. avsnitt. Emellertid kan samhällets beroende av datorer och informationsbehandling betraktas som ett för funktionerna gemensamt sårbarhetsproblem varför det är motiverat att här särskilt behandla denna fråga. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i samband med programplanearbetet i uppdrag att för de olika funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret redovisa en översiktlig analys av huruvida

ADB-säkerheten motsvarar vad som erfordras under kriser och i krig.

Resp. ansvarig myndighet/företag bör enligt ÖCB klarlägga vilka åtgär-

der som erfordras för att höja ADB-säkerheten i krig. Till grund härför

föreslås läggas en särskild riskanalys. På grundval av riskanalysen kan

behovet av beredskapsåtgärder utöver fredssäkerheten fastställas och

kostnaderna beräknas. Kostnaderna kan enligt ÖCB bli mycket höga,

särskilt om åtgärder skall vidtas efter hand i etablerade system. En prioritering är därför nödvändig. Vad som nu sagts gäller befintliga statliga system. Skall motsvarande åtgärder genomföras även inom kommunal verksamhet och i näringslivet torde enligt ÖCB särskilda åtgärder erfordras, t.ex. särskild lagstiftning eller olika former av ekonomiskt stöd. Jag kan liksom försvarskommittén konstatera att datoriseringen blivit så integrerad i vissa verksamheter att det inte torde vara möjligt att inom rimlig tid återgå till manuella rutiner. ADB-stöd torde därför i stor ut-

sträckning vara nödvändigt för att en verksamhet skall kunna bedrivas på en rimlig nivå även under kriser och i krig. Beredskapsplaneringen inom ADB-området måste mot denna bakgrund aktiveras. Det bör ingå i de funktionsansvariga myndigheternas uppgift att

verka för att erforderlig planering på detta område kommer till stånd som

en naturlig del av beredskapsförberedelserna. 98

Jag anser att arbetet bör fortsätta med hög prioritet och inriktas mot att höja beredskapsnivån för dem som avser utnyttja ADB för sin verksamhet under kriser och i krig. Jag avser därför senare lämna förslag till regeringen om att uppdra ät ÖCB att i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret samt funktionsansvariga myndigheter konkretisera de åtgärder som bör vidtas för att förbättra ADB-säkerheten.

Regeringen uppdrog i augusti 1985 åt totalförsvarets chefsnämnd att

fortsätta arbetet med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Uppdraget innebar dels att meddela råd och rekommendationer om beredskapshänsyn

på olika nivåer inom totalförsvaret, dels att verka för att utbildnings- och

informationsbehovet skulle kunna tillgodoses.

Chefsnämnden redovisade sitt uppdrag i juni 1986. Råden och rekommendationerna utgavs i december 1986 i en särskild skrift Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Jag anser i enlighet med nämndens förslag att skriften bör ligga till grund dels för information, dels för arbetet med precisering av åtgärder som kan vidtas på totalförsvarets olika nivåer.

Överstyrelsen för civil beredskap har det övergripande ansvaret för samordningen av frågan om beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen.

Det är enligt min mening av yttersta vikt att beredskapsbehoven och

betydelsen av att dessa beaktas sprids till myndigheter, organisationer, företag m. fl. som deltar i planeringen och utvecklingen av samhällets olika delar samt i forskningssammanhang. Detta innebär bl. a. en ökad satsning på information och utbildning. Jag ser det därför som särskilt viktigt att

överstyrelsen, civilbefälhavarna och länsstyrelserna verkar för spridning av kunskap i dessa frågor. Jag vill särskilt peka på vikten av att sådan information lämnas i samband med utbildning, övningar och konferenser samt vid överläggningar med näringslivets företrädare.

6.4.2 Administrativ beredskap Försvarskommittén har uttalat det angelägna i att kommuner och lands-

tingskommuner på motsvarande sätt som gäller för statliga myndigheter

redan i fred vidtar sådana åtgärder som är nödvändiga för att kunna höja den egna beredskapen redan före ett beslut om beredskapstillstånd. Jag

delar den uppfattningen. Ett viktigt mål för denna beredskap är därför att skapa förutsättningar för en effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Beredskapsförfattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och är i stor " utsträckning skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har anfört att en viss tveksamhet råder beträffande beredskapsbegreppets innebörd, vilket försvårar möjligheterna att behandla beredskapsfrågorna entydigt. Kommittén föreslår att en översyn genomförs av lagen (1960:513) om beredskapstillstånd och tillhörande beredskapskungörelse (1960:515). I likhet med kommittén anser jag att det är nödvändigt att beredskapsförfattningarna ensas och anpassas till dagens behov.

I januari 1985 tillkallade regeringen en särskild utredare (Dir. 1985:01) för att göra en författningsteknisk översyn av civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1984:1026) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap (om- 99

tryckt 1984:1027) samt de andra författningar som reglerar de frågor som behandlas i dessa lagar. Detta arbete beräknas vara slutfört under budgetåret 1987/88.

Genom det ökade ansvar kommunerna fått i totalförsvaret är det nödvändigt att beslut om beredskapshöjande åtgärder före ett beredskapstillständ som riktas mot statliga myndigheter också får genomslag i kommu-

ner och landstingskommuner. Mot bakgrund av vad jag här har anfört

anser jag att det nu finns skäl att göra en författningsteknisk översyn av lagen om beredskapstillstånd och hithörande författningar. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare att det från totalförvarssynpunkt är nödvändigt att man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårigheterna under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Detta bör ta sig

uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i särskilda beredskaps-

föreskrifter i de författningar som styr myndigheternas verksamhet i fred.

6.4.3 Funktionsvis inriktning

6.4.3.1¶Civilledning och samordning

Funktionen omfattar övergripande ledning och samordning av de civila delarna av totalförsvaret på central, högre och lägre regional samt lokal nivå.

En effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig

för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. En väl sammanhållen vidareutveckling inom detta område är betydelsefull. Jag har under avsnit-

tet 4.3 i det föregående närmare utvecklat min syn i denna fråga.

Överstyrelsen för civil beredskap Riksdagen beslöt våren 1985 (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388) att

överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) fr. o. m. den I juli 1986 skulle få vidgade uppgifter och byta namn till överstyrelsen för civil beredskap

(ÖCB).

Från samma tidpunkt blev ÖCB ansvarig myndighet på central nivå för

funktionen Civil ledning och samordning. ELedningsuppgifter på övriga nivåer handhas av civilbefälhavare (CB), länsstyrelser och kommunstyrelser.

ÖCB:s uppgifter är främst att på central nivå svara för beredskapsför-

beredelserna inom funktionen Civil ledning och samordning. ÖCB skall säledes samverka med totalförsvarets militära del samt tillsammans med övriga funktionsansvariga myndigheter på central nivå, CB och länsstyrel-

ser utarbeta principer för civil operativ ledning i krig, bedriva operativa studier, samordna den centrala ledningens krigsorganisation, krisgrupper-

ing, samband, skydd och krigsorganisering, ansvara för utbildning och övning av de civila ledningsorganen på alla nivåer m. m.

ÖCB har även ansvaret för samordningen av de civila beredskapsförbe-

redelserna. Uppgiften innebär bl. a. att ÖCB i samråd med berörda myn- 100

digheter skall utarbeta riktlinjer för prioriteringen av samhällets civila resurser under kriser och i krig och samordna planeringen inom funktionsövergripande områden som t.ex. skydd, utrymning, krigsanskaffning.

undanförsel och förstöring. ÖCB skall vidare verka för att de uppgifter

som centrala myndigheter ålägger de regionala statliga myndigheterna blir samordnande och balanserade och samordna de centrala myndigheternas administrativa beredskap m. m.

ÖCB har slutligen uppgiften att på central nivå leda och samordna

studie- och planeringsverksamheten för totalförvarets civila det, ÖCB skall

härvid bl.a. samordna behovet av gemensam försvarsforskning för total-

försvarets civila del.

ÖCB skall verka för att beredskapen inom den civila delen av totalför-

svaret hålls på en godtagbar nivå och att avvägningen mellan olika åtgärder är lämplig liksom samspelet mellan denna del av totalförsvaret och det

militära försvaret. I detta sammanhang är det väsentligt att ÖCB följer och dokumenterar beredskapsläget och skaffar sig kunskaper om problem och brister inom den civila delen av totalförsvaret.

Lednings- och samordningsuppgiften är en i hög grad utåtriktad uppgift. Förtroendefulla relationer till övriga beredskapsmyndigheter och till andra

samhällsorgan är därför en förutsättning för att ÖCB skall nå framgång i

sitt arbete. Den kontaktskapande verksamheten syftar till att öka intresset och förståelsen för beredskapsfrågorna hos chefer och andra anställda vid myndigheter och företag och att motivera dessa organs ledningar att engagera sig djupare i beredskapsfrågorna.

Lednings- och samordningsuppgiften går i stor utsträckning ut på att motivera andra samhällsorgan att känna ansvar för och ta initiativ till åtgärder som kan bidra till att höja beredskapen. ÖCB:s verksamhet syftar således inte till att ta över ansvar och befogenheter från andra beredskapsmyndigheter. Det är enligt min mening i stället väsentligt att lednings- och samordningsuppgiften utövas i samverkan med berörda myndigheter.

Civilbefälhavarna Landet är indelat i sex civilområden, som sammanfaller med militärområdena. En av landshövdingarna inom varje civilområde utses av regeringen att vara civilbefälhavare.

De civila, regionala försvarsförberedelserna skall grundas på en samlad

analys av de förhållanden som påverkar förvarsmöjligheterna inom resp. civilområde.

Civilbefälhavaren skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp.

civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en

enhetlig inriktning samt så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilbefälhavarna samverkar härvid med militärbefälhavarna.

Förutom samordning av viss planläggning skall civilbefälhavarna leda

övningar och utbilda eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig. Civilbefälhavarnas roll och inflytande i beredskapsplaneringen har för- 101

stärkts genom att dessa numera i större utsträckning deltar i centralt planeringsarbete och genom att den nya ledningsstrukturen har införts. Försvarskommittén framhåller att en effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter bör särskilt undersökas. En särskild sakkunnig har utsetts för att se över civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas krigsorganisation.

Länsstyrelserna Av länsstyrelseinstruktionen framgår att länsstyrelserna skall beakta de

krav som totalförsvaret i krig uppställer. Denna uppgift har ett nära sam-

band med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen.

Länsstyrelserna verkar vidare för att totalförsvaret inom resp. län planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning

samt så att största möjliga totalförsvarseffekt uppnås. Länsstyrelserna samverkar härvid med försvarsområdesbefälhavarna. Länsstyrelsernas organisation är för närvarande föremål för olika översyner. De nu aktuella förändringarna av länsstyrelseorganisationen har gjort det nödvändigt att se över länsstyrelsens krigsorganisation och i

anslutning härtill även civilbefälhavarnas krigsorganisation. För denna

utredning har en särskild sakkunnig utsetts i civildepartementet. Försvarskommittén betonar det angelägna i att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina för totalförsvaret väsentliga uppgifter. Chefen för civildepartementet återkommer senare i dag till totalförsvars-

frågor m. m. vid länsstyrelserna.

Kommunal beredskap

Kommunstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Den 1 januari 1987 övertog kommunerna ledningen av civilförsvarsverk-

samheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap. Genom den plan-

läggning som har bedrivits i kommunerna under de senaste två åren har civilförsvarsplanläggningen samordnats med övrig kommunal beredskapsplanläggning. Bland de beredskapsplaner kommunerna har upprättat kan

nämnas ledningsplan, informationsplan, skyddsplan, planer för social-

tjänst, el- och värmeförsörjningen samt för skolverksamhet och kollektiv

utspisning. Försvarskommittén betonar vikten av att ledningsfunktionen på den

kommunala nivån förstärks. Jag delar den uppfattningen. I likhet med vad kommittén anför, anser jag att i ett inledningsskede planläggnings-, övnings- och utbildningsverksamheten kommer att vara av största betydelse. Härigenom kommer realiserbarheten i upprättade planer att kunna prövas. Försvarskommittén har särskilt framhållit betydelsen av den kommunaltekniska försörjningens säkerhet. Jag ansluter mig till denna uppfattning

och vill betona vikten av att kommunerna genomför analyser av konsekvenserna av störningar såväl i fred som under kriser och i krig, De gångna årens erfarenheter visar att tillgången på reservkraftaggregat för

fredstida behov är av stor betydelse för såväl kommuner och landstingskommuner som näringsidkare.

Med hänsyn till behovet av både en väl fungerande sjukvård i såväl krig

som fred samt den nära koppling som råder mellan den landstingskommunala omsorgs- och primärvården och den kommunala socialtjänsten förordar kommittén att en översyn och nyplanläggning av den landstingskom-

munala beredskapen genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning och

förordar att en Översyn av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen genomförs.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört har jag budgeterat vissa medel

för genomförande av denna verksamhet under anslaget G2. Civil ledning och samordning.

6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst Inledning

Funktionen Civilförsvar består av befolkningsskydd och räddningstjänst.

Med begreppet befolkningsskydd avses de förebyggande åtgärder som vidtas i fred för att förhindra olyckor och för att begränsa skadan, om en

olycka skulle inträffa. Det omfattar även åtgärder för att skydda civilbe-

folkningen i krig. Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för i fred vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Insatser för att hindra och begränsa skador på människor och egendom i krig benämns också rädd-

ningstjänst. Till räddningstjänst hänförs även sådan efterforskning av män-

niskor eller luftfartyg som är hänförlig till fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst. Räddningstjänsten under civilförsvarsberedskap och den del av befolkningsskyddet som syftar till skydd av befolkningen under civilförsvarsberedskap utgör civilförsvarsverksamhet. Verksamheten i fredstid har samlats i uttrycket fredsräddningstjänst. Med hänsyn till att fredsrädd-

ningstjänsten inte har behandlats i försvarskommittén tar jag upp den delen av verksamheten mer utförligt i det följande.

Civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten integreras för närvarande. Samtidigt ökar kommunernas roll och ansvar i båda verksamheterna. Kommunerna övertog den I januari 1987 ansvaret för ledningen

av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap

och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övning av civilförsvarsverksamheten decentraliseras successivt och kommer att genomföras i kommunerna. Genom bildandet av statens räddningsverk den

ljuli 1986 genomfördes en integration av, förutom den statliga förvaltningen på de båda områdena på central nivå, utbildningen för fredsräddnings-

tjänst med civilförsvarsutbildningen. En mycket stor del av befälet i krigsorganisationen kommer att utgöras av personal från fredsräddningstjän-

sten.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om

befolkningsskydd, innefattande frågor om landtransporter av farligt gods,

och räddningstjänst. Räddningsverket skall samordna samhällets verksam- 103

het inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Verket är tillsyns-

myndighet och har möjlighet att meddela föreskrifter för den kommunala räddningstjänsten och räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen

samt för samordning av samhällets räddningstjänst. En annan uppgift för

räddningsverket är att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i fråga om landtransporter av farligt gods och svara för tillsyn inom verksamhetsområdet i övrigt. Räddningsverket skall också bl. a. planera och genomföra utbildning och övning av civilförsvarsorganisationen och av personal för räddningstjänst och sotningsväsende samt av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor.

Ansvaret för den statliga räddningstjänsten är fördelat på flera huvud-

män. Varje kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen om

inte ansvaret ligger på den statliga räddningstjänsten. Kommunerna och de

statliga myndigheterna skall samarbeta med varandra.

Med syfte att följa upp allvarliga olyckshändelser och tillbud till sådana

händelser har regeringen tillkallat en kommitté (Kn 1981:02), som har fått

till uppgift att göra kompletterande undersökningar beträffande säkerhets-

åtgärder och räddningsinsatser. Kommittén avlämnade i juni 1986 betänkandet (Ds Fö 1986:3) Statens katastrofkommission. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Statens brandnämnd har i samråd med generaltullstyrelsen och Svenska kommunförbundet på regeringens uppdrag utrett frågan om organisation av personalberedskapen för kemikaliebekämpning till sjöss och har föreslagit att räddningsstyrkor från räddningskårerna i Göteborg, Helsingborg, Malmö, Stockholm och Sundsvall skall upprätthålla beredskap för att

biträda kustbevakningen vid insatser mot kemikalieutsläpp till sjöss. Det övervägs för närvarande om inte dessa räddningsstyrkor även skall kunna användas för insatser vid omfattande kemikalieolyckor på land. Inom fredsräddningstjänstområdet pågår ett betydande internationellt samarbete. BI. a. förekommer samverkan i fråga om åtgärder mot förorening av den marina miljön. Vidare pågår ett samarbete med övriga nordis-

ka stater som syftar till att underlätta och öka räddningstjänstsamverkan över riksgränserna. Inom Internationella atomenergiorganet (IAEA) har utarbetats ett förslag till konvention om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge. Arbete pågår med den lagstiftning och de andra praktiska åtgärder som fordras för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Efter svenskt initiativ har en översyn påbörjats av

det nordiska samarbetsavtalet i samband med strålningsolyckor, undertecknat i Wien den 17 oktober 1963. I fråga om transport av farligt gods förekommer ett omfattande internationellt samarbete. Detta är nödvändigt

med hänsyn till att transporterna ofta är internationella.

Inom civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten pågår ett aktivt arbete med att exportera tjänster och varor inom verksamhetsområdet. Statens räddningsverk och tullverkets kustbevakning deltar således i exportsamverkansgrupper i Sveriges exportråds regi.

Allmän inriktning

Befolkningsskyddet och räddningstjänsten har under 1980-talet gått ige-

nom en omfattande översyn och reformprocess. Syftet har varit att effekti- 104

grundläggande besluten nu genomförts genom bildandet av statens rädd-

ningsverk samt ikraftträdandet vid årsskiftet 1986/87 av kommunernas ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå under

civilförsvarsberedskap och den nya räddningstjänstlagstiftningen. Samtidigt fordras fortsatta insatser för att förverkliga statsmakternas inten-

tioner.

Försvarskommittén anser att den i 1982 års försvarsbeslut fastställda

integreringen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten

bör fullföljas. En väl fungerande fredsräddningstjänst är enligt kommittén en väsentlig grund för att motsvarande verksamhet i krig skall kunna

genomföras effektivt. Kommittén understryker dock betydelsen av ut-

vecklingen av fredsräddningstjänsten under hänsynstagande till krigsuppgifterna.

Jag delar försvarskommitténs syn i fråga om integrationen. Arbete med

en sädan inriktning pågår. Det arbetet bör enligt min mening fortsätta

varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvidgas. Ett viktigt instrument för att räddningsverket skall kunna påverka utvecklingen i önskad riktning är informationsverksamheten. Denna kan även utnyttjas för att främja allmänhetens beredskap och förmåga att ta ett ökat ansvar för den egna säkerheten i fred och i krig.

Försvarskommitténs förslag innebär väsentliga ändringar i inriktningen

av befolkningsskyddet och räddningstjänsten i krig. Jag återkommer till dessa frågor.

Räddningsverket har utarbetat en plan för studie- och forskningsverksamheten för att skapa ett planerings- och beslutsunderlag för verksamhetens ledning samt för att utveckla ett underlag för tekniska, pedagogiska

och administrativa lösningar inom olika produktionsområden. Studie- och forskningsverksamheten utgör enligt min mening en nödvän-

dig grund för utveckling av det framtida befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Jag kan i huvudsak ansluta mig till den inriktning som anges

i räddningsverkets plan. Även på detta område bör en så långtgående integration som möjligt ske och hänsyn tas till krigets krav där det är

lämpligt. I forsknings- och utvecklingsverksamheten bör bl.a. försvarets forskningsanstalt (FOA) och Styrelsen för svensk brandforskning (Brandforsk) delta. När det gäller det forsknings- och utvecklingsarbete som fordras med anledning av den nya inriktningen av befolkningsskyddet i

krig, kommer jag under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (s. 188)

att förorda att resurser avdelas för att kunna genomföra nödvändigt arbete.

För att effektivt styra verksamheten mot de uppsatta målen men även

för att följa upp och kontrollera denna fordras enligt min mening ett väl utbyggt ADB-stöd. Räddningsverket har redovisat ett informationssystem och en datakraftplan (IDP) som i huvudsak hänför sig tiil civilförsvarsverk-

samheten. Samtidigt pågår utvecklingen av ett datorstöd för fredsrädd-

ningstjänsten, som innebär en samverkan mellan den kommunala räddningstjänstens, räddningsverkets och länsalarmeringscentralernas system. Som ett delprojekt häri utvecklas ett system för transport av farligt gods.

Jag anser att arbetet med att utveckla ett ändamålsenligt, sammanhållet 105

ADB-stöd för verksamhetsområdet bör ges hög prioritet. Åtgärder bör

vidtas för att säkerställa verksamheten i krig. En viktig aspekt är enligt min

mening dessutom att systemet skall vara praktiskt användbart vid akuta insatser t. ex. genom länsalarmeringscentralerna och i arbetet med att höja säkerheten i samband med transporter av farligt gods.

Inriktningen av befolkningsskyddet Försvarskommittén framhåller att det i det svenska samhället visserligen finns ett stort antal skyddsrum men att det finns betydande brister bl. a. till

följd av en obalanserad fördelning av skyddsrumstillgångarna. I vissa områden är bristerna så stora att de med fortsatt byggande enligt nu

tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Sålunda bör, utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, det framtida skyddsrumsbyggandet enligt kommittén i

högre grad än hittills inriktas på sådana områden där mer betydande risker

finns för civilbefolkningen. Kommittén förordar därutöver en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kan bidra till att bristerna täcks inom överskådlig tid. Ett viktigt mål för den fortsatta utvecklingen av befolkningsskyddet är

enligt kommitténs bedömning att befolkningen i riskområdena får möjlig-

het att snabbt komma i skydd vilket understryker betydelsen både av närbelägna skydd och av ett effektivt larmsystem. Det bör enligt kommitténs mening också framhållas att enklare skydd även bör kunna bidra till

att, främst utanför riskområdena, förbättra den totala skyddsnivån mot radiakanfall och, i kombination med andningsskydd, mot kemiska hot. I ett grundskydd mot sådana hot är information och utbildning samt ledningsförmåga viktiga komponenter. Härutöver bör enligt kommittén olika meto-

der prövas att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med nyoch ombyggnad. Den fysiska planeringen bör i högre grad än hittills kunna genomföras så att riskerna för befolkningen minskas. Med en ökad ambition i detta avseende minskar enligt försvarskommittén kraven på särskilda skyddsåtgärder. Moderniseringen av skyddsrum bör enligt kommittén inriktas på skydd mot radiaknedfall och kemiska hot samt väsentligen avse

riskområden. Kommittén utgår från att kommunernas nya roll inom den civila delen av

totalförsvaret beaktas vid utbyggnaden av ledningscentraler. Den utbygg-

nad som skall ske bör enligt kommitténs mening så långt möjligt ta tillvara

möjligheterna till god fredsanvändning. Enligt kommittén fordras dock fortsatta studier beträffande den kommunala ledningen och de krav som ställs på ledningscentralernas utformning. Kommittén anser det, även med

beaktande av kraven på en effektiv ledning, vara tillfyllest att utbyggnaden genomförs i något mera begränsad omfattning än vad som har förutsatts i

räddningsverkets programplan, 1. ex. genom förlängd användning av vissa

befintliga ledningscentraler. Skyddsnivån hos ledningscentralerna bör an- 106

passas till den i det föregående föreslagna nya inriktningen av befolkningsskyddet.

Jag delar kommitténs syn på inriktningen av befolkningsskyddet i krig. Regeringen har genom beslut i februari 1987 föreskrivit att de resurser som

för innevarande budgetår avsätts till skyddsrumsbyggandet och för underhåll av skyddsrum i huvudsak skall användas för insatser inom sådana områden som betecknas som riskområden i aktuella skyddsplaner. Moder-

nisering av skyddsrum skall enligt beslutet inriktas på skydd mot radioak-

tiva och kemiska ämnen samt väsentligen avse riskområden. Jag avser att

föreslå regeringen att ge bl.a. ÖCB i uppdrag att göra en översyn av de

regionala mål- och riskanalyserna. Jag avser vidare att föreslå regeringen

att ge räddningsverket i uppdrag att, med en successiv tillämpning av resultatet av denna översyn, genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig med den inriktning som anges i försvarskommitténs förslag. Av vikt är att underlag tas fram för att säkerställa att i de nya riskområdena skyddsrum kan byggas fulit ut i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar. Även i fråga om led-

ningscentraler delar jag kommitténs uppfattning.

Liksom kommittén anser jag vidare att den del av anskaffningsprogrammet för andningsskydd för civilbefolkningen som avser skydd för barn bör

påskyndas.

Jag vill understryka betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Bl. a. bör planeringen

av ökad självskyddsutbildning under beredskap och krig fullföljas. Själv-

skyddsutbildningen utgör en viktig grund för allmänhetens medverkan i

befolkningsskyddet och är till nytta även i fredstid. När det gäller befolkningsskyddet i fred är ansvaret fördelat på olika

myndigheter. Statens räddningsverk har ansvaret för samordningen mellan myndigheterna av befolkningsskyddet. Den kommunala räddningsnämnden skall främja olycks- och skadeförebyggande verksamhet i kommunen.

Varje kommun skall svara för att åtgärder vidtas inom kommunen så att

bränder och skador till följd av bränder förebyggs.

För att uppnå praktiska resultat på befolkningsskyddsområdet måste enligt min mening ett intimt samarbete mellan berörda organ byggas upp.

Räddningsverket bör utveckla former och underlag för att fredsräddnings-

tjänsten, i första hand de kommunala räddningsnämnderna, skall kunna

främja den olycksförebyggande verksamheten samt påverka den fysiska

planeringen för att åstadkomma ett mindre sårbart samhälle i fred och i krig. En viktig uppgift inom befolkningsskyddet blir, som räddningsverket framhåller, att följa utvecklingen, identifiera risker och föreslå åtgärder för att förhindra olyckor eller minska risken för skada. Detta gäller inte minst inom området tillverkning, förvaring och transport av kemikalier. I detta

sammanhang bör även frågor om industriers och andra anläggningars samt trafikleders lokalisering och utnyttjande behandlas.

Inom systemet med det extra skatteutjämningsbidraget är numera avsatt

25 milj. kr. om året för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Bidrag kommer att lämnas för första gången under kalender-

året 1987. Enligt min mening kommer detta långsiktiga stöd att vara myc- 107

ket betydelsefullt för kommunernas arbete med att avvärja de allvarligaste riskerna för naturolyckor.

Inriktningen av räddningstjänsten

Förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden bör enligt

försvarskommitténs mening stärkas. Detta kan ske genom integrerade övningar eller funktionsövningar mellan kommunledning, civilförsvarsstab och fältstab, dvs. ledningsorganisationens olika besluts- och ansvarsnivåer vid ett och samma tillfälle, samt genom en ökad övningsverksamhet för

räddningsorganisationen t.ex. i form av utökade enhetsövningar. Hem-

skyddsorganisationen bör också enligt kommitténs mening samövas med den övriga kommunala krigsorganisationen. Kommittén anser att en samordning bör ske med fredsräddningstjänsten och att uppbyggnaden av krigsorganisationens sambandssystem bör genomföras med fredsverksamhetens sambandssystem som bas. Samtidigt är det enligt kommittén nöd-

vändigt att sambandssystemet uppfyller kraven på krigsuthållighet. Kom-

mittén understryker betydelsen av att förutsättningarna för räddningstjänsten att möta kemiska hot förbättras och anser det dessutom angeläget att civilförsvarsbaserna tillförs lätta ammunitionsröjningsenheter för att möjliggöra snabba räddningsinsatser.

Jag delar kommitténs syn och förordar att denna läggs till grund för

inriktningen av verksamheten. Som kommittén framhåller bör kraven på

de olika befattningarna inom räddningstjänsten preciseras och utbildning-

en planeras i enlighet härmed.

Flera av de förslag som läggs fram av försvarskommittén har nära anknytning till räddningstjänsten i fred. Enligt min mening kan cen fortsatt

integration leda till en effektivare verksamhet både i fred och i krig. Det

bör, förutom den direkta ledningen av verksamheten, gälla övningsverksamheten, som i framtiden genomförs i kommunerna, och materielhanteringen. Försöksverksamheten i fråga om materielhanteringen bör inriktas

på att finna former för att uppnå standardisering och enhetlighet i utrustningen för verksamheten i krig och i fred. Räddningsverket bör enligt min mening delta i och stimulera detta arbete. Försöksverksamheten bör även

avse förvaring, vård och underhåll av materielen samt dennas utnyttjande och tillgänglighet från beredskapssynpunkt.

Som kommittén framhåller spelar verkskydden en betydelsefull roll för att säkerställa näringslivets verksamhet vid krigshandlingar. Vid många företag finns väl fungerande räddningsstyrkor redan i fred. Formerna för att samordna freds- och krigsverksamheten bör utvecklas. Behovet av kompetens för att möta kemiska hot bör enligt min mening därvid ytterligare beaktas. Jag vill framhålla att räddningsverket har väsentliga uppgifter i fråga om samordning av räddningstjänsten i fred. Angelägna uppgifter är också att verka för förbättrade förutsättningar att utnyttja Sveriges Radio AB, SMHI, militära resurser, civilförsvarsresurser, frivilligorganisationer m. fl.

i räddningstjänsten. Enligt min mening bör räddningsverket följa utvecklingen på hela räddningstjänstområdet och förmedla erfarenheter till dem som har räddningstjänstuppgifter.

Tjernobylolyckan har aktualiserat olika åtgärder för att förbättra bered-

skapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Jag vill peka på räddningsver-

ketrs roll i arbetet med att bygga upp en tillfredsställande beredskap i hela

landet, utöver den som redan finns i län med kärnkraftverk. Även for-

merna för att utnyttja den högre beredskap som finns i vissa län och den

beredskap som redan finns inom den kommunala räddningstjänsten bör vara en uppgift för räddningsverket. Sådan beredskap kan enligt min

mening också ha betydelse för andra större olyckor, t.ex. kemikaleutsläpp.

Beredskapen mot kemikalieolyckor tilldrar sig stort intresse bl.a. mot bakgrund av de mycket allvarliga olyckor som har inträffat på olika häll,

senast i Basel i Schweiz hösten 1986. På svenskt initiativ har Nordiska ministerrådet påbörjat ett gemensamt nordiskt forsknings- och utvecklingssamarbete om bekämpning av kemikalicolyckor och utsläpp av kemikalier. Samarbetet gäller bekämpning både på land och till sjöss. Försvarets forskningsanstalt har I samverkan med berörda myndigheter inlett en

tvåårig riskanalysstudie på området. Det pågående forsknings- och utveck-

lingsarbetet både på det nordiska och på det svenska planet bör enligt min mening leda tll ökade kunskaper om hur beredskapen bör utformas och vilken metodik och teknik för insatser vid kemikalieolyckor som bör användas. Räddningsverket har här enligt min mening en viktig uppgift att fylla.

Det får anses tillfredsställande att samverkan mellan kustbevakningen

och fem större räddningskårer för insatser vid kemikalieolyckor till sjöss nu är under genomförande. Denna utveckling bör enligt min mening fortsätta. Här utöver bör även former övervägas för att inom ramen för

räddningstjänstlagen utnyttja dessa mera kvaliftcerade resurser vid allvar-

liga kemikalieolyckor på land. Även möjligheterna att utnyttja kvalificerade styrkor från kemiska industrier bör prövas av räddningsverket. Här kan riskinventeringar och riskbedömningar inom länen vara betydelsefulla och

ligga till grund för planering av sådana insatser och andra åtgärder. Jag vill också understryka betydelsen av samverkan mellan kommunerna i

räddningstjänstregioner för att förbättra beredskapen mot kemikalieolyckor och utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Räddningsverket bör enligt min mening genom rådgivning och information verka aktivt för utveckling av regionsamarbetet.

Det svenska marina oljeskadeskyddet har utvecklats successivt. Riksda-

gen (prop. 1985/86:100 bil. 6. FöU 8, rskr. 182) har godkänt en grundsyn för inriktningen av det marina oljeskyddet för 1990-talet. Grundsynen hade utarbetats inom styrelsens för teknisk utveckling (STU) i samverkan med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet genom studier och kunskapsuppbyggande forskning inom insatsprogrammmet Teknik för oljebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strandzonen (TOBOS 85). Detta program beräknas bli avslutat under är 1987. Inom ramen för programmet har de deltagande myndigheterna utvecklat

sin förmåga tull upphandling av teknisk utveckling och materiel genom kravspecifikation. Enligt min mening är det väsentligt att denna förmåga

vidmakthålls. Förstärkning av beredskapen sker nu med materiel som 109

anskaffas som ett resultat av programmet. Som framhålls i räddningsverkets programplan bör programmet fullföljas i den löpande verksamheten.

Även i generaltullstyrelsens programplan anges att anskaffning avses ske av sådan materiel. Inom programområdet stödsystem avser generaltullstyrelsen att utveckla befintliga havsövervakningssystem dels för övervakning av utsläpp av olja eller annat som är skadligt för miljön, dels för annan havsövervakning i samarbete med andra myndigheter. För egen del

vill jag understryka betydelsen av denna utveckling. För närvarande är jag dock inte beredd att ta ställning till enskildheterna i programplanen.

I en komplettering till programplanen har generaltullstyrelsen redovisat

de föreskrifter om användning av kemiska produkter för bekämpning eller

sanering vid oljeutsläpp som statens naturvårdsverk har utarbetat i samarbete med styrelsen. Det är enligt min mening angeläget att understryka att huvudprincipen även i framtiden bör vara att olja i första hand så långt det

är möjligt och rimligt skall bekämpas på mekanisk väg. I vissa situationer bör emellertid snabba insatser med dispergeringsmedel även från miljösynpunkt vara att föredra eller utgöra ett komplement. Jag vill peka på att

frågan om användning av dispergeringsmedel övervägs inom ramen för bl.a. Helsingforskonventionen.

När det gäller räddningstjänsten i fred har enligt min mening statens räddningsverk särskilt betydelsefulla uppgifter på utbildnings- och övningsområdet för att öka effektiviteten. För den kommunala räddningstjänsten har räddningsverket det fulla ansvaret för kompetensutbildningen. Ansvaret för utbildningen av personalen inom den statliga räddningstjänsten ligger på resp. statlig myndighet. Det bör enligt min mening vara möjligt för räddningsverket att åtaga sig produktionsansvaret för sådan

utbildning. Räddningsverket har som redan framgått ett ansvar för utbild-

ningen av den kommunala personal som skall biträda tullverkets kustbe-

vakning vid insatser till sjöss i samband med kemikalieutsläpp. Verket har

också ansvaret för utbildningen av personalen i beredskapsorganisationen mot kärnkraftsolyckor.

Den försöksverksamhet med högre räddningstjänstutbildning som genomförts med personal från olika myndigheter bör som jag ser det utveck-

las till ett permanent inslag 1 verksamheten. Räddningsverket bör med täckning av sina självkostnader kunna bedriva utbildning, genomföra kur-

ser, seminarier osv, i syfte att förbättra samhällets räddningstjänst. På uppdragsbasis bör utbildning vidare kunna bedrivas som ett led i export av offentliga tjänster. Särskilda insatser bör göras från verkets sida för att genomföra länsövningar. Dessa bör särskilt avse kemikalieolyckor samt

samverkan mellan land- och sjöorganisationen där övningsbehovet för närvarande synes vara störst. Jag vill understryka betydelsen av att öv-

ningsverksamheten när det gäller kärnkraftsolyckor genomförs t enlighet

med vad som anges i räddningsverkets programplan.

SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig SOS Alarmering AB ägs av Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet och staten genom Teleinvest AB. Bolaget har till uppgift att ta emot [10

90 000-samtal från allmänheten och att larma hjälporganen eller vidarebefordra samtalen till berörd myndighet. Verksamheten bedrivs vid 20 länsalarmeringscentraler.

Civilförsvarsstyrelsen har på regeringens uppdrag den 28 januari 1986

avlämnat förslag om hur alarmeringen vid högsta beredskap och i krig skall

genomföras. Civilförsvarsstyrelsen ansåg att en decentralisering borde

kunna ske selektivt från länsalarmeringscentralerna till de 92 civilförsvarsstaber som motsvarade de dåvarande civilförsvarsområdena (HC) och senast vid högsta beredskap. Denna lösning skulle innebära att 90 000-numret, som är väl inarbetat i allmänhetens medvetande, kan bibehållas även under beredskap och krig i alla områden där televerkets övergång till det nya AXE-systemet genomförts. Principbeslutet om decentrali-

sering bör enligt civilförsvarsstyrelsen fattas av regeringen i ett relativt

tidigt skede.

Civilförsvarsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser förordar en decentralisering till de 92 HC men även andra lösningar föreslås, t.ex. decentralisering till samtliga kommuner eHer direkt till

hjälporganen. Från vissa håll pekas på att särskilda nödnummer används

även j fred när 90 000-numret inte kan nås och att sådana särskilda nödnummer borde kunna användas av allmänheten för direkt kontakt med

hjälporganen i den egna kommunen som reserv också i krig. I några remissvar föreslås kompletterande utredningar bl. a. när det gäller frågan

om hur ledningen av sjuktransporterna skall ske i krig.

Enligt ÖCB borde alternativet med lokalisering till lokal nivå ha behandlats utförligare. Överstyrelsen anser att skyddet i de fredstida lokalerna

bör förbättras så att funktionen kan vara kvar där så länge som möjligt.

90 000-numret bör enligt överstyrelsens mening behållas i det längsta, och

reservsystemet i fred användas också i krig. Civilbefälhavarna i Östra och Bergslagens civilområden framför liknande synpunkter. Enligt min mening talar övervägande skäl för att länsalarmeringscentralernas verksamhet skall bedrivas så länge som det är möjligt i ordinarie

form. Det innebär att man slipper en omorganisation av alarmeringen 1 ett besvärligt omställningsskede för stora delar av samhället. En sådan lösning förutsätter att samtliga centraler även har tillgång till skydd. Den nya larmutrustning, Coordcom, som de närmaste åren kommer att installeras successivt vid de olika centralerna, kan enligt uppgift från SOS Alarmering AB och televerket lätt flyttas till förberedda anslutningar i skydd och sättas i drift där. Det finns således tekniska lösningar i drift inom relativt kort tid som möjliggör en användning av 90000-numret i högre grad än vad som

förutsätts i civilförsvarsstyrelsens förslag. Om alarmeringsfunktionen inte kan fungera på normalt sätt, bör med en sådan lösning ett reservsystem

som motsvarar vad som gäller i fred kunna träda i funktion så att allmänhe-

tens möjligheter att komma i kontakt med samhällets hjälporgan bibehålls.

Systemet bör om möjligt bygga på de rutiner som finns vid avbrott för

90 000-numret i fred. Dessa innebär att man har en beredskap för snabb

reparation och återgång till normal drift snarast, att trafiken kopplas om till en annan central eller ett annat organ som har resurser för mottagning och

expediering av samtalen samt att information lämnas i förväg till allmänhe- 111

ten om de nödnummer som mäste användas om 90 000-numret inte fungerar. Decentraliseringen görs först när en skada på alarmeringsfunktionen inträffat. En återflyttning till länsalarmeringscentralen som drivs i ordinarie lokaler eller i skydd sker därefter så snart det är möjligt. Enligt min mening bör den nu redovisade lösningen utgöra grunden för prövningen av hur beredskapen bör byggas upp för alarmeringen i krig. Kommunens civilförsvarsstab bör kunna upprätthålla en viss alarmeringsfunktion för de samtal som skall tas emot när inte någon alarmeringscentral kan göra detta. I en sådan situation fordras enligt televerket särskilda nödnummer i kommuner, där 90 000-numret inte går att utnyttja. Genom bl. a. förberedd information bör enligt min mening de farhågor som

civilförsvarsstyrelsen gett uttryck för angående användningen av nödnummer kunna minskas. Jag vill också peka på att hemskyddsorganisationen

kan spela en betydelsefull roll i detta sammanhang. Jag vill i detta samman-

hang påpeka att chefen för kommunikationsdepartementet efter samråd

med mig. senare denna dag att kommer att förorda ökade insatser för att

säkerställa telekommunikationerna under kriser och i krig. Jag avser att

senare föreslå regeringen att ge statens räddningsverk i uppdrag att i samarbete med SOS Alarmering AB ta fram det underlag som behövs för ett slutligt ställningstagande till en uppbyggnad av alarmeringen i krig i enlighet med vad jag nu har anfört. Vid remissbehandlingen av civilförsvarsstyrelsens förslag har olika uppfattningar framkommit om hur alarmering för ambulanstransport skall ske

när länsalarmertingscentralerna inte är i drift. Frågan om hur de samlade

sjuktransportresurserna skall ledas vid beredskap och vid krig utreds för närvarande av överbefälhavaren i samverkan med socialstyrelsen m. fl. Alarmeringsfrågan vad gäller ambulanstransporterna bör enligt min me-

ning avgöras i detta sammanhang.

6.4.3.3¶Psykologiskt försvar

Huvudinriktningen för det psykologiska försvaret lades fast i 1982 års förvarsbeslut och innebär att fri opinionsbildning och debatt skall utgöra grunden för verksamheten både i krig och fred. Vid krigsfara och krig skall

vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda säkerställas av det psykologiska försvaret. Detta skall främst ske genom att man

med snabb, saklig och effektiv information sprider kännedom om händel-

seutvecklingen och om våra försvarsåtgärder.

Ansvarig för samordningen inom funktionen psykologiskt försvar är

styrelsen för psykologiskt försvar (SPF). Inom funktionen har även tele-

verket och statens biografbyrå uppgifter. Sveriges Radio ansvarar för sin egen kris- och krigsplanläggning men SPF har ett nära samarbete med

företaget inom informationsområdet. I likhet med försvarskommittén anser jag att grunden för det psykologiska försvaret även i fortsättningen skall vara huvudinriktningen som den finns angiven i 1982 års försvarsbeslut och delar även i övrigt försvarskom-

mitténs synpunkter och förslag beträffande det psykologiska försvaret.

Med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen som medför ökad sårbarhet

som därmed krävs, finner jag i likhet med försvarskommittén det lämpligt att ökade resurser tilldelas det psykologiska försvaret. Jag kommer senare denna dag att föreslå att SPF tilldelas 7.6 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

6.4.3.4 Hälso- och sjukvård m.m.

Funktionen Hälso- och sjukvård m. m, omfattar civil hälso- och sjukvård,

socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd. Socialstyrelsen är funktionsan-

svarig myndighet. Vidare har statens strålskyddsinstitut, statens rättske-

miska laboratorium, statens bakteriologiska laboratorium och statens livsmedelsverk uppgifter på detta område.

Jag har tidigare i dag efter samråd med chefen för socialdepartementet föreslagit att väsentliga resurser avdelas för att förbättra beredskapen

inom den civila hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resurserna föreslås

koncentreras till beredskapen för krigsskedet med hänsyn till att de allvar-

ligaste bristerna finns inom denna del.

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att

resurser inom en ram av 219,2 milj. kr. avdelas för förbättring av beredska-

pen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1987/88

(bilaga 4).

Jag tillstyrker förslaget och finner efter samråd med chefen för socialdepartementet att de åtgärder som föreslås ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

6.4.3.5 Telekommunikationer Funktionen Telekommunikationer omfattar de för totalförsvaret gemen-

samma telekommunikationer som tillhandahålles genom televerkets för-

sorg. Televerket är funktionsansvarig myndighet.

Telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig. Detta är särskilt uppenbart i

fråga om ledningsfunktionen och den operativa verksamheten inom alla

delar av totalförsvaret. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag i likhet med försvarskommittén understryka det ytterst angelägna i att televerkets nät ges en sådan motståndskraft och flexibilitet att det kan uppfylla

de höga funktionskrav som kommer att ställas på det under kriser och i

krig. Strävan bör vara att telekommunikationer för i krig prioriterade

samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att dessa krav beaktas vid den fortsatta utbyggnaden av telenätet.

Mot bakgrund av tetekommunikationernas avgörande betydelse för hela totalförsvaret kommer chefen för kommunikationsdepartementet efter samråd med mig att senare denna dag förorda att krigsskyddsåtgärder skall vidtas som i stort motsvarar det av televerket i sin programplan redovisade

högsta ekonomiska alternativet (bil. 5).

8 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 95

De förslag som jag i det följande kommer att lämna om finansieringsprinciper för beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret innebär att televerket skall svara för finansieringen av sina beredskapsåtgärder. Det bör sedan ankomma på regeringen att besluta om lämpliga styrformer. Flera civila totalförsvarsmyndigheter planerar att anskaffa nya mobila radiosystem. Jag finner det i likhet med försvarskommittén angeläget att system anskaffas som möjliggör kommunikation mellan enheter ur olika totalförsvarsmyndigheter och att dessa system har ett tillräckligt krigsskydd.

6.4.3.6¶Transporter

Verksamheten inom funktionen är inriktad på att tillgodose totalförsvarets

behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporter och Sjötransporter. Transporträdet är ansvarig myndighet för funktionen Transporter och delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter medan statens järnvägar, vägverket, luftfartsverket

och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom de övriga del-

funktionerna. I 1982 års försvarsbeslut betonades transporternas stora betydelse för totalförsvaret. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägets krav. Särskilt viktigt är att transporterna kan fungera med kort förvarning i samband med en snabb mobilisering och krigsorganisering.

Transportrådet har från trafikverken inhämtat underlag beträffande vär-

dering och prioritering av åtgärder inom furniktionen enligt en av transport-

rådet utarbetad modell. Transportrådet kommer att vidareutveckla denna

modell, vilken nu har tillämpats för första gången avseende programplane-

perioden 1987/88—-1991/92.

Försvarskommittén konstaterar att en bedömning av beredskapsläget,

de brister som finns inom olika delfunktioner mot bakgrund av hotbilden

samt de gemensamma operativa principerna utgör grunden för behovet av beredskapsåtgärder. Kommittén förordar att den av transportrådet redovisade modellen vidareutvecklas under programplaneperioden så att en balanserad beredskap åstadkoms mellan delfunktionerna. Jag delar den upp-

fattningen.

Kommittén har inget att erinra mot den av överstyrelsen för civil bered-

skap föreslagna medelstilldelningen och inriktningen av verksamheten

inom funktionen Transporter under programplaneperioden.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att innan slutlig ställning tas till fördelning av resurser mellan de olika delfunktionerna efter budgetåret 1987/88 utgående från de krav som kan komma att ställas på flyg-, väg-, sjö- resp. järnvägstransporter i krig bör ytterligare studier utgående från den av transportrådet utarbetade modellen bedrivas. Dessa studier bör ske i samverkan med överstyrelsen för civil beredskap och överbefälhavaren. Erfarenheterna från dessa studier bör redovisas i programplanen för den

civila delen av totalförsvaret för perioden 1988/89—-1992/93. 114

Efter samråd med mig kommer chefen för kommunikationsdepartementet senare denna dag att förorda att för budgetåret 1987/88 för olika slag av

investeringar anslå 92,2 milj. kr. inom funktionen Transporter (bilaga 5).

64.3.7¶Livsmedelsförsörjning m.m.

Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen med livs-

medel inkl. vatten. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndighet. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgifter på detta område. Med livsmedelsförsörjning avses härvid all verksamhet från producent till konsument.

Jag har i det föregående redovisat grunder för planeringen utgående från

en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad jag där bl. a.

anför om s.k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär cn inte oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen. Sålunda bör på livsmedelsområdet bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legat til!

grund för planeringen.

Efter samråd med mig kommer statsrädet Lönnqvist senare denna dag att förorda att frågan om den regionala försörjningsförmågan i krig ägnas

särskild uppmärksamhet. Mot bakgrund av vad jag i det föregående anfört om den roll som riksdagen bör ha när det gäller att formulera preciserade mål för försörjningsstandarden kommer han vidare att föreslå att den av

riksdagen beslutade s.k. kriskosten upphävs såsom av riksdagen fastställt

mål. Efter samråd med mig kommer han att föreslå att 29 milj. kr. anslås

för funktionen Livsmedelsförsörjning m. m. för budgetåret 1987/88 (bilaga

8).

6.4.3.8 Energiförsörjning Verksamheten inom funktionen syftar till att tillgodose samhällets behov av energi under kriser och i krig. Funktionen är uppdelad i delfunktionerna Bränslen och drivmedel samt Elkraft.

Statens energiverk är ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning och samordnar de beredskapsåtgärder som är aktuella inom detta försörjningsområde, främst lagring av importerade bränslen och drivmedel, förberedelser för regleringar och ransoneringar samt övergång till inhemska energislag. Vidare har statens vattenfallsverk, statens kärnkraf-

tinspektion och transportrådet uppgifter inom funktionen.

Delfunktionen Bränslen och drivmedel Delfunktionen omfattar frågor om försörjningen med bränslen och drivme-

del samt smörjmedel. Energiverket har delfunktionsansvar.

1985 års energiberedskapsutredning (EBU) har i betänkandet (SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig lämnat förslag till bl. a. nytt oljelagringsprogram för budgetåren 1987/88- 1991/92. EBU föreslår att det totala lagringsmålet sänks till 10,5 milj. m?, 115

att statliga lager av råolja och oljeprodukter på 2,5 milj. m? säljs ut och att näringslivets tvångslager minskas med I milj. m.? Försvarskommittén har funnit att en högre genomsnittsnivå för importen bör kunna förutsättas för förkrigsskedet än vad EBU har antagit utan att kravet på en tillräckligt hög försörjningstrygghet eftersätts. Skälet härför är dels vad kommittén anfört om importens gradvisa nedgång under ett förkrigsskede, dels att enligt Kommitténs mening en begränsad import bör kunna påräknas ända fram till ett krigsutbrott. Kommittén erinrar om att det på oljeområdet härutöver finns resurser i form av s.k. fredskrislager som Sverige i enlighet med det internationella energiprogrammet (1EP) åtagit sig att hålla. Detta lager kan anses utgöra en ytterligare tillgång från försörjningssäkerhetssynpunkt. I sammanhanget har kommittén framhållit att genom riksdagsbeslut våren 1984 de olika lagren planeringstekniskt slagits samman till en gemensam s.k. försörjningsberedskapsreserv. Försvarskommitténs bedömning av oljeimporten under ett förkrigsskede innebär, förutsatt att EBU:s antaganden i övrigt godtas, att de totala beredskapslagren jämfört med EBU:s förslag kan minskas med ytterligare

drygt 2 milj. m.?

Enligt kommitténs mening är det dock med hänsyn till lagrens tillgänglighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produktsammansättningen angeläget att statens beredskapslager av olja bibehålls på i huvudsak nuvarande nivå och att lagerminskningen sålunda väsentligen avser övrig lagring. Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att bl. a. föreslå viss omstrukturering av ansvaret för beredskapslagring av olja samt föreslå att 8,2 milj. kr. anvisas för industriella åtgärder och handlingsberedskap (bilaga 12).

Delfunktionen Elkraft Delfunktionen omfattar frågor om försörjningen med elektrisk energi. Statens vattenfallsverk har delfunktionsansvar. I uppgiften ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas vid kommunala och enskilda kraftföretag. Beredskapsåtgärderna utgörs bl.a. av att förbättra motståndskraften i elsystemet och åtgärder för reparationsberedskap, organisation av driften under kriser och i krig, m.m. Som en grund för den fortsatta beredskapsplaneringen på elområdet slutförs för närvarande operativa elförsörjningsstudier på civo/milonivå. En riksomfattande studie avses genomföras. Under senare tid har frågan om åtgärder för att trygga den kommunaltekniska försörjningen, dvs. försörjningen med el, gas, värme, vatten och avlopp, aktualiserats. De beredskapsmässiga problemen på dessa områden sammanhänger i många fall med möjligheterna att i krig kunna upprätthålla elförsörjningen. Eiförsörjningen är enligt min och chefens för miljö- och energidepartementet mening ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsplaneringen. Fortsättningsvis bör särskild uppmärksamhet ägnas distributionsnä- 116

ten. Bakgrunden härtill är bl.a. betydelsen av en stabil eltillförsel för funktionssäkerheten hos transporter, telekommunikationer och kommunaltekniska system i samband med en krigsorganisering av samhället.

När det gäller den kommunaltekniska försörjningen är det väsentligt att en tillräcklig säkerhet åstadkoms även mot fredstida störningar. Sådana åtgärder ankommer på kommunerna att vidta. När det gäller åtgärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar har avsatts särskilda resurser för bl.a. installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

Jag kommer vid behandlingen av funktionen Civil ledning och samordning att föreslå att vissa medel anvisas för reservanordningar.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att föreslå att 11,3 milj. kr. anvisas för åtgärder inom delfunktionen Elkraft under budgetåret 1987/88 (bilaga 12).

6.4.3.9 Övrig varuförsörjning Funktionen Övrig varuförsörjning omfattar delfunktionerna Beklädnad m.m., Kemiska produkter m.m. samt Metaller och verkstadsprodukter m.m. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är funktionsansvarig myndighet.

Beklädnad m.m. Riksdagen beslutade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på tekooch läderskoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr. 1977/78:81 och NU 1977/78:41, rskr. 1977/78:172 resp. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr. 1976/77:238). Målen avsåg bl. a. uthållighet och försörjningsstandard. Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, FöU 1980/81:20, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:280, rskr. 1980/81:279) om viss revidering av målen för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena.

Sålunda beslöts att i planeringen skulle förutsättas en krislängd på tre år och en krisimport och en krisexport på 25 resp. 2076 av den normala. Vidare skulle i fråga om försörjningsstandard gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skulle sjunka under en viss minsta nivå, den s.k. krisgarderoben. Ett riktmärke för planeringen på tekoområdet skulle vara att upprätthålla en produktionskapacitet som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. På läderskoområdet skulle ett riktmärke vara att upprätthålla en årlig produktion om 2—2.5 milj. par per år.

Riksdagens tidigare beslut om försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet har inneburit en ambition som har varit högre än för nästan alla andra områden.

Jag har i det föregående redovisat grunder för planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs om bl.a. s.k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för beredskapen på beklädnadsområdet. Sålunda bör på beklädnadsområdet H7

bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som

hittills legat till grund för planeringen.

En följd av de nya planeringsförutsättningarna blir att behovet av att upprätthälla produktionskapacitet minskas. Jag anser i likhet med för-

svarskommittén att de kapacitetsbevarande åtgärder som kan komma att aktualiseras i första hand torde beröra tillgången på främst vissa grundtex-

tila varor och förutser efter samråd med statsrådet Gradin att det hittillsvarande skyddet mot lågprisimport Som stöd för samhällets försörjningsber-

edskap måste behållas för ett begränsat antal varor. Försvarskommittén förordar att de särskilda planeringsförutsättning-

arna och produktionsmålen för beklädnadsomrädet bör upphävas som av

riksdagen beslutade mål. Jag delar denna uppfattning och förordar därför

att av riksdagen beslutade planeringsförutsättningar avseende krislängd, kristida utrikeshandel och krisgarderob samt om riktmärke för produktion upphävs som av riksdagen beslutad inriktning. Jag här i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl. a. tekovaror säljs ut.

I syfte att stärka försörjningsberedskapen på tekoområdet beslöt riksda-

gen hösten 1972 (prop. 1972:127) att ett buffertlager av inhemskt framställda tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande översty-

relsen för ekonomiskt försvar och att vissa statliga myndigheter skulle

åläggas att tillgodose sitt behov av tyger genom inköp från detta lager. Riksdagen hade ingen erinran häremot (FöU: 25, rskr. 325).

För närvarande är ett tiotal statliga myndigheter skyldiga att upphandla

tyger från buffertlagret. Lagret utgörs av bomulls- och ylleväv och har ett

värde som i inköpspris (inkl. likvida medel) uppgår till ca 85 milj. kr. Under senare år har den årliga omsättningen av lagret uppgått till ca 25 milj. kr.

ÖCB har i skrivelse den 17 juni 1986 anmält att de ursprungligen avsedda

fördelarna med buffertlagersystemet bl.a. minskning av antal tygkvali-

teter, ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna, har urholkats.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till de höga kostnader och de allmänna svårigheter att åstadkomma en effektiv hantering som sammanhänger med systemet hemställer ÖCB bl.a. att buffertlagersystemet avskaffas

fr.o.m. den 1 juli 1987 och ersätts med ett ökat utnyttjande av ÖCB:s

övriga åtgärdssystem. Medel från utförsäljningen av lagret föreslås få användas för åtgärder inom beklädnadsområdet.

ÖCB:s förslag har remissbehandlats. Svensk industriförening och Tex-

tilrådet/Konfektionsindustriföreningen förordar att buffertlagersystemet

bibehålls medan Beklädnadsarbetarnas förbund anser att lagringssystemet

bör ersättas med en ordning där myndigheternas upphandling under ÖCB:s

ledning sker direkt hos de svenska tillverkarna. Remissinstanserna har i övrigt ingen erinran mot att buffertlagret säljs.

Enligt min mening är beredskapseffekten av buffertlagersystemet liten i förhållande till de kostnader av olika slag som är förknippade med systemet. Jag föreslår därför att vissa statliga myndigheters skyldighet att

upphandla uniformstyger hos ÖCB upphör sedan nuvarande buffertlager

köpts av dessa myndigheter. Inkomsterna från utförsäljningen till de berör- 118

nen Övrig varuförsörjning.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 beräkna att 41.2

milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industrieHa åtgärder, främst inom den grundtextila industrin.

Kemiska produkter m.m. Mina förslag i det föregående till grunder för planeringen överensstämmer när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkning av beredskapslagringsbehovet i fråga om kemiska produkter. En mer omfat-

tande utrikeshandel bör dock förutsättas än vad som tidigare legat till

grund för planeringen.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl. a. kemiska produkter säljs ut.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndiganderam för beredskapslån om 25 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna att 68,2 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Metaller och verkstadsprodukter m.m. Mina förslag i det föregående til! grunder för planeringen överensstämmer

när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkningsbe-

hovet i fråga om metaller. En mer omfattande utrikeshandel bör dock förutsättas än vad som tidigare legat till grund för planeringen.

En särskilt viktig fråga inom metall- och verkstadsområdet är möjlighe-

terna att under kriser upprätthålla en godtagbar tillförsel av elektroniska

komponenter. Det fredstida importberoendet på detta område är mycket

stort och importen kan utsättas för störningar redan i ett tidigt skede av en

internationell konflikt. Bl. a. med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på detta område är det svårt att tillämpa traditionella metoder som

t. ex. lagring.

Importen av elektroniska komponenter kan befaras minska snabbt i en

internationell kris, vilket torde få allvarliga konsekvenser för industrin och

samhället i övrigt. I likhet med försvarskommittén finner jag det därför synnerligen angeläget att de försörjningsmässiga problemen i fråga om elektroniska komponenter närmare klarläggs. Detta gäller både storleken av det kristida tillförselbehovet och metoderna för hur behovet skall kunna

tillgodoses. Det ankommer på ÖCB att utreda och vid behov lämna förslag

till regeringen i denna fråga.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter föreslagit att fredskrislagret av bl. a. metaller säljs ut.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndi-

ganderam för beredskapslån om 12 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna att 24,8 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder. 119

6.4.3.10 Övriga viktiga samhällsfunktioner Domstolsväsende m.m. Verksamheten inom funktionen bygger på förutsättningen att rättsväsendet skall fungera efter samma grundprinciper i krig som i fred. Domstolsverket är ansvarig myndighet för funktionen m. m. med ansvar att samordna beredskapsförberedelserna inom funktionen, vilken inklude-

rar domstolsväsende, statlig advokatverksamhet och rättshjälpsfrågor.

Rättsväsendet måste även i krig fungera i enlighet med de krav som ställs i en rättsstat. Funktionen omfattar den dömande verksamhet som utövas vid allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Funktionen omfattar

också sådan verksamhet som har stark anknytning till domstolarnas verk-

samhet. Den samordning som krävs inom funktionen avser de administrativa förutsättningarna för den verksamhet som avses bedrivas i krig, däremot

inte innehållet i verksamheten dvs. rättstillämpningen.

Ordning och säkerhet m.m. Funktionen omfattar verksamhet som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt brottsbekämpning och brottsutredning. Funktionen omfattar även, av administrativa skäl, handläggning av utlänningsfrågor utom flyktingverksamhet. Till funktionen hör åklagarmyndigheter-

nas verksamhet. Funktionsansvarig myndighet på central nivå är rikspolisstyrelsen. Efter samråd med mig föreslår chefen för justitiedepartementet senare denna dag att 188,3 milj. kr. anvisas för polisverksamheten rörande brott

mot rikets säkerhet (bilaga 2).

Kriminalvård

Funktionen omfattar i krig straffverkställighet för personer som dömts till fängelsestraff.

Kriminalvårdsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen. Huvudmannaskapet för de allmänna häktena med undantag för Hall

överförs i krig från kriminalvården till polisväsendet. Kriminalvårdsverket

svarar för all verksamhet inom funktionen. I krig består kriminalvårdsverket av en central enhet, kriminalvårdsstyrelsen, och ett antal slutna anstal-

ter som är direkt underställda den centrala enheten. Till dessa anstalter

överförs de intagna som skall kvarhållas i krig.

Utrikeshandel

Funktionen omfattar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som under kriser och i krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning.

Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskaps-

åtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär. 120

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering-

en att ses Över och hållas å jour med verksamhetens utveckling i övrigt. Jag finner, efter samråd med statsrådet Gradin, att de åtgärder som

föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att för funktionen Utrikeshandel beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

Statsrådet Gradin kommer senare denna dag ta upp vissa ytterligare

frågor inom funktionen (bil. 3).

Socialförsäkring m.m.

Funktionen omfattar administrationen av socialförsäkringssystemet, utbe-

talning av dagpenning till värnpliktiga m. fl., arbetslöshetsförsäkring samt försäkringsdomstolarnas verksamhet.

Riksförsäkringsverket är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering-

en att inriktas på att fredstida socialförsäkringsförmåner — anpassade efter rådande förhållanden — i huvudsak skall bibehållas även under beredskap

och krig.

I det följande kommer jag att efter samråd med chefen för socialdeparte-

mentet under anslaget G 2. Civil ledning och samordning beräkna vissa

medel i enlighet med förslaget i programplanen.

Postbefordran Funktionen omfattar befordran av brev och paket m. m. I krig organiseras dessutom fältpost- och kurirpostverksamhet.

Postverket är ansvarig myndighet för funktionen.

Enligt programplanernr skall särskild uppmärksamhet ägnas åt totalförsvarsutbildning och totalförsvarsinformation samt underhåll av installatio-

ner. Jag finner att de föreslagna åtgärderna ger utrymme för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag efter samråd med

chefen för kommunikationsdepartementet att beräkna vissa medel under anslaget G2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i

programplanen.

Betalningsväsende m.m.

Funktionen omfattar penningmedelsförsörjning och betalningsförmedling under krig.

Beträffande penningmedelsförsörjningen är målsättningen att brist på

sedlar och mynt inte skall uppstå i någon del av landet. Betalningsförmed-

lingen syftar till att ge statliga och kommunala myndigheter, krigsviktiga

företag m. fl. möjlighet att även under krigsförhållanden sköta betalningar utan användning av kontanta medel.

Statsrådet Johansson kommer senare i vår att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till ny riksbankslag, vari 121

bl.a. kommer att föreslås att riksbanken blir funktionsansvarig myndighet för funktionen Betalningsväsende.

I krig har riksbanken, bankinspektionen och postverket, framför allt postgirot, uppgifter inom funktionen. Inom den privata sektorn upprätthåller vissa banker verksamhet i egenskap av krigsviktiga företag. Riksban-

ken har här såväl vad gäller de fredstida beredskapsförberedelserna som

verksamheten i krig en samordnande roll inom funktionen.

Postverket svarar genom postgirot och postkontoren för betalningsförmedlingen under krig. Verket har också vissa uppgifter inom penningmedelsförsörjningen.

Efter samråd med statsrådet Johansson finner jag att de åtgärder som föreslås i överstyrelsens för civil beredskap programplan ger uttryck för en

lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att för funktionen Betalningsväsende m.m. beräkna vissa medel under anslaget G2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i program-

planen.

Försäkringar utom Socialförsäkring m.m. Funktionen omfattar annan försäkringsverksamhet än socialförsäkringar

samt ersättning till befolkningen för krigsskador.

Försäkringsinspektionen är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggande ka-

raktär vid försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd och sta-

tens krigsskadenämnd samt verksamheten vid de 75 största försäkringsföretagen och vissa särskilt uppsatta beredskapsorgan.

Enligt programplanen kommer beredskapsplanläggningen att inriktas på

löpande samordnings- och övervakningsuppgifter med speciell fokusering

på datorberoendet.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet finner jag att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att för funktionen Försäkringar utom Socialförsäkring m. m. beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Skatte- och uppbördsväsende

Funktionen omfattar beskattning samt uppbörd av skatter, tullar och av-

gifter.

Riksskatteverket är ansvarig myndighet för funktionen. På central nivå har riksskatteverket och generaltullstyrelsen uppgifter inom funktionen.

Prisreglering

Funktionen omfattar prisövervaknings- och prisregleringsåtgärder inom

näringsliv och handel (ej bank och försäkringväsende). Statens pris- och kartellnämnd är ansvarig myndighet för funktionen.

tär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering-

en att fortsätta och hållas aktuell. | Jag finner, efter samråd med statsrådet Johansson, att de åtgärder som

föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att beräkna vissa medel under anslaget

G2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i program-

planen.

Skolväsende Funktionen omfattar den undervisning som i krig avses bedrivas inom ramen för det allmänna skolväsendet.

Skolöverstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen.

Verksamheten inom funktionen inriktas mot att säkerställa att skolans verksamhet — i första hand den obligatoriska — skall kunna upprätthållas

så långt möjligt i krigssituationer och att arbetsmarknadsutbildningens

behov av resurser I krig beaktas.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att ta upp vissa frågor inom funktionen. (bil. 7).

Arbetskraft

Funktionen omfattar frågor om totalförsvarets försörjning med civil arbetskraft samt frivillig försvarsverksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna omfattar handlingsberedskap, arbetskraftsplanläggning, arbetarskydd, frågor rörande arbetsmarknadstvister samt frivillig

försvarsverksamhet. Åtgärderna inom arbetskraftsfunktionen avses inriktas på att bl. a. fort-

löpande planlägga och förbättra arbetskraftstillgången inom prioriterade sektorer samt att utveckla metodiken för personalpianläggningen.

Frågor rörande totalförsvarets personal och personalförsörjning har jag tidigare behandlat vid min genomgång av totalförsvarets personalförsörjning och personalfrågorna under det militära försvarets fortsatta utveckling. Dessa frågor behandlas även i avsnitt rörande vissa enskilda funktio-

ner. Efter samråd med mig kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå att 9 milj. kr. anvisas för den frivilliga

försvarsverksamheten och 1 milj. kr. för kostnader vid personalplanläggning m. m. inom funktionen (bil. 9).

Flyktingverksamhet Funktionen omfattar ansvar för mottagande och omhändertagande av flyk-

tingar under kriser och i krig.

Statens invandrarverk är ansvarig myndighet för funktionen. 123

Regeringen har genom beslut den 3 april 1986 uppdragit åt statens invandrarverk att utreda och lämna förslag rörande den framtida utformningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig. Statsrådet G. Andersson kommer senare denna dag att ta upp vissa frågor inom funktionen (bil. 9).

Landskapsinformation Funktionens verksamhet syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av kartor, flygbilder samt geodetiska och fotogrammetriska data. Vidare upprätthålls i krig viss fastighetsregistrering samt delar av fastighetsbildningsoch mätningsverksamheten. Funktionen omfattar också säkerhetsskydd dvs. sekretessgranskning av kartor och flygbilder. Lantmäteriverket är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskapsåtgärderna består av planläggning, utbildning, säkerhetsskydd samt ledning och tillsyn över krigstryckningsorganisationen. Efter samråd med mig kommer chefen för bostadsdepartementet senare denna dag att föreslå att medel för försvarsberedskapen inom lantmäteriet anslås under elfte huvudtitelns anslag D4. Försvarsberedskap (bil. 10).

Kyrklig beredskap Funktionen omfattar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens beredskapsförberedelser. Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig myndighet för funktionen. För svenska kyrkans verksamhet svarar både statliga och kyrkokommunala myndigheter. Svenska kyrkans uppgifter i krig överensstämmer i stort med fredsuppgifterna. För den del av svenska kyrkans verksamhet som bedrivs av statliga myndigheter gäller förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m. m. För de kyrkliga kommunerna gäller lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap. Inom varje stift åligger det domkapitlet att följa tillämpningen av lagen. I samordningsfrågor skall domkapitlet samråda med länsstyrelsen. Lagen om kyrklig beredskap gäller inte för de fria trossamfunden som dock genomför vissa beredskapsförberedelser på frivillig väg. Detta arbete utgår bl.a. från en rekommendation av Svenska ekumeniska nämnden enligt vilken trossamfunden skall samverka i krig. Under programplaneperioden avses särskild uppmärksamhet ägnas åt folkbokföringen i krig. Frågan om det framtida huvudmannaskapet för folkbokföringen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. I fråga om begravningsväsendet föreslås att en med försvarsmakten och kommunerna samordnad planläggning av krigsgravtjänsten genomförs. I det följande kommer jag att under anslaget G2. Civil ledning och samordning för funktionen Kyrklig beredskap beräkna vissa medel i enlighet med förslaget i programplanen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet. 124

6.5.1 Finansieringsprinciper för den civila delen av totalförsvaret De principer som nu gäller för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret är inte enhetliga. Den bristande enhetligheten avser finansieringen av såväl investeringar som administrativa kostnader och driftkostnader.

Mot denna bakgrund uppdrog 1984 års försvarskommitté i januari 1986

åt generaldirektören Gunnar Petri att utforma förslag till finansieringsprin-

ciper.

Petri lämnade i september 1986 en rapport med förslag till finansierings-

principer. Innebörden t förslaget är i stort följande.

De beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar bör i normalfallet genomföras och bekostas av det organ — myndighet, affärsverk, kommun. landsting, företag etc. — som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen mot sådana fredstida störningar bör därför vara begränsat till situationer mot vilka den verksamhetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig, och där det är ett samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas.

Kostnadsansvaret vad gäller beredskapen mot kriser och krig bör delas mellan staten och den som har ansvar för den aktuella verksamheten i fred.

Vem som i det enskilda fallet skall ansvara för kostnaden bör bli beroende av vilken stag av åtgärd som är aktuell. Sålunda bör den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i

krig själv svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnaderna för

planerings-, utbildnings- och övningsverksamhet. Dessa kostnader är vanligen låga.

Kostnaderna för beredskapsinvesteringar är ofta höga och drabbar olika

delar av totalförsvaret olika hårt. Huvudregeln bör på detta område vara

att staten ansvarar för kostnaderna. Undantag bör dock helt eller delvis

göras t. ex. om beredskapsinvesteringar medför väsentlig nytta för veder-

börande organ i den fredstida verksamheten.

När det gäller drift och underhållskostnader är det svårt att generellt lägga finansieringsansvaret på någon viss part. Förutsättningarna är alltför

varierande för att detta skall vara möjligt. Förhållandena bör därför bedö-

mas från fall till fall. Även på detta område bör frågan om fredsnyttan av en investering ha betydelse för kostnadsfördelningen.

Jag ansluter mig, liksom 1984 års försvarskommitté, i allt väsentligt till Gunnar Petris förslag för finansieringsprinciper inom den civila delen av totalförsvaret. Staten bör tills vidare svara för finansieringen av kommunernas administrativa kostnader. Bl.a. av hänsyn till statens järnvägars konkurrensutsatta situation bör en bedömning från allmänna utgångspunk-

ter göras vilket leder till slutsatsen att statens järnvägars beredskapsåtgärder liksom hittills bör finaniseras av staten via anslag. Även luftfartsverkets beredskapsåtgärder bör anslagsfinansieras medan sådana åtgärder vid övriga affärsdrivande verk bör finansteras med driftmedel.

Jag anser, liksom kommittén, att sjukvårdshuvudmännen i fortsättningen bör svara för kostnaderna för den fredsmässiga hälso- och sjukvården tin

under ett förkrigsskede och under neutralitet eller i krig. Detta är naturligt med hänsyn till att det här är fråga om en fortsättning av en normal fredstida verksamhet. Chefen för socialdepartementet återkommer i denna fråga.

6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har lämnat förslag om konstruk-

tion av ekonomisk ram och priskompensationssystem för totalförsvarets civila del.

Förslaget innebär att statsmakterna i femåriga försvarsbeslut tar ställning till en femärig planeringsram för utgifter som skall betalas över sär-

skilda beredskapsanslag. Ramen föreslås omfatta investeringsutgifter för beredskapsåtgärder som finansieras över statsbudgeten, utgifter för drift och underhåll av sådana investeringar samt utgifter för administration vid

civila myndigheter som har beredskapsplanering som huvuduppgift, dvs.

överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk, styrelsen för

psykologiskt försvar och civilbefälhavarkanslierna. Kapitalkostnaderna

föreslås inte ingå i ramen.

ÖCB föreslår att ramen anges i fast prisläge och att den årligen räknas

upp med ett index som baseras på en kombination av konsumentpris- och löneutvecklingsindex.

1984 års försvarskommitté har i huvudsak ingen invändning mot ÖCB:s

förslag till ramkonstruktion. Jag anser dock att storleken av driftkostnaderna för den statliga oljelagringen för närvarande är svår att bedöma och att dessa därför tills vidare inte bör ingå i ramen.

När det gäller systemet för prisuppräkning bör enligt kommitténs me-

ning tillämpas det system med uppräkning till beräknat genomförandeprisläge som tillämpas för civila statliga myndigheter och vars innebörd redo-

visats i den av en särskild arbetsgrupp utarbetade rapporten ”Priskompensation för det militära försvaret och de civila delarna av totalförsvaret”.

ÖCB bör årligen lämna förslag till fördelning av planeringsramen efter

samråd med berörda myndigheter. Jag delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Enligt min mening bör indexuppräkning av planeringsramen ske årligen och tilldelning av kompensationsmedel ske anslagsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma det föreslagna prisreglerings-

systemet.

Mot bakgrund av osäkerheten i prognosen för behovet av betalningsmedel för skyddsrumsproduktionen under anslaget H 3. Skyddsrum, förordar

jag att det med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 minskat med det faktiska utfallet för budgetåret får föras över till budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under tionde huvudtiteln

har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för civilförsvarsverksamheten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att

belopp av 5 milj. kr. | Vid 1985/86 års riksmöte (prop. 1985/86: 100 bil. 6, FöU 8, rskr. 182) har

riksdagen bemyndigat regeringen att justera de beställningsbemyndiganden som har lämnats med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisin-

dex. Motsvarande bemyndigande bör begäras för budgetåret 1987/88.

För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid

1985/86 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl

medge överskridande av utgiftsramarna och av lämnade beställningsbe-

myndiganden. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarande jus-

tering av ramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs för anslagen inom planeringsramen

för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 och bör därför begäras.

Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att under innevarande budgetår överskrida ramarna samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i

kraft, dvs. vid krigsfara eller i krig. Ett motsvarande bemyndigande be-

hövs för budgetåret 1987/88. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida anslagen inom planeringsramen

för totalförsvarets civila del samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl. Anstagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1987/88

anmäls i dag av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag. För budgetåret 1987/88 beräknas sålunda

ett totalt medelsbehov över statsbudgeten på ca 3097 milj. kr. för verksamheten inom totalförvarets civila del. För räntekostnader och övriga kapitalkostnader för beredskapslagringen beräknas ca 1010 milj. kr. Anslagen på

statsbudgeten inom planeringsramen för totalförsvarets civila del beräknas till 1591,8 milj. kr. Under försvarsdepartementets huvudtitel beräknas 1563,2 milj. kr.

Utöver här redovisade anslag bekostas viss verksamhet av de affärsdri-

vande verken och näringslivet.

Anslag budgetåret 1987/88 (1000-tal kr.)

Departe- Anslagsrubrik Budgeterat — Kapital- Övriga Totalt

ment. inom plane- kostnader kostnader Bittera ringsramen

Ju B2. Polisverksamheten rörande brott mot ri-

kets säkerhet m. m. 188 301 188301 Fö Gt. Överstyrelsen för civil beredskap: För-

J2. Beredskapslagring och industriella ätgär-

der 88230 88230 J3. Täckande av förluster till följd av statliga

beredskapsgarantier m. m. 1 1 S E1. Socialstyrelsen (del) 6220 6220 E 13. Statens bakteriologiska laboratorium:

Försvarsmedicinsk verksamhet 4070 4070 E 20. Beredskapslagring och utbildning m. m.

D 3. Försvarsinvesteringar vid statens järnvä-

gar 28000 28 000 E 1. Sjöfartsverket: Ersättning till sjöfartsver-

ket för vissa tjänster (del) 1500 1 500

C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskaps-

lagring 12700 12700 CS. Kostnader för beredskapslagring av livs-

medel m. m. 16 300 145 200 161 500 F 1. Statens livsmedelsverk (del) 150 150 F 13. Bidrag till djurens hälso- och sjukvård

(del) 90 90 A B1. Arbetsmarknadsverket (del) 1000 17325 18325 B 7. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisa-

tioner 92000 92000 Bo D4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap 3160 3 160 MEC 16. Drifi av beredskapslager 614999 68731 683 730 C 17. Beredskapslagring och industriella åtgär-

der 8200 100 900 109 100 C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja,

motorbensin. m. m. | 1 C 19. Åtgärder inom delfunktionen

Elkraft 11300 11300 C 20. Oljekrisnämnden 10 10

! Beräknat belopp

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av total-

försvarets civila del och fredsräddningstjänsten som jag angett i det föregående, 2. fastställa planeringsramen för totalförsvarets civila del för peri-

oden 1987/88—- 1991/92 till 7 823 milj. kr. i enlighet med vad jag anfört

i det föregående, 3. fastställa att anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen

för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 förs upp med

sammanlagt 1591,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

4. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88 justera läm-

nade beställningsbemyndigande med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex, 5. bemyndiga regeringen att medge att det med hänsyn till pris-

utvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 under anslaget H 3. Skyddsrum minskat med det faktiska utfallet för budgetåret förs över till samma anslag budget-

året 1987/88, 6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge

överskridande av anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

7. godkänna vad jag har anfört om fredskrislagring av tekovaror, kemiska produkter och metaller samt om buffertlagring av uniformstyger m. m.,

8. godkänna vad jag har anfört om planeringsförutsättningarna

och riktmärkena för försörjningsberedskapen på teko- och skoområdena.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av

9. vad jag anfört om SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig,

10. vad jag i övrigt anfört om ekonomiska resurser för totalförsva-

rets civila del.

Jag kommer i det följande att redovisa de beräknade medelsbehoven under varje anslag.

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

7.1¶Bakgrund

I direktiven till 1984 års försvarskommitté ålades kommittén att särskilt överväga ambitionsnivån vad avser framtida tillgång till inhemsk kapacitet för forskning, utveckling och industriell produktion för totalförsvarets räkning. I direktiven framhölls betydelsen av en egen försvarsindustriell förmåga, men att det på grund av kostnadsutvecklingen och den försvarsekonomiska inriktningen är av stor vikt att noggrant prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på sikt skall upprätthållas inom landet i syfte att förse försvarsmakten med materiel.

Kommitténs betänkande och den omfattande rapport rörande utveckling, produktion och vidmakthållande av materiel för försvarsmakten som kommitténs särskilda arbetsgrupp för dessa frågor har redovisat, har utgjort det viktigaste underlaget för mina överväganden.

Sammanhangen mellan säkerhetspolitiken och den svenska industrins utveckling har dessutom behandlats i en studie genomförd gemensamt av Ingenjörs- och Krigsvetenskapsakademierna.

7.2¶Överväganden

7.2.1 Forskning Det är av stor vikt att det svenska försvaret kan utformas med egna värderingar och eget kunnande som grund. Försvarsforskningen skall i linje härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera och analysera sådana förändringar i vår omvärld som har betydelse för våra försvarsansträngningar. Försvarsforskningen skall vidare med hänsyn till vad jag tidigare har sagt, lämna underlag för erforderlig förändring inom totalförsvaret. Sveriges alliansfria politik gör att vi måste sätta målen högt i dessa hänseenden och innebär att den svenska försvarsforskningen måste ha hög kvalitet.

För att kunna vidmakthålla en god förmåga i dessa hänseenden har Sverige valt att driva ett för totalförsvaret gemensamt program för försvarsforskning. Försvarets forskningsanstalt (FOA), som är programansvarig och den huvudsakliga producenten av gemensam försvarsforskning, täcker ett stort antal forskningsområden för totalförsvaret. FOA samverkar också med universitet, högskolor och industri och har goda internationella kontakter. Vid sidan av FOA genomförs gemensam försvarsforskning vid försvarets materielverk, fortifikationsförvaltningen, högskolor samt vid industrin. Försvarsteknisk forskning sker också vid flygtekniska försöksanstalten. Den största delen av den materielinriktade forskningsoch utvecklingsverksamheten bedrivas emellertid inom försvarsindustrin.

FOA har 1 samverkan med totalförsvarets myndigheter redovisat sina förslag till inriktning och nivå för den gemensamma försvarsforskningens långsiktiga utveckling. De olika totalförsvarsmyndigheterna har också redovisat sina anspråk på forskningen i samband med planeringen i övrigt.

Förslagen innebär bl. a. en kraftfullare prioritering av forskningen inom 130

är av vital betydelse för totalförsvaret. Exempel på sådana områden är informationsteknologin samt bioteknik och kemi. Därutöver innebär för-

slaget en viss förstärkning av forskning med särskild betydelse för de civila delarna av totalförsvaret. Förslaget innebär också att de systemorientera-

de insatserna förstärks med främsta syfte att sätta in tekniska möjligheter i

ett systemsammanhang.

För att inrymma dessa ökade forskningsinsatser inom prioriterade områ-

den erfordras reduktioner av andra delar av det försvarsgemensamma

forskningsprogrammet, bl. a. avseende lägre prioriterad militärteknik och vissa övergripande studier. Ytterligare rationaliseringar, översyn av vissa

återkommande uppdrag och temporära omfördelningar till koncentrations-

områden är också, enligt min mening, nödvändiga åtgärder. Vidare efter-

strävar FOA att öka den intäktsfinansierade verksamheten. Ökade insatser för att förnya kompetensen i forskningsorganisationen och för att leda verksamheten är också viktiga för genomförandet.

Jag delar kommitténs uppfattning att den föreslagna inriktningen av den försvarsgemensamma forskningsverksamheten i allt väsentligt är lämplig.

Inriktningen bör kunna säkerställa en fortsatt god forskningskompetens även vid en något minskad resurstilldelning till det försvarsgemensamma

forskningsprogrammet. En förstärkning av den informationsteknologiska forskningen bör ske i anslutning till ett för landet gemensamt informations-

teknologiskt program.

Kommittén understryker, vilket jag också tidigare i dag framhållit, betydelsen av forskning som tidigt gör det möjligt att upptäcka sådana förändringar inom teknik och vetenskap som är betydelsefulla för totalförsvaret.

Ett sådant område är studier av den tekniska utvecklingens strategiska konsekvenser. Betydelsen av forskning om ubåtsskydd och ABC-skydd har tidigare betonats. För de militärtekniska tillämpningarna bör erforderlig kompetens eftersträvas inom de viktigaste delarna av följande områden:

— underrättelse-, lednings- och sambandssystem, — kvalificerade vapensystem, — styrd ammunition samt land- och sjöminor, — telekrigföring och

— undervattensteknologi med försvarstillämpning.

Det ökade forskningsbehovet som rör problem under kriser och i krig för

den civila delen av totalförsvaret bör i huvudsak tillgodoses. Kompetensuppbyggnad vad gäller beredskapshänsyn i planering och samhällsutveck-

ling bör stödjas genom forskningsinsatser. Genom den nu föreslagna inriktningen kommer enligt min mening en viktig förstärkning kunna ske under

de närmaste åren.

Forskningsstödet bör I ökad omfattning genomföras som samlade, sy-

stemorienterade insatser inom de områden som bedöms som väsentliga för

totalförsvarets verksamhet. Speciellt värdefulla är tvärvetenskapliga pro-

jekt kring viktiga och aktuella problem, såsom redan pågår beträffande ubåtsskydd och samhällets funktioner 1 kris och krig. Sådana projekt

kräver ett väl fungerande samarbete mellan FOA och de ansvariga myndig- 131

rar sin förmåga att formulera problemen samt att forskarna ökar sitt engagemang och sin förståelse i viktiga försvarsproblem. Forskningsorganisationen bör emellertid också öka sin förmåga att gc råd och snabba svar på frågor i anslutning till de ständigt pågående förändringarna av vårt försvar.

I likhet med kommittén bedömer jag att goda kontakter med bl.a. universitet, högskolor och näringsliv är väsentliga för försvarsforskningens kvalitet och för möjligheterna att utnyttja grundforskning m.m. samt för rekrytering av forskare. Som ett led i en sådan utveckling kan ett ökat

samarbete mellan FOA och universitetet i Linköping avseende informa-

tionsteknologi samt samarbetet mellan FOA och universitetet i Umeå avseende miljövetenskap och bioteknik vara exempel. Ett annat exempel är flygtekniska försöksanstaltens ökade engagemang i den civilt inriktade flygtekniska och aerodynamiska forskningen. Försvarsforskningens kom-

petens bör härvid ses som en del av landets potential för teknik och

vetenskap. Samarbetet bör därvid ses i ett vidare och mera långsiktigt perspektiv än enbart lösande av enskilda forskningsuppgifter.

Det är ett säkerhetspolitiskt intresse att FOA kan stödja Sveriges agerande i frågor som gäller europeisk säkerhet, rustningskontroll och nedrustning.

Jag understryker behovet av en breddad och intensifierad säkerhetspolitisk forskning inom landet.

7.2.2 Försvarsindustri Kommittén konstaterar att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk

tillgång. Den bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och konsekvent alliansfri utrikespolitik och att värna

vårt land. Oavsett den grad 1 vilken vi själva tillverkar eller väljer att

importera vår försvarsmateriel måste vi under kriser och i krig självständigt kunna vidmakthålla materielen vilket förutsätter en inhemsk förmåga redan i fredstid. En inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en förutsättning för att tillgodose dessa krav.

Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse försvarsmakten

med materiel som är anpassad till de speciella behov och förutsättningar

som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga kostnader välja en

egen försvarsprofil som ökar effekten av vårt försvar och minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken utvecklar för att använda mot varandra. För viss materiel är därtill kraven på sekretess så

höga att anskaffning i utlandet är omöjlig eller olämplig. En svensk utveck-

ling och produktion är i sådana fall det enda möjliga alternativet. Härtill

kommer att försvarsindustrin ger möjlighet till krigsproduktion. Jag delar kommitténs uppfattning om värdet och behovet av inhemsk försvarsindu-

striell förmåga. Kommittén konstaterar vidare att export under rådande förutsättningar 132

strins kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga.

Industrin har under lång tid kunnat utveckla och tillverka en övervägande del av den försvarsmateriel vi behövt. Försvarsindustrin har dock

liksom övrig industri allt starkare behov av ett samarbete med utländsk industri. Inköp utifrån av tekniskt kunnande, komponenter och delsystem väntas i framtiden öka i omfattning. Detsamma gäller, i viss utsträckning,

samutveckling mellan svensk och utländsk industri. Som alternativ till

import bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara

och befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna

upprätthållas. En hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindu-

strin är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk

industri. Samarbetetsprojektens lämplighet från utrikes- och försvarspolitisk synpunkt prövas av statsmakterna. En självklar förutsättning är att samarbets-

projektens villkor inte begränsar möjligheterna att föra vår neutralitetspolitik. Stabiliteten i samarbetspartners åtaganden gentemot oss är av vikt. Vi får samtidigt vara beredda på att de länder vi samarbetar med på motsva-

rande sätt förutsätter att vi inte ställer krav som begränsar deras utrikespolitiska handlingsfrihet.

Det är angeläget att vårt utlandssamarbete i försvarsmaterielfrågor fördelas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan undvikas.

En spridning av det samlade utlandssamarbetet och försvarsmaterielimporten ökar vår handlingsfrihet om de ekonomiska, tekniska eller politiska

förutsättningarna för verksamheten skulle förändras.

Det bör vidare påpekas att utveckling och tillverkning av försvarsmateriel, oavsett om det sker inom landet eller i samverkan med andra länder, tillför Sverige ett brett tekniskt kunnande. Försvarsindustrin bidrar där-

med inom viktiga områden, inte minst inom högteknologiområdet, till det

svenska näringslivets utveckling. En inhemsk försvarsindustriell verksam-' het ger även i övrigt landet samhällsekonomiska fördelar. Jag delar kommitténs uppfattning om betydelsen av en svensk försvarsindustri samt kommitténs syn på dess framtida förutsättningar.

Vissa konsekvenser av kommitténs och min syn på försvarsindustrin

och dess betydelse utvecklas i det följande.

Kommittén konstaterar att dess förslag beträffande försvarsindustrin med nödvändighet måste vara av annan karaktär än förslagen beträffande

försvarsmakten och andra delar av totalförsvaret. Försvarsindustrins ut-

veckling utgör en del av det allmänna näringslivets utveckling, varför

industriföretagen har ett självständigt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att försvarsindustriföretagen i flertalet fall är starkt bero-

ende av statsmakternas ställningstaganden. Praktiskt taget all väsentlig materiel för försvaret utvecklas i nära samarbete stat—-företag samtidigt

som exporten av krigsmateriel är underkastad starka restriktioner. Därtill kommer att ett antal försvarsindustriföretag ägs av svenska staten. Sammantaget innebär detta att statsmakterna och myndigheterna bör ha en god insyn i och möjlighet att påverka företagen inte minst för att därigenom 133

staten och företagen. Kommittén anser att den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel som för närvarande finns inom landet så långt möjligt bör bevaras. Kommittén har i sina överväganden inte funnit något betydande maåaterielområde där det med utgångspunkt från försvarets långsiktiga behov finns onödig industriell kompetens. Däremot finns ett flertal områden där den svenska försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov av materiel och till rimliga exportantaganden. Utgångspunkten för denna bedömning är den militärtekniska utvecklingen, industrins situation och kommitténs förslag till inriktning och ekonomisk nivå för försvarsmakten. Jag delar kommitténs uppfattning, men vill samtidigt understryka att rimliga regionalpolitiska hänsyn måste tas vid en sådan anpassning. Försvarsindustrin, liksom annan tekniskt framstående industri, är beroende av ett internationellt teknologiutbyte. Utveckling av modern materiel till det svenska försvaret utgör grunden för en fortsatt hög tekniknivå vid svensk försvarsindustri. Genom sådan utveckling förnyas också industrins tekniska kompetens på viktiga områden. Vi kan dock inte räkna med att i framtiden på egen hand vara tekniskt avancerade på lika många områden som hittills. Liksom annan svensk utvecklande industri behöver försvarsindustrin på olika sätt delta i det internationella tekniksamarbetet. Kommittén anser att detta kräver målmedvetna åtgärder från såväl statens som industrins sida. Åtgärder av mer generell karaktär är enligt min mening satsningar på nationella samverkansprogram inom t. ex. informationsteknologin, materialtekniken och havstekniken. Genom sådana åtgärder kan näringslivet bli mer kompetent att bl. a medverka i det ökande europeiska teknologisamarbetet. I likhet med kommittén bedömer jag att formerna för ett sådant samarbete liksom även formerna för ett ökat samarbete mellan statsmakterna och industrin i teknologiska frågor bör prövas av regeringen. : I det följande avser jag att utveckla min syn på vissa materielområden. Inom stridsfordonsområdet innebär nuvarande planering att kompetensen är säkerställd åtminstone fram till nästföljande försvarsbeslut. Områdets vidare utveckling sammanhänger dock med arméstridskrafternas inriktning på 1990-talet. Försvarsmaktens behov på längre sikt av denna kompetens och kapacitet kan därför enligt min uppfattning klarläggas först i samband med 1992 års försvarsbeslut. Den nuvarande svenska industrikompetensen är fördelad mellan två olika företag men dessa har inom sig specialiserat sig på olika delar av verksamheten. Svensk varvsindustri har trots betydande strukturförändringar kunnat behålla kompetensen att konstruera och bygga såväl övervattensfartyg som ubåtar. Kompetensen är i dag fördelad främst mellan två olika företag inom ramen för det statligt ägda Svenska Varv. Båda företagen är starkt beroende av svenska försvarsbeställningar för sin verksamhet. Kommittén anser att förmågan till utveckling och produktion av örlogsfartyg om möjligt bör behållas inom landet. Den i det föregående redovisade inriktningen 134

ställs. Kommittén konstaterar dock att det svenska försvarets samlade

behov av varvskapacitet blir lägre under den närmaste perioden än vad som nu är fallet. Mot denna bakgrund krävs att den totala kapaciteten för nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg anpassas till aktuella förhållanden. Jag delar i stort kommitténs uppfattning om varvsindustrin. De svenska flygindustrierna har som resultat av bl. a. riksdagsbeslut om

JAS 39-systemet nu ökat andelen civil flygutveckling. En anpassning av personalen för utveckling och produktion av stridsflygplan har påbörjats. Kommittén anser att det finns ett klart samband mellan företagens kompetens för civil utveckling och deras kompetens för vidmakthållande av de

militära systemen. Denna militärt inriktade kompetens är säkerhets- och

försvarspolitiskt angelägen att bibehålla inom landet. Företagen har anmält att ett fortsatt engagemang i civila flygprojekt kräver att kapitalförsörjningen underlättas genom statliga insatser i likhet med vad som i dag sker i

andra länder. Kommittén framhåller att en ökad, civilt inriktad, utveck-

lingskapacitet är viktig inom flygindustrin vid sidan av den militära kapaciteten och anser därför att det är önskvärt att denna utbyggnad säkras. Jag

delar kommitténs uppfattning om värdet av en både civilt och militärt inriktad flygindustri.

Kompetens att vidmakthålla, dvs. underhålla, anpassa och modifiera, tekniskt komplicerad materiel är ett industriområde av stor betydelse.

Detta gäller ett flertal materielområden och såväl hela vapensystem som delsystem. Ett speciellt område utgör flygmotorer för flygplan och heli-

koptrar eftersom tillgänglighetskrav och kostnader är extrema för denna typ av materiel. Utveckling och tillverkning av svenska flygmotorer inklusive reservdelar samt typförbättringar av samma motorer sker i dag inom

ett företag. Underhåll och reparationer samt införande av modifieringar

sker i dag för praktiskt taget alla försvarets flyg- och helikoptermotorer vid ett annat företag. Ett tredje företag har likartad underhållsverksamhet för

civila flygmotorer. Situationen kommer att förändras när tillverkningen av JA 37-motorer och utvecklingen av JAS 39-motorer avslutas. På något längre sikt kommer även underhållssituationen att ändras när mängden militärt flygmotorunderhåll minskar. Mot denna bakgrund anser kommit-

tén det angeläget att regeringen i samverkan med industrin, inför förnyelsen av nuvarande underhållsavtal, undersöker möjligheterna att säkerstäl-

la en fortsatt rationell och kostnadseffektiv flygmotorkompetens inom

landet. Jag delar i stort kommitténs uppfattning i denna fråga.

Ammunitionstillverkningen inklusive krut- och sprängämnestillverkningen för försvarsmaktens behov sker i huvudsak vid två svenska företag. Dessa har mellan sig fördelat den svenska marknaden genom ett särskilt

ramavtal. Båda företagen har inom ramen för avtalet i huvudsak egen kompetens och kapacitet för konstruktion och produktion av bl. a. olika slags ammunition. Ammunitionsindustrins exportberoende är betydande. Det kvantitativa behovet av konventionell ammunition för det svenska försvaret minskar bl. a. på grund av den militärtekniska utvecklingen och ett ökat utnyttjande av simulatorer i utbildningen. Samtidigt ökar behovet av tekniskt mer utvecklad ammunition, dock i väsentligt mindre serier. 135

vissa ammunitionstyper. För att säkerställa möjligheterna till krigsproduktion bör överbefälhavaren därför kunna anpassa sin planering i syfte att upprätthålla tillräcklig industriell kapacitet inom detta område. Kommittén finner av här anförda skäl att försvarsmaktens behov av ammunition inte kan belägga de båda aktuella företagen, samtidigt som det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet för utveckling och tillverkning av ammunition. Jag delar i huvudsak kommitténs bedömning av situationen inom ammunitionsområdet.

Den svenska försvarsindustrin har god förmåga att utveckla och tillverka artilleri-och pansarvärnssystem av varierande slag. Kommittén anser att denna förmåga om möjligt bör bevaras inom landet. Försvarsmaktens behov av bl. a. nya artillerisystem kommer dock för den närmaste perioden att vara väsentligt lägre än vad som tidigare varit fallet. Dessa förhållanden bör enligt min och kommitténs mening beaktas i den fortsatta planeringen.

Utveckling och tillverkning av militära robotar är en industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En svensk robotindustri är angelägen i den mån möjlighet därigenom skapas att till rimlig kostnad få tillgång till robotar lämpade för våra speciella förhållanden. Den svenska systemsammanhållande kompetensen inom robotområdet är fördelad mellan två olika företag som har inriktat sin verksamhet mot olika typer av robotsystem.

Tillgång till robotar av olika slag förstärker försvarsmaktens operativa förmåga. Nuvarande planering innebär för svensk industri en möjlig beläggning på utvecklingssidan för tunga robotar fram till omkring år 1990. Beläggningen därefter blir beroende av kommande ställningstaganden i radarjaktrobotfrågan vilka blir aktuella först i början av 1990-talet. Inom området för lätta robotar finns i nuvarande planer mycket få utvecklingsprojekt när nu pågående arbeten inom kort avslutas. Studier har dock inletts avseende en vidareutveckling av robotsystemet 70 M.

Försvarets behov av nya robotar är enligt kommitténs mening inte tillräckligt för att i framtiden belägga nuvarande industrikapacitet. Kom- " mittén anser att det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka robotar. Anpassningsåtgärder erfordras inom industrin för att nuvarande breda kompetens skall kunna säkerställas. Enligt min och kommitténs bedgömning bör företagens samlade kompetens till avsevärd del kunna samutnyttjas för olika typer av robotprojekt.

Kommittén har tidigare pekat på betydelsen av ökade forskningsinsatser i syfte att stärka ubåtsskyddet. Resultaten av dessa forskningsinsatser bör enligt min uppfattning kunna följas upp genom industriell systemutveckling på det havsteknologiska området bl. a. avseende submarin materiel för övervakning och vapeninsatser. Svensk industris kompetens avseende sådan teknologi är för närvarande begränsad. Kommittén anser att detta förhållande bör uppmärksammas. De skilda delkompetenser som finns inom industrin bör i den fortsatta beställningsverksamheten enligt min och kommitténs bedömning samordnas så att t. ex. torped- och sjöminkompetensen säkerställs samtidigt som systemkompetensen inom bl. a. spaningsområdet förstärks.

Den militärtekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsma- 136

all modern vapenmateriel innehåller en ökande andel elektronikkompo-

nenter. Flertalet svenska försvarsindustrier har elektronikkompetens i större eller mindre omfattning. Endast ett fåtal svenska industrier har dock

förmåga att utveckla och tillverka avancerad materiel för spaning, informa-

tionsbehandling och presentation. Volymen militära projekt av detta slag

är begränsad, men i vissa fall finns även likartade civila projekt. Några

elektronikindustrier här inlett ett samarbete om större militära utvecklingssatsningar i syfte att förbättra den svenska industrins konkurrensförmåga mot utlandet. Kommittén understryker betydelsen av den svenska elektronikkompetensen för mer avancerade projekt. Ett vidgat industrisamarbete inom flera för försvaret väsentliga delområden avseende elektronik

bör därför eftersträvas. Kommittén understryker också betydelsen av

samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser inom hela samhället, främst inom området informationsteknologi. Jag delar kommitténs bedömning och vill i sammanhanget erinra om det program på tillsammans 150 milj. kr. som jag i annan ordning föreslagit att vara försvarssektorns del i det nationella informationsteknologiprogram som avses inledas kommande budgetår.

Industrin för motmedel är mycket närbesläktad med den övriga kvalificerade elektronikindustrin. Ett fåtal svenska företag har kompetens för motmedel av elektronisk och annan art. Denna kompetens får allt större

betydelse dels på grund av den militärtekniska utvecklingen och dels på

grund av att effektiva motmedel endast 1 undantagsfall kan anskaffas utomlands. Kommittén anser att den svenska systemkompetensen för

motmedel bör ägnas ökad uppmärksamhet med hänsyn till områdets stora

och växande betydelse. Jag instämmer i kommitténs uppfattning och vill

understryka att motmedelsområdet enligt min bedömning är särskilt läm-

pat för egna utvecklingsinsatser.

Försvarskommittén har övervägt vissa frågor angående samarbetet

mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag samt förhål-

landena beträffande exporten och importen av försvarsmateriel. Kommit-

tén konstaterar därvid att samarbete mellan försvarsindustriföretag i olika

tekniskt välutvecklade länder blir allt viktigare för en framgångsrik utveckling av ny försvarsmateriel. Denna gradvisa förändring gäller även de svenska företagen. Av denna anledning bör formerna för den statliga

kontrollen över samarbetet ses över så att ett sådant samarbete kan fortgå friktionsfritt. Alternativet till ett samarbete är en ökad försvarsmaterielim-

port. Enligt kommitténs mening skall industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas regeringens prövning. Prövningen

bör därvid innefatta bl. a. en granskning av det aktuella projektets förenlighet med svensk utrikes- och säkerhetspolitik samt en granskning av

säkerhetsskyddsaspekterna. Kommittén understryker vikten av att en samlad bedömning görs. Därvid bör normalt även eventuella import- och exportfrågor klarläggas och meddelas företagen.

Praktiskt taget alla länder har nationella regler och tillämpningar som på olika sätt begränsar krigsmaterielexporten. Arten och graden av dessa restriktioner varierar kraftigt mellan olika länder. Kommittén har i samar- 137

krigsmaterielområdet undersökt gällande regler och tillämpningar i andra länder och därvid funnit att flera av dessa länder har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport. Detta innebär dock inte att samma kontrollregler och länderval i alla avseenden tillämpas. Andra länder däremot har en markant annorlunda syn på krigsmaterielexport än den svenska.

Om regeringen godkänt försvarsindustrisamarbete med länder som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport bör enligt kommitténs mening följa att gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter kan exporteras enligt respektive lands nationella regler, utan svensk prövning av villkoren för samarbetslandets eventuella export. Svenskt s.k. siutanvändarintyg torde då inte krävas. I dessa fall erfordras dock särskilda rapporteringsrutiner för att följa samarbetets utveckling. I fall där synen på krigsmaterielexport markant skiljer sig krävs enligt kommitténs mening mellanstatliga avtal som för samarbetsprojekt reglerar bl.a. eventuell krigsmaterielexport.

Jag konstaterar att kommittén här har pekat på en viktig förutsättning för utlandssamarbetet sett med utgångspunkt från det svenska försvarets materielbehov. Frågor om sådant samarbete och andra hithörande frågor är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet. Kommitténs syn på samarbetsfrågorna är en viktig grund för dessa överväganden. Utredningen avser att lägga fram sitt betänkande under våren 1987. Efter samråd med statsrådet Gradin föreslår jag att dessa frågor inte avgörs förrän utredningens förslag överlämnats och dessa närmare behandlats.

Kommittén konstaterar vidare att flertalet svenska försvarsindustrier är beroende dels av krigsmaterielexport, dels av export av sådana produkter som har en civil tillämpning men som ursprungligen har utvecklats för militär användning. De allmänna tendenser till industriellt exportberoende som påtalades i regeringens proposition 1981/82:196 har ytterligare förstärkts. Om krigsmaterielexporten begränsades skulle betydande problem kunna uppstå när det gäller att förse det svenska försvaret med lämplig materiel. Samtidigt skulle vår förmåga att självständigt vidmakthålla försvarsmaterielen under kriser och i krig nedgå. Det är enligt min mening väsentligt att undvika en sådan utveckling. Med hänsyn till den betydelse som den medgivna exporten får anses ha bör den vidare inte belastas med onödiga administrativa hinder t. ex. avseende exportfinansieringen.

Misstankar om överträdelser av exportbestämmelserna på krigsmaterielområdet utreds för närvarande av polis- och tullmyndigheterna. När större klarhet skapats i dessa frågor kan anledning finnas att se över systemet för tillstånd och kontroll av denna export. Jag har i denna fråga särskilt samrått med statsrådet Gradin.

Den svenska anskaffningen av försvarsmateriel är till mindre del beroende av från utlandet inköpta komponenter och delsystem. Den totala importen av försvarsmateriel uppgår ekonomiskt till ca 30 Z0 av försvarsmaktens anskaffning, varav ca hälften importeras av industrin. Andelen importerad utrustning är enligt min och kommitténs mening rimlig i nuvarande läge. 138 Importen är fördelad mellan ett betydande antal länder.

En särskild form av handel har uppstått internationellt genom kraven på industrisamverkan och kompensationsaffärer i samband med mellanstatliga försvarsmaterielupphandlingar. I ett begränsat antal fall har även den svenska staten begärt kompensationsaffärer vid försvarsmaterielimport.

Härigenom kan svensk försvarsindustrikompetens lättare behållas och utvecklas, vilket är till fördel för försvarsmakten. Antalet kompensationsaffärer bör dock som nu förbli begränsat. Försvarsmateriel upphandlas av försvarets materielverk enligt de allmänna bestämmelserna för statlig upphandling. Dessa bestämmelser är i grunden uppbyggda för anskaffningssituationer med konkurrens. För försvarsmaterielområdet gäller dock att den helt övervägande delen av materielen upphandlas utan konkurrens. Detia innebär särskilda problem för

materielverkets affärsmässighet i kontakterna med industrin. Mot denna

bakgrund bör materielverket ges förbättrade möjligheter till insyn i och

revision av företagens verksamhet i anslutning till försvarskontrakt. Stödet för sådan verksamhet bör enligt min mening förstärkas.

Det är angeläget att bevara svensk försvarsindustri. Därför måste överbefälhavaren och försvarets materielverk underlätta industrins planering. Inom ramen för de militära behoven bör planeringen av materielanskaffningen i görligaste mån ta hänsyn till industrins villkor. Detta fordrar en

ökad stabilitet i försvarsmaktens planering för att därigenom öka materielverkets möjligheter att förse industrin med relevant underlag för dess planering. En förutsättning för detta är att överbefälhavarens samordning av planeringen stärks. Därigenom kan även bättre samordning uppnås till förmån för försvarsekonomi, underhåll och materielens taktiska använd-

barhet.

En på detta sätt förbättrad planering och samordning förutsätter enligt

min mening att försvarets materielverk utvecklas i enlighet med intention-

erna i 1982 års riksdagsbeslut. Framförallt bör verkets ledningsfunktion, inkl. det interna styr- och uppföljningssystemet, vidareutvecklas så att effektiva verksgemensamma kontakter kan tas med regeringen och med

överbefälhavaren.

7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om vissa frågor rörande forskning

och försvarsindustri.

8¶JAS-projektet

8.1¶Bakgrund

I enlighet med riksdagens beslut i juni 1982 (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS-systemet

skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS-projektet.

Grunden för JAS-projektets värdering är riksdagsbeslutet om riktlinjer för JAS-projektet fram till år 2000 (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271). I propositionen om det militära försvarets fortsatta utveckling, m. m. (prop.

1985/86:100, FöU 8, rskr. 182) redovisades läget inom JAS-projektet. Överbefälhavaren har därefter med underlag från chefen för flygvapnet

och försvarets materielverk lämnat rapport till regeringen om läget inom JAS-projektet för tiden fram till den 1 juli 1986.

8.2¶Teknisk värdering av projektet

I överbefälhavarens rapport ingår försvarets materielverks tekniska värdering av projektet. Av denna framgår att flygplanets specificerade flygtekniska prestanda i allt väsentligt bedöms kunna uppnås. Den tidigare anmälda förseningen av flygutprovningen har under året ökat. Flygutprovningen bedöms nu kunna inledas i slutet av innevarande år. Förseningens

påverkan för serieleveranserna värderas nu av försvarets materielverk, chefen för flygvapnet och överbefälhavaren och avrapporteras under våren 1987 till regeringen i det tredje projektvärderingstillfället.

Flygplanets utseende har förändrats marginellt under året. Fortsatta

vindtunnelprov har bekräftat tidigare beräkningar och resultaten är tilifredsställande. Produktion av de första provflygplanen pågår. Den beräknade vikten av serieflygplanet är fortfarande något för hög men insatta

åtgärder för att minska denna börjar ge resultat.

Arbetet med motorn (RM 12) har under året försenats. Vid motorutprovning i rigg har drygt 75 20 av planerad gångtid kunnat ackumuleras. Vissa tekniska problem som bl. a. framtvingat omkonstruktion av efterbrännkammaren, har orsakat försening av motorns utvecklingsläge. Sex motorer provkörs i Sverige och USA.

Utvecklingen av flygplanets digitala styrsystem har försenats ytterligare under året. Utvecklingsarbetet bedrivs nu på stor bredd mellan berörda industrier med stöd av försvarets materielverk. Jag konstaterar att JAS-projektet i tekniska avseenden utvecklas mot den avsedda nivån. Det har inte framkommit någonting under utvecklingen

som visar att den tekniska nivån i grundbeslutet inte kommer att kunna

uppnås. Utvecklingen går dock långsammare än vad grundbeslutet förut-

satte. Det är för tidsplanen oroande att förseningen framför allt av styrsys-

temet och motorn ökat under det senaste året trots att större resurser satts in av myndigheter och industrier. De uppkomna förseningarna har medfört att utprovningsprogrammet blivit mer tidspressat. Förseningar. finns dock

också i vapenprogrammen vilket även kommer att påverka utprovnings- 140

planerat.

Tiden för leverans av operativt användbara flygplan kan komma att förskjutas. Ytterligare åtgärder måste enligt min mening vidtas av berörda industrier i samverkan med myndigheterna för att säkerställa att serieleveranserna kan ske enligt JAS-avtalets åtagande. Jag kommer att noga följa projektets utveckling i dessa avseenden.

För flygplanets vapenprogram har utredningar genomförts för att bl. a. skapa handlingsfrihet för val av alternativ beväpning. Jag har redovisat resultatet av dessa utredningar och mina överväganden i detta sammanhang tidigare.

8.3¶De ekonomiska förutsättningarna för projektet

I enlighet med riksdagens beslut våren 1983 (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271) är planeringsramen för projektet fram till år 2000 24,9 miljarder kronor i prisläget februari 1981. JAS-projektet följer samma regler för priskompensation som all annan materiel inom försvarsmakten. Enligt riksdagens beslut under våren 1984 om det militära försvarets fortsatta utveckling m. m. (prop. 1983/84:112, FöU 20, rskr. 348) har försvarsmaktens militära ram ökat med 600 milj. kr. i prisläget februari 1983 under de återstående åren av försvarsbeslutsperioden och ett nytt priskompensationssystem har införts. Det nya priskompensationssystemet tar hänsyn till försvarskostnadernas utlandsberoende. Detta minskar den ekonomiska osäkerheten i försvarsplaneringen och även i JAS-projektet.

JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83— 1999/00 var i 1982 års riksdagsbeslut i prisläget februari 1981 25,7 miljarder kronor. 1983 års riksdagsbeslut innebar för JAS-projektet att planeringsramen skulle minskas med 800 milj. kr. till 24,9 miljarder kronor. De i överbefälhavarens rapport redovisade kostnaderna utgår fortfarande från den högre planeringsramen från år 1982.

Av överbefälhavarens rapport framgår att resterande planeringsram för JAS-projektet exkl. prisreserver enligt gällande beräkningsmetoder uppgår till 36,2 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Kostnaderna för JASprojektet, exklusive reserven om 800 milj. kr. från 1983 års riksdagsbeslut, beräknas under motsvarande tid uppgå till 36,9 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Överbefälhavaren anmäler vidare i rapporten att beslut om anpassning av kostnaderna till den lägre nivån i 1983 års riksdagsbeslut bör anstå till dess säkrare underlag erhållits för att kostnadsanpassa projektet till de slutliga förutsättningarna. Ett säkrare underlag bedöms av överbefälhavaren finnas i början av 1990-talet när serieleveranserna påbörjats.

Enligt överbefälhavarens samlade uppfattning utvecklas JAS 39-projektet i ekonomiska avseenden i stort enligt uppgjorda planer och riktlinjer. Projektet har inte drabbats av kostnadsökningar som förändrar den totala grundkostnaden i pris- och valutaläge februari 1981. Förändrade och försenade val av vapen och motmedel kan dock komma att öka integrationsoch utprovningskostnaderna.

För egen del vill jag erinra om att försvarskommitténs förslag innebär 141

varet under tiden 1987—1997. För att behålla fortsatt handlingsfrihet för

radarjaktrobot till JAS 39 skall kostnaderna för ursprungligen planerad anskaffning av radarjaktrobot även fortsättningsvis redovisas som ett be-

väpningsalternativ för JAS 39. Fortsatt integrationsarbete skall bedrivas intill början av 1990-talet. Huvuddelen av nu planerade medel för anskaffning m. m. av radarjaktrobot med undantag av de medel som erfordras för

det tidigare nämnda integrationsarbetet överförs till det radarjaktrobotprojekt som jag har föreslagit tidigare. Dessa förändringar av ram och inplan-

erade medel innebär inte att den reducering av ramen med 800 milj. kr. som riksdagen beslöt år 1983 har upphävts. Dessa 800 milj. kr. skall fortfarande reserveras inom flygvapnets ram för teknisk och ekonomisk osäkerhet. Jag vill även understryka att JAS-ramen liksom kostnaderna nu

minskar i jämförelse med föregående år genom att nedgången på den

amerikanska dollarn sänker projektets totalkostnad. Förändringar av planeringsramen och kostnaderna kommer att redovisas separat till regeringen av försvarets myndigheter i samband med de årliga redovisningarna av JAS-projektet. Därmed kan en jämförelse ske med de ursprungliga JAS- -kostnaderna.

8.4¶Vissa industripolitiska aspekter på projektet

800 arbetstillfällen utlovades fram till budgetårsskiftet 1986/87 av de före-

tag som ingår i Industrigruppen JAS. Enligt en delrapport till industridepartementet för tiden t.o. m. första halvåret 1986 har beslut fattats om

inrättande av drygt 1000 arbetstillfällen, varav en stor del tillkommit genom att arbetsuppgifter förts från utlandet till Sverige.

Av de utlovade 800 arbetstillfällena avsåg minst 100 Norrbotten. Hittills

har närmare 120 personer anställts i Luleå och Piteå. Dessutom tillkommer

40 personer vid en ny vindrutefabrik i Svappavaara.

Avtal har vidare i ett flertal fall slutits om industriell samverkan mellan svenska företag och utländska underleverantörer. Dessa avtal bedöms

komma att leda till fortsatt framtida samarbete. Exportvärdet av hittills

tecknade kontrakt med utländska underleverantörer uppgår enligt IG JAS

till ca I 100 milj. kr. t.o.m. den I juli 1986.

8.5¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om JAS-projektet.

Fjärde huvudtiteln

I proposition 1986/87:100 (bil. 6) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna anslagen fr.o.m. littera B. to. m. littera K. till de belopp som därvid framgår. Jag anhåller om att nu få ta upp dessa frågor.

Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B2. Arméförband: Anskaffning av materiel B3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 6483 191 633 1986/87 Anslag 6057 000000 1987/88 Förslag 6678 000000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet,

operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Chefen för

armén Antal utexaminerade

yrkesofficersaspiranter 345 220 325 400 Grundutbildning av värn-

pliktiga Antal man 37 500 38 600 37 300 35 000 Antal tjänstgöringsdagar (1000-tal dagar) 9662 10077 9620 9182

Repetitionsutbildning

Antal man 79350 68 700 86 600 81500 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 1155 1060 1232 1142

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 19857/86 1986/87 — 1987/88

Planerat = Utfall Planerat Chefen för Föredra-

armén ganden

Arméförband: Allmän ledning och för-

bandsverksamhet 1599400 1784400 1800300 1905000, Operativ och krigsorga-

nisatorisk verksamhet 299600 344100 327600 410000 Utbildning till och av

fast anställd personal

Allmän ledning och för-

bandsverksamhet för delprogrammet Hemvärnet 137 200 172 000 143 100 162 000 7

Kostnader S5S92000 6483200 6057000 6582000 6567 000 Tillkommerluvgår:

Överplanering, reser-

ver m.m. - - - 20300 111000 Medgiven prisreglering - = - = - Medelsbehov 559200 6483200 6057000 6602300 6678 000

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Chefen

för

armén?

Militär personal! 9792 9274 9776 9325? Civil personal 7319 7810 7598 6153

17 071 17 084 17 374 15478 ! Inkl. yrkesofficersaspiranter och frivilligt tjänstgörande personal.

2¶Varav 775 personår för yrkesofficersaspiranter och ca 150 personår för frivilligt

tjänstgörande personal.

+ Exkl. intäktsfinansierad personal.

Budgetåret 1987/88

Chefen för armén

Målet för grundutbildningen är att överföra samövade enheter direkt till krigsorganisationen.

Detta mål är samma som gällt för budgetåret 1985/86 men resurserna har

inte medgett att målet har nåtts. Med de resurser som föreslås för anslaget innebär det att de brister som redovisats i chefens för armén årsredovisning för budgetåret 1985/86 till huvuddelen kommer att kvarstå. Vissa brister inom såväl grund- som repetitionsutbildningen bedöms dock inte bli

så omfattande som under budgetåret 1985/86. Detta gäller främst samträ-

10 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

och luftlandsättningsförband samt skydd.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 402 milj. kr.

B. Justering Justering på grundval av en fördjupad analys av utfallen för budgetären

1984/85 och 1985/86 innebär att kostnaderna ökar med 263 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

Inom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet

Arméförband har chefen för armén planerat vissa uppgiftsförändringar och därav kostnadsförändringar om totalt — 140 milj. kr., i huvudsak enligt följande.

1. Ökad rekrytering (+ 19 milj. kr.).

2. Minskad grundutbildning (— 70 milj. kr.).

3. Minskad repetitionsutbildning (— 38 milj. kr.). 4, Rationaliseringar (— 47 milj. kr.). Utom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet

Arméförband har chefen för armén på s. k. tilläggsrad beräknat kostnader för arbetsvårdsfall (+ 20,3 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att 6 582.3 milj. kr. anslås, och accepterar det

mål för grundutbildningen som chefen för armén redovisar.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets

fortsatta utveckling. Jag konstaterar att målet för arméns grundutbildning under budgetåret 1987/88 är i stort samma som har gällt även under budgetåret 1985/86.

Målet kunde då inte nås. Bristerna betecknades i chefens för armén årsredovisning som besvärande. Jag anser att målet för grundutbildningen inom armén under budgetåret 1987/88 måste säkerställas bättre än vad som

framgår av chefens för armén planering. Jag har därför avsatt mer resurser

än vad som föreslagits och dessutom beräknat vissa reserver för redan

beslutade löneökningar m. m. Trots dessa tillskott bedömer jag att plane-

ringen inom detta område är osäker även vad avser budgetåret 1987/88.

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag i övrigt till uppgifter

för budgetåret 1987/88. Vid min beräkning av kostnader för primäruppdra-

gen och medelsbehov för anslaget har jag utgått från chefens för armén 146

uppfyllelse i grundutbildningen kan dock vissa begränsningar behöva vid-

tas inom Övrig verksamhet under anslaget.

Hemställan

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen

över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag

att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för bud-

getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 6 678 000 000 kr.

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

Anslagen B 2. Arméförband: Materielanskaffning samt B 4. Arméförband: Forskning och utveckling ersätts fr. o. m. budgetåret 1987/88 av anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel.

Anslag B 2. Anslag B 4. Nytt anslag B 2.

1985/86 Utgift 1405 870 553 +536 604 289 =1 942 474 842!

1986/87 Anslag 1687 000 000 +350 000 000 =2 037 000 000

1987/88 Förslag =2 062 000 000

! Varav (136,0 + 62,8) 198,8 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte

är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning

vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för armén.

Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden

medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget B2. Arméförband: Materielan-

skaffning var den 30 juni 1986 6 534 786 183 kr. För budgetåret 1986/87 har

riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 982 milj. kr. och anvisat ett anslag av I 687 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget B4. Arméförband: Forskning och

utveckling var den 30 juni 1986 1179 891943 kr. För budgetåret 1986/87 har

riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 161,7 milj. kr. och

anvisat ett anslag av 350 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya an-

slaget B2. Arméförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (6534786183 + 1179891943 + 982000 000—-1 687 000000 +

161 700 000— 350 000 000) 6 821 378 126.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Chefen för armén Föredraganden

Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm.

Arméförband: Anskaffning av materiel

m. m. för delpro-

grammen 1.1—1.99

1186200 = 2713500 = 2610700 =2634700 1630700 2606 000 Reserv 34 000 34 000! =

Till regeringens

Justering på grund av — betalnings-

förskjutningar - — 302 900 - —- 304 700 - — 304 000 — inkomster -260000 = —260000 —-240000 = —-240000 =—-240000 =—-240 000 Omräkning från pris-

läge feb. 86 till

feb. 85 - — —-113600 - - - - Medelsbehov - 2037 000 = 2124000 = 2062 000 Bemyndigandebehov 1143 700 = 2901600 — 2785 000 - ! För teknisk fördyring m. m.

Budgetåret 1987/88 Chefen för armén Anslaget B2. Arméförband: Materielanskaffning bör föras upp med 1764 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2 585,9 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret kommer pansarvärnssystemet att förstärkas genom beställning av bl.a. mintändare för äldre minor, utbildningsmateriel för pansarvärnsrobotsystem 56 BILL. Inom luftvärnssystemet anskaffas robotar med medellång räckvidd. Den övriga eldkraften förbättras genom anskaffning av ammunition till automatkarbin. Ledning och samband förbättras genom anskaffning av ett nytt telesystem.

Anslaget B4. Arméförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 360 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 315,7 milj. kr. inhärntas.

Under budgetåret avses bl. a. fortsatt utveckling beställas av planerade varianter av stridsfordon 90. Studier och försök kommer att bedrivas inför anskaffning av luftvärnsrobotsystem 87. Arbetet med underrättelsesystemet 90 kommer att fastställas. Med sikte på ett försvarsbeslut år 1992 påbörjas framtagning av beslutsunderlag för pansarbrigadernas framtida utveckling.

Fördelningen på vissa funktioner (motsvarande) av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt vilka viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986: 1 000-tal kr.). 148

Funktion/obiekt (motsvarande) Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.

Centralt vidiagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) Pansarvärn 208 200

Viktigare objekt: Mintändare för äldre ammunition Luftvärn 1167 300

Viktigare objekt: Luftvärnsrobotsystem med medellång - räckvidd Övrig eldkraft 42 500

Viktigare objekt: Ammunition till automatkarbin Rörlighet 28 500 Ledning och samband 608 900

Viktigare objekt: Telesystem 8000

Forskning och utveckling

Därutöver har bemyndiganden om 496,9 milj. kr. begärts för prisreglering.

Överbefälhavarens yttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslagen B2. Arméförband: Materielanskaffning resp. B4. Arméförband: Forskning och utveckling skall föras upp med 1759 000 000 kr. resp. 360 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det

nya anslaget B2. Arméförband: Anskaffning av materiel framgår av sam-

manställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (6 821 378 126 + 2785 000 000 —

2062 000 000) 7544 378 126 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 7 360 milj. kr. 149

vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 785 000 000 kr., 2. till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2062 000 000 kr.

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 444 309 965

1986/87 Anslag 249 500 000

1987/88 Förslag 125 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästning-

ar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ändamål

och för övnings- och skjutfält m. m.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Planerat Chefen för Förearmén draganden Arméförband: Markanskaffning för delprogrammen Lokalförsvarsförband 300 0 ] Gemensamma produktionsresurser 2200 3.000 Nybyggnad m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 171 200 186 200 Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammet Gemensamma produktions- L 125 000 resurser 98 800 79900 Summa 272 500 269 100 Utrednings- och projekteringskostnader +16 000 +16000 Inkomster från bostäder, försäljning av mark och byggnader samt vissa ränteinkomster 14 000 —- 14 000 Reducering m.h.t. AMS-medel —25 000 -25 000 Reducering på grund av överplanering' - -17 400 J Beräknat medelsbehov 249 500 228700 125 000

Chefen för armén

Medelsbehovet beräknas till 228.7 milj. kr. enligt vad som framgär av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 269,1 milj. kr., varav — för markanskaffning beräknas 3 milj. kr.,

— för nybyggnad beräknas 186,2 milj. kr. Härav beräknas 163,5 milj. kr.

för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, — för ombyggnad beräknas 79,9 milj. kr. Härav beräknas 74,4 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 228,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 5.2.9) redovisat mina ställningstaganden

rörande fredsorganisationens utveckling. Jag har också anmält som min avsikt att senare återkomma till frågan om en särskild utredning i dessa hänseenden. Redan nu vill jag anmäla att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt med inriktningen att ett underlag för beslut kan föreligga under hösten 1988. Mot bakgrund härav är det olämpligt att tidigt under budget-

året 1987/88 fatta sådana beslut om byggnadsinvesteringar som mycket

snart kan visa sig vara olämpliga med hänsyn till utredningsarbetet rörande

arméns fredsorganisation. Samtidigt framstår det klart att de investeringar

som föreslås av chefen för armén är angelägna och i stor utsträckning rör förutsättningarna för utbildningen eller på annat sätt berör personalens arbetsförhållanden.

Efterhand som utredningsarbetet framskrider, bör osäkerheten minska huruvida de byggnadsinvesteringar som föreslås av chefen för armén är lämpliga att genomföra eller ej. Jag har till anslaget F 19. Reserv för det militära försvaret fört ca 75 milj. kr. som av chefen för armén har beräknats för byggnadsinvesteringar. Dessa resurser har förutsatts användas inom armén för de ändamål som visar sig vara mest angelägna. För att

dessa reserver skall kunna användas även för investeringar inom byggnadsområdet skall verksamheten inom anslaget därför planeras så att ca 50

milj. kr. kan användas på lämpligt sätt utöver vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marinför-

band. Verksamheten finansieras från följande anslag.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C 2. Marninförband: Anskaffning av materiel C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 2053 937 818 1986/87 Anslag 1882 000 000 1987/88 Förslag 2108 000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, opera-

tiv och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Chefen för

marinen Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 118 114 165 165 Grundutbildning av värnpliktiga Antal man 6 100 5900 6222 6122 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 1796 1780 1929 1891 Repetitionsutbildning Antal man 6 984 5 300 8480 8100 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 98,9 69,5 113,8 115,0

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat — Chefen för Föredra-

marinen ganden

Marinförband:

Allmän ledning och för-

bandsverksamhet 652262 677257 — 694291 677932

Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet 247047 254801 = 252520 307724 Utbildning till och av fast anställd personal ;2110000

m. fl. 191847 214109 202309 233265

Grundutbildning av

värnpliktiga 720678 769305 753830 826793 Repetitionsutbildning 74 616 77916 74000 80286 ) Kostnader 1886450 1993388 1976950 2126000 2110000

Tillkommeriavgår: Intäkter av isbrytar-

verksamhet -18000 —23670 —21550 >—-26000 =— 26000 Övriga intäkter/ut-

gifter m.m. -69 850 -1682 -73400 - - Överplanering, reser-

ver m.m. +85 901! + 3000 +24000

Medgiven prisreglering . 222 000 - = = - Medelsbehov 2020600 2053937 1882000 2103000 2108000

! Skillnad mellan kostnader till internpriser och faktiska utgifter.

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Pianerat Chefen

för

marinen

! Inkl. yrkesofficersaspiranter. ? Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare. 3 Härtill kommer 32 lönebidragsanställda (personår).

Budgetåret 1987/88 Chefen för marinen Liksom tidigare inriktas verksamheten på att producera förband med förmåga att lösa huvuduppgiften omedelbart efter mobilisering. Härutöver vidtas omfattande åtgärder för att förbättra beredskapen, bl. a. mot ubåtskränkningar.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1985/86 detaljmotiverar chefen för marinen på följande sätt. 153

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 129,9 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

Mot bakgrund av konstaterade värnpliktssociala kostnader inplaneras yt-

terligare medel. Antalet värnpliktiga under grundutbildning minskas något (+10 milj. kr.). Åtgärder för att förbättra utbildningen, bl.a. ökad gångtid och ökad ammunitionsförbrukning ökar kostnaderna (+ 15,4 milj. kr.). Medel inplaneras för personalbefrämjande åtgärder som t. ex. ökat antal fria hemresor (+ 7 milj. kr.). Ökad rekrytering av yrkesofficersaspiranter för att täcka avgångar från officershögskolan medför ökade kostnader (+ 8,9 milj. kr.).

Medel inplaneras för materielunderhåll (17,2 milj. kr.) och fastighetsunderhåll (12,5 milj. kr.), främst för att täcka brister i den långsiktiga bered-

skapen (+ 29,7 milj. kr.).

Ytterligare medel inplaneras för att insatsberedskapen skall motsvara

ställda krav (+ 3 milj. kr.). För ubåtsskyddsverksamheten avsätts ytterligare medel (+ 18 milj. kr.).

Fortsatt rationaliseringsverksamhet minskar kostnaderna (— 10,6 milj.

kr.).

För att skapa förutsättningar för fortsatt rationaliseringsverksamhet in-

vesteras medel, bl. a. i datasystemutveckling (+6,3 milj. kr.).

Vissa anskaffningar görs, bl. a. för helikopterdivisionen i Kallinge (+2,9 milj. kr.). Medel för ubåtsjaktflygplan överförs till anslaget C2. (—-3,1 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker chefens för marinen planering och föreslår att

anslaget förs upp med 2 103 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets

fortsatta utveckling.

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1987/88. Jag har inte beräknat medel för utbildningsförbätt-

rande åtgärder i samma omfattning som chefen för marinen.

Jag har vidare avsatt en reserv om 24 milj. kr. för huvudprogrammet

Marinförband, som redovisas under anslaget. 154

Hemställan Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för bud-

getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2 108 000 000 kr.

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

Anslagen C 2. Marinförband: Materielanskaffning samt C 4. Marinförband: Forskning och utveckling ersätts fr. o. m. budgetåret 1987/88 av anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel.

Anslag C 2. Anslag C 4 Nytt anslag C 2 1985/86 Utgift 1452 121 561 +183 473 293 = 1635 594 854! 1986/87 Anslag 1217 000 000 +183 000 000 = 1400 000 000

1987/88 Förslag 1680 000000 = 1680 000 000

! Varav (140 + 55) 195 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels översyner av stridsfartyg,

åtgärder på grund av haverier m. m., dels materielunderhåll som inte är en

direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för marinen. Verk-

samheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan

anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelning-

en.

Bemyndigandeskulden under anslaget C2. Marnimnförband: Materiel-

anskaffning var den 30 juni 1986 4856 072 750 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1268 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1 217 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget C4. Marinförband: Forskning

och utveckling var den 30 juni 1986 442 352 213 kr. För budgetåret 1986/87 bar riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 177 milj. kr. och anvisat ett anslag av 183 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya an-

slaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (4856072750 + 442352213 + 1268000000 + 177 000000 —

1217 000 000 — 183 000 000) 5 343 424 963 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Chefen för marinen Föredraganden

Bemynd. - Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. =: Anslagsm.

Marinförband:

Anskaffning av

materiel

m. m. för delpro-

grammen 2.1—2.99 1 161 000 1842 000 819 000 1692 800 819.000 1703 800 Reserv = - = 24 000! - - Kostnader 1161000 +1842000 819000 = 1716800 819000 =1703800 Prisreglering +286 000 - — +277 400 - +212000 - Justering på grund av betalningsför-

skjutningar = 363 300 - —-21 800 —21 800

inkomster - 2000 >- 2000 - 2000 = 2000 — 2000 — 2000 Omräkning från pris-

läge feb. 86 till

feb. 85 - —- 76700 - - - - Medelsbehov = 1400 000 —- 1693 000 - 1680 000 Bemyndigandebehov 1445 000 = 1094 400 = 1029 000 -

! För teknisk fördyring m. m.

Budgetåret 1987/88

Chefen för marinen

Anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning bör föras upp med 1533

milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 974,4 milj. kr. inhämtas. Beställningsbemyndigandena är avsedda bl.a. för anskaffning av heli-

koptermateriel, hydrofoner till ubåtar, områdesbundet kustartilleri, torpedmateriel, sambands- och stridsledningsmateriel samt ubåtsskyddsma-

teriel.

Anslaget C4. Marinförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 160 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 120 milj. kr. inhämtas. Under budgetåret inriktas verksamheten främst på fortsatt systemutveckling och konstruktion av ubåtar och på allmän utveckling och projektering av vapenmateriel. Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt de viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986: 1 000-tal kr.).

Funktion/objekt (motsvarande)

Centralt vidtuget materielunderhåll m. m. Översyner av stridsfartyg 32 800 Haverier 19000

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) Fartygs- och vapenmateriel för flottan 419 800 Viktigare objekt: fartygsanskaffningar

fartygsmoderniseringar

skeppsteknisk materiel m. m.

helikoptermateriel

torpedmateriel

ubåtsskyddsmateriel Fartygs- och vapenmateriel för kustartilleriet 181100 Viktigare objekt: områdesbundet kustartilleri

ubåtsskyddsmateriel

Forskning och utveckling

Därutöver har bemyndiganden om 277,4 milj. kr. begärts för prisregle-

ring.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar förestår överbe-

fälhavaren att anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel redu-

ceras med 2 210000 kr. som ramanpassning och att anslaget förs upp med

1530 790000 kr. I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för marinen

anslagsframställning utan erinran.

Överbefälhavaren tillstyrker vidare chefens för marinen anslagsfram-

ställning beträffande anslaget C4. Marinförband: Forskning och utveck-

ling och föreslår att anslaget förs upp med 160 milj. kr.

Föredragandens överväganden Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet under det nya anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet

om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Med utnyttjande av de belopp som jag har tagit upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (5 343 424 963 + 1029 000 000 — 1680 000 000) 4692 424963 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- 157

juni 1988 blir därmed ca 4 550 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till

vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 1029 000 000 kr.,

2. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1680 000000 kr.

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 143 565 494 1986/87 Anslag 138 000 000

1987/88 Förslag 140 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästning-

ar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt markförvärv

för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m. m.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag 1986/87 1987/88

Chefen för — Före-

marinen draganden

Marinförband: Markanskaffning för delprogrammen Fasta kustartilleriförband 500 = - Gemensamma produktions-

resurser 500 1000 1000 Nybyggnad m. m. för delpro-

grammen För flera delprogram gemen-

samma lednings-, bas- och

underhållsförband m. m. 4600 4500 4 500 Fasta kustartilleriförband 25 300 25 100 19800 Gemensamma produktions-

resurser 46 000 43 600 43 600 Centralt beslutade ombygg-

nads- och underhållsåtgär-

der för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma lednings-, bas- och

underhållsförband m. m. 17 050 30 000 30 000 Fasta kustartilleriförband 14200 28 100 28 100 Gemensamma produktions-

resurser 61250 31 200 31200 Summa 169 400 163 500 158 200

Utrednings- och projekte-

ringskostnader + 5000 + 8000 + 8000 Inkomster från bostäder

och försäljning av mark

och byggnader - 4800 - 3000 —- 3000 Reducering på grund av

Budgetåret 1987/88

Medelsbehovet beräknas till 140 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 163,5 milj. kr., varav

— för markanskaffning beräknas 1 milj. kr.,

— för nybyggnad beräknas 73,2 milj. kr. Härav beräknas 51 milj. kr. för

objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88,

— för ombyggnad beräknas 89,3 milj. kr. Härav beräknas 55,3 milj. kr. för

objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88.

De största objekten som avses påbörjas under budgetåret 1987/88 är — simhall vid Berga örlogsskolor,

— ombyggnadsåtgärder för 2. helikopterdivisionen i Göteborg. De största objekten som avses fortsättas under budgetåret 1987/88 är

— militärrestaurang vid SK/KA 1 i Vaxholm, — kasern vid Berga örlogsskolor, — ombyggnad av elkraftsförsörjningen vid Ostkustens örlogsbas, Muskö.

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 140 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets

fortsatta utveckling.

Chefens för marinen planering av byggnadsverksamheten innehåller ett omfattande utbyggnadsprogram för Stockholms kustartilleriförsvar med

Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KA 1). Detta är bl.a. en följd av

planerna på att slå samman myndigheten med Ostkustens örlogsbas och att i samband därmed lämna kustartilleriförsvarets nuvarande byggnader på Vaxön. Brister finns i anläggningar för utbildning och underhåll. Investeringar i förråd ger förutsättningar för en rationellare verksamhet. Investeringsbeloppet uppgår till ca 100 milj. kr. under perioden 1987/88—-1992/93.

Jag avser att senare föreslå regeringen att tillämpa en ny form för styrning av byggnadsverksamheten i detta sammanhang. Uppdragen bör ges inom en gemensam ekonomisk ram för de olika objekten. Härigenom ges förutsättningar för en fördelaktig upphandling och ett rationellare genomförande av byggnadsverksamheten.

Chefen för marinen har genomfört en förstudie rörande möjligheten att

flytta 1. helikopterdivisionens verksamhet från Berga till flygvapnets tidi-

gare etablissement i Tullinge. Enligt förstudien innebär detta alternativ bl.a. betydligt mindre investeringar än om erforderlig utbyggnad genomförs i Berga. Chefen för marinen genomför nu en fördjupad studie av . frågan. Jag vill också erinra om att regeringen den 19 februari 1987 utsett

en särskild utredare med uppgift att undersöka förutsättningarna för upp-

byggnaden av en civil trafikflygplats vid Tullinge.

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställ-

ningen över kostnader och medelsbehov. Jag har reducerat den av chefen

för marinen föreslagna anskaffningen något i syfte att minska överplaneringen under anslaget.

Beslut om genomförande av större objekt fattas av regeringen, eller i vissa fall överbefälhavaren, efter framställning från fortifikationsförvalt-

ningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om en ny form för styrning av byggnadsverksamhet.

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flygvapenförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 3 202 207 671 1986/87 Anslag 3 129 000 000 1987/88 Förslag 3256 000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd

personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning Verksamhet 1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Chefen för

flygvapnet Antal flygtimmar 78100 77 800 90300 91640 Antal utexaminerade yrkes-

officersaspiranter 167 155 155 155 Grundutbildning av värn-

pliktiga Antal man 4550 4600 4450 4400 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 1400 1503 1370 1355

Repetitionsutbildning

Antal man 8300 5100 8700 12295 Antal tjänstgöringsdagar (1000-tal dagar) 73,2 50,7 68,2 110,3

Il Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 95

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat — Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden

Flygvapenförband: För flera delprogram

gemensamma lednings-

och strilförband 375250 380729 398130 434080 433710 Jaktförband 529520 409138 573290 = 579755 — 579800 Attackförband 308550 341100 = 333320 299447 299390 Spaningsförband 154715 — 181156 = 170430 155501 155460 Flygtransportförband 101345 125845 107540 = 101775 101750 Basförband 728815 757298 746560 802324 8301 400 Gemensamma produk-

tionsresurser 798505 1041126 820030 885909 852 690

Kostnader 2996700 3236392 3149300 3258790 3224200

Tillkommerlavgår: Intäkter -20000 —-34184 —-20000 —22790 —22800 Överplanering,

reserver m. m. - - —- 300 + 2000 +54600 Medegiven prisreg-

lering 163 500 - - - - Medelsbehov 3140200 3202208 3129000 3238000 3256 000

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat = Utfall? Planerat — Chefen

för flyg-

vapnet

) Inkl. yrkesofficersaspiranter. 2 Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare. 3 Augusti 1986.

Budgetåret 1987/88 Chefen för flygvapnet Den under budgetåret 1985/86 påbörjade ökade rekryteringen av flygförare och officerare inom det tekniska facket fortsätter.

Flygtiden på krigsflygplanssystemen planeras om möjligt att ökas.

Utbildningen vid trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed fortsätter att byggas ut med inriktning att 60 nya elever skall antas per år.

Kostnadstäckning för utbildning av piloter vid den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS) till de civila flygbolagen har hittills åstadkommits genom att annan viktig verksamhet inom flygvapnet har reducerats. Det är inte rimligt att piloter ställs till flygbolagens förfogande på bekostnad av : 162

flygvapnets materiella kvalitet. Därför bör 32 milj. kr. tillföras huvudprogrammet utanför försvarsramen. |

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har anmält

att institutet avser att införa nya debiteringsprinciper och låta chefen för flygvapnet betala enligt uppdragstaxa då meteorologisk information från SMHI utnyttjas av flygvapnet. Huvuddelen av denna produktion är nöd-

vändig för den allmänna vädertjänst som SMHI är ålagd att bedriva. Regeringen bör fastställa principer för debitering av dessa kostnader. Om

regeringen trots chefens för flygvapnet avstyrkan skulle besluta enligt

SMHI:s nya debiteringsprinciper bör flygvapnet tillföras 6 milj. kr. budgetåret 1987/88. Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 detaljmotiveras på

följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 300 000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Organisationsförändringar minskar personalkostnaderna med 2,6 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar m. m.

1. Överflyttning av vissa byggnadsunderhållsåtgärder från huvudproduktionsområde 3 medför att kostnaderna ökar med 13 milj. kr.

2. Övergång från flygplan 35 till flygplan JA 37 och en ökning av antalet

flygtimmar innebär att materielunderhållskostnaderna ökar med 32 milj.

kr. och att flygdrivmedelskostnaderna ökar med 29 milj. kr.

3. Ökad rekrytering och utbildning av främst flygande personal och

yrkesofficerare i teknisk tjänst medför ökade rese- och traktamentskostnader med 5,8 milj. kr. 4. Utökad repetitionsutbildning ökar kostnaderna för värnpliktsförmåner med 11 milj. kr. 5. Viss förrådsverksamhet överförs till huvudprogrammet Operativ ledning vilket minskar kostnaderna med 190 000 kr.

6. Förbättrad utbildnings- och övningsverksamhet ökar kostnaderna med 10 milj. kr.

7. Oganisationsförändringar och anpassning till utfall ökar kostnaderna med 11,45 milj. kr.

8. Inkomsterna ökar med 2 790 000 kr. eftersom FHS, MHS, FörvS och de frivilliga försvarsorganisationerna inte längre får flygtransporter gratis

från flygvapnet. 9. Förbättrade värnpliktsförmåner gör att anslaget bör räknas upp med 2

milj. kr. 163

Överbefälhavarens yttrande

Planeringen tillstyrks. Anslaget bör föras upp med 3 238 000 kr.

Föredragandens överväganden Inriktningen av verksamheten under programplaneperioden framgår av avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Beträffande åtgärder för att säkerställa tillgången på flygvapnets piloter får jag hänvisa till vad jag har anfört i denna fråga i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 6) s. 2—7.

I prop. 1980/81:6 om utbildning av piloter för den civila luftfarten m. m.

anförs (s. 12) att en del av den besparing som chefen för flygvapnet gör

genom tillkomsten av en civil pilotutbildning bör användas för att tills vidare finansiera den grundläggande civila pilotutbildningen. När utbildningen funnit sin form får, enligt föredraganden, finansieringen av statens kostnader för verksamheten övervägas eftersom det är en utbildning som inte direkt kommer försvaret till godo. Den civila trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed har nu bedrivit utbildning sedan våren 1984 och hittills utexaminerat 38 elever. Ytterligare 45 elever i 3 kursomgångar

genomgår för närvarande utbildning. Verksamheten har fått en sådan

stadga att det nu är dags att genomföra förändrade former för finansiering m. m. för TFHS. Långsiktigt krävs att flygvapnet årligen utbildar 30 stridspiloter för att det krigsorganisatoriska behovet att bemanna divisionerna

skall kunna tillgodoses. Det är inte rimligt att flygvapnet skall bekosta

utbildning av fler civila piloter än som svarar mot detta antal. Civila behov utöver denna nivå kan inte vara en fråga för flygvapnet. I sin anmälan till 1987 års budgetproposition (bilaga8 s. 129) har chefen för kommunikationsdepartementet därför efter samråd med mig, föreslagit att uppdraget

till chefen för flygvapnet att bedriva utbildningen i fortsättningen bör ges

av kommunikationsdepartementet som ansvarigt för den civila flygtrafiken

och att kostnaden fortsättningsvis betalas från ett nytt anslag utanför

försvarsramen under kommunikationsdepartementets huvudtitel. I enlig-

het med budgetpropositionen bör därför anslaget D 1. minskas med kostnaderna för utbildning av 30 elever vid TFHS dvs. 21,4 milj. kr. och dessa medel föras över till sjätte huvudtiteln. Samtidigt bör den militära ramen

minskas med motsvarande belopp. Övriga kostnader finansieras av kom-

munikationsdepartementet. Det nya anslaget som benämns F4. Civil trafikflygarutbildning föreslås budgetåret 1987/88 uppgå till 39 milj. kr. Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en översyn av den civila och militära vädertjänsten med utgångspunkt i ett gemensamt produktionssystem och bibehållande av två organisationer. Ett alternativ med en

organisation är inte belyst. Regeringen har därför, för att mer förutsätt-

ningslöst kunna pröva frågan om en lämplig organisation för vädertjänsten, beslutat att en särskild utredare skall komplettera statskontorets utredning i detta avseende.

Beträffande kostnader för utbyte av meteorologisk information mellan

chefen för flygvapnet och SMHI anser jag efter samråd med chefen för 164

fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av organisationsöversynen.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem-

ställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 256 000 000 kr.

D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

Anslagen D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning samt D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling ersätts fr. o. m. budgetåret 1987/88 av anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel.

Anslag D2. Anslag D4. Nytt anslag D2.

1985/86 Utgift 2389 302 799 +2009 364 152! = 4398 666 952 1986/87 Anslag = 2613000000 =. +1723 000000 = 4336 000 000

1987/88 Förslag 4983 000 000 ! Varav 561 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av

viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden

medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstill-

delningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning var den 30 juni 1986 12807 245 139 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1690,7 milj. kr.

och anvisat ett anslag av 2613 milj. kr. Bemyndigandeskuiden under anslaget D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling var den 30 juni 1986 9037 361 544. För budgetåret

1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 2495,5 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1723 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (12 807 245 139 + 9037 361 544 + 1690 700 000 + 2495 500 000 — 2613 000 000 — 1723 000 000) 21694 806 683 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Chefen för flygvapnet — Föredraganden

Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. = Anslagsm.

Flygvapenförband: Materielanskaffning

m. m. för delpro-

grammen 3.1--3.99 2904800 = 5754900 = 5842300 5533900 5842300 =5468900 Reserv - - - 92 000! - = Till regeringens

Justering på grund av

— betalnings-

förskjutningar - — —307400 - -—-199900 - — 199 900 — inkomster - —873 000 —-256000 = —-286000 =—256000 —286 000

Omräkning från pris-

! För teknisk fördyring m. m. ? Härutöver äskas 222 milj. kr., varav 190 milj. kr. för robotstudier och 32 milj. kr. för trafikflygarhögskolan.

Budgetåret 1987/88 Chefen för flygvapnet Anslaget D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning bör föras upp med 2530 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 4733,9 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband avser beställningar av bl. a. stridsledningscentral 90 samt viss fortsatt anskaffning av utrustning för radaranläggningarna 860 och 870.

Inom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbemyndigandena nödvändig typservice, vissa modifieringar m. m.

Inom JAS-programmet avses bl. a. en simulator beställas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Attackförband avser kompletterande beväpning till flygplan AJ 37 samt underhåll.

Inom delprogrammet Basförband planeras anskaffning av materiel för den nya basorganisationen som t. ex. flygplatsljussystem, bogserbilar och banreparationsmateriel.

Anslaget D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 2 832 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2 500 milj. kr. inhämtas.

Inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband planeras bl. a. typarbete för flygburen spaningsradar.

Inom delprogrammet Jakt inleds viss utveckling av motmedel.

Utveckling av en ny radarjaktrobot påbörjas. 166

Verksamheten inom delprogrammet JAS-förband avser i huvudsak beställning av delsystem samt typarbete för jaktvapen och tung attackbeväpning.

Beställningsbemyndigandet för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplatser samt forskning, försök och prov. Vissa investeringar för flygtekniska försöksanstalten fortsätter.

Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; 1000-tal kr.).

Uppdrag Bemyndigande Funktioner/objekt (motsvarande) Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel)

Forskning och utveckling

Därutöver har bemyndiganden om sammanlagt 1647,6 milj. kr. begärts

för prisreglering.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslagen D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning resp.

D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling skall föras upp med

2300 368 000 kr. resp. 2770 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det nya anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel framgår av 167

Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Jag har vidare vid min beräkning dels tagit hänsyn till vissa investeringar vid flygtekniska försöksanstalten, dels reducerat anslagsbeloppet med 2,5 milj. kr. som förts till anslaget K2. Flygtekniska försöksanstalten som engångsanvisning för budgetåret 1987/88.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir den sammanlagda bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 23 642 806 683 (21694 806 683 + 6 931 000 000—4 983 000 000 kr). Detta beiopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 23 300 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. och vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom

en kostnadsram av 6931 000 000 kr. ,

2. till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4983 000 000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 329 721 478 1986/87 Anslag 320 500 000 1987/88 Förslag 330 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar, flygfält och ammunitionsförråd för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser, anläggningar för el- och teleutrustning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda fastigheter.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Lo

Primäruppdrag 1986/87 1987/88

Chefen för Före-

flygvapnet draganden

Flygvapenförband: Markanskaffning för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril-

förband = - - Basförband - - - Gemensamma produktions-

resurser 1000 2000 2000 Nybyggnad m. m. för delpro-

grammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril-

förband 77 800 84 200 84 200 Basförband 96 500 121 800 121 800 Gemensamma produktions-

resurser 73 700 80800 79600 Centralt beslutade ombygg-

nads- och underhållsåtgär-

der för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril-

förband 17 800 16 500 16 500 Basförband 43 800 32300 32 300 Gemensamma produktionsresurser 38400 39 600 39600 Summa 349 000 377 200 376 000 Utrednings- och projekte-

ringskostnader +22 000 +20 000 +20000 Inkomster —- 2500 —- 3000 - 3000 Reducering på grund av

Budgetåret 1987/88 Chefen för flygvapnet Medelsbehovet beräknas till 331 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 377,2 milj. kr. varav för — markanskaffning beräknas 2 milj. kr., — nybyggnad beräknas 286,8 milj. kr. Härav beräknas 166 milj. kr. för

objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, — ombyggnad beräknas 88,4 milj. kr. Härav beräknas 60,4 milj. kr. för

objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88.

Följande typer av nybyggnadsobjekt avses bl. a. påbörjas under budgetåret 1987/88 — radarstationer, — radioanläggningar och radiolänkstationer, | — flygbassystem 90, 169

— drivmedelsgårdar,

> en större stabsplats.

Följande typer av ombyggnadsobjekt avses bl. a. påbörjas under budget-

året 1987/88 > berghangarer, — banreparationer.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 331 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen, eller i vissa fall överbefälhavaren, efter särskild framställning från fortifikationsförvaltningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för bud-

getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 330 000 000 kr.

Överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m. m. Verksamheten finansieras från följande anslag E1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

E2. Operativ ledning m. m.: Avskaffning av materiel

E3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

E 4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling

E1. Operativ ledning m. m.: Ledning och

förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 706 945 889 1986/87 Anslag 632 400 000 1987/88 Förslag 744 000 000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet,

dels operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Pianerat Utfall Planerat Överbefäl- Föredra-

havaren ganden Operativ ledning m. m.: Operativ planläggning

m.m. 71116 73109 83 665 78513 ) Beredskap m. m.: Sär-

skild verksamhet 36 148 41872 39 170 45 800 Beredskap m. m.: In-

satsberedskap 54829 67434 63617 70966 Beredskap m. m.: Be-

redskapsåtgärder vid

SI m.m. 13 245 14 800 14234 15017 + 748448 Krigsorganisation av

centrala och högre re-

gionala staber m. m. 123465 = 135260 = 112721 172623 Gemensamma produktions-

Tesurser: Överbefälhavarens och militärbefälhavarnas fredsorganisation m. m.! 285570 362351 327983 363943

Gemensamma produk-

tionsresurser: Genomförande av ny datakraftstruktur 8360 4190 7713 -/

Kostnader 600733 699018 649103 746862 748448 Tillkommerlavgår:

Intäkter -12900 —13555 = —-7600 -—2 -

Överplanering, reser-

! Under primäruppdraget har beräknats kostnader för bidrag till soldathemsverk-

samhet, tidningen Värnpliktsnytt och medel för Sveriges centrala värnpliktsråds

(f.d. värnpliktiga arbetsgruppen) verksamhet. 171

? Intäkter ingår fr. o. m. budgetåret 1987/88 i kostnadsramen.

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat — Utfall Planerat = Överbe-

fälhavaren

Budgetåret 1987/88 Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m. m. följande motiveringar för förändringar i förhållande till budgetåret 1986/87.

ÅA. Pris- och löneomräkning Kostnaderna ökar med 43 524 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar . Personalkostnaderna minskar med t 269 000 kr. . Materielkostnaderna minskar med 69 829 000 kr. WIR . Kostnaderna för fastighetsförvaltning ökar med 37 632 000 kr. Rh . Resekostnaderna ökar med 5 836 000 kr. . Köp av varor ökar med 12 018 000 kr. av . Köp av tjänster ökar med 69 847 000 kr. 7. Medelsbehovet under anslaget ökar på grund av att en del av det som tidigare var överplanering (141 000 kr.) nu planeras genomföras. 8. Fr.o.m. budgetåret 1987/88 budgeteras inkomster på uppdrag och kostnadsslag inom resp. primäruppdrag varvid behovet av betalningsmedel reduceras (nettobudgetering). Försvarets underrättelsenämnd tillstyrker den särskilda verksamheten vid försvarsstaben i överbefälhavarens anslagsframställning.

Föredragandens överväganden Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling. Upplysningar om primäruppdraget Beredskap m. m.: Särskild verksamhet kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. Jag kan i huvudsak godta överbefälhavarens förslag till uppgifter under budgetåret 1987/88. Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. För köp av tjänstemusik har jag 172

das för köp av tjänstemusik från andra än regionmusiken och Svenska rikskonserter. Vidare räknar jag, som jag i det föregående har anmält, med att under anslaget kunna lämna tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostäder.

Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 744 000 000 kr.

E2. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av materiel

1985/86 Utgift 152 224472 1986/87 Anslag 179 900 000 1987/88 Förslag 202 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar bl. a. anskaffning av telemateriel för försvarets telenät och för försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 384 658 838 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 218,1 milj. kr. och anvisat ett anslag om 179,9 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (384658838 + 218 100.000 — 179 900 000) 422 858 838 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1000-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1986/87 — 1987/88 Överbefälhavaren Föredraganden Bemynd. :Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning för delprogrammen 4.1—4.99 219900 259 100 158 500 232 800 158 500 225 600 Kostnader 219900 259 100 158 500 232 800 158 500 225 600 Prisreglering —1800 - 30 600 - +18 700 - Justering på grund av betalningsförskjutningar - —69 200 - -23 600 - —23 600 Omräkning från prisläge feb. 86 till feb. 85 - 10000 - - - = Medelsbehov - 179 900 - 209 200 = 202 000 Bemyndigandebehov 218 100 = 189 100 = 177 200 -

Budgetåret 1987/88 Överbefälhavaren Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 209,2 milj. kr. och att ett beställningsbemyndigande om 189,1 milj. kr. inhämtas. Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning och installation av sambandsmateriel för utbyggnad och komplettering av försvarets telenät och för försvarsmaktens gemensamma staber.

Föredragandens överväganden Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling. Verksamheten inom anslaget skall samordnas med motsvarande verksamhet inom det civila totalförsvaret. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (422 858838 + 177 200 000 — 202 000 000) 398 058 838 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 380 milj. kr. Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. 174

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att I. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram

av 177 200000 kr.,

2. till Operativ ledning m.m.: Avskaffning av materiel för budget-

året 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 202 000000 kr.

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 143 150 900 1986/87 Anslag 186 160 000 1987/88 Förslag 135 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt

beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m. och befäst-

ningar för huvudprogrammen Operativ ledning m. m. och Gernensamma myndigheter m. m. samt markförvärv för dessa ändamål.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag 1986/87 1987/88

Överbefäl- Förehavaren draganden

Operativ ledning m. m.: Markanskaffning för delprogrammen Krigsorganisation för centrala och högre regionala 400 400 400 staber m. m. 200 200 200 Gemensamma myndigheter Nybyggnad m. m. för delprogrammen Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m. 78 000 29 800 29800 Gemensamma produktionsresurser 3700 5200 5200 Gemensamma myndigheter 11500 16000 16 000 Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m. 36 100 37 600 37 600 Gemensamma produktionsresurser 16900 5700 5700 Gemensamma myndigheter (befästningar) - 1000 1000 Gemensamma myndigheter (kaserner) 53 100 33 700 33 700 Summa 199 900 129 600 129 600 Utrednings- och projekteringskostnader 92000 92000 92000 Inkomster -1000 —1000 - 19000 Reducering på grund av överplanering m. m. —-21740 -1700 —-2 600 Beräknat medelsbehov 186160 135 900 135 000

Budgetåret 1987/88 Prop .1986/87:95

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 135,9 milj. kr.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 kommer delar av byggnadsverksamheten att delegeras till militärområdesbefälhavarna från överbefälhavaren. Medel för denna verksamhet budgeteras under anslaget E 1. Operativ ledning: Ledning och förbandsverksamhet. Anslaget E 3. har minskats i motsvarande omfattning (54,8 milj. kr.).

Kostnaderna för primäruppdragen beräknas till totalt 129,6 milj. kr., varav — för markanskaffning beräknas 600 000 kr., — för nybyggnad beräknas 51 milj. kr. Härav beräknas 24,2 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, — för ombyggnad beräknas 78 milj. kr. Härav beräknas 54,8 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88.

De största objekten som beräknas pågå under budgetåret 1987/88 är: — ombyggnad av Tre Vapen för försvarets materielverk i Stockholm, — utbyggnad av flygvapenmuseum i Linköping, — nybyggnad av en matinrättning för försvarets radioanstalt i Stockholm, — ombyggnad av flyglar till stabsövningshall resp. gymnastiksal vid militärhögskolan i Stockholm, — nybyggnad av en större stabsplats.

Föredragandens överväganden Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen — eller i vissa fall av överbefälhavaren — efter särskild framställning från fortifikationsförvaltningen.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 135 000 000 kr.

1985/86 Utgift 6 198420 1986/87 Anslag 24 350 000 1987/88 Förslag 82 000 000

Verksamheten under anslaget består dels av olika nationella program, dels av för försvarsmakten gemensam verksamhet. Dessa omfattar bl. a. inledande system- och materielarbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 5 301 580 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 48 milj. kr. och anvisat ett anslag av 24 350000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (5 301580 + 48000 000-24 350 000) 28951 580 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Överbefälhavaren Föredraganden

Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Operativ ledning m. m.:

Utvecklingsarbete för del-

Justering på grund av

betalningsförskjutningar

m.m. - 11390 —-6115 -6115

Omräkning från prisläge

! Inkluderar bemyndiganden om 6,2 milj. kr. (prisläget februari 1986) för anskaffning av den ADB-utrustning som anges i regleringsbrev 1986/87, men för vilken bemyndiganden tidigare ej lämnats. 2 För det nationella informationsteknologiprogrammet.

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavaren Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram

4 anfört att anslaget bör föras upp med 101,8 milj. kr. varav 15,2 milj. kr.

för ADB-verksamhet och att ett beställningsbemyndigande om 246,2 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mot fortsatt verksamhet inom ramen för

det nationella mikroelektronikprogrammet och informationsteknologipro- 177

12 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

grammet. Vidare sker uppföljning och utveckling av försvarsmaktsgemensamma datasystem och inom motmedelsområdet.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid beaktat försvarsmaktens deltagande i det av riksdagen fastställda nationella mikroelektronikprogrammet, bevakning och utveckling av försvarsmaktens gemensamma datorsystem samt försvarsmaktens deltagande och stöd till det nationella informationsteknologiprogrammet. För detta stöd till det nationella informationsteknologiprogrammet har jag

för budgetåret 1987/88 beräknat 40 milj. kr. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen

blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (28951580 + 227800 000-

82.000 000) 174751 580 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni

1988 blir därmed ca 170 milj. kr. Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till

vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för ope-

rativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 227 800 000

kr.,

2. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 82000 000 kr.

F. Gemensamma myndigheter m. m.

F 1. Försvarets civilförvaltning

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets civilförvaltning. Som uppbördsmedel redovisas bl. a. ersättningar för datorkostnader vid drift av ekonomiska redovisningssystem samt inkomster av viss avlöningsuträkning och av andra tjänster som civilförvaltningen utför.

1985/86 Utgift 116423 083 1986/87 Anslag 105 540 000 1987/88 Förslag 101 950 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat Utfall Planerat FörsvaretsFöredracivilför- ganden valtning

Försvarets civilförvaltning: Allmän ledning och för-

bandsverksamhet Försvarets civilförvaltning 48318 57 310 49 307 56422 50273 Revision SI 5556 5299 - - Vissa ersättningar m. m. : 61286 67854 62395 67 388 63838 Kostnader 113035 = 130720 117001 = 123810 = 114111 Tillkommerlavgår: Tjänster för försvars-

myndigheter —- 8740 -—-12353 —-9511 -—-10195 —-10063 Avlöningsuträkning m. m.

för vissa civila

myndigheter - 1600 — 1712 —- 1600 — 1600 — 1600 Externa tjänster — 255 —- 486 —-— 350 —- 498 — 498 Medgiven prisregtering +13450 - - - - Medelsbehov 117 920 116 169 105 540 111517 101 950

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvarets

civilför-

valtning Civil personal! 175 172 170,5 156,5 ! Exkl. personal som finansieras genom intäkter från myndigheter utanför det militära försvaret samt lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Budgetåret 1987/88

Försvarets civilförvaltning Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande sätt. 179

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6 614000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Förstärkning med ett personår i samband med överföringen av revisions-

byrån till riksrevisionsverket och kostnader för ett avtal om viss ersättning

uppgår sammantaget till 266 000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

1. Kostnaderna för verksamheten beräknas öka med 5 228 000 kr.

2. Intäkterna beräknas sammanlagt öka med 832 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Anslagsyrkandet bör minskas med 5 517 000 kr. på grund av minskningar i

verksamheten och andra grunder för prisuppräkningar.

Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad civilförvaltningen har anfört beträffande

behov av medel för budgetåret 1987/88 men har liksom överbefälhavaren gjort vissa reduceringar enligt vad som närmare framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Riksdagen har våren 1986 beslutat om att riksrevisionsverket (RRV) skall överta ansvaret för den statliga redovisningsrevisionen fr. o. m. bud-

getåret 1987/88. Huvuddelen av revisionsbyrån vid försvarets civilförvaltning överförs därför den 1 juli 1987 till riksrevisionsverket.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1987/88 anvisa ett

förslagsanslag av 101950 000 kr.

F2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

Försvarets sjukvårdsstyrelse har fackuppgifter och tillsynsansvar för för-

svarsmaktens hälso- och sjukvård, miljö- och hälsoskydd, djurhälsovård,

djursjukvård och djurskydd. Styrelsen har vidare produktionsansvar för anskaffning av sjukvårdsförnödenheter för försvaret.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets sjukvårdsstyrelse.

1985/86 Utgift 30899 200 1986/87 Anslag 28 700 000 1987/88 Förslag 30 400 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Försvarets Föredra-

sjukvårds- ganden

styrelse

Försvarets sjukvårds-

styrelse: Allmän led-

ning och förbands-

verksamhet 28250 — 31411,5 28700 31615 30400 Kostnader 28250 31411,5 28700 31615 30400 Tillkommerlavgår: Betalningsmedels-

förskjutning m. m. —-462,3 Medel från tredje

huvudtitelns anslag

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvarets

sjukvårds-

styrelse

! Inkl. lönebidragsanställda, reservsjuksköterskor. beredskapsarbetare m. fl. (sammanlagt 7 personår).

Budgetåret 1987/88

Försvarets sjukvårdsstyrelse

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande

sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Kostnaderna ökar med 2 340 000 kr.

B. Övriga förändringar

Sjukvårdsstyrelsen äskar medel för genomförande av ett lasersymposium, intervjuer i samband med rekrytering av läkare och för lönekostnaderna i samband med uppkomsten av ett arbetsvårdsfall. 181

Överbefälhavarens yttrande Överbefälhavaren utgår från en lägre pris- och löneomräkning än sjuk-

vårdsstyrelsen. Sjukvårdsstyrelsen skall enligt programplanen minska med

3 personår till 61 fr. o. m. budgetåret 1987/88. Generalläkaren bör emellertid få planera för 64 personår om lönekostnaderna täcks genom omfördelning inom anslaget. Sjukvårdsstyrelsens anslagsyrkande bör minskas med

1040 000 kr. och föras upp med 30 575 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig i huvudsak till överbefälhavarens yttrande.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 30 400 000 kr.

F 3. Fortifikationsförvaltningen

1985/86 Utgift 190356 897 1986/87 Anslag 173 000 000

1987/88 Förslag 175 600 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat Utfall Planerat Fortifika- Föredrationsför- ganden valtningen

Fortifikationsförvaltningen: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 173900 193717 175300 = 187710 177 900 Centralt vidtagen mate-

rielanskaffning m. m. 1700 1587 1700 1700 1700 Kostnader 175600 195304 177000 189410 179600 Tillkommerlavgår: Medgiven prisreglering 17 000 - - - - Intäkter —-3 850 —4947 —4 000 —4 000 -4000 Medelsbehov 188750 190357 173000 185410 175600

Personal Personalkategori | Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat = Fortifika-

tionsför-

valtningen

Budgetåret 1987/88

Fortifikationsförvaltningen Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar fortifikationsförvaltningen på följande sätt.

Kostnader för primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkning innebär att kostnaderna ökar med 11 120 000

kr. B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna ökar med 1290 000 kr.

Intäkter C. Intäkterna är oförändrade.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 177,8 milj. kr.

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta vad fortifikationsförvaltningen har anfört om

verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 175 600 000 kr.

1985/86 Utgift 651528 650 1986/87 Anslag 605 400 000 1987/88 Förslag 626 100 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Försvarets Föredramateriel- ganden verk

Försvarets materielverk: Allmän ledning och förbandsverksamhet 599045 672317 625795 666535 647835 Kostnader 599045 672317 625795 666535 647835 Tillkommerlavgår: Intäkter av extern

provning - 4470 -3 368 —4 640 —-4950 -4950 Intäkter av förvalt-

ningskontoret - 8310 —-9356 —8 960 -9 690 -9690 Intäkter av lokalvård - 80 - 116 - 80 - 85 - 8 Intäkter av admini-

stration av ackord-

hästorganisationen -— 275 - 38 - 25 - 40 - 40 Kapitalkostnader för

anläggningar - 7910 -7910 —6 690 -6970 -6970 Medgiven prisreglering +74 300 - - - - Medelsbehov 652300 651529 605400 644800! 626100 ! Häri ingår 23,2 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram. Försvarets materielverk begär därutöver 1 milj. kr. för anställda med s.k. NOM-garanti.

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvarets

materiel-

verk Militär personal 285 262 285 280 Civil personal 2765 2599 2678 2583

3050! 2 2861 2963 2863! Varav intäktsfinansierade 00 (62) (65) (63) I Exkl. ca 30 personår för intäktsfinansierad extern provning. ? Exkl. överföring av personal (9 personår) vid Torhamns skjutplats.

Budgetåret 1987/88 Försvarets materielverk

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets materielverk på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 39 539 000 kr. 184

B. Förändringar enligt regeringens beslut Den personalminskning som det åligger materielverket att genomföra

minskar medelsbehovet för budgetåret 1987/88 med 17 490 000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

i. För att kunna rekrytera upp till medgiven personalram erfordras löne-

medel om 15 750 000 kr.

TI . För marknadslönetillägg erfordras 2 460 000 kr.

. Administration av ackordhästorganisationen ökar med 155 000 kr. BW - Hyror minskar med 636 000 kr.

"An . Utveckling, drift och underhåll av produktionsplaneringssystemet

(PPS) minskar med 2 360 000 kr.

OM . Inköp av tjänster ökar med 270 000 kr.

0 . Omkostnader för rekrytering ökar med 1155 000 kr.

Oc . Inventarier minskar med 120 000 kr.

Ae . Anskaffning av ny telefonväxel till försöksplatsen i Vidsel för

2 milj. kr.

10. Inkomsterna ökar med 1 340 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren uppfyllnaden av personalramen, men har endast avdelat 2 milj. kr. härför. Vidare tillstyrker han 12 milj. kr. för utveckling m. m. av produktionsplaneringssystemet och föreslår att 6 060000 kr. inplaneras

under huvudprogram 4 1 avvaktan på bättre beslutsunderlag. Telefon-

växeln vid försöksplatsen i Vidsel avstyrkes. Överbefälhavaren förordar därutöver vissa andra reduktioner samt föreslår att anslaget förs upp med 615,9 milj. kr. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid godtagit den av materiel-

verket angivna personalramen och behovet av medel för produktions-

planeringssystemet för budgetåret 1987/88. I samband med beslut om en ny organisation ålades försvarets materiel-

verk en successiv resursanpassning under 1980-talet. Dåvarande chefen för försvarsdepartementet angav i totalförsvarspropositionen (prop.

1981/82:102 bil. 2) antalet helårsanställda till 2920 budgetåret 1986/87 resp.

2470 budgetåret 1991/92. Uppgiftsförändringar därefter har lett till att

målen nu är 2940 resp. 2480 helårsanställda för de bägge budgetåren.

Under de senaste åren har rekryteringssituationen varit ogynnsam samtidigt som personalavgångarna blivit högre än normalt. Materielverket har

därför dels inte utnyttjat tilldelade resurser budgetåren 1983/84 och

1984/85, dels för budgetåren 1985/86, 1986/87 och 1987/88 äskat resurser 185

för en personalram som är lägre än den av statsmakterna angivna. För att

kunna lösa sina uppgifter har materielverket tvingats utnyttja externa resurser i större omfattning än normalt. Enligt min uppfattning är det viktigt att materielverket driver rekryteringsarbetet vidare med kraft. Jag anser att materielverket bör medges att

rekrytera upp till den av statsmakterna bestämda personårsramen och att

erforderliga lönemedel därvid kommer att ställas till förfogande genom

omfördelning inom den militära utgiftsramen. Samtidigt bör materielverkets utnyttjande av externa resurser begränsas.

Liksom föregående budgetår bör regeringen inhämta riksdagens bemyn-

digande att medge att förnödenheter för fredsutbildningen inom det militära försvaret får läggas ut inom en kostnadsram av 700 milj. kr.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att för budgetåret 1987/88

förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje

tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700 000 000 kr.,

2. till Försvarets materielverk för budgetåret 1987/88 anvisa ett

förslagsanslag av 626 100 000 kr.

F 5. Gemensam försvarsforskning

Delprogrammet Gemensam försvarsforskning omfattar tillämpad forskning och grundforskning för totalförsvarsändamål främst inom de naturve-

tenskapliga, tekniskt — vetenskapliga, medicinska och beteendevetenskapliga forskningsgrenarna.

Försvarets forskningsanstalt har programansvar för delprogrammet samt produktionsansvar för huvuddelen av den forskning som bedrivs

inom delprogrammet. Fortifikationsförvaltningen har produktionsansvar för den fortifikatoriska forskningen och försvarets materielverk har motsvarande ansvar inom programelementet Övrig försvarsteknisk forskning.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Gemensam försvarsforskning.

Under rubriken Försvarets forskningsanstalt beskrivs försvarets forskningsanstalts organisation och lokalisering samt den intäktsfinansierade verksamheten.

1985/86 Utgift 353 284 000 1986/87 Anslag 336 200 000 1987/88 Förslag 349 000 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Försvarets Föredra-

forsknings- ganden

anstalt Gemensam försvars-

forskning: Forskning vid

försvarets forskningsanstalt 303290 334043 317465 = 346650 329600?

Forskning vid forti-

fikationsförvaltningen 5610 6126 5985 6 100 6050 Forskning vid försvarets

materielverk 11900 13115 12750 13450 13350 Kostnader 320800 353284 336200 366200 349000 Tillkommerlavgår: Medgiven prisreglering +32 140 - > - - Medelsbehov 352940 353284 336200 366200" 349000 ! Häri ingår 21,5 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram. > Härav står 10 milj. kr. till regeringens disposition för det nationella informationsteknologiprogrammet. Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvarets

forsknings-

anstalt Civil personal 1104 1060 1079 1074! ! Varav 24 personår för fortifikatorisk forskning.

Budgetåret 1987/88 Försvarets forskningsanstalt Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets

forskningsanstalt på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 24 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar Försvarets forskningsanstalt har föreslagit uppgiftsförändringar i en högre

nivå än den av överbefälhavaren anvisade planeringsramen.

1. Planerade personalreduceringar medför att kostnaderna minskar med

930 000 kr. 2. Kostnaderna för hyror beräknas minska med 490 000 kr. på grund av högre bidragstäckning från den intäktsfinansierade verksamheten. 187

3. Utbyte av telefonväxlar i Linköping och Umeå. Forskningsanstalten äskar 3,5 milj. kr. som ett engångsbelopp. Återbetalning beräknas ske under en tioårsperiod. 4. Kostnaderna för inredning och utrustning under budgetåret beräknas minska med 400 000 kr.

5. Kvarstående bristande lönekompensation, 2750 000 kr.

6. Anskaffning av bildbehandlingsutrustning för 1,3 milj. kr.

Utöver ovanstående uppgiftsförändringar begär forskningsanstalten på

s.k. tilläggsrader ytterligare medel: Stöd till civilt totalförsvar, kvalificera-

de vapensystem, s.k. snabba områden (artificiell intelligens, bioteknik, katalytisk kemi) samt systemorienterade insatser för 11,9 milj. kr.

Överbefälhavarens yttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar konstaterar

överbefälhavaren att forskningsanstaltens äskanden överstiger överbefälhavarens anvisade planeringsram med 21450000 kr. Överbefälhavaren

avstyrker planerad anskaffning av telefonväxlar för 3,5 milj. kr. och bildbehandlingsutrustning för 1,3 milj. kr. Vidare avstyrks 11,9 milj. kr. i tillägg för forskning utöver nivå 1. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt forskningsanstaltens planering och föreslår att anslaget förs upp med

344750 000 kr.

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om

verksamheten för budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Jag har därvid bl. a. räknat med viss förstärkning till forskning inom ramen för det nationella informationsteknologipro-

grammet. För budgetåret 1987/88 har jag avsatt 10 milj. kr. för denna

verksamhet. Dessa medel bör stå till regeringens disposition. Jag förordar vidare att 1,3 milj. kr. anvisas för bildbehandlingsutrustning

till forskningsanstaltens bildlaboratorium. Härutöver förordar jag att resurser avdelas för den forskning som för-

anleds av den nya inriktningen av befolkningsskyddet som jag tidigare har

föreslagit (avsnitt 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst). Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge beställningar av materiel för forskningsändamål utöver anvisade medel. Kost-

nadsramen bör bestämmas till 11 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem-

ställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en kostnadsram av 11000 000 kr., 2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 349 000 000 kr.

forskningsanstalt i

1985/86 Utgift 55 708 000 1986/87 Anslag 46 500 000

1987/88 Förslag 35 500 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler m. m. för

försvarets forskningsanstalt.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primåruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Försvarets Före-

forsknings- draganden

anstalt Nybyggnad m. m. för del-

programmet Gemensam försvarsforskning

Budgetåret 1987/88

Försvarets forskningsanstalt

Medelsbehovet beräknas till 39050000 kr. enligt vad som framgår av

sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe-

fälhavaren att anslaget förs upp med 33,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen

över kostnader och medelsbehov.

Byggnadsstyrelsen skall redovisa huvudhandlingar för nya byggnadsobjekt. Det ankommer på regeringen att, efter prövning av huvudhandling-

arna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de

redovisade byggnadsföretagen.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsan-

stalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 35 500 000

kr. 189

Försvarets radioanstalt svarar för signalspaning inom totalförsvaret.

Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse i övrigt inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. 1985/86 Utgift 222 859 000 1986/87 Anslag 224 500 000 1987/88 Förslag 255 700 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Försva- Föredra-

retsra- — ganden

dioan-

stalt Försvarets radioanstalt: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 145510 161200 153080 = 176810 = 175342 Centralt vidtagen ma-

terielanskaffning m. m. 52370 61659 73590 86 500 82468 Kostnader 197880 228859 226670 263310 257810 Tillkommerlavgår: Överplanering, reserver

m.m. —2 280 = -2170 -2110 -2110 Medgiven prisreglering 24150 - - - - Medelsbehov 219750 222859 224500 261200 255700

Budgetåret 1987/88 Försvarets radioanstalt A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 20 190 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar Upplysningar beträffande föreslagna uppgiftsförändringar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. Totalt innebär uppgiftsförändringarna att kostnaderna ökar med 16 510 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren radioanstaltens anslagsframställning och föreslår att anslaget förs upp med 261,2 milj. kr. 190

Föredragandens överväganden Eg Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 255 700 000 kr.

F8. Värnpliktsverket

Värnpliktsverkets produktionsansvar omfattar inskrivning av personal en-

ligt värnpliktslagen, uttagning, fördelning och inkallelse av värnpliktiga samt redovisning och medverkan vid krigsplacering av försvarsmaktens personal. Verksamheten under delprogrammet Värnpliktsverket budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Värnpliktsverket.

1985/86 Utgift 117555 278 1986/87 Anslag 108 000 000 1987/88 Förslag 114 200 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88 Planerat = Utfall Planerat Värn- Föredraplikts- ganden verket Värnpliktsverket: Allmän ledning och förbandsverksamhet 107000 117555 108000 = 119805 114200 Kostnader 107000 117555 108000 119805 = 114200 Tillkommerlavgår: Medgiven prisreglering +10866 - - - - Medelsbehov 117866 117555 108000 119805 114200

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Värn-

plikts-

verket

Budgetåret 1987/88 Värnpliktsverket

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar värnpliktsverket på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6,6 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Utvidgning av personalramen med fem personår ökar lönekostna-

derna med 1420 000 kr.

2. Konsulter för nya och utvidgade datarutiner och för ny utrustning ökar kostnaderna med 3,6 milj. kr.

3. Kostnaderna för flyttning av Västra värnpliktskontoret beräknas till

1960 000 kr. 4. Tekniska analyser för blodgruppsbestämning slopas. Kostnaderna

minskar med 1,8 milj. kr.

5. Förändringarna i övrigt ökar kostnaderna med 1425 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren avstyrker vad verket begärt för ny utrustning avseende datakommunikation, reservkraft och för modernisering av centrala läkar-

handlingsarkivet. Medel för konsulter bör föras upp under anslaget E4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling. I övrigt tillstyrker överbefälhavaren planeringen och föreslår att värnpliktsverket tilldelas ett

anslag av 115 530 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad värnpliktsverket har anfört om verksamhe-

ten under programplaneperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

gare personår avseende nyinrättade tjänster för sjuksköterskor, viss ytter-

ligare konsultmedverkan, viss ny utrustning och för flyttning av Västra värnpliktskontoret.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag att regeringen föreslår riksda-

gen att till Värnpliktsverket för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslags-

anslag av 114 200 000 kr.

F9. Försvarets rationaliseringsinstitut

Försvarets rationaliseringsinstitut har fackansvar för rationaliseringsverk-

samheten inom försvarsdepartementets område samt ansvar för viss produktion. Verksamheten under delprogrammet Försvarets rationaliseringsinstitut

budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led-

ning och förbandsverksamhet. Verksamheten finansieras huvudsakligen från förslagsanslaget Försva-

rets rationaliseringsinstitut.

1985/86 Utgift 252 1986/87 Anslag 21350 000

1987/88 Förslag 221

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. | 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Försva- = Föredraretsra- = ganden tionaliseringsinstitut

Försvarets rationa-

liseringsinstitut: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 23 000 24850 23 700 23 600 Kostnader 23000 24850 23700 23600 Tillkommerlavgår: Intäkter -2200 -3500 = —-1500 = —-1500 Medgiven prisreglering +3030 - - - Medelsbehov 23830 25279 21350 22200 22100

13 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvarets rationaliseringsinstitut

Budgetåret 1987/88

Försvarets rationaliseringsinstitut

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets rationaliseringsinstitut på följande sätt.

Kostnader för primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1607 000 kr. B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna minskar med 2 757 000 kr. Bl. a. beräknas kostnaderna minska för anställd personal och för anlitande av externa konsulter.

Intäkter

C. Intäkterna minskar med 2 milj. kr. Bl.a. beräknas inga intäkter för

fortsatt drift av system DAPU.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp

med 22,2 milj. kr.

Föredroagandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets rationaliseringsinstitut har anfört om verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av samman-

ställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret 1987/88

anvisa ett förslagsanslag av 22 100 000 kr. 194

Försvarshögskolan har till uppgift att utbilda personal i ledande befattning-

ar inom totalförsvaret.

Verksamheten under delprogrammet Försvarshögskolan budgeteras på

ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarshögskolan.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 = 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försvars- Föredra-

högsko- ganden

lan Försvarshögskolan: Utbildning till och

av fast anställd

personal m. fl. 3050 4806 3520 5047 4830

Kostnader 3050 4806 3520 5047 4830 Tillkommerlavgår: Medgiven prisreglering

m.m. +1165 - - - -

Medelsbehov 4215 = 4806 3520 5047 4830

Personal

Budgetåret 1987/88 Försvarshögskolan Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 redovisar försvarshögskolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Myndigheten har under ett flertal år haft en starkt underbalanserad budget. Skolan redovisar inte någon omräkning i förhållande till innevarande års 195

regleringsbrev men av anslagsframställningen framgår att skolans kostnader vid oförändrad verksamhetsvolym ökar med 1037 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostnader med 490 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren anför att en analys av utfall pekar på att försvarshögsko-

lan vid oförändrad volym borde ha ett anslag om 4215 000 kr. Utöver detta tillstyrker överbefälhavaren en volymökning om 615 000 kr. och föreslår

att försvarshögskolans anslag förs upp med 4830 000 kr.

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta vad försvarshögskolan har anfört om verksamhe-

ten. Utbildningens omfattning och kvalitet bör enligt min mening ligga på i

huvudsak nuvarande nivå. Med hänsyn till vad försvarshögskolan och

överbefälhavaren har anmält beträffande budgetsituationen har jag beräk-

nat vissa medel för en uppräkning av anslaget utöver vad som erfordras som uppräkning för pris- och lönestegringar. Jag bedömer därmed att

balans uppnås mellan uppgifter och resurstilldelning.

Hemställan Mina beräkningar av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarshögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4830 000 kr.

F 11. Militärhögskolan

Militärhögskolan har till uppgift att utbilda yrkesofficerare och reservofficerare för kvalificerade befattningar i krigs- och fredsorganisationen. Mili-

tärhögskolan svarar också för den militärhistoriska forskningen inom försvarsmakten. Verksamheten under deiprogrammet Militärhögskolan budgeteras på två primäruppdrag inom delproduktionsområdena Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt Grundforskning. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Militärhögskolan.

1985/86 Utgift 41 152351 1986/87 Anslag 41 800 000 1987/88 Förslag 48 900 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tat kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Miltär- = Föredra-

högskolan ganden

Militärhögskolan: Utbildning till och

av fast anställd

personal m. fl. 33 940 39 805 48682 46755 Grundforskning 1920 1995 2145 2145

Varav delegationen

för militärhistorisk

forskning (430) (450) (475) (475) Summa kostnader 35860 41152 41 800 50 827 48 900 Tillkommerlavgår: Medgiven prisregle-

ring m.m. +2510 - - - - Medelsbehov 38370 = 41152 41800 50 827 48 900

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Militär-

högskolan

Budgetåret 1987/88 Militärhögskolan Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar miltitärhögskolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 3,3 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Skolan vill öka personalen med en ADB-tekniker, en yrkesofficer för utvecklingsavdelning och en assistent till skrivcentralen (+ 600 000 kr.).

2. Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostnader (+ 1127 000 kr.).

3. Skolan vill genomföra ytterligare två fältövningar (+ 1,2 milj. kr.).

4. Gymnastiksal och stabsövningsbyggnad kommer att medföra kostna- 197

larmanläggning (+ 100000 kr.). 5. Datorstöd för övningsverksamheten och utbildning på befintliga lednings- och informationssystem kräver ytterligare en dator (+ 700000 kr.) samt terminaler och kabeldragning (+ 1 milj. kr.).

Delegationen för militärhistorisk forskning Uppgiftsförändringar Delegationen anför att redan initierade forskningsprojekt tar huvuddelen av tilldelade resurser i anspråk och att även annan angelägen militärhistorisk forskning är beroende av delegationens stöd. Delegationen hemställer att ytterligare 50000 kr. ställs till dess förfogande.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker en tjänst för ADB-tekniker och kostnaderna för flygtransporter. Kostnaderna för ytterligare fältövningar avstyrks. Beträffande gymnastiksal och stabsövningshall tillstyrker överbefälhavaren kostnaderna för larm och lokalvård men endast 300 000 kr. för el, värme och vatten. Vidare tillstyrker överbefälhavaren anskaffning av en dator men föreslår att 1 milj. kr. för terminaler och kabeldragning inplaneras under anslaget E4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling i avvaktan på bättre beslutsunderlag.

Föredragandens överväganden Jag har beräknat vissa medel för inredning och drift av gymnastiksal och stabsövningshall av vilka 2,8 milj. kr. är en engångsanvisning. Jag är inte nu beredd att medge utökning av personal och anskaffning av datorutrustning. Militärhögskolan har på regeringens uppdrag utrett och redovisat behovet av fast anställd personal. Utredningen visar att med nuvarande kursstruktur och kursvolym krävs ett tillskott av kvalificerad personal. Detta tillskott är så stort att det enligt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna inte kan åstadkommas utgående från den rådande personalsituationen i försvarsmakten. Jag anser därför att militärhögskolan tills vidare måste anpassa sin verksamhet till nuvarande personalram.

Hemställan Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Militärhögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 48 900 000 kr.

Försvarets förvaltningsskola har till uppgift att utbilda personal inom försvarsmakten i allmän administration, personaladministration, kameral-

tjänst, förplägnad m. m.

Verksamheten under delprogrammet Försvarets förvaltningsskola bud-

geteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. Elevberoende kostnader budgeteras på

sekundäruppdrag. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets förvailt-

ningsskola samt från sekundäruppdrag från överbefälhavaren och för-

svarsgrenscheferna m. fl.

1985/86 Utgift 11 245 029

1986/87 Anslag 10 600 000

1987/88 Förslag 12 100 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat Utfall Planerat Försva- Föredrarets ganden förvaltningsskola

Försvarets förvaltnings-

skola: Utbildning till och av fast anställd

personal m. fl. 9825 11245 10 600 12977 12 100

Kostnader 9825 11245 10600 12977 12 100

Tillkommerlavgår:

Medgiven prisreglering m.m. +1925 - - - -

Medelsbehov 11750 11 245 10600 12977 12100

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat = Utfall Planerat Försvarets

förvaltningsskola

Budgetåret 1987/88 Försvarets förvaltningsskola

Skolan uppger att personalramen har under de senaste åren varit en trång

sektor. Utbildningen har kunnat genomföras enbart med hjälp av ett högt 199

utnyttjande av externa lärarresurser. Under budgetåret 1985/86 har skolan genomfört en utredning som visar hur en begränsad ökning av den fast anställda personalen höjer effektiviteten och kvaliteten i utbildningen medan de totala kostnaderna minskar. Skolan har även bedrivit försök med dubbelriktad TV-undervisning med syfte bl. a. att lärarna från TV-studio i Stockholm och Karlstad skall kunna genomföra lektion med elever i lek-

tionssal i Östersund.

A. Pris-och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 747 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Fyra tjänster för fast anställda lärare (+ 800 000 kr.).

2. Utvecklingskostnader för dubbelriktad TV-kommunikation, distansundervisning (+ 102 000 kr.).

3. Inköp av inventarier (+ 175 000 kr.). 4. För ADB-investeringar behövs 500 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande Överbefälhavaren tillstyrker den föreslagna personalökningen och medel för ADB-utrustning och inköp av inventarier. Överbefälhavaren föreslår att förvaltningsskolans anslag förs upp med 12,6 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Försvarets förvaltningsskola har i särskild ordning utrett och redovisat

behovet av fast anställd personal vid skolan. Jag delar skolans och överbe-

fälhavarens bedömning av behovet och har därför beräknat medel för

ytterligare fyra tjänster vid skolan. Vad gäller den dubbelriktade TV-un-

dervisningen erinrar jag om att chefen för industridepartementet i proposi-

tion 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet anmält att televerket

avser att stödja vissa demonstrationsprojekt rörande användningen av ny teleteknik. Jag bedömer att detta kan komma skolan till del.

Hemställan Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hem-

ställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 12 100000 kr.

Försvarets läromedelscentral har till uppgift att framställa publikationer och läromedel åt myndigheter inom i första hand försvarsdepartementets verksamhetsområde. Läromedelscentralens verksamhet skall i sin helhet

intäktsfinansieras.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat = Utfall Planerat Försvarets Föredralärome- ganden delscentral

Försvarets läromedels-

central: Allmän ledning och förbandsverksamhet 30000 35 275 51855 52 000 52 000

Kostnader 30.000 35275 51855 52 000 52 000

Tillkommerlavgår:

Intäkter av uppdrags-

verksamhet -29999 ——-36031 -—51854 +>—51999 —-51999

Medelsbehov 1 U 1 1 1

! Överskottet skall enligt regeringsbeslut 1985-06-06 balanseras till budgetåret 1986/87.

Budgetåret 1987/88

Försvarets läromedelscentral

Verksamheten kommer att ha ungefär samma omfattning som under bud-

getåret 1986/87.

Läromedelscentralen begär för budgetåret 1987/88 ett förslagsanslag om

1000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbe-

fälhavaren att läromedelscentralen tilldelas ett 1000-kronorsanslag.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid läromedelscentralen förutsätter en fullständig intäktsfinansiering. Det ankommer på regeringen att fastställa omfattningen av läromedelscentralens rörliga kredit. 201

Hemställan Prop .1986/87:95

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag att

regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets läromedelscentral för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 14. Krigsarkivet

Krigsarkivet har inom försvarsdepartementets verksamhetsområde pro-

duktionsansvar för depåtjänsten och forskarservicen i Stockholm och för

arkivservicen till myndigheterna. Krigsarkivet är arkivmyndighet enligt allmänna arkivstadgan (1961:590).

Verksamheten under delprogrammet Krigsarkivet budgeteras på ett pri-

märuppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbands-

verksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Krigsarkivet. Som uppbördsmedel redovisas inkomster av kopieringsverksamhet.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Krigs- Föredra-

arkivet — ganden Krigsarkivet: Allmän

ledning och förbands-

verksamhet 8015 92070 8000 8633 8345 Kostnader 8015 9070 8000 8633 8345 Tillkommerlavgår: Intäkter - 65 -73 -70 -—75 —75 Medgiven prisreglering +780 - - - = Medelsbehov 8730 9143 7930 8558 8270

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Krigs-

arkivet Civil personal! 29 29,5 28 29 I Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Krigsarkivet ! Förändringarna t förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar krigsarkivet

på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 495 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

En tjänst för arkivarie bör inrättas i syfte att bättre kunna följa utveckling-

en av ny teknik (+ 133 000 kr.).

Överbefälhavarens vttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar avstyrker överbefälhavaren inrättandet av ytterligare en tjänst men föreslår att 75 000 kr. beräknas för tillfällig anställning. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Vid min bedömning av krigsarkivets medelsbehov har jag inte räknat med någon utökning av personalramen.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsarkivet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsan-

slag av 8 270 000 kr.

Statens försvarshistoriska museer omfattar armémuseum, marinmuseum och flygvapenmuseum och har bl.a. till uppgift att bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet och utveckling genom tiderna, att verka för information härom samt att främja studier och forskning i ämnen inom sitt område. Verksamheten under delprogrammet Statens försvarshistoriska museer budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Statens försvarshisto-

riska museer. Som uppbördsmedelt redovisas inkomster av inträdesavgifter.

1985/86 Utgift 13696 577 1986/87 Anslag 12 500 000 1987/88 Förslag 14670 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88 Planerat Utfall Planerat Statens Föredraförsvars- ganden historiska museer Statens försvarshistoriska museer: Allmän ledning och förbandsverksamhet 11 545 13822 12695 15615 14815 Kostnader 11545 13822 12695 15615 14815 Tillkommerlavgår: Inträdesavgifter -— 195 —-125 —-195 —-195 -145 Medegiven prisreglering +2430 = - = = Medelsbehov 13 780 13 697 12 500 15420 14670

Personal Antal anställda omräknat till personår 1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Statens försvarshistoriska museer 46,5 45,5 48,5 53

Budgetåret 1987/88

Statens försvarshistoriska museer

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar statens för- | svarshistoriska museer på följande sätt. 204

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 900 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. En och en halv tjänst (+ 170000 kr.) för öppethållande av flygvapen-

museet. 2. En tjänst (+ 115 000 kr.) för byråassistent vid flygvapenmuseum. 3. En tjänst (+ 177 000 kr.) för förste intendent/chef för den pedagogiska

avdelningen vid marinmuseum.

4. En tjänst (+ 138 000 kr.) för lokalvårdare vid marinmuseum.

5. Engångsutgifter för flyttning och inredning i samband med om- och

tillbyggnader av armémuseum (400 000 kr.) och flygvapenmuseum (450 000 kr...

6. Ökade lokalkostnader (+ 500000 kr.).

Överbefälhavarens yttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar avstyrker över-

befälhavaren den föreslagna personalökningen, tillstyrker del av medlen

för flyttning och inredning (400000 kr.) samt tillstyrker ökade lokalkost-

nader. Museernas planering i övrigt godtas och anslaget föreslås föras upp

med 14,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för en tjänst vid flygvapenmuseum för museilokalernas öppethållande.

Jag har vidare beräknat 800000 kr. som en engångsanvisning för flytt-

ning och inredning i samband med ombyggnad av armémuseum och till-

byggnad av flygvapenmuseum.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Sratens försvarshistoriska museer för budgetåret 1987/88

anvisa ett förslagsanslag av 14670 000 kr.

1985/86 Utgift 85450 000 1986/87 Anslag 96 740 000 1987/88 Förslag 929 600 000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Överbe- Föredra-

fälhava- ganden

ren Frivilliga försvars-

organisationer m. m.: Allmän ledning och

förbandsverksamhet 21882 24602 24 562 26625 25825 Utbildning till och

av fast anställd per-

sonal m. fl. 56368 «60848 66 178 73775 — 173775 Kostnader 78250 85450 90740 100400 99600 Tillkommer: Medgiven prisreglering +4 480 - - - - Medelsbehov 82730 85450 90740 100400 = 99600

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande föreslår överbefälhavaren att anslaget ökas med 9660 000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Frivilliga försvarsorganisationer m.m, för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 99600 000 kr.

Försvarets datacentral skall på uppdrag utföra databehandling åt myndig-

heter inom försvarsdepartementets område samt medverka vid utveckling, modifiering och ADB-teknisk förvaltning av datorbaserade informations-

system.

Verksamheten inom delprogrammet Försvarets datacentral budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och

förbandsverksamhet.

Verksamheten redovisas som självbärande.

1985/86 Utgift 7021 000 1986/87 Anslag 3 501 000 1987/88 Förslag 1000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Försvarets datacentral Föredraganden

Bemynd. - Anslagsm. Bemynd. = Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Försvarets datacentral: Allmän ledning och

förbandsverksamhet = 121755 = — 133533 133533 Centralt vidtagen

materielanskaffning m. m. - 3500 -

Kostnader - 125255 — 133 533 133533 Tillkommerlavgår: Intäkter - -115754 —- -133 532 —-133 532 Medelsbehov - 3501 -—- 1 1 Bemyndigandebehov - - =

Kostnader och intäkter (1 000-tal kr.) Kostnader/intäkter 1985/86 1986/87 — 1987/88 för primäruppdraget Försvarets datacent- Planerat — Utfall Planerat Försva- - Föredraral: Allmän ledning rets ganden och förbandsverk- datasamhet central Ingående balans den

I juli resp. år - 2000 — 35 0 — 5426 — 5426 Utgifter -111301 —109042 —-130959 —131390 —131390 Summa utgifter 113301 —109077 —130959 --136816 —136816 Tillkommerlavgår: | Inkomster 107300 = 116611 = 125532 133532 133532 Medelsbehov || 1 || 1 1 Utgående balans den

30 juni resp. år - 6000 7535 — 5426 — 3283 — 3283

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat Utfall Planerat — Försva-

rets

data-

central Civil personal 255 240 242 240

Budgetäret 1987/88 Försvarets datacentral

Datacentralens verksamhet är intäktsfinansierad varför man begär ett an-

slag om 1 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker datacentralens planering och föreslår att an-

slaget förs upp med 1 000 kr.

Föredragandens överväganden Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningarna över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel samt kostnader och intäkter. Jag har beräknat 1000 kr. för anslaget. För att finansiera anskaffningen av datorutrustning utgår jag från att en del av datacentralens rörel-

sekapital utnyttjas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningarna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets datacentral för budgetåret 1987/88 anvisa ett

förslagsanslag av 1000 kr.

F 18. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret

Från anslaget täcks fr. o. m. budgetåret 1987/88 kostnader för vapenfri-

nämnden, värnpliktsnämnden, försvarets fastighetsnämnd, försvarets personalnämnd. riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, försvarets skaderegleringsnämnd, försvarets personalvårdsnämnd, sakkun-

niga för rådgivning i publicitetsfrågor, fiskeskyddsnämnder inom försvars-

departementets verksamhetsområde, försvarets underrättelsenämnd, mili- — Prop. 1986/87:95 tärledningens rådgivande nämnd samt försvarets centrala förslagskommitté.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Nämn- = Föredra-

derna ganden

1. Vapenfrinämnden 8500 9672 9285 11535 10 055

2. Värmpliktsnämnden 2375 2603 2500 2807 2640

3. Försvarets fastighetsnämnd 680 580 710 700 700 4. Försvarets personal-

nämnd 700 768 745 834 825 5. Övriga nämnder 635 S75 650 480 480 Summa kostnader 12 890 14198 13890 16371 14 700 Tillkommerlavgår: Medgiven prisreglering +1 300 - - = - Medelsbehov 14190 14198 13 890 16371 14 700

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88 Planerat Utfall Planerat Nämnderna

Vapenfrinämnden

Handläggande personal 17 17 17 7 Övrig personal 6 6 6 6 Värnpliktsnämnden

Handläggande personal 4 4 5 5

Övrig personal 4 4 5 6

Försvarets fastighetsnämnd

Handläggande personal 1 I 1 1 Övrig personal || 1 | I Försvarets personalnämnd

1. Vapenfrinämnden

a) Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 703 000 kr. b) Höjning av arvodet för vapenfriutredningar m. m. ökar kostnaderna med

1547 000 kr.

2. Värnpliktsnämnden a) Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 34 000 kr.

b) För personalförstärkningar erfordras ytterligare 123 000 kr.

c) För datastöd erfordras ytterligare 150 000 kr. 209

14 Riksdagen 19861/87. I saml. Nr 95

3. Försvarets fastighetsnämnd

Föreslår en minskning av anslaget med 10000 kr.

4, Försvarets personalnämnd Pris- och löneomräkningen medför att kostnaderna ökar med 89 000 kr.

5. Övriga nämnder

Försvarets skolnämnd, militära arbetstidsdelegationen och försvarets ar-

betstidsnämnd har upphört med sin verksamhet vilket medför att kostnaderna minskar med 170 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar endast konstaterat att han ej erhållit samtliga nämnders äskande varför han föreslår att anslaget förs upp med 14255 000 kr.

Föredragandens överväganden Med hänvisning till sammanställningen över kostnader och medelsbehov

beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 14 700000 kr. För värnplikts-

nämnden har jag beräknat medel för datorstöd för ärendehanteringen.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret för bud-

getåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 14 700000 kr.

F 19. Reserv för det militära försvaret

1987/88 Förslag 132518 000 kr.

Beräknade medel under anslaget avses utnyttjas dels inom armén när

underlag för dess utveckling föreligger, dels för att täcka oförutsedda

medelsbehov inom det militära försvaret i övrigt.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Reserv för det militära försvaret för budgetåret 1987/88

anvisa ett anslag av 132 518 000 kr. 210

a 1985/86 Utgift - 1986/87 Anslag —2000000 000 1987/88 Förslag 14600 000000

! Tidigare beteckning F 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. > Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1987/88 beräknade i pris- och löneläget februari 1986. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sådana prisoch löneökningar som inträffar från februari 1986 till det genomsnittliga prisläget budgetåret 1987/88. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1600 000 000 kr.

G. Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att i fred leda och samordna beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter och att vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning och samordning, Övrig varuförsörjning samt

Kyrklig beredskap. Verksamheten inom funktionen Övrig varuförsörjning består huvudsak-

ligen av försörjningsanalyser, förberedelser för reglering, ransonering och

annan planläggning, anskaffning av materiel, tryggande av försörjningsvik-

tig inhemsk produktion, utveckling av inhemska substitut samt beredskapslagring.

ÖCB utför vidare vissa lagringsuppgifter på uppdrag av statens jord-

bruksnämnd, socialstyrelsen resp. statens energiverk när det gäller beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel, läkemedel och sjukvårdsmateriel resp. anskaffning och lagring av bränslen och drivmedel. ÖCB leds av en styrelse med nio ledamöter. Chef för ÖCB är en

generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB redovisar för budgetåret 1987/88 fyra budgetalternativ benämnda A,

B, C och D. De tre första ansluter till de alternativa ekonomiska ramar som

regeringen har angett i anvisningarna för programplaneringen och anslagsframställningen. Alternativ D är myndighetens eget budgetförslag.

ÖCB begärde i anslagsframställningen medel över följande anslag på

försvarsdepartementets huvudtitel (alt. D)

— förslagsanslaget G 1. Överstyrelsen för civil 34 884 000 beredskap: Förvaltningskostnader

— reservationsanslaget G 2. Civil ledning och 33 294 000 samordning

— förslagsanslaget J1. Drift av beredskapslager 262 268 000

— reservationsanslaget I 2. Beredskapslagring 385 246 000 och industriella åtgärder

— förslagsanslaget J 3. Överstyrelsen för 1000 civil beredskap: Uppdragsverksamhet

— förslagsanslaget J 4. Täckande av förluster 1000 till följd av statliga beredskapsgarantier m. m. — Medel för täckande av under budgetåret 1985/86 3 793 000 uppkomna lagringsförluster inom funktionen Övrig varuförsörjning

Jag kommer i det följande att beräkna medel till ÖCB under anslagen G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader G 2. Civil ledning och samordning J1. Drift av beredskapslager

J2. Beredskapslagring och industriella åtgärder J3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m. m. 212

Medelsbehovet under anslagen är uppdelade på olika funktioner och delfunktioner. Regeringen har möjlighet att göra omfördelningar av anslag-

na medel mellan olika funktioner och delfunktioner.

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap:

Förvaltningskostnader

1986/87 Anslag 32 100 000 1987/88 Förslag 40 800 000

Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst kostnader för personal, lokaler och övriga expenser. 1000-tal kr.

Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande:

1. Till följd av statsmakternas beslut (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr.

388) har ÖCB fått vidgade uppgifter när det gäller att samordna de civila beredskapsförberedelserna. För dessa nya arbetsuppgifter behövs ytterligare sex tjänster för ledning och samordning och fyra tjänster för övrig

varuförsörjning samt administrativa följdkostnader för dessa (+ 2048 000

kr.).

2. Behovet av engångsanvisning för annonsering och inventarier beräk-

nas till 500 000 kr.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör medel för ÖCB:s verksamhet beräknas med ut-

gångspunkt i överstyrelsens huvudförslag. Jag beräknar pris- och löneom-

räkningen till 7437 000 kr. Omräkningen av den del av anslaget som avses

för lönekostnader har skett med hänsyn till höjda löneplansbelopp fr. o. m.

den I december 1985 resp. den 1 januari 1986. Jag beräknar därutöver medel till fyra nya tjänster för Ledning och samordning inkl. administrati-

va följdkostnader. För engångskostnader beräknar jag 300000 kr. under

Central administration. 213

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 40 800000 kr.

G2. Civil ledning och samordning

1986/87 Anslag 35 860 000 1987/88 Förslag 53 300 000

Från anslaget bestrids utgifter för statsbidrag till kommuner för den

planläggning som kommunerna ålagts att genomföra enligt 10b§ civilförsvarslagen (1960:74) samt till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för den planläggning, utbildning och övning samt de andra förberedelser som de enligt länsstyrelsens förordnande enligt 6 och 7§8§ lagen (1964:63) om kommunal beredskap ålagts att genomföra.

Bestämmelser om ersättning för planläggningskostnaderna finns i 908 civilförsvarskungörelsen (1960:377, omtryckt 1986: 1046).

Från anslaget bestrids också utgifter för övriga beredskapsåtgärder för

funktionen Civil ledning och samordning och för Central administration.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Ändamål 1986/87 1987/88

Planerat

ÖCB Föredraganden Kommunal, landstings-

kommunal och kyrklig beredskapsplanläggning «21550 19 600 17 000

Utbildning, övning och

övriga beredskapsåtgärder 119045 10 130 10400 Kommunalteknisk för-

sörjning - - 19700 Teleanordningar för den

civila försvarsberedskapen i länen > - 2500

Central administration 2830 2500 2500 Till regeringens dispo-

Överstyrelsen för civil beredskap

1. För att hålla de kommunala beredskapsplanerna aktuella erfordras för budgetåret 1987/88 14,2 milj. kr.

2. För att genomföra utbildnings- och övningsverksamhet på lokal nivå erfordras 2670 000 kr. under budgetåret 1987/88.

3. För att den landstingskommunala beredskapsplanläggningen skall uppdateras och samordnas med den kommunala beredskapsplanläggning-

en erfordras för budgetåret 1987/88 5,3 milj. kr. 214

4. För planläggning och information om den kyrkliga beredskapen inkl. Prop. [986/87:95

begravningsväsendet i krig behövs för budgetåret 1987/88 100 000 kr. 5. För studier, utbildning, utåtriktad information och övriga beredskapsåtgärder är medelsbehovet beräknat till 7460000 kr. för budgetåret 1987/88. 6. För verksamhetsområdet central administration erfordras 2,5 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

Försvarskommittén framhåller särskilt betydelsen av den kommunaltekniska försörjningens funktionssäkerhet. Jag delar den uppfattningen och

har beräknat vissa medel härför.

Till anslaget har överförts 2,5 milj. kr. från anslaget G 6. Vissa teleanordningar. Från den 1 juli 1987 blir överstyrelsen programmyndighet för

programelementet Teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i

länen. Under tidigare budgetår reserverade medel på anslaget G6. Vissa teleanordningar bör föras över till anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att en översyn av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen bör genomföras och har för

budgetåret 1987/88 beräknat 2.7 milj. kr. för detta ändamål.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-

slår riksdagen | att till Civil ledning och samordning för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 53 300 000 kr.

Civilbefälhavarna

Landets sex civilbefälhavare skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Förutom uppgiften att samordna viss planläggning skall civilbefälhavaren leda övningar, utbilda eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig samt planera för den egna verksamheten i krig och vid krigsfara.

Civilbefälhavaren får meddela länsstyrelserna de föreskrifter som behövs för planläggningen inom civilområdet och får också meddela vissa andra myndigheter föreskrifter om inriktningen av de beredskapsförberedelser som berör civilområdet.

För dessa uppgifter biträds civilbefälhavaren av ett kansH, vilket i vissa administrativa avseenden replierar på en länsstyrelse. Civilbefälhavarkanslierna har ca 50 anställda. | 215

1985/86 Utgift 15 086 837 1986/87 Anslag 19 120.000

1987/88 Förslag 21300 000

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 redovisar

en ökning med 4 417 000 kr. jämfört med innevarande år. Civilbefälhavarna

lägger härutöver fram förslag till förstärkning av organisationen med fem

tjänster vilket innebär en ökning med ytterligare 769 000 kr. till 24 306 000 kr.

Sammanställning av anslagsberäkningarna (1 000-tal kr.)

1986/87 Beräknad ändring 1987/88

Civilbefäl- Före-

havarna draganden Anslag Förvaltningskostnader 10949 +2 640 +1096 Lokalkostnader 1133 + 442 + 442

Utbildnings- och

Föredragandens överväganden

Huvudförslaget har tillämpats på anslaget. Med hänvisning till samman-

ställningen förordar jag ett anslag till civilbefälhavarna 21,3 milj. kr.

Med hänsyn till civilbefälhavarnas utökade ansvar för verksamheten i

fred inom civilområdena har jag beräknat medel för en ny tjänst i Övre

Norrlands civilområde samt medel för förvaltningskostnader för denna.

Jag övergår nu till att redovisa de beräknade medeisbehoven för resp. civilbefälhavare.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet

1986/87 Beräknad ändring 1987/88

Myndig- Före-

heten draganden Anslag Förvaltningskostnader 2401 +284 +171 Lokalkostnader 187 + 84 + 84 Utbildnings- och

övningsverksamhet 1596 +365 + 25

4184 +733 +280

1. Lokalkostnaderna beräknas öka (+84 000 kr.). Detta belopp inkluderar större lokaler. 2. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.). 216

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 243 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till

4464 000 kr.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Föreheten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1469 + 75 + 60 Lokalkostnader 137 + 8 + 8 Utbildnings- och övningsverksamhet 712 +183 -105 2318 +266 —- 37

Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 105 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till

2281 000 kr.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdet 1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndigheten Föredraganden Anslag Förvaltningskostnader 2529 +469 +110 Lokalkostnader 448 + 17 + 17 Utbildnings- och övningsverksamhet 1976 - I -125 4953 +485 + 2

1. Civilbefälhavaren begär medel för en handläggare (+ 160 000 kr.). 2. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 96 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till

4955 000 kr.

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Föreheten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1438 +974 + 120 Lokalkosinader 48 + I + 1 Utbildnings- och övningsverksamhet 1099 - 87 —100 2585 +888 + 21

]. Civilbefälhavaren begär medel för skillnaden mellan lönekostnader

och erhållna medel för anställd personal (+ 172000 kr.). Vidare begärs medel för en handläggare (+ 149000 kr.) och en assistent (+ 132 000 kr.) samt för konsulttjänster (+ 300 000 kr.). 2. Ökade kostnader i samband med nya lokaler har medtagits (+ 75 000 kr.). 3. Medel för anskaffning av persondator (+ 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 197 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 2606 000 kr.

Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Föreheten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1552 + 216 + 210 Lokalkostnader 134 + 4 + 4 Utbildnings- och övningsverksamhet 420 +1218 + 800 2106 +1438 +1 014

I. Av medlen för utbildnings- och övningsverksamheten har 1 milj. kr.

begärts för totalförsvarsövning 87. 2. Av förvaltningskostnaderna har 75 000 kr. begärts för en persondator.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 83 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till

3 120 000 kr. 218

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde 1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Myndig- Föreheten draganden Anslag Förvaltningskostnader 1 560 + 622 +425 Lokalkostnader 180 + 328 +328 Utbildnings- och övningsverksamhet 1042 + 426 -103 2782 +1376 +650

1. Civilbefähavaren begär medel för en tjänst som handläggare

(+ 191 000 kr.) och en tjänst som assistent (+ 137 000 kr.). 2. De ökade lokalkostnaderna (+ 328000 kr.) hänför sig ull att nya lokaler erhölls 1986-02-01.

3. De ökade förvaltningskostnaderna fördelar sig på skillnad mellan verkliga lönekostnader och erhållna medel för anställd personal (+ 62 000

kr.), ökade kostnader på grund av lokalbyte och ökade kostnader om de

begärda två tjänsterna skulle erhållas.

Föredragandens överväganden Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 432 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till

3 432 000 kr. Jag har därvid beräknat medel för ytterligare en tjänst.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Civilbefälhavarna för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 21300 000 kr.

Signalskydd

Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och trak-

tamenten för elever vid totalförvarets signalskyddsskola samt anskaffning och underhåll av särskild signalskyddsmateriel för totalförsvarets civila

sektor. Verksamheten budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktions-

områdena Allmän ledning och förbandsverksamhet, Centralt vidtaget ma-

terielunderhåll m. m. och Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Signalskydd.

Planering för perioden 1987/88—1991192 Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur att

närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. 219

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Signalskydd framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; 1 000-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 Summa 1820! 4065 3170 3200 3 000 4520 17 855 ! Prisläge februari 1985.

Det beräknade behovet av beställningsbemyndiganden för signalskyddsmateriel samt bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (1 000-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 Summa

1987/92 Bemyndigan- 560 1925 3720 350 = 350 7980 14215 debehov Bemyndigan- 1019 479 2679 1479 479 S479 deskuld vid utgången av resp. budgetår

G4. Signalskydd

1985/86 Utgift 11034 000 Reservation 0 1986/87 Anslag 1820 000 1987/88 Förslag 4050 000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Överbefälhavaren Föredraganden

Bemynd. Betalningsm. Bemynd. Betalningsm. Bemynd. Betalningsm. Signalskydd: Allmän ledning och förbandsverksamhet 1300 1600 1600 Centralt vidtaget materielunderhåll m.m. 270 270 300 300 300 300 Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. 290 250 1625 2165 1610 2150 Kostnader = medelsbehov 1820 4065 4050 Bemyndigandebehov 560 1925 1910

Överbefälhavaren Anslaget bör räknas upp med 2 245 000 kr. till 4065 000 kr. och ett beställ-

ningsbemyndigande om 1925 000 kr. inhämtas. 220

Föredragandens överväganden Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Jag kan i huvudsak

godta den inriktning och omfattning av verksamheten som redovisats för programplaneperioden.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av signal-

skyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 1910 000 kr.,

2. till Signalskydd för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservations-

anslag av 4050 000 kr.

Vissa skyddsrumsanläggningar

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsrumsanläggningar om-

fattar anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för

civilförsvarets krigsorganisation, anskaffning och underhåll av viss sam-

bandsutrustning samt anskaffning av inventarier för vissa gemensamma

stabsplatser.

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsrumsanläggningar

budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktionsområdena Centralt

vidtaget materielunderhåll m. m., Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. och Nybyggnad m. m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Vissa skyddsrums-

anläggningar.

Planering för perioden 1987/88—1991/92

Statens räddningsverk anför att omfattningen och inriktningen av verksamheten under delprogrammet helt är beroende av den avvägning som är gjord för befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt av andra myndig-

heters programmässiga mål. Även om osäkerhet råder vad gäller de statliga intressentandelarnas storlek i samband med produktion av lednings-

centraler i enlighet med de nya funktionskraven bedöms vissa resurser för nybyggnad behöva avdelas även framdeles.

Den av räddningsverket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa

skyddsrumsanläggningar framgår av följande sammanställning (prisläge juli 1986; 1 000-tal kr.).

Summa 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1987/92 9500! 10545 10145 8145 5145 5145 39125 ! Prisläge juli 1985.

1985/86 Utgift 2733 698 Reservation 605 073 1986/87 Anslag 9 500 000

1987/88 Förslag 8850 000!

! Genomförandepris 1987/88.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat - Räddnings- Föredra-

verket! ganden?

Vissa skyddsrumsanlägg-

ningar: Centralt vidtaget

materielunderhåll m.m. 80 24 80 80 85 Centralt vidtagen

materielanskaffning

m.m. 65 - 65 65 70 Nybyggnad m. m. 3194 2710 9355 10400 9300 Kostnader = medelsbehov 3339 2734 9500 10545 9455 ! Prisläge juli 1986. " Genomförandepris 1987/88.

Anslagsberäkning (1 000-tal kr.)

(Förslag) (Genomförande-

pris 1987/88 8850)

18505 18 505 ! Genomförandepris 1987/88 = 9455.

Budgetåret 1987/88

Statens räddningsverk 1. För underhåll av viss sambandsutrustning beräknas ett medeisbehov av 80 000 kr. för budgetåret 1987/88. 2. För anskaffning av inventarier m. m. för vissa gemensamma stabsplatser beräknas ett medelsbehov av 65 000 kr. för budgetåret 1987/88. 3. För anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation beräknas ett medelsbehov av 10400 000 kr. för budgetåret 1987/88 (+1 045 000 kr.).

Föredragandens överväganden Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov, där jag har angivit medelsbehovet i genomförandepris 1987/88. [ar to [SS]

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-

slår riksdagen

att till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret 1987/88 an-

visa ett reservationsanslag av 8850 000 kr.

Vissa teleanordningar

Verksamheten omfattar anskaffning av viss teleteknisk utrustning.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget G 6. Vissa teleanordningar.

Anskaffningen av teleteknisk utrustning för vissa statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Den av televerket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa teleanord-

ningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1986;

1000-tal kr.).

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 Summa

1987/92 53 200! 7061 2000 3600 4000 3000 19 061 ! Prisläge december 1985.

G6. Vissa teleanordningar

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag 1986/87 1987/88

Tele- Före-

verket dra-

gan-

den

Vissa teleanordningar

Centralt vidtagen materiel-

anskaffning 53 200 7061 2850

Kostnader = medelsbehov 53 200 7061 2850

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta televerkets förslag till inriktning av verksamhe-

ten under programplaneperioden. Från den 1 juli 1986 gäller förordningen (1986:294) om ledning och

samordning inom totalförsvarets civila del. Mot bakgrund härav har jag

rats under detta anslag till anslaget G 2. Civil ledning och samordning. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medeisbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa teleanordningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett

reservationsanslag av 2850 000 kr.

H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m. m.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om be-

folkningsskydd, innefattande frågor om landtransporter av farligt gods,

och räddningstjänst. Verket har programansvar för huvudprogrammet Ci-

vilförsvar och fredsräddningstjänst. Huvudprogrammet indelas i delprogrammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m.m.

Statens räddningsverk leds av en styrelse. Chef för verket är en generaldirektör. Inom verket finns fyra sakenheter för verksamhetsområdena

befolkningsskydd, räddningstjänst. utbildning och teknik. en administrativ

enhet, sckretariat och fem skolor. Räddningsverkets centrala del är Iokaliserad till Karlstad och skolorna till Revinge, Skövde, Katrineholm, Rosersberg och Sandö.

Statens räddningsverks verksamhet budgeteras på ett antal primäruppdrag inom delprogrammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m. m. och inom produktionsområdena Central förvaltning, Utbildning och övning, Extern information, Underhåll och förrådsverksamhet. Materielanskaffning. Anläggningar för krigsorganisationen, Anläggningar för fredsorganisationen, Skyddsrum, Forskning och utveckling

samt Ersättning till kommuner m. m.

Under littera H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m. m. täcks också kostnaderna för framställning och distribution av identitetsbrickor som kostnadsfritt tilldelas nyfödda och barn till invandrare eller till självkostnadspris tillhandahålls andra personer. Verksamheten under delprogrammet Identitetsbrickor budgeteras på ett primäruppdrag under delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet. Länsskattemyn-

digheten i Kristianstads län svarar för detta delprogram.

Vidare täcks under denna littera kostnader för generaltullstyrelsens program Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss. Programmet indelas i delprogrammen Oljebekämpning till sjöss, Kemikaliebekämpning till sjöss. Stödsystem för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss samt Forskning och utveckling.

Verksamheten finansieras från följande anslag.

H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

H 2. Anläggningar för fredsorganisationen H 3. Skyddsrum

H 4. Identitetsbrickor H 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. H 6. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss

Inom anslagen H 1. och H 3. har planeringen av verksamheten skett i tre

ekonomiska alternativ, ett grundalternativ och två ökningsalternativ. Statens räddningsverk har hemställt om i första hand ökningsahernativ 2 och

beräknat anslagen i prisläget februari 1986.

Om ej annat anges beräknar jag anslagen under littera H i genomförande-

pris 1987/88.

[Ne]

15 Riksdagen 1986/87: I saml. Nr 95

1985/86 Utgift - 1986/87 Anslag 458 000 000! 1987/88 Förslag = 5466000007

I Ytterligare 6 000000 kr. har tilldelats på tilläggsbudget I. ? (Genomförandepris 1987/88.

Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmateriel var den

30 juni 1986 159 647 000 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 167 700 000 kr. och anvisat 110880000 kr. i

betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987

blir därmed (159 647 000 + 167 700 000 — 110 880000) 216 467 000 kr.

Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning m. m. av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation motsvarar en bemyndigandeskuld den 30 juni 1986 av 43780764 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 62 milj. kr. För samma budgetår har 45 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1987

(43 780 764 + 62 000.000 — 45 000 000) 60 780 764 kr.

Utgångspunkten för bildandet av statens räddningsverk var dels att effektivisera ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten, dels att åstadkomma besparingar för staten som kan realiseras fullt ut fr. o. m. budgetåret 1988/89. Räddningsverket avser att i samarbete med bl. a. för-

svarets rationaliseringsinstitut under budgetåret 1988/89 genomföra en

grundlig analys av verksamheten. Analysen skall klarlägga om de mål som sattes upp i riksdagsbeslutet om ledningen av befolkningsskyddet och

räddningstjänsten har uppnåtts och om verksamheten bedrivs rationellt.

ta

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88

Statens räddningsverk! Föredruganden?

Bemynd. = Betal- Bemynd. = Betal- Bemynd. = Betal-

ningsm. ningsm. ningsm.

Befolkningsskydd och

räddningstjänst:

Underhåll och förråds-

verksamhet 46000 49600 52750 Materielanskaftning 194 700? 128 570 261765" 241 300 131 3005 158 700 Anläggningar för krigs-

organisationen 70 2009 50 200 729007 71 500 Se 000 68 000 Forskning och

utveckling 5200 9 800 8500 Ersättning till

kommuner 7756 8771 9250 Kostnader 264 900 520676 334655 713671 187 300 625 000

Tillkommerlavgår: Reducering på grund av

överplanering — Materielanskaffning -H 190 - 3100 -13 329 — Anläggningar för krigs-

organisationen - 5200 —- 1500 —-12 DON Intäkter m. m. - 2000 —48 786 —- 11000 -53 071 - 11000 -53 071 Outnyttjade bemyndi-

ganden —33 200 —- 10800 Reserv 2500 Medeisbehov 458 000 656 000 546 600 Bemyndigandebehov 229 700 323 665 165 500

! Prisläge februari 1986. " Genomförandepris 1987/88. 3 Varav 19 430000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 2? Varav 23640 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 5 Varav 11900 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. " Varav 7 200000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 7 Varav 6400 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 5 Varav 4400 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Statens räddningsverk

Medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till 656 milj. kr. i prisläget

februari 1986. För materielanskaffning behövs ett beställningsbemyndi-

gande om 250765 000 kr. Dessutom behövs ett bemyndigande att medge ersättning till kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation om 72,9 milj. kr.

Central förvaltning 68 000 000 kr.

Inom produktionsområdet Central förvaltning har budgeterats en ökning med 3250000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket

motiverar ökningen på följande sätt. 227

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräåkningen inne bär att kostnaderna ökar med 3031 000 kr

Upperiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 219 000 kr. Bl. a. har kostnaderna för utrikes resor och konferenser för enheten för farligt gods varit underdimensionerade. En utvidgning av räddningsverkets ADBstöd planeras. Medel som för budgetåret 1986/87 inplanerats på produktionsområdet för undersökning av naturförhållanden föreslås flyttas till produktionsområdet Ersättning till kommuner m. m.

Utbildning och övning 226 700 000 kr.

Inom produktionsområdet Utbildning och övning äskas en ökning med 27.4 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 10204 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med sammantaget 16 896 000 kr. Bl.a. föreslås 11 nya tjänster för fredsräddningstjänstutbildning och lokal övningsverksamhet. Hyreskostnaderna för räddningsskolorna ökar på grund av ny- och ombyggnad av lokaler. Utbildning av 200 elever föreslås ske vid försvarets skyddsskola samtidigt som övningsverksamheten för civilförsvarsstab och fältstab utökas och särskilda funktionsövningar genomförs.

Ersättning till flygvapnet för alarmeringsavdelningarna vid STRIL-centralerna beräknas öka med 1,6 milj. kr.

Verket föreslår vidare en ökning av bidraget till Svenska brukshund-

klubben och förstärkt ADB-stöd inom utbildningsområdet. Medel beräknas även för mobila övningsanordningar för lokala övningar och för ersätt-

ning till försvarsmakten för tunga ammunitionsröjningsgrupper.

Extern information 38 000 000 kr. Under produktionsområdet Extern information har budgeterats en ökning

med 19,4 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket

motiverar ökningen på följande sätt. 228

A. Pris- och löncomräkning Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1038 000 kr.

Uppeiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 18 362000 kr. Hotutrymningsannonsering planeras införas i telefonkatalogen under en

tvåårsperiod. Civilförsvarsinformationen i katalogen trycks på de vanli-

gaste invandrarspråken. Informationsförberedelser för beredskap och krig

ökar liksom räddningsverkets övriga informations- och upplysningsverk-

samhet till allmänheten. För informationsutbyte med länsstyrelser och civilbefälhavare har budgeterats medel för konferensverksamhet. För en ökad satsning på självskyddsutbildning och rekrytering och utbildning av frivilliga hemskyddsombud har medel avsatts till Rikskommittén för självskydd och Sveriges civilförsvarsförbund.

Underhåll och förrådsverksamhet 49 600 000 kr.

Under produktionsområdet Underhåll och förrädsverksamhet har bud-

geterats en ökning med 3,6 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 2 294 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Uppegiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 1306000 kr.

Medel har beräknats för ökade kostnader för drift och underhåll, bl. a. av nya larmaggregat och utökade regionala oljeskyddsförråd. Kostnader för vissa åtgärder för kärnkraftsberedskapen har budgeterats. Kostnader för integrering av sektorlarmnätet i försvarets telenät skall budgeteras på räddningsverket. Anslutning för civilförsvarets kommunikationssystem till televerkets Mobitex medför viss kostnad för teleabonnemang. Genom rattonalisering av materielens uppläggning m.m. beräknas hyreskostnaderna minska.

Materielanskaffning 241 300 000 kr. För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 250765 000 kr. och betalningsmedel om 241300000 kr. Ökningen av betalningsmedel,

112 730 000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande

sätt. 229

A. Pris- och löneomräkning Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7 174 000 kr.

B. Kostnaderna för materielinköpen ökar med 105 556 000 kr. Fördelningen på materielslag framgår av följande sammanställning (inkl. prisomräk-

ning), 1000-tal kr.

FNILSS Brandmateriel

27 890

EE . Diverse materiel 10325 Io . Fordonsmateriel 5500

fn Olje- och kemikalie-

1. Skydds- och sanerings-

Avgår

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 72,9 milj. kr. och betalningsmedel till ett belopp av 71,5 milj. kr.

Fördelning på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för bud-

getåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; 1 000-tal kr.).

Avgårl Tillkommer

Under produktionsområdet Forskning och utveckling begärs en anslagsökning med 4,6 milj. kr. Ökningen motiveras på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 290 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

För ökad verksamhet inom området Forskning och utveckling beräknas

4310000 kr.

Ersättning till kommuner m.m. 8771 000 kr.

Inom produktionsområdet Ersättning till kommuner m. m. äskas en ökning

med 1015 000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87.

A. Pris- och löneomräkning Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 433 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar Kostnaderna ökar med 582 000 kr. bl. a. beroende på att medel för undersökning av naturförhållanden flyttas över från produktionsområdet Central förvaltning.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden till programplanen för statens räddningsverk (avsnitt 6.4.3.2) redogjort för de riktlinjer som

verksamheten bör utvecklas efter i fortsättningen. Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1987/88 och de beställningsbemyndiganden som behövs för verksamheten vill jag anföra följande.

Under produktionsområdet Central förvaltning har jag i mina beräkning-

ar utgått från ett besparingsalternativ som innebär en besparing fördelad över en treårsperiod för produktionsområdet enligt regeringens anvisningar. Jag har dessutom beräknat lönekostnaderna till 39,2 milj. kr. i prisläget

februari 1986. Kostnaderna för hela produktionsområdet beräknar jag till

71.9 milj. kr. (67,4 milj. kr. i prisläget februari 1986.)

Jag har under produktionsområdet Utbildning och övning beräknat lönekostnaderna till 61 milj. kr. i prisläget februari 1986 inkl. två nya tjänster

för övningsledare. Jag har i övrigt beräknat medel för bl. a. utökad öv-

ningsverksamhet för civilförsvarsstab och fältstab, utbildning av elever vid försvarets skyddsskola och mobila övningsanordningar för lokala övning-

ar. Jag har utgått från att antalet elevdagar totalt skall uppgå till ca 270 000

och att medelsbehovet blir 221,4 milj. kr. (209,2 milj. kr. i prisläget februari 1986) för produktionsområdet. Vidare skall kostnaderna för uppbyggnaden

av kvalificerade ammunitionsröjningsenheter ej belasta räddningsverkets anslag.

Informationsverksamheten är av stor betydelse från beredskapssyn- 231

ket har till uppgift att lämna information inom sitt verksamhetsområde till

allmänhet. myndigheter och organisationer. Med den nya skyddssynen

beräknat ytterligare medel för informationsinsatser i fred och i krig under

produktionsområdet Extern information. Jag har tidigare understrukit betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Jag har under samma produktionsområde beräk-

nat medel till Sveriges civilförsvarsförbund och Rikskommittén för själv-

skydd med 11 resp. 17 milj. kr. i prisläget februari 1986. Hänsyn har då även tagits till ökade kostnader med anledning av riksdagens beslut (prop. 1985/86:134, FöU 10, rskr. 281) om förmåner inom frivilligförsvaret. Kost-

naderna för produktionsområdet beräknar jag till 34,5 milj. kr. (32,5 milj.

kr. i prisläget februari 19861.

Under produktionsomrädet Underhåll och förrådsverksamhet har jag i

prisläget februari 1986 beräknat kostnaderna för löner till 17,5 milj. kr.

Kostnaderna för hela produktionsområdet beräknas till ca 52,7 milj. kr.

(49,7 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsområdet Matcerielanskaffning beräknar jag medelsbe-

hovet till 134,4 milj. kr. (125,9 milj. kr. i prisläget februari 1986). Under produktionsområdet Anläggningar för krigsorganisationen förordar jag att planerade installationer av reservkraft inte tidigareläggs. Vidare bör enligt min mening resurserna under posten Produktion av ledningscentraler i största möjliga utsträckning användas för nyproduktion av centraler anpassade till den kommunala ledningen. Medelsbehovet under produktionsområdet beräknar jag till 56 milj. kr. (52 milj. kr. i prisläget

februari 1986).

Jag föreslär att 8,5 milj. kr. anvisas för produktionsområdet Forskning och utveckling (8 milj. kr. i prisläget februari 1986). Under produktionsområdet Ersättning till kommuner m. m. biträder jag i huvudsak räddningsverkets förslag, dvs. att ca 9,2 milj. kr. anvisas (8,8 milj. kr. i prisläget februari 1986) inkl. medel för översiktliga undersökningar av naturförhållanden.

För budgetåret 1987/88 beräknar jag att räddningsverket för materielan-

skaffning behöver disponera ett beställningsbemyndigande om 109,5 milj. kr. Jag har då beaktat att 10,8 milj. kr. redan står till förfogande i form av

outnyttjade bemyndiganden. Behovet av betalningsmedel beräknar jag till 134,4 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigande-

skulden för materielbeställningar den 30 juni 1988 att uppgå till 191 596 000 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelning-

en av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndi-

gandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 183 milj. kr. Jag beräknar att bemyndiganden att medge ersättning till kommuner för anskaffning m.m. av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation behövs till ett belopp av 56 milj. kr. Medelsbehovet beräknar jag också till 56 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskulden för ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigs-

organisation den 30 juni 1988 att uppgå till 60 780764 kr. Beloppet bör

sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregle-

ringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 5& milj. kr.

Min beräkning av bemyndigande- och betalningsmedelsbehov framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört och till sammanställningen

hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att I. bemyndiga regeringen att medge att materiel beställs inom en

kostnadsram av 109 500 000 kr. ,

2. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för produktionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation inom en kostnadsram av 56 000 000 kr. , 3. till Befolkningsskvdd och räddningstjänst för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 546600 000 kr.

H 2. Anläggningar för fredsorganisationen

1985/86 Utgift 19992 697

1986/87 Anslag 35 000 000

1987/88 Förslag 48 000 000!

! Genomförandepris 1987/88.

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler, utbild-

ningsanordningar m. m. vid statens räddningsverks skolor och nybyggnad av vissa förråd för civilförsvarets mobiliseringsmateriel.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87 1987/88 Statens rädd- Föreningsverk! draganden” Anläggningar för fredsorganisationen: Nybyggnad m. m. för delprogrammet Central förvaltning m. m. 37413 49517 50917 Centralt beslutade ombyggnadsoch underhållsåtgärder för delprogrammet Central förvaltning m. m. 500 = = Summa 37913 49 517 50917 Reducering på grund av over-

! Prisläge februari 1986.

? Genomförandepris 1987/88.

Statens räddningsverk Räddningsverket beräknar ett medelsbehov av 46450000 kr. för budgcet-

året 1987/88 enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader

och medelsbehov. För objekt som har påbörjats eller avses påbörjas före

den I juli 1987 beräknas ca 39,6 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför

sig till de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, bl. a. förläggningsbyggnad och garagebyggnad i Revinge. Av det beräknade me-

delsbehovet hänför sig 14450000 kr. till kostnader för investeringar i

Sandö för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver där. Denna kostnad bör inte belasta utgiftsramen för civilförsva-

ret.

Föredragandens överväganden Mot bakgrund av bl. a. en beslutad utvärdering av sotningsverksamheten bör det föreslagna arbetet med en ny sotarskola i Rosersberg anstå tills vidare. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Byggnadsstyrelsen skall redovisa byggnadsprogram och i en del fall huvudhandlingar för merparten av de nya byggnadsobjekt som finns upptagna i anskaffningsplanen. Det bör få ankomma på regeringen att. efter prövning av byggnadsprogrammet eller huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen. I enlighet med vad jag har förordat under avsnittet 6.3 Ekonomisk ram för försvarsbesilutsperioden 1987/88-1991/92 bör 14,4 milj. kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skolanläggningen i Sandö inte belasta den ekonomiska ramen för totalför-

svarets civila del.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Anläggningar för fredsorganisationen för budgetåret

1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 48 000 000 kr.

1985/86 Utgift 496071 962 1986/87 Anslag 578 700.000 1987/88 Förslag = 476700000!

! Genomförandepris 1987/88.

Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m. m. för anordnande av skyddsrum för skydd av befolkningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1986 1418 898 769

kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi-

gande om 677 milj. kr. och anvisat ett anslag om 578,7 milj. kr. Den

beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed

(1418 898 769 + 677 000 000 - 578 700 000) 1517 198 769 kr.

Bemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1986/87 1987/88

Statens räddningsverk! Föredraganden”

Bemynd. = Betal- Bemynd. Betal- Bemynd. = Betal-

ningsm. | ningsm. ningsm.

! Prisläge februari 1986. ? Genomförandepris 1987/88.

Budgetåret 1987/88 Statens räddningsverk | För att komma till rätta med problemen med att beräkna betalningsmedelsutfallet och för att underlätta genomförandet av en gemensam planeringsram för räddningsverkets verksamhet inkl. behovet av betalningsmedel för

skyddsrumsproduktionen föreslås att lika mycket betalningsmedel erhålls som bemyndiganden och att under- resp. överutnyttjanden får föras över till nästkommande budgetår.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 785 milj. kr. och

betalningsmedel till ett belopp av 690 milj. kr.

Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för

budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986: 1 000-tal kr.).

Objektgrupp Bemyndigande

Ersättning för skyddsrumsbyggande enligt

325 civilförsvarslagen 506 000 Ersåttning för skyddsrumsåtgärder enligt

408 civilförsvarslagen 150000 Modernisering 5000 Underhällsbesiktning av skyddsrum samt

Det sammanlagda behovet av bemyndiganden är således 690 milj. kr. enhigt prisläget februari 1986. Av begärda bemyndiganden avses därutöver 95 milj. kr. för prisreglering. Betalningsmedlen avses huvudsakligen för att betala ersättning m. m. för den anskaffning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden.

Föredragandens överväganden Under avsnittet 6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem har jag förordat att det med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetäret 1986/87 under förevarande anslag. minskat med det faktiska utfallet för budgetåret. får föras över till

budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sam-

manställningen över bemyndiganden och betalningsmedel. Under avsnittet 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst har jag

föreslagit en ny inriktning av befolkningsskyddet i krig. I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla byggnadstjänstens betydelse i den nya inriktningen. Jag bedömer att de bemyndiganden jag har beräknat är tillräckliga för att det skall vara möjligt att bygga skyddsrum 1 takt med nyproduktionen av byggnader och anläggningar i skyddsrumsorternas riskområden och att därutöver bygga ett antal skyddsrum för att avhjälpa de allvarligaste bristerna i främst de största städernas innerområden. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 1467 498 769 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 1 426 milj. kr.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av

427 000 000 kr.,

2. till Skyddsrum för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 476 700 000 kr. 36

H4. Identitetsbrickor!

I Tidigare anslagsbeteckning H6. Identitetsbrickor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har svarat för framställning och distri-

bution av identitetsbrickor m.m. som kostnadsfritt tilldelas nyfödda och

barn till invandrare eller till självkostnadspris tillhandahålls andra perso-

ner, allt enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen (prop. 1962:1 bil. 13, SU I1, rskr. 10. Arbetsupppgifterna har fullgjorts vid dataenheten. Den 1 januari 1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyndigheten. Verksamheten under delprogrammet Identitetsbrickor budgeteras på ett primäruppdrag under delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet. Verksamheten finansieras från försfagsanslaget Identitetsbrickor.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88 Planerat — Utfall Planerat Lånssty- Föredrarelsen i — ganden Kristianstads Jän och riksskätteverket Identitetsbrickor: Allmän ledning och förbandsverksamhet 1119 1059 877 884 884 Kostnader = medelsbehov 1119 1059 877 884 884

Budgetåret 1985/86

Under budgetåret 1985/86 har 127000 identitetsbrickor tillverkats för ny-

födda och tnvandrarbarn. Länsstyrelsen har ullhandahällit 7000 brickor till

självkostnadspris.

Budgetåret 1986/87

Verksamheten bedöms få i stort sett oförändrad omfattning. Den 1 januari

1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyndigheten i Kristianstads län.

Budgetåret 1987/88

Länsstyrelsen i Kristianstads län och riksskatteverket Pris- och Jlöneomräkning Pris- och löncomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7 000 kr. 237

Föredragandens överväganden Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-

slår riksdagen

att till Identitetsbrickor för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 884000 kr.

H5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m.

1985/86 Utgift 31069 009

1986/87 Anslag 4000 1987/88 Förslag 4000

Enligt 36& räddningstjänstlagen (1986:1102) är kommun berättigad till ersättning av statsmedel för räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till havs eller i vissa inre farvatten. För räddningstjänståtgärder som vidtagits före den 1 januari 1987 tillämpas 218 första stycket I i brandlagen

(1974:80).

Kommunen har vidare enligt 37 § räddningstjänstlagen rätt till ersättning

av staten om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört

betydande kostnader. För insatser före den 1 januari 1987 gäller motsvarande bestämmelser i brandlagen, nämligen 21§ första stycket 3. Om en kommun haft kostnader för sanering med anledning av sådant oljeutfltöde som avses i 36§ räddningstjänstlagen (218 första stycket I brandlagen) har kommun rätt till ersättning enligt 65 § räddningstjänstför- - ordningen (1986:1107). För saneringsarbete utfört före den 1 januari 1987 gäller 21§ första stycket 2 i brandlagen.

Tillämpningsbestämmelserna till ovanstående ersättningsregler finns i

räddningstjänstförordningen (1986:1107) samt vad gäller åtgärder före den

ljanuari 1987 i förordningen (1983:1002) om ersättning för deltagande i

räddningstjänst m. m. Statens räddningsverk ansvarar för tillämpningen av ersättningsbestämmelserna.

Tullverkets kustbevakningsorganisation svarar enligt 27§ räddningstjänstlagen för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vatten-

drag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.

Från anslaget bestrids kostnaderna för bekämpningsoperationerna inkl. ersättningar till utomstående, som deltager i räddningstjänsten. Förskottsmedel och annan återbetalning tas upp som uppbörd under anslaget.

Medelsbehov (1000-tal kr.) 1986/87 1987/88

Föredraganden

Ersättning enligt

36 8 räddningstjänstlagen (218 första stycket 1 p. brandlagen) 1 |

37 § räddningstjänstlagen (218 första stycket 3 p. brandlagen) I 1

658 räddningstjänstförordningen (215 första stycket 2 p. brandlagen) l I

Kostnader för bekämpningsoperationer

till sjöss 1 1 Summa 4 4

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-

slår riksdagen

att till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4000 kr.

H 6. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss!

! Tidigare anstagsbeteckning H7. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss.

Kustbevakningen svarar för åtgärder till havs och i kustvattnen, Vänern, Vättern och Mälaren för att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. Från anslaget betalas bl.a. anskaffning av bekämpningsmateriel, tekniskt utvecklingsarbete samt drift och underhåll av materiel för bekämpning av miljöfarliga utsläpp.

Kemikaliebekämpning till

SjÖSS 900 + 640 + 50

Stödsystem för kemikalie-

Generaltullstyrelsen Utgångspunkt för medelsbehovet är styrelsens ”programplan för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss”. Med hänsyn till de hotbilder som be- 239

skrivs i programplanen krävs en fortsatt uppbyggnad av beredskapen.

Styrelsen anser sig dock ha avstätt från att begära anslag för det faktiska

behovet, vilket innebär att den begärda anslagsnivån inte ligger i paritet med den uppbyggnads- och ersättningstakt som bedöms nödvändig för att programplanens mäl skall uppnås.

Tolv små arbetsbätar, som ingår i kustbevakningens materiel för olje-

och kemikaliebekämpning, är under budgetäret 1987/88 mellan tolv och sjutton år gamla. Kraftig förslitning av bätarna gör behovet av ersättning nödvändig.

Prisomräkning har skett med 1160 000 kr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har godkänt en grundsyn för inriktningen av det marina olje-

skyddet för 1990-talet. Grundsynen har utarbetats inom forsknings- och

utvecklingsprojektet TOBOS 85. På kemikalieområdet pågår ett nordiskt

samarbete för utveckling av metod och teknik för bekämpning av utflöden. Mot denna bakgrund har jag beräknat medel för fortsatt ny- och ersättningsanskaffning av materiel för bekämpning samt för underhåll och utbildning av personal. Medel har även beräknats för utbildning och övning av personal i de räddningskårer som enligt avtal skall ingå i kustbevakningens beredskapsorganisation för kemikaliebekämpning.

Jag har inom anslagsposten stödsystem för olje- och kemikaliebekämpning beräknat medel för fortsatt uppbyggnad av den i Sverige utvecklade flygburna fjärranalysutrustningen för spaning efter olje- och kemikalieutsläpp. Med fjärranalysutrustningen kan olagliga utsläpp upptäckas, och utrustningen gör det också möjligt att följa oljan under en bekämpningsoperation så att operationen blir effektivare. Fartyg som gör sig skyldiga

till olagliga utsläpp kan identifieras med utrustningen, vilket möjliggör

rättsligt ingripande. Kustbevakningens flygspaning har emellertid betydelse även I andra avseenden, t. ex. för fiskeövervakning, isövervakning och allmän övervakning. Verksamheten bedrivs i samverkan med andra myndigheter, särskilt i fråga om den allmänna havsövervakningen i samverkan

med marinen. Delar av anslaget är avsett för installation och intrimning av

utrustning i de nya flygplan. som levererats under innevarande budgetår.

De medel som upptas under anslagsposten Forskning och utveckling avser till större delen vidareutveckling av kustbevakningens fjärranalys-

system för havsövervakning och detektering av olje- och kemikalieutsläpp.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem-

ställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss för

budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 13400 000 kr.

I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för det psykologiska förvaret med uppgift att leda och samordna planläggningen av rikets psykologiska försvar, att sprida kunskaper om säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt att främja och samordna andra myndigheters information. I krig har myndigheten dessutom till uppgift att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) 1985/86 L986/87 1987/88

Budgetåret 1987/88 Styrelsen anger i sin anslagsframställning två ekonomiska nivåer dels ett

grundalternativ för verksamhet i oförändrad form (5328 kr.) dels ett ökningsalternativ som — i enlighet med regeringens anvisningar — överstiger grundalternativet med 2 milj. kr.

Styrelsen framhåller att verksamheten på väsentliga områden behöver

förstärkas. Utbildning och övning av krigsorganisationen och av informationspersonal hos andra myndigheter är en särskilt angelägen uppgift.

Vidare erfordras ökade insatser beträffande utbildning av informationsper-

sonat vid andra myndigheter och i kommuner. Även studier och forskning

avseende opinionsundersökningar, propagandastudier, nyhetsförmedling m.m. samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar står inför

ökade krav.

Personalmässigt beräknas styrelsen inte erfordra mer personal bl. a. med hänsyn till att experter kan anlitas inom styrelsens ansvarsområde.

A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 255 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar Samhällets utveckling och olika händelser i samhället ställer krav på ökade insatser från styrelsen för psykologiskt försvar. Insatserna krävs främst inom områdena desinformation och psykologisk krigföring/propagandame- 241

16 Riksdagen 1986i87.1 samt. Nr 95

toder, studier av intresse för det psykologiska försvaret vid händelser av katastrofliknande natur samt den ökade efterfrågan på information. Även den snabba tekniska utvecklingen inom etermediamiljön ställer styrelsen för psykologiskt försvar inför nya uppgifter.

Sammantaget gör styrelsen för psykologiskt försvar bedömningen att ökningsalternativet erfordras för genomförande av de uppgifter styrelsen

kommer att ställas inför.

Föredragandens överväganden Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet budgetåret 1987/88 kännetecknas av att myndigheten kommer att befinna sig i en period under vilken den nya krigsorganisationen skall utbildas och övas samtidigt som myndig-

heten skall fördjupa stina insatser beträffande forskning m. m. inom informationsområdet.

Medel för styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har beräknats med utgångspunkt från huvudförslaget.

I likhet med försvarskommittén beräknar jag medelsbehovet utifrån en viss utökad verksamhet vilken kräver en ökning av anslaget om 2 milj. kr. utöver grundalternativet.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att

regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1987/88

anvisa ett förslagsanslag av 7600 000 kr.

J1. Drift av beredskapslager

1986/87 Anslag 243 020 000 1987/88 Förslag 264 000 000

Anslaget omfattar drift- och förvaltningskostnader för beredskapslag-

ring, exkl. inlagringskostnader och centrala myndighetskostnader.

1000-tal kr. Anslagspost 1986/87 För 1987/88 beräknar

Anslag ÖCB Före-

draganden I. Kapitalkostnader 205 888 226882 226 864 2. Drift- och för-

valtningskostnader 37132 35386 37136 Summa 243 020 262 268 264000

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande.

1. Huvudförslaget budgetåret 1987/88 innebär en ökning av driftanslaget

med 19 248 000 kr. 2. Den totala utgiftsminskningen är fördelad över en treårsperiod. ÖCB

redovisar nu sista året i besparingsplanen.

Föredragandens överväganden

Jag har i mina beräkningar utgått från överstyrelsens huvudförslag, vilket

innebär en besparing för förvaltnings- och driftanslagen fördelade över en treårsperiod enligt regeringens anvisningar. Pris- och löneomräkningen

uppgår till 1750 000 kr.

Omräkningen av den del av anslaget som avses för lönekostnader har

skett med hänsyn till höjda löneplanebelopp fr. o. m. den 1 december 1985 resp. den I januari 1986.

Jag beräknar kapitalkostnaderna för budgetåret 1987/88 till 226864 000 kr. Härav utgör ca 210717 000 kr. räntor på beredskapslager och 16 147 000

kr. kapitalkostnader för anläggningar. Kapitalkostnaderna beräknas fördelas med ca 43 170 000 kr. på delfunktionen Beklädnad m. m., 118 150 000 kr. på delfunktionen Kemiska produkter m. m. och 65 550 000 kr. på delfunk-

tionen Metaller m. m.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 264 000 000 kr.

1986/87 Anslag 146800 000 1987/88 Förslag 38230 000

Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inkl. inlagringskostnader samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för investeringar i förråd samt åtgärder för övriga beredskapsålgärder.

1000-tal kr.

Metaller och verkstads-

produkter m.m. 25 400 204 538 24 800 Summa kostnader 146 800 378 063 134230 Intäkter från utför-

säljning av bered-

skapslager — - 29.000 Intäkter från utför-

säljning av buffert-

lager = - 17 000 Summa anslag 146 800 378 063 88 230

Överstyrelsen för civil beredskap

1. Det ekonomiska utrymmet varierar för detta anslag med alternativa ekonomiska ramar för programplaneringen avseende funktionen Övrig varuförsörjning. Alternativ D är överstyrelsens eget budgetförslag.

2. ÖCB hemställer om bemyndigande att ingå avtal om beredskapslån med betalningsutfall under senare budgetår inom en ram av högst 139 milj. kr.

Föredragandens överväganden Riksdagen har för innevarande budgetår beviljat en bemyndiganderam på 130 milj. kr. för beredskapslån som medför utbetalningar under flera år. Jag föreslår att bemyndiganderamen under budgetäret 1987/88 utgör 117 milj. kr.. varav 80 milj. kr. bör stå till regeringens disposition.

Jag kommer i det följande att redovisa medelsbehovet uppdelat för delfunktionerna Beklädnad m. m., Kemiska produkter m. m. samt Metaller och verkstadsprodukter m. m.

För deifunktionen Beklädnad m.m. beräknar jag för kostnader under detta anslag 41230 000 kr. Av det senare beloppet beräknas 38 milj. kr. för bl. a. beredskapslån till främst företag inom grundtextilindustrin. Jag beräknar vidare 3,2 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder. 244

I fråga om delfunktionen Kemiska produkter m.m. beräknar jag 25 milj. kr. i bemyndiganderam för beredskapslån och för kostnader under detta anslag 68,2 milj. kr. Av dessa medel beräknar jag 20,3 milj. kr. för beredskapslagring av funktionskemikalier vid prioriterade företag. 36,6 milj. kr. för beredskapslån m. m. samt 11,3 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

För delfunktionen Metaller och verkstadsprodukter m.m. beräknar jag 12 milj. kr. i bemyndiganderam för beredskapslån och för kostnader under detta anslag 24,8 milj. kr. Av dessa senare medel beräknar jag 14,9 milj. kr. för beredskapslån m. m. till försörjningsviktig industri och 9,9 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregäende hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

I. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 117 000 000

kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar

under senare budgetår,

2. till Beredskapslagring och industriellu åtgärder för budgetåret

1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 88 230000 kr.

J3. Täckande av förluster till följd av statliga

beredskapsgarantier m. m.

! Tidigare anslagsbeteckning H 5. Förluster på beredskapsgarantier m. m.

Från anslaget bestrids utgifter för infriande av statlig beredskapsgaranti

enligt förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti, statlig garanti enligt brev den 15 december 1972 samt statlig garanti för

säsongkrediter till läderskoföretag enligt regeringsbeslut den 30 april 1981.

Föredragandens överväganden I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/86:100, bil.6. FöUR, rskr. 182) har för beredskapsgarantier beviljats en engagemangsram om

125 milj. kr. att gälla för budgetåret 1986/87. För budgetåret 1985/86 uppgår

lämnade garantier till 22 166000 kr. Vid budgetårets utgång hade inga ytterligare utfästelser om beredskapsgarantier gjorts.

För beredskapsgarantier bör beräknas en engagemangsram på 125 milj. kr. Anslaget bör tas upp med formellt belopp av 1000 kr. Även förluster på sådana garantier som har lämnats t. o. m. budgetåret 1985/86 gällande den tidigare ramen om 125 milj. kr. bör belasta anslaget. 245

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsga-

rantier m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av

1000 kr.

K. Övriga ändamål

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt är totalförsvarets gemensamma forskningsinstitution. Forskningsanstalten har programansvar för delprogrammet Ge-

mensam försvarsforskning samt produktionsansvar för huvuddelen av den verksamhet som bedrivs inom detta delprogram. Forskningsanstalten utför vidare vissa forsknings- och utredningsuppgifter för utrikesdepartementets räkning samt bedriver intäktsfinansierad forsknings- och utredningsverk-

samhet för bl. a. avnämare utanför totalförsvarssektorn.

Försvarets forskningsanstailt leds av en styrelse. Chef för forskningsanstalten är en generaldirektör. Anstalten är organiserad på ett centralt kansli

för planering och administration och fem huvudavdelningar. Varje huvud-

avdelning svarar i princip för forskningen inom ett forskningsområde.

Forskningsanstalten är lokaliserad till flera orter. Sålunda är enheter ur

huvudavdelning 5 förlagda till Karlstad, huvudavdelning 3 och enheter ur huvudavdelning 5 till Linköping samt huvudavdelning 4 til Umeå. Övriga

delar av forskningsanstalten ligger i Stockholmsområdet.

Huvuddelen av forskningen m. m. vid försvarets forskningsanstalt finan-

sieras från fjärde huvudtitelns anslag F 5. Gemensam försvarsforskning.

En mindre del finansieras från tredje huvudtitelns anslag F 5. Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll.

Den forsknings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet vid forsknings-

anstalten som bedrivs genom intäktsfinansierade uppdrag skall vara ekonomiskt självbärande och finansieras fr.o.m. budgetåret 1983/84 över

förslagsanslaget K 1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet.

K 1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

1986/87 Anslag 1000 1987/88 Förslag 1000

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1986/87! 1987/88? Planerat Försvarets Föredraforsk- ganden Ningsanstalt Försvarets forskningsanstalt: Kostnader för forskning och utvecklingsarbete 62 801 72001 72001 Avgår: Intäkter av uppdragsverksamhet —62 800 -72 000 —-72 000 Medelsbehov I 1 1 ! Medelprisläge för budgetåret 1986/87. ? Medelprisläge för budgetåret 1987/88. 247

Försvarets forskningsanstalt biträder myndigheterna inom försvarsmak-

ten, övriga myndigheter inom totalförsvaret. myndigheter utanför totalförsvaret. forskningsråd och företag med intäktsfinansierade forsknings-, utrednings- och utvecklingsuppgifter. Ungefär hälften av uppdragsvolymen utgörs av insatser för totalförsvaret, främst försvarets materielverk. Den återstående delen domineras av uppdrag från den offentliga sektorn,

huvudsakligen statliga myndigheter och forskningsorgan. Den intäktsfinansierade uppdragsverksamheten vid forskningsanstalten

befinner sig ännu i ett uppbyggnadsskede. Den har tillmätts ökad betydelse

I strävandena att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom så-

dana vetenskaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsvaret. Forskningsanstalten avser att utveckla sin marknadsföring.

Budgcetäret 1985/86

Försvarets forskningsanstalt anger i sin redovisning att verksamheten under budgetåret 1985/86 i stort ökat enligt den planering som gjordes efter

budgetåret 1984/85. Åtgärder har, totalt över FOA:s verksamhet, vidtagits

för att förbättra löneläget men också för att ge goda personliga utvecklingsmöjligheter och en god arbetsmiljö i syfte att göra FOA attraktivare som arbetsplats.

Budgetåret 1986/87

Svårigheterna att behålla resp. rekrytera kvalificerad teknisk personal bedöms bestå även under budgetåret 1986/87. Fortsatta åtgärder för att

förbättra löneläget och för att ge goda personliga utvecklingsmöjligheter bl. a. genom intern utbildning vidtas och verksamheten bedöms kunna öka

ca 5 7 under budgetåret.

Inom svensk forskningspolitik läggs ökad vikt vid att tillvarata forskningsresultat genom samarbete över myndighets- och sektorsgränser. Denna inriktning skall omsättas till initiativ inom anstalten. Kunskaper och kontaktnät för att tillgodose detta syfte har byggts upp.

Marknadsplaneringen kommer att ägnas större uppmärksamhet.

Budgctåret 1987/88

Försvarets forskningsanstalt

Omsättningen bedöms kunna öka med ca 5 96 i fast prisläge. Insatserna för ett utvidgat forskningssamarbete över myndighets- och

sektorsgränser fortsätter. Kompetensprofil och uppdragsstruktur anpassas

till efterfrågan på tjänster. under förutsättning att den intäktsfinansierade verksamheten samtidigt kan komplettera och stödja forskningen för totalförsvaret.

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om den intäktsfinansierade uppdragsverksamhetens omfattning och inriktning

under budgetäret 1987/88. Denna verksamhet har betydelse framför allt för att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom sådana veten-

skaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsvaret

och/eller samverkan mellan olika samhällssektorer.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Forskningsanstalten redovisar i sitt bokslut för budgetåret 1985/86 avsättningar till statskapitalet och till särskilda resursfonder för investering-

ar. Enligt min mening bör statskapitalet inte få öka till mer än ca 10 2 av årsomsättningen för den intäktsfinansierade verksamheten. Vidare bör uppbyggnaden av särskilda resursfonder begränsas något.

Hemställan Med hänvisning tll vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdrags-

verksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1000

kr.

K2. Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har till uppgift att främja utveckling-

en av flygtekniken inom landet. Förutom den s.k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen, främst kunskapsuppbyggande forskning av allmän flygteknisk karaktär.

Flygtekniska försöksanstalten, som är central instans för flygteknisk

forskning, ligger i Stockholm. Den leds av en styrelse. Chef för försöksanstalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organiserad på ett kansli, en aerodynamisk avdelning, en hållfasthetsavdelning och en teknisk

avdelning.

Verksamheten under delprogrammet Flygtekniska försöksanstalten

budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led-

ning och förbandsverksamhet samt två primäruppdrag inom huvudproduk-

tionsområdet Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras

från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamhe-

ten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.

1985/86 Utgift 6 920000 1986/87 Anslag 7150 000 1987/88 Förslag 10.000 000

Kastnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1985786 1986/87 — 1987/88

Planerat Utfall Planerat Flygtek- Föredraniska ganden försöks-

anstalten!

Flygtekniska för-

söksanstalten: Allmän ledning och förbandsverksamhet 840 840 1050 1180 1180

Utvecklingsarbete

(uppdragsverk-

samhet) 66 170 78639 83395 93.375 93375

Tillämpad forsk-

ning 6080 6080 6100 7125 6320 Bidrag till ut-

rustning - 5935” 2500?

Kostnader 73090 85 559 90 545 107 615 103375

Avgår:

Intäkter av uppdragsverksamhet —-66170 —-70432 —83395 —-91600 —-91600 Balanserat över/

underskott = 8207 > 1775” 1775

Medelsbehov 6920 6920 7150 14240 10 000 ! Flygtekniska försöksanstalten har, i enlighet med regeringens anvisningar, redovi-

sat ett tilläggsförslag som innebär en med 5 § utökad forskning. Medelsbehovet för

detta alternativ är 19240tkr. för budgetåret 1987/88.

> Avser akustiklaboratorium 4 865 tkr. och ny låghastighetstunnel 1070 tkr.

> Engångsanvisning. För budgetåret 1988/89 förutsätts tillföras ytterligare 1,5 milj.

kr. för akustiklaboratoriet.

+ Verksamheten kommer enligt flygtekniska försöksanstalten att ge ett underskott

budgetåret 1987/88 om 1775 tkr.

Personal

Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1985/86 1986/87 1987/88

Planerat Utfall Planerat Flygtek-

niska försöksanstalten

Civil personal 238 235 250 250

Under perioden 1987/88-1991/92 skall verksamheten enligt flygtekniska försöksanstalten inriktas på att stödja dels utveckling och genomförande av försvarets materielplaner, dels den svenska flygindustrins förmåga att

utveckla och tillverka flygplan- och robotsystem. Till följd av regeringens och överbefälhavarens åtgärder för att säkerställa inhemsk produktion av

robotar kommer FFA:s resurser och kompetens att få ökad betydelse.

FFA:s verksamhet kommer att påverkas av den inhemska utvecklingen av civila flygplan och Sveriges deltagande i det europeiska rymdprogram-

met. Inom det senare förväntas FFÅ komma att medverka vid utveckling- ra

nn [am]

en av rymdfärjan Hermes. De internationella forskningsbehoven m. m.

inom det flygtekniska området bedöms ytterligare öka efterfrågan på

FFA:s tjänster.

För att på sikt säkerställa dessa funktioner förutsätts det flygtekniska rådet rekommendera inriktning och omfattning av erforderlig modernise-

ring av de experimentella resurserna.

Budgetåret 1986/87

Omstrukturering av verksamheten fortsätter som följd av ändrade beställningar från försvarets materielverk och Saab-Scania AB. FFA kommer att öka den analytiska och beräkningsmässiga delen inom

aerodynamiken samt komposittillämpningar inom hållfasthetsområdet. Härtill kommer också ny verksamhet inom det akustiska området. Robot-

frågorna ökar i betydelse.

Den tillämpade forskningen kommer att koncentreras till viss långsiktig forskning och påbörjade internationella samarbetsprojekt. Under året kommer marknadsföringen att öka, dock utan att huvudinriktnigen i anstaltens verksamhet ändras.

Budgetåret 1987/88

Flygtekniska försöksanstalten

Verksamhetens inriktning och omfattning under budgetåret 1986/87 be-

stäms främst av arbetet för JAS-projektet och de militära och civila forskningsprogrammen. Den påbörjade verksamheten inom akustikområdet fortsätter och den tillämpade forskningen kommer att koncentreras på viss långsiktig forskning samt vidareutveckling av påbörjade internationella samarbetsprojekt. För de experimentella resursområdena bedöms marknadsföringen kunna ge något ökad beläggning.

Försöksanstalten föreslår ett nytt primäruppdrag för grundforskning inom det flygtekniska området fr. o. m. budgetåret 1988/89 för att kompen-

sera förväntade minskade av beställningar med medel från delprogrammet

Gemensam försvarsforskning.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar flygtek-

niska försöksanstalten på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning för primäruppdragen Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 1155000 kr., varav 130 000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhet och 1025 000 kr. för

tillämpad forskning.

B. Uppgiftsförändringar

Materiel och anläggningar

Försöksanstalten har i särskild ordning hemställt om en ny låghastighets-

tunnel för 311 milj. kr. och om ett akustiklaboratorium för 4,8 milj, kr.

Anstalten hemställer för budgetåret 1987/88 om utrustningsbidrag med 1070 000 kr. för låghastighetstunneln och med 4865 000 kr. för akustiklaboratoriet,

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta den av flygtekniska försöksanstalten föreslagna inriktningen. Min beräkning av det totala medelsbehovet för allmän ledning och förbandsverksamhet och tillämpad forskning framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag kan inte biträda anstaltens förslag om att inrätta ett nytt primäruppdrag för grundforskning fr. o. m. budgetåret 1988/89. Frågan om att till anstalten anskaffa ett akustiklaboratorium och en låghastighetstunnel har tidigare anmälts (prop. 1985/86:100, bil. 6). Jag förordade då, efter samråd med chefen för industridepartementet, att dessa investeringar skulle prövas i samband med kommande näringspolitiska proposition. Efter samråd med chefen för industridepartemenetet vill jag dock här behandla dessa frågor. Flygtekniska försöksanstalten har lämnat kompletterande tekniskt och ekonomiskt underlag för bägge anskaffningarna. Jag tillstyrker anskaffning av ett akustiklaboratorium och har i min beräkning upptagit 1,5 milj. kr. härför under budgetåret 1987/88. Jag är fortfarande inte beredd att ta ställning till anskaffning av en låghastighetstunnel. Projektarbetet bör dock fortsätta och jag har i min sammanställning över kostnaderna beräknat I milj. kr. härför.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 10000 000 kr.

FN-styrkor m. m.

Verksamheten under delprogrammet FN-styrkor m. m. omfattar bl. a. rekrytering, organisation och utbildning i Sverige av beredskapsstyrkan för FN-tjänst. Denna verksamhet budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet och finansieras från förslagsanslaget Beredskapsstyrka för FN-tjänst. Delprogrammet omfattar vidare FN-styrkors tjänstgöring utomlands m.m. Denna verksamhet finansieras fr.o.m. budgetåret 1985/86 från förslagsanslagen FN-styrkors verksamhet utomlands och Övervakningskontingenten i Korea. Verksamheten under delprogrammet leds av chefen för armén. [NR [NS

1985/86 Utgift 30 100 000 1986/87 Anslag 33 000 000 1987/88 Förslag 28 600 000

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 198788

Planerat = Utfall Planerat Chefen — Föredra-

för ganden

armén Beredskapsstyrka för

FN-tjänst: Allmän led-

ning och förbandsverk-

samhet 30 765 30114 33 000 29 126 28 600 Kostnader = medels-

behov 30765 30 114 33 000 29126 28 600

Personal

Budgetåret 1985/86

Under budgetåret 1985/86 har två beredskapsbataljoner om vardera ca 700

personer rekryterats och utbildats vid FN-skolan i Almnäs, Södertälje. Av

dessa har totalt omkring 800 personer tagits i anspråk för tjänstgöring vid den svenska bataljonen i Republiken Cypern. För tjänstgöring vid det svenska sjukhuskompaniet i södra Libanon har

rekryterats och utbildats omkring 300 personer.

För tjänst i FN:s observatörsstyrkor i Mellersta Östern. Indien och Pakistan har rekryterats och utbildats 36 resp. 8 observatörer.

Till specialenheten för katastrofhjälp har rekryterats och utbildats ca 50

personer.

Anskaffning av skyddsvästar till samtlig personal i svenska förband utomlands har slutförts.

Budgetåret 1986/87

Under budgetåret 1986/87 har verksamheten ökat på grund av vårt utökade

engagemang I södra Libanon och omfattar rekrytering, organisation och utbildning av omkring 1 800 personer. 253

Chefen för urmén Två skyttebataljoner om vardera ca 400 personer kommer att rekryteras och utbildas för tjänstgöring i den svenska bataljonen i Republiken Cypern samt två underhållsbataljoner om vardera ca 640 man kommer att rekrytcras och utbildas för tjänstgöring i södra Libanon. Under förutsättning att

mandaten förlängs kommer under budgetåret totalt omkring 2 100 personer

att tas I anspråk för tjänstgöring vid de svenska bataljonerna i FN:s fredsbevarande styrkor i Republiken Cypern och södra Libanon. Rekryteringen och utbildningen av observatörer m. fl. förutsätts få oförändrad omfattning.

Omkring 50 personer kommer att rekryteras och utbildas till specialenheter för katastrofhjälp. De erfarenheter som erhållits efter det andra verksamhetsåret vid FNS

och den organisationsöversyn som genomförts under budgetåret 1986/87 kan komma att medföra vissa förändringar kopplat med det utökade enga-

gemanget I södra Libanon för budgetåret 1987/88 som nu inte kan förutses.

Föredragandens överväganden Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksamheten under budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret 1987/88 an-

visa ett förslagsanslag av 28 600 000 kr.

K 4. FN-styrkors verksamhet utomlands

1985/86 Utgift 133 200 000 1986/87 Anslag 133400 000 1987/88 Förslag 213 800 000

Medel för en svensk militär styrka i FN-tjänst anvisades första gången på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57 (prop. 1956:198, SU

179, rskr. 539). Därefter har årligen ytterligare medel anvisats för svenska FN-styrkors verksamhet.

Sedan budgetåret 1965/66 har anvisats medel för FN-styrkornas verksamhet utom Sverige under anslaget Kostnader för svenska FN-styrkor m.m., fr.o.m. budgetåret 1972/73 benämnt FN-styrkors verksamhet utomlands.

Sammanlagt har för den svenska verksamheten utomlands t. o. m. bud-

getåret 1986/87 anvisats 2054 615 000 kr.

Del av ifrågavarande kostnader avses bli ersatt av FN. Intill den 31

augusti 1986 har från FN återbetalats 793 069 847 kr. Vid den tidpunkten uppgick Sveriges återstående fordran hos FN enligt dittills framlagda krav

till 216768 904 kr. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomsttitel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88 Planerat — Utfall Planerat Chefen = Föreför draganarmén den FN-styrkors verksamhet utomlands: Allmän ledning och förbandsverksamhet 126500 133200 133400 = 273800 = 213800 Kostnader = medelsbehov 126500 = 133200 133400 273800 213800

Budgetåret 1986/87

Under budgetåret har verksamheten fått en mycket ökad omfattning med

anledning av regeringens beslut den 14 augusti 1986 att utöka vårt engage-

mang i södra Libanon.

Enligt tidigare regeringsbeslut deltar Sverige i de nedan angivna fredsbevarande FN-missionerna.

— UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellersta

Östern med 36 observatörer. — UNMOGIP (United Nations Military Observer Group in India and

Pakistan) i Kashmir med åtta observatörer. — UNFICYP (United Nations Force in Cyprus) på Cypern med en batal-

jon. — UNIFIL (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon med en

bataljon. Förordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i beredskapsstyr-

kan för FN-tjänst och i övervakningskontingenten i Korea har ändrats genom förordningen (FFS 1986:40) om ändring i nämnda förordning. Ändringen trädde i kraft den I januari 1987.

Budgetåret 1987/88 Chefen för urmén Om mandatet förlängs kommer en bataljon att tjänstgöra i FN:s fredsbevarande styrka i Republiken Cypern.

Om mandatet förlängs kommer en underhållsbataljon att tjänstgöra i

FN:s fredsbevarande styrka I södra Libanon. 255

Om deltaganden med ytterligare en fredsbevarande styrka beslutas un- Prop. [986/87:95 der budgetåret, krävs ytterligare medel.

Föredragandens överväganden Genom beslut i juni 1982 förordnade regeringen att ett sjukhuskompani omfattande högst 150 personer jämte viss stabspersonal skulle ställas till FN:s förfogande för fortsatt tjänstgöring i Mellersta Östern tills vidare.

Genom beslut i juni 1983 förordnade regeringen att tiden för den svenska FN-insatsen i Republiken Cypern skulle förlängas tills vidare. Styrkan på Cypern uppgår till ca 400 personer.

Genom beslut i juni 1985 medgav regeringen att chefen för armén varje budgetår får rekrytera och utbilda personal till sjukhuskompaniet i södra Libanon, styrkan I republiken Cypern, specialenheten för katastrofhjälp samt observatörer i FN-tjänst. Vidare medgav regeringen att chefen för armén varje budgetår skall besluta om avlösning av observatörer i FN-tjänst.

Genom beslut i augusti 1986 medgav regeringen att ytterligare personal ur beredskapsstyrkan för FN-tjänst, en underhållsbataljon som inkl. sjuk-

huskompaniet omfattar ca 630 man, skulle ställas till FN:s förfogande för

tjänst i södra Libanon tills vidare.

Jag kan för närvarande inte bedöma hur länge de svenska FN-styrkorna

behöver fortsätta sin verksamhet. Jag har vid min beräkning av anslagsbe-

loppet tagit hänsyn till det redovisade behovet av fordonsmateriel. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför

utgiftsramen för det militära försvaret.

Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksam-

heten under budgetåret 1987/88.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 måste betraktas som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftsposter samt möjligheten att regeringen fattar beslut om nya svenska FNinsatser eller att de nuvarande kontingenterna avvecklas.

Regeringen har i februari 1987 underrättat FN:s generalsekreterare om

Sveriges beslut att — om inte väsentliga förbättringar åstadkommes främst

rörande finansieringen — vid årsskiftet 1987/88 avveckla sin medverkan i

FN-styrkan på Cypern (UNFICYP). I beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 antas att en avveckling av den svenska FN-styrkan kommer att ske.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till FN-styrkors verksamhet wtomlands för budgetåret 1987/88

anvisa ett förslagsanslag av 213 800000 kr.

K 5, Övervakningskontingenten i Korea

Medel för övervaknings- och repatrieringskontingenten i Korea anvisades första gången på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1953/54

(prop. 1953:234, SU 196, rskr. 431). Den svenska repatrieringskontingenten upplöstes efter slutfört uppdrag år 1954 men övervakningskontingen-

tens uppgift står alltjämt kvar.

För övervakningskontingentens fortsatta verksamhet har anvisats medel under anslaget Svenska övervakningskontingenten i Korea, fr. o. m. budgetåret 1972/73 benämnt Övervakningskontingenten i Korea.

Sammanlagt har för den svenska verksamheten i Korea t. o. m. budget-

året 1986/87 anvisats 52 080000 kr.

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1985/86 1986/87 — 1987/88

Planerat — Utfall Planerat Chefen = Föreför draganarmén den

Övervakningskontingenten

i Korea: Allmän ledning och förbandsverksamhet 3000 2872 3200 3200 3200

Kostnader = medelsbehov = 39000 2872 3200 3200 3200

Föredragandens överväganden Genom beslut i maj 1984 föreskrev regeringen att det skall finnas en övervakningskontingent i Korea om högst tio personer. Jag kan för närvarande inte bedöma hur länge övervakningskontingenten i Korea behöver fortsätta sin verksamhet. Medel för verksamheten bör emellertid anvisas för budgetåret 1987/88. Jag anser att kontingentens personalstyrka även i

fortsättningen bör hållas så låg som möjligt. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför

utgiftsramen för det militära försvaret.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 mäste betraktas

som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftspos-

ter samt möjligheten att kontingenten avvecklas.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret 1987/88

anvisa ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.

[a

17 Riksdagen 19861/87.1 saml. Nr 95