Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-09

Statsrådet Göransson anför.

Mitt förslag

I prop. 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan aviserade chefen för utbildningsdepartementet sin avsikt att tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att göra en översyn av de tvååriga linjer som inte är direkt yrkesinriktade. Riksdagen har den 6 juni 1988 lämnat vad som anförts utan erinran (UbU 31, rskr 366).

Jag föreslår därför att en särskild utredare nu tillkallas för att se över den sociala linjen, konsumtionslinjen, musiklinjen och den estetisk-praktiska linjen, samtliga tvååriga linjer i gymnasieskolan.

Utredaren bör pröva i vilken utsträckning dessa linjers innehåll behövs och hur det kan fogas in i gymnasieskolans struktur. Andra lösningar än fyra separata tvååriga linjer bör eftersträvas.

Linjerna idag

Jag kommer inledningsvis att redovisa vissa för sammanhanget relevanta bakgrundsdata om studievägarna i fråga. Till sociala linjen och konsumtionslinjen finns det knappt 4 400 resp. 1 500 sökande inför läsåret 1988/89. Antalet platser är mycket större än antalet förstahandssökande. Den sociala linjen har 68 sökande och konsumtionslinjen 44 sökande per 100 platser. När det gäller musiklinjen och den estetisk-praktiska linjen är förhållandet det motsatta. Till dessa linjer sökte nästan 2 200 elever, mer än två sökande per plats.

Sociala linjen

Till den sociala linjen har antalet sökande under de senaste åren varit starkt vikande. Linjen har å ena sidan kritiserats för att ha en allmänteoretisk prägel, att den saknar profil, att den inte har någon praktisk samhälls- och arbetslivsanknytning och att den har så få möjligheter till intressestyrda ämnesval. Talande är, att där estetisk variant av linjen erbjuds, är sökandeintresset större. Å andra sidan är linjen jämförelsevis billig att anordna och många elever anser att den är en relativt lätt och snabb väg att få allmän behörighet till högre studier. Odeciderade elever har fått tid att mogna under de två studieåren. Ca 5 700 platser är utlagda för läsåret 1988/89. Ca 60 procent av de sökande är flickor. Vakanserna och avhoppen är många under studiegången. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen utgör flickor från den sociala linjen en betydande andel av ungdomarna i ungdomslag.

Efter den sociala linjen har ungdomarna fortsatt till utbildningar för pedagogisk verksamhet, i synnerhet klasslärare, men också fritidsledare, förskollärare m. fl. Många har fortsatt till vårdyrkesutbildning, såsom till arbetsterapeuter, sjukgymnaster och laboratorieassistenter. Många har också valt polisyrket. Andra åter har sökt sig till sociala yrken.

Fortsatt utbildning är således oftast nödvändig efter den sociala linjen. Genom behörighetskraven till den nya grundskollärarutbildningen kommer den sociala linjen inte längre att vara direkt behörighetsgivande till denna utbildning.

Gymnasieutredningen föreslog (SOU 1981:96) att den sociala linjen och konsumtionslinjen skulle uppgå i andra studieprogram och således formellt utgå.

Konsumtionslinjen

Konsumtionslinjens roll som en yrkesförberedande studieväg har sedan 1971 successivt tonats ned: först då den livsmedelstekniska linjen tillkom och sedermera genom att den sociala servicelinjen blev den behörighetsgivande utbildningen för den kommunala hemtjänsten.

1981 fick linjen en konsumentekonomisk och en textil gren med inriktning mot sömnad och vävning och 1983 inrättades på försök en kost- och näringsinriktad gren. Konsumentkunskap, bostads- och miljökunskap och kostkunskap är specifika ämnen för konsumtionslinjen.

Den förstnämnda grenen har de flesta platserna. Den nya tim- och kursplanen har stora likheter med den tvååriga sociala linjens. I fjolårets anslagsframställning föreslog skolöverstyrelsen (SÖ) försöksverksamhet med sammanslagning av konsumtionslinjens konsumentekonomiska gren och den tvååriga sociala linjen. Detta är, enligt SÖ, ett bättre alternativ än att tvingas lägga ned en av linjerna i ett antal kommuner.

Sedan 1971 har antalet sökande till linjen varje år varit betydligt mindre än antalet platser. Nio tiondelar av eleverna är flickor och endast hälften av dem har valt utbildningen i första hand. Vakanstalet brukar vara det högsta bland gymnasieskolans linjer och avhoppen är många.

Arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) föreslog att konsumtionslinjen skulle avvecklas, vilket avvisades av många vid remissbehandlingen av utredningens förslag. Det är framför allt kunskaperna i kost- och näringslära, i hushållning och i konsumentkunskap man vill slå vakt om. I andra hand betonas konsumtionslinjens elevvårdande uppgift för flickor: ett andningshål, en mognadslinje. Undervisningen på lanthushållsskolorna framhålls som särskilt lämpad för detta ändamål.

Musiklinjen och den estetisk-praktiska linjen

Musiklinjen fanns redan vid gymnasieskolans tillkomst läsåret 1971/72 men bedrevs ända fram till läsåret 1980/81 som försöksverksamhet. Den estetisk-praktiska linjen tillkom läsåret 1984/85 och bedrivs som försöksverksamhet t.o.m. läsåret 1990/91. Den första kullen elever från den estetisk-praktiska linjen kom ut våren 1986.

Dessa två studievägar skiljer sig i många avseenden från de två tidigare nämnda -- de är eftersökta och har en markerad profil. Karaktärsämnena upptar en dryg tredjedel av timplanen. Även dessa utbildningar har emellertid också kritiserats för att de varken ger yrkeskunnande eller tillräcklig grund för högskolestudier. Genom sina mycket små undervisningsgrupper är linjerna, i synnerhet musiklinjen, dyra i drift. Många av eleverna från musiklinjen har fortsatt till den ettåriga påbyggnadskursen i musik och sedan vidare till högskolestudier eller yrkesverksamhet inom musikområdet.

Musiklinjen finns f.n. på tolv orter i landet och den estetisk-praktiska linjen på fjorton. Fr.o.m. hösten 1988 kommer det att finnas 18 klasser (540 intagningsplatser) på musiklinjen och 20 (600 intagningsplatser) på den estetisk-praktiska linjen. På bägge linjerna överväger flickorna i antal. På musiklinjen utgör de 60 % och på den estetisk-praktiska linjen 75 % av eleverna.

Uppdraget

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående innehåller uppdraget två huvudfrågor, nämligen

1) att bedöma fördelar och nackdelar med att gymnasieskolan även i framtiden har tvååriga studievägar med relativt allmänt innehåll,

2) att lämna förslag om i vilka former gymnasieskolan i framtiden skall erbjuda estetisk utbildning med bredd och kvalitet.

Vad gäller den första frågan bör utredaren ha som utgångspunkt att varje studieväg skall ha en tydlig inriktning mot en fortsatt studie- eller yrkesverksamhet.

Det är således en viktig fråga i utredningsarbetet att överväga, om det i gymnasieskolan skall finnas en allmänt inriktad studieväg som, i likhet med den sociala linjen, utgör ett mindre krävande alternativ till de humanistisk-samhällsvetenskapliga studievägarna. Här bör även beaktas att de kortare teoretiska alternativen till de ekonomiska och de tekniska linjerna numera bedöms ge en otillräcklig utbildning och därför inte skall finnas kvar i gymnasieskolan.

När det gäller konsumtionslinjen och specialkurser inom konsumtionsområdet bör utredaren undersöka om dessa bör avvecklas som särskilda studievägar. Utredaren bör pröva i vilken utsträckning studievägsområdets karaktärsämnen bör tillföras andra studievägar och utredaren bör ge förslag till hur detta skall göras. Förslagen bör utarbetas efter samråd med SÖ, särskilt med tanke på regeringens uppdrag till överstyrelsen avseende den gymnasiala yrkesutbildningen dels att föreslå en framtida studievägsstruktur för denna, dels att utveckla kursplaner m.m. för de yrkesinriktade studievägarna.

Den andra frågan gäller den estetiska specialiseringen i gymnasieskolan. Den tillgodoses f.n. av musiklinjen och den estetisk-praktiska linjen samt de till resp. studievägsområde hörande specialkurserna och påbyggnadsutbildningarna.

Antalet estetiska inriktningar samt avvägningen mellan det mera allmänna utbildningsinnehållet och de estetiska ämnena bör analyseras av utredaren. En viktig frågeställning, som bör belysas allsidigt, är möjligheterna till yrkesverksamhet direkt efter en framtida musiklinje och estetisk-praktisk linje. Alternativet är eljest att dessa linjer bör betraktas som en förberedelse för högskolestudier, som i så fall ger den egentliga yrkesutbildningen. Utredaren bör ta del av och i analysen väga in erfarenheterna av den pågående utvärderingen av den estetisk-praktiska linjen inom SÖ.

Utredaren bör vidare undersöka möjligheterna att ett eller två år blir gemensamma för de två studievägarna. Utredaren bör också ge underlag för ställningstagande till huruvida linjerna i framtiden bör vara två- eller treåriga samt belysa de ekonomiska konsekvenserna av ev. förändringar.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, kommittéer och organisationer.

En slutrapport med förslag och bedömningar avseende de två huvudfrågorna skall redovisas senast den 1 mars 1989. I rapporten skall även lämnas förslag om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av vissa tvååriga, ej direkt yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)