Propositionens huvudsakliga innehåll

. I propositionen dras riktlinjerna upp för en försöks- och utvecklingsperiod avseende gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar. Förslagen bygger i stort på bctänkandena (SOU 1986:2 och 3) En treårig yrkesutbildning från arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY). ] propositionen föreslås att en treårig försöksperiod med förlängd, mo- derniserad och i högre grad arbetsplatsförlagd utbildning inleds läsåret 1988/89. Försöksverksamheten omfattar 5 000 intagningsplatser under vart och ett av de tre åren. Försöksverksamheten samordnas med ett utveck- lingsarbetc i syfte att förbättra kvaliteten på gymnasieskolans yrkesutbild- ning. En särskild referensgrupp och utvärderare bör tillkallas för detta ändamål. Den arbetsplatsförlagda utbildningen inom försöksverksamheten känne- tecknas av att vara kursplanestyrd utbildning på arbetsplatsen under lcd- ning av handledare som arbetsplatsen tillhandahåller. Yrkesläraren utövar tillsyn över utbildningen. Den arbetsplatsförlagda delen av undervisningen under årskurserna ] och 2 bör omfatta minst 10% av den totala studietiden med huvuddelen av tiden i årskurs 2. Under det tredje året bör andelen arbetsplatsförlagd utbildning utgöra 60 % av studietiden. Som alternativ till arbetsplatsförlagd utbildning i årskurs 3 bör i vissa fall erbjudas skolförlagd utbildning i form av kurser som ger yrkesspecialisering, fördjupning eller teoretisk komplettering. s. k. alternativkurser. Ett ökat inslag av allmänna ämnen innebär att samtliga elever inom försöksverksamheten studerar svenska. samhällskunskap, engelska, idrott och ett tillvalsämne, t. ex. matematik. Samtliga elever inom försöksverk- samheten uppnår därigenom allmän behörighet för högskolestudier. Sche-

• Sida 2
•  Original

malagd tid för specialarbete skapar utrymme för ökad samverkan mellan allmänna ämnen och yrkesämnen.

En förstärkning föreslås också av fortbildningsmöjlighcterna för yrkeslä- rare föratt upprätthålla en modern utbildning av hög kvalitet.

Skola och arbetsliv har ett gemensamt ansvar för den yrkesinriktade utbildningen. Syftet med försöks- och utvecklingsperioden är att åstad- komma en kvalitetshöjning av yrkesutbildningen. Detta kommer både samhälls- och arbetsliv till nytta. Staten skall ha det övergripande ansvaret för att alla elever får en god yrkesutbildning. Staten och skolhuvud- männen, svarar för tillsyn och ledning av all gymnasial utbildning. antingen den bedrivs i skola eller på arbetsplats. Stat och kommun bör svara för kostnaderna för undervisningen. under försöksverksamheten även för de arbetsplatsförlagda delarna.

ro

• Sida 3
•  Original

1. Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade min företrädare. stats- rådet Hjelm-Wallén, ijuni 1984 en arbetsgrupp för att göra en översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen. Arbetsgruppen antog namnet Arbets- gruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY).l

ÖGY överlämnade i februari 1986 sina slutbetänkanden (SOU l986:2 och 3) En treårig yrkesutbildning del I och 2. Dessa har remissbehandlats. Gruppen hade tidigare avlämnat skrifterna Avtal om arbetsplatsförlagd utbildning (DsU 1985z9). Yrkesutbildningen inför l990-talet (DsU l985:l3), Kostnader för gymnasieskolutbildningen (DsU 1986:15) och Fortbildning av yrkeslärare (DsU 198611).

Till protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga I utredningens sammanfattning av sina slutbetänkanden och som bilaga 2 en förteckning över remissinstanserna. En fyllig sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom Utbildningsdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr 345/88). Som bilaga 3 redovisas en studie av tillgången på platser för arbetsplatsförlagd utbildning. genomförd i Gävleborgs län under hösten 1986 och som bilaga 4 en samhällsekonomisk studie av effekterna av att förlänga yrkesutbildningen i gymnasieskolan med ett år. Bilaga 5 är en förteckning över gymnasieskolans linjer.

Med ÖGY:s slutbetänkanden som underlag läggcrjag i det följande fram förslag till riktlinjer för en treårig försöks- och utvecklingsperiod avseende de yrkesinriktade utbildningarna i gymnasieskolan. Med yrkesutbildningar avser jag i mina förslag. om ej annat anges. de direkt yrkesinriktade tvååriga linjerna i "dagens gymnasieskola samt specialkurser som anknyter till dessa.

' [ arbetsgruppen ingick skoldirektör Sven-Åke Johansson (ordförande). sektions- chef Bertil Andersson. utredningssekreterarc Elise Claeson. direktör Björn Grt'i- nevald. ombudsman Kent Karlsson. sekreterare Marta Olsson. departementsrådet Kerstin Thoursic. skolrådet Jan Thulin samt otnbudsman Uno Westerlund. Huvud- sekreterare var departementssekreterare Peter Holmberg.

• Sida 4
•  Original

Mina förslag syftar till att en försöks- och utvecklingsperiod för gymna- sieskolans yrkesinriktade linjer skall kunna påbörjas redan 1988/89. Jag avser att tillkalla en särskild referensgrupp och en fristående utrednings- man för utvärdering för att följa utvecklingen under perioden. '

Jag avser att senare föreslå regeringen att ge skolöverstyrelsen (SÖ) i uppdrag att genomföra ett kursplanearbete efter de riktlinjerjag nu föreslår samt också visst utrednings- och utvärderingsarbete som grund för kom- mande ställningstaganden. I de fall där jag bedömer det vara av värde för helhetsbilden kommer jag i det följande att redovisa innebörden av de uppdrag som bör ges till SÖ och andra myndigheter.

2. Yrkesutbildningen inför 1990-talet

Jag har i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 sid. 19 fB redogjort för min syn på gymnasiepolitiken inför 1990-talet. I det följande redovisarjag i stora drag utvecklingen ur yrkesutbildningens perspektiv.

Vi har nu drygt femton års erfarenhet av den integrerade gymnasieskola som riksdagen beslutade om 1970. Dess historia före 1970 är tre separata skolformers historia — gymnasiets. fackskolans och yrkesskolans. De hade skilda utbildningsmål och framtiden för eleverna tedde sig mycket olika beroende på vilken skolform de gått i.

Före 1970 var också tillgången på utbildning i övrigt väsentligt sämre än i dag. Grundskolan var ännu inte helt utbyggd. Den kommunala vuxenut- bildningen fick i stort sett sin nuvarande utformning genom vuxenutbild- ningsrcformen 1967. Universitet och högskolor omfattade betydligt färre utbildningsvägar än de gör i dag och de var bara i begränsad omfattning tillgängliga för andra grupper än dem som hade studentexamen.

Yrkesutbildningens nuvarande inriktning och struktur förbereddes av yrkesutbildningsberedningen (YB) under mitten och slutet av 1960- talet. Den valda organisationsformen för utbildningen har därför sina rötter i det tänkande som då var förhärskande i stora delar av arbetslivet.

Besluten vid 1968 och 1970 års riksdagar innebar att yrkesutbildningen reformerades och integrerades i den nya gymnasieskolan. Reformen inne- har att tiden för flertalet yrkesämnen minskades kraftigt medan inslaget av allmänna ämnen ökades ijämförelse med tidigare. Detta gäller i första hand inom industri- och hantverkssektorn. där yrkesskolans utbildningar "översattes” till tvååriga linjer. Därutöver skapades också ett antal helt nya utbildningar, t.ex. vårdlinjen och distributions- och kontorslinjen. Den yrkesutbildning som gymnasieskolan skulle ge var inte avsedd att vara en färdig yrkesutbildning. Gymnasieskolan skulle endast erbjuda en på- börjad yrkesutbildning. normalt följd av en s.k. färdigutbildning i arbetsli- vet. Färdigutbildningen regleras inte av gymnasieskolans kursplaner utan genom avtal mellan arbetsmarknadens parter i samband med anställning.

Andelen elever från grundskolan som söker direkt till gymnasieskolan har hela tiden ökat och ligger nu nära 100 procent. Ungefär 95 procent av en årskull 16-åringar kommer också in på och påbörjar en gymnasieutbild- ning. I mitten av 70-talet var det ca 70 procent av eleverna från grundsko-

• Sida 5
•  Original

Tabell 1 Antal förstahandssökande och elever samt andel Hickor i årskurs 1 på linjer . 7 och grundskoleanknutna specialkurser inom gymnasieskolan 15/9 1987. PrOp' 1987/88' 101"

Linjeomräde' Förstahands- Elever i Andel sökande årskurs 1 flickor 1987-09-15 % H 3 963 3 745 86 S 7 523 7 213 71 So 4 310 5 695 61 Ep | 033 424 79 Mu 879 480 58 Sektor HS 17708 17557 71 Ko 2 744 4 120 89 SS 1 422 2 205 95 Vd 14 179 10 445 91 Sektor VSK 18 345 16 770 91 E 15 316 13 750 63 Ek 1 463 1 690 58 Dk 5 212 4 197 70 Hk 4 877 5 218 69 Sektor EM 26 868 24 855 65 N 8 161 7 849 50 T 14 530 13 606 23 Te 260 31 1 7 Du 1 346 1 766 3 Sektor TN 24 297 23 532 31 Ba 4 790 4 526 2 Be 1 090 743 96 Et 8 802 5 740 4 F0 5 075 4 389 3 Li 6 585 3 514 56 Fr 471 536 12 Tr 810 767 6 Ve 4 196 5 778 4 Ovriga 5 080 1 81 1 — Sektor T1 36 900 27 804 13 Jo 2 344 1 170 45 Sb 746 679 1 Td 322 316 50 SektorJST 3412 2165 31 "500—försök"2 0 516 17 Totalt 127 529 ] 13 199 Yrkesinrikt. 70091 58436 2 åriga teoret. 7 945 8 600 3—4 åriga 49 493 46 163

i Förkortningar för linjer. se bilaga 5. * Försöksverksamhet med treåriga yrkeslinjer.

lan som sökte vidare. Efterfrågan på utbildning, förändringar i arbetslivet och samhällsutvecklingen har medfört att nya studievägar tillkommit i gymnasieskolan under årens lopp. Som exempel kan nämnas drift- och underhållsteknisk linje samt ett stort antal specialkurser med inriktning mot ekonomi, teknik och vård. Totalt innehåller gymnasieskolan i dag 27 linjer och ca 550 specialkurser. Fördelningen av sökande och elever i årskurs 1 av gymnasieskolan läsåret 1.987/88 framgår av tabell 1. Av tabel- len framgår också llickornas procentuella andel inom olika utbildningsom- råden — ett förhållande som jag återkommer till i det följande. Ett allmänt kvalifikationskrav på arbetsmarknaden är numera att man 5

• Sida 6
•  Original

har en gymnasial utbildning. Ungdomar med enbart grundskoleutbildning har mycket större svårigheter att få fotfäste på den reguljära arbetsmarkna- den än dc som har en gymnasieutbildning. Uppgiften för gymnasieskolan är alltså att ge praktiskt taget varje 16-åring en fortsatt utbildning som antingen skall leda till direkt yrkesverksamhet eller till fortsatt utbildning i högskolan.

Utbildningspolitikcns mål har länge varit att främja samhällets utveck- ling mot demokrati, jämlikhet och välfärd. Samtidigt har syftet varit att skapa förutsättningar för den enskilde att utvecklas till en fri, självständig och demokratisk människa.

Att ge alla medborgare en hög kunskapsstandard har varit nödvändigt för att snabbt omvandla vårt land till en välfärdsnation. Väl utbildade människor med en allmänt bred och hög kunskapsnivå har också varit en av vårt lands viktigaste konkurrensfördelar. 1 överensstämmelse med detta har utbildningssystemet successivt byggts ut och utvecklats till både om- fattning och innehåll.

1970 års gymnasieskolreform var ett led i en utbildningspolitik. som under efterkrigstiden konsekvent inriktats på att komma ifrån den skarpa åtskillnad mellan yrkesutbildning och allmän utbildning, som så länge funnits och som haft så avgörande betydelse för ungdomars framtid. För- slagen i denna proposition om försöksverksamhet med en förlängd och moderniserad yrkesutbildning innebär ytterligare steg i denna riktning. Det gäller nu att höja den gymnasiala yrkesutbildningens kvalitet och att vidga och förbättra framtidsmöjligheterna för de elever som väljer en yrkesut- bildning.

Förslagen syftar därmed också till att stärka gymnasieskolans ställning som den sammanhållna skolform inom vilken ungdomar i större utsträck- ning än nu skall kunna finna en studieväg som överensstämmer med deras framtidsplaner Och som inte innebär någon utbildningsmässig återvänds- gränd.

Grundskolans mäl och riktlinjer uttrycker att: "Barn är olika då de kommer till skolan. Skolan bör heller inte sträva efter att göra dem lika. När de lämnar skolan bör de göra det med bibehållen individualitet och särprägel och med en uppövad förmåga att respektera individualiteten hos andra människor."

Denna grundskolans målsättning är gymnasieskolans utmaning. Så gott som varje 16-åring söker sig dit och skall finna sig tillrätta där med den individualitet och särprägel han eller hon besitter. Dessa ungdomar är alla snart myndiga. Var och en har sina planer för och tankar om framtiden. De har olika förutsättningar. Alla har samma värde. Var och en har rätt att få en god utbildning. .

Begreppet gymnasial yrkesutbildning får inte tolkas snävt. Skolans upp- gift får aldrig begränsas till att enbart göra eleverna skickade för en yrkes- roll. lnte heller får den snabba tekniska utvecklingen leda'till en ensidig inriktning på förändringari utbildningen som syftar enbart till att möta nya tekniska krav inom olika yrkesområden. '

I gymnasieskolan skall eleverna också få beredskap och bättre förutsätt- ningar för den personliga utvecklingen och möjlighet till en rik fritid. Också

• Sida 7
•  Original

inom yrkesutbildningen skall de utbilda sig för medborgarrollen i vid mening. Studier av miljö och miljövårdsfrågor har t.ex. sin givna plats också inom yrkesutbildningen. De skall också få möta kulturlivet. Kultur- inslag i skolarbetet är väsentliga för att balansera det ofta enahanda mass-- mediautbudet som dagens ungdom erbjuds. Undervisningen i karaktärs- ämnena för de yrkesinriktade linjerna bör breddas och fördjupas genom ökade inslag av kultur. exempelvis yrkeskultur. Eleverna skall både växa i personlig och Social kompetens. Möjligheterna för dem att fortsätta att utbilda sig skall öka. _

Dagens ungdomar har vuxit upp i ett samhälle med rik tillgång på utbildning för både unga och vuxna. De har samtidigt hört mycket talas om ungdomsarbetslöshet både här hemma och som en internationell företeel- se. En del är "skoltrötta" efter grundskolan. Många är rädda för att inte få ett arbete. De önskar därför ofta lämna skolan och gå in i yrkeslivet. De behöver därför en yrkesutbildning, som läggs upp i samspel med arbets- platser. De måste få inse att skolan tar deras yrkesplaner på allvar och att gymnasieskolan är en ny och annorlunda skolform jämfört med grundsko- lan. Detta är viktiga utgångspunkter för mina förslag om hur den ökade volymen av allmänna ämnen bör komma in i timplanerna. Det gäller att ge ungdomarna en utbildning som i starten är tydligt yrkesinriktad. Det gäller vidare att de sedan successivt under utbildningen breddar sitt kunnande genom mer allmänna ämnen och mer avancerad yrkesteori. När deras skoltid är slut skall de ha en omedelbart användbar yrkesutbildning som de skaffat sig både i skolan och på arbetsplatser. Lika viktigt är att de då också har möjligheter och lust att fortsätta att utbilda sig och att deras kunskaper är tillräckliga för detta.

Bland gymnasieskolans elever finns också ett betydande antal med invandrarbakgrund. Dessa är överrepresenterade på de yrkesinriktade linjerna.

Större delen av de nuvarande linjerna i gymnasieskolan domineras starkt av antingen flickor eller pojkar. Under den senaste tioårsperioden har mönstret förändrats något såtillvida att flickornas andel har ökat på samtli- ga tre— och fyraåriga linjer, inte minst på den fyraåriga tekniska linjen. Pojkarnas andel på linjer med inriktning mot vård och konsumtion har också ökat något. I övrigt är förändringarna små. På de tekniskt inriktade tvååriga linjerna utgör flickorna endast tre-fyra procent. Fördelningen per studievägsområde framgår av tabell 1.

Eleverna bör få stöd att välja yrkesinriktning efter intresse och förutsätt- ningar, i stället för efter kön. Somjag tidigare anfört i årets budgetproposi- tion har ungdomsskolan ett betydande ansvar för att göra barn och ungdo- mar medvetna om könsroller i utbildningsval och yrkesliv samt om effek- terna av olika val. Intressen och föreställningar hos eleverna på detta område påverkas dock inte bara av de budskap skolan ger utan också av hur undervisningen i olika ämnen utformas från grundskolans lågstadium och uppåt.

Valet till gymnasieskolan görs i en period av de ungas liv då de mer aktivt börjar orientera sig mot kvinnors resp. mäns vuxen- och yrkesroller. samtidigt som vuxenlivet många gånger uppfattas som avlägset. Urjäm-

• Sida 8
•  Original

ställdhetssynpunkt är det därför väsentligt att gymnasieskolan och utbild- ningsväsendet i övrigt ges en sådan struktur att låsningar och återvänds— gränder för den enskilde i möjligaste mån undviks. Den bredare inriktning av studievägarna som mina förslag innebär bör också ses mot denna bakgrund.

Elever som bryter det vanliga könsrollsmönstret vid valet av studieväg möter ofta problem av olika slag. I synnerhet gäller detta flickor. Enligt gjorda undersökningar avbryter nästan hälften av dessa flickor sin utbild- ning i förtid. Övergången till arbetslivet för dem som genomfört utbildning- en är också ofta problematisk.

Ibland har det hävdats att skolan och samhället. mot bakgrund av de redovisade förhållandena. ”lurar” flickorna in på områden som de sedan inte får möjlighet att klara av inom det område de utbildat sig. Enligt mitt synsätt är det skolans. och också arbetslivets. skyldighet att så långt som möjligt hjälpa elever som valt en utbildning att fullfölja denna och underlät- ta för dem att få arbete. Förutsatt givetvis att eleven inte framstår som personligen mindre väl lämpad för den valda utbildningen. Skolan skall, bl. a. genom en allsidig arbetslivsorientering. ge en saklig information om villkoren i olika utbildningar och yrken. Det ankommer också på den personal som är verksam i gymnasieskolan att bidra till en sådan informa- tion, att utbildningsvalet kan ske på goda grunder.

De sommarkurser i teknik för flickor som anordnats i ett stort antal kommuner under senare år har bl.a. visat att många flickor har såväl intresse som goda förutsättningar för teknik och tekniskt betonat arbete. Flickor har ofta andra förkunskaper, andra förhållningssätt och värde- ringsmönster visavi teknik. Ett förhållande som bör kunnas tas bättre tillvara.

Erfarenheter har också visat på vikten av att vid intagningen till tekniskt inriktade studievägar föra flickor till samma klassenhet så att gruppen kan utgöra ett stöd och utslagningsmekanismerna kan minimeras. Sådana åt- gärder synes särskilt viktiga under det första studieåret. Faddersystcm. periodvis enkönade undervisningsgrupper eller andra anordningar som motsvarar de lokala förutsättningarna kan också komma ifråga med stöd av de förstärkningsresurser som finns i gymnasieskolan.

Det långsiktiga målet för samhällets satsningar att stödja ett otraditio- nellt studie — och yrkesval bör vara att inga studievägar skall ha mindre än 40 procent av underrepresenterat kön. Jag kommer senare denna dag att i anmälan till regeringens proposition 1987/88: 105 om jämställdhet inför 90-talet vidare utveckla min syn på utbildning och jämställdhet. För den närmaste femårsperioden bör målet vara att studievägar som i dag har mindre än fem procent av underrepresenterat kön bör ha minst 10 procent läsåret 1992/93.

Jag vill här erinra om den försöksverksamhet med en treårig utbildning med elmekanisk inriktning som startat redan hösten 1987 och där intag- ningen skulle ske så att om möjligt minst 20 procent av eleverna skulle vara flickor. Vid läsårsstarten var 66 kvinnliga elever intagna till de 352 intag- ningsplatserna. Utbildningen bedrivs i 20 kommuner. Av dessa uppnådde 17 den målsättning i fråga om könsfördelning jag satt upp för verksamhe- .

• Sida 9
•  Original

ten. Med beaktande av den låga andelen kvinnliga elever inom denna sektor och den korta tid som stått till skolhuvudmännens förfogande bedö- mer jag resultatet som mycket tillfredsställande. Skolöverstyrelsen (SÖ) har fått i uppdrag att fortlöpande följa försöksverksamheten. Jag kommer senare (avsnitt 5.7) att föreslå ytterligare åtgärder i syfte att få en bättre balans mellan flickor och pojkar på de yrkesinriktade studievägarna.

För att uppmuntra och stödja otraditionella studie- och yrkesval är det i stor utsträckning nödvändigt att förändra attityder men också fråga om att ge bättre kunskaper om de faktorer som hindrar ett friare val. Här spelar utbildning och fortbildning hos lärare. handledare m.fl. en stor roll. Jag återkommer till detta i avsnittet om personalfrågor. De andra förslag och överväganden som är motiverade med utgångspunkt från vad jag nyss sagt. tarjag upp i resp. avsnitt.

Under loppet av 1970-talet minskade arbetsmarknaden för sexton- och sjuttonåringar dramatiskt. Samtidigt ökade behovet av kompletterande yrkesutbildning för ungdomar kring tjugo år.

Därmed framträdde i bjärt kontrast ett missförhållandc. som i och för sig alltid har varit förhanden. Skillnaderna är stora. för att inte säga växande, när det gäller framtidsmöjligheter och valfrihet mellan elever som gått på en tvåårig yrkeslinje i gymnasieskolan å ena sidan och dem som genomgått en treårig allmän utbildning å den andra

Vad som hände under 1970-talet gör det nödvändigt att intensifiera arbetet med att höja den grundläggande yrkesutbildningens kvalitet. Det bör ske parallellt med att dessa gymnasielinjer tillförs ett större inslag av allmänna ämnen. Bara därigenom kan fler ungdomar finna en studieväg. som överensstämmer med deras framtidsplaner och utkomstmöjligheter.

Med detta perspektiv för ögonen arbetade arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) under åren 1984—86. Dess för- slag innebär i korthet följande:

— Yrkeslinjerna bör förlängas från två till tre år. ' — Yrkesutbildningen bör bedrivas i nära samspel med arbetslivet. En avsevärd del av yrkesutbildningen bör förläggas till arbetsplatser, sär- skilt under det tredje året. Detta kommer att bidra till att höja kvaliteten iden gymnasiala yrkesutbildningen. Skolan och arbetslivet står här inte i något motsatsförhållande till varandra. För en bra yrkesutbildning är de i stället varandras förutsättning. — Den förlängda utbildningstiden ger utrymme för en utökning av allmän- na ämnen. Kunskaper i ämnen som svenska. engelska. samhällskun- skap. matematik eller något estetiskt ämne ger eleverna möjligheter till fortsatta studier. bl. a. vid vissa högskolelinjer. Men det är också så att man i yrkeslivet numera inte alltid kan dra någon bestämd gräns mellan behovet av s.k. yrkesämnen och av allmänna ämnen. Själva yrkesut- bildningen är i dag ofta så avancerad att den ofta fordrar stöd av kunskaper i t. ex. språk, matematik och samhällskunskap. - Genom att på yrkeslinjerna erbjuda en klart yrkesinriktad studiestart bör denna del av gymnasieskolan mer än hittills uppfattas som en ny och annorlunda skolform jämfört med grundskolan. Eleverna skall kunna känna att deras yrkesplaner tas på allvar och börjar förverkligas. Studie-

• Sida 10
•  Original

obestämda elever erbjuds introduktionskurser.

— Genom en ny typ av kompetensrelaterade kursplaner i yrkesämnena bör inlärningstiden kunna variera, så att var och en går vidare till nästa avsnitt av en kurs först när han eller hon lärt sig det föregående. Min egen bedömning av dessa förslag överensstämmer i allt väsentligt med remissinstansernas positiva bild. En modernisering av yrkesutbild- ningen brådskar.

Det är inte acceptabelt att nära hälften av våra ungdomar får en utbild- ning som i flera avseenden har brister och begränsningar med hänsyn till de krav som framtiden ställer och till vad de själva, som medborgare. har rätt att fordra.

Gymnasieskolan är omfattande och heterogen. Det är nödvändigt att den utvecklas och förnyas i takt med samhället. Våren 1984 lade min företräda- re. statsrådet Hjelm-Wallén, fram propositionen om Gymnasieskolan i utveckling (prop. 1983/84: 1 16). På grundval av denna beslutade riksdagen (UbU 1983/84229. rskr. 412) om ett försöks- och utvecklingsarbete. som i praktiken startade läsåret 1985/86. De flesta försök — t.ex. praktikförsö- ken — gäller främst de tre- och fyraåriga linjerna. Försöken skall pågå under en femårsperiod.

Våren 1987 har SÖ lämnat en första delrapport över utvärderingen av denna verksamhet. Det är som jag också framhållit i årets budgetproposi- tion (prop. 1987/88:100. bilaga 10. sid 24) min uppfattning att de förslag om en förbättrad yrkesutbildning som jag nu lägger fram väl låter sig förenas med inriktningen av det redan pågående försöks- och utvecklingsarbetet.

Det kommer således under de närmaste åren att pågå försöksverksamhet och utvecklingsarbete utifrån två olika propositioner. den ena från 1984 om i första hand de teoretiska studievägarna och så de förslag jag i dag framlägger om yrkesutbildning. Somjag anfört i årets budgetproposition är dessa verksamheter hörnstenar för arbetet med en ny läroplan för gymna- sieskolan med sikte att tillämpas från början av 1990-talet.

Den nya läroplanen kommer att bära en stark prägel av vad jag anser viktigast för 1990-talets gymnasieskola. Kort sammanfattat gäller det att kraven på kvalitet måste vara högt ställda. Detta gäller innehåll, arbetssätt och arbetsmiljö vid såväl studieförberedande som yrkesinriktade linjer. För det andra gäller det att gymnasieskolan är till för alla ungdomar och skall vara bra för alla. I denna ambition finns ett villkor inbyggt nämligen att gymnasieskolan inte kan utformas lika för alla. Att studievägarna i gymnasieskolan nu blir mer likvärdiga betyder således inte att deras olika utbildningsprofrl får suddas ut.

• Sida 11
•  Original

3 Utvecklingsarbete och försöksverksamhet 3.1 Målsättning Mitt förslag: En treårig försöksperiod med en förlängd, moderni-

serad och i högre grad arbetsplatsförlagd yrkesutbildning i gymna- sieskolan inleds läsåret 1988/89. 1 försöksverksamheten skall också

allmänna ämnen få en större omfattning än i dag. Försöksverksam- heten samordnas med ett utvecklingsarbete i syfte att förbättra kvaliteten på gymnasieskolans yrkesutbildning.

Skäl för mitt förslag: Av min redovisning i det föregående framgår att utvecklingen under 70- och 80-talen har gjort det nödvändigt att intensifi- era arbetet med att höja den grundläggande yrkesutbildningens kvalitet. Detta är en generell iakttagelse som gjorts i flertalet avancerade industrinä- tioner. lnför 1990-talet räcker det inte längre med att göra punktvisa insatser med enstaka kursplancöversyner. påbyggnadsutbildningar etc. inom ramen för befintligt system. Den gymnasiala yrkesutbildningens struktur måste omprövas. Med detta perspektiv för ögonen har ÖGY lagt de förslag som beskrivits i det föregående.

Min egen inställning till ÖGY:s delförslag som grund för försöksverk- samheten framgår liksom remissinstansernas i anslutning till min behand- ling av de olika delförslagen. len gemensam skrivelse den 20 oktober 1987 till statsministern har ordförandena i LO, SAF och TCO understrukit vikten av att genomförandet av en förbättrad yrkesutbildning ej fördröjs.

En modernisering av yrkesutbildningen brådskar. ÖGY:s förslag inne- bär i många avseenden ett nytänkande i fråga om vilka vägar som bör beträdas för att åstadkomma den angelägna kvalitetshöjningen. Förslagen är både löftesrika och spännande. Jag tänker i första hand på förslagen om treåriga linjer. modulindclade kursplaner med krav på arbetsplatsförlägg- ning. det delade ansvaret mellan skolan och arbetslivet samt förslagen om hur den arbetsplatsförlagda utbildningen bör finansieras. Flera av de nu aktuella förslagen har emellertid så omfattande konsekvenser att jag inte nu är beredd att ta definitiv ställning till hur yrkesutbildningen bör utfor- mas i framtiden. För att göra detta fordras enligt min mening konkreta erfarenheter. Jag förordar därför en försöksverksamhet under tre år som görs till föremål för en samlad utvärdering hösten 1991. I denna skall prövas hur en delvis arbetsplatsförlagd utbildning fungerar på orter med skilda närings- geografrska. arbetsmarknadsmässiga och konjunkturella betingelser. Vilka effekter har en förlängd utbildning på rekryteringen till de yrkesinriktade linjerna? Är det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav på kvalitet? Tillhandahåller arbetsplat- serna utbildade handledare? Kan skolan och arbetslivet samarbeta på det föreslagna sättet? Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna? Sluts de avtal som erfordras dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Detta är några av de frågor jag anser måste besvaras innan regeringen

• Sida 12
•  Original

slutligt tar ställning till den fortsatta reformeringen av yrkesutbildningen. Jag avser tillkalla en särskild utredare som får i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten i dessa avseenden.

Försöksverksamheten skall samordnas med det övriga utvecklings- och utredningsarbete som erfordras för att förbättra kvaliteten på gymnasie- skolans yrkeslinjer. Försöksverksamheten baseras på det arbete med ut- veckling av kursplaner som riksdagen under innevarande budgetår anvisat medel för och för vilket jag i det följande (avsnitt 11.5) föreslår ytterligare medel. Verksamheten inom försöken skall följa de riktlinjer jag närmare redovisar i avsnitten 4—10. Jag återkommer i avsnitt 3.4 till formerna för utvärderingen.

För att få en uppfattning dels om den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet. dels om den totala belastningen på arbetsmarknaden i kommuner av olika slag vad avser befolkningsmässiga och näringslivsmässiga förut- sättningar som verksamheten kan leda till bör försöken struktureras i två led — dels koncentrerade försök med många studievägar i några större regioner (fullskaleförsök) dels ett mer utspritt nät av gymnasiekommuner.

3.2 Dimensionering och lokalisering av försöksverksamhet

Mitt förslag: Försöksverksamheten får omfatta 5 000 intagningsplat- ser under vart och ett av de tre budgetåren 1988/89. 1989/90 och l990/91. Försöksverksamheten bör lokaliseras till kommuner med varierande befolknings— och näringsstruktur.

Skäl för mitt förslag: Genom en försöksverksamhet med början redan från 1988/89 kan det stora intresse som skolhuvudmän och olika bransch- organisationer visat att påbörja en modernisering av yrkesutbildningen snabbt fångas upp och tillgodoses. De skolhuvudmän som bedöms ha förutsättningar att delta i försöksverksamheten från 1988/89 kan alltså göra det inom ramen för de tillgängliga platserna. En förutsättning är naturligt- vis att tim- och kursplaner för de aktuella studievägarna har hunnit tas fram efter samråd med arbetsmarknadens parter och att verksamheten i övrigt läggs upp enligt de riktlinjer jag här föreslår. SÖ har tillsammans med skolhuvudmän och arbetsmarknadens parter organiserat ett antal preliminära kursplanegrupper för att ta fram tim- och kursplaner för treåri- ga yrkesinriktade studievägar. Jag har erfarit att tim- och kursplaner för treåriga studievägar inför 1988/89 beräknas kunna föreligga inom alla ut- bildningssektorer utom det ekonomisk-merkantila.

Som jag anmält i årets budgetproposition borde även det ekonomisk- merkantila området vara representerat i försöksverksamheten. Detta ut- bildningsområde har stor omfattning och en stor andel kvinnliga elever. Kursplanearbetet bör därför bedrivas så att det blir möjligt att få med samtliga linjer i försöksverksamheten.

Den föreslagna utvecklingsstrategin innebär en studievägsanpassad mo- dernisering av yrkesutbildningen och en därtill knuten försöksverksamhet

Prop. 1987/882102

• Sida 13
•  Original

på lämpliga orter. Försöksverksamheten bör präglas av en modell med stark koncentration av försök till några geografiskt avgränsade områden, t. ex. ett län eller några näraliggande gymnasieregioner. I princip bör alla linjer vara företrädda på försöksorterna. En sådan fullskalig modell ger bättre underlag för en eventuellt fortsatt utbyggnad av verksamheten och bättre underlag för en utvärdering av hur en fullt utbyggd yrkesutbildning fungerar i förhållande till den lokala arbetsmarknaden. Som ett komple- ment till en sådan geografiskt koncentrerad verksamhet bör också ett antal spridda försökskommuner finnas över landet.

Som jag redovisat i årets budgetproposition pågår ett relativt stort antal projekt med ämnesanknuten praktik inom i första hand gymnasieskolans teoretiska studievägar. Jag har i anslutning till detta framhållit att några fullskaleförsök vore av värde för den fortsatta prövningen av frågan om arbetsplatsförlagda inslag i gymnasieskolan som helhet. Jag ser en naturlig koppling mellan den nu föreslagna försöksverksamheten och ämnesanknu- ten praktik inom ramen för några fullskaleförsök.

Vid mina överväganden avseende omfattningen av försöksverksamhe- ten har jag strävat efter att göra den å ena sidan tillräckligt omfattande för att få ett säkert underlag för utvärdering men å andra sidan inte så stor att utvärderingen blir en otymplig arbetsuppgift. Detta liksom självfallet önskemålet att inom så många områden som möjligt erbjuda en förbättrad utbildning anpassad till individen och arbetslivets förändrade krav har lett till att jag föreslår en dimensionering av försöksverksamheten om 5000 intagningsplatser.

Utbildningarna inom försöksverksamheten bör ur resurssynvinkel belas- ta gymnasieskolans direktram. Med tanke på det tredje årets relativt om- fattande arbctsplatsförläggning och därmed reducerade behov av insatser från skolans egna lärare bör en elevplats under det tredje året med 60% arbetsplatsförläggning endast räknas som 0.4 årselevplatser. En treårig utbildning inom försöksverksamheten tar således normalt i anspråk 2.4 årselevplatser. Om det tredje året enligt tim- och kursplan är utformat som skolförlagd alternativkurs räknas det dock som en hel årselevplats.

Den försöksverksamhet med treåriga linjer som enligt riksdagens beslut påbörjdes 1987/88 inom ramen för 500 intagningsplatser och innebar att ett tredje år tillfördes genom att en påbyggnadsutbildning samtidigt utgick bör där så är möjligt anpassas till de riktlinjerjag nu föreslår.

Mina förslag får konsekvenser för ramarna för gymnasieskolans dimen- sionering. Dessa redovisarjag i avsnitt 8.2.

• Sida 14
•  Original

3.3 Beslutsordning för försöksverksamheten

Mitt förslag: För försöksverksamheten skall följande gälla: G= Riksdagen beslutar om antalet elevplatser i försöksverksamheten samt om en timplan av ramkaraktär för de yrkesinriktade studie- vägarna. 0 För allmänna ämnen gäller de av" regeringen fastställda kurspla- nerna. ? Skolöverstyrelsen fastställer efter samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter och skolhuvudmänncn tim- och kurs- planer för försöksverksamheten. G Skolöverstyrelsen beslutar om lokalisering och fördelning av antalet intagningsplatser inom försöksverksamheten.

Skäl för mitt förslag: Beslut av statsmakterna om riktlinjer och om ramtimplan för de yrkesinriktade studievägarna samt SÖ:s ansvar för framtagning av nya kursplaner bidrar till en försöksverksamhet med sam- ma struktur och inom vida ramar ett gemensamt innehåll.

Jag är medveten om att de lokala förutsättningarna vid arbetsplatsför- läggning av utbildning kan variera inom landet liksom skillnaderna mellan skolornas tillgång till maskinell utrustning och läromedel. Att pröva detta är som tidigare framhållits ett viktigt skäl för försöksverksamheten. Ett viktigt krav är emellertid att undervisning ska vara likvärdig oberoende av var någonstans i landet den bedrivs.

I min anmälan av försöksverksamheten i årets budgetproposition uttala- dejag att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör beslu- ta om lokalisering av försöksverksamheten med treårig. moderniserad yrkesutbildning. Enligt min mening är det lämpligt att SÖ fattar dessa beslut. Jag har erfarit att SÖ. på grundval av ett stort antal framställningar som inkommit från skolhuvudmän efter min anmälan av försöksverksam- heten i budgetpropositionen. utarbetat ett förslag till lokalisering av för- söksverksamheten. Det är väsentligt att beslut om vilka kommuner som får delta snabbt kan nå skolhuvudmännen. Om riksdagen bifaller förslaget kommer jag omedelbart föreslå regeringen att bemyndiga SÖ att efter samråd med arbetsmarknadens parter och skolhuvudmännen" besluta om tim- och kursplaner för försöksverksamheten liksom om lokaliseringen. Jag har erfarit att arbetet i de tidigare omnämnda, av SÖ tillsatta, prelimi- nära kursplanegrupperna hunnit så långt att preliminära beslut om nya treåriga kursplaner samt studievägar bör kunna meddelas före utgången av mars månad 1988. Detsamma gäller beslut om lokalisering av verksamhe- ten.

För det fortsatta kursplanearbetet bör kursplanegrupper inrättas med representanter för utbildningsmyndigheter. skolhuvudmän. och yrkes- nämnderna och andra lämpliga representanter för arbetslivet. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om sammansättning och upp- gifter för dessa grupper. Varje kursplanegrupp bör ha representation för de branscher som naturligt hör samman med tanke på den tidigare nämnda

• Sida 15
•  Original

utvecklingen mot vidgade yrkesområden. Mot bakgrund av SÖ:s övergri- pande ansvar för kursplaneutveckling bör SÖ svara för ledningen av dessa gruppers arbete. Helt naturligt kommer de föreslagna grupperna att få en mycket intensiv arbetsperiod de närmaste åren i samband med genomfö- randet av mina förslag. För detta arbete avsätts ett belopp om 6 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Vid sidan av arbetet med kursplanerna bör de föreslagna kursplanegrupperna kontinuerligt beakta läromedelssituatio- nen. utrustningsfrågorna och utbildningens kvalitet.

3.4. Referensgrupp, utvärdering

Jag avser efter riksdagsbeslutet tillkalla en referensgrupp med representan— ter för bl.a. arbetsmarknadens parter och skolhuvudmännen för att följa. samordna och på andra sätt underlätta genomförandet av den föreslagna försöksverksamheten.

De förslag och riktlinjer för försöksverksamheten jag redovisat i denna proposition är inledning på ett omfattande utvecklingsarbete under de närmaste åren avseende de yrkesinriktade studievägarna i gymnasiesko- lan. Arbetet kommer att äga rum i flera olika instanser. inom regerings- kansliet. den statliga skoladministrationen och hos de enskilda skolhuvud- männen liksom inom de Olika arbetsmarknadsorganisationerna. Det kräver nära samspel mellan kursplanearbete inom skilda yrkesområden och erfor- derliga avtal om arbetsplatsförlagd utbildning i anslutning härtill samt andra kontakter med berörda bransch- och intresseorganisationer. Den föreslagna referensgruppen bör vara knuten till regeringskansliet och ha representation från LO, TCO. SACO/SR. SAF. Svenska kommunförbun- det. Landstingsförbundet, Småföretagens riksorganisation och SÖ. Ge- nom att arbetsmarknadens parter och representanter för skolhuvud- männen är representerade i gruppen kan återföringsvägen göras mycket kort och eventuella problem snabbt lokaliseras och avhjälpas.

Jag avser även snarast att tillkalla en särskild utredningsman att följa och utvärdera försöksverksamheten. Denna bör vara fristående från de olika intressenter som ingår i referensgruppen. Utvärderingen bör som jag tidi- gare framhållit i första hand knyta an till mina förslag att i ökad utsträck- ning utnyttja arbetslivet som resurs för yrkesutbildning. Utvecklingen bör följas i kommuner och regioner med olika förutsättningar vad gäller befolk- ningsstruktur och differentiering av näringsliv. Även skillnader mellan tillgång på platser i olika branscher bör följas uppmärksamt. Tillgång på handledare samt dessas utbildning och möjligheter att fullfölja sina utbild- ningsuppgifter är också väsentliga att studera. Utredningsmannen bör också utvärdera kostnadseffekter för staten. skolhuvudmännen och ar- betslivet till följd av försöksverksamheten. En samlad utvärdering av den arbetsplatsförlagda utbildningen och kostnadseffekter bör redovisas hös- ten 1991.

Även de rent yrkespedagogiska frågorna kopplade till såväl skol- som arbetsplatsförlagd utbildning måste självfallet belysas. Detta, liksom upp- följningar av effekter av en ökad andel allmänna ämnen i yrkesutbild-

Prop. 1987/881102

• Sida 16
•  Original

ningarna och metodutveckling kopplad härtill. ligger inom SÖ:s ordinarie ansvarsområde som pedagogisk myndighet.

Den föreslagna försöks- och utvecklingsperioden blir kort och intensiv och syftar till att få fram underlag för en total reformering av gymnasiesko- lans yrkesutbildning. Utvärderingen av försöksverksamheten bör ske suc- cessivt under treårsperioden så att kontinuerlig återföring av vunna erfa- renheter kan ske. Det är viktigt att försöksperioden kan utnyttjas optimalt.

4. Riktlinjer för försöksverksamheten 4.1 Treårig utbildning

Mitt förslag: Den gymnasiala yrkesutbildningen inom försöksverk- samheten skall vara treårig.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Enligt ÖGY skulle dock längden kunna variera mellan två och tre år.

Remissinstanserna: En stark uppslutning finns kring förslagen om en förlängning av yrkesutbildningen. Många framhåller att det då går att förbättra undervisningen inom såväl yrkesämnena som de allmänna ämne- na utan att dessa båda behov behöver ställas mot varandra. Många fram- håller också att yrkesutbildningen redan i dag i många fall är treårig. om man räknar in färdigutbildningstiden i arbetslivet.

LO anser att alla gymnasiala utbildningar måste göras treåriga. Skellef- teå kommun framhåller att förlängningen för de flesta yrkeslinjerna är välmotiverad och innebär att eleverna får en utbildningstid inom yrkesom- rådet i ungefär samma omfattning som före 1970 i motsvarande utbildning- ar.

Några remissinstanser. bland dem Statistiska centralbyrån och liinsskal- nämnden iJönköpings län är tveksamma till en mer generell förlängning av utbildningstiden. Ett system med modulindelade påbyggnadskurser vore enligt nämnden att föredra som grundmodell. Malmö stad anser att utbild- ningstiden skall vara anpassad till utbildningens målsättning och att utbild- ningstiden bör kunna variera mellan 1—3 år.

Skäl för mitt förslag: Yrkesutbildningens längd kan diskuteras utifrån flera utgångspunkter. Om utbildningen inriktas mot ett smalt kompetens- område. som flera av dagens specialkurser. kan många utbildningar vara korta. Längden blir också beroende av hur långt i specialisering den grundläggande yrkesutbildningen bör drivas. Gymnasieskolans studie- vägar bör som jag framhållit ha en bred inriktning och utöver direkta yrkeskunskaper också ge alla elever en god allmänorientcring och medbor— garutbildning.

Tiden för flertalet yrkesämnen minskade kraftigt när den nuvarande strukturen infördes för yrkesutbildningen. Gymnasieskolan kom att .erbju- da en påbörjad. men ej avslutad yrkesutbildning. Den avslutande utbild- ningen. s. k. färdigutbildning. skulle i stället genomföras ute i arbetslivet.

• Sida 17
•  Original

Denna skulle vara helt fristående från gymnasieskolan och bekostas av arbetslivet. Som ÖGY utförligt redovisat (DsU l985:9, Avtal om arbets- platsförlagd utbildning) förekommer sådan endast inom ett begränsat antal branscher. Denna brist blir alltmer uppenbar i takt med att den tekniska utvecklingen fortskrider i allt snabbare tempo. Ungdomar som får anställ- ning i branscher med stark utbildningstradition eller i stora företag kan få en god färdigutbildning. Ungdomar som hamnar i branscher med svag utbildningstradition eller i små företag får ofta ingen eller endast en brist- fällig färdigutbildning. Den viktigaste åtgärd som nu kan vidtas för att höja yrkesutbildningens kvalitet är enligt min mening att försöka få till stånd en bättre färdigutbildning. Hur denna bör utformas får försöksverksamheten utvisa.

[ samband med gymnasieskolans tillkomst infördes konsekvent allmän- na ämnen på de yrkesinriktade tvååriga studievägarna. Härigenom togs ett viktigt steg mot en enhetligare gymnasieskola som en grund både för fortsatta studier och för utträde i yrkeslivet.

Genom en förlängd utbildningstid ges inom försöksverksamheten möj- lighet att utöka inslaget av såväl allmänna ämnen som av yrkesämnena utan att dessa ställs i motsatsförhållande till varandra. Arbetslivet kan inte längre i samma utsträckning som tidigare delas upp i en del som kräver teoretisk utbildning och en som kräver praktisk utbildning. De allmänna ämnena är viktiga också som grund för studierna av yrkesämnen. Kommu- nikationsförmåga. kunskaper i språk och matematik är många gånger vä- sentliga för att man skall kunna tillgodogöra sig fackteorin. De behövs också för en bättre förståelse av arbetstekniska inslag. Jag är dock inte nu generellt beredd att ta ställning till den gymnasiala yrkesutbildningens längd. Detta får anstå tills efter det erfarenheter vunnits genom försöks- verksamheten.

I likhet med ÖGY anser jag att de kortare specialkurserna som i dag vänder sig direkt till ungdomar som lämnat grundskolan bör avvecklas i samma takt som nya tim- och kursplaner tillkommer och tas i bruk. De bör i stället kunna ingå som delar i den grundläggande yrkesutbildningen. Dessa specialkurser har ofta ett mycket specialiserat innehåll och innehål- ler få eller inga allmänna ämnen. ] fråga om vissa specialkurser bör i det fortsatta kursplanearbetet övervägas om de i en framtid inte bör utmönst- ras som studievägar i gymnasieskolan men däremot kunna förekomma i komvux.

• Sida 18
•  Original

4.2. Arbetsplatsförlagd utbildning 4.2.1 Omfattning

Mitt förslag: Arbetsplatsförlagd utbildning skall ha en större omfatt— ning än i dag och ingå i alla yrkesutbildningar inom försöksverksam— heten. Den arbetsplatsförlagda delen av yrkesutbildningen skall i årskurserna 1 och 2 omfatta minst 10 procent av den totala studieti- den under dessa årskurser. Den arbetsplatsförlagda delen av årskurs 3 skall normalt uppgå till 60 procent av den totala studietiden.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Det råder stor enighet om att en utökning av arbets- platsförlagd utbildning kan höja kvaliteten i yrkesutbildningen och tillföra värdefulla impulser från arbetslivet. Detta anser bl.a. SAF. LO. TCO och S vans/ra kantmunjörhmzdet. .

Enligt SÖ kan principiella invändningar resas mot en ökad arbetsplats- förläggning av den reguljära grundläggande yrkesutbildningen. SÖ anser emellertid att de praktiska fördelarna med en sådan ordning väger över och vill betona att det är fråga om utbildning i skolans regi och att det är nödvändigt med ett nära samarbete mellan skolan och de olika arbetsplat- serna för att modellen skall kunna fungera väl. LO anser att det är viktigt att gymnasieskolan inte bara anpassas till samhällsförändringarna utan också att den tillåts bli en motor i utvecklingen.

Landstingsförhundet ställer sig positivt till ett utökat samarbete med arbetslivet. Inom de landstingskommunala utbildningarna finns en lång erfarenhet av inbyggd utbildning. Den arbetsplatsförlagda delen bör för vårdutbildningarna kunna koncentreras i block för att eleverna skall få möjlighet att följa en patient och se olika sidor av verksamheten under olika tider på dygnet.

Såväl SAI-' som LO framhåller att problem med arbetsplatsförläggning kan uppstå inom vissa yrkesområden. Det gäller t.ex. skogsbruket och sjöfartsnäringen.

Skäl för mitt förslag: Redan i dag anordnas som jag tidigare nämnt viss yrkesutbildning i form av arbetsplatsförlagd utbildning. Denna har emeller- tid totalt sett relativt liten omfattning. ÖGY har i en enkät till samtliga gymnasieskolor funnit att den arbetsplatsförlagda utbildningen läsåret 1983/84 i genomsnitt för all yrkesutbildning omfattade sex procent av det totala antalet elevveckor. l enkäten inkluderade ÖGY olika praktikformer. inbyggd utbildning och gymnasial lärlingsutbildning. Omfattning och även ambitionsnivån avseende arbetsplatsförläggningen varierar dock starkt mellan olika studievägar. Några få studievägar. distributions- och kontors- linjen. vårdlinjen. sociala servieelinjen och den bygg- och anläggningstck- niska linjcn. står för huvuddelen.

En betydande del av den nuvarande arbetsplatsförlagda utbildningen bygger på lokala initiativ i olika skolor och är inte en följd av bestämmelser i timplaner. De lokala initiativen tyder på ett tilltagande intresse för ar-

• Sida 19
•  Original

betsplatsförlagd utbildning. Önskemålen att färlägga uitbildning till arbets- platser blir större i framtiden, eftersom utbildningsväsendet måste följa med i den tekniska utvecklingen.

Många remissinstanser har i sina yttranden påpekat att möjligheterna att genomföra arbetsplatsförläggning och att åstadkomma undervisning där är beroende av många olika faktorer. flera normalt utom skolans möjligheter att påverka. Några har också bedömt fallstudier eller försök som önskvär- da av detta skäl. För- och nackdelar med arbetsplatsförlagd respektive skolförlagd yrkesutbildning har även behandlats relativt utförligt av ÖGY. Det är uppenbart att både en fullständigt skolförlagd och en helt arbets- platsförlagd utbildning har nackdelar. En kombination där fördelarna i båda systemen tas till vara bör därför eftersträvas. Hur detta bäst kan ske bör den föreslagna försöksverksamheten kunna ge underlag för bedömning av. Grundprincipen bör vara att olika utbildningsmoment skall äga rum där de bästa resultaten kan uppnås med hänsyn till målet för utbildningen i dess helhet. Jag anser detta vara ett viktigt syfte att uppnå med den föreslagna försöksverksamheten. vilket måste beaktas i utvärderingen.

Enligt min mening bör även fortsättningsvis den grundläggande färdig- hetsinlärningen ske i skolan där lokaler. utrustning och utbildade lärare finns tillgängliga och där utbildningen ej påverkas av produktionsåtagan- den. Den arbetsplatsförlagda utbildningen ger emellertid stora pedagogiska vinster genom att eleverna får se sina arbetsmoment insatta i en realistisk tillämpning. vilket bör skapa motivation i de fortsatta studierna. Den ger också tillfälle att i utbildningen omedelbart få följa de förhållanden vad gäller t.ex. utrustning och arbetsteknik som förekommer i produktionen. En annan viktig effekt är den "utslussningseffekt" på arbetsmarknaden som en tid i arbetslivet innebär.

Då vissa utbildningsavsnitt förläggs till arbetsplatser kan också yrkeslä- rarna inom försöksverksamheten få tid för två mycket angelägna uppgifter. nämligen för uppföljning och tillsyn av eleverna på arbetsplatser samt egen fortbildning. Till detta återkommerjag senare (avsnitten 4.2.4 och 10.2.2)

Självklart varierar både behoven och möjligheterna att arbetsplatsförläg- ga utbildningen mellan olika studievägar. Samtliga studievägar inom för- söksverksamheten bör dock innehålla någon del arbetsplatsförlagd utbild- ning. Jag föreslår att minst 10 procent av den totala studietiden under de första två årskurserna blir arbetsplatsförlagd. Detta utesluter inte att vissa yrkesutbildningar kan ha tillkommande behov som motiverar mera omfat- tande arbetsplatsförläggning.

Det tredje året inom försöksverksamheten skall bl. a. ge den specialise- ring och det mått av färdighetsträning som krävs för att fungera inom ett visst yrkesområde men också överbrygga och underlätta övergången från skola till arbete. Den arbetsplatsförlagda delen bör därvid normalt uppgå till 60 procent. Detta motsvarar tre skoldagar per vecka men utläggningen av tiden måste anpassas till behoven inom olika studievägar och på olika orter.

Jag skall strax återkomma till den viktiga frågan om tillgången på arbets-

• Sida 20
•  Original

platser för att genomföra mina förslag om en utökad arbetsplatsförlagd utbildning (avsnitt 4.3). Innan dess behandlar jag två alternativa upplägg- ningar av försöksverksamheten samt beskriver i avsnitt 4.2.4 hur undervis- ningen på arbetsplatserna bör utformas.

4 2.2 Alternativkurser under det tredje året

Mitt förslag: Som alternativ till den arbetsplatsförlagda utbildningen i årskurs 3 får inom försöksverksamheten anordnas skolförlagd un- dervisning. s.k. alternativkurser. Fördelningen på olika studievägar bör fastställas av SÖ i det kommande kursplanearbetet.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Arbetsgrup- pen föreslog oekså en särskild lösning för vissa el- teletekniska utbildningar med helt skolförlagd utbildning under 'det tredje året.

Remissinstanserna: Möjligheten att som alternativ till arbetsplatsförlagd utbildning i vissa fall ha skolförlagda alternativkurser tillstyrks genomgående av remissinstan- serna. ÖGY:s resonemang om el-telebransehens speciella förhållanden kan enligt SÖ:s mening hävdas också för andra delar" av den gymnasiala utbildningen. Ett kommande kursplanearbete bör ge grunden för valet av studieorganisatoriska modeller. Innan detta är gjort är det svårt att låsa sig för en viss modell för den framtida utbildningen på en viss studieväg. SÖ är därför inte beredd att nu ta ställning till ÖGY:s förslag beträffande Et- linjens framtida utformning. '

Karlskrona kommun är tveksam till en i huvudsak skolförlagd utbildning för vissa grenar på Et- linjen. Erfarenheter visar att i flera fall. kan trots behovet av fackteoretiska inslag. en arbetsplatsförlagd utbildning vara väl sa bra. '

Skäl för mitt förslag: Elever som genomgått en tvåårig yrkeslinje har i dag möjlighet att erhålla en fördjupad kompetens och ytterligare specialise- ring i form av en påbyggnadsutbildning. Omfattningen av sådana kurser har ökat under l980-talet. Den yrkesfördjupning och yrkesspecialisering som är teoriintensiv lämpar sig ibland mindre väl för att anordnas som da kurser. Dessa bör ingå i tredje året och omfatta hela eller delar av detta. Förutom det yrkestekniska innehållet skall kurserna också inrymma de allmänna ämnen som normalt ingår i tredje året. Jag föreslår att dessa kurser rubriceras alternativkurser.

Enligt min mening bör också den av ÖGY föreslagna särskilda lösningen med treårig skolförlagd utbildning för vissa el- teletekniska utbildningar kunna anordnas som alternativkurser. Hur detta bör ske får det fortsatta kursplanearbetet utvisa.

• Sida 21
•  Original

Mitt förslag: En alternativ form av yrkesutbildning bör kunna förekomma inom försöksverksamheten utformad så att en elev stu- derar karaktärsämnet/ämnena i huvudsak enskilt och med en stor andel av utbildningen förlagd till arbetsplats. Fackteori och allmän- na ämnen skall ingå i samma utsträckning som för andra elever.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att den gymnasi- ala lärlingsutbildningen skall kunna ingå i det föreslagna yrkesutbildnings- systemet. Många instanser. bl. a. länsskolnämndw: [Göteborgs och Bohus län och Uppsala kommun, är mycket positiva till att lärlingarna jämställs med övriga elever i gymnasieskolan bl.a. med avseende på fackteori och allmänna ämnen men man vill samtidigt betona hur viktigt det är att utbildningsformen fortfarande får behålla sin flexibilitet. Så anser t.ex. Småföretagens riksorganisation (_ f. d. SHIO- Famiquföretagen ) att allmän- na ämnen inte skall vara obligatoriska för alla elever.

Skäl för mitt förslag: Gymnasial lärlingsutbildning ingår sedan läsåret 1984/85 i det reguljära gymnasiala utbildningsutbudet. Den gymnasiala lärlingsutbildningen innebär att en lärling som är anställd hos ett företag också är elev i gymnasieskolan. Företaget åtar sig därvid att ge lärlingen yrkesutbildning efter en kursplan som Skolstyrelsen fastställer. Genom gymnasial lärlingsutbildning har utbildning kunnat komma till stånd i små och udda yrken som annars vore utan utbildningsalternativ. Enligt min mening behövs motsvarande utbildningsmöjligheter också i framtiden för vissa utbildningsområden och elever. '

Inom ramen för en utvidgad arbetsplatsförlagd utbildning bör även en motsvarighet till dagens gymnasiala lärlingsutbildning rymmas. Det finns enligt min mening inga sakliga skäl för att de elever som får sin utbildning på detta sätt. som ofta är enda utbildningsmöjligheten "till yrket. skall undanhållas de viktiga inslag som fackteori och allmänna ämnen utgör. Jag anser därför att en motsvarighet till den gymnasiala lärlingsutbildningen bör kunna utgöra ett alternativ inom försöksverksamheten med innebörd att en elev studerar karaktärsämnet/ämnena i huvudsak enskilt och med en stor andel av utbildningen i alla årskurser förlagd till arbetsplats. Eleven bör i likhet med andra elever under utbildning inom försöksverksamheten ej omfattas av anställningsförhållande. Omfattningen av denna form bör fastställas i anslutning till beslut om övrig försöksverksamhet.

I likhet med ÖGY anser jag att studieformen bör kunna förekomma i följande fall: ' — för små och udda yrken — då eleven är bosatt på stort avstånd från den skolenhet som anordnar gymnasial utbildning ' — då denna studieform är bäst för eleven av personliga skäl.

Redan i dag medger gällande bestämmelser att undervisning i allmänna ämnen och det för den aktuella lärlingsutbildningen relevant fackteori

• Sida 22
•  Original

meddelas'i gymnasieskolan. Detta har dock hittills inte fått någon bredare praktisk tillämpning. [ den nu aktuella studieformen bör detta vara regel.

För vissa lågfrekventa yrkesutbildningar som nu anordnas i form av lärlingsutbildning bör det vara möjligt att koncentrera utbildningen till vissa orter i landet. När det gäller allmänna ämnen är det naturligt att i första hand närmaste gymnasieskola eller komvux organiserar utbildning— en. Jag vill understryka kravet på att allmänna ämnen skall ingå i samma utsträckning som för andra elever. Mitt förslag bör för de lågfrekventa yrkena. inom t.ex. hantverksområdet. innebära en avsevärt förbättrad utbildningssituation.

Mitt förslag: Den arbetsplatsförlagda delen av yrkesutbildningen i försöksverksamheten Skall vara kursplanestyrd och ske under led- ning av handledare som arbetsplatsen tillhandahåller åt gymnasie- skolan för detta ändamål. Skolöverstyrelsen fastställer efter samråd med representanter för skolhuvudmännen och yrkesnämnderna cen- tralt vilka utbildningsavsnitt som får arbetsplatsförläggas. Dessa skall anges i kursplanerna. Skolstyrelser resp. utbildningsnämnder väljer sedan vilka utbildningsavsnitt som på den enskilda orten skall förläggas till arbetsplats.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Dessa är. som tidigare framhållits. genomgående mycket positiva till en ökad utbildning förlagd till arbetsplats. Länsskol- nämnden [ Gävleborgs län framhåller skillnaden mellan praktik och de utbildningsplatser i företag och institutioner som ÖGY föreslagit och kon- staterar att de sistnämnda ställer betydligt större krav på arbetsplatserna.

Skäl för mitt förslag: Mitt förslag om en utökning av den arbetsplatsför- lagda utbildningen utgår från att vissa avgränsade moment i kursplanerna kan flyttas från skolan till arbetslivet. nämligenjust de moment arbetslivet har bäst förutsättningar att genomföra. Utgångspunkt för ÖGY:s förslag avseende arbetsplatsförlagd utbildning är att denna skall vara just utbild- ning oeh inte enbart praktik eller färdighetsträning. Jag delar denna upp- fattning och anser därför att ungdomarna skall betraktas som elever under hela utbildningstiden. Jag återkommer senare till frågan om elevernas arbetsrättsliga ställning vid arbetsplatsförlagd utbildning under försökspe- rioden..

Jag vill betona att den nu föreslagna arbetsplatsförlagda utbildningen till sitt innehåll skall regleras i en kursplan och innebära undervisning på arbetsplatsen. Den skall vara lika noga planlagd som undervisningen i de skolförlagda delarna. Detta utesluter inte att en del arbetsplatsförlagda moment samtidigt bör ha till syfte att öka ungdomars motivation och deras kunskaper om arbetslivet. Dessa senare aspekter på den arbetsplatsförlag- da utbildningen är särskilt viktiga i första årskursen.

• Sida 23
•  Original

Den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör alltså en direkt motsvarighet till den i huvudsak skolförlagda utbildningen. Innehållet är kursplanestyrt men måste i sinaldetaljer anpassas till den utbildande arbetsplatsens nor- mala verksamhet. Avsikten är inte att arbetsplatsen skall inrätta särskilda utbildningsavdelningar som är skilda från den övriga verksamheten. 1 de fall verksamheten på en arbetsplats inte kan omfatta alla moment som kursplanen föreskriver inom ett tltbildningsavsnitt bör flera arbetsplatser utnyttjas.

Den arbetsplatsförlagda utbildningen bör ledas av en handledare som arbetsplatsen tillhandahåller. Företag eller institution som ställer platser till förfogande skall ha särskilt utbildade handledare. Dessa skall i samver- kan med yrkesläraren lägga upp utbildningen på arbetsplatsen. Jag ut- vecklar senare (avsnitt 10.3) närmare mina förslag avseende handledarens roll och utbildningsbehov. Yrkesläraren utövar tillsyn över de arbetsplats- förlagda momenten genom besök på arbetsplatserna och kontakter med handledarna.

SÖ bör enligt min mening efter samråd med representanter för skol- huvudmännen och yrkesnämnderna centralt för varje yrkesutbildning fast- ställa vilka utbildningsavsnitt som får arbetsplatsförläggas. Utbildnings- moment som förutsätter tillgång till sådan utrustning som endast kan finnas på arbetsplatser måste naturligtvis få arbetsplatsförläggas. Det blir sedan skolstyrelsen resp. utbildningsnämnden som efter samråd med berörd yrkesnämnd väljer vilka avsnitt som på den enskilda orten skall förläggas till arbetsplats så att den föreskrivna omfattningen uppnås.

Min uppfattning är att arbetsmarknadens parter via de lokala yrkesråden måste få ett betydande inflytande över vilka delar av utbildningen som skall arbetsplatsförläggas. Parternas kunskaper om ortens arbetsliv måste tas till vara när skolan skall bedöma vilka företag som är lämpliga för utbildning. Dcnna möjlighet att lokalt anpassa vilka kunskaper som skall inhämtas på arbetsplatser resp. i skolmiljö ger goda förutsättningar för att arbetsplatserna skall kunna genomföra sina utbildningsåtaganden på ett tillfredsställande sätt. Lärarnas pedagogiska'bcdömning måste också vä— gas in. Det slutliga beslutet om förläggning fattas sedan av skolhuvud- mannen.

Jag återkommer senare (avsnitt 8) till frågan om former för samverkan mellan skolan och arbetslivet men vill redan nu understryka den betydelse- fulla roll som jag anser att de lokala yrkesråden bör ha i detta samman- hang.

4.3. Tillgång på arbetsplatser för utbildning

Mitt förslag: Olika utbildningsavsnitt skall äga rum där de bästa resultaten kan uppnås med hänsyn till gymnasieskolans hela mål. Anskaffning av utbildningsplatser i arbetslivet sker genom skol- huvudmannens försorg.

Prop. l987/88:102

• Sida 24
•  Original

Arbetsgruppens förslag: Överenstämmcr med mitt förslag.

Remissinstanserna: SAF hälsar med tillfredsställclse förslaget att en be- tydande del av den gymnasiala utbildningen skall arbetsplatsförläggas. Svårigheter kan dock uppstå inom skilda yrkesområden. Fördelarna i förslaget är dock så stora att man måste finna vägar att lösa problemen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att centrala och lokala Skolmyndig- heter har ett smidigt och nära samarbete med berörda branschers parter. Härvid måste bl. a. de lokala yrkesråden få spela en framträdande roll.

LO tillstyrker att delar av utbildningen arbetsplatsförläggs. Vissa för— bund uttrycker tveksamhet inför möjligheterna att arbetsplatsförlägga ut- bildningen.

Svensku kommmm'irbunder anser att det är angeläget att kvalitetskravet tillgodoses och att utbildningsutbudct inte helt blir beroende av det lokala näringslivets möjligheter att erbjuda utbildningsplatser. Både organisato- riska och pedagogiska problem kan uppstå dels på orter där näringslivet är begränsat till ett fåtal sektorer. dels om företag läggs ned. Staten måste bl. a. genom resurstilldelning garantera att påbörjad utbildning kan genom- föras.

Enligt SÖ:s bedömning bör det vara möjligt att anskaffa de utbildnings— platser som behövs för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Det torde dock vara nödvändigt att utnyttja arbetsplatser också utanför den egna kommunen. En utökad arbetsplatsförläggning enligt ÖGY:s modell medför bl. a. därför ett inte obetydligt förberedelsearbete inom kommunerna. inte minst vad gäller anskaffningen av utbildningsplatser i företag, förvaltning- ar etc. Enligt SÖ:s mening är det väsentligt att gymnasieskolan därvid får huvudansvaret i nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheter. branschorganisationer m.fl.

Det är enligt TCO nödvändigt att i det fortsatta utredningsarbetet ägna uppmärksamhet åt många problem som kan förknippas med företagsför- lagd utbildning. För vissa sektorer. t.ex. jordbruk. skogsbruk och träd— gårdsnäring. är det i flera fall inte möjligt attjämnt fördela skolförlagd och arbetsplatsförlagd utbildning över läsåret.

Länsskolnämndwz [ Gävleborgs län anser att noggranna undersökningar bör göras beträffande de nya åtaganden för arbetslivet som ÖGY föreslår i ett antal representativa kommuner. Dessa skall ge besked om företagens förmåga och vilja att avsätta personella resurser och att följa upprättad kursplan. Särskilt kan tvivel råda om de små gymnasieorternas möjligheter att bedriva organiserad utbildning i näringslivet.

Hudiksvalls kommun ställer sig i huvudsak positiv till förslaget om en förlängning av utbildningstiden. Ett tredje utbildningsår kan av kostnads- skäl ej skolförläggas annat än i begränsad omfattning. Den naturliga konse- kvensen blir då att den förlängda tiden arbetsplatsförläggs. Det blir sanno- likt omöjligt att ta fram utbildningsplatser till en hel årskull yrkeselever under ett helt läsår.

Lycksele kommun anser att mycket i utredningsförslagen är bra men bygger alltför mycket på teoretiska resonemang. varför det är svårt att avgöra om alla förslag kan hålla. när de konfronteras med verkligheten. Med den omfattning av arbetsplatsförlagd utbildning som föreslås. kan

• Sida 25
•  Original

stora problem uppstå i små kommuner med ett begränsat näringsliv. men med ett stort upptagningsområde för gymnasieskolan.

Skäl för mitt förslag: Från flera håll har det befarats att arbetslivet inte kan tillhandahålla tillräckligt antal utbildningsplatser bl. a. med anledning av konkurrensen om praktikplatse'rna från andra utbildningsanordnare.

Med anledning av remissönskernål om bl. a. en noggrannare undersök- ning av arbetslivets möjligheter att ta emot elever i arbetsplatsförlagd utbildning företog Utbildningsdepartementet hösten 1986 som ett led i beredningen av förslagen från ÖGY tillsammans med länsskolnämnderna och kommunerna i Gävleborgs län och Västerbottens län en undersökning av tillgången på utbildningsplatser i arbetslivet.

Inventeringen. som omfattar hela Gävleborgs län och sju glesbygdskom- muneri Västerbottens inland. ger en betydligt ljusare bild av arbetslivets möjligheter att ta emot elever än vad remissinstanserna förmodat. En sammanfattning av rapporten från Gävleborgs län redovisas som bilaga 3. Enligt de båda inventeringarna kommer tillräckligt många utbildningsplat- ser att flnnas i arbetslivet. Förutsättningarna varierar emellertid mellan kommunerna.

Som jag tidigare framhållit anser jag det nödvändigt att genom en för- söksverksamhet få praktiska erfarenheter av den arbetsplatsförlagda ut- bildningen. Arbetsmarknadens parter bedömer att arbetslivet som helhet i riket bör kunna tillhandahålla tillräckligt med platser för arbetsplatsförlagd utbildning. Enligt min mening måste man dock i försöksverksamheten noggrant följa de skilda förutsättningar som råder i olika delar av landet och för olika branscher. Konkurrens mellan olika praktikformer och det lokala näringslivets inriktning kan på vissa håll medföra svårigheter att garantera eleverna en tillfredsställande utbildning i företagen.

För att underlätta en anpassning till skiftande förutsättningar är det nödvändigt att skolhuvudmännen genom gymnasieskolorna har ansvaret för kontakterna med arbetslivet i fråga om anskaffning av arbetsplatsför- lagd utbildning. Även inom den offentliga sektorn bör det finnas goda möjligheter att skapa sådana utbildningsplatser. Valet av schematckniska modeller liksom utbildningsavsnittens innehåll kan i vissa fall bli avgöran- de för möjligheterna att arbetplatsförlägga utbildning. Svårigheter att pla- cera hela klasser i arbetslivet samtidigt kan emellertid uppkomma på orter med ett begränsat eller ensidigt näringsliv.

Genom att hela eller delar av den arbetsplatsförlagda utbildningen i årskurs 1 i viss utsträckning också skall kunna ha ett mer allmänt informa- tions- och motivationsbefrämjande syfte ökar förutsättningarna att placera ut hela klasser/grupper samtidigt på arbetsplatserna. Lärarna får därmed reella möjligheter att fortbilda sig och utöva tillsyn över utbildningen på arbetsplatserna.

Enligt min mening är det varken önskvärt eller nödvändigt att i varje detalj reglera formerna för samverkan mellan skolan och arbetslivet. För att underlätta arbetet med t. ex. organisationen. tjänstefördelningen, sche- maläggningen, fortbildningen och kontakterna med arbetslivet är det nöd- vändigt att tim- och kursplaner får en flexibel utformning. Regelsystemet får med andra ord inte onödigtvis verka bromsande och hindra de lösningar

• Sida 26
•  Original

och samarbetsformer m.m. som man lokalt uppfattar som bäst under de varierande förutsättningarna som råder inom olika delar av landet.

Det kan emellertid aldrig accepteras att gymnasieskolans yrkesutbild- ning ensidigt styrs av ortens näringsliv. Det kan därför bli nödvändigt att utnyttja t. ex. teknikcentra i större omfattning än vad som nu sker. eller att bereda elever möjlighet att få sin arbetsplatsförlagda utbildning delvis i annan kommun. I sista hand bör utbildningen också helt kunna skolförläg- gas sedan andra utvägar prövats. För detta bör dock fordras att länsskol- nämnden meddelar särskilt tillstånd. 1 ett sådant fall bör skolhuvudmannen kunna uppbära det statsbidrag som i annat fall utgått till arbetsplatsen.

4.4. Modulindelade kursplaner

Mitt förslag: Kursplanerna för de yrkesinriktade ämnena inom för- söksverksamheten indelas i utbildningsavsnitt. som är pedagogiskt avgränsade och kompetensrelaterade så att de motsvarar ett behov inom arbetslivet. Jag benämner dessa utbildningsavsnitt moduler. Detta system med moduler bör utformas så att det blir användbart såväl i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning som i grund- läggande arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Stor uppslutning föreligger kring principen om mo- dulindelade kursplaner från en majoritet av remissinstanserna. Dock påta- las vissa risker med modulindelning, t.ex. en uppsplittring av ämnet där helhetssynen går förlorad och risk för en alltför utbildningsteknologisk inriktning.

ÖGY:s förslag om modulindelning innebär enligt TCO genomgripande förändringar. Förändringar som i många fall också stöter på organisatoris- ka problem. ÖGY har enligt TCO inte närmare analyserat hur ett modul- system kan fungera i den konkreta skolverkligheten. ] det sammanhanget är det viktigt att studera hur en modulindelning fungerar på olika linjer. På vårdlinjen är det t. ex. viktigt att den vårdideologi som skall prägla framti- dens hälso- och sjukvård ligger som grund för utbildningen. En helhetssyn måste prägla utbildningen och eleverna måste tidigt tränas att arbeta i och fungera som ett arbetslag. Exempel på ett annat problem. som också måste beaktas. är kursplanernas årstidsbundenhet inom jord-_ skog- och träd- gårdssektorn.

Även Skolstyrelsen [ Eskilstuna kommun pekar på några problem en modulindelad undervisning kan innebära om eleverna i samma årskurs/ klass tillgodogör sig en modul olika snabbt. alternativt läser delvis olika moduler. Detta kan medföra problem med gruppindelning. Skolstyrelsen avslutar med att framhålla att modulsystemet ej får utvecklas till ett kon- ventionellt och mekaniskt stationssystem.

] likhet med flertalet av sina förbund tillstyrker LO att kursplanen i karaktärsämnet delas i moduler. För att eleven i framtiden skall kunna

• Sida 27
•  Original

genomgå återkommande utbildning eller omskolning är det av vikt att kursplanen i karaktärsämnet skiljs från kursplanen i det allmänna ämnet.

Även SAF menar att en modulindelning kommer att förändra utbildning- en i positiv riktning. Med detta system kan elever med olika inlärningsför- måga tillåtas ta olika lång tid för att uppnå modulens utbildningsmål. Som en konsekvens härav kan elever efter utbildningstidens slut ha fullgjort olika antal moduler. Under förutsättning att de fullgjorda modulerna doku- menteras i avgångsbetyget vet alltså både eleven. läraren och arbetsgiva- ren vilka moduler (arbetsmoment) eleven verkligen kan utföra och vilken yrkeskompetens han/hon har. SAF:s branschförbund understryker vikten av att modulens utbildningsmål och innehåll fastställas i samarbete och samverkan med branschernas yrkesnämnder och de av ÖGY föreslagna läroplansgrupperna.

Skäl för mitt förslag: De nuvarande kursplanerna för de yrkesinriktade ämnena i gymnasieskolan är som tidigare framhållits baserade på att kom- pletterande utbildning skulle ske i arbetslivet efter den grundläggande utbildningen i skolan. Enligt de riktlinjer för försöksverksamheten jag nu föreslår skall även ett tredje år ingå och omfattas av kursplanerna. Detta underlättas av att kursplanerna är kompetensrelaterade så att övergången mellan skolförlagd utbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kan anpas- sas till såväl elevernas förutsättningar som arbetslivets möjligheter att bedriva yrkesutbildning. Jag föreslår därför att kursplanerna blir indelade i pedagogiskt väl avgränsade utbildningsavsnitt som är kompetensrelatera- de så att de också motsvarar ett behov i arbetslivet. Jag benämner dessa utbildningsavsnitt moduler.

De yrkesinriktade linjernas olika karaktär och varierande innehåll av praktisk och teoretisk utbildning ställer olika krav på modulens konstruk- tion. Det går därför inte att generellt fastslå uppbyggnaden av ett modul- system i detalj. utan detta får utformas i det fortsatta kursplanearbete SÖ bör få i uppdrag att utföra. Men jag vill redan nu framhålla att modulerna inte får bli för många och korta. Små avsnitt måste således läggas samman.

Det system med återkommande utbildning som riksdagen redan 1975 ställde som mål för all utbildningsplanering ställer stora krav på samverkan mellan olika skolformer och mellan skola och arbetsliv. 1 ett system med moduler bör en inhämtad utbildning i ungdomsåren i gymnasieskolan kun- na tillgodoräknas vid fortsatt utbildning i kommunal vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning (AMU) längre fram. Vuxenutbildningen måste kunna erbjuda kortare kurser än gymnasieskolan. men modulerna bör vara gemensamma.

De ständiga förändringarna i kvalifikationskrav i arbetslivet skapar be- hov av snabba förändringar i delar av kursplanerna. Ändrade kompetens- krav medför också att utbildningsmoment från en studieväg kan behöva tillföras en annan studieväg. Dagens kursplaner är med nu gällande struk- tur och beslutsordning omständliga att revidera. Detta medför att föränd- ringar i arbetslivet har svårt att snabbt få genomslag i kursplanerna. Ge- nom ett system med mcduler får kursplanerna i försöksverksamheten en sådan konstruktion. att avgränsade delar kan revideras separat och succes- sivt. Jag kommer i det följande (avsnitt 8") att behandla samverkansfrågor i

• Sida 28
•  Original

syfte att få till stånd en smidigare anpassning mellan arbetslivet och yrkes- utbildningens kursplaner.

Som jag har framhållit tidigare bör den totala utbildningstiden vara tre år. Inom denna ram bör dock den tid som används för de olika modulerna få variera beroende på den enskilde elevens studieförutsättningar. Om en elev har svårt för att lära sig en sak är det normala att han använder längre tid för det. Om tiden är begränsad kommer olika elever att ha nått olika kompetens vid tidsperiodens slut. Detta innebär att vissa elever kanske inte hinner med lika många moduler som andra. Varje modul en elev har genomgått med tillfredsställande resultat utgör i sig ett kompetensbevis på godtagbart yrkeskunnande. I ett utbyggt system kommer det också att finnas goda möjligheter att senare bygga på gymnasieskolutbildningen med moduler i komvux eller AMU. Genom modulsystemet ökar således elever- nas möjligheter att uppnå samma kompetens men — beroende på indivi- dens förutsättningar — på olika lång tid.

En sådan uppläggning av utbildningen försvåras om lärarna måste utfor- ma undervisningen med tanke på att få underlag för en relativ betygsätt- ning som bygger på en jämförelse och gradering av elevernas prestationer under samma tidsperiod. Utbildningen i karaktärsämnena bör istället inrik- tas på att alla elever i så stor utsträckning som möjligt skall lära sig det som behövs för ett godtagbart yrkeskunnande. Modulsystemet skapar därmed förutsättningar för förändringar av betygssystemet. Jag återkommer till detta i avsnitt 5.7.

Genom att kursplanerna struktureras i ett modulsystem får eleverna bättre överblick över studierna och kan lättare notera sina framsteg. En organisation av kursplanerna i moduler får dock inte leda till en hård detaljstyrning. Målen för varje modul bör formuleras så att det finns möjligheter för lärarna att i samarbete med eleverna variera uppläggningen av studierna.

Modulsystemet får inte leda till att elever med studiesvårigheter tvingas byta lärare och kamrater. Utbildningen i karaktärsämnena måste liksom hittills organiseras inom ramen för en sammanhållen klass där en social gemenskap som ger eleverna grundläggande trygghet och självförtroende spelar en stor roll. Detta kan underlättas genom de Iokalmässiga betingel- ser som yrkesutbildningen i allmänhet arbetar under och där undervisning i olika moduler parallellt kan pågå i samma lokal under yrkeslärarens led- ning.

4.5. Elevernas arbetsrättsliga ställning vid arbetsplatsförlagd utbildning

En från många utgångspunkter viktig fråga är huruvida de ungdomar som genomgår gymnasieutbildning. som helt eller delvis är förlagd till arbets- plats utanför skolan. skall vara anställda vid de företag/institutioner där de utbildas eller hela tiden skall betraktas enbart som elever i gymnasiesko- lan. Hur man ställer sigi denna fråga får konsekvenser av flera olika slag.

• Sida 29
•  Original

t. ex. i fråga om tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning samt när det gäller försäkringsfrågor.

I dag ser man frågan på olika sätt inom skilda utbildningsområden. I vissa branscher finns det avtal om utbildningsfrågor, vilka innebär att eleverna i vissa fall skall vara anställda i företagen. Inom flertalet utbild- ningsområden betraktar man dock inte elever som anställda, när utbild- ningen är förlagd till en arbetsplats. ÖGY har i sin delrapport "Avtal om arbetsplatsförlagd utbildning". (DsU 1985z9) utförligt redovisat dagens situation i detta avseende.

Som framgått av den tidigare redovisningen utgör arbetsplatsförlagd utbildning i dag volymmässigt en liten andel av yrkesutbildningen i gymna- sieskolan. Med de nya riktlinjer för försöksverksamheten jag föreslår ändras emellertid detta förhållande radikalt. Avsikten är att i princip ge alla ungdomar inom försöksverksamheten studievägar möjlighet till inslag av arbetsplatsförlagd utbildning. För att detta skall kunna uppnås krävs god tillgång på arbetsplatser med bredd och kvalitet. där kursplanestyrd regul- jär utbildning kan ske i enlighet med vad jag tidigare föreslagit. En sådan ordning förutsätter enligt min mening. att eleverna ej är anställda på arbetsplatsen.

Mitt förslag: Anställningsförhållande skall inte föreligga för elever under utbildning inom försöksverksamheten.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Principen om elevstatus tillstyrks nästan genomgå- ende. Behovet av en enhetlig reglering över hela yrkesutbildningsområdet betonas starkt av remissinstanserna

Skäl för mitt förslag: Utgångspunkt för mitt förslag om elevstatus för eleverna i försöksverksamheten under hela utbildningstiden är kraven på kursplanestyrd utbildning. Detta krav är ocftergivligt. Att eleverna som ett led i utbildningen deltar i det produktiva arbetet och att deras dagliga vistelse på arbetsplatsen följer företagets arbetstider förändrar inget där- vidlag. Eleverna blir inte heller arbetstagare därför att de på samma sätt som de anställda följer t.ex. vad som gäller i fråga om arbetsledning. arbetstider samt regler om ordning och säkerhet på arbetsplatsen. De anvisningar och instruktioner som meddelas för deras uppgift har karaktär av undervisning och inte av arbetsledning i egentlig mening.

Som jag tidigare nämnt skall utbildningsmomenten utföras under direkt ledning av för ändamålet särskilt utbildad handledare. vilken är anställd på arbetsplatsen men under dessa moment medverkar i utbildningen. Då eleverna inte får lön under utbildningen och då utbildningen i sin helhet är direkt kursplanestyrd kan arbetsgivare som tar emot elever inte förfoga över dessa för produktionsbehov utan det är enbart arbetsgivarens åtagan- de att ställa resurser till förfogande för vissa klart definierade utbildnings- moment som är avgörande för vad eleverna kommer att utföra på arbets- platsen.

Självfallet är det skolan som skall anta elever till utbildningen och träffa överenskommelser om erforderligt antal utbildningsplatser med företag

• Sida 30
•  Original

och institutioner samt därefter också ombesörja placeringen av eleverna vid de aktuella arbetsplatserna. Skolan skall vara ansvarig för utbildningen och utöva tillsyn över den. Mellan enskild elev och arbetsplats träffas således inget avtal. Elev uppbär inte lön utan erhåller studiestöd som andra studerande. Utbildningen följer skolarbetsåret och eleverna får ledighet i form av ferier och inte i form av semester. Däremot bör arbetsplatsens dagliga tider tillämpas i fråga om arbetsplatsförlagda moment.

Att elever på gymnasieskolans linjer skall förbli elever även om de i vissa undervisningsmoment befinner sig på en arbetsplats utanför skolan är en viktig förutsättning för mina förslag om de yrkesinriktade linjerna. Jag vill här framhålla att ledande företrädare för SAF. LO och TCO i en skrivelse till statsministern den 20 oktober [987 framhållit sin enighet i fråga om elevstatus.

Även om det inte skall råda något anställningsförhållande mellan enskil- da gymnasieelever och de olika företag och myndigheter där utbildnings- moment kan vara förlagda finns det skäl för parterna på arbetsmarknaden att mellan sig reglera ett antal frågor som föranleds av att skolan skall få utnyttja arbetsplatserna för sin verksamhet. Situationen på arbetsplatsen kommer ju uppenbart att påverkas av elevernas närvaro där. Så måste t.ex. frågor om hur handledarna skall tas ut och om deras villkor lösas mellan arbetsgivaren och de anställda. Ett annat exempel på frågor som kan behövas lösas är de rubbningar i arbetets normala gång som kan uppstå då delar av en hårt utnyttjad maskinpark skall tas i anspråk för utbildningen. Frågor som dessa och andra problem som uppkommer ge- nom att arbetsgivarens och arbetstagarnas inbördes förhållande påverkas av den arbetsplatsförlagda utbildningen kan exempelvis regleras i kollek- tivavtal. I en det fall kan lokala överenskommelser vara en lämpligare form.

4.5.2 Förhållandet till viss arbetsrättslig lagstiftning.

Även med min utgångspunkt att eleverna på gymnasieskolans linjer i sin skolgång skall ha en ren elevstatus finns det arbetsrättslig lagstiftning som är relevant. Det gäller arbetsmiljölagen.

Arbetsmiljölagen (l977: [160) är tillämplig på allt elevarbete. såväl teo- retiskt som praktiskt. fr.o.m. grundskolans högstadium och uppåt. Ele- verna likställs med arbetstagare vid tillämpningen av de föreskrifter som behandlar arbetsmiljöns beskaffenhet. allmänna skyldigheter för arbetsgi- vare m.fl., tillsyn. sanktioner och fullföljd av talan. Däremot gäller inte lagens särskilda föreskrifter om minimiålder och minderårigas arbetstid eller de om samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare för elevarbete. Av minderårigregleringen är således endast föreskrifterna om vem som är minderårig (den som inte har fyllt 18 år) och om farligt arbete tillämpliga på skolelever när de genomgår utbildning. Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av arbetsmiIjöförordningen (1977: I 166) meddelat ytterligare skydds- föreskrifter rörande minderårigas arbete (Minderåriga i arbetslivet AFS 1980113. ändrad genom AFS 1982116). För elevarbete gäller. förutom

Prop. 1987/882102

• Sida 31
•  Original

denna kungörelses allmänna bestämmelser om arbetsgivares särskilda ålig- ganden och ansvar när minderårig anlitas. dess särskilda bestämmelser om vissa arbeten som kan medföra påtagliga risker.

I en bilaga I till kungörelsen finns en förteckning över vissa riskfyllda arbetsuppgifter till vilka minderåriga i princip inte får anlitas. Så får dock ske i följande fall:

1. Om arbetet ingår i lärarledd undervisning som är förlagd till skollokal eller till arbetsplats som är särskilt anordnad för undervisning.

2. Om den minderåriga har fullgjort sin skolplikt och dessutom under kalenderåret fyller minst 16 är samt arbetet ingår i utbildning som sker under direkt ledning av särskild handledare (instruktör)

3. Om den minderåriga har fullgjort sin skolplikt och dessutom under kalenderåret fyller minst l6 år samt har genomgått utbildning för ifrågava- rande arbete.

Undervisning och utbildning som avses i 1—3 skall vara reglerad i kursplan som godkänts av skolmyndighet eller av arbetsgivarorganisation gemensamt med fackförbund eller jämförlig arbetstagarorganisation. För vissa arbetsuppgifter kan det dessutom krävas läkarintyg om att den min- deråriga kan anlitas utan risk för överansträngning eller annan skadlig inverkan på hälsa eller utveckling.

I en bilaga 2 till arbetarskyddsstyrelsens kungörelse finns en förteckning över vissa riskfyllda arbetsuppgifter som är helt förbjudna för minderåriga.

Kungörelsens särskilda bestämmelser om arbetstider gäller inte för elev- arbete. utan det förutsätts att skolmyndigheternas bedömning av elevernas behov av raster och vila i tillräcklig grad innefattar skyddssynpunkter. (Till kungörelsen finns fogade kommentarer som närmare utvecklar och förkla- rar bestämmelsernas innehåll.)

Om eleverna behåller en ren elevstatus även under de arbetsplatsförlag- da delarna av utbildningen och dessa delar är kursplanestyrda och utförs under direkt ledning av särskild handledare samt även i övrigt underställda skolhuvudmännens insyn och kontroll. torde samma arbetsmiljörättsliga reglering komma att gälla under såväl skolförlagda som arbetsplatsförlagda utbildningsavsnitt. Under de arbetsplatsförlagda avsnitten kan dock skol- huvudmannens skyddsansvar komma att delas av de företag/institutioner som tar emot elever. varför det är lämpligt att överenskommelse träffas om hur ansvaret skall samordnas.

• Sida 32
•  Original

4.6. Försäkringsskydd för elever vid arbetsplatsförlagd utbildning

Mitt förslag: Elever i försöksverksamheten med gymnasial yrkesut- bildning skall under den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen ha ett med anställdajämförbart försäkringsskydd.

Arbetsgruppens förslag: ÖGY konstaterar att det i dag råder stora brister när det gäller försäkringsskyddet för elever i arbetsplats förlagd utbildning. ÖGY anser att försäkringsskyddet måste förbättras. Mitt förslag till för- bättring av detta skydd avviker dock till sin konstruktion från ÖGY:s förslag.

Remissinstanserna: SAV finner det önskvärt att uttalande görs i proposi- tionen med avseende bl. a. på vem som ansvarar för skador. som drabbar en elev eller som orsakas av en elev under arbetsplatsförlagd utbildning. Även AMS anser att försäkringsskyddet måste förbättras. Svenska kom- munnirbundet menar att grunderna för elevernas rättsställning bör lagfäs- tas. Skadeståndsfrågor i samband med dels skador som elev vållar. dels personskador på eleverna under utbildningstiden bör klargöras genom avtal. Förbundet menar då att staten skall bidra med medel till en särskild försäkringsfond och att skolhuvudmännen genom separata avtal med branschförbunden reglerar detaljerna.

De kommunala försäkringarna som i dag används ger enligt LO ett alltför dåligt skydd. Ett villkor för arbetsplatsförläggning är. enligt LO och även SAF att kommunerna tecknar sådana försäkringar att eleven får samma försäkringsskydd som anställd personal.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadens yrkesråd har i en skrivelse till regeringen hösten l985 påtalat stora brister i försäkringsskyddet för elever vid arbetsplatsförlagd utbildning. Att eleverna på arbetsplatsen skall vara försäkringsmässigt jämställda med "arbetskamraterna" är ett ovillkorligt krav från arbetsmarknadens parter för dessas medverkan vid genomföran- det av den föreslagna yrkesutbildningen. Uppfattningen att ungdomarna under hela utbildningstiden skall betraktas enbart som elever innebär att det är skolväsendet som skall svara för en förbättring av elevernas försäk- ringsskydd.

Alla som bor i Sverige har ett "försäkringsgrundskydd" genom lag (l962:38l) om allmän försäkring (AFL) bestående av sjukförsäkring. folk- pensionsförsäkring och försäkring för tilläggspension. De som förvärvsar- betar är dessutom försäkrade för arbetsskada enligt lag (l976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Genom olika kollektivavtal förstärks de an- ställdas skydd vid arbetsskada ytterligare. Enligt dessa avtal utgår bl. a. ersättning för sveda och värk. lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av arbetsskadan. s. k. ideell skada.

Gymnasieeleverna omfattas i dag. förutom av den allmänna försäkring- en. av lagen om arbetsskadeförsäkring "under moment i utbildningen då

'.)J IJ

• Sida 33
•  Original

elev utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete". Denna försäkring gäller således inte under rent teoretiska moment av utbildningen och inte heller under elevs resor till och från utbildningsplatsen.

Samtliga kommuner tecknar i någon form frivilliga olycksfallsförsäkring- ar för gymnasieeleverna. Dessa försäkringar omfattar alltid i vart fall all utbildningstid och direkta resor till och från utbildningsplatsen. Olycks- fallsförsäkringarna lämnar ersättning för nödvändiga kostnader för bl.a. läkar- och tandläkarvård samt resor som inte ersätts på annat sätt. Vid invaliditet och dödsfall utgår ersättning i form av engångsbelopp (1985 vanligtvis 200 000—250 000 kronor vid 100% invaliditet).

Elev själv. eller dennes vårdnadshavare. kan teckna frivillig komplette- rande olycksfallsförsäkring för att förstärka skyddet vid en eventuell ska- da. Vid personskada under färd till och från utbildningsplatsen blir det ofta aktuellt med ersättning från egen eller annans trafikförsäkring.

Förslaget om att de arbetsplatsförlagda inslageri i den gymnasiala yrkes- utbildningen genom försöksverksamheten skall ges en betydligt större omfattning gör att personskadeskyddet för just dessa elever nu starkt aktualiseras. Att eleverna på arbetsplatsen skall vara försäkringsmässigt jämställda med de anställda är. som jag tidigare nämnt. dessutom ett ovillkorligt krav från arbetsmarknadens parter för dessas medverkan vid genomförandet av detta förslag.

Såsom tidigare framgått är personskadeskyddet för den som förvärvsar- .. betari nuläget betydligt större än för en gymnasieelev som deltar i arbets- platsförlagd utbildning. Jag anser att dessa elevers försäkringsskydd är bristfälligt främst på grund av att det nu saknas regler enligt vilka eleverna - är berättigade till ersättning för s. k. ideell skada (sveda och värk. lyte eller annat stadigvarande men santt allmänna olägenheter till följd av arbetsska- dan). De som förvärvsarbetar är berättigade till sådan ersättning enligt särskilda kollektivavtal. exempelvis Avtal om ersättning vid personskada när det gäller statligt anställda. För att uppnå att de gymnasieelever som genomgår arbetsplatsförlagd utbildning inom försöksverksamheten får ett personskadeskydd som i möjligaste mån motsvarar det en statligt anställd har. kommerjag inom kort att föreslå regeringen att vid ideell skada skall beträffande dessa elever tillämpas ersättningsregler som motsvarar dem i det nyssnämnda avtalet. Detta kan lämligen ske genom en särskild förord- ning enligt vilken staten för ideell skada som eleven ådragit sig till följd av sådan personskada som omfattas av lagen om arbetsskadeförsäkring skall utge ersättning i enlighet med reglerna i nämnda kollektivavtal. Jag beräk- nar medel härför fr. o. m. läsåret 1988/89 för elever i försöksverksamheten.

• Sida 34
•  Original

Min bedömning: Av mitt förslag om skolhuvudmännens fulla ansvar för eleverna i försöksverksamheten även under de arbetsplatsförlag- da delarna av utbildningen torde följa att skolhuvudmannen får bära principalansvaret för eleverna även under dessa moment.

Skäl för min bedömning: Enligt skadeståndslagen (19821207) är en ar- betsgivare skyldig att ersätta person- och sakskada som en hos honom anställd arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. s. k. principalansvar. Principalansvaret omfattar även de fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott.

Även för vissa andra än anställda kan det gälla ett principalansvar. Sålunda jämställs med arbetstagare bl.a. den som under utbildning vid skola utför arbete som till sin art liknar sådånt som vanligen utförs av arbetstagare (6 kap. 4 % skadeståndslagen). Denna bestämmelse har inne- burit att skolhuvudmannen haft principalansvar t. ex. för elever vid lant- bruksskolor och yrkesskolor. På det stora hela taget har dock skolhuvud- männen inte behövt bära något principalansvar för eleverna.

När det gäller elever som under praktisk yrkesorientering vistas hos ett företag ansåg emellertid föredragande statsrådet vid tillblivelsen av skade- ståndslagen att företaget borde bära principalansvaret för skador som eleven vållade under sådan vistelse. Detsamma borde även gälla i andra fall då en elev som ett led i sin utbildning för kortare eller längre tid tjänstgör hos annan än skolan. Detta ställningstagande gjordes i anslutning till ett resonemang om vilken av två tänkbara principaler som borde ha ansvaret t.ex. för arbetstagare som var utlånade från ett företag till ett annat. Föredraganden fann därvid att det är den som närmast utövar kontroll över arbetstagaren och svarar för arbetsledningen i fråga om de aktuella arbetsuppgifterna som skall bära ansvaret. Denna princip "smitta- de” direkt på elever i yrkesorientering o.d.. underförstått under förutsätt- ning att företaget och inte skolhuvudmannen svarade för kontroll och arbetsledning.

Den inom försöksverksamheten föreslagna gymnasiala yrkesutbildning- en bygger på att även de arbetsplatsförlagda delarna av utbildningen är kursplanestyrda och i sin helhet föremål för skolhuvudmännens fulla kon- troll och insyn. Skolhuvudmannen kommer således att ha ett omedelbart ansvar för utbildningen i dess helhet. Dessa förutsättningar skiljer sig väsentligt från de föredraganden utgick ifrån när han behandlade fallet med praktisk yrkesorientering, nämligen att eleverna mer tillfälligt skulle vistas på en arbetsplats och då också rent faktiskt stå helt under arbetsgivarens tillsyn. Eleverna i den gymnasieutbildning som jag nu föreslår utför där- emot sina uppgifter under tillsyn av en handledare som företaget har avdelat för undervisning. De är på arbetsplatsen endast för sin utbildnings skull och står inte i något avseende till företagets förfogande som arbets- styrka. Tvärtom avses ju att företagen skall få ersättning för det avbräck det innebär att låta utbildningen ske hos dem. Enligt min bedömning bör

• Sida 35
•  Original

skolans fulla ansvar också för de arbetsplatsförlt'tgda utbildningsmomenten Prop. 1987/88: 102 som utförs under tillsyn innebära att skolhuvudmannen blir den egentliga principalen för gymnasieeleverna i försöksverksamheten även i den ar- betsplatsförlagda delen. Därmed bör också skolhuvudmannen i enlighet med huvudregeln i skadeståndslagen vara den som bär principalansvaret för eleverna även under dessa utbildningsmoment.

Eftersom det är angeläget att det står klart vem som bär principalansva- ret för eleverna bör skolhuvudmannen i sina avtal med de företag som tar emot elever ta in en bestämmelse om att det är skolan som bär detta ansvar även i de utbildningsmomenten.

Detta skall alltså gälla under hela ft'irsöksverksamheten. Jag vill dock anmäla att jag inför mitt definitiva ställningstagande till hur yrkesutbild- ningen bör utformas i framtiden kommer att tillkalla en särskild utredare rörande denna fråga. En ny uppläggning av yrkesutbildningen initierar nämligen ett behov av att på sikt se över ansvarsfördelningen i pedagogis- ka och finansiella frågor. Jag räknar med att ett underlag för mina kom- mande beslut skall föreligga hösten 1991.

5. Tim- och kursplaner för försöksverksamheten

5.1. Allmänna utgångspunkter

Med allmänna ämnen avses i detta sammanhang följande ämnen som har en kursplan som är gemensam för flera studievägar: svenska. engelska. samhällskunskap. idrott samt tillvalsämnen. Tillvalsämnen skall vara ma- tematik. bild och musik. Det kan också vara något annat ämne som förekommer i gymnasieskolan och som bestäms genom lokala beslut. Svenska och idrott är i dag de enda ämnen som samtliga elever har oavsett linje i gymnasieskolan. Som framgår av mina förslag i det följande kommer de allmänna ämnena också att kännetecknas av att ämnena inte modulin- delas samt att graderade, relativa. betyg och inte kompetensbevis utfärdas.

Utöver de allmänna ämnena förekommer på de yrkesinriktade studie- vägarna minst ett för varje yrkesutbildningen karaktäristiskt ämne. vilket jag benämner karaktärsämne. inom vilket eleverna i huvudsak får sitt yrkeskunnande.

Sedan den nu gällande läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) började tillämpas år 1971 innehåller alla yrkeslinjer allmänna ämnen i varierande omfattning. Om man jämför timplaner som har tillkommit vid olika tid- punkter skall man finna attju senare en timplan fastställts eller reviderats. desto flera allmänna ämnen ingår. Drift- och underhållsteknisk linje (Dtr) och social servicelinje (55) är exempel på linjer som har tillkommit under senare år. medan konsumtionslinjen (Ko) och vårdlinjen (Vd) är exempel på studievägar som nyligen har reviderats kraftigt. Fem olika grupper kan för närvarande urskiljas.

• Sida 36
•  Original

Linjer Ämne Antal vtr

åk 1 åk 2 Summa

A. Ba. Be, Dk. Et Svenska 4 3 Fo. Jo. Li. Pr Arbetslivsor. l ] Sb. Td. Tr. Idrott 2 2 och Ve th 1 — Obl. tillval 3 —

Summa: 11 6 17 B. Vd gren Hv och I-Is Svenska 4 3 Arbetslivsor. l 1 Idrott 2 2 'l'tf l — Obl. tillval 3 3

Summa: 11 9 20 C. Ss Svenska 4 3 Vd gren Bu Samhällsk. ? 3 Idrott 2 : 'l'lf [ — Obl. tillval 3 3

Summa: 13 11 24 D. Du Svenska 4 3 Engelska 3 3 Matematik 3 3 Arbetslivsor. l 1 Idrott 2 2 th 1 1

Summa: 14 13 27 E. Ko Svenska 4 "& Engelska 3 3 Samhällsk. 3 3 Idrott 2 2 th l — Obl. tillval 3 3

Summa: 16 14 30

Förändringar i samhället och arbetslivet medför ökade krav på allmän orientering och på kontmunikationsfärdighetcr hos enskilda individer. Den tekniska utvecklingen i arbetslivet påverkar miljön och innehållet i arbets- uppgifterna.

Gymnasieskolan skall även i framtiden ge eleverna både goda yrkeskun- skaper. och beredskap att möta förändringar och att påverka förhållanden i arbetslivet. Utbildningen skall också ge eleverna goda förutsättningar för att som anställda utöva rätten till medbestämmande liksom för personlig utveckling och möjlighet till en rik fritid.

Genom den förlängda studietiden skapas bättre förutsättningar för ökade kunskaper inom yrkesområdet. en bredare medborgarkompetens och ett rikare liv.

Försöksutbildningens inledning bör vara klart yrkesinriktad. Undervis- ningen bör därför i början koncentreras till studievägens karaktärsämne(n) med betoning på det praktiska kunnandet. Det sker lämpligen genom att elevernas schema i den första årskursen upptar allmänna ämnen i mindre omfattning än vad som sker i dag. Vidare skall arbetsplatsförlagd utbild- ning förekomma redan i första årskursen. Detta kommer att främja ungdo- marnas motivation och öka deras kunskaper om arbetslivet.

• Sida 37
•  Original

5.2. Ökade inslag av allmänna ämnen

Mitt förslag: Alla elever i försöksverksamheten skall studera svens- ka, samhällskunskap. engelska, idrott och ett obligatoriskt tillvals- ämne. Som tillvalsämnen skall alltid erbjudas matematik. bild och musik. Därutöver kan varje skolstyrelse/utbildningsnämnd besluta om att erbjuda ytterligare tillvalsämnen bland de ämnen som finns i gymnasieskolan och vilka dessa i så fall skall vara.

Arbetsgruppens förslag: Avviker i flera avseenden från mitt förslag. Jag skall strax återkomma till detta. Här villjag peka på två väsentliga skillna- der. Jag föreslår att samhällskt'mskap och engelska läses av eleverna på samtliga studievägar. .

Remissinstanserna: SÖ:s principiella uppfattning är att en reformering av gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar borde gå längre vad gäller allmänna ämnen än vad ÖGY av kostnadsskäl föreslagit.

SÖ tillstyrker ÖGY:s förslag om återgång till ett tvåårigt obligatoriskt tillval för alla elever på yrkesinriktade linjer. l kommande kursplanearbete får man pröva vilka ämnen som bör ingå i tillvalet. Det är enligt SÖ:s mening angeläget att utrymme skapas för den enskilde eleven att läsa både engelska och matematik.

TCO delar ÖGY:s uppfattning att de allmänna ämnenas ställning bör förstärkas, men föreslår till skillnad från ÖGY att engelska skall bli obliga- toriskt. TCO ser inte sina förväntningar på att's. k. de praktisk-estetiska ämnena skulle få en förstärkt ställning infriade i ÖGY:s förslag.

Landsrr'ngsjörbundet anser att omfattningen av de allmänna ämnena bör vara större än den som utredningen föreslår. Det är mycket angeläget att matematikämnet förstärks och införs som ett fristående ämne på de linjer som landstingen är huvudmän för. En sådan ändring skulle underlätta övergången till högskolan. Även naturvetenskapliga kunskaper bör ges en större vikt i den nya yrkesutbildningen.

Småft'iretagens Riksorganisarimt stöder förslaget att utöka antalet tim- mar för allmänna ämnen under förutsättning att man i största möjliga mån integrerar dessa med yrkesutbildningens karaktärsämnen. Risk finns att en liten grupp elever skräms bort av undervisning i allmänna ämnen. För elever inom lärlingsutbildningen skall allmänna ämnen inte vara obligato- riska.

Svenska kmnmunförbunder finner det motiverat med ett utökat inslag av allmänna ämnen. Innehållet bör delvis anknyta till yrkesämnena. Därför ökar behovet av tätare kontakter och samverkan mellan yrkeslärare och lärare i allmänna ämnen. Elever som inte orkar med allmänna ämnen bör liksom i dag kunna befrias från. undervisning och efter utbildningstidens slut ha rätt till förlängd undervisning.

LO betonar att den yrkesinriktade gymnasieutbildningen skall ge en yrkeskompetens och samtidigt en bred allmänkompetens. All yrkesinrik- tad utbildning bör därför innehålla svenska. matematik. engelska och samhällskunskap. Utbildningen i tekniska och naturvetenskapliga ämnen bör rustas upp inom alla gymnasielinjer.

• Sida 38
•  Original

Skäl för mitt förslag: Inledningsvis har jag betonat vikten av att de yrkesinriktade studievägarna får ett ökat inslag av allmänna ämnen. Flerta- let remissinstanser är positiva till en sådan utveckling. [jämförelse med dagens situation innebär mitt förslag en avsevärd förbättring i detta avse- ende.

Genom utvärderingar har man konstaterat att' elevernas syn på de all- männa ämnena under åren har utvecklats i positiv riktning. Majoriteten av före detta elever upplever de allmänna ämnena som nyttiga för yrkesutöv- ningen. även om kritik framförs mot att de för litet anknutit till linjernas yrkeskaraktär.

Mitt förslag innebär att alla elever i försöksverksamheten fär kunskaper i svenska. samhällskunskap. engelska och idrott samt ett obligatoriskt till- valsämne. Detta kan vara matematik. bild, musik eller något annat ämne som beslutas lokalt. Det lokala tillvalsämnet skall dock vara hämtat från gymnasieskolans kursplaner.

Med utgångspunkt i utbildningsmälen får det kommande kursplanearbe- tet pröva om det på vissa studievägar kan anses vara motiverat att införa större utbildningsinslag av allmän karaktär. Jag vill i detta sammanhang betona att det numera inte existerar någon skarp gräns mellan allmänna ämnen och karaktärsämnen med avseende på hur teoretiskt krävande utbildningen är. Därför är svaret på frågan om huruvida nya ämnesinslag skall betraktas som allmänna ämnen eller som en del av linjens karaktärs- ämnen inte pä förhand givet. Min övergripande uppfattning är dock att de normalt bör betraktas som karaktärsämnen. antingen separata sådana eller integrerade med andra karaktärsämnen. '

5.3. Ramtimplan

Mitt förslag: De yrkesinriktade studievägarna i försöksverksamhe- ten omfattar följande ämnen och lektioner (timmar).

Åk 1—3 Svenska 7 vtr 238 lektioner Samhällskunskap 5 170 "- Engelska 6 204 "- Idrott 4 "- l36 "- "- Obl. tillval 6 "- 204 '"- th l 34 Summa 29 "- 986 "- Äk 3 Specialarbete 3 "- 102 '_'- Karaktärsämneln) 3 l02 "- Ak 1—3 Karaktärsämnetn) 79 2686 Totalt 114 "- 3876 "-

Härutöver tillkommer under åk 3 en resurs motsvarande tvä (lär- ar) veckotimmar för tillsyn av elever i arbetsplatsförlagd utbildning per 16— alt lS-grupp.

Anm: Omräkning från veckotimmar (vtr) till lektioner/undervisnings- timmar med faktorn 34.

• Sida 39
•  Original

Arbetsgruppens förslag:

Svenska 7 vtr 238 lektioner Ekonomi och samhällsfrågor 4 " l36 Idrott 6 ” 204 Tillval 6 " 204 th l " 34 Summa 24 ”- 816 "- Projektarbete 5 170 "- Fackteori 3 '" l02 "- Karaktärsämnetn) 82 " 2788 Totalt 1 14 " 3876 ”-

Anm: Vid omräkning från veckotimmar (vtr) till lektioner använde ÖGY faktorn 36. Här redovisas. liksom i mitt förslag omräkning med faktorn 34. Se nedan.

Mitt förslag avviker således från ÖGY:s i flera avseenden. Jag anser t. ex. att de allmänna ämnena sammanlagt under de tre årskurserna skall omfatta 29 veckotimmar medan ÖGY föreslår 24 veckotimmar. Jag anser att ämnet samhällskunskap skall införas i timplanen. och att engelska skall vara obligatoriskt ämne på de yrkesinriktade studievägarna i försöksverk- samheten. Tiden för specialarbete, som ÖGY benämner projektarbete, bör i årskurs 3 vara 3 veckotimmar (102 lektioner). Jag anser även att yrkeslä- rarens tillsynsmöjlighet i åk 3 bör öka något. Jag beräknar denna resurs till att omfatta två tlärar)veckotimmar. Några enskilda ämnen. bl. a. samhälls- kunskap. kommerjag strax att kommentera särskilt.

Remissinstansernas synpunkter har redovisats i det tidigare (avsnittet 5.2).

Skäl för mitt förslag: Det är mitt intryck att undervisningstiden inte alltid kunnat utnyttjas ändamålsenligt. Schemabrytande aktiviteter av skilda slag kan ibland verka hindrande och avsevärt försvåra genomförandet av _ en planerad undervisning. Enligt min mening är det i försöksverksamheten särskilt angeläget att slå vakt om den ämnesbundna tiden och därmed tillförsäkra eleverna ett visst bestämt antal undervisningstillfällen i olika ämnen.

ÖGY har föreslagit att karaktärsämnena skall tilldelas en fastställd net— totid vilket liknar det system med nettotid som tillämpas inom komvux. där varje ämne har ett bestämt antal lektioner som eleverna skall fullgöra.

Jag finner dessa tankegångar välmotiverade och anser därför att nettotid utöver karaktärsämnena även bör gälla de allmänna ämnena i försöksverk- samheten. Enligt gymnasieförordningen (l987:743) omfattar ett läsår 178 dagar då lovdagar. helgdagar och studiedagar. som infaller under läsåret. frånräknats. Detta motsvarar den tid som komvux använder som grund för omräkning till undervisningstimmar, 36 veckor motsvarande l80 dagar. För gymnasieskolan tillkommer även friluftsdagar. centrala prov i vissa ämnen. introduktions- och temadagar m.m. varigenom undervisningen inställs ytterligare under ungefär 8 dagar. Den återstående tiden för sche- mabunden undervisning utgörs således av l70 dagar. motsvarande 34 veckor. Därför har faktorn 34 använts vid omräkningen frän veckotimmar (vtr) till lektioner (undervisningstimmar).

• Sida 40
•  Original

5.4. Några enskilda ämnen

Jag har i det föregående avsnittet redogjort för vilka ämnen som föreslås ingå i försöksverksamheten och hur många lektioner/timmar dessa bör omfatta under en treårsperiod. Min avsikt är nu att kortfattat anföra några synpunkter på vissa ämnens kursinnehåll. Av speciellt intresse är ämnet samlrällskunskap. som intar en central roll i undervisningen på många studievägar i gymnasieskolan. För närvarande får emellertid flertalet ele- ver på de yrkesinriktade linjerna inte del därav.

Många remissinstanser ställer sig tveksamma till det ämnesområde som av ÖGY betecknades ekonomi och samhällsfrågor och förordar i stället ämnet samhällskunskap. Men remissbilden ärinte entydig.

SÖ har under några år bedrivit försöksverksamhet med samhällskun- skap på vissa yrkesinriktade linjer i stället för arbetslivsorientering. I sin redovisning rapporterar SÖ att försökverksamheten i stort har fungerat tillfredsställande. Enligt SÖ:s bedömning är det möjligt att införa samhälls- kunskap även på de yrkesinriktade studievägarna som obligatoriskt ämne i stället för arbetslivsorientering. .

Sedan början av 80-talet har SÖ arbetat med att utveckla en helt ny kursplan för ämnet samhällskunskap i gymnasieskolan. Våren 1987 över— lämnade SÖ sitt förslag till regeringen. SÖ anser att denna kursplan bör kunna gälla för alla studievägar där ämnet studeras. SÖ:s kursplaneförslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. 'För den nu aktuella för- söksverksamheten skall den befintliga kursplanen för tvåårig social och ekonomisk linje tillämpas. '

Flertalet remissinstanser har i samband med kommentarerna till kon- sumtionslinjens avveckling även berört kost- och konsumenlkrmskapens betydelse ur både individens och samhällets synpunkt. Jag anser att frågor som har att göra med kost- och näringslära i huvudsak bör föras till studievägar. vars utbildningsmål motiverar sådana inslag. I det fortsatta kursplanearbetet får man således ta ställning till i vilken omfattning och under vilka former kost- och näringslära skall tas med i kursplanerna för studievägar inom vård-och omsorgsområdet, storhushålls- och restaurang- utbildningen rn. fl. 'l'ill frågor om konsumtionslinjen"återkommerjag senare (i avsnittet 6.4). '

Ämnet svenska bör bibehålla sin nuvarande omfattning. Undervisningen skall ge eleverna vidgade kunskaper om både svenska språket och littera- turen och utveckla deras förmåga att använda språket. Under senare år har ämnets timantal ökat på vissa studievägar och dessutom har en metodisk utveckling av ämnet ägt rum i syfte att stärka svenskans ställning på de yrkesinriktade studievägarna. Resultatet av dessa ansträngningar utgör enligt min mening en god grund för ökad ämnessamverkan mellan svenska och linjens karaktärsämne. Jag anser att det största behovet av samverkan föreligger under den inledande delen av studietiden. Det är viktigt att eleverna tränas att skriftligen och muntligen behandla språket. Eleverna skall också genom litteraturstudier ytterligare kunna" utveckla sitt språk och skaffa sig kunskaper om vår egen och andra kulturkretsar. om männi- skor och olika problem för att därigenom öka förståelsen av sig själva och sin omvärld.

• Sida 41
•  Original

I ett land som Sverige ingår kunskaperi engelska numera i allmänbild— ningen. För yrkesutbildningen förtjänar det dessutom att påpeka att ar- betsinstruktioner nu ofta är på engelska. Därför föreslår jag att engelska skall vara obligatoriskt ämne inom försöksverksamheten. Jag är medveten om att språkstudier kan innebära svårigheter för vissa elever. Ett sätt att öka elevernas intresse och ambition kan vara att undervisningen i engelska liksom när det gäller andra ämnen i viss utsträckning knyter an till studie- vägens karaktärsämnen.

Idrottsä/nnet får ijämförelse med nuvarande omfattning oförändrat tim- tal (4 vtr). Inom ramen för nu gällande mål bör undervisningen i ökad utsträckning inriktas mot kunskaper och färdigheter i ergonomi samt att tillgodose behovet av fysisk aktivitet. Därutöver är det speciellt viktigt att belysa ergonomiska principer inom studievägens karaktärsämne.

Utöver de för närvarande mera etablerade tillvalsämne/za som bild, musik och matematik bör varje skolstyrelse/utbildningsnämnd besluta om utbudet av tillvalsämnen bland existerande kursplaner inom utrymmet för de föreslagna 6 veckotimmarna.

Riksdagen uttalade vid 1985/86 års riksmöte i anledning av motioner om ämnet religionskunskap samt undervisning i livsåskådningsfrågor att "det är av värde att religionskunskapsämnets ställning blir föremål för övervä— ganden i samband med beredningen av ÖGY:s förslag. Därvid bör möjlig- heten prövas att föra in religionskunskap som obligatoriskt ämne på vård- linjen och sociala servicelinjen”.

För egen del vill jag starkt understryka vikten av att de som utbildas till vård— och omsorgsyrken får sådana kunskaper och insikter i livsåskåd- ningsfrågor och religiösa spörsmål att de i sin yrkesutövning på ett till- fredsställande sätt kan möta de krav som ställs. Vid vården och omsorgen om exempelvis gamla och svårt sjuka personer måste således personalen på ett grannlaga och ömsint sätt kunna stödja patienten och visa respekt för dennes etiska och religiösa frågor. tvivel eller övertygelse. Behovet av kunskaper om våra invandrares olika religioner. frågor. tvivel eller överty— gelse och livsåskådningar samt deras kulturella och historiska bakgrund får också en allt större aktualitet i vård- och omsorgssammanhang. Jag anser att sådana kunskaper och insikter är så väsentliga för och så nära förknip- pade med vård- och omsorgsyrkenas krav att de bör ingå i karaktärsämne- na för berörda studievägar. Jag förutsätter att SÖ i det framtida kursplane- arbetet beaktar vad jag nu har anfört. Dessutom kan ämnet religionskun- skap erbjudas som tillvalsämne efter lokala beslut.

Spain/arbete förekommer i dag på gymnasieskolans tre- och fyraåriga studievägar. Det utgör en fördjupningsmöjlighet inom ramen för studievä- gens karaktärsämnen. Jag finner denna möjlighet så värdefull att den bör finnas också för eleverna i årskurs 3 inom försöksverksamheten.

Specialarbetet bör få väljas med stor frihet men skall innebära en för- djupning i ett eller flera av utbildningens karaktärsämnen. Det bör också ha ett förhållandevis stort tidsutrymme. Vidare bör man eftersträva att eleverna får träna ett mer projektinriktat arbetssätt.

Jag föreslår sålunda att specialarbete införs på alla linjer inom för- söksverksamheten. Det skall förläggas till årskurs 3 och ha en omfattning

• Sida 42
•  Original

av tre veckotimmar. l specialarbetet bör också angelägna ämnesövergri- pandc frågor kunna ingå. Lämpligt kan t.ex. vara att specialarbetet inrik- tas mot kulturfrågor. miljöfrågor och miljöpåverkan i anslutning till aktu- ella yrkesämnen. Studierna bör härvid vinna påatt lärare med olika utbild- ningsbakgrund medverkar i både planeringen och genomförandet av spe- cialarbetet. Sammantaget anserjag att specialarbetena kan åstadkomma en mer problemorienterad undervisning. som griper över flera sektorer. Jag ämnar senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att utarbeta ett servicematerial som stöd för specialarbete inom försöksverksamheten.

Varje yrkesinriktad studieväg innehåller utöver de allmänna ämnena minst ett för studievägen kännetecknande karaktärsämne. "Det är i huvud- sak genom denna undervisning eleverna förbereds inför övergången till arbetslivet. Studievägarnas karaktärsämnen bör inom försöksverksamhe- ten liksom tidigare omfatta ett betydligt större timtal än vad de allmänna ämnena gör. Karaktärsämnena uppdelas som jag tidigare utförligare redo- visat (avsnitt 4.4) i ett antal moduler. där var och en utgör ett pedagogiskt väl avgränsat avsnitt. Eleverna inhämtar kunskaper och uppövar sina färdigheter inom områden som motsvarar en bestämd verksamhet i arbets- livet. Praktiska och teoretiska moment integreras med varandra eller var- vas på ett ändamålsenligt sätt i utbildningen. Genom en förstärkt tid för karaktärsämnena och en ökad arbetsplatsförläggning ges enligt min mening goda förutsättningar att höja yrkesundervisningens kvalitet.

Under det tredje året är karaktärsämnet till sin huvuddel arbetsplatsför- lagt. Yrkesläraren utövar under denna tid tillsyn över eleverna under 2 veckotimmar per 15/l6 grupp beroende på studieväg. För att få en naturlig koppling mellan de arbetsplatsförlagda modulerna och de skolförlagda bör en del av karaktärsämnet som sammanlagt omfattar 3 veckotimmar (102 lektioner) vara skolförlagd också i denna årskurs. Det är då lämpligt att den del av karaktärsämnetsjlu-kteori som ställer störst krav på elevernas teoretiska förmåga förläggs till det tredje året. På så sätt sker en naturlig koppling mellan arbetslivet och skolan även under årskurs 3. Eleverna har då erfarenheter från vistelser på olika arbetsplatser och har tillägnat sig tillfredsställande kunskaper i skilda ämnen samt uppnått en ökad grad av personlig mognad vilket sammantaget ger bättre förutsättningar att tillgo- dogöra sig de mera teoretiska delarna av kursplanen. Dessa tre timmar under sista årskursen skall användas både för ämnesfördjupning och för att skapa helhet. överblick och förståelse. Den bästa garantin för detta fås inom klassens ram genom ökad lärarsamverkan. där elevernas erfarenhe- ter från skilda arbetsplatser tillvaratas. [ årskurserna 1 och 2 bör fackteore- tiska moment liksom hittills integreras med arbetstekniken under hela studietiden.

Den nya struktur av yrkesutbildningen inom försöksverksamheten jag tidigare redovisat (avsnitt 4) med större inslag av arbetsplatsförlagd utbild- ning och ett tillkommande tredje år kan överbrygga och avdramatisera övergången till arbetslivet. Det utökade samspelet mellan skola och arbets- platser under en förlängd studietid scrjag som ett väsentligt instrument för att höja yrkesutbildningens kvalitet och attraktivitet.

• Sida 43
•  Original

5.5. Ämnenas årskursfördelning

Mitt förslag: 1 försöksverksamhetens timplaner anges för de ingåen- de ämnena både antalet veckotimmar (vtr) och antalet lektioner (undervisningstirnmar). Skolhuvudmännen får årskursfördela lektio- nerna efter lokala önskemål och förutsättningar att anordna utbild- ningen med följande begränsningar — det totala antalet veckotimmar skall under skolförlagd utbildning högst uppgå till 40 per årskurs. Omfattningen av allmänna ämnen i årskurs ] utöver idrott bör ej överstiga 238 lektioner (7 vtr X_ 34 veckor). 1 årskurs 3 skall före- komma 3 veckotimmar ( [02 lektioner) av vardera specialarbete och skolförlagl karaktärsämne.

Vid arbetsplatsft'irlagd utbildning skall eleverna i princip följa arbetsplatsernas dagliga tider. Tidsmässigt motsvarar en hel veckas arbetsplatsförläggning därför en skolförlagd vecka även om timrnar- na ej exakt överensstämmer.

Arbetsgruppens förslag: Avviker från mitt förslag beträffande den lokala friheten att fördela lektionerna mellan årskurserna.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan om årskursfördelningen. Ludvika kommun anser emellertid att ämnet svenska bör koncentreras till två årskurser.

Skäl för mitt förslag: Tidigare har jag framhållit att samarbetet mellan skolan och arbetslivet kommer att intensifieras i och med att mina förslag till förnyad yrkesutbildning förverkligas. För att underlätta detta samarbe- te är det angeläget att yrkesutbildningen får en flexibel utformning med statliga bestämmelser av ramkaraktär.

Syftet med mina förslag är således att öka möjligheterna att åstadkomma en ändamålsenlig planering och uppnå ett effektivt utnyttjande av under- visningstiden oavsett om det gäller skolförläggning eller arbetsplatsförlägg- ning. Genom att inte bindande föreskrifter meddelas om hur undervis- ningstiden för olika ämnen skall fördelas på årskurser och genom att elevtiden inte längre räknas i veckotitnmar ökar den lokala friheten högst väsentligt att planera och genomföra utbildningen efter rådande förhållan- den.

5.6. Amnessamverkan

Jag har i årets budgetproposition (prop. 1987/88: l00. bil. 10 sid. l47— l48) föreslagit att gymnasieskolans förstärkningsresurs bör utvidgas med 10 milj. kr. för att ge ökad möjlighet att minska gruppstorlekarna i ämnet svenska på de yrkesinriktade linjerna. Syftet är att kunna förbättra under- visningen i basämnet svenska och stödja elever med svårigheter i ämnet. Redan under studieinledningen är det därför viktigt att åstadkomma en ämnessamverkan som under hela utbildningstiden kan utvecklas och i årskurs 3 avslutas med mera brett upplagda projektarbeten.

Kopplingen mellan de allmänna ämnena och karaktärsämnena får emel-

• Sida 44
•  Original

lertid inte drivas för långt. Det i kursplanerna angivna syftet med undervis- ningen får ej skymmas. Jag ser således inte ämnessamverkan som ett mål i sig utan som en angelägen pedagogisk metod. Det gäller att hitta en lämplig avvägning mellan å ena sidan att ge nödvändiga kompetenser i det svenska språket och väcka elevernas intresse och lust att läsa skönlitteratur och å andra sidan att utbilda eleverna för den fortsatta yrkesverksamheten.

Jag ser möjligheterna till mindre undervisningsgrupperi svenska som en viktig åtgärd för att stärka detta basämne på yrkeslinjerna. Genom detta har förutsättningarna för ämnessamverkan ytterligare förbättrats sedan skolhuvudmännen också med det nya statsbidragssystemet själva fått stör- re möjlighet att avgöra hur och när resursen skall utnyttjas.

Även om utvärderingar under senare år visar att eleverna i allt högre utsträckning intresserar sig för de allmänna ämnena och anser att de är nyttiga för yrkesutövningen kvarstår en viss kritik mot dessa. Kritiken grundas på att de allmänna ämnena i allt för hög grad utgjort en repetition av grundskolans kurs eller att undervisningen i de flesta fall varit för abstrakt och ej haft tillräckligt stark anknytning till yrkesämnena.

Inom grundskolan pågår en intensiv utveckling av arbetssätt och under- visningsmetoderi kommunikations- och färdighetsämnen. främst i svenska och matematik. Detta bör leda till att behovet av repetitiva insatser i gymnasieskolan på sikt minskar. Där bör lektionstiden i ökad utsträckning kunna användas för att fördjupa och bredda elevernas kunskaper. Jag fäster också stora förhoppningar vid de försök som pågår med en metod- utveckling av svenskämnet på yrkeslinjerna. Jag har i årets budgetproposi- tion markerat sådana försök såsom särskilt väsentliga.

5.7. Betygssystem och intagningsfrågor

Mitt förslag: 1 de delar av försöksutbildningarna som kommer att vara uppbyggda av moduler — nämligen karaktärsämnena? skall varje elev i stället för traditionella betyg i slutet av varje termin få ett kompetensbevis. som ger information om vilka godkända moduler eleven hittills har avslutat i sin utbildning. ' '

Arbetsgruppens förslag: Man bör utreda och pröva "andra former av betyg än det relativa betygssystemct" i yrkesutbildningens karaktärs- ämnen. Vid övergång från en utbildningsform till en annan måste det av betygsdokumentet klart framgå vilka utbildningsmoment eleverna redan har inhämtat.

Remissinstanserna: Sö menar att det inte behövs någon ny utredning. eftersom tillräckligt underlag redan finns i de senaste årens utredningar. UHÄ tillstyrker däremot förslaget om utredning.-

Småföretagens Riksorganisation efterlyser "en snar utredning kring ett fullgott system som dokumenterar inhämtad yrkeskunskap".

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har framhållit i (avsnitt 3.4)

• Sida 45
•  Original

innebär det förordade modulsystemet. därtiden för inlärning tillåts variera mellan olika elever obestridliga fördelar. En sådan är att eleverna får använda den tid som behövs för att lära sig en sak ordentligt. Varje termin skall de därför få ett kompetensbevis med en förteckning över godkända moduler. Kompetensbevisct bör innehålla en kort beskrivning av innehål- let i varje modul. om detta inte framgår av beteckningen.

Som information om vad eleverna lärt sig och kan är kompetensbevisen överlägsna. Detta sätt att mäta elevernas prestationer och inhämtade kun- skaper bör också få en gynnsam effekt på undervisningssituationen. Jag vill erinra om att det såväl inom vissa specialkurser i gymnasieskolan som inom de särskilda yrkesinriktade kurserna i komvux förekommer en be- tygsskala med endast godkänd och icke godkänd. vilket företer vissa likheter med det bedömningssystemjag här föreslår. Kompetensbevisen är väl ägnade att dokumenterabehörighet av olika slag. Som urvalsinstru- mcnt är kompetensbevisen däremot inte lämpliga eftersom de bygger på en bedömning av individen och således är de inte grupprclaterade.

Vid antagning till högre studier måste därför urvalet av elever från försöksverksamheten med den treåriga yrkesutbildningen ske på andra grunder än hittills. Frågan blir inte aktuell förrän vid antagning till högsko- lan l99l. Jag anser att SÖ och UHÄ bör pröva hur urval till högre utbildning skall ske för elever i försöksverksamheten. Jag kommer att inom kort föreslå regeringen att ge dessa myndigheter i uppdrag att lämna förslag härom.

Mitt förslag: I syfte att påverka den sneda könsfördelningen i gym- nasieskolans yrkesinriktade studievägar skall minst 20% av intag- ningsplatser-na inom försöksverksamhetens tekniskindustriella linje och social service- och omvårdnadslinje avsätts för llickor resp. pojkar.

Skäl för mitt förslag: Jag har nyligen givit SÖ i uppdrag att utveckla kompletterande urvalskriterier. andra än betyg. vid intagning till gymna- - sieskolan. Jag har därvid framhållit det som önskvärt att SÖ utvecklar modeller som omfattar särskilda åtgärder för att gynna underrepresentcrat kön vid intagning till yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan.

När det gäller den nu pågående försöksverksamheten med treåriga yr- kesinriktade linjer gjordes på regeringens initiativ i förra årets budgetpro- position en särskild satsning på att rekrytera flickor till den industriella tekniska linjens elmekaniska gren. Jag har tidigare (avsnitt 2) redovisat att erfarenheterna har varit positiva.

Jag föreslår att den påbörjade satsningen i den fortsatta utvidgade för- söksverksamheten skall gälla den teknisk-industriella linjen i dess helhet och att således minst 20% av platserna avsätts för kvinnliga elever. Det är viktigt att ansträngningarna att rekrytera flickorna inte stannar vid denna

• Sida 46
•  Original

första insats utan att både skolan och arbetslivet i kommunen engageras för att bistå dessa flickor dels att fullfölja studierna. dels att få ett kvalifi- cerat arbete i linje med utbildningen. Jag kommer senare bl. a. i redovis- ningen av mina överväganden och förslag med avseende på yrkeslärarnas fortbildning och handledarutbildning att särskilt beröra frågan om under- visningen av flickor som gjon otraditionella studieval.

Analogt med detta föreslår jag även att minst 20 % av platserna inom social service- och omvårdnadslinjen på samma sätt avsätts för pojkar. Könsfördelningen på den nuvarande vårdlinjen är inte lika extremt sned som på många av de tekniskt-industriella studievägarna: l0% av eleverna är redan nu pojkar. Jag anser emellertid att det är angeläget att ller pojkar rekryteras till vårdutbildningarna. Enligt min mening är det viktigt att vårdpersonalen inte i alltför övervägande grad består av kvinnor likaväl som att ansvaret för vården av barn och äldre. av sjuka och handikappade i hela samhället inte bara bör vara ett kvinnornas ansvar utan ett gemensamt ansvar för alla.

Det bör nämnas att ända sedan tillkomsten av dagens gymnasieskola år 1971 har stora ansträngningar gjorts för att minska de könsrollsbetingade skillnaderna i ungdomarnas val av studieväg i gymnasieskolan. Således får sökande till studieväg med färre än 30% elever av minoritetskön extra poängpåslag i en urvalssituation vid intagning till gymnasieskolan om han/hon tillhör minoritetskönet. Detta har möjligen resulterat i att fler pojkar sökt till llickdomincrande studievägar men något resultat vad gäller flickornas val kan inte beläggas.

Jag anser att dessa två satsningar är av stor principiell vikt för att nåde mål som regeringen uppställt för jämställdhetsarbetct (jfr. avsnitt 2). Ge- nom att minska den sneda könsfördelningen i gymnasieskolan kan man få ett medel att påverka den minst lika sneda könsfördelningen på arbets- marknaden.

6. Studievägsstruktur 6.1 Utbildning och arbetsmarknad

En av de specialstudier som utarbetades inom ÖGY gällde yrkesutbild- ningen inför l990-talet (DsU 1985: 13") — en analys av utbildning. yrkes- struktur och arbetsliv inför framtiden. En kort summering av denna analys samt av den senaste långtidsutredningen ger en utgångspunkt för min redovisning i det följande av hur studievägsorganisationen för gymnasie- skolan i framtiden bör gestalta sig.

De yttre förutsättningarna för en modernisering av yrkesutbildningen är nu inför l990—talet i många avseenden annorlunda än de som gällde när dagens läroplan tog form i mitten av 1960-talet. Bristen på arbetskraft var då påtaglig på många områden. Industrin expanderade efter en stark struk- turomvandling. Utbyggnaden av den offentliga sektorn hade inte fått den kraft och inriktning den fick på l970-talet. En tredjedel av dem som gick ut från grundskolan fortsatte då direkt ut i arbetslivet. Förvärvsfrekvensen för kvinnor varjämförelsevis låg.

• Sida 47
•  Original

I början av perioden 1960— 1985 var det industrin som ledde sysselsätt- ningsexpansionen. Yrkesskolan med dess inriktning mot industri och hant- verk var då den naturliga utgångspunkten för att diskutera linjestrukturen i den nya gymnasieskolan.

De linjer med inriktning mot vård. handel och kontor som tillskapades under denna tid byggde på kortare kurser. ofta utformade för elever med tidigare yrkeserfarenhet. Under 1970-talet har arbetsmarknaden inom om- rådena hälso- och sjukvård samt socialvård inklusive äldre- och barnom- sorg stått för en väsentlig del av expansionen. Under samma period gick sysselsättningen inom industri och detaljhandel ned. De traditionella yr- kesvalen för pojkar och flickor bestod emellertid.

Vad är det för arbetsmarknad den gymnasiala yrkesutbildningen skall utbilda för på 1990-talet? l970- och l980-talens utveckling kan ge en utgångspunkt för tänkbara utvecklingslinjer.

Flera yrkesområden. som tidigare var stora. har krympt mellan år 1964 och år 1980 och samtidigt har andelen individer verksamma inom dessa områden också minskat. Detta gällerjordbruket. tillverkningsindustrin och varuhandeln. De yrkeskategorier som har ökat sina andelar är i första hand utbildningsintensiva yrken. Ekonom-. ingenjörs- och teknikertäthcten i industrin har ökat. Motsvarande utveckling återfinns också inom de andra näringsgrenarna. Detta innebär en ökad efterfrågan på ekonomer och tekniker.

Tillverkningsindustrin kommer enligt många bedömare även framdeles att utgöra ryggraden i samhällsekonomin. Industrin är därmed ett ur sys- selsättningssynpunkt oförändrat viktigt område. Andra kvalifikationskrav för industrianställda är däremot med stor sannolikhet att förutse.

Informationsteknologi och annan teknisk utveckling torde inte minska sysselsättningen i varuproduktionen men de kvalitativa förändringarna av befattningsinnehållet i industrin kommer att bli betydande. Expansionen av tjänster som riktar sig till industrin innebär ofta en utflyttning av tjänster från varuproducerande företag till tjänsteproducerandc företag. Det priva- ta näringslivet. som i Sverige ijämförelse med många andra industriländer har haft en hög andel anställda med relativt låg skolutbildning. kommer att öka sin efterfrågan på högutbildad arbetskraft.

Trots industrins centrala roll i den samhällsekonomiska utvecklingen står andra delar av arbetsmarknaden numera för en större del av den totala sysselsättningen i landet. Den näringsgren som har haft den snabbaste tillväxten under de senaste tjugo åren är offentlig förvaltning och andra tjänster.

Det scenario som ÖGY skisserar för den framtida utvecklingen stämmer väl med den senaste långtidsutredningens (LU 87). Enligt denna kommer under den närmaste tioårsperioden ett genomgående drag i näringslivets utveckling att vara en fortsatt utveckling mot tjänsteproduktion och kun- skapsintensiv produktion. Verkstadsindustrin. kemisk industri och den privata tjänstesektorn väntas öka starkt medan textil- och konfektionsin- dustrin. jordbruket. varven och basindustrierna får minskad betydelse.

De regionala skillnaderna i landet ökar genom att storstäderna växer kraftigt. Utllyttningsorterna kommer att värna om de lokala arbetstillfälle- na.

• Sida 48
•  Original

Enligt LU 87 bör det emellertid också kunna öppnas nya möjligheter för en positiv regional utveckling. bl. a. genom de nya produktionsvillkor som utvecklingen på informationsteknologins område skapar. Åtgärder för att förbättra infrastruktur. utbildningsmöjligheter. teknikspridning och nyfö- retagande torde bli alltmer centrala för regionalpolitiken i framtiden. Jag har i 1987 års budgetproposition utvecklat min syn på det framtida kun- skapssamhället. på kunskap som en produktiv tillgång och hur utbildnings- orterna kan fungera som kraftcentra som drar till sig industri och övrigt näringsliv. En förbättrad yrkesutbildning kommer att kunna fungera som en hävstång för lokal och regional utveckling.

Jag har dessutom tidigare detta budgetår 1 propositionen om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Svei 1ges inland (prop. 1987/88:64) lagt fram förslag som syftar till att med olika utbild- ningsinsatser främja infrastrukturen och öka teknikspridningen.

Att utbildningsnivån successivt höjs bland befolkningen liksom att ande- len kunskapsbaserade yrken ökar är i sig inget nytt. Vad som är nytt är att förändringarna kan förväntas ske i en allt snabbare takt. Numera har fyra femtedelar av en årskull gymnasial utbildning när de går ut på arbetsmark— - naden. Ändå tar det i dag längre tid än för några år sedan innan ungdomar- na får fasta anställningar.

Enligt ÖGY:s mening är kopplingen mellan utbildningsbakgrund och yrkesinriktning på arbetsmarknaden förhållandevis svag. ÖGY pekar på de tendenser till breddning av befattningsinnehåll och uppluckring av de yrkesroller som finns inbyggda i dagens yrkesutbildning. Med en gymna- sieskola dimensionerad för samtliga ungdomar kommer arbetsmarknads- hänsyn vid dimensionering att spela en underordnad roll. Man kan av dessa båda skäl. menar ÖGY. vänta sig en ökad spridning på utbildnings- bakgrund bland ungdomar som rekryteras till olika yrkesområden. Situa- tionen har redan under 1970-talet för de flesta utbildningslinjcr som vänder sig mot den privata arbetsmarknaden präglats av en sådan spridning.

Redan yrkesutbildningsberedningen (YB) föreslog i sina betänkanden

under åren 1966= 1968. att den grundläggande yrkesutbildningen inte läng- ' re från början skulle specialiseras mot ett visst yrke eller efter den då rådande branschstrukturen. En sådan bredd fick dock inte undantränga behovet av en målinriktad utbildning. Om dessa mål skulle kunna uppfyl- las. måste yrkesutbildningen byggas upp så att den i ett inledande skede blev bred för att successivt smalna mot utbildningstidens slut. YB:s förslag om breda utbildningar kom i huvudsak att genomföras vid gymnasieskolre- formen. Den dåvarande departementschefen framhöll därvid att den när- mare utformningen av linjerna var en fråga som i det stora hela inte fordrade beslut av riksdagen utan kunde behandlas i det fortsatta läro- plansarbetet. ' Det totala antalet linjer i gymnasieskolan uppgår för närvarande till 27. Av de 16 direkt yrkesinriktade linjerna är 14 grendelade. Det finns totalt 44 grenar. I de flesta fall sker grendelningen mellan årskurserna 1 och 2. Det finns också linjer som är grendelade redan från starten i årskurs 1. Dessa är alltså i realiteten helt olika studievägar fast med samma linjebeteckning. Varianter är en finare indelning av grensystemet på vissa linjer. Utöver

• Sida 49
•  Original

linjerna finns i gymnasieskolan dessutom ca 550 specialkurser av:olika längd.

1 det följande redovisar jag mina förslag till åtgärder avseende studie- vägsstruktur samt de skäl som ligger bakom.

6.2. Avveckling av de tvååriga ekonomiska och tekniska linjerna

Mitt förslag: lntagningcn till de tvååriga ekonomiska och tekniska linjerna upphör från och med läsåret 1991/92.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag. Remissvaren: Med några få undantag godkänns förslagen av remissin- stanserna. SAF understryker härvid vikten av att. såsom redan skett på ingenjörs- och teknikerområdet. yrkesinriktade utbildningar utvecklas på mellannivå för ekonomi — administration — handel och att administrativ databehandling inkluderas.

Skäl för mitt förslag: Sedan början av 1980-talet har de kortare teoretiska studievägarna fått ett minskande sökandeintresse. Detta gäller bl.a. de kortare alternativen till den treåriga ekonomiska linjen och den fyraåriga tekniska linjen. nämligen de tvååriga ekonomiska och tekniska linjerna. Detta beror till stor del på att arbetslivets efterfrågan på utbildade från linjerna stadigt minskat eftersom den teoretiska grunden från dessa linjer anses vara otillräcklig utan tidigare långvarig yrkeserfarenhet. Eftersom motsvarande utbildningar också förekommer inom komvux avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att inkomma med förslag om de förändringar detta kan föranleda inom komvux.

Sista intagning på dessa studievägar bör äga rum läsåret 1990/91. Fr.o.m. läsåret 1991/92 skall således någon ny intagning inte ske.

6.3. Yrkesutbildningens linjesystem

De femton yrkesutbildande linjer. av vilka två i dag utbildar för vård och omsorg, tre för jord-. skogs- och trädgårdsnäringarna. en för handels- och kontorsområdet och övriga nio för det teknisk-industriella området skall utgöra kärnan i det utvecklingsarbete jag föreslår i det följande.

SÖ:s kursplanearbete för de yrkesinriktade studievägarna bör ej bedri- vas isolerat bransch- eller linjevis utan sträva efter en samverkan i riktning mot bredare studievägar. För att begränsa antalet studievägar avser jag föreslå regeringen att SÖ i anslutning till kursplanearbetet också får i uppdrag att senast den 1 mars 1989 framlägga ett förslag till ny linjestruktur med siktet inställt på att begränsa antalet linjer i gymnasieskolan. Ett exempel som skisserats vid överväganden inom utbildningsdepartementet och som kan ge viss inriktning för detta arbete redovisarjag i det följande.

Enligt sina direktiv hade ÖGY bl. a. till uppgift att utifrån sina övervä- ganden om den framtida yrkesutbildningens innehåll belysa behovet av

• Sida 50
•  Original

eventuella justeringar i den nuvarande strukturen av gymnasieskolans studievägar. ÖGY framlägger få konkreta förslag kring framtida linjer. Däremot föreslås att bl. a. Dk- och Ko-Iinjerna avvecklas.

I stället för detaljerade förslag till linjer har ÖGY. som jag tidigare redovisat. lagt fram en mer grundläggande och ny struktur för yrkesutbild- ningarna. Genom modulsystemet skapas enligt ÖGY större förutsättningar för smidig anpassning till utvecklingen i arbetslivet. ÖGY framhåller också att kursplanearbetet ej enbart bör bedrivas isolerat linje för linje. utan också ske i form av ett övergripande arbete för de linjer och utbildningsfor- mer där modulsamverkan är motiverad.

Många remissinstanser efterlyser en mer principiell diskussion om den framtida studieorganisatoriska uppbyggnaden. Därvid önskas i allmänhet färre och "bredare” studievägar än vad ÖGY föreslagit.

Enligt RRV anger ÖGY själv flera faktorer som talar för att det i framtiden blir svårare att i planeringen innehållsligt och kvantitativt koppla samman specilika delar av skolan med specifika yrken eller delar av arbetslivet. Ett sådant perspektiv bör enligt RRV föranleda en mer princi- piell diskussion av yrkesutbildningens komplicerade struktur i form av sektorer/linjer/speeialkurser än de enstaka förenklingsförslag som ÖGY har redovisat.

LO anser att de senaste årens utveckling har visat att tiden nu är mogen för att göra en samlad översyn av hur indelningen i linjer bör vara organi- serad i gymnasieskolan. Det fortsatta arbetet bör inledas med att en ny linjestrukturi utbildningen läggs fast.

LO anser att antalet studievägar bör minska i gymnasieskolan. Utbild- ningar med likartat innehåll som leder fram mot en och samma arbetsmark- nad bör läggas samman så att lärar- och andra utbildningsresurser kan samutnyttjas. Den nuvarande uppdelningen i sektorer bör göras så att utbildningar mot samma arbetsmarknad t. ex. teknisk eller ekonomisk samordnas.

Enligt LO bör det prövas om det är möjligt att föra samman utbildnings- linjer inom den ekonomisk-merkantila sektorn. LO anser att nuvarande E och Dk kunde föras samman. All ekonomisk utbildning skulle ges från en linje. där utbildning i handel ges från en variant och där någon ny Hk-linje inte inrättas.

TCO understryker att arbetslivsperspektivet framgent måste ställas i förgrunden när det gäller olika utbildningars innehåll och struktur. TCO menar dock att utbildningsväsendet hittills i alltför hög grad har planerats efter befintliga yrkesgrupperingar. nu gällande arbetsorganisation och rek- ryteringsmönster i arbetslivet.

Att mer exakt uttala sig om hur det framtida yrkeslivet kommer att se ut och vilka kvalifikationskrav som kommer att ställas finner TCO samtidigt inte möjligt. Det är därför en viktig uppgift för samhällets utbildningssy- stcm att skapa en beredskap genom att forma utbildningen så att den inte enbart är knuten till en viss typ av produktion. vissa arbetsuppgifter och en viss typ av arbetsobjekt. Två skilda utbildningsbehov framträder emeller- tid tydligt'. ett som är kopplat till en yrkesfunktion och ett annat som är mer generellt och med l'ramtidsberedskap som utbildningsmål. Framtidens

• Sida 51
•  Original

gymnasieskola måste ge såväl ökat djup som större bredd i elevernas yrkeskunskaper.

En modulindelning av de yrkesinriktade linjernas ämnen enligt förslagen i betänkandet måste enligt SAF åtföljas av en motsvarande uppdelning av samtliga ämnen på de teoretiskt orienterade linjerna. Endast på det sättet kan den nu tämligen ensidigt linjeorienterade gymnasieskolan förändras i sin struktur så att den kan ge tillfredsställande möjligheter till personliga tillval. kombinationer av teoretiska och yrkesinriktade studier. byten av studieinriktning samt kompletteringsstudier.

Det samarbete som under en lång följd av år — med varierad intensitet — har pågått mellan SÖ och branscherna måste enligt SAF utvecklas och fördjupas. Det är i första hand hos företrädare för resp. branscher som kunskapen finns om vilka kvalifikationer som fordras för att framgångsrikt fungera i ett visst yrke eller befattning. Det är också från dessa branschfö- reträdare skolmyndigheterna måste skaffa sig underlag för sin planering.

Ett så genomgripande ingrepp i de nuvarande utbildningarna som ÖGY föreslår bör enligt SÖ inte göras utan att man samtidigt reviderar och moderniserar innehållet. Detta måste göras i fråga om såväl detaljerna i moment och moduler som studievägarnas struktur i stort.

Elavorganisatimzen (EO) ger exempel på ett antal yrkesinriktade studie- vägar som bör finnas i gymnasieskolan. Utöver dessa måste det också finnas specialkurser för mindre vanliga yrkesområden. Graden av speciali- sering bör enligt EO kunna få variera mellan linjerna. Gemensamt för alla linjer bör dock vara att de innehåller en tredjedel av vardera teoretiska yrkesämnen. allmänna ämnen. som är gemensamma för alla linjer och företagsft'irlagd praktik. Samtliga linjer bör ge allmän behörighet till hög- skolestudier. men de speciella kompetenskraven bör mer än i dag vara kopplade till yrkeskompetens.

I flera remissyttranden. bl.a. från SÖ. framhålls att ÖGY:s förslag till utbildningar inte är tillräckligt "breda". Några remissinstanser. t.ex. TCO och i viss utsträckning LO. aktualiserar åter frågan om s.k. gemensam start för större block av studievägar.

1 budgetpropositionen 1986 framhöll jag att statsmakterna då för mindre än två år sedan i samband med propositionen om gymnasieskola i utveck- ling inte ansett att gymnasieutredningens (GU) förslag om s. k. gemensam start borde prövas. [ stället borde olika möjligheter att uppnå syftena med den gemensamma starten utredas. 1 årets budgetproposition (prop. 1987/88:100. bil. 10 s. 154) föreslår jag också att det pågående försöket i Mora med en gemensam start i ekonomisk utbildning nu bör avvecklas.

Enligt min mening har ÖGY funnit en okonventionell lösning på ett klassiskt problem för yrkesutbildningen. genom att "vända upp och ned" på modellen med bred ingång och successiv specialisering. Av många skäl. som utvecklats av såväl gymnasieutredningen som ÖGY. är det önskvärt att de elever som inte omedelbart efter grundskolan vill fortsätta med en relativt allmänt upplagd utbildning får uppleva en "ny start" i gymnasie- skolan i form av en mer yrkesinriktad studieupptakt med ett relativt begränsat inslag av allmänna ämnen. Sådana kommer i ÖGY:s förslag allt meri årskurserna 2 och 3. Samtidigt tillkommer i årskurs 3 alternativkurser

• Sida 52
•  Original

av olika slag som kan innehålla breddning eller specialisering av karaktärs- ämnet eller också. vilket ofta förbises. sådana alternativ som gör det möjligt att byta studieinriktning. Den nya studievägsstrukturen blir härige- nom betydligt "brcdare" än flertalet av dagens linjer eftersom ingen stu- dieväg blir någon återvändsgränd. .

Ofta koncentreras diskussionen om bredd contra specialisering till att helt enkelt omfatta frågan om hur många studievägar som skall finnas i gymnasieskolan. Yrkesskolan hade ett mycket stort antal läroplaner, som ofta var individuella. dvs. tillämpades endast vid en enda skola. Som tidigare framhållits erbjuder också dagens gymnasieskola trots en strävan mot breda yrkesinriktade linjer ett omfattande utbud: 16 direkt yrkesinrik- tade linjer. 44 grenar. ett antal varianter samt ca 550 specialkurser. En ung _ människa somjust lämnat grundskolan ställs inför ett val mellan ca 30 olika reella linjealternativ samt ca 180 grundskoleanknutna specialkurser. dvs. 210 faktiska valmöjligheter inom det yrkesinriktade området. _ .

Det går inte att nu exakt ange hur många yrkesutbildande studievägar som i framtiden bör finnas som valalternativ för de ungdomar som lämnar grundskolan. Alldeles klart är emellertid att alternativen bör bli färre än i dag men också i förhållande till vad ÖGY presenterat. Mycket ur den rikhaltiga och brokiga floran av specialkurser bör därvid försvinna liksom några av dagens linjer. [ det utredningsarbete som föregått propositionen beräknades att de grundskoleanknutna. yrkesutbildande studievägarna to- talt i landet kommer att reduceras från 210 till 60. Som en jämförelse kan dock nämnas att högskolan. — dit ca 30% av gymnasieskolans elever söker sig — omfattar 120 utbildningslinjer.

Kunskaperna om hur det framtida arbetslivet kommer att se ut och vilka kvalifikationer som kommer att behövas växer successivt fram i första hand bland arbetslivets löreträdare. Genom det utökade samarbetet i olika former mellan skolan och arbetslivet som jag nu föreslår kan förändrings- hehov snabbt och smidigt fångas upp i det reguljära kursplanearbetet. Det är en fördel om detta samarbete kan ta sin utgångspunkt i de kanaler som redan finns upprättade. t. ex. centrala yrkesnämnder. lokala yrkesråd eller SSA-råd. En viktig utgångspunkt är dock att. som också ÖGY betonat. kursplanearbetet inte bedrivs isolerat bransch för bransch eller linje för linje utan sker i form av ett övergripande arbete. Detta skall vara en riktlinje för det kommande kursplanearbetet.

En intressant utgångspunkt för ett sådant system inom Tl—området är förslaget om industriell-teknisk linje. Denna prövas fr. o. m. läsåret 1987/88 i en försöksverksamhet. Det är en yrkeskompetensmässigt bredare utbild- ning än dagens linjer. men bygger ändå på samma branschstruktur.

Jag avser. somjag tidigare anfört. att inom kort föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att komma med förslag i fråga om studievägsstruktur. Det exempel som har skisserats vid övervägandena inom Utbildningsdeparte- mentet innebär att utbildningar motsvarande olika befintliga linjer förs till studieorganisatoriska områden enligt "följande: "

• Sida 53
•  Original

Bygg- och anläggning t. ex. Bygg- och anläggningsteknisk linje (Bt. Tg, Mr) VVS—teknisk linje Målarlinje m.fi. och Installationselektriker

Industriteknik t. ex. Verkstadsmekaniker Elmekaniker Livsmedelsproduktion Processteknisk linje T räteknisk linje Industrielektriker och Drift- och underhållsteknisk linje

Hantverksteknik t. ex. Beklädnadsteknisk linje. Linje för manuell produktion, frisörer. Guldsmeder, optiker och Mikromekaniker

Underhåll och service t.ex. Storhushäll och restauranglinje Turistutbildning

Fastighetsunderhållslinje Fordonsunderhåll och Transportteknik

Handel och kontor t. ex. Detaljhandel Marknadsföring. reklam och Kentors/Terminalarbete

Vård och omsorg t. ex. Vårdlinje

Social servicelinje Omvårdnadslinje och Sjukhustekniker

Jord. skog och trädgård Kombinationsutbildning med vattenbruk

6.4. Övriga tvååriga, ej direkt yrkesinriktade linjer

Mina förslag avseende de tvååriga linjerna omfattar. som framgått tidigare, inte den sociala linjen, musiklinjen. estetisk-praktisk linje och konsum- tionslinjen.

För att göra en översyn av dessa linjer, som inte är direkt yrkesutbildan- de avser jag föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredningsman. Denne bör pröva i vilken utsträckning dessa linjers innehåll behövs och kan fogas in i gymnasieskolans struktur i övrigt. Andra lösningar än fyra separata tvååriga linjer bör eftersträvas. Utredningsmannen bör tillkallas omedelbart efter riksdagens beslut. Utredningsarbetet bör vara slutfört- senast den 1 mars 1989.

ÖGY har i detta avseende endast behandlat konsumtionslinjen, som föreslås avvecklas som särskild studieväg. Konsumtionslinjens karaktärs- ämnen föreslås dock tillföras andra studievägar.

Remissinstanserna har ägnat frågan om konsumtionslinjens framtid stort intresse. Man har i huvudsak varit negativa till ÖGY:s förslag avseende konsumtionsutbildningen i den mån man har tolkat dem så att de skulle leda till ett totalt avskaffande av konsumtionsutbildningen. Remissopinio- nen har däremot varit i princip helt enig om att den nuvarande konsum- tionslinjen måste förändras. Remissynpunkterna har fördelat sig på i hu- vudsak tre principiella ståndpunkter:

• Sida 54
•  Original

1. Linjen bör förändras helt eller försvinna men ämnesinnehållet bör finnas kvar i gymnasieskolan. Det är framför allt de viktiga kunskaperna i kost- och näringslära. i hushållning och i konsumentkunskap som man vill slå vakt om.

2. Linjen bör slås ihop med den tvååriga sociala linjen eller med vård- eller sociala servicelinjen eller med båda.

3. Linjen bör finnas kvar av elevvårdsskäl för främst flickorna. Den är en bra mognadslinje och fungerar som ett slags andningshål. Lanthushålls- skolornas särskilda lämplighet i detta sammanhang har framhållits. Jag har tagit intryck av den starka remissopinionen. Särskild tyngd får. enligt min mening, de argument som pekar på hur samhället har förändrats under de senaste 20 åren. att ansvaret för kost- och konsumentfrågor. för hälsa och hushållning inte längre omhänderhas av vissa grupper utan att det numera ankommer på varje medborgare. kvinna som man, ung som gammal. att ta sitt ansvar i dessa frågor. Hemmen spelar en viktig roll i detta sammanhang men skolan har också en viktig funktion att fylla när det gäller att ge ungdomarna kunskaper i dessa frågor. De grundläggande och praktiska kunskaperna ges i grundskolan i hemkunskapsämnet. Konsumtionslinjen har successivt förlorat i betydelse både som studie- förberedelse och som yrkesutbildning genom att andra studievägar har övertagit konsumtionslinjens roll som yrkesutbildning. först då den livsme- delstekniska linjen utökades och därefter genom att sociala servicelinjen blev den nya behörighetsgivande utbildningen för den kommunala hem- tjänsten. Den textila grenen. som är mer yrkesprofilerad. är däremot behörighetsgivande för textillärarutbildning. Jag instämmer med ÖGY. att konsumtionslinjen som den ser ut idag. inte är en utbildning som leder till någon säker arbetsmarknad. Av de arbetslösa ungdomar som under 1984 och 1985 befann sig i ungdomslag och som hade någon form av gymnasieutbildning utgjorde de som hade gått konsumtionslinjen en stor grupp. Inte heller har konsumtionslinjen varit ett attraktivt valalternativ för dem som sökt gymnasieutbildning efter grundskolan: antalet förstahandssökande till konsumtionslinjen har mins- kat starkt sedan 1984. I det fortsatta kursplanearbetet bör övervägas huru— vida vissa ämnen från konsumtionslinjen bör tillföras andra studievägar. Även den tvååriga sociala linjen har de senaste tre åren haft drastiskt . minskande elevtillströmning. Dess profil är allmänt studieförberedande genom att den ger allmän behörighet till högskolestudier. Många av elever- na från linjen har sökt till klasslärarutbildningen. Riksdagens beslut om lärarutbildning för grundskolan (prop.- 1984/851122, UbU 31. rskr. 366) innebär att de särskilda behörighetsvillko- ren för tillträde till den nya grundskollärarutbildningen kommer att skär- pas. Den nuvarande tvååriga sociala linjen kommer inte att räcka som grund för tillträde till denna utbildning. Intresset för musiklinjen och den estetiskt-praktiska linjenär stort men- elevplatser relativt få. Ingen av linjerna är direkt yrkesförberedande. Där- emot ges stort tidsutrymme för musikämnen resp. estetiskt-praktiska. ämnen. Genom sina mycket små undervisningsgrupper är de. i synnerhet musiklinjen, relativt dyra i drift.

• Sida 55
•  Original

På musiklinjen upptar musikämnena nästa halva utbildningstiden. Linjen fanns redan vid gymnasieskolans tillkomst läsåret 1971/72 men bedrevs ända fram till läsåret 1980/81 som försöksverksamhet. Estetisk- praktisk linje tillkom läsåret 1984/85 och bedrivs som försöksverksamhet under en femårsperiod. fram till och med läsåret 1988/89. 1 årets budget- proposition föreslår jag en förlängning av försöksverksamheten t.o.m. läsåret 1990/91.

Enligt min mening är det angeläget att. oberoende av den pågående försöksverksamheten. utreda dessa linjers ställning i gymnasieskolan med hänsyn bl. a. till elevernas möjligheter på arbetsmarknaden.

7. Studiernas organisation m.m. 7.1 Arbetsformer i yrkesutbildningen

ÖGY framhåller vikten av att uppmärksamma den ömsesidiga påverkan som finns mellan hur yrkesinriktad utbildning läggs upp och arbetsorgani- sationen i arbetslivet. Nya produktionsmetoder påverkar med nödvändig- het också arbetsorganisationen. Förändringar av denna har i princip alltid som mål att effektivisera och rationalisera produktionen oavsett om den avser varor eller tjänster. För de anställda kan förändringar i sämsta fall leda till att arbetsuppgifterna blir ensidigare. mindre kvalificerade. bundna till den tekniska utrustningen och att arbetsgemenskapen minskar. Omvänt kan den leda till att arbetstagaren får mer kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter och att möjligheterna till personlig utveckling ökar. Hur utfallet blir är i stor utsträckning beroende av arbetstagarens kunskaper. förmåga och möjlighet att medverka i förändringsprocessen. Yrkesutbild- ningens innehåll. organisation oeh inte minst arbetssätt spelar därför en betydande roll för hur arbetsorganisationen utvecklas i framtiden. Jag anser i detta sammanhang att det är viktigt att betona den yrkesidentitet som eleverna skall få i den nya yrkesutbildningen. Det är rimligt att anta att de elever som genomgått en yrkesutbildning av det slag jag här föreslår utifrån sina mer gedigna kunskaper kommer att ställa stora anspråk på att själva få påverka sin arbetssituation ute i arbetslivet.

Inom utbildningen måste man i ökad utsträckning träna både samarbets- former och självständigt arbete. Den systematiserade yrkesträningen mås- te kompletteras med projektarbeten.

Flera remissinstanser kommenterar ÖGY:s diskussion i fråga om arbets- former. Så menar t.ex. LO att ett utökat samarbete mellan skola och arbetsliv kan leda till att nya arbetsformer utvecklas även i skolan. Läns- skolnänmden [ Gotlands län ifrågasätter om det inte är själva sättet att arbeta i skolan och inte bara-arbetsformerna i yrkesutbildningen som måste vidareutvecklas. Länsskolnämnden (' Västermrrlunds [än anser att- arbetsformerna också påverkas av andra faktorer. såsom hur modulindel- ningen behandlas i det fortsatta kursplanearbetet. läromedlen.samt.utbild- - ' ningen och fortbildningen av lärare och instruktörer. SÖ påtalar den-ensi- diga könsuppdelningen av elever på de nuvarande tvååriga yrkesinriktade linjerna. Yrkeslärarna har ett stort ansvar. enligt SÖ. när det gäller be-

• Sida 56
•  Original

handlingen av ämnesstoffet så att det blir lika tillgängligt för pojkar och flickor och även hur arbetsformerna kan utvecklas för att främja detta syfte.

Undervisningens uppläggning och arbetsorganisationen är därför enligt min mening särskilt angelägna frågor att uppmärksamma på sådana yrkes- inriktade studievägar där llickorna är i minoritet. Det är viktigt att flickor- na. särskilt i början av utbildningen, möts av positiva förväntningar både i skolan och på arbetsplatsen. Utgångspunkten för flickorna. särskilt när det gäller tekniska inlärningsmoment. är- ofta att de inte har samma erfaren— hetsbakgrund att bygga på som pojkarna. Det faktum att de har valt en otraditionell utbildning bör vittna om deras seriösa avsikt med yrkesutbild- ningen. Detta bör tas tillvara så snart som möjligt i utbildningen exempel- vis genom att de får särskilt grundlig handledning och färdighetsträning i vissa tekniska avsnitt.

7.2. Hjälp till elever med studiesvårigheter

ÖGY redovisar resultatet av två undersökningar från början av 80-talet. som båda visar att en stor andel av eleverna i gymnasieskolan hellre skulle ha arbetat än gått i skolan.

Det råder i gymnasieskolan stor spridning mellan elevernas förkunska- per. mognad och intressen. Vissa elever är skoltrötta efter nio år i grund- skolan. Det är därför enligt ÖGY angeläget att eleverna inte upplever gymnasieskolan som en direkt fortsättning på grundskolan. Många elever har känt skolleda under högstadietiden och ser med stort intresse fram mot att få möjlighet att utbilda sig för ett bestämt yrke eller yrkesområde. För dessa är det viktigt att studieinledningen har en klar yrkesinriktning och att skolan tar deras yrkesplaner på allvar. Enligt min mening är det därför viktigt att arbetsplatsförlägga en del av utbildningen redan i årskurs ]. Särskild omsorg bör härvid läggas i inledningsskedet på undervisningen av flickor. som valt att gå på en för flickor otraditionell studieväg. Detta bör gälla för både den skolförlagda och kanske. i synnerhet. den arbetsplats- förlagda undervisningen.

Vissa elevers svårigheter i dcn första årskursen kan enligt ÖGY till en del förklaras av en för stor andel allmänna ämnen. Stoffet i dessa ger inte eleverna ett tillräckligt konkret intryck av den yrkesinriktning de valt. Det är därför naturligt att något minska inslaget av sådana ämnen under denna årskurs och omfördela ämnena över de tre årskurserna. Genom att ansva- ret för timmarnas årskursfördelning överlåts till skolhuvudmännen anser jag att förutsättningarna påtagligt förbättras att tillmötesgå elevernas skif- tande behov. '

ÖGY påpekar att representanterna för arbetslivet under utrednings- tiden nästan genomgående framfört önskemål om ambitionshöjningar i olika avseenden. Härvid har bl. a. kraven på ökade kunskaper inom mate- .matik, data och språk speciellt betonats. Förväntningarna på elevernas studieresultat är således högt ställda. Däremot hade arbetslivsrepresentan- terna nästan inga förslag som syftar till att underlätta studierna för elever som kan få svårigheter.

• Sida 57
•  Original

Mina förslag får ses mot denna bakgrund. Syftet är att genom olika åtgärder skapa balans mellan dels elevernas önskemål och förutsättningar att klara studierna och dels att tillfredsställa samhällets och arbetslivets krav på väl utbildade samhällsmcdborgarc och kunnig arbetskraft.

ÖGY föreslår att elevernas förstahandsval skall få större genomslag i gymnasieskolan så långt som tillgängliga resurser medger detta. Första- handsvalets betydelse för elevernas motivation får ej underskattas. Även denna uppfattning delarjag i princip men anser liksom ÖGY att ett fullstän- digt tillmötesgående av elevernas önskemål inte är möjligt att realisera av bl.a. arbetsmarknadsskäl. Denna aspekt kommer jag senare att belysa närmare (avsnitt 8.1).

Invandrarungdomar har som jag tidigare framhållit i högre grad sökt sig till de yrkesinriktade linjerna än till de mer teoretiskt inriktade. Jag vill erinra om att det för dessa elever finns en möjlighet att delta i de introduk- tionskurser för invandrare som erbjuds i gymnasieskolan. Det är också i fortsättningen viktigt att deras särskilda behov av stöd beaktas. alldeles speciellt i de fall då de inte genomgått hela sina grundskola i Sverige.

Idet föregående (avsnitt 3.4) harjag redovisat skälen för en indelning av karaktärsämnenas kursplaner i moduler. Jag vill här helt kort beskriva några av fördelarna med detta system ur den enskilde elevens perspektiv.

Genom modulindelningen får eleverna bättre överblick över ämnesstof— fet samtidigt som varje elev kan notera sina egna framsteg genom att väldefinierade delmål uppnås. Elever som får svårigheter att tillägna sig kunskapsstoffet inom en modul får möjlighet att använda längre tid för inlärningen.

Genom införandet av det nya statsbidragssystemet fr.o.m. den 1 juli 1987 har skolhuvudmännen fått större frihet att fördela timresursen efter de lokala behoven. Styrelsen för skolan är skyldig att fastställa en plan med allmänna riktlinjer för användningen av timmar för förstärkningsända- mål. Härvid skall främst hänsyn tas till elever med särskilt behov av stöd och hjälp i sitt skolarbete. Även behovet av extra stöd till flickor som valt otraditionella studievägar bör omfattas av denna plan.

Jag har i årets budgetproposition anslutit mig till ÖGY:s och SÖ:s förslag om en extra resurstilldelning så att gruppstorleken i undervisningen i ämnet svenska kan bli densamma som i karaktärsämnet. Detta förslag gäller generellt för de yrkesinriktade studievägarna alltså även sådana som ej är berörda av försöksverksamhet.

Om en elev trots stödinsatser har påtagliga studiesvårigheter, bör veder- börande enligt min uppfattning liksom. redan i dag, få övergå till s.k. mindre studiekurs. Rätten att delta i förlängd undervisning bör också gälla enligt nuvarande bestämmelser.

8. Gymnasieskolans anpassning till ett samhälle i förändring

8.1. Ungdomarnas arbetsmarknad

Sedan 1975 har en ständigt ökande andel av ungdomskullarna fortsatt till gymnasieskolan efter grundskolan. För närvarande är det 97 procent av ungdomarna som efter grundskolan söker direkt vidare till gymnasiesko- lan. Denna utveckling är. enligt ÖGY. inte enbart ett uttryck för ett ökat studieintresse utan speglar också minskade möjligheter för ungdomar att få arbete efter grundskolan.

Under tiden fram till 1970 var sökandeintresset starkt'inriktat på teore- tiska studier. Därefter ökade intresset för yrkesinriktade studier. Mellan åren 1975 och 1983 skedde en Stl-procentig ökning av andelen yrkeslinje- studerande. Den studieväg som växte kraftigast under 1970-talet var den tvååriga vårdlinjen. Under de senaste åren har de sökande visat ett förnyat intresse för treåriga linjer. Oroväckande däremot är de drastiskt minskan- de sökandetalen till verkstadsteknisk linje och social servicelinje.

ÖGY föreslår att stor hänsyn bör tas till ungdomarnas förstahandsval inför besluten om gymnasieskolans organisation. Detta främst med tanke på den bristande överensstämmelsen mellan ungdomarnas önskemål om utbildning och de yrkesinriktade studievägarnas utläggning. För närvaran- de brukar i medeltal ca 70 procent av de sökande få sina förstahandsval tillgodosedda men variationerna är stora mellan studievägarna och också lokalt sett. De största bristerna härvidlag företer inte oväntat de yrkesin- - riktade studievägarna.

En stor mängd remissinstanser. däribland AMS och många länsskol- nämnder. har anmält betänkligheter mot detta förslag. Man har därvid hänvisat till den stora vikten av att dimensionering av utbildning och. i möjligaste mån. ungdomars val bör svara mot arbetsmarknadens behov att utbildad arbetskraft. Jag vill i det följande försöka belysa några av'de många aspekter som begreppet ”arbetsmarknadens behov" har. och vilka följder de har haft för ungdomarna. '

Frågan om arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft har inga entydiga svar. Skall den unge välja med hänsyn till det långsiktiga behovet eller ett framtida tänkt behov bör han studera L'U 87 och annat prognosma-

terial; är det det riksövergripande behovet som den unga flickan skall' ' ' inrikta sig mot måste hon också vara beredd att flytta: om det är det regionala eller det lokala behovet eller det akuta behovet som skall "vara vägledande kan förutsättningarna ha ändrats när den unga individen har avslutat sin utbildning.

• Sida 59
•  Original

För närvarande är det nästan uteslutande pojkarna som söker sig till utbildningarna inom det tekniskt-industriella studievägsområdet. Hösten 1985 fanns det ca 900 llickor bland de 18 500 intagna på dessa studievägar. 1 de relativt få fall då flickor har sökt och blivit intagna på pojkdominerade yrkesinriktade studievägar avbröt nästan hälften av flickorna studierna. enligt en undersökning som SÖ gjorde för två år sedan. Det är en avbrotts- frekvcns som vida överstiger pojkarnas på dessa linjer och den avviker också marknat från pojkarnas studieavbrottsfrekvens på flickdominerade linjer. Det har också visat sig att de llickor som genomgått pojkdomineran- de utbildningar har haft betydande svårigheter att få arbete inom utbild- ningsområdet.

Enligt min mening vilar det ett stort ansvar på skolledning. lärare. arbetsgivare. handledare och arbetskamrater att stödja llickor som väljer pojkdominerade yrkesutbildningar. När det blir aktuellt att söka arbete förutsätter jag att arbetsförmedlingen särskilt aktivt engagerar sig för llic- korna. Härvidlag borde de nyinrättade lokala arbetsförmedlingsnämnder- na ha en uppgift att fylla.

Det rapporteras stora skillnader i arbetslöshet beroende på vilken linje i gymnasieskolan ungdomarna har gått. Exempel på linjer som har givit eleverna särskilda svårigheter på arbetsmarknaden är. enligt en undersök- ning som SCB gjort. konsumtionslinjen och linjen för social service. [ ungdomslagen utgör llickor från konsumtionslinjen, den tvååriga distribu- tions- och kontorslinjen och den tvååriga ekonomiska linjen det domine- rande inslaget. enligt AMS. De nämnda linjerna är starkt flickdominerade.

Ändå torde inte llickornas och pojkarnas olika utbildningsval och möjlig- heterna att få fram lämplig sysselsättning efter olika utbildningar förklara varför betydligt ller kvinnor än män deltar i ungdomslag. Den andel som deltagit i ungdomslag är nämligen högre för kvinnor än för män efter praktiskt taget samtliga utbildningar. En förklaring härtill kan vara att kvinnor med t. ex. tekniskt inriktade utbildningar har svårare att få arbete inom sitt yrkesområde och att de då är tvungna att acceptera arbetsuppgif- ter av värd- eller servicekaraktär. även om de har en teknisk utbildning.

En annan förklaring skulle kunna vara att även icke studiemotiverade llickor väljer en yrkesobestämd och i grunden studieinriktad utbildning. som kräver ytterligare studier för att leda till arbete. En tredje orsak kan, vara att de yrkesutbildningar som flickorna väljer framförallt inom vård- och kontorsområdet leder huvudsakligen till den statliga och kommunala/

landstingskommunala arbetsmarknaden. Kraven på meritering är oftast- strängare där än i det privata näringslivet.

Jag kommer att i det följande ge exempel på två verksamhetsområden med stor obalans mellan arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och ungdomarnas val av utbildning. .

Inom den offentliga tjänstesektorn är svårigheterna att rekrytera arbets- kraft stora. särskilt inom områdena hälso- och sjukvård samt barn- och äldreomsorg. Orsakerna ärliknande dem inom industrin. Brist påarbets- kraft med adekvat utbildning samt ett för litet intresse bland arbetssökande att ta dessa arbeten. Flera av de studievägar i gymnasieskolan som leder

till dessa arbeten har tidigare varit mycket eftersökta men under senare år .-

• Sida 60
•  Original

har sökandeintresset för dem avtagit. Gymnasieskolans tvååriga sociala servicelinje. som leder till arbete inom äldreomsorgen. har nästan ända sedan utbildningen startade haft svårt att rekrytera elever.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att mina förslag avseende försöks- verksamhet omfattar den sociala servicelinjen. vilket också innebär att linjen ses över inom ramen för SÖ:s kursplanearbete. 1 sammanhanget vill jag också nämna den försöksverksamhet med en social service- och om- vårdnadslinje som startat läsåret 1987/88. Datakunskap är ett av ämnena på tim- och kursplanen. Detta är enligt min mening ett utmärkt exempel på hur teknologi kan föras in i vårdutbildningar som oftast är "fliekutbildning- ar”.

Det är viktigt att vård- och omsorgsutbildningarna får en bättre balans mellan pojkar och flickor. Detta senare är en ytterst viktig aspekt av jämställdhetsarbetet som ofta förbises. Jag kommer som tidigare framgått uppmärksamt att följa de nya försöksverksamheterna i detta avseende.

Problembilden är i viss mån densamma när det gäller den verkstadstek- niska utbildningen. Svårigheterna att besätta platserna tillskrivs av AMS främst ”ointresse" från de arbetssökandes sida att ta ett industriarbete. Detta ointresse avspeglas. enligt AMS. också i ungdomarnas bristande intresse att söka gymnasieutbildning som leder till dessa arbeten inom industrin.

Det är uppenbart att det inte brustit i kommunernas vilja att anordna den tvååriga verkstadstekniska linjen. trots att investeringskostnaderna är höga. Tvärtom har det kommit att bli betydligt fler platser i förhållande till antalet förstahandssökande vilket har lett till att klasserna till mer än en tredjedel har fyllts med elever som inte valt utbildningen i första hand. Dessutom har verkstadslinjen hela tiden haft stora vakanser i klasserna och många avhopp.

Verkstadsteknisk linje har en stor arbetsmarknad. Enligt min mening har skolmyndigheter och huvudmän alltför mycket tagit hänsyn till arbets- marknadens behov och inte tillräckligt beaktat ungdomarnas låga intresse för utbildningen. Detta senare gäller också branschintressenterna. Om ungdomar systematiskt flyr en utbildning är det en signal, ett symptom. som måste tas på allvar. Detta bör snabbt kunna leda till exempelvis en granskning av utbildningsinnehållet eller en analys av de arbetsuppgifter som i realiteten står den nyutbildade till buds på arbetsmarknaden. ÖGY:s betänkanden innehåller i detta sammanhang många förslag till det nu förestående utvecklingsarbetet.

8.2. Signal- och planeringssystem, beslutsnivåer

Användningen av begreppet signalsystem i utbildningsdebatten härstam- mar från den utbildningsekonomiska utredningen. Härmed avses den pro- cess som krävs för att sända och mottaga signaler om förändringsbehov i utbildningssystemet. För att ett sådant system skall fungera krävs att det finns såväl signalavsändare som signalmottagare och att dessa befinner sig "on line” med varandra.

Signalsystem oeh planeringssystem är länkar i en kedja som syftar till att

• Sida 61
•  Original

anpassa utbildningsväsendet efter de skiftande behov som finns i det omgivande samhället. Signalsystemet är de impulser på vilket det mer formaliserade planeringssystemet reagerar. Planeringssystemet avslutas med beslut om dimensionering. organisation och lokalisering på skilda nivåer.

Den utbildningsekonomiska utredningen fann att dagens signalsystem uppvisar brister i flera olika avseenden. Motsvarande iakttagelser har också RRV redovisat i en revisionsrapport som framlagts i mars 1986 "Dimensionering och lokalisering av viss yrkesutbildning".

En väl fungerande beslutsordning för gymnasieskolan bör beakta avväg- ningen av utbildningsutbudet mellan arbetsmarknadens behov och elever- nas val. kraven på likvärdig tillgång till utbildning i olika regioner samt en ändamålsenlig hushållning med samhällets resurser.

Gymnasieskolans planeringssystcm omformades inför läsåret 1983/84 i riktning mot decentraliserade. av länsskolnämnderna fattade beslut om gymnasieorganisation inom de länsramar som SÖ årligen beslutar om. Regeringen uppdrog 1983 åt SÖ att i samråd med statskontoret utvärdera det nya planeringssystemet för gymnasieskolan. Underlag för redovisning- en skulle enligt regeringsbeslutet tas fram i samverkan med länsskolnämn- derna samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. SÖ har överlämnat delredovisningar 1983 och 1984 samt slutredovisning i augusti 1986.

SÖ:s förslag till förbättring av planeringssystemet innebär: — att statsmakternas beslut om årselevplatser skall avse totalt antal platser för riket fördelat på direktramen och lilla ramen och att SÖ skall fördela platserna på länen med samma uppdelning dvs. att avskaffa sektorsra- marna inom direktramen

— att statsmakterna vid behov skall kunna styra dimensioneringen av enskilda linjeomräden eller studievägar genom allmänna riktlinjer eller genom angivande av ett högsta antal årselevplatser

— att huvudmännens och Iänsskolnämndernas mer långsiktiga ställningsta- gande till organisationen av gymnasieskolan skall avse år 4 och att det skall redovisas på våren i samband med omfördelningsbesluten för den organisation som startar kommande höst — att berörda myndigheter skall få i uppdrag att utarbeta förslag om samordning av de olika informationssystemen på gymnasial nivå.

SÖ framhåller också att en reell utbildningssamverkan skulle kunna underlättas om beslutstillfällena på länsplanet i fråga om gymnasieskolans organisation och timresurser till komvux ägde rum vid en och samma tidpunkt.

De förslag somjag här förut har lagt fram angående riktlinjer för yrkesut- bildningen innebär att premisserna ändras i flera avseenden. Det torde t.ex. i framtiden komma att krävas ett ännu bättre samarbete mellan utbildningsplanerande myndigheter och organisationer på olika nivåer. Som exempel kan tas den ökade arbetsplatsförläggningen och de centrala respektive lokala urvalen av moduler att förlägga till arbetslivet. den ökade kontakten med arbetsplatserför yrkesläraren i form av både tillsyn och yrkesstudier samt utbildning av handledare.

• Sida 62
•  Original

ÖGY föreslår att permanenta kursplanegrupper bildas med representan- ter för utbildningsmyndigheter och yrkesnämnder eller motsvarande branschpartcr. SÖ bör svara för ledningen av dessa gruppers arbete.

I det nu föreslagna modulsystemet ökar möjligheterna för signalerna att få genomslagskraft via kursplanegrupperna under förutsättning att kurspla- nerna får fastställas av SÖ. Snabbast genomslagskraft i landets gymnasie- skolor får signalerna i den modell jag föreslagit för försöksverksamheten och där riksdagen fastställer en gemensam ramtimplan för de yrkesinrikta- de studievägarna.

Det är min bestämda uppfattning att gymnasieskolans planeringssystem sedan starten hela tiden blivit mer flexibelt. Trots detta uppfattas rutinerna fortfarande av många som stela och svåra att överblicka. Många skol- huvudmän framhåller i sina remissvar att den nuvarande uppdelningen av årselevplatserna på sektorer verkar hindrande då det t. ex. gäller att tillmö- tesgå elevernas förstahandsval och det lokala arbetslivets behov.

Regeringen har tidigare i olika sammanhang uttryckt önskemål om att den regionala utbildningsplaneringen bättre än i dag måste samordnas. En strävan är att i ökad omfattning aktivera länsstyrelsen och utbildningspla- nerande myndigheter samt skolhuvudmännen för att få ökad effektivitet vid planeringen av det lokala utbildningsutbudet. '

I propositionen (prop. 1986/87:127) om fortsatt decentralisering inom högskolan har jag betonat vikten av att länsstyrelsernas roll i utbildnings- planeringen i länen stärks och att regeringen får större möjligheter att samordna olika regionalpolitiska insatser som även innefattar högskoleut- bildningen.

Signal- och planeringssystemet bör således ses som delar i ett större system. där det allt mer tydligt framgår att kommunernas ansvar för ungdomarnas sysselsättning ökar samtidigt som kraven på hushållning med samhällets resurser mäste kvarstå.

Därför är det enligt min mening angeläget att kommunerna får ökade möjligheter att friare organisera sin gymnasieskola efter lokala önskemål och behov. Som stöd för sin långsiktiga planering bör skolhuvudmännen inom ett län tillsammans med länsstyrelsen och utbildningsplanerande myndigheter i större utsträckning än vad som sker i dag kontinuerligt diskutera och pröva det samlade utbildningsutbudet. Mina förslag i det följande syftar således dels till att stärka utbildningsplaneringen på läns- nivå. dels till att öka den lokala friheten att organisera gymnasieskolan.

Enligt arbetsgruppen borde signalsystemet kunna förbättras genom olika åtgärder. På den lokala nivån måste yrkesrådens roll som rådgivande organ till skolstyrelsen utvecklas och stärkas. De länsplanerande myndigheterna bör i större utsträckning samverka med skolhuvudmännen och parterna på arbetsmarknaden. På central nivå bör inom SÖ finnas kursplanegrupper med företrädare för utbildningsmyndigheter. skolhuvudmän och bran- scher. Grupperna bör representera flera branscher som har samhörighet i olika avseenden.

• Sida 63
•  Original

Detta har kommenterats av flera remissinstanser. RRV pekar på att ÖGY inte tillräckligt har diskuterat problemen med arbetslivets svårighe- ter att klargöra utbildningsbehovet. utbildningsanordnarnas brist på sam- ordningsincitament och tröghet i skolans anpassning till förändringar i elevernas utbildningsval.

Statskontoret anser att möjligheter till beslutsdecentralisering måste omsättas i praktiken. Dessutom förbereds på annat håll långtgående för— ändringar i bl. a. den regionala statsförvaltningens struktur. Gymnasiesko— lans planeringssystem — och andra administrativa beslut behöver anpassas till och inordnas i denna nya förvaltningsstruktur på ett genomtänkt och ändamålsenligt sätt.

Skolstyrelsen i Vara konstaterar att det varit mycket svårt att göra förändringar i innehållet i gymnasieutbildningen. Branschorganisationerna måste aktivt medverka mera direkt via t. ex. yrkesråd för att åstadkomma förändringar.

Jönköpings kommun anser att det finns många skäl till ett nära samarbe- te mellan de utbildningsplanerande myndigheterna och arbetslivets samar- betsorgan. Här bör SSA-rådens och yrkesrådens uppgifter klarare beskri- vas.

Stock/mlms stad tillstyrker den föreslagna förstärkningen av yrkesrå- dens ställning. Från olika yrkesråd i Stockholm har framförts ett behov av samarbetsorgan för tvärkontakter. främst på lokal nivå. för att bevaka att samordningsvinster tas tillvara.

Skt')lst_vrelsun i Mora betonar att SSA-rådens och yrkesrådens ställning behöver stärkas bl.a. genom bättre medelstilldelning och genom ett mer frekvent användande av dem som remissinstanser i skola-arbetslivsfrågor.

Skolförvaltningmi i Örebro kommun framhåller att de lokala yrkesråden enligt nuvarande bestämmelser sammansätts utgående från lokala behov och förutsättningar. Den av ÖGY föreslagna organisationen. överensstäm- mande med de centrala läroplansgrupperna. behöver inte innebära någon förändring av rådens sammansättning. Det synes därför inte nödvändigt att i en ny skolförordning ytterligare reglera rådens sammansättning eller formerna för hur ledamöterna skall utses.

Vidare framhåller Örebro att en viktig uppgift för yrkesråden är att bistå den lokala skolstyrelsen inför beslut om gymnasieskolans organisation. I dessa sammanhang har råden visat stor realism i sina bedömningar. Det finns anledning tro att detta förhållande inte kommer att förändras. Tvärt- om kan det förväntas att yrkesråden. mot bakgrund av de allt större uppgifter som kommer att åläggas dem. vill ta ett större ansvar för gymna- sieskolans dimensionering. En sammanjämkning av åt ena sidan yrkesrå- dens förord och avvägning mot samhällets behov och a andra sidan ungdo- marnas önskemål kan skolstyrelsen göra med hjälp av SSA-rådet. För att yrkesråden skall kunna fullgöra de uppgifter som enligt ÖGY bör åligga dem fordras en relativt omfattande utbildning av ledamöter.

För min egen del vill jag i denna fråga anlägga följande synpunkter. Signaler om förändringsbehov måste få snabb och verkningsfull genom- slagskraft så att kursplanerna fortlöpande kan anpassas till nya förhållan- den. Signalsändare kan vara t. ex. länsskolnämnder. länsstyrelser. arbets-

• Sida 64
•  Original

förmedlingar. intagningsnämnder, SSA-råd eller liknande organ. yrkesråd och övriga parter på arbetsmarknaden. Företrädare för arbetslivet. skolan och utbildningsplanerande myndigheter får genom mina förslag till förbätt- ring av yrkesutbildningen anledning att i framtiden i ökad omfattning upparbeta ett finförgrenat kontaktnät.

På det lokala planet. särskilt inom försöksverksamheten. måste yrkesrå- den snabbt utvecklas till viktiga instrument för att fånga upp och bearbeta signaler och verka som rådgivande organ till skolstyrelsen. Det är angelä- get att skolstyrelserna får ett så bra beslutsunderlag som möjligt för att kunna ta ställning till hur en signal om ändrat utbildningsinnehåll kan fångas upp och utvecklas på det lokala planet eller om signalen skall gå vidare till regionala eller centrala myndigheter. På samma sätt bör självfal- let också behov av ändrad dimensionering av utbildningsutbudet bevakas inom systemet.

SÖ har det riksövergripande ansvaret för att uppgifter om att utbildning- en behöver moderniseras verkligen leder till att kursplanerna utvecklas i . takt med uppkomna behov. Speciellt måste situationen för många s.k. framtidsbranscher beaktas. Här saknas ofta en tydlig branschstruktur med tunga Signalsändare inom näringslivet.

Det är således enligt min mening viktigt att signalsystemet utvecklas från lägsta till högsta nivå till att bli ett effektivt instrument för att förnya innehållet i utbildningen och kontinuerligt anpassa utbildningsmålen till förändringar i arbetslivet och i samhället.

Mitt förslag: Statsmakterna beslutar om det totala antalet intag- ningsplatser i gymnasieskolan för riket fördelade på direktramen och lilla ramen. Den nuvarande sektorsindelningen slopas. SÖ för- delar i princip platserna på länen med samma uppdelning på ramar. Vid behov skall statsmakterna kunna styra dimensioneringen av enskilda studievägar eller grupper av studievägar genom t.ex. all- männa riktlinjer eller genom angivande av ett högsta eller lägsta antal platser. SÖ ges i uppdrag att i samband med förslag om Studievägsstruktur samtidigt ge förslag om vilka studievägar. som behöver regleras och hur detta bör ske.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som berört frågan tillstyr- ker den föreslagna ändringen av sektorsramarna.

Län.s'skolm'imnden [ Gävleborgs län: anser att låsningen av direktramen i sektorsramar är ett av hindren för att planeringssystemet skall fungera smidigt.

Skolji'irvalt/tingen i Örebro tillstyrker ÖGY:s förslag att målet ”en gym- nasieskola för alla" skall kunna uppnås. Enligt Örebro kommuns mening finns det all anledning att gå ytterligare ett steg i decentralisering. Kommu-

64-_

• Sida 65
•  Original

nerna och de lokala skolstyrelserna har tillgång till det underlag som erfordras för beslut om gymnasieskolans organisation. Det är då ett rimligt steg att överlåta åt resp. kommun att fatta beslut om fördelning på studie- väg. Möjligen skulle en begränsning till sektorer kunna tänkas. Någon. anledning att förvänta sig ett kommunalt ”missbruk" finns ju inte. Varje beslut om utökning av den yrkesinriktade utbildningen drar avsevärda kommunala kostnader och täta byten av utbildningar är mycket osannoli- ka. .

Helsingborgs kommun ger förslaget om en övergång till en totalram i gymnasieskolans direktram sitt fulla stöd. Såsom framhålles i betänkandet har den kommunala planeringen försvårats avsevärt genom den hårda bindning till sektorsramarna som funnits. Elevernas val har inte heller kunnat tillgodoses i önskad utsträckning. Framför allt måste studievägar som medför extremt höga kostnader undantas vid en övergång till total- ram.

Borås kommun understryker behovet av att få till stånd ett enklare och smidigare planeringssystem för gymnasieskolan. Även om ÖGY ger för- slag i den riktningen anser kommunen att man på lokal nivå skall ha möjlighet att inom givna ramar utforma sin organisation. Detta kan ske genom att skolhuvudmannen själv får disponera en del av platstilldelning- en.

Skäl för mitt förslag: Gymnasieskolans dimensionering beslutas årligen av riksdagen. Systemet för dimensioneringen. det s.k. planeringssyste- met. gäller fr.o.m. läsåret 1983/84 enligt förslag i prop. 1980/81: 107 om den statliga skoladministrationen m.m. Det innebär bl.a. att elevplats- rumnr i gymnasieskolan fastställs för varje budgetår. Riksdagen beslutar om ramar för de två närmaste budgetåren och planeringsramar för ett tredje budgetår.

För hela riket fastställs en totalram. Den är uppdelad på dels en ram för utbildningar, vilka eleverna kan påbörja direkt efter grundskolan. direktra- nlmr. dels en ram för kurser för invandrarungdom och för utbildningar som kräver viss ålder. praktik eller utbildning utöver grundskolan för tillträde lil/a ramen.

Direktramen är uppdelad'på sex sektorsramar och en ram för ospecifice- rade platser.

Den tänkta kopplingen mellan gymnasieskolans planeringssektorer och arbetsmarknadens behov har visat sig i många fall vara svag. Analyser visar att de som anställs inom ett yrkesområde ofta har mycket olika utbildningsbakgrund. Den statliga skoladministrationen har vidare under senare år medgetts rätt att omfördela platserna mellan sektorsramarna. Dessas betydelse har därmed successivt minskat. Jag anser därför att .s'cktorsramurna kan avskaffas fr. o. m. 1989/90.

Därigenom ökar förutsättningarna att snabbare möta nya behov och tillgodose elevernas förstahandsval av utbildning. Länsskolnämnden får tillsammans med skolhuvudmännen på ett tidigare stadium frihet att orga- nisera gymnasieskolan inom de för länet tilldelade platserna.

Förstahandsvalets betydelse är allmänt omvittnat, när det gäller elever- nas situation i skolan. Särskilt stor roll har kanske förstahandsvalet förjust de elever som väljer en yrkesinriktad linje.

• Sida 66
•  Original

Jag vill här också erinra om att utbildningsutskottet nyligen gett uttryck för uppfattningen att om en större utbytbarhet i fråga om utbildning än nu kommer att föreslås, måste ett sådant förslag i första hand främja de yrkesinriktade utbildningarna (UbU 1986/87:14 s. 14 ff).

Dessutom är det viktigt att de olika utbildningsanordnarna inom ett län i ökad utsträckning planerar utbildningsutbudet inom de frivilliga utbild- ningsformerna tillsammans. Min ambition är således att få till stånd en gemensam planering i varje län mellan gymnasieskolan. komvux och hög- skolan.

8.3. Ramar för gymnasieskolans dimensionering

Mina förslag i det föregående avseende försöksverksamhet med treåriga yrkeslinjer och med 5 000 intagningsplatser fr. o. m. läsåret 1988/89 föranle- der en ökning i förhållande till förslaget i årets budgetproposition av beräknat antal årselevplatser på direktramen. Jag framlägger i det följande förslag till slutliga ramar för gymnasieskolans dimensionering budgetåren 1988/89 och 1989/90 samt planeringsram för l990/9l.

Förslag till slutlig rum för budgetåret 1988/89 på grundsko/eanknutna studievägar ( direktramen )

Sektor Riksdagsbeslut SÖ:s Föredragandens våren l987 förslag förslag intag- ärselev- åe ip äe nings- platser platser (äe) ( ip) HS 47 000 47 800 l8 300 47 800 VSK 35 600 36000 l9800 37000 EM 64 000 64 800 25 800 64 800 TN 79 750 80 000 24 300 79 100 Tl 65- 400 65 400 34 500 68 500 .lST 5 350 5 350 2 675 5 550 Ospec 3 242 3 250 I 625 3 250 Totalt [27 000 300 342 302 600 127 000 306 000 Antal åc/ _ Its—åring 2.66 2.68 2.70 Procent av 112.8 ll2.5 l6-åringar ll2550 ll2932

• Sida 67
•  Original

Förslag till slutlig rum för budgetåret 1989/90 och planeringsram för budgetåret 1990/91 på grundskoleanknutna studievägar (direktramen)

Budgetårct I 989/90

Sektor Riksdagsbeslut SÖ:s Föredragandens våren 1987 förslag förslag ip äe åe ip äe

HS 47 000 47 000 VSK 35 600 35 600 EM 64 000 64 000 TN 79 750 79 750 T1 65 400 65 400 .lST 5 350 5 350 Ospec. 3 242 3 250

Totalt 127 000 300 342 300 342 127 000 306 000

Antal åe/ l6-åring 2.71 2.7I 2.76 Procent av ll4.8 ll4.6 l6-åringar l [0 665 No 839

Budgetåret l990/9l

Sektor SÖ:s förslag. Föredragandens förslag äe beräknat ip antal åe HS 47 000 VS K 35 600 EM 64 000 TN 79 750 Ti 65 400 J ST 5 350 (')spec. 3242 Totalt 300 342 127 000 306 000 Antal åe/ l6—åring 2.69 2.74 Procent av ll3.8 It)-åringar ll | 597

Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av ramar för budget- åren 1988/89. 1989/90 och l990/9l i enlighet med vad jag har förordat.

9. Läromedel och utrustning för gymnasieskolan

En framgångsrik strategi för förnyelse och kvalitetshöjning av den yrkesin- riktade utbildningen kräver enligt min mening att insatserna inom för- söksverksamheten samordnas i fråga om införande av nya kursplaner, produktion av nya läromedel. investeringar i utrustning samt satsningar på lärarfortbildning. Jag har tidigare redovisat riktlinjer för arbetet med kurs- planer för försöksverksamheten. I detta och följande avsnitt framläggerjag förslag i fråga om läromedel. utrustning och fortbildningsbehov.

• Sida 68
•  Original

9.1. Läromedel för yrkesutbildningen

I samband med gymnasieskolreformen 1970 gjordes stora insatser för att få fram lämpliga läromedel anpassade till de nya utbildningarna. Det stora antalet utbildningar och inriktningar som gymnasieskolan erbjuder innebär att många utbildningsalternativ inte har så många elever. De allmänna ämnena har samma utformning på många utbildningar och marknaden för dessa läromedel blir därför ganska stor. Medan däremot yrkesämnena skiljer sig starkt från utbildning till utbildning. Därmed blir också målgrup- pen Iiten för varje enskilt läromedel. ÖGY redovisar följande fördelning över de ca 100 delmarknader som i dag beräknas finnas inom yrkesutbild-

ningen.

Antal marknader Antal elever/är 30 100 30 100— 100 20 500— 1000 20 1 000

ÖGY framhåller att det i huvudsak endast är för den sistnämnda gruppen med över 1000 elever per år som läromedelsproducentcrna anstränger sig att ta fram läromedel. Övriga målgrupper är endast intressanta under speciella förhållanden. t. ex. då någon myndighet eller organisation kan ge ekonomiska garantier.

Mitt förslag: Det statliga.stödet för produktion av läromedel bör höjas med 1 milj. kr. för budgetåret 1988/89 i syfte att främja pro- duktion av läromedel för gymnasial yrkesutbildning. anpassad till de nya kursplanerna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks genomgående. Statens institut för läromedel (SIL) framhåller att ÖGY:s förslag innebär betydande kon- sekvenser för läromedelssituationen. En så omfattande omarbetning och nyproduktion kräver framhåller SIL. god tid för förberedelser.

Skäl för mitt förslag: Statsrådet Göransson har i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100. bil. 10. s. 14— 16) redovisat regeringens syn på lärome; delssituationen totalt för det allmänna skolväsendet. När förändringar genomförs i kursplaner måste alltid behovet av förändringar i befintliga läromedel eller behovet av nya läromedel bedömas. Jag har tidigare före- slagit ett system med modulindelning av kursplaner. Detta innebär att läromedlen behöver anpassas till det nya systemet inom försöksverksam- heten. Men läromedelsfrågan är akut för hela yrkesutbildningen.

För så små målgrupper som för flertalet yrkesutbildningar där ingen läromedelsprodukt kan bli lönsam bör läromedelsproduktionen genomfö- ras i anslutning till kursplanearbetet och bekostas med statliga medel. SIL bör utveckla former för att knyta några läromedelsproducenter till kurspla- nearbetet. Kostnaderna för läromedelsförnyelse måste ses som en del av

"68

• Sida 69
•  Original

totalkostnaden för en utbildningsförnyelse tillsammans med kursplanear- bete. utrustning och fortbildning av lärarna. Jag föreslår att anslaget för produktion av läromedel höjs i syfte att stimulera läromedelsproducenter- na att förbättra läromedelssituationen för yrkesutbildningen. För budget- året 1988/89 bör det höjas med 1 milj. kr. SIL bör göra kostnadsbedöming- ar, fördela och administrera medlen. SIL bör också beredas möjlighet att följa arbetet i de kursplanegrupper jag tidigare föreslagit för att vid behov vidta åtgärder.

9.2. Utrustning för yrkesutbildningen

Mitt förslag: Statliga bidrag till utrustning i form av kompletterings- bidrag bör utgå till kommunerna inom försöksverksamheten.

Skäl för mitt förslag: Utrustningsbidraget har en strategiskt viktig roll då det gäller att snabbt åstadkomma en modernisering av yrkesinriktad utbild- ning som kräver ny utrustning. Som jag tidigare framhållit kräver en framgångsrik strategi för förnyelse av den yrkesinriktade utbildningen inom försöksverksamheten att införandet av kursplaner samtidigt komplet- teras med vissa investeringar i ny utrustning. Mina förslag om en utökad arbetsplatsförlagd utbildning förutsätter en god och tidsenlig utrustnings- standard i försökskommunerna. De ökade kontakterna mellan skolan och arbetslivet och växlingen mellan perioder av skol- och arbetsplatsförlagda moduler skulle annars försvåras. .

I dag förekommer statsbidrag till utrustning i två olika former. start- bidrag och kompletteringsbidrag. Startbidraget är av särskild betydelse i en situation då helt nya utbildningar skall införas och då utbildningsvoly- men skall ökas. I mina förslag till försöksverksamhet ligger tyngdpunkten varken på helt nya utbildningar eller på en avsevärd volymökning av yrkesinriktad utbildning. Regionalpolitiska överväganden kan dock leda till att Startbidraget behöver utnyttjas för att'viss yrkesinriktad utbildning skall kunna spridas till ytterligare orter. Jag har tidigare i den regionalpoli- tiska propositionen om delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64) behandlat denna fråga.

Under den försöksperiod som förestår kommer däremot kompletterings- bidragen att spela en särskilt betydelsefull roll. Förnyelsen av den yrkesin- riktade utbildningen innebär enligt min mening att ny utrustning kommer att behövas för att nya moment skall kunna tillföras utbildningen. Viss utrustning som eleverna skulle behöva ha tillgång till är dock av den karaktären att den knappast är möjlig för skolan att tillhandahålla. I vissa fall måste utbildningen därför repliera på utrustning som endast finns tillgänglig på arbetsplatser eller vid tekniska centra.

Kompletteringsbidraget är ett schablonbidrag med av SÖ angivet belopp för viss utbildning. Detta innebär således inga förändringar i nuvarande regelsystem. Det bör få ankomma på SÖ att i samband med försöksverk-

• Sida 70
•  Original

samheten avgöra vilka utbildningar samt vilka belopp som skall gälla. Enligt min mening ryms de utrustningskompletteringar för försöksverk- samheten som kan bli aktuella inom de för budgetåret 1988/89 tillgängliga medlen.

Mitt förslag: På varje gymnasieskola med datautbildning föreslårjag att personella resurser avsätts för att främja pedagogisk utveckling och viss fortbildning för datautbildningen samt visst ansvar för datautrustningen. Statliga medel bör därför fr.o.m. budgetåret 1989/90 tillföras skolledningsresursens specialfunktion för en lokal ledningsförstärkning för datoranvändning och datautbildning i gym- nasieskolan och komvux. Jag beräknar för detta ändamål 5 milj. kr. per år.

Skäl för mitt förslag: Regeringen föreslår i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 62 och 63) en rad åtgärder baserade-på förslag från arbetsgruppen för datautbildningens framtida inriktning (Ds U 1986:10). Handlingsprogram för datautbildning i skola. vuxenutbildning och lärarutbildning. '

Arbetsgruppen har beskrivit de oklarheter och brister i skolans dataut— bildning som upplevs som mest påtagliga och i behov av åtgärder under de närmaste fem åren. En av de mest angelägna frågorna är därvid frågan om en pedagogisk ledningsförstärkning. Regeringen har i årets budgetproposi- tion föreslagit att en sådan resurs tillförs grundskolan. Jag menar att en motsvarande resurs i lika hög grad behövs inom gymnasieskolan och komvux. Som arbetsgruppen pekar på görs under de närmaste åren. delvis med statliga bidrag. avsevärda investeringar i datorer och programvara. I likhet med arbetsgruppen anser jag det angeläget att teknisk sakkunskap och pedagogisk—metodisk erfarenhet samverkar för att. få en väl fungerande datormiljö i hela gymnasieskolan och ett effektivt utnyttjande av denna miljö.

Jag föreslår mot denna bakgrund att varje gymnasieskola för sin data- verksamhet tillförs en samlad resurs. Denna resurs skall vara gemensam för all verksamhet inom gymnasieskolans område och även innefatta komvux. Jag förordar att bidraget till spccialfunktioner inom skollednings- resursen tillförs 5 milj. kr. per budgetår. Den föreslagna resursen bör i första hand avsättas för att främja metodisk, pedagogisk och administrativ utveckling. driftansvar samt återkommande lärarfortbildning.

1 årets budgetproposition har regeringen förelagt riksdagen förslag om om en brett upplagd försöksverksamhet och utvecklingsarbete med datorn som pedagogiskt hjälpmedel m. m.

• Sida 71
•  Original

10. Personalen som resurs vid utveckling av yrkesutbildningen

10.1. Rekrytering och utbildning av yrkeslärare

En bra yrkesutbildning förutsätter tillgång på lärare i tillräckligt antal och med den inriktning och kompetens som kursplanerna ställer krav på. Kraven i fråga om kompetens kommer sannolikt att öka vid bifall till mina förslag till riktlinjer för utvecklingsarbetet. Dessa ställer krav på såväl breddat utbildningsinnehåll som ökad specialisering. Av detta skäl har jag tidigare pekat på lärarlagsprincipen som nödvändig utgångspunkt för arbe- tet inom försöksverksamheten. Även samverkan med handledarna i ar- betslivet ställer krav i samma riktning.

Grundkompetensen för rekrytering till yrkeslärarutbildning är. förutom gymnasial yrkesutbildning. yrkesarbete inom relevanta områden i minst fem eller sju är beroende på inriktning. Därefter följer lärarutbildning i ett. år vid någon av de sex högskolor som har yrkespcdagogisk utbildning. Vid alla sex finns industri- och hantverkslärarlinje och vid fyra av dem också handels- och kontorslärarlinje.

Kravet på yrkeslivserfarenhet hos lärarna innebär naturligtvis att lärar- kandidaterna kommer in i läraryrket relativt sent och att de i många fall redan fått ekonomiska förpliktelser som kan föranleda problem med finan- sieringen under studieåret. Svårigheterna att rekrytera studerande till vissa delar av yrkeslärarutbildningen har bland annat av detta skäl varit bety- dande. Inom många områden är medelåldern på lärarna hög. Situationen förvärras dessutom av att många yrkeslärare rekryteras över till näringsli- vet. som kan erbjuda förmånligare lönevillkor.

Regeringen föreslog därför i budgetpropositionen'för 1987/88 att utbild- ningsarvode åter skulle utgå till studerande på industri- och hantverks- linjen fr.o.m. 1987/88. Riksdagen har beslutat i enlighet därmed (UbU 1986/87: 19. rskr. 217). Avsikten med att återinföra utbildningsarvodet är självfallet att förbättra lärarsituationen inom de yrkesområden där det i dag råder brist. I min anmälan till regeringen framhöll jag vikten av att de - platser inom utbildningen som är avsedda för dessa bristyrkesområden inte överförs till andra områden. där brist ej föreligger. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att utbildningsarvode även skall utgå för stu- derande på handels- och kontorslärarlinjen.

Regeringen har för att minska bristen på behöriga yrkeslärare vidare beslutat dels om halvfartsutbildning. dels om en försöksverksamhet med utbildning i kombination med lärartjänstgöring. Den senare utbildningen får anordnas för studerande inom yrkesområden med stor brist på behöriga lärare.

I vissa fall har inga behöriga sökande funnits till ledigförklarade lärar- tjänster för teknisk och viss yrkesinriktad utbildning. För att öka möjlighe- terna för kommuner att anordna angelägen utbildning inom dessa områden får kommunerna sedan läsåret 1986/87 som lärare anlita personal vid företag inom näringslivet eller hos statliga och kommunala myndigheter för att genomföra undervisningen inom ramen för anställningen vid företaget eller myndigheten.

• Sida 72
•  Original

Regeringen har låtit UHÄ göra en översyn av utbildningarna på industri- och hantverkslärarlinjen samt handels- och kontorslärarlinjen. Uppdraget. innehöll flera olika delar. En varierad uppläggning av lärarutbildningen skulle ligga till grund för förslagen. Organisationen av motsvarande utbild- ningari andra nordiska länder skulle studeras. Praktik- och handledarorga- nisation skulle ses över. UHÄ har helt nyligen redovisat översynen. Frå— gan bereds för närvarande i regeringskansliet.

10.2. Fortbildning av yrkeslärare

Yrkcslärarnas behov av fortbildning har blivit allt påtagligare under senare år. Det finns ett nära samband mellan fortbildning och möjligheter- na att starta och driva vissa yrkesutbildningar samt anskaffning av utrust- ning. vilket har uppmärksammats alltmer. ÖGY konstaterar att den nuva- . rande fortbildningsvolymen för yrkeslärare. i genomsnitt en vecka vart. sjätte eller sjunde år utöver studiedagarna, är klart otillräcklig. Enligt min mening innebär kraven från försöksverksamheten på en aktuell yrkesut- bildning i realiteten ett krav på årligen återkommande fortbildning och att denna blir obligatorisk för yrkeslärarna.

I stora drag kan yrkeslärarnas behov av fortbildning indelas i följande områden: . — fortbildning inriktad mot övergripande mål och lokal skolutveckling

— ämnesinriktad fortbildning .

— behov föranledda av en utökad arbetsplatsförlagd utbildning och av modulindelade kursplaner — fortbildning inför en gymnasieskola för alla — allmänt kompetenshöjande fortbildning.

Dessa är självfallet inte klart avgränsbara områden som kan behandlas var för sig. 1 det fortsatta kommer jag dock att betona kraven från för- söksverksamheten på ämnesinriktad fortbildning samt'konsekvenscr av en utökad arbetsplatsförläggning och modulindelade kursplaner. Detta inne- bär att förtur bör ges åt fortbildningsåtgärder för de lärare som direkt deltar i försöksverksamheten. Detta gäller redan från budgetåret 1988/89. För dessa områden kommer jag att föreslå en utökad och förbättrad verksam-

het. För övriga områden skall yrkeslärarnas medverkan ske liksom hittills. . .

Även skolledarnas och syo-funktionärernas fortbildningsbehov bör upp- märksammas i detta sammanhang. I skolledarutbildningen måste skolle- darnas nya arbetsuppgifter. t.ex. i fråga om att samarbeta med arbetslivet samt som innovatörer och metodutvecklare i fråga om ämnessamverkan och vid anpassning av undervisningen till lärarlagsarbete, ägnas stor upp- märksamhet och ingå som ett viktigt inslag både som en kontinuerlig utbildning och som fördjupningsområde. Även syo-funktionärernas nya roll understryks av mina förslag i denna proposition. vilket delvis medför. nya arbetsuppgifter.

• Sida 73
•  Original

Mitt förslag: Jag förordar en förstärkning av fortbildningsmöjlighe- tema för främst de yrkeslärare som är direkt'engagerade i för- söksverksamheten. Genom förslaget om en ökad arbetsplatsförlagd utbildning skapas inom försöksverksamheten tidsmässigt utrymme för en utökad fortbildning för yrkeslärare. Denna fortbildning skall vara obligatorisk. Ämnesinriktade kurser och yrkesstudier skall ges hög prioritet i denna fortbildning.

För 1988/89 anslås 3.8 milj. kr. för centralt planerad fortbildning.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Behovet av en förstärkt fortbildning för berörda lä-

rargrupper omvittnas allmänt av remissinstanserna. Flera länsskolnämn- ' der och kommuner understryker vikten av samplanering av fortbildnings- instanserna. De av utredningen prioriterade områdena är viktiga men som bl. a liinsskolnämnden [ Västernorrlands län framhåller bör även fortbild- ning mot övergripande mål och lokal skolutveckling samt inför en gymna- sieskola för alla komma med i ett tidigt skede av utvecklingsarbetet. Det är i samband med genomförandet då förändringsberedskapen är störst som det går att påverka kunskapssyn och målinriktning. Beträffande fortbild- ningen med inriktning mot de modulindelade kursplanerna får denna, enligt länsskolnämnden inte inriktas enbart mot hur modulindelning prak- tiskt skall genomföras utan även mot hur helhetssyn och '"djupinlärning" skall kunna uppnås. .

Flera myndigheter. däribland SÖ samt länsskolnämnderna-i Hallands och Gävleborgs län, påpekar i sina remissvar att även lärarna i allmänna ämnen har behov av speciell fortbildning i syfte att utveckla undervisnings- formerna till de behov som eleverna på de yrkesinriktade linjerna har.

Förslagen om obligatorisk fortbildning. utbytestjänstgöring och delning av tjänster hälsas med tillfredställelsc av de flesta remissinstanser. UHÄ anser emellertid att fortbildningen av yrkeslärare inte bör splittras och särbehandlas på det sätt som utredningen föreslagit. En förutsättning för utvecklingen av samverkan mellan olika lärar—kategorier såväl i grundut- bildning som i fortbildning är. enligt UHÄ:s mening. att högskolan får ett mera odelat grepp över fortbildningen.

Skäl för mitt förslag: Den modell för yrkesutbildningen med ökade inslag av arbetsplatsförlagd utbildning som jag nyss föreslagit för försöksverk— samheten lämnar ett tidsmässigt utrymme för en omfattande och återkom— mande fortbildning. Denna'bör i princip motsvara femtio procent av den tid eleverna är ute på arbetsplatsförlagd utbildning. Jag anser att denna fortbildning. med hänsyn till kraven på att innehållet i utbildningarna skall vara modernt. skall vara obligatorisk. Hur stort utrymme som i realiteten kommer till stånd bestäms dels av lärarens behov. dels av möjligheterna att - placera samtliga elever i en grupp samtidigt på arbetsplatser. Omfattningen av och strukturen på ortens näringsliv etc. kan utgöra begränsningar av möjligheterna till fortbildning. Av detta skäl bör länsskolnämnderna ta

• Sida 74
•  Original

initiativ till samverkan mellan kommuner, där utbudet av yrkesstudieplat- ser eller kurser ej är tillfyllest.

Enligt min mening är det angeläget att resurser för fortbildning kan avdelas redan för första året i försöksverksamheten. för vilket planeringen av fortbildningsresurser lokalt redan hunnit långt. Erfarenheter från försö— ket med elmekanisk utbildning har enligt SÖ visat på betydelsen av tidigare insatser i fråga om fortbildning. En resurs motsvarande 3,8 milj. kr. bör därför ställas till SÖ:s disposition för centralt planerad fortbildning i an- slutning till försöksverksamheten. Från 1989/90 bör medel för fortbildning- en utgå enligt normala fortbildningsrutiner.

Jag vill också erinra om de andra former för fortbildning utöver sedvan- lig kursform som ÖGY har behandlat. Enligt arbetsgruppen utnyttjas de möjligheter som i dag finns till yrkesstudier/näringslivspraktik endast i liten omfattning. Enligt min bedömning är detta en värdefull resurs som bör bli mer lättillgänglig när mina förslag om en ökad arbetsplatsförlagd utbildning genomförs och kontakterna mellan skola och arbetsliv blir in- tensivare. .

l fortbildningen bör de pedagogiska och metodiska problem tas upp som hänger samman med undervisningen av flickor på sådana studievägar eller i sådana ämnen. där de av tradition är underrepresentcrade. Därvid bör de yrkeslärare som lett sommarkurser i teknik för flickor kunna vara en resurs.

Undervisningen i gymnasieskolan får enligt gymnasieförordningen (l987:743) inställas under tid motsvarande högst fem dagar per läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare på studiedagar som anordnas av styrelsen för skolan eller länsskolnämnden.

En vanlig modell är för närvarande att en dag utnyttjas som planerings- dag vid Iäsårets början och att övriga fyra dagar tas ut som fortbildning. Ofta är två dagar sammanlagda under hösten. medan'övriga dagar är spridda under året. På flera håll prövas också sammanläggning av flera studiedagar. i vissa fall till hel vecka. Jag vill främst för försökskommunera erinra om denna generella möjlighet att studiedagar kan tas i anspråk och t. ex. användas som en fortbildningsvecka.

Den ekonomiska resurs som samtliga lärares lönekostnad inom alla utbildningsformer svarar mot under studiedagarna kan beräknas till över en halv miljard kr. För enbart yrkeslärare och lärare i tekniska ämnen har ÖGY beräknat lönesumman till ca 40 milj. kr. Den resurs studiedagarna utgör är därigenom mer än sex gånger större än den resurs som erbjuds i form av kurser. Studiedagarna är alltså den tveklöst största fortbildnings- resursen.

Studiedagarna är dock sällan inplanerade i ett långsiktigt fortbildnings- perspektiv. Splittringen kan vara till förfång för helheten. Enbart genom att slå ihop de nuvarande enstaka studiedagarna till en sammanhållen period erhålles en mycket stor resurs som ger möjlighet till en mer struktu-

• Sida 75
•  Original

rerad och sammanhängande fortbildning. Behovet av planering får då emellertid tillgodoses på annat sätt än genom att ta studiedagstid i anspråk.

10.3. Utbildning av handledare 10.3.1 Begreppet handledare

Begreppen handledare och instruktör används i dag omväxlande som beteckning för anställda inom företag och institutioner som bl. a. har till uppgift att handleda elever i inbyggd utbildning. lärlingsutbildning och andra utbildningsformer med arbetsplatsförlagda inslag. Denna personal- kategori förutsätts således ha vissa pedagogiska uppgifter som vanligen planeras och genomförs i samråd med skolans personal.

Begreppet instruktör för de nu föreslagna uppgifterna är enligt min mening ej helt adekvat av åtminstone två skäl. För det första är instruk- törsbegreppet i allmänt medvetande förknippat med att instruera och de- monstrera utan att detta nödvändigtvis innebär den tvåvägskommunika— tion som en utbildningssituation bör vara. För det andra har de instruktö- rer som i dag finns ute på arbetsplatserna också andra uppgifter som t. ex. att skola in nya medarbetare. handha omplaceringar och korttidsanställ- ningar. Begreppet instruktör bör därför inte längre användas vid arbets- platsförlagd utbildning. Benämningen bör vara handledare.

Mitt förslag: Handledarutbildningen skall vara obligatorisk för före- tag eller institution som tillhandahåller arbetsplatsförlagd utbildning

inom försöksverksamheten. Staten skall svara för kostnaderna för utbildningen. Regeringen anger i en ramkursplan syftet med och den huvudsakliga inriktningen av utbildningen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En helt enig remissopinion sluter upp bakom utred- ningens förslag om handledare i den arbetsplatsförlagda undervisningen. Däremot går åsikterna isär när det gäller å ena sidan vilka krav på utbild- ning som skall ställas på handledaren och å den andra hur mycket tid denne kan eller vill avsätta härför.

LO framhäver obligatoriet i utredningens förslag. att utbildade handleda- re vid företaget skall vara ett statsbidragsvillkor och att de lokala fackliga organisationerna bör få stort inflytande över vilka handledare som utses. Den sistnämnda synpunkten framförs också av Elevorganisarionen. AMS och [änsxkoinä/mzdernu anser också att det är önskvärt att handledarna har god utbildning och llera länsskolnämnder och landstingskommuner betvivlar att den föreslagna utbildningstiden — och i konsekvens härav de ekonomiska resurserna — är tillräcklig. en åsikt som delas av Svenska kommluzförbundet.

SAF och Småföretagens riksorganisation är helt ense med utredningen

• Sida 76
•  Original

om behovet av kompetenta handledare men framhåller att handledare på de mindre företagen och arbetsplatserna kan ha stora svårigheter att vara frånvarande från arbetet i längre sammanhängande perioder.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län framhåller att erfarenheter av hand- ledarutbildning visar att utbildningen blir bäst där lokala förhållanden får styra. '

Skäl för mitt förslag: Mitt förslag om en ökad arbetsplatsförläggning av utbildningen och modulindelning av kursplanerna i försöksverksamheten förutsätter att den personal i arbetslivet som skall samverka med skolan vad gäller att planera. genomföra och följa upp undervisningen måste vara väl förtrogen såväl med skolans mål som med det aktuella yrkesområdet. Detta förutsätter i sin tur att utbildning ges till berörd personal. Handledar- utbildningen är så angelägen. att den bör vara obligatorisk för de personer som anlitas inom företag och institutioner som tillhandahåller arbetsplats- förlagd utbildning inom försöksverksamheten. Utöver kunskaper om sko- lans övergripande mål och kursplaner. ett pedagogiskt intresse och god yrkeskunskap bör handledarna ha en klar uppfattning om arbetsplatsens mål och policy. Det är också väsentligt att handledarna får kunskaper i att på ett bra sätt introducera och ta hand om elever av båda könen. inte minst i fråga om elever som gjort otraditionella studievägsval.

Enligt min mening bör handledarutbildning organiseras som uppdragsut- bildning där kommunerna disponerar resurserna för köp. Med hänsyn till det särskilt i början stora behovet av utbildning bör olika utbildningsanord- nare kunna anlitas. Jag bedömer det angeläget att arbetslivets lokala förut- sättningar får prägla denna utbildning då det gäller innehåll och omfattning. Här finns också erfarenheter att ta tillvara från den nuvarande handledar- utbildningen. Viss utbildning kan ges formen av pilotutbildning.

Vid de yrkespcdagogiska institutionerna anordnas redan i dag utbildning av instruktörer för näringsliv och förvaltning. Vid dessa institutioner finns mångårig erfarenhet och goda kunskaper inom området som bör tas till vara. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall i kurs- plan ange syftet med och den huvudsakliga inriktningen av handledarut- bildningen.

Mitt förslag: Utbildning av handledare skall påbörjas under budget- året 1988/89. Utbildningens längd och innehåll bör under 1988/89 prövas i form av en försöksverksamhet. Arbetsgruppens förslag om en sju dagars utbildning fördelad på två tillfällen bör härvid kunna tjäna som utgångspunkt. För handledarutbildning beräknar jag ett medelsbehov av 4 milj. kr. för l988/89.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag. Skäl för mitt förslag: Inför den föreslagna uppbyggnaden av arbetsplats-

• Sida 77
•  Original

förlagd utbildning ökar behovet av handledare kraftigt. Handledarkåren måste därför byggas upp under en relativt kort tidsperiod.

ÖGY har uppskattat behovet av handledare till 10000—11000 under en -

treårsperiod vid fullt utbyggd verksamhet. Efter denna period behövs återkommande fortbildning samt viss nyrekrytering. Behoven i detalj är dock svåra att förutse. För försöksverksamhetens behov kan antalet upp- skattas till I 500. På vissa små arbetsplatser kan det bli en handledare per elev. medan på större arbetsplatser. t.ex. inom verkstadsindustrin. en handledare bör kunna handleda upp till 10 elever.

ÖGY har utgått från en tidsmässig volym av handledarutbildningcn om sju dagar. uppdelat på fem dagar är l och två dagar är 2. Enligt min mening är det inte möjligt att redan nu låsa tidslängd och innehåll för den föreslag- na handledarutbildningen. Jag förordar ett utvecklingsarbete och en för- söksverksamhet i syfte att pröva lämpliga utformningar av en sådan utbild- ning. Detta har kunnat påbörjas redan under budgetåret 1987/88 i anslut- ning till försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer. Enligt vad jag erfarit finns ett stort intresse från högskolor med yrkespcdagogisk utbildning att medverka. Här finns t. ex. nära kontakter med den pedago- giska utvecklingen inom lärarutbildning. Under försöksperioden bör det bedrivas utvecklingsarbete enligt olika uppläggningar. Den tidigare före- slagna referensgruppen (avsnitt 3.4) bör nära följa och på olika sätt under- lätta genomförandet av handledarutbildningcn.

Vid mina kostnadsberäkningar har jagutgått från ett behov av 1500 handledare för försöksverksamheten. Jag har för dessa beräknat en kurs- längd om 5 dagar under det första året. ] kostnader ingår ersättning för förlorad lön under handledarutbildningen. kurskostnad (ca 10000 kr. per kursvecka) samt i vissa fall ersättning för resor och traktamente. Min bedömning är dock att rese- och traktamentskostnader normalt inte skall uppkomma då utbildningen i tlertalet fall bör kunna anordnas på hemorten.

1] Kostnader för och finansiering av försöksverksamheten

l l.! Samhällsekonomiska effekter av en förlängd yrkesutbildning

I ett samhällsekonomiskt perspektiv kan utbildning i stor utsräckning jämställas med en investering. Det är lätt att inse att utan den utbildning som ungdomarna erhåller i grundskolan och i gymnasieskolan skulle det vara omöjligt att upprätthålla dagens levnadsstandard och välfärd. Annor- lunda uttryckt kan man säga. att "genom utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan får ungdomarna en högre produktivitet under sin kom- mande yrkesverksamma tid än som annars vore möjligt och som uppväger de samhällsekonomiska utgifterna för ungdomarnas utbildning. Detta syn- sätt är grunden för den samhällsekonomiska studie som redovisas i bilaga 4. De uppoffringar som vii dag gör i form av minskad produktion genom'en förlängning av gymnasieskolans tvååriga linjer till tre år bedöms "som motiverade i relation till dessa ungdomars framtida produktionsförmåga.

• Sida 78
•  Original

Samtidigt är detta ett mycket begränsat synsätt. Särskilt när det gäller åtgärder på utbildningsområdet finns det anledning att framhålla att de effekter som eftersträvas till stor del karaktäriseras av att de inte kan bedömas i vanliga ekonomiska termer. Utbildning. och detta gäller inte minst ungdomsskolan. ger möjligheter till ett rikare liv. insikt och engage- mang i samhällsfrågor m.m. samt innebär en förstärkning och fördjupning av demokratin i samhället. Värden av det slaget är av utomordentligt stor betydelse för samhället och för den enskilde individen men kan inte på ett rimligt sätt kvantifieras och mätas i kronor. ] sjäva verket har dessa värden. som i så stor utsträckning är förknippade med utbildning. en sådan betydelse att många instanser på utbildningsområdet kan motiveras enbart av önskan att stärka dessa värden. En samhällekonomisk studie av det slag, som bör fogas till protokollet i detta ärende soin bilaga 4. kan således aldrig ensam ge svar på frågan om en viss utbildningsinsats är önskvärd eller inte. En samhällsekonomisk kalkyl av det här slaget kan bara betrak- tas som ett inslag i ett beslutsunderlag. Jag vill här helt kort redovisa några huvuddrag i den nämnda studien.

Förlängningen av de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan från två till tre år ger upphov till en samhällsekonomisk kostnad till följd av det produktionsbortfall som uppstår genom att ungdomarnas livsarbctstid för- kortas med ett år. Mot dessa kostnader skall i första hand ställas det rimliga antagandet att ungdomar får en högre framtida produktivitet och lägre arbetslöshet. Att en förbättrad yrkesutbildning också leder till en högre produktivitet stöds av olika vetenskapliga undersökningar. Det är också av det skälet som ÖGY:s förslag har fått ett så kraftigt stöd från arbetsmarknadens parter. Den teknologiska och ekonomiska utvecklingen skärper kravet på utbildning i arbetslivet och arbetsmarknadens parter ser därför en förbättrad yrkesutbildning i gymnasieskolan som ett viktigt led i näringslivets möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de beräkningar. som genom- förts inom utbildningsdepartementet och som redovisas i bilaga 4. tyder på att en modernisering av gymnasieskolans yrkesinriktade linjer har starka positiva samhällsekonomiska effekter. Den uppfattningen stärks också av det stöd som uttalas av framför allt arbetsmarknadens parter. Den sam- hällsekonomiska bedömningen harjag sett som viktig för mina ställningsta- gande till den föreslagna försöksverksamheten.

11.2. Kostnader för försöksverksamheten

De riktlinjerjag i det föregående redovisat avseende grundstruktur för den yrkesinriktade utbildningen innebär att perioder i skola och arbetsliv till— sammans formar en sammanhållen kursplan för utbildningen. Det är viktigt att dessa perioder ej utgör fristående delar utan integreras inom ramen för utbildningsmålen. Resurserna för att genomföra detta utgörs nu inte enbart av skolans personella och materiella resurser utan också av de resurser arbetslivet skall tillhandahålla gymnasieskolan.

.För den skolförlagda verksamheten fordras ytterligare resurseri form av mer lärarledd undervisning i allmänna ämnen enligt den ramtimplan som

• Sida 79
•  Original

redovisats i avsnitt 5.3. Totalt innebär mitt förslag minst 29 veckotimmar i allmänna ämnen mot i dag 17 — 30 beroende på studieväg. Dessa vecko- timmar ersätter visserligen timmar i karaktärsämnena men dessa får i stället en mycket kraftig timförstärkning i form av främst arbetsplatsför- lagd utbildning undcr den tredje årskursen. Som framhållits i avsnitt 4 bör fördelningen av de allmänna ämnena kunna variera mellan årskurserna enligt lokala beslut i syfte att underlätta planering och integration av de arbetsplatsförlagda inslagen på ett rationellt sätt. Kostnaden över åren blir därigenom beroende av vilken lösning skolhuvudmännen väljer. Som jag tidigare betonat utgår jag dock från att skolhuvudmännen därvid beaktar vad jag tidigare anfört om det angelägna i en yrkesinriktad studieupptakt varför resursanspråken i årskurs 1 av allmänna ämnen blir förhållandevis ringa.

1 1.3 Ersättning för utbildningsplatser i arbetslivet

Mitt förslag: Företag eller institution som tar emot elever i arbets- platsförlagd utbildning enligt de villkor försöksverksamhetens tim- och kursplaner anger och som tillhandahåller handledare för utbild- ningen erhåller särskilt statsbidrag. Statsbidraget utbetalas via skol- huvudmannen. Skolövcrstyrelsen fastställer timbeloppen.

Skäl för mitt förslag: Under remissbehandlingen av ÖGY:s förslag har framkommit flera olika alternativa system för finansiering och ersättnings- grunder. Det enklaste alternativet vore givetvis att företag och institutio- ner genomförde sin del av utbildningsåtagandet utan ersättning. Så sker som ÖGY visat redan i dag för viss del av den arbetsplatsförlagda utbild- ningen. Jag anser det emellertid inte realistiskt att i så stor skala som den aktuella försöksverksamheten avser och för ett utbildningssystem som måste fungera oberoende av konjunkturläge förlita sig på ett sådant arran- gemang. Jag vill framhålla att den föreslagna finansieringen är preliminär. Ett långsiktigt ställningstagande till finansieringen sker i samband med ställningstagande till permanentning av verksamheten 1991.

En arbetsplatsförlagd utbildning av den typ jag föreslår (se avsnitt 3.2) förutsätter ett brett engagemang inom arbetslivet. Både privata. statliga och primär- och landstingskommunala utbildningsplatser måste tas i an- språk och berättiga till statsbidrag. Regelbundna samråd inom den före- slagna referensgruppens ram bör hela tiden bevaka utbildningens behov av kvalitativt bra platser. _

Administrationen av det särskilda statsbidraget för arbetsplatsförlagd utbildning inom försöksverksamheten bör kunna göras relativt enkel. SÖ fastställer timersättningen per studieväg i stort enligt samma principer som i dag gäller för inbyggd utbildning. Jag beräknar en genomsnittlig ersätt- ning motsvarande 15 kr. per timme och elev. Ersättningen bör sedan utbetalas från skolhuvudmannen till företagen så att rutinerna för utbetal-

• Sida 80
•  Original

ningen följer samma kontaktvägar som övrigt samarbete mellan arbetsplat- sen oeh skolan.

1 1.4 Skolhuvudmännens kostnader

Flertalet av mina förslag påverkar kommunerna och landstingskommuner- na i egenskap av skolhuvudmän. En utgångspunkt i ÖGY:s arbete var kostnadsneutralitet. 1 likhet med ÖGY finnerjag detta vara 'eftersträvans- värt men för varje skolhuvudman inte möjligt att garantera eftersom den totala kostnadsbilden inte kan överblickas förrän kursplaner för olika yrkesområden är kända och kan omsättas i personal-. lokal- och utrust— ningsbehov. Först då kan de lokala förutsättningarna i detalj överblickas. Jag vill också understryka att kommuner och landsting inom försöksverk- samheten i sina egenskaper av arbetsgivare i likhet med staten också får uppgifter med att ställa utbildningsplatser till förfogande för arbetsplatsför- lagd utbildning. För detta utgår statsbidrag enligt vad jag nyss redovisat.

Under försöksperioden bör medel i form av en särskild genomförandere- surs ställas till kommunernas förfogande för att på olika sätt förbereda yrkesutbildningsförsökets genomförande. Resurser] bör utgå i relation till antalet platser inom försöksverksamheten. Beloppets användning bör ej låsas centralt utan kunna användas för t. ex. information. planering, yrkes- rådens verksamhet eller annat ändamål som främjar yrkesutbildningens modernisering. Jag beräknar genomföranderesursens storlek efter'elevan- talets tillväxt under försöksåren med 500 kr. per elev och år. För första försöksåret 1988/89 motsvarar detta 2,5 milj. kr.

11.5. Budgetöversikt

I den följande budgetöversikten redovisas de tillkommande kostnaderna för utvecklingsarbete och försöksverksamhet under budgetåret 1988/89 omfattande 5 000 intagningsplatser.

För det första året inom försöksverksamheten och tillhörande utveck- lingsarbete beräknas:

1. Ökade undervisningskostnader för tillkommande lärarledd undervis- ning i engelska. samhällskunskap. obligatoriskt tillvalsämne samt karak- tärsänmen.

2. Statsbidrag till företag och institutioner som ersättning för arbets-. - platsförlagd utbildning. Som jag tidigare framhållit (se 11.3) bör SÖ göra en fördelning per studieväg som avspeglar kostnadsbilden för olika yrkes- '

utbildningar.

3. Kostnader för til/.s')'nsitr.s'at.st>r för vissa studievägar med i dag bety- dande inslag av arbetsplatsförlagd utbildning under årskurserna 1—2 (se avsnitt 10.2), samt ökade sko/ledarinsatser vid arbetsplatsförlagd utbild- ning med 200 kr. per elev i försöksverksamheten.

4. Förbättrat försäkringsskydd för elever i försöksverksamheten enligt tidigare (se 4.6.1) beskrivna grunder.

5. Ilandledarutbildning för att tillgodose försöksverksamhetens behov

• Sida 81
•  Original

av kvalitativt väl förberedda arbetsplatser enligt tidigare (se avsnitt 10.3) beskrivna grunder.

6. Fortbildningssatsning för berörda personalgrupper från budgetåret 1988/89 enligt tidigare (se avsnitt 10.2) beskrivna grunder.

7. Kursplanearbete inom SÖ med medverkan av arbetsmarknadens par- ter och skolhuvudmän.

8. Produktionsstöd för läromedel inom det yrkesinriktade området an- passade till bl. a. de nya kursplanerna.

9. Genomföranderes-ur.s- till försökskommuners förfogande.

samt med början från budgetåret 1989/90

Pedagogisk ledningsft'irstär/(ning för dataundervisning inom hela gymna- sieskolan och komvux enligt samma grunder som i årets budgetproposition föreslås för grundskolan.

BUDG ETÖVERSIKT: Förslag:

Användning 1988189 1. Allm. ämnen m.m.

1.6

2. Ersättn. till företag etc. 12.0 3.Tillsyn m.m. 1.1 4. Försäkringar 0.2 5. Handledarutbildn. . 4.0 6. Fortbildning 3.8 7. Kursplanearbete 6.0 8. Produktionsstöd; läromedel 1.0 9. Cvenomföranderesurs 2.5 Summa 32.2 Avgår inb. utb. 7.8 Totalt: 24.4

Medelsanvisning för de kostnadskonsekvenser för övriga budgetår för- söksverksamheten omfattar kommerjag att redovisa i de närmaste årens budgetpropositioner.

Hemställan Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de förslag till en treårig försöks- och utvecklingspe- riod avseende gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar som jag har förordat. 2. godkänna vad jag förordat om avskaffande av sektorramar

3. godkänna vad jag för budgetåret 1988/89 förordat om ramar för elevplatser i gymnasieskolan (8.3).

4. godkänna vadjag för budgetåren 1989/90 och 1990/91 har föror- dat om planeringsramar för elevplatser i gymnasieskolan (8.3).

5. godkänna vad jag förordat om pedagogisk ledningsförstärkning för datafrågor (9.2.3).

6. godkänna vad jag förordat om fortbildning av yrkeslärare (10.2).

• Sida 82
•  Original

12. Anslagsberäkningar

Mina förslag under avsnitt 11 får effekter på mina tidigare medelsberäk- ningar i årets budgetproposition under följande anslag.

B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet

1988/89 Förslag 51 688 000

Jag föreslår att medel avseende punkten 9 anvisas under detta anslag.

B 7. Forskning och centralt utvecklingsarbete inom skolväsendet

1988/89 Förslag 36 755000

Jag föreslår att medel avseende punkten 7 anvisas under detta anslag.

B 19. Bidrag till driften av gymnasieskolor 1988/89 Förslag _ 263 473 000

Jag föreslår att medel enligt punkterna 1—6 samt 8 anvisas under detta anslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. till Stödjör utveckling av skolväsendet för budgetåret 1988/89 ånvisa ett reservationsanslag av 51 688 000 kr.. 2. till Forskning och centralt utvecklings'arbete inom skolväsendet för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 36755 ()()0 kr.. 3. till Bidrag till driften av gym/rasieskolor för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 5 263 473000 kr.

• Sida 83
•  Original

Sammanfattningsvis visar beräkningen att arbetsplatsförlagd utbildning enligt alternativ 1 skulle innebära en ökning av antalet elcvplatsveckor från 889 204 till 912570. dvs. med ca 2.5 '..7?-. Om i stället alternativ 2 väljs uppgår det beräknade antalet elcvplatsveckor till 1791 245. dvs. en ökning med ca 30 % i förhållandet till nuläget.

Om man även tar hänsyn till volymen praoveckor i grundskolan innebär alternativ 1 ingen ökning över huvud taget ijämförelse med nuläget. På grund av minskande ungdomskullar minskar i stället den totala volymen elevveckor i arbetslivet något. En förläggning i enlighet med alternativ 2 innebär inberäknat även praon en total ökning av antalet elevveckor med ca 15 %. '

• Sida 94
•  Original

Bilaga 1

Allmänna ämnen i gymnasieskolan (kap. 7)

Med allmänna ämnen avses ämnen som har samma kursplan för samtliga 2-åriga studievägar samt arbetslivsorientering och timme till förfogande (th.).

ÖGY anseri likhet med YB. att även den utbildning som har allmänbil- dande och allmänoricnterande syfte utgör ett led i yrkesutbildningen direkt eller indirekt: direkt genom att kunskaper och färdigheter erfordras i yrkesutövningen. indirekt genom att mer allmänna kunskaper som har betydelse för individen i yrkesrollen.

Gymnasieskolan skall även ge eleverna beredskap och bättre förutsätt- ningar för den personliga utvecklingen och möjlighet till en rik fritid. En förutsättning för detta är bl. a. goda kunskaper och färdigheteri svenska.

Eleverna måste få insikt i hur vårt samhälle är uppbyggt och kunskap om de demokratiska spelreglerna. Arbetslivets villkor måste också belysas liksom centrala moment inom social- och familjckunskapen. Det är därför nödvändigt att ha ett relativt stort inslag av allmänna ämnen inom ramen för yrkesutbildningen.

ÖGY föreslår att SÖ ges i uppdrag att ta fram kursplan för undervisning kring ekonomi och samhällsfrågor.

Specialkurscrna har mycket varierande inslag av allmänna ämnen. Insla- get av allmänna ämnen bör enligt ÖGY:s mening vara i nivå med motsva- rande utbildning inom linjesystemet. Detta bör också gälla för den gymna- siala lärlingsutbildningen. Elevernas svårigheter har främst gällt den stora koncentrationen av allmänna ämnen i åk 1. Det har därför varit naturligt att minska inslaget under denna årskurs och omfördela ämnena över de tre årskurserna. Detta kan kombineras med en utökning av de allmänna ämne- na titan att inkräkta på studievägarnas karaktärsämnen.

En gymnasieskola för alla förutsätter att även elever som är mindre motiverade vinner tillträde till de olika studievägarna. Erfarenheten visar att dessa elever huvudsakligen återfinns på de yrkesinriktade studievägar- na. Många elever med låga intagningspoäng söker till studievägar med måttliga intagningskrav. Dessa linjer har i dag många intagningsplatser såsom Dk— och Ve-linjen. Undervisningen måste anpassas till elevernas förutsättningar och intresse för att bli meningsfull. Det är framför allt bristande metodutveckling. traditionella attityder och kravet på gemensam referensgrupp för samtliga 2—åriga linjer som försvårar den ovan nämnda anpassningen. Detta till trots föreslår ÖGY ingen förändring i fråga om gemensam referensgrupp av två skäl. Dels förutsätter det relativa betygs- systemet, som vi ovan nämnt. att ämnen som studeras efter samma tim- och kursplan medför en gemensam bedömning. Dels skulle en övergång till gemensam referensgrupp för de yrkesinriktade linjerna innebära att elever— na på social linje får utgöra en egen referensgrupp. vilket inte är rimligt. Dessutom är skillnaderna mellan elevernas prestationer och studieförut- sättningar väl så stora inom gruppen yrkesinriktade linjer som mellan den studieförberedande sociala linjen och de yrkesinriktade linjerna.

ÖGY är angelägen att förbättra elevernas möjligheter att gå vidare till högskolestudier även efter en genomgången yrkesutbildning. Att frekven-

• Sida 95
•  Original

scn högskolestuderanden från de yrkesinriktade linjerna är låg. får inte tas Prop. 1987/88: 102 till intäkt för att försvåra inträdet i högskolan. Förekomsten av obligatorisk Bilaga l tvåårssvenska i kombination med ÖGY:s förslag att tillvalet skall omfatta två årskurser. ökar avsevärt yrkeselevernas möjligheter att uppnå allmän behörighet vad gäller två årskurser i svenska och engelska. Tillträdesut- redningens förslag om minst betyget tre i dessa ämnen skulle dock medföra

ett hinder.

En gymnasieskola för alla (kap. 8)

En av hörnpelarna i reformarbetet är tesen att gymnasieskolan skall vara en skola för alla som lämnar grundskolan. För att detta skall kunna bli en realitet krävs en mer flexibel gymnasieskola. Vid ÖGY:s hearings har representanter för yrkesnämnder och branscher nästan genomgående framfört önskemål som innebär en ambitionshöjning i olika avseenden. Det är således ett stort problem att kunna konstruera en gymnasieskola som är i takt med olika intressegruppers krav och samtidigt är en gymnasieskola för alla.

Ett tema i den svenska utbildningspolitiken är att i undervisningen utgå från den enskilde eleven med sina anlag. intressen och behov. För att nå detta krävs en långtgående individualisering. Det är enligt ÖGY inte till- räckligt att genom stödundervisning kompensera vissa elever för kanske flera års bristande stimulans eller att fylla igen stora kunskapsluckor.

I gymnasieskolan kan introduktionsperioder enligt ÖGY vara en mycket god hjälp för yrkesobestämda och därmed också studieobestämda elever. Eleverna bör kunna välja att genomgå en introduktionsperiod innan de fortsätter sina egentliga studier. Introduktionsperioden bör alltså inte ut- formas som en åtgärd till vilken "de som blir över" är hänvisade. Perioden bör sättas samman av ett antal kurser (moduler). Den tidsmässiga omfatt- ningen av introduktionsperioden bör ligga inom ramen för en termin eller ett läsår.

Gymnasieskolan bör erbjuda en klart yrkesinriktad studieinledning så att eleven inser att skolan tar hans/hennes yrkesavsikter på allvar. De inledan- de karaktärsämnesstudierna bör innehålla moment förlagda till såväl skolverkstad/metodrum som till arbetsplatser. Inledningsfasen bör tjäna som ett avstamp mot fördjupade fackteoretiska studier och skapa motiva- tion för studier också av de allmänna ämnena.

En gymnasieskola med modulsystem ger bättre förutsättningar för en kompetensrelaterad undervisning. I dagens skola kan man påstå att utbild- ningsinnehållet flyter förbi alla elever i samma takt. En kompetensrela- terad utbildning innebär att eleven ges den tid som han/hon behöver för att tillägna sig innehållet i en modul. Elever som inte har hunnit tillägna sig studievägens alla moduler efter två år. kan om de så önskar. välja att fortsätta studera resterande moduler så att nödvändig kompetens för vida- re studieri årskurs 3 uppnås.

Övergången till ett kompetensrelaterat modulsystem för yrkesutbild- ningens karaktärsämnen skapar den nödvändiga förutsättningen för att diskutera andra former för betyg än det relativa betygssystemet för dessa 95

• Sida 96
•  Original

Bilaga 1

ämnen. Denna fråga är av så allmänt intresse att den omgående bör prövas och utredas.

Liksom gymnasieutredningen anser ÖGY vidare att det är av stor vikt att elevens mål för studierna och val dokumenteras i ett s. k. studiekon- trakt.

Återkommande utbildning och utbildningssamarbete mellan skola och vuxenutbildning (kap. 9)

Den grundläggande yrkesutbildningen skall enligt ÖGY:s direktiv utformas så att den kan fylla rollen av en första del i ett system av återkommande utbildning.

De problem man vill lösa med återkommande utbildning och de motiv som anges för att organisera utbildningen'i form av återkommande utbild- ning har varit olika. Komvuxutredningen har i sitt huvudbetänkande Kom- munal utbildning för vuxna (SOU 1982:29) angiv'it tre huvudmotiv. till vilka ÖGY ansluter sig.

Utveckling för förändringar inom arbetsliv och samhälle. Utjämning av utbildningsklyftor mellan individer och grupper såväl inom som mellan generationerna. '

Livskvalitet. Den snabba tekniska utvecklingen och förändringar i arbetsorganisation kommer att ständigt ställa den yrkesverksamme inför nya kunskapskrav. För den enskilde kan en ständig "omkvalificering" komma att krävas. i samband med arbetet eller på annat sätt. Vi menar att det därför är nödvändigt att göra de yrkesinriktade studievägarna till naturliga avstamp för såväl vidare yrkesfördjupningar som högskolestudier.

ÖGY ställer sig bakom de förslag om kortare teknisk utbildning som redovisas i budgetpropositionen 1986. Enligt ÖGY skapas därigenom för— utsättningar för en "naturlig" fortsättning på många yrkesinriktade studie— vägar. Yrkesutbildningen får en "egen" högskola. Förutsättningarna för återkommande utbildningar måste förbättras inom alla sektorer.

Frågan om ett utökat samarbete mellan gymnasieskolan. komvux och AMU har varit föremål för intresse under en följd av år. Stor enighet råder således om att samarbetet mellan gymnasieskolan. komvux och AMU bör vidareutvecklas. Med ett samordnat modulsystem enligt ÖGY:s förslag får eleverna samma beståndsdelar i utbildningen. men kombinationerna och antalet moduler som ingår i en utbildning kan variera för de olika utbild— ningsformerna. Kurstiderna blir också olika eftersom de bestäms av sum- man av modulernas längd enligt resp. timplan.

Arbetsformer. läromedel och utrustning (kap. 10)

Arbetsformer

Den nedkortade tiden för yrkesämnet/na som gymnasieskolreformen inne- bar medförde att det var angeläget att utnyttja återstående tid så effektivt som möjligt. Det gällde alltså att finna arbetsformer och en pedagogik som

• Sida 97
•  Original

gjorde detta möjligt. Det var därför naturligt att försöka effektivisera Prop. 1987/88:102 utbildningen genom att utnyttja olika former av självinstruerande lärome- Bilaga 1 del. 1 sin mest renodlade form delas arbetstekniken upp på ett antal s.k. normerade studieplatser. "stationer". Varje station är uppbyggd för att ge utbildning om ett eller flera grundmoment i yrkestekniken. Periodvis sam- las eleverna till gemensamma genomgångar.

ÖGY belyser två trender i fråga om förändringar i arbetsorganisationen. Den ena innebär en förändring mot mer av grupparbete, självstyrande grupper, arbetsrotation. Den andra innebär en förändring mot mer produk- tionsinriktade organisationsformer som kräver bredare och ibland branschövergripande kunskaper. Detta leder till att man i utbildningen i ökad utsträckning även måste träna både samarbetsformer och självstän- digt handlande. Även om branschgränser allt oftare kommer att överträdas och bland kvalifikationer efterfrågas bör även i fortsättningen de flesta yrkesinriktade utbildningar ha sin huvudsakliga förankring i gällande branschstruktur.

Läromedel och läromedelsproduktion

En diskussion om framtida läromedelsbehov kan inte föras utan att man ser läromedlen utifrån deras funktion i en undervisningssituation. Ett läromedel utgör endast en av flera komponenter som samspelar i undervis- ningen. I samband med gymnasieskolreformen 1970 gjordes från SÖ:s. producenternas och vissa branschorganisationers sida stora insatser för att få fram lämpliga läromedel. anpassade till de nya kursplanerna. Den snab- ba tekniska utvecklingen har emellertid fört med sig att många av de yrkesinriktade utbildningarna nu behöver förnyas. Förnyelse av kurspla- nerna måste kontinuerligt följas tlpp av förändringar i läromedel och ut- rustning. Förnyelsen kräver också fort- och vidareutbildning av lärarna.

När förändringar i kursplaner genomförs måste behovet av förändringar i befintliga läromedel eller tillskapande av nya läromedel övervägas. För de små målgrupperna, där ingen läromedelsproducent kan Finna lönsam- het. bör manusproduktion genomföras i anslutning till kursplanearbetet och bekostas med statliga medel. Kostnaderna för läromedel måste enligt ÖGY:s mening ingå som en delpost i totalkostnaden för en utbildningsför— ändring tillsammans med kostnaderna för kursplanearbete. ny utrustning och fort- och vidareutbildning. ÖGY föreslår därför att det statliga produk— tionsstödet för den gymnasiala yrkesutbildningen höjs.

Utrustning för yrkesutbildningen i gymnasieskolan

Fr.o.m. den ljuli 1982 utgår till gymnasieskolan endast investeringsbidrag till utrustning. Samhället ställer höga krav på att de elever som går igenom gymnasieskolan eller deltar i komvux skall ha ett aktuellt och adekvat kunnande. ÖGY föreslår att utrustningsbidrag får utgå även fortsättnings- vis. Även de ekonomiskt-merkantila studievägarna bör omfattas av bi- dragsgivningen. Enligt ÖGY bör förnyelsebidraget finnas kvar då det underlättar för kommunerna att mer planmässigt förnya utrustningen. 97

• Sida 98
•  Original

Bilaga 1

Spridningen av ny teknik är en fråga som har både industripolitisk. utbildningspolitisk och regionalpolitisk räckvidd. Stat och kommun har därför på olika sätt försökt påverka teknikspridningsprocessen. Under senare år har insikten om teknikspridning som ett viktigt regionalpolitiskt medel ökat och en rad nya initativ tagits.

Det har från industripolitiskt håll framhållits att fortsatt teknikspridning och industriell förnyelse även måste inkludera medelstora och små företag. För dessa företag kan en samverkan med utbildningsväsendet i många fall te sig tekniskt och ekonomiskt intressant.

Oberoende av varandra och på flera håll har olika lösningar skisserats. Kännetecknande för dessa lösningar har varit ett närmande mellan utbild- ningsanordnarna och näringslivet i olika former om sambruk av resurser. såväl materiella som personella. Syftet för skolväsendet är att göra ny teknik tillgänglig genom samverkan med andra intressenter. Sådan sam- verkan rubricerar ÖGY som en teknikcentrumlösning.

Ett fungerande teknikcentrum bör enligt ÖGY vara väl utrustat. ha hög nyttjandegrad och även samverkansmöjligheter med lokalt näringsliv. Det är också väsentligt att det planeras utifrån ett helhetsperspektiv inom en större region så att flera centra kan komplettera varandra. En överetable- ring med många små och dåligt utnyttjande centra torde ingen vara betjänt av.

Genom riksdagsbeslutet om uppdragsutbildning bör teknikcentra också kunna vara en betydelsefull resurs i fråga om företagsanknuten uppdrags— utbildning. En annan aspekt som har framhållits är den personella kompe- tcnsuppbyggnad som kan ske vid teknikcentra.- För fortbildning och vida- reutbildning av yrkeslärare och lärare i tekniska ämnen borde teknikcentra kunna utgöra en värdefull resurs.

Samverkan mellan utbildningsanordnare och näringsliv har även kommit till uttryck i andra, närliggande former. den s. k. teknikserviccn. Genom teknikservicen kan mindre företag och enskilda idégivare erbjudas ta del av skolans resurser i olika utvecklingsprojekt. Därigenom får uppdragsgi- varna moment i utvecklingsarbetet, främst av teknisk men ibland även av ekonomisk natur. utförda till låg kostnad eller ibland helt kostnadsfritt. För skolans del är vinsten tvåfaldig: eleverna får komma i kontakt med närings- livet inom ramen för realistiska och intressanta arbetsuppgifter och lärarna kommer i kontakt med aktuella frågeställningar inom näringslivet och kan bättre följa dess utveckling. vilket är värdefullt ur fortbildningssynpunkt.

Fortbildning av yrkeslärare (kap. 11)

ÖGY:s förslag om en utbyggd arbetsplatsförlagd utbildning skapar utrym- me för en ökad fortbildning av yrkeslärarna. ÖGY anser att följande fortbildningsområden bör prioriteras: ämnesinriktad fortbildning behov föranledda av en utökad arbetsplatsförlagd "undervisning och av modulindclade kursplaner.

Syftet med den ämnesinriktade fortbildningen blir i det korta perspekti- vet i huvudsak att komma till rätta med den eftersläpning. som drabbat

• Sida 99
•  Original

skolan och lärarna. främst på grund av den allt snabbare teknikutveckling- Prop. 1987/88: l02 cn. Bilaga 1

En utbyggd treårig arbetsplatsförlagd utbildning ger förändrade förut- sättningar och utgångspunkter för planering och genomförande av'under- visningen. Såväl kort- som långsiktig planering av moduler måste göras gemensamt av skolan och arbetsplatsen. dvs. normalt av läraren och instruktören.

Införandet av modulindelade kursplaner medför förändring av lärarens arbetssätt. Det framstår som ytterst väsentligt. att alla lärare. som skall arbeta med denna typ av kursplaner. får en teoretisk och praktisk fortbild- ning i takt med ett successivt införande av modulindelade kursplaner.

Studiedagarna är den tveklöst största fortbildningsresursen. Studieda- garna är emellertid sällan inplanerade i ett långsiktigt fortbildningspro- gram. Splittringen är till förfång för helheten. ÖGY föreslår att skolförord- ningen och motsvarande föreskrifter beträffande komvux ändras. så att tidsresursen avseende studiedagarna anges som en studievecka och att uppsplittringen på enstaka dagar bör bli föremål för särskilt beslut i skol- styrelsen. Även de två riksstudiedagarna ersätts av en sammanhängande kursvecka även om denna eventuellt inte skulle kunna återkomma varje år.

SÖ bör anordna regelbundna överläggningar mellan representanter för skolhuvudmän. Arbetsmarknadens Yrkesråd. yrkesnämnder m. ll. och fortbildningsavdelningarna kring behov. genomförande och uppföljning av fortbildningen. Yrkesråden bör ta kontakt med fortbildningsansvariga på såväl kommunal som regional nivå för att informera om branschens fort- bildningsbehov och om förutsättningarna att samverka med det lokala näringslivet. Yrkesråden bör dessutom inventera behovet av och förutsätt- ningarna för yrkesstudier bland sina lärargrupper. Slutligen bör yrkesråden systematiskt följa utvecklingen av lärarnas yrkesstudier för att i samver- kan med företagen ge dessa en så hög kvalitet som möjligt.

En utökad instruktörs- och handledarutbildning kvalitativt och kvantita- tivt — skapar på sikt större möjligheter för ett system med utbytestjänster. ÖGY anser emellertid. att försök med utbytestjänster redan nu bör stimu- leras. ÖGY föreslår. att personal anställd vid företag. myndigheter etc. inom ramen för sin anställning skall få anlitas för undervisning i gymnasie- skolan och komvux. Statsbidrag bör i vissa fall kunna utgå för sådan undervisning.

ÖGY:s modell för utbyggd arbetsplatsförlagd utbildning ger tidsmässigt utrymme för en omfattande och återkommande fortbildning för yrkeslärar- na. nämligen i princip max. 50% av den tid som eleverna är ute i arbets- platsförlagd utbildning. Enligt ÖGY bör denna fortbildning vara obligato- risk. För lärare på vissa utbildningar skapas ej ovannämnda tidsutrymme för fortbildning. Detta gäller lärare på Dk-. Vd- och Ss-linjerna. Ekono- miskt utrymme för dessa lärares fortbildning och för lärare i tekniska ämnen i 14 skapas genom ett särskilt anslag. ,

ÖGY föreslår att den nuvarande detaljregleringen av statsbidraget till lokal skolutveckling omgående ses över för att ge kommunerna förutsätt- ningar för ett enklare och ändamålsenligare utnyttjande av statsbidraget. Vidare föreslår ÖGY att kommunerna genom ett ändrat anslagssystem får 99

• Sida 100
•  Original

Bilaga 1

såväl pedagogiskt som ekonomiskt ansvar för planeringen av yrkeslärarnas och lärarnas i tekniska ämnen i I 4 yrkesspecifika fortbildning. För att möjliggöra detta förs motsvarande medel från högskolans anslag till stats— bidragen till lokal skolutveckling.

Handledar- och instruktörsutbildning (kap. 12")

ÖGY:s förslag om en kraftigt ökad arbetsplatsförläggning av utbildningen och modulindclade kursplaner förutsätter att den personal ute i arbetslivet som skall samverka med skolan vad gäller att planera. genomföra och följa tipp undervisningen måste vara väl förtrogen såväl med skolans målsätt- ning som med det aktuella ämnesområdet. Detta ställer krav på utbild- ningsinsatser för dessa personer.

Arbetsplatsens instruktör skall tillsammans med elevens lärare planera. genomföra och följa upp den arbetsplatsförlagda utbildningen. Planeringen kan bl.a. innebära att tillsammans med skolans personal diskutera vilka moment. som lämpligen bör genomföras på arbetsplatsen. hur undervis— ningen metodiskt skall läggas upp och hur befintlig utrustning och modul- anpassade läromedel bäst kan utnyttjas. Utöver kunskaper om skolans läroplaner. pedagogiskt intresse och god yrkeskunskap bör instruktören ha en klar uppfattning om arbetsplatsen. dess mål och policy. Han/hon bör dessutom vara intresserad av att dela med sig av sina kunskaper.

Enligt ÖGY är instruktörsutbildning så angelägen. att den bör vara obligatorisk för utbildande företag. ÖGY föreslår att staten skall svara för kostnaderna. Därmed anger också samhället syftet med och huvudsaklig inriktning av utbildningen.

Signal— och planeringssystemet (kap. 13)

Utbildningsekonomiska utredningen konstaterade att de grundläggande utbildningarna är ganska okänsliga för signaler om förändringsbehov. För- ändringarna tar också lång tid att genomföra. Signalernas möjligheter att få genomslagskraft varierar med skolform och typ av utbildning inom skolfor- men.

Några synpukter som framkommit vid ÖGY:s kontakter med centrala yrkesnämnder. länsskolnämndsrepresentanter. skolledare. forskare m.fl. är mer frekventa än andra. Det gäller i första hand:

Yrkesråden är viktiga instrument för den gymnasiala yrkesutbildningen. Lokala och regionala SSA-råd har mycket begränsat värde för gymna- sieskolans signalsystem.

Yrkesnämndernas möjligheter att påverka och att få adekvat informa- tion har minskat avsevärt med det nya planeringssystemet. som innebär ett decentraliserat beslutsfattande.

Flera av ÖGY:s delförslag förutsätter ett betydligt bättre samarbete mellan de utbildningsplanerande myndigheterna och samarbetsorganen på olika nivåer. som exempelvis:

Införandet av ett modulsystem för yrkesutbildningarnas karaktärsämnen

• Sida 101
•  Original

kopplat till tanken att innehållet i en modul skall kunna ändras relativt Prop. 1987/881102 snabbt efter signaler från avnämarna. Bilaga ] Utökad arbetsplatsförläggning av undervisningen under årskurserna ] och 2 med centralt resp. lokalt urval av moment som får resp. skall förläggas till arbetsplats. ' Möjligheten att göra de tvååriga yrkesutbildningarna treåriga med det tredje året i huvudsak förlagt till arbetslivet. Större möjligheter för yrkeslärarna att bedriva yrkesstudier och att vistas ute på arbetsplatserna inom ramen för skolans tillsynsansvar.

Utbildning av instruktörer/handledare.

Det nuvarande planeringssystemet för gymnasieskolan har tillämpats se- dan läsåret 1983/84. Riksdagen fastställer preliminära ramar för gymnasie- skolans organisation drygt två år före aktuell Iäsårsstan. Ramsystemet består av en direktram för alla direkt grundskoleanknutna studievägar och en ram. lilla ramen. för övriga studievägar. Direktramen är i sin tur upp- delad på olika sektorsramar och en ram för ospecifierade platser. Begrep- pet årselevplatser har införts för att man regionalt och lokalt skall kunna välja utbildningar av olika längd inom resp. sektor.

Sektorsramarna är mer eller mindre homogena till sin uppbyggnad. Den mest heterogena sektorn torde TI-sektorn vara med så vitt skilda studie- vägar som beklädnadsteknisk linje och elteleteknisk linje inom" sektorn. Till kommunernas uppföljningsansvar utgår statsbidrag i särskild ordning utan direkt koppling till planeringssyStemet.

ÖGY:s förslag om introduktionsperioder inom ramen för yrkesutbild- ningen leder sannolikt till ett ökat behov av platser i direktramen. För att åstadkomma detta föreslår ÖGY att delar av statsbidragen till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar förs över till anslaget för gymna- sieskolan. I många stora och medelstora kommuner finns nämligen en tendens till att uppföljningsinsatserna håller på att utvecklas till ett paral- lellskolsystem. De främsta orsakerna härtill är det öronmärkta statsbidra- get i kombination med en särskild organisation som kan vara skild från gymnasieskolan.

Med en samordning av resurserna för uppföljningsansvaret och gymna- sieskolans dimensionering uppnås vidare följande fördelar:

beslutsprocessen förenklas en helhetssyn kan anläggas på olika åtgärder för ungdomar under 18 år planeringen kan bli mer långsiktig resursutnyttjandet kan bli bättre. På den centrala nivån har SÖ ansvaret för kursplaneutvecklingen och därmed för den kontinuerliga bevakningen av utbildningens kvalitet och för att signaler som tyder på att utbildningarna behöver moderniseras fångas upp. ÖGY föreslår att permanenta låroplansgrupper konstrueras med representanter för utbildningsmyndigheter och yrkesnämnder eller motsvarande branschparter. Varje läroplansgrupp bör ha representation från de branscher som naturligt hör samman med tanke på den nämnda utvecklingen mot vidgade yrkesområden. Det är vidare angeläget att forsk- 101

• Sida 102
•  Original

Bilaga 1

ningsanknytningen beaktas i samband med den löpande översynen av kursplanerna.

I det av ÖGY föreslagna modulsystemet ökar möjligheterna för signaler- na att snabbt få genomslagskraft via läroplansgrupperna under förutsätt- ning av att kursplanerna mera får karaktären av ramplaner. Vid sidan av arbetet med kursplanernas uppdatering bör de föreslagna läroplansgrup- perna skaffa sig kunskap om läromedelssituationen. utrustningsfrågorna och utbildningens kvalitet. Detta förutsätter i sin tur att grupperna följer undervisningen via direkta skolbesök. Även fortsättningsvis bör det vara naturligt för länsskolnämnderna att agera via SÖ när signaler om föränd- ringsbehov inkommer. Läroplansgruppernas och yrkesnämndernas utvär- deringsarbete ute i skolorna bör integreras med resp. länsskolnämnds egna skolbesök på de aktuella studievägarna. En samplanering erfordras för att kunna följa upp en viss studieväg i flera län samtidigt under ett läsår.

På den lokala nivån gäller det i första hand att försöka skapa så goda betingelser för de olika utbildningarna som möjligt samt att på olika sätt nå hög kvalitet. Ett viktigt instrument i detta sammanhang är de lokala yrkes- råden. Som tidigare nämnts förutsätter ÖGY:s förslag på flera punkter att yrkesrådens arbete aktiveras och utvecklas så att skolstyrelserna får ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

I konsekvens med vad som föreslagits med avseende på läroplansgrup- pernas sammansättning bör även de lokala yrkesråden organiseras med resp. läroplansgrupp som förebild. Det blir då en naturlig kanal mellan central och lokal nivå med avseende på signaler m.m. Det bör ankomma på varje skolstyrelsc att besluta om sådana förändringar som förstärker yrkesrådens ställning utan att rådskaraktären går förlorad. Viktiga förut- sättningar för detta arbete är en viss medelstilldelning från skolstyrelsens sida och att skolstyrelserna konsekvent använder sig av yrkesråden som remissinstans i de frågor som berör resp. studieväg eller studievägar.

Med hänvisning till yrkesrådens centrala roll enligt ÖGY:s förslag bör deras existens regleras av regeringen i skolförordningen. På detta sätt garanteras en kontakt mellan skolan och arbetslivet. Även komvux och utbildningen på den tekniska och ekonomiska linjen bör omfattas av yrkes- rådens verksamhet.

Sektorerna rymmer inom sig artskilda studievägar från såväl kostnads- som arbetsmarknadssynpunkt. Dessutom motsvarar inte sektorsramarna naturliga sökandcområden för eleverna eftersom en elevs första-. andra— och tredjehandsval till gymnasieskolan ofta ligger på olika sektorer. ÖGY har tidigare föreslagit att elevernas val bör kunna tillgodoses i större utsträckning. Förutsättningarna härför torde öka om den nuvarande bind- ningen till sektorsramar upphör. Nu gällande ordning där länsskolnämn- derna som ovan nämnts först efter beslut av SÖ kan överföra ett större antal icke utnyttjade årselevplatser från en sektor till en annan. medför dessutom en tidsutdräkt som många gånger försvårar den kommunala planeringen avsevärt.

ÖGY föreslår därför övergång till en totalram för antalet årselevplatser i gymnasieskolans direktram. Några större olägenheter uppkommer inte under förutsättning att studievägar som medför extremt höga kostnader

• Sida 103
•  Original

undantas. Om behov uppkommer bör statsmakterna styra dimensionering- Prop. 1987/88: 102 en av såväl enskilda studievägar som linjeområden genom allmänna rikt- ' Bilaga 1 linjer eller genom att ange ett högsta eller lägsta antal årselevplatser. Om planeringssystemet skall bli llexibelt bör utbildningens inriktning i så hög grad som möjligt påverkas genom målstyrning. Detta talar för att statsmak- terna till SÖ och SO till länsskolnämnderna fördelar en totalram av års- elevplatser. Länsskolnämnderna får genom statsmakternas uttalade pri- oriteringar ett bra underlag för att fördela den till länet medgivna totalra- men på olika studievägar där centrala och lokala överväganden utifrån dimensioneringshänseende har sammanvägts. Med tanke på det regionala arbetsmarknadsbehovet är det viktigt att nämnderna har det instrument för styrning som startbidragen utgör.

Begreppet "linje" har kommit att ge intryck av högre kvalitet och status än "specialkurs". ÖGY har föreslagit likvärdigt innehåll av allmänna ämnen för alla yrkesinriktade. studievägar — även specialkurser — som omfattar minst två läsår. Beteckningen bör då vara enhetlig. I valet mellan termerna studieväg och linje föredrar ÖGY den senare. ÖGY:s förslag att samtliga grundskoleanknutna studievägar skall innehålla allmänna ämnen. modulindclade kursplaner och arbetsplatsförlagd utbildning medför att tim- och kursplaner för dessa äldre utbildningar avvecklas och ersätts av nya.

Även fortsättningsvis torde huvuddelen av den gymnasiala utbildningen lokaliseras till gymnasieorterna. De studievägar som nu är placerade på icke g-ort omfattande minst ett läsår kan enligt våra tidigare förslag-tillfö- ras allmänna ämnen och i övrigt uppdateras så att likvärdig kvalitet på utbildningen erhålls. Nyetablering på icke g-ort bör bedömas med utgångs- punkt från nuvarande regler som ger länsskolnämnderna eller SÖ möjlighet att inrätta yrkesinriktade linjer och specialkurser på icke g-orter.

Kostnader. statsbidrag och finansiering (kap. 14)

Omräknat i 1982 års priser har statens och skolhuvudmännens löpande kostnader för utbildningsväsendet under perioden 1970/71—1982/83 ökat från 31 miljarder till 45 miljarder kr. Utbildningskostnadcrnas andel av statsbudgeten har under den nämnda perioden minskat från 27%. till 19 %.

Från 1980-talets början har kostnadsökningen per elev stannat upp såväl i grundskolan som i gymnasieskolan. För gymnasieskolans vidkommande kan detta ha samband med såväl ökade elevkullar som vissa besparingsåt- gärder. Kostnadsökningarna för statens sida har upphört medan kommu- nernas och landstingens utbildningskostnader fortsatt att öka.

För de elever som genomgår en linje inom den teknisk-industriella sektorn är samhällets kostnaderi flertalet fall mellan 30000 och 45 000 kr. per läsår. Motsvarande kostnader för en elev på treårig ekonomisk linje. fyraårig teknisk linje eller tvåårig distributions— och kontorsteknisk linje uppgår till ca 25 000 kr.

Kostnadsspridningen mellan olika skolhuvudmän är mycket stor. vad gäller såväl undervisnings. lokal-, läromedels— som utrustningskostnader. Statsbidragcns andel av totalkostnaderna för gymnasieskolutbildning upp- 103

• Sida 104
•  Original

Bilaga 1

går för flertalet linjer i primärkommunal regi till mellan 45 och 50 procent av samhällskostnaderna. Därvid har hänsyn tagits till effekter av såväl drift- som investeringsbidrag.

ÖGY:s förslag bygger på att nuvarande statsbidrag för inbyggd utbild- ning tas i anspråk för såväl kvalitativa som kvantitativa insatsökningar vad gäller skolförlagd undervisning. Vidare bygger förslaget på att det resurs- behov som därutöver uppkommer kan täckas dels genom motsvarande minskning av arbetsmarknadsdepartementets budget. dels genom omför- delning av medel inom utbildningsdepartementets budget från anslaget för uppföljningsverksamhet. ÖGY har därvid räknat med att en stor del av arbetsmarknadsåtgärderna för ungdomar under 19 år (dvs. uppföljnings- ansvaret, ungdomslag och rekryteringsstöd) kommer att kunna avvecklas.

För de arbetsplatsförlagda delarna av utbildningen svarar enligt ÖGY:s förslag i princip arbetslivet. dvs. näringsliv samt stat. kommuner och landsting i deras egenskap av arbetsgivare. En betydande del av de kostna- der som därvid uppkommer finns redan i dag i annan form. t. ex. arbets- platsförlagd utbildning utan statsbidrag. kostnader för uppföljning och inskolning samt i många branscher avtalsreglerad färdigutbildning.

Reformering av yrkesutbildningen — genomförande (kap. 15)

Översynen av den gymnasiala yrkesutbildningen har skett i ett fruktbart samarbete mellan utbildningsmyndigheter. skolhuvudmän och arbets- marknadens parter. På många områden innehåller ÖGY:s förslag. princi- _per och riktlinjer för fortsatt arbete. Dessa måste ytterligare konkretiseras och exemplifieras. Yrkesutbildningen har en komplicerad struktur med inslag av såväl förordnings som avtalsreglerade områden och frågorna berör flera departement och myndigheter.

Detta arbete kräver nära kontakt med arbetsmarknadens parter och skolhuvudmännen. En interdepartemental grupp som också innehåller re- presentanter från SÖ. arbetsmarknadens parter och skolhuvudmännen bör därför samordna reformarbetet och utgöra en naturlig fortsättning på det arbete ÖGY genomfört.

Många av ÖGY:s förslag avseende yrkesutbildningen är av mer principi- ell karaktär och avsedda att utgöra riktlinjer för en fortsatt verksamhet som först efter genomfört kursplanearbete kan leda till genomgripande förändringar av den gymnasiala yrkesutbildningen. Vissa förslag kan dock genomföras mer eller mindre direkt.

Några av ÖGY:s förslag bör genomföras med början läsåret 1987/88 men flertalet först från 1988/89. Det föreslagna tredje året kan därmed första gången genomföras tidigast läsåret 1990/91.

Prop. 1987/88: 102

• Sida 105
•  Original

Förteckning över remissinstanser Prop. 1987/882102

.. .. . . Bilaga 2 Efter remiss har yttranden over betankandena (SOL 1986: 2 och 3) avgetts

av

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). centrala studiestödsnämnden (CSN). skolöverstyrelsen (SÖ). statens institut för läromedelsinstanser (SIL). statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). statistiska centralbyrån (SCB). statens arbetsgivarverk (SAV). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). socialstyrelsen. styrelsen för arbetsmarknadsutbildning. samtliga länsskol- nämnder samt utbildningsenheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Svenska Arbetsgivare- föreningen (SAF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Centralorganisa- tionen SACO/SR. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Lantbru- karnas Riksförbund. Elevorganisationen i Sverige. Handikapporganisatio- nernas Centralkommitté. Småföretagens riksorganisation (f.d. Sveriges Hantverks- och lndustriorganisation Familjeföretagen). samtliga lands- tingskommuner samt Vårdskoleförbundet i Göteborg. Arvidsjaurs kom- mun. Arvika kommun. Bodens kommun. Bräcke kommun. Borlänge kom— mun. Borås kommun. Emmaboda kommun. Eskilstuna kommun. Falken- bergs kommun. Gotlands kommun. Gävle kommun. Göteborgs kommun. Hallstahammars kommun. Halmstads kommun. Haninge kommun. Hel- singborgs kommun. Hudiksvalls kommun. Härnösands kommun. Jönkö- pings kommun. Karlshamns kommun. Karlskrona kommun. Kungsbacka kommun. Köpings kommun. Linköpings kommun. Ludvika kommun. Lu- leå kommun. Lycksele kommun. Malmö kommun. Marks kommun. Mora kommun. Mölndals kommun. Norrköpings kommun. Norrtälje kommun. Olofströms kommun. Rättviks kommun. Sandvikens kommun. Skellefteå kommun. Stockholms kommun. Strömsunds kommun. Sundsvalls kom- mun. Söderhamns kommun. Södertälje kommun. Tidaholms kommun. Torsby kommun. Trollhättans kommun. Umeå kommun. Upplands Väsby kommun. Uppsala kommun. Vara kommun. Västerås kommun, Älmhults kommun. Ängelholms kommun. Örebro kommun. Östhammars kommun. Östersunds kommun, Centerns ungdomsförbund. Kommunistisk ungdom. Moderata ungdomsförbundet. och Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund. (Summa 121 st.)

Yttranden har dessutom inkommit från:

Försvarets skolnämnd. Handelslärarföreningen 138. Arbetsgruppen lärare i allmänna ämnen vid Birgittaskolan i Linköping. Svenska Facklärarför- bundets lokalavd. Halmstad-Hylte. Kursdeltagare i Samverkan-kursen vt -86 vid Göteborgs universitet. Hushållslärare på Palmcrantzskolan i Öster- sund. Skolförvaltningen i Östersunds kommun. Sveriges Förenade Stu- dentkårer. Handarbetets vänner Licium. Vävlärarnas Riksförening. Syo-funktionärcrna i Haninge. Kuratorerna inom uppföljningsverksamhe- ten i Stockholms län. Konsumentnämnden i Södertälje kommun, Centerns Skaraborgs distrikt. Hässleholms kommun. skolstyrelsen, VVS-bran- .. schens yrkesnämnd. Lidköpings kommun. skolstyrelsen. Länsstyrelsen i ' 105

• Sida 106
•  Original

Sammanfattning

Sammanfattningsvis ger platsinventeringen en betydligt ljusare bild av arbetslivets möjligheter att ta emot elever än vad remiSsvaren tidigare gett uttryck för. Resultatet av inventeringen pekar mot att näringslivet och arbetslivet i övrigt har ett starkt intresse av att bereda gymnasieelverna utbildningplatser i arbetslivet och att ÖGY:s förslag således i dessa delar bör kunna förverkligas.

Av kommunernas rapporter framgår emellertid i några fall att svaren innehåller en viss grad av osäkerhet.

Inventeringen har genomförts under tidspress vilket bl. a. kan ha lett till bristfällig information till ett antal arbetsgivare. Det kan därför förhålla sig så att inte alla arbetsgivare med säkerhet i alla delar varit medvetna om vad de tagit ställning till. Många faktorer som påverkar platstillgången är dessutom av förklarliga skäl ännu inte klarlagda. Först i det fortsatta 112

• Sida 113
•  Original

kursplanearbetet blir det möjligt att exakt fastställa vad som kan förväntas Prop. l987/88: l02 av arbetslivet. Bilaga 3 Slutsatsen av inventeringen blir således att arbetslivet både vill och kan ställa upp med tillräckligt många platser. Förutsättningarna varierar emel— lertid dels mellan olika branscher och dels mellan olika kommuner. Viljan bland berörda är stark och alla är beredda att efter förmåga medverka till att eleverna erbjuds tillfredställande utbildningsmöjligheter.

• Sida 114
•  Original

Sammanfattning av kostnader och intäkter

Redovisningen ovan kan nu sammanfattas i tabellform. Tabell 1 redovisar de samhällsekonomiska kostnader som uppstår under ett år. är 1. när den gymnasiala yrkesutbildningen har förlängts med ett år och organiserats

• Sida 121
•  Original

enligt ÖGY:s modell. Som- tidigare påpekats utelämnas kostnaderna för Prop. 1987/882102 instruktörernas utbildning. Bilaga 4 Tabell 2 visar de samhällsekonomiska intäkter som kan väntas uppstå och som redovisats ovan. Intäkter i form av ökad produktivitet och höjd sysselsättningsgrad uppstår under en längre tid; i princip under hela den yrkesverksamma perioden. Här antas effekten kvarstå i 10 år. Intäkterna har diskonterats till år 1. För att illustrera kalkylcns känslighet redovisas fyra alternativa beräkningar med olika antaganden för produktivitetsut- veckling och diskonteringsräntor.

Tabell 1. De årliga samhällsekonomiska kostnaderna av en förlängd gymnasial yrkes- utbildning (miljarder kr.)

Produktionsbortfall

Minskat utbud 1.97 Minskat ungdomslag 0.26 För instruktörerna 0.12 Ökat lärarbehov 0.12 Summa 2,47

Tabell 2. De samhällsekonomiska intäkterna diskonterade till år 1 av en förlängd gymnasial yrkesutbildning. Alternativa antaganden beträffande produktivitet (p) och diskonteringsränta (r). Jämförelse med kostnaderna enligt tabell 1 (miljarder kr.).

Alt ! Alt 2 Alt 3 Alt4

p=10% [>= 10% p=5% p=5%

r=6% r=4% r=692 r=4% Produktivitetsökning 2.79 3.07 1.39 1.53 Sysselsättningstillskott 0.77 0.84 0.73 0.81 Minskad arbetslöshet för andra grupper 1.00 1.00 1.00 1.00 1ntäkt(summal 4.56 4.91 3.12 3.34 Kostnad (enl. tabell 1) 2.47 2.47 2.47 2.47 Resultat 2.09 2.44 0.65 0.87

Sammanställningen i tabell 2 visar att samtliga alternativ redovisar ett överskott på mellan 700 och 2400 milj. kr. Med de antaganden som beräkningen bygger på är det samhällsekonomiskt lönsamt att förlänga den gymnasiala yrkesutbildningen med ett år enligt den modell som ÖGY föreslår. Ett alternativt sätt att uttrycka detta på är att ange den tid det tar innan reformen är betald (s.k. pay-offperiod). De fyra alternativen ovan. tabell 2. ger följande pay-offperioder:

Alternativ 1 4 år Alternativ 2 3.5 år Alternativ 3 7 år Alternativ 4 5 år

I det mest gynnsamma fallet. alternativ 2. är reformen betald på ca 3.5 år. dvs. därefter genereras årligen en samhällsekonomisk intäkt på ca 2400 milj. kr. som ett resultat av den förlängda yrkesutbildningen. I det minst gynnsamma fallet dröjer det likväl inte längre än 7 år innan reformen är samhällsekonomiskt betald. 12]

• Sida 122
•  Original

Bilaga 4

Den samhällsekonomiska kalkylen visar således att det är samhällseko- nomiskt lönsamt att förlänga den gymnasiala yrkeksutbildningen enligt ÖGY:s förslag. Vilket av de fyra alternativ som här redovisas bäst avspeg- lar verkligheten är inte möjligt att på förhand avgöra. Det minst gynnsam- ma resultatet ger ett årligt överskott på närmare 700 milj. kr. 1 det fallet torde produktivitetsantagandet vara tilltaget i underkant medan diskonte— ringsräntan sannolikt är något för hög.

Den samhällsekonomiska kalkylen ger också indirekt information om vissa effekter av ÖGY:s förslag som bör uppmärksammas. Exempelvis kan rekryteringsproblem uppstå för näringslivet i samband med att refor- mens tredje år träder i kraft. vilket bl. a. kan 'aktualisera vissa arbetsmark- nadspolitiska insatser.

Av särskilt intresse är de fördelningspolitiska effekterna. I det följande skall endast ett förhållande uppmärksammas. nämligen de ekonomiska konsekvenserna för de familjer vars barn i fortsättningen kommer att gå i gymnasial utbildning i tre åri stället för som tidigare två år.

För de ungdomar som efter avslutad tvåårig yrkesutbildning i gymnasiet började förvärvsarbeta innebär en förlängning av utbildningen med ett år att föräldrarnas försörjningsansvar förlängs med ett år. Man kan anta att en tredjedel av produktionsbortfallet till följd av minskat arbetskraftsutbud. dvs. ca 0.7 miljarder kr.. går till ungdomarnas privata konsumtionsutgifter. - Därtill kommer ungdomslagsersättningen varav. lågt räknat. hälften 250— 300 milj. kr. går till ungdomarnas konsumtion. Det blir nu utgifter som måste bäras av ungdomarnas föräldrar. Även om föräldrarnas ökade kost- nader blir lägre kommer det att ske en betydande omfördelning av konsum- tionsutrymme från elevernas föräldrar till eleverna. Hushållens ökade kostnader kan röra sig i storleksordningen 15 000 till 20000 kr. under det tredje gymnasieåret. Hur detta kommer att påverka familjernas intresse att låta sina barn fortsätta med gymnasiala studier är svårt att uttala sig om. Utan ekonomisk ersättning finns det risk för minskad studiebenägenhet. Å andra sidan visar kalkylen att det finns ekonomiskt utrymme för att kom- pensera familjerna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de viktigaste samhällsekono- miska aspekterna. bortsett från de immateriella värdena som är förknippa- de med utbildning. av att förlänga dc tvååriga yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan är höjd produktivitet för dem som genomgår utbildningen. produktionsförluster på grund av minskat arbetskraftsutbud och produk- tionsökning genom minskad arbetslöshet och minskat antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därtill kommer naturligtvis att ÖGY kan leda till en totalt sett effektivare organisation av den totala inskolnings- och inlärningsorganisationen. vars effekter bara delvis tagits hänsyn till i föreliggande kalkyl.

Förslaget får också vissa fördelningspolitiska konsekvenser. De som ekonomiskt förlorar blir ÖGY-elevernas föräldrar. vilka måste avstå kon- sumtionsutrymme under ytterligare ett år till gymnasiestuderande barn. Det finns också skäl att utgå från att det i första hand är fråga om relativt inkomstsvaga familjer. Att hela förslaget ger ett positivt samhällsekono- miskt resultat indikerar dock att det finns utrymme för kompensatoriska

• Sida 123
•  Original

åtgärder för familjerna. såsom förlängt barnbidrag. höjt studiebidrag m.m. Prop. 1987/88: 102 Om inga åtgärder vidtas i den riktningen kan resultatet bli negativt för Bilaga4 studiebenägenheten efter grundskolan.

• Sida 124
•  Original