Dir. 1989:3

Tilläggsdirektiv till meddelarskyddskommittén (Ju 1988:03)

Dir. 1989:3

Beslut vid regeringssammanträde 1989-02-02

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att meddelarskyddskommittén får i uppdrag att överväga justeringar av vissa föreskrifter i tryckfrihetsförordningen (TF). Det gäller tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl.a. tidningsföretag och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för publicering.

Kommittén bör också överväga om TF:s särskilda föreskrifter om skrifter som är tryckta utomlands är lämpligt utformade på vissa punkter. Det gäller friheten att lämna meddelanden för publicering, om det är fråga om skrifter som är huvudsakligen avsedda för spridning här i landet, och att anskaffa uppgifter i sådant publiceringssyfte.

Kommitténs nuvarande uppdrag

Genom beslut den 20 oktober 1988 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter med uppdrag att utreda frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda (dir. 1988:57). Kommittén har numera tillkallats och arbetar under namnet meddelarskyddskommittén (Ju 1988:03).

Kommitténs huvuduppgift är att föreslå en reglering som innebär att friheten att lämna meddelanden för publicering slås fast i grundlag även såvitt gäller förhållandet mellan enskilda. Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt och vara avslutat i sådan tid att en proposition med förslag till grundlagsändringar kan läggas fram år 1990 med beaktande av tidsfristen i 8 kap. 15 § första stycket regeringsformen.

Tystnadsplikten

Grundläggande för tryckfrihetsrätten är att det enligt TF (omtryckt 1988:1448) skall stå var och en fritt att trycka skrifter och att utan föregående granskning lämna ut dem för spridning. TF innehåller emellertid även andra regler till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Dit hör skyddet för nyhetskällorna, meddelarskyddet.

Meddelarskyddet har flera komponenter. En är meddelarfriheten. En annan är det s.k. anonymitetsskyddet (3 kap. TF). Detta har i sin tur olika delar: rätten att vara anonym, tystnadsplikt för dem som har tagit befattning med tillkomsten av en tryckt skrift m.m. i fråga om bl.a. vem som har lämnat meddelanden för publicering samt förbud för allmänna organ att efterforska meddelare i andra fall än då ingripanden mot dem är tillåtna.

Föreskrifterna i 3 kap. TF om rätt till anonymitet fick sin nuvarande utformning år 1976 (prop. 1975/76:204, KU 54, rskr. 394, KU 1976/77:1, rskr. 2, SFS 1976:955). De ändringar som då genomfördes innebar att den krets som är skyldig att iaktta tystnad om meddelares och författares identitet utvidgades. De innebar också att villkoren för att tystnadsplikten skall vika vid vittnesförhör skärptes. Tidigare tog vittnesplikten alltid över tystnadsplikten.

Motsvarande bestämmelser finns i den särskilda radiorättsliga ansvarighetslagstiftningen (se främst 9 § radioansvarighetslagen 1966:756, 9 § ändrad 1977:1018).

Tolkningen av dessa regler i TF har i slutet av år 1988 aktualiserats då justitiekanslern begärde att under ed få höra en journalist vid en dagstidning om vem som lämnat vissa uppgifter som publicerats i tidningen. I den debatt som uppstått efter detta har det gjorts gällande att de nuvarande föreskrifterna om tystnadsplikt till skydd för uppgiftslämnare inte är lämpligt utformade. Från flera håll har det uttalats önskemål om en översyn av föreskrifterna.

Källskyddet för skrifter som trycks utomlands

Enligt 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF skall det stå envar fritt att meddela uppgifter för publicering i tryckta skrifter och att anskaffa uppgifter i sådant syfte. Denna frihet skall enligt 13 kap. 5 § TF gälla även anskaffande och meddelande av uppgifter för offentliggörande i skrift som trycks utom riket. De inskränkningar i meddelar- och anskaffarfriheten som gäller enligt 7 kap. 3 § TF motsvaras dock enligt 13 kap. 5 § av något längre gående undantag om meddelandet eller anskaffandet görs för publicering i en skrift som trycks utom riket. Föreskrifter av liknande slag finns i radioansvarighetslagen (1 och 5 §§).

Föreskrifterna i 13 kap. 5 § TF kom ursprungligen till med tanke på nyhetsförmedlingen till utlandet. Sin nuvarande utformning fick de i samband med den nyss nämnda tryckfrihetsrättsliga reformen år 1976. Också i fråga om dem har det i den allmänna debatten på senare tid gjorts gällande att de är otillräckliga som skydd för nyhetskällorna och i behov av översyn. I första hand har kritiken avsett att de längre gående inskränkningarna i meddelarfriheten gäller även tidningar som väl trycks utomlands men är avsedda för spridning i Sverige.

Det nya uppdraget

Enligt vad som tidigare gällde hade vittnesplikten generellt företräde framför tystnadsplikten enligt TF. Genom den reform som beslutades år 1976 ersattes den tidigare ordningen med en reglering som bygger på en avvägning emellan de två viktiga samhälleliga intressen som står mot varandra. Dessa är dels intresset att kunna beivra allvarlig brottslighet m.m, dels skyddet för bl.a. massmediernas källor. För min del anser jag att den avvägning som då gjordes fortfarande är i huvudsak riktig. Det finns därför inte anledning att se över reglerna annat än i begränsad utsträckning. Vad jag syftar på är främst att det kan behöva undersökas i vad mån det är oklart vilka frågor som får ställas vid förhör enligt 3 kap. 3 § 4 TF. Saken har diskuterats för det fallet att en misstänkt person inte har velat vara anonym när han meddelat uppgifter för publicering men det finns ett behov av att få bekräftat huruvida han då har begått ett brott eller inte. I sammanhanget bör också punkten 5 i samma paragraf uppmärksammas (jfr. 36 kap. 8 § andra stycket och 49 kap. 4 § första stycket 3rättegångsbalken). Den är en mera generell bestämmelse som kan vara tillämplig i olika situationer.

Kommittén bör således överväga om det i klarhetens intresse finns ett behov av att justera de nämnda bestämmelserna i 3 kap. 3 § TF. Också motsvarande föreskrifter i den radiorättsliga regleringen bör tas med i översynen.

Om kommittén finner att det behövs lagändringar, bör den lämna förslag till sådana.

Beträffande rätten att meddela och anskaffa uppgifter för publicering i skrifter som trycks utom riket bör det klarläggas i vad mån det har blivit vanligare att skrifter, som huvudsakligen är avsedda för spridning i Sverige, trycks utomlands. Om det visar sig att en sådan utveckling har fört med sig ett behov av ändring i föreskrifterna i 13 kap. 5 § TF om meddelar- och anskaffarfriheten bör kommittén lägga fram förslag till sådana ändringar. Frågan om motsvarande ändringar i den särskilda radiorättsliga ansvarighetslagstiftningen bör också uppmärksammas.

Det nya uppdrag som jag vill ge kommittén är inte mera omfattande än att det bör kunna slutföras inom den ursprungliga tidsramen för kommitténs arbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)