Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i enlighet med en framställning från 1988 års kyrkomöte närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Den särskilda utredaren kan knyta till sig experter och sakkunniga. Utredaren skall lämna en aktuell och fyllig redovisning för svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden i dag och hur dessa kan tänkas utformas vid olika förändringar av relationerna mellan staten och svenska kyrkan.

Bakgrund

1988 års kyrkomöte har med anledning av väckta motioner hos regeringen begärt en expertutredning med inriktning på att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden (mot. 1988:2, 19 och 28, KL 5, kskr. 3).

Jag vill inledningsvis nämna något om det mångåriga och omfattande utredningsarbete som föregick regeringens skrivelse (1979:1) till 1979 års allmänna kyrkomöte om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan.

Såväl 1958 års utredning kyrka-stat som 1968 års beredning om stat och kyrka och de statliga och kyrkliga arbetsgrupper som år 1978 lade fram sina förslag i betänkandet STAT-KYRKA, Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan med bilagor (SOU 1978:1-3) har redovisat ett omfattande material som bl.a. belyser svenska kyrkans ekonomiska förhållanden och de rättsliga och organisatoriska frågor som har samband med stat-kyrkarelationerna. En senare utredning om vissa sidor av den kyrkliga ekonomin gjordes av kyrkofondsutredningen och finns redovisad i dess slutbetänkande Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan (SOU 1981:88 och 89).

Utvecklingen under de senaste decennierna har emellertid lett till att det föreliggande utredningsmaterialet till stor del är föråldrat i de delar som berörs här.

Den ekonomiska utvecklingen har medfört betydande förändringar av kostnadsläget och av avkastningen av kyrkans egendom och värdet av olika egendomsslag. Detta motiverar redan i och för sig att en ny kartläggning och redovisning sker av svenska kyrkans totala ekonomi på olika nivåer, riks-, stifts- och lokalplanet. Det har i många olika sammanhang upplevts som en brist att en samlad och aktuell sådan redovisning inte har funnits tillgänglig.

De förutsättningar som tidigare utredningar har byggt på ser i dag annorlunda ut på grund av de förändringar som svenska kyrkan har genomgått i organisatoriskt och rättsligt hänseende under de senaste åren. Sedan 1979 års allmänna kyrkomöte avvisade förslaget om radikalt ändrade relationer mellan stat och kyrka, har det likväl genom olika delreformer åstadkommits betydande ändringar i de inbördes förhållandena. Den kyrkomötesreform som trädde i kraft 1983 innebar bl.a. att svenska kyrkan utrustades med nya beslutande och verkställande organ på riksplanet. Kyrkofonden fick samtidigt en egen styrelse och en delvis ny funktion som allmän skatteutjämningsfond för pastorat och församlingar. Under år 1989 träder slutligen betydande reformer av den kyrkliga organisationen på lokal- och stiftsplanet i kraft. Sammantaget innebär reformerna att svenska kyrkan på alla plan har utrustats med egna demokratiskt utsedda beslutande och verkställande organ, till vilka större delen av de ärenden som tidigare har handlagts i regeringskansliet har kunnat delegeras. Statens inflytande över kyrkan utövas i fortsättningen huvudsakligen genom riksdagens lagstiftningsmakt och regeringens beslut i fråga om kyrkofondens styrelse och budget samt i vissa utnämningsärenden.

Uppdraget

De motioner som låg till grund för kyrkomötets framställning tog alla sin utgångspunkt i den diskussion om relationerna stat-kyrka som åter väckts till liv under den senaste tiden. Enligt kyrkomötet skall dock en utredning inte ses som ett initiativ i kyrka-statfrågan. Men om en meningsfull diskussion om relationerna stat-kyrka skall kunna föras, måste det göras klart i vilka avseenden och på vilka sätt förutsättningarna för kyrkans verksamhet påverkas av eventuella ändringar i dessa relationer. Om det skall vara någon mening med den utredning som kyrkomötet har begärt, så måste den bidra till att skapa klarhet kring de ekonomiska och rättsliga förutsättningarna för kyrkan, inte bara vid mindre förändringar inom de nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan utan även vid längre gående relationsförändringar.

I likhet med kyrkomötet anser jag att det är angeläget att få ett aktuellt underlag för en bedömning såväl av svenska kyrkans situation i nuläget som av dess ekonomiska och rättsliga framtidsfrågor. Ett sådant material behövs som bakgrund för varje fortsatt diskussion om ökad frihet för kyrkan att råda i sina egna angelägenheter. Jag vill erinra om att detta är en diskussion som från skilda förutsättningar förs också i de andra nordiska länderna, som ju alla har ett bevarat statskyrkosystem.

Mot denna bakgrund föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att klargöra och analysera svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Utredarens uppdrag bör vara att redovisa ett fylligt underlag för en bedömning av vilka ekonomiska och rättsliga betingelser kyrkan i dag lever under och hur dessa låter anpassa sig till förändringar av relationerna inom ramen för nuvarande samband mellan stat och kyrka eller förändringar med mer långtgående innebörd.

I sitt arbete bör utredaren kartlägga svenska kyrkans nuvarande ekonomiska förhållanden och ge en överblick över de faktiska kostnaderna för den kyrkliga verksamheten på olika plan, kyrkans inkomster av olika slag, dess finansförmögenhet och hur denna är placerad. I dessa delar bör utredaren kunna hämta visst underlag i det utredningsarbete som kyrkofondens styrelse för närvarande bedriver för att bl.a. utreda möjligheterna att öka avkastningen av den kyrkliga egendomen. I kartläggningen bör ingå också att belysa ansvaret för och nyttjandet av kyrkobyggnaderna.

Utredaren bör sedan, mot bakgrund av den överblick man sålunda skaffat sig, överväga vilka alternativa ekonomiska modeller som kan erbjuda sig för svenska kyrkan. Utgångspunkt skall hela tiden vara den i lagen (1982:942) om svenska kyrkan uppställda målsättningen att kyrkan genom sina församlingar skall upprätthålla en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet. En granskning av hur den kyrkliga verksamheten finansieras i andra länder med folkkyrkor kan kanske ge uppslag att arbeta med.

På motsvarande sätt bör utredaren, när det gäller de rättsliga förhållandena, klargöra vad som i dag utgör grunden för svenska kyrkans offentligrättsliga ställning. Utredaren bör sedan studera vilka ändringar i regelsystemet som behövs, om man vill göra andra avvägningar i fråga om ansvarsfördelningen mellan statliga och kyrkliga organ. Olika alternativ bör redovisas med utgångspunkt i skilda bedömningar av vad som från statligt resp. kyrkligt håll kan framstå som angeläget att ändra på i nuvarande relationer. Resultatet av den pågående utvärderingen av kyrkomötesreformen kan kanske ge uppslag till förändringar. Jämförelser med andra folkkyrkor kan också vara av värde för att belysa frågan. Utredaren bör redovisa de olika politiska resp. teologiska principer som utgör bakgrund till de alternativ som presenteras. Däremot förväntas utredaren inte själv ta ställning till de olika tänkbara modellerna.

Utredningsarbetet bör i alla dess delar utgå från svenska kyrkans särskilda karaktär av öppen folkkyrka med rikstäckande verksamhet och demokratiska arbetsformer.

Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att det skall vara avslutat före utgången av år 1991. Om utredaren finner det lämpligt får arbetet redovisas i delbetänkanden under utredningsarbetets gång.

Utredaren bör i inledningen av sitt arbete ta kontakt med kyrkofondens styrelse för att få del av materialet från det förutnämnda åt styrelsen uppdragna utredningsarbetet.

Jag förutsätter också att utredaren även i övrigt utför sitt arbete i nära kontakt med företrädare för svenska kyrkan.

Utredaren bör beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande svenska kyrkan

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta kyrkofonden.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Civildepartementet)