SOU 1981:88
Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan
Ekonomisk ulj' amning inom Svenska kyrkan
Betänkande ov kyrkofondsutredningen "
SMU]
: 881861
Ekonomisk aljarnning inom svenska kyrkan
Betänkande ov kyrkofondsutredningen
& Statens offentliga utredningar ww 1981:88 & Kommundepartementet
Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan
Betänkande av kyrkofondsutredningen
Stockholm 1981
Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB
ISBN 91—38-06601—7 ISSN 0375-250X
Gotab, Stockholm 1981
Till statsrådet och chefen för kommundepartementet
Den l8 december l980 bemyndigade regeringen chefen för kommun- departementet att tillkalla en särskild utredare för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m.m.
Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen samma dag justitierådet Fredrik Sterzel som utredare och råd— mannen Tom T:son Thyblad som sekreterare. Vidare förordnade denartementschefen den l6 februari 1981 att som experter biträ- da utredaren departementsråden Rune Bergsten, Göran Göransson och Ingvar Hjelmqvist, konsulenten Bo Janson, kammarrådet Carl-Einar Nordling och byrådirektören Elin Wallin.
För utredningen har antagits benämningen kyrkofondsutredningen. Statistiska centralbyråns enhet för finansstatistik har under ledning av byrådirektören Olle Storm utfört datatekniska bearbet- ningar.
Utredningen får härmed överlämna sitt delbetänkande (SDU l98l: 88 och89) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Utredningen fortsätter sitt arbete i enlighet med direktiven.
Stockholm i oktober l98l
Fredrik Sterzel
/Tom T:son Thyblad
INNEHÅLLSFU
SAMMANFATTN
RTECKNING
ING
UPPDRAGET OCH UTREDNINGSARBETET Utredningens uppdrag Utredningsarbetet
Betänkandets disposition
KYRKOFONDEN
Allmänt
Avräkningen mellan kyrkofond och pastorat Kyrkofondens inkomster och utgifter Närmare om kyrkofondstillskotten BOSTÄLLSRÄNTA OCH RÄTTEN TILL ERSÄTTNING AV KYRKOFONDSMEDEL FOR BYGGNADSVIRKE Boställsränta
Församlings rätt till ersättning av kyrko— fondsmedel för byggnadsvirke SKATTEUTJÄMNINGSBIDRAGET TILL KYRKLIGA KOMMUNER
Bidragets uppkomst och utveckling
Betydelsen av nuvarande skatteutjämnings- bidrag till kyrkliga kommuner
Skatteutjämningsbidragets betydelse på riks- och länsnivå
Skatteutjämningsbidragets betydelse för de enskilda församlingarna
21 21 22 25
27 27 27 30 31
33
33
36
37
37 40
40
41
Sammanfattning
Beslutad förändring av nuvarande system
DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS SKATTEKRAFT Medelskattekraften
De enskilda kyrkliga kommunernas skattekraft
Samband mellan skattekraft och skatte— sats
Samband mellan skattekraft och invånar— antal
Samband mellan skattekraft och utdebi— teringsbehov
Sammanfattning
UVERVÄGANDEN: FÖRUTSÄTTNINGAR OCH GRUNDER
Ekonomiska ramar
Allmänna utgångspunkter och avvägnings— frågor
Huvudkomponenter i ett nytt utjämnings- system
Möjligheter att variera huvudkomponen- terna
ÖVERVÄGANDEN: SYSTEMETS NÄRMARE UT- FORMNING
Allmänt utjämningsbidrag och allmän kyrkoavgift
Särskilt utjämningsbidrag och sär- skild kyrkoavgift
Extra utjämningsbidrag och spärr- regler"
övriga frågor om kyrkofonden och utjämningssystemet
Genomförandet av en reform
43 44
45 45 45
46
47
48
50
51
52 54
64
66
69
70
76
79
82
85
8.2 8.3 8.4 8.5 8.6
BILAGOR
BERÄKNINGAR RÖRANDE SYSTEMET - ALTERNATIV Grundläggande uppgifter
Alternativ l - lOO % garanti
Alternativ 2 - 95 % garanti
Alternativ 3 - 90 % garanti
Oförändrad allmän kyrkoavgift?
Ytterligare analyser och kommentarer
87 88 90 92 94 96 98
SAMMANFATTNING
Utredningen har haft till uppdrag att utforma ett förslag till ett enhetligt system för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna via kyrkofonden, som kan ersätta både det nuvarande statliga skatteutjämningssystemet och den utjämning av pastora- tens lönekostnader som nu sker via kyrkofonden. Uppdraget och utredningsarbetet redovisas i kapitel 1, direktiven i bilaga A.
Bakgrundsfakta
Svenska kyrkans lokala organisation omfattar 2 570 territoriella församlingar, som bildar 1 145 pastorat och därutöver ett stort antal ekonomiska samfälligheter. Såväl församlingar och pastorat som samfälligheter utgör kyrkliga kommuner. En redogörelse för organisationen samt för svenska kyrkans organ på stifts— och riksplanen lämnas i bilaga B.
Staten betalade l98l ut ca 138 milj kr i skatteutjämnings- bidrag till kyrkliga kommuner. Riksdagen beslöt l980 att redu- cera bidragsbeloppet med 40 % fr o m 1982. De kyrkliga kommuner som på grund härav skulle få höja sin utdebitering med mera än 20 öre per skattekrona, församlings— och pastoratsskatt samman- räknad, skulle ges kompensation för det överskjutande. Samman- lagt ca 87 milj kr kommer att utgå i skatteutjämningsbidrag l982.
En avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden sker årligen beträffande pastoratens intäkter av lönetillgångar och försam- lingsskatt samt deras utgifter för löner till präster och kyrko- musiker. På grundval av denna avräkning erhåller vissa pastorat tillskott ur kyrkofonden medan andra får betala in ett över— skott. Under l979 fick 592 pastorat tillskott med sammanlagt ca 55 milj kr. Endast ett fåtal pastorat får betala in över- skott.
Avräkningsförfarandet är komplicerat och svarar dessutom inte längre mot taxeringsförfarandet sedan taxeringsperioden för- längts. Vid den tidpunkt, då avräkningen måste vara avslutad av hänsyn till det kyrkokommunala budgetarbetet, finns inte uppgifter om det slutliga taxeringsutfallet. Mot denna bakgrund har Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hos regeringen begärt en översyn av avräkningsförfarandet.
Kyrkofondens utgifter utöver tillskotten uppgick l979 till ca l59 milj kr. Den huvudsakliga intäkten är den allmänna kyrkoav- giften, som skall erläggas av pastoraten med ett av regeringen årligen fastställt öretal per skattekrona, Avgiften är för när— varande l0 öre.
En kort redogörelse för kyrkofonden och avräkningsförfarandet mellan denna och pastoraten lämnas i kapitel 2. En närmare fram— ställning ges i bilaga C.
Utredningen skall enligt sina direktiv ta upp inte bara avräk- ningsförfarandet mellan kyrkofonden och pastoraten utan även systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I samband därmed har utredningen även tagit upp systemet med ersättning av kyrkofondsmedel för byggnadsvirke. En redogörelse för dessa båda system lämnas i kapitel 3. Det rör sig nästan genomgående om små belopp. Båda systemen är svåra att tillämpa.
Det statliga skatteutjämningsbidraget till de kyrkliga kommuner— na belyses närmare i kapitel 4. Uppgifter om de kyrkliga kommuner— nas skattekraft lämnas i kapitel 5. Vissa tabeller som visar sam- band mellan skatteutjämningsbidrag och invånarantal samt mellan sådana bidrag och skattesats m m har tagits in i bilaga D.
Utgångspunkter och ramar
I kapitel 6 redovisar utredningen först sina allmänna utgångs- punkter och överväganden.
Den omedelbara bakgrunden till utredningens uppdrag är dels riksdagens beslut 1980 att reducera de statliga skatteutiämnings— bidragen, dels behovet av att se över avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden.
De båda nuvarande systemen ger, enligt vad som sägs i direkti- ven, inte en utjämning som svarar mot de kyrkliga kommunernas aktuella behov. Situationen kommer att ytterligare försämras till följd av vissa under innevarande år beslutade ändringar i skatte-
systemet. Genom att grundavdraget höjs från 6 000 till 7 000 kr och intäkterna från juridiska personer reduceras med 20 % minskar de kyrkliga kommunernas skatteintäkter med över 90 milj kr. Utredningen konstaterar att innebörden av riksdagens beslut l980 är - oavsett hur man utformar utjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna - att i framtiden denna utjämning kommer att vara kyrkans egen angelägenhet i större utsträckning än hittills. Häri ligger en grundläggande skillnad mot den borgerligt kommuna— la sidan, där utgångspunkten är att staten tillskjuter pengar som fördelas mellan kommunerna enligt vissa grunder. Denna viktiga skillnad måste man hela tiden ha för ögonen,då man diskuterar konstruktionen och verkningarna av ett sådant utjämningssystem som det är utredningens uppgift att föreslå.
Utredningen har enligt direktiven att utgå från att utjämningen via kyrkofonden enligt det nya systemet "skall finansieras genom den allmänna kyrkoavgiften". I detta uttalande ligger att kyrkan även måste vara beredd på att i framtiden få bekosta utjämningen helt på egen hand, utan statsbidrag.
Utredningen har ansett det lämpligt att redan inledningsvis ange de ekonomiska ramar som gäller för den följande diskussio- nen. Utredningen har kommit fram till att ett system med godtag— bar utjämningseffekt förutsätter att den allmänna kyrkoavgiften höjs till minst l3 öre, även om kyrkan får behålla det nu åter- stående statsbidraget. En övre gräns har utredningen funnit sig kunna dra vid 20 öre i allmän kyrkoavgift.
Övervägandena håller sig alltså inom ramen 13 - 20 öre i allmän kyrkoavgift. Inom denna ram redovisar utredningen tre alternativ med var sin avgiftsnivå och var sin utjämningseffekt. Alla beräk- ningar innefattar även konsekvenserna av att skatteunderlaget minskar genom att grundavdraget höjs och intäkterna från juri- diska personer minskar. Dessa effekter motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre per skattekrona.
Även om helheten och totalbilden är det väsentligaste, måste naturligtvis de enskilda kyrkliga kommunerna också se till hur de själva påverkas. Även i detta avseende har utredningen funnit det lämpligt att redan från början ange en gräns. Utredningen har — liksom statsmakterna då de fattade sitt beslut att minska statsbidraget l980 - fastställt som princip att utdebiteringen ingenstans skall behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona,
effekterna av samtliga reformer inräknade, sålunda utjämnings— system, minskat statsbidrag, höjt grundavdrag och minskade intäkter från juridiska personer.
Kravet på att kyrkan skall ta ett ökat ansvar för den ekono— miska utjämningen innebär ett krav på ökad solidaritet inom kyr- kan. Förhållandet mellan stora och små, starka och svaga enheter kommer in i bilden liksom pastoratens skiftande tillgång till egendom. Utredningen avstår från att närmare diskutera vilka krav på solidaritet som är rimliga att resa. De ekonomiska ramar, som utredningen har angett, ger utrymme för skilda ställnings- taganden.
Allmänt framhåller utredningen emellertid — eftersom detta har direkt betydelse för konstruktionen av ett nytt utjämnings- system - att krav på ökad solidaritet förutsätter rättvisa prin- ciper som grund för systemet. Dess principer bör vara så utforma— de att de kan accepteras av det stora flertalet enheter av olika typer, genom att skälig hänsyn tas till de olika intressen som
bryter sig mot varandra. . Utredningen pekar på att den kyrkokommunala organisationen är en faktor av grundläggande betydelse i sammanhanget. Det har framhållits många gånger att denna organisation är orationell och onödigt kostsam om man betraktar den från vanliga administrativa och ekonomiska synpunkter. Utredningen har för egen del ingen anledning att ta ställning till dessa organisationsfrågor. Det måste emellertid uppmärksammas att de i viss mån får en ny
dimension vid införandet av ett inomkyrkligt utjämningssystem som ställer krav på solidaritet bl a av de stora och bärkraftiga enheterna i förhållande till de små och svaga. Rationaliseringar inom organisationen kan ses som en motsvarande åtgärd av solidari— tet från de mindre enheternas sida. Ett utjämningssystem kan i vart fall inte få konstrueras på ett sådant sätt att det motver- kar organisationsförändringar som kan ge besparingar.
I detta sammanhang nämner utredningen, som ett uppslag att be— akta i den fortsatta debatten, möjligheten att se utjämning inom pastoraten som en angelägenhet för dem själva och att se utjäm- ning inom kyrkan i dess helhet som en fråga om utjämning mellan pastoraten. Det är viktigt att ha för ögonen att strukturfrågorna inte bara är frågor om yttre organisation. Lika väsentligt är att kyrkans
lokalplan bygger på principerna om kommunal självstyrelse. I detta ligger bl a att varje enhet som inte ingår i en total sam— fällighet har egen beskattningsrätt och i princip själv bestäm— mer vad den vill kosta på sig. Det är otänkbart att ge en kommun möjlighet att vältra över kostnader för ”överstandard" på andra via ett utjämningssystem. Lika otänkbart är, som framhålls i utredningens direktiv, att införa ett system med myndighetskon- troll eller en utifrån bestämd prioritering av åtgärder som det ankommer på den kyrkliga kommunen att själv besluta om.
Andra ömtåliga frågor gäller den kyrkliga egendomen. Det är nödvändigt att söka generella och rättvisa normer för beaktande av pastoratens egendomsinnehav. Även principerna för tilldelning av prästtjänster aktualiseras. Eftersom utredningen vill tills vidare bygga en av komponenterna i ett nytt utjämningssystem på antalet prästtjänster som finns inrättade i pastoraten, är det ofrånkomligt att stryka under vikten av aktuella och rätt- visa principer.
Utredningen sammanfattar också statens intressen sådana. de framgår av direktiven och av de generella direktiv till alla statliga utredningar om finansiering av reformer som utfärdades 1980. Staten vill verka för en enklare och billigare administra— tion, för besparingar och rationaliseringar samt för sunda och framsynta ekonomiska principer. Dessa krav konkretiseras bl a i ett önskemål om att det nya systemet skall kunna data- anpassas, något som har varit en fast utgångspunkt för utred- ningen. Staten kan naturligtvis också ha krav i fråga om effek- tiviteten hos det system som införs, men utredningen går inte in på denna fråga utan begränsar sig till att belysa olika ambi- tionsnivåer.
Huvudkomponenter i ett nytt utjämningssystem
Under denna rubrik anför utredningen i kapitel 6 sammanfattnings- vis följande. Utredningen för som sitt förslag endast fram de huvudsakliga principer och komponenter som ett nytt utjämningssystem bör bygga på. Den närmare detaljutformningen kan varieras. Utredningens förslag omfattar fyra huvudkomponenter. Den första är en skattekraftsgaranti. Som sägs i direktiven bör givetvis, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skattekraften tillmätas
grundläggande betydelse. Det är naturligt att knyta an till den indelning av landet i skattekraftsområden som har genomförts på den borgerliga sidan liksom till de procenttal som har fastställts för varje område.
Utredningen har beräknat skattekraftsgarantin på församlingarna. Även en total ekonomisk samfällighet får alltså tillgodoräkna sig det tillskott av skatteunderlag som skulle ha tillkommit enskilda församlingar om någon samfällighet inte hade bildats.
Den andra huvudkomponenten är den allmänna kyrkoavgiften. Som nämnts har utredningen enligt direktiven haft att utgå från att utjämningen skall finansieras genom denna avgift.
Ett enhetligt utjämningssystem förutsätter att man avvecklar den nuvarande avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden. Kravet på dataanpassning av systemet inskärper vikten av denna förutsättning. Som en ersättning föreslår utredningen en särskild kyrkoavgift beräknad på pastoratens lönetillgångar. Detta är den
den tredje huvudkomponenten.
Som princip föreslår utredningen att man bestämmer värdet av varje pastorats tillgångar av olika slag — jordbruk, skog, aktier, bankmedel, obligationer — samt för varje egendomsslag fastställer en för hela landet gällande procentsats för den särskilda kyrko— avgiften. Utredningen förordar att man iakttar stor försiktighet då man bestämmer dessa procenttal, så att man inte motverkar utan i stället stimulerar till en aktiv och god egendomsförvalt- ning.
Som direktiven framhåller förutsätter ett rättvist utjämnings— system att man tar hänsyn till de kyrkliga kommunernas skiftande kostnadsstruktur. Skattekraftsgarantin innebär att vissa kostna— der beaktas, närmast de geografiskt betingade. Utan någon ytter— ligare kostnadsfaktor erhålls emellertid inte någon godtagbar utjämningseffekt.
Den fjärde huvudkomponenten i förslaget är mot denna bakgrund en särskild kostnadsfaktor. Det är emellertid inte möjligt i dag att utan omfattande utredning få fram underlag för att väga in kostnadsfaktorerna på det sätt som är önskvärt. I avvaktan på en närmare analys om den kyrkokommunala ekonomin — som utred- ningen förordar — har det i detta läge blivit nödvändigt att söka efter användbara schabloner.
Vid val mellan olika kostnadsposter som kan tänkas schabloni—
serade har utredningen stannat för att föreslå viss del av lönerna för de prästtjänster som finns inrättade i pastoraten. För varje sådan tjänst föreslås ett generellt lönebidrag. Detta har en på- taglig utjämningseffekt.
Det har emellertid visat sig svårt att nå en tillfredsställan- de effekt, främst bland de kyrkliga kommuner som i dag utdebite- rar 1:50 - 2 kr per skattekrona. Utredningen har funnit att man kan lösa detta problem genom att låta pastoraten behålla viss del av nuvarande tillskott, med en beloppsmässig fastlåsning vid medeltalen av vad som har betalats ut under åren 1978-81.
Möjligheter att variera huvudkomponenterna
Under denna rubrik anför utredningen i kapitel 6 sammanfattnings— vis följande.
Det går inte att ta bort någon av huvudkomponenterna utan att systemet faller sönder.Samtliga kan emellertid varieras.
I fråga om skattekraftsgarantin kan man till en början variera de olika procenttal som garanteras för olika landsdelar. Man be- höver inte känna sig helt bunden av de tal som har fastställts på den borgerligt kommunala sidan.
Viktigast är emellertid att man inte behöver starta med att ge full garanti, dvs 100 % av angivna procent av medelskatte- kraften i riket. Man kan anse att full garanti överstiger vad kyrkan orkar med.I så fall kan man sänka garantin t ex med fem procentenheter över hela linjer (95 % garanti ) eller med tio procentenheter (90 % garanti). Även mellanlägen är naturligt- vis möjliga. Man måste vid valet av nivå beakta de regionala konsekvenserna.
Att den allmänna kyrkoavgiften kan varieras behöver inte ut— vecklas" Utredningen håller sig, som redan nämnts, inom ramen 13 - 20 öre.
Beträffande den särskilda kyrkoavgiften gäller naturligtvis att procenttalen för olika egendomsslag kan varieras. Själv- fallet kan man sätta högre tal än utredningen har räknat med,
i princip också lägre.
Den särskilda kostnadsfaktorn kan likaså varieras. Utredningen tror för sin del inte att det är möjligt att välja någon annan grund för lönebidraget än prästtjänsterna i denna etapp och ser viss procent av nuvarande tillskott ur kyrkofonden som en
nödvändig utjämningsfaktor övergångsvis. Givetvis kan emellertid belopp resp procenttal varieras. Utredningen har för sin del räk— nat med 25 000 kr för varje prästtjänst samt minst 80 % av nu- varande tillskott.
I samband med möjligheterna att variera huvudkomponenterna tar utredningen också upp frågan om spärregler. Utredningen har räk— nat med tre sådana.
En av dessa regler innebär i princip att man ingenstans skall behöva höja utdebiteringen mera än 20 öre per skattekrona. En annan regel innebär att full kompensation skall utgå för alla höjningar över och ovanför 2 kr per skattekrona. Skevheten i det nuvarande systemet leder till att de nya principerna slår fel på vissa håll,varför det uppkommer ett behov av en sådan övre spärregel.
Å andra sidan kan invändningar resas mot att församlingar med en redan förut låg utdebitering får möjlighet att sänka denna med hjälp av bidrag från andra som i många fall har högre skattesats. Utredningen föreslår därför en spärr av innebörd i princip, att kyrkofonden innehåller de belopp som svarar mot sänkningar under en viss nivå. Utredningen har för sin del räk— nat med en gräns vid 1:20 kr.
Utredningen föreslår vidare att det, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skall finnas möjlighet att ge extra utjämnings— bidrag efter ansökan och prövning av varje enskilt fall.
En närmare beskrivning av det föreslagna systemet ges i kapitel 7. Där behandlas en rad detaljfrågor som förbigås här.
Finansiering av rikskyrkliga ändamål m m
Utredningen har företagit en viss prövning av kyrkofondens ut- gifter vid sidan av utjämningsfunktionen. Denna redovisas i kapitel 7. En tabell har tagits in som ilägg:
Kyrkofonden lämnar redan nu vissa bidrag till rikskyrkliga ändamål. Från ett flertal håll har till utredningen framförts önskemål om att kyrkofonden skall ta över de uppgifter som Stiftelsen Rikskyrklig finansiering nu har. Förslaget har inte mött motstånd från något håll vid de kontakter och överläggningar som utredningen har haft. Även andra framställningar om finansie— ring genom kyrkofonden har förts fram till utredningen. Det har bl a gällt diakonutbildningen och vissa diakonitjänster samt
andlig vård inom försvaret.
Utredningen anser det inte vara sin uppgift att i detalj uttala sig om olika rikskyrkliga ändamål. Allmänt framhåller utredningen emellertid som sin uppfattning, att kyrkofonden bör vara finansie- ringskälla för väsentliga rikskyrkliga uppgifter av den typ som har framhållits för utredningen. Utredningen går inte in på frå- gan, i vad mån total eller partiellt finansiering bör ske i olika fall, utan räknar endast med en ny utgiftspost på 20 milj kr huvudsakligen för rikskyrkliga ändamål. Några milj kr bör emellertid kunna användas för extra utjämningsbidrag. Däremot har utredningen stannat för att för närvarande avstyrka att bi— drag ges till speciella ändamål på församlingsplanet av typ dyrbara kyrkorestaureringar. Dm sådana bidrag skall få någon be- tydelse krävs rätt avsevärda belopp. Frågan bör enligt utred- ningens mening prövas vidare i samband med den förordade analysen av de kyrkokommunala kostnaderna.
Boställsränta och ersättning för byggnadsvirke
Utredningen tar i kapitel 7 också upp frågorna om klockarbo- ställskapital och boställsränta och om ersättning för byggnads— virke. Utredningen föreslår att båda dessa system avvecklas i samband med att ett övergripande utjämningssystem införs. Som regel rör det sig om små belopp som inte står i rimlig propor— tion till administrationen. För enstaka fall kan en övergångs- anordning eller en möjlighet till extra utjämningsbidrag fram- stå som motiverad.
Styrelse för kyrkofonden
Om kyrkan får ta ett större ansvar för ekonomisk utjämning via kyrkofonden genom en höjd allmän kyrkoavgift, finner utredningen det naturligt att kyrkan ges ett medinflytande över kyrkofondens förvaltning. Utredningen föreslår därför att fonden får en sär- skild styrelse med sex ledamöter av vilka regeringen utser tre, däribland ordförande, och kyrkan tre.
Den löpande förvaltningen av kyrkofonden förutsätts ligga kvar hos kammarkollegiet, utan ingripande av fondens styrelse.
Utjämningssystemets funktion
Utredningen redovisar i kapitel 8 beräkningar rörande systemets funktion i olika alternativ. Detaljuppgifter för varje försam— ling, pastorat och total ekonomisk samfällighet ges i bilage— delen.
Ett första alternativ utgår från full skattekraftsgaranti. Detta kräver 19 öre i allmän kyrkoavgift. Inom denna ram finns det utrymme för att betala ut 80 % av de nuvarande tillskotten. Ett andra alternativ utgår från att skattekraftsgarantin sänks med fem procentenheter ( 95 % garanti ). Detta kräver 16 öre i allmän kyrkoavgift. Inom denna ram finns det utrymme för att betala ut 100 % av de nuvarande tillskotten. Ett tredje alterna- tiv utgår från att skattekraftsgarantin sänks med ytterligare fem procentenheter ( 90 % garanti ). Detta kräver 13 öre i all- män kyrkoavgift. Även inom denna ram finns utrymme för att be- tala ut 100 % av de nuvarande tillskotten.
För dessa tre alternativ redovisas dels saldoberäkningar för kyrkofonden, dels utjämningseffekten mätt i den kyrkliga skatte- satsens spridning med utgångspunkt från befintlig finansstatistik.
Utredningen återger nedan en sammanställning av de tre alter— nativen samt deras utjämningseffekter. På första raden i utfalls- redovisningen återges nuläget, på andra raden det läge som skulle inträda om grundavdragets höjning och minskningen av intäkterna från juridiska personer skulle slå igenom (efter "spar 2").
alternativen
Komponenter Alt 1 Alt 2 Alt 3 Allmän kyrkoavgift 19 öre 16 öre 13 öre Skattekraftsgaranti 100 % 95 % 90 % Lönebidrag (per prästtjänst) 25 000 25 000 25 000
Andel av nuvarande tillskott 80 % 100 % 100 %
Utfallet
Skatte- satsens
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona
1.00-Ä1.25-11.50-1.75— 2.01- 2.25-.
. 1.24 11.49 51.74 1.99 2.00 2.24 2.49 '2.50 215 627 705 572 & IIIB
Det första alternativet har alltså en kraftig effekt. Även det andra alternativet medför en klar förbättring. Det tredje alter- nativet bedömer utredningen så, att det kan anses vara i stort
sett likvärdigt med nuläget.
Utredningen visar även vad man maximalt kan uppnå inom ramen för oförändrad allmän kyrkoavgift, 10 öre. Resultatet är inte godtagbart utifrån utredningens direktiv utan innebär en klar försämring.
Utredningen påpekar att det krävs tre öre i allmän kyrkoavgift för att kompensera statsbidragets minskning och ersätta den fri- villiga rikskyrkliga finansieringen och att även effekterna av skatteunderlagets minskning motsvarar tre öre i utdebitering. Att höja den allmänna kyrkoavgiften med sex öre innebär alltså att göra en insats som svarar mot dessa båda faktorer. En höjning med tre öre markerar enligt utredningens bedömning minimigränsen för den solidaritet som själva tanken på ett inomkyrkligt utjäm- ningssystem förutsätter.
Avslutningsvis belyser utredningen hur många kyrkliga kommuner som tjänar resp får betala i de tre alternativen samt hur de re— gionala variationerna blir.
Genomförande Utredningen berör i kapitel 7 de huvudsakliga frågorna i samband med ett genomförande av det framlagda förslaget. Därvid fästs
bl a uppmärksamheten på behovet av vissa övergångsanordningar. Utredningen har inte gått in på detaljer eftersom dess förslag endast omfattar principerna för ett nytt system. Av samma skäl lägger utredningen inte fram något färdigt lagförslag utan be— gränsar sig till att i bilaga E redovisa ett utkast till ny lag om kyrkliga kostnader,som kan tjäna som underlag för de ytter-
ligare övervägandena efter remissbehandlingen.
1 UPPDRAGET OCH UTREDNINGSARBETET l.l Utredningens uppdrag
Ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner sker i dag enligt två skilda system. Det ena bygger på kyrkofonden och tar sikte på pastoratens kostnader för löner till präster och kyrkomusi— ker. Tillskotten från kyrkofonden grundas på en avräkning mellan pastoratens lönekostnader och deras intäkter av lönetillgångar. Finansieringen sker främst genom den allmänna kyrkoavgiften som tas ut av pastoraten. Det andra systemet infördes i anslutning till 1965 års reform beträffande kommunal skatteutjämning. Det innebär att staten betalar ut skatteutjämningsbidrag till kyrk— liga kommuner.
De båda systemen ger, enligt vad som sägs i direktiveni) till utredningen, inte en utjämning som svarar mot de kyrkliga kommu- nernas aktuella behov. Situationen kommer att ytterligare för- sämras till följd av senare, under innevarande år, beslutade ändringar i skattesystemet. Sålunda höjs grundavdraget från 6 000 kr till 7 000 kr och intäkterna från juridiska personer reduceras med 20 %. Härigenom minskar de kyrkliga kommunernas skatteintäkter med över 90 milj kr.
Den omedelbara bakgrunden till utredningens uppdrag är dels riksdagens beslut år 1980 att reducera de statliga skatteutjäm- ningsbidragen till kyrkliga kommuner med 40 % vilket innebar en minskning med över 50 milj kr, dels att avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden, vilket redan tidigare var ytterst komplicerat, har blivit omöjligt att tillämpai oföränd- rad form till följd av reformer inom taxeringsförfarandet.
Riksdagen uttalade i samband med 1980 års beslut, att man bör utreda möjligheterna att konstruera ett enhetligt utjämnings—
1)
Direktiven återges i bilaga A
system för de kyrkliga kommunerna som ersätter de båda nu existe— rande. En utgångspunkt skall vara att de statsbidrag som kan kan— ma i fråga i framtiden skall betalas in till kyrkofonden.
Enligt direktiven bör i utredningens förslag skattekraften tillmätas grundläggande betydelse. Eftersom ett system utformat endast med hänsyn till de kyrkliga kommunernas olika skattekraft inte kan antas ge tillräcklig rättvisa, har i uppdraget även in— gått att studera möjligheterna att väga in den i flera avseenden skiftande kostnadsstrukturen. Eftersom en kyrklig kommun inte får kunna ensidigt besluta om åtgärder, som omedelbart leder till krav på tillskott från kyrkofonden, och myndighetskontroll får anses otänkbar, bör det enligt direktiven vara fråga om kostnader som de kyrkliga kommunerna själva kan påverka endast i ringa utsträckning.
De olika faktorer som bör vara avgörande för att en kyrklig kommun skall få utjämningsbidrag från kyrkofonden bör enligt di- rektiven om möjligt vägas samman inom ett enkelt och praktiskt system. Om vissa önskemål inte kan inordnas i underlaget för ett generellt system, har utredningen haft att undersöka om systemet kan kompletteras med speciella bidrag ur kyrkofonden för sådana ändamål.
Direktiven uttalar önskemålet att systemet skall utformas för automatisk databehandling.
Den nuvarande nettoavräkningen mellan kyrkofonden och pastora— ten bör enligt direktiven slopas eller i vart fall förenklas. Det har även uppdragits åt utredningen att överväga möjligheter- na att avveckla systemet med klockarboställskapital och boställs— ränta.
Beträffande finansieringen har utredningen haft att utgå från att den skall ske genom den allmänna kyrkoavgiften.
Utredningens arbete bör enligt direktiven bedrivas med sikte på att förslag bör kunna föreläggas ett kyrkomöte våren 1982.
1.2 Utredningsarbetet
Utredningen har tagit del av en skrivelse den 23 februari 1981 till chefen för kommundepartementet från Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratsförbund, i vilken förbundet närmare utveck— lat de ekonomiska följderna av reduceringen av skatteutjämnings— bidraget och ändringarna i skattesystemet.
Till utredningen har kommundepartementet den 7 maj 1981 över- lämnat en begäran från Stiftelsen Rikskyrklig finansiering, att den rikskyrkliga verksamheten i ökad utsträckning skall tillgodo- ses genom kyrkofondsbidrag. I detta sammanhang har utredningen även tagit del av en rapport som Ingegärd Åberg avgett den 10 juni 1981 efter en utvärdering av Stiftelsen Rikskyrklig finan— sierings verksamhet 1976-1980.
Riksrevisionsverket har den 18 maj 1981 för kännedom överläm- nat en revisionsrapport om granskning av kammarkollegiets hand- läggning av kyrkliga ärenden. Rapporten innehåller bl a synpunk- ter på förvaltningen av kyrkofonden.
Svenska kyrkans personalförbund har i en skrivelse till utred- ningen den 1 juni 1981 hemställt, att kostnaderna för kyrkokom- munalt anställd personal skall utjämnas via kyrkofonden.
Vid kontakter mellan utredningen och företrädare för svenska kyrkans diakoninämnd och svenska kyrkans utbildningsnämnd har uttryckts önskemål om bl a en ökad finansiering av resp nämnds verksamhetsområde via kyrkofonden.
Utredningen har haft överläggningar med representanter för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbunds styrelse och för landets fem största kyrkliga samfälligheter. Vidare har ut- redningen deltagit i förbundets representantskap för 1981.
Samråd har vidare förekommit med andra utredningar med angrän- sande uppgifter.
Utredningen har från stiftsnämnderna hämtat in uppgifter om 1). Därvid har redovisats pastoratens innehav den 31 december 1980. Fastigheter har redo- visats i 1980 års taxeringsvärde. Aktier och obligationer har värdet av pastoratens lönetillgångar
redovisats med anskaffningsvärdet medan bankmedel och övriga fordringar angetts med nominella värdet. Stiftsnämnderna har vidare lämnat uppgifter om pastoratens redovisning av vinst på sina resp lönetillgångar avseende år 1980. För samma år har även redovisats tillskotten ur kyrkofonden.
]) Med hänsyn till tidsfaktorn har detta arbete måst bedrivas un- der stor brådska och utan möjlighet att närmare kunna kontrolle- ra uppgifterna. Detta underlag kan därför vara behäftat med vis- sa felaktigheter. Då materialet endast ingår som underlag i räk- neexempel torde emellertid ev felaktigheter sakna betydelse.
Med hänsyn till de kyrkokommunala enheternas stora antal har
utredningsarbetet måst bedrivas med hjälp av omfattande datakör- ningar genom statistiska centralbyrån i Örebro.
Under arbetet med att utforma en skattekraftsgaranti och söka finna kostnadskomponenter, som de kyrkliga kommunerna endast i ringa mån kan påverka, har utredningen redan på ett tidigt sta— dium funnit det vara naturligt att särskilt beakta det nu gällan— de skatteutjämningssystemet för de borgerliga kommunerna. En konr ponent i den grundgaranti som gäller för dessa bygger på kalky- ler rörande vissa kostnader som beror på kommunernas geografiska lägg, I kalkylerna har tagits hänsyn till byggnads- och under- hållskostnader, transportkostnader, uppvärmningskostnader och kostnader för kallortstillägg. Utredningen har bedömt att dess kalkyler genomgående måste kunna tillämpas även på det kyrko- kommunala området.
Att endast beakta sådana kostnader, som hänger samman med det geografiska läget, har emellertid visat sig ge en otillräcklig utjämningseffekt. I det borgerligt kommunala skatteutjämnings- systemet har vid bestämningen av de olika skattekraftsklassernas procentsatser numera även tagits hänsyn till kalkyler för ålders- strukturer och dessutom, för primärkommunernas del, kalkyler för bebyggelsestruktur. Dessa kalkyler har enligt utredningens mening sådant innehåll att de inte är tillämpliga på det kyrkokommunala området. Där måste i stället kostnader av helt annat slag beak— tas. Vid genomgång av befintlig finansstatistik rörande det kyr- kokommunala området har utredningen emellertid funnit att denna inte är sådan att den kan ge underlag för några generella kost- nadskalkyler.
De kyrkliga kommunernas redovisning är sinsemellan oenhetligt utformad och ger därför en dålig grund för jämförelser. Enligt utredningens uppfattning måste underlagsmaterial tas fram genom en särskild analys av de kyrkokommunala kostnaderna. En sådan har också föreslagits av utredningen om begravningsverksamheten (SOU 1981:36). En närmare kostnadsutredning är emellertid tids— krävande och har därför inte kunnat genomföras inom den snäva tidsram som nu har stått utredningen till buds.
Mot denna bakgrund har utredningen funnit, att ett nytt utjäm— ningssystem måste utarbetas i två etapper. Nu föreliggande för-
slag, som alltså utgör en första etapp, grundas på översiktliga beräkningar av generella kostnader utan krav på mera förfinade överväganden. Som mål för en andra etapp bör enligt utredningens mening ställas upp att på grundval av en särskild utredning om kyrkokommunala kostnader lägga in ytterligare kostnadskomponen— ter i de olika skattekraftsklassernas procentsatser.
Då det nya systemet för borgerliga kommuner infördes, förut- sattes att de olika kalkyler som detta bygger på skulle komma att ses över ungefär vart femte år, första gången troligen 1985. Vad som kommer fram vid en revision på det borgerligt kommunala området beträffande geografiskt betingade kostnader bör även be- aktas i det kyrkliga utjämningssystemet och således medföra en revision av detta. Den andra etappen bör därför lämpligen kunna genomföras vid den förutsatta revisionen 1985.
1.3 Betänkandets disposition
Betänkandet är disponerat på följande sätt. I kapitel 2-3 ger utredningen en redogörelse för kyrkofonden och för instituten boställsränta och rätt till ersättning av kyrkofondsmedel för byggnadsvirke. I anknytning till dessa kapitel har i bilagorna B och C getts en mera uttömmande beskrivning av svenska kyrkans organisation och av kyrkofondens historiska utveckling. I kapi- tel 4 beskrivs skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner. I beskrivningen ingår även en analys av bidragens betydelse. Kapitel 5 beskriver de kyrkliga kommunernas skattekraft och innehåller även en analys av skattekraftens betydelse. I bilaga D har tagits in tabeller som knyter an till både kapitel 4 och 5. I kapitel 6 redovisar utredningen sina allmänna överväganden och sammanfattar huvudpunkterna i förslaget. Utjämningssystemets utformning beskrivs närmare i kapitel 7. I kapitel 8 redovisar utredningen beräkningar rörande systemet genom bl a tre räkne- exempel. I bilaga E redovisar utredningen ett utkast till lag- förslag jämte kommentarer.
Då beräkningarna i kapitel 8 med hänsyn till materialets om- fång endast visar riksplanet och i någon utsträckning regional- planet,anger utredningen i en särskild bilagevolym hur utfallet i de treexemplen blir för varje kyrkokommunal enhet. I samma volym redovisas även för varje enhet de väsentligaste delkompo- nenterna.
1.1:lll_qll"_-L'L.' ,. ' . 11-11'm_.' ' _, .. R'liF' "
1 .." .. -. .. . . .:)1-1 ' . : . l'Ai'Plllllim
| , -*—'1, . , ' , ', ' » ' » 114.513" flit.-u , | | ' I | |
'I ' ; : l- . du
2 KYRKOFONDEN
2.1 Allmänt
En närmare redogörelse beträffande kyrkofondens historiska ut- veckling lämnas i bilaga C.
Gällande bestämmelser om kyrkofonden finns i dels lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader och dels kungörelsen (l97l:861) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden skall användas för kyrkliga ändamål på sätt som bestäms i lagen och skall förvaltas av kam— markollegiet utan sammanblandning med andra medel.
Kyrkofonden intar en central ställning i den kyrkliga ekonomin. Fondens huvudsakliga uppgift är att främja en utjämning mellan pastoraten av kostnaderna för avlöning till församlingspräster och kyrkomusiker. I detta syfte får de pastorat, vilkas avlö- ningstillgångar jämte en begränsad utdebitering inte täcker av— löningskostnaderna, vissa tillskott ur kyrkofonden, under det att de pastorat vilkas avlöningstillgångar överstiger avlönings- kostnaderna, s k överskottspastorat, har att inbetala överskot- tet till fonden. Fonden svarar även för vissa andra kostnader, såsom kostnader för avlöning till pastoratsadjunkter samt kost— nader för tjänste- och familjepensioner för präster och avgif- ter till ATP. Vidare svarar kyrkofonden i viss mindre utsträck- ning för utgifter som är hänförliga till kyrklig verksamhet på kontrakts,- stifts- och riksplanen. Hit hör bl a kostnaderna för löner till biskoparna.
Av inkomsterna utgör en allmän kyrkoavgift den största posten. Denna avgift erläggs av varje pastorat i förhållande till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas.
2.2 Avräkningen mellan kyrkofond och pastorat
Genom ett avräkningsförfarande fastställs varje är bl a storle- ken av nettoavkastningen av varje pastorats prästlöne- och kyrko-
musikerlönetillgångar, storleken av varje pastorats lönekost— nader, pastoratens rätt till tillskott ur kyrkofonden och omfatt- ningen av pastoratens skyldighet att erlägga allmän kyrkoavgift. Stiftsnämnderna resp kammarkollegiet (för pastoraten i Stockholms stift) är de myndigheter som ombesörjer denna avräkning. Till grund för avräkningen lämnar pastoraten stiftsnämnderna uppgifter om lönetillgångarnas avkastning, lönekostnaderna m m. Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden grundar sig också på uppgifter från länsstyrelserna om församlingsskattens storlek året före det år avräkningen sker. Avräkningsförfarandet skall vara av— slutat före den 22 september avräkningsåret.
Avräkningsförfarandet innefattar dels en slutlig avräkning för närmast föregående kalenderår, dels en preliminär avräkning för året efter avräkningsåret.
Grundläggande regler om kyrkofondsavräkningen finns i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (ändrad senast 1975zl323). Till lagen ansluter kungörelsen (1971 861) om kyrkliga kostnader (ändrad senast 1974 631). Dessa författningar trädde i kraft den 1 januari 1972. Lagen om kyrkliga kostnader är av kyrkolags na— tur.
Enligt 10 5 lagen om kyrkliga kostnader skall varje pastorat erlägga allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften utgår i förhållande till det antal skattekronor på vilket församlings- skatt beräknas. Bestämmelsen förutsätter sålunda att uppgift om antalet skattekronor per pastorat för det kalenderår som avräk- ningen avser finns att tillgå till det år avräkningen sker (det s k avräkningsåret).
Regeringen bestämmer enligt 10 å andra stycket lagen om kyrk- liga kostnader för varje år det öretal för skattekrona, högst tjugo, med vilket avgiften skall erläggas. Vid bestämmandet av öretalet skall beaktas att kyrkofondens inkomster såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter. Innan regeringen bestämmer öretalet anmodas kammarkollegiet att komma in med förslag om öretalets storlek. Kammarkollegiets förslag utgår i sin tur från länsstyrelsernas uppgifter om det sammanlagda antalet skatte- kronor i hela riket det taxeringsår som förslaget avges.
Regeringen har för 1981 års avräkningar mellan pastoraten och kyrkofonden liksom de tre föregående avräkningsåren föreskrivit att öretalet enligt 10 5 skall vara tio öre. I förordningarna
om den allmänna kyrkoavgiften m m vid 1979 och följande års av— räkningar med kyrkofonden (SFS l979z770, 1980 672, 1981:895) är öretalet per skattekrona på grund av de nya taxeringsbestämmel— serna relaterat till uppskattat utfall av resp års taxering.
Avräkningen mellan pastorat och kyrkofond skall grundas på den faktiska årliga nettoavkastningen av pastoratets samlade löne- tillgångar. Av nettoavkastningen skall pastoratet få tillgodo- räkna sig 20 % för sitt bestyr med förvaltningen. Vad som sedan återstår skall i förhållande till kyrkofonden anses utgöra av— kastningen av lönetillgångarna. Genom att pastoratet får för egen räkning behålla nämnda 20 % anses pastoraten få ett ekono- miskt intresse av att boställsförvaltningen är lönsam. Ett even— tuellt underskott på en lönetillgång får kvittas mot överskott på andra lönetillgångar i pastoratet. Om förvaltningen av pastora- tets samlade lönetillgångar visat förlust, svarar pastoratet självt för denna. Förlusten beaktas alltså inte vid avräkningen med kyrkofonden. För investeringskostnader kan pastoraten få lån ur kyrkofonden. För dessa kostnader får pastoraten göra av- drag vid avräkningen med kyrkofonden. Förutsättningarna för så- dana lån ur kyrkofonden är desamma som för erhållande av statlig lånegaranti till jordbrukets rationalisering.
Ett pastorat får enligt 8 5 lagen om kyrkliga kostnader till- skott ur kyrkofonden om nettoavkastningen av lönetillgångarna plus ett belopp som motsvarar en utdebitering av församlings- skatt med det öretal per skattekrona som regeringen bestämmer visst är inte räcker till för att täcka lönekostnaderna. Till- skottet uppgår till vad som behövs ytterligare för att täcka dessa kostnader. Det nämnda öretalet är konstruerat som dubbla belopaet av det öretal som för samma år har bestämts för den allmänna kyrkoavgiften. Vid årets kyrkofondsavräkning är be- träffande tillskottsberäkningen det öretal som avses i 8 & så- lunda tjugo.
Vad gäller 5 k överskottspastorat, dvs pastorat för vilka den faktiska avkastningen av lönetillgångarna överstiger präst- och kyrkonusikerlönekostnaderna, skall återstoden av nettoavkast- ninge1,sedan 20 % gottskrivits pastoratet och dess kostnader för avlöningsförmåner till församlingspräster och kyrkomusiker blivit täckta, levereras in till kyrkofonden.
För överskottspastorat löper enligt gällande regler en utjäm-
ningsperiod av högst 10 år under vilken pastoratet har rätt att tillgodoräkna sig inlevererade överskottsmedel för att täcka de underskott som eventuellt uppkommer under ett annat redovis— ningsår under perioden. Återbäringen är begränsad till högst det sammanlagda belopp som pastoratet under de närmast föregående tio åren inlevererat till fonden av överskottsmedel.
I praktiken torde kyrkofondens inkomster från överskottspasto- raten i stort röra sig om försumbara belopp.
Genom att taxeringsperioden förlängts kan numera det statliga skatteunderlaget tas fram först i slutet av taxeringsåret. Skatte- myndigheterna kan därför inte längre lämna uppgift om taxerings— utfallet på det sätt som har bestämts för kyrkofondsavräkningen. I stället erhåller kammarkollegiet och stiftsnämnden uppgift om preliminärt taxeringsutfall. Detta bygger på prognostiserat ma- terial vilket beträffande den kyrkokommunala sektorn med dessa i många fall mycket små enheter torde sakna godtagbar tillför— litlighet.
Vid 1980 och 1981 års avräkningar med kyrkofonden har den all- männa kyrkoavgiften, som pastoraten skall erlägga till kyrkofon— den, i strid mot 10 5 lagen om kyrkliga kostnader sålunda be— stämts med beaktande av ett uppskattat antal skattekronor i stället för ett slutligt antal skattekronor framtaget ur ett definitivt taxeringsutfall.
2.3 Kyrkofondens inkomster och utgifter
Kyrkofondens inkomster utgörs av dels en årlig statlig ersätt- ning för prästerskapets till statsverket indragna tionde m m, dels inkomst av de av stiftsnämnderna förvaltade kyrkofonds- fastigheterna, dels ränta och annan vinst på kyrkofondens övriga tillgångar, dels överskott från pastoratens boställsförvaltning, dels allmän kyrkoavgift. Driftsinkomsterna utgör f n ca 8,2 milj kr per år. Vid senaste bokslut utgjorde kyrkoavgiften ca 229, 5 milj kr. Större inkomster härutöver utgöres av räntein- komster 12,7 milj kr, avkastningen av kyrkofondsfastigheterna 2,9 milj kr och den statliga ersättningen till kyrkofonden för tionde m m, 5 milj kr.
Fondens sammanlagda utgifter uppgår f n till ca 214,7 milj kr. Tillskotten till församlingarna för täckning av deras löne- kostnader utgjorde i senaste bokslut ca 38,2 milj kr.
Av övriga större utgifter kan nämnas vissa lönekostnader m m (biskopar, stifts— och kontraktsadjunkter, vikarier och icke prästvigda tjänstebiträden, kontraktspräster etc)tillsammans 67,6 milj kr. Vidare uppgår kostnader för pensioner och social- försäkringsavgifter m m till 73,7 milj kr. Till vissa rikskyrk— liga ändamål såsom bidrag till svenska kyrkans centralråd, sty- relsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden utgick enligt senaste bokslut till 3,6 milj kr.
2.4 Närmare om kyrkofondstillskotten
År 1980 redovisade pastoraten i total nettovinst på sina löne- tillgångar över 88 milj kr. Av denna vinst utnyttjades efter av- drag med 20 % för förvaltningskostnader nästan 71 milj kr för att betala pastoratens kostnader för präst- och kyrkomusiker— löner. Som ytterligare täckning för dessa kostnader utgick från kyrkofonden tillskott till 592 pastorat med sammanlagt över 55 milj kr. Det högsta tillskottet uppgick till 429 000 kr och be- talades till Jokkmokks kyrkliga samfällighet. De lägsta till— skott som betalades ut uppgick till 2 000 kr. I övrigt fördela- des de utbetalda tillskotten enligt följande.
Mellan 399 000 - 300 000 utgick 3
" 299 000 — 200 000 " 28 ” 199 000 - 100 000 " 200 " 99 000 — 50 000 " 171 " 49 000 - 2 000 " 189
Av de 592 tillskottspastoraten redovisade 51 innehav av till- gångar dock utan att kunna visa någon som helst vinst. Vidare redovisade 32 pastorat tillgångar och en i förhållande till an- givet värde på tillgångarna en förvånande låg vinst.
Genom att tillskotten utgår till pastorat, av vilka flertalet i förnållande till sina lönekostnader för präst- och kyrkomusi- ker har tämligen små lönetillgångar och till följd därav en låg avkastning, har tillskotten kommit att få en inte oväsentligt utjännande betydelse för den kyrkliga ekonomin.
.. |, ' ,'. , | I ," "I. I 1 i i . . . . | | " H| ' 'I 1 i | . l 'a'. , ||] | ' | 17,1' |,', , ”|, , ",? . '. ..' ' [ . " ' ,'_ . ' .. ,, , |:, ' ' .', .. _ ” . . ' "_ '.. ' ,|_ "_1,','E.,.,|,|., | I,
. '- . ' ' . , T' ' T'. .' , ..,' "','.. i'u ,.1+'-.'|,'I|'|. I&III-lullrtk' '” ; ., ,: - |, . - . . ,, "-. '._', . ..f,,,'||' '-|'
' "..::
*' .- ' . . ' ". |.- '.'r |, ' 1|| , ,W ", " "I , :' ,' || ' P ' ,.'11..'i',,'r"l," , ., .. . | ,
'i.' |, ' ||'r , * ,, ,, J;'l""|','13r1 ql", ' .. - . , .. ' '* " w .nu. ':, I fi , * ._",Un'" " , . .. . - " , , .. 111212. . , . "' ' _ f-.,ies'll. :;”,m »» ' - * ". . .-. ”g..-14.3 nina-" "
, lli '”| |-
* * .'|' - *, 1 i '_F- '..'
| , * | ',” : * * .'. , ," :l, _'.""_ ||. '|'||J :,JFI',
. - , * * *_.f ,. ,' , , * , ' ,.f' -. . _:,. .,, . . _ .” ' , ... ' ,:_,,,'- ul,-”'i - ] 4'* , _. . +| ,. ,.1 . | || | |], ||,| ";
' , _ ” ixp—', . Z- - - -_'_|.1.. ," '-",:-',J||'. '.Fl | . . r - , ' | .-,, * ,, , f :' f.,r' i I. |||-'# , _.f , ' ' ", * ll ' ll' " '. ' *I - 4 - . ,,,, "'. .". |"|" ' . ”' ' ' ' _. . | .---'|_ .. .- ._ .- ,. , ._ ,,.,, ,, .,, |, ,:..I.. ... "i |
3 BOSTALLSRANTA OCH RÄTTEN TILL ERSÄTTNING AV KYRKO- FONDSMEDEL FOR BYGGNADSVIRKE
3.1 Boställsränta
Tidigare var klockar— och organisttjänsterna i vissa församlingar förenade med rätt till boställsjord. Genom 1938 års klockarbo- ställslag, som numera är upphävd, avvecklades denna rätt (närma- re om cen historiska utvecklingen, se bil C). Därvid fördes ett mindre antal förhållandevis stora och värdefulla boställen över till kyrkofonden som klockarhemman. Dessa utgör numera s k kyrkofondsfastigheter och förvaltas av stiftsnämnderna. I de flesta fallen övertogs emellertid boställena av resp församling- ar med äganderätt. Kyrkofonden och församlingarna fick därvid som ersättning ikläda sig ansvar för ett på visst sätt fast— ställt kapitalvärde av den överförda fastigheten, det 5 k bo- ställskapitalet. För detta skall kyrkofonden och församlingarna årligen erlägga s k boställsränta enligt en av stiftsnämnderna bestämd avkastningsprocent till det pastorat som avlönar kyrko— musike"n. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen (l950:413) ang lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst (senast ändrad 1971: 864).
Berä(ningen av boställskapital och boställsränta baserades på kommunalskattelagens (1928z370) och taxeringsförordningens (1928:379) bestämmelser om fastighetstaxering. På grund av änd- ringar i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen kunde så småningom bestämmelserna om uträkning av boställsränta inte längre tillämpas. Detta aktualiserades vid 1975 års allmänna fastigietstaxering, i anslutning till vilken omräkning av bo- ställsränta skulle ske. Enligt de tidigare bestämmelserna i nämnda författningar skulle de vid fastighetstaxering tillämpade enhetsvärdena på åker inkludera ett byggnadsvärde. Från och med 1975 års taxering utfärdades nya regler som innebar att man skilde mellan åkervärde och byggnadsvärde. På grund härav ut-
färdades lag den 15 maj (1975z363) med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta. Enligt denna lag skall det enhets- värde på åker, som länsstyrelsen har att fastställa, bestämmas till produkten av en på visst sätt beräknad och av riksskatte— verket fastställd koefficient och det enhetsvärde på åker, som länsstyrelsen senast fastställt.
Lagens giltighet har sedan kommit att förlängas (SFS 1981 650). Genom beslut den 24 juli 1975 gav regeringen kammarkollegiet i uppdrag att se över systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I första hand borde möjligheterna att avveckla systemet övervägas. Kammarkollegiet har den 9 juni 1977 avgett ett förslag till avveckling, som i huvudsak grundar sig på en av f d kammarrådet Erik Åberg utarbetad promemoria i ämnet.
Förslaget går i korthet ut på att församling, som svarar för boställsränta, skall betala in kapitalets värde i pengar till det pastorat som svarar för motsvarande kyrkomusikers avlöning. Inbetalningen skall ske under en femårsperiod med lika belopp varje år. Det inbetalade kapitalet skall i pastoratet bilda en fond för kyrkomusikers avlöning. Motsvarande skall även gälla för det boställskapital, för vilket kyrkofonden svarar. För den händelse församling därvid behöver öka sin utdebitering med minst 20 öre för skattekrona och har en utdebitering till minst en krona för skattekrona föreslås att bidrag skall kunna utgå ur kyrkofonden.
Som underlag för promemorian har från stiftsnämnderna inför- skaffats uppgifter dglå rörande de av församlingarna övertagna lönetillgångarna vid klockar- och organisttjänster,dglg rörande de av kyrkofonden övertagna tillgångarna vid sådana tjänster. Uppgifterna har avsett boställskapitalen, angivna i åkerareal och i pengar, fastställda avkastningsprocent och de boställs- räntor, som erhållits genom tillämpning av samma procent. Ur dessa uppgifter kan återges följande.
Antalet boställskapital för vilka församlingarna svarar utgör för hela riket 863, varav högsta antalet, 262, finns i Lunds
stift. Sammanlagda värdet i pengar av 861 av dessa boställskapital — beträffande två av kapitalen har värdet i pengar inte fastställts
under senaste 20 är, varför dessa värden inte beaktats - utgör ca 59 milj kr, varav ca 27,5 milj kr avser Lunds stift. Värdet har därvid räknats på värdet närmast före 1975 års ändring.
Boställskapitalen har grupperats mellan vissa gränsvärden. Det framgår därvid att 109 har ett värde understigande 5 000 kr, att 256 finns i värdegruppen 5 000 till 25 000 kr, 149 i värdegruppen 25 000 till 50 000 kr, 157 i värdegruppen 50 000 till 100 000 kr och 190 i den värdegrupp, som uppgår till eller överstiger 100 000 kr. Högsta antalet boställskapital finns sålunda inom värdegruppen 5 000 till 25 000 kr.
Det största boställskapitalet, 1 470 000 kr, finns i Urkel- ljunga församling i Lunds stift.
Motsvarande uppdelning har gjorts i fråga om boställsräntorna. Dessa räntors värde uppgår sammanlagt till ca 1,9 milj kr.
Av boställsräntorna har 267 ett värde understigande 500 kr, 146 finns i värdegruppen 500 till 1 000 kr, 342 i värdegruppen 1 000 till 5 000 kr, 79 i värdegruppen 5 000 till 10 000 kr och 29 i den värdegrupp, som uppgår till eller överstiger 10 000 kr. Högsta antalet boställsräntor finns sålunda inom värdegruppen 1 000 till 5 000 kr.
Den största boställsräntan, 42 630 kr, skall betalas av Orkel- ljunga församling i Lunds stift.
Högsta avkastningsprocenten, 26,6, finns för boställskapital i Tryserums församling i Linköpings stift.
I några fall har avkastningsprocenten - liksom då också bo— ställsräntan - upptagits till 0.
De boställskapital, för vilka kyrkofonden svarar finns inom Växjö, Lunds och Göteborgs stift. De utgör till antalet resp 1, 17 och 9, eller sammanlagt 27.
Värdet av kyrkofondens boställskapital i Växjö stift utgör ca 315 000 kr samt sammanlagda värdet av boställskapitalen i Lunds och Göteborgs stift resp ca 5 340 milj kr och 1 493 milj kr. För hela riket utgör värdet av dessa boställskapital samman— lagt ca 7 148 milj kr.
Kyrkofondens boställskapital fördelar sig på så sätt att 2 st ligger i värdegruppen 25 000 till 50 000 kr, 1 st i värdegruppen 50 000 till 100 000 kr samt 24 st i värdegruppen 100 000 kr och däröver. Högsta antalet boställskapital ligger alltså inom sistnämnda grupp.
Det största boställskapitalet, ca 689 000 km avser tillgång i Dalköpinge församling i Lunds stift.
Boställsräntornas värde fördelar sig sålunda: 9 mellan 1 000 och 5 000 varav 1 i Växjö stift, 3 i Lunds stift och 5 i Göte- borgs stift, 9 mellan 5 000 och 10 000 kr varav 5 i Lunds stift och 4 i Göteborgs stift samt 9 över 10 000 kr.
De sistnämnda utgår alla till pastorat i Lunds stift. Det högsta värdet av dessa är 20 682 kr.
I yttrande över promemorian har flera stiftsnämnder yrkat att alternativa lösningar av frågan övervägs. Svenska kyrkans försam— lings- och pastoratsförbund har pekat på att den föreslagna av- vecklingen medför en ökad utdebitering i församlingarna utan att pastoratens utdebitering minskas i motsvarande mån. Förbundet har därför förordat lösningar efter permutationslagens bestämmelser och nämnt att det åtminstone i flertalet fall inte borde möta något hinder att församlingarna ges rätt att använda boställs- kapital och boställsränta till ett närliggande ändamål.
3.2 Församlings rätt till ersättning av kyrkofondsmedel
för byggnadsvirke
Från 1866 till den 1 januari 1972, då 1970 års lagstiftning på det kyrkligt-ekonomiska området trädde i kraft, fanns bestämmel— ser som gav församling viss rätt att erhålla virke ur lönebo— ställes skog för byggande och underhåll av kyrka och kapell m m. Senast gällde i detta hänseende 55 å ecklesiastika boställsord— ningen (1932z400). På kyrkomötets initiativ upptogs bland över— gångsbestämmelserna till lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader ett stadgande av innehåll att församling, som jämlikt nämnda lagrum kunnat tillgodoräkna sig virke erforderligt för kyrka och kapell m m, skulle på därom gjord ansökan tillerkännas er- sättning av kyrkofondsmedel för genom den nya lagen mistade för— måner.
Av flera skäl, främst den omläggning av den kyrkliga jordför- valtningen som 1970 års lagstiftning innebar samt utvecklingen till modern stordrift inom skogsbruket, har övergångsbestämmel- sen visat sig svår att praktiskt tillämpa. Rättigheten att er— hålla kyrkobyggnadsvirke från boställsskog har också förlorat
det mesta av sin praktiska betydelse. Under år 1980 har utbeta- lats ca 170 000 kr.
4 SKATTEUTJÄMNINGSBIDRAGET TILL KYRKLIGA KOMMUNER
4.1 Bidragets uppkomst och utveckling
År 1980 fanns 2 570 församlingar i landet, varav mer än hälften hade mindre än 1 000 invånare. I ett femtiotal församlingar un— dersteg invånarantalet t o m 100.
Genom förordningen (1965z268) om skatteutjämningsbidrag erhöll kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner (församling- ar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter) fr o m år 1966 statliga skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss andel av medelskattekraften i riket. För beräkning av dessa tillskott av skatteunderlag vid brist på skattekraft in— delades landet i tre skattekraftsområden. I likhet med kommuner- na tillfördes de kyrkliga kommunernas skatteunderlag av staten så att skatteunderlaget skulle motsvara 90 % av rikets medel- skattekraft i skattekraftsområde 1, 110 % i skattekraftsområde 2 och 125 % i skattekraftsområde 3. Skattekraftsområde l omfat- tade hela södra och större delen av mellersta Sverige, skatte— kraftsområde 2 övriga delar av landet med undantag av Norrbot- tens län och vissa delar av Västerbottens län som utgjorde skat- tekraftsområde 3. Bidragssystemet för kommunerna kompletterades med vissa regler angående utdebiteringen som inte gällde för de kyrkliga kommunerna.
Om två eller flera församlingar ingick i ett pastorat eller annan kyrklig samfällighet, som ägde beskattningsrätt, skulle tillskottet av skatteunderlag till den kyrkliga samfälligheten utgöra summan av tillskotten till församlingarna.
På samma sätt som för kommuner och landstingskommuner framräk- nades skatteutjämningsbidragen för de kyrkliga kommunerna genom att tillskottet av skatteunderlag multiplicerades med den fast— ställda skattesatsen för bidragsåret i resp kyrklig kommun.
Den utredning som föregick införandet av skatteutjämningssys- temet ansåg det från vissa synpunkter tveksamt, om de kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Man menade att en utjämning av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa, åtminstone till viss grad, kunde ske på annan väg. Det som där— vid åsyftades var de möjligheter som 1961 års lag om försam- lingsstyrelse öppnar för samfällighetsbildning. I förarbetena till denna lag förordades denna möjlighet för att åstadkomma en jämnare fördelning av de kyrkliga kommunernas ekonomiska bör- dor. Utredningen stannade dock för att också de kyrkliga kommu- nerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Föredragande departe— mentschefen pekade också på samfällighetsbildning som en möj- lighet till ekonomisk utjämning för de kyrkliga kommunerna.
Skatteutjämningssystemet reformerades med verkan fr o m år 1974. Principerna om tillskott av skatteunderlag upp till viss andel av medelskattekraften ändrades inte för kommuner och landstingskommuner enligt den nya lagen (1973:433) om skatte- utjämningsbidrag. Däremot utökades antalet skattekraftsområden till sex och procentsatserna ändrades till 95, 100, 110, 115, 120 och 130 % i resp klasser.
För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen den viktiga principiella stora förändringen att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser och dessa klassers anknyt- ning till medelskattekraften. I stället fick de kyrkliga kommu- nerna behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att i viss mån göra bidragen värdebeständiga upp- räknas beloppen årligen med 5 %. Denna speciella form för beräk— ning av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner tillämpas fortfarande.
Det fanns två anledningar till särbehandlingen av de kyrkliga kommunerna. Den främsta orsaken var den då pågående beredningen av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. I avvaktan på denna frågas lösning betraktades skatteutjämningen mellan de kyrkliga kommunerna som en övergångsföreteelse. En annan orsak var att de förbättrade bidrag vid brist på skattekraft som ut- ökningen av antalet skattekraftsområden och höjda skattekrafts- gränser innebar för kommunerna delvis utgjorde kompensation för att bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Kostnadsramen för skatteutjämningsbidragen till kommunerna skulle inte ändras
genom reformen. Eftersom de kyrkliga kommunerna inte hade fått bidrag vid hög utdebitering skulle de ändrade reglerna vid brist på skattekraft ha medfört en ökning av bidragssumman för dem med ca 35 %. En sådan kraftig bidragsökning kunde inte anses sakligt motiverad.
Svenska kyrkans församlings— och pastoratsförbund hemställde i skrivelse den 3 december 1974 till Kungl Maj:t om ändring av reglerna för skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner så att dessa bidrag skulle utgå efter samma grunder som gäller för kommunerna, alternativt att procenttalet för uppräkning skulle höjas för att motverka penningvärdesförändringen. Framställning- en lämnades utan åtgärd.
Den revision av skatteutjämningssystemet som genomfördes fr o m år 1974 betraktades som ett provisorium tills resultatet av ut- redningen om kommunernas ekonomi förelåg. Arbetet i 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU 76) omfattade enligt direkti— ven den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Däremot berördes inte den kyrkokommunala verksamheten av utredningsupp- draget. Någon ändring av gällande bestämmelser om skatteutjäm- ningsbidrag till kyrkliga kommuner föreslogs därför inte heller av KEU 76. Förslaget ledde emellertid till nuvarande skatteut— jämningssystem. Enligt det nya systemet för kommuner och lands- tingskommuner indelas dessa i tolv skattekraftsklasser, från 103 % upp till 136 % av medelskattekraften. Den grundgaranti som därvid erhålls kompletteras med tillägg eller avdrag för kommun- invånarnas åldersstruktur. Ingen kommun eller landstingskommun får lägre total garanti än 100 % av medelskattekraften. Jämfört med 1979 års förhållanden har den totala garantin ökat med minst 1 % av medelskattekraften.
Skatteutjämningsreformen får fullt genomslag år 1982. Jämfört med de skatteutjämningsbidrag som utgick år 1979 kommer den fullt genomförda skatteutjämningsreformen att innebära en ökad över- föring av skatteutjämningsbidrag till kommuner och landstings- kommuner på ca 2 875 milj kr. ökningen fördelar sig jämnt på kommuner och landstingskommuner och genomförs i tre steg åren 1980-1982.
Såsom tidigare antytts kom inte någon ändring till stånd så- vitt avser de kyrkliga kommunerna utan 1974 års regler överflyt-
tades oförändrade till den nya lagen om skatteutjämningsbidrag (l979z362).
4.2 Betydelsen av nuvarande skatteutjämningsbidrag till
kyrkliga kommuner
4.2.1 Skatteutjämningsbidragets betydelse på riks- och länsnivå
Skatteutjämningsbidrag utgår till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet. I föreliggande framställning redovisas bi—
draget församlingsvis, inkl bidrag till pastorat och annan kyrklig samfällighet, vari församlingen ingår.
Redovisat på detta sätt utgår skatteutjämningsbidrag för år 1981 till 2 331 församlingar, dvs drygt 90 % av samtliga försam- lingar i landet. För år 1981 uppgår det totala skatteutjämnings- bidraget till kyrkliga kommuner till 137,8 milj kr fördelat läns- vis på följande sätt
Tabell 1 Skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner år 1981
Antal församlingar
varav med skatteutj.- Län Totalt bidrag Milj kr Ore/skr Stockholm 146 59 1,4 0,2 Uppsala 106 99 3,0 4,2 Södermanland 85 73 2,3 3,2 östergötland 160 152 4,9 4,3 Jönköping 123 113 4,8 5,6 Kronoberg 84 78 3,6 7,6 Kalmar 106 101 6,1 9,5 Gotland 92 91 3,0 21,2 Blekinge 39 35 3,1 7,6 Kristianstad 141 136 5,6 7,3 Malmöhus 258 235 6,3 2,7 Halland 100 92 4,2 6,6 Göteborgs o Bohus 118 111 5,9 2,5 Älvsborg 206 194 6,6 5,7 Skaraborg 267 259 7,4 10,2 Värmland 92 87 6,4 8,0 Örebro 61 53 2,3 2,8 Västmanland 62 53 1,9 2,5 Kopparberg 54 48 4,3 5,3 Gävleborg 61 55 8,6 10,2
(Tabell 1 forts)
Antal församlingar
varav med
skatteutj.- Län Totalt bidrag Milj kr öre/skr Västernorrland 64 62 11,5 14,7 Jämtland 65 65 8,9 23,9 Västerbotten 43 43 12,0 17,6 Norrbotten 37 37 13,7 17,9 Riket 2 570 2 331 137,8 5,4
Totalt sett har således skatteutjämningsbidraget relativt ringa betydelse, endast 5,4 öre/skr, vilket motsvarar drygt 5 % av ut- debiteringsbehovet. Som framgår av tabellen varierar dock bety- delsen mycket mellan länen, från 0,2 öre/skr i Stockholms län till 23,9 öre/skr i Jämtlands län. Störst betydelse har bidraget i de fyra nordligaste länen och på Gotland.
4.2.2 Skatteutjämningsbidragets betydelse för de enskilda församlingarna
För de enskilda församlingarna har skatteutjämningsbidraget starkt varierande betydelse. För att belysa skatteutjämningsbi— dragets betydelse i jämförelse med utdebiteringsbehovet i de en— skilda församlingarna har förhållandet mellan bidrag och skatte- sats undersökts. Vidare har bidragets betydelse i relation till församlingarnas storlek (invånarantal) undersökts. Då skillna- derna i invånarantal mellan församlingarna är mycket stora, från ca 50 invånare i de minsta församlingarna till ca 50 000 invåna- re i de största redovisas bidraget i öre/skr för att få ett jäm- förande mått.
Förhållandet mellan skatteutjämningsbidrag och skattesats be- lyses 1 bil 0.1. Ett sammandrag av bilagan redovisas här nedan.
Tabell 2 Samband mellan skatteutjämningsbidrag och skattesats
Skatteutj. Skattesats, öre/skr bidrag ( öre/skr =100 101-150 151-200 >200 Summa — 25 289 892 264 32 1 477
26— 50 19 314 269 60 662
51- 75 3 48 56 24 131
76—100 2 16 17 8 43 >100 1 4 6 7 18 Summa 314 1 274 612 131 2 331
För flertalet församlingar (1 477) uppgår skatteutjämningsbidra- get till högst 25 öre/skr. En tredjedel av samtliga församling- ar (854) uppbär bidrag som överstiger denna gräns. För 18 för- samlingar motsvarar bidraget mer än 1 kr/skr. Av de församlingar som uppbär skatteutjämningsbidrag har 131 (6 %) en skattesats som överstiger 2 kr/skr, ytterligare 612 (26 %) mellan 1:50 och 2 kr/skr i utdebitering. Sammanlagt 2 017 (87 %)av de församling- ar som uppbär skatteutjämningsbidrag har en skattesats som upp- går till eller överstiger medelutdebiteringen (1:01/skr). Skat- teutjämningsbidraget utgår således i huvudsak till församlingar med högt utdebiteringsbehov.
Mycket högt skatteutjämningsbidrag och mycket stort utdebite- ringsbehov sammanfaller i ett antal församlingar. Till sju för- samlingar med skattesatser över 2 kr/skr utgår skatteutjämnings- bidrag med över 1 kr/skr. I ytterligare 111 församlingar med skattesatser över 1:50/skr utgår skatteutjämningsbidrag med mer än 50 öre/skr. Av nämnda 118 församlingar med över 1:50/skr i skattesats och över 50 öre i skatteutjämningsbidrag återfinns 30 på Gotland, 16 i Kalmar län (Oland), 13 i vardera Älvsborgs och Skaraborgs län och 12 i Jämtlands län. Av församlingarna med skattesats över medelutdebiteringen motsvarar skatteutjäm- ningsbidraget i 44 fall en tredjedel eller mer av utdebiterings- behovet.
Om skatteutjämningsbidraget bortfaller skulle självfallet skat- tesatsen öka med det belopp i öre/skr som nuvarande bidrag mot- svarar om inte utdebiteringsbehovet på annat sätt kan reduceras. Som exempel kan anges att antalet församlingar som nu har en skattesats på minst 3 kr/skr (f n två) skulle öka till 25. Den högsta skattesatsen inom denna grupp skulle uppgå till 4:01/skr.
Relationerna mellan skatteutjämningsbidrag och församlingarnas storlek redovisas i bil D.2. En sammanfattning av denna ger följande bild.
Tabell 3 Samband mellan skatteutjämningsbidrag och invånar- anta
Skatte- Invånarantal utj.- bidr. 1 000 — ) öre/skr (400 400-999 3 999 =4 000 Summa
0 19(2,7%) 20(3,1%) 28(3,9%) l72(34,3%) 239(9,3%)
- 25 309(44,0%) 335(51,2%) 530(74,4%) 303(60,5%) l477(57,5%) 26— 50 &%(37,6%) 246(37,6%) 126(17,7%) 26(5,2%) 662(25,8%) 51- 75 69(9,8%) 38(5,8%) 24(3,4%) - l31(5,1%) 76—100 29(4,1%) 11(1,7%) 3(0,4%) - 43(1,7%)
>100 13(1,8%) 4(0,6%) l(0,l%) — 18(0,7%) Antal bidrag 684(97,3%) 634(96,9%) 684(96,1%) 329(65,7%) 233(90,7%) Totalt antal
försam1.703(100%) 654(100%) 7l2(100%) 501(100%) 2570(100%)
Skatteutjämningsbidrag utgår till 97 % av samtliga församlingar med under 4 000 invånare. Samma förhållande gäller i stort sett för alla redovisade intervaller under denna gräns. Av försam- lingar med över 4 000 invånare uppbär 66 % skatteutjämningsbi- drag. Inom denna storleksgrupp avtar det relativa antalet som har bidrag med ökande invånarantal. Således utgår bidrag till endast 49 % av församlingarna med över 10 000 invånare.
Det kan vidare konstateras att skatteutjämningsbidraget rela- tivt sett minskar med ökande invånarantal. Skatteutjämningsbi- draget uppgår till högst 25 öre/skr i knappt 47 % av alla försam- lingar med under 400 invånare. Procenttalet ökar sedan i varje redovisad intervall så att i nära 95 % av församlingarna över 4 000 invånare understiger bidraget denna gräns. Ingen av sist— nämnda församlingar har bidrag som överstiger 50 öre/skr medan för nära 16 % av församlingarna under 400 invånare överstiger bidraget denna gräns. Av de 18 församlingar som uppbär mer än 1 kr/skr i skatteutjämningsbidrag har 13 mindre än 400 invånare, 10 av dessa församlingar finns på Gotland.
4.2.3 Sammanfattning Analysen kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt
— skatteutjämningsbidraget har relativt ringa betydelse vid en kollektiv bedömning av församlingarna
— bidraget har mest betydelse för Gotland och de fyra nordli- gaste länen
- för en tredjedel av samtliga församlingar har bidraget rela— tivt stor betydelse, mer än 25 öre/skr och för ett mindre an- tal mycket stor betydelse, mer än 1 kr/skr i 18 församlingar
- flertalet församlingar som uppbär skatteutjämningsbidrag (87 %) har en skattesats som överstiger medelutdebiteringen
- högt skatteutjämningsbidrag och stort utdebiteringsbehov sam- manfaller, 118 församlingar med skattesats överstigande 1:50/ skr uppbär bidrag med mer än 50 öre/skr
- skatteutjämningsbidraget har störst betydelse för små försam- lingar och minskar relativt sett med ökande invånarantal.
4.3 Beslutad förändring av nuvarande system
I anledning av den s k besparingspropositionen (proposition 1980/81:20) beslöts att det särskilda statliga skatteutjämnings- systemet till kyrkliga kommuner skulle omprövas. För de kyrkli— ga kommunerna borde i framtiden bara finnas ett system för ut- jämning av kostnader. Detta borde baseras på kyrkofonden. I av- vaktan på ett sådant enhetligt utjämningssystem beslöts att bi- drag för år 1982 skall utgå med 60 % av de bidrag som betalas
ut år 1981. Vidare skall fr o m är 1982 inte heller skatteutjäm— ningsbidrag som understiger 5 000 kr utbetalas.
För att förhindra att någon kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt år 1982 skall en särskild kompensation ges inom ramen för det extra skatteutjämningsbidrag, som betalas ut år 1982. Denna särskilda kompensation skall ges utan föregående ansökan och innebära att inte någon kyrklig kommun får bidraget sänkt från föregående års bidrag med mer än vad som motsvarar 20 öre/skr. Kompensation bör lämnas för hela den del av bortfallet som över- stiger 20 öre/skr.
Ändringen i bidragsbestämmelserna innebär att de totala skatte- utjämningsbidragen till kyrkliga kommuner som uppgår till ca 138 milj kr år 1981 kommer att bli ca 82 milj kr år 1982. Den särskilda kompensationen för år 1982 kan beräknas uppgå till ca 2 milj kr.
5 DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS SKATTEKRAFT
5.1 Medelskattekraften
För att få ett jämförande mått på kommunernas skatteunderlag används begreppet skattekraft, dvs skatteunderlaget utslaget på antalet invånare. Vid 1980 års taxering uppgick medelskatte- kraften i riket (inkl bidragsunderlag enligt förordningen om skattebortfallsbidrag) till 307:45$kr/inv. I det följande anges församlingarnas skattekraft i % av medelskattekraften.
Regionalt sett har Stockholms län den högsta skattekraften, 128 % av medelskattekraften och Gotland den lägsta, drygt 84 % av medelskattekraften. Bortsett från Stockholms län ligger samt- liga läns medelskattekraft inom intervallet 84 — 103 % av rikets medelskattekraft.
5.2 De enskilda kyrkliga kommunernas skattekraft
Skillnaderna i skattekraft mellan de enskilda församlingarna är mycket stora. Även om man bortser från några ytterlighetsfall, som beror på särskilt stora inkomster från juridiska personer, varierar skatteunderlaget från knappt 50 % i de skattesvagaste församlingarna till över 160 % av medelskattekraften i de mest bärkraftiga församlingarna.
De stora olikheterna i skattekraft bör givetvis föranleda väsentliga skillnader i utdebitering. Till stor del har dock de olika ekonomiska förutsättningarna utjämnats genom skatteutjäm- ningssystemet, inom vilket de kyrkliga kommunerna ursprungligen garanterades viss skattekraft (se avsnitt 4,1).
Skillnaderna i skattetryck motverkas också genom avräkningen med kyrkofonden (se avsnitt 2.2). En inte oväsentlig utjämning sker också i de fall församling ingår i flerförsamlingspastorat eller annan kyrklig samfällighet.
Även om effekterna av de stora skillnaderna i skattekraft
väsentligt mildras genom de olika utjämningssystemen finns det skäl att närmare analysera, vilket samband mellan skattekraft och skattesats som kvarstår.
Av intresse är också att undersöka relationerna mellan skatte— kraft och församlingarnas storlek (invånarantal).
Eftersom skatteutjämningsbidraget minskar de direkta effekter— na på skattesatserna av skillnaderna i skattekraft,bör det även vara av intresse att studera förhållandet mellan skattekraft och utdebiteringsbehov. De kyrkliga kommunernas nettokostnader måste täckas med skatt och ev skatteutjämningsbidrag. I det följande definieras därför utdebiteringsbehovet som skatt + skatteutjäm- ningsbidrag. Därvid bortses från ev tillskott från kyrkofonden liksom från budgetregleringsposter. De senare tjänar till att ut— jämna behovet mellan närliggande år.
5.2.1 Samband mellan skattekraft och skattesats
Förhållandet mellan skattekraft och skattesats belyses närmare i bil 0,4, Församlingarnas skattesats inkluderar utdebitering till pastorat och annan kyrklig samfällighet. Analysen kan sam- manfattas till följande.
Tabell 1 Samband mellan skattekraft och skattesats
Skattekraft Antal församlingar/ i % av me- Skattesats, kr/skr delskatte- kraften 51:00 1:01-1:50 1:51-2200 >2:00 Summa 580,00 92(6,7%) 720(52,2%) 453(32,8%) 115(8,3%) 1300(1007.) 80,01- 90,00 ll3(18 07) 381(60,8%) 120(19,17.) 13(2,17.) 627(100%) 90.01-100.00 96(32,77) 162(55,1%) 3|(10,57.) 50,77.) 294(1007.) 100,01-110,00 5a(47,17.) 06(48,8%) 5(417.) — 123(1007.) >110,00 95(65.17.) 45(30,8%) 5(3,47.) 1(0,77.) 46(100%)
Summa 454(17,7%)1368(53,2%) 614(23,9%) 134(5,2%) 2570(100%)
Flertalet församlingar (1 380) har en skattekraft som understi— ger 80 % av medelskattekraften. Endast hos 269, dvs något över 10 % av hela antalet församlingar överstiger skattekraften rikets medeltal. Av tabell 1 framgår att av de församlingar som har en skattekraft under 80 % av medelskattekraften kan knappt 7 % hålla skattesatsen under medelutdebiteringen (1:01/skr) me- dan skattesatsen hos drygt 8 % överstiger 2 kr/skr. Med stigande
;skattekraft ökar sedan det relativa antalet församlingar som har en skattesats under medelutdebiteringen och minskar andelen för- samlingar med mycket hög skattesats. Således kan drygt 65 % av församlingarna med skattekraft över 110 % av medelskattekraften hålla en lägre skattesats än medelutdebiteringen medan endast en av dessa har en utdebitering som överstiger 2 kr/skr. Skill- naderna blir än mer märkbara om man differentierar skattekraften på det sätt som redovisas i bil 0.3 . Av 82 församlingar med en skattekraft under 60 % av medelskattekraften har endast en för- samling lägre skattesats än medelutdebiteringen medan nära
78 % av församlingarna över 130 % av medelskattekraften håller sig under medelutdebiteringen. Det finns alltså trots utjämnings- systemen ett klart samband mellan låg skattekraft och hög utde- bitering och motsatsen hög skattekraft och låg skattesats.
Det största relativa antalet församlingar med skattekraft un- der medelskattekraften återfinns i Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. I dessa län understiger skatte- kraften rikets medeltal i 96—97 % av samtliga församlingar. Låg skattekraft och hög utdebitering sammanfaller relativt sett i största utsträckning i Gotlands län. Drygt 15 % av länets för- samlingar har över 2 kr/skr i utdebitering. Skattekraften hos samtliga dessa understiger 80 % av medelskattekraften. Motsva— rande andel i Kalmar och Skaraborgs län, som i detta avseende kommer närmast är drygt 9 % resp knappt 9 %.
5.2.2 Samband mellan skattekraft och invånarantal
Relationerna mellan skattekraft och församlingarnas storlek redovisas närmare i bil 0.4. Resultatet av analysen kan sammanfattas till följande. Tabell 2 Samband mellan skattekraft och invånarantal
Antal församlingar/
i % av me- Invånarantal
delskatte- 1 000 — >
kraften (400 400—999 3 999 =4 000 Summa ( = 80,00 469(66,8%) 482(73,8%) 382(53,7%) 47( 80,01- 9000 148(21,1%) 118(18,1%) 218(30,6%) 143(2 930140090 48(&8%) 5,5%) 70(%8%) l40(27
100,0141030 21(3,0%) 0,6%) 23(32%) 75(149
> 110M0 23%) 2,0%) 19(27%) 98(195%)146(5:7%)
36( 4( 16( 13( Summa 702(100%) 653(100%) 712(100%) 503(100%) 2570(100%)
9,37.) 1380(53 77) 84%) 627(24 47.) 8%) 294(1147.)
7) 123(4 497.)
,
mv
Av sammandraget framgår att det finns en klar skillnad mellan församlingar under resp över 4 000 invånare. Inom resp storleks- grupper under 4 000 invånare har 94-97 % av församlingarna en skattekraft som understiger medelskattekraften. Motsvarande an- del i församlingar med över 4 000 invånare är 65 %. Av den ut— förligare redovisningen i bil D.4 kan utläsas att den mycket låga skattekraften (under 60 % av medelskattekraften) finns i de små församlingarna. Ca 9 % av församlingarna under 400 invå- nare når inte över 60 % av medelskattekraften medan motsvarande andel i intervallet 400-999 invånare uppgår till knappt 3 % och i övriga intervaller understiger 0,5 %. I de förhållandevis mycket stora församlingarna (över l0 000 invånare) har 54 % en skattekraft som överstiger medelskattekraften mot 3—8 % i stor- leksgrupperna under 4 000 invånare.
I Gotlands och Skaraborgs län dominerar småförsamlingarna.
På Gotland har 74 % av församlingarna under 400 invånare och i Skaraborgs län 57 %. Av de nämnda småförsamlingarna har på Got— land en fjärdedel en mycket låg skattekraft (60 % av medelskatte— kraften). Motpolen utgörs av Stockholms län där nära hälften av församlingarna (48 %) har över 4 000 invånare. Av dessa försam- lingar har mer än hälften (60 %) en skattekraft, som överstiger ll0 % av medelskattekraften.
5.2.3 Samband mellan skattekraft och utdebiteringsbehov
Som tidigare nämnts definieras utdebiteringsbehovet i denna ana— lys som summan av skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag, uttryckt i kr/skr. Sambandet mellan skattekraft och utdebite- ringsbehov år l98l redovisas närmare i bil 0.5 . Resultatet kan sammanfattas till följande.
Tabell 3 Samband mellan skattekraft och utdebiteringsbehov
Skatte- Antal församlingar/ kraft i Utdebiteringsbehov, kr/skr % av me—
delskat— tekraf- ( l:0l- l:5l- 2:0l- ten =l:00 l:50 2:00 2:50 >2:50 Summa g80,00 24(l,7%) 3l8(23,0%) 6ll(44,3%) 317(23,0%) llO(8,0%) l380(100%) 80,01—
90,00 58(9,2%) 3l8(50,7%) 203(32,4%) 40(6,4%) 8(l,3%) 627(l00%) 90,0l—
l00,00 72(24,5%) l55(52,7%) 57(l9,4%) lO(3,4%) - 294(l00%) l00,0l— ll0,00 49(39,8%) 64(52,0%) 9(7,3%) l(0,8%) - 123(l00%) >ll0,00 84(57,5%) 54(37,0%) 5(3,4%) 3(2,l%) - l46(l00%)
Summa zs7(11,27.)909(35,47) 885(34,4%) 37l(l4,4%) ll8(4,6%) 25700007)
Av de församlingar som har en skattekraft under 80 % av medel- skattekraften är utdebiteringsbehovet mindre än medelutdebite- ringen (l:0l/skr) i endast 2 % av församlingarna medan det i 3l % av dessa församlingar överstiger 2 kr/skr. Det bör dock an- märkas att utdebiteringsbehovet i medeltal överstiger medelutde- biteringen med 5 öre/skr. Med stigande skattekraft ökar sedan det relativa antalet församlingar som har ett utdebiteringsbehov under medelutdebiteringen och minskar andelen församlingar med mycket högt utdebiteringsbehov. Således har drygt 57 % av för- samlingarna med skattekraft över llO % av medelskattekraften ett utdebiteringsbehov som ligger under medelutdebiteringen medan endast 3 (2 %) av dessa har ett utdebiteringsbehov över 2 kr/skr. Det samband mellan låg skattekraft och hög skattesats resp hög skattekraft och låg skattesats som tidigare påvisats gäller i än högre grad sambandet mellan låg skattekraft och högt utdebite- ringsbehov resp hög skattekraft och lågt utdebiteringsbehov.
Om jämförelse i övrigt görs mellan skattesats och utdebite- ringsbehov (tabell l resp 3) finner man att antalet församlingar un— der medelutdebiteringen minskar från 454 till 287. Antalet för- samlingar med utdebiteringsbehov över 2 kr/skr är 489 mot 134 med en skattesats över detta belopp.
På Gotland överstiger utdebiteringsbehovet 2 kr/skr i 55 % av församlingarna. Motsvarande andel uppgår till ca 35 % i Skara-
borgs och Jämtlands län medan den är betydligt lägre i övriga
län.
5 .3 Sammanfattning
De gjorda analyserna kan i huvuddrag sammanfattas på följande sätt
skattekraften står i omvänt förhållande till skattesatsen,
låg skattekraft ger hög utdebitering och vice versa detta förhållande gäller i än högre grad mellan skattekraft och utdebiteringsbehov de minsta församlingarna (under 400 invånare) har den lägsta skattekraften
skattekraften i församlingar med över 4 000 invånare är väsent— ligt högre än i mindre församlingar
särskilt i Gotlands län är församlingarna små, har låg skatte— kraft och hög utdebitering, i mindre mån gäller detta samband även Skaraborgs län.
6 UVERVÄGANDEN: FÖRUTSÄTTNINGAR OCH GRUNDER
Behovet av ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna är sedan länge allmänt erkänt. Trots de system för utjämning som tillämpas är skillnaderna mellan den kyrkliga utdebiteringen på olika orter avsevärt större än de som förekommer på den borger— ligt kommunala sidan.
Ekonomisk utjämning sker i dag enligt två skilda system. Det ena bygger på kyrkofonden och tar sikte på pastoratens kostnader för löner till präster och kyrkomusiker. Tillskotten från kyrko- fonden grundas på en avräkning mellan pastoratens lönekostnader och deras intäkter av församlingsskatt och lönetillgångar. Finan— sieringen sker främst genom den allmänna kyrkoavgiften som tas ut av pastoraten. Det andra systemet infördes som ett led i 1965 års allmänna omläggning av den kommunala skatteutjämningen. Det innebär att staten betalar ut skatteutjämningsbidrag även till kyrkliga kommuner. Det sker emellertid - och detta har allt— mer markerats genom senare reformer — enligt andra grunder än till borgerliga kommuner.
De båda systemen ger, enligt vad som sägs i direktiven till utredningen, inte en utjämning som svarar mot de kyrkliga kom— munernas aktuella behov. Situationen kommer att ytterligare för— sämras till följd av vissa under innevarande år beslutade änd— ringar i skattesystemet. Genom att grundavdraget höjs från 6 000 till 7 000 kr och intäkterna från juridiska personer redu- ceras med 20 % minskar de kyrkliga kommunernas skatteintäkter med över 90 milj kr.
Den omedelbara bakgrunden till utredningens uppdrag är dels riksdagens beslut l980 att reducera de statliga skatteutjämnings— bidragen till kyrkliga kommuner med 40 % vilket innebar en minsk— ning med över 50 milj kr, dels att avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden, vilket redan tidigare var ytterst
komplicerat, har blivit omöjligt att tillämpa i oförändrad form till följd av reformer inom taxeringsförfarandet.
Riksdagen uttalade i samband med l980 års beslut, att man bör utreda möjligheterna att konstruera ett enhetligt utjämnings— system för de kyrkliga kommunerna som ersätter de båda nu exi— sterande. En utgångspunkt skall vara att de statsbidrag som kan komma i fråga i framtiden skall betalas in till kyrkofonden. Det har varit utredningens uppgift att utforma förslag till ett sådant enhetligt utjämningssystem.
Det är förenat med svårigheter att på ett enkelt sätt redovisa överväganden i ett ämne av denna tekniskt komplicerade karaktär. Därtill kommer att åtskilliga ömtåliga avvägningsfrågor aktuali- seras som delvis är av inomkyrklig natur. Utredningen har valt att redovisa sina överväganden i tre kapitel. Uppgifterna för detta första kapitel är två. Till en början vill utredningen klargöra ramar och utgångspunkter för övervägandena samt peka på de väsentligaste principfrågor och avvägningar mellan skilda intressen som utjämningsproblematiken för med sig (6.l och 6.2). Vidare vill utredningen kort precisera de principer och komponen— ter som förslaget bygger på samt redovisa varför de har valts och hur de kan varieras (6,3 och 6.4).
I de följande kapitlen lämnar utredningen först en mera detal— jerad framställning av det föreslagna utjämningssystemet. Där— efter ges en närmare redovisning av hur systemet fungerar om de olika komponenterna varieras enligt tre alternativ. I en separat bilagedel lämnas en detaljerad siffermässig redovisning av dessa alternativ, med uppgifter för varje församling, pastorat och sam— fällighet.
6.l Ekonomiska ramar
Inledningsvis måste det konstateras att innebörden av riksdagens beslut 1980 är - oavsett hur man utformar utjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna — att i framtiden denna utjämning kommer att vara kyrkans egen angelägenhet i större utsträckning än hittills. Häri ligger en grundläggande skillnad mot den borgerligt kommunala sidan, där utgångspunkten är att staten tillskjuter pengar som fördelas mellan kommunerna enligt vissa grunder. Den- na viktiga skillnad måste man hela tiden ha för ögonen då man diskuterar konstruktionen och verkningarna av ett sådant utjäm—
ningssystem som det är utredningens uppgift att föreslå.
Hittills har kyrkan själv bidragit till utjämning genom till- skotten från kyrkofonden. De uppgick l979 till drygt 55 milj kr. Därutöver har staten bidragit med omkring l40 milj kr. Sist- nämnda belopp reduceras nu till 87 milj kr. Även om bortfallet inte skulle kompenseras med kyrkliga medel, skulle kyrkans egen andel av den ekonomiska insatsen för utjämning öka väsentligt.
Utredningen har enligt direktiven att utgå från att utjämningen via kyrkofonden enligt det nya systemet "skall finansieras genom den allmänna kyrkoavgiften'H I detta uttalande ligger att kyrkan måste vara beredd på att i framtiden få bekosta utjämningen helt på egen hand, utan statsbidrag.
Utredningen har vid sina beräkningar utgått från den aktuella situationen, dvs att kyrkan får 87 milj kr i statsbidrag. Om denna intäkt faller bort, får den allmänna kyrkoavgiften höjas. Eventuellt kan samtidigt även andra komponenter varieras i det föreslagna utjämningssystemet. Detta är så konstruerat att det inte behöver göras om i en sådan situation utan lätt kan anpas— sas till ändrade ekonomiska förutsättningar. Det möjliggör också olika ambitionsnivåer i fråga om utjämningseffekt.
Utredningen har ansett det lämpligt att redan inledningsvis
ange de ekonomiska ramar som gäller för den följande diskussionen.
Utredningen har kommit fram till att ett system med godtagbar utjämningseffekt förutsätter att den allmänna kyrkoavgiften höjs till minst l3 öre, även om kyrkan får behålla det nu återstående statsbidraget. En övre gräns har utredningen funnit sig kunna dra vid 20 öre i allmän kyrkoavgift. Det finns enligt utredning- ens bedömning inte sakliga skäl för att överskrida denna gräns under nu gällande ekonomiska förutsättningar.
övervägandena håller sig alltså inom ramen l3—20 öre i allmän
kyrkoavgift. Inom denna ram redovisar utredningen tre alternativ med var sin avgiftsnivå och var sin utjämningseffekt. Alla beräk- ningar innefattar även konsekvenserna av att skatteunderlaget
minskar genom att grundavdraget höjs och intäkterna från juri— diska personer minskar. Dessa effekter motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre per skattekrona.
Även om helheten och totalbilden är det väsentligaste, måste naturligtvis de enskilda kyrkliga kommunerna också se till hur de själva påverkas. Även i detta avseende har utredningen funnit
det lämpligt att redan från början ange en gräns. Utredningen har - liksom statsmakterna då de fattade sitt beslut att minska statsbidraget l980 — fastställt som princip att utdebiteringen ingenstans skall behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona, effekterna av samtliga reformer inräknade, sålunda utjämnings— system, minskat statsbidrag, höjt grundavdrag och minskade in- täkter från juridiska personer.
Till den närmare utformningen av denna "tjugoöresspärr" återkommer utredningen (7.3). Man kan sålunda tänka sig vissa undantag för att bl a bygga in en rationaliseringsfaktor. På detta stadium är detemellertid tillräckligt att ange själva grundprincipen.
6.2 Allmänna utgångspunkter och avvägningsfrågor
Syftet med en reform är alltså att på grundval av nya principer åstadkomma en godtagbar ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna. Den första fråga som måste ställas är hur man skall mäta utjämningseffekten av olika system. Utredningen har för sin del funnit det naturligt att utgå från den befintliga finans— statistikens uppgifter om den kyrkliga skattesatsen i olika de— lar av landet (Årsbokför Sveriges kommuner l98l s 29).
På efterföljande uppslag redovisar utredningen skattesatserna i de 2 570 församlingarna fördelade på län och olika grupper alltefter skattesatsens höjd. Vänstersidan återger dagsläget, högersidan den ändrade bild som erhålls om man lägger in effek- terna av grundavdragets höjning och minskningen av intäkterna från juridiska personer. Även genomsnittlig skattesats anges för varje län och för riket i dess helhet. Dm indelningen i olika grupper med hänsyn till skattesatsens höjd anmärker ut- redningen, att särredovisningen av läget 2 kr per skattekrona behövs till följd av en särskild spärregel som föreslås i det följande.
ns.-:s, mm
.)) (| 1. T'.
..|'>_F1I' unt: ,, u.. .- ..n:
| . *I .. V:. F | m Ill ' ...å uglrllåm'tael ' ML.... -_ |_ ',.- ' .
U—uh '— '; .ru-q .
' ._ -'.'n 'IJIHLI man. sauna. r :=-
. M
| r_
'.',a- .. |
IT ;) 4. .. " "- 'i. .m H l e."? 501355?) VIP-"' '
.ll- .
EMU, " '4 'W'b'i'å ' * nu.-gif .. s.. I' - . $]
1981. ÅRS SKATTESATS UTAN KORRIGERINGAR
LÄN KYRK IG SKATTESATS. KR PER SKATTEKRONA MEDEL—
-—-—-——-—-———--——-————————-——————-——- —————— —-————— SKATTE—
0.50' 0.75' 1.00' 1.25' 1.50' 1.75' 2.00 2.01— 2.25— 2.50— SUMMA SATS.
—0.49 0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.24 2.49 FÖRSAM' KR PER LINGAR SKATTE—
KRONA
146 .69 106 1.26 85 1.19 160 1.21 123 1.13
STOCKHOLMS LÄN & 36 36 29 18 16 3 uersALA LÄN — 16 34 46 4 SbDERMANLANDS LÄN — — 25 23 16 9 OSTERGOTLANDS LÅN — - 39 43 49 14 JÖNKÖPINGS LÄN — - 1 27 33 28 11
INN—fl
Iv—IPOI ");-HON
KRONOBERGS LÄN ' ' KALMAR LÄN ' GOTLANDS LÄN ' BLEKINGE LÄN ' KRISTIANSTADS LÄN ' '
84 1.33 106 1.13 92 1.30 39 1.16 141 1.16
22 21 39 10 17 20 22 10 15 17 5 ' 38 37 28 10 45 58 61 48 25 58 61 48 25 27 29 20 9
40 32 28 11 32 28 11
|
IsTNNO— H
MALMÖHUS LÄN '- DÄRAV LANDSTINGET ' MALMO KOMMUN ' HALLANDS LÄN '
258 .99 237 1.09 21 .80 100 1.19
IN:—'In mm)
x? N NNI
IINNO maniac BNI") IHHMN NIcI—T »o—OIr—l
folnld' HHIr—l
=> p-c I
ogieaoeos o BOHUS LÄN — DARAV LANDSTINGET — - GÖTEBORGS kommun — ALVSBORGS LÄN — SKARABORGS LÄN —
I I I I xf'
118 .91 85 1.01 ' ' ' 33 .85 4 206 1.19 13 2 267 1.2
I I | I »?
5 45 60 61 20 2 32 77 74 48
21 28 19 22 19 12 19 14 s 11 25 13 44 5 1
'x MmIV—GI
yÄRMLANDS LÄN - ceesno LÄN — — VÄSTMANLANDS LÄN — — KQPPARBERGS LÄN — — GAVLEBORGS LÄN - —
1 ' 92 ' ' 61
m I
,... ICQ rdr—ll
NMDMO NHIr—l lh N
54 61
00 (rr/Inno— HHOCJQ r—Il—ll—CH
N o I | | lnxmev—d r—c
I | p—1 I
VÄSTERNORRLANDS LÄN — - J"1rLAN05 LÄN — — VÄSTERBOTTENS LÄN — - NORRBOTTENS LAN — —
27 18
r—u—qNo | | H
65 17 23 43
28 7
00—90— Hr—Cr—IH Hae OHIO—I HN
x7' N
(7—
HELA RIKET 8 43
H N
627 705 57
N
222 45 74 38 21 2570
N 0 H
1981 ÅRS SKATTESATS. KORRIGERAD
LÄN KYRKLIG SKATTESATS. KR PER SKATTEKRONA MEDEL— ——————————————————————————————————————————————————————————— SKATTE— 0.50' 0.75' 1.00' 1.25' 1.50' 1.75' 2.00 2.01' 2.25' 2.50' SUMMA SATS. '0.49 0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.24 2.49 FORSAM' KR PER LINGAR SKATTE— KRONA
STOCKHOLMS LÄN 7 35 34 32 19 15 UPPSALA LÄN ' ' 3 16 32 45 SÖDERMANLANDS LÄN ' ' 1 25 23 13 1 ÖSTERGÖTLANDS LÄN ' ' 3 39 40 49 1 JÖNKÖPINGS LÄN ' ' 10 28 32 25 1 146 .72 106 1.29 85 1.22 160 1.25 123 1.17
IHQ'I leod'u—c I "Oh,-1
H d'hr—cxro
84 1.37 106 1.16 92 1.34 39 1.20 141 1.20
KRONanRgs LÄN — — KALMAR LAN — — GOTLANDS LÄN — BLEKINGE LÄN — KRISTIANSTADS LÄN - -
21 20 35 15 ' 13 2 16 18 ' 15 16 5 1 ' 40 34 27 12 '
lnxTN I N 7'4 r—C
IQNNN p-ll
258 1.02 237 1.12 21 .83 100 1.23
MALMÖHUS LÄN ' DÄRAV LANDSTINGET ' MALMÖ KOMMUN ' HALLANDS LÄN '
43 60 60 41 29 2 60 60 41 29 2
INNIQ l-hlnl v-u-cle HH N N NN
|
I
I
|
I r—c N
I
Nmolm InInI-q
0 H I
27 27 18 13 '
GÖTEBORGS O BOHUS LÄN ' DÄRAV LANDSTINGET '
GÖTEBORGS KOMMUN ' ÄLVSBORGS LÄN ' SKARABORGS LÄN '
40 30 26 14 118 .94 30 26 14 5 ' ' ' ' 85 1.04 33 .88 206 1.23 267 1.32
| I I | In
5 45 55 59 25 ' 12 ' 2 31 70 73 47 3 2 11
10»? rs ”"Il-dl
VÄRMLANDS LÄN ' ' ÖREBRO LÄN ' ' VÄSTMANLANDS LÄN ' ' KOPPARBERGS LÄN — — GÄVLEBORGS LÄN ' '
20 27 18 22 18 10 19 12 7 10 24 14 42 6 2
' 7 ' 1 92 1.23 ' 1 ' ' 61 1.16 ' ' ' ' 62 1.10 54 1.31 ' 1 ' ' 61 1.02
N
25 16 18
16 22 5 28 7 1
' ' 64 1.18 65 1.24 ' ' 43 1.2
37 1.12
VÄSTERNORRLANDS LÄN ' ' JÄ TLANDS LÄN ' ' VÄSTERBOTTENS LÄN ' ' NORRBOTTENS LÄN ' '
I I
| I
| NNI
I p-i INN—TMF! le | r—c
Nmomo— NH | H rx
HELA RIKET 7 42
O N
617 664 556 272 8 122 48 27 2570 1.05
De två nedersta raderna på vänster- resp högersidan återges här nedan. Förkortningen "Red” — som av utrymmesskäl används även i det följande - betyder reducerat skatteunderlag, dvs läget på
högersidan. Kyrklig—skattesats, kr per skattekrona 0.75— l.00- l.25- l.50— l.75— 2.0l- 2.25- -0.74 0.99 l.24 l.49 l.74 l.99 2.00 2.24 2.49 2.50 —
215 627 705 572 222 45 74
Nu Red 49 207 617 664 556 272 8 l22
Första raden ger den avgörande måttstocken. För vart och ett av de tre alternativ som redovisas kommer utredningen att för åskådlighets skull upprepa båda raderna i denna sammanställning samt på en tredje rad lägga till utfallet i det aktuella alter- nativet.
Om man ser på uppgifterna om skattesatserna inom länen, gör man lätt två iakttagelser som är av vikt som bakgrund för resone— manget. För det första ser man att spridningen är ett problem i södra och mellersta Sverige, medan bilden är betydligt mera samlad i Norrland. Det medför att utjämningssystemet kan förut— ses få sin största betydelse i södra och mellersta Sverige och att effekterna i Norrland måste bli föremål för särskild upp- märksamhet. För det andra ser man stora variationer i medelut- debitering mellan olika län. Det ligger i sakens natur att län med lägre utdebitering inte kan räkna med att få en bättre ut— jämning — en mera samlad bild - utan att själva vara med och betala.
Mot denna bakgrund övergår utredningen till att precisera vissa allmänna utgångspunkter för den fortsatta diskussionen samt peka på några grundläggande avvägningsfrågor.
Kravet på att kyrkan skall ta ett ökat ansvar för den ekono- miska utjämningen innebär ett krav på ökad solidaritet inom kyrkan. Förhållandet mellan stora och små, starka och svaga enheter kommer in i bilden liksom pastoratens skiftande till— gång till egendom. Utredningen avstår från att närmare disku- tera vilka krav på solidaritet som är rimliga att resa. De ekonomiska ramar, som har angetts i det föregående, ger ut- rymme för skilda ställningstaganden.
Allmänt måste emellertid utredningen framhålla - eftersom detta har direkt betydelse för konstruktionen av ett nytt ut- jämningssystem — att krav på ökad solidaritet förutsätter rätt- visa principer som grund för systemet. Resonemanget får sålunda inte förlora sig i en diskussion om belopp för den allmänna kyrkoavgiften eller för andra komponenter eller om utdebite— ringsökningar i enskilda fall osv. Huvuduppgiften måste vara att diskutera de grundläggande principerna. För detaljutform— ningen står många möjligheter öppna sedan väl principerna har lagts fast. Dessa bör vara så utformade att de kan accepteras av det stora flertalet enheter av olika typer, genom att skälig hänsyn tas till de olika intressen som bryter sig mot varandra.
En faktor av grundläggande betydelse är den kyrkokommunala organisationen, med över 2 500 församlingar och långt över l 000 pastorat och andra samfälligheter. Det är självklart att man inte kan ställa samma krav på effekterna i detalj av ett ut— jämningssystem för denna organisation som man kan ställa på det statliga skatteutjämningssystemet för de nu 279 borgerliga primärkommunerna. Omöjligheten av sådana krav framgår redan av att det förekommer åtskilliga flerförsamlingspastorat med rätt avsevärda skillnader i utdebitering mellan de ingående försam— lingarna.
Uppgifterna om utdebiteringens spridning inom kyrkan i dag ger en belysning av strukturproblemens betydelse. Det framgår att 2/3 av de kyrkokommunala enheterna har minst l:25 kr i utdebi- tering, medan l/l0 har lägre skattesats än l kr.1) Eftersom me- delutdebiteringen är l:02 kr per skattekrona, kan man omede'bart konstatera att det stora flertalet små enheter har höga skatte- satser men att medelvärdet dras ned av ett fåtal stora enheter
med låg skattesats. Det har framhållits många gånger att den kyrkokommunala organi—
sationen är orationell och onödigt kostsam, om man betraktar den från vanliga administrativa och ekonomiska synpunkter.1 förarbetena till l96l års församlingsstyrelselag framhöll t ex statsmakterna- i full politisk enighet — att man måste sträva efter att sanla
den ekonomiska förvaltningen till mera bärkraftiga enheter.I
|Ulm skall också tänka på att de stora totala samfälligheterna har redovisats med de ingående församlingarna. I gruppen 0.75- 0.99 kr per skattekrona ligger alltså bl a 2l församlingar Malmö kyrkliga samfällighet och 32 församlingar i Göteborgs.
första hand pekades då på möjligheten att bilda totala ekonomiska samfälligheter inom flerförsamlingspastoraten. Senare har alter— nativet med kommunstora samfälligheter kommit fram i diskussionen. Utredningen om begravningsverksamheten har nyligen behandlat den— na problematik (SOU l98l 36).
Utredningen har för egen del ingen anledning att ta ställning till dessa organisationsfrågor. Det måste emellertid uppmärksam— mas att de i viss mån får en ny dimension vid införandet av ett inomkyrkligt utjämningssystem som ställer krav på solidaritet bl a av de stora och bärkraftiga enheterna i förhållande till de små och svaga. Rationaliseringar inom organisationen kan ses som en motsvarande åtgärd av solidaritet från de mindre enheter— nas sida. Ett utjämningssystem kan i vart fall inte få konstrue— ras på ett sådant sätt att det motverkar organisationsförändringar som kan ge besparingar.
En möjlighet som bör nämnas i detta sammanhang är att på sikt införa något slags inomregional skatteutjämning efter förebild
från den borgerligt kommunala sidan. Ett system för sådan ut- jämning finns i dag i Stockholms län enligt en särkild lag, och en utredning kommer inom kort att redovisa överväganden i vad mån en liknande ordning bör införas för hela riket. De svå— righeter, som utredningen har stött på i fråga om vissa fler— församlingspastorat med varierande utdebitering på församlings- planet, har aktualiserat tanken att se utjämning inom pastoraten som en angelägenhet för dem själva och se utjämning inom kyrkan i dess helhet som en fråga om utjämning mellan pastoraten. Utred— ningen har avstått från att fullfölja tanken, bl a därför att den saknar direkt stöd i direktiven, men vill nämna den som ett uppslag att beakta i den fortsatta inomkyrkliga diskussionen. Det är viktigt att ha för ögonen att strukturfrågorna inte bara är frågor om yttre organisation. Lika väsentligt är att kyrkans lokalplan bygger på principerna om kommunal självstyrelse. I detta ligger bl a att varje enhet som inte ingår i en total samfällighet har egen beskattningsrätt och i princip själv be— stämmer vad den vill kosta på sig. Därav följer att man får iaktta försiktighet då man bedömer de kraftiga variationerna i utdebitering mellan olika församlingar och pastorat liksom då man diskuterar vilken utjämning som är önskvärd. Det är otänk- bart att ge en kommun möjlighet att vältra över kostnader för
”överstandard” på andra via ett utjämningssystem. Lika otänkbart är, som framhålls i utredningens direktiv, att införa ett system med myndighetskontroll eller en utifrån bestämd prioritering av åtgärder som det ankommer på den kyrkliga kommunen att själv besluta om.
Helt andra men likaså ömtåliga frågor gäller den_kyrkliga egendomen. Det nuvarande systemet för avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden innebär att pastoraten har viss möjlighet att själva påverka tillskotten. Ett pastorat som har sin egendom väl placerad och redovisar god avkastning får mindre tillskott, me- dan ett pastorat som inte visar nämnvärd vinst kan erhålla stör— re tillskott. Detta system, som alltså i viss mån är beroende av pastoratens egna placeringar och dispositioner av avkastning— en, kan inte behållas om man inför ett enhetligt utjämningssystem inom kyrkan. Det är nödvändigt att söka generella och rättvisa normer för beaktande av pastoratens egendomsinnehav.
En annan fråga som aktualiseras i detta sammanhang gäller principerna för tilldelning av prästtjänster. Utredningen före- slår i det följande, att antalet prästtjänster som finns inrät— tade i pastoraten tills vidare skall läggas till grund för en av de komponenter som bör ingå i ett nytt utjämningssystem. Det är därför ofrånkomligt för utredningen att stryka under vikten av aktuella och rättvisa principer för prästtilldelningen.
Utredningen har pekat på de viktigaste inomkyrkliga avvägnings— frågor som aktualiseras av ett nytt utjämningssystem. Det är nöd- vändigt att också klargöra statens intressen i sammanhanget. Två utgångspunkter är givna genom beslut av riksdagen: statsbidraget minskas och skall - så länge det alls utgår — betalas till kyrko— fonden för vidare fördelning inom ramen för ett enhetligt utjäm- ningssystem. Statens intressen i övrigt framgår dels av utred- ningens direktiv, dels av de i dessa särskilt åberopade direk— tiven 1980 till alla statliga utredningar om finansiering av reformer.
Staten har till en början krav på en enklare och billigare administration. Systemet för avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden är utomordentligt krångligt och kostsamt. Aven sy- stemet med klockarboställskapital och boställsränta skall om— prövas enligt direktiven. Det innebär, liksom även systemet med ersättning för kyrkobyggnadsvirke, att administration och kost-
nader orsakas som inte står i rimlig proportion till de belopp det vanligen gäller. Utredningen kommer att föreslå, att dessa tre system avvecklas om man inför ett nytt övergripande utjämnings- system.
Vikten av att främja rationaliseringar och besparingar på alla
områden framhålls med eftertryck i l980 års direktiv om finan- siering av reformer. I detta sammanhang blir konsekvensen bl a att rationella organisationsförändringar måste främjas av det nya utjämningssystemet. Direktiven stryker under att synpunkterna om besparingar, rationaliseringar och minskat administrativt krångel inte bara skall iakttas i förhållande till staten själv utan även i förhållande till såväl kommuner som enskilda.
De nu angivna kraven konkretiseras på en punkt genom önskemålet i direktiven att det nya systemet skall kunna dataanpassas. För utredningen har detta varit en fast målsättning. Inte minst med tanke på de många kyrkliga kommunerna kan man inte tänka sig en ordning med manuella rutiner och prövning av varje enskilt fall, när flera faktorer ingår i beräkningarna varje år. Man måste kunna bygga på en fast grund, med generella, automatiskt verkan— de principer så långt som möjligt. Därmed skapar man förutsätt— ningar för en god planering och begränsar diskussionerna till de väsentliga frågorna. Revidering får ske med vissa längre in- tervall liksom på den borgerligt kommunala sidan.
Staten har vidare ett allmänt intresse av att verka för sunda
och framsynta ekonomiska principer. Det gäller bl a förvaltningen
av pastoratens lönetillgångar. Ändamålet med dessa är att de skall genom avkastningen bidra till avlöning av präster och kyrkomusiker. Staten har ett legitimt intresse av att verka för att egendomen genom fördelaktiga placeringar kommer till bästa möjliga användning för sitt ändamål.
Då staten åtminstone delvis avvecklar sitt eget ekonomiska engagemang i utjämningen mellan de kyrkliga kommunerna, är det ofrånkomligt att staten måste ställa vissa krav på effektiviteten hos det nya system som skapas. Valet av ambitionsnivå ser utred-
ningen emellertid som en politiskbedömningsfråga och avstår för egen del från att diskutera vad staten bör kräva av kyrkan i fråga om utjämning.
En direkt intresseavvägning som måste göras i utredningens förslag gäller inflytandet över kyrkofonden. För närvarande
ankommer förvaltningen på staten ensam, genom regeringen och kammarkollegiet. I den mån kyrkan nödgas öka sin ekonomiska in- sats i kyrkofonden genom en höjning av den allmänna kyrkoavgiften, har kyrkan enligt utredningens mening berättigade anspråk på med- inflytande över förvaltningen. Utredningen kommer därför att föra fram förslag om en särskild styrelse för kyrkofonden, med representation för svenska kyrkan.
6.3 Huvudkomponenter i ett nytt utjämningssystem
Utredningen för som sitt förslag endast fram de huvudsakliga principer och komponenter som ett nytt utjämningssystem bör bygga på. Den närmare detaljutformningen kan varieras, och utred— ningen ger exempel på detta. Om de bärande principerna, som kort presenteras i detta avsnitt, gäller emellertid att var och en
av dem är oundgänglig.
Utredningens förslag omfattar fyra huvudkomponenter. Två av dem är självfallna och följer för övrigt direkt av direktiven.
Den första huvudkomponenten är en skattekraftsgaranti. Som sägs i direktiven bör givetvis, liksom på den borgerligt kommu— nala sidan, skattekraften tillmätas grundläggande betydelse. Det är naturligt att knyta an till den indelning av landet i skatte- kraftsområden som har genomförts på den borgerliga sidan liksom till de procenttal som har fastställts för varje område.
Om skattekraftsgarantin behöver i detta sammanhang endast tilläggas att utredningen har beräknat den på församlingarna. Även en total ekonomisk samfällighet får alltså tillgodoräkna sig det tillskott av skatteunderlag som skulle ha tillkommit en- skilda församlingar om någon samfällighet inte hade bildats. Detta är nödvändigt om inte systemet skall direkt motverka sam— fällighetsbildningar. Man har också räknat på detta sätt inom ramen för det statliga utjämningssystemet för de kyrkliga kommu- nerna.
Den andra, lika självfallna huvudkomponenten är den allmänna kyrkoavgiften. Som nämnts har utredningen enligt direktiven haft att utgå från att utjämningen skall finansieras genom denna av- gift.
Ett enhetligt utjämningssystem förutsätter att man avvecklar den nuvarande avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden. Kra—
vet på dataanpassning av systemet inskärper vikten av denna för- utsättning. Som en ersättning föreslår utredningen en särskild kyrkoavgift beräknad på pastoratens lönetillgångar. Detta är den tredje huvudkomponenten. Som princip föreslår utredningen att man bestämmer värdet av varje pastorats tillgångar av olika
slag — jordbruk, skog, aktier, bankmedel, obligationer - samt för varje egendomsslag fastsställer en för hela landet gällande procentsats för den särskilda kyrkoavgiften. Utredningen förordar att man iakttar stor försiktighet då man bestämmer dessa procent- tal, så att man inte motverkar utan i stället stimulerar till en aktiv och god egendomsförvaltning. Förslaget i denna del inne- bär en väsentlig administrativ förenkling samtidigt som rättvisa och allmängiltiga principer eftersträvas.
Som direktiven framhåller förutsätter ett rättvist utjämnings- system att man tar hänsyn till de kyrkliga kommunernas skiftande kostnadsstruktur. Skattekraftsgarantin innebär att vissa kostna- der beaktas, närmast de geografiskt betingade. Utan någon ytter- ligare kostnadsfaktor erhålls emellertid inte någon godtagbar utjämningseffekt. Utredningen kan nämna att ett alternativ med en väsentligt höjd allmän kyrkoavgift inte gav ens samma utjäm- ning som det hittillsvarande systemet utan medförde en försäm— ring, då någon kostnadsfaktor inte hade vägts in.
Den fjärde huvudkomponenten i förslaget är mot denna bakgrund en särskild kostnadsfaktor. Det är emellertid inte möjligt i dag att utan omfattande utredning få fram underlag för att väga in kostnadsfaktorerna på det sätt som är önskvärt. I avvaktan på en närmare analys av den kyrkokommunala ekonomin — som utredning- en förordar - har det i detta läge blivit nödvändigt att söka efter användbara schabloner.
Vid val mellan olika kostnadsposter som kan tänkas schabloni- serade har utredningen stannat för att föreslå viss del av löner— na för de prästtjänster som finns inrättade i pastoraten. För detta talar att det är lätt att fastställa antalet tjänster samt att man anknyter till lönetillgångarnas ändamål samtidigt som man lägger en särskild kyrkoavgift på dem. Utredningen har övervägt att även beakta kyrkomusikerlönerna men har avstått därför att antalet bidragsberättigande tjänster är svårt att fastställa säkert. Givetvis skall bara kyrkokommunalt avlönad personal beaktas. Utredningen har också övervägt ett schablon-
bidrag för varje kyrka, dvs varje invigt kyrkorum. Tanken har fått förfalla främst därför att ett sådant bidrag måste fastställas med tanke på de minsta församlingarna. För dem kan redan lD 000 kr utgöra ett väsentligt tillskott. För de stora enheterna skulle ett bidrag som beräknas från en sådan utgångs- punkt sakna all betydelse.
För varje prästtjänst föreslås ett schablonmässigt beräknat lönebidrag. Detta ger en påtaglig utjämningseffekt. Det har emellertid visat sig svårt att nå en tillfredsställande effekt, främst bland de kyrkliga kommuner som i dag utdebiterar l 50—2 kr
per skattekrona. Utredningen har kommit fram till att detta kan ses som en övergångsföreteelse som hänger samman med omställningen till ett nytt system. Utredningen föreslår därför att man inom ramen för den fjärde huvudkomponenten i förslaget även låter pastoraten behålla viss del av nuvarande tillskott, med en be— loppsmässig fastlåsning vid medeltalen av vad som har betalats ut under åren l978—l98l.
6.4 Möjligheter att variera huvudkomponenterna
De fyra huvudkomponenterna utgör en integrerad enhet. Det går inte att ta bort någon av huvudkomponenterna utan att systemet
faller sönder. Det har klart framgått av de olika alternativ - åtskilliga utöver dem som redovisas i bilagedelen - som utred- ningen har prövat under arbetet. Samtliga fyra huvudkomponenter kan emellertid varieras.
I fråga om skattekraftsgarantin kan man till en början variera de olika procenttal som garanteras för olika landsdelar. Man be— höver inte känna sig helt bunden av de tal som har fastställts på den borgerligt kommunala sidan. Utredningen har själv gjort någ- ra sådana avvikelseri sina exempel. Även andra justeringar kan be- dömas vara motiverade för att ett tillfredsställande utfall skall erhållas i olika regioner.
Viktigast är emellertid att man inte behöver starta med att ge full garanti, dvs l00 % av angivna procent av medelskattekraf— ten i riket. Många kan anse att full garanti överstiger vad kyrkan orkar med. Man kan i så fall sänka garantin t ex med fem procentenheter över hela linjen (95 % garanti) eller med tio procentenheter (90 % garanti). Även mellanlägen är naturligtvis möjliga. Man måste vid valet av nivå beakta de regionala konse—
kvenserna.
Att den allmänna kyrkoavgiften kan varieras behöver inte ut- vecklas. De tre alternativ som utredningen redovisar är beräkna— de på l3 öre, l6 öre resp l9 öre i allmän kyrkoavgift.
Beträffande den särskilda kyrkoavgiften gäller naturligtvis att procenttalen för olika egendomsslag kan varieras. Utredningen har för sin del räknat försiktigt. Självfallet kan man sätta högre tal, i princip också lägre.
Den särskilda kostnadsfaktorn kan likaså varieras. Utredningen tror för sin del inte att det är möjligt att välja någon annan grund för lönebidraget än prästtjänsterna i denna etapp och ser viss procent av nuvarande tillskott ur kyrkofonden som en nödvän- dig utjämningsfaktor övergångsvis. Givetvis kan emellertid be— lopp resp procenttal varieras. Utredningen har i sina tre exem- pel räknat med 25 000 kr för varje prästtjänst samt minst 80 % av nuvarande tillskott.
I samband med möjligheterna att variera komponenterna bör också införande av spärregler beröras. Utredningen har nämnt att den tänker sig en spärr av innebörd i princip, att man ingenstans skall behöva höja utdebiteringen mera än 20 öre per skattekrona. Ytterligare två regler har tagits upp av utredningen, och även andra eller jämkade regler är naturligtvis tänkbara.
Skevheten i det nuvarande systemet leder på en del håll till att de nya principerna slår fel. Församlingar med en redan förut hög utdebitering kan i vissa fall tvingas höja. Utredningen tän— ker sig därför en spärr av innebörd i princip, att full kompen- sation skall utgå för alla höjningar över och ovanför 2 kr i utdebitering.
Å andra sidan kan invändningar resas mot att församlingar med en redan förut låg utdebitering får möjlighet att sänka denna med hjälp av bidrag från andra som i många fall har högre skatte- sats. Utredningen föreslår därför en spärr av innebörd i princip, att kyrkofonden innehåller de belopp som svarar mot sänkningar under en viss nivå. Utredningen har för sin del räknat med en gräns vid l:20 kr.
Naturligtvis bör den allmänna kyrkoavgiften tas ut med en viss säkerhetsmarginal. Den skall täcka både utjämningssystemet och kyrkofondens övriga utgifter. Därutöver bör man ha en mindre buffert. Inom ramen för denna bör det vara möjligt att genom be—
slut efter ansökan och prövning i varje särskilt fall ge ut extra utjämningsbidrag, såsom förekommer på den borgerligt kommunala sidan.
Utredningen har också företagit en viss prövning av kyrkofon- dens utgifter vid sidan av dem som utjämningsfunktionen kräver. Utredningen föreslår bl a att kyrkofonden skall finansiera ett antal viktiga rikskyrkliga funktioner och därigenom bereda dem en säkrare ekonomisk grund. Däremot har utredningen stannat för att för närvarande avstyrka att bidrag ges till speciella ända— mål på församlingsplanet av typ dyrbara kyrkorestaureringar. Om sådana bidrag skall få någon betydelse krävs rätt avsevärda be— lopp. Frågan bör enligt utredningens mening prövas vidare i sam— band med den förordade analysen av de kyrkokommunala kostnaderna.
Slutligen vill utredningen upprepa att systemet förutsätts bli föremål för revidering med vissa intervall. En anknytning bör ske till det borgerligt kommunala systemet. Detta innebär revidering med femårsintervaller, första gången omkring 1985. Till den tidpunkten bör en analys av de kyrkokommunala kostna— derna ha hunnits med, så att den fjärde huvudkomponenten kan be— stämmas enligt mera förfinade grunder.
7 ÖVERVÄGANDEN: SYSTEMETS NÄRMARE UTFORMNING
Uppgiften för detta kapitel är främst att ge en närmare beskriv— ning av det föreslagna utjämningssystemets uppbyggnad. I samband därmed behandlas också några särskilda frågor, såsom tillgodo- seende av vissa rikskyrkliga ändamål och avveckling av ordningen med klockarboställskapital och boställsränta. Vidare belyses huvudfrågorna i samband med genomförandet av en reform.
För att förenkla framställningen presenterar utredningen redan inledningvis den terminologi som utredningen har stannat för att föreslå. En anknytning har gjorts dels till nuvarande ordning, dels till det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet.
De tyngsta komponenterna beloppsmässigt är på intäktssidan den allmänna kyrkoavgiften och på utgiftssidan en skattekraftsgaran— ti. För de belopp som betalas ut till följd av denna garanti använder utredningen beteckningen allmänt utjämningsbidrag. Be- greppet allmän kyrkoavgift behålls. Dessa båda huvudkomponenter behandlas gemensamt i ett första avsnitt i det följande (7.1).
Skattekraftsgarantin måste som nämnts kompletteras med en sär- skild kostnadsfaktor för att önskvärd utjämningseffekt skall nås på en rimlig avgiftsnivå. För de belopp som betalas ut till följd av båda delkomponenterna i denna kostandsfaktor använder utredningen beteckningen särskilt utjämningsbidrag. Systemet med avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden beträffande löne— tillgångarna föreslås ersatt med ett avgiftssystem enligt schab- lonmässiga grunder. Den nya avgiften på lönetillgångarna före- slås betecknad särskild kyrkoavgift. Nu nämnda komponenter be— handlas gemensamt i ett andra avsnitt i det följande (7.2).
Utredningen förutsätter att extra utjämningsbidrgg skall kunna utgå vid sidan av de allmänna och särskilda. Begreppet extra utjämningsbidrag använder utredningen dels för de belopp som betalas ut efter ansökan och prövning i varje särskilt fall,
dels för de belopp som betalas ut med tillämpning av de båda spärregler som avses begränsa behovet av höjd utdebitering i enskilda fall. En tredje spärregel förutsätts som nämnts be— gränsa förbättringarna till kyrkliga kommuner med redan förut låg utdebitering. Extra utjämningsbidrag och spärregler behand- las gemensamt i ett tredje avsnitt i det följande (7.3).
övriga frågor behandlas gemensamt i ett följande avsnitt (7.4) varefter slutligen huvudfrågorna i samband med genom— förandet av en reform belyses (7.5).
7.1 Allmänt utjämningsbidrag och allmän kyrkoavgift
I ett nytt kyrkligt utjämningssystem måste skattekraften utgöra den grundläggande faktorn. De kyrkliga kommunernas skattekraft är sinsemellan mycket olika, och det nuvarande skatteutjämnings— systemet förmår endast i mindre mån att utjämna dessa skillnader. En första utgångspunkt för utredningen har därför varit att via kyrkofonden garantera de kyrkliga kommunerna en viss skattekraft, som relateras till medelskattekraften i riket.
Emellertid kan ett effektivt ekonomisktutjämningssytem inte grundas enbart på de olika kommunernas skattekraft utan hänsyn måste även tas till de kyrkliga kommunernas i flera avseenden olika kostnadsstruktur. För att å ena sidan den enskilda kommu- nen inte ensidigt skall kunna besluta om kostnader, som automa- tiskt medför tillskott från kyrkofonden och därigenom skjuter över kostnader på andra kyrkliga kommuner, och för att å andra sidan undvika myndighetskontroll av de kyrkliga kommunernas kostnadsbeslut finner utredningen att endast sådana kostnader, som de kyrkliga kommunerna själva i ringa omfattning kan påverka, bör utjämnas via systemet.
Under arbetet med att försöka finna sådana kostnadskomponenter har utredningen ansett naturligt att utgå från skatteutjämnings- systemet för de borgerliga kommunerna. En komponent i den grund- garanti som gäller för dessa bygger på kalkyler rörande vissa kostnader som beror på kommunernas geografiska läge. Hänsyn har tagits till byggnads— och underhållskostnader, transportkostna- der, uppvärmningskostnader och kostnader för kallortstillägg. Utredningen bedömer att dessa kalkyler genomgående kan tilläm— pas även på det kyrkokommunala området. De bör därför ingå som en viktig beståndsdel då man konstruerar ett nytt utjämnings-
system.
Då det nya systemet för borgerliga kommuner infördes, förut- sattes att detta skulle komma att ses över ungefär vart femte år, första gången troligen 1985. Ett ytterligare skäl för att anknyta till kalkylerna beträffande geografiskt betingade kostnader är att man vid en framtida översyn av det kyrkliga utjämningssyste- met kan dra nytta av vad som kommer fram vid en revision av det borgerligt kommunala systemet.
Med utgångspunkt från de nu nämnda geografiska kalkylerna har utredningen indelat de kyrkliga kommunerna i olika skattekrafts- klasser. Därvid har den minsta områdesenheten kommit att utgöra
primärkommun och den största länet. Varje skattekraftsklass har garanterats en viss procent av medelskattekraften. Garantin har därvid utformats så att det är fullt möjligt att välja ambitions- nivå för systemets utformning.
Utredningen har som grund för sina egna beräkningar lagt de procenttal för skattekraftsgarantin som anges i efterföljande sammanställning. Dessa tal innebär att utredningen på några punkter har gjort mindre avvikelser från de borgerligt kommunala bedömningarna. Dessa jämkningar grundar sig på erfarenheterna från utfallet av systemet i olika alternativ som har prövats under arbetets gång. De gäller Gotland, öland, Blekinge och Norrbotten.
Sammanställning rörande garanterad skattekraft Procent av medelskattekraften i riket
Garanterad skattekraft
Län i % av medelskatte— ___ kraften Stockholms 106 Uppsala 103 Södermanlands 103 Östergötlands l03 Jönköpings l03 Kronobergs 103 Kalmar:
Inom Mörbylånga och Borgholms kommuner 106 Övriga 103 Gotlands 109 Blekinge lGO Kristianstads lOO
Garanterad skattekraft
Län i % av medelskatte- kraften Malmöhus 100 Hallands 103 Göteborgs och Bohus l03 Älvsborgs 103 Skaraborgs 103 Värmlands 103 örebro 103 Västmanlands 103 Kopparbergs 106 Gävleborgs 106 Västernorrlands lO9 Jämtlands ll2 Västerbottens ll5 Norrbottens: Inom Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner llS Arvidsjaurs kommun 118 Arjeplogs kommun l2l Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, över- torneå, Pajala och överkalix kommuner 124
Som påpekades i det föregående kapitlet hör fastställandet av dessa procenttal till de inslag i systemet som kan varieras. Ut—- redningen ingår därför inte på några närmare resonemang om olika regioner. Utredningen vill endast uttala att den för egen del har bedömt de här angivna talen som nödvändiga att garantera men inser att även andra bedömningar kan göras på särskilda punkter, beroende på hur man bestämmer de olika komponenter som ingår i systemet.
Skattekraftsgarantin kan läggas på olika nivåer. Utgångspunkten utgör lOO % garanti. Det innebär med hänsyn till de geografiska variationerna, att de kyrkliga kommunerna i södra Sverige får den lägsta garantin, dvs 100 % av medelskattekraften, medan vissa av Norrlands kyrkliga kommuner får den högsta garantin, som blir 124 % av medelskattekraften. Skulle man emellertid fin— na att denna nivå inte är möjlig med hänsyn till det belopp som krävs — 356 milj kr i allmänt utjämningsbidrag enligt de för ut- redningen tillgängliga uppgifterna — kan man lägga systemet på
en lägre nivå. Med utgångspunkt från en garanti av 100 % kan man sänka de olika skattekraftsklasserna med en eller flera procent- enheter överlag. En sänkning med fem procentenheter medför så- lunda att den lägsta skattekraftsklassen garanteras 95 % av me- delskattekraften medan den högsta garanteras ll9 %. För en så- dan garanti fordras enligt utredningens beräkning 263 milj kr.
Enligt utredningens bedömning är det inte möjligt att lägga nivån lägre än att lägsta skattekraftsklass garanteras 90 % och den högsta ll4 % av medelskattekraften. Detta alternativ, som kräver 186 milj kr, medför enligt utredningens beräkningar en svag utjämningseffekt. Huvudsakligen utjämnar det effekterna av de förut nämnda skattereformerna, dvs höjningen av grundav— draget och minskningen av intäkterna från juridiska personer. Som framgått av de tidigare lämnade bakgrundsuppgifterna var det på denna nivå i det lägsta skattekraftsområdet som det statliga utjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna ursprungligen la- des, men en fastlåsning skedde sedermera vid l972 års belopp med 5 % årlig uppräkning.
Utredningen kommer i det följande att tala om de nu nämnda tre nivåerna som 100 % garanti, 95 % garanti resp 90 % garanti. Va— let av nivå har avgörande betydelse för både den allmänna kyrko- avgiftens höjd och den utjämningseffekt som nås. De tre alter— nativ för systemets utformning som utredningen belyser i detalj hänför sig till envar av dessa nivåer. Mellanlägen kan av ut- rymmesskäl inte presenteras men kan föras in i bilden vid det slutliga ställningstagandet.
Utnedningen vill upprepa, att en sänkning av garantin under 100 % ofrånkomligen får vissa regionala konsekvenser. Framför allt är en sådan sänkning kännbar för vissa delar av Norrland, vilket i sin tur kan aktualisera vissa justeringar i de garan— terade procenttalen av medelskattekraften i riket.
Att endast beakta sådana kostnader, som hänger samman med det geogoafiska läget, ger emellertid en otillräcklig utjämnings— effe(t. I det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet har vid aestämningen av de olika skattekraftsklassernas procentsat- ser iumera även tagits hänsyn till kalkyler för åldersstruktur och dessutom, för primärkommunernas del, kalkyler för bebyggel— sestcuktur. Primärkommunala verksamheter som omfattas av ålders— strU(turfaktorn är pensionärsservice, grundskola, barnomsorg,
kommunalt bostadstillägg och statskommunala bostadsbidrag. För landstingskommunerna har beaktats åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna. Kalkylen för bebyggelsestruktur har beak— tat primärkommunernas kostnader för vatten och avlopp, gator och vägar samt för parker i tätorter, kollektiv landsbygds— och tät— ortstrafik samt Skolskjutsar utanför tätort, fritidshus samt, genom ett tillägg, vissa ospecificerade kostnader i ett antal norrlandskommuner.
Dessa kalkyler för ålders- och bebyggelsestruktur har enligt utredningens mening sådant innehåll att de inte är tillämpliga på det kyrkokommunala området. Där måste i stället kostnader av helt annat slag beaktas. Vid genomgång av befintlig finansstati- stik för det kyrkokommunala området har utredningen emellertid funnit att denna inte är sådan att den kan ge underlag för några generella kostnadskalkyler.
De kyrkliga kommunernas redovisning är sinsemellan oenhetligt utformad och ger därför en dålig grund för jämförelser. Enligt utredningens uppfattning måste underlagsmaterial tas fram genom en särskild analys av de kyrkokommunala kostnaderna. En sådan är emellertid tidskrävande och har därför inte kunnat genomföras inom den snäva tidsram som har stått utredningen till buds.
Med hänsyn härtill finner utredningen att ytterligare kostnads- komponenter i en första etapp måste grundas på översiktliga be- räkningar av generella kostnader utan krav på mera förfinade överväganden. Som mål för en andra etapp bör ställas upp att på grundval av en särskild utredning om kyrkokommunala kostnader lägga in ytterligare kostnadskomponenter i de olika skattekrafts— klassernas procentsatser. Denna andra etapp borde enligt utred- ningens uppfattning kunna genomföras vid den förutsatta revisio- nen av systemet 1985.
Det allmänna utjämningsbidraget enligt skattekraftsgarantin kommer — oavsett vilken nivå garantin läggs på - att bli kyrko- fondens största utgiftspost. Den största intäktsposten förblir liksom i dag den allmänna kyrkoavgiften. Det har redan framgått att utredningen inte föreslår någon ändring i dennas konstruk— tion. Den bör utgå som hittills, med det öretal per skattekrona som fastställs med beaktande bl a av utjämningssystemets ambi— tionsnivå. Det finns emellertid några frågor av övervägande tek— nisk natur att beröra i detta sammanhang.
Till en början kan det vara värt att uppmärksamma frågan om
vem som skall erlägga den allmänna kyrkoavgiften i framtiden.
I dag betalas den i sin helhet av pastoraten, eftersom det är deras lönekostnader som utjämnas via kyrkofonden och denna av- gift. Innebörden av det nya systemet är att även ekonomisk ut- jämning mellan församlingarna kommer att finansieras med den allmänna kyrkoavgiften. I vart fall om pastoraten annars skulle få vidkännas en kostnadsökning, kan det diskuteras om inte för- samlingarna bör erlägga någon del av avgiften. I vad mån pasto— raten får ökade kostnader totalt sett beror emellertid inte bara på den allmänna kyrkoavgiften utan också på den särskilda kyrko— avgift och det särskilda utjämningsbidrag som behandlas i nästa avsnitt. Båda knyter an till pastoraten men inte till försam- lingarna.
Om de tre alternativ som utredningen redvovisar i detalj kan följande anmärkas från dessa synpunkter. Alternativet med den högsta ambitionsnivån och 19 öre i allmän kyrkoavgift innebär en nettoökning av pastoratens kostnader som ungefär motsvarar sex öre i avgift, om denna får ligga kvar helt på pastoraten. Alternativet med den lägsta ambitionsnivån och 13 öre i allmän kyrkoavgift medför inte någon nettoökning av pastoratens kostna- der. Den högre kyrkoavgiften kompenseras av det särskilda ut— jämningsbidrag som betalas ut. Mellanalternativet med l6 öre i allmän kyrkoavgift medför en kostnadsökning netto för pastoraten motsvarande ungefär tre öre i avgift, om de får betala denna helt.
Utredningen vill för sin del endast peka på frågan om möjligen
församlingarna bör betala någon del av den allmänna kyrkoavgiften.
Ställningstagandet påverkar inte utfallet i de tre alternativen enligt den redovisning som ges i bilagorna till detta betänkande. Från administrativ synpunkt är det naturligtvis enklast att även i fortsättningen låta pastoraten ensamma erlägga avgiften.
Andra frågor hänger samman med vilka skattekronor avgiften skall beräknas på. Utredningen har för sin del, i enlighet med ordalagen i 10 5 lagen om kyrkliga kostnader, räknat med samt— liga skattekronor som församlingsskatt utgår på. Det innebär att även de skattekronor räknas in som hänför sig till personer som inte är medlemmar i svenska kyrkan och därför bara betalar 30 % av församlingsskatten ("dissenterskatten"). Utredningen
har emellertid fått sin uppmärksamhet fäst på att man för när- varande endast räknar med dessa skattekronor efter reduktion till 30 %. Utredningen inser att goda sakskäl kan anföras för en så- dan ordning. I lagtexten bör ges uttryck för om man åsyftar en reduktion av dessa skattekronor eller inte.
Vidare kan man ställa frågan om den allmänna kyrkoavgiften bör beräknas även på det allmänna - eventuellt också på det sär- skilda — utjämningsbidrag som ges ut. Detta skulle följa prin— cipen på den borgerligt kommunala sidan, som motiveras av att det är fråga om tillskott av skatteunderlag och attdetta bör komma även den statliga skatten tillgodo. Med hänsyn till att det nu gäller ett väsentligen inomkyrkligt system och inte ett statsfinansierat anser utredningen för sin del inte att man bör ta tillbaka en del av bidragens effekt genom att räkna in dem i
l)
underlaget för beräkning av den allmänna kyrkoavgiften.
7.2 Särskilt utjämningsbidrag och särskild kyrkoavgift
Beträffande kostnaderna för de statligt reglerade präst— och kyrkomusikertjänsterna sker redan en utjämning genom kyrkofonden. Systemet med avräkning för beaktande av avkastningen på pastora- tens lönetillgångar är emellertid synnerligen komplicerat och administrativt tungrott. I huvudsak är det baserat på manuella rutiner vilka i sin nuvarande utformning inte kan anpassas till automatisk databehandling. Till detta kommer att systemet inte är anpassat till nuvarande ordning för taxeringsväsendet. Redan det i direktiven uttalade kravet på ett enhetligt utjämnings— system via kyrkofonden leder till att avräkningsförfarandet
])Däremot har utredningen ansett det naturligt att i sina beräk- ningar, som grundar sig på l979 års uppgifter, räkna in i under— laget för allmän kyrkoavgift även den kompensation som kyrkan ännu 1979 fick av staten för bortfall av skatteunderlag på grund av l97l och l974 års skatteomläggningar. Denna kompensation har numera upphört och ersatts av att vissa tidigare skattefria för- måner har blivit beskattningsbara. Eftersom det alltså var fråga om kompensation med statsmedel samt ersättningen numera utgör vanliga skattekronor, skulle det ha varit fel att inte beakta kompensationen i utredningens beräkningar av kyrkoavgiften, trots att det formellt inte rörde sig om skatteunderlag i egent— lig mening.
måste avskaffas.
Utredningen anser det också varaomöjligt att i en tid med krav på rationaliseringar och förenklingar behålla detta avräknings— system ens under en övergångsperiod. Utredningen ser det som nöd— vändigt att slopa systemet redan i denna första etapp. I avvaktan på att målet för den andra etappen uppnås bör emellertid avräk— ningssystemets utjämningseffekter tillvaratas. Det sker i utred- ningens förslag genom den särskilda kostnadsfaktor - det sär— skilda utjämningsbidraget - som förut nämnts.
Pastoraten erlägger enligt utredningens förslag en särskild kyrkoavgift till kyrkofonden för sina lönetillgångar. Denna av- gift utgör en försiktig uppskattning av avkastningen från löne- tillgångarna enligt vissa schabloner. Avgiften fastställs för de enskilda pastoraten av stiftsnämnderna, för Stockholms stift av kammarkollegiet,att gälla för samma tidsperiod som skatte— kraftsgarantin, dvs i första hand fram till 1985.
För att uppnå paritet med kalkylerna för skattekraftsgarantin, vilka grundar sig på beräkningar från slutet av 1970-talet, har utredningen i huvudsak utgått från lönetillgångarnas värden 1980. Den uppskattade avkastningen av fastighetsinnehav har grundats på taxeringsvärdena vid denna tidpunkt. För skogsfastigheter har avkastningen beräknats till 6 % av skogsvärdet, medan för fastigheter i övrigt procentsatsen satts så lågt som 2 %.
Skulle inte sistnämnda avkastningsprocent uppnås i det enskilda fallet, menar utredningen att skäl föreligger för vederbörande pastorat att pröva huruvida inte andra, mera lönsamma plane— ringsformer måste väljas. Syftet med tillgångarna är ju att avkastningen från dessa skall bekosta åtminstone viss del av lönekostnaderna. Beträffande bankmedel samt revers—och inteck— ningslån_har utredningen räknat med en avkastning på 7 % av nominella värdet. Procentsatsen har relaterats till de fem se— naste årens medeldiskonto. Beträffande obligationer och lik- nande värdepapper har 8 % av anskaffningsvärdet ansetts ut— göra en skälig avkastning. Procentsatsen har relaterats till de fem senaste årens medelavkastning från AP—fondens obligations— innehav. Slutligen har avkastningen på aktier och andelar i ak- tiefonder beräknats till 4 % av aktiernas anskaffningsvärde.
Samtliga här angivna procenttal förutsätts bli fastställda
för hela riket och för det intervall som förut nämnts, dvs
78 Överväganden: Systemets närmare utformning SOU 1981:88 första gången för tiden fram till l985.
De nu angivna beräkningarna för uttagande av den särskilda kyrkoavgiften är som tidigare nämnts mycket försiktigt gjorda. Vid kontroll av en sådan modells utfall har framkommit att pastorat som valt olika placeringsformer och i någon mån an— passat dessa efter konjunkterna i verkligheten får en väsent— ligt högre avkastning. Utredningen anser emellertid att man för att söka stimulera pastoraten till mera lönsamma place— ringsformer f n inte bör fastställa högre procentsatser än de nu angivna.
För att förbättra det nya systemets utjämningseffekt samt balansera den särskilda kyrkoavgiften och behålla en koppling till lönetillgångarnas ändamål föreslås vidare att kyrkofonden skall utge ett lönebidrag till varje pastorat. Av förut anförda skäl och då utredning f n pågår om kyrkomusikerorganisationen, bör lönebidraget endast kopplas till antalet i resp pastorat inrättade tjänster för församlingSpräster. Därvid förutsätter utredningen, som förut nämnts, att en översyn rörande principer— na för tilldelningen av prästtjänster snarast äger rum.
Förslaget innebär sålunda att ett pastorat för varje enligt regeringsbeslut inrättad prästtjänst erhåller ett i pengar fast bidrag. Dettas storlek får bli beroende av den ambitionsnivå som man väljer, dvs ju högre nivå desto högre bidrag. Det kan anmärkas att ett lönebidrag med 25 000 kr för varje prästtjänst ungefär motsvarar det totalbelopp, som enligt utredningens mening bör erläggas i särskild kyrkoavgift - bidraget blir ca 69 milj kr, avgiften ca 67 milj kr. I sammanhanget bör erinras om att pastoratsadjunkterna liksom på stifts— och kontraktsplanen an- ställda präster avlönas direkt av kyrkofonden. Någon ändring i detta hänseende förutsätts inte ske. Dessa tjänster bör därför givetvis inte berättiga till bidrag.
Det har tidigare nämnts att tillskott ur kyrkofonden i dag ut- går till 592 pastorat. Av dessa visar Sl pastorat ingen vinst på sina lönetillgångar, där enligt utredningens beräkningar en särskild kyrkoavgift bör erläggas. Vidare visar 32 pastorat en vinst som med minst 40 000 kr understiger den särskilda kyrko— avgift som enligt utredningens mening bör debiteras. I de flesta fall är emellertid tillskotten väl riktade och utgår till pasto- rat vilkas avkastning vida understiger kostnaderna för präst—
och kyrkomusikerlöner. Detta är också naturligt eftersom det nu- varande systemet med dess nettoavdrag en gång konstruerades för att om möjligt uppfylla krav på millimeterrättvisa.
Då tillskotten således i det alldeles övervägande antalet fall har en klart kostnadsutjämnande effekt, har utredningen stannat för en konstruktion som innebär att man under övergångsperioden till l985 behåller tillskotten men låser dem till vissa penning— belopp. Utredningen föreslår att man för varje tillskottspasto- rat utgår från medeltalet av de under åren 1978—81 utbetalade beloppen. Viss procent av dessa tillskott skall alltså enligt utredningens förslag betalas under en övergångsperiod som ett kostnadsbidrag. Det procenttal som fastställs beror, liksom gäller för andra komponenter, på den ambitionsnivå som väljs för systemet. I sammanhanget bör dock påpekas att denna kompo- nent har en större utjämnande betydelse än det generella löne— bidraget. Utredningen har för sin del räknat med minst 80 % av tillskotten.
De belopp som betalas ut som särskilda kostnadsbidrag — såväl lönebidraget som andelen av nuvarande tillskott - sammanfattas alltså av utredningen under beteckningen särskilt utjämnings— bidrag. Därmed framhålls det sakliga sambandet med den särskilda kyrkoavgiften och därmed med det nuvarande avräkningsförfarandet. Det är emellertid angeläget att upprepa, att själva konstruk- tionen med dess två delkomponenter även grundar sig på erfaren— heterna från utredningens arbete med olika möjligheter att ut- forma det nya utjämningssystemet. Detta arbete har gett vid handen att man når den bästa utjämningseffekten till den lägsta insatsen — alltså den bästa kompletteringen av skattekrafts- garantin — genom denna kombination av två komponenter. Att slopa endera har i varje alternativ som prövats gett en klar försäm— ring, som det skulle krävas en väsentlig höjning av den allmänna kyrkoavgiften för att upphäva.
7.3 Extra utjämningsbidrag och spärregler
De principer som utredningen föreslår möjliggör en god ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna. Vilken ambitionsnivå man bör välja överlämnar utredningen utan eget ställningstagande åt staten och kyrkan att bestämma. Även om man skulle stanna för en hög ambitionsnivå, är det emellertid ofrånkomligt att
det ändå kommer att föreligga ett behov av vissa justeringar i enskilda fall. Det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet inrymmer en möjlighet till extra utjämningsbidrag, trots att det systemet har tillämpats länge och varit föremål för ingående översyn för att förfina komponenterna så långt som möjligt. En motsvarande möjlighet kan inte undvaras på den kyrkliga sidan.
Det är självklart att behovet av extra utjämningsbidrag är störst under den första etappen av det nya systemets uppbyggnad liksom att behovet ökar ju lägre ambitionsnivå man väljer beträf- fande totaleffekten. Den kyrkokommunala organisationen medför naturligtvis också större svårigheter att nå goda resultat med generella regler än den borgerligt kommunala.
Det är enligt utredningens bedömning olämpligt att på denna punkt helt ansluta till det borgerligt kommunala systemet och sålunda ge extra utjämningsbidrag endast på ansökan och efter prövning i varje särskilt fall. Utredningen har ansett det nöd- vändigt att bygga in vissa automatiskt verkande spärregler i
systemet. Dessa har i sina grunddrag redovisats i det föregående. Att reglerna kan varieras är självklart och behöver i och för sig inte utvecklas. Ämnet kräver emellertid vissa mera allmänna kommentarer.
Utredningen vill till en början framhålla att det inte är önskvärt att i större utsträckning lita till spärregler. Strävan bör vara att åstadkomma ett hållfast system på grundval av gene- rella regler som på sikt får slå igenom i så stor utsträckning som möjligt. Varje ändring av förutsättningarna, t ex genom minskade statsbidrag eller reducerat skatteunderlag, återverkar ofrånkomligen på spärrproblematiken.
I inledningsskedet, då det gäller att lägga om till nya prin— ciper, föreligger otvivelaktigt ett särskilt behov av spärrreg— ler. Dessa bör emellertid så långt som möjligt avvecklas på sikt och ersättas av en begränsad möjlighet till extra bidrag efter ansökan enligt den borgerligt kommunala modellen.
Utredningen har i de tre alternativ, som redovisas i bilage- delen, lagt in tre generella spärregler. Utdebiteringen skall ingenstans behöva höjas mera än 20 öre och inte i något fall över eller ovanför 2 kr per skattekrona och skall inte kunna sänkas under eller nedanför l:20 kr till följd av det nya systemet.
Det bör understrykas att det inte är fråga om några bestämda
förslag utan endast om exempel. Utredningen är själv tveksam om man bör gå så långt i fråga om automatik. Det har emellertid av rent tekniska skäl inte varit möjligt att i bilagedelen redo—
visa utfallet av andra regler än generella, automatiskt verkande.
En allmän förutsättning för extra utjämningsbidrag bör vara att det inte bara framstår som skäligt med hänsyn till vederbörande enhets ekonomiska situation utan också att önskvärda rationalise— ringar och besparingar kommer till stånd. Särskilt i sådana fall, där det föreligger mera betydande skillnader i utdebitering inom ett flerförsamlingspastorat, kan det framstå som tveksamt om en- skilda församlingar inom pastoratet bör kompenseras via kyrko— fonden, dvs av församlingar utanför pastoratet. En möjlighet som utredningen har övervägt är att knyta "tjugoöresspärren" i första hand till pastoraten och inte direkt till församlingarna. Auto- matisk kompensation skulle utgå endast i de fall då i ett pasto- rat, räknat som helhet,den sammanlagda höjningen skulle bli större än 20 öre. Kompensation skulle då utgå endast med det för pastoratet framräknade överskjutande öretalet. övriga höjningar på församlingsplanet skulle kunna kompenseras efter ansökan och prövning av skäligheten i varje enskilt fall. Utredningen vill peka på denna möjlighet.
Under det första övergångsskedet kan man givetvis också tänka sig att nyansera spärrarna utöver vad utredningen har räknat med. Man kan sålunda konstruera en "trappa”, så att 20 öres höjning får tålas från en lägre utdebiteringsnivå men endast lO öres
höjning från en högre, förslagsvis med en gräns vid l:75 kr per skattekrona samt därutöver en övre och en undre gräns, 2 kr resp l:20 kr i utredningens förslag1). Den typen av arrangemang bör dock i vart fall ses som endast övergångsanordningan Utredningen vill vidare stryka under att den ”undre gränsen" — alltså l:20 kr i de redovisade exemplen - ger större belopp i återbäring till kyrkofonden än de automatiskt verkande spärr— reglerna. Ett särskilt skäl för att ha en sådan gräns är alltså att det begränsar medelsbehovet och gör totalutfallet lättare att beräkna någorlunda säkert. Om man inför särskilda spärregler minskar naturligtvis behovet av medel för extra utjämningsbidrag efter ansökan i särskilda
1)Gnänserna bör måhända inte vara absoluta eftersom reglerna kan återverka på utgiftsbesluten i kyrkliga kommuner som berörs.
fall. Själva möjligheten att ge sådana bidrag bör emellertid finnas. I alternativet med den lägsta ambitionsnivån( 90% skatte— kraftsgaranti) bör man enligt utredningens bedömning sikta på omkring 2 % av vad som ges ut i allmänt utjämningsbidrag, dvs 3-4 milj kr. Vid högre ambitionsnivå eller mera utvecklade spärregler bör beloppet kunna reduceras.
7.4 övriga frågor om kyrkofonden och utjämningssystemet
Utredningen har även företagit en viss granskning av de ändamål utöver ekonomisk utjämning som kyrkofonden nu tillgodoser eller i framtiden kan tänkas tillgodoses. Huvudfrågan har gällt finan— siering via kyrkofonden av olika rikskyrkliga ändamål. Därutöver har utredningen sett något på möjligheterna att åstadkomma bespa— ringar och administrativa förenklingar.
Kyrkofonden lämnar redan nu vissa bidrag till rikskyrkliga ända— mål. Stiftelsen Rikskyrklig finansiering tillskapades för några år sedan för att säkerställa vissa sådana ändamål. En sammanställ— ning av stiftelsens bidragsgivning ges i bilaga F. För stiftel- sen uttas en frivillig "allmän kyrkoavgift" på 0,4 öre per skatte- krona. Det är aktuellt att höja utdebiteringen till 0,5 öre. Från ett flertal håll har tillcutredningen framförts önskemål om att stiftelsens uppgifter skall tas över av kyrkofonden. Stiftelsen har själv gjort en sådan framställning. Förslaget har inte mött motstånd från något håll vid de kontakter och överläggningar som utredningen har haft.
Även andra önskemål om finansiering genom kyrkofonden har förts fram till utredningen. Det har bl a gällt diakonutbildningen och vissa diakonitjänster samt andlig vård inom försvaret.
Utredningen anser det inte vara sin uppgift att i detalj ut— tala sig om olika rikskyrkliga ändamål. Det rör sig om inomkyrk— liga frågor som får prövas i annan ordning. Allmänt vill utred— ningen emellertid framhålla som sin bestämda uppfattning, att kyrkofonden bör vara finansieringskälla för väsentliga rikskyrk-
liga uppgifter av den typ som har framhållits för utredningen.
Om en större reform genomförs beträffande kyrkofonden, framstår det som närmast en självklarhet, att man bör ordna en stabil finansiering av sådana ändamål. Naturligtvis menar utredningen inte att total finansiering bör ske genom kyrkofonden av alla rikskyrkliga ändamål och att rikskollekter, insamlingar etc skall
avskaffas som bidragskällor. Den närmare avvägningen är emeller- tid inte något som utredningen har att uttala sig om. Endast huvudprincipen kan anses ligga inom utredningsuppdraget att ta upp.
I samtliga alternativ har utredningen som en ny utgiftspost för kyrkofonden lagt in 20 milj kr. Detta belopp bör täcka såväl rikskyrkliga ändamål som behovet av medel för extra ut— jämningsbidrag utöver dem som utgår med tillämpning av särskilda spärregler.
Direktiven pekar också på möjligheten att ge bidrag ur kyrko- fonden till vissa ändamål på församlingsplanet av typ särskilt kostnadskrävande kyrkorestaurationer, Utredningen har efter övervägande av dessa frågor stannat för att man inte bör ta upp dem redan i denna första etapp. Sedan den närmare analys av de kyrkokommunala kostnaderna har genomförts, som förutsatts ske i den andra etappen, kommer ett bättre underlag att föreligga för ställningstagandet. Att uöver utjämningssystemet och de där— till knutna extra bidragen även anslå så pass stora belopp, som krävs för att få någon reell betydelse i fråga om t ex kyrkorestaurationer, skulle kunna inge vissa betänkligheter.
Av samma skäl tar utredningen för närvarande inte upp den tanke på kyrkofondsbidrag till begravningsändamål som har an- tytts av utredningen om begravningsverksamheten ( SOU 1981:36 ).
I fråga om möjligheterna att åstadkomma administrativa förenk— lingar har utredningen särskilt uppmärksammat ordningen för er- läggande av ATPfavgifter för vissa präster och kyrkomusiker. Utredningen har för sin del fått intrycket att det system som nu tillämpas är onödigt komplicerat och att man kan vinna för- delar i stort genom att bl a låta kyrkofonden bära vissa ytter- ligare kostnader till begränsade belopp. Utredningen har inte kunnat analysera frågan i detalj inom den tid som har stått till förfogande utan begränsar sig till att uttala att frågan bör uppmärksammas.
Beträffande möjligheterna att spara pengar via kyrkofonden vill utredningen som exempel peka på försäkringskostnaderna för kyrkobyggnader och boställsegendom. Med all sannolikhet skulle rätt stora belopp kunna sparas om kyrkofonden tog över dessa kostnader. Det krävs emellertid en närmare specialunder— sökning som utredningen inte har haft möjlighet att genomföra.
Även detta ämne bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Kyrkofondens förvaltning återstår att beröra. Det föreslagna utjämningssystemet utgör huvudsakligen ett inomkyrkligt utjäm— ningssystem. Det kan därför finnas skäl att låta kyrkan få ta mer aktiv del i fondens förvaltning. Även om den dagliga för— valtningen alltjämt sköts av kammarkollegiet är det inte omöj- ligt att låta en särskild styrelse svara för fondens förvaltning.
Utredningen har stannat för att föreslå att kyrkofonden får en särskild styrelse vari ingår företrädare för såväl staten som kyrkan. Enligt utredningens uppfattning bör den lämpligen bestå av sex ledamöter, av vilka tre tillsätts av staten och tre av kyrkan. Ordföranden bör utses av regeringen liksom övriga två statliga representanter. Kyrkans representanter bör utses av kyrkomötet om förslaget om ett nytt reformerat kyrkomöte genom— förs. I annat fall bör de kyrkliga företrädarna utses av regering— en, två på förslag av Svenska kyrkans församlings— och pastorats- förbund och en på förslag av Rikskommittén för stiftstingen.
En av styrelsens huvuduppgifter bör vara att till regeringen årligen inge förslag om den allmänna kyrkoavgiftens nivå. Vidare bör styrelsen ta befattning med fördelningen av extra kyrkofonds— bidrag. En annan viktig uppgift blir fördelningen av bidrag till rikskyrkliga ändamål. Däremot förutsätter utredningen att styrel- sen inte skall ingripa i kammarkollegiets löpande förvaltning.
Utredningen har i direktiven också ålagts att överväga om man kan avskaffa det nuvarande systemet med klockarboställskapital och boställsränta, då man går över till ett övergripande system för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna via kyrko— fonden. Utredningen finner det naturligt att genomföra en sådan reform. Även det nuvarande systemet med ersättning för kyrko- byggnadsvirke bör avskaffas i sammanhanget.
Som framgått av den tidigare redogörelsen gäller det i huvudsak små belopp och, i fråga om boställsränta, närmast ett mellan— havande mellan vissa församlingar och pastorat. Om man inför ett utjämningssystem enligt utredningens förslag — sålunda om- fattande både församlingar och pastorat samt byggt på generella principer och vissa spärregler - finns det starka skäl att av- veckla de äldre system som avses här. Beloppen står normalt inte i rimlig proportion till administrationen, och själva det milli- meterrättvisetänkande som liggeri grunden är svårt att förena
med ett generellt utjämningssystem. Det nya systemet bör i stäl— let ta över och ersätta de nu berörda. För de enstaka fall, där mera betydande belopp kommer i fråga, kan man tänka sig antingen en begränsad övergångsbestämmelse eller - vilket är bättre —
viss kompensation i form av extra utjämningsbidrag inom ramen för det belopp som anslås för detta ändamål. Remissbehandlingen av utredningens betänkande får visa vilken väg som är den lämpli— gaste.
7.5 Genomförandet av en reform
Enligt utredningens uppfattning bör ett nytt system för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna träda i kraft den 1 januari 1983.
Förslagets genomförande förutsätter omfattande ändringar i bl a lagen om kyrkliga kostnader. Då denna lag är av kyrkolags natur, måste beslut om ändringar fattas av såväl regering och riksdag som allmänt kyrkomöte. Regeringen har kallat till kyrkomöte den 15 april 1982. Efter sedvanlig remissomgång har därför regeringen möjlighet att hemställa om detta kyrkomötes beslut i frågan. Riks— dagens beslut kan fattas antingen redan under våren 1982 eller se- nast under hösten samma år.
Det föreslagna systemet har byggts upp på sådant sätt att det utan större svårigheter kan databehandlas. Enligt utredningens uppfattning bör därvid i första hand väljas att systemet kopp— las till skattesystemet, så att bidrag och avgifter avräknas mot uppburen skatt. Beräkning av allmänt utjämningsbidrag och allmän kyrkoavgift bör baseras på utfallet av närmast föreågende taxe- ring, dVS då systemet första gången tas i bruk på utfallet av 1982 års taxering.
Den särskilda kyrkoavgiften och det särskilda utjämningsbidra- gets båda delkomponenter, lönebidraget och tillskotten, är poster som är låsta beloppsmässigt under perioden fram till dess syste- met revideras. Sedan stiftsnämnderna resp kammarkollegiet fast— ställt dessa belopp, bör dessa kodas in i systemet utan att som regel behöva ändras förrän systemet revideras. Hur de olika be- loppen bör fastställas har utredningen behandlat i det föregående (7.2).
För att undvika alltför krångliga administrativa rutiner bör den använda avräkningen vara sådan att den närmast är att jämföra
med en preliminär sådan. I samband med varje preliminär skatte- utbetalning bör sålunda mot kyrkoskatten avräknas en tolftedel av vardera allmänt utjämningsbidrag, allmän kyrkoavgift, sär— skild kyrkoavgift och särskilt utjämningsbidrag (tillskott och lönebidrag). Redovisning över avräkningen (datautfall) bör månat— ligen lämnas till kammarkollegiet, som ytterst svarar för syste- met som förvaltare av kyrkofonden. Samtidigt bör också redovisas det överskott som tillkommer kyrkofonden för att bestrida de övriga driftsutgifterna, den rikskyrkliga finansieringen m m.
Vissa övergångsanordningar torde krävas vid själva införandet av systemet. Utredningen tar inte ställning till dessa praktiska frågor. De får granskas i detalj sedan beslut har fattats om systemet och de komponenter som skall ingå har fastställts. Ut— redningen begränsar sig till att peka på de viktigaste frågorna som man bör uppmärksamma.
En av dessa frågor gäller de sista avräkningarna mellan kyrko— fonden och pastoraten enligt det gamla systemet. En möjlighet är att låta den preliminära avräkningen för 1982 gälla som slut— lig avräkning, men givetvis kan man också fullfölja den gamla ordningen till slutet. En annan fråga avser valet av kyrkliga företrädare i kyrkofondens styrelse om en sådan inrättas. Även om en kyrkomötesreform beslutas 1982, kan det nya kyrkomötet inte träda i funktion innan det nya utjämningssystemet har satts i kraft. En lösning är då att första gången utse dessa represen- tanter efter förslag av Svenska kyrkans församlings- och pastorats— förbund och Rikskommittén för stiftstingen, eventuellt för en period intill dess kyrkomötet samlas och kan förrätta val. Prak- tiskt viktigt är också att se till att kyrkofonden förfogar över tillräckliga medel för att kunna svara för erforderliga utbetal- ningar redan i samband med det nya systemets ikraftträdande. En viss överbalansering kan vara motiverad.
8 BERAKNINGAR RÖRANDE SYSTEMET - ALTERNATIV
Utredningen har som nämnts konkretiserat de föreslagna principer— na i tre alternativ som redovisas i detalj, med uppgifter för varje enhet, i bilagedelen. I dennas första avdelning ("Resul— tatredovisning") visas utfallet av de tre alternativen för varje församling och varje total samfällighet. Man finner där nuvaran- de skattesatser samt förändringarna uttryckta dels i utdebite— ring (3 i öre), dels i belopp (i i kronor). I den andra avdel- ningen ("Komponentredovisning") finner man grundläggande uppgif- ter för varje enhet: skattekraft, hittillsvarande bidrag och tillskott, nya bidrag i de tre alternativen, ny särskild kyrko- avgift, lönebidrag samt nettoresultat av spärreglerna. Även pas- toraten redovisas här.
I princip skall alla uppgifter hänföra sig till år 1979. Så- lunda har vid beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften inte tagits hänsyn till 1980 års fastighetstaxering. Att skatteunder— laget hänför sig till 1979 innebär att utfallet av 1980 års tax— ering har lagts till grund osv.
Det är viktigt att stryka under att givetvis ett definitivt system, som utformas i detalj enligt statsmakternas och kyrko- mötets beslut l982, måste grundas på aktuella uppgifter som inte har varit tillgängliga för utredningen. De beräkningar som redo— visas här får alltså i viss mån ses som räkneexempel. De två viktigaste hänsyn som utredningen har tagit har varit dels att alla uppgifter såvitt möjligt skall vara jämförbara sinsemellan, dels att beräkningarna skall gå ihop vid en total saldoberäkning. De resultat som visas är inte exakt jämförbara. Beräkningarna har inte kunnat ta hänsyn till att den frivilliga "allmänna kyr— koavgiften" för rikskyrkliga ändamål kan försvinna, och den (nya) allmänna kyrkoavgiften har beräknats utan reduktion av skatte— kronorna för icke-medlemmar av svenska kyrkan (jfr 7.1). Det
gäller i båda fallen små belopp i sammanhanget, och det ena lär
1)
fel på något öre i utdebitering. Även avrundningar leder natur- ta ut det andra . Resultaten i enskilda fall kan emellertid slå
ligtvis till smärre fel liksom enstaka felräkningar kan ha upp—
2)
räkneexempel och att man inte skall fästa sig vid detaljer. kommit . Det är därför viktigt att betona att det är fråga om
Vissa grundläggande uppgifter presenteras (8.1) innan utred- ningen går in på de tre alternativen (8.2—4). Utredningen bely- ser också vad man maximalt kan uppnå inom ramen för oförändrad allmän kyrkoavgift (8.5) och lämnar avslutningsvis några egna kommentarer (8.6).
För att förenkla läsningen gör utredningen åtskilliga upprep- ningar, särskilt i fråga om belopp och andra sifferuppgifter.
8.1 Grundläggande uppgifter
De kyrkliga kommunernas totala skatteunderlag utgjorde 1979 om- kring 2 558 milj skattehpnor, om kompensation för 1971 och 1974 års skatteomläggningar räknas in (7.1 noten) liksom oreducerade skattekronor för icke-medlemmar i svenska kyrkan. .Höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska per- soner sänker detta skatteunderlag till omkring 2 469 milj skatte— kronor. Ett öre i allmän kyrkoavgift kommer sålunda med denna beräkning att ge ungefär 24,7 milj kr.
Medelutdebiteringen var l:02 kr per skattekrona. På det redu— cerade skatteunderlaget betyder detta 1:05 kr.
1)Reduktion av skatteunderlaget med 70 % av dissenters' skatte— kronor ger (2 558 - 0,7x210=) 2 411 milj kr. Den frivilliga av- giften till riksfinansieringen (0,4 öre, höjning till 0,5 öre är aktuell) ger totalt ca 9,6 milj kr. I utredningens alternativ bortfaller en intäkt på 1,47 milj kr per öre i allmän kyrkoav— gift. Även det allmänna utjämningsbidraget minskar eftersom det utgår på samma skatteunderlag. Med en proportionell minskning blir nettoförlusten i varje alternativ ca 7 milj kr. 2)I några fall redovisas t ex större utdebiteringshöjningar än 20 öre, beroende på att kompensation inte har getts även under l:20 kr per skattekrona vilket bort ske. Vidare torde inom Stockholms kyrkliga samfällighet få rättas oformligheten att all egendom och all särskild kyrkoavgift har förts på storkyrkoför- samlingen av tekniska skäl. Även andra smärre onöjaktigheter kan förekomma.
Utredningen har beaktat minskningen av skatteunderlaget. De tal för skattekraft som anges i bilagedelens andra avdelning är sålunda reducerade i förhållande till de faktiska talen för 1979. I detta ligger att det föreslagna systemet i samtliga tre alter- nativ kompenserar även denna försämring.
För tydlighets skull har i bilagedelens första avdelning inte bara angetts de aktuella skattesatserna för de olika enheterna utan också vilka skattesatser som skulle ha gällt om det minska- de skatteunderlaget hade slagit igenom. Det är med dessa tal man skall jämföra för att få en rättvisande bild av utjämningssyste- temets effekter.
Kyrkofondens driftintäkter förutom den allmänna kyrkoavgiften utgjorde 1979 drygt 13 milj kr. Därtill har utredningen lagt de 87 milj kr i statsbidrag som kommer att - tills vidare - betalas till kyrkofonden.
Enligt utredningens förslag tillförs kyrkofonden också en sär— skild kyrkoavgift för pastoratens lönetillgångar. Med utredning- ens försiktigt beräknade procenttal för olika egendomsslag ger denna avgift en intäkt på 67 milj kr. Beloppet är detsamma i samtliga alternativ.
Kyrkofondens driftutgifter var 1979 omkring 159 milj kr. Där— till skall läggas ett belopp för nya rikskyrkliga ändamål och ett belopp för extra utjämningsbidrag efter ansökan och prövning i varje särskilt fall. Utredningen har genomgående räknat med 20 milj kr för att säkert täcka in dessa båda ändamål. Därmed bortfaller behovet av den nuvarande frivilliga rikskyrkliga fi- nansieringen vid sidan av kyrkofonden, och det bör bli ytterli- gare minst 5 milj kr över till angelägna ändamål i övrigt av typ diakonutbildning och annat som har förts fram till utred- ningen.
Det särskilda utjämningsbidraget består som nämnts av ett löne- bidrag, baserat på antalet prästtjänster i pastoraten, samt viss andel av nuvarande tillskott ur kyrkofonden. Utredningen har genomgående räknat med 25 000 kr för varje prästtjänst Vilma betyder 69 milj kr. Utredningen har vidare i varje alternativ räknat med att minst 80 % av tillskotten skall utgå inom ramen för det särskilda utjämningsbidraget. Under 1979 utgjorde till— skotten sammanlagt omkring 55 milj kr.
I varje alternativ har utredningen tillämpat samma tre spärr— regler. Utdebiteringen skall ingenstans behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona. Det överskjutande återgåri form av extra utjämningsbidrag. Ingen höjning skall behöva göras över eller ovanför 2 kr per skattekrona. Det överskjutande återgår även här i form av extra utjämningsbidrag. Å andra sidan skall utdebite- ringen ingenstans kunna sänkas under l:20 per skattekrona. Vad som svarar mot sådana sänkningar innehålls i kyrkofonden. Samt- liga tre spärregler är beräknade församlingsvis, dvs höjningarna resp sänkningarna för pastoraten och de ingående församlingarna har lagts samman.
Den tredje regeln betyder mera än de två första. Tillsammans ger alltså de tre reglerna ett överskott till kyrkofonden i var— je alternativ. I det följande redovisas detta som ”återföring, spärregler".
8.2 Alternativ 1 - 100 % garanti
Utredningen har förut framhållit (7.1) att skattekraftsgarantin har fått vara styrande för alternativen, eftersom den svarar för den största utgiftsposten. Det första alternativet bygger på full skattekraftsgaranti (100 % garanti). Det innebär alltså en tillämpning fulltut av de principer som utredningen föreslår. Full skattekraftsgaranti innebär att 356 milj kr får betalas ut i allmänt utjämningsbidrag. Om man preliminärt lägger till dels utgifter för lönebidrag med 69 milj kr, dels 80 % av nu- varande tillskott eller 44 milj kr, dels kyrkofondens övriga driftutgifter på ca 179 milj kr, får man ett medelsbehov av 648 milj kr. På intäktssidan täcks, som redan nämnts, ca 13 milj kr
av kyrkofondens driftintäkter, 87 milj kr av statsbidrag och 67 milj kr av den särskilda kyrkoavgiften. Detta ger 167 milj kr. Det som får täckas med allmän kyrkoavgift blir alltså 481 milj kr. Detta belopp reduceras emellertid något genom återföring efter tillämpning av de tre spärreglerna. Man finner att närmaste öretal för den allmänna kyrkoavgiften som kan täcka medelsbehovet är 19 öre som inbringar 469 milj kr.
Utredningen ger i bilagedelens första avdelning en fullständig
redovisning av detta alternativ med 19 öre i allmän kyrkoavgift. Komponenterna kan sammanfattas så ( milj kr):
Intäkter Utgifter
Driftintäkter 13 Driftutgifter 179 Statsbidrag 87 Allmänt utjämningsbidrag 356
Allmän kyrkoavgift 469 Särskilt " Särskild kyrkoavgift 67 Lönebidrag 69
Aterföring, spärrar __12 80 % av tillskotten __44 655 648
Det blir alltså enligt denna beräkning en buffert kvar. Osäker- heten i siffrorna gör emellertid att man bör bortse från själva beloppet och endast notera att beräkningen går ihop.
Utjämningseffekten belyses i följande sammanställning. De förs- ta två raderna innehåller samma uppgifter som förut redovisats i kapitel 6 om utdebiteringens spridning i dag (”Nu") och om hän- syn tas till höjningen av grundavdraget och minskningen av in— täkterna från juridiska personer ("Red"). Tredje raden återger effekterna av detta alternativ.
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona
Särredovisningen av enheter som utdebiterar jämnt 2 kr per skattekrona beror på den särskilda spärr som utredningen har lagt in vid denna gräns. Värderingen av utfallet underlättas om denna grupp anges för sig.
Man ser av sammanställningen att systemet har en kraftig -effekt. Det innebär inte bara att den försämring kompenseras som skattereformerna skulle leda till (jfr rad 1 och rad 2). Det ger därutöver en väsentlig förbättring i förhållande till nuläget (jfr rad 3 och rad 1). Gruppen i lägen 1:00 - 1:49 kr per skattekrona ökar kraftigt, från drygt 1 300 enheter till drygt 1 600, medan grupperna med högre utdebitering minskar, samman— lagt från inemot 1 000 enheter till drygt 700.
Enligt utredningens uppfattning är det inte realistiskt att eftersträva en bättre utjämningseffekt än den som kommer fram i detta alternativ. Nackdelen är självfallet den insats som
krävs, 19 öre i allmän kyrkoavgift. Möjligheterna att sänka av- giften utan att mera väsentligt försämra effekten bedömer utred- ningen som små. Ett försök att slopa lönebidraget gav ett miss- lyckat resultat. Möjligen kan det gå att samla ihop till ett öre genom att något höja den särskilda kyrkoavgiften på egendomen samt något sänka det särskilda utjämningsbidragets båda delkom- ponenter, lönebidraget och andelen av nuvarande tillskott. Man måste emellertid tänka på att utjämningseffekten är mycket be— roende av kostnadskomponenterna. Även mindre jämkningar kan för- störa bilden.
8.3 Alternativ 2 — 95 % garanti
Om man gör bedömningen, att det första alternativet är alltför ekonomiskt krävande för kyrkan, är det naturliga att ändra på den största utgiftskomponenten, det allmänna utjämningsbidraget. Detta är utgångspunkten för det andra alternativet.
Genom att sänka skattekraftsgarantin med fem procentenheter över hela linjen (till 95 % garanti) minskar man medelsbehovet för det allmänna utjämningsbidraget från 356 milj kr till 263 milj kr.
Med övriga komponenter oförändrade minskar behovet av allmän kyrkoavgift till 16 öre. Detta uttag ger dessutom en så pass stor marginal — trots att återföringen efter tillämpning av spärreglerna naturligtvis blir mindre — att man har råd att ge ut 100 % av nuvarande tillskott.
Utredningens andra alternativ, som redovisas detaljerat i bilagedelens första avdelning, innebär alltså de tre avvikelser- na från det första gtt_skattekraftsgarantin sänks med fem pro- centenheter, Ett allmänna kyrkoavgiften sänks till 16 öre och ätt 100 % av nuvarande tillskott betalas ut. Komponenterna kan sammanfattas så (milj kr):
Intäkter Utgifter
Driftintäkter 13 Driftutgifter 179 Statsbidrag 87 Allmänt utjämningsbidrag 263 Allmän kyrkoavgift 395 Särskilt " Särskild kyrkoavgift 67 Lönebidrag 69 Återföring, spärrar __11_ 100 % av tillskotten __55
573 566
Beräkningen ger samma buffert som det första alternativet. In— te heller här bör man emellertid fästa sig vid själva beloppet utan bara vid att beräkningen går ihop.
Utjämningseffekten belyses i följande sammanställning, där de två första raderna är desamma som i den föregående sammanställ— ningen och den tredje återger effekterna i detta alternativ.
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona
556. I 272
493 187
Även här kan man alltså konstatera att en klar förbättring in— träder i förhållande till dagens situation, om än givetvis mind— re än i det första alternativet. I gruppen med 1:00 - 1:49 kr per skattekrona samlas nu drygt 1 500 enheter mot drygt 1 300 i dag. Antalet enheter med högre utdebitering minskar, totalt till knappt 800 enheter mot närmare 1 000 i dag.
För att belysa känsligheten för även smärre jämkningar i kost— nadskomponenterna samt underlätta en jämförelse mellan det förs— ta och det andra alternativet lämnar utredningen ytterligare en sammanställning. Första raden motsvarar tredje raden i den förra, dvs återger resultatet av det andra alternativet. Andra raden visar resultatet om endast 80 % och inte 100 % av de nuvarande tillskotten betalas ut. Detta leder alltså inte till att den all— männa kyrkoavgiften kan sänkas utan bara till att bufferten ökar och spärreglernas effekt ändras. Andra raden blir därmed jämför— bar med det första alternativet. Dess effekter upprepas på den tredje raden, som alltså innehåller samma uppgifter som tredje raden i den första sammanställningen (8.2).
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona 0.75- 1.00- 1.25- 1.50— 1.75 2.01- 2.25 -0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50—
, _
Man ser av de två första raderna att den angivna beloppsmäs- sigt ganska obetydliga jämkningen — inom ramen alltså för oför— ändrad allmän kyrkoavgift, 16 öre - ger utslag i form av en väsentligt sämre effekt i lägena 1:50 — 2:25 per skattekrona i utdebitering. De två sista raderna belyser hur stora för— bättringar man vinner genom att gå upp till 100 % garanti och 19 öre i allmän kyrkoavgift.
Då man bedömer detta alternativ kan det förtjäna att noteras att tre öre i allmän kyrkoavgift är vad som krävs för att kom- pensera minskningen av statsbidraget och ersätta den frivilliga rikskyrkliga finansieringen och gtt_de skattereformer, vilkas effekter har beaktats av utredningen, motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre. Att höja den allmänna kyrkoavgiften med sex öre innebär alltså att göra en insats som svarar mot
dessa faktorer.
8.4 Alternativ 3 — 90 % garanti
Utredningen är på det klara med att även 16 öre i allmän kyrko- avgift innebär en kännbar höjning. Utredningen har därför i det tredje alternativet belyst effekterna av att sänka skattekrafts— garantin med ytterligare fem procentenheter (till 90 % garan— ti). Detta leder i det lägsta skattekraftsområdet till den nivå som lades fast i samband med 1965 års reform. Man kan alltså sä— ga att en sådan inriktning innebär, att man återställer situa- tionen i det lägsta skattekraftsområdet till vad den ursprungli— gen åsyftades bli, dvs man eliminerar snedeffekterna av att sys— temet låstes vid 1972 års beloppsnivå med en årlig uppräkning med 5 %.
Om man sänker garantin på detta sätt, minskar medelsbehovet för allmänt utjämningsbidrag till 186 milj kr. Med övriga kompo— nenter oförändrade från det första alternativet, alltså bl a 80% av nuvarande tillskott, minskar behovet av allmän kyrkoavgift till 13 öre. Även här visar det sig - liksom i det andra alter—
nativet - att uttaget ger en tillräcklig buffert för att man skall kunna betala ut 100 % av tillskotten.
Mot bakgrunden av vad som påpekades sist under det andra alter— nativet kan det sägas, att en höjning av den allmänna kyrkoavgif— ten med tre öre markerar en minimigräns för den solidaritet som själva tanken på ett inomkyrkligt utjämningssystem förutsätter.
Utredningens tredje alternativ, som redovisas detaljerat i bi- lagedelens första avdelning, innebär alltså de två avvikelserna från det andra gtt_skattekraftsgarantin sänks med ytterligare fem procentenheter och gtt_allmänna kyrkoavgiften sänks till 13 öre. Liksom i det andra alternativet betalas emellertid 100 % av de nuvarande tillskotten ut. Komponenterna kan sammanfattas så (milj kr):
Intäkter Utgifter
Driftintäkter 13 Driftutgifter 179
Statsbidrag 87 Allmänt utjämningsbidrag 186 Allmän kyrkoavgift 321 Särskilt " Särskild kyrkoavgift 67 Lönebidrag 69 Återföring, spärrar ___2_ 100 % av tillskotten __65 490 489
I motsats till de föregående alternativen visar detta praktiskt taget ingen buffert, men liksom förut bör man endast fästa sig vid att beräkningen går ihop.
Utjämningseffekten belyses i följande sammanställning som är uppställd efter samma mönster som de två första. På de båda första raderna upprepas än en gång uppgifterna om dagsläget etc och på den sista återges effekterna av detta alternativ.
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona
705 572 61= 664 556
272 Detta alternativ är svårare att värdera än de föregående.
Iögonfallande är att den föreslagna spärregeln vid 2 kr i utde— bitering får rätt stor betydelse. Den innebär att endast för— bättringar men inga försämringar kommer att noteras i de högsta grupperna. Dessa hålls här i stort sett konstanta. Totalt mins— kar de från 178 enheter i dag till 167. I stället ökar antalet enheter i gruppen 1:75 — 1:99 kr per skattekrona från 222 i dag till 242, vilket är en svaghet. I läget l:25 — 1:74 kr per skattekrona minskar den övre gruppen och ökar den lägre gruppen, vilket innebär en effekt i rätt riktning.
Efter en samlad bedömning av de olika deleffekterna kan man enligt utredningens mening hävda, att det tredje alternativet är ungefär likvärdigt med dagens situation. Det eliminerar den försämring som skulle inträda genom höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska personer (rad 2). Det ger inte någon entydig vare sig förbättring eller försäm- ring i förhållande till nuläget. En svaghet är att de negativa effekterna noteras i högre utdebiteringsläqe (1:75 - 1:99 kr) än de positiva effekterna (1 50 - 1:74 kr)?)
Utan vidare kan konstateras att det i detta alternativ är nöd— vändigt att ge ut 100 % av nuvarande tillskott. Betydelsen av denna komponent är som förut sagts särskilt tydlig i den grupp som utgör en svag punkt i detta alternativ (1:75 — 1:99 kr).
Beräkningen visar enligt utredningens uppfattning att det är möjligt att få ett fungerande system på denna insatsnivå, med en utjämningseffekt som innebär i stort sett ett bibehållande av nuläget. En förutsättning är emellertid att man ger större betydelse än som egentligen är önskvärt åt extrakomponenter" i form av spärregler, bibehållande av nuvarande tillskott och utgivande av extra utjämningsbidrag. Åtminstone för en över— gångsperiod — fram till den första revideringen l985 - torde denna svaghet kunna accepteras. Strävan på sikt måste dock vara att så långt som möjligt komma bort från sådana "extrakomponen— ter", även om de säkert aldrig kommer att kunna avvaras helt om inte den nuvarande organisationsstrukturen underkastas en grund— läggande förändring.
8.5. Oförändrad allmän kyrkoavgift?
Under 13 öre i allmän kyrkoavgift är det inte möjligt att komma, om man vill ha en hygglig utjämning jämfört med dagsläget i en- lighet med utredningens direktiv. Utredningen har emellertid försökt att belysa vad man maximalt kan uppnå inom ramen för oförändrad allmän kyrkoavgift, 10 öre.
En sänkning av skattekraftsgarantin under den nivå man lade fast redan 1965 kan enligt utredningens mening inte övervägas. Att minska nuvarande tillskott under 100 % skulle få starkt negativa följder. Det enda som återstår är att helt ta bort lönebidraget.
ll
I uppskattningen av intäkter och utgifter i det tredje alter- nativet får i detta fall göras följande ändringar. Den allmänna kyrkoavgiften ger 247 milj kr. Driftutgifterna minskar med ca 9 milj kr eftersom kyrkofonden givetvis inte kan ta över den frivilliga rikskyrkliga finansieringen under dessa förutsättning- ar. Posten lönebidrag 69 milj kr utgår. Efter tillämpning av spärreglerna blir det en buffert på några milj kr kvar, dvs be- räkningen går ihop.
Utredningen har för fullständighets skull undersökt effekter- na av att ändra det tredje alternativet på så sätt ggg allmänna kyrkoavgiften sänks till 10 öre och 325 lönebidraget utgår. Re- sultatet framgår av tredje raden i följande sammanställning, där de båda första raderna än en gång återger nuläget etc.
Kyrklig skattesats, kr per skattekrona 0.75-1.00—1.25-Il.50-1.75-
Resultatet är som väntat inte godtagbart utifrån utredningens direktiv utan innebär en väsentlig försämring i förhållande till nuläget.
Däremot kan utredningen på grundval av genomförda datakörning- ar utan vidare konstatera att det föreslagna utjämningssystemet hade vid oförändrad allmän kyrkoavgift medfört en förbättring av nuläget om inte förutsättningarna hade ändrats genom minskningen av statsbidrag och skatteunderlag. Om staten hade betalat in he- la det hittillsvarande statsbidraget till kyrkofonden, utan re- duktion med 40 %, och om den allmänna kyrkoavgiften hade kunnat tas ut på det gamla skatteunderlaget, med oförändrat grundavdrag och oförändrade intäkter från juridiska personer, hade avgiften inte behövt höjas — mer än måhända en avrundning från 10,4 öre till 11 öre om den frivilliga riksfinansieringen läggs in - och utjämningseffekten, mätt enligt den här tillämpade principen, hade alldeles klart blivit bättre än den nuvarande.
98 Beräkningar rörande systemet — alternativ SOU 1981:88 8.6 Ytterligare analyser och kommentarer
Effekten på församlingsskattens variationer inom riket har allt— så varit den avgörande mätaren på om det varit mödan lönt att
gå vidare med en framtagen modell. Åtskilliga har förkastats un— der arbetets gång. Utredningen anser sig emellertid ha konsta- terat, att de tre här redovisade alternativen klarar detta av- görande prov. De kan därför läggas till grund för fortsatta över— väganden.
Vid en närmare bedömning av de tre alternativen får man givet- vis föra in även andra synpunkter i resonemanget. En faktor av grundläggande betydelse är, som framhållits flera gångar, att utjämningen väsentligen får betalas av kyrkan själv. Det kan vara av intresse att skissera en bild av "vinnare" och "förlora—
få! i de olika alternativen. Då måste man komma ihåg att även effekterna av grundavdragets höjning och minskningen av intäk- terna från juridiska personer ligger med i de redovisade resul- taten. Man får också beakta att kyrkan liksom alla andra måste bemöda sig om att spara - varje framräknat minus skall inte be- höva slå igenom i form av höjd utdebitering.
Mot denna bakgrund har utredningen delat in enheterna i olika grupper. Som "vinnare” betraktas envar som får möjlighet att sänka utdebiteringen. De som hamnar på oförändrad nivå eller får en höjning med högst fem öre betraktas om neutrala. Så små för— ändringar - högst två öre om man räknar bort effekterna av skat- tereformerna — bör som regel kunna kompenseras med sparåtgärder. Som "förlorare” betraktas envar som måste höja utdebiteringen med mer än fem öre. Inom denna grupp har utredningen särskilt tagit fram dem som får höja 11-20 öre. Resultaten framgår av efterföljande sammanställning.
Den kyrkliga skattesatsen
oför- höjs Alternativ sänks ändrad höjs 11—20 öre 1 (=100 % garanti) 1 089 725 756 395 2 (= 95 % garanti) 967 759 1844 415
3 (= 90 % garanti) 695 898 977 576
Att antalet "vinnare" minskar i de lägre alternativen är själv- klart. En viktig iakttagelse är emellertid att antalet "förlora- re" ökar i de lägre alternativen. En lägre ambitionsnivå betyder att utjämningen blir en ren kostnad för flera enheter. En högre ambitionsnivå betyder att flera enheter dras in i utjämningssys- temet och påverkas positivt av dess effekter.
Utredningen har även försökt ge en översiktlig belysning av de regionala effekterna av de tre alternativen. På följande sida har utredningen sammanställt medelutdebiteringen i varje län, dels som den är i dag, dels som den blir efter omräkning med hänsyn till skattereformerna, dels som den blir i vart och ett
av de tre alternativen. Tablåer med uppgifter länsvis för de tre alternativen återfinns på sid 102-104.
Kolumnerna för de tre utjämningsalternativen bygger alltså på en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med nio, sex resp tre öre. Genom att jämföra med den andra kolumnen får man en bild av hur dessa höjningar slår i de olika länen. Nio öre betyder alltså för t ex Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län sex, fyra resp två öre medan samma höjning leder till en netto- sänkning i t ex Kronobergs, Gotlands och Skaraborgs län med fyra, åtta resp tre öre osv.
Intressant är att se hur nedtrappningen till lägre ambitions— nivå slår i olika län. Som väntat blir den fördelaktig i län med låg utdebitering. Den lägsta nivån medför t ex att Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län sparar fyra, två resp tre öre genom att den allmänna kyrkoavgiften sänks med sex öre. Lika naturligt är att effekten blir den motsatta i län med högre ut- debitering och stora variationer i skattesatser inom länen. En sänkning från den högsta till den lägsta nivån försämrar utfal- let för t ex ettvart av Kronobergs, Gotlands och Skaraborgs län med tre öre.
Ännu en iakttagelse av intresse gör man i fråga om Norrland. Att ambitionsnivån sänks betyder där att kostnaderna ökar. Detta beror på att bilden av skattesatsens spridning är mer samlad i norra Sverige och att skattekraftsgarantin betyder mest. En ut— jämning som syftar till minskad spridning ger därför inte samma positiva effekt som i de delar av södra och mellersta Sverige där både organisationsstrukturen och utdebiteringsnivån varierar
Medelskattesats, kr per skattekrona Reducerat Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Län Nu skatteunderlag (=100 % ) (=95 % (=90 %
Stockholms län 69 72 78 76 74
garanti garanti)
Sö erman an s pstergötlands län Jönköpin s
Därav andstinget . Ma mö kommun 0 8 8
Jämt ands län Väster ottens l.24
orr o ens an . 1.12 1.1' lil? lflS Hela riket
kraftigare. I stället får sänkningen av skattekraftsgarantin väsentlig betydelse. Särskilt iögonfallande är att utfallet i Gävleborgs och Västernorrlands län är förhållandevis dåligt i alla tre alternativen. Man kan givetvis justera de procenttal som garanteras i varje alternativ och därmed förbättra de regio- nala effekterna. Utredningen_har för sin del bl a övervägt att föreslå en uppjustering för Hälsingland i Gävleborgs län men har stannat för att överlämna den typen av överväganden till ären- dets fortsatta behandling.
Utredningen avstår från ytterligare detaljanalyser och bedöm— ningar. Dess förslag omfattar som understrukits flera gånger endast principerna och huvudkomponenterna, och bedömningen måste i vart fall grundas väsentligen på en helhetsbild och en avväg- ning mellan olika intressen som resulterar i att man bestämmer
sig för en ambitionsnivå. Därefter kan detaljerna anpassas. Det har klart framgått av framställningen i detta kapitel att det finns handlingsutrymme vid det slutliga ställningstagandet.
Lika klart har det framgått att systemet måste ses som en in- tegrerad helhet och att man därför måste vara försiktig med slut- satserna om verkningarna av olika justeringar. En prutning av kostnaderna i det första alternativet kan t ex ge ett sämre re- sultat än det andra alternativet. På många håll innebär en lägre ambitionsnivå att man får en högre kostnad för systemet osv.
Då man diskuterar en höjning av den allmänna kyrkoavgiften, får man beakta att nya förändringar kan inträffa i framtiden, såsom bortfall av det nu kvarstående statsbidraget eller av : dissenterskatten eller av de återstående intäkterna från juri— diska personer. Utredningen är angelägen om att stryka under att svårigheterna att bedöma kyrkans skatteintäkter och statsbidrag på längre sikt inte bara är ett skäl för att vara försiktig med höjningar av den allmänna kyrkoavgiften. De är ett lika starkt skäl för att åstadkomma ett hållfast utjämningssystem, som vis- serligen kan jämkas i olika detaljer men som inte behöver göras om från grunden om det uppkommer behov av ytterligare insatser för utjämning.
Som de tre huvudfrågorna ser utredningen dels utformningen av en lämpligt avvägd skattekraftsgaranti inom gränserna 90 -100 % garanti dels avveckling av avräkningsförfarandet mellan kyrko-
fonden och pastoraten och införandet av en särskild kyrkoavgift, dels fastställandet av ett öretal för den allmänna kyrkoavgiften
Kavg=l9 öre, gar=100 % tillsk=80 %, lönebidr=25 000 2.50-
—0.49
0.50— 0.74 0.75— 0.99 1.00— 1.24 1.25— 1.49 1.50— 1.74 1.75— 1.99
2.00
2.01— 2.24 2.25— 2.49
MEDEL— SKATTE— SATS» KR PER SKATTE— KRONA
SUMMA FÖRSAM— LINGAR
STOCKHOLMS LÄN UPDSALA LÄN SÖDERMANLANDS LÄN OSTERGÖTLANDS LÄN JÖNKÖPINGS LÄN KRONOBERQS LÄN KAL? ? LÄN GOILANDS LÄN BLEKINGE LÄN _ KRISTIANSTADS LÄN
MALMÖHUS LÄN DÄRAV LANDSTINGET FiLMö KQiMUN HALLANDS LAN
G"TEBORGS 0 BOHUS LÄN DARAV LAHDSTINGET
" GOTEBORGS KOMMUN ALVSSORGS LÄN SKARABORGS LÄN
VÄRMLANDS LÄN 035520 LÄN _ VÄslHAHLANDS LÄN KOPPARBERGS LÄN GÄVLEBORGS LÄN
v STERNORRLANDS LÄN lTLANDS LÄN " VASTERBOTTENS LAN NORRBOTTENS LÄN
HELA RIKET
p—l HH
[&#'qu IMNNO ecco— MHN
Hool'lth d' ")
wamco r—u—c | r—1
46 29 27 52 38 15 37 27 21 45 75 74 47 51 51 78 45 30 34 28 17 42 26 12 26 31
21 64 29 53 32 39 25 32 16 36 48 48 23 22 22 75 90 29 16 16 28 17 31 14
768 443
| No.—nn Introt)! u-u-Hp—c
NGO u-oNN
hn
Nin
r—CHIQ'I'! NNNIN DOI v—u—4
IVMN Ip—n—1lx'r du?!
IINNI HN 10 'on!
146 .78 106 1.28 85 1.22 160 1.24 123 1.18
IHMI
1.33 1.13 1.26 1.18 1.20
— 106 — 92 ' 39 — 141
3 258 1.06 3 237 1.16 _ 21 .87 — 100 1.22
- 118 .96 — 85 1.04 — 33 .91 1 206 1.20 — 267 1.29
1.21 1.15 1.12 1.24 1.05
— 92 ' 61 _ 62 " 54 — 61 " 64 — 65 — 43 ' 37
6 2570
1.21 1.22 1.21 1.13 1.07
Alt 2 KYRKLIG SKATTESATS, KR PER SKATTEKRONA gågggg Kavg=16 öre, gar=95 %, 0.50— 0.75— 1.00— 1.25— 1.50— 1 75— 2.00 2.01— 2.25— 2.50— sumnA SATS, tillsk=80 %, -o.49 0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.24 2.49 FORSAM— KR PER
lönebidr=25 000 ”Nm ååå?—
LÄN
STOCKHOLMS LÄN 2 33 3 UEPSALA LAN . ' SODERMANLANDS LÄN — —
öSTERGöTLANDS LÄN — — JONKOPINGS LAN — —
38 23 12 22 63 17 2 24 17 1 39 53 34 1 33 32 28 1
146 .76 106 1.29 85 1.24 160 1.25 123 1.20
IHHI _an NDH—1700"
KRONOBERGS LÄN — — KALMAR LÄN - — GOTLANDS LÄN — 1 BLEKINGE LÄN _ — — KRISTIANSTADS LAN — —
MALMÖHUS LÄN ' — DÄRAV LANDSTINGET ' ' MALMO KOMMUN ' - HALLANDS LAN ' '
15 27 29 29 24 26 14 15 32 2 11 18 16 3 ' 40 30 37 13 71 39 62 24 70 39 62 24
84 1.35 106 1.15 92 1.30 39 1.19 141 1.22
258 1.05 237 1.16 21 .86 100 1.23
r—C r—h—cl
A_n—ime- NlnNIxT' IfoNNO
IH lhlhl IO HHI mun ro.—1 mmll v—IH I I I H 1:— N
lmmm NNO]? GOIF!
C H
35 26 22
6 GÖTEBORGS O BONUS LÄN ' ' 45 26 4 1 ' ' ' ' 118 95 DÄRAV LANDSTINGET ' ' 1 _ GOTEBORGS KOMMUN ' ' ' ÄLVSBORGS LÄN ' 1
SKARABORGS LÄN ' -
NO x'"
45 26 4 ' ' ' ' 85 1.05 ' — ' ' 33 .90 63 69 48 16 3 1 ' 1 206 1.22 34 79 79 42 12 12 7 ' 267 1.32 24 31 14 15 5 1 ' ' 92 1.23 28 17 8 4 1 ' ' ' 61 1.16 26 13 8 1 ' ' ' ' 62 1.13 15 30 5 1 ' ' ' ' 54 1.27 37 12 3 1 ' ' ' ' 61 1.06 3 5
I
I
| 70 In
VÄRMLANDS LÄN - - öREBRO LAN — — VÄSTMANLANDS LÄN — — KQPPARBERGS LÄN — — GAVLEBORGS LAN — —
H
VÄSTERNORRLANDS LÄN — — JÄMTLANDS LAN _ — — VÄSTERBOTTEHS_LÄN — — NORRBOTTENS LÄN - -
24 18 18 ' ' ' ' 64 1.22 65 1.24 23 16 4 ' ' ' 43 1.23 31 3 2 ' ' ' ' ' 37 1.14
| | | "I |
x'rN NMxTh'loO riv-(IH lh
HELA RIKET 2 35
00 H
737 730 526 215 62 47 21 10 2570 1.07
Alt 3 KYRKLIG SKATTESATS, KR PER SKATTEKRONA gEDEL— —————————————————————————————————————— -——--——-—-—-——— ——-——- —-——-——-— KATTE— = " = % 0.50- 0.75— 1.00- 1 25- 1 sn— 1 75- 2.00 2.01— 2. 25— 2. 50— SUMMA SATS. ääggsli1ågeå gar 90 /” -o.49 0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.24 2.49 Egåååg- Q&A??? lönebidr=25 000 KRONA
LÄN
STOCKHOLMS LÄN UPPSALA LAN " SÖDERMANLAHDS LAN — — öSIERGöTLANDS LAN — - JÖNKÖPINGS LAN - -
rf) ln If) x?
34 24 22 60 24 21 37 51 30 31
H F) .—|
146 .74 106 1. 29 85 1.23 160 1.25 123 1.20
(ro
H h—o ,qH
M N är ")
IHNI INxTI a_n-noc-
|x H 00 N
KRONOBERQS LÄN - - KALMAR LAN. - — GOTLANDS LAN — 1 BLEKINGE LAN — — KRISTIANSTADS LÄN — —
11 26 27 24 19 29 18 16 38 29
0 V'! u—o M
84 1.36 106 1.15 92 1.29 39 1.20 141 1.22
H ") r—i _q (XI
I N') IQNNln
Beräkningar rorande systemet — alternativ IO H 0 V)
MALMÖHUS LÄN ' ' 37 65' 47 DÄRAV LANDSTINGET ' ' 16 65 47
MALMÖ KOMMUN ' ' 21 ' ' HALLANDS LÄN ' ' 10 28 31
GÖTEBORGS O BONUS LÄN ' 2 40 39 32 DÄRAV LANDSTINGET ' 2 7 39 32 1
N V) =O &?
258 1.04 237 1.15 21.84 100 1. 23
118 .93 85 1 04 33 — — — — - — — 53 .se 4 58 69 1 — 1 206 1. 22 2 33 78 267 1.32
HNHlm HHI u—u—d
N ")
0 Nr IN Inlnl lHl-nt—IO mma-lin (&th HHNLDQ NQNIl-n QQIH x? p-c vx N
00 H N || II II II HF.. xT'xT
GÖTEBORGS KOMMUN ' ÄLVSBORGS LAN ' SKARABORGS LÄN '
| 0— N p-c cyx H Hv Nc INN en
VÄRMLANDS LÄN ' ' ÖREBRO LÄN — ' VÄSTM 1'LANDS LÄN ' '
KOPPARBERGS LÄN ' ' GÄVLEBORGS LÄN ' '
21 29 24 20 22 11 14 29 37 13 18 22
000 H
15 6 l ' ' 92 1.23 4 1 ' ' ' 61 1.16 2 ' ' ' ' 62 1.12 2 ' ' ' ' 54 1.29 2 3 3
u—c
' ' ' ' 61 1.06
VÄSTERHORRLANDS LÄN — — JÄMTLANDS LÄN " - - VASTERBOTTENS LAN — - NORRBOTTENS LAN — —
' ' ' 64 1.23 65 1.25 43 1.24 ' ' ' ' 37 1.15
|| || H | HNI
21 17 88 &!”th rdr—Ilv-I ln
OQN OQmN ” HN H lh
[0 N
[x
HELA RIKET 4 39
00 V'!
678 737 242 76 54 25 12 2570 1.06
BILAGOR
INNEHÅLLSFORTECKNING (Bilagor)
A UTREDNINGENS DIREKTIV
B SVENSKA KYRKANS ORGANISATION
B.l Det kyrkliga lokalplanet
B.l.l Församlingsorganisationen i svenska kyrkan
8.1.2. Församlingens kompetens
8.1.3. Pastoratet och den prästerliga tjänste— organisationen
B.l.4 Kyrkliga samfälligheter i övrigt
B.l.5 Kyrkokommunernas förvaltning
8.1.6. Kyrkokommunernas ekonomi
B.2 Stiftsplanet
B.2.l Allmänt
8.2.2. Domkapitel
B.2.3 Stiftsnämnd
B.2.4 Boställsnämnd
8.2.5. Stiftsting och stiftsråd
8.3. Riksplanet
De allmänna stadgandena om domkapitlets åligganden finns i lagen (l936:567) om domkapitel, kompletterad av en instruktion (l965z738). Domkapitlet antar arbetsordning, som närmare förde— lar arbetsuppgifterna på de olika befattningshavarna på kansliet. Kostnaderna för domkapitlets verksamhet bestrids från anslag på riksstaten.
Domkapitel finns i varje stift och består av
biskopen (preses), domprosten (vice preses),
en av stiftets präster vald präst, som innehar prästerlig tjänst i stiftet (väljs på prästmöte för en tid av sex år), en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman (vald för sex år inför biskopen enligt en omfattande procedur) och två av regeringen förordnade ledamöter (för sex år efter för- slag av domkapitlet). Huvudstadgandet om domkapitlets åligganden finns i l3 5 l mom domkapitelslagen. Av detta följer att domkapitlet skall skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena i stiftet och verka för det kyrkliga livets vård och förkovran. Det skall vidta sådana åtgärder som tillgodoser församlingarnas behov och även se till att den kristna kärleksverksamheten främjas. Vidare skall det verka för diakoni— och ungdomsvården samt barnens kristna fostran i stiftet. Där så lämpligen kan ske skall domkapitlet samarbeta med frivilliga organisationer. Domkapitlet skall vidare se till att stadgad kyrklig ordning iakttages inom stiftet och ha in- seende över prästernas ämbetsförvaltning. I särskilda författ— ningar åläggs domkapitlet därutöver en mängd beslutande eller beredande uppgifter. Några exempel härpå är petitafrågor, frågor om kyrklig indelning och organisation, personal— och löneärenden, frågor rörande gudstjänster och kyrkliga förrättningar, vissa
frågor rörande kollekter, vissa bokföringsärenden, frågor rörande ny-,om- eller tillbyggnad av kyrkor m m.
B.2.3 Stiftsnämnd
Stiftsnämnderna inrättades år 1932. Huvudbestämmelserna om dessa finns i lagen (l970:939) om förvaltning av kyrklig jord (6 5). Vidare finns närmare bestämmelser om stiftsnämnderna i en sär— skild instruktion (l97l:862). Stiftsnämnderna fastställer själva sin arbetsordning. Verksamheten finansieras via dels riksstaten och dels pastoratens skogstillgångar. Större delen av beloppet från riksstaten ersätts genom bidrag ur kyrkofonderna. Stifts- nämnd finns i alla stift utom Stockholms stift, för vilket stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs sköter stiftsnämndsange- lägenheterna.
Nämnden består av biskopen (eller annan som regeringen för— ordnar),såsom ordförande, samt fyra av regeringen utsedda leda- möter (varav två utses efter förslag av Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratsförbund).
Stiftsnämndens åligganden finns angivna i 2-5 55 i instruk- tionen. Nämnden skall bl a ha vård om och inseende över kyrklig jord samt handlägga ärenden om pastoratens och kyrkofondens eko- nomiska mellanhavanden. Detta skall sättas i samband med huvud- bestämmelsen i lagen om förvaltning av kyrklig jord (l4 &) att förvaltningen av kyrklig jord "skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt” med skäligt beaktande av naturvårdens och kulturminnesvårdens in— tressen.
Stiftsnämndens beslutande eller beredande huvuduppgifter är bl a köp och försäljning av kyrklig jord, upplåtelser såsom arrenden, skogsfrågor, tjänstebostadsärenden, byggnadsfrågor rörande löneboställen, frågor rörande kyrkofonden och präst- lönefonder.
B.2.4 Boställsnämnd
Stiften är indelade i särskilda boställsdistrikt, i regel 5 a 6 distrikt per stift. I varje distrikt finns en boställsnämnd,
för tillsyn över prästgårdar och löneboställen samt för t ex värderingsuppgifter och arrendeuppskattningar. Boställsnämnderna har en mellanställning i förhållande till stifts- och pastorats—
organen. De fungerar dels som självständiga myndigheter, dels i övrigt som stiftsnämndernas fältorganisationer. Vissa av bo— ställsnämndens beslut måste underställas stiftsnämndens prövning för att vinna giltighet, andra kan överklagas hos stiftsnämnden. Boställsnämnden består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av länsstyrelsen. Den ene av de två ledamöterna vid sidan av ordföranden skall vara arrendator, den andre icke. Den sistnämnde utses efter förslag av förbundsavdelning inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.
B.2.5 Stiftsting och stiftsråd
Under l900-talet har utanför den legala regleringen inom alla stift vuxit fram organ för den fria verksamheten. Fråga om in- rättande av stiftssynoder var aktuell redan i mitten av l800- talet och dök upp då och då. Genom initiativ inom olika stift skapades stiftsmöten och stiftsråd. Syftet med dessa var att i nya former vidareutveckla kyrkans samfundsliv. Stiftsmötena, som bestod av präster och lekmän,skulle vara huvudorgan för den fria verksamheten. Sedan mitten av 1960—talet utgör i stället stifts— tinget det representativa organet. Detta har en fastare uppbygg- nad med bl a bestämmelser om stiftstingsavgifter för de försam— lingar som anslutit sig till stiftstinget. Organisationen varie- rar något från stift till stift men normalstadgar för stifts— tingen har utarbetats av pastoratsförbundet. Stiftstingets verk- ställande och förvaltande organ är stiftsrådet,
Finansieringen av den fria verksamheten på stiftsplanet skedde till en början genom kollekter, gåvor, stats— och landstings- bidrag, kursavgifter samt församlingsanslag av utdebiterade medel. I allt större utsträckning bekostas numera verksamheten av ut— debiterade medel genom församlingarnas avgifter till stifts- tinget. B.3 Riksplanet B.3.l Allmänt
Den väsentliga skillnaden mellan riksplanet och övriga plan är att de centrala funktionerna huvudsakligen ankommer på statliga myndigheter.
Ärenden som rör den offentligrättsligt reglerade delen av verksamheten handläggs av regeringen och statliga ämbetsverk. Någon särskild central förvaltningsmyndighet för kyrkliga frågor finns inte. De flesta ärendena, som handläggs av regeringen, be- reds av kommundepartementets kyrkoenhet. Av de centrala ämbets- verk, som har befattning med kyrkliga frågor, är kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet och riksskatteverket av särskilt stort in- tresse. Kammarkollegiet har bl a tillsyn över förvaltningen av kyrklig jord och förvaltar kyrkofonden. Riksantikvarieämbetet har numera ansvaret för tillsynen över såväl kyrkobyggnader som inventarier från kulturhistorisk synpunkt. Riksskatteverket är central uppbördsmyndighet och central valmyndighet och bevakar som sådan även uppbörden av församlingsskatten och förberedande och genomförande av kyrkofullmäktigevalen. Verket är också central kyrkobokföringsmyndighet.
Kyrkomötet, som består av samtliga 13 biskopar, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud, deltar tillsammans med riksdag och regering i stiftande av kyrkolag. Det har inte någon besluts— funktion när det gäller den kyrkliga förvaltningen utan kan en- dast som opinionsorgan ge sin mening till känna för regeringen
i olika kyrkliga frågor. Kyrkomötet har dock den självständiga funktionen att det utser ledamöter i de s k centrala kyrkliga styrelserna och granskar deras verksamhetsberättelser. Förslag om ett reformerat kyrkomöte har nyligen framlagts (SOU l98l:l4).
Ärkebiskopen är biskop i Uppsala stift och fullgör där uppgifter— na som stiftschef. Bland biskoparna intar ärkebiskopen ställning som "primus inter pares" (den främste bland likar). Ärkebiskopen kan inte ingripa i frågor som internt rör andra stift. Ärkebiskopen betraktas emellertid som svenska kyrkans främste representant och dess självskrivne företrädare utåt, bl a i in- ternationella sammanhang. Ärkebiskopens ledande ställning har också kommit till uttryck i kyrkans lagfästa ordning. Ärkebisko- pen är sålunda ordförande i kyrkomötet samt enligt de av rege- ringen fastställda stadgarna självskriven ordförande i svenska
kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, missionsstyrelsen, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden.
I egenskap av preses i Uppsala domkapitel har ärkebiskopen att övervaka de svenska utlandsförsamlingarna. Ärkebiskopen fungerar också som ordförande i biskopsmötet och förbereder med hjälp av dess sekreterare mötets ärenden.
Ärkebiskopen är därjämte ordförande i olika organ för riks— kyrkligt och ekumeniskt arbete.
Till sin hjälp har ärkebiskopen ett kansli som under senare år har utvidgats med åtskilliga befattningshavare för olika funktioner, inrikes- och utrikessekreterare, sekreterare för prästrekrytering, för finskspråkligt församlingsarbete, för invandrarfrågor samt en kyrkojurist. Kostnaderna för kansliet bestrids över statsbudgeten med medel ur kyrkofonden.
Biskopsmötet är ett organ för samråd mellan biskoparna. Dess förekomst, sammansättning och verksamhet är inte reglerad genom lagstiftning. Vid biskopsmötet sammankommer samtliga rikets biskopar och avhandlar frågor, där samråd eller samordning fun- nits vara lämpligt. Ibland har biskopsmötet kommit att fullgöra ett kyrkligt centralorgans uppgifter.
Varje biskop är innehavare av den högsta andliga kyrkomakten i sitt stift och företräder självständigt stiftet. Med hänsyn därtill måste vid mötets handläggning av ett ärende samtliga biskopar omfatta samma mening för att något biskopsmötets be- slut (uttalande) i ärendet skall kunna fattas.
Biskopsmötet sammanträder regelmässigt flera gånger om året. Många ärenden och frågor behandlas vid mer än ett sammanträde.
Styrelserna är till antalet fyra, nämligen missionsstyrelsen, wenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlings- arbete, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet ( tidigare sjömansvårdsstyrelsen) och diakoninämnden. Deras stadgar är ut- färdade av regeringen, varför de har en offentligrättslig status. Trots den anknytning till regering och kyrkomöte som stadgarna
ger är styrelsernas ställning i åtskilliga avseenden diffus. Styrelserna saknar direktivrätt gentemot stift eller församlingar.
Svenska kyrkans missionsstyrelse tillkom år 1878. Dess nuvaran- de stadgar daterar sig till l970. Enligt dessa skall styrelsen bedriva den mission utomlands som ankommer på svenska kyrkan. Styrelsen skall därvid samarbeta med kyrkorna på styrelsens tidigare missionsfält i Asien och Afrika, med andra kyrkor och med organisationer och ekumeniska organ som verkar inom missio—
nen .
Styrelsen består av ärkebiskopen som är ordförande samt sex ledamöter och ersättare, som väljs av kyrkomötet.
Tyngdpunkten på styrelsens verksamhet ligger på den yttre missionen. Den omfattande utlandsverksamheten bedrivs i Afrika, Asien och Latinamerika. Verksamheten i Sverige är framför allt inriktad på information, missionsrekrytering och utbildning. Verksamhetens omfattning uppgick år 1980 till över 40 milj kr. Rikskollekter och andra gåvor utgjorde de största inkomsterna, tillsammans nästan 3,7 milj kr. Lönen för kanslipersonalen i Sverige uppgick till över 3,8 milj kr.
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlings- arbete har enligt sin den 9 december 1910 av Kungl Maj:t fast-
ställda stadga — med senare ändringar - till uppgift att i sam- arbete med präster och lekmän inom församlingarna och i samför- stånd med stiftsstyrelserna verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksverksamheten inom den svenska kyrkan.
Centralrådet består av ärkebiskopen som självskriven ordföran- de samt minst sex av kyrkomötet utsedda ledamöter jämte supplean- ter.
Centralrådet har en ganska mångskiftande verksamhet, som kan anges bl a som evangelisation, undervisning och information. Centralrådet utger tidskriften Vår Kyrka. Till rådet hör Svenska kyrkans kursgård i Sigtuna. Rådet utövar en viktig rikskyrklig funktion som beredningsorgan beträffande rikskollekterna, vil— kas formella fastställande dock ankommer på regeringen. Verksam— heten finansieras i princip genom frivilligt insamlade medel, bl a två rikskollekter. Från kyrkofonden utgår bidrag till av- löning av sju befattningshavare. Bidraget utgör 70 % av lön mot-
svarande stiftsadjunktslön. Församlingarna bidrar via Stiftelsen rikskyrklig finansiering med 1,9 milj kr. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet grundades år 1933 men
fick sitt nuvarande namn är 1976. Tidigare hette den svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Namnändringen var en följd av de riktlinjer för verksamheten gmil975 års kyrkomöte antog och som innebar att ansvaret för all verksamhet bland svenskar utonlands skulle samlas hos styrelsen. Detta har dock ännu inte genom— förts. Enligt stadgarna - från den 29 januari 1976 - skall sty- relsen svara för kyrkans verksamhet inte bara bland svenska sjömän utan även bland andra landsmän i utlandet. Härifrån har dock undantagits de sju svenska församlingar i utlandet, vilka erhållit av regeringen godkänd kyrkoordning. Styrelsen ska l också genom råd och samverkan främja den kyrkliga sjömansvard som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar.
Utöver ärkebiskopen som ordförande består styrelsen av sex ledamöter och lika många ersättare. Fyra av ledamöterna jänte suppleanterna väljes av kyrkomötet medan regeringen utser de övriga.
Styrelsen bedriver en omfattande verksamhet på nästan ett fyrtiotal utlandsorter. Verksamheten är främst inriktad på sjö- män och turister. Omsättningen var år 1980 ca 14,7 milj k". Gåvor och kollekter utgjorde de största inkomstkällorna. Från kyrkofonden utgick över 2,1 milj kr till löner åt präster och tjänstebiträden i utlandet. Lönekostnaden för personal i Sverige utgjorde ca 950 000 kr.
Numera utgår lönebidrag ur kyrkofonden med 70 % av stiftsad— junktslön för två befattningshavare hos styrelsen. Från Stiftel— sen Rikskyrklig finansiering utgår även betydande belopp.
Svenska kyrkans diakoninämnd inrättades den 1 januari l955. Nämnden har till uppgift att främja svenska kyrkans diakon: samt att verka för samarbete och samordning inom diakoniverksamheten.
Diakoninämnden består av ärkebiskopen som ordförande sam: sex av kyrkomötet valda ledamöter och lika många suppleanter.
Nämndens verksamhet är inriktad på utbildning, diakoni inom församlingar och institutioner, andlig vård vid sjukhus, dia— koni för döva och hörselskadade och familjerådgivning. Til diakoninämnden är knutna ett antal diakonianstalter som emeller- tid utgör juridiskt självständiga stiftelser.
De huvudsakliga inkomsterna utgörs av rikskollekt och andra gåvor samt bidrag från Stiftelsen rikskyrklig finansiering. En- ligt samma princip som angivits beträffande centralrådet och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet utgår från kyrkofonden bidrag för två tjänstemän vid styrelsens kansli. Lönekostnaden för detta uppgick år 1980 till drygt 950 000 kr.
8.3.1. Allmänt
8.3.2. Kyrkomötet
8.3.3. Ärkebiskopen
8.3.4. Biskopsmötet
8.3.5. De kyrkliga styrelserna
17 17 17
17 20
21 22 23 25 25 26 27 27 28 28 28 29 29 30 30
.3.6
.3.7 .3.8
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Rikskommittén för stiftstingen
Stiftelsen Rikskyrklig finansiering
KYRKOFONDENS HISTORISKA UTVECKLING
Församlingsprästerna och deras avlöningstillgångar
Biskoparnas löner och lönetill- gångar
Klockarboställskapital och boställs- ränta
TABELLER öVER SAMBAND MELLAN SKATTEUT— JÄMNINGSBIDRAG OCH INVÅNARANTAL M M
Tabell över samband mellan skatteut- jämningsbidrag och skattesats
Tabell över samband mellan skatteut— jämningsbidrag och invånarantal
Tabell över samband mellan skatte- kraft och skattesats
Tabell över samband mellan skatte— kraft och invånarantal
Tabell över samband mellan skatte- kraft och utdebiteringsbehov
UTKAST TILL LAGFÖRSLAG JÄMTE KOMMENTARER
RIKSKYRKLIG FINANSIERING
33
34
34
37 37
46
47
53
54
55
56
57
59
71
A UTREDNINGENS DIREKTIV
Direktiv med rubriken "Kyrkofondens användning för ekonomisk ut- jämning mellan kyrkliga kommuner, m m” beslutades av regeringen den 18 december 1980. Departementschefen, statsrådet Boo,anförde:
Svenska kyrkans församlingar betecknas som kyrkliga kommuner. Deras förhållanden regleras i lagen (1961 436) om församlings— styrelse (omtryckt 1976:500, ändrad senast 1980 277). För sköt— seln av sina angelägenheter får församlingarna ta ut skatt, kal— lad församlingsskatt. Den utgår som allmän kommunalskatt och er- läggs av alla skattskyldiga fysiska och juridiska personer. Även juridiska personer och de fysiska personer, som inte tillhör svenska kyrkan, är alltså i princip skyldiga att betala försam- lingsskatt. Viss lindring i skattskyldigheten gäller emellertid för de fysiska personer som inte tillhör svenska kyrkan.
Församlingsskatten är församlingarnas största inkomstkälla. Den utgör ca 70 procent av samtliga inkomster. Bland församling— arnas utgifter kan nämnas löner och pensioner åt kyrkokommunal personal samt kostnader för vård och förvaltning av kyrkor och församlingskommunala byggnader..
För vissa i författning särskilt angivna angelägenheter bildar en eller flera församlingar ett pastorat, enligt indelning som beslutas av regeringen. Det ankommer på pastoraten att svara för kostnaderna för löner åt församlingspräster och kyrkomusiker, att tillhandahålla prästgård eller annan tjänstebostad som skall fin- nas för präst samt att förvalta viss inkomstgivande fast egendom, löneboställen, med undantag av tillhörande skog. Pastoraten har också ett ansvar för kyrkobokföringen. Ett pastorat som består av flera församlingar utgör en obligatorisk kyrklig samfällighet för pastoratsangelägenheterna.
Under vissa förutsättningar kan församlingar även i andra fall gå samman i en kyrklig samfällighet för skötseln av en eller fle—
ra församlingsangelägenheter av ekonomisk natur. I Stockholm och Göteborg utgör de territoriella församlingarna kyrklig samfällig— het enligt särskilda bestämmelser i församlingsstyrelselagen.
Pastoraten och övriga kyrkliga samfälligheter har också be- skattningsrätt.
Genom bildande av en kyrklig samfällighet kan en del eller samtliga kostnader utjämnas mellan de församlingar som ingår i samfälligheten. Den kostnadsutjämning som kan åstadkommas på detta sätt har dock en begränsad geografisk räckvidd.
En kostnadsutjämning mellan pastoraten i hela riket sker via kyrkofonden i fråga om vissa lönekostnader.
En ytterligare kostnadsutjämning för de kyrkliga kommunerna uppnås genom att församlingar, pastorat och andra kyrkliga sam— fälligheter i likhet med de borgerliga kommunerna åtnjuter stat— liga skatteutjämningsbidrag.
Kyrkofondens utjämningsfunktion
Kyrkofonden intar en central ställning inom den kyrkliga ekono— min. Den tillkom i samband med 1910 års prästlönereglering. Till en början användes fonden uteslutande till kostnader för avlöning och pension åt församlingspräster men dess användningsområde har sedan successivt ökats ut. Den har f n två huvuduppgifter, dels att fungera som en kostnadsutjämningsfond för pastoraten när det gäller deras kostnader för präst- och kyrkomusikerlöner, dels att svara för vissa sådana kostnader i svenska kyrkan, som inte hänför sig till ett bestämt pastorat. Totalt omsätter kyrkofon- den ca 250 milj kr per år.
Nuvarande bestämmelser om kyrkofonden finns i lagen ( 1970:940 ) om kyrkliga kostnader (ändrad senast 1975:l323), vilken är av kyrkolags natur. Till lagen ansluter kungörelsen (l97l:861) om kyrkliga kostnader (ändrad senast l974:63l). Dessa författning- ar trädde i kraft den 1 januari 1972.
Sin viktigaste funktion har kyrkofonden alltjämt inom det präs— terliga avlöningssystemet. Biskoparna och vissa präster avlönas direkt från kyrkofonden. Kostnaden för pensionsförmåner åt präs- ter eller efterlevande till präster betalas också ur kyrkofonden liksom en del arvoden till präster och till icke prästvidga tjänstebiträden åt präster.
Avlöningskostnaderna för församlingspräster - kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt - och för kyrkomusiker bestrids i princip av det pastorat där de är anställda. För dessa kostnader skall pastoratet i första hand anlita den s k nettoavkastningen (80 % av vinsten) av sina präst— och kyrkomusikerlönetillgångar— dvs större delen av vinsten från löneboställen, prästlönefonder, eventuella andelar i stiftets prästlönejordsfondoch prästlöne— jordsfastigheter samt det 5 k boställskapitalet. I det fåtal fall, där nettoavkastningen är så stor att det blir överskott, skall pastoratet inleverera överskottet till kyrkofonden. Om nettoavkastningen inte täcker avlöningskostnaderna skall pasto— ratet ta i anspråk utdebiterade medel intill ett visst öretal per skattekrona. Detta är maximerat till dubbla beloppet av det öretal som regeringen årligen bestämmer för den s k allmänna kyrkoavgiften, dock högst 20 öre per skattekrona. Fordras ytter- ligare medel till präst- och kyrkomusikerlönerna får pastoratet tillskott ur kyrkofonden.
Tillskotten till pastoraten för deras präst- och kyrkomusiker— löner är en av kyrkofondens stora utgiftsposter. För år l978 uppgick tillskotten till pastoraten till 55,5 milj kr. I övrigt svarar kyrkofonden för de förutnämnda löne— och pensionskostna- derna och bidrar till finansieringen av domkapitel och stifts- nämnder samt vissa rikskyrkliga och andra ändamål enligt beslut som fattas av riksdagen och regeringen.
Kyrkofondens främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgif- ten, som samtliga pastorat skall betala med det antal ören per skattekrona i pastoratet som regeringen fastställer för varje år. Avgiften är f n l0 öre. Pastoraten finansierar avgiften genom utdebiteringen av församlingsskatt. År l978 tillförde den kyrko— fonden 208,7 milj kr.
Varje år sker en avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden. Därvid fastställs bl a hur stor nettoavkastning varje pastorat har haft av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar samt stor- leken av pastoratets lönekostnader. Vidare fastställs pastoratets rätt till tillskott ur kyrkofonden och den kyrkoavgift som pasto— ratet skall betala. Avräkningen är varje är dels slutlig, avseen— de närmast föregående kalenderår, dels preliminär avseende till- skott och allmän kyrkoavgift för året efter avräkningsåret. Av- räkningen ombesörjs av stiftsnämnderna och - för pastoraten i
Stockholms stift — av kammarkollegiet. Den grundar sig på upp— gifter som pastoraten lämnar. Vidare skall länsstyrelserna årli- gen inom vissa angivna tider lämna stiftsnämnderna och kammar- kollegiet uppgift för varje pastorat om det antal skattekronor på vilket församlingsskatt för närmast föregående kalenderår skall beräknas. Avräkningsförfarandet skall vara avslutat före den 22 september. Genom l979 års taxeringsreform har taxerings— perioden förlängts och länsstyrelserna har därför inte möjlighet att i tid lämna definitiva uppgifter. Avräkningen har därför
fr o m år 1979 enligt de utfärdade förordningarna om den allmän- na kyrkoavgiften, m m vid resp års avräkningar med kyrkofonden (l979 770, l980 672) fått grunda sig på det uppskattade taxerings— utfallet.
I det läge som har uppkommit efter taxeringsreformen har Svens- ka kyrkans församlings— och pastoratsförbund i skrivelser den 17 maj l979 och den 1 april l980 anhållit att en utredning till- sätts med uppgift att se över systemet för avräkning mellan pas— toraten och kyrkofonden. Förbundet åberopar undersökningar som har gjorts för att utröna tillförlitligheten i prognoser om skat- teunderlaget. I kommuner med ned till ca 20 000 invånare bör prognoserna ha godtagbar tillförlitlighet. På den kyrkokommunala sektorn har nästan alla enheter, eller 96 % av församlingarna, mindre än 20 000 invånare. Även pastoraten är mycket små. Kyrko— kommunerna blir därför mycket känsliga för skillnader mellan det beräknade och det slutliga skatteunderlaget.
Med hänsyn till vad förbundet anför i sin skrivelse står det klart att det nuvarande avräkningsförfarandet behöver ses över. Översynen bör inte avse endast metoder för avräkningen utan ock- så omfatta systemet med klockarboställskapital och den därpå be— räknade boställsräntan som skall tas upp som avkastning av kyrko- musikerlönetillgång vid avräkningen mellan pastoraten och kyrko- fonden.
Jag vill erinra om att vissa klockar— och organisttjänster ti- digare var förenade med rätt till boställsjord. Genom 1938 års klockarboställslag, som numera är upphävd, avvecklades denna rätt. Ett mindre antal förhållandevis stora och värdefulla bo— ställen fördes över till kyrkofonden som klockarhemman. De utgör numera s k kyrkofondsfastigheter och förvaltas av stiftsnämnder— na. I de flesta fallen övertogs emellertid boställena av resp
församlingar med äganderätt. Församlingarna fick fritt disponera över dem såsom församlingskommunal egendom. I vederlag fick kyr— kofonden resp församlingarna ikläda sig ansvar för ett på visst sätt fastställt kapitalvärde av den överförda fastigheten, det 5 k boställskapitalet. För detta har de att årligen erlägga s k boställsränta till pastoratet enligt en av stiftsnämnden bestämd avkastningsprocent. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen (l950z4l3) ang lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst (senast ändrad l97l:864). Boställskapitalet skulle omräknas efter varje fastighetstaxering på grundval av det enhetsvärde på åker av viss beskaffenhet som länsstyrelsen fastställer för varje försam— ling. Till följd av ändring fr o m är l975 i taxeringssystemet har länsstyrelsernainte längre underlag för att kunna fastställa sådana enhetsvärden. Genom lagen (l975z363) med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta anvisades i stället en annan beräkningsmetod, som ligger till grund för beräkningen av boställsräntan åren 1976—l98l.
Genom beslut den 24 juli l975 gav regeringen kammarkollegiet i uppdrag att se över systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I första hand borde möjligheterna att avveckla systemet övervägas. Kammarkollegiet har den 9 juni l977 avgett ett förslag till avveckling, som i huvudsak grundar sig på en av f d kammarrådet Erik Åberg utarbetad promemoria i ämnet. I yttranden över promemorian har flera stiftsnämnder yrkat att alternativa lösningar av frågan övervägs. Frågan om en avveck- ling av systemet med klockarboställskapital och boställsränta bör lämpligen övervägas ytterligare i samband med en översyn av avräkningsförfarandet med kyrkofonden.
Skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommunerna
Genom den numera upphävda förordningen (l965:268) om skatteut- jämningsbidrag fick församlingarna i likhet med de borgerliga kommunerna fr o m år l966 skatteutjämningsbidrag om deras skatte— kraft understeg en viss andel av medelskattekraften i riket.
Till grund för beräkning av bidragen indelades landet i tre skattekraftsområden. Såväl de borgerliga som de kyrkliga kommu- nerna tillfördes skatteunderlag av staten så att skatteunder— laget i de olika områdena skulle motsvara en viss procent av rikets medelskattekraft.
På samma sätt som för de borgerliga kommunerna räknade man ut skatteutjämningsbidragen för de kyrkliga kommunerna genom att tillskottet av skatteunderlag multiplicerades med den fastställ— da skattesatsen för bidragsåret i resp kyrklig kommun.
En reform av skatteutjämningssystemet skedde emellertid fr o m är l974 genom lagen (l973z433) om skatteutjämningsbidrag. Anta- let skattekraftsområden utökades och procentsatserna ändrades. För de kyrkliga kommunerna innebar reformen principiellt stora förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser och dessa klassers anknytning till medel- skattekraften. I stället löste man frågan så, att de kyrkliga kommunerna fick behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att bidragen i viss mån skulle bli värde- beständiga, skulle beloppen årligen uppräknas med fem procent. Den främsta anledningen till att de kyrkliga kommunerna särbe— handlades var den då pågående beredningen av frågan om förhål— landet mellan stat och kyrka. Det reviderade bidragssystemet av— såg emellertid också att kompensera de borgerliga kommunerna för att bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Sådana bidrag ha— de inte utgått till de kyrkliga kommunerna.
Kammarkollegiet påtalade i en skrivelse den 23 augusti 1973 reformens ekonomiska verkningar för kyrkofonden och pastoraten. Eftersom det dittillsvarande tillskottet av skattekronor enligt l965 års skatteutjämningsförordning utgjorde en av komponenter— na i det skatteunderlag som låg till grund för utdebiteringen av allmän kyrkoavgift, hade enligt kollegiet bortfallet av till- skottet betydelse för kyrkoavgiftens storlek. Kyrkofondens utgif— ter påverkades också av bortfallet av tillskottet av skattekro- nor. En minskning av skatteunderlaget ökade pastoratens behov av tillskott ur kyrkofonden. Även detta var av betydelse för ut— debiteringssatsen för kyrkoavgiften.
Svenska kyrkans församlings— och pastoratsförbund anhöll också i en skrivelse den 3 december 1974 att — om inte skatteutjämnings— bidrag kunde få utgå till de kyrkliga kommunerna enligt samma grunder som gällde för bidragen till de borgerliga kommunerna - lagen om kyrkliga kostnader skulle ändras så att det skatteut— jämningsbidrag som utgår till de kyrkliga kommunerna efte" eval— vering skulle kunna beräknas in i skatteunderlaget vid kyrko— fondsavräkningarna. Därigenom skulle de kyrkliga kommunerna
| i
kompenseras för det bortfall av skatteunderlag som de fått kännas vid genom l973 års skatteutjämningsreform.
I det fortsatta arbetet på reformer av skatteutjämningssyste— met har man inte tillmötesgått önskemålen om att de kyrkliga kommunerna skulle inordnas under samma regler som gäller för de borgerliga kommunerna. Bestämmelserna om skatteutjämningsbidra- gen till de kyrkliga kommunerna överflyttades oförändrade till den nya lagen (l979z362) om skatteutjämningsbidrag (ändrad l980: 340).
Av de 2 570 territoriella församlingarna i riket får 2 l72 skatteutjämningsbidrag år l980 med belopp som varierar mellan några hundra kr och l,4 milj kr. Majoriteten får mellan 20 000 och l00 000 kr. I de nordligaste länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i många fall till över 300 000 kr. Totalt uppgår skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommu— nerna för år l980 till l31,6 milj kr.
Riksdagen (prop l980/Bl 20, FiU l980/81:l3, rskr l980/81:88) har beslutat att skatteutjämningsbidraget till de kyrkliga kom— munerna för bidragsåret l982 skall utgå med 60 procent av det belopp som utgår för bidragsåret l98l samt att bidrag som under- stiger 5 000 kr inte skall betalas ut. Minskningen av bidraget är l982 får dock motsvara högst 20 öre per skattekrona för en kyrklig kommun.
I propositionen uttalas att den möjlighet som de kyrkliga kom- munerna har att själva åstadkomma ekonomisk utjämning genom att bilda samfälligheter endast utnyttjas i begränsad omfattning och inte heller i nämnvärd utsträckning kan bidra till kostnadsut- jämningen i församlingar och pastorat i de regioner som består av ekonomiskt svaga kommuner. Den ytterligare utjämning som be- hövs bör, enligt vad som vidare anförs i propositionen, ske i ett utjämningssystem och inte i två som f n är fallet. En utjäm— ning via kyrkofonden bör kunna fungera som övergripande utjäm— ningssystem för kyrkliga kommuner. Detta innebär att även kost- nader för andra kyrkliga ändamål än för löner till präster och kyrkomusiker, t ex underhåll och restaurering av kyrkor, kan be— höva beaktas. Behovet härav torde emellertid hänga nära samman med i vilken utsträckning tyngre kostnadsposter utjämnas inom ramen för ekonomiska samfälligheter. I samband med att frågan aktualiseras om en utredning angående kyrkofonden i syfte att
se över avräkningsförfarandet bör enligt propositionen lämpligen också den antydda vidgade användningen av fonden i kostnadsut— jämnande syfte utredas.
Riksdagen (FiU l980/81:l3) anser det vara angeläget att frågan ses över så snart som möjligt. En utdragen behandling skulle va— ra särskilt kännbar för de små församlingarna med sjunkande skattekraft.
Behovet av ett nytt utjämningssystem
Som framgår av vad jag har anfört i det föregående är de nuvaran— de systemen för kostnadsutjämning mellan kyrkliga kommuner be- häftade med åtskilliga brister.
Bildandet av obligatoriska eller frivilliga kyrkliga samfällig— heter kan bidra till att utjämna kostnader inom ett begränsat geografiskt område och kan där fungera tillfredsställande om skatteunderlaget inom samfälligheten är gott. Storstadsregioner— na ger exempel på hur betydande personalkostnader och stora in— vesteringar kan bäras av församlingarna gemensamt. I ekonomiskt svaga regioner innebär emellertid en sådan lokalt begränsad kost— nadsutjämning inte någon tillfresställande lösning för försam- lingarna.
Den kostnadsutjämning som i dag sker via avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden är begränsad i fråga om verksamhets— områden. Den innebär att ekonomiskt svagare pastorat avlastas en del av sina kostnader för prästernas och kyrkomusikernas av— löning. Men anställning av kyrkvaktmästare och kyrkogårdsperso— nal, underhåll och reparationer på församlingskyrkan och dess inventarier samt vård och drift av församlingshem o d medför väl så stora kostnader, som församlingarna själva har att svara för och som påverkar utdebiteringen av församlingsskatt. I detta och andra avseenden kan kyrkofonden inte i dag bidra till någon kostnadsutjämning. En proposition om ökat statligt stöd till kul— turhistoriskt värdefull bebyggelse kommer inom kort att läggas fram. Det stöd som där föreslås kan enbart komma sådana försam— lingar tillgodo, som har att svara för underhåll av kyrkor som är särskilt värdefulla från kulturminnesvårdens synpunkt.
Det statliga skatteutjämningsbidraget är i och för sig väl ägnat att hjälpa de ekonomiskt svaga församlingarna, men genom
att bidragen har lästs till de ekonomiska förhållandena år l973 har det kommit att allt mindre svara mot aktuella behov i de kyrkliga kommunerna. Som ursprunglig bidragsgrund använde man sig också bara av en jämförelse mellan den enskilda kommunens skattekraft och medelskattekraften i riket. Vill man åstadkomma en verklig ekonomisk utjämning för sådana små kommunala enheter som församlingarna och pastoraten ofta utgör, måste man även ta hänsyn till sådana speciella förhållanden som påverkar utgifts— sidan i deras budget.
Det finns emellertid också andra förhållanden som skapar olik— heter mellan församlingar och pastorat med i övrigt likartade ekonomiska förutsättningar. Vissa sådana förhållanden har man särskilt uppmärksammat och försökt att komma till rätta med ge— nom speciella åtgärder. Till pastorat med få präster och ett stort antal församlingar kan sålunda ett särskilt bidrag utgå ur kyrkofonden för anlitande av predikobiträden, så att en allt- för omfattande sammanlysning av gudstjänster i församlingarna kan undvikas. I pastorat med betydande fritidsbebyggelse och turism kan man säsongvis få tillgång till extra präster, som då avlönas direkt från kyrkofonden. Om ett pastorat inom sig rymmer ett eller flera sjukhus med tillhopa mer än l 200 vård- platser, kan en särskild komministertjänst för den andliga vår— den vid sjukhusen få inrättas. Till ett sådant pastorat utgår då också verksamhetsbidrag ur kyrkofonden.
Kyrkofonden har alltså under årens lopp kommit att svara för kostnaderna för stöd av ganska skiftande slag till enskilda pastorat eller församlingar. Det kan finnas skäl att överväga om inte de särskilda behov som motiverar ett sådant stöd lika väl kan tillgodoses inom ramen för ett mera enhetligt utjämningssys— tem. Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående bedö- mer jag det vara angeläget att få till stånd ett sådant system. Jag delar uppfattningen att kyrkofonden därvid bör kunna bli ett tjänligt instrument.
Riktlinjer för utredningen
Den i prop l980/8l120 aviserade utredningen rörande kyrkofonden bör nu komma till stånd. En särskild utredare bör få i uppdrag att göra en översyn av kyrkofondens användning som instrument för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna och av
det tekniska förfarandet vid avräkningen mellan dessa och kyrko— fonden.
Utredningen bör ha till syfte att skapa ett utjämningssystem som är anpassat till de kyrkliga kommunernas behov. Härvid bör givetvis, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skattekraf— ten tillmätas grundläggande betydelse. Som jag redan har antytt leder emellertid ett system som tar sikte enbart på de kyrkliga kommunernas olika skattekraft inte till full rättvisa. Utredaren bör därför studera möjligheterna att i ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna också väga in deras i flera avseenden olika kostnadsstruktur. Det kan dock inte bli aktuellt att kon— struera ett system som innebär att en kyrklig kommun ensidigt skulle kunna besluta om åtgärder som omedelbart leder till krav på tillskott från kyrkofonden. Å andra sidan kan man inte heller tänka sig att införa ett system med myndighetskontroll eller en utifrån bestämd prioritering av åtgärder som det ankommer på den kyrkliga kommunen att själv besluta om. Det bör således vara fråga om kostnader som de kyrkliga kommunerna själva i ringa utsträckning kan påverka.
Utredaren bör alltså studera vilka olika faktorer som bör vara avgörande för att en församling, ett pastorat eller annan kyrk- lig samfällighet skall få utjämningsbidrag ur kyrkofonden och om det är möjligt att väga samman dessa faktorer inom ett enkelt och praktiskt system. Om vissasärskildaändamål inte kan inord- nas i underlaget för det generella systemet, bör det undersökas om systemet kan kompletteras med speciella bidrag ur kyrkofonden för sådana ändamål. Möjligheten att använda automatisk databe— handling för uträkning av eventuella tillskott till de kyrkliga kommunerna bör också undersökas.
Utredaren bör som ett alternativ också överväga möjligheterna att bygga vidare på nuvarande system med till speciella ändamål riktade stödåtgärder som betalas ur kyrkofonden.
När det gäller kostnaderna för de statligt reglerade präst- och kyrkomusikertjänsterna sker redan, såsom förut har framgått, en utjämning via kyrkofonden. Beträffande dessa kostnader bör utredas om man bör behålla den nuvarande särskilda nettoavräk- ningen mellan pastoraten och kyrkofonden och om denna i så fall kan förenklas. Frågan om hur en anpassning till nuvarande ord- ning för taxeringsväsendet kan ske måste i så fall också utredas
I det föregående har jag även uttalat, att möjligheten att av— veckla systemet med klockarboställskapital och boställsränta bör studeras i detta sammanhang. Utredaren bör också överväga om den särskilda kostnadsutjämningen för präst— och kyrkomusikerlönerna kan ersättas av den mer generellt verkande kostnadsutjämning som översynen i övrigt bör ha till syfte. Dessa lönekostnader skulle i så fall utgöra en komponent bland andra som kan läggas till grund för den ekonomiska utjämningen mellan de kyrkliga kommu— nerna. Därvid bör dock uppmärksammas att kostnaderna i åtskilli— ga fall åtminstone till en del täcks av avkastningen från pasto- ratens präst— och kyrkomusikerlönetillgångar i form av jord el- ler fonder m m.
Utredaren har att utgå från att utjämningen via kyrkofonden skall finansieras genom den allmänna kyrkoavgiften.
Utredaren bör alltså lägga fram förslag till riktlinjer för kyrkofondens framtida funktion och en avgränsning av dess an— vändningsområde. De förslag som utredningen kan leda till kan innebära ändringar i lagen om kyrkliga kostnader. Till detta krävs kyrkomötets medverkan. Utredningens arbete bör därför be- drivas skyndsamt med sikte på att förslag bör kunna föreläggas ett kyrkomöte våren l982.
Som en utgångspunkt för utredarens arbete gäller att de för- slag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för totalt sett oförändrade samhällsresurser inom området. Även i övrigt gäller de direktiv som har utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir l980z20).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag efter samråd med chefen för budgetdepartementet att regeringen bemyn- digar chefen för kommundepartementet
att tillkalla en särskild utredare för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner,m m,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bi- träde åt utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.
B SVENSKA KYRKANS ORGANISATION B.l Det_kyrkliga lokalplanet B.l.l Församlingsorganisationen i svenska kyrkan
Svenska kyrkan är organiserad i tretton stift, som i sig rymmer ett stort antal kyrkliga kommuner. Begreppet kyrklig kommun inne— fattar dels församlingar, dels pastorat och andra kyrkliga sam— fälligheter.
Församlingen är basorganisationen inom kyrkan. Det är i den som den grundläggande kyrkliga verksamheten bedrivs, främst genom förkunnelse och sakramentsförvaltning.
Sverige var den l januari 1981 indelat i 2 564 territoriella församlingar. Härutöver finns - av olika historiska skäl — fem icke-territoriella församlingar, som betjänar särskilda befolk— ningsgrupper, nämligen Hovförsamlingen, Kungl Karlskrona amirali— tetsförsamling, de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt finska församlingen i Stockholm. Dessutom finns sju svenska utlandsförsamlingar i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires, vilka lyder under domkapitlet i Uppsala och för vilka Kungl Maj:t har fastställt särskilda stad— gar.
B.l.2 Församlingens kompetens
Enligt p 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen har för- samlingarna inom Sverige ställning som kyrkliga kommuner.
I 2 & lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (LFS) regleras deras kompetens. Där sker en avgränsning gentemot de borgerliga kommunerna och staten i fråga om den verksamhet som församlingar— na får bedriva med utdebiterade medel.
Huvudregeln är att församlingen själv får vårda sina ange-
lägenheter, om det inte enligt LFS eller någon annan författ- ning tillkommer annan. Med församlings angelägenheter avses i LFS följande frågor:
a) anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats, försam— lingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål av- sedd egendom;
b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig för- kunnelse i övrigt samt av kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som äro i behov av om- vårdnad; samt
c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal. För de sålunda angivna församlingsändamålen får församlingen uppbära församlingsskatt av sina medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer. En fysisk person som inte är medlem av svenska kyrkan erlägger en med 70 % reducerad församlingsskatt, som är avsedd att täcka församlingens kostnader för dess bor— gerliga åligganden, folkbokföringen och begravningsväsendet.
I fråga om anskaffande av och vård om kyrka m m gäller, att varje församling i princip förutsätts ha en egen församlings— kyrka. Endast i några få undantagsfall förekommer det att för— samlingar har fått förena sig om en gemensam kyrka. Vanligare är att det finns mer än en församlingskyrka inom en församling. Så är ofta fallet när sammanslagning har skett av flera försam- lingar till en. I regeringens beslut om sammanslagningen brukar då föreskrivas, att de tidigare församlingskyrkorna i de enskil- da församlingarna skall behålla denna karaktär även i den ny— bildade församlingen. En församling är nämligen i princip bara skyldig att svara för vård och underhåll av en sådan kyrka som betecknas som församlingskyrka.
I en församling som omfattar flera stadsdelar eller tätorts- områden förekommer emellertid ofta att församlingen eller en särskild för ändamålet bildad stiftelse uppför en ”småkyrka”, där församlingens präster regelbundet håller gudstjänster och där annan församlingsverksamhet bedrivs. Ibland uppförs en sådan kyrka i samverkan med Evangeliska fosterlands—stiftelsen eller med andra kristna trossamfund.
För församlingsarbetet kan också finnas församlingshus och andra lokaler, t ex för barn- och ungdomsverksamheten. Medan en församlingskyrka — i varje fall om den är uppförd innan för— samlingarna år l8l7 fick kommunstatus - anses vara en självägan- de stiftelse fastän den står under kyrkorådets förvaltning, så
är övriga kyrkor och byggnader, som har anskaffats och vårdas av en församling, kyrkokommunal egendom, som församlingen fritt kan förfoga över.
Beträffande begravningsplats gäller att regeringen kan förord- na att sådan skall anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. Så är t ex fallet i Stockholm. Även där denna kostnad har av- lyfts församlingen skall den som inte är medlem av svenska kyrkan betala 30 % av församlingsskatten.
Förslag till anläggning, utvidgning eller ändring av begrav- ningsplats skall godkännas av länsstyrelsen.
Såväl kyrka som begravningsplats blir genom särskild invig— ning i den ordning som anges i kyrkohandboken avskilda för sitt ändamål och får karaktären av ”res sacra", som inte utan vidare kan upplåtas för andra syften.
I fråga om tjänstebostäder bestämmer regeringen i vad mån det skall finnas sådana för församlingens ordinarie präster. Om tjänstebostad anordnas i prästgård, gäller för denna de särskil— da bestämmelser om förvaltningen som har meddelats i lagen (l970 939) och förordningen (l97l 860) om förvaltningen av kyrk— lig jord. I övrigt beslutar församlingarna själva i frågor röran— de tjänstebostäder åt deras anställda.
När det gäller gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt är det församlingens sak att tillgodose de yttre betingelserna för denna verksamhet genom att sörja för gudstjänstrummet, dess inredning och utrustning, uppvärmning, installation av belysning, högtalaranordning o d, inköp av nattvardsvin och oblater, blom- mor, ljus, psalmböcker m m och genom att tillse att det finns kyrkvärdar samt vaktmästare och annan personal som behövs. Det ankommer däremot på domkapitlet att förse församlingarna med präster och det är kyrkoherden och övriga präster i församlingen som — enligt av domkapitlet meddelade tjänstgöringsföreskrifter - har att svara för gudstjänsterna och deras närmare utforming och innehåll.
Församlingen har vidare att planera och bevilja anslag för övrig kristen verksamhet enligt LFS. Av skattemedel kan en för- samling bevilja anslag även till stöd åt sådan verksamhet utan— för församlingen som kan anses komma församlingslivet till godo i en eller annan form. Sålunda är det legitimt för en försam- ling att ge anslag till stiftstingets och stiftsrådets verksam—
het — de är ju samarbetsorgan för stiftets församlingar - till stiftsgårdar och stiftsungdomsgårdar, där församlingsmedlemmar kan tänkas delta i olika aktiviteter, samt till Svenska kyrkans centralråd och andra rikskyrkliga organ som bl a producerar ar- betsmaterial eller utbildar medarbetare för församlingsverksam— heten.
Med frivilligt insamlade medel kan en församling stödja eller själv bedriva sådan verksamhet som faller utanför församlingens direkta kompetens enligt LFS, t ex yttre mission eller social och internationell hjälpverksamhet.
AMöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker är statligt reg— lerade och grundar sig på av regeringen godkända avtal. Det är också regeringen som beslutar om ändringar i den kyrkliga indel— i ningen och enligt av riksdagen (prop l957zl53, SU l957:l75, i rskr l957 388) fastställda grunder bestämmer antal och typ av prästtjänster som får finnas inrättade. Kostnaderna för präster— nas och kyrkomusikernas löner bestrids delvis med avkastningen , av särskilda präst— och kyrkomusikerlönetillgångar. För förvalt- ' ningen av dessa gäller särskilda bestämmelser.
Annan personal som behövs för församlingsvården får försam— lingarna själva anställa och avlöna med utdebiterade medel. !
B.l.3 Pastoratet och den prästerliga tjänsteorganisationen
Patoratet utgör tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde och kan omfatta en eller flera församlingar enligt den av regeringen
fastställda indelningen. Senaste genomgripande reform av pasto- ratsindelningen i hela riket trädde i kraft den l januari l962.
Sedan dess har endast lokala förändringar i enskilda fall beslu- , tats av regeringen. Vid sådana beslut fastställs också den för- samlingsprästerliga tjänsteorganisationen i pastoratet, som ; förutom en kyrkoherde kan omfatta en eller flera tjänster som komminister eller kyrkoadjunkt, beroende på pastoratets folk— mängd, tätortsgrad, areal m m enligt grunder som riksdagen be— slutade om år l957.
Utöver de enligt regeringsbeslut inrättade tjänsterna som för- samlingspräst har domkapitlet rätt att inrätta pastoratsadjunkts— tjänster till det antal som oundgängligen fordras för att uppe- hålla den prästerliga verksamheten i stiftet. Domkapitlet kan , också, om det behövs, förordna icke prästvigda tjänstebiträden :
i pastoraten. Pastoratsadjunkternas löner och arvodena åt tjänstebiträdena betalas ur kyrkofonden. Pastoratet svarar endast för pastoratsadjunkternas resor inom pastoraten.
När ett pastorat omfattar flera församlingar utgör det en obligatorisk kyrklig samfällighet för handhavande av de uppgifter som åvilar pastoratet. Dessa omfattar avlönande av församlings- präster och kyrkomusiker,anordnande av tjänstebostäder åt präs- ter, som det enligt regeringens beslut skall finnas bostäder åt, samt anordnande av pastorsexpedition m m som behövs för kyrko— bokföringen. Pastoratet förvaltar också sina prästlönetillgångar i form av löneboställen och fonder. Löneboställens skog står dock sedan är l972 direkt under stiftsnämndens förvaltning (se avsnitt B.2.3). Pastoratet haregen beskattningsrätt.
B.l.4 Kyrkliga samfälligheter i övrigt
Regeringen kan medge att en pastoratssamfällighet utvidgas att omfatta också andra församlingsangelägenheter av ekonomisk natur än dem som obligatoriskt åvilar pastoratet. Två eller flera för— samlingar kan även eljest efter beslut av regeringen bilda en samfällighet för handhavande av ekonomiska församlingsangelägen— heter. För beslutet krävs att församlingarna har enats om åt- gärden eller att den eljest finnes vara påkallad av betydande allmänt behov. Syftet med att bilda samfälligheter är att få till stånd en viss kostnadsutjämning mellan de församlingar som in— går i samfälligheten genom att de gemensamt svarar för alla eller vissa i beslutet angivna kostnader. Beroende på om det är samt— liga eller endast vissa av de ekonomiska angelägenheter som sam— fälligheten skall överta från de enskilda församlingarna brukar man tala om att den är en total eller en partiell ekonomisk sam— fällighet.
I Stockholm bildar de territoriella församlingarna enligt sär- skild föreskrift i 3 9 2 mom LFS en partiell samfällighet för vården om flertalet pastoratsangelägenheter och för fördelning av huvudparten av övriga kostnader för församlingarnas verksam— het. I Göteborg utgör de territoriella församlingarna en total ekonomisk samfällighet enligt 3 5 3 mom LFS.
B.l.5 Kyrkokommunernas förvaltning
Församlingarnas beslutanderätt utövades ursprungligen på kyrko— ( stämma med församlingens röstberättigade invånare men skall nu— mera utövas av valda kyrkofullmäktige, om invånarantalet över— % stiger l 000. Även mindre församlingar kan uppdra beslutande— rätten ät kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäktige utses genom allmän- na val vart tredje år.
Som församlingens beredande och verkställande organ, dess styrelse, finns ett kyrkoråd. Två eller flera församlingar kan ena sig om ett gemensamt kyrkoråd eller utse ett gemensamt kyrko- råd för vård om vissa angelägenheter. En församling som ingår i en total ekonomisk samfällighet kan få regeringens tillstånd att slippa ha eget kyrkoräi. Det bör dock medges bara i undantags- fall. Ett kyrkoråds uppgift är att ha omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling. Detta innefattar också andra angelägenheter än sådana av rent ekonomisk natur, vilka är de enda som kan överlåtas på en samfällighet att handha.
Kyrkorådet väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i för— samlingen. Dessutom ingår kyrkoherden som självskriven ledamot av kyrkorådet. I en annexförsamling kan han utse en annan präst i pastoratet till ledamot i sitt ställe. Bland kyrkorådets valda ledamöter och suppleanter skall utses kyrkvärdar, som tillsam- mans med kyrkoherden har ett särskilt ansvar för vården om kyr— kan och dess inventarier.
Valbar till kyrkoråd och fullmäktige är varje myndig medlem av svenska kyrkan, som är kyrkobokförd inom församlingen. Undan- tagna är biskopen, landshövdingen samt vissa chefstjänstemän vid länsstyrelsen.
I en pastoratssamfällighet eller annan partiell samfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade, som väljs av församlingarnas kyrkofullmäktige eller kyrkostämma. I totala ekonomiska samfälligheter väljs särskilda kyrkofullmäktige för samfälligheten. De enskilda församlingarna kan då befrias från att ha egna kyrkofullmäktige. De beslut — i andra än ekonomiska angelägenheter - som de behöver fatta tas på kyrkostämma.
Samfälligheterna väljer egna kyrkoråd, dock inte ett pastorat som i sin helhet ingår i en större samfällighet som handhar också pastoratsangelägenheterna. Om flera pastorat ingår i en
i 4
Större samfällighet förordnar domkapitlet en av pastoratens kyrkoherdar till ledamot av samfällighetens kyrkoråd.
Även inom en total ekonomisk samfällighet kan man bevara ett visst mått av ekonomiskt självbestämmande hos de enskilda för- samlingarna genom att det vid samfällighetsbildningen före- skrivs, att samfällighetens kyrkoråd får uppdra åt en försam- lings kyrkoråd eller annan nämnd att verkställa samfällighetens beslut eller att förvalta anslag som samfälligheten har anvisat åt församlingen.
B.l.6 Kyrkokommunernas ekonomi
Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas ekonomi base— rar sig väsentligen på beskattningsrätten enligt 66 å LFS. Kyr- koråden skall före den l5 oktober göra upp förslag till utgifts— och inkomststat. Samråd skall ske med den borgerliga kommunens styrelse. När en församling, ett pastorat eller en annan kyrk— lig samfällighet har fastställt sin stat har den därmed också bestämt skattesatsen för det följande året. Skatteuppbörden sker sedan genom statens försorg och de kyrkliga kommunerna får för- skott av staten, vilket betalas ut med en tolftedel den l8 i varje kalendermånad av länsstyrelsen till den kommun inom vilken kyrkokommunen är belägen. Den borgerliga kommunen överför sedan beloppet till kyrkokommunen. I Stockholm betalas förskotten ut direkt till församlingarna resp samfälligheten.
Vissa kyrkliga kostnader kan helt eller delvis bestridas med avkastningen av församlingarnas eller pastoratens s k finansför—
mögenhet, som består av eller härrör från löneboställen, som en gång blivit anslagna till avlöning åt präster och kyrkomusiker i församlingarna, samt prästgårdar och kyrkojordar. Prästlönetillgångarna består alltjämt till stor del av löne— boställen — jord och skog - men också av fonderade medel som pastoraten erhållit vid försäljning av sina fastigheter. Löne— boställenas jordbruk förvaltas och upplåts på arrende av pasto— raten enligt villkor som fastställs av den boställsnämnd i stiftet som har uppsikt över pastoratets löneboställen och präst— gårdar. Pastoratens skogar står under gemensam förvaltning av stiftsnämnden och deras avkastning fördelas årligen på pastoraten efter andelstal som har bestämts med hänsyn till ingångsvärdet av pastoratets skogsmark i förhållande till pastoratsskogarnas
totala värde. Prästlönefonderna förvaltas av pastoraten och är till största delen placerade i sparbank eller föreningsbank. En- dast i obetydlig utsträckning har pastoraten utnyttjat den rätt de har att med stiftsnämndens medgivande placera en fjärdedel av sina tillgångar i aktier o d.
Kyrkomusikertillgångarna utgjordes även de tidigare av löne— jordar, s k klockarboställen, men blev genom en reform år l938 avlösta av ett på visst sätt framräknat boställskapital, för vilket församlingarna - och i vissa fall kyrkofonden — har att erlägga s k boställsränta till pastoratet. En mera ingående be- skrivning av detta system ges i avsnitt 3 och bil C.
Prästgårdarna utgör tjänstebostäder åt kyrkoherdar eller kom- ministrar. De förvaltas av pastoraten som svarar för deras un- derhåll. Tjänsteinnehavaren erlägger hyra till pastoratet för prästgården med belopp som fastställs av stiftsnämnden.
I en del församlingar förekommer kyrkojordar eller kyrkskogar vilkas avkastning skall användas till församlingskyrkans under— håll.
I övrigt kan församlingarna för sin verksamhet disponera dona—
tionsfonder och gåvor, främst då de församlingskollekter som man
får ta upp vid de gudstjänsttillfällen då inte särskilda riks— eller stiftskollekter är påbjudna av regeringen eller domkapit— let. Gjorda undersökningar visar emellertid att församlingarna i ganska ringa utsträckning begagnar sig av församlingskollek— terna för egna behov. Ofta anslås även dessa kollekter till olika rikskyrkliga ändamål, till internationell hjälpverksamhet eller mission.
I LFS finns närmare bestämmelser om församlingarnas och sam— fälligheternas rätt att i sin stat avsätta medel till pensions— fond, kassaförlagsfond eller investeringsfonder för att säkra framtida medelsbehov. Där regleras också församlingarnas kommu— nala lånerätt.
En viss kostnadsutsjämning mellan de kyrkliga kommunerna åstad— koms på olika vägar. Främst sker det i fråga om pastoratens präst— och kyrkomusikerlönekostnader, där en utjämning via kyrko—
fonden sker enligt ett system med årliga avräkningar, som närma— re beskrivs i avsnitt 2.2. Genom bildande av kyrkliga samfälligheter kan inom geografiskt
begränsade områden en utjämning ske även i fråga om andra kost-
nader, t ex för underhåll av kyrkor och församlingslokaler eller avlönande av vaktmästare och annan personal.
Av större ekonomisk betydelse för de skattesvaga kyrkokommuner— na är det statliga skatteutjämningsbidrag som har utgått sedan år l966(se avsnitt 4).
Slutligen sker också en viss kostnadsutjämning genom att en del pastorat kan erhålla bidrag ur kyrkofonden till viss sär—
skild verksamhet som kan förekomma i pastoratet. Att de av dom- kapitlet i pastoraten förordnade pastoratsadjunkterna eller icke prästvigda tjänstebiträdena avlönas från kyrkofonden har redan nämnts. I pastorat med en säsongsvis starkt ökad befolkning på grund av en omfattande fritidsbebyggelse eller turism kan dom- kapitlet också under vissa förutsättningar förordna extra präs— ter under högst tre månader per år med lön från kyrkofonden]? Vidare kan ett pastorat eller en samfällighet, där en särskild komministertjänst inrättas för den andliga vården vid sjukhus inom pastoratet, få bidrag ur kyrkofonden till verksamheten vid sjukhuset med belopp som motsvarar hälften av den lön som under
2)
året utbetalas till innehavaren av komministertjänsten .
B.2 Stiftsplanet
B.2.l Allmänt
Riket är indelat i l3 stift. Dessa är kyrkans regionala enheter och utgör ämbetsområden för biskop.
Ett stort antal administrativa och ekonomiska frågor av kyrk- lig art handläggs av stiftets organ, domkapitlet och stiftsnämn- den, vilka har gemensamt kansli. Deras åligganden finns angivna i lag eller annan författning. Kostnaden för stiftsorganens verk— samhet bedrivs genom statsanslag, kyrkofondsmedel och nettoav— kastningen från förvaltade fastigheter. Stiftsorganen brukar be— tecknas som statliga myndigheter.
i) 2)
prop l97l:33, KrU l97lzll, rskr l97l:l30 prop l979/80:l52, KrU l979/80:29, rskr l979/80:357
Vid sidan av den författningsreglerade verksamheten har under senare år en betydande s k fri verksamhet vuxit fram på stifts— planet. Verksamheten leds ofta av ett stiftsting som beslutande och ett stiftsråd som verkställande organ. Dessa organ är av rent privaträttslig natur. Verksamheten bekostas genom avgifter från anslutna församlingar och genom kollekter och bidrag av
olika slag.
8.3.6. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Förbundet bildades år 1945 som Svenska pastoratens riksförbund, närmast som en följd av en reform av 1932 års ecklesiastika bo- ställsordning. Denna, som genomfördes år 1942, uppfattades av pastoraten som att de fråntogs en del av sin självbestämmande— rätt. Genom förbundets tillkomst hoppades man att kunna hindra ytterligare inskränkningar i denna rätt. Från början tänkbara arbetsuppgifter var boställsfrågor, kyrklig lagstiftning i all— mänhet samt även så småningom förvaltningen av kyrkogårdar. Under 1960—talet utökades förbundets verksamhet till att omfatta service inom kyrkokommunernas hela förvaltningsområde. Sin nu- varande struktur fick förbundet genom att nya stadgar antogs år 1977.
Förbundet utgör en sammanslutning av församlingar, flerförsam— lingspastorat och övriga kyrkliga samfälligheter. Dess uppgift är att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och biträda dem i deras verksamhet. För— bundets beslutande organ är kongressen, representantskapet och styrelsen. Kongressen är förbundets högsta beslutande organ och består av 251 valda ombud. Förbundet är indelat i förbundsavdel- ningar. Varje stift samt Stockholms och Göteborgs kyrkliga sam- fälligheter utgör var för sig en förbundsavdelning. Stockholms och Göteborgs stift omfattar resp stift med undantag för Stock- holms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter. Varje förbundsav- delning har till uppgift att inom sitt område arbeta för för- bundets ändamål och i överensstämmelse med förbundets intentio- ner tillvarata medlemmarnas intressen samt vara kontakt— och samverkansorgan mellan förbundsstyrelsen och medlemmarna samt mellan medlemmarna inbördes.
Förbundet är en av huvudmännen i Svenska kyrkans utbildnings- nämnd, Svenska kyrkans informationscentral, Svenska kyrkans kulturinstitut, Stiftelsen rikskyrklig finansiering och en under
Diakoninämnden inrättad nämnd för familjerådgivningsbyråerna. Tillsammans med vissa andra rikskyrkliga organisationer och sty- relser har förbundet bildat Svenska Kyrkans Ekonomi AB (SKEAB). Koncernen äger förlags— och tryckeribolag m m. Ett dotterbolag är Svenska Kyrkans Fond AB. En av bolaget förvaltad fond — Svenska kyrkans värdepappersfond - har till uppgift att bereda pastoraten tillfälle att samverka vid placeringen av i första hand prästlönefondsmedel.
Utöver nu nämnda uppgifter har förbundet kommit att utgöra en tung instans vid behandling av olika frågor av betydelse för svenska kyrkan.
8.3.7. Rikskommittén för stiftstingen
Rikskommittén utgör informations-, samarbets- och kontaktorgan för stiftstingen och medverkar bl a till att ärendena inom stiftsorganisationen får en enhetlig handläggning. Vidare skall kommittén förmedla kontakt mellan rikskyrkliga eller andra organ och vederbörande stiftsting och stiftsråd. Då för stiftstingen gemensamma ombud i rikskyrkliga organ skall väljas skall kom— mittén fungera som valkorporation.
Kommittén består av två ledamöter från varje stift.
8.3.8. Stiftelsen Rikskyrklig finansiering
Under åren l973—1975 förekom ett omfattande inomkyrkligt utred- ningsarbete om de kyrkliga finansieringsfrågorna. Hösten 1975 bildades genom samstämmiga beslut av Rikskommittén för stifts— tingen, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar Stiftelsen Riks— kyrklig finansiering. Stiftelsen är i juridiskt hänseende ett självständigt rättssubjekt som handlar i eget namn. Den kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Stiftelsen
är till typen en insamlingsstiftelse som bildats utan att stiftarna från början tillsköt något väsentligt kapital. Stiftel- sens syfte var i stället att samla in medel.
Stiftelsens verksamhet regleras av stadgar, som antogs i sam- band med dess bildande. Enligt dessa stadgar förvaltas den av en särskild styrelse, bestående av nio ledamöter. stiftarna ut- ser vardera tre ledamöter. Mandatperioden är treårig.
Verksamheten löper kalenderårsvis. Genom bestämmelser om revi- sion i stadgarna har ett särskilt tillsynsförfarande anordnats. Varje stiftare utser en revisor. Frågan om ansvarsfrihet behand— las av stiftarna var för sig.
Stiftelsens ändamål är noggrant reglerat. Enligt 5 2 i stadgar— na har stiftelsen till ändamål att uppbära, förvalta och för rikskyrkliga ändamål anslå medel som kyrkokommunerna betalar in. Kompetensområdet är begränsat till sådana aktiviteter på riks- planet som enligt församlingsstyrelselagens bestämmelser kan stödjas med utdebiterade medel.
Stiftelsen har i bland haft anledning att pröva och även anslå anslagsframställningar på den formella grunden att stiftelsens kompetens är begränsad genom ändamålsbestämmelserna. Två förut— sättningar måste sålunda alltid vara uppfyllda. Dels måste den verksamhet som skall stödjas med anslag vara av sådan beskaffen- het att församlingsskattemedelöver huvud taget får användas till densamma, dels måste det verkligen vara fråga om "aktiviteter på riksplanet", alltså uteslutande ett rikskyrkligt ändamål.
I utredningarna som föregick stiftelsens bildande angavs täm- ligen klart vilka rikskyrkliga organ som man i första hand hade haft i åtanke när det gällde stiftelsens ändamål. Avsedda anslags— mottagare var främst centralrådet, diakoninämnden, dåvarande sjömansvårdsstyrelsen, utbildningsnämnden, informationscentralen och Religionssociologiska institutet. Kretsen av anslagsmotta- gare har dock aldrig uttryckligen begränsats.
Stiftelsen insamlar årligen medel från församlingar och sam- fälligheter. Den vidarebefordrar därefter medlen till rikskyrk- liga organ och organisationer som har gjort framställningar om anslag. På detta sätt undviks att rikskyrkliga organ för sin verksamhet helt blir beroende av kollekter, enstaka församlings- anslag eller bidrag från andra kyrkliga organisationer. Genom att stiftelsen svarar för hela kostnaden eller delar av kostna- derna för rikskyrkliga organ som tidigare uppbar kollekter, har kollektutrymme frigjorts för andra ändamål. Utrymmet motsvarar sex kollektdagar.
I praktiken fattar stiftelsens styrelse sina anslagsbeslut redan i förväg, dvs året innan de medel som skall täcka anslagen ännu har insamlats. Dessa anslagsbeslut fattas under antagande om viss anslutning under det följande året.
Medel insamlas genom att varje kyrkokommun med utdebiterings— rätt erlägger en avgift till stiftelsen enligt rekommendation från stiftelsens styrelse. Avgiftssatsen har hittills utgjort 0,4 öre /skr. Anslutningen har varit hög och utgör f n 86 % av kyrkokommunerna.
Yrkade bidrag överstiger vida de belopp som inflyter för för- delning. Sålunda kunde stiftelsen år 1980 fördela 7 l50 000 kr. Yrkandena om anslag uppgick emellertid till nästan 10 milj kr.
För att kunna öka utdelningen diskuteras f n att höja avgifts— satsen till 0,5 öre/skr. Beträffande den närmare fördelningen
av bidrag, se bil F.
C KYRKOFONDENS HISTORISKA UTVECKLING
C,l Församlingsprästerna och deras avlöningstillgångar
Beträffande församlingsprästernas avlöningstillgångar finns in- te några särskilda bestämmelser i kyrkolagen utan dessa fanns ursprungligen i 1675 års privilegier för prästerskapet. Bestäm— melserna upprepades i 1723 års privilegier. Kyrkoherdens löne- förmåner bestod av dels bostadsbostället, dels avkastning av eventuella löneboställen, dels anslag i fall av s k kronotionde och dels bidrag av församlingsborna. Församlingsbidragen regle— rades i en förordning från år 1681. Vissa maximiavgifter som reglerades i denna förordning blev emellertid genom penningvär- dets fall otillräckliga, varför på sedvanemässig väg andra av- giftssatser kom att gälla. Under 1700— och i början av 1800— talet försökte Kungl Maj:t få till stånd konventioner mellan prästerskap och församlingar. I dessa konventioner bestämdes för längre eller kortare tid hur avgifterna skulle beräknas.
Kaplanerna erhöll genom kyrkolagen ställning som ordinarie präster. Det ålåg emellertid i praktiken främst kyrkoherden att med sina inkomster svara för deras avlöning. Så småningom kom emellertid att införas konventioner även om kaplansrättigheter- na.
Det ålåg till en början kyrkoherden att även avlöna andra un— derordnade präster såsom adjunkter som kyrkoherden ansåg sig ha behov av. Så småningom deltog församlingen genom offer till des— sa prästers avlöning. År 1834 skedde emellertid en allmän regle- ring av adjunkternas lönevillkor.
Sättet för prästerskapets avlöning medförde emellertid stora olägenheter och gav ständiga anledningar till misshälligheter mellan präst och församlingsbor. Missnöjet ledde till att för— ordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av präster— skapets inkomster kom att utfärdas. Förordningen gällde dock in-
te Stockholm. För denna stad utfärdades emellertid 1872 en i stort likartad förordning.
1862 års förordning avsåg inte att bryta med tidigare gällan- de avlöningssystem utan innebar endast en vidareutveckling av systemet med konventioner. Genom förordningen ville man under mera offentliga och betryggande former söka åstadkomma fasta be- stämmelser för hur avgifterna under en längre tid framåt skulle beräknas. Länsvis utsedda löneregleringsnämnder skulle upprätta förslag till lönereglering för inom varje pastorat anställd kyr— koherde och komminister. Löneregleringen skulle fastställas av Kungl Maj:t för en tid av 50 år.
Bostadsboställe skulle alltjämt förvaltas och i princip även brukas av prästen. Löneboställe som inte utan olägenhet kunde brukas i förening med bostadsboställe skulle utarrenderas genom domkapitlets och länsstyrelsens försorg. Uppbörden av avlönings— medel skulle förmedlas genom utsedda förtroendemän. Inflöt inte beräknade medel var det dock vederbörande präst som kom att drabbas av denna förlust. Med undantag av de av kronan på "be- haglig tid" förlänade anslagen var samtliga de avlöningstill— gångar som var anvisade till prästerskapets avlöning bundna vid det pastorat, inom vilket avlöningstillgången fanns eller till vars prästerskap de annars hörde. Härigenom hade efter hand upp- stått en stor ojämnhet i avlöningshänseende för olika präster. I vissa pastorat hade prästerskapet en stor lön medan den 1 and- ra var klart otillräcklig. Genom 1862 års förordning togs ett första steg till en utjämning av lönekostnaderna mellan pastora- ten. Vissa avlöningstillgångar, som tilldelats ett pastorat men som där inte längre behövdes för prästlöneändamål, kunde nämli- gen flyttas över till ett annat pastorat för att där täcka ett underskott. Förordningen begränsade dessa 5 k rörliga avlönings— tillgångar till sådana som grundade sig på statsanslag i kontan- ta pengar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrende för vissa av kronan upplåtna fastigheter, som inte var bostadsbostäl— len. Från början var tänkt att de tillgångar, som blev tillgäng— liga, skulle fördelas omedelbart. Detta visade sig emellertid inte vara möjligt utan det blev behov av att ordna en central uppsamling av dessa överskottsmedel. År 1868 inrättades därför prästerskapets löneregleringsfond, som skulle förvaltas av stats- kontoret. Fondens huvudsakliga uppgift blev att genom fasta lö—
netillskott eller tillfälliga anslag utfylla prästerskapets lö— ner i sådana pastorat, där den fastställda löneregleringen inte räckte till att ge tjänsteinnehavaren en skälig lön.
Till fonden fördes i stor utsträckning inkomster av boställs- skog. Prästens rätt att tillgodogöra sig avkastning av boställs- skog var i princip begränsad till uttag av husbehovsvirke. Ef— tersom prästerna inte fick avverka för försäljning, kom dessa skogar i stor utsträckning att ruttna ner. Genom förordningen den 29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket kom genom skogsstatens försorg att göras upp en hushåll- ningsplan för varje boställsskog. Planen skulle fastställas av skogsstyrelsen. Större skogsfastigheter skulle efter Kungl Majzm förordnande i sin helhet eller i lämplig del vårdas och förval- tas av skogsstaten. Mindre skogar skulle vårdas och förvaltas av vederbörande präst med iakttagande av den uppgjorda planen. Bo- ställshavaren skulle få så stor del av skogens avkastning, som kunde anses skäligt med hänsyn till vad denne tidigare erhållit. Skötte boställshavaren skogen själv kunde han dessutom erhålla viss andel av avkastningen, vilken andel efter den större eller mindre kostnad som var förenad med skogens skötsel skulle kunna bestämmas ända till halva behållna avkastningen utöver husbeho- vet. Andelens storlek skulle i varje särskilt fall fastställas av Kungl Maj:t. Den behållna skogsavkastningen som inte till- föll boställshavaren skulle användas som bidrag vid reglerande av prästerskapets inkomster. Denna skogsavkastning ingick så små— ningom i prästerskapets löneregleringsfond. I praxis kom nämnda bestämmelser att ha tillämpats så att fonden tillförts medel från boställen, som inte bevisligen inköpts av församling eller donerats av enskilda, medan avkastning som uppkommit vid inköpta eller donerade boställen disponerats för kyrkliga ändamål inom vederbörande församling och vanligen tillerkänts boställshavaren 1866 års skogsordning ersattes av en ny skogsordning 1894. Denna innehöll dock inte några förändringar i fråga om skötseln av de kyrkliga skogarna och dispositionen av avkastningen från dessa.
I samband med att den ordnade skogshushållningen infördes kom ganska omfattande avverkning att ske. Virket såldes och en stor del av behållningen levererades in till en fond, de ecklesiasti— ka boställenas skogsfond. Denna ställdes under statskontorets
förvaltning. Till fonden fördes också överskotten från försälj- ning av eld— och stormskadad skog. I den mån fondmedlen inte be— hövdes till utgifter för skogsindelning eller skogsodling i de skogar varifrån de härrörde, skulle Kungl Maj:t disponera dessa för att bekosta skogsodlingsarbeten i ecklesiastika skogar.
Atgärderna i 1862 års förordning för att utjämna prästlönerna visade sig snart vara otillräckliga. På vissa håll var lönerna mycket sma medan de på andra håll steg långt över de avsedda be- loppen. För att uppnå en bättre ordning kom efter ett flerårigt förberedelsearbete är 1910 att utfärdas ett komplex av författ- ningar på det kyrkligt—ekonomiska området. Författningarna ut- gjordes av lag om reglering av prästerskapets avlöning, lag om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför, lag om kyrkofond, lag om eme- ritilöner för präster, ecklesiastik boställsordning och kungö- relse angående grunder för ändringar i lagstiftningen om eckle- siastika boställsskogar. Lagstiftningen innebar i huvudsak föl- jande.
Enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning skulle löneregleringarna i de särskilda pastoraten fastställas av Kungl Maj:t för en period av i regel 20 år i sänder. Före regleringar- na skulle utredas om den kyrkliga organisationen och indelning- en behövde ändras. Lagen medgav nämligen att pastorat kunde de— las eller en ny prästerlig tjänst kunde inrättas, om detta be— hövdes för att få en tillfredsställande församlingsvård. Vidare kunde befintliga pastorat slås samman, om detta behövdes för att präst skulle beredas full sysselsättning. Kungl Maj t fattade dessa beslut i samband med fastställande av ny lönereglering för pastoratet. Ändringar i den kyrkliga organisationen kunde även meddelas under löpande löneregleringsperiod. Även om Kungl Maj:t fann att en prästtjänst inte behövdes för själavården kunde Kungl Maj:t medge att den fick vara kvar, under förutsättning att församlingen med viss röstmajoritet beslöt att själv betala lönen.
I sådant fall fick församlingen inte något bidrag till lönen från kyrkofonden. Enligt förordningen reglerades lönen till vis- sa belopp och naturaförmåner för alla ordinarie präster. Om viss 'präst genom donation från enskild erhållit viss förmån utöver
lönen, kunde denna fastställas till belopp under det normala. Om förslag med viss röstmajoritet beslöt att högre lön än normalt skulle utgå till präst kunde Kungl Maj:t fastställa detta beslut. För att betala prästens avlöning skulle pastorat utdebitera för- samlingsavgifter upp till en maximigräns som motsvarade 30 öre för skattekrona. Räckte inte utdebiterade medel fick pastoratet därjämte använda avkastningen från sina prästlönetillgångar. Be- hövde inte denna avkastning användas, såsom i pastorat med stort skatteunderlag, skulle denna levereras in till kyrkofonden. Räck- te inte församlingsavgifterna och avkastningen av prästlönetill- gångarna måste pastoratet utdebitera ytterligare högst 30 öre för skatteskrona. Vad som erfordrades utöver detta fick pastora- tet som tillskott av kyrkofonden.
Vederbörande kyrkoråd uppbar lönemedlen och utbetalade dessa kvartalsvis till prästen.
Beträffande extra ordinarie präster skulle viss del av ersätt- ningen till denne fortfarande betalas av den präst, till vilkens biträde han var anställd. Ett årligt adjunktsarvode skulle dock betalas ur kyrkofonden. Fann Kungl Maj:t att det förelåg behov av s k stadigvarande adjunkt skulle ersättningen till denne be- talas på samma sätt som till kyrkoherde och komminister.
Genom lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför indrogs till statsverket prästerskapets tionde och andra avgifter av fast egendom. I stället utgick en årlig ersättning om 4,6 milj kr, vilken tillfördes kyrkofonden.
Kyrkofonden bildades den 1 juni 1914 enligt föreskrift i lagen den 9 december 1910 om kyrkofonden. Fonden skulle användas till kyrkliga ändamål enligt bestämmelser i gällande lag. Den skulle förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra medel. Till fonden överfördes de avlöningstillgångar om drygt 8 milj kr som fonderats i prästerskapets löneregleringsfond och de eck- lisiastika boställenas skogsfond. I övrigt skulle efter Kungl Maj:ts beslut i varje särskilt fall överföras dels vissa till avlöning för prästerlig tjänst avsedda fonder och andra kapital- tillgångar, och dels ersättningsmedel, som erhållits för sålt eller utbytt boställe, vars avkastning skulle ha ingått till prästerskapets löneregleringsfond.
Kyrkofondens inkomster bestod dels av årlig ersättning för in— dragna tionden m m, vilken erlades av statsverket, dels arrenden av boställe som vid 1913 års slut antingen ingick i prästerska— pets löneregleringsfond eller var av Kungl Maj:t anvisat till löneförbättring i annat pastorat än det, inom vilket bostället var beläget. Vidare ingick med vissa undantag medel, som flöt in för såld skog från prästerskapet anslagna löneboställen, dels överskotten på avkastningen av pastoratens prästlönetillgångar och dels ränta och annan vinst på kyrkofondens tillgångar.
Kyrkofondens utgifter bestod i första hand av tillskott till de pastorat där en utdebitering av 60 öre för skattekrona inte räckte till att betala prästlönerna. Därutöver skulle kyrkofon- den dels utbetala skogsförsäljningsmedel som tillkom pastorat och dels ensam svara för vissa förmåner, som tillkom det ordina— rie prästerskapet. Vidare skulle kyrkofonden betala arvode till prostar och emeritilöner till präster och dels betala arvodet till extra ordinarie präster, som inte var ständiga adjunkter. Kostnader för skogsindelning och skogsskötsel på lönebeställena skulle med vissa undantag betalas av kyrkofonden. Genom 1910 års system för prästlönernas finansiering gick man vidare med att betrakta avkastningen av de särskilda pastoratens avlönings— tillgångar såsom i viss mån disponibla för församlingsprästerna i hela riket; detta nu även om tillgångarna var donerade av en- skilda eller skaffade av församling för avlöning av prästerska— pet i visst pastorat. Till den del avkastningen inte behövdes för betalning av prästlönerna i pastoratet skulle den ingå i kyr— kofonden. Denna kom att få betydelse dels genom att utjämna skat— tetrycket mellan församlingarna och dels genom att den bekostade vissa för kyrkan gemensamma utgifter. Efter 1924 kom fonden även att svara för ersättningar till stifts- och kontraktsadjunkter och vissa reseersättningar.
Även emeritilöner utgick från kyrkofonden. Till en början maxi— merades beloppet härför. Maximiregeln upphörde emellertid 1937. Genom 1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet ord— nades familjepensioneringen i huvudsak efter samma principer som gällde för statens befattningshavare. I samband därmed överför- des prästerskapets änke— och pupillkassas tillgångar till kyrko—
fonden. Dessa utgjorde drygt 30 milj kr. Kyrkofonden svarade i gengäld för alla kostnader för familjepensioneringen.
1910 års ecklesiastika boställsordning gav föreskrifter om bo- ställsjordens vård och förvaltning. Från bostadsbostället av— skildes för prästen erforderlig bostadslägenhet med tomt och trädgård. Bostadslägenheten kom att kallas prästgård. Prästen stod kvar som boställsinnehavare endast till denna prästgård. Byggnads- och underhållsskyldigheten lades på pastoratet. Löne- boställena, dvs inte bara tidigare löneboställen utan även det som återstod sedan prästgården avskilts, skulle arrenderas ut i enlighet med särskilda föreskrifter. Den egentliga förvalt- ningen av boställena lades på domkapitel och länsstyrelse.
Genom kungörelsen angående grunder för ändringar i lagstift- ningen om ecklesiastika boställsskogar ställdes skogs- och hag- marken på boställena under skogsstatens omedelbara vård och för- valtning. Skogen fick i första hand användas till boställets husbehov, till husbehovsved åt prästen, virke för uppförande och underhåll av dels laga hus på prästgård och dels kyrkobyggnad. övrig skogsavkastning skulle säljas och försäljningsmedlen skul- le levereras in till kyrkofonden, som stod för kostnaderna för skogens skötsel. Av kyrkofondsmedel betalades därefter ut till vederbörande pastorat ett visst, av Kungl Maj:t bestämt belopp som avlöningstillgång för prästerskapet i pastoratet. I boställs— ordningen gavs även regler som förenklade försäljningen av kyrk— lig jord.
Förvaltningen och dispositionen av löneboställena enligt den nya lagstiftningen utsattes under följande årtionden för åtskil- lig kritik och förslag till olika reformer framlades därför. Kritiken riktade sig särskilt mot att förvaltningen av boställe- na låg på olika myndigheter.
Kyrkofondskommittén föreslog (SOU l923:71) att en kyrkofonds- styrelse skulle inrättas och att denna skulle utgöra "den ekono- miska medelpunkten för de prästerliga avlöningstillgångarnas tillgodogörande", att domänintendenter skulle anställas för den ecklesiastika egendomen och att en särskild ecklesiastik skogs- byrå skulle inrättas inom domänstyrelsen för boställsskogen.
Ecklesiastika arrendesakkunniga föreslog bl a vissa ändringar i boställslagstiftningen ( SOU 1923:12 ), vilka ledde till att det infördes särskilda sakkunnigorgan, ecklesiastika boställs— nämnder. Dessa skulle i första hand utöva kontroll av boställs- arrendatorns åtgöranden. Genom en särskild lag blev det vidare möjligt att få lån eller förskott från kyrkofonden för att be-
bygga boställena. Vidare kom vissa reseanslag att utgå från kyrkofonden.
De nya författningarna innebar inte någon förenkling av det komplicerade systemet för den kyrkliga jordens förvaltning. Kri- tiken fortsatte därför och inriktades särskilt på sättet för finansiering av prästlönekostnaderna. Bestämmelsen att pastorat först sedan 30 öre per skattekrona uttaxerats fick använda sina prästlönetillgångar medförde i många fall obilliga resultat. I och med att skatteunderlaget växte fick många pastorat täcka prästlöneutgifterna med skattemedel och leverera in hela avkast— ningen till kyrkofonden.
Till följd av kritiken tillsattes sakkuniga för att utreda för— utsättningarna för en mera genomgripande reform på detta område. Enligt direktiven skulle arbetet ske efter två olika linjer, med antingen en centralisering av löneboställena så att dessa helt kom att inordnas under kyrkofonden eller en decentralisering så att pastoraten fick en väsentligt friare nyttjanderätt mot ett årligt, för en längre tidsperiod fastställt avgiftsbelopp.
De sakkuniga avgav 1929 betänkande om nya grunder för lagstift— ningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den där— till anslagna egendomen (SOU l929:39 och 40). Däri konstaterade de sakkunniga att det var nödvändigt att bibehålla den statliga förvaltningen av löneboställena och föreslog att samtliga för— valtningsbefogenheter skulle sammanföras hos domänstyrelsen. Liksom förut skulle prästlönefond hållas rättsligt åtskild från annan offentlig egendom. Vidare föreslogs att det skulle inrät— tas en för hela riket gemensam fond, prästlönejordsfonden. Denna skulle vara ett eget rättssubjekt till vilket köpeskillingen för all såld boställsjord skulle inlevereras. Fondens ändamål skulle vara att möjliggöra en värdebeständig placering av fondmedel i skogsfastigheter. Alla lokalt förvaltade prästlönefonder skulle med undantag för donerat kapital föras över till kyrkofonden, som skulle utgöra centralorgan för de prästerliga avlöningsväsen— det. Till kyrkofonden skulle sålunda årligen inlevereras — utöver fondens egen avkastning och ersättningarna från stats— verket för indragna tionden m m - arrenden och behållen skogs- avkastning från i stort sett alla löneboställen och bidrag från pastoraten i form av allmän skatt beräknad efter visst, över hela riket lika högt belopp för skattekrona. Ur kyrkofonden
skulle betalas samtliga kostnader för prästerskapets avlöning.
Förslaget möttes från kyrkligt håll av kritik och uppfattades som ett allvarligt hot mot den kyrkliga egendomens fortbestånd. Viss grund för dessa tankar låg i den samtidigt förekommande de- batten om kyrkans skiljande från staten. Vidare hade den s k socialiseringsutredningen föreslagit att den kyrkliga egendomen skulle dras in till staten. Till följd av all kritik beslöts att komplettera utredningen med en undersökning om åtgärder för en decentralisering av prästlönejorden. I betänkande (SOU l93lz24) fastslog prästlönesakkunniga att det inte överensstämde med dit- tills tillämpade lagstiftningsgrundsatser att dra in pastoratens prästlönetillgångar till kyrkofonden, i synnerhet som större de- len av prästlönejorden antingen donerats av enskilda eller skaf- fats av församlingarna själva. Därför borde prästlönetillgångar- na och avlöningen bli en angelägenhet för pastoraten. Den direk- ta förvaltningen av jordbruk och skogsbruk borde anförtros åt pastoraten och deras organ, främst kyrkoråden. Systemet för fi- nansiering av avlöningskostnaderna borde läggas om, så att av— kastningen av lönetillgångarna lades i botten. Pastoraten skulle sålunda i första hand använda prästlönetillgångarna till att täcka sina lönekostnader för präster. Gemensamma ändamål för pas- toraten som pensioner, löner till adjunkter m m skulle betalas genom att pastoraten betalade en årlig allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Kyrkoavgiften skulle utgöra ett visst, för hela riket lika högt belopp för skattekrona.
De två förslagen vägdes mot varandra, varvid sistnämnda de- centraliseringsförslag kom att segra. Förslaget kompletterades med att det i varje stift skulle finnas särskilda organ, stifts- nämnder, vilka jämte boställsnämnderna skulle kontrollera pasto- ratens boställsförvaltning, Principerna bakom den nya boställs- ordning och nya lag om kyrkofond som utfärdades 1932 kan i sina huvuddrag fortfarande anses gälla. 1970 års lagsitftning om förvaltningen av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader, som trädde i kraft fr o m år 1972 innebär dock bl a att förvaltning- en av löneboställenas skogar har centraliserats till stiftsnämn- derna.
Från 1902 års riksdag kom avlöningen till domkapitelspersona- len — med smärre undantag — att betalas av statsmedel. Vidare utgick statsanslag för bl a expenser. Då stiftsnämnderna år 1932
inrättades finansierades dessa genom kyrkofonden.
År 1937 beslöts att kyrkofonden skulle bidra till kostnaderna dels för den personal som vid domkapitlen arbetade för stifts- nämnderna och dels för expenser. Detta innebar att all kansli- personal hos domkapitel och stiftsnämnder - dock inte personal för skogsfastigheterna - skulle avlönas från förslagsanslaget till Domkapitlen: Avlöningar. Detta anslag skulle erhålla ersätt— ning för de kostnader, som skäligen kunde anses belöpa på stifts— nämnderna genom omföring till anslaget av medel från kyrkofon- den. Ersättningen borde beräknas till hälften av förslagsansla- gets slutbelopp sedan detta minskats med kostnaderna för Stock- holms domkapitel, som saknade stiftsnämnd, samt med kostnaderna för arvoden och annan ersättning åt domkapitlens ledamöter. Vi— dare skulle expensmedel för domkapitlen och stiftsnämnderna - utom kostnader för lokaler åt stiftsjägmästarna - utgå från förslagsanslaget till Domkapitlen: Omkostnader. Även detta an- slag skulle erhålla ersättning från kyrkofonden med hälften av expensmedlens slutsumma, sedan dessa minskats med för Stockholms domkapitel beräknade belopp. I samband med lönereglering 1938 för s k skoglig personal hos stiftsnämnderna ändrades förslags— anslagen så att samtliga kostnader för domkapitlen och stifts- nämnderna skulle redovisas över riksstaten. Någon ändring be- träffande den slutliga fördelningen av dessa kostnader mellan statsverket och kyrkofonden ägde inte rum.
C.2 Biskoparnas löner och lönetillgångar
Genom 1723 års privilegier för prästerskapet garanterades bisko- parna inkomster från bl a egendom som var knuten till biskops- ämbetet. I syfte att få en jämnare fördelning av biskopslönen reglerades 1860 biskoparnas löner. Denna reglering innebar att om en biskops inkomster kom att överstiga ett visst tak kunde Kungl Maj:t besluta att överskjutande inkomster skulle inlevere— ras till en biskopslöneregleringsfond, som skulle användas till utfyllnad av andra biskopars löner.
Med tiden kom emellertid att uppstå avsevärda skillnader mel— lan de olika stiftens biskopslöner. För att få en bättre ordning utfärdades 1936 nya bestämmelser om biskoparnas avlöning. Dessa innebar i stort att biskopslöneregleringsfonden och samtliga
inom stiftet förvaltade, för biskoparnas avlöning avsedda fonder och kapitaltillgångar överfördes till kyrkofonden. Dessutom er- höll kyrkofonden ersättning av statsverket för de anslag i kro- notionde m m för vilka gottgörelse utgick till biskopen och bis— kopslöneregleringsfonden. Vidare fick kyrkofonden inkomsterna från alla fastigheter som anslagits för biskoparnas avlöning. Undantag härifrån utgjorde dock fastighet som såsom biskopsgård skulle användas som tjänstebostad åt biskop. Kyrkofonden övertog nu betalningsansvaret för biskoparnas avlöning och pensionering.
6.3. Klockarboställskapital och boställsränta
Klockarna och övriga kyrkomusiker var den tjänstemannagrupp inom det kyrkliga området, för vilken jordavlöningssystemet blev bi— behållet längsta tiden. För denna grupp avvecklades systemet först genom lagen den 9 december 1938 (nr 732) angående särskil- da grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande avlö- ningstillgångar. Lagen som kom att kallas klockarboställslagen trädde i kraft den 25 maj 1939.
Klockarinstitutionen var formellt organisatoriskt sett uppde- lad på tre skilda befattningar: klockare, organist och kantor. Dessa befattningar var i regel förenade med varandra. Av de för klockarinstitutionen anslagna boställena hade det ojämförligt största antalet anvisats som klockarboställen. Endast ett fåtal boställen hade betecknats som organistboställen. Det är inte känt, att jord anvisats som boställe åt kantor.
I propositionen till klockarboställslagen (prop 1938zl88) pekades på behovet av en reform eftersom den byggnads- och underhållsskyldighet, som åvilade befattningshavarna,i praktiken visat sig vara både betungande och även medförde en avsevärd otrygghet.
Boställena leder sitt ursprung tillbaka på donationer av en- skilda, upplåtelser av församlingar samt anslag av kronan. I be- tydande utsträckning har upplåtelser till klockare och organis- ter skett från prästboställen och kyrkojord. Antalet fastigheter beräknades 1938 till 774. Värdet på flertalet av fastigheterna var tämligen lågt. Då systemet skulle avvecklas kom tre olika dispositionssätt att användas.
1. Mera värdefull lönefastighet skulle bibehållas som publik arrendegård, klockarhemman, och förvaltas av stiftsnämnden för kyrkofondens räkning. Sådan fastighet skulle alltså fort- farande vara ecklesiastik egendom.
2. Lönefastighet, som lämpligen kunde bilda eget hem eller mind- re jordbruk eller som med fördel kunde tilläggas grannfastig- het, skulle säljas.
3. Annan lönefastighet skulle övertas av den församling, där fastigheten var belägen, för att disponeras på sätt somkommu- nal egendom i allmänhet gäller. Denna egendom kom alltså att upphöra att vara ecklesiastik egendom.
Likvida medel, som anknutits till klockar- eller organisttjänst och som utgjorde försäljningsmedel från lönefastighet eller and- ra ersättningsmedel skulle betecknas lönefond och föras till kyr— kofonden om medlen kom från fastighet, som bort användas som klockarhemman, och i annat fall till den församling inom vars om- råde fastigheten var belägen. De medel som inflöt från under 2. angiven fastighet skulle disponeras på samma sätt.
Med hänsyn till grundsatsen att värdet av den kyrkliga jorden borde bibehållas som underlag för finansiering av statskyrkans verksamhet ansågs ett värde, motsvarande värdet av det dåvarande klockar- och .organistjordbeståndet, alltjämt böra vara ställt till församlingarnas förfogande för att avlöna dessa befattnings— havare. Man utgick härvid ifrån att avlönandet alltjämt skulle vara en kyrkligt kommunal angelägenhet. I anslutning härtill stadgades i klockarboställslagen följande, såvitt angick av för— samling övertagen fastighet.
Församling, som övertog lönefastighet och lönefond, skulle svara för att redovisa dessa tillgångars kapitalvärde. För att garantera tillgångarnas värde omräknades boställskapitalet till areal åkerjord av viss beskaffenhet. Vidare skulle sådan försam- ling till klockar— eller organisttjänst årligen betala ett be- lopp som utgjorde en uppskattad avkastning av boställskapitalet, den s k boställsräntan. Denna ränta bestämdes till en viss fast procent av boställskapitalet.
Motsvarande regler kom att för kyrkofonden gälla den egendom som överfördes till denna.
Själva förfarandet vid bestämmande av tillgångarnas och av— kastningens värde skulle enligt kockarboställslagen med tillämp- ningsförfattning vara följande.
Det ankom på stiftsnämnden att låta genom boställsnämnden el- ler dess ordförande uppskatta lönefastighetens saluvärde och värdet av dess årsavkastning. Beträffande lönefond uträknades avkastningen efter den procent av fondens värde, som vid tiden för uppskattningen skulle tillämpas vid beräkning av prästlöne- fonds avkastning för att bestämma tillskott ur kyrkofonden till pastoratets prästlönekostnader. Stiftsnämnden skulle därefter för fastigheten med eventuellt förekommande lönefonder fastställa boställskapital och avkastningsprocent. Boställskapitalet angavs i areal åkerjord efter det för orten vid senast verkställda all— männa fastighetstaxering tillämpade enhetsvärdet på åker av högs- ta inom samma ort förekommande godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd.
Mot stiftsnämndens fastställelsebeslut fick talan föras hos kammarkollegiet, som var sista instans i målet.
Det ålåg vederbörande länsstyrelse att lämna stiftsnämnden er- forderliga uppgifter för att fastställa boställskapitalet. Läns- styrelsen hade sedan varje år allmän fastighetstaxering ägde rum att för varje församling, som innehaft lönefastighet eller löne- fond, fastställa det enhetsvärde som skulle gälla för uträkning- ar av boställsräntan. Underrättelse om det fastställda enhetsvär- det och den tidpunkt, fr o m vilken detta skulle gälla, meddela- des i länskungörelserna och upplästes i vederbörande församlings— kyrkor.
För varje klockar- och organisttjänst, till vilken hört löne- fastighet eller lönefond skulle respektive församling eller samfällighet företa lönereglering. Detta skulle ske så snart bo- ställskapital och avkastningsprocent blivit fastställda för tjänsten och Kungl Maj:t förordnat om fastighetens framtida dis- position. Lönen skulle därvid bestämmas att utgå helt i pengar och den fick inte utan domkapitlets medgivande understiga bo- ställsräntan.
Genom lag om kyrkomusiker (l947:275) kom dittillsvarande be- fattningar för kyrkomusikaliska uppgifter att ersättas av en kyr— komusikertjänst. Denna tjänst skulle vara en heltidstjänst eller en deltidstjänst. Kostnaderna för avlöning och pensionering av
kyrkomusikerna skulle i huvudsak bestridas av pastoraten. De av- löningstillgångar som var förenade med dittillsvarande klockar— och organistbefattningar i pastoratet, skulle utgöra avlönings— tillgångar för pastoratet för kyrkomusikers avlönande. För ut- jämning av ifrågavarande kostnad mellan rikets pastorat skulle pastoraten kunna erhålla tillskott ur kyrkofonden i huvudsaklig överensstämmelse med samma grunder som gällde beträffande kost- naderna för avlöning av församlingspräster.
Sedan kyrkomötet godkänt förslaget framlades förslaget till lag om kyrkomusiker i proposition 1947 233 för riksdagen. Av vad föredraganden uttalade framgick att lagförslaget endast upp- tog vissa konstitutiva stadganden för en principlösning av kyrko— musikerfrågan. Detaljregler och regler om avlöningsförmåner skul- le läggas fram senare. Enligt övergångsbestämmelser till lagen upphävdes 1938 års klockarboställslag och 1939 års kungörelse med tillämpningsföreskrifter till denna lag.
I proposition 1950 239 angående finansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen föreslogs att denna orga— nisation skulle genomföras fr o m den 1 juli 1950. Vidare före- slogs regler för den nya organisationens finansiering i nära an- slutning till gällande system för finansieringen av församlings- prästernas avlöning. I samband därmed föreslogs regler för för— delningen av kostnaderna mellan de kyrkliga kommunerna och skol— väsendet samt mellan pastorat och församling.
Den i propositionen föreslagna kostnadsfördelningen mellan pastorat och församling innebar att pastoraten ålades kostna- derna för kyrkomusikernas avlöning och pensionering medan för- samlingarna ålades vissa kostnader av i huvudsak omkostnadsnatur.
Avräkningsförfarandet mellan pastoratet och kyrkofonden för att bestämma eventuellt tillskott från fonden skulle ske enhet- ligt och gemensamt med avräkningen beträffande prästlönekostna- der.
Riksdagen biföll propositionen och Kungl Maj:t bemyndigades att meddela bestämmelser angående lönetillgångar vid kyrkomusi— kertjänst. Kungörelse angående lönetillgångar vid kyrkomusiker- tjänst utfärdades (l950:4l3).
Eftersom 1938 års klockarboställslag och 1939 års tillämpnings- kungörelse innehållit vissa närmare bestämmelser om boställs— kapital och ränta vilka bestämmelser alltjämt behövdes, kom ge—
nom 1950 års kungörelser i klockarboställslagen och tillämpnings- kungörelse meddelade bestämmelser om ansvar för boställskapital, beräkning av boställsränta, skyldighet för församlingar och kyr-
kofonden att årligen betala ett belopp till vederbörande pastorat motsvarande boställsräntan m m att återupplivas.
Skatteutj.bidr.
öre/skr
11
16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 66 71 76 81 86 91
Summa
>
10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 100 100
x/H
chrr—
10
Samband mellan skatteutjämningsbidrag och skattesats
76-100
Skattesats, öre/skr
101—125 126-150 151-175 176-200
> 200
Summa
190 36 24
22
COQ? (")
304
148 97 57
64 26 35 24 14 11
8 (”Or—Mr—
498
120 98 94 112
76 81 49 46 24 22 16
avd-mv.— 4 776
24 37 48 31 44 42 40 43 29 12 4
QNMQQNN
384
22
9 16 13
20 22 24 21 27 17 14 12 10
6 r—MNMI—MQ CC)
497 293 243 257 187 202 149 146 98 67 47 27 28 14
15 17 11
6 9
Skatteutj.bidr.
öre/skr ___________________________________________________________________________________________________________
11 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 66 71 76 81 86 91
Summa
>
5
10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90
100 100
( 200
38 20 24 25 15 29 17 20 19 11
NmmeNl-DNQ'OH N (O N
Samband mellan skatteutjämningsbidrag och invånarantal
200-399
59 30 27 37 34 41 39 37 34 17 20 6 11
many—mm? N N Q'
400—999
69 61 63 74 68 76 55 60 32 23 15
C0 0000?ququ
634
Invånarantal
1 000 -1 999
69 53 51 66 45 32 25 18
'N COMCOLOMNr—v—
398
2 000 -3 999
65 72 53 40 16 13
6 LOLOIXN
286
4 000 -9 999
107
45 19 12
7 11 co.—.—
215
210 000
90 12 6
114
Summa
497 293 243 257 187 202 149 146
98 67 47 27 28 14 15 17 11 18 2 331
B.2
Samband mellan skattekraft och skattesats
Skattekraft Antal församlingar, i % av medel— ( Skattesats, kr/skr skattekraften = 0:50 0:51—0175 0:76—l:00 1:01-1:25 l:26—lz50 1:51-1:75 1:76-2:00
( 60,00 1 12 18 23 14 60,01- 70,00 1 21 67 161 102 56
70,01— 80,00 1 68 157 305 161 97 80,01- 90,00 8 105 178 203 73 47 90,01-100,00 2 94 85 77 20 11 100,01-110,00 6 52 37 23 3 2
110,01-120,00 1 5 29 16 8 2 1 120,01-130,00 5 3 10 9 1 1 > 130,00 4 24 14 4 7 1
Summa 10 50 394 565 803 385 229
) 2:00
14 40
61 13
134
0.3
Summa
82 448
850 627 294 123 63 29 54
2 570
Skattekraft i % av medel— skattekraften
( 60,00 60,01- 70,00 79,01- 80,00 80,01- 90,00 90,01-100,00
100,01-110-00 110,01-120,00 120,01-130,00
> 130,00
Summa
( 200
26 66 78 57 26 12
274
Samband mellan skattekraft och invånarantal
200-399
36 115
148 91 22
400-999
17 176
289
36
ln
Antal församlingar/ invånarantal 1 000-1 999
2000-3999 4000—9999
210 000
Summa
69 182 100 37
11
19 109 118 33 12
41 115 64 19 14 11
428 653 409 303 269
28 76 56 27 15 28
234
82 448 850 627 294 123 63 29 54 2 570
0.4
Skattekraft i % av medel- skattekraften
( 60,00 60,01- 70,00 70,01- 80,00 80,01- 90,00 90,01-100,00
100,01-110,00 110,01—120,00 120,01—130,00
> 130,00
Summa
51:00
5 19 58 72 49 28 18 38
287
1:01-1250
71 240 318 155 64 31 10 13
909
l:51-2:00
19 203 389 203 57
885
18 71 109 25
232
Antal församlingar/ Utdebiteringshov» 2:01-2z25
11 51 57 15
139
kr/skr 2:26-2z50
Samband mellan skattekraft och utdebiteringsbehov
2:51-2275
27 21
60
2:76-3100
13
33
> 3:00
10
25
Summa
82 448 850 627 294 123 63 29 54 2 570
0.5
E UTKAST TILL LAGFÖRSLAG JÄMTE KOMMENTARER
Eftersom utredningens förslag endast omfattar principerna för ett nytt utjämningssystem och fastställandet av de olika kompo- nenterna i detalj lämnas öppet, har utredningen inte ansett sig böra utarbeta ett färdigt lagförslag. Som underlag för de vida— re överväganden som får göras efter remissbehandlingen har ut- redningen upprättat följande utkast, som bygger på 100 % skatte— kraftsgaranti och utgår från de nuvarande lagarna om kyrkliga kostnader (l970z940) och om skatteutjämningsbidrag (l979:362). Till utkastet fogar utredningen kortfattade kommentarer.
Lag om kyrkliga kostnader l 3
I denna lag meddelas bestämmelser om fördelningen av vissa kyrk— liga kostnader mellan kyrkliga kommuner och kyrkofonden.
25 Med kyrklig kommun förstås församling, pastorat och annan kyrk— lig samfällighet som har beskattningsrätt.
Med pastorat förstås territoriellt pastorat samt, i den mån det beslutas i lag, icke—territoriellt pastorat.
Vad som sägs i denna lag om pastorat äger tillämpning även på kyrklig samfällighet som utan att vara pastorat har bildats för vården av sådana angelägenheter som avses i lagen.
Om indelning i pastorat beslutar regeringen.
35. För kyrkofonden skall finnas en styrelse. Denna skall bestå av
en ordförande och fem ledamöter jämte lika många ersättare. Ord- föranden och två ledamöter jämte ersättare för dem utses av re-
geringen. Tre ledamöter jämte ersättare för dem utses av kyrko- mötet.
Närmare bestämmelser om förvaltningen av kyrkofonden och om sty- relsens uppgifter meddelas av regeringen.
4 9
En kyrklig kommun kan få allmänt utjämningsbidrag från kyrkofon- den i enlighet med vad som föreskrivs i 5-10 65.
55 Med bidragsår förstås det år under vilket allmänt utjämningsbi— drag utgår.
Med skatteunderlag förstås antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret.
Med skattekraft förstås kvoten mellan den kyrkliga kommunens skatteunderlag och antalet i samma kommun kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.
Med medelskattekraft förstås kvoten mellan skatteunderlaget för riket och antalet i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året för bidragsåret.
65
Till en kyrklig kommun utgår allmänt utjämningsbidrag om skatte- underlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade skattekraften enligt 9 &. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 7 & beräknade till- skottet av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.
75. Tillskott av skatteunderlag till den kyrkliga kommunen utgör skillnaden mellan det skatteunderlag som motsvarar den tillför—
säkrade skattekraften enligt 9 5 och den kyrkliga kommunens skat- teunderlag.
Om två eller flera församlingar ingår i ett pastorat eller en annan samfällighet, skall tillskottet av skatteunderlag utgöra summan av tillskottet till församlingarna.
Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmaste hela tusental skattekronor varvid 500 skattekronor avrundas uppåt.
85 För kyrkliga kommuner gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften som garanti.
Län Garanti: Kyrklig kommun skattekraft i procent av medel- skattekraften Stockholms 106 Samtliga Uppsala 103 Samtliga Södermanlands 103 Samtliga Östergötlands 103 Samtliga Jönköpings 103 Samtliga Kronobergs 103 Samtliga Kalmar 103 Samtliga utom kyrkliga kommuner inom Mörby- långa och Borgholms kommuner 106 Samtliga kyrkliga kom- muner inom Mörbylånga och Borgholms kunnuner Gotlands 109 Samtliga Blekinge 100 Samtliga Kristianstads 100 Samtliga Malmöhus 100 Samtliga Hallands 103 Samtliga Göteborgs och Bohus 103 Samtliga Älvsborgs 103 Samtliga Skaraborgs 103 Samtliga Värmlands 103 Samtliga örebro 103 Samtliga
Västmanlands 103 Samtliga
Län Garanti: Kyrklig kommun skattekraft i procent av medel- skattekraften Kopparbergs 106 Samtliga Gävleborgs 106 Samtliga Västernorrlands 109 Samtliga Jämtlands 112 Samtliga Västerbottens 115 Samtliga Norrbottens 115 Kyrkliga kommuner inom Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner 118 Kyrkliga kommuner inom Arvidsjaurs kommun 121 Kyrkliga kommuner inom Arjeplogs kommun 124 Kyrkliga kommuner inan
Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala, över- torneå och överkalix kommuner
99
Med utgångspunkt i garantin enligt 8 & beräknas årligen den till— försäkrade skattekraften.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar när—
mare föreskrifter om beräkningen av den tillförsäkrade skatte- kraften enligt första stycket.
105
Kyrkofondens styrelse fastställer tillskott av skatteunderlag och svarar för att de kyrkliga kommunerna senast den 25 januari bidragsåret erhåller uppgift om tillskottets storlek.
Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrko- fondens styrelse svara för att av de kyrkliga kommunerna senast den 10 september året före bidragsåret erhåller uppgift om upp— skattat tillskott av skatteunderlag.
115
Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast
den 31 december året före bidragsåret.
12 & Pastoraten skall årligen erlägga allmän kyrkoavgift till kyrko- fonden. Avgiften utgår i förhållande till skatteunderlaget.
Regeringen bestämmer för varje år det öretal för skattekrona med vilket avgift skall erläggas. öretalet bestäms så att kyrkofon- dens inkomster såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.
13 6
Till ett pastorat utgår från kyrkofonden årligen särskilt utjäm— ningsbidrag med dels 25 000 kr för varje inom pastoratet inrät- tad tjänst som församlingspräst och dels ett belopp motsvarande 80 procent av medelvärdet av de tillskott som pastoratet erhållit ur kyrkofonden åren 1978-1981.
Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister, kyrko- adjunkt eller annan präst som regeringen bestämmer.
14 & Pastorat som innehar lönetillgångar skall årligen till kyrko— fonden erlägga särskild kyrkoavgift.
Pastorats lönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om beräkning av den särskilda kyrkoavgiften.
15 & Pastorat svarar för kostnad för avlöningsförmåner åt församlings- präst och kyrkomusiker.
Kostnad för avlöningsförmåner enligt första stycket bestrids i första hand från avkastningen av pastorats lönetillgångar med av— drag för särskild kyrkoavgift samt bidrag från kyrkofonden och i andra hand med församlingsskatt enligt lagen ( 1961:436 ) om för- samlingsstyrelse.
165
Pastorat skall tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänste— bostad på prästgård eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om regeringen bestämmer det.
Kostnad för tjänstebostad bestrids av pastoratet. Tjänstebostads— hyra som församlingspräst betalar tillfaller pastoratet.
175
Kyrkofondens styrelse får inom ramen för tillgängliga medel be— vilja extra utjämningsbidrag. Sådant bidrag kan beviljas dels utan ansökan i enlighet med normer som antas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av styrelsen och dels efter sär— skild ansökan som skall ges in till kyrkofonden senast den 31 mars året före bidragsåret.
185
Kyrkofondens styrelse äger inskränka utbetalningen av bidrag om den sammanlagda effekten av kyrkofondens bidragsgivning kan leda till en sänkning av en kyrklig kommuns utdebitering under en av styrelsen fastställd nivå, vilken dock icke får sättas högre än 20 öre över rikets medelutdebitering av församlingsskatt.
195
Till kyrkofonden utger staten årligen i januari ersättning för prästerskapets till staten indragna tionde m m med 5 050 737 kro— nor.
Utöver vad som följer av 12 och 14 55 samt i första stycket i denna paragraf tillförs kyrkofonden
l. avkastning av kyrkofondsfastighet,
2. ränta och vinst på fondens tillgångar,
3. ränta och vinst på andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.
20 & Ur kyrkofonden bestrids
1. i 4, 13 och 17 55 angivna kostnader,
2. sådan kostnad för avlöningsförmåner till präst som riksdagen bestämmer,
3. kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller en— ligt avtal samt för försäkringsförmån som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupp- livförsäkring,
4. förvaltningskostnad enligt riksdagens bestämmande för stifts— nämnd och boställsnämnd samt för departement eller myndighet där kyrkliga frågor handläggs,
5. kostnad för ändamål som avser svenska kyrkan som trossamfund enligt normer som antas av styrelsen samt
6. annan kostnad för kyrklig verksamhet som riksdagen bestämmer.
21 5 Lån ur kyrkofonden kan lämnas för åtgärd som syftar till ratio- nalisering av driften av löneboställe eller prästlönefondsfastig- het eller för sådant förvärv av jordbruksfastighet såsom löne- boställe eller prästlönefondsfastighet, vilket syftar till ra- tionalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet.
Kostnad för löneboställe eller prästlönefondsfastighet till följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag enligt vattenlagen (1918:523) , lagen ( 1939:608 ) om enskilda vägar eller anläggningslagen (1973:1149) skall i fråga om möjlighet till lån vara likställd med kostnad för sådan rationaliseringsåtgärd som anges i första stycket.
Närmare bestämmelser om lån ur kyrkofonden meddelas av regering-
en.
22 5
I den mån det behövs för utlåning enligt 21 5 får kyrkofonden ta upp lån.
23 5
Närmare bestämmelser om utbetalning av allmänt utjämningsbidrag, särskilt utjämningsbidrag och extra utjämningsbidrag samt upp-
börd av allmän kyrkoavgift och särskild kyrkoavgift meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som rege- ringen bestämmer.
Kommentarer
15. I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Detta har i jäm- förelse med gällande lagstiftning vidgats till att även gälla
församlingar.
25. Definitionen av begreppet kyrklig kommun förenklar den följande
lagtexten. Vad som sägs om pastorat motsvarar 2 5 i den nuvaran- de lagen.
35
I paragrafen fastslås att en särskild styrelse skall ansvara för kyrkofondens förvaltning. Bestämmelserna innebär att styrelsen ytterst skall svara för förvaltningen av kyrkofonden, medan den direkta handläggningen av kyrkofondsärenden liksom för närvaran- de skall handhas av kammarkollegiet. I några av förslagets övri- ga paragrafer konkretiseras vissa av styrelsens arbetsuppgifter. Utredningen förutsätter att mera detaljerade regler om styrel- sens uppgifter och om fondens förvaltning meddelas av regering— en.
Om en kyrkomötesreform inte genomförs, bör regeringen utse två ledamöter jämte ersättare på förslag av Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratsförbund och en ledamot jämte ersättare på förslag av Rikskommittén för stiftstingen. Första gången lär denna ordning få tillämpas i vart fall, eftersom ett nytt kyrko— möte inte hinner samlas i tid. En övergångsbestämmelse bör regle— ra denna situation.
4-ll så I paragraferna anges reglerna för det allmänna utjämningsbidra— get. Bestämmelserna har utformats så att de tekniskt överens— stämmer med 2—l2 55 lagen om skatteutjämningsbidrag.
För att inte hindra samfällighetsbildningar har till 7 & fogats en regel av innebörd att tillskottet av skatteunderlag alltid skall beräknas på församlingarna, även då dessa ingår i samfäl- ligheter.
Utredningen föreslår att avrundning - 7 5 — sker till närmaste tusental skattekronor.
8 % utgår som redan nämnts från lOO % skattekraftsgaranti. Om garantin läggs på en lägre nivå, skall samtliga i paragrafen angivna procentsatser sänkas med samma antal procentenheter, i den män inte en avvikelse framstår som motiverad med hänsyn till sänkningens regionala effekter (jfr 7.1 och 8.6).
l2 & Paragrafen reglerar den allmänna kyrkoavgiften och motsvarar närmast l0 & i den nuvarande lagen om kyrkliga kostnader. I för— slaget har som beräkningsunderlag angetts skatteunderlaget året före bidragsåret. Formuleringen knyter an till förslagets 5 5 där skatteunderlaget definieras som antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret. Bestämmelsens utformning är att se som ett förtydligande av den nu gällande lagregeln och innebär i sak inte något nytt. För den händelse (jfr 7.l) man väljer att inte beräkna kyrkoavgiften på hela det skatteunderlag, som är hänförligt till icke-medlemmar i svenska kyrkan, bör i paragrafen tilläggas att detta skatteunderlag skall minskas med 70 %.
Avgiftens öretal skall liksom i dag bestämmas av regeringen. En konsekvens av att kyrkofonden får en styrelse blir att denna kommer att föreslå avgiften i stället för som nu kammarkollegiet. Den nuvarande lagens begränsningsregel, att avgiften inte får
sättas högre än 20 öre, har utredningen bedömt som obehövlig med hänsyn bl a till kyrkans representation i styrelsen. I vart fall måste gränsen höjas.
I paragrafen har vidare angetts att den allmänna kyrkoavgiften liksom för närvarande skall erläggas av pastoraten. Utredningen har pekat på (7.l) att det kan finnas fog för att i stället för- dela avgiften mellan pastoraten och församlingarna.
13 5
I paragrafen behandlas det särskilda utjämningsbidraget (7.2). Vidare definieras begreppet församlingspräst i överensstämmelse med vad som gäller enligt den nuvarande lagen om kyrkliga kost- nader.
Må I första stycket fastslås skyldigheten för pastorat som har lö—
netillgångar att erlägga särskild kyrkoavgift (7.2). Bestämmel— ser om beräkningsgrunderna bör utfärdas av regeringen.
Andra stycket motsvarar 3 & första stycket i den nuvarande lagen Med hänsyn till att utredningen föreslår att boställskapital slo- pas, har andra stycket i nämnda paragraf utgått.
l5 &
Liksom i den nuvarande lagens 6 & anges att pastoraten svarar för församlingsprästers och kyrkomusikers avlöningskostnader. Vidare anges att avkastningen från lönetillgångar, sedan dessa nya särskilda kyrkoavgifter dragits av, i första hand skall an— vändas för att betala dessa löner. I den mån avkastningen där— vid inte täcker dessa kostnader - vilket torde vara vanligast förekommande - skall bidragen från kyrkofonden användas och i sista hand skattemedel.
16 & Paragrafen motsvarar helt l5 5 i den nuvarande lagen om kyrkli— ga kostnader.
l7 & I paragrafen anges att kyrkofondens styrelse får bevilja extra utjämningsbidrag (7.3). Utredningen förutsätter att bidraget delvis skall utgå automatiskt enligt vissa spärregler som kopp— las samman med själva systemet. Det bör ankomma på styrelsen - formellt i första hand på regeringen men delegation förutsätts ske - att närmare fastställa dessa regler inom ramen för till- gängliga medel. Som utredningen framhållit kan det finnas anled- ning att begränsa denna automatik mera än som skett i utredning- ens egna beräkningar, delvis av tekniska skäl. I vart fall bör styrelsen även ges möjlighet att bevilja extra utjämningsbidrag till kyrkliga kommuner på ansökan. Det bör ankomma på styrelsen att utforma regler eller praxis för när extra bidrag skall kunna utgå. Den allmänna förutsättningen måste dock vara att det inte bara framstår som skäligt med hänsyn till den sökande kommunens ekonomiska situation utan också att önskvärda rationaliseringar och besparingar kommer till stånd.
18%
I paragrafen anges den spärregel (7.3) som skall förhindra att utjämningssystemet möjliggör en sänkning av utdebiteringen under en nivå som styrelsen bedömer som oacceptabel. Även om det bör ankomma på styrelsen att bestämma denna nivå, finner utredningen dock lämpligt att i lagen ange en lägsta gräns som inte får un— derskridas av styrelsen. Denna gräns bör sättas i relation till medelutdebiteringen.
19 5
I paragrafen anges kyrkofondens inkomstkällor. Någon annan änd- ring i förhållande till gällande lag har inte gjorts än att den särskilda kyrkoavgiften har tagits med.
20 &
Paragrafen, som anger kyrkofondens utgifter, motsvarar i väsent— liga delar l2 & i den nuvarande lagen. Nya utgifter är kostnader— na för allmänt, särskilt och extra utjämningsbidrag. Vidare har punkt 5 i den nuvarande paragrafen ersatts med en ny punkt 6. Denna har delvis omarbetats för att täcka kyrkofondens kostnader för rikskyrkliga ändamål.
2l och 22 åå Paragraferna motsvarar l3 och l4 åå i nuvarande lag.
23 5
I paragrafen anges att regeringen utfärdar närmare bestämmelser för lagens tillämpning. En nyhet i jämförelse med gällande lag är möjligheten för regeringen att — närmast kyrkofondens styrelse- delegera rätten att utfärda föreskrifter.
övergångsbestämmelser
Några sådana har inte avfattats av utredningen som hänvisar till vad som anförts under 7.5. Den övergångsbestämmelse till den nu- varande lagen, som avser rätt till ersättning ur kyrkofonden för byggnadsvirke, förutsätts ej få någon motsvarighet.
F RIKSKYRKLIG FINANSIERING
Stiftelsen Rikskyrklig finansiering 1979 och 1980 (tusental kronor)
Ändamål
Svenska kyrkans centralråd* Svenska kyrkans diakoninämnd* Svenska kyrkan i utlandet*
Svenska kyrkans informations- central
Svenska kyrkans utbildningsnämnd* Svenska kyrkans kulturinstitut Religionssociologiska institutet Sköndalsinstitutet*, musik
" , social Nordiska ekumeniska institutet* Prästrekryteringsnämnden
Riksförbundet för finskspråkligt församlingsarbete i Sverige Riksförbundet Svensk Kyrkomusik Samkristna skolnämnden
S:t Lukasstiftelsen Kisaprojektet Latinamerikakommittén Stiftelsen Kolmårdskyrkan
Totalt
*
anger att bidrag även utgår ur kyrkofonden
Anslag 1979
1 900 850 950
925 900 250 425 175 50 50 30
100 50 60 50 50
6 815
Sökt 1980 2 000
950 1 225
l 459 1 234 330 600 225 694 100 30
265 300 62 150 80 50 75
9 829
Anslag 1980
1 900 875 950
1 200 1 100 225 475 175
0
25
30
50 50 60 35 0 0
7 150
Statens offentliga utredningar 1981
Kronologisk förteckning
28.
29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.
45. 46. 47.
49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59.
HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyrtjande. S. HS 90: Halso- och sjukvård i internationellt perspektiv. $. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. 5. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjolagen l. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. [. . Datateknik i processindustrin. |.
Inrikesflygef under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U.
Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patemsamarbete lII. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. 8.
Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag-
förslag, specialmofiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesforebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. I. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd ||. B. Om hets mol folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexpon. H. Prisreglering mol inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. H. De internationella investeringarnas effekter. I. Löntagarna och kapilaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text-TV. teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. .lu. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. 1. Video. U. Bibeln. Nya testamentet. U. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. Datateknik i industriproduktionen. I.
60. 61. 62. 63. 64. 65.
66.
67.
68.
69. 70. 71. 72. 73. 74. 75.
76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83.
85. 86.
87.
88.
Kooperationen i samhället. i. Familjepensionen. S. Familjepensionen. Sammanfattning. S. Samhället och samlingslokalerna. Bo. Våldtäkt. Ju. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlinga Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlinga Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion— aktuell liturgiska utvecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlinga Äktenskap och vigsel i dag — Liturgiska utecklingslinje Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlinga Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. Pris på energi. i. Arbete eller pensionering. A. Prostitutionen i Sverige. 3. An avveckla en kortsiktig stödpolitik. l. Landskapsinformation under 1980-talet. Bo. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. Länsränernas målområde — administrativ tvåpansproces Kn. Företagshypotek. Ju. Hyresrätt 3. Ju. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. Arrenderätt 2. Ju. Skogsindustrins virkesförsörjning. l. Samhällets räddningstjänst. Kn. Punkskaner och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisning Beslut, Uppbörd, Kontroll. B. Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författnings förslag. B. Äktenskapsbalk. Ju. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 1. Övervä ganden och förslag. A. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartlägg ning av nuläget. A. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Kn.
Statens offentliga utredningar 1981
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen . [46] Telubaffären. [48] Våldtäkt. [641 Företagshypotek. [76] Hyresrätt 3. [77] Arrenderätt 2. [80]
Äktenskapsbalk. [85]
Socialdepartementet
Hälso— och sjukvård inför 90-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35] Pensionskommittén. 1. Familjepensionen. [61] 2. Familjepensio- nen. Sammanfattning. [62] Prostitutionen i Sverige. [71]
Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]
Ekonomidepartementet
Löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltill- växten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. [78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79]
Budgetdepartementet
Företags obestånd ll. [37] Samverkan vid uppgiftslämnanda. [58] Punktskatteutredningen. 1. Punktskatter och prisregleringsavgif— tar. Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. [83] 2. Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författningsför— slag. [84]
Utbildningsdepartementet
Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13]
Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier — text—TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]
Jordbruksdepartementet
Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso- och sjukvård. [57]
Handelsdepartementet
Internationellt patentsamarbete lll. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisraglering mot inflation? Bilagor 1—6. [41] 3. Prisreglering mot inflation? Biiagor 7—12. [42]
Arbetsmarknadsdepartementet
Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38] Arbete eller pensionering. [70] SFI-kommittén. 1.5venskundervisning förvuxna invandrare. Del 1. Överväganden och förslag. [86] 2. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartläggning av nuläget. [87]
Bostadsdepartementet
Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Samhället och samlingslokalerna. [63] Landskapsinformation under 1980—talet. [73] Från hyresrätt till bostadsrätt. [74]
Industridepartementet
Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu— strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i industriproduktionen. [58] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom— lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperationsutredningen. 1. Kooperativa företag. [54] 2. Koope- rationen i samhället. [60]
Pris på energi. [69] Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. [72] Skogsindustrins virkesförsörjning. [81]
Kommundepartementet
Översyn av lagen om försemlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1. Svenska kyrkans handbok. Band 5. Kyrkliga handlingar. [6512 Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- tion, kommunion — aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äkten- skap och vigsel i dag — Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. [68] Länsrätternas målområde — administrativ tvåpartsprocess. [75] Samhällets räddningstjänst. [82] Kyrkofondsutredningen. 1. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. [88]
,. , .H., .Iii'. 41.-*.).
*.V -. j.!
.":'.I."I [I"]. ....I' . .'3'"".'."'I .. ' ' |
..måqh. _
..".'*"' .l ' ...... '.'.||. ... '.'-" -.'.-"'". li'" '-..'.- "%*" ' || . '.ll',-" |.'j"k'".. ”||-... .. .- |'. ....'i.' ". ... '.. .._ .. ..'? -. -,-, , .. '. ' l.. .' .' "'."3-11 .l . ' - ' — .' . ." . "' ' Å- ' . | .. . . V' !. "." ll .'-.'l..”. l."| "' ' '
':""|.. __ ' _' Wij" '.' .i'|.".jii.j.'..,'. .""'if7.".lt'.j_"..'.'la”_
..".'... '. '.u..|..." .'
l ]; M..". .:..li .-'.:
.. ..'. .it. [[I ..'. ,' ' 'l .i-[l Fi:- :]:ll'f'H' "'.:I ' ' . .' '..;..", ..' "" ' '.l' '. _' '. ""... '" ' | . ”'.' ..!!,Iu'j'.” ' . . 1- h.. '.'j'illjl 'l' l -'. '.' .. , . ;;-..,,-,; ' n ..-_ ...I-lllll _l "
. |'| ., uini __ . . ll [ u" iu - TJWÖHaWt ..... lr. -'.... . .. , . "
.. , . 't="'.-., | . ' |. . || .. . ".i', .. .. . . , ., .. .. ilj." .Äf'l 1.433 .t . Tyda? " ! ..' "HI. - . , ,...-... . ' 'i' "fi:—:: ' |. . . . I'| . . .. I... .. _lll ”ull..” .. . ." | ;...'. ' . .' .. .. .|| " '. .. . . ll . .. .. . . 'l' . Iull 'l. I&I '] - , .'. wht- E' -. . ”.. #h'h r*,TJ[F;13. .. . im3,3., ..H'IH'I.”'._H""'u I'i'-"':" '.'! Tiana. ..' '.'. "I" L' "' h" ,,':1 "" .I' = ' ' ' "'.': |.' ”. .
