SOU 1978:1

Stat - kyrka

Till Statsrådet och chefen för kommundepartementet

Den 18 februari 1975 inleddes överläggningar i stat-kyrka frågan mellan föredragande statsrådet i kyrkoärenden biträdd av en grupp tjänstemän i regeringskansliet, å ena sidan, samt ärkebiskopen och en år 1973 bildad kyrklig arbetsgrupp, å den andra.

Genom beslut den 17 april 1975 bemyndigade regeringen före- dragande statsrådet i kyrkoärenden att tillkalla högst tio personer att ingå i en arbetsgrupp, kyrkoministerns stat-kyrka grupp, för överläggningar med företrädare för svenska kyrkan om det framti- da förhållandet stat-kyrka. Enligt bemyndigandet kunde experter, sekreterare och annat arbetsbiträde förordnas att biträda de perso- ner som företräder svenska kyrkan vid överläggningarna.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 18 april 1975 till ledamöter i kyrkoministerns stat-kyrka grupp dåvarande stats- sekreteraren, numera generaldirektören, Lennart Sandgren, tillika ordförande, dåvarande rättschefen, numera regeringsrådet, Jöran Mueller, dåvarande byråchefen, numera direktören, Klas Olofs- son, dåvarande hovrättsassessorn, numera departementsrådet, Harald Rangnitt och dåvarande kanslirådet, numera departements- rådet, Torsten Svensson.

Att såsom experter biträda stat-kyrka gruppen förordnades samma dag sekreteraren Hans Anderson, avdelningschefen Nils Edling, regeringsrådet Georg Ericsson, överdirektören Eric Hall- man och förbundssekreteraren Carl-Eric Lundgren.

Lennart Sandgren entledigades fro m den 20 november 1976 och statssekreteraren Fredrik Sterzel förordnades from samma dag som ledamot och ordförande i stat-kyrka gruppen.

Från uppdrag som ledamot i gruppen entledigades fr o m den 23 december 1976 Klas Olofsson och fr o m den 18 oktober 1977 Jöran Mueller och Torsten Svensson. Stat-kyrka gruppens experter Hans

Anderson, Nils Edling, Georg Ericsson, Eric Hallman och Carl-Eric Lundgren förordnades fr o m sistnämnda dag att i stället för experter vara ledamöter i gruppen.

Såsom experter åt kyrkoministerns stat-kyrka grupp med tjänst— göring inom gruppens kansli förordnades den 12 september 1975 dåvarande byråchefen, numera rådmannen, Torn T:son Thyblad. den 30 september 1975 dåvarande förste sekreteraren, numera de- partementssekreteraren, Lars-Erik Kalles, den 19 juli 1976 dåva- rande tf avdelningsdirektören, numera byråchefen, Bertil Hag— berg, den 24 januari 1977 hovrättsassessorn Bo Lövén och hov- rättsfiskalen Lotty Nordling samt den 18 april 1977 avdelnings- direktören Sven A Hammarbäck. Tom T:son Thyblad har sedan den 1 september 1976 och Bertil Hagberg sedan den 1 april 1977 inte fullgjort uppgifter inom stat-kyrka gruppens kansli.

Att såsom experter biträda stat-kyrka gruppen med olika delfrå— gor förordnades den 15 oktober 1975 avdelningsdirektören Gunnar Magnusson (uppbörd av kyrkoavgift), den 16 juni 1977 kammar- rättsrådet Stig Wernlund (beskattning), den 6 juli 1977 landsarkiva- rien Werner Pursche (arkivfrågor) och den 2 augusti 1977 dåvaran- de departementssekreteraren, numera kanslirådet, Göran Sellvall (folkbokföring). I frågor om församlingsregistrering har stat-kyrka gruppen dessutom biträtts av f d folkbokföringsdirektören Herbert Lindström och folkbokföringsdirektören Wolmar Högberg.

Överläggningarna har förts med ärkebiskop Olof Sundby och den kyrkliga arbetsgruppen, ärkebiskopens stat-kyrka arbetsgrupp, med företrädare för olika kyrkliga institutioner.

I den kyrkliga arbetsgruppen har ingått biskoparna Olle Nivenius och Arne Palmqvist såsom företrädare för Biskopsmötet, revisorn Gustav Öberg och förbundsdirektören P-O Nilsson såsom företrä- dare för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, lag- mannen Carl Hamilton och kontraktsprosten Nils Glimelius såsom företrädare för Rikskommittén för stiftstingen samt rektorn Carl Henrik Lyttkens och komministern Nils Erik Åberg såsom före— trädare för Riksförbundet kyrkans ungdom.

Ordförande i ärkebiskopens stat-kyrka arbetsgrupp har varit fd presidenten i Svea hovrätt Sture Petrén tom den 13 december 1976 och därefter Gustav Öberg. Enligt ärkebiskopens förordnan- den har som sekreterare åt gruppen tjänstgjort till den 1 oktober 1977 dåvarande stiftssekreteraren, numera tf departementsrådet, Lennart Stolt och därefter hovrättsfiskalen Sture Johansson. Till

ärkebiskopens stat-kyrka arbetsgrupp har dessutom adjungerats konsulenten Göte Wallin.

Efter framställning från ärkebiskopens stat-kyrka arbetsgrupp förordnades den 26 februari 1976 rådmannen Karl-Olof Lidin att såsom expert och Sture Johansson att såsom sekreterare biträda de kyrkliga företrädarna vid överläggningarna. Vidare förordnades Lennart Stolt till expert åt dem den 18 april 1977.

Vid överläggningarna har det gemensamma arbetet varit organi- serat på fyra arbetsutskott. Dessutom har de kyrkliga företrädarna genom en inomkyrklig arbetsgrupp självständigt utarbetat förslag till kyrkans framtida organisation. Detta förslag har inte behandlats vid de gemensamma överläggningarna. Det utgör endast bakgrund till det gemensamma arbetet med stat-kyrka frågan och utgångs— punkt för det fortsatta kyrkliga utredningsarbetet. Det kyrkliga organisationsförslaget och de gemensamma arbetsutskottens förslag publiceras i två separata volymer (SOU 1978:2 och SOU 197823). I dessa anges den inomkyrkliga arbetsgruppens samt arbetsutskottens sammansättning.

Överläggningarna har förts inom ramen för de förutsättningar som formulerades vid de inledande sammanträdena och som god- tagits av både statens och kyrkans företrädare. Målet har varit att från denna utgångspunkt nå samlande lösningar som kunnat accepteras av deltagarna och dem deltagarna företräder.

Överläggningarna har slutförts under år 1977. Deltagarna får härmed gemensamt överlämna sitt betänkande med bilagor. Be- tänkandet innehåller i sammandrag de kyrkliga deltagarnas orga- nisationsförslag samt i övrigt det förslag till en helhetslösning av stat-kyrka frågan som deltagarna gemensamt har utformat. Det ligger i sakens natur att förslaget inte i alla sina enskildheter kan svara mot varje uppfattning och önskemål som har framkommit. Det är emellertid deltagarnas gemensamma bedömning att förslaget som helhet bör kunna ligga till grund för sådana samlande lösningar som överläggningarna syftat till att åstadkomma.

En av de kyrkliga deltagarna, Arne Palmqvist, har avgett ett särskilt yttrande. Han hävdar att de förutsättningar, som förslaget bygger på, måste ifrågasättas på vissa punkter, eftersom man annars inte kan ta tillräcklig hänsyn till församlingarnas remiss- yttranden år 1973. Om dessa förutsättningar likafullt skulle behöva gälla, godtar han emellertid förslaget i dess nu föreliggande tek- niska utformning.

Till de kyrkliga deltagarnas organisationsförslag har på särskilda punkter avgetts vissa reservationer och ett särskilt yttrande. Dessa redovisas i sammandrag i detta betänkande, medan de fullständiga texterna återfinns i bilaga 1 (SOU 1978:2).

Stockholm den 16 januari 1978

Fredrik S terzel Olof Sundby Gustav Öberg Hans Anderson Nils Glimelius Carl Hamilton Nils Edling Carl Henrik Lyttkens P-O Nilsson Georg Ericsson Olle Nivenius Arne Palmqvist Eric Hallman Nils Erik Åberg Carl-Eric Lundgren

Harald Rangnitt /Lennart Stolt

Sture Johansson

/Sven A Hammarbäck Lars-Erik Kalles

Bo Löve'n

Lotty Nordling

InnehåH

Sammanfattning ...................................... 13

1 Bakgrunden ..................................... 21 1.1 Svenska kyrkans nuvarande organisation ........... 21 1.1.1 Lokalplanet ................................ 22 1.1.2 Regionalplanet ............................. 23 1.1.3 Riksplanet ................................. 24

1.2 Statsmakternas behandling av stat—kyrka frågan 1956—1973............. .......................... 24 1.2.1 1958 års utredning kyrka-stat ................. 25 1.2.2 1968 års beredning om stat och kyrka ......... 25 1.2.3 Remissbehandlingen av beredningens betänkan-

den ....................................... 27

1.2.4 Regeringens beslut våren 1973 ................ 28 1.3 Kyrkligt utredningsarbete 1973—1974 ............... 28

2 Överläggningar mellan företrädare för staten och

svenska kyrkan .................................. 31 2.1 De inledande överläggningarna .................... 31 2.2 Utgångspunkter och mål .......................... 32 2.2.1 Överläggningarna i deras helhet .............. 32 2.2.2 Delområden ................................ 33 2.3 Regeringsskiftet hösten 1976 ...................... 35 2.4 Resultatet av överläggningarna .................... 35 2.4.1 Helhetslösning ............................. 35 2.4.2 Efterföljande arbete ......................... 36 2.4.3 Redovisning av resultat ...................... I 37 3 Svenska kyrkans framtida organisation ............. 39 3.1 Övergripande frågor .............................. 39

3.1.1 Kyrkan och dess verksamhet ................. 39

3.2 3.3

3.4

3.5 3.6 3.7 3.8

4.1 4.2 4.3 4.4

4.5

4.6 4.7 4.8

5.1

5.2 5.3

3.1.2 Rikstäckning och solidaritet .................. 40 3.1.3 Förhållandet mellan självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning ................................ 40 3.1.4 Kyrkotillhörighet (medlemskap) .............. 41 F örsamlingsplanet ............................... 43 Stiftsplanet ...................................... 44 3.3.1 Nuvarande ordning ......................... 44 3.3.2 Gruppens förslag ........................... 45 Riksplanet ...................................... 46 3.4.1 Nuvarande ordning ......................... 46 3.4.2 Gruppens förslag ........................... 47 Val ............................................. 49 Kyrkoavgift m m ................................. 50 Besvär .......................................... 50 Ämbeten och tjänster ............................. 51 Begravningsverksamheten ........................ 53 Nuvarande ordning .............................. 53 Utgångspunkter för arbetet ........................ 54 Grundläggande frågor ............................ 55 Huvudmannaskap och förvaltning .................. 56 4.4.1 Huvudmannaskapet ......................... 56 4.4.2 Förvaltningen .............................. 57 4.4.3 Samarbete ................................. 59 Ekonomisk reglering ............................. 60 4.5.1 Driftersättning ............................. 60 4.5.2 Intäkter ................................... 63 4.5.3 Kapitalutgifter och kapitalinkomster .......... 63 4.5.4 Fonder och lån m m ......................... 64 Lagreglering ..................................... 64 Särskilda frågor .................................. 65 Genomförande ................................... 66 Den kyrkliga egendomen .......................... 67 Nuvarande ordning ............................... 67 5.1.1 Olika slag av kyrklig egendom ................ 67 5.1.2 Den specialreglerade kyrkliga egendomen ..... 68 Utgångspunkter för arbetet ........................ 68 Överväganden ................................... 70 5.3.1 Den fria församlingskommunala egendomen samt den fria stiftelse- och föreningsegendomen .......... 70

5.3.2 Stiftelsebildning för den specialreglerade egen- domen .......................................... 70

5.4

5.5

6.2 6.3

6.4

6.5

7.1 7.2 7.3

7.4

5.3.3 Stiftelseurkunder för den specialreglerade egen-

domen .......................................... 73 De skilda stiftelsetyperna ......................... 75 5.4.1 Kyrkostiftelse .............................. 75 5.4.2 Boställsstiftelse ............................ 76 5.4.3 Prästlönejordsstiftelse ....................... 77 5.4.4 Domkyrkostiftelse .......................... 77 5.4.5 Kyrkofondsstiftelsen ........................ 78 Genomförande ................................... 79 5.5.1 Formen för stiftelsebildning .................. 79 5.5.2 Egendomens fördelning på stiftelser ........... 79 5.5.3 Återstående arbete .......................... 80 Församlingsregistrering .......................... 83 Nuvarande ordning i huvuddrag ................... 84 6.1.1 Kyrkobokföring ............................ 84 6.1.2 Mantalsskrivning ........................... 85 6.1.3 Registrering hos länsstyrelse ................. 86 6.1.4 Samordning hos riksskatteverket ............. 86 Utgångspunkter för arbetet ........................ 86 Allmänna överväganden .......................... 87 6.3.1 Grundläggande frågor ....................... 87 6.3.2 Informationen .............................. 88 6.3.3 Urkunderna ................................ 89 6.3.4 Aviseringssystemet ......................... 90 System för församlingsregistrering ................. 91 6.4.1 Databaserad servicefunktion ................. 91 6.4.2 Böcker och register i församlingarna .......... 92 Genomförande .................................. 94 6.5.1 Arkivfrågor ................................ 94 6.5.2 Församlingsregistrering ..................... 95 Uppbörd av kyrkoavgift ........................... 97 Nuvarande ordning ............................... 97 Utgångspunkter för arbetet ........................ 98 Överväganden ................................... 99 7.3.1 Några särskilda frågor ....................... 100 7.3.2 Kyrkoavgift ................................ 100 7.3.3 Personkretsen .............................. 102 7.3.4 Indrivning ................................. 103 7.3.5 Förskott och slutreglering ................... 104

System för uppbörd av kyrkoavgift ................. 104

7.4.1 Åtgärder före uppbördsåret .................. 104 7.4.2 Uppbörd av preliminär kyrkoavgift ........... 105 7.4.3 Slutlig kyrkoavgift .......................... 106 7.4.4 Redovisning till kyrkan ...................... 107 7.4.5 Genomförande ............................. 108 8 Statsbidrag ..................................... 109 8.1 Kyrkans nuvarande ekonomi ...................... 109 8.1.1 Församlingsplanet .......................... 109 8.1.2 Stiftsplanet ................................ 110 8.1.3 Riksplanet ................................. 111 8.1.4 Statligt stöd till kyrkan ...................... 111 8.1.5 Kyrkans inkomster ......................... 112 8.2 Utgångspunkter för arbetet ....................... 113 8.3 Ekonomiska konsekvenser av relationsändringen . . . . 114 8.3.1 Allmänna frågor ............................ 114 8.3.2 Olika delfrågor ............................. 115 8.4 Statsbidrag ...................................... 116 8.4.1 Grundläggande frågor ....................... 116 8.4.2 Statsbidragets storlek ....................... 117 8.4.3 Bidragets fördelning på olika ändamål ........ 119 8.4.4 Utbetalning och uppräkning ................. 120 9 Personalfrågor .................................. 121 9.1 Nuvarande ordning ............................... 121 9.1.1 Arbetsgivarsidan ........................... 121 9.1.2 Personalsidan .............................. 122 9.2 Utgångspunkter för arbetet ........................ 123 9.3 Allmänna anstållningsfrågor ....................... 124 9.4 Pensionsfrågor ................................... 125 9.5 Förhandlingsorganisation ......................... 126 9.6 MBL-förhandlingar .............................. 127 10 Regelsystem för svenska kyrkan ................... 129 10.1 Nuvarande regelsystem ........................... 129 10.2 Utgångspunkter för arbetet ........................ 130 10.3 Grundläggande frågor ............................ 131 10.4 Framtida regelsystem ............................. 132 10.4.1 Deltagarnas ställningstagande ............... 133 10.4.2 Regelsystemets uppbyggnad ................ 134 10.4.3 Lag om Svenska kyrkan .................... 135

10.4.4 Stadgar ....... 137

10.5 Övergångslagstiftning ............................. 10.5.1 Medlemskap .............................. 10.5.2 Tillgångar och skulder ...................... 10.5.3 Övergångsbestämmelser under genomförande- skedet ..........................................

11 Genomförande av relationsändringen .............. 11.1 Utgångspunkter för arbetet ....................... 11.2 Allmänna överväganden .......................... 11.3 Kyrkans beslutsfunktion under genomförandeskedet . 11.3.1 Beslutande organ på riksplanet .............. 11.3.2 Beredande organ åt kyrkomötet ............. 11.3.3 Beslutsfunktionen på Stiftsplanet ............ 1 1.3.4 Statlig medverkan ......................... 11.4 Plan för genomförandet ........................... 11.4.1 Grundläggande beslut ...................... 11.4.2 Efterföljande beslut ........................ 11.4.3 Tidsplan ..................................

1 1.5 Författningsförslag ............................... 11.5 .1 Punkt 9 övergångsbestämmelserna till regerings- formen ...................................

11.5.2 Punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen .....

1 1.5 .3 Prästerskapets privilegier ...................

11.5 .4 Religionsfrihetslagen ....................... 1 1.5.5 Kyrkomötesförordningen ...................

12 Författningstexter ................................ 12.1 Förslag till Lag om ändring i regeringsformen ........ 12.2 Förslag till Lag om ändring i regeringsformen ........ 12.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:871) om änd- ring i regeringsformen ............................ 12.4 Förslag till Lag om upphävande av det forna präste- ståndets privilegier ............................... 12.5 Förslag till Lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949:174) ....................................... 12.6 Förslag till Lag om Svenska kyrkan ................ 12.7 Förslag till Lag om ändring i religionsfrihetslagen (19511680) .......................................

12.8 Förslag till Lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949:174) .......................................

Reservationer och särskilda yttranden ...................

138

138 140

141

143 143 144 145 145 146 147 148 149 149 150 150 153

153

154 155 155 155

157 157 158 158 159

159 163

163

164

167

Sammanfattning

1. Inledning

Förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har varit föremål för debatt sedan länge. Utredningsarbete har pågått i olika etapper under snart 20 år. Den första utredningen. 1958 års utredning kyrka—stat, hade karaktären av expertutredning. Den skulle lägga fram material för ett senare ställningstagande till stat—kyrka frågan. Utredningen avgav sitt slutbetänkande år 1968. Betänkandet blev föremål för en bred remiss. En andra utredningsetapp påbörjades samma år genom att regeringen tillkallade den parlamentariskt sammansatta 1968 års beredning om stat och kyrka. Dess huvud- uppgift var att på grundval av det presenterade utredningsmateri- alet ta ställning till den principiella utformningen av förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Beredningen lade år 1972 fram sitt slutbetänkande.

Beredningens förslag blev föremål för en omfattande remissbe- handling. Sammanlagt avgavs 870 remissyttranden. I mars 1973 gav den dåvarande regeringen till känna, att en samlande lösning inte kunde uppnås och att regeringen inte avsåg att lägga fram proposi- tion med anledning av beredningens förslag.

Från flera kyrkliga institutioner togs initiativ till att få till stånd ett internt kyrkligt utredningsarbete om vilka reformer som var önskvärda i det fortsatta sambandsläge, som av allt att döma skulle bli bestående för en längre tid framöver. Initiativen kanaliserades över ärkebiskopen, som inbjöd Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Rikskommittén för stiftstingen och Riksförbundet kyrkans ungdom att utse representanter till en arbetsgrupp samt gav den direktiv för arbetet.

Efter kontakter mellan den kyrkliga arbetsgruppen och den då- varande kyrkoministern inleddes i februari 1975 överläggningar om stat-kyrka frågan mellan ärkebiskopen och hans arbetsgrupp och företrädare för staten. Överläggningarna skulle avse frågan om vilka möjligheter det finns att förverkliga de grundläggande prin- ciper som 1968 års beredning föreslagit med beaktande av de

synpunkter som framförts i remissyttranden över beredningens förslag. Målet skulle vara att nå fram till samlande lösningar som accepteras av deltagarna och dem deltagarna företräder. Arbetet skulle inte avse några allmänna principdiskussioner i stat-kyrka frågan utan inriktas på praktiska lösningar. Det skulle i första hand bedrivas i fyra gemensamma arbetsutskott som behandlade olika områden. Vid sidan av detta gemensamma arbete skulle genom de kyrkliga deltagarnas försorg pågå en inomkyrklig organisationsut- redning.

Deltagarna i stat-kyrka överläggningarna presenterar sitt förslag i detta betänkande. Det är fråga om en helhetslösning, som är avsedd att ligga till grund för principbeslut i stat-kyrka frågan. Förslaget kräver ett fortsatt, mera detaljbetonat expertarbete på både statens och kyrkans sida. Deltagarna räknar med att detta arbete får äga rum under den övergångstid som blir aktuell innan förslaget kan genomföras.

I två bilagedelar redovisas underlaget för deltagarnas ställnings- taganden. Bilaga 1 (SOU 1978:2) innehåller de kyrkliga företrädar- nas förslag till kyrkans framtida organisation. I bilaga 2—12 (SOU 1978:3) redovisas de gemensamma arbetsutskottens förslag samt vissa expertutredningar.

2. Deltagarnas förslag

2.1. Den kyrkliga gruppens organisationsarbete

Även om svenska kyrkan inte fullt rättvisande kan beskrivas som enbart en personsammanslutning är regler om kyrkotillhörighet (medlemskap) erforderliga. För tiden efter relationsändringen före- slår den kyrkliga gruppen att större vikt än tidigare skall läggas vid dopet. Inträde i kyrkan sker efter viljeyttring, antingen genom begäran om dop eller genom anmälan. En särskild regel föreslås för den som inträder i kyrkan men inte döps innan han uppnått vuxen ålder. Reglerna om utträde ur kyrkan blir i allt väsentligt desamma som idag.

Svenska kyrkans verksamhet på församlingsplanet utmärks av en stor självständighet för de lokala enheterna. Gruppen anser att några ingripande ändringar på församlingsplanet inte bör göras i samband med relationsändringen. Reglerna om församlingens kompetens bibehålls i sak oförändrade och tas in i inomkyrkliga stadgar. Kyrkofullmäktige och kyrkoråd behålls som beslutande

och förvaltande organ. Gruppen förordar emellertid en utvidgad användning av kyrkofullmäktige, så att kyrkostämma bibehålls en- dast i de allra minsta församlingarna.

I samband med relationsändringen bör en enhetlig organisation införas på stiftsplanet. Den kyrkliga gruppen föreslår, att stiftsting- et omdanas till ett beslutande organ med befogenheter av i princip samma slag som församlingens fullmäktige. Stiftstinget får 51—75 ledamöter, utsedda utan någon på förhand bestämd proportion mellan präster och lekmän. En integrerad stiftsstyrelse övertar de uppgifter som enligt nuvarande ordning tillkommer domkapitel, stiftsnämnd och stiftsråd. Styrelsen består av biskopen såsom ordförande och sex till åtta ledamöter, av vilka två utses av kyrko- styrelsen och återstoden väljs av stiftstinget. Gruppen förutsätter att det i de största stiften kan behövas särskilda nämnder vid sidan av stiftsstyrelsen.

Medan församlingsplanet enligt förslaget i allt väsentligt lämnas oförändrat och förändringen på Stiftsplanet främst avser en integre- ring av redan befintliga funktioner blir det på riksplanet fråga om att bygga upp en ny organisation. För en i förhållande till staten självständig kyrka är ett representativt organ, ett reformerat kyr- komöte, och en central kyrkostyrelse en nödvändighet. Enligt gruppens mening bör kyrkomötet bestå av 101 ledamöter utsedda utan någon på förhand bestämd proportion mellan präster och lekmän. Mötet sammanträder normalt två gånger per år under en eller högst två veckor varje gång. Kyrkostyrelsen består av ärke- biskopen såsom ordförande och åtta av kyrkomötet valda ledamö- ter. I syfte att avlasta kyrkostyrelsen förordar gruppen att särskilda nämnder utses av kyrkomötet för att administrera särskilt arbets— krävande områden. Två nämnder utan administrativa funktioner inrättas också. Den ena, teologiska nämnden, skall utgöra sakkun- nigorgan rörande kyrkans bekännelse, gudstjänstordning och böcker. Den andra, besvärsnämnden, skall pröva besvär angående kompetensöverskridande.

Enligt förslaget utses församlingarnas fullmäktige, stiftstingen och kyrkomötet genom val för tre eller fyra år. På lokalplanet är valen liksom nu direkta. Gruppen anser att principiella skäl talar för direktval även till stiftsting och kyrkomöte. Vissa problem är emellertid förbundna med ett direktvalssystem. För fortsatt dis- kussion och övervägande skisseras därför även ett alternativ med indirekta val.

2.2 Det gemensamma arbetet

Deltagarna föreslår att huvudmannaskapet för begravningsverk- samheten förs Över till kommunerna men att församlingar och samfälligheter ges en lagfäst rätt att mot ersättning från kommu— nerna fortsätta att förvalta begravningsplatser, som de vid över- gångstillfället har hand om. Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter skall sålunda själva få bestämma om de vill fortsätta med förvaltningen. Av praktiska skäl måste de ge sin önskan till känna ett år innan reformen träder i kraft.

Genom det ändrade huvudmannaskapet får kommunerna ett övergripande administrativt, ekonomiskt och rättsligt ansvar för hela verksamheten. Det ankommer på dem att avgöra hur förvalt— ningen av nyanlagda begravningsplatser skall ordnas. För övriga begravningsplatser har deltagarna utgått från att flertalet försam— lingar och samfälligheter önskar utnyttja möjligheten att åtaga sig förvaltningsuppgifter. Dit hör enligt förslaget alla de praktiska och administrativa uppgifter som har direkt samband med verksamhe— ten på en begravningsplats. Till förvaltningsuppgifterna räknas också viss myndighetsutövning enligt gravrättslagen och begrav- ningskungörelsen.

Det ekonomiska ansvaret för begravningsverksamheten skall en- ligt förslaget vila på kommunerna. Ersättning till församlingar och samfälligheter för de med förvaltningen förenade driftkostnaderna föreslås bli fastställd för varje begravningsenhet genom ett indivi- duellt förfarande vid övergångstillfället. Det framräknade beloppet blir normerande för framtida ersättningar. Årlig uppräkning samt revidering av driftersättningen med vissa tidsintervaller föreslås. För mera betydande kapitalutgifter ägerlbudgetbehandling rum i vanlig ordning. Fonder och lån som angår begravningsverksamhe- ten överförs till kommunerna.

Med kyrklig egendom menar deltagarna sådana förmögenhets- tillgångar av fast eller lös natur som med olika rättsgrund dispone- ras av svenska kyrkan och dess organ.

En del av egendomen, tex kyrkor, prästgårdar och lönebostäl- len, är sedan gammalt underkastad särskilda rättsregler till skydd för att tillgångarna bevaras och används för avsett ändamål. Delta- garna föreslår, att denna specialreglerade egendom allt efter det ändamål den är avsedd att tjäna förs samman till stiftelser. Dessa förvaltas och disponeras av kyrkliga organ motsvarande dem som förvaltar egendomen i dag. I stiftelseurkunder ges regler som i huvudsak svarar mot den grundläggande lagstiftning som nu finns

om den kyrkliga egendomen. Genom bestämmelser i urkunderna ges kyrkan möjlighet att själv utforma den detaljreglering som därutöver behövs.

Ett väsentligt syfte med denna lösning har varit att finna en rättslig form för att garantera en kyrklig äganderätt till den special— reglerade egendomen.

Enligt deltagarnas förslag bildas det fem olika typer av stiftelser med för varje typ enhetliga regler. En typ är kyrkostiftelsen, i vilken ingår kyrkobyggnaden med tomt och den övriga egendom som är anslagen för kyrkans underhåll och förkovran. En annan är boställsstiftelsen, i vilken ingår egendom som är avsedd för avlö- ning av präster och kyrkomusiker. Andra stiftelsetyper är prästlö— nejordsstiftelsen, domkyrkostiftelsen och kyrkofondsstiftelsen. En fördelning av den specialreglerade kyrkliga egendomen på dessa fem stiftelsetyper innebär enligt förslaget att det bildas över 3 500 stiftelser.

En del kyrklig egendom förvaltas och disponeras i dag enligt vanliga kommunalrättsliga regler. Denna s k fria församlingskom- munala egendom räknar deltagarna med skall förbli de framtida församlingarnas och samfälligheternas egendom. De regler som kan behövas om egendomens förvaltning får meddelas genom in— omkyrkliga bestämmelser. Den fria stiftelse- och föreningsegen- dom som tjänar skilda ändamål inom kyrkans fria verksamhet berörs i princip inte av relationsändringen.

Förs folkbokföringen över till borgerligt organ behövs en person— registrering i församlingarna omfattande kyrkans medlemmar, 5 k församlingsregistrering. Under överläggningarna har denna fråga behandlats. Deltagarna föreslår att en framtida församlingsregistre- ring för svenska kyrkan omfattar en församlingsvis hållen samling av urkunder, vilka innehåller uppgifter av både borgerlig och kyrk- lig karaktär.

Enligt förslaget framställs den grundläggande urkunden, försam— lingsförteckningen, med hjälp av automatisk databehandling. Den kompletteras med ett dataframställt sökregister, personaviregist- ret. I ministerialböcker tas manuellt in de uppgifter om kyrkliga förrättningar som kyrkan anser sig behöva. Församlingsförteck- ning och personaviregister hålls aktuella genom ett särskilt databa- serat aviseringssystem uppbyggt kring ett eller flera kyrkdataband. Aviseringssystemet replierar på de civila befolkningsregistren när det gäller uppgifter av borgerlig natur medan församlingarna själva tillför systemet kyrkliga uppgifter.

Av relationsändringen följer att svenska kyrkans församlingar i

framtiden inte skall ha beskattningsrätt. För verksamheten på 10- kalplan, stiftsplan och riksplan betalar medlemmarna avgift, kyrko- avgift. Deltagarna föreslår att staten utan tidsbegränsning biträder kyrkan med Uppbörd av kyrkoavgiften via skattesystemet. Enligt förslaget är det möjligt även för icke-kyrkomedlemmar att via upp- bördssystemet stödja kyrkans verksamhet genom att betala kyrko- avgift.

Kyrkoavgiften är enligt förslaget proportionell mot den beskatt- ningsbara inkomsten. Preliminär avgift uppbärs genom statens för- sorg i samband med skatterna. Vid slutdebiteringen bestäms kyr— koavgiften på grundval av den till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbara inkomsten. Preliminärt erlagt belopp avräknas och resul- tatet redovisas för den avgiftsskyldige. Uppkommer överskott återbetalas detta. Inbetalningskort utfärdas på kvarstående avgift. Uppbörd av sådan avgift sker inte genom statens medverkan.

Det ekonomiska ansvaret för den kyrkliga verksamheten bör vila främst på kyrkomedlemmarna själva. En naturlig utgångspunkt för överläggningarna har varit att de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans verksamhet inte skall påverkas av den organisatoriska förändring som relationsändringen innebär. Om man skall uppnå kontinuitet och stabilitet i kyrkans ekonomi måste staten även i fortsättningen genom årliga statsbidrag stödja kyrkan. Deltagarna föreslår att det med utgångspunkt i 1975 års förhållanden utgår statsbidrag till kyrkan med 275 milj kr. Beloppet anpassas till pris- och löneutvecklingen. En särskild del av bidraget, 100 milj kr, reserveras för utjämning av de olikheter i ekonomisk bärkraft som finns inom skilda delar av landet. En annan del, 75 milj kr, reserve- ras för att trygga de pensionsåtaganden gentemot personalen som finns vid relationsändringen. Resterande del av det totala statsbi- draget utgår till kyrkan som ett fritt bidrag.

Redan vid de inledande överläggningarna aktualiserades frågan om vad en relationsändring kan innebära för den inom kyrkan verksamma personalen. Deltagarna har övervägt situationen för alla grupper av anställda, inte bara för dem som har statligt reglera— de tjänster. Personalens fackliga organisationer har fortlöpande hållits underrättade om stat-kyrka arbetet.

Enligt deltagarnas mening torde det inte vara möjligt att ge löne- garantier en meningsfullt preciserad innebörd. Den reella garantin ligger i reformens karaktär och utformning. Som nyss nämnts före- slås att åtgärder vidtas för att trygga de pensionsförpliktelser som finns vid tidpunkten för relationsändringen. Det föreslås också att en särskild organisation för förhandlingar med personalen tillska- pas.

Svenska kyrkans verksamhet lyder i dag under ett mycket omfat— tande system av författningsbestämmelser. Av grundtanken med ändrade relationer mellan staten och kyrkan följer att dessa be- stämmelser skall upphöra att gälla. Det måste utformas nya regler som grund för den kyrkliga verksamheten. Deltagarna föreslår att några för samhället grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i lagens form, medan all annan reglering av kyrkans organisation och verksamhet sker i interna stadgar. I lag om Svenska kyrkan anges kyrkans karaktär och dess egenskap av ett efter demokratiska principer uppbyggt trossamfund. I särskilda stadgar, av deltagarna benämnda grundstadgar, fogas samman de mest betydelsefulla reglerna om kyrkan och dess verksamhet. Skil- da ämnesområden behandlas mera i detalj i kompletterande inom- kyrkliga regelsamlingar. Med regeringsformen som förebild får grundstadgarna inte ändras annat än efter dubbla beslut med mel- lanliggande val till det beslutande organet.

Relationsändringen aktualiserar olika övergångsfrågor. Under överläggningarna har tagits upp några centrala frågor, medan flerta- let övergångsbestämmelser förutsätts bli utarbetade under genom- förandetiden. Deltagarna föreslår att bestämmelserna i religionsfri— hetslagen om medlemskapet i svenska kyrkan upphävs. Alla som tillhör kyrkan vid tidpunkten för övergången kvarstår som med- lemmar utan hinder av relationsändringen. Den enskilde garanteras emellertid möjlighet att med verkan från övergångstidpunkten även under sex månader därefter begära sitt utträde ur kyrkan enligt de nuvarande utträdesreglerna. Församlingarnas rättigheter och skyl- digheter är kvar hos församlingarna. Svenska kyrkan och staten lämnar nödvändiga garantier för de lån som finns vid övergångs- tillfället. Kyrkan får laglig möjlighet att under övergångsskedet besluta om sin framtida organisation.

För genomförande av relationsändringen anser deltagarna att det åtgår en tid av mellan fyra och fem år. Under denna tid pågår ett fortsatt, mera detaljbetonat förberedelsearbete för relationsänd— ringen. Kyrkomötet omdanas efter hand och tilläggs vid sidan av sin nuvarande funktion befogenhet att besluta om förhållanden efter relationsändringen. Kyrkomötet kan tillsätta en särskild orga- nisationsnämnd som arbetar även mellan mötets sammanträden.

Enligt förslaget sammankallas allmänt kyrkomöte hösten 1978. Proposition avges till vårriksdagen 1979. Kyrkomöte och riksdag fattar principbeslut om relationsändringen och antar samtidigt vissa författningsändringar. Därefter följer ett flertal beslut av regering, riksdag och kyrkomöte. Relationsändringen föreslås ske vid års- skiftet 1983—1984.

1 Bakgrunden

Förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har varit föremål för debatt sedan länge. Det behandlades redan vid 1908 års kyr— komöte och i en motion till riksdagen påföljande år. Under 1910-talet kom frågan allt oftare upp i den allmänna debatten. Tanken om statskyrkosystemets avskaffande vann tidigt stöd hos frikyrkliga grupper och inom den framväxande socialdemokratin.

Tillkomsten av 1951 års religionsfrihetslag blev ett väsentligt bidrag till stat-kyrka debatten. I riksdagen väcktes också flera motioner om det nuvarande kyrkosystemets avskaffande. År 1956 medförde motionsyrkanden i riksdagen beslut om en förutsätt— ningslös utredning om det framtida förhållandet mellan staten och kyrkan. Sedan dess har stat-kyrka frågan utretts i olika etapper. Det omfattande utredningsmaterialet har remissbehandlats och le- gat till grund för en bred samhällsdebatt.

De nu avslutade överläggningarna mellan företrädare för staten och svenska kyrkan utgår från det material som redan har tagits fram och ställts under debatt. Materialet finns att tillgå i betän- kanden och remissammanställningar som har publicerats.1 Det har därför inte ansetts nödvändigt att i detta sammanhang lämna nå- gon fullständig redogörelse för svenska kyrkans nuvarande förhål- lande till staten eller för de utredningsförslag som tidigare har lagts fram. Framställningen tar sikte på att i huvuddrag teckna bak- grunden till överläggningarna mellan staten och svenska kyrkan. Den omfattar en kort redovisning av nuvarande ordning och stat—kyrka frågans behandling alltsedan 1950-talet.

1.1. Svenska kyrkans nuvarande organisation

Svenska kyrkan kan rättsligt och ekonomiskt betraktas som en organisation i tre plan, nämligen lokalplan, regionalplan och riks- plan. Basenhetema på lokalplanet, församlingarna, utgör de grundläggande elementen i den kyrkliga verksamheten.

' På baksidan av omsla- get till detta betänkande

finns uppgifter om tidiga- re utredningsförslag.

2 Antal församlingar av- ser förhållandet den 1 ja- nuari 1976 medan invå- narantalet räknats efter förhållandet den 1 januari 1975 .

3 De icke-territoriella församlingarna är Karls- krona amiralitetsförsam- ling, Göteborgs Tyska församling, Tyska S:ta Gertruds församling i Stockholm, Finska för- samlingen i Stockholm och Hovfo'rsamlingen.

** Svenska utlandsförsam— lingar finns i London, Paris, Berlin, Köpen- hamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires.

Största delen av svenska kyrkans verksamhet regleras i lag eller annan författning. En växande del av verksamheten sker emeller- tid i former som inte har kommit till uttryck i någon offentligrätts- lig reglering. Denna s k fria verksamhet regleras genom före- ningsrättsliga stadgar av samma typ som allmänt förekommer inom ideella föreningar.

Regler om medlemskap i svenska kyrkan ges i 1951 års reli- gionsfrihetslag. Medlemskap vinns enligt lagen vid födelsen om båda föräldrarna eller i vissa fall en av dem tillhör kyrkan. Svensk medborgare, som ej tillhör kyrkan, och här i landet bosatt utlän- ning kan söka inträde i kyrkan. Utträde ur kyrkan kan ske efter anmälan till pastor i hemförsamlingen. Den 1 januari 1976 var omkring 95% av rikets befolkning medlemmar i svenska kyrkan.

1.1.1. Lokalplanet

Hela landet är genom lag indelat i församlingar. Den 1 januari 1976 fanns det 2570 församlingar. Deras fördelning på storleks- grupper efter invånarantal2 framgår av nedanstående uppställning.

Storleksgrupp Församlingar Folkmängd Antal Procentandel av totalt antal församlingar — 500 890 34,6 500— 2 000 906 35,3 2 000—10 000 543 21,1 10 000—30 000 197 7,7 30 000— 34 1,3 Summa 2 570 100

Förutom territoriella församlingar finns det i Sverige fem icke territoriella församlingar3 samt i utlandet sju svenska Utlandsför- samlingar,4 för vilka regeringen har fastställt kyrkoordning. Den följande framställningen avser de territoriella församlingarna.

Den grundläggande lagstiftningen om församlingarnas styrelse och verksamhet är 1961 års församlingsstyrelselag. Lagreglerna är av i princip samma typ och innebörd som gäller beträffande kommuner. Församlingarna betecknas också som kyrkliga kom— muner.

Församling äger själv vårda sina angelägenheter. För den del av verksamheten som finansieras med skattemedel gäller ett i lagen

angivet kompetensområde. Beslutanderätten i församling tillkom- mer kyrkofullmäktige, som utses genom allmänna val vart tredje år. I mindre församlingar utses inte fullmäktige. Beslut fattas i stället vid kyrkostämma. Förvaltning och verkställighet ankommer på församlingens kyrkoråd och övriga nämnder.

Varje invånare och varje juridisk person inom en församlings område betalar skatt till sin församling efter i princip samma regler som gäller för borgerlig kommun. Den som har utträtt ur eller eljest ej tillhör svenska kyrkan betalar dock endast en viss del av församlingsskatten, nämligen 30%. Denna del är avsedd att täcka församlingens kostnader för de allmänt samhälleliga uppgif- ter som församlingen har att fullgöra. Utdebiteringen fastställs av församlingens beslutande organ. Regler för skattens debitering, uppbörd och indrivning finns i statliga författningar.

För bla avlöning av ordinarie präster och kyrkomusiker bildar en eller flera församlingar pastorat, enligt indelning som beslutas av regeringen. Pastoratet brukar anges som kyrkoherdens tjänst- göringsområde. Den 1 januari 1976 fanns, det 1 136 pastorat, varav 492 enförsamlingspastorat. Församlingar kan också i andra fall för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter gå samman i kyrklig samfällighet. Det finns omkring 225 sådana samfälligheter. Pastorat och annan kyrklig samfällighet har egna beslutande och styrande organ och bestämmer själv om utdebitering av skatt för verksamheten. För de två största städerna gäller särskilda regler om samfällighetsbildning.

1.1.2. Regionalplanet

Riket är indelat i 13 stift. Dessa är svenska kyrkans regionala enheter och utgör ämbetsområden för biskop.

Ett stort antal administrativa och ekonomiska frågor av kyrklig art handläggs av stiftets organ. Deras åligganden finns preciserade i lag och annan författning. Domkapitlet har ett allmänt ansvar för det kyrkliga livets vård och förkovran och fullgör i övrigt mång- skiftande uppgifter inom stiftet. Bl a är domkapitlet chefsmyndig- het för stiftets prästerskap. Stiftsnämnden har bla vård om och inseende över den kyrkliga jorden samt handlägger ärenden om kyrkofondens och pastoratens ekonomiska mellanhavanden. Kostnaderna för stiftsorganens verksamhet bestrids genom stats- anslag, kyrkofondsmedel och nettoavkastningen från förvaltade fastigheter. Stiftsorganen brukar betecknas som statliga myndig- heter.

5 De flesta ärendena be- reds av kyrkoenheten i kommundepartementet.

** Bl a kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, riksskatteverket och sta- tens avtalsverk.

7 T ex Svenska kyrkans församlings- och pasto- ratsförbund, som kan be- traktas som motsvarighe- ten till Svenska kom- munförbundet.

” Svenska kyrkans cent- ralråd för evangelisation och församlingsarbete, Svenska kyrkans mis- sionsstyrelse, Styrelsen för svenska kyrkan i ut- landet och Svenska kyr- kans diakoninämnd.

Vid sidan av den författningsreglerade verksamheten har under senare år en betydande s k fri verksamhet vuxit fram på regional- planet. Verksamheten leds ofta av ett stiftsting som beslutande och ett stiftsråd som verkställande organ. Dessa organ är av rent privaträttslig natur. Verksamheten bekostas genom avgifter från anslutna församlingar och genom bidrag av olika slag.

1.1.3. Riksplanet

Svenska kyrkans särskilda relation till staten kommer till klart uttryck på riksplanet. Ärenden som rör den offentligrättsligt regle- rade delen av verksamheten handläggs av regeringen5 och statliga ämbetsverk.6 Någon särskild central förvaltningsmyndighet för kyrkliga frågor finns inte.

Kyrkomötet, som består av samtliga 13 biskopar, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud, deltar tillsammans med riksdag och regering i stiftande av kyrkolag. Det har inte någon besluts- funktion när det gäller den kyrkliga förvaltningen utan kan endast som opinionsorgan ge sin mening till känna för regeringen i olika kyrkliga frågor. Ärkebiskopen är stiftschef i Uppsala stift och fullgör där uppgiften som biskop. Bland biskoparna är han ”pri- mus inter pares” och intar i övrigt ställningen som svenska kyr- kans främste representant och dess självskrivne företrädare utåt. Han kan emellertid inte ingripa i frågor som internt rör andra stift. Biskopsmötet, vari samtliga biskopar deltar, är varken till före- komst, sammansättning eller verksamhet reglerat genom lagstift— ning. I Biskopsmötet samråder biskoparna i frågor som är gemen- samma för stiften.

Svenska kyrkans verksamhet på riksplanet är sålunda i stor utsträckning inordnad under statliga myndigheter. Men även rent kyrkliga organ finns med uppgifter för riket i dess helhet. Således finns ett antal frivilliga kyrkliga organisationer7 på riksplanet. Dessutom finns fyra centrala kyrkliga styrelser,8 som leder den icke lagreglerade verksamheten på riksplanet.

1.2. Statsmakternas behandling av stat-kyrka frågan 1956—1973

Med anledning av motioner till 1956 års riksdag uttalade sig riks- dagen för en utredning, vars huvudsyfte borde vara att lägga fram material för en fortsatt diskussion av och ett framtida ställnings-

tagande till frågan om statens och svenska kyrkans relationer till varandra (KU 1956217, rskr 19561381). Den av riksdagen åsyftade utredningen tillsattes år 1958. Därmed hade den första etappen inletts i ett hittills tjugoårigt utredningsarbete rörande stat-kyrka frågan.

1.2.1 1958 års utredning kyrka-stat

Regeringens direktiv till 1958 års utredning anslöt sig nära till riksdagens uttalande om utredningsarbetets syfte och upplägg- ning. Utredningen hade karaktären av expertutredning.9 Den tol- kade sin uppgift så att det inte gällde för utredningen att förbereda kyrkans skiljande från staten utan att förutsättningslöst och allsi- digt lägga fram material för ett senare ställningstagande i annan ordning till hur förhållandet mellan staten och svenska kyrkan i framtiden skulle vara gestaltat. Utredningen skulle alltså inte själv ta ställning för eller emot någon viss lösning.10

1958 års utredning kyrka-stat arbetade under tio år och lade under denna tid fram tio delbetänkanden,11 i vilka behandlades särskilda ämnesområden med anknytning till stat-kyrka problema- tiken. Slutbetänkandet, Svenska kyrkan och staten (SOU 1968:11), lades fram är 1968.

Vid sina analyser utgick kyrka-stat utredningen från fyra hypo- tetiska lägen, betecknade A-, B-, C- och D—lägena. A-läget innebar en i det väsentliga oförändrad relation mellan staten och kyrkan medan D-läget innebar en från staten helt fristående kyrka utan beskattningsrätt och utan tillgång till den kyrkliga jorden. B- och C-lägena avsåg varianter av A- och D-lägena.

Betänkandet Svenska kyrkan och staten sändes våren 1968 ut på remiss till ett 100-tal myndigheter och organisationer. En sam- manställning av remissyttrandena har publicerats.12

1.2.2 1968 års beredning om stat och kyrka

En andra utredningsetapp påbörjades sommaren 1968 genom att regeringen tillkallade den parlamentariskt sammansatta 1968 års beredning om stat och kyrka.13 Beredningens huvuduppgift var att på grundval av i första hand det presenterade utredningsmaterialet ta ställning till den centrala frågan om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Mera detaljerade lösningar borde inte utarbetas under denna etapp av utredningsarbetet. Det gällde sålunda i första hand att nå fram till ett ställningstagande i

9 Hovrättspresidenten Iwar Wieslander, ordfö- rande, biträdande gene- raldirektören Bertil Bo- lin, rektom Olle Eng- ström, ärkebiskopen Ru- ben Josefson och pastor primarius Åke Zetter- berg. Sedermera utsågs justitierådet En'k Tam- melin att som ordförande leda utredningens arbete och riksdagsledamoten Gunnar Gustafsson att vara sakkunnig i Zetter- bergs ställe.

'0 SOU 1968111 5 16.

” Betänkandena finns förtecknade på omsla- gets baksida.

'3 Statsrådet Alva Myr- dal, ordförande, riks- dagsledamoten Per Blomquist, biträdande generaldirektören Bertil Bolin, riksdagsledamö- terna Olle Dahlén, Gun- nar Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén och Gun- nar Larsson. Sedermera utsågs riksdagsledamo- ten Bertil Zackrisson till sakkunnig i Bolins ställe.

” Beredningens betän- kanden finns förtecknade på omslagets baksida.

frågan om den principiella utformningen av förhållandet mellan staten och kyrkan. 1968 års beredning lade år 1972 fram sitt slutbetänkande,” Samhälle och trossamfund (SOU 1972136). De grundläggande principerna i beredningens förslag innebar i huvudsak följande:

— Kyrkans ansvar för folkbokföringen och begravningsväsendet förs över till borgerliga organ. — Kyrkans församlingar skall inte längre ha ställning som kom- muner.

— Kyrkans församlingar skall inte längre ha beskattningsrätt. — Kyrkomötets ställning som lagstiftande organ upphävs. — Kyrkan ges möjlighet att självständigt besluta om trosfrågor och om inre organisatoriska frågor, däribland tillsättning av tjänster inom kyrkan. — Kyrkan skall som hittills ha rätt till den kyrkliga egendomen. — Medlemskap i kyrkan betraktas som en inomkyrklig fråga. — Den som är medlem i kyrkan vid tiden för övergången till de ändrade relationerna förblir medlem utan hinder av övergången. — Kyrkans medlemmar förutsätts liksom hittills svara för huvud- delen av kostnaderna för kyrkans verksamhet. — Staten erbjuder hjälp med uppbörden av avgifter. — Staten erbjuder visst ekonomiskt stöd.

Beredningen presenterade en detaljerad tidsplan för reformens genomförande. Enligt denna skulle statsmakterna våren 1974 fatta ett principbeslut om allmänna riktlinjer för det fortsatta reformar- betet. Kyrkomötet förutsattes ta ställning till frågan samma år. Under perioden 1974—1982 förutsattes ett omfattande utrednings- arbete både i statlig och i kyrklig regi. Dessutom skulle vissa förhandlingar och överläggningar äga rum. Regering, riksdag och kyrkomöte skulle vid skilda tillfällen under perioden besluta om genomförandet av olika delreformer, bla rörande folkbokföring och begravningsväsende. Svenska kyrkans offentligrättsliga regle- ring skulle upphävas den 1 januari 1983, då alltså lagen om för- samlingsstyrelse skulle upphöra att gälla och reformen i övrigt som helhet träda i kraft. Under en tioårig övergångsperiod efter rela- tionsändringen skulle särskild statlig hjälp utgå vid upphörd av kyrkoavgifter.

Till beredningens förslag hade fogats reservationer och särskilda yttranden angående vissa frågor. Ledamoten Blomquist yrkade sålunda i en reservation att beredningens förslag skulle understäl- las en rådgivande folkomröstning före ett slutligt beslut av stats-

makterna. I ett särskilt yttrande uttalade ledamoten Dahlén att beredningen hade bort föreslå utredning om frågan om avdragsrätt vid beskattning för personliga bidrag till bla trossamfund. Leda- moten Hjelm—Wallén anförde i ett särskilt yttrande att staten bor— de garantera att medlemsförpliktelser kan åvila endast den som vid relationsförändringen aktivt bekräftar sitt medlemskap eller som därefter inträder i trossamfundet svenska kyrkan. Vidare avstyrkte Hjelm-Wallén övergångsvisa uppbördsanordningar för svenska kyrkan åren 1983—1992. Ledamoten Larsson avvisade i en reservation förslaget att lagen om församlingsstyrelse skulle upphävas och kyrkans beskattningsrätt upphöra. Larsson reserve- rade sig också mot förslaget att låta ett principbeslut om överfö- rande av huvudmannaskapet för begravningsväsendet till borgerlig kommun föregå det närmare utredningsarbetet i dessa delar.

1.2.3. Remissbehandlingen av beredningens betänkanden

Beredningens förslag blev föremål för ett av de mera omfattande remissförfaranden som har förekommit i vårt land. Sammanlagt kom 870 remissyttranden in till utbildningsdepartementet.15 Med hänsyn till materialets omfång måste remissutfallet här redovisas mycket översiktligt. Det blir närmast fråga om att antyda remiss- instansernas ställningstaganden i stort. Vid behandling av olika ämnesområden i följande kapitel anges i någon mån remissinstan- sernas ståndpunkter i sak. I övrigt hänvisas till den publicerade remissammanställningen (SOU 1974:9).

Remissutfallet över beredningens förslag uppvisade en splittrad bild. Något mindre än hälften av de 870 remissinstanserna var positivt inställda till förslaget. Ett stort antal instanser (354) gav å andra sidan uttryck åt en kritisk grundinställning. En mindre grupp (90 instanser) avstod uttryckligen från ställningstagande.

För att spegla olika opinioner bland remissinstanserna gruppe- rades de 870 yttrandena i fem kategorier. Till en grupp hänfördes centrala statliga myndigheter (36 instanser). Till en annan regionala och lokala remissinstanser, främst länsstyrelser och borgerliga primärkommuner (210 instanser). Till en grupp fördes instanser med anknytning till svenska kyrkan (315 instanser, varav 273 församlingar). Ännu en grupp bildades av andra trossamfund och remissinstanser med anknytning till sådana samfund (287 instan- ser, varav 263 frikyrkoförsamlingar). Till ytterligare en grupp, slutligen, hänfördes fackliga, politiska och vissa andra ideella organisationer (22 instanser).

” Flera organisationer baserade sina remissytt- randen på opinionsun— dersökningar bland med- lemmarna. Sålunda grundade tex Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund sitt ytt- rande på en enkät, vilken besvarades av drygt 2 700 församlingar, pas— torat och samfälligheter.

Med angivna utgångspunkt avtecknade sig i huvudsak följande bild av remissopinionen. Flera centrala myndigheter, som ansåg sig böra ta ställning till beredningens förslag, hade en positiv attityd till detta. I fråga om länsstyrelser och kommuner var bilden splittrad. Flertalet av dem, som hade tagit ställning till förslaget, intog emellertid en positiv hållning. En övervägande kritisk inställning till förslaget kom fram i yttranden från instanser med anknytning till svenska kyrkan. De flesta av dessa förordade i stort sett bibehållande av nuvarande relationer men förklarade sig positiva till ett inomkyrkligt reformprogram. En övervägande positiv inställning kom däremot till synes i yttranden från instan- ser med anknytning till andra trossamfund. Samma grundinställ- ning redovisades av de flesta politiska och andra ideella organisa- tioner.

1.2.4. Regeringens beslut våren 1973

Under remisstiden, som utgick den 1 april 1973, förekom en livlig offentlig debatt om de framtida relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Därunder fördjupades de motsättningar som hade kommit till uttryck redan när beredningen lade fram sitt förslag. Den 21 mars 1973 gav den dåvarande regeringen till känna, att den inte avsåg att lägga fram proposition med anledning av beredning- ens förslag.

I regeringens tillkännagivande uttalades bla att förslaget hade vållat stark splittring inom de kristna grupperna. Förutsättningar- na för en bred samling över partigränserna var likaså mycket små. Eftersom en sådan samlande lösning, som förutsattes redan vid tillsättandet av 1968 års beredning, sålunda inte kunde uppnås skulle regeringen icke utforma och framlägga förslag i stat-kyrka frågan. Regeringen uttalade att den inte heller skulle föreslå några djupgående reformer när det gäller svenska kyrkan. Rådande för- hållanden skulle därför komma att i huvudsak bestå.

1.3. Kyrkligt utredningsarbete 1973—1974

Regeringens tillkännagivande i mars 1973 föranledde att vissa reformplaner, vars förverkligande dittills hade legat bundet till arbetet med stat-kyrka frågan, nu inte skulle komma att vidareut- vecklas på grund av reformstoppet. Från flera kyrkliga institutio- ner togs därför initiativ till att få till stånd en arbetsgrupp, som

skulle kunna undersöka vilka reformer som var önskvärda i det fortsatta sambandsläge som av allt att döma skulle bli bestående för en längre tid framöver. Initiativen kanaliserades över ärkebis- kopen, som inbjöd Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Rikskommittén för stiftstingen och Riks- förbundet kyrkans ungdom att utse vardera två representanter till en arbetsgrupp. Ärkebiskopen utsåg själv arbetsgruppens ordfö- rande och dess sekreterare.

Arbetsgruppen16 började sitt arbete i november 1973. Dess upp- giftl7 var att arbeta fram förslag till reformer beträffande kyrkans organisation och arbetsformer, framför allt den kyrkliga organi- sationen på riks- och stiftsplanen. Arbetet inom gruppen borde bedrivas på sådant sätt att reformförslag som principiellt sett var beroende av nuvarande samband mellan stat och kyrka kunde aktualiseras i god tid före det kyrkomöte, som var avsett att hållas i september 1975.

”* F d presidenten i Svea hovrätt Sture Petrén, ordförande, biskoparna Olle Nivenius och Arne Palmqvist såsom företrädare för Biskopsmötet, revisorn Gustav Öberg och förbundsdirektören P-O Nilsson såsom företrädare för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, lagmannen Carl Hamilton och kontraktsprosten Nils Glimelius såsom företrädare för Rikskommittén för stiftstingen, rektorn Carl Henrik Lyttkens och komministern Nils Erik Åberg såsom företrädare för Riksför- bundet kyrkans ungdom samt stiftssekreteraren Lennart Stolt, sekreterare. '7 Ärkebiskopens direktiv till arbetsgruppen finns återgivna i bilaga till konstitutions- utskottets betänkande KU 1974137.

2 Överläggningar mellan företrädare för staten och svenska kyrkan

Under hösten 1974 förekom kontakter mellan den kyrkliga arbets- gruppen och den dåvarande kyrkoministern, statsrådet Hans Gus- tafsson. Därvid ifrågasatte kyrkoministern om det var särskilt meningsfullt att kyrkan och företrädare för samhället var för sig övervägde den framtida organisationen och om det inte var bättre att man arbetade tillsammans. Mot denna bakgrund inleddes den 18 februari 1975 överläggningar mellan företrädare för staten och svenska kyrkan.

Under de inledande överläggningarna företräddes staten av kyr- koministern samt av tjänstemän,1 som vid denna tidpunkt var knutna till utbildningsdepartementet. Kyrkan representerades av ärkebiskop Olof Sundby samt den år 1973 tillsatta arbetsgruppen2 med företrädare för olika kyrkliga institutioner. Denna grupp av statliga och kyrkliga företrädare har under överläggningarna be- nämnts samrådsgruppen.

Vid det inledande sammanträdet i februari 1975 uttalade kyr- koministern, att en läsning av de nuvarande relationerna mellan stat och kyrka knappast var till gagn för någon. Kyrkan behövde större frihet att utforma sin tillvaro. Samhället borde förverkliga sin målsättning att vara neutral i livsåskådningsfrågor. Enligt vad kyrkoministern framhöll gagnades frågans lösning inte av ensidiga beslut eller ensidigt agerande, som av den ene av de båda intres- senterna kunde uppfattas som ett otillbörligt handlande. Vägen till en lösning måste gå genom ett ömsesidigt hänsynstagande och genom långtgående respekt för intressenternas grundläggande värderingar.

Enligt kyrkoministerns mening borde lösningar inte sökas ge- nom fortsatta principdiskussioner. I stället borde prövas om det

' Statssekreteraren Len- nart Sandgren, rättsche- fen Jöran Mueller, kansli- rådet Torsten Svensson och hovrättsassessom Harald Rangnitt.

2 Se kapitel 1 not 16.

3 Se delavsnitt 1.2.2.

var möjligt att komma fram till en lösning, som hade ett konkret innehåll. Man borde alltså gå ett steg längre än 1968 års bered- ning, som hade till uppgift att lägga fram förslag till principlös- ningar.

Från statens sida redovisades vid sammanträdet fyra olika om- råden inom vilka staten ansåg det tänkbart att när det gäller praktiska frågor söka sig fram på delvis andra vägar än dem som 1968 års beredning hade anvisat. Dessa områden avsåg begrav- ningsväsendet, uppbördshjälp, kyrklig egendom samt olika frågor i samband med själva övergången till nya relationer mellan staten och kyrkan. Staten kunde tänka sig att dessa områden under fortsatta överläggningar utreddes av gemensamma arbetsutskott.

Vid ett följande sammanträde i mars 1975 redogjorde de kyrkli- ga företrädarna för sin syn på fortsatta överläggningar i stat-kyrka frågan och angav olika frågor, som man från kyrkligt håll ansåg borde tas upp till närmare diskussion.

Deltagarna enades om att fortsatta överläggningar skulle före- komma i fyra arbetsutskott, som vart och ett hade sitt särskilda ämnesområde att behandla. Arbetsutskotten skulle efter hand re- dovisa resultatet av det gemensamma arbetet för den större dele- gationen av statliga och kyrkliga företrädare, den sk samråds-

gruppen. Vid de inledande sammanträdena diskuterades utgångspunkter och mål för överläggningarna som helhet. Vidare preciserades inriktningen av de gemensamma utskottens arbete.

2.2. Utgångspunkter och mål

2.2.1. Överläggningarna i deras helhet

Deltagarna enades om att överläggningarna skulle avse frågan om vilka möjligheter det finns att förverkliga de grundläggande prin- ciper3 som 1968 års beredning föreslagit med beaktande av de synpunkter som framförts i remissyttranden4 över beredningens förslag.

Under överläggningarna skulle inte behandlas livsåskådnings- frågor och inte heller frågor som enbart avser samhällets relatio- ner till andra trossamfund än svenska kyrkan. Det förutsattes att förslag om annat än mindre ändringar i kyrkans organisation inte skulle läggas fram så länge som överläggningarna pågick. Den kyrkliga arbetsgruppen skulle under överläggningarna utgöra en kyrklig referensgrupp.

Målet för överläggningarna skulle vara att nå fram till samlande lösningar som accepteras av deltagarna och dem deltagarna före- träder. Om överläggningarna leder fram till sådana samlande lös- ningar skulle dessa remissbehandlas och, om remissomgången ger anledning därtill, förnyat samråd äga rum mellan deltagarna. Där- efter skulle lösningarna läggas till grund för förslag till riksdag och kyrkomöte.

2.2.2. Delområden

De fyra arbetsutskotten, vilka vart och ett bestod av företrädare för staten och för kyrkan? skulle diskutera och utforma förslag om begravningsväsendet, kyrkans ekonomi, den kyrkliga egen- domen och ett antal frågor som preciserades till att avse kyrkans framtida organisation och ställning, övergångsfrågor och erforder- lig lagstiftning. Vid sidan av detta gemensamma arbete skulle pågå ett inomkyrkligt organisationsarbete för att tillföra det gemen- samma arbetet erforderliga uppgifter om kyrkans framtida organi- sation.

Det förutsattes att varje arbetsutskott förtecknade och inom överläggningamas ram diskuterade de problem som behövde lö- sas. Vissa riktlinjer för utskottsarbetet drogs emellertid upp redan vid de inledande överläggningarna. De anges här i huvuddrag och redovisas mera utförligt vid behandling av olika sakfrågor i följan- de kapitel.

Begravningsutskottets6 arbete skulle avse frågan om huvud- mannaskapet för de allmänna begravningsplatserna. Utskottet skulle pröva en ordning enligt vilken huvudmannaskapet för be- gravningsverksamheten förs över till de borgerliga kommunerna. Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter skulle emellertid samtidigt ges rätt att mot ersättning från kommunerna fortsätta med förvaltningen av begravningsplatser, som de har hand om vid tidpunkten för förändringen.

Ekonomiutskottet7 skulle behandla frågan om statlig hjälp med

5 I det utskott som behandlade begravningsväsendet skulle ingå även en repre- sentant för kommunerna. ** I utskottets slutliga arbete har deltagit statssekreteraren Fredrik Sterzel, förbundssekreteraren Carl-Eric Lundgren och departementsrådet Harald Rangnitt såsom företrädare för staten. Vidare har deltagit sekreteraren i Svenska kommun— förbundet Hans Anderson. Från kyrkans sida har deltagit kontraktsprosten Nils Gli- melius och konsulenten Göte Wallin. Som sekreterare åt utskottet har tjänstgjort departementssekreteraren Lars-Erik Kalles och hovrättsfiskalen Lotty Nordling. 7 I utskottets slutliga arbete har deltagit statssekreteraren Fredrik Sterzel, överdirektören Eric Hallman och departementsrådet Harald Rangnitt såsom

uppbörd av kyrkoavgifter via skattesystemet. Det gällde för ut- skottet att göra undersökningar och överväganden av ekonomisk och teknisk natur för att utforma ett system för uppbördshjälpen. Andra frågor som gällde kyrkans framtida ekonomi skulle också tas upp av utskottet. Om det visade sig lämpligt under arbetets gång skulle utskottet kunna behandla tex personalfrågor och frå— gor om kyrkans tillgångar och skulder.

Egendomsutskottet8 skulle behandla de rättsligt komplicerade frågorna rörande den kyrkliga egendomen. Utgångspunkten för utskottets ställningstaganden skulle vara att den kyrkliga egendo- men liksom nu skulle stå till svenska kyrkans förfogande. De lösningar som utskottet kom fram till borde ge utrymme för ratio- nell förvaltning av den kyrkliga fmansförmögenheten. Likaså bor- de utskottet se till att kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader kunde bevaras för framtiden.

Det fjärde utskottet, som under överläggningarna har givits arbetsnamnet SÖL-utskottet (Ställning — Övergång — Lagstift- ning)9, skulle behandla frågor om kyrkans framtida organisation och ställning samt övergångs- och lagstiftningsfrågor. Frågan om kyrkans framtida organisation skulle i första hand vara en fråga för kyrkan själv att ta ställning till. Parallellt med det gemensam- ma arbetet behövdes därför ett internt kyrkligt organisationsarbe- te. Resultatet av detta skulle efter hand redovisas för SOL-utskot- tet, som fick ta ställning till vilka följder den tilltänkta ordningen skulle få inom skilda områden och vilken rättslig reglering som kunde behövas. Utskottet skulle inte endast Överväga de lagregler och andra regler, som kunde behövas för framtiden. Ett viktigt problemkomplex var också de särskilda övergångsanordningar av praktisk och rättslig natur som kunde behövas för genomförandet av ändrade relationer mellan staten och kyrkan. De personalfrågor och frågor om tillgångar och skulder som aktualiserades av över- företrädare för staten. Från kyrkans sida har deltagit revisorn Gustav Öberg. förbundsdirektören P-O Nilsson och komministern Nils Erik Åberg. Som sekreterare åt utskottet har tjänstgjort departementssekreteraren Lars-Erik Kalles och avdelningsdirektören Sven A Hammarbäck.

** I utskottets slutliga arbete har deltagit statssekreteraren Fredrik Sterzel, f d avdelningschefen Nils Edling och departementsrådet Harald Rangnitt såsom företrädare för staten. Från kyrkans sida har deltagit kontraktsprosten Nils Glimelius och stiftssekreteraren Lennart Stolt. Som sekreterare åt utskottet har tjänstgjort hovrättsassessorn Bo Löven. 9 I utskottets slutliga arbete har deltagit statssekreteraren Fredrik Sterzel, regeringsrådet Georg Ericsson och departementsrådet Harald Rangnitt såsom företrädare för staten. Från kyrkans sida har deltagit biskopen Arne Palmqvist, förbundsdirektören P-O Nilsson och lagmannen Carl Hamilton. Som sekreterare åt utskottet har tjänstgjort hovrättsassessom Bo Lövén och hovrättsfiskalen Lotty

Nordling.

gången borde tas upp av utskottet om det inte under arbetets gång visade sig lämpligare att frågorna behandlades inom ramen för ekonomiutskottets arbete.

2.3. Regeringsskiftet hösten 1976

Vid regeringsskiftet hösten 1976 hade det gemensamma arbetet kommit relativt långt. Det kunde konstateras att de statliga och kyrkliga företrädarna på olika punkter hade kommit varandra närmare.

I sin regeringsförklaring uttalade den tillträdande regeringen att samtalen mellan svenska kyrkan och staten skulle fullföljas. Frå- gan om den närmare innebörden av detta uttalande behandlades under en interpellationsdebatt i riksdagen den 7 december 1976. Därvid förklarade kyrkoministern, statsrådet Johannes Antons- son, att det gemensamma arbetet borde fortsätta med oförändrade förutsättningar och med oförändrat mål.

2.4. Resultatet av överläggningarna

Resultatet av överläggningarna i stat-kyrka frågan presenteras i detta betänkande. I två bilagedelar redovisas underlaget för ställ- ningstagandena. Bilaga I (SOU 197812) innehåller de kyrkliga företrädamas förslag till kyrkans framtida organisation. I bilaga 2—12 (SOU 1978:3) redovisas de gemensamma arbetsutskottens förslag samt vissa expertutredningar.

2.4.1. Helhetslösning

Målet för överläggningarna har varit att nå fram till samlande lösningar som accepteras av deltagarna och dem deltagarna före- träder. Av denna målsättning följer att förslagen rörande de olika problemområdena inte skall betraktas fristående från varandra utan måste bedömas såsom delar av en helhet. Det är alltså fråga om en helhetslösning.

I sakens natur ligger att det under överläggningarna har fram- kommit skilda uppfattningar i de frågor som behandlats. I strävan att åstadkomma samlande lösningar har det inte varit möjligt att på varje punkt fullt ut tillgodose önskemål som har framförts av de olika deltagarna i överläggningarna. Det har gällt att jämka

ihop olika meningar för att söka finna en lösning av hela frågan, som genom att tillgodose olika uppfattningar kan antas få en bred uppslutning både inom kyrkan och i samhället i övrigt. Att delta— garna på den statliga och den kyrkliga sidan ställer sig bakom den nu framlagda lösningen av hela frågan innebär sålunda inte, att förslaget i alla enskildheter tillgodoser de skilda deltagarnas egna uppfattningar och önskemål. Även från dessa synpunkter måste det här presenterade förslaget betraktas som en helhetslösning.

Grundläggande för överläggningarna har varit att några allmän- na principdiskussioner i stat-kyrka frågan inte skall föras. Arbetet har i stället inriktats på att söka lösningar på praktiska problem. Av denna uppläggning följer, att betänkandet inte innehåller några överväganden om övergripande principer, under vilka förslaget i dess olika delar bör inordnas. Vid behandling av de skilda problem- områdena redovisas däremot de riktlinjer som, enligt vad deltagar- na redan från början enades om, skulle ligga till grund för det ge- mensamma arbetet med sakfrågorna.

2.4.2. Efterföljande arbete

Även om arbetet har gällt att ta fram praktiska lösningar på olika problem har det inte inom överläggningarnas ram varit möjligt att i alla detaljer lösa de komplicerade frågor som aktualiseras av änd- rade relationer mellan staten och kyrkan. De kräver ett fortsatt, mera detaljbetonat expertarbete på både statens och kyrkans sida. Utredningstekniska skäl talar för att arbetet härmed anstår till dess beslut har fattats om de grundläggande frågorna.

Under överläggningarna har deltagarna ofta ställts inför frågan hur långt i detalj som arbetet på olika områden bör bedrivas i detta skede. Målet har varit att tillhandahålla remissinstanser, kyrkomöte och riksdag så fullständiga lösningar att de praktiska konsekvenserna av förslaget framträder tydligt. Avsikten har också varit att driva arbetet så långt att förslaget tillsammans med de synpunkter som kommer fram vid remissbehandlingen kan utgöra en god grund för ett fortsatt utvecklingsarbete. Det har emellertid inte varit möjligt att nu utarbeta förslag i minsta detalj.

På grund av det anförda räknar deltagarna med att det inom olika områden kommer att krävas ett efterföljande arbete. Detta får äga rum under den övergångstid som blir aktuell innan hela förslaget kan genomföras.

2.4.3 Redovisning av resultat

Deltagarna har valt att i detta betänkande tämligen kort redogöra för de kyrkliga företrädamas organisationsförslag och för resultatet av de gemensamma överläggningarna i stat-kyrka frågan. Komplet- terande utredningsmaterial tillhandahålls i de två bilagedelarna. Uppläggningen är ett uttryck för de strävanden som har berörts i det föregående. Genom den mera översiktliga framställningen i huvudbetänkandet presenteras helhetslösningen av stat-kyrka frågan. Den ytterligare belysningen av olika frågor som i vissa fall kan behövas som underlag för ställningstagande till förslaget åter- finns i bilagorna.

Uppdelningen av materialet på nu angivet sätt gör det möjligt att hålla tyngande detaljer utanför huvudbetänkandet. Därmed bör det kunna utgöra underlag för en bred debatt. I möjligaste mån har framställningen lagts till rätta för detta syfte.

De följande kapitlen i detta betänkande innehåller deltagarnas förslag till lösning av de frågor, som har tagits upp under över- läggningarna. I kapitel 3 redovisas de kyrkliga företrädamas för- slag till framtida organisation för svenska kyrkan. Mot denna bakgrund behandlas därefter olika delfrågor, som har utretts av de gemensamma arbetsutskotten. I kapitel 4 behandlas begravnings- verksamheten. Frågor om den kyrkliga egendomen tas upp ikapi- tel 5. Församlingsregistrering behandlas i kapitel 6. I samband därmed berörs vissa frågor om folkbokföring och arkiv. De följande två kapitlen behandlar frågor om kyrkans framtida ekonomi. I kapitel 7 tas upp frågan om uppbörd av kyrkoavgift och ikapitel 8 frågor om statsbidrag. De organisatoriska och ekonomiska frågor- na är av väsentlig betydelse för hur personalfrågorna skall kunna lösas. Personalfrågorna behandlas ikapitel 9. I kapitel 10 tas upp de rättsligt betonade frågorna om framtida regelsystem för svenska kyrkan. Därvid behandlas även en del frågor av övergångsnatur. I kapitel 11 lämnas förslag till genomförande av kyrkoreformen. Kapitel 12 innehåller författningstexter.

3. Svenska kyrkans framtida organisation

Såsom angivits i föregående kapitel har frågor om kyrkans framti- da organisation ansetts vara en uppgift för kyrkan själv att ta ställning till. Parallellt med överläggningarna har därför de kyrkliga företrädarna — den kyrkliga gruppen — utarbetat en organisations- skiss, avsedd att utgöra referensram vid bedömningen av de gemensamma utskottens arbete och grundval för ett fortsatt inom- kyrkligt arbete med organisationsfrågoma.

Organisationsförslaget är inte mera detaljbetonat än som ansetts erforderligt för dess ändamål. Dess enskildheter måste givetvis bli föremål för fortsatt diskussion under remissbehandlingen och ett fortsatt kyrkligt utredningsarbete. Förslaget redovisas såsom bilaga till detta betänkande.l

3.1. Övergripande frågor

3.1.1. Kyrkan och dess verksamhet

Den kyrkliga gruppen vill betona att svenska kyrkan även efter en relationsändring är att betrakta som samma samfund som tidi- gare, historiskt framvuxet med ursprung i de äldsta kristna för- samlingarna ochi bundet till Ordet och den evangelisk—lutherska bekännelsen. Kyrkans budskap förkunnas i församlingarna, som täcker hela riket och verkar självständigt inom givna ramar men med inbördes solidaritet, som får sitt uttryck genom verksamhe- ten på stifts- och riksplan. Detta förutsätter en omsorgsfull avväg- ning på församlings-, stifts- och riksplan och även när det gäller förhållandet dessa plan emellan. Om de nu angivna principerna har enighet rått. Enighet om dem torde vara en ofrånkomlig förut- sättning för att det föreliggande förslaget skall kunna godtas.

3.1.2. Rikstäckning och solidaritet

Principen om rikstäckning är i första hand knuten till arbetet. i församlingarna. Möjlighet skall erbjudas alla att oavsett bosättning delta i gudstjänstgemenskapen och i övrigt utnyttja kyrkans tjä'ns- ter. För att detta skall kunna fungera även i avlägsna glesbygder är det nödvändigt med någon form av kostnadsutjämning försam- lingarna emellan. Utjämningen har hittills skett genom kyrkofon- den och genom det kommunala skatteutjämningssystemet.

Rikstäckningen kan främjas också genom ökad aktivitet på Stiftsplanet. Speciellt för de mindre församlingarna kan stiftsorga— nens verksamhet komplettera församlingsarbetet och erbjuda möj- ligheter till exempelvis fortbildning av medarbetare och aktiviteter med inriktning på speciella grupper (fritidskyrka, ungdomsverk- samhet, konfirmandinternat).

Det yttersta ansvaret för att verksamheten verkligen blir riks- täckande måste efter en relationsändring, som medför att kyrkans egna organ bestämmer om kyrkans inre angelägenheter, ligga på riksplanet. Den beslutande funktionen föreslås ligga hos ett re— formerat kyrkomöte och verkställigheten i huvudsak anförtros åt en central kyrkostyrelse. Gruppen vill emellertid betona vikten av att församlingarnas självbestämmanderätt bevaras och att även stiften får möjligheter att inom en given ram vårda sina angelä- genheter. Det framstår som ett angeläget önskemål att den grund- läggande kompetensfördelningen blir så klar som möjligt. För den prövning av kompetenskontIikter som torde bli erforderlig föreslås ett särskilt, från de administrativa instanserna på alla tre planen fristående organ (se avsnitt 3.7).

3.1.3. Förhållandet mellan självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning

I såväl organisation som beslutsformer och verksamhet i övrigt har kombinationen mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning varit utmärkande för svenska kyr- kan. På församlingsplanet har sålunda fullmäktige normalt be- slutanderätten rörande församlingens ekonomi. Beredning och verkställighet åligger kyrkorådet och eventuella andra nämnder. Samtidigt har prästerna sitt självständiga ansvar för förkunnelse och själavård. Sambandet mellan församlingens centrala uppgifter och den ekonomiska basen för verksamheten betonas bla genom att kyrkoherden också tillhör kyrkorådet. Gruppen framhåller an-

gelägenheten av att den sålunda bestående ansvarsfördelningen på församlingsplanet inte rubbas.

På stiftsplanet svarar i första hand biskopen för den prästerliga ämbetsförvaltningen. Han verkar dels personligen såsom stifts- chef och pastor pastorum, dels såsom preses i domkapitlet, som bildar stiftets administrativa ledning. Någon i lag reglerad själv- styrelse för stiften har hittills inte funnits, men de på frivillig väg tillkomna stiftstingen och stiftsråden har under senare är fyllt en funktion i denna riktning. Gruppen förordar att stiftstingen får en ställning motsvarande församlingarnas fullmäktige och att integre— rade stiftsstyrelser övertar de uppgifter som nu fullgörs av dom- kapitel, stiftsnämnder och stiftsråd. Den prästerliga ansvarslinjen på stiftsplanet bevaras i första hand genom att biskopen blir själv— skriven ordförande i stiftsstyrelsen, som också föreslås innehålla en representant för stiftets präster. Majoriteten av styrelsens le- damöter utses emellertid av stiftstingen.

På kyrkans riksplan är organisationen för närvarande föga ut- vecklad. Avvägningen mellan folklig självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning har dock fått ett uttryck i kyrkomötets sam- mansättning. Biskoparna är självskrivna ledamöter, och mötet består i övrigt av präster och lekmän i viss bestämd proportion. För ett reformerat kyrkomöte, som skall fungera som kyrkans högsta beslutande organ, bör en sådan kategoriklyvning inte komma i fråga. Gruppen anser, att ledamöterna bör väljas fritt. När det gäller biskoparna har gruppen emellertid funnit, att sär— skilda regler är påkallade. Biskoparna bör inte kunna väljas till kyrkomötet men däremot ha närvaroplikt och yttranderätt. I läro- frågor, dvs ärenden som rör kyrkans bekännelse, gudstjänstord- ning och böcker, bör biskoparna även ha förslagsrätt och rösträtt. I kyrkostyrelsen bör ärkebiskopen vara självskriven ordförande, medan övriga åtta ledamöter väljs fritt.

3. l .4 Kyrkotillhörighet (medlemskap)

En uttrycklig reglering i lag av medlemskapet i svenska kyrkan genomfördes först genom 1951 års religionsfrihetslag. Innan denna lag trädde i kraft fanns endast bestämmelser om rätt till utträde i vissa fall — i princip knuten till avsikt att inträda i annat kristet samfund. Alla som ej utträtt och som var kyrkobokförda i riket ansågs som medlemmar av kyrkan.

Kyrkan leder sitt ursprung från de äldsta kristna församlingar- na, och dess karaktär och verksamhet bestäms av dess bekännel-

se. Uppgiften att förkunna evangelium är inte inskränkt till någon krets av troende eller medlemmar utan avser alla. Härav följer, att kyrkan inte fullt rättvisande kan beskrivas enbart såsom en per- sonsammanslutning.

Regler om kyrkotillhörighet är enligt gruppens mening erforder- liga, men deras uppgift är inskränkt till att bestämma den krets av personer som på grund av sin anknytning till kyrkans verksamhet kan förpliktas att erlägga avgift, anförtros rösträtt i kyrkliga frågor och erhålla uppdrag i kyrkans beslutande och förvaltande organ.

I det alldeles övervägande antalet evangelisk-lutherska kyrkor är medlemskapet nära knutet till dopet. Från åtskilliga håll yrka- des också under förarbetena till religionsfrihetslagen att dopet skulle betecknas som den normala eller rentav obligatoriska inträ- desformen. En annan ståndpunkt segrade emellertid. Följden blev att barn i princip följer sina föräldrar i fråga om kyrkotillhörighe— ten. Inträdesformen för vuxna personer är normalt ett anmälnings- förfarande.

Religionsfrihetslagens regler innebär att barn, vars föräldrar tillhör svenska kyrkan, anses ha inträtt vid födelsen om inte föräldrarna anmäler att barnet ej skall tillhöra kyrkan. Regerings- formens nyligen kompletterade regler om religionsfrihet har an— setts medföra att dessa stadganden numera ej står i överensstäm- melse med grundlagen, varför i en särskild övergångsregel medde- lats att bestämmelserna om inträde i svenska kyrkan gäller oav- sett den nya grundlagsbestämmelsen. I samband med en relationsändring är det av stor vikt att sven- ska kyrkan är och uppfattas som densamma före och efter över- gången. Detta bör markeras bl a genom att alla som tillhör kyrkan vid övergångstidpunkten kvarstår som medlemmar. För tiden där- efter måste däremot övervägas, vilka regler om inträde och utträ- de som är lämpliga. Enligt gruppens mening är det önskvärt att större vikt än tidigare läggs vid dopet, och inträdesreglerna bör inte utformas så att man riskerar konflikter med regeringsformens värderingar.

Gruppen föreslår att inträde i kyrkan skall ske efter viljeyttring, antingen genom begäran om dop eller — när det gäller barn till den som tillhör kyrkan — genom anmälan av vårdnadshavaren. Dop behöver i sistnämnda fall icke äga rum omedelbart. Sådant med- lemskap upphör dock om det inte följs av dop innan barnet upp— nått vuxen ålder. Den som redan är döpt upptas i kyrkan efter anmälan, som i vissa fall liksom nu skall kompletteras med under- visning i svenska kyrkans lära.

Gruppen föreslår, att gällande regler om utträde i allt väsentligt bibehålls oförändrade.

Inom gruppen har enighet rått om att medlemskapet i svenska kyrkan bör vara det primära. Den som tillhör kyrkan föreslås därmed automatiskt tillhöra det stift och den församling, inom vilka han är bosatt. Ansvaret för utom riket bedriven verksamhet skall ligga hos Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. I viss utsträckning kan församlingstillhörigheten få motsvarigheter även där.

3.2. Församlingsplanet

Församlingarna är enligt gällande rätt att anse som kommuner. Lagen (1961:436) om församlingsstyrelse är den grundläggande författningen på området. Även om en relationsändring innebär, att församlingarna får en annan formell status, torde organisationen i allt väsentligt kunna byggas upp med nuvarande förhållanden som mönster.

Svenska kyrkans verksamhet på församlingsplanet utmärks re— dan i dag av en stor självständighet för de lokala enheterna, och några 'mera ingripande ändringar är här inte påkallade. Den nuvarande territoriella indelningen medför kännbara svårig- heter både i de mycket små och i de mycket stora församlingarna. Det torde därför bli ofrånkomligt med ändringar på detta område i den framtida kyrkan. Detta är emellertid ett av flera exempel på det uppdämda reformbehov som uppkommit genom det långvariga utredningsarbetet rörande kyrkans framtid. Att lösa alla dessa frågor i samband med relationsändringen är ogörligt. En föränd- ring av församlingsstrukturen just i samband med övergången väcker särskilda betänkligheter med hänsyn till identitetsfrågan.

I nära samband med frågan om församlingsindelningen står de problem som är förbundna med samfällighetsbildningar. Inte hel- ler när det gäller dessa bör några väsentliga ändringar göras i sam- band med relationsändringen.

Reglerna om församlingens kompetens, sådana de utformats med 2 & lagen om församlingsstyrelse som huvudstadgande, bibe- hålls i sak oförändrade, givetvis med reservation för sådana uppgifter som i samband med relationsändringen kan komma att överföras till statliga och kommunala organ (t ex folkbokföringen). Avgränsningen sker i huvudsak i inomkyrkliga stadgar.

Kyrkofullmäktige och kyrkoråd bibehålls som beslutande och förvaltande organ. Gruppen förordar en utvidgad användning av kyrkofullmäktige, så att kyrkostämma bibehålls endast i de allra minsta församlingarna.

De kontrollfunktioner gentemot församlingar, samfälligheter och pastorat som för närvarande tillkommer statliga organ över- förs till stiftsstyrelserna och kyrkostyrelsen.

Relationsändringen innebär att församlingarnas beskattningsrätt kommer att upphävas. Den kyrkoavgift, som i stället kommer att utgöra den huvudsakliga finansieringskällan, avses emellertid för församlingarnas del ge erforderliga medel på ungefär samma sätt som hittills församlingsskatten.

3.3. Stiftsplanet

3.3.1. Nuvarande ordning

Verksamheten på Stiftsplanet är i dag uppdelad på två principiellt skilda sektorer, den ena noggrant författningsreglerad och den andra helt utan myndighetskaraktär. Författningsregleringen avser de administrativa myndigheter som har stiften som verksamhets- områden, främst domkapitlen och stiftsnämndema. Domkapit- lens verksamhet regleras av lagen (1936:567) om domkapitel, kom- pletterad av en instruktion. Domkapitlet är chefsmyndighet i för— hållande till församlingsprästerna och har också ett allmänt ansvar för det kyrkliga livets vård och förkovran i sitt stift; möjligheterna att leva upp till detta ansvar är dock små med hänsyn till att domkapitlen har ekonomiska resurser endast för de strikt författ- ningsreglerade uppgifterna. Biskopen, som är preses i domkapit- let, kan i viss mån påverka församlingarnas arbete i samband med visitationer och genom enskilda kontakter med präster och förtro- endemän. Stiftsnämnderna är förvaltningsorgan för kyrklig egen- dom, och deras uppgifter anges främst i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Biskopen är i regel ordförande även i stiftsnämnden. Under stiftsnämndema fullgörs vissa tillsynsupp- gifter av särskilda boställsnämnder. För domkyrkorna och deras egendom finns i flera stift särskilda förvaltningsbestämmelser. Den icke författningsreglerade verksamheten på Stiftsplanet ut- övas främst av stiftstingen, som är frivilliga sammanslutningar av församlingar inom stiften, och stiftsråden, som är stiftstingens verkställande och förvaltande organ. Biskopen är regelmässigt i

någon form knuten till stiftsrådet, ofta såsom ordförande. Stifts— tingens verksamhet finansieras genom anslag från de anslutna församlingarna.

3.3.2. Gruppens förslag

Under senare år har man i stiften på olika sätt sökt utveckla samarbetet mellan den författningsreglerade och den fria sektorn. I samband med en relationsändring bör enligt gruppens mening en enhetlig organisation införas. Gruppen föreslår, att stiftstinget omdanas till ett beslutande organ med befogenheter av i princip samma slag som församlingens fullmäktige. Stiftstinget skall så- lunda fastställa utgifts- och inkomststat på Stiftsplanet och på grundval därav bestämma stiftsavgiften. Stiftstinget föreslås få 51—75 ledamöter, utsedda utan någon på förhand bestämd propor- tion mellan präster och lekmän. Biskopen skall inte vara valbar. Stiftstinget kan tillsätta utskott.

Stiftstingens kompetens bör — liksom församlingarnas — i första hand anges omfatta ”sina angelägenheter”. Exempel på uppgifter, som främst hör hemma på ett regionalt plan, är vissa utbildnings- och fortbildningsfrågor. Dessutom bör stiftsverksamheten såsom redan antytts komplettera församlingarnas arbete och därvid sär— skilt stödja de små församlingarna.

En integrerad stiftsstyrelse föreslås överta de uppgifter som enligt nuvarande ordning tillkommer domkapitel, stiftsnämnd och stiftsråd. Stiftsstyrelsen bör bestå av biskopen såsom ordförande och 6—8 ledamöter, av vilka två utses av kyrkostyrelsen — en bland stiftets präster och en såsom företrädare för riksplanet — och återstoden väljs av stiftstinget. Särskild sammansättning föreslås i vissa disciplinärenden.

Stiftsstyrelsens sammansättning markerar, att den inte bara är ett verkställande organ för stiftstinget utan dessutom har ett an- svar gentemot rikskyrkan. I konsekvens härmed skall också stifts- tingets inflytande i princip vara begränsat till de ekonomiska frågorna och verksamheten inom den hittillsvarande s k fria sek- torn. I ärenden om tex inrättande och indragning av tjänster, tjänstetillsättningar, prövning av besvär och tillsyn över försam- lingarna är Stiftsstyrelsen inte redovisningsskyldig gentemot stifts- tinget men står i stället i olika avseenden under kyrkostyrelsens tillsyn.

För de största stiftens del kan det bli aktuth med särskilda nämnder vid sidan av Stiftsstyrelsen för att avlasta denna. Beslut

om inrättande av sådana ankommer på stiftstinget. Normalt bör emellertid delegation inom Stiftsstyrelsen vara tillräcklig. Den in- tegrerade stiftsorganisationen bör givetvis slå igenom även på kansliplanet.

Den uppbyggnad av Stiftsplanet som gruppen sålunda förordar framgår av följande skiss.

Kyrko-

Stifts- tinget

| Ut- | ______ _

: skott » 51—75 -______' ledamöter

: Sär— : styrelsen

. skild |__-_______ __ Biskopen

L nämnd . ordförande+

6—8 leda- möter

3.4.1. Nuvarande ordning

Medan församlingsplanet enligt förslaget i allt väsentligt lämnas oförändrat och arbetet på Stiftsplanet främst avser en integrering av redan befintliga funktioner blir det på riksplanet fråga om att bygga upp en helt ny organisation, eftersom de centrala kyrkliga funktionerna i dag huvudsakligen omhänderhas av statliga organ, främst regeringen och i anslagsfrågor riksdagen. För kyrkolag- stiftningen kvarstår enligt regeringsformens övergångsbestämmel- ser den särskilda ordningen med samfällt beslut av regering och riksdag, sedan samtycke jämväl inhämtats av allmänt kyrkomöte. Kyrkomötets befogenheter utanför kyrkolagstiftningens område är emellertid starkt begränsade. Viktigast som tecken på att kyrko-

I | ! 3.4 Riksplanet | |

F mötet kan uppfattas som något mera än ett opinionsorgan är dess ! rätt att välja flertalet ledamöter i de 5 k centrala kyrkliga styrel- ! serna, som också avger verksamhetsberättelser till mötet. Dessa | befogenheter har tillagts kyrkomötet genom styrelsernas av Kungl

Maj:t fastställda instruktioner. I Styrelsema — centralrådet, missionsstyrelsen, diakoninämnden |

och Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet — saknar direktivrätt gentemot stift och församlingar och har huvudsakligen karaktären av serviceorgan. Centralrådet har dock spelat en icke oviktig roll som remissorgan i fråga om rikskollekter.

Ärkebiskopen är ordförande i alla de fyra styrelserna och har även i övrigt alltmera kommit att uppfattas som kyrkans främste företrädare inåt och utåt. Avsaknaden av en legal kyrklig central- styrelse har medfört, att flera icke lagreglerade organ påtagit sig funktioner på det kyrkliga riksplanet. Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Rikskommittén för stiftstingen kan nämnas som exempel. Svenska kyrkans ut- bildningsnämnd och Stiftelsen för riksfinansiering har tex till- kommit genom samarbete mellan dessa och andra organisationer. Svenska ekumeniska nämnden och Lutherska världsförbundets svenska sektion är exempel på organisationer, till vilka represen- tanter för svenska kyrkan utsetts av Biskopsmötet.

3 .4.2 Gruppens förslag

För en i förhållande till staten självständig svensk kyrka är ett beslutande representativt organ, ett reformerat kyrkomöte, och en central kyrkostyrelse en nödvändighet.

Enligt gruppens mening bör kyrkomötet bestå av 101 ledamö- ter, utsedda med stiften som valkretsar utan någon på förhand bestämd proportion mellan präster och lekmän. Biskoparna bör inte vara valbara till kyrkomötet men ha närvaroplikt och yttran- derätt vid dess sammanträden. I frågor rörande kyrkans bekännel- se, gudstjänstordning och böcker bör biskoparna även ha rösträtt.

Kyrkomötet bör sammanträda normalt två gånger per år. Sam- manträdestiden bör inskränkas till en eller högst två veckor varje gång, vilket gör det nödvändigt att ärendenas beredning i huvud- sak sker mellan sammanträdena. Beredningen kan efter kyrkomö- tets bestämmande ske genom kyrkostyrelsen eller andra centrala organ eller genom av mötet självt tillsatta kommittéer och utskott.

Kyrkomötets kompetens bör formellt endast inskränkas på det sättet, att mötet äger besluta i kyrkliga frågor som ej förbehållits församling och stift. De viktigaste uppgifterna blir fastställande av inomkyrkliga stadgar, val av kyrkostyrelse och andra centrala organ, beslut i anledning av förvaltnings- och revisionsberättelser och behandling av frågor av principiell vikt i övrigt. Ett av de årliga sammanträdena ägnas huvudsakligen åt den rikskyrkliga budgeten.

Kyrkostyrelsen bör enligt gruppens mening bestå av ärkebisko- pen såsom ordförande och åtta av kyrkomötet valda ledamöter. Kyrkostyrelsen företräder svenska kyrkan inåt och utåt, leder och planerar verksamheten, bereder kyrkomötets beslut i fråga om kyrkostadgar och budget och utser innehavare av högre kyrk- liga tjänster.

För att avlasta kyrkostyrelsen förordar gruppen att särskilda nämnder utses av kyrkomötet för att administrera särskilt arbets- krävande områden. Enligt gruppens bedömande erfordras en ut- bildningsnämnd, en missionsstyrelse (som eventuellt kan svara även för det arbete som nu utförs inom Lutherhjälpen) och en styrelse för svenska kyrkan i utlandet. Det övergripande ansvaret kvarligger hos kyrkostyrelsen, som i samband med budgetförsla- gen kan redovisa sina prioriteringar för kyrkomötet.

Gruppen förordar också inrättande av två särskilda nämnder utan administrativa funktioner, helt fristående från kyrkostyrel- sen. Den ena, teologiska nämnden, skall såsom sakkunnigorgan avge yttrande över förslag som berör kyrkans bekännelse, guds- tjänstordning och böcker. Den andra, besvärsnämnden, skall prö- va besvär över beslut av organ på församlings— och stiftsplan, som förmenas innefatta kompetensöverskridande; till besvärsinstitu- tet återkommer framställningen under avsnitt 3.7.

Kyrkostyrelsen betjänas av ett kansli som bl a tilldelas resurser för samordning av de särskilda nämndernas verksamhet. Kyrko- mötet, teologiska nämnden och besvärsnämnden erhåller egna, från kyrkostyrelsen helt fristående kansliresurser. Utbildnings- nämnden, missionsstyrelsen och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet har kanslier för sin löpande administration men kan anlita kyrkostyrelsens kansli för tex större utredningsuppgifter.

Arbetsgruppen utgår ifrån, att sådana självständiga organisatio- ner av betydelse för riksplanet som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund och Riks- förbundet kyrkans ungdom fortsätter sin verksamhet även i ett nytt läge. Lutherska världsförbundets svenska sektion torde däremot komma att integreras i kyrkostyrelsen. Biskopsmötet kvarstår som ett forum för informellt samråd mellan stiftscheferna men erhåller inga administrativa eller beslutande uppgifter i organisationen.

Den föreslagna organisationen på riksplanet kan åskådliggöras med följande skiss.

Kyrko-

:Ut— | mötet : skott' —————— Teologisk Besvärs- l ______ | lojseda- nanind nän1nd rno er Kyrko- styrelsen Ärkebiskopen — - - - .. Utblldnmgs— MISSlonS- årlzgogånågj nämnd styrelse 3.5 Val

Församlingarnas fullmäktige, stiftstingen och kyrkomötet skall al- la utses genom val för viss tid — tre eller eventuellt fyra år.

På lokalplanet är valen redan nu direkta, och någon ändring kan där inte komma ifråga. Stiftsting och kyrkomöte utses däremot för närvarande genom olika former av indirekta val. Principiella skäl talar för direktval även till dessa församlingar. Arbetsgruppen har diskuterat utformningen av ett sådant system med en "kyrkans valdag” omfattande samtidiga val till alla tre planen. De tekniska och administrativa problem som är förbundna med ett sådant system kan otvivelaktigt lösas, och kostnaderna blir visserligen kännbara men inte oöverstigliga. De problem som är förbundna med nomineringar och information till väljarna är emellertid svår- lösta och inom gruppen har uttalats tvivel om de kan lösas på ett tillfredsställande sätt. För fortsatt diskussion och övervägande skisseras därför även ett alternativ med direktval endast till för- samlingsplanet, varvid de på lokalplanet utsedda i sin tur väljer ledamöter i stiftsting och kyrkomöte. Även möjligheten att låta stiftstingen utse kyrkomötets ledamöter diskuteras i korthet. Un- der remissförfarandet får denna fråga ytterligare belysas. Ett särskilt problem är hur de kyrkomöten skall utses, som får till uppgift att ta ställning till övergångsproblem i samband med en relationsändring. Hithörande frågor behandlas närmare i kapitel 11.

Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet

3.6 Kyrkoavgift m m

Vissa bidrag till kyrkans verksamhet kommer även i fortsättning- en att utgå från det allmänna. Dessutom kommer avkastningen av den kyrkliga egendomen alltjämt att stå till kyrkans förfogande. Den huvudsakliga finansieringskällan måste emellertid — liksom hittills — utgöras av bidrag från kyrkans egna medlemmar. Grup- pen utgår från att denna avgift fastställs genom beslut av de representativa organen på de tre planen, riksavgiften först och församlingsavgifterna sist. Ett förslag till uppbördssystem har ut- arbetats under överläggningarna.

Gruppen föreslår, att principen om rikstäckning får uttryck i att en väsentlig del av statsbidragen och riksavgiften används för ekonomisk utjämning mellan församlingarna. Härtill kommer lik- som hittills, att avkastningen av viss kyrklig egendom används för utjämning av kostnaderna för präst— och kyrkomusikerlöner.

3.7. Besvär

Balansen mellan kyrkans tre plan förutsätter att organen på vart och ett av dem respekterar de gränser som dragits upp för beslu- tanderätten. En av de erforderliga garantierna härför utgörs av ett besvärsförfarande för sådana fall där det ifrågasätts om någon överskridit sin kompetens. Prövningen bör i dessa fall ankomma på ett organ som är fristående från administrationen på alla tre planen, och gruppen förordar därför inrättande av den särskilda besvärsnämnd som omnämnts under 3.4. Nämnden kan lämpligen sammansättas med en kvalificerad domare som ordförande och fyra ledamöter. Den bör utses för viss tid av kyrkomötet och betjänas av kyrkomötets kansli. Nämndens prövning inskränks till att avse om beslut på församlings- och stiftsplan fattats i formellt korrekt ordning och inom ramen för vederbörande organs behö- righet. Gruppen använder termen kompetensbesvär för att be- teckna den sålunda föreslagna besvärsordningen.

Beträffande åtskilliga typer av ärenden finns i dag och erfordras även i framtiden ett besvärsinstitut konstruerat på annat sätt, där en fullständig omprövning äger rum. För denna typ av besvär använder gruppen termen sakbesvär. Överprövningen föreslås här ske på Stiftsplanet när det gäller beslut av lokala organ och på riksplanet när det gäller beslut av stiftsorgan. Besvärsinstanser blir normalt stiftsstyrelsen respektive kyrkostyrelsen. Tillgången till

sakbesvär bör regleras för varje särskilt fall i stadgar och andra bestämmelser, medan kompetensbesvär står öppna för alla fall där sakbesvär inte kan föras.

3.8. Ämbeten och tjänster

I samband med en relationsändring bör endast nödvändiga juste- ringar i nuvarande ordning för tillsättning av tjänster ske. Kyrko- styrelsen övertar de befogenheter som nu tillkommer regeringen. En översyn av ordningen för tillsättning av prästtjänster kan vän- tas bli erforderlig men bör ankomma på kyrkans egna organ efter relationsändringen.

luft"-* rim lr»:

' : 1.1-: hål i

lf ”Film -. n—fit'å, "i;”

_.u '

hr:"

_” _;Jå.» lim

[.

4. Begravningsverksamheten

Uttrycket begravningsverksamhet används för att beskriva den verksamhet som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. Uttrycket tilläggs därmed en snäva- re innebörd än begreppet begravningsväsende, som kan anses omfatta många skilda företeelser som har samband med omhän- dertagandet av stoftet från avliden.

Frågan om begravningsverksamheten har under överläggning- arna behandlats av begravningsutskottet. Utskottets övervägan- den och förslag redovisas som bilaga till detta betänkande.l

4.1. Nuvarande ordning

Begravningsplats är en sammanfattande benämning på kyrkogår- dar och andra gravområden. Det finns både allmänna och enskilda begravningsplatser. Med allmän begravningsplats förstås av för- samling eller annan kommun eller eljest av det allmänna anordnad begravningsplats. Enskild begravningsplats tillhör annat trossam- fund än svenska kyrkan eller någon enskild. För anläggande av enskild begravningsplats krävs regeringens tillstånd. Det finns drygt 3 000 allmänna begravningsplatser, medan det finns endast ett fåtal enskilda begravningsplatser.

Bestämmelser på området finns i lagen (1957:585) om jordfäst- ning mm samt i lagen (1963:537) om gravrätt mm och den med stöd därav utfärdade begravningskungörelsen (1963z540).

Huvudmän för de allmänna begravningsplatserna är svenska kyrkans församlingar och samfälligheter. Regeringen kan emeller- tid bestämma att borgerlig kommun skall hålla allmän begrav- ningsplats. Så har skett i några fall, tex i Stockholms kommun.

Allmän begravningsplats skall före begagnandet invigas. Rätten att få stoft gravsatt på allmän begravningsplats är inte beroende av att den avlidne tillhörde svenska kyrkan eller visst annat trossam-

' SOU l978z3, bilaga 2.

fund. Rätten är ej heller beroende av att jordfästning har ägt rum eller att jordfästning har skett i viss ordning. Om möjligt bör den avlidnes önskan rörande jordfästning och gravsättning iakttas av den som ombesörjer begravningen. Inget får förekomma som stri- der mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd.

Begravningsplats åtnjuter särskilt lagligt skydd. Begravnings- plats får tex inte utmätas eller intecknas eller utan länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller användas för annat ändamål. Begravnings- plats skall hållas i ordnat och värdigt skick. Den helgd skall iakttas som tillkommer de dödas vilorum. När visst område av allmän begravningsplats upplåtes för jordande av avlidens stoft eller förvaring av avlidens aska uppkommer s k gravrätt.

4.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog att huvudmanna- skapet för allmänna begravningsplatser skulle överföras från för- samlingarna till de borgerliga primärkommunerna. Enligt bered- ningen var det nödvändigt med ett ingående förberedelsearbete innan reformen genomfördes. Utgångspunkten för detta arbete borde vara att kommunerna själva fick avgöra hur de skulle full— göra sina förpliktelser. I fråga om de i bruk varande, av församling förvaltade begravningsplatserna pekade beredningen bl a på möj- ligheten för kommun att ingå avtal med en eller flera församlingar att mot ersättning fortsätta förvaltningen.

Åtskilliga remissinstanser var positivt inställda till beredningens förslag. Flera länsstyrelser, omkring hälften av de hörda kommu- nerna samt de flesta instanser som hade anknytning till svenska kyrkan var däremot kritiskt inställda. De förordade ofta ytterliga- re utredning innan beslut fattades. Bland synpunkter som fram- fördes var farhågor för centralisering och försämrad service. Flera remissinstanser framhöll vikten av att församlingarna vid ett över- förande av huvudmannaskapet fick möjlighet eller rätt att handha förvaltningen av begravningsplatserna, särskilt sådana belägna i anslutning till kyrka.

Vid de inledande överläggningarna uttalades från statens sida att utgångspunkten för arbetet måste vara att huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna i enlighet med beredningens förslag förs över till kommunerna. En annan sak var emellertid hur beredningens förslag skulle förverkligas. Med hänvisning till vad remissinstanserna hade uttalat ansåg de statliga deltagarna att stor

hänsyn borde tas till det önskemål som man inom kyrkan kan ha att också i framtiden få svara för det praktiska handhavandet av begravningsplatsernas skötsel och förvaltning.

Med utgångspunkt i det sagda enades deltagarna i överläggning- arna om att pröva en ordning, enligt vilken huvudmannaskapet skulle föras över till kommunerna. Samtidigt skulle emellertid församlingar och samfälligheter ges rätt att mot ersättning från kommunerna faktiskt fortsätta. att förvalta begravningsplatser, som de vid övergångstillfället har hand om.

4.3. Grundläggande frågor

Den lösning som har undersökts vid överläggningarna skiljer sig på en avgörande punkt från det förslag som lades fram av 1968 års beredning om stat och kyrka. Församlingar och samfälligheter skall inte endast beredas möjlighet att efter lokala överenskom- melser få fortsätta med förvaltningen av allmänna begravnings- platser. De skall i viss utsträckning även garanteras förvaltnings- uppgifter.

Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter skall alltså själva få bestämma om de även i fortsättningen skall fullgöra vissa förvaltningsuppgifter, när huvudmannaskapet för de allmänna be- gravningsplatserna förs över till borgerliga kommuner. Om en församling eller samfällighet väljer att åtaga sig fortsatt förvaltning, en lösning som deltagarna kallar förvaltningsmodellen, upp- kommer olika frågor om hur åtagandet skall fungera rent praktiskt i administrativt och ekonomiskt hänseende. Om församling eller samfällighet inte önskar åtaga sig fortsatt förvaltning av allmän begravningsplats övertas förvaltningen av kommunen. Det har inte legat inom uppdraget att vid överlägg- ningarna gå in på frågan hur kommunerna inom ramen för sin kompetens skall fullgöra sina åligganden. Däremot har för sådana fall diskuterats olika praktiska och ekonomiska frågor.

De begravningsplatser för vilka borgerlig kommun redan är huvudman berörs iprincip inte av överläggningarna. Församling— arna och samfälligheterna skall inte garanteras förvaltningsuppgif- ter när det gäller dessa begravningsplatser. Frågor om enskilda begravningsplatser har inte heller behandlats under överläggning- arna. Deltagarna utgår från att det också i framtiden skall vara möjligt att inrätta enskild begravningsplats under de förutsättning- ar som gäller i dag.

Jordfästning i svenska kyrkans ordning utgör en inomkyrklig angelägenhet. Ansvaret härför skall alltså inte åvila kommunerna såsom huvudmän för begravningsverksamheten.

Av det tidigare anförda framgår att vid förvaltningsmodellen uppkommer olika frågor som måste ytterligare belysas och över- vägas. En huvudfråga är att ange den närmare innebörden av ett kommunalt huvudmannaskap, när förvaltningen handhas av för- samlingar och samfälligheter. Vidare måste övervägas vad försam- lingarnas och samfälligheternas förvaltning konkret kommer att innebära. Nära samband härmed här frågan om hur samarbetet mellan kommun och församling eller samfällighet skall utformas.

Ett stort spörsmål är den ekonomiska reglering, som måste komma till stånd vid ett ändrat huvudmannaskap. Det viktigaste härvidlag är att finna normer för den ersättning som skall utgå till församlingar och samfälligheter när de svarar för förvaltningen av allmänna begravningsplatser. En hithörande fråga avser de fonder och lån, som rör begravningsverksamheten.

4.4. Huvudmannaskap och förvaltning

4.4.1. Huvudmannaskapet

Vid överförande av huvudmannaskapet för allmänna begravnings- platser till kommunerna bör omfattningen av de åligganden som är förenade med ett sådant huvudmannaskap i princip inte ändras. Den nye huvudmannen träder i den nuvarandes ställe. Kommu- nerna övertar sålunda det administrativa, ekonomiska och rättsli- ga ansvar, som för närvarande åvilar församlingar och samfällig- heter. Ansvaret att hålla allmänna begravningsplatser med erfor- derligt antal gravplatser kommer alltså att vila på de borgerliga kommunerna. Dessa har att tillse att begravningsplatserna utfor- mas och vårdas på ett sätt som överensstämmer med gällande bestämmelser samt att svara för de ekonomiska förutsättningarna för begravningsverksamheten.

Deltagarna i överläggningarna utgår från att flertalet församling- ar och samfälligheter önskar utnyttja möjligheten att åtaga sig förvaltningsuppgifter. Församling eller samfällighet som önskar åtaga sig förvaltningsuppgifter måste av praktiska skäl tillkännage detta någon tid före genomförandet. Det föreslås att anmäl—an sker senast ett år innan reformen träder i kraft.

När det gäller begravningsplatser som anläggs efter huvudman-

naskapets överförande till de borgerliga kommunerna ankommer det på de nya huvudmännen att själva avgöra hur förvaltningen skall ordnas. Förvaltningen kan anordnas i kommunens egen regi eller efter överenskommelse med församling eller samfällighet uppdras åt denna. l sistnämnda fall får överenskommelsen omfat- ta de villkor som skall gälla vid förvaltningen.

Vid förvaltningsmodellen kommer en stor del av de uppgifter som ingår i huvudmannaskapet att skötas av församlingar och samfälligheter. Såsom huvudman har kommunen dock det över- gripande ansvaret för att verksamheten bedrivs i föreskrivna for- mer och uppfyller de krav som ställs.

4.4.2. Förvaltningen

Under överläggningarna har övervägts vilka slag av allmänna be- gravningsplatser som församlingar och samfälligheter fortsätt- ningsvis skall ha möjlighet att förvalta. Församlingarnas och sam- fälligheternas intresse härav kan antas i särskilt hög grad vara knutet till kyrkogårdarna. Deltagarna föreslår emellertid att möj- lighet skall finnas för församlingar och samfälligheter att förvalta inte bara kyrkogårdar utan även friliggande begravningsplatser. Likaså föreslås att förvaltningen skall kunna omfatta begravnings- platser som anläggs efter tidpunkten för ändringen av huvudman- naskapet. Den garanti för fortsatt förvaltning, som det här är fråga om. föreslås däremot gälla endast de begravningsplatser som re- dan förvaltas av församlingar och samfälligheter vid tidpunkten för huvudmannaskapsändringen.

I det föregående har talats om förvaltningsuppgifter, som skall tillkomma församlingar och samfälligheter, utan att uppgifternas omfattning har preciserats. När det gäller frågan om vilka förvalt- ningsuppgifter som skall tillkomma församling eller samfällighet enligt förvaltningsmodellen har deltagarna i sina diskussioner skilt mellan faktisk och rättslig förvaltning av begravningsplats.

Till den faktiska förvaltningen hör alla de praktiska och administ- rativa åtgärder som har direkt samband med verksamheten på en begravningsplats. Sålunda räknas hit vård av begravningsplat- sen med tillhörande byggnader och anläggningar samt all den verksamhet som rör de enskilda gravplatserna. Vidare omfattar den faktiska förvaltningen ansvaret för den personal som behövs för verksamheten. Anskaffande och underhåll av inventarier och förbrukningsmateriel hör även hit. Till den faktiska förvaltningen

räknas också ombesörjande av transporter inom begravningsplat- sen, bisättning, kremering och gravsättning.

Deltagarna har utgått från att församlingar och samfälligheter skall ha hand om den faktiska förvaltningen såsom den nu har beskrivits. Vid förvaltningen måste församlingar och samfällighe— ter iaktta de föreskrifter som gäller i fråga om huvudmannens an- svar. Inom ramen för gällande bestämmelser och ekonomiska förutsättningar kommer församlingar och samfälligheter att ha fri- het att gestalta verksamheten på sätt som de finner lämpligt.

Den rättsliga förvaltningen omfattar myndighetsutövning enligt gravrättslagen och begravningskungörelsen. Denna består i att tex besluta om upplåtelse av gravrätt eller förverkande av grav- rätt.

Under överläggningarna har ingående diskuterats om försam- lingar och samfälligheter skall tilläggas även den rättsliga förvalt- ningen. Deltagarna har enats om att föreslå en lösning, som inne- bär att den rättsliga förvaltningen formellt ligger hos kommunen som huvudman för verksamheten. Kommunen skall emellertid ha möjlighet att delegera beslutanderätten till församling eller samfäl- lighet. När församling eller samfällighet är garanterad förvalt- ningsuppdrag föreslås de dessutom ha rätt att få beslutanderätten delegerad. Av delegationen följer att församling och samfällighet fattar beslut i kommunens namn.

Den angivna ordningen innebär att församlingar och samfällig- heter genom delegation från kommunen skall kunna fatta beslut i ärenden nära förknippade med den löpande verksamheten på be- gravningsplatsen. Det är i huvudsak fråga om beslut som rör — upplåtelse, förnyelse och överlåtelse av gravrätt, — medgivande eller vägran till gravsättning och avgörande av tvist om gravsättning,

— förverkande av gravrätt,

— godkännande av gravvård och medgivande att bortföra gravvård samt

— tillstånd till flyttning av gravsatt stoft eller aska.

Församlings eller samfällighets beslut i ärende angående grav- rätt föreslås liksom nu kunna överklagas genom besvär hos läns- styrelsen.

Genom att huvudmannaskapet kommer att ligga hos kommunen får denna ett ansvar för att de kommunala likställighets- och självkostnadsprinciperna blir tillgodosedda. Genom det ekono- miska ansvar kommunen kommer att få har kommunen också ett intresse av att tilldelas inflytande över kostnadspåverkande åtgär-

der av såväl faktisk som rättslig natur. När församling och samfäl- lighet har rätt till förvaltning föreslås därför att kommunen genom reglemente skall dra upp vissa riktlinjer för verksamheten. Det föreslås att i reglementet tas in generella bestämmelser om villkor för upplåtelse av gravrätt, för gravsättning och för vård av grav- plats samt allmänna föreskrifter om gravvård och andra anordning- ar på gravplats.

4.4.3. Samarbete

Vid förvaltningsmodellen kommer ett antal frågor att kräva nära kontakt mellan kommun och församling eller samfällighet. l kom- muner med flera begravningsenheter kommer dessutom en sam- ordning av verksamheten att behöva ske. Deltagarna har övervägt formerna för detta samarbete och därvid kommit fram till att samarbetet inte bör formaliseras. Överenskommelse om utform- ningen av samarbetet får i stället träffas mellan kommun och församlingar och samfälligheter. Även om deltagarna sålunda inte har velat formalisera samarbetet, har ändå förutsatts att i varje kommun någon lämplig samarbetsform kommer till stånd. Kommunen kommer att ha det övergripande ansvaret för att begravningsverksamheten bedrivs i föreskrivna former och upp- fyller de krav som ställs. Eventuella brister rörande förvalt- ningen av begravningsplatser bör kunna lösas genom överens- kommelse mellan kommunen och begravningsplatsens förvaltare. Det kan ibland tänkas vara lämpligt att ta upp sådana frågor i ett samarbetsorgan.

För den händelse man undantagsvis inte skulle kunna enas kan det finnas behov av en särskild ordning för att lösa frågan. Delta- garna har tänkt sig att kommunen under vissa förutsättningar skall kunna överta förvaltningen. Vad som avses är sådana speciella fall som att församling eller samfällighet, som är tillförsäkrad förvaltningsuppgifter, bryter mot lag, i väsentlig mån åsidosätter givna föreskrifter eller på annat sätt grovt åsidosätter sina skyldig- heter vid förvaltningen. Uppstår tvist i frågan bör den kunna hän- skjutas till utomstående organ för avgörande. Deltagarna föreslår att länsstyrelsen, med hänsyn till dess ställning som tillsynsmyn— dighet över allmänna begravningsplatser, får avgöra sådan tvist.

4.5. Ekonomisk reglering

Vid överförande av huvudmannaskapet för de allmänna begrav- ningsplatserna till kommunerna kommer det ekonomiska ansvaret för verksamheten att vila på kommunerna. De utgifter som är förenade med begravningsverksamheten kommer sålunda inte att belasta församlingarna och samfälligheterna utan i stället kommu- nerna. Församlingarnas och samfälligheternas behov av avgifter från medlemmarna kommer därmed att minska. Kommunerna kan å andra sidan behöva öka den kommunala utdebiteringen. För den enskilde medborgaren bör reformen i princip inte medföra ökade kostnader.

I samband med överförandet av huvudmannaskapet för begrav- ningsverksamheten måste en ekonomisk reglering mellan de för- utvarande och de nya huvudmännen komma till stånd. Den ekonomiska regleringen rymmer en rad problem. En huvudfråga är ersättning till församlingar och samfälligheter, när de svarar för förvaltningen av allmänna begravningsplatser. En annan viktig fråga avser de fonder och lån, som rör begravningsverksamheten.

Kommunernas ekonomiska ansvar omfattar både» att lämna er- sättning till församlingar och samfälligheter för kostnader i den löpande verksamheten och för kapitalutgifter, som har samband med investeringar. Deltagarna i överläggningarna har ansett att dessa båda frågor inte kan lösas på samma sätt.

4.5.1. Driftersättning

Deltagarna har prövat olika lösningar när det gäller ersättningsfrå— gan och har enats om att föreslå ett ersättningssystem, som är individuellt anpassat till varje församling och samfällighet. Syste— met ger i princip kostnadstäckning för driftkostnader och smärre investeringar. Mera betydande investeringar kan däremot inte passas in i systemet.

Förslaget innebär i korthet följande. Ersättning för förvalt— ningen fastställs för varje begravningsenhet genom ett individuellt förfarande vid övergångstillfället. Till grund för beräkning av er- sättningen läggs de faktiska bruttodriftkostnaderna kompletterade med vissa investeringskostnader. Det framräknade beloppet blir normerande för framtida ersättningar. Årlig uppräkning av ersätt- ningen sker med ledning av centralt givna anvisningar. Revidering av ersättningen förekommer dessutom med vissa tidsintervaller.

Det föreslagna ersättningssystemet grundas på bruttodriftkost- naderna och förutsätter sålunda inte att intäkterna för begrav- ningsverksamheten beräknas. I stället gottskrivs kommunerna de faktiska intäkterna i verksamheten. Härigenom undviker man den felkälla som kan uppkomma genom svårigheterna att på förhand beräkna storleken av de årliga intäkterna. Tekniken är möjlig genom att kommunerna får inflytande över avgifts- och taxepoli- tik.

Vid ersättningens bestämmande måste en enhetlig bedömning göras av vilka kostnader som skall ersättas. I det föregående har deltagarna framhållit att begravningsverksamheten omfattar de olika åtgärder som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. Sålunda räknas hit vård av be— gravningsplatsen med särskilt tillhörande byggnader samt anskaf- fande och underhåll av inventarier och sådan förbrukningsmateriel som är nödvändig för verksamheten. Vidare räknas hit den verk- samhet som rör omhändertagande av stoft, dvs transporter inom begravningsplatsen, bisättning och gravsättning samt all verksam- het som rör gravplatserna. De kostnader som skall ersättas är sålunda samtliga de kostnader som har ett direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser och som in- går i huvudmannens åligganden. Även om det inte kan anses som en huvudmannens skyldighet att uppföra och driva krematorium, måste emellertid ansvaret för denna verksamhet övergå på den nye huvudmannen i de fall när församling eller samfällighet redan har påtagit sig denna uppgift. .

Utöver det obligatoriska ansvar församlingar och samfälligheter nu har, kan de inom ramen för sin kompetens ha vidgat sina åtaganden till att omfatta även andra åtgärder med anknytning till begravningsverksamheten. Sålunda kan en församling eller sam- fällighet ha åtagit sig tex att bekosta transporter till begravnings- plats. Sådan frivilligt utbyggd verksamhet bör enligt deltagarnas mening inte omfattas av den ersättning som obligatoriskt skall utgå från den nye huvudmannen. Det bör emellertid ligga på kommunerna att avgöra om de vill överta ansvaret för denna verksamhet.

Av det tidigare anförda framgår, att kostnader för smärre inves- teringar bör ingå i den årliga driftersättningen. Det är fråga om sådana i förhållande till begravningsverksamhetens omslutning smärre utgifter, som har nära samband med den löpande förvalt- ningen. Vad som främst åsyftas är årligen återkommande inköp av maskiner och andra inventarier. Församlingar och samfällig-

heter blir, genom det föreslagna ersättningssystemet, redan från början garanterade en viss ersättning för dessa utgifter. I syfte att underlätta beräkningen av de kostnader som kommu- nen skall utge till församling eller samfällighet bör dessa i god tid före överförandet av huvudmannaskapet i mån av möjlighet införa ett redovisningssystem, där alla kostnader för begravningsverk- samheten särredovisas. Man bör i detta sammanhang fördela de för begravningsverksamheten och andra verksamhetsgrenar gemensamma administrations— och lönekostnaderna.

Till ledning för beräkning av den driftersättning som skall utgå vid övergången bör ligga församlingarnas och samfälligheternas bokslut för begravningsverksamheten. Deltagarna föreslår att de tre senaste tillgängliga boksluten före reformens genomförande väljs som underlag för beräkning av den driftersättning som skall utgå.

På grund av det angivna beräkningsunderlaget framräknas den årliga ersättningen för driftkostnaderna. Det resultat som fram- kommer vid beräkningen skall naturligtvis godkännas av både kommun och församling eller samfällighet. Det kan tänkas att parterna i något fall inte kan enas om ersättningens storlek. För sådant fall framstår det som naturligt att Svenska kommunförbun- det och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund träder in. Om enighet därvid inte kan uppnås föreslås att ersättnings- frågan hänskjuts till avgörande av skiljemän.

Den redovisade metoden med en vid övergångstillfället bestämd årlig driftersättning, som skall vara normgivande för framtiden, förutsätter att hänsyn kan tas till årliga pris- och löneökning— ar. Deltagarna föreslår att Svenska kommunförbundet och Sven- ska kyrkans församlings- och pastoratsförbund gemensamt varje år ger ut rekommendationer om hur uppräkning av ersättningen skall ske.

I det föregående har framhållits att den ersättning för driftkost- nader, som bestäms vid övergångstillfället, skall vara norrngivan- de för framtida ersättningar. Periodisk revidering av den utgående ersättningen kan ändå bli nödvändig. Orsaken härtill kan vara att den årliga uppräkningen i det enskilda fallet slår fel till följd av lokala förhållanden. Vidare kan också volymförändring av be- gravningsverksamheten behöva beaktas. Angivna förhållanden föranleder deltagarna att föreslå en periodisk revidering av ersätt- ningen. Tidsperioden mellan revideringarna bör avgöras från fall till fall, men bör inte understiga tre år. Revidering skall kunna påkallas av såväl kommun som församling eller samfälligiet.

4.5.2. Intäkter

Enligt deltagarnas förslag skall bruttodriftkostnaderna ligga till grund för den ersättning som skall utgå. Frågan om hur intäkterna skall behandlas kan lösas på olika sätt. Deltagarna anser att kom- mun och församling eller samfällighet får komma överens om en lämplig ordning. Vägledande bör vara att ingen onödig administra- tion tillskapas. Detta innebär att församlingen i normalfallet bör ha hand om debiteringsförfarandet.

Vad gäller redovisningen av intäkterna kan olika alternativ tän- kas. lnflutna intäkter kan antingen periodvis inlevereras till kom- munen eller periodvis avräknas mot den ersättning som skall utgå. Oavsett vilket redovisningssystem som föredras bör intäkterna redovisas skilda från församlingens och samfällighetens övriga in- täkter. Underlaget för intäktsredovisningen måste finnas tillgäng- ligt för kommunen.

4.5.3. Kapitalutgifter och kapitalinkomster

Utgifter för investeringar som avser markförvärv, anläggningsar— beten på begravningsplats, nybyggnader, ombyggnader och ge- nomgripande förnyelse av maskinparken kan inte på förhand be- räknas med någon större säkerhet. Kommunernas ekonomiska ansvar för utgifter av detta slag kan därför inte i förväg bestäm- mas enligt något system som svarar mot det som har föreslagits när det gäller driftkostnaderna. Den lösning som får väljas är att församlingar och samfälligheter begär anslag för de här ifrågava- rande kapitalutgifterna. Kommunernas prövning får ske mot bak- grund av det ansvar som huvudmannaskapet innebär. För att kommunerna skall kunna planera för framtida investeringar inom begravningsverksamheten fordras, att församlingar och samfällig- heter löpande redovisar investeringsbehovet för en längre tidspe- riod.

Vid ett ändrat huvudmannaskap för begravningsverksamheten skall kommunerna bekosta investeringar. l konsekvens härmed bör kommunerna tillföras inkomster från försäljning av maskiner och annan lös egendom. Detta bör gälla även om den försålda egendomen har anskaffats före huvudmannaskapets överförande till de borgerliga kommunerna.

4.5.4 Fonder och lån m m

Församlingar och samfälligheter förvaltar idag olika fonder. De fonder som rör hela församlingens eller samfällighetens verksam- het, föreslås bli fördelade mellan kommun och respektive försam- ling eller samfällighet. Som fördelningsgrund bör användas be- gravningsverksamhetens andel av bruttodriftkostnaderna. När det däremot gäller fonder för särskilda ändamål, får ändamålet vara avgörande för hur man skall förfara. Rör ändamålet begravnings- verksamheten föreslås att fonden överförs till kommunen.

Församlingarna eller samfälligheterna kan i vissa fall ha tagit upp lån för investeringar. Ansvaret för lån som hänför sig till begravningsverksamheten skall enligt deltagarnas mening övertas av kommunen i samband med övergången. Härigenom kommer kommunen direkt att ansvara för dessa lån gentemot långivarna.

Församlingar och samfälligheter kan ha åtagit sig skötsel av grav under all framtid eller för begränsad tid. De för skötseln inbetalade medlen ger i allmänhet mycket ringa avkastning, som oftast inte täcker de årliga allt större skötselkostnaderna. Vid överförandet av huvudmannaskapet till de borgerliga kommuner— na kommer tidigare gjorda åtaganden att kvarstå. Deltagarna före- slår att behållna medel för skötselåtaganden överförs till den nye huvudmannen.

4.6. Lagreglering

Grundläggande bestämmelser om begravningsverksamheten finns i jordfästningslagen samt i gravrättslagen och den med stöd därav utfärdade begravningskungörelsen. Jordfästningslagen innehåller dels en avdelning med allmänna bestämmelser om jordfästning och gravsättning, dels en avdelning med särskilda bestämmelser om jordfästning inom svenska kyrkan. Den senare avdelningen är av kyrkolags natur. Efter ändrade relationer mellan staten och kyrkan kommer den kyrkliga jordfästningen att utgöra en inom- kyrklig angelägenhet, som inte skall bli föremål för reglering i lag eller i annan författning. De bestämmelser som kan behövas om jordfästning i svenska kyrkans ordning får kyrkan sålunda själv utfärda som interna regler.

Den ordning för begravningsverksamheten, som deltagarna före- slår, medför att gravrättslagen måste ändras. Framtida lagbe- stämmelser på området måste innehålla regler om det borgerligt

kommunala huvudmannaskapet och om möjligheten för försam- lingar och samfälligheter till förvaltning av allmänna begravnings- platser. Den garanti för fortsatt förvaltning, som skall tillkomma församlingar och samfälligheter, bör också lagfästas.

Deltagarna anser att de bestämmelser rörande begravning, be- gravningsplatser och gravrätt, som efter ändrade relationer mellan staten och kyrkan skall regleras i lag, bör sammanföras i en och samma författning, förslagsvis kallad begravningslag. Till denna behövs vissa övergångsbestämmelser. Liksom nu bör det finnas av regeringen utfärdade tillämpningsföreskrifter till lagen.

4.7. Särskilda frågor

Den föregående framställningen har inriktats på de huvudpro- blem, som är en direkt följd av den modell till ändrat huvudman- naskap, som deltagarna har haft att överväga. Den lösning som föreslås aktualiserar emellertid en del andra frågor. Deltagarna vill i detta sammanhang kort belysa några sådana frågor.

I de fall församling eller samfällighet vid övergångstillfället inte önskar fortsätta förvaltningen av begravningsplats måste kommu- nen överta förvaltningsuppgifterna. Om kommunen förvaltar kyrkogård, måste särskilda hänsyn tas till de intressen försam- lingen kan ha. Sålunda kan tex åtgärder som påverkar miljön eller som inte är förenliga med den kyrkliga verksamheten inte få vidtas utan att församlingens synpunkter eller samtycke har inhämtats. Även i andra praktiska frågor måste församlingens intressen be- aktas. Det blir därför även här nödvändigt med ett samarbete mellan kommun och församling.

Äganderätten till kyrkogårdar och andra vid övergångstillfället befintliga allmänna begravningsplatser kommer inte att beröras av det ändrade huvudmannaskapet.

Allmänna begravningsplatser skall idag före begagnandet invi- gas. Efter ändrade relationer mellan staten och kyrkan kommer invigningsakten att utgöra en inomkyrklig angelägenhet. Bestäm- melser från samhällets sida om invigning skall därför inte längre ges. Deltagarna förutsätter emellertid att svenska kyrkan i sam- band med anordnandet av nya allmänna begravningsplatser skall beredas möjlighet till invigning. Uppenbart är att alla som så önskar även i framtiden skall garanteras möjlighet att få vila i vigd jord i enlighet med det kristna begravningsskicket. Samtidigt bör emellertid tillbörlig hänsyn tas till dem, som inte önskar vila i jord invigd i svenska kyrkans ordning.

4.8. Genomförande

Deltagarna anser att överförandet av huvudmannaskapet för be- gravningsverksamheten till kommunerna bör genomföras i sam- band med att de nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan ändras. Under tiden mellan principbeslut och genomförande av huvud- mannaskapsändringen kommer ett detaljbetonat förberedelsearbe- te att bli nödvändigt. Arbete kommer att behöva ske på central nivå genom statens försorg, men även genom insatser av Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pasto- ratsförbund. På lokal nivå kommer dessutom att behövas ett för- beredelsearbete av kommuner samt församlingar och samfällighe-

ter.

5. Den kyrkliga egendomen

Med kyrklig egendom menas sådana förmögenhetstillgångar av fast och lös natur, som med olika rättsgrund disponeras av sven- ska kyrkan med dess församlingar eller av andra till svenska kyrkan knutna organ. Under överläggningarna har frågor om den kyrkliga egendomen behandlats av egendomsutskottet. Utskottets överväganden och förslag redovisas i bilaga till detta betänkande.1

5 .1 Nuvarande ordning

5.1.1 Olika slag av kyrklig egendom

En del av den kyrkliga egendomen är sedan gammalt underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål, vartill de ursprungligen varit avsed- da. Denna egendom brukar kallas specialreglerad kyrklig egen- dom. Hit hör den kyrkliga jorden med tillhörande byggnader och lös egendom av olika slag. Till den fasta egendomen hör tex församlingskyrkor och domkyrkor, kyrkogårdar, prästgårdar, lö- neboställen och kyrkofondsfastigheter. Den lösa egendomen ut- görs bl a av inventarier i kyrkor samt vissa fonderade medel och kassor.

Utöver den nu angivna kyrkliga egendomen finns andra förmö- genhetstillgångar, som på skilda sätt är knutna till den kyrkliga verksamheten. Främst märks den församlingskommunala egen- domen. För en del av denna egendom, såsom för sentida kyrkor och begravningsplatser, gäller specialreglering. Den övriga för- samlingskommunala egendomen, fri församlingskommunal egen- dom, förvaltas och disponeras enligt vanliga kommunalrättsliga regler.

Bland den kyrkliga egendomen märks ytterligare en typ, nämli- gen fri stiftelse- och föreningsegendom. Denna egendom tjänar

' SOU 1978:3, bilaga 3.

skilda ändamål inom kyrkans fria verksamhet. Egendomen har ofta tillförts kyrkan genom donationer eller insamlingar och bildar såsom stiftelse- eller föreningsegendom självständiga förmögen- hetsmassor.

Den angivna uppdelningen av den kyrkliga egendomen har samband med egendomens ursprung och den rättsliga reglering, som gäller beträffande egendomen. En annan indelningsgrund är av ekonomisk natur. Man brukar sålunda skilja mellan den kyrkli- ga finansförmögenheten och den kyrkliga förvaltningsförmögen- heten. Finansförmögenheten utgörs av egendom som normalt ger avkastning, tex löneboställen. Förvaltningsförmögenheten är egendom som främst tjänar kyrkan genom sitt bruksvärde, såsom kyrkor och församlingshem.

5.1.2 Den specialreglerade kyrkliga egendomen

De rättsliga förhållandena beträffande specialreglerad kyrklig jord är mycket komplicerade. Äganderätten till en del av jorden anses tillkomma staten, medan merparten ägs av församlingskyrkorna, uppfattade som stiftelser, eller av andra kyrkliga subjekt. Det är ibland oklart vilket kyrkligt subjekt som är ägare. Lagfartsförhål— landena ger i allmänhet ingen ledning, bl a därför att den kyrkliga jorden till största delen inte har varit föremål för lagfart.

Förfoganderätten över egendomen och förvaltningen av egen- domen är i allmänhet inte beroende av frågan vem äganderätten i privaträttslig mening kan tänkas tillkomma. Exempelvis kan ett löneboställe förvaltas av pastoratet, som tillgodogör sig avkast- ningen för prästens avlöning, oavsett om bostället tillhör staten, kyrkostiftelse eller församling.

Beträffande förvaltning, disposition och kontroll över den spe- cialreglerade kyrkliga egendomen, och då särskilt den kyrkliga jorden, gäller ett invecklat system av rättsregler. Grundläggande regler finns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

5.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog att svenska kyrkan även efter en relationsändring liksom hittills skulle ha tillgång till den kyrkliga egendomen. Därmed avsåg beredningen att svenska

kyrkan på samma sätt som nu skulle disponera över kyrkor och övriga tillgångar för den verksamhet till vilken egendomen är ändamålsbestämd. Någon förändring av gällande äganderättsför- hållanden ansågs inte nödvändig.

Intresset av att tillgångarna bibehölls och användes för kyrkligt ändamål borde enligt beredningen skyddas genom lagstiftning. Det kunde diskuteras om härutöver behövdes vissa yttersta garantier för att egendomen — om ändamålen på grund av framtida ej förut- sebara förändringar inte längre existerar — skulle kunna tillföras det kollektiv som ursprungligen varit kyrkans territoriella under- lag, nämligen kommunen. Enligt beredningens mening förelåg en sådan situation dock inte så länge svenska kyrkan hade sin territo- riella församlingskaraktär och sin folkkyrkostruktur.

Det övervägande antalet remissinstanser som yttrade sig i egendomsfrågan var kritiskt inställda till beredningens förslag. Kritiken följde olika linjer. En huvudinvändning var att svenska kyrkan eller dess organ borde ha tillförsäkrats full äganderätt antingen till all den egendom som den förfogar över eller till vissa slag av denna egendom. Ibland uttrycktes en kritisk inställ- ning till beredningens syn på äganderättsproblemet och förordades att de nya rättssubjekten skulle få samma rätt till egendomen som nuvarande församlingar.

En del remissinstanser hävdade att äganderätten till den kyrkli- ga egendomen borde klarläggas eller fastställas före ett principbe- slut i egendomsfrågan. Även andra skäl anfördes. Det framhölls sålunda att de av beredningen antagna förutsättningarna för kyr- kans tillgång till egendomen — territoriell församlingskaraktär, folkkyrkostruktur — inte hade närmare preciserats. Inte heller hade beredningen angivit av vem det skulle konstateras, om dessa förutsättningar inte uppfylldes, eller hur det i så fall skulle förfaras med egendomen. Riktlinjer för förvaltningen av egendomen sak- nades också. Ytterligare hävdades att förslaget var behäftat med så stora oklarheter att det inte kunde läggas till grund för ett principbeslut i egendomsfrågan.

Vid de inledande överläggningarna kunde konstateras att den närmare innebörden av beredningens förslag behövde övervägas. Målet borde därvid vara att kyrkan i ett fritt läge skall ha samma möjligheter som i nuläget att utnyttja den kyrkliga egendomen. Deltagarna i överläggningarna ansåg det ofrånkomligt att åtmins- tone i någon utsträckning gå igenom egendomen och diskutera sig fram till en från skilda synpunkter lämplig ordning.

5.3. Överväganden

Av det anförda framgår att det för deltagarna i överläggningarna gällt att finna de rättsliga formerna för att den kyrkliga egendomen liksom nu skall stå till svenska kyrkans förfogande. Målet är att den lösning som tas fram tryggar egendomens bestånd för avsedda ändamål, slår vakt om kulturhistoriska värden och medger att den

kyrkliga finansförmögenheten utnyttjas rationellt.

Det förslag till organisation för svenska kyrkan som har utarbe- tats av de kyrkliga företrädarna innebär att kyrkan blir demo- kratiskt uppbyggd med ett representativt beslutande organ på varje plan. Redan däri ligger en betydelsefull garanti för egendo- mens bestånd. Deltagarna räknar med att samhällets och den framtida kyrkans intresse att skydda och bevara kulturhistoriskt värdefull egendom kommer att i allt väsentligt sammanfalla.

5.3.1. Den fria församlingskommunala egendomen samt den fria stiftelse- och föreningsegendomen

Deltagarna i överläggningarna förutsätter att den fria församlings— kommunala egendomen kommer att förbli de framtida försam- lingarnas och samfälligheternas egendom och att någon bestående författningsreglering för denna egendom inte är påkallad. De reg- ler, som kan behövas om egendomens förvaltning, får meddelas som inomkyrkliga bestämmelser. Det kan emellertid behövas vis- sa författningsbestämmelser rörande själva övertagandet av den fria församlingskommunala egendomen. I författning kan också behöva regleras vissa särskilda frågor, tex frågan om ansvaret för församlingarnas skulder. Dessa frågor är av övergångsnatur och tas upp till särskild behandling i kapitel 10.

Den fria stiftelse- och föreningsegendomen anses inte kräva någon särskild författningsreglering vid en relationsändring. I vis- sa fall kan stiftelsebestämmelser behöva ändras genom permuta- tion. I övrigt berörs inte denna egendom av relationsändringen.

5 .3.2 Stiftelsebildning för den specialreglerade egendomen

I fråga om den specialreglerade kyrkliga egendomen är de befo- genheter som normalt tillkommer en ägare avsevärt inskränkta. Äganderättsfrågan har därigenom mindre intresse än frågan vem som förvaltar egendomen och äger förfoga över den. Frågan om äganderätten till den specialreglerade egendomen kan ändå inte

lämnas obeaktad. Från praktiska synpunkter måste det oklara rättsläge, som gäller beträffande en del av egendomen, på något sätt klaras ut, om det vid ändrade relationer mellan staten och kyrkan skall vara möjligt att utnyttja egendomen rationellt och tillgodose allmänna krav på rättstrygghet och god ordning. Det är angeläget att lagfart meddelas på all kyrklig jord och att detta sker efter enhetliga linjer. Äganderätten till varje enskild fastighet bör sålunda tilläggas ett bestämt rättssubjekt, som kan erhålla lagfart på fastigheten. Det är alltså främst från denna synpunkt som äganderättsfrågan är av betydelse.

När det gäller att finna de rättsliga formerna för kyrkans framti- da disposition över den specialreglerade egendomen träder i för- grunden frågan om hur förvaltningen av egendomen är anordnad och den därmed sammanhängande frågan om förfogandet över egendomen. Förvaltningen av egendomen präglas av en detaljerad författningsreglering, som huvudsakligen avser att säkerställa att egendomen utnyttjas och bevaras för det avsedda ändamålet. Det finns inte anledning för samhället att ingripa med en detaljregle- ring rörande förvaltningen av den kyrkliga egendomen, när rela- tionerna mellan staten och kyrkan ändras. Detta följer redan av den grundläggande tanken med ändrade relationer mellan staten och kyrkan. Genom en demokratisk uppbyggnad av den framtida kyrkan skapas också garantier för egendomens bestånd. På det hela taget kan det sålunda endast bli fråga om att staten vid relationsändringen skall tillhandahålla vissa allmänna regler som behövs för att säkerställa det ändamål, vartill egendomen har blivit anslagen. Därutöver kan behövas vissa regler för att trygga de kulturhistoriska värden som är förbundna med en stor del av egendomen. De mera detaljerade förvaltningsbestämmelser, som ytterligare kan behövas, får kyrkan själv besluta om.

Av vikt är att det för framtiden skapas ett fullgott rättsskydd för den ändamålsbundna egendomen. Den egendom, som av ålder har varit knuten till svenska kyrkan, måste säkerställas för kommande generationer och framgent kunna tjäna de kyrkliga ändamål, för vilka egendomen ursprungligen har varit avsedd. Den naturliga formen för att rättsligt tillgodose ett skyddsintresse av detta slag är stiftelsebildning.

En del av den specialreglerade egendomen har redan karaktär av stiftelseegendom, nämligen de gamla församlingskyrkorna och domkyrkorna med deras gods. Även den egendom som inte ingår i kyrkostiftelse har genom ändamålsbundenheten och regleringen av förvaltning och disposition starka drag av stiftelseegendom. Att

vid relationsändringen bilda stiftelser för den specialreglerade egendomen skulle sålunda anknyta till vad som gäller nu.

Deltagarna i överläggningarna har funnit att stiftelseinstitutet sådant det utformats enligt svensk rätt erbjuder möjligheter att tillgodose de intressen som från skilda synpunkter är knutna till den specialreglerade kyrkliga egendomen. Genom att stiftelse ut- gör ett särskilt rättssubjekt är den själv ägare till den egendom som ingår i stiftelsen och kan följaktligen få lagfart på fast egen- dom. De bestämmelser om förvaltning av egendomen, som kan behövas för att trygga dess bestånd, kan meddelas vid stiftelse- bildningen. Härigenom kan egendomen beredas ett grundläggande skydd till förmån för avsedda kyrkliga ändamål och de kulturhis- toriska värden som är knutna till egendomen.

På grund av det anförda föreslår deltagarna att den specialregle- rade kyrkliga egendomen allt efter det ändamål den är avsedd att tjäna förs samman till förmögenhetsmassor i form av stiftelser, vilka förvaltas och disponeras av kyrkliga organ motsvarande dem som förvaltar den aktuella egendomen i dag.

Förslaget innebär att det skall bildas en särskild stiftelse av egendom som tjänar visst ändamål. I varje församling tex bildas en stiftelse för församlingskyrkas ändamål. Avgörande för vilken egendom som skall hänföras till viss stiftelse bör i princip vara hur egendomen faktiskt disponeras och förvaltas vid tiden för stiftel- sebildningen. Några äganderättsutredningar bör det inte bli fråga om. Man bör helt inrikta sig på att med utgångspunkt i rådande faktiska förhållanden skapa en ändamålsenlig och rättsligt klar ordning för framtiden.

För varje stiftelse förutsätts gälla en stiftelseurkund, som anger stiftelsens ändamål, vem som skall förvalta stiftelsen och hur avkastningen av stiftelsens tillgångar skall disponeras. I stiftelse— urkunden tas vidare in de förvaltningsföreskrifter som behövs tex om placering av stiftelsens medel och om avhändelse av stiftel- sens egendom.

Vissa regler, framför allt reglerna om egendomens förvaltning och dispositionen av avkastningen, måste vid stiftelsebildningen utformas olika alltefter de ändamål som egendomen tjänar. Av praktiska skäl bör en typindelning av Stiftelserna ske på så sätt att enhetliga regler kan fastställas för alla stiftelser inom en och sam- ma stiftelsetyp. Med den utgångspunkten har följande fem typer av stiftelse uppställts, nämligen kyrkostiftelse, boställsstiftelse, prästlönejordsstiftelse, domkyrkostiftelse och kyrkofondsstiftelse.

En fördelning av egendomen på dessa fem stiftelsetyper medför

att det kommer att finnas omkring 2 500 kyrkostiftelser, omkring 1000 boställsstiftelser, högst 13 prästlönejordsstiftelser, 13 dom- kyrkostiftelser och en kyrkofondsstiftelse.

5.3.3. Stiftelseurkunder för den specialreglerade egendomen

Enligt deltagarnas förslag bör i stiftelseurkund för varje stiftelse anges stiftelsens ändamål. vem som skall förvalta stiftelsen och hur avkastningen skall disponeras. Vidare bör urkunden innehålla de förvaltningsföreskrifter som behövs. Deltagarna utgår från att regleringen av dessa frågor bör ske i nära anslutning till vad som nu gäller och att man i stort sett kan begränsa sig till att i stiftelse- urkunderna ta in föreskrifter som motsvarar tillämpliga bestäm- melser i de nu gällande lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader. Genom bestämmelser i urkunderna kan kyrkan ges möjlighet att själv svara för den detaljreglering som därutöver behövs. Härigenom blir det lättare att anpassa reglerna till rådande förhållanden och därmed skapa goda förutsättningar för en rationell förvaltning. Med den angivna lösningen behöver stiftelseurkunderna inte innehålla mer än ett 30-tal paragrafer.

Det har eftersträvats att så vitt möjligt undvika ändringar mot vad som nu gäller. På några punkter föreslås dock nyheter som har samband med själva relationsändringen.

Specialreglerad kyrklig egendom kan i nuvarande läge inte ut- nyttjas som kreditobjekt annat än i samband med förvärv av redan belånade fastigheter. Det förutsätts att relationsändringen kommer att göra det önskvärt att en belåningsmöjlighet öppnas. Deltagarna föreslår därför att Stiftelserna bör i viss utsträckning få belastas med skuld. Reglerna bör nära ansluta till vad som gäller om försäljning äv fast egendom. Som en maximigräns för belåning föreslås att stiftelsens skuldbelastning inte får bli så hög att stiftel- sens bestånd kan äventyras. Motivet för de föreslagna restriktio- nerna i fråga om belåningsmöjlighet är att stiftelseförmögenheten skall bevaras för framtiden.

Allmännyttiga stiftelser står under tillsyn av länsstyrelse, om inte stiftaren vid stiftelsebildningen har föreskrivit att stiftelsen skall vara undantagen från sådan tillsyn. De nya Stiftelserna för den kyrkliga egendomen bör enligt deltagarnas mening undantas från länsstyrelsens tillsyn. I stället bör det anordnas tillsyn genom kyrkans egen försorg. Den demokratiska uppbyggnaden av kyrkan med därav följande möjlighet till insyn måste anses ge tillräckliga garantier i detta hänseende. Det föreslås sålunda att i urkunderna

tas in bestämmelser om tillsyn genom kyrkligt organ i stället för genom länsstyrelse. Det bör också vara möjligt för tillsynsorganet att ingripa om förvaltaren skulle tillskynda stiftelsen skada.

Förvaltaren föreslås företräda stiftelsen i angelägenheter som rör denna. För vissa förvaltningsåtgärder som rör kyrkostif— telse, boställsstiftelse eller domkyrkostiftelse bör förvaltaren i hu- vudsaklig överensstämmelse med nuvarande regler inhämta till- stånd av stiftsstyrelsen. Det gäller exempelvis vid fastighetsför- säljning eller upptagande av lån. Om tillstånd vägras eller förknip- pas med särskilda villkor, föreslås att förvaltaren skall kunna överklaga Stiftsstyrelsens beslut genom inomkyrkliga besvär.

Förvaltarens beslut skall i princip inte kunna överklagas. Det föreslås här en ändring i förhållande till nuvarande ordning, enligt vilken en vidsträckt besvärsrätt föreligger.

I de fall där besvärsmöjlighet skall finnas föreslås att besvärs- prövningen skall ankomma på kyrkostyrelsen. Prövningen innebär att kyrkostyrelsens beslut sätts i stället för det överklagade beslu- tet.

Enligt svensk rätt saknar stiftaren i princip möjlighet att ändra föreskrifterna för en stiftelse, sedan stiftelsebildningen väl har kommit till stånd. Ändringar i stiftelsebestämmelsema kan endast vidtas genom permutation. I fråga om stiftelser som har tillkommit genom enskild donation gäller enligt permutationslagen (1972z205) att bestämmelse i stiftelseförordnande kan ändras eller upphävas, om den på grund av ändrade förhållanden ej längre kan iakttas eller har blivit uppenbart onyttig eller stridande mot utfärdarens avsikter eller om annat särskilt skäl föreligger. Beslutanderätten i sådana permutationsärenden är delegerad till kammarkollegiet. Regeringen har emellertid förbehållits beslutanderätten i frågor som avser egendom av mera betydande värde eller frågor av särskild vikt från allmän synpunkt. Det föreslås att permutations- lagens tillämpningsområde utvidgas så att lagen kan tillämpas även i fråga om de nya kyrkliga Stiftelserna.

Permutation förutsätter ansökan. Om permutation blir aktuell för de kyrkliga Stiftelserna förutses att permutationen i regel berör samtliga stiftelser eller i vart fall alla stiftelser av en och samma typ. Deltagarna föreslår därför att det alltid skall vara kyrkosty- relsen som ansöker om permutation. Därvid förutsätts att kyrko- styrelsen på lämpligt sätt lämnar berörda stiftelseförvaltare tillfälle att yttra sig innan ansökan om permutation görs.

Stiftelsebildningen för kyrklig egendom bygger på den indelning i församlingar, pastorat, samfälligheter och stift som råder vid

tiden för relationsändringen. Det kan förutses att denna indelning inte kommer att bli bestående utan liksom hittills kan behöva ändras. Varje sådan ändring får antas föranleda ändring av en eller flera stiftelseurkunder. För att inte permutationsförfarande varje gång skall behöva tillgripas föreslås att sådan ändring av urkun- dernas bestämmelse om förvaltare, som föranleds av ändrad kyrk- lig indelning, kan beslutas av kyrkomötet.

5.4. De skilda stiftelsetyperna 5.4.1 Kyrkostiftelse

Ändamålet med kyrkostiftelse bör vara att hålla och för framtiden bevara befintlig församlingskyrka som gudstjänstlokal för svenska kyrkan. Destinatärer blir därigenom nuvarande och kommande generationer av församlingsmedlemmar.

Till kyrkostiftelse hänförs nuvarande och tidigare församlings- kyrkas byggnad med inventarier och annan lös egendom, kyr- kans tomtområde, fastigheter vilkas avkastning är avsedd för kyr- kans behov samt kyrkans fastighetsfond och kyrkokassan. Andra kyrkor än församlingskyrkor inbegrips inte under stiftelsebild- ningen om inte församlingen särskilt begär det.

När det gäller församlingskyrkorna bör stiftelsebildningen i en- hetlighetens intresse inte begränsas till att omfatta de gamla stiftel- sekyrkoma. Även en församlingskyrka, som har uppförts under senare tid och som ägs av församlingen såsom kommun, kan behöva det skydd som följer av stiftelsebildningen. Förslaget in- nebär därför att också sentida församlingskyrkor skall bilda kyr- kostiftelse, om inte särskilda skäl talar för att de bibehålls som församlingens egendom. På den här punkten anser deltagarna att en viss flexibilitet bör eftersträvas och församlingens uppfattning i frågan beaktas.

I kyrkostiftelsen kommer att ingå begravningsplats, som ligger inom kyrkans tomtområde (kyrkogård) eller i anslutning till detta. Friliggande begravningsplatser bör däremot normalt inte ingå i stiftelsen.

Kyrkostiftelsen skall enligt förslaget förvaltas av församlingens kyrkoråd. Om församlingen ingår i en kyrklig samfällighet är det avsett att kyrkan skall utgöra egen stiftelse enligt huvudregeln men att förvaltningsansvaret skall ligga på samfällighetens kyrko- råd, som alltså kommer att förvalta två eller flera kyrkostiftelser.

Detta gäller dock endast den ekonomiska förvaltningen. Rätten att använda kyrkorummet och att bestämma om dess upplåtande ligger hos den enskilda församlingen. Förhållandet mellan försam- lingens kyrkoråd och samfällighetens kyrkoråd får närmare över- vagas.

5.4.2. Boställsstiftelse

Boställsstiftelsens ändamål bör vara att på motsvarande sätt som nu gäller om pastorats präst— och kyrkomusiker]önetillgångar bilda underlag för avlöningsförmåner åt svenska kyrkans församlings- präster och kyrkomusiker med tjänstgöring inom visst pastorat. I andra hand, i den mån avkastningen förslår, är det tänkt att stiftel- sen dessutom skall tjäna svenska kyrkans verksamhet i övrigt enligt föreskrifter som meddelas av kyrkomötet. Härigenom blir det möjligt att bibehålla den utjämningsfunktion som nu finns. Till boställsstiftelse hänförs i första hand löneboställen och

prästlönefonder samt kyrkomusikerlönetillgångar (boställskapital). Deltagarna föreslår att också prästgårdar skall ingå i boställsstif- telse. Det förutsätts att de särskilda regler i fråga om avräkningen mot kyrkofonden, som med anledning härav kan behövas, kommer att utfärdas av kyrkomötet.

Eftersom förvaltaransvaret för en stiftelse måste ligga på ett enda organ föreslår deltagarna att boställsstiftelse skall förvaltas av pastoratskyrkorådet. Avsikten är emellertid att stiftsstyrelser- na i överensstämmelse med den ordning som nu tillämpas skall svara för skogsbruket på löneboställena i stiftet. Det föreslås därför att pastoratskyrkorådet skall lämna ett stående uppdrag åt stiftsstyrelsen att sköta skogsbruket på stiftelsens fastigheter.

Vad som nu har sagts om pastorat gäller i förekommande fall kyrklig samfällighet som omfattar flera pastorat. I stället för pas- toratskyrkorådet inträder därvid samfällighetens kyrkoråd som förvaltare av boställsstiftelse.

På motsvarande sätt som nu gäller bör det finnas möjlighet att använda medel från boställsstiftelserna i flera pastorat för gemen- samt inköp av fastighet. Detta avses kunna ske genom att medel överförs från boställsstiftelse till prästlönejordsstiftelse, antingen denna redan finns eller bildas genom överföringen. Erforderliga bestämmelser härom bör meddelas i stiftelseurkunden.

5.4.3. Prästlönejordsstiftelse

De nya prästlönejordsstiftelserna skall genom förvärv och förvalt- ning av fast egendom tjäna motsvarande ändamål som nuvarande prästlönefondsfastigheter och prästlönejordsfonder. Avkastningen av stiftelserna skall således användas till avlöning av församlings- präster och kyrkomusiker i flera pastorat efter en fördelning mel- lan pastoraten som ansluter till vad som nu gäller. På samma sätt som boställsstiftelse skall prästlönejordsstiftelse i andra hand tjä- na svenska kyrkans verksamhet i övrigt enligt föreskrifter som meddelas av kyrkomötet.

Det föreslås att endast en prästlönejordsstiftelse skall finnas i varje stift. Förvaltare av prästlönejordsstiftelse är stiftsstyrelsen.

För varje pastorat som är berättigat till del i avkastningen skall enligt deltagarnas förslag fastställas ett förmånstal, bestämt efter samma grunder som nu gäller i fråga om andelstal i prästlöne- fondsfastighet och prästlönejordsfond. Det förutsätts att de när- mare föreskrifter som kommer att behövas i denna fråga meddelas av kyrkomötet.

5 .4 .4 Domkyrkostiftelse

Stiftelsens ändamål bör vara att hålla och för framtiden bevara befintlig domkyrka i dess dubbla egenskap av stiftskyrka och församlingskyrka.

Till domkyrkostiftelse hänförs domkyrkans byggnad med inven- tarier, domkyrkans tomtområde, fastigheter vilkas avkastning är avsedd för domkyrkans behov samt domkyrkans fastighetsfond och kassa. Till domkyrkostiftelsen i Lund förs också den av domkyrkan ägda biskopsgården i Lund.

Deltagarna föreslår att alla domkyrkostiftelser, vare sig de byggts upp kring ”äldre” eller ”yngre” domkyrkor, förvaltas av särskilda styrelser med sju ledamöter. Domkyrkoförsamlingen bör få ett dominerande inflytande i styrelsen. Det föreslås att försam- lingen utser fyra ledamöter. Av de övriga bör biskopen vara självskriven samt stiftsstyrelsen och kyrkostyrelsen utse vardera en ledamot. För den händelse domkyrkoförsamlingen ingår i sam- fällighet, bör samfälligheten få representation i styrelsen. Sam- fälligheten skall sålunda i stället för församlingen utse minst en ledamot. Det bör ankomma på kyrkostyrelsen att bestämma det exakta antalet ledamöter som skall utses av samfällighet.

För domkyrkostiftelsen i Lund kan, främst med hänsyn till

domkyrkans mycket omfattande fastighetsbestånd, annan sam— mansättning av styrelsen vara påkallad. Frågan bör närmare över- vägas under det fortsatta förberedelsearbetet.

Det föreslås att stiftet och församlingen, i den mån domkyrko- stiftelsen saknar tillgängliga medel, tillskjuter vad som behövs för vård och underhåll av domkyrkan. Fördelningen av tillskott mel- lan stiftet och församlingen bestäms av förvaltaren efter vad som kan anses skäligt. Som en norm vid skälighetsbedömningen bör kunna uppställas att församlingen inte skall belastas med större kostnad än vad som kan anses betingat av användningen av dom- kyrkan som församlingskyrka. Med den framtida uppbyggnaden av svenska kyrkan kommer varje stift att förfoga över utdebiterade medel, som kan användas för ändamålet. Det förutsätts att medel för domkyrkans vård och underhåll också kan ställas till stiftets för- fogande av kyrkomötet. I den mån det i särskilt fall är motiverat med hänsyn till kulturhistoriska intressen utgår deltagarna från att staten kommer att lämna ekonomiskt stöd.

Med den sammansättning domkyrkostiftelsens styrelse får bör normalt förutsättningar finnas för att ett beslut om kostnadsför- delning är förankrat såväl hos stiftet som hos domkyrkoförsam- lingen. För den händelse emellertid stiftet eller församlingen inte godtar förvaltarens beslut om fördelning av kostnaden, föreslår deltagarna att möjlighet skall finnas att anföra besvär över beslutet hos kyrkostyrelsen.

5.4.5. Kyrkofondsstiftelse

Den nuvarande kyrkofondens primära och huvudsakliga uppgift är att fungera som en skatteutjämningsfond för pastoraten i vad angår deras kostnader för att avlöna präster och kyrkomusiker. Avkastningen av en blivande kyrkofondsstiftelse bör disponeras på motsvarande sätt. Dessutom bör stiftelsen tjäna svenska kyr- kans verksamhet i övrigt enligt föreskrifter som meddelas av kyr- komötet.

Det föreslås att kyrkofondsstiftelsen skall omfatta dels nuva- rande kyrkofondsfastigheter, dels ock så stor del av kyrkofondens kapital som utgörs av ersättning för sålda kyrkofondsfastigheter. Däremot skall i stiftelsen inte ingå kyrkofondens kapitaltillgångar i övrigt. Frågan om dessa tillgångar behandlas i kapitel 8.

Utöver de tillgångar som nu har angivits föreslås att till kyrko- fondsstiftelsen hänförs biskopsgårdar i alla stift utom i Lunds stift. De till dessa biskopsgårdar hörande inventarierna skall naturligt-

vis också ingå i stiftelsen. Detta förslag grundas på att det ekono- miska ansvaret för vård och underhåll av dessa tillgångar för närvarande i sista hand åvilar kyrkofonden.

Förvaltaransvaret för kyrkofondsstiftelsen läggs enligt deltagar- nas förslag på kyrkostyrelsen. Därvid förutsätts att uppdraget att förvalta stiftelsens fastigheter kommer att delegeras till stiftssty- relserna.

5.5. Genomförande 5.5.1 Formen för stiftelsebildning

Deltagarna i överläggningarna föreslår att riksdagen med kyrko- mötets medverkan upphäver nuvarande regelsystem för den specialreglerade kyrkliga egendomen och beslutar att egendomen skall sammanföras till stiftelser enligt de grunder som angivits i det föregående. Genom samma beslut bör bestämmas hur stiftel- seurkunderna för de olika stiftelsetyperna skall utformas. Det bör därefter ankomma på regeringen eller efter dess bemyndigande kammarkollegiet att med stöd av riksdagsbeslutet upprätta stiftel- seurkunder för de särskilda stiftelserna.

Stiftelsebildningen förutsätter att varje stiftelse blir ägare till den egendom som skall ingå i stiftelsen. I fråga om den del av den specialreglerade kyrkliga egendomen som inte redan nu har stif- telsekaraktär krävs därför ändring av äganderättsförhållandena. Denna egendom måste föras över från nuvarande ägare — staten eller kyrkliga rättssubjekt — till de nya stiftelserna. Åtgärden är av rent formell natur och syftar till att för framtiden ordna upp egendomsförhållandena. Det är inte praktiskt möjligt att genomfö- ra äganderättsövergången genom överlåtelse av varje särskild fas- tighet. Deltagarna föreslår därför att riksdagen meddelar förord- nande om den formella äganderättsövergången.

5.5.2. Egendomens fördelning på stiftelser

För varje stiftelse måste vid stiftelsebildningen preciseras vilken fast och lös egendom som kommer att ingå i stiftelsen. För att genomföra stiftelsebildningen krävs alltså att detta blir klarlagt. Den lösa egendomen utgörs av inventarier huvudsakligen tillhö- rande församlingskyrkor, domkyrkor och biskopsgårdar samt av fondmedel och kassamedel. I fråga om denna egendom skall det vara möjligt att med ledning av tillgängliga handlingar - inventa-

rieförteckningar och bokslut — ange vilka inventarier och vilka medel som kommer att ingå i var och en av stiftelserna.

Den fasta egendom som skall ingå i stiftelserna är för närvaran- de bristfälligt förtecknad. Särskilda åtgärder blir därför nödvändi- ga för att vid stiftelsebildningen kunna för varje särskild stiftelse ange vilka fastigheter som skall ingå i stiftelsen. Deltagarna före- slår att de förteckningar över kyrkliga fastigheter, som finns hos kammarkollegiet, efter erforderlig komplettering förs över till ett dataregister. Härigenom blir det möjligt att på maskinell väg snabbt få fastigheterna grupperade på de särskilda stiftelserna.

Det material som på detta sätt tas fram måste remissbehandlas innan det kan läggas till grund för stiftelsebildningen. Det är tänkbart att härvid olika meningar kan framföras av skilda kyrkli- ga organ om den rättsliga karaktären av viss egendom. Om enig- het inte kan uppnås, bör en prövning lämpligen ske genom ett särskilt tillskapat centralt organ, där såväl kyrkan som staten är företrädda. Prövningen kan naturligtvis inte gälla utomståendes rättsanspråk utan avser endast att åstadkomma ett avgörande av hur egendomen skall fördelas mellan olika kyrkliga rättssubjekt. Det angivna organet föreslås också få till uppgift att avgöra vissa frågor av lämplighetskaraktär. Som exempel kan nämnas att en församling har uttalat önskemål om att få en församlingskyrka utesluten från kyrkostiftelse. Det föreslås att prövningsorganet skall bestå av tre ledamöter. Av dessa bör staten utse ordföranden medan de båda övriga utses från kyrkans sida, den ena som representant för församlingsplanet och den andra för Stiftsplanet.

5.5.3. Återstående arbete

Den specialreglerade kyrkliga egendomens fördelning på stiftelser förutsätter ett omfattande förberedelsearbete enligt vad som nu har angivits. Innan reformen kan genomföras krävs genomgång av det komplex av författningar som nu reglerar dispositionen och förvaltningen av kyrklig egendom. Under överläggningarna har

tagits fram utkast till stiftelseurkunder, som i det sammanhanget bör ses över för kontroll och eventuell komplettering. Ett väsent- ligt syfte med granskningen bör vara att se till att en ändamålsen- lig avvägning åstadkommes mellan den grundläggande reglering som sker genom stiftelseurkunderna och den kompletterande de- taljreglering som avses ankomma på svenska kyrkan. Det förbe- redande arbetet bör i stort kunna bedrivas på det sätt som framgår av följande tidsschema.

Kammarkollegiets för- teckningar färdigställs, granskning av inkomna erinringar, inmatning på | . datamedium qmailiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiill Remiss till förvaltarna av förslag till gruppering av egendomen på stiftelser

Stittsn'ämndernas och Kammarkollegiets gransk- ning av erinringar

Prövningsorg. arbete

Riksdagsbeslut

Ev. läsning av kyrkans lastighetsalfärer

Framtagning av slutliga datallstor över egendom i resp. stiftelse

| I | | Upprättande av | stiftelseurkunder | I | | Genomförande iH—T—T—F—1—å_—l—_i__i 1.1 1.7 1.1 1.7 1.1 1.7 1.1 1.7 1.1 1979 1980 1981 1982 1983 1984

För närvarande gäller vissa i administrativ ordning meddelade bestämmelser som avser att bereda ett särskilt skydd åt de kultur- historiska värden som svenska kyrkans kyrkobyggnader och in- ventarier ofta representerar. Deltagarna förutsätter att särbe- stämmelser av detta slag upphävs i samband med relationsändring- en. Vid den detaljgenomgång av bestämmelserna, som måste ske under det fortsatta förberedelsearbetet, kan det visa sig påkallat att vissa av bestämmelserna arbetas in i allmän lagstiftning.

6. Församlingsregistrering

Begreppet församlingsregistrering används för att beteckna den personregistrering som kan behövas i församlingarna om folkbok- föringen förs över till borgerligt organ.

Frågan om förutsättningarna för och konsekvenserna av ett överförande av folkbokföringen till borgerligt organ har behand- lats av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden i betänkan- det Folkbokföringsorganisationen m m, (SOU 1970:70). Nämnden utgick från rådande relationer mellan staten och kyrkan och redo- visade ett från teknisk och organisatorisk synpunkt bearbetat al- ternativ till nuvarande ordning. Det innebar i huvudsak att pastors- ämbetenas nuvarande folkbokföringsuppgifter togs över av de lokala skattemyndigheterna under det att pastorsämbetena hade en begränsad personregistrering.

Till området för överläggningarna mellan staten och kyrkan hör frågan hur församlingsregistreringen kan ordnas om den lokala folkbokföringen förs över till borgerligt organ. Hur en framtida folkbokföring skall tekniskt utformas faller däremot utanför dessa överläggningar. Även om överläggningarna sålunda avser enbart kyrkans församlingsregistrering har det för ställningstaganden i den delen framstått som angeläget att få vissa grundläggande frågor rörande folkbokföringens ordnande belysta. Det har främst gällt frågan om folkbokföringsmyndighet och den närliggande frå- gan om service till medborgarna. Under överläggningarna har där- för utförts en fristående expertutredning om organisation för folk- bokföringen.1 I utredningen förordas, att lokal skattemyndighet får ansvaret för den lokala befolkningsregistreringen samt att det sär- skilt undersöks vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgodose behovet av lokal service gentemot allmänheten.

Ett mycket omfattande arkivmaterial förvaras i dag av olika kyrkliga organ. Vid ändrade relationer mellan staten och kyrkan uppkommer frågan hur de kyrkliga arkiven skall behandlas. En be- tydande del av arkivmaterialet utgörs av kyrkobokföringshand-

' Utredningen har utförts av kanslirådet Göran Sellvall. Den redovisas i SOU 1978:3 som bilaga 9.

2 Utredningen har ut- förts av landsarkivarien Werner Pursche. Den redovisas i SOU 1978:3 som bilaga 10.

3 SOU 1978:3, bilaga 5.

4 Kyrkobokföringens böcker och register finns angivna i den figur, som har tagits in under del- avsnitt 6.4.2.

lingar. Arkivfrågan kan därför inte lösas utan hänsyn till folkbok- föringen. För att arkivfrågan skall kunna i någon mån överblickas har det under överläggningarna utförts en särskild expertutred- ning.2 I utredningen redovisas olika problem och skisseras en del alternativ till lösningar. Det föreslås att arkivfrågorna blir föremål för fortsatt utredning.

Frågan om församlingsregistrering har under överläggningarna behandlats av ekonomiutskottet. Utskottets överväganden och för- slag redovisas i bilaga till detta betänkande.3

6.1. Nuvarande ordning i huvuddrag

Folkbokföringen sker dels fortlöpande hos pastorsämbetena i kyr- koböcker och andra register för varje församling av svenska kyr- kan (kyrkobokföring), dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskriv- ning). Dessutom har länsstyrelserna och riksskatteverket en del samordnande uppgifter i fråga om folkbokföringen. Kyrkobokfö- ringen i Stockholm och Göteborg avviker i flera avseenden från landet i övrigt.

Den följande framställningen beskriver i korthet folkbokföring- en och vilka böcker och register som därvid förs.4

6.1.1. K yrkobokföring

Pastorsämbetena ombesörjer kyrkobokföringen, vilken innefattar en fortlöpande lokal registrering av befolkningen. Kyrkobokfö- ringen sker församlingsvis. Huvudprincipen är att var och en kyrkobokförs i den församling och på den fastighet där han är bosatt. Från kyrkobokföringen i församlingen avförs den som kyrkobokförts i annan församling, flyttat till utlandet, avlidit eller vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist. För varje person som kyrkobokförs i församlingen finns en personakt. Tillsammans bildar akterna ett särskilt personregister, församlings/iggaren. Om någon flyttar till annan församling sänds personakten till den nya församlingen. När någon dör, överförs personakten till dödregistret, som består av personakter också beträffande dödförklarade. Obefintligregistret består av per- sonakter för dem som vid två mantalsskrivningar i följd har befun- nits sakna känt hemvist. Emigrantregistret utgörs av personakter

för dem som har avförts från kyrkobokföringen till följd av flytt- ning till utlandet.

Förutom det nu angivna personaktsregistret finns på de flesta pastorsexpeditioner en församlingsbok. Den utgörs av ett lös— bladssystem5 och består av två avdelningar, aktuella registret och avställningsregistret. Det förstnämnda innehåller uppgifter om dem som är kyrkobokförda i församlingen. Det sistnämnda an- vänds för sådana registerblad på vilka samtliga personer har stru- kits, därför att de tex har flyttat eller avlidit.

För samtliga i församlingen kyrkobokförda personer finns sär- skilda registerkort, sk personavier, som bildarförsamlingsregist— ret. Avierna framställs av länsstyrelsens datakontor och utnytt- jas bl a för utbyte av information mellan pastorsämbetet och data- kontoret.

I kyrkobokföringsarbetet utnyttjas två flyttningsböcker. inflytt- ningsboken och utflyttningsboken. Dessutom finns fyra ministerial— böcker. Födelse- och dopboken innehåller bl a uppgifter om födelsetid. härkomst, namn och dop för barn som föds i försam- lingen. Konfirmationsboken innehåller uppgifter om konfirmation och första nattvardsgång, som äger rum inom församlingen. Äk- tenskapsboken innehåller uppgifter om hindersprövning och vig- sel. Död— och begravningsboken innehåller uppgifter om dödsfall. jordfästning. eldbegängelse och gravsättning.

6.1.2. Mantalsskrivning

Den lokala skattemyndigheten förrättar årligen mantalsskrivning av befolkningen, dvs förtecknar den i mantalslängder med ut- gångspunkt från den faktiska bosättningen på mantalsdagen. den 1 november. Mantalsskrivningen är av betydelse för bla skattskyl— digheten.

Mantalslängden är en förteckning över befolkningen inom fög- deriet per mantalsdagen. Utöver mantalslängden finns hos lokal skattemyndighet också personaviregister. Registret omfattar både dem som mantalsskrivits inom fögderiet och dem som endast har kyrkobokförts där. Hos de lokala skattemyndigheterna i Stock- holms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län finns i stället

5 I en del församlingar

för personaviregister s k alfabetiskt och numeriskt mantalsregis— finns alltjämt bundna ter' böcker.

6.1.3. Registrering hos länsstyrelse

Som ett led i arbetet med den egentliga befolkningsregistreringen förs för varje län register på magnetband, s kpersonband. I dessa registreras för folkbokföringen erforderliga uppgifter om namn, personnummer och födelseort. Vidare registreras kyrkobokfö- ringsort. nationalitet och civilstånd samt är för eventuellt utträde ur svenska kyrkan.

Utöver magnetbanden finns hos länsstyrelsen två kortregister. som består av personavier motsvarande dem som finns hos pas- torsämbetena och de lokala skattemyndigheterna.

6.1.4. Samordning hos riksskatteverket

Något fullt utbyggt centralt register över befolkningen med alla folkbokföringsdata finns för närvarande inte. Riksskatteverket har i dag en samordnande funktion. Verket svarar för att länsstyrel- serna för central samkörning sänder in databand över de ändringar som har skett inom länet avseende befolkningsregistreringen. Denna samkörning förekommer veckovis och ombesörjs av läns- styrelsen i Stockholms län.

6.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka tog upp frågan om folkbok- föring och församlingsregistrering. Beredningen föreslog att den lokala folkbokföringen skulle föras över till borgerligt organ. F ör- slaget förutsatte ställningstagande till hur svenska kyrkan i fort- sättningen skulle registrera sina medlemmar. Enligt beredningen borde bedömningen av kyrkans registreringsbehov inte göras utan att hänsyn togs till motsvarande behov hos andra trossamfund. En modell för församlingsregistrering utarbetades. Denna utgick från att varje församling — inom svenska kyrkan och inom annat tros- samfund — skulle ha en stor del av registreringsarbetet förlagt till ett centralt serviceorgan, ”Dataservice för samfund och organisa- tioner”. Folkbokföringsreformen skulle enligt beredningen vara genomförd år 1976, medan svenska kyrkans offentligrättsliga reg- lering i övrigt skulle upphöra först med utgången av år 1982.

I flera remissyttranden över beredningens förslag behandlades frågan om hur svenska kyrkans församlingsregistrering borde ordnas, om huvudmannaskapet för den lokala folkbokföringen

fördes över till borgerligt organ. Som alternativ till den av bered- ningen föreslagna modellen med ett centralt serviceorgan förde ett stort antal remissinstanser fram förslag till andra lösningar. Bland annat föreslogs att församlingsregistreringen knöts till befintliga, regionala och offentliga befolkningsregister hos länsstyrelserna.

Under överläggningarna mellan staten och kyrkan har tagits upp frågan hur kyrkans församlingsregistrering kan ordnas. Den civila befolkningsregistreringens framtida organisation och dess funktion i förhållande till medborgarna får främst anses vara sam- hällets egen angelägenhet. Deltagarna har ansett, att det under överläggningarna bör i huvudsak klaras ut hur kyrkans eget behov av personregistrering skall kunna tillgodoses. F örsamlingsregistre- ringen är av betydelse för kyrkans möjligheter att bedriva ett effektivt församlingsarbete och påverkar de ekonomiska förut- sättningarna för verksamheten.

6.3. Allmänna överväganden

6.3.1. Grundläggande frågor

Överläggningarna i stat-kyrka frågan gäller de framtida relationer- na mellan staten och svenska kyrkan. De avser däremot inte samhällets relationer till andra trossamfund. Därav följer att för- slag rörande en framtida församlingsregistrering skall anpassas till svenska kyrkans behov av personregistrering. Den tekniska lös- ningen som sådan bör emellertid kunna utnyttjas inte enbart av svenska kyrkan. Den övergripande inriktningen av arbetet med stat—kyrka frågan innebär nämligen att man bör sträva efter tek- niska lösningar som är så allmängiltiga att de i stora drag kan utnyttjas även av andra trossamfund.

För att svenska kyrkans församlingar skall få tillgång till de personuppgifter, som kan behövas i församlingsarbetet, måste ett från folkbokföringen fristående informationssystem byggas upp. Utgångspunkten bör vara att församlingarna skall förses med all den information, som kyrkan själv kan finna erforderlig i försam— lingsarbetet. Samtidigt måste emellertid den konkreta lösningen präglas av en avvägning mellan olika intressen och hänsynen till vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma. Som helhet betrak- tad bör den tekniska lösningen anpassas till tidens krav på snabb och korrekt information, som är lätt åtkomlig för olika ändamål. Samtidigt bör man i möjligaste mån undvika en arbetskrävande dubbelregistrering av befolkningen.

Ett informationssystem för svenska kyrkan bör i princip bestå av en församlingsvis hållen samling urkunder. Det bör komplette- ras med ett särskilt aviseringssystem för att fortlöpande hålla den dokumenterade informationen aktuell. Detta bör vara tekniskt utformat på sådant sätt att förändringar av borgerlig natur, som registreras i de civila befolkningsregistren, kan tillföras kyrkans informationssystem.

6.3.2. Informationen

Om ett särskilt system för församlingsregistrering skall byggas upp är det av betydelse hur mycket information som systemet skall innehålla.

Vad gäller kretsen av personer som systemet skall omfatta har deltagarna funnit att man bör inrikta sig på uppgifter om dem som tillhör svenska kyrkans församlingar. Systemet bör konstrueras så att det kan kompletteras med vissa uppgifter om de personer, som utan att tillhöra församling, genom ekonomiska bidrag via det statliga uppbördssystemet öppet stöder den kyrkliga verk- samheten. Därutöver bör beaktas möjligheten att tillföra sys- temet sådana grundläggande uppgifter om icke—medlemmar, som kan fordras för att familjesambandet skall kunna utläsas av regist- ren.

I fråga om arten och mängden av uppgifter kan till en början antas, att registreringssystemet bör innehålla uppgifter av såväl borgerlig som kyrklig natur. Beträffande främst arten av uppgifter, som tillförs systemet, måste hänsyn tas till enskildas personliga integritet. Sålunda bör registreringssystemet inte tillföras ömtåliga uppgifter om enskildas personliga förhållanden. När det gäller mängden av uppgifter träder praktiska och kostnadsmässiga be- gränsningar särskilt i förgrunden. En avvägning måste göras mel- lan behovet av uppgifterna samt kostnaderna för lagring och aktua- lisering av dem.

Mot bakgrund av dessa överväganden har deltagarna funnit att informationen om dem som tillhör kyrkans församlingar i huvud- sak bör omfatta uppgifter om följande borgerliga och kyrkliga förhållanden:

— namn, personnummer och adress — kommun och mantalsskrivningsfastighet — civilstånd och familjeanknytning

— församlingstillhörighet

— födelseförsamling och församling varifrån inflyttning har skett — dop, konfirmation. kyrklig vigsel och jordfästning i svenska kyrkans ordning

— avgiftsförhållanden

— befattning för den som aktivt deltar i församlingsarbetet.

6.3 .3 Urkunderna

Om den lokala folkbokföringen förs över till annan huvudman måste denne i vart fall övergångsvis få tillgång till det grundmate- rial, som behövs för det fortlöpande arbetet med folkbokföringen. Detta medför, att svenska kyrkans församlingar inte får direkt tillgång till information, som i dag kan hämtas ur en del av de i folkbokföringsarbetet utnyttjade urkunderna.

Deltagarna har övervägt om ett nytt system för församlingsregist- rering bör byggas upp kring nuvarande församlingsbok eller om andra lösningar skall väljas. Det har därvid ansetts att församlings- boken inte är särskilt lämpad som grund för ett nytt system för församlingsregistrering.

Den övergripande frågan är om man i framtiden skall föra för- samlingsregistren enbart manuellt eller om man skall utnyttja den maskinella hjälp som kan erbjudas genom modern datateknik. Den senare lösningen skulle i princip innebära att församlingarna med hjälp av automatisk databehandling förses med aktuella personför- teckningar innehållande de borgerliga och kyrkliga uppgifter, som kan behövas i församlingsarbetet. Genom en sådan service skulle registreringsarbetet på församlingarnas expeditioner i huvudsak kunna inskränkas till att hantera materialet på ett för församlings- vården lämpligt sätt samt att rapportera in de uppgifter, som inte kan hämtas från offentliga register.

Det är uppenbart att kostnaderna för församlingsregistreringen påverkas av om man väljer ett manuellt system med arbetsrutiner, som ansluter till vad som tillämpas i dag, eller om man väljer ett maskinellt system. För att få ett begrepp om kostnadsbilden har under överläggningarna utförts överslagsmässiga kostnadsberäk- ningar av de båda alternativen. Dessa utvisar att den årliga kost- naden för ett maskinellt system kan i ett mera långsiktigt perspek- tiv beräknas uppgå till högst en femtedel av kostnaden för nuva- rande manuella system.

Vid övervägande av det anförda har det ansetts mest ändamåls- enligt att utveckla ett system för församlingsregistrering som bygger på att personförteckningar framställs maskinellt med hjälp

av automatisk databehandling och tillställs församlingarna med lämpliga tidsintervaller. Den grundläggande urkunden för försam- lingarnas registrering bör vara den tidigare nämnda personför- teckningen,församlingsförteckningen. Den bör innehålla uppgif- ter av såväl borgerlig som kyrklig natur samt kompletteras med ett för kyrkans ändamål avpassat personaviregister vilket i huvudsak ersätter det motsvarande register, som finns i dag. Utöver dessa urkunder bör kyrkan ha tillgång till ministerialböcker.

6.3.4. Aviseringssystemet

Ett ändrat huvudmannaskap för den lokala folkbokföringen inne- bär att i princip alla anmälningar och underrättelser om förhållan- den, som är av betydelse för folkbokföringen, kommer att lämnas till den nye huvudmannen i stället för till pastorsämbetet. Försam- lingarna får då inte direkt tillgång till olika uppgifter, som nu kommer in från enskilda och myndigheter. Till följd därav kom- mer personuppgifter, som finns i de olika församlingsregistren, ganska snart att bli inaktuella om inte registren genom ett särskilt aviseringssystem kan fortlöpande tillföras de borgerliga ändrings- uppgifter, som är av betydelse för kyrkans församlingsregistre- ring.

De nu tillämpade rutinerna med dataframställda avier, som in- nehåller aktuella uppgifter av borgerlig natur, förefaller att vara ändamålsenliga även i ett framtida aviseringssystem. Det är alltså lämpligt att ändringsuppgifter av sådant slag fortlöpande tas in i det föreslagna personaviregistret.

Beträffande uppgifter av kyrklig natur är svenska kyrkan som helhet självförsörjande. Ett system för avisering församlingarna emellan fordras ändå. Om någon tex flyttar från en församling till en annan måste den nya församlingen få tillgång till de kyrkliga data om denne, som kan behövas i församlingsarbetet. Under år 1974 registrerades omkring 725000 flyttningar över församlings- gräns. Även om inte alla som flyttat tillhörde svenska kyrkan kan uppgiften ändå ge en god uppfattning om det antal aviseringar som blir nödvändiga. Av flera skäl anser deltagarna att uppgiften om kyrkliga förhållanden inte bör föras in i de civila befolkningsregist- ren. Det föreslås i stället att för svenska kyrkan tillskapas ett eller flera särskilda serviceband, kyrkdataband, med de kyrkliga upp- gifter som kan behövas i församlingsarbetet.

6.4. System för församlingsregistrering

En framtida församlingsregistrering för svenska kyrkan bör omfat- ta en församlingsvis hållen samling av urkunder, vilka innehåller personuppgifter av både borgerlig och kyrklig karaktär. Den grundläggande urkunden, församlingsförteckningen. bör framstäl- las med hjälp av automatisk databehandling och kompletteras med ett dataframställt sökregister, personaviregistret. l ministerial- böcker tas manuellt in de uppgifter om kyrkliga förrättningar som kyrkan anser sig behöva. Församlingsförteckning och personavi- register hålls aktuella genom ett särskilt databaserat aviseringssys- tem uppbyggt kring ett eller flera kyrkdataband. Aviseringssyste- met replierar på de civila befolkningsregistren när det gäller upp- gifter av borgerlig natur medan församlingarna själva tillför sys- temet kyrkliga uppgifter.

6.4.1. Databaserad servicefunktion

Den databaserade servicefunktionen kan ordnas på flera olika sätt. Av betydelse är bl a var de borgerliga uppgifter, som skall tillföras systemet, finns tillgängliga och var databehandling kan ske. Staten bör inte engagera sig i en framtida församlingsregistre- ring på annat sätt än att tillhandahålla de borgerliga uppgifter, som är nödvändiga för församlingsarbetet. Församlingarna får också den bästa möjligheten att för olika ändamål utnyttja servicefunk- tionen om denna inte mer än nödvändigt knyts samman med den statliga verksamheten utan i huvudsak drivs i kyrkans egen regi. Mot bakgrund av det anförda förordar deltagarna ett service- system som innebär att det för riket i dess helhet finns ett centralt kyrkdataband, som innehåller såväl borgerliga som kyrkliga upp- gifter. Kyrkdatabandet är kyrkans databand. Det kan förvaras och bearbetas av något rikskyrkligt organ som förfogar över datama- skin. Ett alternativ är att bearbetningen ombesörjs av annan, dvs att kyrkan köper tjänster i detta hänseende. För arbetet i försam- lingarna tar det organ, som har hand om databearbetningen, ma— skinellt fram församlingsförteckningar samt de registerkort som skall ingå i församlingarnas personaviregister. Ändringar av kyrklig natur rapporteras fortlöpande av församlingarna till det organ som svarar för servicefunktionen och registreras därefter på kyrkdata- bandet. Borgerliga ändringsuppgifter tillförs kyrkdatabandet ma- skinellt från de civila befolkningsregistren vid den samkörning av länsstyrelsernas ändringsband som sker centralt, för närvarande

Församling

Personavi- register

Länsstyrelse

24 ändr band Personband

varje vecka. Kyrkan, eller den som kyrkan anlitar för servicefunk- tionen, rapporterar fortlöpande till församlingarna.

Servicesystemet åskådliggörs genom flödesschemat ovan. Den modell som förordas är anpassad till modern datatek- nik. Samtidigt bör understrykas, att utvecklingen på datatekni- kens område går mycket snabbt. Därav följer att man i detaljerna inte bör binda sig för en viss lösning lång tid innan denna skall börja tillämpas. Väsentligt att slå fast är att staten kan garantera kyrkan att få tillgång till borgerliga uppgifter som behövs i försam- lingsarbetet, om kyrkan bygger upp en till den borgerliga befolk- ningsregistreringen anpassad datafunktion av ett eller annat slag. ! systemet registreras de personer som tillhör svenska kyrkans församlingar. Från kyrkans sida har framhållits att familjesamhö- righeten måste kunna utläsas i församlingsregistren även för det fall att familjens huvudman inte tillhör kyrkan. För detta krävs att systemet innehåller personnummer för familjemedlem som inte tillhör kyrkan. Från integritetssynpunkt kan invändningar resas mot en sådan lösning. För att tillgodose integritetsskyddet föreslås att personnummeruppgiften enbart lagras i datasystemet men att uppgiften inte görs tillgänglig i läsbar form för annan än den registrerade.

6.4.2. Böcker och register [församlingarna

För arbetet i församlingarna med registrering av uppgifter om medlemmarna bör det finnas församlingsförteckning och person- aviregister, som framställs med automatisk databehandling samt ministerialböcker som förs för hand i församlingarna.

I figuren på nästa sida redovisas de nuvarande kyrkoböckerna och registren samt de olika grunddokument som föreslås ingå i en framtida församlingsregistrering.

Församlingsförteckningen framställs maskinellt genom den ser- vicefunktion som har beskrivits i det föregående. Varje församling tillställs en aktuell förteckning med vissa tidsmellanrum. Delta-

Nuvarande ordning beträffande kyrkoböcker och Föreslagen ordning beträffande kyrkoböcker och register hos register hos pastorsexpedition församling [. H Personaktsregister _| _j— ___L__- ___1___ ___l___

Församlings— :Dod- : [Obehntiig—l :Emigrant-l Iiggare :register. [egisler ! iregister l

% Församlingsbok * *! Församlingsförteckning J

1 ' Aktuella : :Avstälinings-| | registret | iregistret Jl

% Personaviregister J —[ Personaviregister Församlings- register

:Numeriskti | Avgångs—I :Numeriskt; iAiiabeiiEkt: iregister : |register : |register : iregister ! lntlyttningsbok Utflyttningsbok A* Ministerialböcker _, Ministerialböcker

L____ _ _ __Fädelie;0_cl1d2r5>9k _________ 4 L__ _ _____Do_vb_05 _______________ : L- _ _ _ _ _ _ Kantfaitignflaå ___________ ' ._ _ _ _ _ _ _ _ Ecgftrftfnstak __________ J | Äktenskapsbok _____ _ _ _: [_ _______ v i_gs_eigo£ ____________ | i_— _ _ _ Död- a_chbegravningsbok ' I Jordfästningsbok i

|_____________ ________________ J Q____________________ _____ |

garna har tänkt sig att det i flertalet fall blir fråga om att årligen tillhandahålla en aktuell förteckning men att församlingarnas egna önskemål får bli avgörande för om tidsintervallerna skall vara kortare.

Församlingsförteckningen är upplagd i kamera] ordning, dvs efter mantalsskrivningsfastigheter. Posterna är ordnade familjevis. Förteckningen innehåller uppgifter om namn, personnummer, ci- vilstånd och familjeställning. Vidare finns det uppgifter om födel- seförsamling, inflyttningsförsamling, kyrkliga förrättningar och avgiftsförhållanden. Det finns dessutom möjlighet att i förteck- ningen föra in uppgifter om dem som på olika sätt aktivt deltar i församlingsarbetet. Församlingsförteckningen kan alltså innehålla olika uppgifter av kyrkligt intresse tex uppgifter om medverkan i ungdomsarbete eller deltagande i kyrkokör. Vilka uppgifter av detta slag, som slutligt skall finnas i församlingsförteckningen, får kyrkan precisera under den fortsatta utvecklingen av registre- ringssystemet. Detsamma gäller förteckningens närmare utform- ning i övrigt.

Personaviregistret är maskinellt framtaget och består lämpligen av två personavier för varje församlingsmedlem. Personavierna innehåller borgerliga och kyrkliga uppgifter av det slag som tas in i församlingsförteckningen. Till skillnad mot denna är emellertid uppgifterna i åtminstone en av de två personavierna ständigt aktu- ella.

Personaviregistret avser att underlätta sökningsarbetet och täcka behovet av helt aktuell information i församlingarna. Regist- ret gör det möjligt att finna uppgifter om någon i församlingsför- teckningen om man känner till hans namn eller personnummer men inte den fastighet på vilken han är mantalsskriven. Borgerliga förändringar meddelas församlingarna fortlöpande genom person- avier. Kyrkliga förändringar rapporteras av församlingarna till kyrkdatabandet. Vid utveckling av systemet får övervägas om avier skall användas för denna rapportering.

För ministeriella anteckningar finns fyra ministerialböcker. Dopbok, konfirmationsbok, vigselbok och jordfästningsbok förs manuellt i församlingarna och kan i allt väsentligt fylla samma kyrkliga funktion som i dag. Uppgifter om ministeriella förrätt- ningar fmns också i församlingsförteckning och personaviregister. Uppgifterna omfattar endast arten av förrättning och tidpunkten för denna. Med ledning därav kan pastor söka i ministerialböcker- na och därigenom få tillgång till den utförligare information om olika kyrkliga förrättningar som man från kyrkans sida anser bör antecknas i böckerna.

6.5. Genomförande 6.5.1 Arkivfrågor

Förslaget till system för församlingsregistrering vilar på antagandet att folkbokföringen i framtiden kommer att fullgöras av civila folkbokföringsmyndigheter. Hur befolkningsregistreringen i sådant fall skall utformas fordrar särskild utredning. I det sammanhanget bör övervägas bla de konsekvenser en omläggning av folkbok- föringen får för arkivbildning och arkivvård. Arkivfrågorna är vä- sentliga. De berör emellertid inte enbart huvudmannaskapet för folkbokföringen utan även relationsändringen som sådan. De olika problem inom arkivvården som uppkommer vid ändrade relationer mellan staten och kyrkan måste därför också utredas.

Det kan konstateras, att det blir praktiskt omöjligt för arkiv—

myndigheterna att omedelbart vid övergången ta emot de kyrkliga arkiv som normalt skulle inlevereras till följd av relationsänd— ringen. Genom att en stor del av arkivmaterialet med nödvändig- het kommer att finnas kvar hos kyrkliga organ efter relationsänd— ringen uppstår vissa problem, tex när det blir aktuellt att föra in ändringar i materialet. Arkivmaterialet måste också finnas till- gängligt för forskningsändamål m m. Som framgår av den särskilda expertutredning som utförts under överläggningarna måste dessa och många andra frågor som rör arkiven tas upp i det fortsatta utredningsarbetet.

Deltagarna vill peka på vissa frågor som speciellt bör uppmärk- sammas under det fortsatta utredningsarbetet. Kyrkans behov av visst arkivmaterial för sin fortsatta verksamhet måste beaktas. Här kan bli fråga om att särskilda överenskommelser får träffas så att kyrkan kan behålla material som enligt gällande bestämmel- ser i annat fall skulle inlevereras. Kyrkans behov av åtkomst- handlingar för såväl stiftelseegendom som kyrkokommunal egen- dom, handlingar rörande donationer och handlingar rörande ären- den om kyrkliga byggnader bör uppmärksammas. De arkivproblem som kan uppkomma genom att begravningsverksamheten föreslås få ny huvudman får särskilt beaktas. Det är naturligt att de olika intressenterna bereds möjlighet att delta i det fortsatta utrednings- arbetet.

6.5.2. Församlingsregistrering

Förslaget till församlingsregistrering behöver bearbetas ytterligare när det gäller funktionen i praktiken. Ett fullständigt system för den databaserade servicefunktionen måste tas fram och rutiner läggas upp för registreringsarbetet i församlingarna. Det fortsatta arbetet med utveckling av systemet bör samordnas med de fortsatta ut- redningarna om folkbokföringens överförande till ny huvudman och arkivfrågorna. Företrädare för kyrkan bör på lämpligt sätt beredas tillfälle att delta i det fortsatta arbetet.

Av naturliga skäl bör genomförandet av systemet för försam- lingsregistrering i tiden anpassas till tidpunkten för överförande av folkbokföringen till borgerlig myndighet. Möjligt är att församlings- registreringen av praktiska skäl bör vara i kraft och folkbokföringen överförd till ny huvudman någon tid innan hela kyrkoreformen genomförs. Deltagarna förordar att förändringarna sker i anslutning till tidpunkten för relationsändringen mellan staten och kyrkan.

Kostnaderna för uppläggning och drift av ett nytt system för

församlingsregistrering innehåller av naturliga skäl många osäker- hetsmoment. Det kan därför endast bli fråga om att ange storleks- ordningen av dessa kostnader. Uppläggningskostnaderna kan i grova drag uppskattas till 7 miljoner kronor. De årliga driftkost- naderna för systemet kan beräknas till 5—7 miljoner kronor enligt 1976 års kostnadsnivå.

7. Uppbörd av kyrkoavgift

Av relationsändringen följer att kyrkans församlingar i framtiden inte skall ha beskattningsrätt utan som andra enskilda organisatio- ner ta ut avgift från medlemmarna. Enligt de kyrkliga företrädar- nas organisationsförslag kommer den totala avgiften att bestå av tre delar, nämligen riksavgift, stiftsavgift och församlingsavgift. Den kallas i det följande för kyrkoavgift, vilket begrepp inte bör förväxlas med den avgift som pastoraten i dag betalar till kyrko- fonden. Frågan om uppbörd av kyrkoavgift har ingått i ekonomiutskot- tets arbete. Utskottets överväganden och förslag redovisas som bilaga till detta betänkande.l

7.1. Nuvarande ordning

Enligt församlingsstyrelselagen (19612436) har svenska kyrkan ge- nom sina församlingar beskattningsrätt. Församlingsskatten utgår såsom allmän kommunalskatt, i vilken ingår förutom församlings- skatten kommunal inkomstskatt och landstingsskatt. Församlings- skattens storlek grundas på dels den enskildes kommunalt beskatt- ningsbara inkomst i församlingen, dels den av varje församling beslutade utdebiteringen för året.

De fysiska personer som inte tillhör svenska kyrkan är skyldiga att erlägga församlingsskatt. De betalar emellertid endast 30 pro- cent av församlingsskatten. Även juridiska personer är skyldiga att betala församlingsskatt.

Debitering och uppbörd av skatt samt indrivning av restförd skatt äger rum under en tidsperiod av flera år. Församlingsskatten följer helt och hållet de allmänna skattereglerna. I den preliminära skatt som uttas under uppbördsåret ligger sålunda församlings- skatten som en ospecificerad post. Den debetsedel på slutlig skatt, som tillställs den skattskyldige senast den 15 december under

' SOU 1978:3, bilaga 4.

Hemortsförsamling bestäms (1.11)

| M

| : utsänds i234567891011121234567891011

Inkomstår Beskattningsår

_. Självdeklaration Debetsedel på Uppbordsår lämnas slutlig skatt Kvarskatteperiod

12123456789101112

Kvarskatteår

Taxeringsår

taxeringsåret, anger det belopp som utgör församlingsskatt. Skat- tefÖrfarandet åskådliggörs i ovanstående figur.

Under inkomståret uttas preliminär skatt i form av preliminär A-skatt eller preliminär B—skatt. A-skattebetalare är löntagare för vilken arbetsgivaren är skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag. B-skattebetalare är alla juridiska personer och de fysiska personer som tex är egna företagare. Av skattskyldiga fysiska personer betalar ca 90 procent A-skatt och ca 10 procent B—skatt.

Den preliminära skatten skall betalas in till statsverket vid sex tillfällen under uppbördsåret, sk uppbördsterminer. Enligt ett fastställt förskottssystem erhåller församlingarna varannan månad med början under januari månad inkomståret förskott på försam- lingsskatten. Avräkning mellan staten och församlingarna sker året efter taxeringsåret. Från församlingarnas fordran på försam- lingsskatt enligt fastställda taxeringar avgår de förskott som har utbetalts under inkomståret, dvs två år tidigare. Vidare tillkom— mer och avgår bl a belopp på grund av tidigare taxeringars ändring i länsskatterätt, kammarrätt och regeringsrätt. Slutligen tillgodo- görs varje församling de belopp som beslutats utgå bla enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och skatteutjämnings- bidrag.

7.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog att svenska kyr- kans församlingar efter relationsändringen inte längre skulle ha ställning som kommuner och följaktligen inte heller ha beskatt- ningsrätt. Medlemmarna i svenska kyrkan förutsattes liksom hit- tills svara för huvuddelen av kostnaderna för kyrkans verksamhet genom erläggande av kyrkoavgift.

Beredningen ansåg i princip att uppbörd av kyrkoavgift fick ombesörjas av församlingarna på sätt som de fann lämpligt. Be- redningen utgick från att kyrkans uppbördssystem kopplades till

den av beredningen förordade församlingsregistreringen, som tänktes förlagd till ett centralt serviceorgan ”Dataservice för sam— fund och organisationer”. Beredningen förordade emellertid, trots sin principiella inställning, att staten erbjöd svenska kyrkan upp- bördshjälp via den allmänna skatteuppbörden under en över- gångsperiod av tio år. Beredningen skisserade också ett upp- bördssystem för kyrkoavgift.

Vid remissbehandlingen uttryckte flera remissinstanser, vilkas grundinställning var positiv till beredningens förslag i stort, öns- kemål om att statlig uppbördshjälp till svenska kyrkan skulle utgå under längre tid än som föreslogs av beredningen. Några instanser anslöt sig till de av beredningen anförda principiella och praktiska invändningarna mot ett skatteanknutet uppbördssystem. Andra lösningar av uppbördsfrågan förordades av flera remissinstanser.

Vid de inledande överläggningarna mellan företrädare för staten och kyrkan uttalades från statens sida att staten är beredd att i enlighet med beredningens förslag erbjuda kyrkan uppbörds- hjälp via skattesystemet under en övergångsperiod. Deltagarna på statens sida kunde tänka sig att förlänga tiden för uppbördshjälp till svenska kyrkan utöver den tidsperiod som beredningen hade föreslagit. Enligt dessa deltagare borde man låta riksdagen ta ställning till frågan om förlängning av uppbördshjälpen, sedan man någon tid har sett hur systemet verkar och bättre kan bedöma förutsättningarna för kyrkan att själv ombesörja debitering och uppbörd av kyrkoavgift.

Från de kyrkliga deltagarna framhölls, att uppbördshjälpen inte borde vara tidsbegränsad.

Deltagarna i överläggningarna kunde konstatera, att frågan om hur uppbördshjälpen mera i detalj borde utformas fordrade under— sökningar och överväganden av ekonomisk och teknisk natur.

7.3. Överväganden

Som utgångspunkt för överläggningarna har gällt att staten vid ändrade relationer skall kunna biträda kyrkan med uppbörd av avgifter via skattesystemet. Till följd av de skilda uppfattningar som framkom redan vid de inledande överläggningarna har under arbetets gång ingående diskuterats frågan om uppbördshjälpens längd. Deltagarna har enats om att föreslå att uppbördshjälpen inte tidsbegränsas.

7.3.1. Några särskilda frågor

Uppbördshjälpen måste bygga på det system som nu gäller för den allmänna skatteuppbörden avseende direkt skatt. Om skatter i framtiden kommer att tas upp i väsentligen annan ordning än nu får övervägas vilka anpassningar eller begränsningar som föran- leds av en ändrad ordning.

Av administrativa och ekonomiska skäl är det inte en framkom— lig väg att i ett gemensamt system för skatte— och avgiftsuppbörd lägga in rutiner som avviker från dem som gäller för fastställande av underlag för och uppbörd av skatt. Skattemyndigheterna skulle tex inte kunna administrera ett system som innebär att avgiftsut— taget grundas på annat underlag än det som fastställs genom årlig taxering. Åtskilliga begränsningar av här antytt slag påverkar allt- så möjligheterna att tekniskt lösa avgiftsuppbörden.

Enligt nuvarande regler kyrkobokförs var och en i den försam- ling och på den fastighet där han är bosatt. När församlingsskatten slopas och församlingarna upphör att vara kyrkliga kommuner är det inte längre nödvändigt att för folkbokförings- och skatteända- mål registrera medborgarna i de församlingar, där de är bosatta. För att ett system för uppbörd av kyrkoavgift skall kunna ankny- tas till det statliga skatte- och uppbördssystemet måste emellertid nu gällande ordning bestå. Deltagarna räknar därför med att be— folkningen också i fortsättningen kommer att registreras i försam- lingar.

Om staten via skattesystemet skall kunna uppbära avgifter till kyrkan förutsätts att kyrkan tillhandahåller skattemyndigheterna den information som behövs för uppbördei'i. Ett framtida upp- bördssystem för kyrkoavgift måste sålunda innehålla rutiner för rapportering till skattemyndigheterna. Det gäller frågor om kyrklig indelning, avgiftsskyldighet och avgiftsuttag.

7.3.2. Kyrkoavgift

En framtida kyrkoavgift kan beräknas efter olika grunder. Det ankommer i princip på kyrkan själv att bestämma om avgiftsskyl— dighet och avgiftsuttag. De kyrkliga företrädarna har framhållit, att kyrkoavgift i princip bör beräknas enligt samma grunder som gäller för nuvarande församlingsskatt, vilken är proportionell mot den beskattningsbara inkomsten.

Församlingsskatten beräknas för närvarande på den till kommu- nal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. I olika sammanhang har övervägts vilket inkomstbegrepp som lämpligen skall läggas till

grund för inkomstprövade avgifter eller förmåner. Därvid har man funnit att den statligt taxerade inkomsten fastställs på sådan grund och på sådant sätt, att den bäst återger en persons betalningsför— måga. Deltagarna föreslår att kyrkoavgiften grundas på taxeringen till statlig inkomstskatt. Den statliga taxeringen omfattar samtliga den enskildes förvärvskällor, oavsett deras geografiska anknytning. Eftersom garantibelopp för fastighet inte ingår i den statliga taxe- ringen, blir underlaget för uttag av kyrkoavgift totalt sett något lägre än för närvarande. Detta kan kompenseras genom motsva- rande korrigering av procentuttaget. Det inkomstbortfall som kan drabba vissa församlingar med utpräglad villa- och fritidsbebyg- gelse måste emellertid beaktas. Kompensation kan lämnas genom det interna kyrkliga inkomstutjämningssystem, som under alla för- hållanden måste byggas upp.

Typiskt för skattesystemet är ett preliminärt uttag av skatt under inkomståret och en därefter följande taxering och debitering av slutlig skatt. När det gäller att finna en lösning på frågan om uppbörd av avgifter till svenska kyrkan har deltagarna funnit att motsvarande ordning bör gälla. Kyrkoavgiften bör alltså uttas preliminärt under inkomståret. Den preliminära avgiften måste av praktiska skäl uppbäras tillsammans med de vanliga skatterna. För flertalet avgiftspliktiga innebär detta ett löneavdrag vid varje avlöningstillfälle.

Kyrkoavgiften utgör inte såsom skatten en allmän pålaga. Det preliminära uttaget bör därför i grunden betraktas som ett intresse- avdrag, vilket gottskrivs den enskilde när omfattningen av hans avgiftsskyldighet till kyrkan har kunnat fastställas. Eftersom kyr- koavgiften beräknas på den beskattningsbara inkomsten kan detta ske först sedan taxeringen har ägt rum under året efter inkomståret. Därefter fastställs kyrkoavgiften och avräknas det preliminärt ut- tagna beloppet.

Den ifrågavarande ordningen för uppbörd av kyrkoavgift kräver en nära anpassning till de rutiner som gäller för skatteuppbörden under preliminärskattestadiet och taxeringsskedet samt vid slut- skattedebiteringen. Fram till tidpunkten för slutskattedebitering- en kommer den preliminära kyrkoavgiften att ingå som en ospeci— ficerad del i preliminärskatten och helt följa uppbördslagens regler. När den slutliga kyrkoavgiften bestämts, bryts den däremot ut ur skattesystemet och betraktas som en privaträttslig avgift. Den här föreslagna ordningen förutsätter att kyrkan i sina stadgar tar in föreskrifter om att en preliminär kyrkoavgift erläggs på samma sätt som preliminärskatten.

Skattskyldigheten till stat och kommun för visst inkomstår är i dag beroende av förhållandena på mantalsdagen, den 1 november året före inkomståret. Deltagarna anser det nödvändigt att tid— punkten för skyldighet att betala kyrkoavgift bestäms till samma tidpunkt som Skattskyldigheten, om staten skall kunna administrera uppbörden av kyrkoavgift via skattesystemet.

Församlingsavgiften skall i princip utgå till hemortsförsamling- en, dvs till den församling där den avgiftsskyldige är bosatt. Av administrativa skäl måste kyrkoavgiften grundas på bosättnings- förhållandena den 1 november året före inkomståret. När någon flyttar mellan olika församlingar kommer därför avgiften att under hela inkomståret gottskrivas den församling där den flyttande var bosatt den I november före flyttningstillfället.

7.3.3. Personkretsen

Församlingsskatt betalas av både fysiska och juridiska personer. Även de fysiska personer, som inte tillhör svenska kyrkan, är skattskyldiga. För dem gäller emellertid ett lägre uttag av försam- lingsskatt. En omedelbar konsekvens av att svenska kyrkans för- samlingar ej längre kommer att ha beskattningsrätt blir att kretsen av de personer som är skyldiga att bidra till kyrkans verksamhet förändras. Juridiska personer kommer sålunda inte att vara bi- dragsskyldiga. För fysiska personer, som inte tillhör svenska kyr- kan, kommer inte heller att gälla bidragsplikt.

Frågan om medlemskap i svenska kyrkan kommer i framtiden att vara en intern kyrklig angelägenhet. Om staten skall kunna ge kyrkan uppbördshjälp måste frågan om vilka personer som är rättsligt förpliktade att betala avgift vara helt klarlagd. Medbor- garna måste vara tillförsäkrade samma rättssäkerhet som när det gäller andra ekonomiska anspråk som riktas mot dem. Därav följer att avgiftsplikten måste konstitueras på sätt som står i överens- stämmelse med de allmänna principer som gäller i samhället.

För att staten skall kunna medverka vid uppbörd av kyrkoavgift måste uppgift om dem som skall betala avgift tas in i skatteregist- ren. Uppgiften blir offentlig. Debitering av kyrkoavgift kommer dessutom att framgå av de offentliga skattelängdema. Under över- läggningarna har övervägts de frågor om skydd för enskildas per- sonliga integritet, som aktualiseras av den angivna ordningen. Del— tagarna har räknat med att medborgarna inte i allmänhet skall finna den för uppbördshjälpen nödvändiga registreringen kränkande för den personliga integriteten. Från statens sida kan likväl inte bortses

från att någon enskild kan ha annan uppfattning i frågan. I kyr- kans intresse ligger att visa respekt för enskildas krav på personlig integritet. Med hänsyn härtill har deltagarna kommit fram till att den, som önskar betala sin kyrkoavgift på annat sätt än genom det statliga uppbördssystemet, skall beredas möjlighet därtill. Delta- garna räknar emellertid med att det normala sättet för betalning av kyrkoavgift är genom anslutning till det statliga uppbördssyste- met.

Den statliga uppbördshjälpen bör således i princip omfatta de personer som tillhör svenska kyrkan. För den som så önskar skall det finnas möjlighet att träffa överenskommelse med kyrkan om att betala kyrkoavgift på annat sätt. På det hela taget är upp- bördshjälpen inte nödvändigtvis knuten till om den enskilde är kyrkomedlem eller inte. Deltagarna anser att också icke-kyrko- medlemmar bör beredas möjlighet att stödja svenska kyrkans verk- samhet genom bidrag via det statliga uppbördssystemet.

Av det anförda följer att uppbördshjälpen i princip inte kommer att omfatta alla kyrkomedlemmar. Den kan på grund av fri- villig anslutning omfatta även någon som inte är medlem i svenska kyrkan. Registreringen i skatteregistren kommer därför inte att avse samma personkrets som medlemmarna i svenska kyrkan. Den kommer att avse de personer, som är villiga att via det statliga uppbördssystemet bidra till svenska kyrkans verksam- het. Deltagarna anser att denna lösning från principiell synpunkt är att föredra framför en registrering av kyrkotillhörigheten.

7.3.4. Indrivning

Kyrkoavgiften kommer i framtiden inte att vara en offentlig pålaga utan en privaträttslig avgift. Den bör därför i princip behandlas som avgifter till andra enskilda organisationer. Om fordringar i allmänhet gäller, att fordringen måste fastställas av domstol innan tvångsåtgärder kan vidtas. Häri ligger en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde. Av hänsynen till enskilda finner deltagarna det svårt att frångå denna ordning. Därtill kommer att det för kyrkan kan vara angeläget att hantera indrivningsåtgärder gentemot enskilda på ett mera individuellt sätt än som är möjligt genom det förfaran— de som anlitas för indrivning av skatter. Deltagarna föreslår därför att indrivning av kvarstående kyrkoavgift inte skall ske inom ramen för uppbördshjälpen. Det får ankomma på kyrkan själv att i vanlig ordning ta in de resterande slutliga avgifter som inte inflyter genom det statliga uppbördsförfarandet.

7.3.5. Förskott och slutreglering

Församlingarna erhåller i dag förskott på församlingsskatt under inkomståret med en sjättedel varannan månad. Uträkningen av förskottet grundas på skatteunderlaget för sist förflutna taxering och den utdebitering som har beslutats för inkomståret. Deltagar- na anser att ett framtida uppbördssystem bör innefatta förskotts— utbetalningar vid i stort sett samma tidpunkter och enligt motsva— rande beräkningsgrunder som i dag.

Vid redovisning och avräkning av församlingsskatt enligt nuva- rande ordning beaktas beslutade ändringar i tidigare års taxering- ar. Dessa ändringar kan avse förhållanden många år tillbaka i tiden, eftersom prövningen av skattemål ofta tar lång tid. Denna ordning är av flera skäl inte lämplig när det gäller en framtida redovisning till kyrkan av uppburna kyrkoavgifter. Det bör efter- strävas att redovisningen av uppburna kyrkoavgifter och därmed sammanhängande avräkning mellan staten och kyrkan blir en slut- lig uppgörelse vad gäller det aktuella uppbördsåret.

7.4. System för uppbörd av kyrkoavgift

I arbetet med att utforma ett system för uppbörd av kyrkoavgift knutet till den allmänna skatteuppbörden har deltagarna eftersträ- vat en integrering med skattesystemet. På vissa punkter föreslås emellertid en annan ordning än den som för närvarande gäller i fråga om församlingsskatt. Med hänsyn till kyrkoavgiftens privaträttsliga karaktär kan nämligen integreringen med det statli- ga skatte- och uppbördssystemet inte drivas alltför långt.

Förslaget till uppbördssystem innebär i huvudsak att preliminä- ra avgifter uppbärs genom statens försorg tillsammans med de vanliga skatterna. Vid slutskattedebiteringen bestäms kyrkoavgif- ten på grundval av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Preliminärt erlagt belopp avräknas och resultatet re- dovisas för den avgiftsskyldige. Uppkommer överskott återbetalas detta. Inbetalningskort utfärdas på kvarstående avgift.

7.4.1. Åtgärder före uppbördsåret

Uppbördssystemet bygger på att kyrkan till skattemyndigheterna rapporterar vilka personer som skall betala kyrkoavgift. Denna rapportering förutsätts komma från kyrkans ADB-system för för-

samlingsregistrering lämpligen i slutet av november månad året före uppbördsåret.

För att skattemyndigheterna skall kunna medverka vid uppbörd av preliminär kyrkoavgift måste de ha uppgift om den kyrkliga utdebiteringen. Avisering härom bör i god tid före inkomstårets början ombesörjas av kyrkan. Detta är nödvändigt med hänsyn till fastställandet och tryckning av skattetabeller. Eftersom kyrkoav- giften kommer att bestå av flera delavgifter blir det nödvändigt att från kyrkans sida på något sätt samordna aviseringen till skatte- och uppbördsmyndigheterna. Deltagarna förordar att stiften avise- rar respektive länsstyrelse.

7.4.2. Uppbörd av preliminär kyrkoavgift

Det är i praktiken ogörligt att konstruera skattetabeller, som för icke-medlem utvisar enbart skatt och som för kyrkomedlem utvi- sar både skattebelopp och belopp som utgör kyrkoavgift. Att sedan i ett fortsatt förfarande behandla beloppen enligt skilda regelsystem är inte heller möjligt. Deltagarna förordar därför att skattetabellerna konstrueras på samma sätt som för närvarande. Detta innebär att skattemyndigheterna för såväl medlem som icke- medlem beslutar efter vilken skattetabell och kolumn i tabellen en arbetsgivare vid utbetalning av lön skall göra avdrag för skatt. Förfarandet innebär i regel att för en medlem görs löneavdrag efter en högre tabell än för en icke-medlem. Arbetsgivarens av- drags— och redovisningsskyldighet kommer att vara underkastad uppbördslagens bestämmelser i enlighet med den debetsedel på preliminär skatt, som utfärdats för arbetstagaren.

Vid debitering av preliminär B-skatt förutsätts skattemyndighe- ten beakta skyldighet att erlägga kyrkoavgift. Avgiften ingår i den debiterade skatten. Om denna inte betalas i rätt tid, restförs be- loppet och drivs in enligt de regler som gäller för skatt. Det kan visserligen hävdas att i sak utgör en viss del av beloppet en avgift, som inte har karaktär av skatt. Mot detta står att beloppet debite- rats på samma sätt som skatt. I själva verket innebär förfarandet att staten fullgör sitt åtagande att biträda kyrkan med att under inkomståret ta ut en preliminär kyrkoavgift genom att höja uttaget av preliminär skatt.

Skattemyndighets beslut att preliminär skatt skall tas ut med belopp som inkluderar preliminär kyrkoavgift grundar sig på rap- portering från kyrkan. Sådant beslut kan bli felaktigt antingen beroende på fel i aviseringen eller fel från skattemyndighetens

sida. Sådant fel bör kunna rättas. Ett särskilt administrativt be- svärssystem anser deltagarna inte bör tillskapas för detta ända- mål. Det förfarande som gäller för rättelse av preliminärt debite- rad skatt bör i stället anlitas. Om någon i ansökan om jämkning av preliminär skatt sålunda uppger, att han inte skall betala avgift antingen på grund av att han inte är medlem i svenska kyrkan eller att han vill betala på annat sätt än i samband med skatteuppbör- den, skall skatteuttaget ändras. Samtidigt underrättar skattemyn- digheten kyrkan om förhållandet. Av den enskilde preliminärt erlagt belopp kommer i så fall att i sin helhet avräknas som preliminär skatt.

7.4.3. Slutlig kyrkoavgift

Under uppbördsåret har influtit preliminärbelopp, som skall gottskrivas den skatt- och avgiftsskyldige genom att avräknas från slutlig skatt och slutlig kyrkoavgift. Det skulle i och för sig vara naturligt om det preliminärt uttagna beloppet först och främst togs i anspråk för skatt. Deltagarna föreslår emellertid en metod enligt vilken det belopp som avräknas såsom preliminärt erlagt på lika villkor fördelas mellan skatt och kyrkoavgift. Preliminärbeloppet fördelas alltså proportionellt på skatt och avgift på samma sätt som dessa belopp ingår i den totalt debiterade summan.

Sedan den preliminära kyrkoavgiften har bestämts till sitt be- lopp, skall den avräknas från den påförda slutliga kyrkoavgiften. Resultatet av uträkningen visar om den avgiftsskyldige har betalt in för mycket eller för litet i preliminär avgift. Deltagarna föreslår att staten redovisar beräkningarna för den avgiftsskyldige i sam- band med att debetsedel för slutlig skatt tillställs honom senast den 15 december under taxeringsåret.

Om den preliminärt uttagna kyrkoavgiften överstiger den slut- ligt debiterade avgiften, skall naturligtvis den avgiftsskyldige återfå det överskjutande beloppet. Deltagarna föreslår att staten utbeta— lar överskjutande kyrkoavgift i samband med återbetalning av överskjutande preliminär skatt. Lämpligt är att ett särskilt återbe- talningskort fogas till debetsedeln på slutlig skatt.

Om avräkning mellan slutlig och preliminär kyrkoavgift utvisar att den avgiftsskyldige resterar med någon del av kyrkoavgiften, kvarstår hans skyldighet gentemot kyrkan att betala det resteran- de beloppet. Eftersom uppbörd av kvarstående avgift inte skall förekomma genom statens medverkan, är det i princip kyrkans sak att själv ta ut det resterande beloppet. Deltagarna föreslår att

den avgiftsskyldige genom statens försorg tillställs ett inbetalnings- kort på resterande avgift. Härigenom kan man undvika att kyr- kan belastas med omfattande kravrutiner. I enlighet med det an- förda skall betalningen av kvarstående avgifter ske till kyrkan. Det ankommer följaktligen på kyrkan själv att bevaka att reste- rande avgifter betalas.

I skattesystemet tillämpas för närvarande ett system med av- rundning när det gäller smärre differenser mellan slutlig skatt och preliminär skatt. Som gränsvärde gäller 25 kronor. Intill detta värde efterges kvarstående skatt och utbetalas inte överskjutande skatt. Om samma system tillämpas av kyrkan när det gäller kyr- koavgiften, kan antalet utbetalningar och krav på småbelopp kraf- tigt reduceras och därmed kostnaderna för uppbörden nedbringas.

Deltagarna föreslår att det angivna systemet med avrundning tillämpas också för kyrkoavgift. Enligt beräkningar baserade på 1975 års slutskattedebitering skulle ett gränsvärde på 25 kronor ha gett kyrkan ett överskott på omkring 3 miljoner kronor. För flerta- let löntagare gäller nämligen att de får överskjutande skatt efter- som det i skattetabellerna inte tas hänsyn till avdrag för inkoms- ternas förvärvande. Vad beträffar kvarstående kyrkoavgifter torde huvuddelen av dem komma att betalas redan på grund av den betalningsanmaning som sänds ut genom skattemyndigheternas försorg tillsammans med slutskattesedeln eftersom avgifterna i regel avser förhållandevis små belopp. Till följd härav och med hänsyn också till avrundningsregelns resultat kommer kyrkan att få en så gott som fullständig täckning av hela kyrkoavgiften.

7.4.4. Redovisning till kyrkan

Sedan kyrkoavgiften i samband med taxering och slutdebitering har fastställts för samtliga dem som är anslutna till uppbördssys- temet, kan staten redovisa utfallet av uppbörden till kyrkan. Slut- redovisning bör ske årligen snarast möjligt efter taxering och debitering.

Från kyrkans fordran på kyrkoavgift skall vid slutredovisningen avräknas det belopp, som har utbetalts i förskott. Vid avräkningen uppkommande över- eller underskott kan lämpligen regleras i samband med förskottsbetalning för följande uppbördsår.

Av taxeringsnämnd beslutad taxering kan komma att ändras av länsskatterätt, kammarrätt och regeringsrätt. Enligt vad som tidi- gare har framhållits bör det framtida uppbördssystemet vara så utformat, att redovisningen av uppburna kyrkoavgifter och där-

med sammanhängande avräkning mellan staten och kyrkan är en slutlig avräkning vad gäller det aktuella uppbördsåret. Deltagarna föreslår att taxeringsnämnds beslut om taxering i princip får utgö- ra det definitiva underlaget för bestämmande av kyrkoavgift. Denna ordning förutsätter att kyrkan i sina stadgar anger, att kyrkoavgiften beräknas med ledning av taxeringsnämnds beslut. Eftersom kyrkoavgiften är så obetydlig i förhållande till skatten, är ändrade taxeringar i regel utan ekonomisk betydelse för den en- skilde när det gäller kyrkoavgiften. För särskilda fall tänker sig deltagarna emellertid att mera betydande ändringar av den be- skattningsbara inkomsten rapporteras till kyrkan, som sedan får reglera mellanhavandet med kyrkomedlemmen.

Som förut har berörts är kyrkoavgiften sammansatt av flera delavgifter, vilka utdebiteras av skilda kyrkliga rättssubjekt. En uppdelning av kyrkoavgiften på dessa skulle för staten bli adminis- trativt betungande och sannolikt mycket kostnadskrävande. Del- tagarna föreslår därför att länsstyrelserna, som svarar för uppbör- den, betalar och redovisar kyrkoavgiften utan fördelning direkt till kyrkans ekonomibyrå på riksplanet. Det får sedan ankomma på ekonomibyrån att dela upp och vidarebefordra avgifterna till vederbörande subjekt. Slutredovisning föreslås också bli tillställd ekonomibyrån.

7.4.5. Genomförande

Det förslag till uppbörd av kyrkoavgift, som deltagarna här lägger fram, behöver bearbetas ytterligare när det gäller de praktiska funktionerna. Det fordras sålunda ett fortsatt utvecklingsarbete innan förslaget kan genomföras. Därvid får de författningar som rör skatteuppbörden gås igenom och anpassas till systemet för uppbörd av kyrkoavgift.

Av naturliga skäl bör införandet av ett system för uppbörd av kyrkoavgift sammanfalla med tidpunkten för slopande av försam- lingarnas beskattningsrätt. Den avgörande tidpunkten för upp- bördshjälpens ikraftträdande blir därmed tidpunkten för relations- ändringen mellan staten och kyrkan.

8. Statsbidrag

Frågan om statsbidrag har under överläggningarna behandlats av ekonomiutskottet. Utskottet har därvid gått igenom kyrkans nu- varande ekonomi och övervägt de samlade ekonomiska följderna för kyrkan av relationsändringen. Ekonomiutskottets övervägan- den och förslag i denna del redovisas som en särskild bilaga till detta betänkande.”

8.1. Kyrkans nuvarande ekonomi

8.1.1. Församlingsplanet

Av kyrkans tre plan har församlingsplanet den största ekonomiska omslutningen. Inkomsterna på församlingsplanet uppgick år 1975 till ca 1,9 miljarder kr medan motsvarande siffror för stiftsplan och riksplan var ca 30 milj kr respektive ca 200 milj kr. Svenska kyrkans förmögenhet är svår att beräkna. Församlingarnas och pastoratens tillgångar år 1975 har uppskattats till drygt 7 miljarder kr.

Församlingarnas största inkomstkälla är församlingsskatten, som det aktuella året uppgick till 1166,8 milj kr2 eller 61% av samtliga inkomster. I församlingsskatten ingår skatt från juridiska personer. Taxeringsåret 1975 uppgick församlingsskatten från ju- ridiska personer till ca 90 milj kr.

Medelutdebiteringen för år 1975 uppgick till 0,88 kr per skatte- krona. Stora variationer i utdebitering förekommer. Den högsta utdebiteringen för året uppgick till 3,50 kr och den lägsta till 0,40 kr per skattekrona.

I olika sammanhang brukar församlingsplanets utgifter och in- komster fördelas på verksamhetsgrenar eller program. Från stati- stik avseende år 1975 kan återges följande sammanställning.

* SOU 1978:3, bilaga 6.

2 I den officiella statisti- ken anges församlings- skatten för år 1975 till 1 209,8 milj kr. I detta belopp ingår det 8 k skat- tebortfallsbidraget.

SOU 1978:1 Verksamhetsgrenar Utgifter 1975 Inkomster 1975 Milj kr % Milj kr % Central förvaltning 120,8 6,6 4,7 0,2 Kyrkobokföring 79,7 4,3 0,4 0,0 Präster och kyrkomusiker 255,1 13,8 7,7 0,4 Fastighetsförvaltning för pastorat 103,6 5,6 1013 5,3 Fastighetsförvaltning för församlingar 477,4 25,9 46,7 2,5 Begravningsväsende 280,7 15,3 44,9 2,4 Församlingsverksamhet 218,8 1 1,8 10,4 0,6 Finansiering 308,8 16,7 1 687,0 88,6 Summa 1 844,9 100,0 1 903,1 1000

I sammanställningen anges att församlingsverksamheten omfattar 11,8% av kyrkans totala utgifter. Till församlingsverksamheten skall dessutom räknas huvuddelen av utgifterna för präster och kyrkomusiker. Härutöver bör vissa delar av central förvaltning (administration) och finansiering inräknas i utgifterna för försam- lingsverksamheten. Om angivna utgifter inräknas utgör försam- lingsverksamheten mellan 25 och 30% av kyrkans totala verk- samhet på församlingsplanet. Utgifterna för kyrkobokföring och begravningsväsende har angivits till 4,3 respektive 15,3 %. Om de nyss nämnda utgifterna för central förvaltning m m fördelas på övriga verksamhetsgrenar kommer kyrkobokföringen och begrav- ningsväsendet att omfatta 7,7 respektive 19,8% av de totala utgifterna.

8.1.2. Stiftsplanet

Ett stort antal administrativa och ekonomiska frågor av kyrklig art handläggs av stiftets organ. Den författningsreglerade verksamhe- ten handhas av domkapitel och stiftsnämnder. Kostnaderna för denna verksamhet bestrids genom statsanslag, bidrag ur kyrko- fonden och nettoavkastningen från förvaltade fastigheter. Totalt uppgick anslagen för domkapitlens och stiftsnämndernas verk- samhet under år 1975 till ca 13,5 milj kr, varav staten bidrog med ca 5,3 milj kr.

Vid sidan av den författningsreglerade verksamheten har under senare år en s k fri verksamhet vuxit fram på Stiftsplanet. Denna

finansieras främst genom stiftstingsavgifter, som församlingarna betalar, och kollekter. Den totala verksamheten på Stiftsplanet år 1975 omslöt drygt 30 milj kr. Därav svarade den fria verksamhe- ten för 16,8 milj kr.

8.1.3. Riksplanet

Svenska kyrkans verksamhet på riksplanet är i stor utsträckning inordnad under statliga myndigheter. Men även rent kyrkliga organ finns med uppgifter för riket i dess helhet.

Riksplanets verksamhet finansieras över statsbudgeten, genom den allmänna kyrkoavgiften samt genom kollekter och gåvor. År 1975 upptogs drygt 16 milj kr i statsbudgeten för svenska kyr- kans verksamhet. Kyrkofonden förvaltas av kammarkollegiet. Dess omslutning var för budgetåret 1974/75 ca 136 milj kr. Den största inkomstkällan för fonden är den allmänna kyrkoavgiften, som betalas av pastoraten. Angivna år betalades omkring 125 milj kr i allmän kyrkoavgift. Ur fonden utgår tillskott till ekonomiskt svaga pastorat. Tillskotten till pastoraten uppgick år 1975 till 68,5 milj kr. De fyra centrala kyrkliga styrelsernas omsättning samma år uppgick till omkring 42 milj kr. Till styrelserna inflöt omkring 32 milj kr i kollekter och gåvor.

8.1.4. Statligt stöd till kyrkan

För närvarande utgår statsbidrag till kyrkans verksamhet. Utöver dessa direkta bidrag lämnar staten ett indirekt stöd till kyrkans verksamhet genom att olika myndigheter har hand om förvalt- ningsuppgifter eller lämnar service.

Direkta bidrag till svenska kyrkan utgick år 1975 med 161,2 milj kr. Bland de direkta bidragen är det 3 k skatteutjämningsbidraget det största. Till följd av 1970 års skattereform utgår dessutom till de kyrkliga kommunerna ett s k skattebortfallsbidrag. Bidraget skall successivt avvecklas.

Till domkapitel och stiftsnämnder mm utbetalas bidrag över statsbudgeten. Till kyrkofonden utgår också en årlig ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde. Från staten anslås i övrigt medel för olika ändamål, tex för restaurering av kyrkor.

De direkta statsbidragen till kyrkan åren 1975 och 1976 framgår av följande tabell.

Ändamål Belopp 1975 Belopp 1976 Milj kr Milj kr

Skatteutjämningsbidrag 101 ,5 108,0 Skattebortfallsbidrag 43,0 ca 40,0 Domkapitel och stiftsnämnder:

föwaltningskostnader 5,3 6,5 Ersättning till kyrkofonden (indraget tionde) 5,1 5,1 Övriga bidrag: kurser för utbildande av kyrko-

musiker, restaurering av äldre domkyrkor, ekumenisk verksamhet, bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna mm 6,3" 1,3

Summa 161,2 160,9

" Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor utgick år 1975 med 5,6 milj kr och år 1976 med 0,2 milj kr.

För att i huvudsak kunna belysa värdet av det indirekta stödet till kyrkan har uppgifter under hand samlats in från olika myndighe- ter. De bygger på gjorda uppskattningar. Uppgifterna är samman— ställda i följande tabell.

Myndighet motsv År 1976 Belopp Milj kr Kyrkoenheten 1,0 Kammarkollegiet 2,0 Tjänstebrevsrätt via postverket 6,5 Riksskatteverket, länsstyrelserna och lokala skattemyndigheter 10,0 Statens kostnader för administration m m av de kyrkliga valen 1,0" Summa 23.0”

" Kostnaderna uppskattas till ca 3 milj kr för en treårsperiod. ” Motsvarande belopp för år 1975 kan beräknas till ca 21 milj kr.

8.1.5. Kyrkans inkomster

I följande sammanställning visas kyrkans totala inkomster för år 1975 efter huvudsakliga inkomstkällor. Som framgår av sammanställningen svarar församlingsskatt och andra inkomster för ca 92% av kyrkans inkomster. Statsbidragen utgör ca S% av inkomsterna.

Församlings— Stifts- Riks- Summa plan plan plan

Finansiering Miljkr % Miljkr % Miljkr % Miljkr %

Församlings-

skatt 1166,8 61,3 —— _ 1166,8 54,8

Andra

inkomster 591,8 31,1 25,0 82,5 183,8 94,2 800,6" 37,6 Statsbidrag 144,5 7,6 5,3 17,5 11,4 5,8 161,2 7,6 Summa 1903,1 100,0 30,3 100,0 195,2 100,0 2128,6"100,0

" I beloppet ingår bl a inkomster från församlingsplanets fastighetsförvaltning och begravningsväsende. Härutöver har inräknats ränteintäkter, lån och kyrkofondens inkomster inklusive den allmänna kyrkoavgiften. På stiftsplan och riksplan ingår dessutom gåvor och kollekter med sammanlagt omkring 37 milj kr. " Beloppet avser kyrkans bruttointäkter, dvs inklusive interna överföringar mel- lan planen på ca 233 milj kr.

8.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka konstaterade att huvudan- svaret för kyrkans ekonomi alltjämt måste ligga på medlemmarna. Dessutom borde medlemmarnas direkta ansvar kompletteras med ett generöst stöd från samhällets sida. Detta borde emellertid inte vara så betydande, att kyrkans oberoende ställning äventyrades. Enligt beredningen borde de ekonomiskt svaga församlingarnas problem särskilt beaktas.

Flera remissinstanser uttryckte farhågor för att kyrkans eko- nomi skulle förändras så vid relationsändringen att en rikstäckan- de verksamhet inte skulle kunna upprätthållas. En del remissin- stanser underströk behovet av samhällsstöd till främst glesbygds- församlingarna. Någon remissinstans betonade, att samhällets bidrag till kyrkan endast skulle komplettera medlemmarnas bi— drag.

Vid de inledande överläggningarna enades deltagarna om att behandla frågan om kyrkans ekonomi i hela dess räckvidd. För- utom uppbördshjälpen skulle övervägas kyrkans behov av eko- nomiskt stöd från statens sida. Under överläggningarna har en naturlig utgångspunkt för arbetet varit att de ekonomiska förut— sättningarna för kyrkans verksamhet inte skall påverkas av den organisatoriska förändring som relationsändringen innebär.

8.3. Ekonomiska konsekvenser av relationsändringen

8.3.1. Allmänna frågor

Relationsändringen innebär att svenska kyrkans församlingar inte längre kommer att ha ställning som kommuner och därmed be- skattningsrätt. Därav följer att juridiska personer inte kommer att vara bidragsskyldiga. Detta betyder för svenska kyrkan som hel- het ett inkomstbortfall på omkring 90 milj kr i 1975 års nivå.

Det har ibland framhållits, att kyrkans n'zer/lenisanslutning och därmed de ekonomiska förutsättningarna för kyrkan kan väntas avsevärt förändras genom en relationsändring. Enligt deltagarnas mening är den reform, som utgör resultatet av överläggningarna, inte ägnad att påverka medlemsantalet i kyrkan. Det förutsätts att relationsändringen som sådan inte påverkar de nuvarande kyrko- medlemmarnas kyrkotillhörighet. Syftet är att kyrkan skall kunna fortsätta verksamheten som samma kyrka och med oförändrade ekonomiska förutsättningar. Angelägna organisatoriska reformer kommer också att kunna genomföras. Deltagarna har därför inte anledning till annat antagande än att de grundläggande ekonomiska förutsättningar som är beroende av medlemsanslutningen i allt väsentligt kommer att vara desamma som i dag. Helt avgörande för framtiden är naturligtvis svenska kyrkans förmåga att föra ut sitt budskap till medborgarna och att engagera dem för den kyrkliga verksamheten.

När församlingarnas och samfälligheternas beskattningsrätt upphör kommer möjligheterna att ta upp lån för verksamheten att påverkas. År 1975 tog församlingar och samfälligheter upp nya lån med 42,8 milj kr vilket motsvarade 2,3 % av församlingarnas tota- la inkomster. Den totala lånevolymen om ca 400 milj kr är obetyd- lig i förhållande till kyrkans reella tillgångar.

I det förslag som deltagarna lägger fram rörande den specialreg- lerade kyrkliga egendomen öppnas möjligheter till belåning av den inkomstgivande fasta egendomen. Den nuvarande kyrkokommu- nala egendomen bör även kunna ligga till grund för belåning. Med utgångspunkt i den nuvarande lånevolymen torde därför redan nu anvisade möjligheter i allt väsentligt tillgodose behovet av finan- siering genom lån. En annan möjlighet är att en lånegaranti till- skapas inom kyrkan. Deltagarna tänker sig att rikskyrkan kan äta sig borgensansvar för de lån församlingar, samfälligheter eller stift kan behöva ta upp.

Vad gäller de lån som finns vid relationsändringen — kommunlå— nen — kan vissa övergångsproblem uppkomma genom att för-

samlingarnas karaktär av kommuner upphör. De upptagna lå- nen förutsätts vid övergångstillfället stå kvar på de församlingar och samfälligheter som har tagit upp dessa. Deltagarna förordar att rikskyrkan dessutom går in som garant för de lån som finns vid övergångstillfället. Den ekonomiska uppbyggnaden av rikskyrkan måste anses tillgodose kreditgivamas anspråk på fullgod säkerhet. Som deltagarna återkommer till i kapitel 10 bör staten dessutom ställa sig som yttersta garant för de lån som finns vid övergångs- tillfället.

För svenska kyrkan och dess församlingar gäller i dag speciella beskattningsregler. Efter relationsändringen uppkommer vissa förändringar i beskattningshänseende. Relationsändringen kom- mer emellertid i praktiken inte att innebära någon större skillnad i skattehänseende för kyrkan eller för dess stift och församlingar. Ett särskilt övergångsproblem som rör stämpelskatt föreslår del- tagarna skall lösas genom lagstiftning.

8.3.2. Olika delfrågor

Av relationsändringen följer att det på riksplanet uppkommer kostnader för en ny administrativ organisation. Kostnadsökning— en kan uppskattas till omkring 8 milj kr.

Till grund för överläggningarna mellan staten och kyrkan ligger att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över till de borgerliga kommunerna. Församlingar och samfälligheter kommer därigenom att avlastas kostnader som med ledning av uppgifter från år 1974 kan beräknas till omkring 310 milj kr eller 19,8 % av de totala utgifterna.

Deltagarna föreslår att den specialreglerade kyrkliga egendo- men blir sammanförd till stiftelser. Förslaget gör det möjligt att ordna en rationell förvaltning av denna egendom. Enligt nuvaran- de skattelagstiftning kommer emellertid de nybildade stiftelserna att bli skyldiga att betala kommunal och statlig inkomstskatt. Skattskyldighet kommer därmed att föreligga i större utsträckning än för församlingarna. Från deltagarnas synpunkt måste en skat- temässig likabehandling av trossamfunden och deras stiftelser vara en absolut förutsättning för den framtagna konstruktionen rörande den specialreglerade kyrkliga egendomen. Deltagarna ut- går från att frågan om beskattning av trossamfund och stiftelser kommer att lösas på ett enhetligt sätt när pågående utredningsar- bete angående stiftelser slutförts. Vid tidpunkten för relationsänd-

3 Härav är cirka 4500 säsonganställda.

ringen bör denna skattefråga sålunda inte utgöra något problem för kyrkan.

Förslaget till uppbörd av kyrkoavgift innebär genom anknyt— ningen till uppbördssystemet att kyrkan tillförs i stort sett hela det belopp som debiterats. Ersättningen till staten för uppbördshjäl- pen har beräknats till ca 14 milj kr. Kyrkans övriga kostnader för administration av uppbörden har uppskattats till högst 4 milj kr.

De årliga driftkostnaderna för församlingsregistreringen upp- skattas till mellan 5 och 7 milj kr. Uppläggningskostnaderna för systemet har beräknats till omkring 7 milj kr. Ett överförande av folkbokföringen till borgerlig myndighet påverkar församlingarnas utgifter. Folkbokföringen svarade år 1974 för 7,7% av de totala utgifterna, eller i kronor räknat för omkring 120 milj. Effekten för kyrkan blir således en betydande kostnadsminskning.

8.4. Statsbidrag 8.4.1 Grundläggande frågor

Överläggningarna mellan staten och kyrkan bygger på att svenska kyrkan även efter ändrade relationer till staten skall på demokra- tisk grund kunna bedriva en rikstäckande och öppen verksamhet. Redan därav följer att de ekonomiska förutsättningarna för den kyrkliga verksamheten i framtiden måste i huvudsak svara mot dem som gäller i dag.

Svenska kyrkan har i dag mellan 20000 och 25000 anställda.3 Staten har ett särskilt ansvar för personalens anställningstrygghet och deras krav att kyrkan i framtiden såsom arbetsgivare skall kunna infria de ekonomiska förpliktelserna. Dessa trygghetsfakto- rer bör säkras främst genom att kyrkans verksamhet även fram- gent vilar på en stabil ekonomisk grund.

Avgifter från kyrkomedlemmarna bör vara det bärande elemen- tet i kyrkans framtida finansieringssystem. Detta grundläggande synsätt är en förutsättning för att kyrkan skall inta en i förhållande till staten oberoende ställning.

För att kyrkan skall kunna motsvara anspråken på en rikstäc- kande verksamhet och bereda personalen trygghet i anställningen måste en ekonomisk utjämning inom kyrkan förekomma. En so— lidaritet av detta slag förutsätts i de kyrkliga deltagarnas organisa- tionsförslag. Den lösning som under överläggningarna har tagits fram rörande den kyrkliga egendomen utgår också från att nuva— rande utjämningsfunktion skall finnas kvar. För att kyrkan skall

kunna bibehålla det nuvarande systemet med ekonomisk utjäm- ning på lokalplanet föreslår deltagarna, att den del av kyrkofon— dens kapital — år 1976 omkring 85 milj kr — som inte skall tillföras den nybildade kyrkofondsstiftelsen. ställs till rikskyrkans förfo- gande. Härigenom får kyrkan ett betydande grundkapital för eko- nomisk utjämning. Förslaget innebär en trygghetsfaktor för för- samlingarna och deras personal.

Det ekonomiska ansvaret för den kyrkliga verksamheten bör vila främst på kyrkomedlemmarna själva. Det statliga stödet bör betraktas som ett tillägg till kyrkans självfinansiering. Det får inte vara så betydande att kyrkans oberoende ställning äventyras. Kyrkans framtida ställning i förhållande till staten talar för att statsbidraget inte förenas med villkor utan utgör ett fritt bidrag. Det finns emellertid intressen som motiverar att en del av bidraget förbehålls särskilda ändamål. Statsbidraget bör kunna utnyttjas för att förstärka den ekonomiska stabilitet som kan behövas för att tillgodose en rikstäckande verksamhet och säkerställa trygghe- ten för personalen.

8.4.2. Statsbidragets storlek

De olika statsbidragen svarar i dag för omkring 8 % av svenska kyrkans inkomster. Staten lämnar dessutom indirekt ett ekono- miskt stöd till kyrkans verksamhet. Det totala stödet under år 1975 framgår av följande sammanställning.4

Statligt stöd Milj kr Direkta bidrag 161,2 Indirekt stöd 21,0

Summa statligt stöd 182,2

Deltagarna anser att det totala statliga stöd som utgår till svenska kyrkans verksamhet bör vara utgångspunkten vid beräkning av framtida statsbidrag. Redan härigenom har deltagarna tagit hänsyn till en del extra kostnader som uppkommer för kyrkan efter relationsändringen, tex administrationskostnader. De ekonomiska konsekvensernai övrigt av relationsändringen bör emellertid också öva inflytande på storleken av framtida statsbidrag. Deltagarna föreslår att kyrkan genom statsbidrag kompenseras för det inkomstbortfall som följer av att juridiska personer efter

* Som jämförelse kan nämnas att statsbidrag till andra trossamfund budgetåret 1977/78 utgår med 34 milj kr, varav i verksamhetsbidrag 25 milj kr och i lokalbidrag 9 milj kr.

relationsändringen inte blir bidragsskyldiga till kyrkan. Detta in- komstbortfall har beräknats till omkring 90 milj kr i 1975 års nivå.

Det nu utgående skatteutjämningsbidraget och skattebortfalls— bidraget liksom för övrigt det av deltagarna föreslagna bidraget för inkomstbortfall från juridiska personer baseras på kyrkans hela nuvarande verksamhet. I det förslag till ändrade relationer som nu läggs fram förutsätts att samhället skall överta kostnads- ansvaret för begravningsverksamheten och folkbokföringen. Kyr- kan kommer härigenom att avlastas 25—30% av sin totala utgifter. Det kan därför med visst fog hävdas att en motsvarande redu- cering av statsbidraget borde ske. Reduceringen skulle i så fall mot- svara omkring 75 milj kr.

Utgifter för begravningsverksamheten belastar särskilt tungt församlingar med svagt ekonomiskt underlag. Det innebär att en viss utjämningseffekt kan uppnås om statsbidraget inte reduceras. En åtgärd av detta slag ligger i linje med strävan att främja en riksomfattande kyrklig verksamhet. Därtill kommer att det är önskvärt med en relativ förstärkning av kyrkans ekonomi under en övergångsperiod för att kyrkan skall kunna möta den ekono- miska belastning som följer av att pensioner för redan pensionerad personal skall betalas samtidigt som framtida pensionskostnader för den aktiva personalen skall täckas. Deltagarna föreslår därför att statsbidraget inte reduceras.

Kyrkan får ökade administrationskostnader vid relationsänd- ringen. Om det framtida statsbidraget grundas på det totala statli- ga stöd, som för närvarande utgår, har kyrkan redan därigenom kompenserats för en del av dessa kostnader.

På grund av det anförda föreslår deltagarna att det med ut- gångspunkt i 1975 års förhållanden utgår statsbidrag till svenska kyrkan med 275 milj kr.

Detta statsbidragsbelopp skulle år 1975 ha motsvarat omkring 14,5% av kyrkans totala inkomster. Det bör med de justeringar som kan föranledas av kostnadsutvecklingen utgöra den totala ramen för ett årligt statligt stöd till svenska kyrkans verksamhet. Statens kostnader för de förmåner i form av statlig service som kan tillkomma kyrkan efter relationsändringen bör följaktligen frånräknas. Sålunda bör bidraget reduceras med statens kostnader tex för uppbördshjälpen och för service avseende församlings— registreringen.

Församlingar och samfälligheter svarar i dag för underhåll och restaurering av kyrkobyggnader. Statsbidrag har utgått i vissa fall. Den år 1976 tillkallade byggnadsvårdsutredningen har i uppdrag

att avge förslag om formerna för stödåtgärder för vård och beva- rande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredningen skall därvid ta ställning till frågan om ansvarsfördelningen mellan en- skild ägare, kommun och stat samt överväga vilka slag av ekono- miska insatser som behövs från olika parters sida. Deltagarna förutsätter att svenska kyrkan utöver det nyss angivna statsbi- dragsbeloppet skall ha möjlighet att inom ramen för statens allmän- na stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse erhålla bidrag för underhåll och restaurering av kyrkobyggnader.

8.4.3. Bidragets fördelning på olika ändamål

Skattekraften varierar i dag avsevärt mellan olika delar av landet. Till följd härav har vissa utjämningsfunktioner byggts upp av samhället. Om kyrkan i framtiden skall kunna upprätthålla en rikstäckande verksamhet behövs ett system för ekonomisk utjäm- ning som motsvarar det som finns i dag. En särskild del av statsbidragsbeloppet bör därför reserveras för utjämning av de olikheter i ekonomisk bärkraft som finns inom skilda delar av landet. Utjämningsbidraget bör i stort sett motsvara nuvarande skatteutjämningsbidrag. Deltagarna föreslår att 100 milj kr reser- veras för utjämningsändamål.

I statsbidragsbestämmelser bör anges, att bidraget skall använ- das för att utjämna olikheterna i ekonomisk bärkraft på lokalpla- net. Principerna för fördelning av bidraget bör även framgå av bestämmelserna. Strävan bör vara att uppnå ett så enkelt fördel- ningssystem som möjligt. Deltagarna förordar en fördelningsgrund som sätter Utjämningen i relation till respektive församlings skat- teunderlag per invånare. Bestämmelser om fördelning av utjäm- ningsbidraget bör utarbetas före relationsändringen.

Relationsändringen som helhet med den utformning som den under överläggningarna har fått innebär särskilda trygghetsfakto- rer för personalen. Kyrkan avses få sådana organisatoriska och ekonomiska förutsättningar att fullfölja sin verksamhet att den anställda personalen kan känna trygghet. Det skall emellertid inte bortses från att den enskilde ändå kan känna oro för sin egen situation vid kyrkosystemets reformering. Det är därför befogat med särskilda åtgärder som kan vara ägnade att hos alla anställda skapa tilltro till kyrkans förmåga att såsom arbetsgivare fullgöra de ekonomiska förpliktelserna. I detta sammanhang gäller det främst att säkerställa redan gjorda pensionsutfästelser.

Genom att statsbidraget inte reduceras, trots att kyrkan avlastas

kostnader för begravningsverksamheten och folkbokföringen, bör en del av statsbidragsbeloppet kunna utnyttjas för att trygga de pensionsåtaganden som finns vid relationsändringen. En del av statsbidraget bör specialdestineras för detta ändamål.

Utbetalda pensioner för präster och kyrkokommunalt anställd personal, dvs den största delen av kyrkans personal, uppgick år 1976 till omkring 55 milj kr. Deltagarna föreslår att 75 milj kr av statsbidraget reserveras för att säkerställa redan gjorda pensions- åtaganden.

Pensionsbidraget bör omgärdas med statsbidragsbestämmelser. Hur dessa skall utformas är beroende av hur pensionsfrågan löses. Denna fråga måste bli föremål för förhandlingar med personalens fackliga organisationer. Utformningen av statsbidragsbestämmel— serna bör därför anstå tills pensionsfrågan har lösts.

Resterande del av det totala statsbidraget bör utgå till kyrkan som ett fritt bidrag. Som tidigare har framhållits skall detta bidrag reduceras med statens kostnader för tjänster som tillkommer kyr- kan efter relationsändringen.

Det totala Statsbidragets fördelning på olika ändamål framgår av följande sammanställning.

Statsbidrag Milj kr Utjämningsbidrag 100 Pensionsbidrag 75 Fritt bidrag 100

Totalt statsbidrag 275

8.4.4. Utbetalning och uppräkning

Deltagarna föreslår att de olika statsbidragen utbetalas direkt till kyrkans ekonomibyrå på riksplanet. Härigenom erhålls en ratio- nell administrativ ordning för både staten och kyrkan. Eftersom det statliga Utjämningsbidraget kommer att vara förenat med reg- ler som klart anger fördelningsgrunden gäller det enbart att tek- niskt fördela bidraget.

Den framtagna totalramen för statsbidragen är gjord utifrån förhållandena år 1975. En anpassning av totalramen förutsätts ske efter de förändringar i kostnadsnivån som kommer att inträffa fram till relationsändringen. Frågan om värdesäkring av statsbi- dragen efter relationsändringen har även tagits upp till övervägan- de. Det förutsätts att statsbidragen anpassas till pris- och löneut— veckhngen.

9. Personalfrågor

Vid överläggningarna har särskilt diskuterats vad relationsänd- ringen kan komma att innebära för den inom kyrkan verksamma personalen. Under det gemensamma arbetet har främst behandlats sådana personalfrågor som avser tiden närmast före relationsänd- ringen och vissa övergångsfrågor, huvudsakligen av trygghetska- raktär. Den rent kyrkliga arbetsgrupp, som utarbetat förslag till kyrkans framtida organisation, har tagit upp frågor om kyrkans arbetsgivarfunktion och förhandlingsorganisation för tiden efter relationsändringen.

I det gemensamma arbetet har personalfrågorna behandlats av ekonomiutskottet.' Personalens fackliga organisationer har av ut- skottet fortlöpande informerats om arbetet med stat-kyrka frågan.

9.1. Nuvarande ordning 9.1.1 Arbetsgivarsidan

Varje lokal enhet inom svenska kyrkan och varje regional enhet är var för sig arbetsgivare för hos dem anställd personal. Eftersom domkapitlen och stiftsnämndema betraktas såsom statliga organ gäller statens övergripande arbetsgivaransvar för personalen där. På riksplanet är varje kyrklig styrelse eller riksorganisation var för sig arbetsgivare för sin personal.

Löne- och avtalsförhandlingar för den kyrkokommunalt löne- reglerade personalen ombesörjs för församlingsplanet av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund i samarbete med Sven- ska kommunförbundet. För de statligt lönereglerade prästerna, kyrkomusikerna och skogstjänstemännen förhandlar avtalsverket. På Stiftsplanet biträder pastoratsförbundet och kommunförbundet stiftstingen när det gäller förhandlingar för personal anställd hos stiftsråden. Avtalsverket förhandlar för personalen vid domkapit- len och stiftsnämnderna. På riksplanet förhandlar de kyrkliga sty- relserna själva för sin personal.

' SOU 1978:3, bilaga 7.

De statliga avtal som avtalsverket förhandlar fram, är direkt bindande för berörda lokala eller regionala enheter. De kyrko— kommunala avtalen har däremot rekommendationskaraktär.

9.1.2. Personalsidan

De anställda i kyrkokommunema kan i princip indelas i två hu- vudgrupper, en grupp med statligt lönereglerade anställningar och en grupp med kyrkokommunalt lönereglerade anställningar. Enligt den senaste tillgängliga personalstatistiken, som avser förhållan- dena den 1 mars 1976, fanns det ca 22000 anställda i kyrkokom- munema. Av dessa var omkring 4 400 statligt lönereglerade präs- ter och kyrkomusiker och omkring 13 000 hel- och deltidsanställd kyrkokommunal personal. I det angivna antalet anställda ingår dessutom omkring 4500 säsonganställda kyrkogårdsarbetare. Följande sammanställning visar personalgruppernas storlek och fördelning på kön.

Kyrko- Statligt Samtliga kommunalt lönereglerade löne- (präster och reglerade kyrkomusiker) Män 6112 3479 9591 Kvinnor 6 795 914 7 709 Summa 12907 4393 17300 Säsonganställda kyrkogårds- arbetare ca 4 500 — 4 500 Summa totalt 17 407 4 393 21 800

Sammanställningen omfattar inte personal hos domkapitel, stifts- nämnder och stiftsråd. Personalen hos de kyrkliga styrelserna har inte heller tagits med. Dessa personalgrupper torde uppskatt- ningsvis omfatta mellan 1 200 och 1 500 personer. Härtill kommer ytterligare anställda hos kyrkliga anstalter av stiftelsekaraktär och hos frivilliga organisationer som indirekt kan komma att beröras av ändrade relationer mellan staten och kyrkan. Denna personal- grupp torde kunna uppskattas till ca 1 500 personer.

All kyrkligt anställd personal som är organiserad tillhör förbund som ingår i någon av organisationerna LO, TCO och SACO/SR.

9.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka fäste stor vikt vid personal- frågorna. När det gällde de statligt lönereglerade prästerna och kyrkomusikerna, uttalade sig beredningen för en garanti för pen- sionsförmånerna och för den arbetsinkomst som sådan innehavare av tjänst på heltid hade vid utgången av år 1982. Garantin skulle dock utlösas först för det fall att församlingarna inom svenska kyrkan solidariskt ej förmådde uppfylla sina löne— och pensions- åtaganden. Beredningen ansåg att motsvarande garantier borde utfästas för stiftskansliernas personal.

När det gällde den kyrkokommunalt lönereglerade personalen däremot, ansåg beredningen att det saknades anledning att utfästa sådana garantier. Den ansåg att det ekonomiska system som före- slogs för kyrkan skulle ge tillräckliga garantier för berörda perso- nalgrupper att vid förhandling uppnå tillfredsställande anställ- ningsvillkor.

Bland remissinstanserna fanns på arbetsgivarsidan avtalsver- ket, kommunförbundet samt pastoratsförbundet. Avtalsverket hänvisade i huvudsak till gällande statliga anställningsavtal. Kom— munförbundet uppehöll sig väsentligen vid kyrkokommunernas pensionsåtaganden. Pastoratsförbundet framhöll att den av bered- ningen föreslagna garantin borde utsträckas till att gälla även för den kyrkokommunalt lönereglerade personalen. Förbundet ansåg också att man under övergångstiden borde åstadkomma ett utökat samarbete mellan arbetsgivarorganen, så att dessa kunde uppträda gemensamt i förhållande till personalorganisationerna. Ett flertal personalorganisationer ingick bland remissorganen. De flesta organisationerna ansåg att förhandlingar borde påbörjas snarast möjligt efter ett riksdagsbeslut för att vara slutförda vid tidpunkten för relationsändringen. De organisationer, som omfat- tade den kyrkokommunalt lönereglerade personalen, yrkade att denna personal skulle erhålla samma pensions- och lönegaranti som beredningen uttalat sig för beträffande den personal som var statligt lönereglerad.

Personalfrågorna aktualiserades redan vid de inledande över- läggningarna mellan staten och kyrkan. Därvid uttalades, att övergångsanordningar för personalen var en av de betydelsefulla frågor som måste ytterligare utredas och övervägas. Enligt delta- garnas mening måste därvid tas upp situationen för alla grupper av anställda, inte bara situationen för dem som har statligt reglerade tjänster.

9.3. Allmänna anställningsfrågor

Ändrade relationer mellan staten och kyrkan innebär för den inom kyrkan verksamma personalen i en del fall byte av arbetsgivare, i andra fall ändringar i anställningsförhållanden på grund av ändrad rättslig status för arbetsgivaren. Personalen innehar nu anställ- ningar som är förenade med betydelsefulla trygghetsgarantier i olika avseenden. En anställning ”i samhällets tjänst” torde fortfa- rande uppfattas som tryggare än anställning hos enskild arbetsgi- vare, även om de faktiska skillnaderna avsevärt utjämnats under de senaste årtiondena. Enligt deltagarnas mening kommer inte trygghetsgarantierna i fara genom relationsändringen. Kyrkan be- står såsom samma trossamfund som i dag fast den står i annan relation till staten. Den kommer även framgent att bedriva en rikstäckande och öppen verksamhet. De ekonomiska förutsätt- ningarna för verksamheten i framtiden kommer också att i huvud- sak motsvara dem som gäller i dag. Det finns således inte anled- ning för den personal som kvarstår i kyrklig anställning att uppfatta kyrkosystemets reformering som ett upprivande av de trygghetsskapande faktorerna.

1968 års beredning om stat och kyrka diskuterade en viss form av inkomstgaranti för präster och kyrkomusiker. En del remissor- gan ansåg att en sådan garanti borde ges till all kyrklig personal. Statliga lönegarantier och pensionsgarantier har övervägts under stat-kyrka överläggningarna. När det gäller lönegarantier kan kon- stateras att det inte torde vara möjligt att ge sådana garantier en meningsfullt preciserad innebörd. Den reella garantin måste ligga i reformens karaktär och utformning.

Det samlade resultatet av de nu avslutade överläggningarna mellan staten och kyrkan innebär att kyrkan tillförsäkras en stabil organisation och ekonomi. Mot denna bakgrund bör det vara möjligt för kyrkan och personalorganisationerna att på sedvanligt sätt träffa överenskommelser om allmänna anställningsvillkor, som inte innebär försämringar i förhållande till nuläget. Med hän- syn härtill har deltagarna inte ansett det erforderligt att ytterligare diskutera de allmänna anställningsförmånerna utan endast vissa anställningsfrågor som rör personal inom begravningsverksam- heten och folkbokföringen.

Deltagarnas förslag innebär att huvudmannaskapet för begrav- ningsverksamheten förs över till de borgerliga kommunerna. För- samlingarna och samfälligheterna ges emellertid rätt om de så önskar att mot ersättning från kommunerna rent faktiskt fortsätta

med förvaltningen av de begravningsplatser som de vid över- gångstillfället har hand om. I det fall församling behåller förvalt— ningen föreslås församlingen få full täckning för de till begrav- ningsverksamheten hörande kostnaderna. Om församling inte be- håller förvaltningen övertar kommunen densamma och personalen blir då anställd hos kommunen. I båda fallen kommer sålunda den borgerliga kommunen att ytterst vara ansvarig för personalkost- naderna.

Under överläggningarna har behandlats frågan om kyrkans för- samlingsregistrering, om den lokala folkbokföringen förs över till annan huvudman. I en särskild expertutredning2 har angetts att huvudmannaskapet för folkbokföringen i sådant fall lämpligen läggs på de lokala skattemyndigheterna. Eftersom något beslut ännu inte har fattats om det framtida huvudmannaskapet för folk- bokföringen, har deltagarna inte mera ingående diskuterat hithö- rande personalfrågor. De får tas upp med berörda personalorgani- sationer i samband med att proposition läggs fram om folkbokfö- ringen. Enligt deltagarnas bedömning kommer emellertid flertalet av de anställda med arbetsuppgifter inom folkbokföringen, vilka inte behövs hos församlingarna för arbete med församlingsregist- reringen, att kunna beredas anställning vid de lokala skattemyn- dighetema.

9.4. Pensionsfrågor

De som är statligt eller kommunalt lönereglerade har pensions- förmåner enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) respektive kommunernas pensionsreglemente (KPR). Kyrkofon- den, som svarar för prästpensionerna, har inte fonderat några medel för dessa. Prästpensionema betalas med inkomsterna från den allmänna kyrkoavgiften. Kyrkokommunerna har i mycket ringa utsträckning förhandsfinansierat sina pensionsförpliktelser genom fondering. År 1975 uppgick de fonderade medlen till drygt 62 milj kr.

Nu angivna förhållanden innebär, att kyrkan och i vissa fall staten har en ackumulerad pensionsskuld. Denna består dels av kostnaden för framtida pensioner för dem som redan har avgått med pension, dels av det belopp som kan beräknas vara erforder- ligt för att svara för pensionskostnaden för redan intjänad pen- sionsgrundande anställningstid för dem som alltjämt är i tjänst. Beräkningar som har gjorts under överläggningarna visar att den

2 SOU 1978:3, bilaga 9.

totala pensionsskulden kan uppskattas till 1 158 milj kr.

Vilket pensionssystem kyrkan skall använda efter relationsänd- ringen blir en förhandlingsfråga. Ett bruttopensionssystem som ej är försäkringsbart får anses mindre lämpat för huvudmän utan beskattningsrätt. Sådana huvudmän bör använda pensionssystem där pensionsförpliktelsen kan försäkras. För kyrkans del innebär en övergång från icke förhandsfinansierade bruttopensioner till försäkrade nettopensioner en ekonomisk påfrestning, särskilt i anslutning till övergångstillfället. Deltagarna anser att åtgärder bör vidtas för att trygga pensionsförpliktelsema vid tidpunkten för relationsändringen. Som redan har behandlats i kapitel 8 föreslår deltagarna att en viss del av statsbidraget reserveras för detta ändamål (8.4.3).

9.5. Förhandlingsorganisation

Kyrkans framtida förhandlingsorganisation har behandlats av de kyrkliga deltagarna i deras organisationsförslag. Den kyrkliga gruppen föreslår att varje enhet för sig inom respektive lokal-, regional- och riksplan skall vara arbetsgivare i förhållande till anställd personal. Gruppen förordar emellertid att kyrkan efter relationsändringen får en sammanhållen förhandlingsorganisation. Enligt förslaget bildar organen på riks- och stiftsplanen tillsam- mans med pastoratsförbundet en från kyrkan på riksplanet fri- stående arbetsgivarorganisation med en särskild styrelse. Denna arbetsgivarorganisation handhar förhandlingsverksamheten för hela kyrkan.

I det gemensamma arbetet har behandlats frågan om förhand- lingsorganisation under övergångstiden. Deltagarna anser att lö- ne- och avtalsförhandlingarna tom år 1979 bör föras av samma organisationer på arbetsgivarsidan som för närvarande. Deltagar- na utgår från att de organ på arbetsgivarsidan som för närvarande förhandlar kommer att ha kvar denna funktion under hela över- gångstiden. Det samråd som kan bli erforderligt på arbetsgivarsi- dan får ske inom ramen för det samarbete i förhandlingsfrågor som idag förekommer mellan staten, kommunförbundet och lands- tingsförbundet.

Deltagarna förutsätter att man under året närmast före rela- tionsändringen slutför de förhandlingar som avser anställningsvill- koren för kyrkans anställda efter relationsändringen. Dessa för- handlingar bör på kyrkans sida föras av den förhandlingsorganisa-

tion som för framtiden skall ha ansvaret för förhandlingarna. Även om detta är en fråga som i första hand kyrkan själv måste ta ställning till, föreslår deltagarna att kyrkan senast under året före relationsändringen bildar denna förhandlingsorganisation.

9.6. MBL-förhandlingar

Genom tillkomsten av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) har i stort sett de önskemål om samråd och förhandlingar tillgodosetts, som personalorganisationerna fram- förde i sina remissyttranden över det förslag som lades fram av 1968 års beredning om stat och kyrka.

Som deltagarna återkommer till i kapitel 11 skall förslaget till ändrade relationer mellan staten och kyrkan föreläggas allmänt kyrkomöte innan proposition föreläggs riksdagen. Deltagarna an- ser att det föreligger skyldighet för regeringen att MBL-förhandla om de förslag som föreläggs kyrkomötet. En sådan förhandling förs av statens förhandlingsråd.

Under övergångstiden planeras flera kyrkomöten som efter hand kommer att få ta ställning till olika regeringsförslag i stat-kyrka frågan. Riksdagen kommer under övergångstiden att föreläggas propositioner rörande relationsändringen i frågor där kyrkomötet inte behöver höras. Under hela övergångstiden kommer det därför att bli aktuellt med MBL—förhandlingar.

10. Regelsystem för svenska kyrkan

Det nuvarande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan karakteriseras av att beslutanderätten i kyrkliga ärenden i åtskilli- ga fall ankommer på statliga organ och att församlingarna har ställning som kommuner. Från rättslig synpunkt framträder den nuvarande bindningen till staten genom att flertalet regler om kyrkans organisation och verksamhet är givna i lagar och andra författningar.

Grundtanken med ändrade relationer mellan staten och kyrkan är att kyrkan självständigt skall besluta om sina egna angelägenhe- ter och liksom andra trossamfund vara organisatoriskt fristående från staten. Härav följer att den offentligrättsliga regleringen av kyrkans förhållanden måste upphöra och nya regler tillskapas som grund för den kyrkliga verksamheten.

Frågan om vilka rättsregler som skall gälla för svenska kyrkan i framtiden liksom de rättsliga frågor som rör övergången till andra relationer mellan staten och kyrkan har ingått i SOL-utskottets arbete. Utskottets överväganden och förslag i dessa delar redovi- sas såsom bilaga till detta betänkande.1

10.1. Nuvarande regelsystem

Svenska kyrkans verksamhet lyder i dag under ett mycket omfat- tande system av offentligrättsliga regler. Omkring 450 författning- ar av olikartad konstitutionell natur reglerar kyrkans organisation, arbete och villkor i övrigt.

I övergångsbestämmelserna till regeringsformen finns vissa regler som särskilt avser svenska kyrkan. Prästerskapets privi- legier av år 1723 anses till vissa delar alltjämt vara gällande även om de numera saknar direkt betydelse. 1686 års kyrkolag innehåller bestämmelser om den kyrkliga verksamheten i religiöst och delvis organisatoriskt avseende. Till kyrkolagen ansluter ett flertal för-

fattningar. Sålunda regleras genom särskilda författningar kyrkans gidstjänster, sakrament och övriga handlingar. Medlemskapet i svenska kyrkan regleras i religionsfrihetslagen (19512680). I lagens 6—16 55 ges föreskrifter om inträde i och utträde ur svenska kyrkan.

Grundläggande regler om församlingarna finns i lagen (1961 :436) om församlingsstyrelse. Genom denna regleras församlingarnas kompetens, organisation och verksamhet. Formerna för stiftssty- relsen regleras främst i lagen (1936:567) om domkapitel. Bestäm- melser om stiftsnämnd återfinns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Regleringen av organisationen på riksplanet har samband med svenska kyrkans särskilda ställning. Huvudbe— stämmelserna om stiftande av kyrkolag och om allmänt kyrkomöte finns i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Kyrkomö- tets sammansättning, arbetsformer m m regleras i kyrkomötesför- ordningen (1949:174).

I svenska kyrkans verksamhet ingår vissa allmänt samhälleliga uppgifter. Bland dessa märks främst folkbokföring och begrav- ningsverksamhet. Grundläggande bestämmelser finns i folkbokfö- ringsförordningen (19671198) samt i lagen (1957:585) om jordfäst- ning m m och i lagen (1963:537) om gravrätt m rn. För den kyrkliga personalen finns författningar som rör olika kategorier av kyrkliga befattningshavare. Som exempel kan nämnas lagen (1963:633) om biskopsval och lagen (l957:577) om prästval. Grundläggande be- stämmelser om kyrkomusiker finns i lagen (1947:275) om kyrko- musiker. I fråga om den kyrkliga egendomen gäller bla lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord samt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

En del bestämmelser som reglerar kyrkan är av grundlags natur och återfinns i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Andra regler är av kyrkolags natur. Med kyrkolag får, med ett sammanfattande uttryck, förstås sådan lag som omfattar grund- läggande bestämmelser om kyrkans väsen, egendom, organisation och verksamhet. Kyrkolag stiftas av regeringen, riksdagen och kyrkomötet gemensamt. I regelsystemet för svenska kyrkan ingår även bestämmelser i vanlig lag, som beslutas av riksdagen, tex församlingsstyrelselagen. Regeringen har inom ramen för sin norm- givningskompetens utfärdat åtskilliga bestämmelser för kyrkan.

10.2. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog i sitt slutbetänkan- de (SOU 1972:36), att nuvarande offentligrättsliga reglering rörande

svenska kyrkan skulle upphöra. Beredningen ansåg att staten inte skulle delta i utformandet av organisationsreglerande bestämmel- ser för kyrkan. Det skulle ankomma på kyrkan själv att besluta om organisatorisk uppbyggnad, medlemsbegrepp, verksamhet m m.

Några remissinstanser tillstyrkte beredningens förslag i dess helhet utan närmare kommentarer. En del instanser förordade en fortsatt offentligrättslig reglering av svenska kyrkan. Ett antal kyrkliga instanser önskade att en särskild lag stiftades med grund- läggande bestämmelser för svenska kyrkan. Andra menade att regleringen av svenska kyrkan borde utgå från församlingsstyrel- selagen. Ytterligare en grupp, som bestod av såväl kyrkliga som andra remissinstanser, förde fram mer opreciserade önskemål om s k ramlagstiftning.

Vid de inledande överläggningarna mellan företrädare för sta- ten och svenska kyrkan enades deltagama om att ett gemensamt arbetsutskott skulle ta upp frågor som berör kyrkans framtida organisation och ställning, övergångsfrågor och erforderlig lag- stiftning. Frågan om kyrkans framtida organisation skulle i första hand ankomma på kyrkan själv att ta ställning till. Parallellt med det gemensamma arbetet skulle därför pågå ett internt kyrkligt organisationsarbete. Resultatet av detta skulle efter hand redovisas för utskottet, som fick ta ställning till vilka följder den tilltänkta ordningen skulle få inom skilda områden och vilken rättslig regle- ring, som kunde behövas för framtiden. Ett viktigt problemkom- plex var också de särskilda övergångsanordningar av praktisk och rättslig natur, som kunde behövas för att genomföra de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan.

10.3. Grundläggande frågor

En grundläggande förutsättning för stat-kyrka överläggningarna är att kyrkan även i framtiden skall kunna verka såsom folkkyrka med verksamhet som spänner över hela landet. Ett gemensamt mål är därför att tillskapa ett system av rättsregler som tryggar den kyrkliga verksamheten och reglerar den i fasta former. Även om huvuddelen av författningsbestämmelsema om sven- ska kyrkan skall upphävas i samband med relationsändringen, - kommer det alltjämt att behövas vissa lagregler som berör kyrkan. Det är fråga både om lagstiftning av bestående karaktär och om lagstiftning som har samband med själva övergången.

Bland bestående lagstiftning märks för det första författnings- bestämmelser som rör den kyrkliga verksamheten men som oavsett relationerna mellan staten och kyrkan behövs i ett modernt samhälle. Till sådan lagstiftning av allmän natur hör tex de regler i religionsfrihetslagen som angår själva religionsfriheten. Till bestående lagstiftning hör även sådan speciallagstiftning för kyrkan som behövs för att de lösningar som föreslås på olika områden skall kunna genomföras. Som exempel kan nämnas de lagregler som fordras på begravningsverksamhetens område. Till bestående lagstiftning kan slutligen hänföras sådana författnings— bestämmelser som gäller kyrkans organisation och verksamhet i framtiden. Den kan sammanfattande benämnas organisationslag- stiftning. Lagstiftning av detta slag är beroende av om statsmakter- na anser att allmänna samhällsintressen motiverar särskilda be— stämmelser rörande kyrkan.

Vid själva övergången kommer det att behövas författningsbe- stämmelser, som för över kyrkan till nya relationer med staten. Reglerna kan sammanfattande betecknas som övergångslagstift- ning. Däribland märks regler som krävs vid upphävandet av olika kyrkliga författningar. Till sådan lagstiftning räknas även de olika regler som fordras i själva övergångsögonblicket eller någon tid dessförinnan eller därefter.

I detta sammanhang bör främst diskuteras vilken organisations- lagstiftning och övergångslagstiftning som kan komma att behö- vas. I följande avsnitt behandlas utformningen av ett framtida regelsystem för svenska kyrkan och därmed även frågan om en framtida organisations]agstiftning. Övergångslagstiftning behand- las i avsnitt 10.5.

10.4. Framtida regelsystem

Genom relationsändringen kommer de kyrkliga organ som nu har ställning av statliga myndigheter att upphöra att ha en sådan ställning. Vidare kommer församlingarna inte längre att ha ställ- ning som kommuner. Det sagda innebär att regleringen av svenska kyrkan kommer att överföras till privaträttens område.

Det är från rättslig synpunkt möjligt att kyrkans medlemmar med utgångspunkt i allmänt gällande rättsregler själva antar de regler som skall ingå i ett framtida regelsystem. Ett helt inomkyrk- ligt regelsystem av detta slag kan i princip innehålla de olika materiella bestämmelser, som i dag finns intagna i lagar och andra

författningar. En annan möjlighet är att kyrkan visserligen själv antar sina regler men att staten genom fastställelse ger dem en särskild stabilitet. Ytterligare ett alternativ är att grundläggande bestämmelser angående svenska kyrkan ges i form av lag, medan närmare bestämmelser på olika områden antas såsom inomkyrkli- ga regler.

10.4.1. Deltagarnas ställningstagande

Under överläggningarna har ingående diskuterats det framtida re- gelsystemets uppbyggnad. Enighet har rätt om att regelsystemet måste vara uppbyggt så att det ger kyrkan stabilitet i organisatio- nen samt trygghet mot inre störningar och yttre påverkan. Där- emot har meningarna gått isär när det gäller frågan om vad som behövs för att detta mål skall uppnås.

Olika skäl har anförts för en framtida lagreglering av svenska kyrkan. Det har hävdats att en bestående lagstiftning rörande kyrkan behövs för att hålla samman kyrkan både utåt och inåt. Detta förhållande blir särskilt markant om det anses att relativt genomgripande reformer inom kyrkan bör vidtas i samband med eller omedelbart efter relationsändringen. Vidare har hävdats att lagstiftning är nödvändig för att framhäva kyrkans identitet.

Mot en lagreglering har å andra sidan invänts att varje reglering av kyrkans organisation och verksamhet i lag är ett ingrepp i den grundläggande principen om ändrade relationer mellan staten och kyrkan. I en ny relation med staten skall kyrkan kunna verka fritt i enlighet med sin bekännelse och själv bestämma om sina angelä- genheter i religiöst och organisatoriskt avseende. Bestämmelser om kyrkans organisation skulle kunna begränsa kyrkans möjlighe- ter att fylla anspråk, som kyrkan själv anser religiöst motiverade.

Enligt deltagarnas mening är det möjligt att i praktiskt handlan- de delvis förena dessa skilda ståndpunkter. Att svenska kyrkan bevarar sin identitet och alltså består som en andlig och reell enhet ligger väl i linje med samhällets förväntningar att kyrkan också framgent på demokratisk grund skall bedriva en riksomfat- tande verksamhet, tillgänglig för alla medborgare. Mot bakgrund härav har deltagarna enats om att föreslå ett system enligt vilket några grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i lagens form, medan all annan reglering av kyrkans orga- nisation och verksamhet sker i interna stadgar.

En lag om svenska kyrkan måste beslutas medan nuvarande relationer mellan staten och kyrkan består. Lagen får anses tillhö-

2 Figuren avser endast att belysa en tänkt uppbygg- nad av det inomkyrkliga regelsystemet. Flera regelsamlingar än de angivna kan komma att behövas.

ra kyrkolagsområdet och skall därför stiftas i den för kyrkolag föreskrivna ordningen. Deltagarna förutsätter att lagen får bestå- ende karaktär. Efter relationsändringen kommer kyrkolagstift- ningsinstitutet inte längre att finnas. Uppkommer fråga om änd- ring i lagen kommer den vanliga ordningen för lagstiftning att gälla. Deltagarna utgår från att kyrkomötet bereds tillfälle att yttra sig i ett sådant lagstiftningsärende.

10.4.2. Regelsystemets uppbyggnad

I det framtida regelsystemet skall enligt förslaget ingå en grund- läggande lag om svenska 'kyrkan. En sådan lag syftar till att ge en garanti för de demokratiska värdena och kan inte innehålla annat än en allmän beskrivning av vissa drag i kyrkans struktur. Vid sidan av lagstiftningen måste det därför finnas olika inomkyrkliga regler.

Det finns anledning räkna med att kyrkan avser att bibehålla samma reglering i sak som i dag återfinns i olika författningar. Det blir därför fråga om ett stort antal föreskrifter i olika ämnen. Om det skall vara möjligt att få överblick över de inomkyrkliga regler- na och systematisera materialet förefaller det lämpligt att reglerna fördelas på flera regelsamlingar. Starka skäl talar för att de mest betydelsefulla reglerna om hela kyrkan och dess verksamhet fogas samman i särskilda stadgar för svenska kyrkan, medan skilda ämnesområden mera i detalj behandlas i olika regelsamlingar till vilka de grundläggande reglerna hänvisar. Det ankommer på kyr- kan själv att bestämma om de särskilda stadgarna skall benämnas grundstadgar, kyrkoordning eller ges någon annan benämning. Deltagarna har som arbetsnamn valt benämningen grundstadgar. Med den angivna uppläggningen kan man ge grundstadgarna en viss stabilitet genom att ställa upp särskilda förutsättningar för att de skall kunna ändras. Enligt deltagarnas mening är detta en lämplig ordning. Med regeringsformen som förebild föreslås att grundstadgarna inte får ändras annat än efter dubbla beslut med mellanliggande val till det beslutande organet.

Den föreslagna ordningen får till följd att endast grundläggande bestämmelser bör tas in i grundstadgarna. I annat fall kan besluts- processen bli tungrodd och genomförandet av inomkyrkliga re- former även av mindre genomgripande betydelse fördröjas. Kompletterande stadgar bör kunna ändras efter ett beslut.

Det föreslagna inomkyrkliga regelsystemet åskådliggörs genom följande figur.2

Grundstadgar för Svenska kyrkan

Kyrkans lndelnings- Församlings- böcker ordning ordning ordning ordning

Regle- menten Verkställig- Verkställig— hetsföre— hetstöre- skrifter '

10.4.3. Lag om Svenska kyrkan

Enligt deltagarnas förslag skall det finnas en lag om svenska kyrkan, i vilken ges uttryck för samhällets syn på kyrkan. I kapitel 11 föreslår deltagarna att lagen antas av riksdagen hösten 1979 och underställs allmänt kyrkomöte i början av år 1980. Med hänsyn härtill har deltagarna utarbetat lagförslag. Förslaget åter- finns i kapitel 12.

I lagförslaget anges kyrkans karaktär av trossamfund med dess öppna prägel och riksomfattande verksamhet. Vidare beskrivs grundtankarna i kyrkans struktur. I förslaget förutsätts att de för verksamhetens bedrivande nödvändiga bestämmelserna om än- damål och organisation tas in i kyrkans egna stadgar. Lagförslaget tar sikte på att beskriva kyrkans egenskap av att vara ett efter demokratiska principer uppbyggt kyrkosamfund.

1 5 I paragrafen konstateras att svenska kyrkan är ett kristet, evan- geliskt-lutherskt trossamfund med den bekännelse och den verk- samhet som anges i stadgar för kyrkan. Denna bestämning är ovedersäglig och tillräcklig för att ange vad som med lagens syfte ger samfundet dess religiösa identitet. Redan i beskrivningen evangelisk-luthersk ligger att kyrkan förkunnar evangelium enligt bibeln. Staten får inte engagera sig i utformningen av kyrkans bekännelse. Dess innehåll, som är helt dominerande för den kyrk- liga verksamheten och angeläget för medlemmarna, kan endast klarläggas av kyrkosamfundet självt. I paragrafen anknyts därför

Stifts— Riks— Val-

ordning

Besvärs- ordning

till att svenska kyrkan har den bekännelse som anges i dess stadgar.

2 5 Av paragrafen framgår att kyrkan på demokratisk grund upprätt- håller en riksomfattande verksamhet genom sina församlingar samt bereder alla möjlighet att delta i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamhet i övrigt. Härigenom kommer till uttryck att kyrkan är öppen för alla.

Denna öppenhet förutsätter att ingen skall utestängas från att delta i den religiösa verksamheten. I enlighet med den tradition som har präglat kyrkan förutsätter Öppenheten också att kyrkan genom rikstätheten av församlingar upprätthåller religiös verk- samhet i sådan omfattning att alla bereds praktiska möjligheter att delta.

3 5 I denna paragraf behandlas kyrkans organisatoriska struktur. Ef- ter ändrade relationer mellan staten och kyrkan ankommer det på kyrkan att själv bestämma sin organisation. I paragrafen konstate- ras endast att kyrkan är uppbyggd som nu och därför indelad i församlingar och stift, som lokalt och regionalt ansvarar för kyr- kans verksamhet. Denna blir alltså totalt av rikstäckande natur. Centralt måste finnas ett högsta beslutande organ, vars uppgift är att tillvarata de intressen och handha de angelägenheter som rör kyrkans alla medlemmar. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i paragrafen. Det centrala organets demokratiska struktur kommer till uttryck därigenom att det är sammansatt av ombud som har valts av medlemmarna i kyrkan. Svenska kyrkan utgör såsom trossamfund en självständig juridisk person. Försam- lingarna och stiften skall liksom nu vara självständiga enheter i trossamfundet med eget ansvar för de uppgifter som tillkommer dem. Av allmänna regler följer 'att de utgör egna rättssubjekt med full rättskapacitet. En särskild bestämmelse härom har deltagarna därför inte funnit påkallad.

4 & Frågan om vad som konstituerar medlemskap i svenska kyrkan samt vilka rättigheter och skyldigheter som följer härav råder trossamfundet över självt. I denna paragraf anges endast den för kyrkans enhet och sammanhållning betydelsefulla innebörden av medlemskapet i trossamfundet, nämligen att det även innebär

medlemskap i församling och stift. Vidare slås fast den för en demokratisk ordning grundläggande principen att medlem har rätt att delta i verksamheten.

10.4.4. Stadgar

För sin omfattande och rikt förgrenade verksamhet behöver kyrkan ett stort antal regler. Kyrkan skall själv bestämma innehållet i dessa regler. Enligt deltagarnas förslag skall de inomkyrkliga reg- lerna fördelas på grundstadgar, som innehåller de mest betydelse- fulla inomkyrkliga reglerna och på kompletterande stadgar som mera i detalj reglerar särskilda ämnesområden. De inomkyrkliga reglerna förutsätts bli utarbetade och antagna av kyrkan under tiden mellan principbeslut och genomförande av relationsänd- ringen. Man kan tänka sig att grundstadgarnas olika kapitel inne- håller regler i följande ämnen.

— Allmänna bestämmelser om kyrkan — Svenska kyrkans lära och gudstjänster — Kyrkotillhörighet

— Församlingar

— Stift

— Centralt verksamma organ

— Val

— Kyrkoavgift

— Finansiering och utjämning

— Besvär

— Ändring av grundstadgarna

Som nyss har sagts föreslås att grundstadgarna kompletteras med bestämmelser, som mera i detalj reglerar särskilda ämnesom- råden. Enligt deltagarnas mening är det lämpligt att systematisera reglerna efter ämnets art i olika regelsamlingar. De regler som i framtiden skall gälla för församlingarna kan t ex tas in i en försam- lingsordning. Till denna kan i princip överföras huvuddelen av de bestämmelser som nu finns intagna i församlingsstyrelselagen. I en stiftsordning kan tas in regler för stiften och i en riksordning regler för de centralt verksamma organen. På motsvarande sätt kan regler för andra områden i den kyrkliga verksamheten tas in i olika regelsamlingar.

Regelsystemet kommer att behöva kompletteras med ytterligare detaljbestämmelser. För de olika kyrkliga organen kommer det

sålunda att fordras reglementen och instruktioner. Vidare kommer sannolikt att behövas särskilda verkställighetsföreskrifter för att fylla ut regelsystemet i övrigt.

10.5. Övergångslagstiftning

Relationsändringen medför att ett stort antal författningsbestäm- melser skall upphävas eller ändras. Därvid kommer att aktualise- ras frågor om hur rättsförhållanden, som har uppkommit före relationsändringen, skall bedömas sedan den författningsmässiga regleringen av dem har upphävts. Dessa frågor måste lösas genom särskilda övergångsbestämmelser. De lösningar av olika delfrågor som överläggningarna har lett fram till kommer att kräva författ- ningsbestämmelser av övergångsnatur, tex på begravningsverk- samhetens område.

Vid relationsändringen uppkommer övergångsfrågor som inte direkt kan hänföras till lösningen av någon delfråga eller upphä- vandet av en författningsbestämmelse. Det gäller alltså frågor av mera allmän natur.

Relationsändringen som sådan påverkar inte svenska kyrkan såsom andlig och reell enhet i samhället, dess religiöst motiverade ställning som trossamfund. Avgörande för kyrkans identitet är inte dess formella förhållande till staten utan dess bekännelse, historiska uppbyggnad och egenart samt kontinuiteten alltifrån de äldsta kristna församlingarna. Några ändringar inträder inte i dessa avseenden. Kyrkans formellt ändrade ställning i förhållande till staten ger emellertid upphov till att vissa rättsliga frågor måste lösas. I det följande behandlas några centrala frågor av detta slag.

10.5.1. Medlemskap

Medlemskap i svenska kyrkan är i dag reglerat i 1951 års religions- frihetslag. Religionsfrihetslagens regler om medlemskap i svenska kyrkan har inte ansetts förenliga med 2 kap 2 & regeringsformen i dess lydelse fr o m den 1 januari 1977. I bestämmelsen föreskrivs att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund. 1 lag (1976:871) om ändring i regerings— formen har införts en särskild övergångsbestämmelse enligt vilken bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder av 2 kap 2é regeringsformen.

Av relationsändringen följer att de bestämmelser i religionsfri-

hetslagen som reglerar medlemskapet i svenska kyrkan skall upp- hävas och medlemskapet i stället bestämmas genom inomkyrkliga stadgar. Övergången till en bestämning av medlemskretsen på grund av privaträttsliga regler aktualiserar frågan om kyrkotill- hörigheten vid själva tidpunkten för relationsändringen. Denna fråga angår naturligtvis närmast kyrkan och den enskilde kyrko— medlemmen. Den har emellertid också andra aspekter. Kyrkotill- hörigheten vid övergångstidpunkten äger samband med kyrkans identitet och är av väsentlig betydelse för möjligheterna att redan innan relationsändringen sker skapa ett regelsystem för kyrkan som efter relationsändringen kan tilläggas full rättslig giltighet. Svenska kyrkan består som samma religiöst motiverade trossam—

fund som tidigare trots att relationerna till staten ändras. Det skulle för många framstå som främmande och rent av stötande om kyrkotillhörigheten skulle upphöra genom en organisatorisk för— ändring som relationsändringen i själva verket innebär. Reli- gionsfrihetslagens regler om inträde i svenska kyrkan innebär bl a att barn följer föräldrarna i fråga om medlemskap. Många kyrko- medlemmar har emellertid genom ansökan vunnit inträde i sven- ska kyrkan. De flesta har genom dop eller på annat sätt bekräftat sin samhörighet med kyrkan. Sedan år 1951 har det dessutom stått envar kyrkomedlem fritt att begära sitt utträde ur kyrkan. Mot bakgrund av det nu sagda måste man utgå från att det övervä- gande antalet medlemmar vill tillhöra kyrkan även i framtiden.

Till grund för stat-kyrka överläggningarna ligger den av 1968 års beredning angivna principen att den som är medlem i svenska kyrkan vid tidpunkten för ändrade relationer mellan staten och kyrkan skall förbli medlem i kyrkan utan hinder av relationsänd- ringen. Detta förhållande är en förutsättning för deltagarnas för- slag att kyrkans organisation och verksamhet skall i huvudsak regleras genom inomkyrkliga bestämmelser. Om inte dessa får rättslig giltighet för dem som är medlemmar i kyrkan vid över- gångstidpunkten kan man inte uppnå den stabilitet som krävs för att kyrkan även i framtiden såsom folkkyrka skall kunna bedriva en rikstäckande verksamhet.

Eftersom medlemskapet i dag vilar på lagstiftning bör staten medverka till att den angivna förutsättningen fullföljs. Det bör genom lag läggas fast att den som tillhör svenska kyrkan skall anses tillhöra kyrkan även efter relationsändringen. En sådan regel har enligt deltagarna sin naturliga plats i punkt 3 övergångsbestäm- melserna till lagen om ändring i regeringsformen. Samtidigt bör giltigheten av nämnda bestämmelse i dess nuvarande lydelse tids-

begränsas så att den endast gäller fram till relationsändringen. Vid övergångstidpunkten bör också religionsfrihetslagens regler om medlemskap i svenska kyrkan upphöra att gälla. Därmed genom- förs fullt ut den grundlagsfästa ordning enligt vilken varje med- borgare gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund.

Även om kyrkans religiösa identitet består trots att relationerna med staten ändras kan det inte bestridas att kyrkomedlemmarnas ställning i förhållande till samfundet påverkas av relationsänd- ringen såtillvida att de kommer att tillhöra ett trossamfund som följer privaträttsliga regler. Det kan tänkas att ett fåtal medlemmar som grund för sitt medlemskap har kyrkans offentligrättsliga prä- gel, men att de inte vill tillhöra kyrkan såsom ett fritt trossamfund. De privaträttsliga reglerna kan tänkas få ett annat innehåll än de nuvarande reglerna. Om staten medverkar till att kyrkotillhörig- heten inte ändras vid övergångstidpunkten anser deltagarna det befogat att staten garanterar den enskilde möjlighet att även viss tid efter relationsändringen kunna begära sitt utträde ur kyrkan i överensstämmelse med de regler som nu gäller. Denna rätt till ut- träde bör få verkan från relationsändringen. En övergångsåtgärd av detta slag garanterar den enskilde möjlighet till eget ställnings- tagande vad gäller samfundstillhörigheten utan att detta behöver ske innan relationsändringen äger rum.

De författningsändringar som krävs för att åstadkomma den här angivna ordningen har samband med själva genomförandet av rela- tionsändringen. Deltagarna återkommer därför till författnings- frågan i kapitel 11.

10.5.2. Tillgångar och skulder

Rättsordningen knyter varje rättighet och skyldighet till ett be- stämt rättssubjekt. Genom ändringen av de kyrkliga organens formella ställning kan uppkomma vissa rättsliga problem som bör lösas övergångsvis.

Den specialreglerade egendomen föreslås bli överförd till olika stiftelser. Med undantag för vissa fondmedel, som kan hänföras till begravningsverksamheten, avses den s k fria församlingskom- munala egendomen förbli i de framtida församlingarnas och sam- fälligheternas ägo. För att undvika tvekan i detta hänseende för- ordar deltagarna att det genom övergångslagstiftning uttalas att de med egendomen förbundna rättigheterna efter relationsändringen skall tillkomma församlingarna och samfälligheterna. Det bör där-

vid slås fast att stämpelskatt inte skall utgå till följd av relations- ändringen.

Behovet av särskilda övergångsåtgärder kommer till klart ut- tryck när det gäller skuldsidan. Svenska kyrkans församlingar har i dag ställning som kommuner och har som sa ma möjlighet att utan säkerhet ta upp län. I konsekvens med vad som nyss har sagts om tillgångarna skall de skulder som församlingarna har vid relationsändringen även därefter belasta församlingarna. Från rättslig synpunkt är församlingarnas ändrade ställning att jäm- ställa med utbyte av gäldenär, något som inte kan äga rum utan borgenärs samtycke. Det kan naturligtvis inte komma i fråga att församlingar, samfälligheter eller andra kyrkliga organ skulle nödgas infria sina skuldförbindelser innan relationsändringen sker eller inhämta samtycke till att förbindelserna får bestå även däref- ter. Deltagarna föreslår därför att frågan löses genom övergångs— lagstiftning.

I kapitel 8 har deltagarna föreslagit att trossamfundet svenska kyrkan skall ikläda sig borgensansvar för de förbindelser som kyrkliga organ kan ha vid tidpunkten för relationsändringen. Den- na lösning måste anses tillgodose kreditgivarnas anspråk på full- god säkerhet. Om staten skall medverka genom lagstiftning måste staten emellertid ytterst garantera att förpliktelserna fullgörs. Denna åtgärd är befogad från rättssäkerhetssynpunkt. Deltagarna föreslår att garantierna kommer till uttryck i den nyss nämnda övergångslagstiftningen.

10.5.3. Övergångsbestämmelser under genomförandeskedet

För att relationsändringen skall kunna genomföras utan onödiga störningar för den kyrkliga verksamheten måste kyrkan under övergångsskedet få möjlighet att besluta om sin framtida organisa- tion och de inomkyrkliga bestämmelser som skall reglera verk- samheten. Härför kommer det övergångsvis att behövas särskilda författningsbestämmelser. som gäller under själva genomförande- perioden. Eftersom dessa frågor har samband med själva genom- förandeproblematiken behandlas de tillsammans med övriga ge- nomförandefrågor i kapitel 11.

11. Genomförande av relationsändringen

Vid överläggningarna har behandlats frågan hur genomförandet av relationsändringen bör gå till. Därvid har ingående diskuterats en plan för genomförandet och övervägts behovet av författningsänd- ringar. Vidare har behandlats hur den kyrkliga beslutsfunktionen bör vara anordnad under genomförandeskedet.

Genomförandefrågorna har under överläggningarna ingått i SOL-utskottets arbete. Utskottets överväganden och förslag redo- visas som bilaga till detta betänkande.]

11.1. Utgångspunkter för arbetet

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog att svenska kyrkans offentligrättsliga reglering skulle upphöra vid utgången av år 1982. Förslaget innebar att församlingarna vid denna tidpunkt skulle övergå från att vara kyrkliga kommuner till att bli privaträttsliga sammanslutningar. Beredningens principförslag förutsatte ytterli- gare utredningsarbete både i statlig och kyrklig regi.

Övergången skulle enligt beredningens förslag ske i etapper efter en angiven tidtabell. Beredningen tänkte sig att riksdagen under våren 1974 skulle fatta ett principbeslut i stat-kyrka frågan. Genom därefter fattade separata riksdagsbeslut skulle den föreslagna ordningen förverkligas.

Riksdagens principbeslut skulle omfatta riktlinjer för ett särskilt kyrkomöte, som skulle möjliggöra övergången till en ny ordning för kyrkan. Detta kyrkomöte, av beredningen kallat övergångskyrko- möte, skulle interimistiskt anta en konstitution för svenska kyrkan. Denna skulle därefter slutgiltigt fastställas av en konstituerande kongress.

Endast ett mindre antal remissinstanser kommenterade närmare den av beredningen föreslagna ordningen för övergång till ett pri- vaträttsligt system för svenska kyrkan. Några remissinstanser an-

' SOU 1978:3, bilaga 12.

slöt sig till beredningens uppfattning att staten borde medverka till att svenska kyrkan fick en konstitution. Andra kritiserade av olika skäl denna ståndpunkt. Från något håll framhölls, att man saknade möjlighet att bilda sig en uppfattning om uppbyggnaden av de rättssubjekt som skulle efterträda de nuvarande församlingarna. Vad beträffar tidsplanen ifrågasattes från något håll, om inte be- redningen beräknat alltför lång tid för genomförandet av relations- ändringen. Andra remissinstanser ansåg däremot, att tidsplanen var alltför snäv för en så genomgripande förändring.

Vid de inledande överläggningarna betonades, att det var utom- ordentligt viktigt att klara ut hur man skulle nå fram till kyrkans nya organisation och hur denna organisation skulle se ut. Utgångspunk- ten måste vara att kyrkans framtida organisation är en intern kyrk- lig angelägenhet. När de kyrkliga företrädarna hade utarbetat ett organisationsförslag borde man emellertid gemensamt överväga hur och när övergången från nuvarande ordning till en ny skulle ske. Det behövde klarläggas vilken lagstiftning som krävdes för att genomföra själva relationsändringen.

11.2. Allmänna överväganden

Under stat-kyrka Överläggningarna har det inomkyrkliga organisa- tionsarbetet och det gemensamma arbetet i utskotten resulterat i konkreta förslag till lösningar. Förslagen har emellertid inte kunnat detaljutformas. Den inomkyrkliga arbetsgruppen och de gemen- samma arbetsutskotten utgår från att det på olika punkter är nöd- vändigt med ett fortsatt, mera detaljbetonat utrednings- och förbe- redelsearbete innan förslagen kan genomföras. De kyrkliga före- trädamas organisationsförslag förutsätter till exempel utredning om hur valen till de beslutande organen skall vara anordnade i framtiden, riksplanets och stiftsplanets kompetens samt de beslu- tande och verkställande organens arbetsformer. Deltagarnas ge- mensamma förslag rörande den kyrkliga egendomen kräver att olika åtgärder företas för att bilda de föreslagna stiftelserna, för att nämna ytterligare ett exempel.

Av relationsändringen följer att ett stort antal bestämmelser, som i dag finns intagna i lagar och andra författningar, skall upphävas eller ändras. Samtidigt skall införas nya författningsbestämmelser, som antingen behövs för själva övergången till ett framtida kyrko— system eller som krävs i ett mera långsiktigt perspektiv för att förslagen skall kunna förverkligas. Parallellt med detta lagstift-

ningsarbete fordras ett inomkyrkligt arbete för att ersätta de offent- ligrättsliga reglerna med inomkyrkliga bestämmelser. Under ge- nomförandeskedet blir det alltså nödvändigt med en beslutsprocess både på den statliga och den kyrkliga sidan.

Grundläggande för överläggningarna har varit att betrakta kyr- kans framtida organisation som en intern kyrklig angelägenhet. Detta synsätt bör vara vägledande för arbetet även under genomfö- randeskedet. Det bör sålunda i huvudsak ankomma på kyrkan själv att ta ställning till den framtida organisationen samt utforma och anta regler för verksamheten.

Det är nödvändigt att det under genomförandeskedet finns en noga övertänkt beslutsprocess både på statens och kyrkans sida. Den statliga beslutsfunktionen är på förhand given. Riksdag, rege- ring och, såvitt avser kyrkolag, även allmänt kyrkomöte har att fatta de beslut som ankommer på statsmakterna. Svenska kyrkan har däremot inte något eget representativt organ som kan ta ställ- ning till de olika frågor som måste lösas innan relationsändringen sker. Det ligger i statens intresse att medverka till att kyrkan kan fatta beslut om sin organisation och verksamhet i framtiden.

En utgångspunkt måste vara att relationsändringen skall kunna genomföras utan störningar för den kyrkliga verksamheten. För att detta skall vara möjligt krävs att den framtida organisationen åtminstone delvis byggs upp medan de nuvarande relationerna till staten ännu består. Ett viktigt moment under genomförandeskedet är därför att de nya beslutande och verkställande organen i den mån så behövs kan träda i funktion redan under övergångsperio- den. De måste under denna tid kunna ta ställning till och planera den framtida verksamheten.

1 1.3 Kyrkans beslutsfunktion under genomförandeskedet

11.3.1. Beslutande organ på riksplanet

När det gäller att bygga upp en central kyrklig beslutsfunktion är flera lösningar möjliga. En möjlighet är att under övergångstiden tillägga kyrkomötet större befogenheter än det har i dag. En annan är att låta ett fristående, för ändamålet särskilt inrättat organ svara för besluten.

Kyrkomötet måste behålla sina nuvarande legala funktioner fram till tidpunkten för relationsändringen. Det ligger därför nära till hands att redan under genomförandeskedet låta det nuvarande

kyrkomötet omdanas så att det kan fullgöra de uppgifter som fram- gent skall tillkomma kyrkans beslutande organ på riksplanet. Den- na lösning anser deltagarna vara att föredra framför en lösning som innebär att det vid sidan av det nuvarande kyrkomötet inrättas ett helt nytt beslutsorgan. Deltagarna föreslår alltså att det nuvarande kyrkomötet tilläggs befogenhet att besluta även om förhållanden som avser tiden efter relationsändringen.

Till följd av det anförda måste vissa förändringar rörande kyr- komötet och dess arbetsformer vidtas. Deltagarna föreslår att kyr- komötet under ett tidigt skede av genomförandefasen får utökad kompetens samt att mötet dessutom får en bestämd mandatperiod, vars längd under genomförandeskedet bör anpassas till de kyrkliga valen.

På kyrkans sida har man inte tagit slutlig ställning till hur val till det framtida beslutande organet på riksplanet skall förrättas. Frå- gan behöver utredas ytterligare och bör avgöras av kyrkomötet under Övergångstiden. På grund härav kan kyrkomötet inte utses enligt den framtida ordningen redan i början av övergångsperioden. Deltagarna räknar med att utredning och beslut angående valsys- temet ges hög prioritet, så att val till kyrkomötet enligt en ny ordning kan genomföras i samband med kyrkovalen år 1982. Där- vid bör kyrkomötet utses och få en sammansättning som är anpas- sad till vad som sedermera avses gälla. Det väsentliga är att den nya ordningen träder i funktion fullt ut under tiden närmast före relationsändringen. Även om viktiga beslut till en början får fattas av kyrkomötet i dess nuvarande form, räknar deltagarna med att det nya kyrkomötet sedermera slutligt kan pröva alla grundläggan- de frågor rörande kyrkans framtida verksamhet.

11.3.2. Beredande organ till kyrkomötet

Kyrkomötet skall under genomförandeskedet fullgöra de legala uppgifter som det har i dag. Kyrkomötet skall alltså bl a medverka vid stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag. Mötet tilläggs enligt förslaget även kompetens att fatta beslut rörande kyrkans framtida organisation och verksamhet. Denna ordning med dubbla funktioner aktualiserar frågan hur ärendena skall beredas. Deltagarna föreslår att en särskild nämnd inrättas med uppgift att sköta det utredningsarbete som måste äga rum under övergångsti- den och i övrigt förbereda kyrkomötets beslut när det gäller kyr- kans organisation och verksamhet efter relationsändringen. Denna särskilda nämnd, som deltagarna kallar organisationsnämnden,

bör tillsättas av kyrkomötet, vara ansvarig inför mötet och verka under dess mandatperiod. De förslag som avges av organisations- nämnden bör liksom andra förslag som föreläggs kyrkomötet kunna beredas i utskott när kyrkomötet sammanträder. För att effektivi- sera denna beredning föreslås att kyrkolagsutskottet — samt om så behövs även ett särskilt utskott — får sammanträda också under viss tid då kyrkomötet inte är samlat.

De beredande uppgifterna kommer under den första tiden att i huvudsak avse utveckling av svenska kyrkans framtida organisa- tion. Uppgifterna kommer emellertid efter hand att förändras. Un- der den senare delen av genomförandeskedet måste nämligen det för relationsändringen nödvändiga beredningsarbetet inriktas på sådan planering, som får omedelbar betydelse för kyrkan under tiden närmast efter relationsändringen. Bl a måste förslag till riks- kyrklig budget utarbetas och föreläggas kyrkomötet. Deltagarna anser att det dessutom kan finnas skäl att tillägga ett centralt beredningsorgan en del uppgifter som i framtiden avses ankomma på kyrkostyrelsen. Det kan gälla tex tillsättning av tjänster. En sådan ordning kan underlätta relationsändringen och bör därför närmare övervägas under övergångstiden.

Med hänsyn till det anförda kan det vara motiverat att man under senare delen av genomförandeskedet vid sidan av organisations- nämnden tillskapar ytterligare ett organ, som närmast får fungera som en interimsstyrelse. En annan möjlighet är att anpassa organi- sationsnämndens sammansättning och funktion till den ordning som kyrkan bestämmer sig för när det gäller den framtida kyrkosty- relsen. Vilken lösning som bör väljas får närmare utredas i början av förberedelseperioden.

Deltagarna föreslår att organisationsnämnden under den första tiden av genomförandeskedet, när kyrkomötet är sammansatt en- ligt nuvarande ordning, består av ärkebiskopen såsom ordförande och sex av kyrkomötets ledamöter. Någon på förhand bestämd fördelning mellan präster och lekmän bör inte föreskrivas. Organi— sationsnämnden bör beredas möjlighet att i den utsträckning kyr- kan själv finner det behövligt för olika uppgifter anlita experter och annan sakkunskap. Dessutom måste nämnden förses med erforder- liga kansliresurser.

11.3.3. Beslutsfunktionen på stiftsplanet

Det förberedelsearbete som under övergångstiden bedrivs i kyr- komötets regi måste omfatta också stiftens organisation och regler-

na för deras verksamhet. Deltagarna anser det lämpligt att det under detta arbete i ett tidigt skede klaras ut vilka åtgärder som stiften själva bör vidta inför relationsändringen.

Under genomförandeskedets senare del bör stiften förbereda övergången så att den kan genomföras utan onödiga störningar. För detta ändamål måste nya stiftsorgan kunna utöva sina funktioner redan under genomförandeskedet. Deltagarna föreslår att till kyr- kovalen år 1982 införs bestämmelser om det nya stiftstinget såsom representativt organ i varje stift. Bestämmelserna ges provisorisk karaktär. Stiftstinget väljs enligt den nya valordning som kyrkan beslutar sig för. Det ges kompetens att förbereda övergången. Det provisoriska representativa stiftstinget ges också möjlighet att utse ett förvaltningsutskott som svarar för utredningsarbete och bered- ningsuppgifter. De provisoriska bestämmelserna skall inte avse de nuvarande stiftstingen. Dessa skall alltså kunna behålla sina uppgif- ter fram till relationsändringen. Det får ankomma på dem att själva avgöra om de vill låta den interimistiska organisationen redan tidi- gare överta verksamheten.

11.3.4. Statlig medverkan

Kyrkomötets arbetsformer regleras i kyrkomötesförordningen (1949:174) och i en av mötet fastställd arbetsordning. För att kyr- komötet skall kunna tilläggas den av deltagarna föreslagna besluts- funktionen under genomförandeskedet och organisationsnämnden under denna tid fullgöra uppgiften som kyrkomötets utredande och beredande organ krävs ändringar i kyrkomötesförordningen. Så- som framhållits i det föregående bör ändringarna genomföras i etapper. I en första etapp bör kyrkomötet ges utökad kompetens, få en treårig mandatperiod och tilläggas rätt att tillsätta organisations- nämnden. I en andra etapp bör kyrkomötesvalen samt kyrkomötets sammansättning anpassas till den ordning som i framtiden avses gälla för kyrkans beslutande organ på riksplanet. Samtidigt bör organisationsnämndens sammansättning och funktion ändras eller en kyrklig interimsstyrelse tillskapas.

Medverkan av staten krävs inte endast när det gäller de formella förutsättningarna för kyrkans centrala beslutsfunktion under ge— nomförandeskedet. Staten måste också sörja för att erforderliga medel ställs till förfogande. Deltagarna föreslår att kostnaderna för kyrkomötets sammanträden liksom i dag utgår av statsmedel. Eftersom kyrkomötet bör få de ekonomiska resurser som mötet bedömer som erforderliga för organisationsnämndens arbete före-

slår deltagarna att mötet ges rätt att förfoga över kyrkofondsmedel för att täcka kostnaderna för organisationsnämndens verksamhet.

På stiftsplanet erfordras statlig medverkan genom lagstiftning, som innehåller provisoriska bestämmelser om de nya stiftstingen. Bestämmelserna skall upphöra att gälla vid övergångstidpunkten. För den provisoriska organisationen och för den utredande och förberedande verksamheten på stiftsplanet uppkommer kostnader, huvudsakligen hänförliga till det sista året under genomförande- skedet. Deltagarna föreslår att dessa kostnader betalas med kyrko- fondsmedel.

11.4. Plan för genomförandet

Under genomförandeskedet fordras ett fortsatt utrednings- och förberedelsearbete både på statens och kyrkans sida. Dessutom behövs en samordnad beslutsprocess i det stegvisa genomförandet. Det måste bli fråga om ett på flera är fördelat samspel mellan riksdag och regering samt de kyrkliga organen. Beslutsordningen under genomförandeskedet kommer i mycket att präglas av de konstitutionella förutsättningar som uppställs för lagstiftningspro- ceduren. Beslut om grundlagsändring påverkas av när val till riks- dagen äger rum. Upphävande av kyrkolag måste anpassas till när kyrkomöte kan sammanträda.

] 1.4.1 Grundläggande beslut

Såsom förutsatts vid överläggningarnas början skall de förslag som läggs fram först remissbehandlas och sedan underställas riksdag och kyrkomöte. Allmänt kyrkomöte bör sammankallas hösten 1978. Riksdagsbehandlingen kan sedan äga rum under våren 1979.

Ett relativt omfattande förberedelsearbete återstår innan relatio- nerna mellan staten och kyrkan kan ändras. Om kyrkomöte och riksdag genom grundläggande beslut tar ställning för relationsänd- ringen, kan ett planmässigt arbete inledas för att sätta förslagen i kraft. Deltagarna föreslår därför att kyrkomöte och riksdag med utgångspunkt i de förslag som har kommit fram under överlägg- ningarna fattar principbeslut om relationsändringen.

Under 11.3.4 har berörts vissa ändringar som måste företas i kyrkomötesförordningen (1949:174) så att kyrkomötet kan fatta erforderliga beslut under genomförandeskedet. Deltagarna föreslår att kyrkomöte och riksdag samtidigt med principbeslutet om rela-

tionsändringen beslutar om de ändringar i kyrkomötesförordningen som genast måste träda i kraft.

Val till riksdagen äger rum under hösten 1979. Riksdagen kan före valet såsom vilande anta förslag till upphävande och ändring av bestämmelser om svenska kyrkan i grundlag. Sedan den nyvalda riksdagen har samlats kan det andra beslutet fattas. Samtidigt som denna ordning befäster det grundläggande beslutet om relations- ändringen ger den möjlighet till lagstiftningsåtgärder under genom- förandeskedet som eljest inte skulle stå till buds. På grund av det anförda föreslår deltagarna att riksdagens principbeslut förenas med beslut om ändring i grundlag. I samband härmed bör också prästerskapets privilegier upphävas. I sakens natur ligger att grundlagsbestämmelserna och privilegierna inte skall upphöra att gälla förrän vid relationsändringen.

11.4.2. Efterföljande beslut

Sedan kyrkomöte och riksdag har fattat ett första beslut om rela- tionsändringen fordras ett flertal beslut av regering, riksdag och kyrkomöte i olika sakfrågor för att förslagen skall kunna genomfö- ras. Vissa beslut ankommer på dessa organ var för sig, andra på dem tillsammans. Beslutsordningen påverkas av olika faktorer. Under förberedel— seperioden skall ett fortsatt statligt och kyrkligt utredningsarbete äga rum. Vidare skall kyrkan, medan nuvarande samband med staten består, successivt bygga upp och införa sin nya organisation. Eftersom frågan om val till de beslutande organen på stifts- och riksplan skall utredas men organen träda i funktion redan under övergångstiden, måste förberedelseperioden sträcka sig över flera valperioder. Formella krav och de olika frågornas natur medför att statens och kyrkans utredningsarbete och beslutsfattande måste samordnas i tiden.

1 1.4.3 Tidsplan

Genomförandet av förslaget till ändrade relationer mellan staten och kyrkan fordrar uppenbarligen en förhållandevis lång förbere- delseperiod. Med hänsyn till det reformbehov inom kyrkan som alltmer accentuerats under det pågående utredningsarbetet i stat-kyrka frågan bör emellertid tiden mellan ett grundläggande riksdagsbeslut och övergången till ändrade relationer inte bli längre än som är oundgängligen nödvändigt. Deltagarna anser att en tid på

mellan fyra och fem är bör vara tillräcklig för att relationsändringen i sin helhet skall kunna genomföras. Om proposition avges till riksdagen i början av år 1979 bör ett nytt kyrkosystem kunna införas vid ingången av år 1984.

Deltagarna har skisserat en plan för genomförandet. Planen åter- ges i ett schema på följande sida.

Av schemat framgår att såväl riksdag och regering som kyrkan under förberedelseperioden skall fatta beslut i olika frågor. Till vänster om tidsaxeln anges de beslut och åtgärder som ankommer på'statsmakterna och till höger beslut och åtgärder från kyrkans sida.

Förberedelsearbetet vidtas successivt under en tidsperiod av flera år. Under det första skedet blir det främst fråga om att vidare- utveckla framlagda lösningar samt att göra ett kompletterande ut- redningsarbete. På grundval härav kan sedan avgöranden träffas i olika frågor på statens och kyrkans sida. Mot slutet av förberedel- seperioden koncentreras uppgifterna till att låta de beslutande organen på stifts- och riksplan successivt träda i funktion samt att i övrigt förbereda själva relationsändringen. För att underlätta be- skrivningen av genomförandeförloppet har detta indelats i skilda faser.

Fas ] (jan 78—okt 79) omfattar tiden från det att betänkandet i stat—kyrka frågan har lagts fram till och med kyrkovalen år 1979. Fas 1 avser olika inledande åtgärder. Fas 2 (nov 79—juni 81) innefat- tar åtgärder efter kyrkovalen år 1979. Den kan allmänt karakterise— ras som en utredningsetapp. För den egentliga utrednings- och utvecklingsverksamheten behövs en tid av mellan ett och två år. Utredningsarbetet kan därför beräknas i allt väsentligt vara avslutat vid mitten av år 1981. Fas 3 (juli 81—okt 82) omfattar tiden därefter och fram till tidpunkten för kyrkovalen år 1982. Den präglas främst av att beslut i olika hänseenden skall fattas av både statsmakterna och kyrkan på grundval av resultatet av utredningsarbetet i statlig och kyrklig regi. Fas 4 (nov 82—dec 83) omfattar åtgärder och beslut efter kyrkovalen år 1982 fram till tidpunkten för relationsändring- en. Verksamheten under fas 4 består framför allt i ett förberedelse- och planeringsarbete. De nya kyrkliga organen skall förberedas att överta de uppgifter, som statliga organ skall lämna över till kyrkan att själv handha i framtiden.

Relationsändringen i sin helhet föreslås bli genomförd vid års- skiftet 1983—1984.

STAT KYRKA

BETÄNKANDE

REMISSBEHANDLING REMISSBEHANDLING

KYRKOMÖTE

1. Principbeslut i stat—kyrka fragan

2. Upphävande av privilegier

3. Ändring i kyrkomötesförordningen

DEPARTEMENTSBEHANDLING

1978 lilälwlmldmlmlalmlul—

RIKSDAGSBESLUT 1. Principbeslut i stat-kyrka fragan

_- N

2. Vilande beslut om grundlag _1 3. Upphävande av privilegier _å 4. Ändring i kyrkomötesför- 7! EET—___.— & Zg KYRKOVAL REGERINGSBESLUT om utredningar c» —7 ___—"___" '" [— _E . . RIKSDAGSVAL T; KYRKOMOTE E 1. Organisationsnamnd tillsatts & 2. Ändring i kyrkomötesförordningen _" RIKSDAGSBESLUT

1. Ändring i grundlag

2. Ändring i kyrkomötes- förordningen

3. Ändring i religions- frihetslagen

. Lag om Svenska kyrkan

_. N

3. Ändring i religionsfrihetslagen 4. Lag om Svenska kyrkan

KYRKLIGT UTREDNlNGSARBETE STATLIGT UTREDNINGSARBETE

KYRKOMO'TE 1—. Framtida regelsystem för kyrkan

2. Upphävande av författningar

3. Ändring i och upphävande av kyrkomötesförordningen

4. Provisoriska best om stift

RIKSDAGSBESLUT 1. Upphävande av författningar 2. Övergångslagstiftning

RIKSDAGSBESLUT

1. Ändring i och upphävande —1 _ .. av kyrkomötesförordningen% KYRKOYAL (NY ordning for 2. Provisoriska best om stift 7 kyrkomöte OCh $"") 3. Lägst om begravning, folkbokf, N 3 KYRKOMÖTE uppbörd rn m 2,9, _; 1. Organisationsnämnd utses för '— —g valperioden RIKSDAGSVAL —9 2. Framtida regelsystem för kyrkan —————————'—"—' T_ö 3. Förberedande av övergången

_.

4. Förf ang kyrklig egendom STIFTSTING

RIKSDAGSBESLUT 1. Författningsfrågor ang kyrklig

;;I

egendom m rn 1 1. Förvaltningsutskott tillsätts 2. Ev rest lagändringar 2 2. Förberedande av övergången 3. Ev lag om överförande av % STIFTSTING vissa förvaltn-uppg. [—-> —5 1. Budget för 1984 95 2. Övergångsfrågor & % KYRKOMÖTE —9 1. Budget för 1984 E ”_| 2. Övergångsfrågor 11 E%SÄÄÄTNINGSREGLERINGEN 12 RELATIONSÄNDRINGEN GENOMFÖRS

4___.—————————_——

1 1 .5 Författningsförslag

Deltagarnas förslag innebär, att riksdagen efter kyrkomötets hö— rande fattar principbeslut om relationsändringen under våren 1979. Därefter förutsätts ett flertal beslut av riksdag, regering och kyr- komöte fram till tidpunkten för relationsändringen, den 1 januari 1984.

Enligt deltagarnas förslag skall riksdagen samtidigt med princip- beslutet såsom vilande anta förslag till ändring i och upphävande av bestämmelser i grundlag. Dessutom förordas att riksdagen efter kyrkomötets samtycke beslutar om upphävande av prästerskapets privilegier och antar förslag till ändring i kyrkomötesförordningen (1949:174).

Efter val till riksdagen hösten 1979 kan riksdagen fatta ett andra beslut om grundlagsändringar. Deltagarna föreslår att riksdagen därefter antar den i kapitel 10 behandlade lagen om svenska kyr- kan, ändrar religionsfrihetslagen (1951:680) samt vidtar ytterligare ändringar i kyrkomötesförordningen. Enligt förslaget förutsätts allmänt kyrkomöte ta ställning till kyrkolagsfrågorna i februari 1980.

Med anledning av det anförda har deltagarna låtit utarbeta för— fattningsförslag. Texterna redovisas i nästföljande kapitel.

11.5.1. Punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen

I punkt9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen finns vissa regler om svenska kyrkan.

Deltagarna föreslår att kyrkomötet skall tilläggas kompetens att under genomförandeskedet besluta om ett framtida regelsystem för svenska kyrkan. Kyrkomötet kommer alltså, medan det alltjämt bibehåller en funktion som offentligrättsligt organ, att anta stadgar för kyrkan. Deltagarna föreslår att punkt 9 övergångsbestämmel- serna till regeringsformen ändras så att det blir möjligt för kyrko- mötet att anta dessa stadgar.

En naturlig konsekvens av relationsändringen är att grundlags- regleringen av allmänt kyrkomöte och formerna för stiftande av kyrkolag upphävs. Som deltagarna återkommer till under 11.5.3 gäller detsamma beträffande reglerna om prästerskapets privile- gier. Villkoren för tillträde till prästerlig befattning och övriga före- skrifteri övergångsbestämmelserna till regeringsformen kan inte heller bestå efter relationsändringen. Deltagarna föreslår därför att punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen upphävs.

Av naturliga skäl bör bestämmelserna upphöra att gälla först vid utgången av år 1983.

Deltagarnas nu angivna båda förslag, dels att punkten 9 för en kort övergångstid ges ett tillägg, dels att punkten därefter vid relationsändringen helt upphör att gälla, bör föreläggas riksdagen samtidigt. Det angivna tillägget till övergångsbestämmelserna mås- te beslutas i början av genomförandeskedet. Ett första beslut i grundlagsfrågan bör därför lämpligen fattas av riksdagen i samband med dess principiella ställningstagande till stat-kyrka frågan våren 1979 för att därefter såsom vilande behandlas ånyo efter valen till riksdagen samma år.

11.5.2. Punk13 övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen

Regler om medlemskap i svenska kyrkan finns intagna i religions- frihetslagen. Eftersom medlemskapsreglerna anses stå i strid med 2 kap 2 & regeringsformen vari sägs att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund, har i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i regerings- formen bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan förkla— rats gälla utan hinder av sagda grundlagsstadgande.

Enligt vad deltagarna uttalat i kapitel 10 bör i den nämnda över- gångsbestämmelsen införas en regel som innebär att medlemskapet i svenska kyrkan inte påverkas av de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan. Samtidigt bör giltigheten av övergångsbestäm- melsen i dess nuvarande lydelse begränsas till utgången av år 1983. Som deltagarna har anfört (10.5.1) bör medlemmarna i svenska kyrkan under viss tid efter relationsändringen vara tillförsäkrade rätt till utträde ur kyrkan i överensstämmelse med de regler som nu gäller. I enlighet härmed bör i övergångsbestämmelsen föreskrivas att medlem to m den 30 juni 1984 kan göra anmälan om utträde ur kyrkan med verkan fro m den 1 januari 1984. Denna regel gäller alltså oavsett vad kyrkans egna stadgar kan komma att innehålla om utträde. Den som vill utträda efter den 30 juni 1984 har att följa de regler om utträde som kyrkan har beslutat om. De kyrkliga företrädamas organisationsförslag innebär att innehållet i de nuva- rande utträdesreglerna i allt väsentligt bibehålls.

Närmare bestämmelser om sådan anmälan om utträde ur sven- ska kyrkan som avses i förevarande bestämmelse bör meddelas i lag. Förslag till bestämmelser har tagits in i form av övergångsbe- stämmelser till lagen om ändring i religionsfrihetslagen (11.5.4).

11.53. Prästerskapets privilegier

De flesta privilegiestadgandena är inte tillämpliga på grund av annan författningsreglering. I den mån vissa privilegier alltjämt äger formell giltighet anses de numera sakna direkt praktisk bety- delse. Deltagarna föreslår att samtliga i 1723 års privilegieurkund ingående bestämmelser upphävs i den för kyrkolag stadgade ordningen. Riksdagen bör besluta i frågan samtidigt som riksdagen såsom vilande antar förslag om att upphäva punkt 9 övergångsbe- stämmelserna till regeringsformen.

11.5.4. Religionsfrihetslagen

Som har anförts i kapitel 10 bör de nuvarande reglerna i religions- frihetslagen om medlemskap i svenska kyrkan upphöra att gälla den 31 december 1983. I överensstämmelse härmed föreslås att 6—16 55 religionsfrihetslagen upphävs. Vidare föreslås vissa redak- tionella ändringar i lagen. Under 11.5.2 har framhållits, att närmare bestämmelser om så- dan anmälan om utträde ur svenska kyrkan som föreslås kunna ske under sex månader efter relationsändringen bör meddelas i lag. Förslag till regler har tagits in som övergångsbestämmelser till lagen om ändring i religionsfrihetslagen. I saklig överensstämmelse med vad som för närvarande gäller enligt 11—14 55 sistnämnda lag skall enligt de föreslagna bestämmelserna anmälan om utträde ur svenska kyrkan göras personligen eller enskilt i egenhändigt under- tecknad, av två personer bevittnad handling. För den som står under annans vårdnad görs anmälan av vårdnadshavaren. Liksom i dag krävs samtycke av barn som fyllt femton år. Det föreslås att anmälan skall göras hos den församling där medlemmen var kyrko- bokförd den 31 december 1983. Med religionsfrihetslagens be- stämmelser som förebild föreslås en särskild regel för den som inte var kyrkobokförd här i riket vid den angivna tidpunkten. En regel föreslås också för att anmälan skall kunna göras på ort utom riket.

1 1.5.5 Kyrkomötesförordningen

Av det föregående framgår att vissa förändringar rörande kyrkomö- tet och dess arbetsformer bör vidtas för att mötet under genomfö- randeskedet skall kunna besluta om kyrkans förhållanden efter relationsändringen. Deltagarna föreslår att kyrkomötet i ett tidigt skede av övergångsperioden får utökad kompetens, får en bestämd mandatperiod och får ökad möjlighet att bereda ärenden om kyr-

kans framtida förhållanden. I ett senare skede bör kyrkomötesför— ordningen ändras så att kyrkomötets sammansättning och arbets- former kan anpassas till vad som skall gälla i framtiden. Samtidigt bör kyrkomötesförordningen upphävas med verkan från och med relationsändringen.

Deltagarna har låtit utarbeta de ändringar i kyrkomötesförord- ningen, som bör träda i kraft kort tid efter riksdagens principiella ställningstagande till relationsändringen. Övriga ändringar får utar- betas under övergångstiden.

De av deltagarna nu utarbetade ändringarna i kyrkomötesförord- ningen skall enligt tidsplanen beslutas av riksdag och kyrkomöte vid två tillfällen. I samband med principbeslutet föreslås att kyr- komötesförordningen ändras så att mötet får en bestämd mandat— period, får inrätta organisationsnämnden samt får utökad möjlighet att bereda kyrkomötets ärenden i utskott. Under hösten 1979, när den i delavsnitt 11.5.1 berörda grundlagsändringen slutligt har an— tagits av riksdagen, kan kyrkomötet och vissa av dess utskott genom en ny ändring i kyrkomötesförordningen tilläggas utökad kompetens.

12. Författningstexter

12.1 Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att punkt 9 övergångsbestämmelserna till rege- ringsformen' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. Ombud för svenska kyrkan sammanträder till allmänt kyrkomöte enligt vad som är särskilt föreskrivet. Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan får ej annan utnämnas än den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning skyldighet att undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap. skall tagas den hänsyn till de sökandes trosåskådning som därav kan påkallas. Befattningshavare, som ej tillhör svenska kyrkan. får icke deltaga i avgörande av mål eller ärende. som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning. ut- övning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan. När sådant ärende avgöres av regeringen, skall dock hinder som nu sagts icke gälla för annan än föredraganden. Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de tre som har föreslagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Om tillsättning av prästerliga tjänster i församlingarna och den rätt som därvid tillkommer regeringen och församlingarna föreskrives i kyrkolag. Utan hinder av vad denna regeringsform föreskriver om att lag stiftas. ändras eller upphäves av riksdagen skall i fråga om kyrkolag gälla, att sådan lag stiftas, ändras eller upphäves av regeringen gemensamt med riks- dagen; dock att därvid erfordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte. Har av riksdagen antaget förslag angående kyrkolag ej utfärdats som lag före närmast följande lagtima riksmötes början, är förslaget förfallet. Vad i denna regeringsform föreskrives om primärkommuner skall, med undantag av ] kap.6 & första stycket andra punkten. äga motsvarande till- lämpning i fråga om kyrkliga kommuner. Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 5 i den äldre regeringsformen. Det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skall fortfarande gälla, om de ej har ägt oskiljaktigt sammanhang med den ståndet förut tillkommande representationsrätten och således upphört med denna. Ändring eller upphävande av dessa privilegier, förmåner, rättig-

' Regeringsformen omtryckt 1976:87l .

' Regeringsformen omtryckt l976:87 [ .

heter och friheter får ej ske på annat sätt än genom regeringens och riks- dagens sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.

Utan hinder av 8 kap. 2 & kan all- mänt kyrkomöte efter bemyndigan- de i kyrkolag meddela föreskrifter för svenska kyrkan och dess med- lemmarför tiden efter utgången av år 1983.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

12.2 Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att punkt 9 övergångsbestämmelserna till rege- ringsformenl skall upphöra att gälla vid utgången av år 1983.

12.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (19761871) om ändring i regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.Bestämmelserna om medlemskap 3. Bestämmelserna om medlem- isvenska kyrkan gäller utan hinder skap i svenska kyrkan gäller till av 2 kap. 2 % i dess nya lydelse. utgången av år 1983 utan hinder .av 2 kap. 2 5 i dess nya lydelse. Den som vid denna tidpunkt tillhör svenska kyrkan skall även därefter anses tillhöra kyrkan och därmed vara bunden av de regler som gäl- ler för dess medlemmar. Oavsett vad dessa regler innehåller om utträde äger dock medlem till och med den 30 juni I 984 göra anmälan om utträde ur kyrkan med verkan från och med den ljanuari 1984. Närmare bestämmelser om sådan anmälan meddelas i lag.

Denna lag träder ikraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

12.4 Förslag till

Lag om upphävande av det forna prästeståndets privilegier

Härigenom föreskrives att det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i den mån de fortfarande äger bestånd, skall upp- höra att gälla vid utgången av år 1983.

12.5 Förslag till Lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949:174)

Härigenom föreskrives i fråga om kyrkomötesförordningen (1949: 174) dels att i 6. 12, 14 och 17 55 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege- ringen”,

dels att 1 och 4 55, 7 & 5 mom., 9a och 11 55, 13 5 1 mom. och 3 mom. samt 18 5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 14 a 55. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Till allmänt kyrkomöte samman— träda ombud för svenska kyrkan vart femte är, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att mötet oftare sam- mankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upp- taga kyrkliga ärenden, som Ko- nungen till detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 % omför- mälda nämnden och vari denna av- givit betänkande. Mötet äger dock ej att, utöver vad i grundlag är med- givet, annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden samt före- ställningar och Önskningar att hos Konungen anmälas.

Föreslagen lydelse

Till allmänt kyrkomöte samman- träda ombud för svenska kyrkan vart tredje år, å dag och ort som regeringen utsätter; regeringen dock obetaget att mötet oftare sam- mankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upp- taga kyrkliga ärenden, som rege- ringen till detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 & omför- mälda nämnden och vari denna av— givit betänkande. Mötet äger dock ej att, utöver vad i grundlag är med- givet, annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden samt före— ställningar och önskningar att hos regeringen anmälas.

Zag

Ledamöter "och suppleanter i kyrka- mötet väljas för tre tjänstgöringsår räknat från och med den 1 februari

' Senaste lydelse 19701753. 2 Senaste lydelse 19691135. 3 Senaste lydelse 1970:753. 4 Senaste lydelse 1970:753.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

året efter det år då allmänna val av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Val till kyrkomötet hålles senast den [5 januari det år då valperio- den börjar.

4å'

Cheferna för justitie- och utbild- ningsdepartementen må vid kyrko- möte närvara och deltaga i över— läggningarna. men i besluten endast om de äro ombud vid mötet.

Cheferna förjustitie- och kommun— departementen må vid kyrkomöte närvara och deltaga i överlägg- ningar. men i besluten endast om de äro ombud vid mötet.

7 % 5 mom.2

Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val av ledamöter i kyrkoråd.

Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val av ledamöter i kyrkoråd. Valen för- rättas det år då allmänna val av kyrkofullmäktige äga rum. Vid till— lämpningen av 3 och 4 mom. avser de nyvalda fullmäktige.

9353

För valt ombud skall fullmakt ut- färdas av domkapitlet. Fullmakten skall innehålla. förutom den valdes namn och hemvist. uppgift å det kyrkomöte för vilket han valts och det stift som han företräder samt utvisa, om han är prästerligt ombud eller lekmannaombud. Har någon inträtt såsom ombud i stället för annan, skall detta förhållandejämte skälet därtill angivas i fullmakten.

Fullmakt upprättas i två exem- plar, av vilka det ena tillställes om- budet och det andra ofördröjligen

För valt ombud skall fullmakt ut- färdas av domkapitlet. Fullmakten skall innehålla, förutom den valdes namn och hemvist. uppgift om den tid för vilke/1 han valts och det stift som han företräder samt utvisa, om han är prästerligt ombud eller lekmannaombud. Har någon inträtt såsom ombud i stället för annan, skall detta förhållandejämte skälet därtill angivas i fullmakten. Fullmakt upprättas i två exem- plar, av vilka det ena tillställes om- budet och det andra ofördröjligen

insändes till utbildningsdeparte- insändes till kommundepartemen- mentet. tet.

11 å4 Ordförande vid kyrkomöte är Ordförande vid kyrkomöte är ärkebiskopen. Varje kyrkomöte ärkebiskopen. Kyrkomötet väljer väljer bland sina ledamöter en förste och en andre vice ordföran-

för den tid som mötet bestämmer

bland sina ledamöter en förste och

SOU 1978:1 Nuvarande lydelse

de. Innan val ägt rum, föres ordet vid förfall för ärkebiskopen av den i tjänsten äldste bland de övriga biskoparna.

Ordföranden och två av honom tillkallade självskrivna ombud skola före kyrkomötets första samman- träde granska de valda ombudens fullmakter. För detta ändamål skola de fullmaktsexemplar som inkom- mit till utbildningsdepartementet tillhandahållas. Vid granskningen föres protokoll. vari anmärkningar mot ombuds behörighet antecknas.

Föreslagen lydelse

en andre vice ordförande. lnnan val ägt rum, föres ordet vid förfall för ärkebiskopen av den i tjänsten äldste bland de övriga biskoparna. Ordföranden och två av honom tillkallade självskrivna ombud skola före första sammanträdet under kyrkomöte granska de valda ombu- dens fullmakter. För detta ändamål skola de fullmaktsexemplar som in- kommit till kommundepartementet tillhandahållas. Vid granskningen föres protokoll, vari anmärkningar mot ombuds behörighet antecknas.

På kyrkomötet ankommer att, så snart det kan ske, fatta beslut över de anmärkningar som upptagits i granskningsprotokollet eller som eljest förekomma mot ombuds behörighet. Ombud, vilkens behörighet är i fråga, äger deltaga i överläggning men ej i beslut härom.

13 ä 1 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas Kyrkomötet skall vid början av följande ständiga utskott, nämligen: varje möte inom sig tillsätta följan- de ständiga utskott, nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta för- slag till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas;

ett ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska angelägenheter.

Val till kyrkolagsutskottet gäller för tiden till dess kyrkomötet nästa gång sammanträder. Utskottet får i den utsträckning regeringen med- giver sammanträda också under tid då kyrkomötet icke är samlat.

13 & 3 mom.

Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller berednings- utskottets behandling.

Bestämmelserna i 1 mom. andra stycket äger motsvarande tillämp-

Nuvarande lydelse

SOU 1978:1 Föreslagen lydelse

ning på utskott som tillsatts enligt detta momentför att upptaga fråga som eljest tillhör kyrkolagsutskot- tets behandling.

14aå

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämn- den så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna medel.

Kyrkomötet äger inom sig för varje valperiod utse en särskild nämnd, bestående av ärkebiskopen och sex valda ledamöter. med uppgift att utreda frågan om svenska kyrkans organisation efter den tidpunkt då enligt riksdagens beslut det på regeringsformen grundade sam- bandet mellan staten och svenska kyrkan skall upphöra. Jämte le- damöterna utses lika antal supp- leanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämn- den gäller vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott; dock att vid valet skillnad ej skall göras mellan prästerliga ombud och lek- mannaombud.

Instruktion för nämnden faststäl— les av kyrkomötet.

185

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i den i I4 & an- givna utredningsnämnden så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna medel.

Kostnaden för den i I4 a & an- givna särskilda nämndens verk- samhet bestrides ur kyrkofonden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Bestämmelserna i Za %, 7 & 5 mom. och 9a & i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 november 1979.

12.6 Förslag till Lag om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrives följande.

l & Svenska kyrkan är ett kristet. evangeliskt—lutherskt trossamfund vars be- kännelse och verksamhet anges i stadgar för kyrkan.

2 %$ Genom sina församlingar upprätthåller Svenska kyrkan en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet och bereder därigenom alla möjlighet att deltaga i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamhet i övrigt.

3 Ö Svenska kyrkans församlingar och stift ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet. För handhavande av angelägenheter som rör alla kyrkans medlemmar finns ett beslutande organ som består av valda ombud för medlemmarna.

4 ä Den som tillhör Svenska kyrkan tillhör därmed såsom medlem församling och stift. Kyrkotillhörigheten innefattar rätt för medlemmen att enligt demokratiska principer deltaga i kyrkans verksamhet.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1984.

12.7 Förslag till Lag om ändring i religionsfrihetslagen(1951:680)

Härigenom föreskrives i fråga om religionsfrihetslagen (l951:680)' dels att 6—16 55 skall upphöra att gälla. dels att rubrikerna närmast före 1, 6 och 13 åå skall utgå.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1984.

Anmälan om utträde ur svenska kyrkan enligt punkt 3 övergångsbestäm- melserna till lagen (19762871) om ändring i regeringsformen2 skall göras personligen eller enskilt i egenhändigt undertecknad, av två personer be- vittnad handling hos den församling där medlemmen var kyrkobokförd den 3l december 1983 eller, i fråga om den som icke var kyrkobokförd här i . Senaste lydelse av 105 riket, hos den församling inom riket där han vistas. För den som står under l970:766, 11 5 1963:509, annans vårdnad göres anmälan av vårdnadshavaren. Anmälan för barn 155 ”71506- som fyllt femton år får göras endast om barnet själv samtyckt till det. 2 Avser den lydelse som

Regeringen får uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbets- föreslås i 123.

' Som nuvarande lydelse har angetts den lydelse som föreslås i 12.5.

2 Som nuvarande lydelse har angetts den lydelse som föreslås i 12.5.

man i främmande stat att mottaga anmälan som avses i föregående stycke. Sådant uppdrag får ej meddelas annan än den som tillhör svenska kyrkan.

12.8 Förslag till Lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949:174)

Härigenom föreskrives att l ä och 13 & 1 mom. kyrkomötesförordningen (1949:174) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse ] 5'

Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart tredje år, å dag och ort som regeringen utsätter; regeringen dock obetaget att mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som regeringen till detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 & omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock ej att, utöver vad i grundlag är medgivet. annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos regeringen anmälas. Nuvarande lydelse

Utan hinder av andra stycket får kyrkomötet meddela föreskrifter för svenska kyrkan och dess medlem- mar för tiden efter utgången av år 1983.

l3ålmom.2

Kyrkomötet skall vid början av varje möte inom sig tillsätta följande ständiga utskott, nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av kyrkolagsfrågor samt frågor om

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av kyrkolagsfrågor, frågor om änd-

ring i prästerskapets privilegier samt förslag som avgivits av den i 14 a & angivna särskilda nämnden;

ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas ;

ett ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska angelägenheter.

Val till kyrkolagsutskottet gäller för tiden till dess kyrkomötet nästa gång sammanträder. Utskottet får i den utsträckning regeringen medgiver sammanträda också under tid då kyrkomötet icke är samlat.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Jl ӊn

alu'nu

Reservationer och särskilda yttranden

1. Deltagarnas gemensamma förslag

Särskilt yttrande av ledamoten Arne Palmqvist angående kyrkotillhörigheten, begravningsverksamheten, folkbokföringen och personalfrågor (kapitel 3, 4, 6, 8 och 9)

Enligt min mening måste de förutsättningar, som förslaget bygger på, ifrågasättas på vissa punkter, eftersom man annars inte kan ta tillräcklig hänsyn till de synpunkter, som församlingarna lämnade vid frågans remissbehandling år 1973. Om dessa förut- sättningar likafullt skulle behöva gälla, motsätter jag mig emeller— tid inte förslaget i dess nu föreliggande tekniska utformning men finner skäl att lämna följande synpunkter.

Kyrkotillhörigheten

Flera skäl talar enligt min mening för att bestämmelserna om kyrkotillhörigheten bör kvarstå oförändrade till efter relations- ändringen. Kyrkan kan då med starkare medlemsidentitet ta ställning till denna viktiga fråga och fatta beslut i de nya formerna. Detta har jag närmare utvecklat i min reservation i bilaga 1 om organisationen (SOU 1978z2).

Utöver detta är det angeläget att med anledning av vad som säges i avsnitt 8.3.1 framhålla följande. Avgörande för bl a kyrkans ekonomi är antalet kyrkotillhöriga. Därför är det angeläget att bedöma reformens konsekvenser i fråga om kyrkotillhörigheten. Ytterst bör frågan om kyrkotillhörigheten avgöras med utgångs- punkt från den syn, enligt vilken kyrkan skall tjäna ett evangeli- um, som inte stannar inför några gränser. De nu föreslagna bestämmelserna förutsätter en viljeyttring för inträde i kyrkan efter år 1983. Denna förutsättning är påverkad av dels förslaget om kyrkans övergång till privaträttslig ställning, dels tolkningen av grundlagens värdering. En näraliggande utgångspunkt för

bedömningen är då omfattningen av den viljeyttring, som visar sig i nuvarande dopfrekvens (80,5% år 1976) och konfirmations- frekvens (72,6% år 1976). Även om man optimistiskt räknar med en ökad grad av viljeyttring efter en relationsändring, innebär det på sikt en kraftig sänkning av antalet medlemmar i kyrkan och därmed en motsvarande minskning av de ekonomiska resurserna.

Begra vningsverksamheten

Det förefaller vara ganska onödigt att föra över huvudmannaska- pet och därmed betalningsansvaret för begravningsverksamheten till den borgerliga kommunen. Det måste få ifrågasättas, om detta är en lämplig och meningsfull konstruktion. Allt flera har vid närmare eftertanke insett detta efter det att frågan har aktualiserats. Det är ju praktiska lösningar som skall eftersträ— vas. Det borde därför ha utretts på vilka olika sätt man kan finansiera begravningsverksamheten, om huvudmannaskapet lig- ger kvar på församlingarna.

Kyrko- och folkbokföringen

Kapitlet om församlingsregistrering (kyrkobokföringen) är skrivet för den händelse att folkbokföringen föres över från kyrkligt till borgerligt organ. Det finns emellertid inga hållbara skäl för en sådan omorganisation. Detta är ingen religionsfrihetsfråga. Bla riksskatteverket har tillbakavisat den myrdalska beredningens förmodan, att invandrare och andra skulle finna nuvarande ordning otillfredsställande. Det finns inga klagomål. Om man ser till folkbokföringens bästa, finns det ingen anledning till någon överflyttning till andra organ.

Det var praktiska lösningar vi skulle finna. Då är det naturligt att ta hänsyn till att det av serviceskäl, samhällsekonomiska orsaker och andra grunder visar sig vara lämpligt, att Svenska kyrkan fortsätter att svara för den lokala folkbokföringen. Detta är positivt också för kyrkan. Det ger goda möjligheter till kontakt med dem, som tillhör kyrkan. Det underlättar likaså bibehållan- det av prästtjänster i glesbygdema.

Även den största invandrargruppen, finländarna, finner nuva- rande ordning vara den bästa ur alla synpunkter. I Göteborg och andra orter, där den lokala skattemyndigheten omhänderhar folkbokföringen, finner finländarna det otillfredsställande att inte kunna få anmäla sig som medlemmar i Svenska kyrkan, samtidigt

som de lämnar sina internordiska flyttningsbetyg. Av finländar- na, som till omkring 93% tillhör den evangelisk-lutherska kyr- kan, har i Göteborg endast 20% inträtt i Svenska kyrkan och en stor del ovetande kommit att stå utanför denna.

Vidare måste jag konstatera, att frågan om folkbokföringen behandlas på ett oklart och motsägelsefullt sätt. Antingen skulle frågan i sin helhet ha behandlats och ett utarbetat förslag lagts fram eller också skulle frågan ha brutits ut för att behandlas under kyrkans medverkan i annat sammanhang.

Personalfrågor

Enligt vad som sägs i avsnitt 9.3 kommer flertalet av de anställda med arbetsuppgifter inom folkbokföringen, som inte behövs hos församlingarna för arbete med församlingsregistrering, att kunna beredas anställning vid de lokala skattemyndigheterna. Med tanke på bla det stora antalet deltidsanställda runtom i bygderna finner jag detta vara orealistiskt. För prästerna utanför tätorterna torde dessutom en eventuell omläggning få till följd att de i högre grad än hittills själva binds vid kyrkobokföringen.

Sammanfattande ståndpunkt

Vad beträffar det förslag, som nu lägges fram efter de samtal som pågått sedan år 1975 , anser jag utifrån ovan och i bilaga 1 anförda skäl,

att frågan om kyrkotillhörigheten inte bör bli föremål för prin- cipbeslutet 1979 utan avgöras först efter år 1983, att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och folk- bokföringen bör ligga kvar på församlingarna, och att det bör utredas, på vilka olika sätt man då kan finansiera begravningsverksamheten och folkbokföringen.

2. De kyrkliga företrädamas organisationsförslag

Reservationer och särskilt yttrande till de kyrkliga företrädamas organisationsförslag finns intagna i bilaga 1 till detta betänkande.l De återges här i sammandrag. ' SOU 1978:2.

2.1 Reservation av ledamoten Gustav Öberg

Lika med majoriteten anser jag att dopets centrala betydelse bör markeras vid den erforderliga omprövningen av reglerna om in— träde i Svenska kyrkan. Jag motsätter mig emellertid att barns medlemskap upphör om dop inte förrättas innan barnet uppnått vuxen ålder. Även i övrigt bör vid sidan av dopet såsom den nor- mala inträdesformen bevaras möjligheten att inträda i kyrkan genom anmälan (avsnitt 3.1.4).

2.2 Reservation av ledamoten Arne Palmqvist

I reservation av ledamoten Arne Palmqvist framhålls, att de kyrk- liga intressena bättre främjats om den kyrkliga arbetsgruppen pa- rallellt med den framlagda organisationsmodellen skisserat ett för- slag till delreformer i ett läge med mindre relationsändring samt att slutfasen av arbetet har skett under tidspress, så att alltför mycket återstår att utreda efter principbeslutet. I yttrandet behandlas dess— utom särskilt frågan om kyrkotillhörigheten, men också vissa orga- nisationsfrågor på församlings- och stiftsplan.

Sammanfattningsvis säges därvid följande: Utifrån anförda skäl anser jag att nödvändiga delreformer på stifts- och riksplan bör ge- nomföras så snart som möjligt, om ingen bred uppslutning vinnes under åren 1978—1979 för en helhetslösning, som är tillfreds- ställande för kyrkan, samt att frågan om kyrkotillhörigheten bör avgöras av det nya kyrkomötet först efter år 1983.

2.3 Reservation av ledamöterna Nils Glimelius och Arne Palmqvist

Beträffande Stiftsstyrelsens sammansättning anser vi att den prästerliga ledamoten inte skall behöva utses av kyrkostyrelsen utan skall i stället alldeles som nu kunna väljas av stiftets präster (avsnitt 3.3.2).

2.4 Särskilt yttrande angående inträde i kyrkan (avsnitt 3.1.4) och reservation angående organisationen på riksplanet (avsnitt 3.4.2) av ledamöterna Carl Henrik Lyttkens och Nils Erik Åberg

Den lösning av relationen mellan staten och Svenska kyrkan som framlägges ställer vi oss helhjärtat bakom. Vi önskar emellertid beträffande Svenska kyrkans framtida organisation framhålla föl- jande. I fråga om inträde i kyrkan skall enligt förslaget barn till

föräldrar som tillhör kyrkan på begäran av föräldrarna kunna antecknas som tillhörigt kyrkan utan att först ha blivit döpt. De motiv som anges för detta undantag från huvudregeln att medlem i Svenska kyrkan skall ha mottagit det kristna dopet är enligt vår mening inte tillräckligt starka. Vi anser emellertid den föreslagna praktiska lösningen vara mer acceptabel är nu gällande ordning. Vad gäller organisationen på riksplanet reserverar vi oss och anser sammanfattningsvis att behandlingen av lärofrågor bör ske genom beslut i såväl kyrkomöte som biskopsmöte.

KUNGL. BIBL.

7 FEB 1978 STOCKHOLM_

Kronologisk förteckning

&

1.Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Kn.

Systematisk förteckning

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Stat-kyrka frågan har utretts i olika etapper sedan år 1958. Det tidigare publicerade utredningsmaterialet redovisas i nedanstående sammanställning.

1958 års utredning kyrka-stat Religionens betydelse som samhällsfaktor. SOU 1963:26 Kyrkor och samfund i Sverige. SOU 1963:39 Religionsfrihet. SOU 1964:13 Historisk översikt. — Kyrkobegrepp. SOU 1964:16 Kristendomsundervisningen. SOU 1964:30 Lagstiftning. — Rättskipning. SOU 1965:70 Folkbokföringen. SOU 1967:16 De teologiska fakulteterna. SOU 1967 :17 Kyrklig organisation och förvaltning. SOU 1967:45 Kyrklig egendom. Skattefrågor. Präster- skapets privilegier. SOU 1967:46 Svenska kyrkan och staten. SOU 1968:11 w Kyrkan kostar. SOU 1971:29 Samhälle och trossamfund, slutbetänkande. SOU 1972:36 Samhälle och trossamfund, bilaga 1-19 SOU 197 2:37 Samhälle och trossamfund, bilaga 20 SOU 197 2:38 Samhälle och trossamfund, bilaga 21:1-4 Ds U 1972:5-8 Remissammanställningar 1958 års utredning kyrka-stat. SOU 19702 1968 års beredning om stat och kyrka SOU 1974:9

I början av år 197 5 inleddes överläggningar i stat-kyrka frå- gan mellan företrädare för staten och svenska kyrkan. Deltagarnas förslag publiceras i detta betänkande. Till be-

tänkandet hör följande bilagor.

STAT— KYRKA, Bilaga 1 SOU 1978:2 Kyrkans framtida organisation STAT— KYRKA, Bilaga 2-12 SOU 1978:3

Utredningar i delfrågor

i 1721 MW LiberFörlag