Beslut vid regeringssammanträde 1989-12-21

Statsrådet Engström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att 1983 års folkbokföringskommitté (Fi 1983:04) genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att överväga och lämna förslag till åtgärder som förhindrar att någon med hjälp av personnummer kan leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier.

Nuvarande uppdrag

Med stöd av regeringens bemyndigande den 10 mars 1983 tillkallade chefen för finansdepartementet en kommitté med uppdrag att lämna förslag till en förbättrad folkbokföring. Kommittén har antagit namnet 1983 års folkbokföringskommitté. Den har bl.a. avgett betänkandet (SOU 1988:10) Rätt adress. Kommittén fortsätter utredningsarbetet enligt sina direktiv (dir. 1983:28). Arbetet är inriktat på ett förslag till en ny lag om folkbokföring.

Skatteutskottet har under senare år behandlat en del motioner om möjligheten att byta personnummer i syfte att förbättra skyddet för personer -- framför allt kvinnor -- som utsätts för allvarligt hot eller svåra trakasserier. I sitt av riksdagen godtagna betänkande SkU 1987/88:32 framhöll utskottet bl.a. följande. Skyddsåtgärder bör i första hand ta sikte på sekretessregleringen. Detta är nödvändigt med hänsyn till de problem av olika slag som är förenade med att tillåta ändringar av ett i och för sig riktigt personnummer. Trots att sekretesskyddet nyligen hade förbättrats kunde det enligt utskottet inte uteslutas att skyddet i framtiden kan komma att behöva byggas ut ytterligare. Därvid framhölls att vissa myndigheter har person- och adressregister som upprättats utan avisering från folkbokföringsregistren. Det är enligt utskottet av största vikt att den enskilde får sådan information och hjälp att han får möjlighet att bedöma om det finns skäl att söka sekretesskydd även i register av detta slag. Utskottet framhöll vidare att alla möjligheter att förbättra situationen bör tas till vara, inte minst genom verksamma åtgärder mot personer som begår brott mot andras liv eller hälsa. Utskottet pekade på förslaget om besöksförbud i prop. 1987/88:137, som numera lett till lagstiftning, lagen (1988:688) om besöksförbud.

För folkbokföringsarbetet finns i 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) en bestämmelse som direkt tar sikte på att skydda uppgifter om enskildas personliga förhållanden såsom adressuppgifter m.m. I regel gäller inte någon sekretess. Men om det finns någon särskild anledning kan uppgifter som normalt är harmlösa hemlighållas. Som exempel på en situation då adressuppgifter inte bör lämnas ut anges i förarbetena till bestämmelsen fall då personförföljelse kan befaras (prop. 1979/80:2 Del A s. 211). För att säkerställa att en sekretessprövning verkligen sker i de fall det behövs har man för vissa register en speciell form av varningssignal. I de av länsskattemyndigheterna förda registren för kyrkobokföring och mantalsskrivning förs för dessa fall in en särskild sekretessmarkering. En sådan markering innebär att uppgifter om personen inte lämnas ut utan särskild prövning. Enligt uppgift från riksskatteverket har ca 1 600 personer särskild sekretessmarkering. Denna ordning gäller också i fråga om andra befolkningsregister som baserar sig på uppgifter från folkbokföringsmyndigheterna, som t.ex. det centrala statliga person- och adressregistret (SPAR). Motsvarande gäller numera (jfr SFS 1987:1161) också för vissa myndighetsregister som endast omfattar ett begränsat urval av befolkningen, bl.a. körkorts- och passregister.

Det kan emellertid konstateras att sekretessregleringen och systemet med sekretessmarkering inte gäller för alla register. Några garantier kan alltså inte ges för att den som systematiskt försöker få en upplysning om en person inte förr eller senare lyckas få fram de begärda uppgifterna. För närvarande går det därför inte att åstadkomma det effektiva skydd för personer som riskerar förföljelser som i en del situationer visat sig nödvändigt. Det förefaller inte heller möjligt att få ett i praktiken fungerande system som ger tillräckligt skydd för de utsatta personerna genom att sekretesslagen ändras eller de rutiner med sekretessmarkering som måste finnas som stöd för sekretessen förbättras. Andra åtgärder bör vidtas.

Ett personnummer anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsiffra, 7 § folkbokföringslagen (1967:198).

Enligt gällande regler har riksskatteverket möjlighet att efter ansökan ändra en enskilds personnummer. Verkets beslut kan överklagas till regeringen. Praxis är mycket restriktiv. Ett personnummer ändras i stort sett enbart när det rent faktiskt är felaktigt.

Författningsregleringen hindrar emellertid inte att ett personnummer ändras av något annat skäl. I enstaka fall har också personer beretts möjlighet att skapa sig en ny identitet genom byte av personnummer och namnändring om de varit utsatta för allvarliga hot om fysiskt våld och inte kunnat få tillräckligt skydd på annat sätt. Som regel har i dessa fall personnumrets fyra sista siffror ändrats, dvs. den del som innehåller födelsenumret och kontrollsiffra. Erfarenheterna har emellertid visat att det också finns behov av andra åtgärder som på ett effektivt sätt kan hindra att personnummer utnyttjas för att leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier mot denna. En sådan åtgärd kan vara att ändra den del av personnumret som anger födelsetiden.

Mot den bakgrund jag här har angett bör 1983 års folkbokföringskommitté ges i uppdrag att överväga och lämna förslag till åtgärder som förhindrar att någon med hjälp av personnummer kan leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier. Kommittén bör överväga bl.a. frågan om ändring av personnummer för att åstadkomma ett verkligt effektivt skydd för personer som är utsatta för t.ex. allvarliga hot om våld. Kommittén bör därvid studera vilka olägenheter som kan uppkomma genom att ett personnummer inte anger den faktiska födelsetiden. Vid sin bedömning bör kommittén beakta att en ändring av den i personnumret angivna födelsetiden av nu angivna skäl inte bör medföra att den enskildes rättigheter eller skyldigheter ändras. Kommittén bör även ta ställning till om ansökningar om ändring av personnummer i sådana speciella fall det nu är fråga om bör prövas i den ordning som gäller i dag eller om det bör ske genom domstolsprövning.

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till 1983 års folkbokföringskommitté i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)