Beslut vid regeringssammanträde 1991-01-31

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Thalén, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild kommitté tillkallas med uppgift att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen.

Bakgrund

I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalade regeringen att lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukperiod skulle införas fr.o.m. den 1 januari 1991. Regeringen beslutade också den 28 juni 1990 om remiss till lagrådet av ett förslag till lag om sjuklön. Enligt förslaget skulle arbetsgivaren utge sjuklön till sina anställda under de första 14 dagarna i en sjukperiod. Uppdragstagare och egenföretagare skulle inte omfattas av sjuklönesystemet. Lagen avsågs vara tvingande till arbetstagarens förmån. Från vissa av lagens regler skulle dock avsteg kunna göras via kollektivavtal som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan. Undantag från principen att arbetsgivaren svarar för sjuklönekostnaderna skulle enligt förslaget kunna göras beträffande arbetstagare som på grund av sjukdom kunde antas vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning. Företag med få anställda skulle också ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot sådana sjuklönekostnader som företaget kunde drab bas av vid onormalt hög sjukfrånvaro hos de anställda.

I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redogjorde regeringen för sin avsikt att föreslå utökade möjligheter till arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av en sjukperiod. Mot den bakgrunden skulle inte något förslag till lag om sjuklön föreläggas riksdagen.

Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av regeringens proposition (1990/91:59) om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU9, rskr.104) uttryckt som sin uppfattning, att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på 14 dagar skulle innebära ett incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för en tidig rehabilitering av sjukskrivna försäkrade. Utskottet har uttalat att det finns anledning för regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om att införa en arbetsgivarperiod på 14 dagar.

Ett berättigat krav i samband med genomförande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen har utskottet bedömt vara att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Utskottet har också pekat på att ett genomförande av ett förslag om sjuklön kan framtvinga ändringar i dataprogram m.m. Det är därför angeläget att tillräcklig tid finns för sådana ändringar innan nya regler kan träda i kraft. Förslag bör enligt utskottets uppfattning läggas fram i sådan tid att de kan träda i kraft den 1 januari 1992.

Uppdraget

Den lagrådsremiss med förslag till lag om sjuklön som beslutades av regeringen den 28 juni 1990 och som granskats av lagrådet bör läggas till grund för en beredning av en i vissa avseenden förändrad lagreglering. Riksdagen har som jag tidigare nämnt betonat den viktiga principen att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Dessa frågor bör som också framhölls i riksdagsdebatten med anledning av socialförsäkringsutskottets nämnda betänkande beredas parlamentariskt. Det bör därför uppdras åt en särskild kommitté att utreda vad som krävs för att en lagstadgad arbetsgivarperiod skall vara förenlig med kravet på likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden.

Enligt förslaget i lagrådsremissen skulle för en arbetstagares fordran på sjuklön gälla vanliga regler avseende lönefordran. Detta innebar bl.a. att mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av den föreslagna lagen skulle handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och att s.k. tolkningsföreträde enligt 35 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skulle kunna tillämpas under vissa förutsättningar i rättstvister om sjuklön.

Sjukpenningkommittén lämnade i sitt betänkande (SOU 1981:22) Sjukför säkringsfrågor en skiss till utformning av ett sjuklönesystem. Skissen innehöll ett förslag till lösning i situationer där arbetsgivaren vägrade att utge sjuklön till en arbetstagare. Arbetstagaren skulle då kunna vända sig till försäkringskassan och i stället utfå sjukpenning. Om arbetsgivarens vägran var oberättigad skulle denne ersätta försäkringskassan för sjukpenning som utgetts till den anställde. Att förslaget i lagrådsremissen inte upptog någon motsvarighet till sjukpenningkommitténs förslag i detta avseende har oroat de fackliga organisationerna. Organisationerna har därför särskilt kritiserat förslaget i lagrådsremissen på den punkten. Enligt min uppfattning bör mot angiven bakgrund någon form av garanti genom socialförsäkringen för sjukersättningens utbetalning finnas inom ramen för ett system med sjuklön. En sådan garanti bedömer jag vara viktig för att tillförsäkra den anställde ett skydd mot oberättigade inskränkningar i sjuklönen. Det bör därför ingå i kommitténs uppgifter att lämna förslag till en sjuklönegaranti i sådana situationer. En sjuklönegaranti bör också förenas med en möjlighet till överprövning av beslut i en sådan fråga.

Lagrådsremissen innehöll vidare förslag till regler i samband med rapportering från arbetsgivaren till försäkringskassan av sjukfall som gett rätt till sjuklön. Det är angeläget att finna former för överföring av sådan information mellan arbetsgivaren och försäkringskassan, som tillgodoser behovet av att följa utvecklingen av sjukfrånvaron. Kommittén bör därför överväga om den modell för överföring av information som föreslås i lagrådsremissen är den mest ändamålsenliga eller om andra former för överföringen bättre skulle fylla den allmänna försäkringens behov i det här avseendet. Utgångspunkten bör vara att modellen är så konstruerad att den är lätt att administrera för såväl försäkringskassorna som arbetsgivarna.

Kommittén bör arbeta skyndsamt. Med tanke på vad socialförsäkrings utskottet uttalat om att nya regler bör kunna träda i kraft den 1 januari 1992 bör resultatet redovisas senast den 22 mars 1991.

För kommittén skall gälla de allmänna tilläggsdirektiv som utfärdats den 16 februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. 1984:5).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst sju ledamöter för att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en 14-dagars arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)