Beslut vid regeringssammanträde 1991-08-29

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att dels belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen är för samhället och hur resultaten sprids och används, dels framlägga förslag till bl.a. prioritering av insatser inom detta område, som underlag för nästa forskningspolitiska beslut.

Bakgrund

Regeringen redovisade i propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö åtgärder på miljöområdet samt mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken. De miljöpolitiska mål och strategier som föreslås bör enligt propositionen inriktas på följande områden: atmosfären och klimatet, gränsöverskridande luftföroreningar, miljön i tätorterna, naturresurser och naturvård samt vatten och hav. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (JoU30, rskr. 338).

Inom många ämnesdiscipliner bedrivs miljöforskning som en naturlig del av den inomvetenskapliga utvecklingen och finansieras huvudsakligen genom anslagen till högskolan. För miljöforskning av mer programmässig karaktär finns särskilda anslag dels inom miljödepartementets område, dels med koppling till jordbruks-, bebyggelse-, industri- och energisektorerna. Merparten av denna forskning utförs inom högskolan.

Riksdagens beslut år 1990 (prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336) om forskning för budgetåren 1990/91 -- 1992/93 innebar bl.a. en förstärkning av den miljöforskning som finansieras med statliga medel. Miljöforskningen bör inriktas på att underlätta en omställning till ett miljövänligt jord- och skogsbruk och ett avfallssnålt samhälle samt på att finna miljövänliga transport- och energilösningar. Även behovet av miljömedicinsk forskning betonades i den forskningspolitiska propositionen (s. 75). Beslutet innebar vidare förstärkt stöd till grundläggande naturvetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig forskning.

I propositionen (s. 101) betonas vikten av en effektiv uppföljning och utvärdering av forskningen. Miljöforskningen anges som ett område där utvärderingar utförda av sektorsforskningsorganen inte kan anses vara tillräckliga. I utvärderingarna bör förutom aspekter på kvalitet och relevans för samhället bedömas forskningens inriktning, avvägning mellan grundläggande och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som pågår inom industrin. Det ankommer enligt propositionen på regeringen att avgöra formerna för sådana övergripande utvärderingar.

Det forskningspolitiska beslutet år 1990 innebär ett ökat ansvar för högskolan att själv bestämma inriktningen av den forskning som bedrivs. Samtidigt betonas vikten av att en långsiktig kunskapsuppbyggnad säkerställs inom områden som är av betydelse för samhällsutvecklingen. För miljöområdet gäller detta såväl naturvetenskaplig och teknisk som samhällsvetenskaplig och ekonomisk forskning med stor bredd samt systeminriktade studier över disciplingränserna.

Naturvårdsverket har en central roll för forskning och övervakning inom miljöområdet. Till verkets uppgifter hör att bevaka och öka kunskapen om miljötillståndet, att omsätta och sprida de resultat som framkommer samt att utarbeta aktionsplaner m.m. till ledning för forskning och utveckling inom andra samhällssektorer.

Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 föreskrivit att naturvårdsverket bl.a. genom stöd till forskning skall övervaka miljön och vilka verksamheter som påverkar den samt kartlägga möjligheter till åtgärder. Verket skall också lämna förslag om ett nytt program för den forskning som bekostas av verkets anslag. Vidare skall personal från naturvårdsverket medverka som experter i internationellt samarbete och medverka vid information och utbildning.

Mot bakgrund av övervägandena i 1990 års forsknings politiska beslut och med utgångspunkt i de riktlinjer för miljöpolitiken som regeringen redovisade för riksdagen våren 1991 anser jag att en utredare bör tillkallas med uppgift att dels belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen är för samhället och hur resultaten sprids och används, dels lägga fram förslag till bl.a. prioritering av insatser inom detta område, som underlag för nästa forskningspolitiska beslut.

En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att naturvårdsverket även i fortsättningen skall ha en central roll som beställare av miljöforskning i enlighet med de intentioner som redovisas i betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. De medel för forskning som disponeras av naturvårdsverket bör i första hand stödja kunskapsuppbyggnad och policyarbete samt ge underlag för ett aktivt målinriktat internationellt samarbete.

Utredaren skall analysera om den forskning och utveckling med miljöanknytning som bedrivs inom olika samhällssektorer och som finansieras av andra departements anslag är väl avvägd i förhållande till miljöproblemen och de miljöpolitiska målen. I detta sammanhang bör även en bedömning göras av sambanden och samverkan mellan arbetsmiljöforskning, miljömedicinsk forskning och forskning om den yttre miljön.

Utredaren bör, i nära samverkan med den utvärdering som genomförs inom Vetenskapsakademien, belysa inriktningen på forskningen när det bl.a. gäller avvägningen mellan grundläggande och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som sker inom industrin.

En kartläggning bör vidare göras av den forskning som finansieras gemensamt av staten och näringslivet och som har anknytning till miljöområdet (s.k. kollektiv forskning). Utredaren bör härvid med utgångspunkt i en resultatanalys bedöma om det finns behov av att utifrån ett övergripande perspektiv förändra inriktningen av denna forskning. Kommunernas engagemang inom miljöforskning bör också kartläggas.

Utredaren bör överväga om det finns behov av att stärka koordinering, uppföljning och utvärdering inommiljöforskningsområdet. Utredaren bör vidare föreslå lämpliga åtgärder som förbättrar statsmakternas beslutsunderlag vid de återkommande ställningstagandena vad gäller sektorsfinansierad miljöforskning.

Utredaren bör analysera konsekvenserna av ett fördjupat internationellt forskningssamarbete inom miljöområdet. Härvid bör särskilt belysas konsekvenserna av en närmare integration med EG inom miljöforskningsområdet. De överväganden och förslag som redovisades i betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter bör kunna ge utgångspunkter för överväganden på detta område. Befintliga bestämmelser och riktlinjer i GATTs subventionskod och EGs ramverksprogram för statliga stödåtgärder inom forskning och utveckling bör beaktas.

Utredaren bör samråda med naturvårdsverket och övriga myndigheter m.m. som berörs av utredarens arbete. Vidare bör samråd ske med företrädare för industrin, berörda kollektivforskningsorgan samt med kommunerna. När det gäller förslag som har konsekvenser för högskolan bör samråd ske med berörda högskoleenheter, inkl. Sveriges lantbruksuniversitet, samt berörda forskningsråd.

Utredaren bör, som tidigare har nämnts, nära samverka med Vetenskapsakademien.

Utredaren skall senast den 30 juni 1992 redovisa resultatet av sitt arbete.

De förslag som lämnas skall rymmas inom ramen för oförändrade resurser i förhållande till den anslagsnivå som kommer att anges i 1992 års budgetproposition. Härvid skall beaktas de direktiv för anslagsframställningar rörande forskning för budgetåren 1993/94 -- 1995/96 som regeringen beslutade om den 4 april 1991.

För arbetet bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir 1984:5). Utredaren bör vidare beakta innehållet i regeringens direktiv (dir 1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.

att tillkalla en utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa forskningsfrågor inom miljö området,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes framställan.

(Miljödepartementet)