Prop. 1989/90:90

om forskning

Regeringens proposition 1 989/ 90: 90

om forskning Prop. 1989/90: 90

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Föredragande vid regeringssammanträdet har varit statsrådet Feldt samt cheferna för justitie-, utrikes—, försvars-, social-, kommunikations-, utbild- nings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri- och civildeparte- menten samt miljö- och energidepartementet; vidare statsråden Lindqvist, Engström. Wallström, Lööw och Persson.

Uppställningen av propositionen ansluter sig till den ärendcfördelning mel- lan departementen som är avsedd att tillämpas under den tid förslagen gäller. Frågor om energiforskning återfinns därför under avsnittet om indu- stridepartementets verksamhetsområde. Stockholm den 8 februari 1990 På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringens avsikt med de Förslag som lämnas i denna proposition för perioden 1990/91—1992/93 är att öka och förbättra den vetenskapliga produktionen i Sverige. Regeringen vill främja vetenskapliga framsteg och Ökat vetenskapligt kunnande på alla områden — från teologi till teknologi. Samtidigt behövs klara prioriteringar.

Statens stöd till forskning och utveckling bör i första hand avse grund- läggande forskning. Insatser för denna utgör också tyngdpunkten i denna proposition. Regeringen förutsätter att näringslivet även fortsättningsvis står för de uppgifter företagen av hävd tagit på sig inom tillämpad forsk- ning och utvecklingsarbete.

Mot denna bakgrund blir en första prioritering naturligen att fortsätta

insatserna för att förbättra förutsättningarna för den grundläggande veten- skapliga verksamheten vid universitet och högskolor samt utbildningen av forskare.

Systemet med forskningsråd förstärks och byggs ut. Två nya forsknings- råd inrättas. Samtliga forskningsråd får ökade resurser. Råden uppmanas att i större utsträckning verka interdisciplinärt och genom koncentrerade insatser.

Utrustningssituationen förbättras dels genom ökade anslag till tyngre vetenskaplig utrustning. dels genom en förstärkning av medlen till de vetenskapliga biblioteken inom de humanistiska och teologiska fakulteter- na.

I propositionen föreslås att ett sektorsforskningsansvar byggs upp inom kulturområdet. Samtidigt föreslås förstärkningar av den humanistiska forskningen.

Fortsatta insatser för forskning om arbetslivets förnyelse och arbets- marknadspolitik föreslås. Forskning kringfo/khälsofrågor ökar. Delegatio- nen för social forskning och delegationen för invandrarforskning ersätts av ett socialvetenskapligt forskningsråd. Vidare förs ett antal andra departe- mentsanknutna sektorsforskningsuppgifter över till närmast berörda myn- digheter.

Ökade insatser föreslås för miljö—, naturresurs— och energirelaterad grundläggande forskning. Syftet är att svensk FoU skall kunna lämna bidrag till förbättringar av den svenska miljön. Detta inkluderar frågor som aktualiseras av avvecklingen av kärnkraften. Dessutom lägger dessa satsningar en fast grund för svenskt agerande på det internationella planet.

Ett teknikvetenskap/igt forskningsråd inrättas. Universitets- och högsko- lebaseradc konsortier för materialteknisk forskning får särskilda medel. ] propositionen framhålls att all teknikutveckling. och särskilt den som finansieras med statliga medel, bör ske med hänsyn tagen till miljön. Detta markeras genom ett särskilt forskningsprogram på miljöteknikområdet som skall knyta samman pågående forskningsverksamhet på en rad områ- den.

Regeringen fortsätter förhandlingarna om fullständigt deltagande på ramprogramnivå i EG:s nya ramprogram för forskning och utveckling under åren 1990— 1994. Regeringen avser återkomma om anslag för detta ändamål. ] propositionen föreslås även betydande nytillskott för deltagan- de i EG:s nuvarande forskningsprogram. Medlen för vetenskapligt samar- bete med öststaterna i Europa ökas betydligt.

Lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna samt vårdhögskolor- na bör integreras bättre i högskolans forskning. För att underlätta detta innehåller propositionen förslag om åtgärder som syftar till att öka omfatt- ningen av forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna och vårdhögskolorna i Sverige.

Regeringen avser att fatta beslut om ett antal uppdrag till olika myndig- heter m.m. som skall ge underlag för det fortsatta forskningspolitiska arbetet. Stor vikt kommer då att läggas vid vilket utbyte de statligt finansi- erade insatserna ger såväl rent vetenskapligt som med avseende på sam- hällsnytta samt effektivitet i organisation och arbete.

Prop. 1989/90: 90

Regeringens förslag till riksdagen om ökade statliga satsningar på forsk- Prop. 1989/90: 90 ning och utveckling under perioden 1990/91 — 1992/93 innebär utöver pris- och löneomräkning, ett tillskott av reformmedel under de tre budget- åren motsvarande en bashöjning av 1 miljard kronor.

Denna proposition har utformats och skrivits på ett något annor- lunda sätt än andra propositioner. Syftet med detta är att vinna erfarenheter för en eventuell övergång till en ny utformning av regeringens förslag till riksdagen. Den nya utformningen skall bl. a. göra större propositioner med förslag som beretts inom flera depar- tement mer lättöverskådliga och lättlästa.

Propositionen är skriven så att regeringen i de första tio avsnitten (s. 4— 101) redovisar svensk forsknings situation i dag och föreslår allmänna riktlinjer för forskningspolitiken under de närmaste åren. Därefter följer i avsnitten 11—23 (5. 103—461) en mer detaljerad redovisning av regeringens förslag. Dessa avsnitt följer den indelning i departementsområden och statsbudgetens huvudtitlar som avses träda i kraft under våren 1990. Detta betyder att energiforskning- en redovisas i avsnitt 21 (industridepartementets verksamhetsom- råde). Det regeringen vill att riksdagen skall ta ställning till återfinns alltid under rubriken Ärendet till riksdagen, vilket således motsvarar den tidigare rubriken Hemställan.

PROPOSITION OM FORSKNING Prop. 1989/90: 90

Forskningen och samhällsutvecklingen en inledning

Vårt behov av kunskap

Ny kunskap är revolutionerande. Den kastar om mänskliga synsätt och handlingar. Men det är omöjligt att på förhand föreställa sig vari den nya kunskapen består eller hur den kan komma att påverka individer och samhällsförhållanden.

Under efterkrigstiden kännetecknades politiken av en medveten strävan att bygga upp de raserade samhällena genom att utnyttja vetenskapens och teknikens landvinningar. Framför allt växte de klassiska forskningsområ- dena fysik och kemi snabbt och förnyades genom en rad betydelsefulla upptäckter. Många av dessa blev basen för industriell nydaning. Under senare årtionden har de biologiska och medicinska vetenskaperna utveck- lats kanske än snabbare. Inte minst har molekylärbiologin revolutionerat våra kunskaper om livsprocessema med en detaljrikedom som är häpnads— väckande. Detta område står nu i centrum också för industriell utveckling och politiskt intresse.

Kunskapsförändringar som vi ännu knappast kan bedöma verkningarna av har skett under 1980-talet. Ett exempel är supraledningen vid högre temperaturer. Genombrottet för infonnationsteknologins tillämpning i kommunikationer och ADB-system kommer tveklöst att medföra stora förändringar som vi ännu bara kan ana konsekvenserna av. Samtidigt har nya kunskaper skärpt vårt medvetande om växande hot mot vår miljö.

Den vetenskapliga utvecklingen går snabbt vidare. Dagligen ger oss massmedia nyheter om hur kunskaperna om världen omkring oss vidgas, hur dessa tas i mänsklighetens tjänst, hur industrin förnyas men också hur förödande konsekvenserna kan vara av ett oklokt utnyttjande av de natur- resurser som är människan givna. Det blir alltmer uppenbart att utveck- lingen förutsätter en fördjupad analys av vad som i ett längre perspektiv kan vara till gagn för miljön, för det samhälle vi bygger och för de människor som skall verka där. Allt tydligare inser vi också att forskningen i allt högre grad kan beröra människors grundläggande etiska värderingar. Stödet för och inriktningen av forskning och utveckling har därför natur- ligen blivit en central politisk fråga.

Forskningen påverkar i hög grad den enskilda människans livsvillkor. Det är ofrånkomligt att etiska frågor dyker upp i dessa sammanhang. I synnerhet biotekniken har under senare år aktualiserat tidigare otänkbara frågeställningar i anslutning till utvecklingen av nya metoder. Vi kan vänta att helt nya frågor dyker upp allteftersom forskningen tillför nya kunskaper och tillämpningar. Etiska frågor fordrar en omfattande diskussion både inom och utanför forskarsamhället. Forskningen måste följa samma etiska och rättsliga regler som gäller för samhällelig verksamhet i övrigt.

Det är i många avseenden berättigat att tala om att det vetenskapliga 4

sökandet efter nya kunskaper är ett samhällsintresse, ja ett samhällsupp- drag. Det anses naturligt och nödvändigt att företagen satsar på att utveck- la nya produkter och produktionsprocesser. Insatser från forskare och tekniker är av avgörande betydelse för industrins produktivitet. Lika na- turligt och nödvändigt är det att samhällsproblemen blir föremål för forsk- ning. Ohälsa och miljöförstöring kan, liksom andra samhällsproblem, motverkas genom nya kunskaper.

Uppdraget innefattar i hög grad också den forskning som inte har sin utgångspunkt i konkreta tillämpningar. Det är ett värde i sig att arbeta med frågor om människans villkor som generationer av människor har ställt. Nya kunskaper kan också oförutsett ge avgörande bidrag till hur problem som vi i dag kanske inte ens är medvetna om skall tas om hand. Detta är en del av forskningens villkor och spänning, som kan vara väl så fantasieggande.

Forskarna måste själva stå för arbetet att tolka och bedöma forsknings- resultatens vetenskapliga kvalitet och hållbarhet. Lika nödvändigt är det att forskarna själva har ansvar för hur betydande delar av resurserna för vetenskaplig utveckling kommer till användning. Genom det internatio- nella forskningssamarbetet pågår ständigt en utvärdering av tidigare forsk- ningsinsatser och pågående forskningsarbete.

Det kan synas som en motsägelse att en demokratisk forskningspolitik dels innehåller ett betydande mått av samhällsuppdrag till forskarna, dels lämnar dessa i hög grad obundna att själva, under inbördes diskussion och konkurrens, öka våra gemensamma kunskaper. Men en sådan arbets- och ansvarsfördelning är möjlig i en genuin demokrati, när medborgarna, deras valda företrädare och forskargrupperna kan kommunicera med var- andra.

Att skapa förutsättningar för förtroendefulla kontakter mellan forskning och allmänhet är en angelägen uppgift för forskningspolitiken. Genom en ökad information om forskningens inriktning och resultat främjas ett erfarenhetsutbyte som gör det möjligt för fler människor att konstruktivt delta i den fortgående forskningsdebatten.

Ett mänskligt samhälle

Den världsbild som forskningen givit dagens människor är en grundläg- gande del av vad som allmänt kallas kultur. Naturvetenskaperna och samhällsvetenskaperna är omistliga i det moderna samhället: de fördjupar vårt perspektiv på tillvaron och hjälper oss att finna förnuftiga lösningar på mänskliga problem. Ändå kan detta aldrig leda till mer än en vidgad grundläggande kunskap och ett sätt för oss att strukturera den värld vi lever i. Människors värderingar och etiska och religiösa frågor är och förblir den andra dimensionen av det mänskliga livet. Det är kring dessa frågor som den humanistiska och teologiska forskningen kretsar.

I vår strävan mot ett mänskligt samhälle, som ju också brukar kallas ett humanistiskt samhälle, måste därför finnas plats för humanistisk forsk- ning och konstnärlig utveckling med en vid tolkning av dessa begrepp. Inte minst är detta viktigt för att envar skall finna sin identitet och få kunskap

om sin egen historia. Kunskaper och insikt om den egna historien bidrar också till en bättre förståelse för andra människor och deras kulturer. Det är därför också en betydelsefull kraft för att motverka oroande tendenser till främlingsfientlighet. En starkare identitet får inte förväxlas med chau- vinism och fientlighet visavi andra folkgrupper.

Humanioras och de konstnärliga verksamheternas kritiska funktion är oundgänglig för ett samhälle som strävar efter att ge alla människor rätt till ett värdigt liv. Den humanistiska forskningen ger instrumenten att granska effekterna av den tekniska utvecklingen. Den analyserar hur villkoren för den enskilda människan förändras i ett historiskt perspektiv. Humaniora ger oss vidare redskapen att kommunicera med och förstå omvärlden och kunskaper som är av grundläggande betydelse både för bedömningen av förhållandena i vårt eget land och för kvaliteten i vår kontakt med andra länder. ] utvecklingen av den svenska forskningen under 1990-talet är det angeläget att också de humanistiska vetenskaperna stärks.

Forskningens roll i samhällsbyggandet

Den samhällsvetenskapliga forskningen har givit oss mycken ny kunskap om utvecklingen av människan och hennes samhällen i gången tid och bidrar till en vidgad förståelse av dagens händelser. Det är uppenbart att den tekniska utvecklingen spelat en avgörande roll för framväxten av det samhälle som vi lever i. En allt effektivare energianvändning, utvecklingen av nya former för kommunikation, möjligheter till massproduktion av de basvaror som vår vardag kräver, såsom föda, bostad och kläder, har givit oss nya möjligheter att utnyttja vår tid.

Men nu ställs nya frågor som ger samhällsvetenskaperna centrala uppgif- ter i samhällets fortgående förändring. Vad betyder det förändrade poli- tiska klimat som tycks växa fram internationellt? Vilka nya klassklyftor riskerar att växa fram? Vilka blir de framtida skiljelinjema mellan indu- striländer och utvecklingsländer? Vilka är människornas reaktioner inför och under den pågående utvecklingen? Samhällsbyggandet måste i framti- den i högre grad än tidigare grundas på analys av människans förändrade situation i dagens och, så långt som möjligt, framtidens samhälle.

Också i många andra avseenden behöver vi en ökad forskning. I skarp kontrast till forsknings- och utvecklingssatsningama inom näringslivet står de mycket blygsamma insatser som görs för att utveckla den offentliga sektorn. Detta gäller såväl statens som landstingens och kommunernas verksamhet. Det är de två sistnämnda som svarar för den dominerande delen av det arbete i den gemensamma sektorn som direkt berör medbor- garna. Statistiska centralbyrån (SCB) har i en första kartläggning visat att kommunernas och landstingens forsknings- och utvecklingsinsatser för år 1988 beräknas motsvara 0,1 % av driftskostnaderna. Skolan, vården, ener- giförsörjningen, vatten- och avloppshanteringen samt trafiken är exempel på verksamheter i samhället som skulle vinna mycket på ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete.

I dagens samhälle är tjänstesektorn omfattande, både inom enskild företagsamhet och inom offentlig verksamhet. Utvecklingsarbetet inom

tjänstesektorn har en mycket liten omfattning i förhållande till det utveck- lingsarbete näringslivet bedriver för att skapa nya produkter. Det svaga forsknings- och Utvecklingsarbetet inom såväl den enskilda som den ge- mensamma tjänstesektorn kan vara en av orsakerna till den relativt låga produktivitetsutvecklingen inom denna sektor. De nuvarande forsknings- insatserna för att förbättra tjänstesektoms funktion måste därför förstär- kas.

Naturresurser och miljö

Resurs- och miljöproblemen framstod fram till det andra världskriget som lokala till sin natur. De hade ännu inte fått nämnvärd politisk betydelse. Under 1950-talet förändrades miljömedvetandet. Smogkatastrofen i Lon- don 1952 medförde en för tidig död för flera tusen människor i London- området, några år senare väckte Rachel Carsons bok Tyst vår internatio- nell uppmärksamhet och mot slutet av 1960-talet visade svensken Svante Odén att en långsam försurning av nederbörd, mark och vatten pågick inom ett stort område kring de mest industrialiserade delarna av Europa. Sverige påpekade i sitt bidrag till FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972 att luft- och vattenföroreningar sprids över stora avstånd och att därige- nom enskilda länder påverkar varandra. Från svensk sida hävdades redan då att internationell samverkan var angelägen för att hejda en ökande försurning av vår omgivning. Perioden från 1950 till 1975 kan karaktärise- ras som en tid av växande insikt om resurs- och miljöproblemens regionalt gränsöverskridande karaktär och behovet av internationell samverkan.

Under 1980-talet har de globala problemen kommit i förgrunden. Under de allra senaste åren har människans påverkan på jordens klimat på allvar aktualiserats som ett grundläggande hot mot den fortsatta förbättringen av människans livsvillkor. Särskilt efter publiceringen våren 1987 av slutrap- porten från FN:s kommission för miljö och utveckling, Vår gemensamma framtid, har den politiska aktiviteten vuxit kraftigt på det internationella planet.

Under 1900-talets sista decennium och i inledningen av 2000-talet ställs nu världens länder inför uppgiften att trygga en ekologiskt hållbar utveck- ling. På vissa håll gäller frågan omedelbar överlevnad. Dessa frågor går långt utöver vad enskilda nationer tidigare konfronterats med. Det fram- står som alltmer uppenbart att en nära samverkan mellan världens länder är nödvändig för att gemensamt och på ett framgångsrikt sätt möta denna utmaning. Miljöinriktad forskning inom alla områden har en nyckelroll att spela i detta sammanhang.

Regeringen anser att dessa centrala framtidsfrågor motiverar väsentligt utbyggda resurser för forskning kring våra naturresurser och människans påverkan på vår miljö. Det är också nödvändigt med en nära samverkan mellan olika forskningsdiscipliner och mellan teori och praktik. Förslagen" till riksdagen är ett uttryck för en sådan prioritering.

Teknisk-industriell forskning och utveckling

Hotet mot miljön har ibland uppfattats som så allvarligt att en fortsatt utbyggnad av den industriella verksamheten måste hejdas. Det är ytterst angeläget att i stället finna nya former för industriell tillväxt som säkerstäl- ler en långsiktigt bärkraftig utveckling. Den industriella världens välstånd bygger på tekniskt kunnande baserat på den grundläggande naturvetenska- pens landvinningar. Så kommer även att vara fallet i framtiden. Men i den framtida utvecklingen kan vi inte, vare sig i industriländer eller i utveck- lingsländer, vänta med att avsätta resurser för att förbättra miljön tills levnadsstandarden höjts. Arbetet måste vara inställt på att förena tekniska innovationer med kraven på miljöhänsyn.

Den tekniska forskningen och utvecklingen är en spjutspets mot framti- den med utgångspunkt i naturvetenskapens senaste landvinningar och resultat. Det tekniska utvecklingsarbetet syftar till att omsätta forskning- cns resultat i nya produkter och aktiviteter i samhället. Både för att förbättra vad som i det förgångna varit ofullkomliga produkter och för att utveckla nya krävs en omfattande forskning och utveckling. _

Materialteknik är ett nyckelområde i den tekniska och industriella ut- vecklingen. Kunskap om hur befintliga och nya material på bästa sätt kan användas i kvalificerade produkter och konstruktioner har fått en allt större betydelse för Sveriges industri och övriga samhällsutveckling.

Världen och även Sverige står inför utmaningen att utveckla nya indu- striella processer och produktionsformer som hushållar med naturresurser, tar till vara råvaror effektivt, är energisnåla och inte skadar människan och miljön. Det är angeläget att så långt som möjligt utveckla slutna kretslopp för materialflödet i samhället. Hanteringen av föroreningar från industriell tillverkning och av avfall från både produktion och hushåll blir en grund- läggande uppgift. Det är väl känt hur de stora urbana konglomeraten i världen i såväl industriländer som utvecklingsländer brottas med växande problem för att ta hand om de avfallsmassor som dagens samhälle produ- cerar.

Informationsteknologins utveckling under de senaste årtiondena inne- bär en omvandling av det tidigare i hög grad produktinriktadc samhället mot ett alltmer kunskapsinriktat samhälle. Denna utveckling kommer att bli av central betydelse under 2000-talet och innebär en revolution först för industriländerna, men så småningom även för utvecklingsländerna. Tidigare satsningar i Sverige och den snabba utvecklingen av datorbaserad verksamhet ger oss i ett internationellt perspektiv en god utgångspunkt för att aktivt delta i denna gradvisa transformation av samhälle och arbetsliv.

Den nuvarande industriella tillväxten bygger på en snabb vetenskaplig och teknisk utveckling. Även om Sverige knappast kan ligga i frontlinjen mer än inom ett fåtal av teknikområdena måste den svenska kunskapsba- sen breddas och en kraftigare teknisk och industriell utveckling efter- strävas inom ett antal utvalda delområden. Denna proposition understry- ker i detta sammanhang främst vikten av att materialteknik och miljötek- nik nu tillförs ökade resurser.

Prop. 1989/90: 90

Kontinuitet och förnyelse

Den svenska forskningspolitiken under 1980-talet kännetecknas av strä- van efter kontinuitet och förnyelse. För en effektiv planering av forsk- nings- och utvecklingsverksamhet är långsiktighet i besluten och kontinui— tet i den politiska inriktningen av grundläggande betydelse. Samtidigt krävs en fortlöpande förnyelse. Såväl för forskningens kvalitet som för den ekonomiska bärkraften i det industriella utvecklingsarbetet krävs ständig utvärdering och omprövning.

Forskningspolitiken har i Sverige utformats i en kontinuerlig dialog mellan samhälle regering och riksdag — och forskare. Denna frukt- bringande dialog är ett annat kännetecken för svensk forskningspolitik. Den innebär en fortlöpande granskning och prövning som är av stor betydelse för vidareutvecklingen av både forskningen i sig och det forsk- ningspolitiska tänkandet.

Det är nu tio år sedan riksdagen fattade beslut om en ny form av forskningspropositioner som innebär att regeringen vart tredje år ger en samlad redovisning och bedömning av svensk forskning och utveckling, föreslår de övergripande politiska målen och gör de nödvändiga priorite- ringarna mellan olika forskningsområden.

Såväl regeringens förslag som riksdagens beslut under tioårsperioden har utgått ifrån att universitet och högskolor, som vi samlat kallar högsko- lan, bör ha huvudansvaret för den forskning som finansieras med allmän- na medel. I 1984 års förskningsproposition gällde huvudfrågorna avväg- ningen mellan grundforskning, sektorsforskning och näringslivets forsk- nings- och utvecklingsverksamhet, liksom högskoleforskningens kvalitet och forskarnas arbetsvillkor. Dessa frågor är av så grundläggande karaktär att de också kom att framstå som centrala i 1987 års forskningsproposi- tion. Förstärkningarna i denna riktades huvudsakligen mot högskolan, med tonvikt på rekryteringen av nya generationer forskare.

Även i årets proposition för regeringen fram förslag som syftar till att stärka i första hand högskolans insatser för landets långsiktiga kunskaps- försörjning.

Hänvisningar till PS1

Sammanfattning av regeringens förslag till resursförstärkningar

De totala statliga medlen för forskning och utveckling, exklusive affärsver- ken, uppskattades år 1 988/89 till ca 12,5 miljarder kronor. Av dessa utgjorde 3,2 miljarder kronor anslag från försvarsdepartementet.

Regeringens förslag till riksdagen innebär omfattande resursförstärk- ningar avseende forskning och utveckling under de närmaste tre budgetåren. De medel som redovisas i det följande är ökade resurser utöver sedvanlig kompensation jör höjda löner och priser. Förutom reforrnmedlen har vissa omprioriteringar skett dels mellan olika forsknings— och utvecklingsinsatser, dels mellan övrig verksamhet och forskning och utveckling.

Forskningen inom försvarsdepartementets område redovisas endast kortfattat i denna proposition och resursfrågorna berörs ej. Till dessa forskningsinsatser återkommer regeringen i samband med den kommande försvarspolitiska propositionen år 1991.

Regeringens förslag sammanfattas i nedanstående tabell. Beloppen avser förändringen i förhållande-till nännast föregående år. Som framgår av tabellen föreslås reforminsatsema ske successivt under perioden. De re- formmedel som föreslås för budgetåren 1991/92 och 1992/93 är absoluta belopp och kommer ej att prisomräknas det år insatserna läggs ut. Rege- ringens samlade förslag till ytterligare insatser för forskning och utveckling innebär en bashöjning med 1 miljard kronor vid treårsperiodens slut.

Tabell 1. Reformbelopp 1990/91 — 1992/93

Föreslagna förstärkningar (Milj. kr.) 1990/91 1991/92 1992/93 Bashöjning vid periodens slut UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR 188 130 132 450 Doktorandtjänster 39 32 32 103 Riktade insatser till fakulteterna 6 43 50 99 Mindre/medelstora högskolor och vårdhög- skolor 10 12 15 37 Utrustning 126 31 7 164 Okade lokalkostnader 7 12 28 47 FORSKNINGSRÅDEN 45 37 24 106 Forskningsrådsnämnden —- 5 5 Humanistisk-samhälls- vetenskapliga forsk- ningsrådet 16 — — 16 Medicinska forsknings- rådet 10 10 3 23 Naturvetenskapliga forskningsrådet 15 13 6 34 Statens delegation för rymdverksamhet _ 2 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd 3 7 5 15 Teknikvetenskapliga forskningsrådetl — 5 5 10 Socialvetenskapliga forskningsrådetZ 1 — — 1 SÄRSKILDA SATSNINGAR 102 102 102 306 Kultur 7 10 9 26 Välfärd 1 1 14 1 1 36 Miljö 34 50 49 133 Matcrialteknik m.m. 10 20 23 53 Rymdfärjan Columbus 40 — — 40 Offentlig sektor 7 10 17 INTERNATIONELLT 67 32 18 117 EG nuvarande rampro- gram 57 13 — 70 Annat internationellt samarbete 10 19 18 47 ÖVRIGT 15 4 2 21 SUMMA REFORMER 417 305 278 1000

' Genom omfördelningar föreslås det teknikvetenskapliga forskningsrådet tillföras 67 milj. kr. 1990/91, ytterligare 27 milj. kr. 1991/92 och ytterligare 48 milj. kr. 1992/ 93. Detta innebär ett totalanslag om 152 milj. kr. vid periodens slut. 2 Det socialvetenskapliga forskningsrådet kommer under perioden att tillföras medel dels genom de särskilda välfärdssatsningarna dels genom omprioriteringar inom socialdepartcmentet. Härigenom tillför forskningsrådet 58 milj. kr. 1990/91, 6 milj. kr. 1991/92 och 6 milj. kr. 1992/93. Det innebär ett totalanslag om 70 milj. kr. vid periodens slut.

Prop. 1989/90: 90

1. Sverige i forskningsvärlden 1.1 Grundläggande definitioner

Med forskning och utveckling förstår vi det systematiska arbete som krävs för att frambringa nya kunskaper och kritiskt utvärdera rådande föreställ- ningar om människa, natur och kultur förr, nu och i framtiden. I denna proposition används de olika begrepp som är aktuella i detta sammanhang i enlighet med den terminologi som medlemsländerna i OECD enats kring.

Grundforskning är att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan att någon bestämd tillämpning är i sikte. Vi talar om såväl ren grundforskning, där ingen restriktion läggs på forskningens in- riktning, som den riktade grundforskningen, som kan tänkas lägga grunden för tillämpning. Den mer direkt tillämpade forskningen innebär ett syste- matiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer men med en bestämd tillämpning i sikte. Utvecklingsarbetet, åter, utnyttjar systema- tiskt och metodiskt forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av dem som redan existerar. Sektorshnskning omfattar både riktad grundforskning. tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom en samhällssektor.

Forskningsverksamheten kan givetvis också beskrivas med användande av andra indelningsgrunder. I Sverige har begreppen forskning på eget programansvar resp. uppdragsjbrskning använts. Forskning på eget pro- gramansvar innebär att forskarna ges hela ansvaret för hur problemen ställs och uppgifterna löses och redovisas. Forskning på eget program- ansvar kan avse såväl över högskolebudgeten och forskningsråden finansi- erad forskning Som sektoriellt och industriellt motiverad forskning vilken syftar till långsiktig kunskapsuppbyggnad inom ett visst område. Motsatsen härtill är uppdragsforskning. Det enskilda projektets inriktning och ambi- tionsnivå är där en fråga för beställaren.

Hänvisningar till S1

  • Prop. 1989/90:90: Avsnitt 3.6

1.2. Läget inom svensk forskning och utvecklingsverksamhet

Som ett led i förberedelserna inför denna proposition har regeringen uppdragit åt statistiska centralbyrån (SCB) att göra en övergripande redo- visning av svensk forskning och utvecklingsverksamhet, i förhållande till motsvarande insatser i OECD-området. Här följer en översikt av resulta- ten av SCB:s arbete.

1 .2.1 Uppgifter om forskning och utveckling i Sverige

De totala utgifterna för forskning och utveckling (FoU) i Sverige uppgick enligt SCB:s senaste forskningsstatistik till ca 30,5 miljarder kronor år 1987. Ungefär 75 000 personer arbetade helt eller delvis inom detta område och deras arbetsinsatser motsvarade nära 52000 årsverken.

De redovisade uppgifterna är dock inte heltäckande. SCB har på upp- drag av regeringen också kartlagt vissa av luckorna år 1987. De sam-

hällsvetenskapliga och humanistiska FoU-insatsema utanför universitets- och högskolesektorn beräknades således ha uppgått till mer än 300 milj. kr. Vidare beräknades den FoU-verksamhet som utförs inorn kommunerna ha uppgått till ca 300 milj. kr. och motsvarande inom landstingen till ca 150 milj. kr. Tidigare kartläggningar (1983) har visat att FoU-verksamheten inom företag som inte omfattas av statistiken uppgick till inemot 500 milj. kr. För vissa områden, t.ex. handel, transporter, vissa servicenäringar m.m. saknas helt informationer. Det är svårt att beräkna omfattningen av de insatser som inte redovisas i den samlade statistiken, men det kan sammanlagt kanske röra sig om en eller ett par miljarder kronor. Till detta kommer att kostnaden i Sverige för finansiering av FoU-verksamhet som utförs i utlandet år 1987 beräknades till ca 1,5 miljarder kronor, varav företagssektorn och staten svarade för ca hälften var.

Den FoU-verksamhet som omfattas av SCB:s statistik utförs i första hand inom företagssektorn och universitets- och högskolesektorn. Företa— gens verksamhet är främst inriktad på utveckling av produkter och proces- ser, ca 87%. Insatserna för forskning, och då i första hand tillämpad forskning, motsvarar således inom företagen endast ca 13%. Inom univer- sitets— och högskolesektorn kan relationerna antas vara ungefär de omvän- da.

FoU-verksamheten är starkt geografiskt koncentrerad. År 1987 utfördes mer än en tredjedel av antalet FoU-årsverken inom Stockholms län. Göte- borgs och Bohus län hade hälften så många årsverken. De tre härnäst största regionerna — Uppsala/Västmanlands, Malmöhus och Östergöt- lands län — hade vardera ca 10% av antalet årsverken. Dessa regioner svarade alltså sammanlagt för mer än 80 % av det totala antalet årsverken.

1.2.2. Sverige iOECD-perspektivet

Sveriges bidrag till världens samlade forskningsinsatser är inte stort. Det kanske rör sig om 0,5 — l %. Det är dock svårt att få en uppskattning av den forskning som bedrivs framför allt utanför OECD-området. Uppgifter för t.ex. Sovjetunionen, Indien, Kina och andra länder i Asien, samt länderi Afrika och Latinamerika är ofullständiga och osäkra. Det bör dock noteras att FoU-verksamheten även utanför OECD på sina håll kan vara omfat- tande och utvecklingen dynamisk. Sydkorea kan nämnas som exempel på det senare. Insatser för forskning och utveckling motsvarar där för närva- rande drygt 1% av bruttonationalprodukten (BNP) men andelen växer snabbt och den forskningspolitiska målsättningen är att den år 2000 skall uppgå till 5 %.

För OECD-området utgjorde de samlade FoU-utgiftema år 1985, vilket är det senaste år för vilket det finns något så när komplett internationell statistik, ca 230 miljarder dollar. Sveriges andel var ca 3 miljarder dollar, dvs. ungefär 1,3 %.

FoU-utgifterna är starkt koncentrerade till de stora industriländerna. USA svarar för nästan hälften. Japans insatser är näst störst, 17%, med Förbundsrepubliken Tyskland på tredje plats, nära 9%, och Frankrike och Storbritannien på vardera ca 6%. Tillsammans svarar således dessa fem

Prop. 1989/90: 90

länder för 85 % av FoU-verksamheten i OECD-området. Diagram 1.1 visar Prop. 1989/90; 90 relationerna för olika grupperingar av OECD-länderna. Nordens andel är drygt 2 % om man räknar Danmark till Norden och inte till EG.

Diagram 1.1

EG 27 % USA

47%

Japan 17 %

Fördelning av F o U—utgifter inom OE CD-området

Ser man på FoU-insatserna i olika länder i förhållande till ländernas totala resurser blir rangordningen delvis annorlunda. Det vanligaste är att ange hur stor andel utgifterna utgör av BNP för olika länder. Vid en sådan jämförelse hamnar Sverige, med en andel år 1985 på 2,9 %, överst.

Diagram 1.2

Procent av BNP

Sverige

Japan

USA

Schweiz

Förbrep. Tyskland Frankrike Storbritannien Nederländerna Belgien

Norge Finland Den svarta delen av __staplama avser vad som utförs vrd Canada universitet och högskolor Österrike

Danmark

0 0,5 1 1,5 2 2,5 3

F () U-utgifter i vissa OE CD-länder som andel av BNP

Sju länder i övrigt har en andel överstigande 2 %, de fem stora (USA, Japan, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Frankrike) samt Schweiz och Nederländerna. År 1987 beräknades för Sveriges del BNP-andelen ha stigit till 3% (diagram 1.2).

Under första hälften av 1980-talet har FoU-utgiftema i de flesta OECD- länderna ökat mer än den allmänna ekonomiska tillväxten, BNP. 1 genom- snitt för hela OECD-blocket har BNP ökat med 2,6 % medan FoU—utgifter- na ökat i genomsnitt med 6%. Detta har medfört att FoU-utgifternas andel av BNP har ökat, i vissa länder mycket starkt. Av de större länderna är det endast Storbritannien och Canada som har haft en svag utveckling inom forskningsområdet.

Prognosen för år 1989 innebär för Sveriges del en ökning av FoU- utgifterna som är mindre än ökningen av BNP. Om denna prognos slår in skulle det vara första gången sedan forskningsstatistiken startade som FoU-utgifterna håller lägre utvecklingstakt än BNP.

Det är vanligt att betrakta FoU-insatserna som en investering och att jämföra denna investering i kunskap med investeringarna i realkapital, dvs. byggnader och utrustning. År 1985 motsvarade FoU-utgiftema i genomsnitt för hela OECD-området ca 1 l % av realkapitalinvesteringarna. Andelen har ökat för de flesta länderna. Fyra länder hade en särskilt hög andel, 14— 16%, nämligen Förbundsrepubliken Tyskland, Sverige, USA och Storbritannien. Detta beror dock delvis på en svag utveckling av investeringarna i realkapital, särskilt i USA och Storbritannien. 1 Japan har investeringarna varit höga både i kunskaper och i realkapital, vilket skulle kunna tolkas som att förmågan att omsätta FoU-resultat till innova- tioner och att nyttiggöra sig tekniska framsteg är större än i andra länder.

FoU-verksamheten utförs huvudsakligen inom företagssektorn. 1 Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien och USA har företagssek- torn en än mer dominerande ställning än i Sverige. I Schweiz utfördes hela 3/4 av all FoU inom denna sektor. Sektorn har dock stor betydelse som utförare av FoU i de flesta OECD-länder (tabell 1.1).

Den offentliga sektorn utanför universitet och högskolor har en vari- erande betydelse som utförare av FoU. 1 länder med relativt små FoU- insatser bedrivs verksamheten huvudsakligen i statliga forskningsinstitut och laboratorier. 1 länder med mera omfattande FoU-program uppgår insatserna till högst en fjärdedel. Frankrike ligger på denna nivå. FoU- andelen för universitets- och högskolesektorn är en spegelbild av dessa förhållanden. Vissa länder har valt att skapa fristående forskningsinstitut, medan andra förlagt den offentliga sektorns behov av forskning till univer- siteten. Dessa har stor betydelse i de nordiska länderna och vissa mindre länder. Av de stora FoU-nationerna är det endast Japan som har mer än 20% av FoU—verksamheten förlagd till universiteten. Universitets— och högskolesektorns speciella betydelse i det svenska FoU-systemet framgår även av diagram 1.2 som visar sektorns andel av de totala nationella resurserna.

Prop. 1989/90: 90

Tabell 1 .1: FoU-verksam heten i OECD-länderna fördelad på utförande sektor Prop. 1 989/ 90: 90

Land Utförande sektor (procentuell fördelning) Företags— Privat Offentlig Univer- sektor icke- sektor sitets-

vinstdr sektor

USA 71,1 3.0 12.3 13.6 Japan 66.8 4.0 9,1 20,1 Förb.rep. Tyskland 73,1 0,5 12,9 13,5 Frankrike 58,7 1,0 25,3 15,0 Storbritannien 63,4 3,4 20,1 13,1 Italien 56,9 0,0 23,9 19,2 Canada 53.2 1,1 23,3 22,4 Nederländerna 56,2 2.3 18.3 23,2 Sverige 68.0 0,2 4,4 27,4 Schweiz* 75.0 5.0 6,0 14,0 Australien 32.0 3.0 37,0 28,0 Belgien 71,5 4,3 5,4 18,8 Spanien 58.0 0,0 25,3 16,7 Turkiet 74.2 0,0 14.3 11,5 Osterrikc 54,8 1.9 8,4 34,9 Norge 62.7 0,7 14,4 22,2 Jugoslavien 54.2 0.0 26.0 19,8 Finland 60,9 0.6 19.5 19,0 Danmark 55.3 0.8 19,5 24,4 Nya Zeeland* 25.0 0,0 60,0 15,0 Portugal 28,0 5.0 39,0 28,0 Irland 51,7 1,2 27,7 19,4 Grekland* 25.0 0,0 53,0 22,0 Island 15,4 6,3 48, 30,0

OECD 68.0 3,0 14,0 15,0

Källa: OECD. Main Science and Technology Indicators. 1989: 1 (" markerar att värdena uppskattas från närliggande års uppgifter)

Vad gällcrftnansieringen svarade företagssektorn år 1985 för ca 52 % och den offentliga sektorn för ca 43 % av FoU-verksamheten i OECD- blocket. För hela OECD gäller att den privata finansieringen under första hälften av 1980-talet ökade mer än 1,5 gånger så snabbt som den offentliga finansieringen. I Japan och de nordiska länderna var den privata finansi- eringens tillväxt särskilt stark. Tillgängliga data för senare år pekar emel- lertid på en kraftig dämpning av den takt med vilken de privata resurserna för FoU ökade i början av 1980-talet. Det ser till och med ut som om ökningen av de offentliga resurserna skulle bli större.

1.2.3. Verksamhetens resultat

En analys av forskningspolitiska förhållanden får inte stanna vid en analys av de finansiella och organisatoriska förutsättningarna. Man behöver ock- så veta något om resultaten av forskningssatsningama. Ett sätt att studera resultaten är att låta internationell expertis granska de svenska forskarnas insatseri form av regelrätta utvärderingar. Flera forskningsråd använder i dag en sådan teknik regelbundet och i ökad utsträckning. Ett annat sätt, som blivit alltmer använt, är att studera hur forskningsresultat publiceras och citeras. Härigenom kan man i viss mån få en mer övergripande bild av den svenska forskningens utveckling, omfattning och internationella sta- tus. 15

Forskningsresultat kan spridas på många sätt — via undervisning, hand- ledning, rådgivning, föreläsningar, seminarier, konferenser, läroböcker, populärvetenskapliga framställningar m. rn. Men kanske viktigast av allt är att resultaten presenteras för andra forskare på den internationella arenan. Det är härigenom forskningen utsätts för den nödvändiga kritiska pröv- ningen av kompetenta kolleger och forskaren kan få erkännande för sina insatser. Den internationella resultatspridningen sker i hög grad genom publicering i vetenskapliga tidskrifter. Detta är särskilt utmärkande för naturvetenskap och medicin, men har även stor betydelse i vissa sam- hällsvetenskapliga och humanistiska ämnen. Med hjälp av s.k. bibliomet- riska metoder går det att få en översiktlig bild av hur pass väl svensk forskning hävdar sig. Vi återger här statistik som framtagits av Inforsk- gruppen vid universitetet i Umeå.

Om man utgår från de viktigaste vetenskapliga tidskrifterna framgår det att Sveriges andel av världens samlade produktion av forskningsartiklar stadigt ökar. Inom naturvetenskap, medicin och teknik har den svenska andelen ökat från 1,3 % år 1975 till 1,8% år 1988. I samhälls- och beteen- devetenskap ökade andelen från 0,6% till 1 % under samma period.

Om man ser till enskilda vetenskapsområden framgår det att andelen svenska artiklar är störst inom klinisk medicin (3 %) och därefter biomedi- cin (2 %). Inom teknik, biologi, kemi och fysik ligger världsandelen kring 1 %, vilket är i nivå med andelen inom samhälls— och beteendevetenskap i dag. Den starka framtoning som klinisk medicin och biomedicin har i den svenska publiceringsprofilen torde till stor del kunna förklaras av att det satsas förhållandevis mycket resurser på dessa forskningsfält.

Forskningsproduktionens regionala fördelning kan också beskrivas med bibliometriska metoder. Räknar man artiklar efter universitetsort svarar Stockholm inte oväntat för den största andelen, 30% av orternas samlade produktion, Uppsala har 20%, Lund 19% och Göteborg 17%. Umeå svarar för drygt 70/0 av artiklarna och Linköping drygt 5%. Fördel- ningen av artiklar sammanfaller i hög grad med storleken på universitets- och högskolesektorn på de olika orterna. Detta pekar på att forskningspro- duktiviteten inte i nämnvärd grad påverkas av storleksfaktorn.

Trenden mot en högre svensk andel av världens artiklar sammanfaller med att andelen internationellt samförfattade artiklar också ökar.

Ytterligare ett mått på den svenska forskningens internationella gång- barhet är de citat som de svenska artiklarna får. Studerar vi citaten från svenska artiklar finner vi att de citeras oftare än världsgenomsnittet och i jämförbar nivå med viktiga konkurrentländer. Citeringsnivån är något lägre inom klinisk medicin jämfört med de andra ämnesområdena. Detta kan bero på att man i hög grad publicerar i nordiska tidskrifter eller på att den omfattande artikelproduktionen inte riktigt når upp i samma genom- snittskvalitet som på andra områden.

I viss mån påverkas ett lands citeringsnivå av citeringsnivån hos de tidskrifter man publicerar i. I en omfattande ungersk studie som tar hänsyn till detta hamnar Sverige på andra plats efter Schweiz räknat över alla ämnesområden.

Sammanfattningsvis visar de bibliometriska studierna att Sverige har en

ökande forskningsproduktion med ett starkt internationellt genomslag och ett snabbt växande internationellt forskningssamarbete. I hög grad torde detta bero på att Sverige tillhör de länder som satsat kraftigast på FoU- sektom, men det är också ett tecken på att det svenska FoU-systemet på det hela taget fungerar väl i jämförelse med många andra länders.

1.3. Det internationella skeendet

Den vetenskapliga utvecklingen sker under ständig granskning och kon- kurrens. Forskare på samma fält världen över samarbetar och konkurrerar samtidigt. Sverige ger ett kvantitativt begränsat men kvalitativt högtståen- de bidrag till forskningens utveckling, och vi är i hög grad beroende av att vara välinformerade om vad som händer i andra delar av världen. Vid utformningen av en svensk forskningspolitik måste därför med nödvän- dighet den internationella utvecklingen följas noggrant. Kvalitet och rele- vans blir centrala kriterier.

En sammanfattande översikt av den internationella utvecklingen på det tekniskt-vetenskapliga området och i synnerhet de industriella och ekono- miska motiv som ligger bakom denna ges i en rapport från styrelsen för teknisk utveckling (STU), Globala trender inför 90-talet, som är samman- ställd av forskningspolitiska institutet vid universitetet i Lund.

Regeringen gav vidare hösten 1988 femton forskare i uppdrag att mer i detalj studera och beskriva läget för forskningen i Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Spanien, USA, Canada, Sovjetunio- nen och Östasien. Resultaten av deras arbete har redovisats i skriften Forskningens villkor i omvärlden (Ds 1989:43).

Mot bakgrund av utvecklingen inom de Europeiska gemenskaperna (EG) har regeringen bedömt det vara av särskild vikt att uppmärksamma forskningssamarbetet inom Europa. För att skapa ett underlag för beslut om hur vi bäst skall stimulera svensk forsknings samverkan med den europeiska har regeringen givit Vetenskapsakademien i uppdrag att kart- lägga samarbetets nuvarande karaktär och omfattning. Rapporten, Sverige och Europa det vetenskapliga samarbetet, är publicerad som No 48 i akademiens Documenta-serie.

Slutligen har underlag rörande främst teknisk och industriell FoU in- hämtats från de tekniska attachéer som finns knutna till ett antal svenska ambassader i utlandet. De nämnda rapporterna har, liksom annat internationellt material, ut- gjort en värdefull referensram för regeringen i utarbetandet av de förslag om förändringar i den svenska forskningspolitiken som läggs fram i denna proposition. Här följer närmast en kort redovisning av några huvudpunk- ter i den internationella rapporteringen.

STU:s rapport ger en bild av hur teknisk rivalitet är ett ytterst viktigt inslag i den ekonomisk-tekniska utvecklingen i världen i dag. Detta tar sig uttryck på många sätt, inte minst i den växande roll som forskning och utveckling spelar och i än högre grad tros komma att spela i framtiden på det tekniska området.

Den viktigaste komponenten i det internationella ekonomiska och tek-

niska spelet är den dynamiska triangeln USA—Japan-Västeuropa. Efter det andra världskrigets slut framstod USA som den ledande industrinationen och dominerade både forskning och teknisk och ekonomisk utveckling under flera decennier. Europa och Japan var härjade av kriget och en återuppbyggnad krävde stora resurser. Det är nu i efterhand uppenbart hur Japan och Förbundsrepubliken Tyskland i detta arbete på ett förmånligt sätt kunnat utnyttja bl. a. kraven från krigets segrarländer att inte avsätta resurser till militära ändamål och därmed inte heller till militär FoU, medan USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike, både absolut och relativt sett, satsat stora resurser på dessa ändamål.

Medan den industriella medvetenheten om forskningens betydelse för teknisk utveckling växte fram tidigt i USA, har den kommit något senare i Västeuropa och Japan. Först under de senaste ett å två decennierna har sambandet mellan forskningsinsatser och utveckling på allvar uppmärk- sammats inom de mest industrialiserade utvecklingsländema, de s.k. NIC-länderna (Newly Industrialized Countries). På grund av de i ett internationellt perspektiv låga lönerna är möjligheterna särskilt goda för dessa länder att snabbt nå konkurrenskraft i tillverkningsledet.

I både USA och Västeuropa upplevs rivaliteten från Japan som hotande och en rad åtgärder har börjat genomföras eller planeras för att inte skillnaderna länderna emellan skall växa ytterligare. 1 USA har emellertid det decentraliserade systemet, med en återhållsam allmän federal forsk- ningspolitik, inneburit att man prioriterat insatser med specifika tillämp- ningar i sikte under ledning av Department of Defense, Department of Health and Human Services, Department of Energy, etc. En strävan finns dock till en mer samordnad forskningspolitik för USA.

Utvecklingen av europeiskt FoU-samarbete inom EG, liksom det växan- de antalet projekt inom ramen för EUREKA-initiativet, har inneburit en klar stimulans för europeisk industriell FoU.

Trots de stora olikheter man finner mellan de länder som nämnts ovan är i förvånansvärt hög grad industriländemas problem likartade i behoven att stimulera en ökning av FoU-aktivitetema. Vägarna att lösa dessa skiljer sig emellertid, inte minst på grund av att den historiska utveckling- en varit mycket olika i olika länder.

Rapporterna i skriften Forskningens villkor i omvärlden visar att natur- vetenskaplig-teknisk forskning såsom en bas för näringslivets expansion prioriteras högt såväl i ledande industriländer som i de utvecklingsländer där industrialiseringen snabbt skjuter fart. Detta gäller i synnerhet för de länder som relativt sent börjat uppmärksamma forskningens betydelse för ekonomisk-industriell utveckling. Utvecklingen i Storbritannien, Frankri- ke, USA och även Canada har haft en fastare anknytning till en äldre universitetstradition med starkare inslag av humanistisk och samhällsve- tenskaplig forskning. Även i dessa länder har humaniora och samhällsve- tenskap ändå fått relativt sett mindre del av de ökande resurser som ställts till förfogande för FoU. Sällan överstiger satsningarna på dessa forsknings- områden 5 % av de totala forskningsanslagen.

Det finns emellertid i dag tecken på ett ökat intresse för humanistiska och samhällsvetenskapliga aspekter av forskningen. Det gäller i första

Prop. 1989/90: 90

hand forskning med relativt omedelbar teknisk och industriell tillämpning såsom ekonomi och angränsande vetenskaper, men också exempelvis ling- vistik, informatik och psykologi. Under 1980-talet har så småningom även grundläggande samhällsvetenskap och humaniora börjat återta något av den relativt sett starkare ställning som dessa hade för några decennier sedan.

Intressanta utvecklingstendenser finns i Canada, där behövet att slå vakt om den nationella identiteten kan komma att ge humanvetenskapema en viktig roll i framtiden. Royal Society of Canada har sålunda valt kanaden- sisk litteratur till ett av sina centrala forskningsfält, säkerligen till en del betingat av behovet av att göra den kanadensiska kulturen mer ”synlig” i en situation där grannen i söder har ett så dominerande inflytande.

Förändringar kan nu också skönjas i USA, där 1980-talet betydde stag- nation inom breda områden av den civila forskningen och i många fall en tillbakagång för humaniora och i synnerhet samhällsvetenskaperna. Enligt rapporterna växer det nu fram en ökad insikt om betydelsen av forskning kring problem om utvecklingsländernas ekonomiska situation, storstäder- nas fattigdom, det globala samhällets kulturkrockar, de socio-ekonomiska konsekvenserna av hotande regionala eller globala miljöstörningar, mass- mediernas roll i samhället och skolans tillkortakommanden.

Storbritannien och Frankrike rapporteras i hög grad vara engagerade i hur den grundläggande organisatoriska strukturen av högre utbildning och forskning skall kunna förändras för att möta de tekniska och ekonomiska utmaningarna från främst Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Hu- manistisk och samhällsvetenskaplig forskning uppmärksammas därför för närvarande inte nämnvärt. I Förbundsrepubliken görs däremot försök att på olika sätt stärka den svaga roll som dessa vetenskaper spelat i utveck- lingen efter andra världskriget, vilken ju i hög grad dominerats av en starkt teknisk-merkantil prioritering. Någon motsvarighet till dessa tendenser kan däremot knappast spåras i Fjärran Österns länder.

Det är vidare uppenbart att miljöforskningen stärkt sin ställning på många håll i världen. Prioritering av miljöforskningen är ett genomgående drag i olika länders forskningspolitik, även om de skiljer sig när det gäller omfattning och inriktning av nya satsningar. Först på senare år har miljö- frågorna med full kraft kommit i fokus i exempelvis Sovjetunionen och Japan. Många länder i Fjärran Östern liksom utvecklingsländerna upp- fattar däremot ännu inte dessa frågor som akuta. Den allmänna utveck- lingen av landet anses vara viktigare än åtgärder för att skydda miljön. En viss förändring i attityderna kan dock märkas. när nu hoten mot den globala miljön, som till största delen är förorsakade av industriländerna. blir allt mer påtagliga och kanske i hög grad kan komma att träffa just utvecklingsländerna. Här finns en uppenbar fara för en motsättning mel- lan utvecklings- och industriländer, vilket understryker behovet av ett ökat internationellt samarbete inom forskningen. Detta framgår inte minst i förberedelserna för FN:s konferens år 1992 om den globala miljön.

Forskning är en viktig förutsättning för att de ekonomiskt svaga länder- na skall kunna övervinna sina utvecklingsproblem. Som bl.a. styrelsen för u—landsforskning (SAREC) framhåller i sin anslagsframställning har den

ekonomiska krisen och den ökade skuldbördan medfört att utvecklingslän- derna alltmer har ansett sig tvingade att prioritera omedelbara ekonomis- ka och sociala behov. Återväxten av forskare avstannar och kunskapen om internationell FoU och möjligheter att anpassa denna till de egna förhål- landena försämras. Genom kompetensbristen på forskningens område undergrävs också en grundläggande förutsättning för en inhemskt styrd

utveckling.

Prop. 1989/90: 90

2. Svensk forskning och utveckling i internationellt samarbete

Det är av vital betydelse att Sverige kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Regeringens politik syftar till att ge svensk forskning möj- lighet att kraftfullt medverka i det internationella forskningssamarbetet, i syfte att stimulera kvaliteten i våra nationella insatser.

De direkta kontakterna på högskole- och institutionsnivå utgör grunden för det internationella forskningssamarbetet. Men det omfattar också t. ex. samfinansiering av insatser inom teknologier med kostnadskrävande an- läggningar, såsom kärnforskning och rymdforskning, medverkan i nor- diskt samarbete och insatser i multinationella utvecklingsorgan bl.a. på miljöområdet.

Den vetenskapliga utvecklingen, liksom hela samhällsutvecklingen, gyn- nas i högsta grad av ett fullständigt fritt utbyte av informationer om vetenskapliga resultat. Inom t.ex. försvarsforskningen sker dock ofta in- skränkningar i det fria utbytet av vetenskaplig information. Även grund- forskning med tänkbar industriell tillämpning bedrivs ibland i former som innebär att forskningsresultat av grundläggande natur binds till ett visst företag. Det är en avgörande fråga att så inte sker i någon betydande omfattning. Enligt regeringens mening finns det därför stor anledning för svensk forskning att bejaka en utveckling, där alltmer av det vetenskapliga arbetet sker genom öppen samverkan och granskning över nationsgränser- na.

Utöver allmänna förstärkningar innebär regeringens förslag att . resurserna för svensk medverkan i samarbetet inom Europeiska ge-

menskapernas (EG:s) ramprogram för forsknings-"och utvecklings- verksamhet ökas betydligt

. vikten av deltagande i EG:s nya ramprogram som avser åren

1990— 1994 framhålls

. särskilda medel anvisas för samverkan med FoU-verksamhet i länder

utanför den för svensk forskning traditionella samarbetskretsen . stödet till doktoranders internationella kontakter och forskning vid

utländsk institution förstärks

Hänvisningar till S2

2.1. Inriktningen av samarbetet inom Norden och inom Europeiska gemenskaperna (EG)

2.1 .1 Det nordiska samarbetet

Det nordiska forskningssamarbetet har en lång tradition och det har fortlö- pande utvecklats till att täcka ett brett fält och ett stort antal aktiviteter.

Samarbetet är dels formaliserat, främst genom Nordiska ministerrådet och dess organ, dels mer informellt, t.ex. genom forskningsrådens olika samarbetsorganisationer och genom direkta kontakter mellan olika uni- versitet, institutioner och enskilda forskare.

Viktiga mål för det nordiska forskningssamarbetet är att åstadkomma att ländernas insatser samordnas, att kunskap och utrustning utnyttjas

gemensamt, och att de nordiska ländernas möjligheter att delta i ett vidare internationellt samarbete stärks.

En stor del av den verksamhet som finansieras över Nordiska minister- rådets budget avser forskningsrelaterade insatser. Av ministerrådets sam- lade utgifter år 1988 gick sålunda 43 %, vilket motsvarar 250 milj. danska kr., till FoU-verksamhet.

I syfte att stärka det nordiska FoU-samarbetet, särskilt det med industri- ell inriktning, har ministerrådsorganisationen i de ekonomiska handlings- planer som ministerrådet (finansministrama) lade fram år 1985 och år 1988 tillförts betydande resurser. I den nuvarande handlingsplanen, som avser perioden 1989— 1992, anslås totalt 122 milj. danska kr. för industri- ell utveckling och forskning. Särskilt prioriteras det biotekniska samar- betsområdet och verksamheten vid Nordiska industrifonden.

Nordiska ministerrådets FoU-verksamhet avser dels ett 30-tal institutio- ner eller samarbetsorgan av mer permanent karaktär, dels projektverksam- het av mer begränsad varaktighet. Under senare år har dessutom ett par större samarbetsprogram genomförts. Det gäller handlingsplanen på data- teknologiområdet som genomfördes under åren 1985—1989. Det gäller vidare samarbetsprogrammet på bioteknikområdet som påbön'ades år 1988. I den nordiska handlingsplanen för kulturellt samarbete från år 1988 har därutöver satsats på bl. a. forskarutbildning. Vidare bedrivs forskning på energiområdet, och ett nytt treårigt forskningsprogram avses inledas den ljanuari 1991.

Nordiska industrifonden har stor betydelse för ministerrådets FoU- verksamhet, bl. a. i samband med genomförandet av programmen för teknisk forskning och utveckling, datateknologi och bioteknik.

Nordiska forskningspolitiska rådet inrättades år 1982 som ett rådgivan- de organ till Nordiska ministerrådet. Det forskningspolitiska rådet har till uppgift att främja nordiskt forskningssamarbete samt att ta initiativ och lämna förslag till ministerrådet. Ministerrådet har nyligen lämnat ett för- slag till Nordiska rådet om riktlinjer för forskningspolitiska rådets verksam- het under perioden 1990—1992. Några konkreta punkter i förslaget går bl.a. ut på att det skall etableras ett nordiskt miljöforskningsprogram, att samarbetet om arktisk forskning skall stärkas samt att koordinering mellan de nordiska länderna skall ske inför deltagande i resurskrävande interna- tionella projekt.

2.1.2. Samarbetet inom EG

Att öka effektiviteten i användningen av knappa FoU-resurser är ett generellt motiv för europeiska samarbetsinitiativ. Mot bakgrund av de resurser som krävs för utveckling av nya teknologier är det för en enskild nations FoU endast punktvis möjligt att initiera ny forskning som kan resultera i industriell tillämpning. Samtidigt har det inte minst för svensk del visat sig att företagen har varit framgångsrika att genom internationellt samarbete ta hem och vidareutveckla ny teknik av kommersiellt intresse. Att utveckla det europeiska forskningssamarbetet är motiverat även från andra utgångspunkter. De miljöproblem den europeiska kontinenten ställs

inför är gränsöverskridande. De är också av en sådan omfattning att det Prop. 1989/90: 90 redan av den orsaken är omöjligt att angripa dem enbart på nationell nivå.

För att bl.a. möta utmaningen från den internationella konkurrensen, framför allt från USA och Japan, har nya kraftfulla initiativ tagits inom EG och enskilda länder inom Europa att på nytt stärka Europas position. Samarbetet mellan EG och EFTA-länderna har förstärkts. Sålunda har fastslagits att det ligger i ländernas gemensamma intresse att bygga upp ett dynamiskt ekonomiskt område i Europa. För att uppnå detta mål är man överens om att forsknings- och utvecklingsresurserna måste samordnas. Detta är bakgrunden till det ramavtal mellan Sverige och EG om veten- skapligt och tekniskt samarbete som undertecknades år 1986 (prop. 1985/86:89). Avtalet avser samarbete "inom områden av gemensamt in- tresse, som är föremål för gemenskapernas och Sveriges forsknings- och utvecklingsprogram”.

År 1987 fattade EG beslut om det andra ramprogrammet för sitt FoU- samarbete. Programmet har en omfattning av ca 6 miljarder European Currency Units (ECU), motsvarande ca 47 miljarder kronor. Tyngdpunk- ten i forskningsinsatserna i EG:s program ligger på det tekniskt-industriel- la området.

I det ramprogram som kommer att gälla för EG:s FoU-samarbete åren 1990—1994 framhålls bl. a. nödvändigheten av att den europeiska grund- forskningen förstärks. Beträffande de framtida forskningsinsatserna före- slås att miljö och livskvalitetsfrågor i vid bemärkelse får en kraftigare framtoning än hittills. Samtidigt betonas betydelsen av fortsatta insatser för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

Det finns i dag huvudsakligen två former för ett EFTA-land att delta i EG:s FoU-program: programnivå eller projektnivå. Deltagande på pro- gramnivå innebär att EFTA-landet blir fullvärdig medlem i ett program genom att betala en BNP-andel av den budget som EG beslutat för pro- grammet i fråga. Denna avgift finansieras i allmänhet av staten. För svensk del innebär detta att svenska företag och forskningsinstitutioner på samma villkor som sina motsvarigheter inom EG kan inkomma med projektförslag och tävla om en plats i programmet med finansiellt stöd ur dess budget. Vid denna samarbetsform sluts särskilt avtal mellan Sverige och EG. Deltagande på projektnivå innebär att EFTA-landet inte köper. fullt medlemskap i ett pr'ogram genom BNP-andel, men att dess företag och institutioner kan ansöka om att delta i ett projekt inom programmet utan att erhålla finansiellt stöd från EG. För Sveriges del måste alltså den svenska projektparten själv svara för hela projektkostnaden, medan inom EG företag får upp till 50% projektstöd och institutioner upp till 100%. Det är EG som avgör vilken av de två formerna som står öppen för Sverige i fråga om ett visst program. Hittills har EG valt att acceptera program- nivån för sådana program där forskningsinstitutioner utgör en tung del av projektparterna, medan EG velat begränsa inflytandet från icke-medlems- länder i de industristrategiska programmen och således öppnat dessa en- dast på projektnivå.

2.2. Sveriges fortsatta deltagande i internationellt FoU- samarbete

2.2.1. Motiv för att utvidga samarbetet

Innehållet i och motiven för det internationella samarbetet växlar.

För grundforskningens del är den kvalitetshöjande aspekten domineran- de, både vad gäller själva kunskapstillflödet och de ökade möjligheter som ges till kritisk prövning och debatt. I många fall är därtill kontakter över gränserna nödvändiga för att en forskningsinsats över huvud taget skall kunna genomföras.

För den tillämpade forskningen är det av särskilt intresse att internatio- nell samverkan kan öppna genvägar till en högre kunskapsnivå och snab- bare idéutveckling och därmed verka resursbesparande och samtidigt ef- fektivitetshöjande för svensk del.

För industriell utveckling är betydelsen av att komma in på nya markna- der uppenbar. Men även om det industriella utvecklingsarbetet sker i en konkurrenssituation kan internationell samverkan också i detta fall leda till direkta besparingar av inhemska resurser genom den kombinerade effekten av att dubbelarbete undviks och att kunskaper tas fram till ett lägre pris.

Kvalitet och utvecklingskraft i forskningsarbetet har i alla tider förutsatt oförhindrade kontakter med omvärlden. Historien visar att det vetenskap- liga arbetets kvalitet snabbt urholkas då forskarna tvingas underkasta sig t. ex. politiska restriktioner.

Rörelsemöjlighetema för kapital, människor och idéer har i den indu- strialiserade världen aldrig varit större än nu. Den intemationalisering av samhälle och ekonomi vi ser idag är både kvantitativt mer omfattande än tidigare och kvalitativt ny. Rörlighetens motor är den tekniska och ekono- miska utvecklingen, dvs. industrin och servicenäringarna. Samtidigt har det internationella beroendet fått nya dimensioner. Fusioner och nätverks- bindningar ger företagen ett helt annat handlingsutrymme men också en helt annan konkurrenssituation än tidigare.

Vetenskapsakademiens analys av det svenska samarbetet med europeisk forskning visar att detta" är inne i en dynamisk utveckling.

Intemationaliseringsprocessen har pågått under lång tid och fått aktivt stöd i den svenska forskningspolitiken. Den senaste tidens politiska skeen- de i Europa har tillfört en ny dimension i utvecklingen och dramatiska förändringar av förutsättningarna för forskningssamarbetet. Både vad gäl- ler utvecklingen i Östeuropa och utvecklingen i Västeuropa föreligger nya förutsättningar i jämförelse med situationen för tre år sedan, när den föregående forskningspropositionen presenterades.

Forskning är ett kraftfullt sätt att åstadkomma internationell samver- kan. Forskare försöker enas om praktiska lösningar och värderingen av vad som är god forskning är i allmänhet densamma över hela världen. En era av politisk avspänning föregås ofta av en större öppenhet för forsk- ningssamarbete. Det svenska forskningssamarbetet med Sovjetunionen är ett exempel på detta. Under senare år har en rad kontakter inletts och det finns nu goda förutsättningar att utvidga det praktiska samarbetet.

Prop. 1989/90: 90

Utvecklingen av forskningssamarbetet med EG är ett annat exempel på samma effekt. Den positiva utvecklingen av det handelspolitiska samarbe- tet mellan EFTA-länderna och EG har föregåtts av ett växande forsknings- samarbete. Forskningssamarbetet har fått tjänstgöra som vägröjare i kon- takterna på en rad andra områden. Situationen blir för svensk del ännu bättre genom att svensk forskning håller en i ett internationellt perspektiv hög kvalitet, vilket gör den intressant i ett internationellt samarbete.

Dessa förutsättningar måste vägas in i den långsiktiga planeringen och prioriteringen av Sveriges samlade resurser för FoU. De är utgångspunk- ten för de förslag som läggs fram i denna proposition.

2.2.2. Förstärkning av samarbetet med EG

I det internationella perspektivet i regeringens forskningspolitik för 1990- talet är en av tyngdpunkterna utvecklingen av forskningssamarbetet med EG. Mot bakgrund av 1986 års ramavtal mellan Sverige och EG bedriver regeringen fortlöpande förhandlingar om förstärkningar av de vetenskapli- ga och tekniska kontaktema inom de områden som ingår i EG:s FoU- program.

I regeringens allmänna strävan att förstärka grundforskningen är det av flera skäl angeläget att ta till vara de möjligheter som tillkommer genom anslutning till EG-samarbetet. Förutom att EG-projekten kan ge den svenska forskningen intressanta tillfällen att utveckla sin kompetens, är de värdefulla genom de kontaktmöjligheter som öppnas. Därigenom förhind- ras att svenska forskare ställs inför onödiga formella och praktiska svårig- heter att samarbeta med europeiska forskargrupper. På så sätt förstärks också det direkta bilaterala samarbetet genom samarbetet inom EG:s ramprogram.

EG-programmen har redan resulterat i nya och varaktiga informations- kanaler mellan företag och forskningsinstitutioneri medlemsländerna. De kunskaper om varandra som deltagarna i EG-programmen skalfar sig utgör en grund för en rationell strukturomvandling av såväl industri som forskningssystem inom EG-blocket. En sådan strukturomvandling ligger i linje med strävandena att realisera en inre marknad 1992. Det är av strategisk betydelse för svensk industri och forskning att kunna delta i denna process.

Gemensamma standarder och gränssnitt är inom många områden en förutsättning för att en gemensam marknad skall kunna uppnås. Standar- diseringsfrågor är därför en viktig del av EG:s FoU-program. Europa, dominerat av EG och dess framtida inre marknad, är det mest betydande avsättningsområdet för svensk export. Vår industri har således ett stort intresse av att i största möjliga utsträckning delta i och påverka den gemensamma teknikutveclding som EG organiserar i sitt ramprogram för FoU.

Vad gäller det kommande ramprogrammet för EG:s FoU-verksamhet 1990—1994 bör framhållas att detta till sin allmänna inriktning stämmer väl med de övergripande prioriteringarna i den svenska FoU-planeringen. l EG:s nya program läggs ökad tyngd på miljö och energi samt på yngre

forskares rörlighet. Samtidigt bibehålles program inom t. ex. informations- och materialteknikområdena som är av stort intresse för svensk industri.

Det kan vara lämpligt att här ge en kort orientering om hur det samarbe- te som redan har inletts och nu är under utveckling kommer att organise- ras på svensk sida. Då avtal slutits om samarbete på programnivå inom ett delprogram bör ansvaret ligga samlat under den myndighet som främst berörs och medlen härför anvisas samlat till denna. Vad gäller samarbete på projektnivå får däremot karaktären av de enskilda projekten vara avgörande. Inom de enskilda delprogrammen pågår projekt av mer eller mindre tillämpad karaktär. För att undvika osäkerhet om ansvarsfördel- ningen då flera myndigheter har medel för samarbete avseende olika delar av ett visst program är det angeläget att myndigheterna nära samverkar. Där så är lämpligt bör en av myndigheterna åläggas ett samordningsan- svar. Det är angeläget att de ansvariga myndigheterna så effektivt som möjligt sprider information om de möjligheter till deltagande i EG-pro- grammen som öppnas för svenska företag och institutioner.

Som anmäldes i 1989 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89: 150, bil. 2) förordar regeringen så långtgående deltagande som möjligt i 15st FoU-program. Vad gäller ramprogrammet 1990— 1994 innebär detta att de förhandlingar som nu inleds med EG bör syfta till ett fullständigt deltagande på ramprogramnivå. Detta är också det mål som uttalats ge- mensamt av EFTA:s medlemsländer i de pågående samtalen med EG- kommissionen om ett mer strukturerat samarbete mellan EG och EFTA. Ett fullständigt deltagande ger bättre möjligheter att påverka verksamhe- tens innehåll och inriktning än samverkan ad hoc. Regeringen avser åter- komma till riksdagen med förslag om att täcka de kostnader som kan uppstå vid Sveriges inträde i samarbete inom det kommande rampro- grammet. För medverkan på projekt- och programnivå i nu pågående ramprogram utgår även fortsättningsvis medel från anslag under respekti- ve departement som berörs.

2.2.3. Förstärkning av de direkta bilaterala forskarkontakterna

EG-programmens inriktning är hårt styrd från EG-kommissionen och de medverkande regeringarna. Som komplement till dessa är det därför ange- läget att stärka det forskningssamarbete som styrs av forskarna själva. Detta är den andra tyngdpunkten i regeringens förslag.

Det informella eller löst formaliserade vetenskapliga samarbetet bygger på ömsesidigt vetenskapligt intresse och har låga administrationskostna- der. Själva innehållet i forskningen är oftast internationellt: ”det finns inga svenska atomer, tyska supraledare, franska DNA-molekyler eller engelskt ozon”, konstaterar naturvetenskapliga forskningsrådet. Men även då forskningsuppgifterna med avseende på ämnesval kan framstå som speci- fikt svenska. t. ex. när det gäller ett ämne ur svensk historia eller svensk sociologi, är anknytningen till teori- och metodutvecklingen i det interna- tionella forskarsamhället av betydelse. Genom det vetenskapliga referens- systemet sker den nödvändiga prövningen av svenska forskningsinsatsers kvalitet. Som statistiken visar är vissa delar av svensk medicinsk forskning

av utomordentligt hög kvalitet och har ett inflytande långt utanför landets gränser. Så är också den medicinska forskningen det område inom svensk FoU som har den starkaste traditionen av internationell samverkan och samförfattarskap.

I det föregående har framhållits att det internationella forskningssamar- betet givetvis också har andra ur inomvetenskaplig synpunkt särskilt in- tressanta motiv. Naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning byg- ger i ökande omfattning på forskningsutrustning som är så dyrbar att den inte kan införskaffas eller utnyttjas till fullo av ett enda land och dess forskare. Västeuropa har i detta avseende varit föredömligt. Redan kort tid efter andra världskriget började man planera den gemensamma käm- forskningsanläggningen CERN, som sedan utvecklats till världens ledande laboratorium i sin art.

Av särskilt intresse är att doktorander och yngre forskare ges tillfälle till internationella kontakter och forskning vid utländsk institution. Reger- ingen föreslår att de särskilda medel som anvisas till Svenska institutet för stöd till forskningens intemationalisering förstärks med 4 milj. kr. budget- året 1991/92 och 2 milj. kr. året 1992/93.

Vidare kommer de betydande förstärkningar av forskningsresurserna som föreslås generellt ge avsevärt utökade möjligheter för att utveckla svenska forskares deltagande i den internationella dialogen. Det ger också möjlighet att förbättra villkoren för utländska forskare i Sverige.

Regeringens grundsyn är att det vetenskapliga samarbetet över gränser- na när det gäller grundforskning i första hand bör bygga på forskarnas egna initiativ. Detta ger den nödvändiga kvalitetsprövningen och gör det där- med möjligt att effektivare utnyttja landets begränsade FoU-resurser. När vi vill utveckla det internationella samarbetet på forskningens område måste vi samtidigt vara medvetna om att det på många håll gäller andra villkor för forskarnas internationella kontakter. Staterna inom Östeuropa har t. ex. hittills haft hårt reglerade förhållanden för forskarutbytct. Även i andra länder som har en relativt svag FoU-struktur är forskningsutbytet med utlandet i uppbyggnadsskedet hårt reglerat på regeringsnivå. Detta påverkar förutsättningarna också för svenska forskare att utveckla ett bilateralt samarbete.

Som analysen i det föregående visade kan det även för svensk del finnas klara utrikespolitiska motiv för riktade insatser som stimulerar till ökad FoU-samverkan men som också i hög grad kan vara av intresse ur utrikes- och handelspolitisk synpunkt.

] Östeuropa pågår nu en glädjande utveckling som mycket snabbt synes leda till demokratisering och ökad öppenhet. Härigenom ökar också förut- sättningarna för en vidareutveckling av FoU-samarbetet. Det är ett intres- se både för de östeuropeiska staterna och för omvärlden att vidga det tidigare hårt reglerade samarbetet.

Av de skäl som här har framförts är det lämpligt att medel ställs till förfogande för särskilda insatser för denna typ av bilateral forsknings- samverkan. Utöver den allmänna förstärkningen av fakulteternas och forskningsrådens resurser som tidigare har nämnts föreslår regeringen betydande resursförstärkningar för i första hand samarbete med Östeuro-

pa. Insatserna kan emellertid även gälla förstärkning av det vetenskapliga utbytet med Västeuropa, t.ex. stöd till ett direkt forskningsutbyte med mindre EG-medlemsstater. Härutöver kan även forskningssamarbete med utomeuropeiska länder komma i fråga. Medlen bör kunna nyttjas för bl. a. inventeringar och förhandlingar om lämpliga samarbetsprojekt och finan- siering av den svenska partens kostnader samt i viss mån, exempelvis då så krävs av valutaskäl, stöd till utländskt deltagande. Stöd bör kunna utgå såväl till forskare och forskningsprojekt vid universitet och högskolor som till forskningssamarbete av mer tillämpad karaktär. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 föreslås ett tillskott av 15 milj. kr. för dessa ändamål och fr.o.m. budgetåret 1992/93 ytterligare 15 milj. kr., dvs. en sammanlagd höjning av 30 milj. kr. De närmare formerna för fördelning av medlen beslutas av regeringen.

I enlighet med ett särskilt regeringsuppdrag har Vetenskapsakademien utarbetat förslag till nya former för forsknings- och utvecklingssamarbetet med Sovjetunionen. Förslaget innebär att huvuddelen av de medel som anslås till forskningssamverkan med Sovjetunionen utnyttjas för att stödja gemensamma, forskarinitierade projekt. Härutöver föreslås att stöd bör ges bl. a. till bilaterala symposier och individuella resor. Efter beredning kommer förslaget att ligga till grund för fortsatta förhandlingar om fömy- ade avtal på akademinivå mellan Sverige och Sovjetunionen. För detta samarbete beräknas ett behov av en förstärkning av 10 milj. kr. utöver de resurser som föreslås i denna proposition. Regeringen finner förslaget vär- defullt och avser återkomma till riksdagen i anslagsfrågan.

Prop. 1989/90: 90

3. Den grundläggande forskningen

Alla samhällssektorer, såväl offentliga som privata, har höga ambitioner och förväntningar när det gäller forsknings— och utvecklingsinsatser. För att dessa skall kunna förverkligas måste goda förutsättningar skapas för att insatserna skall bli framgångsrika. Viktiga förutsättningar är att det finns tillgång på kvalificerade forskare och att det finns en tillräcklig bas av fritt kunskapssökande inom grundforskningen, som kan föras vidare inom tillämpad forskning och utvecklingsarbete.

Det är nödvändigt att den svenska grundforskningen och forskarutbild- ningen förstärks. Kunskaperna måste fördjupas för att lösa inte bara dagens problem utan också för att skapa beredskap för morgondagens. Samhället kommer i ökad utsträckning inom alla verksamhetsområden att behöva alltmer kvalificerad arbetskraft. Det innebär ett ökat behov av personer med forskarutbildning. Forskning och kvalificerad utbildning är ett av fundamenten för en politik inriktad på tillväxt. bättre miljö och fortsatt demokratisering.

Grundforskning och forskarutbildning har tillförts resursförstärkningar genom samtliga de forskningspropositioner som lagts fram under 1980- talet. De statliga insatserna inom grundforskning och forskarutbildning har emellertid inte vuxit i samma takt som de resurser som avsatts för forskning och utveckling inom näringslivet.

Regeringen föreslår därför även i denna proposition kraftiga förstärk- ningar för grundforskning och forskarutbildning. Dessa förslag läggs fram i ett läge när i princip inga andra delar av den statliga verksamheten tillåts växa. Förnyelse måste där ske inom befintliga ekonomiska ramar. Utöver de nu föreslagna förstärkningarna inom grundforskning och forskarutbildning måste självfallet krav ställas på förnyelse också genom omprioriteringar.

Resurstillskotten koncentreras till vissa områden: . studiefinansiering inom forskarutbildningen

. forskningsråden

. riktade insatser för forskningsorganisationen i högskolan . forskningsstödjande versamhet vid de mindre och medelstora högsko-

lorna . vetenskaplig utrustning . förbättringar i högskolans lokalsituation Som tidigare redovisats får även det internationella forskningssamarbetet betydande förstärkningar.

3.1. Villkoren för den grundläggande forskningen i Sverige

Som har framgått i det föregående håller svensk grundforskning internatio- nellt sett en hög kvalitativ nivå. Det visar såväl utvärderingar, som gjorts bl.a. i forskningsrådens regi, som kvantitativa studier av hur olika forsk- ningsresultat citeras.

Starkt bidragande till den höga kvaliteten på svensk forskning är att i princip alla statliga medel, som anvisas för forskning, skall fördelas och användas efter vetenskaplig kvalitetsprövning, där alternativa använd- ningar av medlen ställs mot varandra. Vetenskapligt högt kompetenta

organ har ansvaret för detta, såväl inom högskolan som inom forsknings- rådsorganisationen.

Forskning och forskarutbildning måste också ha en viss bredd. Även om prioritet ges åt de vetenskapligt bästa forskarna och forskningsmiljöema måste vårt forskningssystem tillgodose behoven av forskning och forskar- utbildning på internationellt jämförbar nivå inom ett brett spektrum av ämnen och forskningsinriktningar.

Sverige kan inte vara ”självförsörjande” när det gäller forskning. Både ekonomiskt och personellt saknas resurser för detta. Som redovisats i det föregående utgör de svenska forskningsinsatserna ungefär 1% av forsk- ningen i världen. Även med kraftiga förstärkningar kommer andelen inte att öka nämnvärt. Flertalet- vetenskapliga landvinningar av betydelse för Sverige kommer således också i fortsättningen att göras utanför vårt lands gränser.

En grundprincip i vetenskapssamhället är att forskningens resultat skall vara fritt tillgängliga. Inom OECD har nyligen antagits en rekommenda- tion, som preciserar vad detta bör innebära mer konkret. Det räcker dock inte med att forskningsresultaten är tillgängliga. De måste också kunna uppfattas och förstås och ligga till grund för såväl fortsatt forskning som utvecklingsarbete. De måste kunna införlivas i forskarutbildning och, när så är lämpligt, också i annan utbildning. Detta är ett av motiven för att Sverige måste ha en grundforskningsorganisation som också omfattar om- råden, där svenska forskare kanske inte just för närvarande ligger i front- linjen. Verksamhet måste finnas också här för att skapa en bas för att ta emot nya forskningsrön och för att utbilda nya generationer av forskare också inom dessa ämnen.

Grundforskning och forskarutbildning bedrivs huvudsakligen inom ca 1 000 institutioner, vilka är organiserade i ett fyrtiotal fakulteter, knutna till elva högskoleenheter på sju orter. Sveriges lantbruksuniversitet har också vissa forskningsenheter utanför dessa sju orter. Inom högskolan finns för närvarande ca 1600 professurer. De flesta institutioner har således endast en tjänst på denna nivå. Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån uppgick antalet årsverken inom forskning och utvecklingsar- bete inom högskolan läsåret 1987/88 till sammanlagt 10300. Det innebär att i genomsnitt ca tio årsverken per institution ägnades åt forskning. I denna summa ingår då arbetstiden för all berörd personal, således även laboratorieassistenter, forskningsingenjörer, administrativ personal etc.

Att tillgodose kraven inte bara på kvalitet utan också på bredd i forsk- ning och forskarutbildning har medfört att många forskningsmiljöer inom högskolan är små. Forskningspolitiska studier visar att det krävs en viss omfattning på verksamheten för att skapa en kreativ forskningsmiljö. Forskning är också ofta resurskrävande, med avseende på såväl personal som andra resurser.

3.2. Avvägningsfrågor i det svenska systemet

Under senare år har det hävdats att det råder en obalans mellan sektors- forskning och annan uppdragsforskning å ena sidan och forskning på eget

Prop. 1989/90: 90

programansvar eller grundforskning å den andra. Kritiken kommer fram- för allt från högskolesystemet och har endast i begränsad utsträckning utgått från de behov av kunskapsutveckling som de enskilda sektorerna har.

Några statistiska uppgifter kan belysa frågan. Enligt SCB:s statsbudget- analys gick både 1977/78 och 1986/87 ca 43 % av statsanslagen för forsk- ning och utveckling (FoU) till ”främjande av allmän vetenskaplig utveck- ling”, dvs. statens anslag till forskning vid universitet och högskolor (in- klusive de statliga ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen enligt läkar- utbildningsavtalet). Försvaret har den näst största andelen av de statliga FoU-anslagen. Försvarets andel uppgick både 1977/78 och 1986/87 till ca 25 %. Försvarets FoU är således omfattande, och är i betydande utsträck- ning lagd utanför universitet och högskolor.

Diskussionen om bristande balans beror självfallet på att vi Sverige i största möjliga utsträckning undvikit att skapa särskilda statliga forsk- ningsinstitut med sektorsforskningsuppgifter. Ett undantag är just försva- rets forskningsanstalt (FOA). Svensk forskningspolitik har i stället innebu- rit att universitet och högskolor har betraktats som ”samhällets samlade forskningsinstitut”, där forskning utförs oberoende av statlig finansi- eringsform.

Detta har lett till att universitets- och högskolesektorn i Sverige har en stark ställning jämfört med andra länder. Universitets- och högskolesek- torns andel av de totala FoU-utgiftema är i Sverige drygt 27%, vilket procentuellt är den näst högsta av OECD-länderna. Tidigare har redovisats att när utgifterna för universitets- och högskolesektorn sätts i förhållande till de totala nationella resurserna motsvarar andelen i Sverige 0,7 % av brut- tonationalprodukten, BNP, vilket är högst i världen.

I det bredare perspektivet kan vi således konstatera att universitet och högskolor har en stark ställning i vårt lands samlade FoU-ansträngningar. Frågan om eventuella obalanser inom ramen för hela FoU-systemet blir således mindre dramatisk i Sverige än i andra länder.

Samtidigt står det helt klart att universitet och högskolor därmed ställs inför stora utmaningar att klara de behov av långsiktig kunskapsuppbygg— nad som finns inom i stort sett samtliga samhällsområden. Olika typer av balansproblem uppstår inom universitets- och högskolesektorn, eftersom den svenska forskningsmodellen innebär att de som finansierar forskning ej är identiska med dem som utför forskning. Vårt högskolesystem har emellertid inom flera vetenskapsområden visat sig ha en god förmåga att nå en internationellt sett mycket god kvalitet.

Sektoriellt finansierad forskning har växt fram bl. a. som ett stöd till de välfärdstjänster som den offentliga sektorn tillhandahåller. Men det finns också omfattande sektoriell FoU vars resultat främst kanaliseras till nä- ringslivet. Enligt regeringens uppfattning har det svenska systemet, där enskilda sektorer tar ett eget ansvar för en långsiktig kunskapsuppbyggnad, ett stort värde. Sektoriellt motiverad och finansierad forskning, som i betydande utsträckning kommer till utförande inom universitet och hög- skolor, är väsentlig för att vidareutveckla viktiga samhällssektorer.

De statliga sektoriella medlens omfattning varierar kraftigt mellan olika

fakultetsområden och högskolor. Den sektoriella finansieringen är störst inom det tekniska fakultetsområdet som därtill har en betydande verksam- het finansierad av näringslivet. Även det samhällsvetenskapliga fakultets- området erhåller stora tillskott från olika sektorsorgan. Inom dessa fakul- teter finns det sedan variationer mellan enheterna. Det går därför inte att i generella termer tala om den sektoriella finansieringens volym och bety- delse i högskolan. Om man vidare jämför andelen rådsmedel med andelen sektorsmedel inom olika fakultetsområden visar det sig att det tekniska fakultetsområdet har en betydligt mindre andel rådsmedel än övriga fakul- tetsområden. Även det samhällsvetenskapliga området har en låg andel rådsmedel.

I samband med riksdagsbehandlingen av 1987 års forskningsproposition (prop. 1986/87:80) fördes i flera motioner fram krav på att medel för sektorsforskning skulle överföras till högskoleenheter och forskningsråd. Riksdagen beslutade emellertid inte om några sådana överföringar utan uttalade i stället att regeringen inför den nästföljande planeringsperioden 1990/91 — 1992/93 borde se över sektorsorganens verksamhet och komma med förslag som innebär att viss del av anslagen till sektorsforskningen förs över till högskolans fakultetsanslag m.m. för den långsiktiga kun- skapsuppbyggnaden i högskolan. (UbU 1986/87:26 s.17, rskr. 1986/87: 282).

Regeringen anser att utförandet av forskning även fortsättningsvis bör koncentreras till universitet och högskolor. Så länge vi håller fast vid denna princip kommer finansieringen av forskning att ske från skilda håll, även vad gäller statens FoU-satsningar.

Det centrala i denna avvägning är att forskarsamhället har tillräckligt med medel för forskning på eget programansvar och därigenom kan trygga den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden i högskolan i en ökande interna- tionell konkurrens.

En överföring av medel från sektoriell forskning till forskning på eget programansvar bör, enligt regeringens mening, gå till forskningsråden i stället för en allmän basförstärkning av fakultetsanslagen. Forskningsrå- den satsar på de innovativa delarna i forskningsutvecklingen och utvärde- rar och omprövar satsningar. Den konkurrens mellan forskare från olika högskolor och institutioner Som rådsmedlen leder till, gynnar forskningen. Rådsorganisationen har således bättre möjligheter än fakultetsorganisa- tionen att kvalitetsmässigt väga olika insatser mot varandra.

Förstärkta forskningsrådsanslag bör framför allt komma de forsknings- områden till del som i dag har alltför begränsade resurser för forskning på eget programansvar. Ca 200 milj. kr. kommer, enligt regeringens förslag, att överföras från sektorsorgan till den långsiktiga kunskapsutvecklingen via ett utvidgat forskningsrådssystem. Vi återkommer till detta förslag i anslutning till redovisningen av förstärkningarna av forskningsråden.

Regeringen föreslår samtidigt förstärkningar av resurserna för forskarut- bildningen och riktade satsningar till nationella anläggningar, orter och fakulteter via fakultetsanslagen.

3.3. Förbättrad forskarutbildning

Den viktigaste resursen i all forskning är forskaren. Ingen utrustning, inga ändamålsenliga lokaler kan ersätta kunnig och engagerad forskningsperso- nal. En förutsättning för att forskningsresurser skall kunna användas på ett rimligt sätt och för att forskningen skall kunna byggas ut är således att det finns tillgång på goda forskare.

3.3.1. Motiv för ökat antal forskarutbildade

Trots att Sverige internationellt sett gör betydande insatser inom forskning och utvecklingsarbete, är antalet forskarutbildade inte påfallande stort sett i relation till hela arbetskraften. En förklaring till detta är att en stor andel av den svenska forskningen och framför allt utvecklingsarbetet utförs inom det privata näringslivet. Andelen forskarutbildade är här blygsam.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i en rapport, som lagts fram inför denna proposition, redovisat beräkningar av förändringarna i antalet forskarutbildade i arbetskraften med utgångspunkt i åldersstruktu- ren bland dagens forskarutbildade samt den nuvarande examinationen från forskarutbildningen. UHÄ visar att antalet forskarutbildade på sikt kan komma att minska inom flera fakultetsområden.

Den syn på den fortsatta utvecklingen av den statliga sektorn som regering och riksdag givit uttryck för innebär att uppföljning och utvärde- ring av de ofta komplicerade samhälleliga fenomen, med vilka den offent- liga sektorn arbetar, i många sammanhang kan kräva mer långsiktiga och grundläggande forskningsinsatser.

Det privata näringslivet står inför stora utmaningar. Konkurrenterna i andra länder söker ofta i stor utsträckning förnyelse och effektivisering genom forsknings- och utvecklingsinsatser.

Regeringen finner således att flera faktorer talar för att behovet av forskarutbildade kommer att öka. Önskvärda förändringar och nödvändi- ga anpassningar kan också påskyndas och underlättas om det finns rimlig tillgång på kvalificerade personer med kompetens att möta och hantera såväl dagens som morgondagens mer eller mindre problemfyllda situatio- ner.

3.3.2. Förbättrade villkor för de forskarstuderande

Till skillnad från vad som gäller inom den grundläggande högskoleutbild- ningen beslutar regering och riksdag inte om antalet ”utbildningsplatser” inom forskarutbildningen. Det är lokala högskoleorgan som avgör hur många som kan antas som doktorander med hänsyn till de resurser som bedöms föreligga för forskarutbildningen. Regering och riksdag ansvarar dock för de minimibelopp som skall användas för studiefinansiering inom forskarutbildningen.

Genomströmningen inom forskarutbildningen är låg om man ser till bruttostudietiden. Även om det finns många förklaringar till varför fors- karstudierna inte fullföljs är situationen otillfredsställande inom humanis-

tisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Situationen är bättre inom naturve- tenskaplig, teknisk och medicinsk fakultet. UHÄ har i sin rapport visat att examinationen inom forskarutbildningen har ett starkt samband med möj- ligheterna till studiefinansiering för doktoranderna. Studiefinansiering inom forskarutbildning har i dag två former: utbildningsbidrag för dokto- rander och doktorandtjänst. Flera fördelar, framför allt av social natur, är förknippade med doktorandtjänst. Många skäl talar för att doktorand- tjänst bör vara den normala studiefinansieringsformen. Samtliga utbild- ningsbidrag bör därför successivt omvandlas till doktorandtjänster. Detta är förknippat med stora kostnader. Regeringen föreslår för den kommande treårsperioden att medel anvisas för att omvandla två tredjedelar av ut- bildningsbidragen till doktorandtjänster. Sålunda anvisas 39 milj. kr. bud- getåret 1990/91, ytterligare 32 milj. kr. år 1991/92 och härutöver 32 milj. kr. år 1992/93, vilket innebär en sammanlagd bashöjning med 103 milj. kr. Inom de tekniska fakulteterna är konkurrensen om de presumtiva forskar- studerandena mycket stor. Regeringen anser därför att samtliga utbild- ningsbidrag inom de tekniska fakulteterna bör omvandlas till doktorand- tjänster redan budgetåret 1990/91. Återstående utbildningsbidrag inom övriga fakulteter bör omvandlas till doktora'ndtjänster under treårsperio- den 1993/94—1995/96.

Resurserna för studiefinansiering för de forskarstuderande kommer vid treårsperiodens slut att uppgå till sammanlagt mer än 550 milj. kr. Med hänsyn till de stora belopp som nu satsas på förstärkningar inom studiefi- nansieringen för de forskarstuderande måste det också krävas av universi- tet och högskolor att de på alla sätt verkar för att effektivisera utbildning- en.

Det är viktigt att universiteten och högskolorna utnyttjar de möjligheter som finns för att göra forskarutbildningen mer professionell. Högskoleför- ordningen har sedan föregående forskningsproposition ändrats så att till forskarutbildning nu endast får antas det antal studerande som kan erbju- das godtagbara villkor i fråga om handledning och studievillkor i övrigt. Beslut om det högsta antal studerande som under ett läsår får finnas antagna till forskarutbildning fattas av fakultets- eller sektionsnämnd efter förslag av berörd institution. Det är nödvändigt att antalet anpassas till de nämnda förutsättningarna och att fakultetsnämnder och institutioner tar sitt ansvar för att ge de forskarstuderande en fullgod utbildning. Häri måste ingå att de forskarstuderande inlemmas i goda forskarmiljöer. Att vara en del av en forskargrupp är ofta bättre både för kvaliteten på arbetet och för effektiviteten i studierna.

Det är viktigt att de personella resurserna för handledning och undervis- ning inom forskarutbildningen utnyttjas på bästa sätt. Lärartjänstorgani- sationen inom högskolan gör det möjligt att utnyttja alla kompetenta lärare för detta ändamål. Kostnaderna för forskarutbildning skall normalt belasta högskolans fakultetsanslag. Det kan dock ligga i t. ex. olika sektors- organs intresse att medge att sektorsmedel i viss utsträckning får användas för att täcka kostnader för medverkan i forskarutbildning av sådan perso- nal som primärt är engagerad i sektorsforskningsprojekt. Överenskommel-

Prop. 1989/90: 90

se om detta skall träffas mellan berörda högskoleorgan och sektorsorgan eller andra externa finansiärer.

3.3.3. Vidgad forskarrekrytering

Rekryteringen till forskarutbildningen följer ett mycket traditionellt möns- ter. Det är ovanligt att försök görs att bryta in på nya områden, t.ex. genom att finna former för att rekrytera fler kvinnor till mansdominerade ämnen eller att söka rekrytera doktorander från de mindre och medelstora högskolorna. Mindre än [% av de studerande från de mindre och medel- stora högskolorna och vårdhögskolorna fortsätter till forskarutbildning inom fem år efter avslutad grundutbildning, medan det är över 5% vid enheter med fasta forskningsresurser. Detta kan till viss del förklaras av olikheter i grundutbildningens struktur. Andelen kvinnor som påbörjar forskarutbildningen är väsentligt lägre än andelen utexaminerade kvinnor från grundutbildningen, 31 % jämfört med 60 %. En stor del av kvinnorna utexamineras dock från linjer som inte har en traditionell forskarutbild- ningsövcrbyggnad. Andelen kvinnliga utexaminerade doktorer är 24 %, vilket avspeglar en tidigare lägre antagning av kvinnliga doktorander men också tyder på att kvinnor i större utsträckning än män ej genomför sin forskarutbildning.

Olika försök har prövats för att inkludera nya grupper av forskarstude- rande i ett samspel mellan institutioner vid enheter med fasta forsknings- resurser och handledare vid mindre och medelstora högskolor eller vid forskningsintensiva delar av näringslivet. Regeringen anser att det är ange- läget att institutionerna aktivt försöker att rekrytera fler forskarstuderande på ett icke—traditionellt sätt. Institutionerna bör också försöka finna nya former för att underlätta för nya grupper av forskarstuderande att genom- föra sin forskarutbildning i en stimulerande miljö.

3.4. Forskningsrådens roll som kvalitetsbevakare och fömyelseinitierare

F orskningsråd eller motsvarande organ finns i alla med Sverige jämförbara länder. Deras uppgifter kan variera något. En huvuduppgift är dock alltid att fördela anslagsmedel till forskarinitierade projekt efter vetenskapliga bedömningar. De beslutsfattande organen domineras av företrädare för vetenskapssamhället. Forskningsråden blir härigenom centrala organ i forskningssystemet. Man kan säga att de fungerar som normgivare. Deras beslut blir ofta avgörande för forskningens inriktning.

Forskningsrådens beslut om projektanslag leder i praktiken till en ar- betsfördelning och profilering mellan olika institutioner och högskoleen- heter) en arbetsfördelning som utgår från var de bästa förutsättningarna för forskning av skilda slag finns. Råden bör också uppmuntra samarbete mellan olika discipliner i de fall sådana forskningsprojekt är vetenskapligt betydelsefulla.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns i dag tre forskningsråd: humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medi-

cinska forskningsrådet och naturvetenskapliga forskningsrådet. Statens delegation för rymdverksamhet fyller en forskningsrådsfunktion inom sitt område. Inom det tekniska fakultetsområdet finns inget självständigt forskningsråd. En forskningsrådsfunktion finns dock inom styrelsen för teknisk utveckling (STU). Inom de lantbruksvetenskapliga, skogsveten- skapliga och veterinärmedicinska fakultetsområdena finns skogs- och jord- brukets forskningsråd, vilket dock för närvarande inte har en majoritet forskare i sin styrelse.

Forskningsråden kompletteras av forskningsrådsnämnden (FRN), som skall stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhäl- lets synpunkt. Nämnden skall härvid beakta behovet av tvär- och mångve- tenskaplig forskning. FRN har också som en viktig uppgift att stödja främst mot allmänheten riktad forskningsinformation. Det är viktigt att forskningens resultat sprids, inte bara mellan forskare och till de grupper som i sin verksamhet behöver snabb tillgång till nya forskningsrön utan också till medborgarna i stort. Vårt samhälle blir alltmer forskningsbero- ende. En vital demokrati kräver ökad och mer utbredd förmåga att ta till sig, förstå och även kritiskt ifrågasätta forskningens resultat.

Forskningsrådens verksamhet har en strategisk betydelse i den svenska forskningsorganisationen. Rådsanslagens andel av de totala resurserna för forskning på eget programansvar är dock fortfarande för låg. Inom vissa fakultetsområden har medel från forskningsråden varit av mindre omfatt- ning än inom andra. För framför allt det tekniska, men också det sam- hällsvetenskapliga fakultetsområdet är andelen rådsmedel av de totala resurserna för forskning på eget programansvar betydligt lägre än för t. ex. det naturvetenskapliga fakultetsområdet.

Vid sidan av de befintliga forskningsråden föreslår regeringen därför att två nya forskningsråd inrättas: ett teknikvetenskapligt och ett socialveten- skapligt. De kommer, liksom skogs- och jordbrukets forskningsråd, att få en sammansättning där forskare är i majoritet.

Förslagen i denna proposition innebär att de humanistisk-samhällsve- tenskapliga, medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden, delega- tionen för rymdforskning, forskningsrådsnämnden samt skogs- och jord- brukets forskningsråd får utökade resurser med 46 milj. kr. år 1990/91 och ytterligare 32 milj. kr. år l99l/92 och 19 milj. kr. år 1992/93, vilket innebär en bashöjning av tillsammanhanget 97 milj. kr. under den kom- mande treårsperioden. Även medlen för dyrbar vetenskaplig utrustning i anslutning till framför allt forskningsrådsfinansierade projekt ökar avse- värt. Dessa förstärkningar tillsammans med de två nya grundforskningsrå- den innebär att forskningsrådsorganisationen år 1993 kommer att omfatta ca 1,3 miljarder kronor i dagens penningvärde.

3.4.1. Ett nytt teknikvetenskapligt forskningsråd

Tillämpad forskning och utvecklingsarbete kräver avancerade kunskaper om de grundläggande lagar som styr naturen och mänsklig verksamhet. Grundforskning är således en nödvändig förutsättning både för verksam- heten och för rekryteringen till tillämpad forskning. Flera bedömare, bl.a.

UHÄ och Vetenskapsakademien, anser att balansen mellan grundläggande forskning och tillämpad forskning inom det tekniska området har förskju- tits till grundforskningens nackdel. Denna bedömning grundar sig på insikten att grundläggande och långsiktig teknisk forskning är en viktig del av landets teknologibas och behövs för att skapa erforderlig avancerad teknologisk kompetens. Vikten av att nödvändiga resurser skapas för teknisk spjutspetsforskning framhålls också.

Forskningsrådsfunktionen för teknisk grundforskning ligger för närva- rande inom styrelsen för teknisk utveckling (STU). De resurser som av- sätts för denna inom STU är ca 30 milj. kr. per år, vilket är väsentligt lägre än de summor som fördelas via de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Därutöver stöder STU teknisk forskning vid universitet och högskolor genom bl. a. långsiktiga ramprogram med totalt ca 300 milj. kr. per år.

Forskningsrådsfunktionen inom STU inrättades på försök den 1 decem- ber 1984 inom ramen för STU:s kunskapsutvecklingsprogram. Skälet var att säkerställa stöd till särskilt framstående teknisk forskning vars relevans kunde avgöras först på sikt. Verksamheten fick en särskild beslutsordning inom STU samt en sammansättning som överensstämmer med övriga forskningsråds. Dess vetenskapliga ledamöter utses av forskarsamhället enligt en särskild valprocedur. Det har också representanter från STU och från industrin. Forskningsrådsfunktionen är ingen självständig myndig- het, utan underordnad STU.

Denna funktion har nu funnits i fem år. Den har sedan tillkomsten mött ett mycket starkt gensvar hos landets tekniska forskare. Anslagsmedlen har dock varit blygsamma i förhållande till verksamhetsområdets storlek och kostnaderna för teknisk forskning. STU har endast i mycket begränsad omfattning omfördelat medel för att öka stödet till den tekniska grund- forskningen.

Regeringen föreslår att ett fristående teknikvetenskapligt forskningsråd inrättas den 1 juli 1990 under industridepartementet för att stärka den tekniska grundforskningen och därmed avsluta den försöksverksamhet som har bedrivits inom STU. Det teknikvetenskapliga forskningsrådet bör utgå från den hittills bedrivna försöksverksamheten och byggas upp under en period fram till mitten av 1990-talet då rådet planeras få en omfattning som bättre svarar mot behoven. Rådet bör tillföras väsentligt ökade resur- ser, omfördelade från flera sektorsorgan. Genom sådana omfördelningar tillförs det teknikvetenskapliga forskningsrådet 67 milj. kr. budgetåret 1990/91, ytterligare 27 milj.kr. år 1991/92 och därutöver ytterligare 48 milj. kr. år 1992/93. Tillsammans med reformmedel innebär detta ett total- anslag om 152 milj.kr. vid periodens slut. Regeringen anser också att det behövs en viss breddning av rådets elektorsförsamling jämfört med vad som gäller för den tidigare forskningsrådsfunktionen.

3.4.2. Ett nytt socialvetenskapligt forskningsråd

Delegationen för social forskning är ett sektorsorgan, knutet till socialde- partementet. Delegationen har under de senaste åren utvecklat sitt arbets-

sätt så att det blivit allt mer likt forskningsrådens. Delegationen för social forskning kan utan större förändringar uppfylla de formella krav som bör ställas på ett grundforskningsråd.

Undersökningar har visat att det samhällsvetenskapliga området är då- ligt försett med rådsmedel. Vid sidan av humanistisk-samhällsvetenskapli- ga forskningsrådet är det i huvudsak två forskningsfinansierande organ som samhällsvetenskapliga forskare kan vända sig till: Riksbankens Jubi- leumsfond och delegationen för social forskning. Ett sätt att förbättra situationen är att väsentligt öka resurserna för det humanistiskt-sam- hällsvetenskapliga forskningsrådet. Regeringen kommer också att föreslå en sådan ökning. Det humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall emellertid tillgodose ett mycket brett fält av discipliner. En kraftig ökning av dess resurser är därför enligt regeringens mening inte till fyllest för att tillgodose de behov av grundläggande forskning som finns inom det socialvetenskapliga området.

Som ett led i strategin att stärka och vidga forskningsrådssystemet föreslår regeringen att ett socialvetenskapligt forskningsråd inrättas under socialdepartementet för att ersätta både delegationen för social forskning och delegationen för invandrarforskning. Samtidigt förordas att det före- slagna rådet får en viss förstärkning. Rådet kommer att tillföras 58 milj. kr. år 1990/91, ytterligare 6 milj. kr. år 1991/92 och samma belopp år 1992/93. Det innebär en anslagsnivå av 70 milj. kr. vid periodens slut.

Det är angeläget att det socialvetenskapliga forskningsrådets insatsom- råde avgränsas i förhållande till de humanistisk-samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Det socialvetenskapliga forskningsrådet bör därför i första hand inrikta sin verksamhet på grundforskning och tilläm- pad forskning inom de social- och invandrarpolitiska områdena.

3.4.3. Ny sammansättning för skogs- och jordbrukets forskningsråd

Skogs— och jordbrukets forskningsråd arbetar på i stort sett samma sätt som grundforskningsråden. Under det senaste året har detta råd också utvecklat en disciplinär inre organsation, vilket innebär att rådet i fortsätt- ningen i ökad utsträckning får underlag för att göra insatser där de ger bäst resultat oavsett inom vilken fakultet eller högskola detta sker. Regeringen anser att skogs- och jordbrukets forskningsråd nu också bör ges en tydliga- re karaktär av grundforskningsråd. Rådets styrelse bör i fortsättningen därför ha en majoritet av representanter från vetenskapssamhället. Dessa bör vara valda genom elektorsförsamlingar i likhet med vad som gäller för övriga grundforskningsråd.

Hänvisningar till S3-4-3

  • Prop. 1989/90:90: Avsnitt 18.2

3.5. Förnyelse av forskningen inom fakulteterna

3.5.1. Principen om full kostnadstäckning

En grundprincip i den svenska forskningspolitiken är att all forskning, så långt möjligt, skall utföras inom högskolan. Fristående forskningsinstitut har inrättats endast i undantagsfall. Fördelarna med detta är uppenbara

Prop. 1989/90: 90

sett ur både högskolans och andra forskningsintressenters perspektiv. Forskare och forskarstuderande kommer i kontakt med forskningsproblem som är motiverade utifrån olika samhälleliga behov. Forskning för olika samhälleliga eller kommersiella beställare kommer att bedrivas med sam- ma vetenskapliga krav som forskningen i övrigt inom högskolan.

Många olika forskningsuppgifter utförs således inom högskolan. Upp- dragen för olika externa beställare, det må vara företag eller statliga myn- digheter, har ökat kraftigt. Den externt finansierade verksamheten utgör nu en betydande del av verksamheten inom högskolan, vid vissa institutio- ner den helt dominerande delen.

Högskolans forskningsmiljö är således viktig inte bara för dem som är direkt verksamma där och utifrån grundforskningens och forskarutbild- ningens perspektiv. Den är också en väsentlig fråga för de många myndig- heter och företag som får viktiga forskningsuppgifter utförda inom högsko- lan.

För sektorsorgan och företag är redan det faktum att högskolan står öppen för deras verksamhet en stor förmån. ] praktiken har därtill olika finansiärer kommit att få ytterligare fördelar genom att högskolan också svarat för kostnader av skilda slag som är förknippade med deras verksam- het. Detta är inte rimligt. Det är ett livsvillkor för den grundforskning och forskarutbildning som högskolan har ansvar för att den extemfinansierade verksamheten står för alla de kostnader som den föranleder.

Redan i föregående forskningsproposition angavs att principen om full kostnadstäckning skall tillämpas konsekvent inom högskolan fr.o.m. bud- getåret 1990/91. Det innebär att högskolan avlastas kostnader förknippade med verksamhet som bedrivs på uppdrag av bl.a. sektorsforskningsor- ganen. De förvaltningsavgifter högskolorna i dag tar ut avser främst vissa kostnader på central nivå inom högskoleenhetema. Det är naturligt att en del av dessa medel efter beslut av högskolestyrelsema disponeras av hög- skoleförvaltningama. Ett system med full kostnadstäckning innebär emel- lertid att kompensation också ges för kostnader på fakultets— och institu- tionsnivå. Den förändrade kostnadsfördelningen bör således medföra att resurserna ökar för de institutioner som med framgång tillför verksamhe- ten externa medel. Som en följd av detta kan fakultetsanslagen disponeras för ändamål för vilka de är avsedda, nämligen grundforskning och forskar- . utbildning, och användas för åtgärder som prioriteras av berörda högsko- leorgan.

Den fulla kostnadstäckningen innebär inte att kostnaderna för forsk- ningen ökar. Det som ändras är fördelningen mellan olika finansiärer inom och utom högskolan. Den exakta storleken av de resursförstärkning- ar för högskolan som härigenom kommer till stånd är svår att uppskatta. Universitet och högskolor har dock bedömt att fakultetsanslagen nu i betydande utsträckning subventionerar den verksamhet som bedrivs åt sektorsforskningsorganen. Den reella förstärkning som den konsekventa regeltillämpningen innebär, blir givetvis av motsvarande omfattning. Denna förstärkning av resurserna för grundforskning och forskarutbild- ning ger möjligheter för högskoleorganen att på olika sätt förbättra forsk- ningsmiljöema inom högskolan.

3.5.2. En särskild resurs till vissa fakulteter

Starkt bidragande till den höga kvaliteten på svensk forskning är att i princip alla statliga medel som anvisas för forskning skall fördelas och användas efter vetenskaplig kvalitetsprövning. Detta gäller och tillämpas otvetydigt inom forskningsrådsorganisationen. Det måste också gälla för de mångdubbelt större resurser för forskning som direkt disponeras av universitet och högskolor. De beslutande organen inom högskolan tar i varierande utsträckning även andra än rent vetenskapliga hänsyn vid be- slut om fördelning och användning av anvisade medel för forskning och forskarutbildning. I många fall är detta det rätta och rimliga. En viss forsknings- och forskarutbildningsorganisation behöver upprätt- hållas oberoende av tillfälliga variationer i den vetenskapliga verksamhe- ten. I andra fall kan dock hänsynen till den befintliga organisationen och de redan anställda forskarna drivas för långt på bekostnad av nya idéer.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att stimulera fakultetsorganen att i ökad utsträckning arbeta efter samma kvalitetskriterier som forskningsrå- den. Regeringen föreslår att särskilda medel anvisas till de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Tillskottet omfattar budgetåret 1991/92 15 milj. kr. och budgetåret 1992/93 35 milj. kr., dvs. en sammanlagd bashöjning av 50 milj. kr. Syftet skall vara att stimulera dessa fakulteter till insatser som vitaliserar den forskning på eget program- ansvar som bedrivs inom fakulteterna och till resursfördelning som i högre utsträckning sker utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier.

Medlen skall användas för koncentrerade förstärkningar för en tid av sex år. De som erhåller denna resurs skall kunna skapa kreativa forsknings- miljöer, så att vetenskapliga resultat av god internationell klass kan åstad- kommas. Resursen skall vara sammankopplad med en aktiv granskning av vetenskapliga resultat som är en följd av resursförstärkningen.

Hänvisningar till S3-5-2

  • Prop. 1989/90:90: Avsnitt 18

3.5.3. Ny arbetsform för forskning inom det materialvetenskapliga och materialtekniska området

Högskolans disciplinindelning är inte anpassad till forskningsområden som kännetecknas av en utpräglad tvärvetenskaplighet. Det finns därför behov att utveckla nya samverkansformer. På samma gång krävs ett starkt projektledarskap i kombination med tydligt vetenskapligt ansvarstagande för den operativa verksamheten.

Materialteknik är ett område som lämpar sig för en tvärvetenskaplig ansats. Inför denna forskningsproposition har ett omfattande arbete ge- nomförts för att utröna de bästa förutsättningarna för vetenskapligt goda utvecklingsbetingelser inom detta område.

De behov som framförts i det omfattande utredningsarbetet har lett till förslag om en ny form för forskning inom det materialtekniska och materi- alvetenskapliga området, s. k. tvärvetenskapliga konsortier. Med konsorti- er avses i detta sammanhang dels ett antal specificerade ämnesområden för forskning, dels grupperingar inom olika högskolor som skall utföra forskningsarbetet. STU och det naturvetenskapliga forskningsrådet har

Prop. 1989/90: 90

gemensamt förberett denna arbetsmodell. Regeringen beräknar förstärk- ningen av den materialvetenskapliga forskningen till 10 milj. kr. 1990/91, 20 milj. kr. 1991/92 och 20 milj. kr. 1992/93, dvs. en bashöjning med 50 milj. kr. vid periodens slut.

3.5.4. Ökat stöd till kvinno— och jämställdhetsforskning

Vi lever i ett samhälle där de formella hindren för jämställdhet mellan kvinnor och män är undanröjda. En målmedveten satsning har också under de senaste årtiondena skett på reformer inom olika samhällsområ- den som gynnat en utveckling mot jämställdhet. Fortfarande återstår emellertid mycket att göra innan vi får ett samhälle där den sneda makt- och arbetsfördelningen mellan könen är upphävd och där könsfördelning- en är betydligt jämnare inom alla samhällsområden.

Forskning om kvinnor och män ur ett kvinno— och jämställdhetsperspek- tiv och forskning om relationer mellan könen är omistlig i arbetet för att nå jämställdhetsmålen. Den ger kunskap om ojämlikheter mellan könen som fortfarande finns kvar och analyserar orsakerna till de ojämlika villkoren. Därmed kan den också ge underlag för åtgärder som kan undanröja kvar- stående hinder.

I de forskningspropositioner som har lagts fram under 1980-talet har jämställdhetsforskning hört till de områden som prioriterats. Vid universi- tetet i Göteborg inrättades år 1982 en professur i kvinnohistoria. Genom 1984 års forskningsproposition tillkom fem forskartjänster i jämställdhets- forskning vid humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Ytter- ligare en sådan tjänst inrättades senare där. Sedan den 1 juli 1987 finns vidare vid rådet en gästprofessur för en utländsk kvinnlig forskare.

Forskningsområdet har under senare år tilldragit sig ett ökat intresse och antalet avhandlingar med kvinno- och jämställdhetsperspektiv ökat. Rege- ringen anser därför att det nu är lämpligt att ge denna forskning en fastare bas inom högskolan och föreslår att tre professurer i kvinno- och jämställd- hetsforskning inrättas den 1 juli 1991. UHÄ kommer senare att få i uppdrag att i samråd med berörda forskningsråd föreslå inriktning och placeringsort för tjänsterna. I detta sammanhang bör givetvis kvinnoforskningens erfa— renheter tas tillvara. Två av tjänsterna bör knytas till samhällsvetenskaplig fakultet och en till medicinsk fakultet.

Vid universitet och högskolor har forumorganisationema utfört ett vik- tigt arbete och fungerat som en kontaktpunkt för kvinnliga forskare och forskarstuderande. Foras verksamhet har indirekt bidragit till att förbättra både rekryteringen av kvinnor till forskarstudier och arbetsvillkoren för kvinnliga forskare och forskarstuderande. Regeringen föreslår ett ökat stöd till fora för kvinnliga forskare. Medel kommer även att avsättas till FRN för ett informationsprogram för jämställdhetsforskningen.

3.6. Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna

En grundtanke i den sammanhållna högskola som infördes år 1977 är att all verksamhet skall bygga på vetenskaplig grund. Fasta forskningsresurser

finns visserligen inte vid alla högskoleenheter, men forskning skall likafullt bedrivas vid alla universitet och högskolor. Vid de mindre och medelstora högskolorna bedrivs verksamheten i projektform.

Forskningen har ökat dramatiskt i omfattning vid dessa högskolor under det senaste årtiondet. Ökningen hänför sig dock huvudsakligen till upp- drag som utförs för näringslivet eller statliga myndigheter. Forskning på eget programansvar förekommer fortfarande endast i begränsad omfatt- ning. Genom 1987 års forskningsproposition tillkom särskilda medel för att stödja och utveckla forskningen vid de mindre och medelstora högsko- lorna. _

Endast en mindre del av lärarna vid de mindre och medelstora högsko- lorna har genomgått forskarutbildning. Detta påverkar givetvis möjlighe- terna att utvidga forskningen vid dessa högskolor. Särskilda åtgärder bör därför vidtas för att låta lärare vid dessa högskolor fullfölja studier till doktorsexamen.

Inför denna proposition har en särskild utredning gjorts av frågor som rör forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. De yttranden som företrädare för universitet och högskolor avgivit över denna utred- ning, visar att det nu föreligger goda förutsättningar för forskningssamver- kan mellan högskoleenheter med fakultetsorganisation och de mindre och medelstora högskolorna. Genom en utökad samverkan kan de samlade forskningsresurserna inom högskolan, såväl personella som materiella, utnyttjas på bästa sätt. Inte minst innebär det att de forskningsresurser som många av lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna utgör kan utnyttjas bättre än i dag.

En utveckling av detta slag är givetvis av stor betydelse inte bara för högskolan internt utan också för det omgivande samhället, både lokalt, regionalt och nationellt. Som framhållits är forskningen inom högskolan av den största betydelse för samhällets utveckling i olika avseenden. Ett bättre resursutnyttjande, vilket förutsätter en bättre integrering av lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna i den samlade högskolans forskningsarbete, är därför i allra högsta grad ett gemensamt intresse.

Förslagen i årets forskningsproposition innebär att medel ställs till förfo- gande för olika forskningsstödjande åtgärder vid de mindre och medelsto- ra högskolorna. Tillskotten omfattar 10 milj. kr. budgetåret 1990/91, ytter- ligare 12 milj. kr. år 1991/92 och ytterligare 8 milj. kr. år 1992/93, dvs. en sammanlagd höjning av basen med 30 milj. kr. Medlen skall stimulera lärare vid dessa högskolor att ansöka om forskningsstöd och projektanslag hos forskningsråd och andra forskningsfinansiärer. De kan också använ- das för stöd till forskarutbildning av lärare vid de mindre och medelstora högskolorna. Den resurs som finns för forskningsstödjande verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna kommer därmed 1992/93 att vara drygt 40 milj. kr. Vidare föreslås att vissa lärare vid vårdhögskolorna får möjlighet att ansöka om medel för forskning ur en rörlig resurs för forskning inom medicinsk fakultet. Denna resurs skall under en övergångs- period även kunna användas till stöd för forskarutbildning av lärare vid vårdhögskolorna.

Vid sidan av de nämnda förslagen föreslås under det särskilda anslaget

Prop. 1989/90: 90

för forskning inom skolväsendet vissa medel för att stimulera att kompe- tens, miljöer och nätverk byggs upp i anslutning till lärarutbildningarna inom högskolan. Eftersom dessa utgör en stor del av utbildningarna vid de mindre och medelstora högskolorna kommer denna satsning även dessa högskolor till del. I propositionen (1989/90:76) om regionalpolitiken före- slår regeringen att regionalpolitiska medel avsätts för forsknings- och utvecklingsarbete vid de mindre och medelstora högskolor som ligger i anslutning till de regionalpolitiskt prioriterade regionerna.

Av avsnitt 1 framgår att forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige är starkt geografiskt koncentrerat, särskilt till Stockholmsregionen. Flera upp- gifter pekar på att forskning som fyller höga kvalitetskrav också kan ha en positiv betydelse för den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i en berörd region. Vid den forsatta utvecklingen av forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna och vårdhögskolorna bör hänsyn tas till detta förhållande. Utgångspunkten måste samtidigt vara att det skall råda en hög och likvärdig kvalitet inom hela den svenska högskolan.

Hänvisningar till S3-6

3.7. Vetenskaplig utrustning och lokaler

_ Såväl forskningsråd som högskoleorgan bekostar inom ramen för sina anslag viss vetenskaplig utrustning. Genom de resursförstärkningar som under den kommande treårsperioden kommer både högskolan och forsk- ningsråden till del skapas utrymme för inköp av vetenskaplig utrustning.

Mer kostnadskrävande utrustning finansieras genom särskilda medel som fördelas av forskningsrådsnämnden. Regeringen föreslår nu att med- len för dyrbar vetenskaplig utrustning i anslutning till framför allt forsk- ningsrådsfinansierade projekt ökar med 120 milj. kr. 1990/91, 20 milj. kr. 1991/92 och 7 milj. kr. 1992/93 jämfört med anslaget 1989/90 (103 milj. kr.). De s.k. bankmedlen (200 milj. kr. per år 1987/88—1989/90) upphör nu. De har inneburit en betydande uppbyggnad av utrustningen vid vissa av högskoleinstitutionerna.

Självfallet är det mycket värdefullt att olika givare finner anledning att göra donationer till universitet och högskolor, bl.a. för utrustningsända- mål. Denna form av insatser har lång tradition i Sverige.

De vetenskapliga biblioteken är viktiga redskap för forskare i humanis- tiska ämnen. För att öka inköpen vid biblioteken kommer därför anslagen till de humanistiska och teologiska fakulteterna att förstärkas.

Den ökande verksamheten inom högskolan bl. a. som följd av de många extemfinansierade uppdragen har medfört lokalbrist och överbeläggning vid flertalet högskoleenheter. Många enheter har dessutom verksamhet förlagd till äldre lokaler som inte möjliggör en effektiv resursanvändning eller erbjuder en acceptabel arbetsmiljö. Lokalbehoven finns emellertid i inte oväsentlig utsträckning på orter där olika restriktioner nu gäller för nybyggandet.

Regeringen föreslår att byggnadsprojekt skall starta under den komman- de planeringsperioden för marina centra i Askö och Kristineberg, för ekologi vid universitetet i Lund samt för matematik och informationstek- nologi vid universitetet i Umeå.

3.8. Forskningsetik

De grundläggande etiska principerna är generella och gäller alla människor och hela samhället. Etiska regler kan i viss utsträckning komma till uttryck i lagar och annan juridisk reglering. Etiska regler och etiska problem har dock en större räckvidd än vad som kan och bör täckas av formell reglering och föreskrifter.

Etik är inte något entydigt begrepp. Etik kan innebära försök att medvetandegöra och bearbeta de grundläggande principer, normer och värden som ingår i moralen. Etiken blir moralens teori. Etik i denna betydelse handlar således om vårt förhållningssätt och vilka värderingar som ligger bakom våra ställningstaganden och beslut. Begreppet moral knyter däremot an till människans praktiska och faktiska handlande. I det allmänna språkbruket använder man inte sällan termerna etik och moral synonymt. Ett etiskt handlande blir i denna betydelse detsamma som ett moraliskt riktigt handlande. Men termen etisk kan också avse motsatsen till ”icke-etisk”. Etiska regler hålls med detta synsätt åtskilda regler som finns t.ex. i form av lagar. Frågor om etik inom forskningen kan på motsvarande sätt ha mycket varierande innebörd.

Regeringens grundinställning är att de rättsliga och andra regler, som gäller för samhällelig verksamhet i övrigt, också skall gälla för forskningen. De etiska bedömningar av skilda slag som måste göras utanför den for- mella regleringen måste här — liksom i samhället i övrigt göras av dem som på olika sätt berörs.

Det ligger ett långsiktigt värde i att de regler som gäller för övrig samhällelig verksamhet också gäller för forskning. Det behövs emellertid en successiv utveckling av den forskningsetiska granskningen och diskus- sionen. Utbildning och information i forskningsetiska frågor är ett viktigt led i denna utveckling.

3.8.1. Medicinsk-etiska frågor

Medicinsk forskning använder sig ofta av försökspersoner. De kun- skapsvinster forskningen kan leda till måste vägas mot de risker försöks- personer kan utsättas för. Människor måste få en rättvisande information om vad medverkan i forskningsprojekt innebär. För att bevaka dessa frågor finns de medicinska forskningsetiska kommittéerna vars uppgift är att granska alla forskningsprojekt som innefattar försök på människa.

Dessa medicinska forskningsetiska kommittéer har kontinuerligt fått en ökande arbetsbörda. Kommittéema möter en rad principiella svårigheter i granskningsarbetet. Inte minst gäller detta psykiatriska projekt, HIV-stu- dier och omvårdnandsforskning och projekt med samhällsvetenskapliga element.

De medicinska forskningsetiska kommittéerna har en gemensam sam- rådsgrupp i anslutning till medicinska forskningsrådet.

Även utanför forskarsamhället finns organ som följer utvecklingen inom området. Statens medicinsk-etiska råd är ett från det löpande regeringsar- betet fristående organ, som skall följa utvecklingen inom medicinsk be-

Prop. 1989/90: 90

handling, teknik och forskning och ta upp medicinsk-etiska frågor ur ett mer övergripande samhällsperspektiv.

3.8.2. Gen-etiska frågor

Vid sidan av de medicinska forskningsetiska kommittéerna följer hybrid- DNA-delegationen etiska frågor i anslutning till det gentekniska området. Om delegationen finner att ett planerat eller pågående projekt som använ- der hydrid-DNA-teknik är etiskt tveksamt skall detta anmälas till regeringen eller berörd skyddsmyndighet.

Det nordiska utskottet för etik inom bioteknologin (Nordiska .etikkom- mittén) inrättades av Nordiska ministerrådet 1988 och är ett referensorgan i etiska frågor inom bioteknologin. Kommittén består av två representanter för varje land. Sverige innehar för närvarande ordförandeposten. Kom- mittén har bl. a. sammanfattat debatten i de nordiska länderna om gentek- nik och de etiska frågor som förknippas med tekniken. Nordiska etikkom- mittén har också beslutat att gå igenom möjlig användning av genteknik på olika områden och behandla etiska problem som har samband med an- vändning av tekniken.

Regeringen har redan tidigare fått riksdagens bemyndigande att medde- la föreskrifter om genteknikens användning på djur och växter. En kartlägg- ning av genteknisk forskning på djur och växter har överlämnats till reger- ingen. Regeringen kommer senare i vår att lägga fram en proposition som reglerar tillämpningen på människan. Vidare kommer regeringen att besluta om direktiv för en parlamentarisk beredning för frågor som berör gentek- nikens tillämpningar i stort.

3.8.3. Etiska frågor inom andra forskningsområden

Vid övriga fakulteter är det antal forskningsprojekt som kan tänkas vara i behov av etisk granskning av detta slag inte lika stort. Situationen är dock mycket olika från forskningsområde till forskningsområde. Inom särskilt samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning är det givetvis vanligt att forskningen utgår från människor och mänskliga förhållanden.

Inom exempelvis samhällsvetenskaplig forskning måste stundom myc- ket stora mängder data om större eller mindre grupper av individer samlas in. Sådan forskning är ofta avgörande för möjligheterna att förstå och förklara orsakerna till olika samhällsproblem. De personregister, som mås- te upprättas för forskning av detta slag, måste godkännas av datainspek- tionen.

Regeringens redovisade inställning att inte särbehandla forskningen in- nebär att register för forskningsändamål bör prövas på samma sätt som för andra ändamål. Datalagen bör gälla generellt. Datalagen kom till år 1973 och framstår i flera avseenden som bristfällig och föråldrad. Den nyligen tillsatta utredningen om översyn av datalagen (Ju l989:02, dir. l989:26) avser att ta upp datalagens förhållande till forskning, statistik och massme- dier. Utredningen kommer att ha tillgång till forskningskompetens.

3.8.4. Djurförsöksetiska frågor

Regeringen har tidigare i proposition (1987/88:93) om djurskyddslag m.m. som behandlades vid föregående riksmöte tagit upp de särskilda etiska problem som är förknippade med djurförsök.

Att använda djur för vetenskapligt ändamål innebär att två etiska prin- ciper kommer i konflikt med varandra. Å ena sidan finns kravet på ett gott djurskydd och å andra sidan de krav som humanitära och andra viktiga samhällsintressen ställer på kunskapen om oss själva och vår omvärld. Re- geringens inställning är att djurförsöken bara skall avse sådana fall där det är angeläget från allmän synpunkt att försök utförs, bl. a. mot beaktande av betydelsen av den kunskap som kan vinnas med försöket.

De djurförsöksetiska nämnderna som skall pröva användning av djur för vetenskapligt ändamål skall avstyra användningen av djur i djurförsök om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra metoder. I den medicinska och biologiska grundforskningen kan djurexperiment ofta inte ersättas med alternativ till djurförsök. Det är emellertid viktigt att i största möjliga utsträckning begränsa användningen av djur för vetenskapligt ändamål. En sådan begränsning uppnås dels genom den prövning som utförs av de djurförsöksetiska nämnderna i varje enskilt fall, dels genom att utveckla nya alternativa metoder till djurförsök. Den centrala för- söksdjursnämnden (CFN) har till uppgift att verka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utveckling av alternativa meto- der. Riksdagen har även fortlöpande anslagit resurser till nämnden för att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder till djur- försök. Ytterligare resurser föreslås i denna proposition.

3.8.5. Utveckling av den etiska granskningen

Forskarsamhället har utformat vissa allmänna forskningsetiska principer. Vid ett möte med World Medical Association i Helsingfors år 1964 upp- ställdes ett antal rekommendationer för etiska ställningstaganden i medi- cinsk forskning. Dessa reviderades år 1975. Med utgångspunkt i bl. a. denna reviderade Helsingforsdeklaration har humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) samt delegationen för social forskning (DSF) ut- format regler efter vilka deras etikkommittéer arbetar.

Under de senaste åren har medvetenheten om de forskningsetiska pro- blemen förstärkts. De förslag som den forskningsetiska kommittéen har presenterat har medverkat till detta. Det finns numera också god erfaren- het av forskningsetisk prövning med lekmannainflytande i granskning- sverksamheten. Inom forskarsamhället finns en stor medvetenhet om forsk- ningsetiska problem och om det ansvar dessa för med sig. Det finns också en klar beredskap att fortsätta utvecklingen av granskningsförfarandet.

En utbyggnad av den forskningsetiska granskningen inom forskarsam- hället är, enligt regeringens mening, viktig för att ytterligare bygga upp det nödvändiga förtroendet mellan forskningen och medborgarna. Utform- ningen av olika typer av rådgivande och beredande kommittéer ankommer på de beslutande organ som finns. UHÄ i egenskap av tillsynsmyndighet för

Prop. 1989/90: 90

högskolan, forskningsråden och andra myndigheter har alla ansvar för att forskningsetiska frågor uppmärksammas och att forskningen på ett rimligt och betryggande sätt prövas ur etisk synpunkt. DNA-delegationen och statens medicinsk-etiska råd har i uppgift att följa utvecklingen inom sina respektive områden samt att hålla regeringen underrättad om denna.

Möjligheterna att alls bedriva forskning hör intimt samman med att medborgarna kontinuerligt informeras om forskningsresultat och forsk- ningsproeesser. Allmänhetens frågor kan också leda till att forskarna får möjlighet att ifrågasätta problem och metoderi forskningsverksamheten. I den forskningsetiska granskningsorganisationen bör förutsättningar för ett utvidgat samspel mellan forskare och allmänhet finnas.

4. Det samhällsstyrda forsknings- och utvecklingsarbetet

I de flesta länder stöds forskning som —- utifrån ett visst samhällsområde eller en viss sektor är inriktad på att klargöra mål, beskriva samhälleliga missförhållanden i ljuset av dessa, pröva tänkbara åtgärder samt utvärdera resultaten av insatserna inom området. Formerna för såväl den samhälleli- ga styrningen som finansieringen och utförandet av denna forskning vari- erar dock från land till land.

I Sverige stöds denna områdesorienterade forskning, den s.k. sektors- forskningen, av en stor mängd forskningsfinansierande organ och myndig- heter under de olika departementen. Varje samhällssektor har därmed ansvar för att bedöma, formulera, initiera och finansiera sina egna forsk- nings- och utvecklingsbehov. Sveriges forskningspolitik utgår vidare från att all forskning skall utföras inom universitet och högskolor. Därför har med vissa undantag, inga speciella forskningsinstitut tillskapats, så som skett i vår omvärld. Den svenska modellen innebär således ofta att sektors- forskningen beställs och finansieras från ett organ medan den utförs av ett annat, i många fall universitet och högskolor. Sektorsforskningen — och annan extemfinansierad forskning — påverkar därmed i hög grad högsko- lans resurs- och arbetssituation.

På den nationella nivån förelägger regeringen riksdagen forskningspro- positioner vart tredje år omfattande all statligt finansierad forskning. I detta sammanhang finns det också möjligheter att göra förändringar som har betydelse för forskningens relevans för olika samhällsområden. Det är också möjligt att förskjuta forskningen och utvecklingsarbetet i riktning mot mer eller mindre av forskning på eget programansvar eller uppdrags- forskning med omedelbar samhällsrelevans.

Regeringen föreslår, som framgått tidigare i denna proposition, dels att medel överförs från vissa sektorsorgan för att tillskapa ett teknikveten- skapligt forskningsråd, dels att delegationen för social forskning och dele- gationen för invandrarforskning ombildas till ett socialvetenskapligt forsk- ningsråd. Därmed bör den grundläggande forskningen inom dessa områ- den kunna stärkas högst betydligt. I de departementsvisa avsnitten (1 1— 23) föreslås även vissa andra överföringar från sektorsorgan till fakultets- anslag och råd.

I syfte att kvalitativt stärka den sektoriella forskningen och förbättra samspelet mellan forskningsfinansiärerna sektorsorganen och hög- skolan lämnar regeringen vidare förslag om . ökad långsiktighet och bredd i medelstilldelningen . översyn av sektorsorganens besluts- och beredningsprocesser . vissa strukturförändringar

4.1. Forskningssamordningen i vår omvärld

Det finns stora variationer mellan OECD-länderna när det gäller den politiska nivån för beslut i forskningsfrågor. I vissa länder finns särskilda forskningsdepartement. I Förbundsrepubliken Tyskland skapades i början

av 1970-talet Bundesministerium ftir Forschung und Technologie, som på den federala nivån har ansvar för forskning inom alla områden och ett direkt ansvar för vissa forskningsprogram. Frankrike har också i över tio år haft ett särskilt departement för forskning och teknologi.

I ett par andra länder, Japan och Storbritannien, har avsaknaden av ett särskilt departement och en minister med ansvar för samordning av forsk— nings- och teknologifrågorna inneburit ett ökat ansvar för premiärminis- tern. I Japan presiderar premiärministern över vetenskaps- och teknologi- rådet, ett på papperet konsultativt organ men i praktiken bestämmande. I Storbritannien har premiärministern med hjälp av den vetenskapliga råd- givaren ökat sitt inflytande över forskningspolitiken under senare år.

I USA samordnar presidentens organ för vetenskapsfrågor, Office of - Science and Technology Policy, forskningsaktiviteterna.

I de länder som har särskilda departement för forsknings- och teknolo- gifrågorna finns, förutom den egna budgeten, även offentliga medel under andra departement. I Frankrike för man varje år samman samtliga resur- ser för FoU i ett tillägg till regeringens budget och vid två tillfällen, åren 1982 och 1985, har särskilda forskningspropositioner omfattande all forsk- ningsverksamhet lagts fram. I Förbundsrepubliken Tyskland presenteras vart fjärde år hela den federalt finansierade verksamheten, vilken sedan diskuteras i Förbundsdagen. I varken USA eller Storbritannien diskuteras eller tas beslut om en särSkild forsknings- och utvecklingsbudget. Forsk- nings- och utvecklingsarbetet behandlas här som en del av verksamheten under de respektive departementen och myndigheterna.

Det kan finnas flera anledningar till att många länder inte har en särskild forsknings- och utvecklingsbudget. En trolig sådan är att man inte vill skilja på forskning som syftar till att lösa olika sektorers problem och sektorernas övriga verksamhet. En annan kan vara att, trots många försäk- ringar om vikten av forskning och teknologiutveckling, denna inte fått det genomslag som man kanske skulle kunnat vänta.

] Sverige presenteras sedan 1982 den statligt finansierade forskningen och utvecklingen samlat i särskilda forskningspropositioner till riksdagen vart tredje år.

4.2. Sektorsforskningens uppgifter och omfattning

Den svenska modellen, där enskilda sektorer tar ett eget ansvar för långsik- tig kunskapsuppbyggnad, har ett stort värde. Inom snart sagt alla samhälls- sektorer finns problem och otillfredställda behov till vilka forsknings- och utvecklingsarbete kan bidra att finna lösningar. Ökad kunskap behövs för att vi skall kunna fördjupa och stärka vår välfärd, öka vår produktion, förstå den kulturella miljö vi lever i, utnyttja våra naturresurser bättre och samtidigt bevara en god miljö.

Det sektorsfinansierade forsknings- och utvecklingsarbetet utgår i första hand från problem som är identifierade av och relevanta för den berörda samhällssektorn. Sektorsforskningen innebär därför inte sällan satsningar på nya områden av tvärvetenskaplig karaktär, där högskolans indelning i

Prop. 1989/90: 90

discipliner kan vara ett hinder för att denna forskning av egen kraft skall kunna etablera sig inom högskolan.

Även om det ligger i den tillämpade forskningens natur att samhällsre- levansen är ett avgörande kriterium vid val mellan olika projekt får avkall inte göras på kraven på en god vetenskaplig kvalitet. Ingen sektor är betjänt av dålig forskning.

För att sektorsforskningen skall fylla sitt syfte krävs naturligtvis att forskningsresultaten sprids till beslutsfattare och verksamma i den aktuella sektorn. Forskningsinformationen kan förbättras väsentligt på denna punkt.

Som underlag för denna proposition har en inventering och kartläggning av svensk sektorsforskning gjorts (Ds 198923). Rapporten har remissbe- handlats och en remissammanställning finns tillgänglig inom statsrådsbe- redningen.

l kartläggningen, som avser budgetåret 1987/88, ingår såväl de stora forskningsfinansierande sektorsorganen som myndigheter med forsknings- uppgifter, statliga forskningsinstitut och de departementsanknutna forsk- ningsorganen. En särskild redovisning görs av den svenska kollektivforsk- ningen. l redovisningen ingår såväl forsknings— som utvecklingsverksam- het. Av kartläggningen framgår att den på detta sätt definierade sektors- forskningen budgetåret 1987/88 uppgick till knappt 4,5 miljarder kronor. Av de drygt 100 myndigheter som ingår i undersökningen svarar 10 styc- ken för drygt 3 miljarder kronor eller ca 75 % av den totala omfattningen. Detta innebär att det finns ett stort antal myndigheter som var och en disponerar mycket små resurser. Styrelsen för teknisk utveckling är den största enskilda finansiären.

Av de medel som redovisas i kartläggningen avsattes drygt en femtedel, 890 milj. kr., till universitet och högskolor och av dessa avsåg 86 % tradi- tionella projektanslag medan 14% var basstöd och tjänster. Av projektan- slagen avsåg närmare hälften anslag med en tidslängd om mer än två år. Som jämförelse kan nämnas att forskningsråden och Riksbankens Jubile- umsfond samma år gav anslag på 520 milj. kr. till universitet och högsko- lor.

Såväl stödets omfattning som dess inriktning, där vissa organ ger 100 % av sina forskningsmedel till långsiktig kunskapsuppbyggnad i högskolan medan andra uteslutande ägnar sig åt eget utvecklingsarbete, visar på sektorsforskningens stor diversifiering.

4.3. Ökad långsiktighet och bredd i medelstilldelningen

Regeringen har i de senaste forskningspropositionerna betonat behovet av långsiktigt forskningstöd med sektoriella medel. Kartläggningen av svensk sektorsforskning visar att knappt 6% av de totala sektorsforskningsresur- serna eller 245 milj. kr. utgick som långsiktigt stöd budgetåret 1987/88. Långsiktigt stöd definieras då som särskilt inrättade tjänster vid universi- tet och högskolor, olika typer av s.k. basstöd, dvs. medel som mer ospecifi- cerat tilldelas institutioner eller högskolor och slutligen projektmedel som vid bcslutstillfället ges en varaktighet av mer än tre år.

Långsiktigheten varierar stort mellan olika forskningsorgan, men det finns uppgifter som tyder på att dessa satsningar har ökat över tiden. I syfte att bygga upp stabila forskanniljöer och stimulera fri och kreativ forskning anser regeringen det mycket angeläget att denna utveckling fortsätter och att de resurser som avsätts till långsiktigt stöd kan öka.

Regeringen anser vidare att åtminstone de stora sektorsorganen bör stödja vissa större och bredare projekt där stor frihet lämnas åt forskarna. Genom detta ökar möjligheten att förutse och kanske också ge lösningar åt morgondagens problem.

4.4. Sektorsforskamas knytning till högskoleinstitutionerna

Alla som är verksamma inom högskolan har — oavsett hur deras tjänster är finansierade — högskolan som arbetsgivare. Den enhetliga tjänsteorga- nisationen inom högskolan innebär att de anställda normalt har tjänster där de kan medverka i alla förekommande arbetsuppgifter inom högskolan beroende på sin individuella kompetens.

Detta innebär att skyldigheten att medverka i högskolans undervisning finns för alla som är anställda på lärar/forskartjänster inom högskolan oavsett hur tjänsten finansieras. Ingen annan maximering finns än de i avtal inskrivna undervisningstaken och de överenskommelser som görs mellan högskolan och externa finansiärer.

En grundtanke inom den svenska högskoleorganisationen är att de loka- la högskoleorganen har ansvaret för hur arbetet läggs upp och utförs. Högskolan är ansvarig för den samlade verksamheten, vilket innebär ett ansvar för att såväl utbildning som uppdragsverksamhet fungerar väl.

Kostnaderna för forskarutbildning skall normalt belasta högskolans fa- kultetsanslag, medan kostnaderna för den grundläggande högskoleutbild- ningen skall rymmas inom högskolans anslag för detta ändamål. Överens- kommelser kan dock träffas mellan högskole- och sektorsorgan om att vissa personella resurser, som finansieras av sektorsorgan, får användas t. ex. inom forskarutbildningen.

Det är av stort värde för alla berörda högskolan, de studerande, lärarna själva och externa intressenter — att alla kompetenta lärare kan utnyttjas inom såväl högskolans grundläggande utbildning som forskarut- bildningen. Även om redan i dag forskare, som finansieras med anslag från sektorsorgan, engageras för högskolans olika göromål bör dessa kvalifice- rade personer kunna användas i betydligt ökad utsträckning framför allt för handledning inom forskarutbildningen. Institutionsledningarna har ett ansvar för att så sker. Detta bör också på sikt leda till en bredare rekryte- ring av forskarstuderande till de samhällsområden som sektorsforskningen

arbetar med.

4.5. Översyn av sektorsorganens besluts— och beredningsprocesser

Besluts- och beredningsprocessema inom sektorsorganen är heterogena och kan i vissa fall vara svåra att följa. För att underlätta kontakterna

mellan forskarsamhället och berörda sektorer kommer regeringen att initi- era en översyn av sektorsorganens besluts— och beredningsformer. Syftet är dels att skapa en större homogenitet och därmed underlätta för de forskare som söker medel från flera olika organ, dels att stärka den vetenskapliga kvalitetsgranskningen. För sektorsforskningens framtid är det viktigt att höga kvalitetskrav ställs på de forskningsprojekt som finansieras med dessa medel.

4.6. Förslag till organisatorisk förnyelse

Antalet organ som finansierar eller utför sektorsforskning är mycket stort. Vissa av dessa ingår i departementsorganisationen och är inte självständi- ga myndigheter.

Regeringen anser att de sektoriella intressena i första hand bör tillgodo- ses genom ett samspel mellan forskare och sektorsintressen utan regering- ens närmare inblandning. Regeringen eller organ som är knutna till depar- tementen bör därför inte ha till uppgift att efter ansökan fördela medel till forskare.

Det är bl. a. mot den bakgrunden som regeringen föreslår att delegatio- nen för social forskning (DSF) samt delegationen för invandrarforskning (DEIFO) slås samman och bildar ett självständigt socialvetenskapligt forskningsråd under socialdepartementet.

Vidare bör delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA) omvandlas till en expertgrupp för arbetsmarknadspolitiska utvärderings- studier, medan humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet tillde- las medel för arbetsmarknadsforskning.

Visst stöd till aids-forskning har anvisats under anslag under socialde- partementets huvudtitiel. Medel för detta ändamål föreslås fortsättnings- vis beräknas under anslagen till medicinska forskningsrådet respektive socialvetenskapliga forskningsrådet.

Delegationen för jämställdhetsforskning (JÄMFO) har bl. a. till uppgift att initiera och följa samt bereda ärenden om stöd till jämställdhetsforsk- ningen inför regeringens beslut. Delegationen skall också följa frågor som rör rekryteringen av kvinnor till forskningen och de kvinnliga forskarnas villkor. Att sprida resultat från jämställdhetsforskningen är en annan av JÄMFO:s uppgifter.

Frågor om skillnader mellan kvinnor och män och därmed också jäm- ställdhetsaspekter är inte isolerade till ett område eller en sektor. Regering- en anser det angeläget att forskning med kvinno- och jämställdhetsper- spektiv uppmärksammas och stöds av samtliga råd och sektorsorgan. Regeringen anser vidare att det naturligen bör ligga på varje högskoleenhet och institution att aktivt verka för att det blir en jämn könsfördelning i forskarrekryteringen.

Som framgår av föregående avsnitt anser regeringen att tre professurer bör inrättas i kvinno— och jämställdhetsforskning. Samtidigt föreslås en förstärkning av fora för kvinnliga forskare och särskilda medel till forsk- ningsrådsnämnden (FRN) för ett informationsprogram för jämställdhets- forskningen. Som en konsekvens av att regeringen eller organ direkt knut-

na till departementen enligt vår mening inte bör fördela medel till forskare och med hänsyn till de föreslagna resursförstärkningarna inom högskolan och FRN föreslår regeringen att JÄMFO upphör med utgången av juni 1991.

Även delegationen för forskning om den offentliga sektorn föreslås upp- höra. En beredning kommer att ske för att utröna lämpliga former för en mer omfattande satsning på forskning om den offentliga sektorn.

Vad gäller de statliga insatserna i kulturlivet har dessa lång tradition i Sverige inom museiverksamhet, arkivväsende och kulturminnesvård. Det- samma gäller för teater, opera och senare även film.

Dessa insatser har sällan haft stöd i en egeninitierad forskning. I 1987 års forskningsproposition skedde emellertid en viss satsning på forskning inom kulturområdet. Regeringen anser att de statliga kulturinsatsema ytterligare kan utvecklas om ett forskningsansvar byggs upp inom denna sektor. I denna proposition lämnas förslag om en förstärkning av den kulturinriktade FoU- verksamheten.

I detta sammanhang bör det vidare noteras som positivt att vissa sek- torsorgan, t. ex. arbetsmiljöfonden och byggforskningsrådet också finansi- erar forskning kring historiska utvecklingsförlopp.

Prop. 1989/90: 90

5. Forskning för kultur

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet ger ett betydelse- fullt underlag för inriktningen av det kulturpolitiska reformarbetet. De är också ett angeläget inslag i utveckling av kulturverksamheterna som såda- na, alltifrån teknik för bevarande till inititativ till förnyelse.

För attförbättra insatserna inom kulturområdet krävs ett brett kun- skapsunderlag från forskning såväl inom humaniora och samhällsveten- skaper som inom naturvetenskaper och teknik. För vitalisering av det konstnärliga skapandet i sig är vidare det konstnärliga utvecklingsarbetet inom högskolan av grundläggande betydelse.

I detta avsnitt ges en orientering om regeringens förslag till förstärkning- ar inom den egentliga sektorsforskningen inom kulturområdet. Fem områ- den berörs: o kulturrådets stöd till främst kulturpedagogisk och kultursociologisk forskning . arkivens forskning . forskning för kulturmiljövårdens behov . museernas forskning . den samiska forskningen

5.1. Kulturpolitikens behov

1974 års kulturpolitiska beslut och de reformer som utgått från detta har rönt uppmärksamhet på skilda sätt och långt utanför Sveriges gränser. I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10) har regeringen redo- visat en utvärdering av svensk kulturpolitik som genomförts inom ramen för arbetet i Europarådet. Denna är för den förda politiken ytterst positiv. Det kan noteras att de utländska bedömama anser att vi lyckats utforma en politik som verkar i de kulturpolitiska målens riktning.

Europarådsgruppens positiva iakttagelser kan framstå som överraskan- de för många. Den kulturpolitiska debatten på hemmaplan förs ju av naturliga skäl mot bakgrund av de svårigheter som upplevs av dem som är verksamma på kulturområdet eller i förhållande till de budgetförslag som lämnats. Gruppens rapport innehåller viktiga påpekanden som bör bli föremål för en bred diskussion inför kommande ställningstaganden på det kulturpolitiska området. Bl.a. framhålls behovet av att ytterligare priorite- ra insatser för att höja den konstnärliga kvaliteten och bredda publikin- tresset.

Uppföljningen av den redovisade rapporten är ett av flera skäl för en förstärkning av forskningsinsatserna på det kulturpolitiska området. Ett annat skäl är den nya roll som har vuxit fram för kulturpolitiken — under perioden från år 1974 och med särskild styrka under 1980-talet. Medan gångna tiders kulturpolitik ofta har haft vad man kan kalla ”mecenatin- riktning”, har dagens politik mera medvetet haft strategisk inriktning. Mecenaten ger bidrag till det han älskar och avstår från att stödja det för honom likgiltiga eller oönskade. Som norm för en offentlig kulturpolitik har denna ”meeenatsyn” blivit alltmer föråldrad, och i dess ställe har

politiken koncentrerats på områden och till former som setts utvecklings- bara. Att det som får stöd vinner gillande är bra men inget villkor för att stödet skall ges. Statliga kulturbidrag lämnas i syfte att utvecklings- och förändringsprocesser skall komma i gång snarare än för att täcka uppkom- na underskott.

En kulturpolitik som har dessa strategiska uppgifter måste för att bli framgångsrik grundas på grundliga och i kritisk debatt prövade kunskaper om effekterna av de insatser som gjorts, vilka resultat som kan vara möjliga att nå och vilka hindren för måluppfyllelsen är. Den kulturpoliti- ska forskningen får mot bakgrund av det sagda en central roll. Denna blir inte mindre av att den också måste omfatta konstnärliga verksamheter som mer än andra präglas av kreativitet och som mindre än många andra kan förses med enkla mätinstrument eller få tillgång till entydiga och allmänt accepterade mätvärden.

Sektorsforskningen inom kulturområdet syftar alltså bl. a. till att skapa underlag för politiken. Det vore dock att inskränka dess syften att enbart hänvisa till en relation till det politiska beslutsfattandet. Lika viktigt är att forskningen blir ett redskap för kulturverksamhetemas utveckling, oavsett om de görs till föremål för politiska bedömningar.

Vid sidan av konstnärsskapets villkor grundar sig kulturens ställning i hög grad på effektiviteten, kunskaperna och insiktsfullheten hos dem som har det offentliga uppdraget att svara för förmedlingen av medel till kulturarbete, att företräda kulturaspekterna i samhällsplaneringen vitt uppfattad och som har ansvar för hur kulturarvet vårdas. Kunskaps- uppbyggnaden inom dessa verksamheter måste ses som ett betydelsefullt led i strävandena att stärka kulturens ställning.

Regeringen föreslår att anslagen till forskning inom kulturområdet ökar med sammanlagt 18,5 milj. kr. under treårsperioden. Den forskning som nu ter sig mest angelägen att utveckla kan sammanfattas enligt följande.

5.2. Forskning om kulturpolitikens förutsättningar

Kulturrådet har under treårsperioden disponerat en ram om sammanlagt cirka 700000 kr. för forsknings- och utvecklingsinsatser. Viss del av dessa medel har disponerats för utvecklingsverksamhet vid museerna.

Bl.a. inom ramen för dessa resurser har kulturrådet satsat på bevakning och uppföljning av kulturpolitiskt relevant forskning inom universiteten. Kulturrådet har också medverkat i arbetet med att ta fram grundläggande statistik om kulturvanor och kulturmönster.

Kulturrådet har i sin redovisning formulerat behoven av ökade kunska- per som grund för fortsatta kulturpolitiska insatser. Det gäller särskilt betingelserna för människors engagemang i kulturverksamheter och förut- sättningarna för kulturutbudets geografiska spridning. Enligt regeringens uppfattning är det nu angeläget att kulturrådet kan ta ett vidare ansvar för forskning inom dessa områden. Rådet bör därför få ökade resurser för detta.

Den kulturpedagogiska och kultursociologiska forskning som kulturrå- det bör ta ett ansvar för rymmer viktiga moment av utvärdering av den

Prop. 1989/90: 90

hittills förda kulturpolitiken. Det är också av stor betydelse för bedöm- ningen av frågor om kvaliteten i kulturverksamheterna och de pedagogiska kraven på den verksamhet som syftar till att nå nya grupper.—

Inte minst för studieförbundens arbete bör kunskapsuppbyggnaden inom detta område vara av strategisk betydelse. Det är därför naturligt att kulturrådet preciserar projektinriktning och forskningsgenomförande i en diskussion med förbunden.

För forskning inom detta område beräknas en ökning med 0,4 milj. kr. för budgetåret 1990/91 och 0,5mi1j. kr. för budgetåret 1991/92.

5.3. Forskning för arkiven

Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en samlad proposition om arkiv, med bl.a. ett förslag till arkivlag. I det sammanhanget avses arkivväsendets långsiktiga frågor bli behandlade.

För arkivens uppgifter både när det gäller bevarande och tillgänglighet har forskning en stor betydelse. Det gäller framför allt för att utveckla system och metoder som gör att ny teknik kan tas i anspråk för att med höga beständighetskrav klara lagringen av stora informationsmängder på andra medier än papper. Det gäller också för att utveckla ADB-baserade system för nya typer av söksystem och ingångar i arkiven.

Riksarkivet har också haft resurser för att tillsammans med flera andra myndigheter inom utbildningsdepartementets område driva ett särskilt forskningsprojekt om bevarande av äldre papper med dålig kvalitet. Detta arbete bör fortsätta.

Arkivens verksamhetsforskning bör enligt regeringens mening ges en ökad ram. Inom denna bör också rymmas en viss förstärkning till forsk- ning inom dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA).

För forskning inom riksarkivets område beräknas ökningar av anslaget med 1 milj. kr. för budgetåret 1990/91 och med 2 milj. kr. för vardera bud- getåren 1991/92 och 1992/93. För DOVA beräknas ett anslag på 0,5 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

5.4. Forskning för kulturmiljövården

För att hantera vår kulturs historiska arv i den yttre miljön krävs kunska- per inom såväl humaniora som teknik, inom såväl kulturvård som miljövård. Den moderna kulturmiljövården måste i ett samlat perspektiv hävda kulturvärdena i markanvändning, bebyggelseutveckling och resurs- hushållning. För detta krävs kunskaper både om vad kulturmiljövårdena representerar och om hur deras intresse kan hävdas mest effektivt.

Riksantikvarieämbetet har det samlade ansvaret för kulturmiljövårdens forskning. Under den innevarande treårsperioden har ämbetet byggt upp program för bl.a. forskning om luftföroreningamas och försumingens nedbrytning av kulturminnen och kulturföremål. De insatser som hittills gjorts har visat goda resultat. För den nu aktuella perioden bör kultur- miljöforskningen förstärkas kraftigt. Det är särskilt tre områden som kom- mer i förgrunden för satsningarna, nämligen:

. forskning om luftföroreningamas och försumingens nedbrytning av kul- turminnen och kulturföremål, . forskning om landskapets kulturvärden samt . forskning om bebyggelsemiljöns förändring.

Det första området innebär en vidareutveckling av det arbete som inleddes budgetåret 1986/87 och som har givit nya insikter om förloppen bakom luftföroreningamas nedbrytningsmekanismer. Det har också nyan- serat bilden av de komplicerade orsakssammanhangen.

Det andra forskningsområdet är inriktat mot att utveckla metoder och handlingslinjer att identifiera landskapets kulturvärden och visa hur man konkret skall göra för att ta hänsyn till dem i den snabba omvandling som kulturlandskapet nu genomgår.

Det tredje området innehåller byggnadsvårdens materialtekniska av- snitt, något som är centralt i all praktisk byggnadsvård. Det rymmer också ett forsknings— och utvecklingsarbete om faktorerna bakom bebyggelsens utveckling relaterat till målen för kulturmiljövården. Riksantikvarieämbe- tet har i sin anslagsframställning tagit upp grundläggande frågor i sam- hällsplaneringen om hur de allmänna och enskilda intressen som knyts till städernas bebyggelse kan ge ekonomiska förutsättningar för bevarande.

Regeringen vill i detta sammanhang även betona den del av ansvaret för kulturrniljöforskningen som tillkommer bl.a. statens råd för byggnads- forskning.

Inom detta område beräknas anslaget öka med 2 milj.kr. budgetåret 1990/91 och med 4 milj. kr. vardera året 1991/92 och 1992/93. ,

5.5. Museemas forskning

Museerna är i grunden inriktade på att bygga upp och förmedla kunskaper och insikter. Museemas forskning bör ha som sin främsta uppgift att utveckla den information de bedriver genom främst insamling och vård av samlingar, genom dokumentationsarbete, materialpublikationer och ut- ställningar.

Landets museiväsende har viktiga frågor att lösa både vad gäller sam- lingamas vård och den utåtriktade verksamheten. I detta arbete har de fem ansvarsmuseema statens konstmuseer, statens historiska museer, natur- historiska riksmuseet, Nordiska museet och folkens museum — etnografi- ska — en ledande uppgift. En särskild resurs bör byggas upp för museivä- sendets forskning under perioden.

Regeringen behandlar forskningen vid naturhistoriska riksmuseet i det följande i avsnitt om grundläggande miljöforskning.

För forskning inom de övriga museerna föreslås en ökning med 0,8 milj.kr. budgetåret 1990/91, ytterligare 0,5 milj.kr. 1991/92 och 0,5 milj.kr. 1992/93.

5.6. Samisk forskning

Samefondens kulturdelegation disponerar vissa medel för särskilda stipen- dier till forskning av intresse för den samiska befolkningen. I årets bud-

Prop. 1989/90: 90

getproposition (prop. 1989/90: 100, bil. 10) har regeringen föreslagit insat- ser för samisk kultur och utbildning som föranleds av den översyn av den samiska kulturens bestånd och utveckling som redovisats i rapporten (Ds 1989238) Saemien kultuvre — Säme kultuvra — Samisk kultur. En viktig punkt i utredningen är en plädering för att kunskaperna om det samiska språkets ställning måste ökas. Den kunskapen är grundläggande både för en värdering av samekulturens möjligheter till överlevnad och för att ge grund för insatser för att stödja den.

Resurserna för kulturdelegationens forskningsverksamhet bör därför ut- ökas. Därigenom ges samefonden möjligheter att ta det ekonomiska ansva- ret för en särskild forskning om det samiska språket.

Resurserna för den samiska forskningen ökar med 0,5 milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1990/91.

6. Forskning för ökad välfärd

Ett utmärkande drag för det nutida svenska samhället är det sociala trygghetssystem som har byggts upp under 1900-talet. I många avseenden var lagen om allmän folkpensionering och lagen om arbetsskadeförsäkring genombrott för principer — framför allt tanken att alla medborgare skall vara delaktiga i ett socialförsäkringssystem -— som därefter kommit att karaktärisera Sverige. '

Ytterligare ett kännetecken för Sverige — men ingalunda för flertalet andra samhällen är att arbetslöshet inte accepteras. Principen om den fulla sysselsättningen har fått sitt praktiska genombrott i Sverige och är en grundläggande utgångspunkt för regeringens politik. En sådan politik ger förutsättningar för en utjämning av inkomster och levnadsbetingelser medborgarna emellan. Under en lång följd av år har också inkomstklyftor- na i Sverige minskat.

Utjämningen i ekonomiskt avseende har sammanfogats med en bety- dande utjämning av andra levnadsvillkor, t. ex. hälsa, utbildning och boen- de. Den offentligt organiserade hälso- och sjukvården, skolan och den högre utbildningen liksom samhällets stöd till bostadsförsörjningen har här spelat en utomordentligt viktig roll.

Den svenska välfärdspolitiken har också, inte minst när det gäller ut- byggnaden av den offentliga sektorn, haft stor betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Svensk välfärdspolitik syftar till att skapa ett öppet samhälle, där vi män- niskor känner trygghet och där våld och annan brottslighet minskar.

Det svenska samhället är i många avseenden ett gott samhälle. Trots detta finns det oroande tendenser. Ohälsa och sjukdomar ökar för vissa grupper och skillnaderna i hälsa och livslängd ökar. Sjukfrånvaron har ökat de senaste åren liksom antalet arbetsskador. På arbetsplatserna finns det fortfarande många problem och orättvisor. Trots en hög efterfrågan på arbetskraft de senaste åren har vissa grupper av människor svårigheter att få arbete.

Invandrarna har, delvis av ganska naturliga skäl, svårare än majoritets- befolkningen att få en fast förankring på arbetsmarknaden och i samhälls- livet i övrigt. Bristande språkkunskaper och kulturella olikheter kan för- svåra kontakten mellan invandrare och svenskar. Detta leder till att alltför många invandrare inte blir delaktiga i den svenska samhällsutvecklingen.

Brister i välfärden ger sig till känna genom påfrestningar på befintliga trygghetssystem och vårdstrukturer. Ofta härrör emellertid hälsoproblem och välfärdsbristcr från förhållanden som styrs av faktorer utanför den sektor där de kommer till uttryck. För att finna goda lösningar behövs då integrerade kunskaper från olika livsområden och samhällssektorer samt ökad kännedom om människors totala livssituation. Sådana kunskaper förutsätter samverkande insatser både av grundläggande forskning, teore- tiskt grundat utvecklingsarbete och kontinuerligt informationsarbete.

Regeringen föreslår därför särskilda insatser avseende: . folkhälsovetenskaplig forskning . forskning om äldre

. forskning om idrott Prop. 1989/90: 90 o arbetslivsforskning och arbetsmarknadspolitisk forskning . forskning om brott och brottsförebyggande åtgärder . invandrarforskning

Hänvisningar till S6

6.1. Satsningar på en god hälsa och vård

Målet för hälso— och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Av socialstyrelsens folkhälsorapport från år 1987 fram- går att det alltjämt finns stora skillnader i hälsa och i vårdutnyttjandc mellan olika grupper, yrken och geografiska delar av landet. Vissa tecken finns t.o.m. på att skillnaderna i hälsa mellan arbetare och tjänstemän kommer att öka till följd av arbetarnas, relativt sett, ökande exponering för faktorer som verkar negativt på hälsan. Under senare år har också inom- husmiljöns betydelse för hälsan uppmärksammats.

Sjukdomsmönstret håller på att förändras. Systematiskt förebyggande vård har lett till minskad dödlighet i bl. a. livmoderhalscancer och olycks- fall. Förbättrade behandlingsmetoder har ökat överlevnaden vid högt blodtryck och vissa cancertypcr. Därmed framstår psykisk ohälsa och ryggbesvär som allt viktigare folkhälsoproblem att lösa. Allergiska besvär har, som visats av allergiutredningen, blivit allt vanligare.

Antalet äldre över 80 år ökar. Enbart under de närmaste fem åren kommer antalet personer över 80 år att öka med nära 60000. Allt fler mycket gamla innebär ökande anspråk på hälso— och sjukvård, omsorg och social service samt på ändamålsenliga bostäder.

Med hänsyn till förändringar i befolkningens åldersstruktur, hälsoläge och sjukdomspanorama samt tekniska och vetenskapliga framsteg kan stora och snabba förändringar i vårdstrukturen behöva ske.

6.1 .1 Den medicinska forskningen

Inom den medicinska forskningen går utvecklingen snabbt. Genom ny kunskap kan ohälsan diagnosticeras tidigare och med större säkerhet, sjukdomar botas och smärta lindras. Under 1980-talet har flera genom- brott skett exempelvis när det gäller transplantation av organ och utveck- ling av nya biomaterial.

Vid sidan om stödet till och främjandet av medicinsk grundforskning föreslår medicinska forskningsrådet i sin anslagsframställning att bl.a. aids— och HIV-forskning, forskning rörande äldres hälso- och sjukvård samt folkhälsovetenskaplig forskning skall prioriteras. Regeringen har sär- skilt beaktat behovet av medel för folkhälsovetenskaplig forskning med medicinsk inriktning och för forskning rörande äldres hälso- och sjukvård. Det senare bör göra det möjligt för rådet att ytterligare stödja forskning om

demenssjukdomar. 62

6.1.2. Den folkhälsovetenskapliga forskningen

Med folkhälsovetenskap avses det forskningsområde som innefattar ar- betslivets, levnadsvanomas, miljöns, samhällsstrukturens och vårdsyste- mets betydelse för befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens effekti- vitet.

Den icke-medicinska forskningen om hälsa och välfärd har hittills varit blygsam. Inte heller har forskning kring hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens strukturer och funktionssätt varit av önskvärd omfattning. trots att folkhälsovetenskap varit ett prioriterat område i tidigare forsk- ningspropositioner. En av anledningarna till att den önskade forskningen inte har kommit till stånd har sagts vara bristen på forskarkompetens. Den kartläggning som gjorts inom ramen för hälso- och sjukvårdsberedningens folkhälsogrupp visar dock att det finns en stor potential forskare som är utbildade eller under utbildning inom detta område. Bristerna är, enligt folkhälsogruppen, snarare finansiella och organisatoriska.

I syfte att stärka den folkhälsovetenskapliga forskningen organisatoriskt föreslår regeringen att det föreslagna socialvetenskapliga forskningsrådet ges ansvar för en långsiktig satsning på området. I detta ansvar bör bl. a. ligga att ge programstöd till vitala forskningsmiljöer. Regeringen har vid beräkningen av medel till det socialvetenskapliga forskningsrådet beaktat behovet av ökade resurser för den icke-medicinska folkhälsovetenskapliga forskningen. Under 1990/91 föreslås en förstärkning av 0,5 milj. kr. för detta ändamål, under 1991/92 ytterligare 2,5 milj. kr. och 1992/93 ytterli- gare 3 milj. kr. dvs. en bashöjning med 6 milj. kr. vid periodens slut.

HIV-smitta och sjukdomen aids utgör ett hot mot folkhälsan. För att bl. a. kartlägga och förhindra smittspridning behöver den medicinska forskningen kompletteras med samhällsvetenskaplig forskning om exem— pelvis sociala beteenden och sexualitet. Medel för denna forskning har beräknats under det socialvetenskapliga forskningsrådets anslag.

Forskningspotentialen inom smittskyddom rådet behöver stärkas ytterli- gare och resurserna vidareutvecklas vid statens bakteriologiska laborato- rium, som är det nationella expertorganet för smittskydd.

6.1.3. Forskning om äldre

Forskningsrådsnämndcn och delegationen för social forskning har på rege- ringens uppdrag kartlagt den nuvarande forskningen om äldre och lämnat förslag till fortsatta insatser. Kartläggningen visar att forskning inom detta område är en tvär- och mångvctenskaplig verksamhet som berör flera kunskapsområden. Med undantag av långvårdsmedicin och geriatrik finns dock ingen fast förankring inom högskolan.

Regeringen föreslår därför kraftigt ökade resurser för forskning om äldre under den kommande treårsperioden. Genom inrättande av professurer i psykologi, sociologi och socialt arbete, samtliga tre med inriktning på äldreproblem, konrmer forskningen att få en fast förankring i högskolan. Regeringens förslag innebär att professurerna skall utlysas och tillsättas under den kommande treårsperioden. Skulle det visa sig att det ej finns

sökande med erforderlig kompetens bör de föreslagna medlen användas för att bygga upp en sådan och därmed på sikt få fram kvalificerade sökande till de föreslagna professurerna. Vidare föreslås särskilda medel för att stärka viss landstingsbaserad forsknings anknytning till universite- ten och bygga upp ett internationellt kontaktnät. Inom ramen för det socialvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde föreslås att tre pro- gramområden ges särskild prioritet, nämligen forskning om omsorgen om äldre och omvårdnadsforskning, utvärderingsforskning samt de äldre och ekonomin.

Regeringen föreslår, inklusive satsningarna inom högskolan, en förstärk- ning med 3,5 milj. kr. 1990/91, ytterligare 3,6 milj. kr. 1991/92 och slutligen en förstärkning med 3,1 milj. kr. 1992/93 dvs. en bashöjning med 10,2 milj. kr. vid periodens slut. Regeringen föreslår också att det socialve— tenskapliga forskningsrådet får ett samordnande ansvar för forskningen om äldre med uppgift att löpande följa och bearbeta forskningsområdet.

6.1.4. Handikappforskning

I 1987 års forskningsproposition (prop. 1986/87:80 bil. 6.) föreslogs att forskningsrådsnämnden skulle få ansvar för planering, samordning och kanalisering av resurserna till handikappforskning. Vissa andra myndighe- ter ålades samtidigt ett medansvar för forskningens finansiering. Riksda- gen godkände regeringens förslag.

Forskningsrådsnämndcn har under den gångna treårsperioden initierat och stött flera betydelsefulla projekt inom handikappforskningen. Det hittillsvarande arbetet har också inneburit att forskningsområden har kun- nat identifieras och värdefulla kontaktnät byggas upp.

Handikappforskning ansluter väl till de övriga uppgifter som kommer att höra till det nya socialvetenskapliga forskningsrådet. Regeringen före- slår därför att det socialvetenskapliga forskningsrådet tar över forsknings- rådsnämndens ansvar för handikappforskningen.

Genom att samordningen av handikappforskningen bör ske utifrån sam- ma utgångspunkter som tidigare kommer forskningsrådsnämndens hittills- varande verksamhet att utgöra en viktig grund för det socialvetenskapliga forskningsrådets arbete. Liksom tidigare bör övriga finansiärer av handi- kappforskning. på det sätt som angavs i 1987 års forskningsproposition, medverka i finansieringen av denna forskning.

6.1.5. Forskning om inomhusmiljön

Den materiella standarden i våra byggnader har höjts väsentligt under 1900-talet. Många tidigare problem som kyla. drag och bristfälliga sanitära förhållanden m.m. har eliminerats. Sambandet mellan hälsotillståndet hos befolkningen och dessa faktorer analyserades och dokumenterades tidigt inom hälso- och sjukvårdssektorn. Dessa kunskaper har sedan legat till grund för utformningen av byggnader i vårt land under efterkrigstiden. Man har antagit att hälsoriskerna därmed till största delen har byggts

Prop. 1989/90: 90

bort. Problemen med de 5. k. sjuka husen har dock visat att kunskapsbe- hoven fortfarande är mycket stora.

Allergiutredningen har i sitt betänkande (SOU 1989176) konstaterat att vi saknar kunskaper om uppkomsten av allergier/överkänslighet. Detta gäller inte minst de samband dessa problem har med inomhusmiljön.

Regeringen vill betona det ansvar som bl. a. byggforskningsrådet har för FoU om inomhusmiljön och att forskningsinsatserna inom detta område bör öka under perioden.

6.1.6. Forskning om idrott

Idrott i olika former utgör en livaktig del av vårt samhälle. Detta manifes- teras inte minst i det stora antal människor, omkring 4 miljoner, som aktivt ägnar sig åt någon form av sport eller motion. Idrotten och dess stora genomslag i massmedierna utgör också en betydelsefull faktor i samhället som påverkar normer, värderingar och livsstil.

Sverige har en god tradition inom idrottsforskningen, framför allt inom den fysiologiska forskningen. Det tillgängliga antalet forskar- och dokto- randtjänster i idrottsrelaterade ämnen har hittills varit begränsat, vilket påverkat möjligheterna att få bidrag från forskningsråden. ldrottsforsk- ningen har därigenom i särskilt hög grad varit beroende av det personliga intresset och engagemanget hos enskilda forskare.

Efter förslag i 1988 års budgetproposition har ett särskilt centrum för idrottsforskning inrättats i Stockholm. Syftet är att få till stånd en samord- ning av idrottsforskningen i Sverige och att anordna fristående kurser. Nya professurer har inrättats. Det innebär att det den 1 juli 1991 kommer att finnas sammanlagt nio professorstjänster i olika idrottsrelaterade discipli- ner i landet. Genom riksdagens beslut att en särskild idrottshögskola skall inrättas i Stockholm år 1992 väntas förutsättningarna öka för en ytterliga- re förstärkning av forsknings- och utvecklingsinsatserna på idrottens om- råde.

Från såväl rent idrottslig synpunkt som folkhälsosynpunkt är det angelä- get att stärka forsknings— och utvecklingsarbetet inom denna sektor. Som ett komplement till de medel för idrottsforskning som kan sökas hos respektive forskningsråd föreslår regeringen att statens bidrag till Idrottens forskningsråd ökas med ytterligare 1 milj. kr. 1990/91.

6.2. Förbättrade arbetsförhållanden

Arbetsmarknaden förändras successivt. I dag sysselsätter industrisektorn endast drygt 20% av arbetskraften. Samtidigt har tjänstesektorn ökat i betydelse och sysselsätter en allt större andel av befolkningen.

Dessa förändringar på arbetsmarknaden har inte inneburit att antalet arbetsskador minskat men väl bytt karaktär. Framförallt är det belast- ningsskadorna som ökat bl. a. som en följd av att många arbeten är mono- tona och utförs i låsta arbetsställningar. Belastningsskador uppstår såväl inom industrin som i tjänste- och vårdsektorn, inte minst bland kvinnor.

Varannan arbetssjukdom och vart fjärde arbetsolycksfall är relaterade till belastningsproblem.

Många arbeten riskerar också att bli psykiskt påfrestande antingen på grund av att de tar en alltför liten del av människans resurser i anspråk eller ställer krav som är dåligt anpassade till människors förmåga.

Sjuktalet, som anger antalet för ett år ersatta dagar per sjukpenningför— säkrad, har enligt riksförsäkringsverkets statistik stigit från 18,4 år 1984 till 25,3 år 1988. Likaså har antalet anmälda arbetsskador ökat drastiskt under 1980-talet. Även antalet förtidspensionärer har ökat oavbrutet och var år 1988 nästan dubbelt så stort som år 1970.

Vissa tecken finns på att sjukfrånvaron varierar med konjukturerna. En förklaring till detta kan vara att människor inte vågar riskera sitt arbete i lågkonjunkturer genom att vara frånvarande. En annan är att människor med sämre fysiska och psykiska förutsättningar mobiliseras i en högkon- junktur. En tredje förklaring är att arbetstempot i högkonjunkturer är så högt att det sliter hårt på människor.

Kvinnors arbetskraftsdeltagande och antal arbetade timmar har oavbru- tet stigit sedan tidigt 1970-tal och deras deltagande i arbetslivet är nu nästan i nivå med männens. Kvinnorna utgjorde 48 % av arbetskraften år 1989. De är dock kraftigt överrepresenterade i förhållande till sin andel i arbetskraften vad gäller arbetsskador, förtidspensioneringar och sjuk- frånvaro.

Enligt statistiken ökar ohälsan i stället för att minska. Regeringen anser detta djupt otillfredsställande i en tid av avancerad teknik, stor medveten- het om arbetsmiljöns risker och stora resurser avsatta för att skydda arbetstagarnas liv och hälsa.

Förutom de humanitära och sociala konsekvenser som sjukdom och frånvaro från arbetsmarknaden har, medför den på detta sätt manifestera- de ohälsan stora påfrestningar på samhällsekonomin.

6.2.1. Arbetslivsforskningen

Arbetslivsforskningen kan visa nya vägar och finna nya infallsvinklar. Vad kännetecknar det goda arbetet? Varför tillämpas inte den kunskap som finns om arbetskadornas uppkomst? Varför förändras inte arbetsorganisa- tionen så att människor själva kan påverka sitt arbete i större utsträck- ning?

Det har forskats om sjukfrånvaron men många frågor är fortfarande obesvarade. Vi behöver kunskap om sjukfrånvarons variationer över ti- den, mellan regioner, mellan könen, mellan yrken och arbetsplatser. Dess- utom bör sambanden mellan korttidsfrånvaro och långtidsfrånvaro bely- sas.

Inom arbetslivsforskningen finns flera finansieringsorgan. Arbetsmiljö- fonden är det ojämförligt största. Av fondens medel användes under budgetåret 1988/89 drygt 230 milj. kr. till forskning. Arbetsmiljöfonden bekostar bl. a. en stor del av verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet.

Den forskning som produceras vid arbetsmiljöinstitutet är av god kvali- tet. För närvarande handleds ca 60 doktorander helt eller delvis vid

Prop. 1989/90: 90

institutet. I övrigt är resurser och tillgång på intresserade forskare och goda forskningsprojekt inte i balans med varandra. Arbetsmiljöfonden finansi- erar därför ett arbetsvetenskapligt kollegium i Göteborg för att vitalisera forskningen och stimulera forskarrekryteringen. Det arbetsvetenskapliga kollegiet ger också möjlighet till ökade kontakter mellan forskningen och arbetsmarknadens parter.

Regionala nätverk håller på att byggas upp för samarbete mellan fackliga företrädare och forskare med hjälp av de medel som arbetsmiljöfonden delar ut till löntagarorganisationema och de medel för regional facklig forskning som regeringen ställt till löntagarnas förfogande. Avsikten är att utnyttja den praktiska erfarenhet som finns hos de fackliga företrädarna och bygga samman den med den kunskap som finns inom universitet och högskolor. Genom forskningscirklar, där fackliga medlemmar och forskare möts, stimuleras forskning utifrån verkliga problem ur vardagen. Det är också ett sätt för forskarna att föra ut sina resultat och vidga förståelsen för forskning och utveckling. Regeringen anser att det är betydelsefullt att ge fortsatt stöd till denna verksamhet under den kommande treårsperioden. Verksamheten skall utvärderas i slutet av perioden.

I november 1989 beslöt regeringen att tillsätta en särskild utredare av arbetslivsforskningens organisation. Utredaren skall föreslå hur arbetslivs- forskningen skall bedrivas och organiseras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas arbetslivscentrum. Utredaren skall lämna alternativa organisations- förslag med inriktning på effektivitet och hög forskningskvalitet.

I avvaktan på utredningen föreslås arbetsmiljöinstitutet få resursför- stärkningar under budgetåret 1990/91. Institutet bör under detta budgetår prioritera tre nya forskningsområden, nämligen sjukvårdens arbetsmiljö, arbetsmiljön för ungdomar och arbetsmiljön för äldre.

6.2.2. Arbetsmarknadspolitisk forskning

Arbetsmarknadspolitiken är ett av de viktigaste medlen för att nå målet arbete åt alla. Sveriges förmåga att kombinera en låg och sjunkande arbets- löshet med en hög och stigande sysselsättning har gett Sverige en interna- tionell särställning. Den forskning som bedrivs inom relevanta ämnesom- råden — främst vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna — är inte till- räcklig för den viktiga roll arbetsmarknadspolitiken har i Sverige.

Regeringen anser att ökade resurser bör satsas på forskning som rör arbetsmarknadspolitikens roll, inriktning och effekter. Kunskaper som kan uppnås genom grundläggande forskning är viktiga för att arbetsmarknads- politiken skall kunna behålla och utveckla sin ställning som ett effektivt medel i takt med de stora förändringar som sker på arbetsmarknaden.

För att stimulera forskning av betydelse för arbetsmarknadspolitiken föreslås humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet tilldelas 2 milj. kr. budgetåret 1990/91. Anslaget föreslås därefter utökas med 3,5 milj. kr. budgetåret 1991/92 och med 1 milj. kr. budgetåret 1992/93. Mot bakgrund av den förstärkning som sker av den arbetsmarknadspolitiska forskningen inom ramen för humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådets verksamhet kommer delegationen för arbetsmarknadspolitisk

forskning (EFA) att ombildas till en expertgrupp för arbetsmarknadspoli- tiska utvärderingsstudier.

6.3. Forskning om brott och brottsförebyggande åtgärder

Brottslighet är ett samhällsproblem som växer i hela västvärlden trots utbyggnaden av välfärdssamhället. Rädslan för brott gör att många männi- skor känner sig osäkra.

I Sverige registreras över en miljon brott varje år och hundratusentals människor drabbas. Brottsligheten varierar stort mellan olika regioner, mellan olika städer och mellan olika stadsdelar. Risken att råka utför brott beror också på socialgrupp och livsstil.

De åtgärder som vidtas mot brottslighet bör bygga på kunskap. Den kriminologiska forskningen bör enligt regeringens mening förstärkas för att förse såväl regering, riksdag och myndigheter som den enskilde med denna kunskap.

Ökad kunskap kommer att krävas såväl om gärningsmännen och deras kriminella karriärer som om utsattheten och rädslan för brott. Ett annat angeläget forskningsområde är invandrare och brottslighet. Vi vet i dag att andelen utländska medborgare som registreras för brott i Sverige är opro- portionerligt stor. Utländska medborgare är också oftare utsatta för brott än svenskar. Några närmare studier om brottslighet bland första och andra generationens invandrare finns däremot inte. Uppenbart är dock att brottsligheten bland vissa invandrargrupper är förhållandevis hög. Mot denna bakgrund är det viktigt med en intensifierad forskning om omfatt- ningen av brottslighet bland olika invandrargrupper och om vilka faktorer i det svenska samhället som negativt påverkar dessa gruppers anpassnings- möjligheter samt hur man kan komma till rätta med dessa problem. Det är också av vikt att olika typer av brottsförebyggande åtgärder utvärderas.

Andra angelägna forskningsuppgifter är att närmare kartlägga de sam- band som finns mellan brottslighet och olika fysiska och sociala miljöer. Det är vidare betydelsefullt att denna forskning också sätts in i relevanta komparativa och historiska perspektiv.

Brottsförebyggande rådet har en central ställning när det gäller forskning kring brott och brottslighet i Sverige. Regeringen föreslår att rådets anslag förstärks med 1,8 milj. kr. 1990/91 för att möjliggöra ökad forskning, också ' inom högskolan, och information.

6.4. Ett öppet samhälle för alla

Sverige har under 1980-talet blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle bl.a. till följd av de många flyktingar och andra invandrare som har kommit till vårt land. Genom invandringen har vi kommit i kontakt med för oss främmande kulturer, religioner och sedvänjor. Detta har varit positivt och berikande för vårt samhälle.

I och med att flyktingmottagandet år 1985 överfördes till kommunerna vidgades frågan om flyktingarna och deras integrering i det svenska sam- hället till att beröra så gott som alla i vårt land. Möten mellan olika

kulturer sker inte alltid friktionsfritt. Man tvingas att ompröva värdering- ar och attityder. Främlingsfientlighet kan bara mötas med kunskap.

För invandrarna kan också anpassningen till den svenska kulturen vara svår. Invandrarna kan ha stora svårigheter att etablera sig på arbetsmark- naden och nå delaktighet i samhällslivet. De tendenser till utanförskap som finns måste mötes med lämpliga åtgärder.

Det fortsatta arbetet med att reformera invandrarpolitiken behöver ett fortsatt och utökat stöd från forskningen. Invandrarforskningen berör inte bara flyktingar och andra invandrare. Den berör även attityder, värdering- ar och reaktioner hos samhället i övrigt, liksom relationer mellan invand- rade gruppcr inbördes samt mellan dessa och den infödda majoriteten.

De resurser som hittills ställts till förfogande via delegationen för in- vandrarforskning (DEIFO) har varit begränsade. Regeringen föreslår att ansvaret för att planera, samordna och kanalisera medel till invandrar- forskning förs från delegationen för invandrarforskning, som därmed kan läggas ned, till det socialvetenskapliga forskningsrådet. Förutom medel som förs över från arbetsmarknadsdepartementet avseende DEIFO före- slås resursförstärkningar om 1 milj. kr. 1990/91, 1 milj. kr. 1991/92 och 1 milj. kr. 1992/93, dvs. en bashöjning med 3 milj. kr.

7. Forskning för en miljöanpassad utveckling

Kraven på en miljöanpassad och hållbar utveckling innebär en utmaning för naturvetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig forskning. Miljöproblemen kan på lång sikt endast lösas genom förebyggande åtgär- der. Aktiv miljöpolitik har avgörande betydelse för välfärd, ekonomi och sysselsättning. Miljöpolitiken måste grundas på bred överblick och tilläm- pas över sektorsgränserna. I alla dessa avseenden spelar forskning och utveckling en betydande roll. Kunskaper inom en mångfald av forsknings- områden måste mobiliseras.

Miljöproblemen berör vidare allt större geografiska områden. Detta ställer ökade krav på samhällets förmåga att identifiera problem, att finna goda lösningar och att genomföra dessa. En aktiv och kvalificerad forsk- ning och god kontakt mellan forskningen och samhället i övrigt är av stor betydelse.

Alltfler människor hävdar att långtgående förändringar av samhället måste ske för att samhällsutvecklingen på lång sikt skall bli bärkraftig. Det finns också en påtaglig oro för hur de förändringar som behövs kan komma att påverka den välfärd som har byggts upp under generationer, hur tillräcklig energi skall finnas att tillgå, hur industrin skall kunna utvecklas vidare, hur tillgången på arbete kommer att påverkas, kort sagt hur vi skall kunna behålla vår nuvarande levnadsstandard.

Regeringens ökade satsningar på miljöforskning är ett led i en strävan att skapa underlag för en fortsatt bärkraftig utveckling i vårt land. Det - finns en mängd problem där just de vetenskapliga framstegen kan bidra till en miljöanpassad samhällsutveckling. Det är en förhoppning att särskilt de yngre generationerna av forskare, inom alla discipliner och verksamhets- fält, skall känna detta som något av ett samhällsuppdrag och som en personlig utmaning. Regeringens förslag till ökade resurser för forskning och utveckling innebär ett stöd för såväl grundläggande som tillämpade miljö-, resurs— och energirelaterade forsknings- och utvecklingsinsatser.

Regeringens prioriteringar blir tydligast om man ser miljöproblemen, i tur och ordning, från ett lokalt, regionalt och globalt perspektiv.

Den lokala yttre miljön har förbättrats avsevärt i Sverige under de senaste årtiondena genom att kraven att minska utsläppen genom skor- stenar och avlopp successivt har skärpts. Svensk forskning har på ett betydelsefullt sätt bidragit till denna utveckling, såväl genom grundforsk- ning med stöd från fakultetsanslag och forskningsråd som genom mer tillämpad forskning med stöd från ett flertal sektorsforskningsorgan, i första hand naturvårdsverkets forskningsnämnd.

De regionala miljöproblemen, såsom försurning av marken och skador på omgivande hav, har länge krävt stora forskningsinsatser. Våra kunska- per om de regionala problemen har vidgats mycket under 1970— och 1980- talen, men ytterligare forskning är nödvändig framför allt för att lösa miljöproblem kring trafik och avfall.

Avfallsproblemet växer, inte minst på grund av att nya material och syntetiska, ofta giftiga ämnen, ingår i produkterna. Industrins produkter måste förändras så att påverkan på miljön minskar och en återanvändning

av restprodukter måste främjas. Avfall som ändå uppstår, t. ex. miljöfarligt avfall, måste slutförvaras på ett säkert sätt. Avsevärt större satsningar på forskning och utveckling är därför angelägna. Under 1980-talet har de globala miljöproblemen kommit i centrum. Ozonskiktets uttunning och de nu ökande farhågorna för en framtida klimatförändring kräver internationell samverkan. Nya ännu icke befara- de globala förändringar av miljön kan inte heller uteslutas. Vi behöver därför bättre kunskaper om vilka konsekvenserna kan bli för människan och miljön och söka lösningar för att på bästa sätt mildra och helst hejda sådana förändringar. Forskningen kring de globala miljöproblemen ökar nu snabbt i världen. Regeringen anser att Sverige bör delta i detta arbete för att ge egna bidrag och få tillgång till ny kunskap och för att öka den svenska beredskapen. Mot bakgrund av denna utveckling föreslår regeringen . att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning och att miljökon- sekvensema skall analyseras och redovisas . att stödet till den grundläggande miljöforskningen, såväl den naturve- tenskapliga som den samhällsvetenskapliga, förstärks . att miljöforskningen inriktas mot att underlätta en omställning till ett miljövänligt jord- och skogsbruk och ett avfallssnålt samhälle samt mot att finna miljövänliga transport- och energilösningar.

Hänvisningar till S7

7.1. Miljöforskningens omfattning och organisation

Miljöforskning är inget entydigt begrepp. Ändå är det av intresse att försöka ge en bild av miljöforskningens totala omfattning. Enligt en sam- manställning som initierats av statens naturvårdsverk uppgick de sam- manlagda riktade statliga satsningarna på miljöforskning i Sverige budget- året 1987/88 till ca 400 milj. kr. Till detta kommer forskning finansierad genom fakulteternas egna medel samt FoU som finansieras av näringslivet.

Det finns klara olikheter mellan olika universitet och högskolor i tilldel- ningen av medel för miljöforskning från forskningsråd och sektorsorgan. Sveriges lantbruksuniversitet erhåller 23 % av de totala medlen, universite- tet i Lund 22 % och universitetet i Stockholm 12%.

Det är påfallande hur problembeskrivning och analys av miljöföränd- ringar och framtida risker dominerar forskningsinsatserna. Huvuddelen av den miljöforskning som bedrivs med fakultetsmedel, främst vid mate- matisk-naturvetenskapliga fakulteter, har denna inriktning. Detsamma gäller forskning motsvarande ca 80 milj. kr. av de ca 140 milj. kr. som sektorsorganen avsätter för miljö-FoU. Ca 60 milj. kr. avser stöd inom områden som gäller energi, avfall, industriproduktion, byggnadsverksam- het med vatten och avloppsteknik och samfärdsel.

Mot bakgrund av dessa förhållanden anser regeringen att det är viktigt att stärka den forskning som krävs för att utveckla miljövänlig teknik och för att kunna initiera väl underbyggda åtgärdsprogram.

Konsekvenser för miljön av samhällets aktiviteter måste beaktas inom alla samhällssektorer och vara ett ansvar för alla de organ som stöder forskning inom sektorer som energi, transport, industri, jord- och skogs-

Prop. 1989/90: 90

bruk osv. Forskning av betydelse för utveckling av åtgärder med tänkbara miljökonsekvenser finansieras genom respektive sektorsforskningsmyn- dighet såsom byggforskningsrådet, statens energiverk, styrelsen för teknisk utveckling, transportforskningsberedningen och skogs- och jordbrukets forskningsråd. Ett viktigt inslag i miljöforskningen är vidare det interna- tionella forskningssamarbetet. Ett exempel är Sveriges deltagande i EG:s miljöprogram STEP (Science and Technology for Environmental Protec- tion), till vilket medel anvisades år 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 13).

Det är enligt regeringen viktigt att miljöproblemens komplexa karaktär återspeglas i forskningens organisation. I debatten om ett ökat stöd för miljöforskningen har tanken förts fram om att inrätta ett särskilt forsk- ningsråd för miljöområdet. Regeringen bedömer det inte vara vetenskap- ligt ändamålsenligt eller praktiskt genomförbart att sammanföra detta vida spektrum av forskningsaktiviteter under ett enda forskningsråds ansvar. Endast genom att ge ansvar till berörda myndigheter, dvs. forskningsråd och sektorsmyndigheter. är det möjligt att säkerställa målen att miljöforsk- ningen också blir en viktig del av såväl grundforskningen som den tilläm- pade forskningen i allmänhet. Miljöns betydelse måste också i ökande grad uppmärksammas inom samhällsforskningen. Givetvis krävs samverkan mellan olika råd och myndigheter, men denna bör utformas med utgångs— punkt i specifika problem och projekt.

Regeringen anser sålunda att nuvarande organisation för miljöforsk- ningen bör behållas. Den bör dock kompletteras på vissa punkter. Alla myndigheter som har ett ansvar för forskning och utveckling skall vidare beakta och prioritera miljöfrågorna i sina forskningsprogram.

7.2. Forsknings- och utvecklingsbehov inom miljöområdet

Statens naturvårdsverk har tillsammans med sju andra sektorsforsknings- organ utarbetat rapporten Forskning och utveckling för en bättre miljö. Denna är ett försök till en samlad redovisning av FoU-behovet inom miljöområdet. Förutom detta planeringsarbete har några organ, exempel- vis transportforskningsberedningen och styrelsen för teknisk utveckling, gjort speciella genomgångar av behoven inom detta område. För energiom- rådet har en särskild utredning presenterats (EFU 90). Miljöfrågoma intar också där en central roll.

Miljöforskningen under de senaste två—tre decennierna har givit oss en god inblick i hur komplex miljön är. Ökade insatser krävs dock för att denna kunskap ytterligare skall fördjupas och för att samspelen skall förstås på olika nivåer, från den lokala till den globala nivån. För att åstadkomma en miljöanpassad och bärkraftig utveckling av samhället krävs omfattande strukturförändringar. För detta krävs bl. a. forskning för att försöka definiera de ramar för samhällets utveckling som hänsyn till miljön kommer att kräva.

Naturvårdsverket har genom sin forskningsnämnd ett centralt ansvar för den målinriktade miljöforskningen. Den helt övervägande delen av denna utförs vid universitet och högskolor. Verksamheten omfattar stöd inom åtta prioriterade områden, nämligen toxikologi och hälsoeffekter,

landmiljö, luftvård, buller, grundvatten och mark, sjöar och vattendrag, marin miljö samt samhällsvetenskaplig forskning. Strategin för natur- vårdsverkets forskningsnämnd har varit att kombinera breda och sökande aktiviteter för att fånga upp eller förutse nya problem med riktade sats- ningar för att finna lösningar på redan identifierade problem.

Naturvårdsverket har en viktig uppgift som kunskapsförrnedlare mellan forskare och praktiker. Som central myndighet på miljöområdet skall verket svara för att kunskap inom skilda områden samlas in, bedöms, bearbetas och görs tillgänglig som underlag för politiska och administrati- va beslut.

Regeringen anser att statens naturvårdsverk även i fortsättningen bör ha det övergripande samordningsansvaret för miljöforskningen och att den tillämpade miljöforskningen, som stöds av forskningsnämnden vid na- turvårdsverket, bör förstärkas med 9 milj. kr. 1990/91, 12 milj. kr. 1991/92 och ytterligare 15 milj.kr. 1992/93, d.v.s. under treårsperioden 1990/91 1992/93 en sammanlagd höjning med 36 milj. kr..

Teknisk FoU har bidragit med nya metoder och teknisk utrustning för att minska miljöförstöringen orsakad av olika produktionsprocesser. Vi vill påminna om att målet — enligt direktiven för utredningen om ny miljölagstiftning är att utsläppen skall ned till nivåer under dem som kan anses skadliga för miljön. Nya produkter och produktionsmetoder introduceras dock fortlöpande utan att de långsiktiga konsekvenserna för miljön överhuvudtaget analyseras. För närvarande satsas relativt begrän- sade medel på forskning och utveckling för att finna former för ett avfalls- snålt samhälle. Regeringen anser att kraftfulla förstärkningar på detta område är nödvändiga.

Regeringen anser vidare att det borde vara en självklarhet i allt utveck- lingsarbete att göra miljökonsekvensanalyser och i anslutning härtill ha god framförhållning i nödvändig kompetensuppbyggnad. Detta synsätt bör vara vägledande vid tilldelning av projektanslag inom STU:s, tran- sportforskningsberedningens, energiverkets och byggforskningsrådets an- svarsområden.

7.3. Förslag inom sex viktiga områden

7.3.1. Grundläggande miljöforskning

Det finns ett omfattande behov inom miljöområdet av såväl naturveten- skaplig som samhällsvetenskaplig grundforskning. En sådan forskning kan upptäcka nya miljöproblem och ställa nya frågor om hur samhället kan ställas om mot en mer bärkraftig utveckling. Den miljörelaterade naturve- tenskapliga grundforskningen utgör också basen för att definiera nivåer för samhälleliga krav och normer och för att utveckla ny mät- och kontrolltek- nik.

Naturvetenskapliga forskningsrådet har sedan länge finansierat miljöre- laterad forskning, exempelvis forskning om skog och miljö, toxikologisk grundforskning, marin miljöforskning och ett stort antal ekologiska och hydrologiska projekt. I regeringens förslag ingår resursförstärkningar för

Prop. 1989/90: 90

naturvetenskapliga forskningsrådet, som under treårsperioden för detta ändamål förslås få en sammanlagd höjning av 4 milj. kr.

Övergripande analyser av samspelet mellan människan, samhället och den tekniska utvecklingen med hänsynstagande till naturen och dess be- gränsningar är alltjämt otillräckliga. De är i synnerhet viktiga i strävan att lösa de regionala och globala miljöproblemen. Av betydelse i samman- hanget är också att finna vägar till en trygg energiförsörjning utan att miljön äventyras.

Mot bakgrund av forskningsrådsnämndens tidigare engagemang i frågor om naturresurser, systemanalys och tvärvetenskaplig forskning anser rege- ringen det väl motiverat att nämnden ges ett ansvar för sådan övergripan- de forskning. Ökade medel bör ställas till forskningsrådsnämndens förfo- gande för detta motsvarande t.o.m. budgetåret 1992/93 en sammanlagd bashöjning med 9 milj. kr..

Anslagsframställningarna från universitet och högskolor visar genomgå- ende en strävan att stärka samverkan över ämnesgränserna för att utveckla en bättre miljövetenskaplig forskning. Centrum för miljövetenskaplig forskning är en samarbetsorganisation mellan universitetet i Umeå, Sveri- ges lantbruksuniversitet och försvarets forskningsanstalt. Regeringen före- slår en förstärkning av centrets resurser med 1 milj. kr. budgetåret 1991/92.

Regeringen föreslår också vissa ökade resurser för miljöforskning vid universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola. Ett nytt ekologi- hus föreslås byggas i Lund.

Polarforskningen blev genom 1987 års forskningsproposition ett priori- terat område. Under den gångna perioden har en rad framgångsrika forsk- ningsinsatser genomförts, särskilt i Antarktis med prioritering av den miljöinriktade forskningen. Genom att Sverige numera också är medlem av Antarktisfördraget ökar möjligheterna att agera för ett bättre skydd för dessa sårbara områden. Under de närmaste åren är det aktuellt att bygga upp en mer samlad forskning även inom det arktiska området. Regeringen" föreslår en höjning av anslaget för polarforskning med 4 milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Naturhistoriska riksmuseet har uppgifter som är av värde även för miljöforskningen. Museets samlingar bildar ett av världens största natur- historiska arkiv som är en viktig tillgång och som utgör en systematisk grund för bl. a. biologisk forskning och vetenskaplig naturvård. Den roll riksmuseet spelar för miljöforskningen motiverar att dess forskningsverk- samhet förstärks. Museets resurser bör ökas med 1 milj. kr. budgetåret 1990/91 , 2 milj. kr. år 1991/92 och ytterligare 1 milj. kr. år 1992/93, (1 v 5. en sammanlagd höjning med 4 milj. kr. Förstärkningen avser såväl vården av samlingarna som insatserna inom miljöforskningen.

Regeringen vill också betona de botaniska trädgårdarnas betydelse för forskning och utbildning på miljöområdet. Medel bör ställas till förfogan- de för förstärkning av trädgårdarnas verksamhet inom miljöområdet, bl. a. för forskningsinformation.

Miljöförändringar, särskilt utsläpp i luft och vatten, kan påverka männi- skors hälsa. Detta innebär ett ökat behov av miljömedicinsk forskning. Det är önskvärt att naturvårdsverkets forskningsnämnd, medicinska

forskningsrådet och Karolinska institutet, till vilket institutet för miljöme- dicin är knutet, gör en bedömning av nuvarande forskning på området och uppnådda forskningsresultat. Myndigheterna bör vidare belysa och preci- sera det fortsatta forskningsbchovet.

Regeringen anser vidare att naturvårdsverket även i fortsättningen bör avsätta medel för den långsiktiga och grundläggande kompetensuppbygg- naden vid universiteten genom extra forskartjänster.

7.3.2. Hushållning med naturresurser

Hushållning med luft, vatten och mark kräver tillgång till en gedigen kunskapsbas. Arbetet med olika aktionsplaner på miljöområdet har visat på forskningens betydelse.

Regeringen anser att det behövs ytterligare studier av långväga transpor- ter av luftföroreningar såsom svaveldioxid, kvävedioxider och ozon. Kli- matfrågans ökande aktualitet kräver ökad forskning om de s.k. växthusga- serna (koldioxid, CFC, metan, m.m.) och framför allt om effekterna av eventuella förändringar i klimatet. Eftersom klimatfrågan är global, är det särskilt viktigt med internationell samordning av forskningsarbetet. Detta bör vara en prioriterad verksamhet för naturvårdsverkets forsknings- nämnd. Regeringen avser att uppdra åt naturvetenskapliga forskningsrå- det att i samråd med naturvårdsverket analysera förutsättningarna för ett fullständigt svenskt deltagande i EG:s klimatprogram EPOCH.

Inom forskningen om vattenföroreningar ökar medvetenheten om bety- delsen av samspelet mellan atmosfärskemi och markanvändning. Försur- ningen av yt- och grundvatten leder exempelvis till en ökad utlösning av metaller, vilka påverkar drieksvattenkvaliteten och därigenom männi- skors hälsa. Naturvårdsverkets forskningsnämnd har ansvar att utveckla forskningsprogram för dessa områden.

Miljömedicinsk forskning bör utvärderas för att kunna ge underlag för en precisering av det fortsatta forskningsbchovet. Behovet av samverkan mellan naturvårdsverkets forskningsnämnd och medicinska forskningsrå- det bör därvid också belysas.

Kraftigt ökade insatser för den marina forskningen har beslutats efter förslag i föregående års budgetproposition och i propositionen (prop. 1988/89:10) om särskilda åtgärder med anledning av algblomning och säldöd. Tre marina centra för grundläggande forskning och miljöövervak- ning, knutna till universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå. har därigenom inrättats. Regeringen föreslår betydande insatser för den mari- na naturvetenskapliga forskningen och ökat stöd till studier av storskaliga processer i de öppna havsområdena i Västerhavet och Östersjön. Försla- gen innebär höjningar med 6 milj. kr. år 1990/91, ytterligare 6 milj. kr. år 1991/92 och 4 milj.kr. år 1992/93 samt medel för nya byggnader vid Askö och Kristineberg.

Frågan om samordning av den marina forskningens fartygsbchov har varit föremål för en rad utredningar under senare år. Den nu inledda förstärkningen av den marina forskningen har ytterligare accentuerat be- hovet av att samordna och förstärka fartygsutnyttjandet. Kustbevakningen

Prop. 1989/90: 90

förfogar över ett stort antal fartyg av skilda storlekar med goda förutsätt- ningar att medverka i provtagning till havs. Samtliga marina centra har i sina anslagsframställningar redovisat sina kontakter med kustbevakningen och understrukit värdet av ett samarbete. Kustbevakningen har å sin sida redovisat sitt intresse av ett samarbete. Formerna för och omfattningen av ett sådant samarbete bör emellertid klarläggas mer i detalj innan ett slutligt beslut fattas. Regeringen avser att ge UHÄ i uppdrag att i samråd med berörda parter utarbeta ett förslag om hur behovet av fartyg för de marina centra bäst skall tillgodoses.

7.3.3. Ett miljövänligt jord- och skogsbruk

Att bevara mark för framtida jord- och skogsbruk är utomordentligt ange- läget. Den markförstöring som pågår bl.a. i form av försurning, erosion och ökenutbredning måste stoppas. Regeringen anser det ytterst viktigt att ökade resurser kan disponeras för att stärka forskningen inom detta områ- de genom studier av såväl Sveriges som utvecklingsländernas problem.

En utveckling av jord- och skogsbruket mot en mer miljövänlig inrikt- ning kräver såväl teknikutveckling som studier och analyser av strukturella förändringar och deras långsiktiga konsekvenser för miljön. Det finns ett stort behov av bedömningar av jord- och skogsbrukets miljökonsekvenser och därför måste skogs- och jordbruksforskningen i större utsträckning än hittills få en sådan inriktning.

7.3.4. Ett miljövänligt transportsystem

För att åstadkomma en utveckling mot ett miljövänligare transportsystem krävs förändrade transport- och resemönster och ny transportteknik. Här- för behövs forskning som innefattar såväl teknikutveckling, t.ex. utveck- ling av "rena fordon”, som samhällsvetenskaplig forskning om styrmedel och strukturfrågor. Det krävs system- och framtidsstudier för att öka kunskapen om de grundläggande samband som styr transportutveeklingen och valet av transportsystem. Bl.a. bör studeras trafikmiljön i storstäder- na, samband mellan bebyggelse, markomvandling och transportsystem samt ekonomiska och administrativa styrmedel. Vidare krävs utveckling av miljövänlig och energieffektiv kollektivtrafik.

Transportforskningsberedningcn bör i samverkan med styrelsen för tek- nisk utveckling och byggforskningsrådet ha ansvaret för intensifierade forskningsinsatser med detta syfte och ytterligare medel bör tillföras trans- portforskningsberedningen, liksom statens väg— och trafikinstitut. De sammanlagda höjningarna föreslås utgöra 1 milj. kr. budgetåret 1990/91, 3 milj. kr. år 1991/92 och ytterligare 2 milj. kr. år 1992/93.

För kollektivtrafikforskningen behövs insatser inom både teknisk och samhällsvetenskaplig forskning. Förutsättningarna är goda för ett samar- bete mellan olika discipliner vid universitetet i Lund. Regeringen föreslår att den tekniska fakulteten vid universitetet i Lund förstärks med 2 milj. kr. fr.o. m. budgetåret 1991/92 för att möjliggöra uppbyggnaden av en stabil forskningsmiljö inom kollektivtrafikområdet.

7.3.5. Ett avfallssnålt samhälle

Sedan miljöskyddslagen tillkommit 1969 har stor uppmärksamhet ägnats koncessionspliktig verksamhet som industriell produktion, energiproduk- tion, avlopps- och reningsanläggningar etc. Lagstiftningen har visat sig vara ett verksamt medel för att driva på den tekniska utvecklingen av olika industriella processer mot successivt allt mindre utsläpp. Slutna och i allt väsentligt rena processer är ingen omöjlighet, utan kan tvärtom sägas vara målet i all industriell versamhet. För närvarande görs en översyn av lagstiftningen inom miljöskyddsområdet.

I takt med att den industriella produktionens miljöstömingar minskar, ökar uppmärsamheten inför de miljöstömingar som användningen av olika produkter och varor för med sig, såväl i produktions- och konsumtionsle— den som i efterföljande led. Avfallsproblemen växer snabbt, både i indu- striländer och i andra länder.

Det är svårt att finna acceptabla lokaliseringsaltemativ för behandling- sanläggningar för avfall, vare sig det handlar om processtekniska anlägg- ningar för kvalificerat omhändertagande av miljöfarligt avfall, om förbrän- ningsanläggningar eller om upplag. Olika företags försök att köpa upplags— platser för miljöfarligt avfall i fattiga länder är en extrem illustration till ett växande industriellt problem. En ökad forskning behövs för att åstad- komma en miljöanpassad produktutveckling, en återvinning av restpro- dukter och ett fullgott slutligt omhändertagande av det skadliga avfallet. Regeringen föreslår en förstärkning av forskningsanslagen för detta område och inrättande av ett programråd för avfallsrelaterad miljöforskning. Re- surshöjningen utgör 9 milj. kr. bugetåret 1990/91, 19 milj. kr. år 1991/92 och 22 milj. kr. år 1992/93, dvs. vid periodens slut en sammanlagd bashöjning av 50 milj. kr. "

Syftet med denna forskning är dels att identifiera de risker som en olämplig och ofullständig avfallshantering innebär för en god miljö, dels att precisera de krav som behöver ställas på produkter, hushåll och företag samt på metoder för avfallshantering. Detta innebär att det behövs såväl tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete för att utveckla ny teknik som samhälls- och beteendevetenskaplig forskning för att förändra beteenden m.m. .

Det är alltså viktigt att inte begränsa forskningen till att bli snävt teknikorienterad. I stället måste ett tvärvetenskapligt angreppssätt utveck- las. Detta är skälet för att under ett inledningsskede inrätta ett programråd med bred sammansättning och under industri- och miljödepartementens gemensamma ansvar.

7.3.6. Ett miljövänligt energisystem

Utvecklingen på energiområdet är av avgörande betydelse för att det skall bli möjligt att uppnå en bärkraftig och hållbar utveckling i ett såväl nationellt som globalt perspektiv. Den omställning av energisystemet som pågår har detta syfte. Riksdagen har beslutat att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010 och att de två första kärnkraftsaggregaten skall tas

Prop. 1989/90: 90

ur drift åren 1995 och 1996. De älvar som har undantagits från utbyggnad skall bevaras. Riksdagens miljöpolitiska beslut anger också ramar för ener- gipolitiken. Det gäller bl.a. besluten att koldioxidutsläppen inte får öka utöver dagens nivå samt att betydande nedtrappningar skall ske av svavel- och kväveoxidutsläppcn.

En målmedvetet bedriven energiforskning är en förutsättning för den pågående omställningen av energisystemet. Energiforskningsutredningens (EFU 90) förslag berör i första hand utvecklingen efter år 2000. EFU 90 föreslår fortsatt stöd till högskolan för utveckling av baskompetens inom strategiska områden. Syftet är att vidareutveckla kända tekniska områden för att uppnå kraven på ett kostnads- och energieffektivt energisystem som kan svara mot mycket högt ställda miljökrav. Vidare är det viktigt att bedriva teknikbevakning och forskning kring teknik som kan vara möjlig att utnyttja på längre sikt. För att kunna genomföra omställningen av energisystemet är det angeläget att de systemstudier som stöds inom ra- men för energiforskningsprogrammet kan bidra till denna.

Det stöd som lämnas inom ramen för energiforskningsprogrammet bör ses samlat med det arbete kraftföretagen, kommunerna och andra aktörer bedriver för att utveckla och introducera ny energiteknik. Det är också viktigt att det stöd till utveckling och demonstration av ny energiteknik som handläggs av statens energiverk samordnas med forskningsprogram- met och övriga aktörers insatser. Inom ramen för programmet bör därför statens energiverk fylla en sådan samordningsroll. I fömyelsearbetet ingår vidare att myndigheterna tar på sig ett mer övergripande ansvar för att följa utveckling och introduktion av ny teknik. Regeringen återkommer i det föjande till vilka åtgärder som behövs för att ytterligare effektivisera orga— nisationen på energiforskningsområdet. Det vidgade ansvar för systemstu- dier vad gäller miljö- och resursfrågor som regeringen vill ge forskningsråds- nämnden bör även omfatta sambandet med samhällets energibehov.

Det är vidare angeläget att ytterligare fördjupa samarbetet med EG på energiforskningsområdet. Härigenom kan vi få ta del av forskningsresultat och ny teknik samtidigt som vi genom forskningen kan påverka utveck- lingen i Europa. Samtidigt är det viktigt att Sverige står fast vid sina inter- nationella åtaganden bilateralt och stannar kvar inom organisationer som exempelvis International Energy Agency (IEA).

8. Forsknings- och utvecklingsarbete i industrisektorn

Sveriges stora utlandsberoende gör att svensk samhällsekonomi i mycket hög grad påverkas av utvecklingen på världsmarknaden. För att kunna behålla och helst stärka Sveriges position inom OECD-området måste näringslivet utvecklas med hänsyn till den internationella, särskilt europe- iska, marknaden.

Genom införandet av en gemensam marknad inom Europeiska gemen- skaperna (EG), med avveckling av alla hinder för handel mellan medlems- länderna, väntas kostnaderna sjunka för företagen inom EG—marknaden. Detta främst till följd av en ökad konkurrens men också tack vare stor- driftsfördelar och specialisering. '

Även i andra delar av världen sker snabba förändringar. Flera s.k. NIC- länder (Newly Industrilized Countries) satsar nu på att utveckla ett högtek- nologiskt näringsliv. Den senaste tidens utveckling i Östeuropa kan med- föra såväl nya konkurrenter som nya marknader där konsumtionsbehoven är omfattande.

Det just inledda decenniet, med förväntad ökad konkurrens på såväl export- som hemmamarknaden, kommer att ställa stora krav på det svens- ka samhället inklusive näringslivet. För att skapa goda betingelser för en fortsatt exportledd ekonomisk tillväxt kommer det att krävas en välutbil- dad och flexibel arbetskraft, tillgång till riskkapital och fortsatt stora satsningar på forskning och utveckling. Regeringen kommer att presentera ytterligare förslag i en särskild proposition om vissa näringspolitiska frå- gor.

I föreliggande proposition redovisar regeringen sin syn på forsknings- och utvecklingsinsatser för och inom industrisektorn. Regeringen föreslår bl.a. att de statliga insatserna i större utsträckning än tidigare skall kon- centreras mot forskning av grundläggande karaktär genom att medel om- fördelas till ett teknikvetenskapligt forskningsråd. Regeringen anser vidare att miljöhänsyn skall tas i all statligt finansierad teknisk forskning.

Regeringen föreslår särskilda insatser avseende . materialteknik . miljöteknik . svenskt deltagande i rymdprojektet Columbus

8.1. Rollfördelningen mellan staten och näringslivet

De dominerande drivkrafterna i världen för ökande satsningar på forsk- ning och utveckling är utan tvekan möjligheterna att utveckla nya produk- ter och att förbättra människors levnadsvillkor. Men steget från det att en ny upptäckt eller insikt har vunnits genom grundläggande forskning tills denna kunskap utnyttjas i samhället kan vara långt. Många försök har gjorts för att denna process skall gå snabbare och för att få behoven av nya kunskaper inom olika teknik- och samhällsområden att styra forskningen. 1 USA, där de militära beställningarna spelar en mycket stor roll, har ett omfattande anbudsförfarande utvecklats för att vidmakthålla konkurrens

och därmed kvalitet. Man har också byggt upp ett antal forskningsinstitut med inriktning mot såväl grund— som målinriktad forskning. I Japan, där inriktningen är nästan helt icke—militär, finns en nära samverkan mellan staten och näringslivet.

Rollfördelningen mellan staten och näringslivet i Förbundsrepubliken Tyskland, liksom i Sverige, är ett mellanting mellan dessa två alternativ. Universitet och tekniska högskolor spelar en central roll för den tekniska forskningen och utvecklingsarbetet som ett oberoende näringsliv kan repli- era mot. 1 Förbundsrepubliken finns dessutom olika former för universi- tets- eller högskoleanknutna koncentrationer av närmast institutskaraktär. De långvariga satsningar som bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) har gjort i olika former har i vissa stycken en liknande karaktär. Detsamma kan sägas om delar av den s.k. kollektivforskningen.

I både Förbundsrepubliken Tyskland och Sverige har statliga insatser gjorts för nationella teknikutvecklande program. Det svenska informa- tionsteknologi- (IT-) programmet är ett exempel på detta. För Förbundsre- publiken tillkommer naturligtvis också deltagande i EG:s forskningspro- gram på ramprogramnivå. Som framgått av avsnitt 2 deltar även Sverige och svenska företag i vissa av EG:s forskningsprogram. Vad gäller EG:s nya ramprogram för åren 1990—1994 är målsättningen ett svenskt delta- gande på ramprogramnivå.

För Sverige spelar vidare försvarssektoms FoU en betydande industriell roll. För svenskt vidkommande gäller också att teknisk FoU i relativt stor omfattning har riktats mot de samhälleliga konsekvenserna av den teknis- ka och ekonomiska utvecklingen. Detta gäller bl. a. byggforskningen.

Regeringen anser att den ansvarsfördelning mellan staten och näringsli- vet som har valts i Sverige är ändamålsenlig och om möjligt bör stärkas. Detta innebär att staten har ansvar för forskarutbildning och grundläggan- de forskning, medan näringslivet skall svara för den tillämpade forskning- en och utvecklingsarbetet i nära kontakt med de kommersiella bedömning- arna inom respektive område.

Också inom det tekniska området innebär därför förslagen i denna proposition en prioritering av den grundläggande forskningen. Helt klart är också att denna forskning även i fortsättningen i huvudsak skall förläg- gas till universitet och högskolor. I det föregående har redovisats förslag om ett teknikvetenskapligt forskningsråd. Detta skall tjäna som ett natio- nellt organ för fördelningen av forskningsmedel med denna inriktning.

Hänvisningar till S8-1

8.2. Teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling inom företagssektorn

Företagssektorns löpande kostnader för FoU-verksamhet uppgick enligt statistiska centralbyråns uppgifter år 1987 till 18,4 miljarder kronor. Dess- utom investerades 2 miljarder kronor i byggnader, maskiner och annan utrustning för forskning och utveckling. Kostnaderna för upphandlad FoU, i form av uppdrag och kontant-understöd, uppgick till 2,2 miljarder kronor. Alla länder inom OECD med mycket forskning och utveckling har mer än hälften av denna förlagd till företagssektorn. I Sverige utförs ca två

Prop. 1989/90: 90

tredjedelar av all forskning och utveckling inom denna sektor, vilket är en stor andel sett ur ett OECD-perspektiv. Det är också inom företagssektorn som de stora ökningarna av FoU-verksamheten under 1980-talet har skett. Vissa uppgifter tyder på att tillväxten i företagens satsningar har bromsats upp och kanske till och med stagnerat under åttiotalets sista år, vilket regeringen finner oroande med hänsyn till den internationella utveckling-

en. FoU-verksamheten bedrivs till största delen av företag med mer än 1 000

anställda. Inom tillverkningsindustrin svarar exempelvis de 10 största företagen för närmare hälften av FoU-verksamheten.

Syftet med FoU-verksamheten inom företagssektorn är naturligtvis till största delen att främja den industriella. Drygt 80 % av FoU-kostnaderna används för produktutveckling.

Stora skillnader föreligger mellan branscherna när det gäller rena forsk- ningsinsatser. För läkemedelsindustrin används mer än hälften av forsk- ningsmedlen till grundforskning och tillämpad forskning, medan stora branscher, som elektroindustri och transportmedelsindustri, i huvudsak satsar på utvecklingsarbete. Totalt för företagssektorn utgör forskningens andel 13% av den totala insatsen av årsverken för forskning och utveck- ling.

8.3. Forskning och utveckling ett krav för fortsatt tillväxt

Många anser att det, för att på sikt nå en acceptabel tillväxt i ekonomin, är nödvändigt att industrin lämnar enklare produktion till förmån för mer avancerad, som tillverkning av läkemedel och elektronikprodukter. Enligt dessa är det i denna typ av branscher som Sverige med sin avancerade teknik och välutbildade arbetskraft bäst kan göra sig gällande. För att nå en position på världsmarknaden i dessa branscher krävs dock stora insat- ser under lång tid i form av satsningar på forskning och utveckling för att få fram konkurrenskraftiga produkter.

Statens industriverk (SIND) har för 1990 års långtidsutredning under- sökt trenderna inom svenskt näringsliv och belyst vilka effekter långsiktiga FoU-satsningar har haft när det gäller tillväxt, produktivitet, lönsamhet och exportutveckling. Det empiriska materialet är hämtat från finanssta- tistiken för företag åren 1978—1986 och undersökningen avser drygt 1 150 företag.

Skillnaderna i lönsamhet visade sig vara små mellan företag som satsar i stor resp. liten utsträckning på FoU-insatser och inga klara samband kunde fastställas mellan FoU-intensiteten och lönsamheten på den aggregerade nivån. Däremot fann SIND ett klart positivt samband mellan FoU-inves- teringar och volymtillväxt. Företag som saknade FoU-verksamhet har under perioden inte haft någon nämnvärd tillväxt i produktionsvolymen medan den FoU-intensivaste gruppen har haft en kraftig volymökning. Även om vissa branschavvikelser förekommer måste slutsatsen bli att en allt större del av produktionen i de medelstora och större företagen på sikt kommer att ske i företag som bedriver FoU-verksamhet och framför allt i de mest FoU-intensiva företagen.

Endast de mest FoU-intensiva företagen har enligt SIND:s studie lyckats bibehålla sin sysselsättningsnivå under perioden. Efter en nedgång de första åren har sysselsättningen ökat under senare delen av undersöknings- perioden. Det finns en stark trend mot att en allt större andel av de industrisysselsatta i framtiden kommer att återfinnas i högteknologiska branscher.

Skillnaden i produktivitet var dessutom mycket stor mellan företag med hög respektive låg FoU-verksamhet. Under perioden har dessutom företag utan FoU-verksamhet tappat alltmer gentemot de övriga företagen samti- digt som resurser har förts över från lågproduktiva företag, de som saknar FoU, till mer högproduktiva, dvs. de FoU-intensiva. Slutligen studerade SIND också sambandet mellan FoU-intensitet och exportandel. Under- sökningsmaterialet visar klart att exportandelen samvarierar positivt med stigande FoU-intensitet.

Som framgår av SIND:s studie är satsningar på FoU en förutsättning för att upprätthålla och stärka konkurrenskraften och därmed bidra till en positiv utveckling av den svenska ekonomin. Internationella studier pekar dessutom på att detta kommer att bli allt viktigare då framtidens konkur- renskraft förutses ligga i att ett företag behärskar flera teknologier eller kombinerade teknologier, som mekanik och elektronik eller optik och elektronik.

8.4. Prioriteringar inför framtiden

Det är av stor vikt att den höga andelen forskning och utveckling inom svenskt näringsliv kan upprätthållas och förstärkas under 1990-talet. Detta är av avgörande betydelse för att bevara svensk industris konkurrenskraft och därmed trygga en fortsatt exportledd tillväxt och en full sysselsättning.

Med hänsyn till att svensk industri har sin tonvikt på råvarubaserad basindustri och grundläggande verkstadsindustri samt till den pågående internationaliseringen och omstruktureringen inom många branscher kommer det att krävas att både inhemska och utländska företag etablerar ny tillverkning i Sverige. Under 1980-talet har svenska företag vuxit kraf- tigt i utlandet medan industrisysselsättningen i Sverige har minskat. År 1986 fanns det ca 100000 färre industriarbetare än år 1978. Utlandsägda företags andel av industrin i Sverige växer, men i stort sett endast genom uppköp av redan existerande företag, och några utlandsägda nyetablering- ar av FoU och produktion har inte ägt rum inom den tillverkande indu- strin under denna period.

Det höga tempot i den tekniska förnyelsen har satt press på företagen, i första hand de stora och internationellt verksamma. Deras produkter är ofta system, innehållande många olika teknologier. För att klara förnyel- sekraven krävs att forskare och annan personal med olika bakgrund och kompetens samarbetar. Många marknader fordrar dessutom specialan- passningar av produkterna, vilket kräver utvecklingsarbete, varför det finns en tendens att lokalisera detta nära de mest betydelsefulla markna- derna.

En del av behovet av teknisk förnyelse förs vidare till de stora företagens

Prop. 1989/90: 90

underleverantörer. Till den hårdnande konkurrensen bidrar den omstruk- turering som marknadsintegrationen i Västeuropa driver fram. Ur under- leverantöremas synvinkel kan framtiden vara hotfull. Köparna blir färre och färre och kräver av sina leverantörer ett allt större tekniskt utveck- lingsåtagande. Utvecklingen har gått från att underleverantören inte bara skall svara för utveckling och produktion av enskilda detaljer i en funktion utan för hela funktionen. Många mindre och medelstora företag besitter i dag inte denna kompetens. Skall en omfattande utslagning undvikas måste landets FoU-resurser mobiliseras och effektiva kanaler etableras för en efterfrågestyrd förmedling av teknik.

För att Sverige skall kunna behålla och attrahera företagens forsknings- och utvecklingsavdelningar — vilket också har stor betydelse för var produktionen kommer att utföras — krävs att vi kan erbjuda en minst lika god FoU-miljö som våra konkurrentländer. En hög kvalitet på den teknis- ka grundutbildningen och på den tekniskt inriktade forskningen måste förbli Sveriges viktigaste konkurrensmedel.

Avgörande för förnyelsen av industriell FoU är god tillgång på välutbil- dade forskare. Det råder i dag en utpräglad knapphet på forskarutbildade tekniker. Det är därför synnerligen angeläget att stärka forskarutbildning- en vid de tekniska fakulteterna. Regeringen föreslår därför, som tidigare framhållits, att de tekniska fakulteterna skall prioriteras vid övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Denna övergång föreslås vad gäller de tekniska fakulteterna slutföras redan under budgetåret 1990/91.

Kvalitetsfrågoma har fått en allt större betydelse inom industrin och kvaliteten kan vara en avgörande konkurrensfaktor. Kvalitetskravens upp- fyllande, som traditionellt har baserats på kontroll och inspektion, över- förs alltmer till en aktiv styrning av hela förloppet i ett företag för att direkt nå felfria produkter, processer, prestationer och tjänster. Behovet av forsk- ning inom kvalitetsstymingsområdet har uppmärksammats såväl i Sverige som internationellt.

8.4.1. Särskilda forskningsområden

Matcrialteknik identifieras alltmer som ett nyckelområde i den tekniska och industriella utvecklingen. Kunskap om framställning och bearbetning av olika material samt hur dessa på bästa sätt kan användas i kvalificerade produkter och konstruktioner har också fått en allt större betydelse för Sveriges industri och samhällsutveckling.

Inom byggsektorn är bättre och billigare byggnadsmaterial en av de viktigaste faktorerna för att påverka investerings— och driftskostnaderna. Energisektom står inför viktiga omställningar i Sverige. Energi kan t.ex. sparas genom lättare konstruktioner i bilar, flygplan och rörliga maskin- delar samt bättre isoleringsmaterial i byggnader. Av det totala förädlings- värdet för Sveriges industri svarar verkstadsindustrin för ungefär hälften. En nära samverkan mellan materialframställning och verkstadsindustrins vidareförädling får allt större betydelse.

Ett för flera myndigheter gemensamt utredningsarbete har visat att det behövs en förstärkt materialvetenskaplig grundforskning som bas för en

fortsatt tillämpad forskning. Regeringen har funnit förslagen om forskning utförda av tvärvetenskapliga konsortier särskilt intressanta. Med konsorti- er avses i detta sammanhang dels ett antal specificerade ämnesområden för forskning, dels grupperingar inom högskolor som skall utföra forsk- ningsarbetet. Medel för dessa konsortier föreslås allokeras via STU och det naturvetenskapliga forskningsrådet. För ökade satsningar på materialtek- nisk forskning föreslår regeringen sammanlagt 10 milj. kr. 1990/91, 20 milj. kr. 1991/92 och 20 milj. kr. 1992/93 dvs. en bashöjning med 50 milj. kr. vid slutet av treårsperioden.

Den svenska träråvarubaserade industrin, dvs. såväl massa- som pap- persindustri är av betydande vikt för landets ekonomi. Regeringen finner det därför angeläget att nu genomföra en särskild studie av forskningsbc- hoven inom denna sektor i syfte att trygga denna industris framtid på lång sikt. I utredningen bör även ingå en noggrann kartläggning av det nuvaran- de FoU-systemets omfattning inom den träråvarubaserade sektorn. Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare direktiven för utred- ningens genomförande. Utredningen bör vara slutförd senast den 1 sep- tember 1991 så att dess förslag kan behandlas i den påföljande budget- propositionen.

En säker energitillförsel till rimliga priser är av stor betydelse för svensk industris konkurrenskraft. Regeringen föreslår i denna proposition fortsatt stora satsningar på energiforskning.

I många länder sker i dag betydande satsningar på rymdverksamhet. Detta speglar en tro på rymdteknikens långsiktiga och viktiga roll för kommunikationer, inventering av jordresurser, miljökontroll, forskning m.m.

Det är av vitalt intresse för Sverige att vidmakthålla och utveckla den svenska kompetensen på rymdområdet. Inom det europeiska rymdorganet (ESA) har beslut fattats om ett utvidgat basprogram vari ingår en ny uppsändningsraket Ariane 5, ett rymdflygplan Hermes och en rymdsta- tionsmodul Columbus. Regeringen har tidigare fattat beslut om svenskt deltagande i Ariane 5 och Hermes. De förstärkta insatserna på rymdområ- det. 40 milj. kr. för 1990/91, avser deltagande i Columbusprojektet. Ut- över de industri- och Europapolitiska skäl som ligger bakom förslaget om ökade resurser för forskning och utveckling på rymdområdet vill regering- en betona rymdverksamhetens betydelse för kartläggning och övervakning av miljön i ett globalt perspektiv.

Regeringen anser, som framhållits tidigare, att det är mycket viktigt att resurserna för miljöteknisk forskning ökar. Målen för miljöteknisk forsk- ning och utveckling är att förbättra kunskapen om hur miljöskador upp- kommer och hur de kan begränsas till ett minimum i industriella processer och produkter. »

Regeringen anser vidare att miljöhänsyn skall genomsyra all statligt finansierad teknisk forskning. Det är också angeläget att nytt tekniskt kunnande snabbt kommer till användning i produkter och tjänster i sam- hället i syfte att minska påfrestningarna på miljön.

För att stimulera och underlätta ett systematiskt arbete med kvalitets-

utveckling föreslår regeringen att ett kollektivforskningsinstitut för kvali- tetsutveckling inrättas.

8.4.2. Spridning av forskningsresultat

Sverige kan, trots stora satsningar, bara bedriva kvalificerad forskning och utveckling inom ett begränsat antal områden. Den tekniska forskningen är internationell och många av de banbrytande upptäckterna sker långt från vårt land. Den svenska industrins tekniska utveckling är således till stor del beroende av att vi kan ta hem nytt kunnande från utlandet och omsätta detta i nya produkter och tekniker.

De stora internationella företagen har av naturliga skäl lättare att ta till sit7 denna kunskap, liksom företag i nära kontakt med högskolan, än manga små och medelstora företag och kommuner utanför högskoleorter- na. Detta gäller också inhämtande av forskningsresultat från det svenska FoU-systemet.

Regeringen anser det mycket betydelsefullt att forskningsresultat även sprids till den mindre och medelstora industrin och till företag som inte finns på högskoleortema. Detsamma gäller de kommunala förvaltningarna runt om i landet. Regeringen föreslår därför att SIND och STU ges i uppdrag att stimulera framväxten av ett nätverk av teknikkonsulter som kan förmedla kontakter mellan företag i behov av ny teknik och högskolor, kollektiva forskningsinstitut och andra företag. Regeringen avser återkom- ma i denna fråga i den tidigare nämnda propositionen om vissa närings- politiska frågor.

9. Forsknings- och utvecklingsarbete i tjänstesektorn

Tjänstesektorn spelar en allt viktigare roll för produktion och sysselsätt- ning. Offentliga och privata tjänster svarar för ca 2/3 av bruttonationalpro- dukten. Ca 2/3 av de yrkesverksamma (2,7 milj.) arbetar inom tjänstesek- torn och nästan hela den nuvarande sysselsättningsökningcn sker där. Aktuella bedömningar av utvecklingen på längre sikt pekar på att tjänste- sektorn kommer att fortsätta att öka i betydelse.

Till drivkrafterna bakom utvecklingen av tjänstesamhället hör omstruk- tureringen i arbetslivet mot en kunskapsintensiv produktion, en ökande inforrnationshantering och datorisering, överföring av verksamheter från tillverkningsindustrin och förändrade konsumtionsmönster. Den kanske viktigaste enskilda förändringsfaktom inom både näringsliv och offentlig sektor är datoriseringen.

Både offentliga och privata tjänster är en central del av välfärden i vårt samhälle som vi inte vill avstå från. I dag kan man säkert hävda att det för de flesta människor är väl så viktigt att ta i anspråk tjänster som att förbruka varor.

Trots tjänsteföretagens och den offentliga tjänsteverksamhetens växan- de betydeISe i samhället är forskning med anknytning till denna sektor i början av sin utveckling. Den varuproducerande industrin kan stödja sig på breda kunskaper inom naturvetenskap och seklers tekniska utveckling och erfarenheter. Det finns också stora investeringar gjorda i forskning om det varuproducerande samhällets ekonomiska, politiska och sociala funk- tioner.

Tjänstesektoms forsknings— och utvecklingsarbete (FoU) måste baseras på en jämförelsevis ung, icke-kvantitativ beteende- och samhällsveten- skap. Ett grundläggande arbete behövs för att sektorn skall kunna frigöra sig från den varuproducerande sektorns och det tidigare industrisamhäl- lets synsätt, begrepp och språk och utveckla en egen begreppsapparat, teoribildning och metodik. Det kräver forskningsinsatser som rör tjänste- sektorn i dess helhet.

Sektorns väldiga bredd rymmer stora skillnader mellan verksamheten i den privata sektorn och i den offentliga, liksom inom var och en av dem. Det gör det nödvändigt att vid sidan om det gemensamma arbetet utveckla en forskning med olika inriktning inom den privata och offentliga sektorn.

Regeringen har mot denna bakgrund ansett det viktigt att lyfta fram tjänstesektorn som ett område där forsknings- och utvecklingsinsatserna måste ökas. Det är särskilt angeläget att kommuner, landsting och företag tar ansvar för en kraftig förstärkning av det forskningsanknutna utveck- lingsarbetet inom sektorn.

Regeringen föreslår särskilda medel för 0 ett programarbete 1990/91 angående behovet av forskning om den

offentliga sektorn . stöd till en ökad konsumentforskning

9.1. Det nuvarande forsknings- och utvecklingsarbetet 9.1.1 Den offentliga sektorn

Regeringen konstaterar att FoU för att utveckla den offentliga sektorn fortfarande är mycket begränsad, bortsett från försvaret och det medicins- ka området, trots att forskning om den offentliga sektorn har varit ett prioriterat område i forskningspropositionerna under hela 1980-talet. Det gäller särskilt FoU för att utveckla den kommunala sektorn. Insatserna är dessutom utspridda över olika discipliner, sektorsorgan och myndigheter. Resurserna är ojämnt fördelade.

Enligt en utredning av statskontoret — (FoU en resurs för utveckling av offentliga tjänster? 1989: 39) används ca 3/4 av FoU-medlen som gäller den offentliga sektorn för att utveckla den statliga verksamheten. Sedan 1970-talet pågår ett omfattande utvecklingsarbete för den statliga förvaltningens decentralisering och förnyelse. Initiativ har också tagits till en ökad forskning genom delegationen för forskning om den offentliga sektorn. Resurserna för projektanslag har dock varit små.

Det statliga utvecklingsarbetet sker vidare inom myndigheter på sam- hällsområden där staten själv driver verksamheten eller har tillsynsansvar, t. ex. socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen. Statliga bidrag till utveck- lingsarbete i kommunerna, t.ex. på det sociala området, har också ofta medverkat till ett mera varaktigt utvecklingsarbete på den lokala nivån enligt Statskontorets utredning. '

Även den forskning om den offentliga verksamhetens utveckling som utförs på initiativ av statliga myndigheter eller kommuner bör nämnas. En inriktning på den statliga förvaltningen dominerar. Man kan emellertid också erinra om den omfattande forskningen om medborgarinflytande och demokratifrågor som gäller både stat och kommun, bl. a. undersökningar- na om väljare och valda och den kommunala självstyrelsen.

Sektorsforskningen rör till mycket stor del utvecklingen av de offentliga verksamheterna som social omsorg, hälso— och sjukvård, skola, trafik, miljövård och riktar sig särskilt till den kommunala sektorn.

Statskontoret har i sin utredning om den offentliga verksamheten sär— skilt studerat barnomsorg och kriminalvård och funnit att sektorsforsk- ningen alltför sällan omsätts i lokalt utvecklingsarbete. Det är på den lokala nivån som intresset för att förbättra verksamheten finns. Utveck- lingsarbetet behöver därför ett starkare stöd än det har nu. Det är också regeringens mening att både sektorsorgan och kommuner/landsting bör ta ett ansvar för att genom ökat samarbete överbrygga klyftan mellan forsk- ning och utvecklingsarbete.

Två tredjedelar av den offentliga verksamheten sker i kommunal regi. Kommuner och landsting avdelar dock små resurser för utveckla den egna verksamheten om man ser till verksamhetens omfattning. Det visar den kartläggning statistiska centralbyrån (SCB) har utfört. Dess uppgifter. som bygger på en enkät till ett urval av kommunerna, är dock i många avseenden osäkra och underskattar sannolikt kommunernas insatser. Vidare omfattas inte den medicinska forskningen i materialet, ej heller sådant utvecklings-

arbete som sker hos t.ex. kommun- och landstingsförbunden och sjuk- vårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI).

Kartläggningen, som gäller FoU-verksamheten 1988, visar att ca 60 % av kommunerna redovisade någon form av forsknings— och utvecklingsarbete. FoU-verksamheten för kommunala ändamål beräknades uppgå till 300 milj. kr. Kostnaderna för FoU som utfördes i den egna kommunen upp- gick till ca 250 milj. kr. En mindre del — motsvarande ca 50 milj. kr. har utförts utanför resp. kommun t. ex. vid universitet och högskolor. Den totala FoU-verksamheten motsvarade 0,1 % av driftkostnaderna. Det är en låg andel om man jämför med den varuproducerande industrin. Staten svarade för 21 % av kostnaderna för kommunernas F oU-insatscr.

De verksamhetsområden som redovisade mest forsknings- och utveck- lingsarbete var administration och ledning, energi, vatten och avfall samt social omsorg.

De största kommunerna svarade för merparten av FoU-insatserna. De nio största kommunerna med mer än 100000 invånare stod för 65 % av de beräknade utgifterna för egen FoU. De 138 minsta kommunerna (under 15000 invånare) satsade 4%. Av dessa vara det emellertid 2/3 som inte redovisade någon FoU över huvud taget.

De redovisade beloppen bekräftar att FoU än så länge motsvarar en relativt liten del av den kommunala verksamheten. Kontakterna med många kommuner tyder dock enligt SCB på att man först på senare år börjat göra mera systematiska FoU-insatser och att dessa växer.

När det gäller landstingens forsknings- och utvecklingsarbete fann SCB att samtliga landsting avsätter resurser för FoU. De totala insatserna för 1988 uppskattades till ca 150 milj. kr., varav 100 för egen FoU. Större delen av FoU-verksamheten är koncentrerad till ett fåtal landsting. Sam- manlagt är de insatta resurserna relativt små, i genomsnitt 0,1 % av lands- tingens totala driftkostnader. FoU är mest omfattande i kronor räknat inom områdena läns— och regionsjukvård och primärvård samt i relation till driftskostnadema inom området kommunikationer och kollektivtrafik. Av landstingens FoU-verksamhet finansieras 9% över statliga medel. Kartläggningen omfattade inte den FoU som bedrivs vid undervisnings- sjukhusen enligt läkarutbildningsavtalen (LUA).

Statistiken över FoU som utförs för att utveckla den offentliga tjänste- sektorn är som nämnts ännu ofullständig och det uppbyggnadsarbete som påbörjats behöver fortsättas. Det gäller särskilt kommunsektorn.

Den kommunala verksamheten är både omfattande och betydelsefull. Det är därför angeläget att kommuner och landsting med olika FoU- insatser utvecklar den egna verksamheten inom ramen för de totala resur- ser sektorn har att förfoga över.

9.1.2. Den privata sektorn

Som redovisats i det föregående har forskning och utveckling varit en viktig faktor i strukturomvandlingen av den industriella produktionen sedan mitten av 1970-talet. Inom tillverkningsindustrin är FoU-verksam- heten dock koncentrerad till mycket stora företag med mer än 1000

anställda. De svarade 1987 för ca 80% av industrins totala FoU. FoU- intensiteten, mått som FoU-utgifternas andel av förädlingsvärdet beräkna- des samtidigt till drygt 10%.

Den privata tjänstesektoms egna FoU-insatser är i förhållande till den varuproducerande industrins mycket små. En uppskattning av FoU-inten- siteten som gjorts av statskontoret på liknande sätt som för industrin ger till resultat en genomsnittlig andel av ca 0,7% för 1987. En av orsakerna kan vara att tjänstesektorn domineras av små företag. I genomsnitt har de 8 årsanställda per företag i jämförelse med 19 i den tillverkande industrin.

De privata tjänsteföretagens eget FoU-arbete sker till betydande del inom bank- och försäkringsväsendet. Till största delen är det fråga om utvecklingsarbete. Inom försäkringsbolagens verksamhet sker dock viss grundforskning, framför allt inom områden som trafiksäkerhet och medi- cin (t.ex. om krocksäkerhet hos bilar, alkohols inverkan på människan, skador på människokroppen orsakade av trafikolyckor). Företagen har egna FoU-avdelningar men samarbetar också i särskilda bolag med andra försäkringsbolag samt med tekniska och medicinska fakulteter. Även ban- kerna har visst eget utvecklingsarbete inom ramen för de samhällsekono- miska enheterna, som bl. a. utvecklar modeller för konjunkturbedömning och ränte— och valutaprognoser.

Utöver tjänsteföretagens eget FoU-arbete förekommer vad man kan kalla uppdragsforskning, där andra organisationer, främst konsulter, utför FoU åt företagen. Exempel finns inom områden som datakommunikation, systemutveckling, beteendevetenskap och konsumentbeteende/marknads- föring.

Tjänsteföretagen utanför bank- och försäkringssektorn är ofta små med begränsade resurser för egen forskning och utveckling.

9.2. Tjänstesektoms forsknings- och utvecklingsbehov

Tjänstesektorn är mycket heterogen till sin struktur och utveckling. Be- greppet tjänstesektor används ofta som en samlingsrubrik för alla verk- samheter som kan betecknas som ”icke-varuproduktion”. I och med sek- torns växande omfattning har denna definition blivit alltmer ohanterlig. Det saknas vidare i stor utsträckning statistik och annan information som på ett enhetligt sätt beskriver sektorn. Definitioner, begrepp och principer för lämpliga indelningar av verksamheten för olika ändamål behöver utvecklas vidare.

Tjänsteverksamhet ställer speciella krav på personalledning och perso- nalutveckling. Frågor som behöver uppmärksammas mer är utbildning och fortbildning. Utbildningsinsatser är viktiga hjälpmedel för förnyelse och omstrukturering av tjänsteverksamheter.

Inom den privata tjänstesektorn sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete genom internutbildning, externa kurser, systemutveckling etc. Denna verksamhet är i hög grad företagsspecifrk. Personalen är tjänsteföretagens viktigaste tillgång. Dess kunskaper behöver utvecklas som ett led i företa- gets strävan att bibehålla och stärka sin konkurrenskraft.

Inom den offentliga sektorn är utbildning en viktig faktor i decentralise-

Prop. 1989/90: 90

ringen av förvaltningen som ger de anställda större verksamhets- och ekonomiansvar. Samtidigt är det naturligtvis medborgarnas behov av samhällsservice som måste vara utgångspunkten för den offentliga förvalt— ningens utveckling.

Inom såväl offentlig som privat sektor är FoU om utbildning och utveck- ling av personalen och dess effekter för verksamheten ännu mycket begrän- sad och behöver förstärkas.

Regeringen anser att tjänstesektoms växande omfattning gör dess effek- tivitet och resursanvändning till en central fråga både inom samhällseko- nomin och välfärdsutvecklingen. Inom tillverkningsindustrin görs det se- dan länge beräkningar av produktivitetsutvecklingen (resursanvändning i relation till produktionsresultatet). Liknande studier tillämpade på tjäns- tesektorn tyder på att samtidigt som den vuxit snabbast under senare år är produktivitetsutvecklingen långsam. Enligt regeringens mening är detta oroväckande.

Tillgänglig information bör dock tolkas med försiktighet. Kunskaperna om hur effektivitet och produktivitet skall mätas inom tjänstesektorn är otillräckliga. Tjänsternas innehåll är heterogent. Kvalitetsutvecklingen har central betydelse i all tjänsteverksamhet, men metodiken för att analysera och värdera den är ännu bristfällig. Tjänster är vidare en särskilt komplex och svårbedömd verksamhet inom den offentliga sektorn som arbetar med mångdimensionella mål och ofta med inriktning på hela system snarare än enskilda tjänster.

Inte desto mindre är behovet stort att analysera vilka brister som finns och hur effektivitet, produktivitet och inflytande för konsumenterna inom tjänstesektorn kan förbättras. Ytterst beror verksamheten av om tjänster- na uppskattas av konsumenterna — medborgarna. Forskningen har därför en viktig uppgift att utveckla nya metoder för resultatanalys och utvärde- ring som är anpassade till uppgifterna i tjänstesektorn, både den offentliga och den privata.

9.3. F orskningspolitik för tjänstesektorn

Generellt innebär den nuvarande forskningspolitiken att staten tar ett ansvar för forskning vid universitet och högskolor, medan produktionen, så som hittills skett inom industrin, svarar för det FoU-arbete som behövs för att utveckla den praktiska verksamheten. För tjänstesektoms del inne- bär det att företagen. kommunerna och landstingen bör ta ansvar för och också finansiera det FoU-arbete som behövs för att utveckla den egna verksamheten.

När det gäller den fortsatta FoU-verksamheten bör det framhållas att utvecklingen är en fråga både om resursanvändning och om de krav på innehåll och kvalitet som medborgarna. Kvalitet ses av många som en avgörande fråga för den offentliga sektorn och ges också högsta prioritet inom den privata.

Regeringen anser att de ansvariga för produktionen inom tjänstesektorn - privata och kooperativa företag, statliga myndigheter, kommuner och

landsting måste kraftigt öka sina insatser för forskning och utvecklings- arbete.

Inom den offentliga sektorn har kommunsektorn länge betraktat FoU- verksamheten som en statlig uppgift. Efter den decentralisering av uppgif- ter och planeringsansvar till den kommunala sektorn som skett under senare år är det synsättet inte längre hållbart. Det vidgade ansvarsområdet och den större handlingsfriheten i förening med behov av att effektivt utnyttja resurserna för verksamheten ställer stora krav på ökade FoU- insatser. Dessa måste initieras och drivas av dem som har ansvar för och utför verksamheten. Det är också de som skall kunna utnyttja resultaten. Den kommunala sektorn bör därför svara för sitt eget FoU-arbete.

Inom Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet pågår ett beredningsarbete i syfte att påbörja en mer systematisk och omfattande FoU-verksamhet, inriktad på kommunernas och landstingens behov av kunskaper för att utveckla och förnya den egna verksamheten. Betoningen kommer att ligga på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Avsikten är att denna FoU-verksamhet skall finansieras av kommunerna och lands- tingen själva. Enligt vad regeringen har erfarit har Svenska kommunför- bundet beslutat att kraftigt öka sina anslag till kommunalt inriktad FoU under åren 1990—1992.

Regeringen vill med hänvisning till den diskussion om behovet av ett ökat FoU-arbete i kommunsektorn som pågått under hela 1980-talet beto- na betydelsen av att ett sådant FoU-arbete nu kommer i gång. En större satsning på en egen FoU-verksamhet är angelägen om den kommunala sektorn skall kunna leda förnyelsen av de omfattande och betydelsfulla verksamheter som den nu har ansvar för. I ett ökat FoU-arbete ligger också effektivitetsvinster genom att mycket utvecklingsarbete kan utnyttjas av flera kommuner resp. landsting.

En ökad FoU-verksamhet inom kommunsektorn bör baseras på grund- läggande forskning och forskarutbildning i relevanta discipliner inom hög- skolan. Regeringen kommer att initiera ett programarbete under budget- året 1990/91 för att beskriva och avgränsa forskningsområdet. Syftet skall vara att utreda vilka resurser som krävs vid universitet, högskolor och forskningsråd. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen i denna fråga.

Programarbetet bör i huvudsak inriktas mot mer grundläggande forsk- ning och forskarutbildning som är av relevans för den offentliga sektorn. I programarbetet bör även undersökas om den statliga sektorsforskningen kan ge större uppmärksamhet åt den offentliga sektorns allmänna förnyel- se.

Också för att utveckla den kooperativa verksamheten, inte minst inom den offentliga sektorn, är forskning av stor betydelse. Def är därför gläd- jande att det inom universitets- och högskolesystemet finns förutsättningar för att öka forskningen inom området.

Regeringen vill dock framhålla betydelsen av att den kooperativa ut- vecklingen också stöds genom ett aktivt utvecklingsarbete och försöks- verksamhet både inom de stora kooperativa organisationerna och företa- gen bostadskooperationen, konsumentkooperationen, lantbrukskoope-

Prop. 1989/90: 90

rationen - och inom kommuner och landsting. Även arbetsmiljöfonden, byggforskningsrådet och det föreslagna socialvetenskapliga forskningsrå- det bör kunna uppmärksamma kooperativa idéer och verksamheter som FoU-projekt.

Ett långsiktigt och systematiskt arbete för att förbättra kvaliteten på varor och tjänster är av avgörande betydelse för att skapa utrymme för en bibehållen och höjd välfärd.

Det finns i dag ett stort behov av konsumentforskning och brukarorien- terad forskning som handlar om den enskildes vardag. exempelvis att en produkt fungerar för sitt ändamål, att den inte är farlig och att varudistri- butionen är tillfredsställande. En annan viktig uppgift för konsument- forskningen är att sätta in konsumentbeteenden i en helhet. Den samhälls- vetenskapligt inriktade konsumentforskningen kan ge värdefulla bidrag till den livsstilsförändring som t.ex. en mer resursknapp och miljöanpassad utveckling kan kräva.

Regeringen anser därför att konsumentforskningen bör ges ett stöd för att kunna etablera sig långsiktigt. Konsumentverket och konsumentteknis- ka nämnden bör få förstärkta resurser för att på olika sätt stödja forskning, initiera förprojekt, sprida information om forskning samt medverka till att forskargrupper bildas.

10. Uppföljning och utvärdering

Regeringens strävan är att föra en politik som gör att den andel av svenskt produktionsliv som avser forsknings- och utvecklingsarbete kan öka. Detta innebär emellertid inte att denna verksamhet skall växa okritiskt. Ju större belopp som anslås för forskning och utveckling, desto viktigare blir upp- följning och utvärdering av gjorda insatser. Desto viktigare blir också en ständig omprioritering och förnyelse av forskningsverksamheten så att den inte stelnar i en otidsenlig inriktning och struktur. En utvärdering och eventuell omprioritering av hur samhällets resurser skall användas på bästa sätt pågår ständigt och satsningar på forsknings- och utvecklings- verksamhet kan inte undantas från ett sådant ifrågasättande.

Hänvisningar till S10

  • Prop. 1989/90:90: Avsnitt 11.2.2

10.1. Behovet av uppföljning och utvärdering

I växande utsträckning krävs en återkommande omprövning av offentlig verksamhet på alla områden. Detta ligger till grund för de riktlinjer för utvecklingen av det statliga budgetsystemet som regering och riksdag lagt fast (prop. 1987/88: 150 bil. 1, FiU 30, rskr. 394). Planering skall grundas på uppföljning och utvärdering. Syftet skall vara att tillgängliga resurser används effektivare som en följd av systematisk omprövning och förnyel- se.

Uppföljning och utvärdering är således ett instrument för att förbättra forsknings- och utvecklingsarbetet. Som sådant är det ingalunda nytt. Forskning karaktäriseras av ett inbyggt system av kvalitetsgranskning och kvalitetskontroll. Uppföljning och utvärdering sett i ett mer strukturellt perspektiv har emellertid inte större förankring inom forsknings- och utvecklingsarbete än inom annan statlig verksamhet.

Mycket stora och. genom förslagen i denna proposition, ökade resurser förvaltas av dem som ansvarar för grundforskning och sektorsforskning. Användningen av dessa har strategisk betydelse för i stort sett alla delar av vårt samhälle. Det ligger därför i allas intresse att forskningsresurserna används på rätt sätt. De olika forskningsorganen skall ta fram ett eget un- derlag för en ändamålsenlig och effektiv resursanvändning.

Regeringen fäster stort avseende vid att en effektiv uppföljning och utvärdering sker. Riksdag och regering har för sin del inte behov av alltför detaljerade analyser och resultatsredogörclser utan ett kvalitativt underlag som kan ligga till grund för avvägningar och prioriteringar mellan olika verksamheter. Det är regeringens sak att besluta om formerna för uppfölj- nings- och planeringsprocessen och ge de uppdrag åt myndigheterna som kan ge relevant underlag för riksdagens och regeringens beslutsfattande.

Det är angeläget att också mer övergripande utvärderingar görs av hela forskningsfält och sektorer, från grundforskning till utvecklingsarbete. I ett sådant arbete bör alla berörda organ involveras. Regeringen avser att redovisa sådana utvärderingar inför nästkommande planeringsperiod.

10.2. Resultatredovisningen i den nya budgetprocessen

Riksdagen har beslutat om en omläggning av den statliga budgetprocessen och en övergång till en mera långsiktig styrning av den statliga verksamhe- ten. Budgetprocessen innebär att regering och riksdag vart tredje år gör en fördjupad prövning av omfattningen och inriktningen av myndigheternas verksamhet.

Ett viktigt instrument i denna budgetprocess är en systematiserad resul- tatredovisning och resultatanalys. Syftet är att riksdagen och regeringen skall kunna bedöma resultaten av myndigheternas verksamhet mot bak- grund av de beslut man har fattat.

Föregående riksmöte ställde sig bakom den proposition om formerna för högskolepolitiken som regeringen lade fram hösten 1988 (prop. 1988/89: 65, UbU 9, rskr. 148). Propositionen innebar bl. a. en konkretisering av det nya budgettänkandet inom högskolan, med avseende på såväl den grund- läggande högskoleutbildningen som forskning och forskarutbildning.

I propositionen framhölls bl. a. att det nya budgettänkandet innebär en övergång till fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år och införande av en ny typ av anslag, s.k. ramanslag, som medger en friare disposition av anslagsmedlen över mer än ett budgetår. För högskolans del skall över- gången till det nya budgetsystemet ske budgetåret 1993/94 för att möjliggö- ra en samtidig riksdagsbehandling av dels den grundläggande högskoleut- bildningen, dels forskning och forskarutbildning. Efter att ha inhämtat underlag från de lokala enheterna skall UHÄ avge en fördjupad anslags- framställning för sitt ansvarsområde första gången den 1 september 1992.

Regeringens avsikt är att de arbetsformer som angavs i den nämnda propositionen i huvudsak också skall gälla för Sveriges lantbruksuniversi- tet och forskningsråden liksom för övriga myndigheters FoU-arbete.

Ansvaret för resultat och kvalitet i verksamheten åvilar varje myndig- het. Denna skall se till att forskningen och, när det gäller högskolan, forskarutbildningen planeras och bedrivs på ett effektivt sätt och på en även internationellt sett god nivå.

Ett nödvändigt underlag för regeringens och riksdagens beslut är en redovisning av hur befintliga resurser används. Uppgifterna måste kom- pletteras med information om verksamhetens resultat. Denna kan få for- men av såväl kvantitativa uppgifter som kvalitativa bedömningar från de verksamhetsansvariga.

Riksdagens och regeringens beslut om verksamhetens omfattning och inriktning kommer huvudsakligen till uttryck genom anslagsbeloppens storlek för olika fakultetsområden, forskningsråd och myndigheter. Det nya budgeteringssystemet med dess uppföljnings- och utvärderingsinstru- ment bör ha förutsättningar att ge ett tydligt underlag för riksdagens och regeringens beslut om de stora resurser som avsätts för forskarutbildning- en och forskningen. ,

Ett kännetecknande drag i den svenska forskningsorganisationen är det mycket stora antalet organ som fördelar medel för forskning. Detta har stor betydelse för förnyelsen av forskningen. Kombinationen av ett stort antal fakultetsnämnder, högskolestyrelser, forskningsråd och ett betydan-

Prop. 1989/90: 90

de antal sektorsorgan som fördelar medel kan dock bli ett hinder för både kraftsamlingar och interdisciplinära framsteg. Denna splittring kan också föra med sig att de utvärderingar som görs inom ramen för budgetproces- sen kan var för sig bli alltför begränsade. Därför är det viktigt att övergri- pande utvärderingar initieras som svarar mot de huvudlinjer i forsknings- planeringen som anges av regering och riksdag.

10.3. Några betydelsefulla områden för utvärdering

10.3.1. Forskning på eget programansvar — rörliga eller fasta resurser

Huvuddelen av anslagen till grundforskning går i dag direkt till högskolan. Fakultetsanslagen (motsv.) uppgår innevarande budgetår till sammanlagt ca 3 miljarder kr. Samtidigt anvisas ca 900 milj. kr. till forskningsråden.

En viktig avvägningsfråga gäller balansen mellan de medel som, huvud- sakligen i form av projektstöd, fördelas av forskningsråden och de medel som högskolan kan använda till att bygga upp en fast forskningsorganisa- tion. Inte minst har denna avvägning betydelse för möjligheterna att bygga upp en stabil forskarutbildningsorganisation. Även om forskare inom rådsfinansierad och annan externt finansierad verksamhet kan medverka i forskarutbildning är denna dock beroende av mer långsiktigt garanterade resurser, såväl personella som materiella.

Många faktorer måste vägas in när beslut fattas om anslag till forsk- ningsråden respektive till högskolan. Det är nödvändigt att det underlag som myndigheterna skall lämna till regeringen på olika sätt belyser hur den nuvarande resursfördelningen fungerar samt för- och nackdelar med olika alternativa fördelningar. Detta kommer att särskilt framhållas i regering- ens kommande direktiv till myndigheterna.

I Förbundsrepubliken Tyskland används en del av forskningsrådsmed- len för samarbete inom gemensamma vetenskapligt angelägna teman, där en koordinering kan innebära vetenskapliga vinster. En annan en del av dessa rådsmedel används för långfristiga satsningar (12 — 15 år) för att föra samman specialister inom olika ämnen i en region i ett mångvctenskapligt samarbete. Dessa metoder att befordra mångvctenskaplig forskning före- faller vara intressanta lösningar och tillhör dem som bör övervägas för att öka möjligheterna till interdisciplinär forskning, profilering av olika hög- skoleenheter och kraftsamling.

10.3.2. Forskarutbildningen

Forskningspersonalens nyckelställning har poängterats i det föregående. Utan en tillräcklig tillgång på goda forskare är stora satsningar i övrigt meningslösa. Vikten av att åstadkomma en förbättrad forskarutbildning och en vidgad forskarrekrytering, inte minst från de mindre och medelsto- ra högskolorna, framhålls i denna proposition. Antalet utbildningsplatser inom forskarutbildningen bestäms inte av regering och riksdag utan av de lokala högskoleorganen mot bakgrund av tillgängliga resurser. Däremot kan regering och riksdag genom förbättring av möjligheterna till studiefi-

nansiering för doktorander påverka utbildningsvolymen och skapa bättre förutsättningar för de forskarstuderande att fullfölja sin utbildning. I pro— positionen föreslås att på sikt alla utbildningsbidrag skall omvandlas till doktorandtjänster.

Det är en viktig uppgift för högskolemyndigheterna att följa upp dels hur forskarrekryteringen och forskarutbildningen över huvud taget utvecklas, dels hur de särskilda insatser som föreslås i denna proposition bidrar till att förbättra förhållandena i dessa hänseenden.

10.3.3. Geografisk fördelning av resurser för forskning och utveckling

Ytterligare en fråga som bör undersökas närmare är hur forskningsresur- sernas fördelning i landet påverkar de resultat riksdag och regering förväntar sig skall uppnås när det gäller FoU och spridning av FoU i samhället och dess olika sektorer.

Det ligger i sakens natur att beslut om omfattning och inriktning av den statligt finansierade forskningen inom och utom högskolan också innebär beslut om verksamhetens geografiska lokalisering. Samma kriterier bör gälla här som för andra beslut inom forskningsområdet, nämligen att verksamheten skall utföras där de vetenskapliga kvalitetskraven bäst kan uppfyllas. Såväl de redovisningar, som i framtiden skall göras av genom- förd verksamhet och uppnådda resultat, som förslag om utbyggnad av verksamheten måste därför belysa olika lokaliseringsaltemativ ur detta perspektiv. Lokaliseringen av all verksamhet bör i princip kunna ifrågasät- tas.

En särskild fråga är forskningsverksamheten vid de mindre och medel- stora högskolorna och vårdhögskolorna. En forskning som fyller höga kvalitetskrav kan också ha en positiv betydelse för den ekonomiska, soci- ala och kulturella utvecklingen för berörda regioner. Regeringen föreslår i denna proposition vissa forskningsstödjande åtgärder vid dessa högskolor. Dessa åtgärder bör leda till att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna engageras i forskning i samma utsträckning som sina kolleger vid universiteten.

Universitets- och högskoleämbetet skall göra en utvärdering av de gjor- da insatserna för att belysa dels hur anvisade medel använts. dels — och framför allt vilka effekter åtgärderna haft på forskningens omfattning i stort vid de berörda högskolorna. Regeringen föreslår vidare vissa andra åtgärder i den regionalpolitiska propositionen till innevarande riksmöte med betydelse för de mindre och medelstora högskolorna i vissa delar av landet.

Fakultetsorganen har ansvar för forskningen inte bara vid den egna enheten utan också vid mindre och medelstora högskolor. I ökad utsträck- ning måste de medel som anvisas under fakultetsanslagen användas vid dessa högskolor. Det är en uppgift för de lokala högskoleorganen att finna former för hur detta skall kunna förverkligas med bibehållande av högt ställda vetenskapliga kvalitetskrav och en effektiv resursanvändning.

Det forsatta beredningsarbetet, med utgångspunkt i bl. a. successiva re- sultat från ovan nämnda utvärderingar, får avgöra i vilka former forsk-

Prop. 1989/90: 90

ningen vid de mindre och medelstora högskolorna och vårdhögskolorna kan utvecklas under 1990-talet. Bedömningen skall innefatta det behov av forsk- ning som kan föreligga i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Utgångs- punkten måste vara att det skall råda en hög och likvärdig kvalitet inom hela den Svenska högskolan. Beredningsarbetet i detta hänseende måste också samordnas med vad som nämnts om avvägning och koncentration mellan forskningsråd och fakultetsorganisation.

10.3.4. Sektorsforskningens kvalitet och samhällsrelevans

Kriterierna för en väl fungerande sektorsforskning är av två olika slag. För det första måste verksamheten inriktas mot frågor som är relevanta för de berörda sektorerna. För det andra måste forskningen uppfylla krav på god vetenskaplig kvalitet.

Sektorsforskningens vetenskapliga kvalitet bör utvärderas på liknande sätt som forskning på eget programansvar. Också forskningens samhällsre- levans skall bedömas. En utvärdering av samhällsrelevansen bör innefatta en analys av dels forskningsresultatens användbarhet, dels i vilken omfatt- ning forskningsresultaten faktiskt har använts.

Det är naturligtvis en uppgift för varje sektorsorgan att svara för uppfölj- ning och utvärdering av sin egen FoU-verksamhet. Sektorsorganens eget ansvar bör emellertid i vissa avseenden kompletteras för att få fram ett bättre underlag för forskningspolitiska beslut. Det krävs att samhällsre- levansen utvärderas också inom större problemområden än vad ett ensta- ka sektorsorgan svarar för. Det ankommer på regeringen att se till att sådana övergripande utvärderingar kommer till stånd.

Ett område som kommer att behandlas är kollektivforskningen, dvs. när staten och näringslivet genom gemensam finansiering skapar särskilda organisationer och program för tillämpad forskning. Statens satsningar inom basprogrammen uppgår här 1989/90 till knappt 200 milj. kr.

Ett annat område för en övergripande utvärdering är miljöforskningen. där utvärderingar utförda av de enskilda organ som finansierar miljöforsk- ningen ej kan anses till fyllest. Utvärderingsarbetet bör, förutom de tidiga- re nämnda kvalitets— och relevansaspektema, också belysa inriktningen på forskningen när det gäller avvägningen mellan grundläggande forskning och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som sker inom industrin. Det ankommer på regeringen att avgöra formerna för denna övergripande utvärdering.

10.4. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för forskningspolitiken under perioden 1990/91 — 1992/93 som framgår av avsnitten 2— 10.

1 1 Justitiedepartementets verksamhetsområde Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 11 Inom justitiedepartementets ansvarsområde bedrivs forskning, utredning Justitiedep.

och information bl.a. om brottslighet och brottsförebyggande insatser. Under andra huvudtitelns utredningsanslag beräknas vidare vissa medel för uppföljning och utvärdering av de forskningspolitiska besluten.

] nedanstående tabell sammanfattas resurserna för forskning och utveck- lingsarbete om brott och brottsförebyggande arbete samt de resurser som finns under justitiedepartementets utredningsanslag för uppföljning och ut- värdering av de forskningspolitiska besluten. I tabellen redovisas endast reformer. Till dessa förändringar kommer för budgetåret 1990/91 kompen- sation för pris- och löneförändringar. Anslagen kommer på motsvarande sätt att prisomräknas de kommande åren.

Reformer (milj. kr.)

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Brottsförebyggande rådet 12.5 + 1,8 — Uppföljning och utärdering 3,0 + 1,0 — —

1 1.1 Brottsförebyggande rådet 11 .1.1 Brottsförebyggande rådets verksamhet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyg- gande insatser inom olika områden av samhället och att verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas.

BRÅ fick under hösten 1988 en ny instruktion (SFS 1988: 1223) som gäller fr.o.m. den 1 januari 1989 och som ställer nya krav på verksamhe- ten. Bl.a. ges BRÅ ett större ansvar för samordningen av samhällets brottsförebyggande verksamhet liksom för information inom det egna verk- samhetsområdet.

När det gäller FoU-arbetet framhålls i förordningsmotiven (198816) att det är angeläget att verksamheten utvecklas vidare så att BRÅzs kunskaper i större utsträckning än vad som hittills har varit fallet kan användas som underlag för prioriteringar i det brottsförebyggande arbetet liksom för tillämpning och utvärdering av brottsförebyggande åtgärder. Vidare sägs att BRÅ i ökad omfattning bör ägna sig åt utvärdering av reformer inom det kriminalpolitiska fältet. BRÅ skall även kunna ge underlag för framti- da kriminalpolitiska reformer genom att pröva och utvärdera olika åtgär- der.

Det påpekas också att BRÅ även i fortsättningen bör lämna bidrag till enskilda forskare.

BRÅ leds av en överdirektör. Vid rådet finns också en styrelse. Under överdirektören finns byråchefer som ansvarar för forskning, utredning och information på det brottsförebyggande området. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkansdelegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation. 103

Rådet upprättar löpande treåriga verksamhetsplaner. I samband med Prop. 1989/90: 90 anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 har rådet lämnat en sådan Avsnitt 11 plan för verksamheten under budgetåren 1990/91 —1992/93. Justitiedep.

11.1.2. Bedömning av resultaten hittills

Tyngdpunkten i arbetet inom BRÅ har hittills främst varit insamling och analys av brottsdata samt utformning av brottsförebyggande strategier. Endast en mindre del av verksamheten har ägnats praktisk tillämpning och utvärdering av sådana strategier liksom åt utvärdering av reformer inom det kriminalpolitiska fältet.

Ett förnyelsearbete inom rådet har påbörjats sedan den nya instruktio- nen trädde i kraft. Det kommer till uttryck bl.a. i verksamhetsplanen för budgetåren 1990/91—1992/93. Planen ligger väl i linje med den nya in- struktionen samt de uttalanden som gjorts i anslutning till denna i förord- ningsmotiven och av riksdagen. Rådet har inte gjort någon inbördes prio- ritering mellan de olika projekten i verksamhetsplanen.

11.1.3. Regeringens syn på BRÅ:s framtida arbete

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper och erfarenheter på området kan utvecklas och spridas. BRÅ har en central roll i det sammanhanget. Genom den nya instruktionen markeras BRÅ:s ställ- ning som centralt organ för bl. a. samordning, forskning, utvärdering och information på det brottsförebyggande området. Regeringen anser att det är angeläget att BRÅ:s verksamhet tillförs utökade resurser.

Regeringen delar i huvudsak BRÅ:s bedömning av behovet av forsk- ning, utredning och information på de områden som anges i verksam- hetsplanen. Ett större utrymme bör således ges åt bl.a. utvärdering av brottspreventiva åtgärder och kriminalpolitiska reformer.

I fråga om prioriteringen vill vi särskilt fästa uppmärksamheten på följande områden.

Åtgärder mot brott i storstad Den förhållandevis största delen av brottsligheten finns i våra tre största städer.

Tre av projekten i BRÅ:s verksamhetsplan rör lokala åtgärder mot brott i storstad. Mest omfattande är det s.k. Stockholmsprojektet. Det har påbörjats under innevarande budgetår och bedrivs i samarbete med uni- versitetet i Stockholm, Stockholms kommun, rikspolisstyrelsen och polis- myndigheten i Stockholm. I projektet tas data till vara från två tidigare BRÅ-projekt, nämligen "Brott i stadsmiljö" och "Tillgreppsprojektet”. Det andra projektet, vars kartläggningsfas avslutades under år 1988 och som bedrivs i samarbete med lokala myndigheter, är inriktat på brottsföre- byggande insatser i en förort till en storstad. Det tredje, som skall påbörjas under innevarande budgetår, är inriktat på åtgärder för att minska vålds— 104

brott. Projektet, som bygger på tidigare forskning inom området, skall Prop. 1989/90: 90 också bedrivas i samarbete med lokala myndigheter, organisationer etc. Avsnitt 1 1 Regeringen anser att det är angeläget att BRÅ:s kunskaper kan användas J ustitiedep. som underlag för lokala åtgärder mot brott i storstadsområdena och utvär- deringen av sådana. Det är därför av stor betydelse att de nämnda projek- ten kan fullföljas i enlighet med BRÅ:s planering.

Brottslighet bland invandrare

Det saknas tillräcklig kunskap om och i vilken utsträckning brottslighet har samband med den invandring som skett till SVerige. Denna brist har under senare tid uppmärksammats i flera olika sammanhang. Bl.a. har en arbetsgrupp inom justitiedepartementet i en rapport som avlämnades till justitieministern i december 1989 framhållit behovet av att närmare bely- sa utländska gärningsmäns betydelse för våldtäktsbrottsligheten.

I ett av delprojekten i det s.k. Stockholmsprojektet kommer man att studera brottsligheten hos personer med utländsk bakgrund och med sär- skild inriktning på ungdomsbrottsligheten i invandrartäta områden. BRÅ planerar vidare att genomföra ytterligare ett forskningsprojekt om invand- rares brottslighet tillsammans med Centrum för invandrarforskning vid Stockholms universitet. I det projektet ingår bl.a. en kartläggning av den polisanmälda brottsligheten bland personer som är födda i utlandet, dvs. dels utländska medborgare. dels naturaliserade svenskar. Regeringen bedö- mer det som nödvändigt att forsknings- och utvecklingsarbetet inom områ- det intensifieras under den kommande treårsperioden. Det behövs mer kun- skaper om invandrares brottslighet, om vilka faktorer i det svenska samhäl- let som negativt påverkar olika invandrargruppers anpassningsmöjligheter samt om hur man kan komma till rätta med dessa problem.

Privata initiativ inom rättsväsendet

På senare tid har bl. a. inom Europarådet uppmärksammats frågan om s.k. privatisering inom rättsväsendet.

BRÅ planerar att genomföra en undersökning bl. a. om formerna för och omfattningen av bevakningsföretagens s.k. sidouppgifter, t.ex. uppdrag som ligger nära kriminalpolisens verksamhet. Även försäkringsbolagens brottsutredande verksamhet skall undersökas.

Regeringen ser positivt på att de problem som kan vara förknippade med privata initiativ inom rättsväsendet uppmärksammas av BRÅ och delar alltså rådets bedömning att det behövs forskning inom området.

Drogpåverkan och trafiksäkerhet

Frågan om droger och trafik står i fokus, inte minst i samband med de ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen som är aktuella. BRÅ planerar att belysa problemen kring drogpåverkan och trafiksäker- heten. Syftet är bl. a. att ge underlag till förebyggande åtgärder. Regeringen anser, i likhet med rådet, att detta är ett angeläget forskningsområde. 105

Ekonomisk brottslighet Prop. 1989/ 90: 90 Ekonomisk brottslighet tillhör de områden som prioriteras i kampen mot Avsnitt 1 1 brottsligheten. Justitiedep. BRÅ har sedan år 1985 på regeringens uppdrag genomfört forsknings- och utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet. Det senaste uppdra- get avser formerna för och omfattningen av ekonomisk brottslighet i vissa branscher. Som ett resultat av de olika forskningsuppdragen har BRÅ bl. a. givit ut ett antal rapporter. Avsikten är att branschstudien skall avslutas hösten 1990. Riksdagen tillkännagav våren 1988 med anledning av en motion att en särskild undersökning av den ekonomiska brottsligheten inom hyres- och fastighetsbranschen borde genomföras (JuUl987/88z39 s. 8 f, rskr. 319). BRÅ planerar att genomföra en sådan undersökning när den nu pågående branschstudien är avslutad. Regeringen kan således konstatera att den av riksdagen efterfrågade undersökningen inom kort kommer att genomföras på rådets initiativ.

Narkotika och våldsbrott

Även narkotika och våldsbrott tillhör de prioriterade områdena. Inom BRÅ bedrivs bl. a. forskning om sambandet mellan olika former av miss- bruk och kriminalitet. Stöd och hjälp till brottsoffer är en annan av de aktuella kriminalpolitiska uppgifterna.

När det gäller frågor som sammanhänger med narkotika, våld och stöd till brottsoffer pågår för närvarande en rad aktiviteter, såväl inom rege- ringskansliet som inom kommittéer och arbetsgrupper. Det är önskvärt att BRÅ inom ordinarie ramar har en viss beredskap för att vidta det forsk- nings- och utvecklingsarbete som kan visa sig nödvändigt med anledning av dessa aktiviteter.

11.1.4. Anslagsfrågor

I prop. 1989/90: 100 (bil. 4 s. 1 10) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1990/91 under angivna anslagsmbriker beräkna följande belopp.

G ]. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader 7 896 000 kr. G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader 4 647 000 kr.

Regeringen tar nu upp dessa frågor.

Andra huvudtiteln

G. Övriga myndigheter G 1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader

1988/89 Utgift 7903 531 1989/90 Anslag 7 896 000 1990/91 Förslag 11272 000 1989/90 Beräknad ändring 1990/91 Personal 19 -— Anslag Förvaltningskostnader 6 546 000 + 3 301 000 (därav lönekostnader) (4 877 000) (+ 2 952 000)

Lokalkostnader 1 350000 75 000

7896000 +3376000

Brottsförebyggande rådet

Rådet begär att anslaget för budgetåret 1990/91 ökar enligt följande:

1 . Pris— och löneomräkning m.m. 124000 kr.

2. För informationsverksamheten yrkas 1,5 tjänst som handläggare (+440000 kr.).

3. Ytterligare medel begärs för personalintroduktion och för en egen te— lefonväxel (+ 170000 kr.).

Regeringens överväganden

Informationsverksamheten vid BRÅ har genom den nya instruktionen getts vidare uppgifter än tidigare och en självständigare ställning inom BRÅ. Regeringen har därför beräknat medel för den av BRÅ yrkade förstärkningen av informationsverksamheten.

Medel har även beräknats under detta anslag för den av BRÅ yrkade informationsdatabasen samt för internutbildning i utvärderingsmetodik.

Regeringen har för nämnda ändamål beräknat sammanlagt 750000 kr. Vidare föreslår vi att ett belopp på 2 130000 kr. förs över från anslaget G2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader till förevarande an- slag. Beloppet används av BRÅ till löner och bör i fortsättningen beräknas under förvaltningsanslaget.

I sammanhanget bör understrykas att en allt för stor del av BRÅ:s budget har tecknats in av fasta kostnader. Regeringen vill därför framhålla att BRÅ måste sträva efter att nedbringa de fasta kostnaderna så att rådets resurser kan användas flexibelt.

Ett annat sätt att öka resurserna är, som framhålls i förordningsmotiven till instruktionen, att personal från andra myndigheter tjänstgör i projekt inom BRÅ. Kostnaderna bör i dessa fall belasta respektive myndighets anslag.

BRÅ bör även liksom hittills kunna komma överens med andra statliga

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 11 Justitiedep.

och kommunala instanser om delfinansiering av projekt som är av gemen- Prop. 1989/90: 90 samt intresse och som genomförs under medverkan av sådana organ. Det Avsnitt 1 1 gäller naturligtvis också inte minst forskningsråden, i första hand det före- Justitiedep. slagna socialvetenskapliga forskningsrådet. Ekonomiskt stöd bör också kunna lämnas från organisationer inom t. ex. bankväsendet, försäkringsbranschen, bilbranschen eller fastighetsägare o. s. v., dock under två förutsättningar. Bidrag böri första hand tas emot från sam- eller branschorganisationer. Vidare är det endast BRÅ som skall be- sluta om ett projekts mål, genomförande och resultat. Det kan således konstateras att det på sikt borde vara möjligt för BRÅ att öka utrymmet för nya forsknings- och utvecklingsprojekt, främst genom en bättre planering av den egna verksamheten, men också genom att rådet utnyttjar de möjligheter till delfinansiering från andra intressenter som finns. Det ankommer på regeringen att utforma den ekonomiska styrningen av BRÅ så att sådana lösningar underlättas. Regeringen anser emellertid att det är motiverat att BRÅ tillförs ytterli- gare resurser för nya forsknings- och utvecklingsprojekt. Medel för detta har beräknats under anslaget Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskost- nader.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Brottsjörebyggande rådet: Fön'altningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 1 272 000 kr.

G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader

1988/89 Utgift 3 424 988 Reservation 770 399 1989/90 Anslag 4 647 000 1990/91 Förslag 3 851 000

Från anslaget betalas kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete samt för information.

Brottsförebyggande rådet

Rådet begär att anslaget för budgetåret 1990/91 ökar enligt följande:

1. Pris— och löneomräkning m.m. 500000 kr.

2. Ytterligare medel yrkas för utrednings- och utvecklingsprojekt (+ 1 373 000 kr.). .

3. Medel beräknas för personalutbildning och en informationsdatabas ( + 380000 kr.).

Regeringens överväganden

Anslaget har, som nyss nämnts, minskats med de 2130000 kr. som för innevarande budgetår av BRÅ används till' "löner. Dessa medel bör i fortsättningen beräknas under anslaget Brottsförebyggande rådet: Förvalt- ningskostnader. 108

För FoU-verksamheten beräknas en förstärkning av anslaget med 1 milj. Prop. 1989/90: 90 kr. Avsnitt 11

BRÅ utvärderar lagen om försöksverksamhct med samhällstjänst som Justitiedep. trädde i kraft den '1 januari i år. Försöket, som bedrivs på fem orter i landet, skall pågå i tre år. BRÅ har under innevarande budgetår tillförts särskilda medel av regeringen för utvärderingen. Fr.o.m. nästa budgetår bör BRÅ genomföra utvärderingen inom ramen för tillgängliga medel.

Fam/(ningsbidrag

BRÅ har sedan starten år 1974 lämnat bidrag till enskilda forskare. Forsk- ningsbidragen uppgår numera till ca 800000 kr. per år. Regeringen anser att rådet nu bör pröva nya former för bidragsgivningen. Hälften av forskningsbidragen bör i fortsättningen avdelas som bidrag till avhandlingsarbeten som utförs av doktoranderi kriminologi. BRÅ bör välja former för bidragsgivningen som kan stimulera den långsiktiga kunskap- suppbyggnaden inom den kriminologiska forskningen. Enligt regeringens bedömning är förutsättningarna att åstadkomma detta större om man und- viker att rikta bidragen till särskilda forskningsområden utan låter ansök- ningarnas kvalitet och inte ämnesvalet styra bidragsgivningen.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Brottsfö'rebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 3 851000 kr.

1 1.2 Uppföljning och utvärdering av de forskningspolitiska besluten -

11.2.1. Verksamheten hittills

Forsknings- och utvecklingsverksamheten i Sverige motsvarar, som fram- gått av de inledande kapitlen. knappt 3 % av BNP varav de statligt finansi- erade insatsema utgör ca en tredjedel. I forskningspropositionerna anges de övergripande målen och den huvudsakliga inriktningen av verksamhe- ten för den kommande treårsperioden. Regeringen ges ansvar att genomföra besluten och att uppdra åt myndigheterna att driva verksamheten inom de ekonomiska ramar riksdagen beslutat om.

För att öka regeringens möjlighet att följa upp och analysera verksamhe- ten har under den senaste treårsperioden vissa medel avsatts under andra huvudtitelns anslag A 3 Utredningar m.m. Dessa medel har bl.a. möj- liggjort den kartläggning av sektorsforskningen som publicerats i departe- mentsserien, Svensk sektorsforskning (Ds 1989: 3). Regeringen har vidare haft möjlighet att ge vissa uppdrag till statistiska centralbyrån bl.a. angå- ende statistik om forskning och utveckling i den kommunala sektorn. Som en förberedelse inför 1990 års forskningsproposition har svenska forskare 109

på regeringens uppdrag studerat forskningens villkor i åtta andra industri- länder (Ds 1989:43). Dessa uppdrag har breddat underlaget för 1990 års forskningsproposition.

11.2.2. Regeringens överväganden

Som framgått tidigare i denna proposition anser regeringen att forskning och utveckling av hög kvalitet utgör en värdefull grund för en positiv social och ekonomisk utveckling. Regeringen föreslår också betydande resurs- förstärkningar under den kommande treårsperioden.

Forskning och utveckling måste liksom all annan verksamhet följas upp och utvärderas. Detta gäller inte bara forskningens vetenskapliga kvalitet utan också, och då framför allt vad gäller sektorsforskningen. dess sam- hällsrelevans.

Inför kommande forskningspolitiska beslut kommer, som framgår av avsnitt 10, systematiska uppföljningar och utvärderingar av pågående verksamheter att behöva göras. Regeringen har i budgetpropositionen (1989/90:100 bil. 4) under reservationsanslaget A 3 Utredningar m.m. beräknat 3 milj. kr. för uppföljningar och utvärderingar av FoU. Regering- en anser att ytterligare medel bör anvisas för detta ändamål.

1 1 .2.3 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar m. m. under

andra huvudtiteln för budgetåret 1990/91 anvisar 1000000 kr. ut- över vad som föreslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 4.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 1 1 J ustitiedep.

Hänvisningar till S11-2-2

12. Utrikesdepartementets verksamhetsområde Prop- 1989/90:90

_ _ . _ Avsnitt 12 Utrrkes- och säkerhetspolrtisk forskning samt u-landsforsknrng är central Utrikesdep

från utrikespolitisk synpunkt. Även den forskning som är av betydelse för våra ekonomiska relationer med omvärlden spelar här en stor roll. Också EG:s forskningsprogram är i detta sammanhang av stort intresse.

1 nedanstående tabell sammanfattas forskningsresurserna inom utrikesde- partementets verksamhetsområde. I tabellen redovisas endast reformer. Till dessa förändringar kommer för budgetåret 1990/91 kompensation för pris- och löneförändringar. Även för de kommande budgetåren kommer anslagen att omräknas för pris- och löneförändringar. De belopp som anges som reformer skall dock ses som absoluta belopp och kommer ej att prisomräknas det år reformen läggs ut. 1 fotnot redovisas förändringar med anledning av budgetpropositionen 1989/90: 100, bil. 5.

Reformer (milj. kr.)

anvisat förslag beräknat beräknat 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93

Nedrustning, freds- och konflikt-

forskning 38,9' — — Internationell politik 3,3 + 0,6 — Folkrätt 1,7 + 0,42 _ — Bidragtill ett institut förJapanstudier — + 3,0 _ — U-landsforskning 315.0 Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) 11.1 —4

' l beloppet ingår en engångsanvisning om 7.5. 2 ] budgetprop. 1989/90: 100 bil. 5 begärs ytterligare +O,7. 3 [ budgetprop. 1989/90:100 bil. 5 begärs +45,0. " l budgetprop. 1989/90:100 bil. 5 begärs + 4,3.

Hänvisningar till S12

  • Prop. 1989/90:90: Avsnitt 18

12.1. Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning

12.1.1. Forskningens omfattning och organisation

Neutralitetspolitiken ställer krav på en självständig värdering av för vårt land viktiga förhållanden och utvecklingstendenser i omvärlden. Sverige har mot denna bakgrund i hög grad intresse av forskning kring frågor av betydelse för vår utrikespolitik.

Detta gäller forskning inom det centrala säkerhetspolitiska området men även inom folkrätt och andra discipliner. Man bör härvid beakta att det på det utrikespolitiska området finns behov dels av tillämpad forskning med relativt kort tidshorisont, dels av forskning av mera långsiktig karaktär.

Inom det säkerhetspolitiska området disponerar utrikesdepartementet 1 103 000 kr. under anslaget Utredningar inom det nedrustnings- och säker- hetspolitiska området för forskningsändamål. Dessa medel används främst för att söka stimulera forskning av särskild relevans för utrikesdeparte- mentet, bl.a. öststatsforskning. De utnyttjas även för att mera långsiktigt bygga upp en allmän kompetens bl. a. genom att möjliggöra igångsättande 111

av projekt tidigare än planerat i avvaktan på fortsatt finansiering via Prop. 1989/90: 90 traditionella anslagskanaler. Avsnitt 12

Långsiktig säkerhetspolitisk forskning stöds genom anslagen Bidrag till Utrikesdep. Stockholms internationellafredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespoli- tiska Institutet.

Från anslaget Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och ned- rustning bekostas den del av försvarets forskningsanstalts (FOAzs) forsk- ning, utredningsarbete och expertstöd som har betydelse för utrikesdepar- tementets verksamhet på nedrustningsområdet.

I proposition om tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 föreslog regeringen (pmp. 1989/90:25 bil. 2) ett engångsbelopp via anslaget Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning — för FOA:s forskning avseende en internationell datacentral (IDC) för övervakning av ett provstoppsavtal. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (UU 13, rskr. 78).

Vidare lämnas stöd till forskning om polarfrågor och inom folkrätt från anslaget Utredningar m. m. Även från anslaget Övriga internationella orga- nisationer m.m. lämnas bidrag till folkrättslig forskning såsom till Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt till internationella organisationer som bedriver forskning.

Under budgetåret 1990/91 kommer en särskild tjänst för historisk forsk- ning att inrättas i utrikesdepartementet. Dokumenten i UD:s arkiv kom- mer att bli en självklar utgångspunkt för denna forskning. Forskningen ifråga utgör ett stöd till grundläggande forskning inom historia, statsveten- skap och andra samhällsvetenskapliga ämnen, samtidigt som den tillför utrikesdepartementet kompetens som kan vara av relevans i den operativa verksamheten.

I de båda senaste forskningspropositionerna har öststatsforskningens betydelse särskilt betonats. Utrikesdepartementet har lämnat ett icke obe- tydligt stöd till forskning med denna inriktning. Bl.a. har finansiella bidrag lämnats till institutionen för öststatsstudier vid universitetet i Upp— sala och öststatsprojekt vid Utrikespolitiska Institutet (UI). Det kan dess- utom noteras, att -— inom det ekonomiska området Öst Ekonomiska Byrån ombildats till Stiftelsen Östekonomiska Institutet och att en knyt- ning därvid skett till Handelshögskolan i Stockholm.

Ett studiearbete har genomförts för att undersöka om vetenskaplig forskning om nedrustning och rustningsbegränsning kan ges en ny dimen- sion genom att ett centrum för teknisk nedrustningsforskning inrättas vid universitetet i Linköping. Ärendet bereds för närvarande inom regerings- kansliet.

12.1.2. Inventering av forskningen - resultat och bedömning

Utrikesutskottet uttalade i sitt betänkande 1986/87 UU16 (s. 5) att rege- ringen bl.a. borde göra en inventering av den för svensk utrikes- och säkerhetspolitik relevanta forskning som utförs av institutioner i Sverige, såväl på det akademiska fältet som inom den offentliga förvaltningen. Detta tillkännagavs regeringen genom rskr. 1986/87:285. 112

Den begärda inventeringen har utförts och, genom skrivelse den 26 ok- Prop. 1989/90: 90 tober 1989 från utrikesministern, delgivits riksdagens utrikesutskott. Avsnitt 12 Inventeringen visar i flera fall att en minskning av verksamheten skett Utrikesdep. under en följd av år. Denna utveckling äger rum under det att Sverige kontinuerligt konfronteras med komplicerade säkerhetspolitiska frågor. knutna till ofta svåröverskådliga och snabba förändringar i den omedelba- ra omvärlden samtidigt som underlag för politiska bedömningar från statsmakternas sida efterfrågats i ökande grad. Till denna bild skall läggas att den sektorsfinansierade högskoleforsk- ningen inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området alltid varit av liten omfattning. Regeringen anser att man bör skilja mellan å ena sidan grundforskning- en inom för säkerhetspolitiken relevanta ämnesområden och å andra sidan den mera behovsinriktade forskning och långsiktiga utredningskapacitet som utgör ett direkt stöd för utrikespolitiska bedömningar. Båda behövs, och de kan inte ersätta varandra. Regeringen framhöll redan i föregående forskningsproposition att olika vägar bör prövas att fördjupa den internationellt inriktade utbildningen och säkerhetspolitiska forskningen. främst med anknytning till ämnet statsvetenskap. Denna bedömning stöds av att den företagna inventering- en visar på ett behov av ytterligare insatser på detta område. Det är därför angeläget att denna ambition nu förs vidare. Inte minst mot bakgrund av traditionen i svensk utrikespolitik är det också angeläget att den folkrättsli- ga forskningen i Sverige får ökat stöd. Regeringens ställningstagandc med anledning av de olika förslagen framgår av det följande.

12.1.3. Arktisk konflikt- och säkerhetsforskning

Enligt regeringens uppfattning finns det ett utökat behov av att studera frågor med anknytning till Sveriges närområden. Som framgår av nämnda inventering har det bland forskarna under senare år uppstått ett förnyat intresse för det nordiska området. Ett initiativ med denna geografiska inriktning är den av universitetet i Umeå föreslagna satsningen på arktisk konflikt- och säkerhetsforskning inom området internationell politik. In- riktningen på Arktis och Nordeuropa samt det föreslagna statsvetenskapli- ga och folkrättsliga perspektivet är av betydande intresse och ligger väl i linje med svenska, långsiktiga, utrikespolitiska ambitioner. Regeringen avser att till budgetåret 1991/92 föreslå att 250000 kr. beräknas för inrät- tande av en doktorandtjänst vid universitetet i Umeå för forskarstuderan- de inom ämnet statsvetenskap med inriktning på internationell politik. Regeringen återkommer till frågan under avsnitt 17.

12.1.4 Forskartjänster med inriktning på internationell politik Även annan forskning i utrikes— och säkerhetspolitiska frågor inom ämnet statsvetenskap bör förstärkas. En satsning på tjänster under professorsnivå 1 13

för disputerade forskare är, enligt regeringens uppfattning, då en lämplig Prop. 1989/90: 90 åtgärd. Avsnitt 12 Sådana tjänster tryggar återväxten och förhindrar forskarflykt. Detta Utrikesdep. befordrar en långsiktig kunskapsuppbyggnad på en kvalitativt hög nivå. Vid statsvetenskapliga institutionen vid universitetet i Lund finns goda förutsättningar för en långsiktig kunskapsuppbyggnad med inriktning mot internationell politik. Regeringen anser det därför motiverat att till budget- året 1991/92 beräkna 750000 kr. till universitetet i Lund i detta syfte. Vi återkommer till frågan under avsnitt 17.

Hänvisningar till S12-1-3

12.1.5. Ökad satsning på öststatsforskning

Som nämnts ovan lämnas särskilda medel för stöd till forskning med öststatsinriktning. Den snabba politiska utvecklingen i Östeuropa. med implikationer för Sveriges närområde. motiverar att stödet utökas. Detta bör ske genom att anslaget Utredningar inom det nedrustnings— och säker- hetspolitiska"området förstärks med 600000 kr budgetåret 1990/91.

12.1.6. Ökat samarbete på folkrättens område

Som nämnts tidigare är den folkrättsliga forskningen en fråga som rege— ringen prioriterar. Mellan utrikesdepartementet och universitetens juridis- ka fakulteter är ett fördjupat samarbete på väg att etableras. Regeringen anser att ytterligare 400000 kr. bör anvisas budgetåret 1990/91 så att ambitionen kan höjas och den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom högskolan stärkas.

12.2. Biståndsmotiverad forskning

12.2.1. U-landsforskningens organisation och omfattning

Forskningsfrågorna fick år 1976 en mer framskjuten plats inom biståndet än tidigare genom inrättandet av beredningen för u-landsforskning, seder- mera styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

SAREC är i första hand en biståndsmyndighet med uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderna att utvecklas mot ökat själv- bestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Tyngdpunkten i verksamheten är inriktad på att bygga upp forskningskapacitet i u-länder- na. Detta sker bl.a. i form av samarbete mellan forskare vid u- landsinstitutioner och svenska vetenskapliga institutioner, s. k. institutions- samarbcte. SAREC har också som en uppgift att främja och bidra till finan- siering av u-landsforskning i Sverige. I detta stöd till svensk u- landsforskning ställs höga krav på relevans för belysning av något specifikt utvecklingsproblcm eller för mer generella utvecklingsteoretiska frågor.

SAREC ger stöd till svensk u-landsforskning främst genom bidrag till konkreta forskningsprojekt och visst miljö- eller institutionsstöd. Budget- året 1989/90 har regeringen avsatt ca 26 milj. kr. till svensk u-landsforsk- 114

ning, varav 1,8 milj. kr. ges som långsiktigt stöd till sex u-landsinriktade Prop. 1989/90: 90 forskningsmiljöer. Avsnitt 12

Vad gäller sektorsfördclning går merparten av SARECTzs samlade stöd Utrikesdep. till jordbruks-, skogsbruks-"och miljöforskning. Närmare en tredjedel av stödet går till hälsoforskning. Samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig och teknisk forskning finansieras. Under budgetåret 1988/89 gick 58% av det bilaterala och regionala stödet till Afrika söder om Sahara, 29 % till Latin- amerika och 13% till Asien.

Även andra organ under utrikesdepartementet än SAREC har uppgifter som berör forskning.

Nordiska afrikainstitutet (NAI) tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. NAI har till uppgift att inom Norden bl.a. främja och driva veten- skaplig forskning om Afrika. Institutet skall även verka för samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare. NAI utgör därtill ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) stöder forskning eller forskningsrelaterad verksamhet i anslutning till projekt och program i utvecklingssamarbetet. SIDA finansierar omfattande försöksverksamhet inom olika fackområden. SIDA:s stöd till u-landsforskning ges främst som ett komplement till de bilaterala programmen. Under anslagsposten Sär— skilda program finns flera projekt med inslag av både utvecklingsarbete och forskning, ofta i nära samarbete med SAREC .

I det tekniska samarbetet som beredningen för internationellt tek- niskt-ekonomiskt samarbete (BITS) svarar för kan stöd till specifika pro- jekt inom tillämpad forskning ingå. Universitetsinstitutioncr äri flera fall engagerade i genomförandet av kurser för u-landsdeltagande.

12.2.2. Framställningar från berörda organ

Regeringen har i 1990 års budgetproposition behandlat anslagsfrågorna för u-landsforskning.

SAREC har anmält sin avsikt att för forskning i Sverige inrätta dokto- randtjänster på vissa underförsörjda om råden. Vidare ämnar SAREC'fort- sätta att bereda tillsättningen av de högre forskartjänster som inrättats i enlighet med 1987 års forskningspolitiska beslut. En översyn av institu- tionssamarbetct som metod i forskningsbiståndet genomförs under året.

NAI har föreslagit utökat samarbete med forskare i Afrika. Bl.a. föreslår institutet att ett gästforskarprogram med speciell inriktning på södra Afri- ka inrättas.

1 sin biståndsvcrksamhet använder sig SIDA av universitet och högsko- lor genom att lägga ut olika uppdrag med anknytning till de utvecklingslän- der man samarbetar med samt till SIDA-finansierade projekt. Uppdragen är direkt relaterade till den utbildning och forskning som pågår vid de aktuella universitetsinstitutionerna. SIDA har bl.a. slutit avtal med vissa institutioner om ekonomisk bevakning av samarbetsländer.

SIDA anser att den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskning- en om främst Öst- och Sydostasien samt Latinamerika bör förstärkas. I sådan forskning behövs såväl grundlig förankring i den egna disciplinen 115

squörtrogenhet med områdenas språk och kulturer. Humanistisk-sam- Prop. 1989/90: 90 hällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) rekommendationer från janu- Avsnitt 12 ari 1984 bör kunna utgöra en av grunderna för Öst- och Sydostasienforsk- Utrikesdep. ningen. menar SIDA. I fråga om Latinamerika är bilden för närvarande något oklar. En översyn av situationen i Sverige vad gäller den samhällsve- tenskapliga och humanistiska forskningen om Latinamerika samt dess institutionella förankring är enligt SIDA angelägen.

12.2.3. Regeringens överväganden

För budgetåret 1990/91 föreslår regeringen i budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 5) att 360 milj. kr. anvisas for forskningsstöd ge-- nom SAREC under anslaget Andra biståndsprogram.

Forskning utgör en av förutsättningarna för att länderna skall kunna övervinna sina utvecklingsproblem. Behovet av forskning för att finna vägar att lösa olika utvecklingsproblem är stort. Forskningsstöd för att stärka u-ländemas egen kapacitet för forskning och för att söka stödja specifika u-landsrelaterade frågor är SAREC:s främsta uppgift. Biståndet är också beroende av att det i Sverige finns god kompetens och övriga resurser för de allmänna biståndspolitiska diskussionerna, för planering och genomförande av bistånd liksom för uppföljning. Det är också viktigt att Sverige har förutsättningar att följa, delta i och påverka den internatio- nella u-landsforskningen inom olika områden samt medverka i styrningen av de många internationella forskningsprogram som erhåller svenskt stöd. Inom vissa områden som av tradition efterfrågas starkt i biståndet (t.ex. markvård och hälsa) har kompetens byggts upp inom universiteten. En arbetsmarknad har funnits för dem som utbildats i biståndsvcrksamheten. På andra områden, främst inom samhällsvetenskaperna. är bristande ka- pacitet bekymmersam för biståndet.

Som en särskild insats för svensk u-landsforskning har regeringen i enlighet med 1987 års forskningspolitiska beslut (prop. 1986/87:80 bil. 2, UU16, rskr. 285) utsett innehavare till de första av sex professurer inom områdena utvecklingsekonomi, statsvetenskap och miljö. Vid beredning- en av dessa tillsättningsärenden har SAREC funnit att ytterligare förstärk- ning behövs inom vissa ämnesområden. l budgetpropositionen föreslås därför att SAREC tillförs medel för att inrätta doktorandtjänster förlagda till miljöer och områden där det finns särskilda behov av att långsiktigt stärka forskningskompetensen.

Det faktum att visst stöd till u-landsforskning i Sverige ingår i SAREC:s uppgifter får inte undanskymma att SAREC i första hand är en bistånds- myndighet med uppgift att främja forskning som kan underlätta u-länder- nas utveckling mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Det allmänna utbildningsväsendet och universiteten har huvud- ansvaret för att sörja för kunnande och forskning på olika områden, inklu- sive utvecklingssamarbetet.

Den biståndsfinansierade forskningen syftar i första hand till'att förstär- ka basen för utvecklingssamarbetet men genom stödet utvecklas också kompetensen för internationellt samarbete i stort. 1 16

De institut med geografisk inriktning som är av särskild relevans för Prop. 1989/90: 90 utvecklingssamarbetet är NAI i Uppsala, Latinamerikainstitutet i Stock- Avsnitt 12 holm och Nordiska institutet för Asienstudier i Köpenhamn. Utrikesdep.

Vid NAI har ett aktivt program- och planeringsarbete genomförts under ' de senaste åren. Arbetet vid NAI har resulterat i ökad aktivitet och rele- vans för utvecklingssamarbetet med Afrika. Bidragen från övriga nordiska länder ökar fr.o.m. innevarande budgetår. '

Regeringen anser i likhet med SIDA att en översyn bör göras av inrikt- ning och institutionell förankring av forskningen om Latinamerika. Frå- gan kommer att beredas vidare.

Inom ramen för bl. a. SAREC:s, NAI:s, SIDA:s, BITS och Svenska institutets verksamhetsområden äger ett omfattande person- och forskar- utbyte med u-länder rum bl.a. i form av stipendiering. Formema för personutbytet är avhängiga de uppgifter som åligger och intresserar de olika inblandade parterna. '

SIDA och SAREC har under en följd av år givit stöd till "International Science Programs” i Uppsala (tidigare de s.k. fysik- och kemiseminarier— na). Här har en form för effektiv medverkan av universiteten i biståndet inom basvetenskaper utformats. På andra områden har biståndsmyndig- heterna bidragit till personutbyte främst inom ramen för olika projekt.

Regeringen anser att personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett viktigt inslag i verksamhet som syftar till att stärka forskningskapacitet i u-länder. Personutbyte kan även vara ett instrument för att främja demokrati och stärka ömsesidig förståelse. Regeringen anser att det är biståndsmyndighetemas uppgift att utifrån ett sådant grundläg- gande positivt synsätt arbeta vidare med personutbyte inom ramen för myndigheternas respektive program.

12.3. Forskning motiverad från utrikeshandelssynpunkt

12.3.1. Europeiskt forskningssamarbete

Under de senaste åren har samarbetet mellan Sverige och EG utvecklats starkt. Parterna har funnit det vara av ömsesidigt intresse att gemensamt angripa problem inom en rad olika områden. Samarbetet har vidgats också till områden utanför frihandelsavtalets ram.

Ett stort intresse för svensk medverkan i forskningssamarbetet har vi- sats. Som tidigare har nämnts är stora delar av EG:s ramprogram nu också öppna för svenskt deltagande på projekt- eller programnivå.

Medverkan i EG:s FoU-program innebär fördelar för svensk industri" också genom att närvaron på den europeiska marknaden förstärks. Pro- gram som syftar till ökat personutbyte och förstärkta nätverk mellan forskningsinstitutioner, högskolor och näringsliv har särskilt uppmärk- sammats i det svenska deltagandet.

EFTA-EG—samarbetet inom FoU fungerar väl och är ett komplement till de bilaterala ramavtal som EFTA-länderna har med EG. Forskningsområ- det är sannolikt det område utanför frihandelsavtalet där Sverige har kommit längst i det konkreta samarbetet med EG. 1 17

1 ett skede där Europa går från fragmentering mot integration även på Prop. 1989/90: 90 området FoU är det viktigt att Sverige behåller och förstärker sin europeis-' Avsnitt 12 ka identitet. Sverige bör således med kraft eftersträva ytterligare och Utrikesdep. förstärkt medverkan i det europeiska FoU-samarbetet. Sveriges liksom övriga EFTA-länders målsättning är ett fullt deltagande i 15st rampro- gram. Detta har också tydligt klargjorts för EG-kommissionen.

Det ramprogram som nu finns för EG:s FoU-insatser t.o.m. år 1994

ligger i Sin huvudinriktning väl i linje med den svenska FoU-politiken. Regeringen avser därför fortsätta förhandlingarna om svenskt deltagande i detta program på en nivå som innebär ett så starkt inflytande som möjligt i den fortsatta planeringen av samarbetet. Syftet är ett fullständigt svenskt deltagande i EG:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling under åren 1990—1994.

Enligt senaste uppgifter beräknas kostnaderna för EG:s nya ramprogram för åren 1990—1992 till 2,5 miljarder ECU (European Currency Units) motsvarande ca 18,5 miljarder kronor och för åren 1993—1994 till 3,2 miljarder ECU motsvarande ca 23,7 miljarder kronor. För fullständigt deltagande i programmet kan kostnaden för svensk del beräknas motsvara Sveriges BNP-andel, dvs. 15%, av den totala budgeten för EG:s FoU- program. Det är inte möjligt att nu mer exakt ange det medelsbehov som kan uppkomma. Regeringen återkommer till riksdagen i anslagsfrågan när tillräckligt underlag för riksdagens ställningstagandc föreligger.

12.3.2. Bidrag till ett institut för Japanstudier

Förbindelserna mellan Japan och Östasien å ena sidan och Sverige och Europa å andra sidan blir allt mer intensiva. För att tillvarata och utnyttja denna utveckling krävs bredare och djupare kontakter mellan de geografis- ka områdena. Ett närmare samarbete underlättas om man förstår skälen till och konsekvenserna av den snabba ekonomiska utvecklingen i Japan och i andra östasiatiska ekonomier. Att vara väl förtrogen med Östasiens olika ekonomiska system är en förutsättning för ett förbättrat utbyte med regionen.

Institutets utformning

Forskningen i Sverige om Östasien står i dag inte i relation till områdets ekonomiska och politiska betydelse. Både näringsliv och statsförvaltning frågar efter ökad kvalificerad akademisk kompetens om Östasien. Inom Handelshögskolan i Stockholm finns framskridna planer att eta- blera ett forskningsinstitut med huvudsaklig inriktning på Japans ekono- mi. Högskolan har ambitionen att det planerade institutet skall bli det första institutet i Europa för avancerade studier av ekonomierna i Östasi- en. Institutet avses bli utformat i likhet med Stiftelsen Östekonomiska Insti- tutet. Det skall sålunda vara en självständig organisation, men samtidigt vara knutet till Handelshögskolan så att institutet kan ta del av skolans , etablerade forskning på det ekonomiska området. Det planerade institutet . 1 18

avses finansieras dels genom medel från svenska staten och näringslivet. Prop. 1989/90: 90 dels av intressenter i Japan. För att institutet skall nå framgång är det Avsnitt 12 nödvändigt med en stabil ekonomisk bas, lämpligen i form av en fond vars Utrikesdep. storlek angivits till ca 100 milj. kr. Härigenom kan en verksamhet av tillräcklig omfattning finansieras. Institutet avses kunna inleda sin verk- samhet under följande två förutsättningar 1. att från svensk sida 50 milj. kr. kan samlas in och 2. att staten och övriga bidragsgivare anser sig kunna göra den bedöm-

ningen att de japanska bidrag som en fondering om 100 milj. kr. förut- sätter kan komma till stånd.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av Japans alltmer framträdande ställning i världsekonomin liksom på en mängd andra områden har det föreslagna projektet bedömts som utomordentligt angeläget för att bygga upp erforderlig kompetens och för att hävda svenska intressen i världens mest expansiva region.

Staten bör få utse en representant i institutets styrelse. Institutet bör . nära samverka med Centrum för stillahavsasienstudier.

Regeringen anser att statligt bidrag till det planerade institutet bör lämnas i enlighet med vad som här har sagts, under förutsättning att övriga behövliga medel ställs till förfogande från annat håll.

Statens bidragtill det planerade institutet lämnas med ett belopp på 3 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93.

12.4. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

1. att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar inom det nedrustnings— och säkerhetspolitiska området under tredje huvudti- teln för budgetåret 1990/91 anvisar 600000 kr. utöver vad som före- slagits i prop. 1989/90:100 bil. 5,

2. att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar m. m. under tredje huvudtiteln för budgetåret 1990/91 anvisar 400000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 5,

3. att riksdagen till Bidrag till ett institut/ör Japanstudier under tredje huvudtiteln för budgetåret 1990/91 anvisar ett reserva- tionsanslag på 3 000000 kr., '

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för resursförstärkningar avseende institutet för Japanstudier för budgetåren 1991/92 och 1992/93 som angivits.

13 Försvarsdepartementets verksamhetsområde ETOD-_ 191839/90190 . . . . . vsnrtt 13.1 Forskningens omfattning och organisation inom , Försvarsdep.

totalförsvaret

Den svenska säkerhetspolitiken — alliansfrihet i fred syftande ti-ll neutrali- tet i krig stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar. Detta skapar i fred förtroende och respekt i omvärlden för det svenska folkets vilja och förmå- ga att försvara sig. Denna säkerhetspolitiska inriktning förutsätter att Sverige har egen kompetens bch egna resurser att successivt utveckla och förändra totalförsvaret så att det kan anpassas till ändrade förhållanden i Omvärlden. Ett viktigt instrument för detta är en kompetent försvarsforsk- ning. innefattande såväl den militära som den civila delen av totalförsva- ret.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) har ansvaret för den gemensamma forskning som skall tillgodose totalförsvarets behov. FOA genomför också huvuddelen av denna forskning som uppgår till 403 milj. kr. Försvarets materielverk (FMV) disponerar ett anslag på 1 15 milj. kr. avsett främst för forskning och utveckling inom områden som är gemensamma för armén, marinen och flygvapnet (anslaget E 4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling.) Överstyrelsen för civil beredskap (ÖC B) har för totalför- svarets civila del ett samordningsansvar för frågor om gemensam försvars- forskning och avsätter dessutom ca 1 milj. kr. för forskningsinsatser.

Härutöver bedrivs omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet inom materielområdet vid svensk industri, främst för det militära försva- ret. Denna verksamhet finansieras med de medel som är anvisade för försvarsmaktens materielanskaffning och omfattar ca 4 miljarder kr.

Försvarsforskningens omfattning och långsiktiga inriktning övervägs tillsammans med övriga totalförsvarsfrågor inför riksdagens återkomman- de, fleråriga försvarsbeslut'. För närvarande förbereds ett nytt' försvarsbe- slut till våren 1991. Med hänvisning till denna beslutsordning redogörs här endast för vissa grundläggande principer för totalförsvarsforskningen och dess omfattning i stort. Vidare berörs samverkan mellan denna forskning och samhällets forskning i övrigt.

13.2. Forskningensinriktning

Forskningen inom totalförsvaret skall bidra till att tidigt upptäcka och värdera förändringar i omvärlden och i den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i syfte att identifiera behov av och lämna underlag för erfor- derlig anpassning av verksamheten inom totalförsvaret. Den kan också bidra till att identifiera problem som uppstår när beslut om totalförsvarets utveckling skall genomföras. Det är särskilt angeläget att söka upprätthålla en svensk försvarsprofrl och att uppmärksamma sådana områden där utvecklingen är snabb och kan få väsentliga konsekvenser för Sveriges försvarspolitik och för utformningen av totalförsvaret.

Den forskning som skall tillgodose gemensamma behov inom total- försvaret bedrivs inom programmet Gemensam försvarsforskning. Verk- samheten inom programmet har främst följande uppgifter: 121

att följa och analysera den tekniska och vetenskapliga utvecklingen inom Prop. 1989/90: 90 områden som är eller kan bli betydelsefulla för totalförsvaret, Avsnitt 13 att stödja utvecklingen av försvarsmateriel genom att ta fram och värdera Försvarsdep. ide'er samt medverka vid tekniska systemutredningar, att underbygga statsmakternas planering för att möta hotet från icke kon- ventionella stridsmedel, att analysera olika hot samt medverka i utformningen av säkerhetspoli- tiskt underlag och av prognoser. ' att utveckla metoder för och medverka i totalförsvarets studier och plane- ring. att kartlägga påfrestningar på olika samhällsfunktioner under kriser och krig, att lämna underlag om olika vapensystems effekter på människan,

att bedöma människans prestationer i relation till de krav som ställs under kriser och i krig samt i speciella situationer i fred.

FOA täcker, som programansvarig myndighet och huvudsaklig produ- cent av denna forskning, ett stort antal forskningsområden. FOA samver- kar också med universitet och högskolor samt industrier och har goda internationella kontakter. Förutom vid FOA bedrivs försvarsforskning vid bl. a. fortifikationsförvaltningen, flygtekniska försöksanstalten och vid uni— versitet och högskolor.

FOA har medgivits rätt att bedriva intäktsfinansierad forsknings- och utredningsverksamhet m.m. åt sektorer utanför totalförsvaret om den kan förväntas medföra positiva effekter för den försvarsinriktade forskningen. Denna verksamhet omfattar ca 70 milj. kr.

Regeringen har gett FOA i uppdrag att studera totalförsvarsforskningens inriktning i olika framtida ekonomiska nivåer. FOA har redovisat sin syn på dessa frågor i en s.k. perspektivstudie, Gemensam försvarsforskning på 90-talet. Även överbefälhavaren (ÖB) och ÖCB har i sina perspektivstudi- cr berört forskningsfrågor. Dessa studier är avsedda att utgöra ett underlag för det ovan nämnda fösvarsbeslutct.

ÖCB har i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 och i en skrivelse till regeringen i september 1989 anmält att det finns behov av ett s.k. ramforskningsprogram om sårbarhet och beredskapshänsyn i sam- hällsutvecklingen och att ÖCB har utarbetat förslag till ett sådant program. Programmet har utarbetats tillsammans med företrädare för universitet och högskolor samt olika-myndigheter och organisationer inom totalförsva- rets civila del. Även FOA har medverkat i arbetet.

Ramprogrammets olika delar har i huvudsak inriktats mot — den internationella integrationens betydelse för samhällets villkor, den teknologiska utvecklingen och dess konsekvenser för samhällets sår- barhet, — sårbarhcts- och beredskapsmässiga aspekter på bl. a. förändringar i sociala och kulturella mönster. — förutsättningar för beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen.

ÖCB anför att samråd har skett för budgetåret 1990/91 om programmets . finansiering med tcleverket och styrelsen för psykologiskt försvar(SPF) med

innebörden att televerket avsätter 500000 kr, SPF 100000 kr och ÖCB Prop. 1989/90: 90 400000 kr. Avsnitt 13 Försvarsdep.

13.3. Försvarsforskningens anknytning till annan forskning i samhället ' '

Totalförsvaret och försvarsforskningen är i vid mening beroende av de forsknings- och utbildningssatsningar som görs vid universitet och högsko- lor. Det gäller både inriktning av och resultat från grundläggande och mål- inriktad forskning av försvarsintresse liksom möjligheterna att från univer- sitet och högskolor rekrytera goda försvarsforskare.

Utvecklingen av totalförsvarets samlade forsknings- och utvecklingsverk- samhet är i sin tur av både industri- och forskningspolitiskt intresse, eftersom den påverkar den industriella kompetensutvecklingen och efter- frågan på forskare.

De strukturförändringar av försvarsindustrin som pågått under de se- naste årcn kan förutses fortsätta även under nästa försvarsbeslutsperiod. Det är väsentligt att i denna process dels söka bevara och utveckla den nödvändiga kompetensen inom den svenska försvarsindustrin, dels stödja en teknikspridning mellan försvarsindustri och annan industri.

I syfte att skapa ett underlag för regeringens ställningstaganden i vissa större teknikfrågor har ÖB under 80-talet redovisat dels det militära för- svarets långsiktiga behov av forskning inom det havstekniska, informa- tionstekniska och materialtekniska området, dels sådan forskning och utveckling som är av intresse för samverkan med civila intressenter. Enligt ÖB:s uppfattning föreligger ett behov av både nationella satsningar inom dessa områden och ett vidgat teknikstratcgiskt tänkande inom försvarspla- neringen.

13.4. Särskilda åtgärder inom vissa områden

13.4.1. Sårbarhet och beredskapshänsyn

Samhällets sårbarhet måste minskas på olika viktiga områden. Datasäker- heten är ett sådant område som är av central betydelse inte bara för totalförsvaret utan för samhället i stort. En bra datasäkerhet möjliggör integritet och intrångsskydd i datasystem avseende produktion och admi- nistration samt skyddar våra privatliv. Datasäkerheten är i hög grad knu— ten till utvecklingen av informationsteknologin. Forsknings- och utveck- lingsinsatser kring datasäkerheten dess villkor och problem — berör många viktiga områden, t.ex. hälso- och sjukvårdsområdct, produktion och distribution av energi, kommunikation och livsmedelsförsörjning. För vårt totalförsvar gäller det att skapa säkra system för såväl signalsamband som databehandling samt att ge industrier av betydelse för den svenska försörjningsberedskapen råd om utformning av datasäkra produktions- och driftssystem.

Yttre hot mot sårbara delar i samhället kan mötas med en kombination av särskilda beredskapsåtgärder och genom att man tar beredskapshänsyn 123

i samhällsutvecklingen. Inom den civila delen av totalförsvaret sker nu en Prop. 1989/90: 90 stegvis övergång från särskilda beredskapsåtgärder till mer generella bered- Avsnitt 13 skapshänsyn på flera områden. De civila sårbarhetsproblemen kan nämli- Försvarsdep. gen endast i begränsad omfattning hanteras med hjälp av direkta åtgärder. ÖCB:s förslag till ramforskningsprogram om sårbarhet och—beredskaps- hänsyn i samhällsutvecklingen skall bl. a. ses mot denna bakgrund. En grundläggande forskningsverksamhet i syfte att skapa kunskap om samhällets sårbarhet bör försöksvis påbörjas. Regeringen har mot denna bakgrund inte haft några erinringar i budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 när det gäller att av den ekonomiska planeringsramen avsätta sammanlagt 500000 kr. för ändamålet. Av medlen belastar 400000 kr. anslaget H 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader och 100000 kr. anslaget J 1. Styrelsen för psykologiskt försvar. Televerket avser härutöver att bidra med 500000 kr. till ramprogrammets finansi- ering. En fortsatt forskningsverksamhet efter 1990/91 får övervägas i an- slutning till 1991 års totalförsvarsbeslut. Regeringen utgår från att den kompetens som finns inom FOA, ÖCB - och universitet och högskolor i samverkan bidrar till överföring avkun- skap mellan den militära och civila totalförsvarsforskningen.

13.4.2. Miljövetenskaplig forskning

Den satsning som i 1987 års forskningsbeslut gjordes på en centrumbild- ning för miljövetenskaplig forskning (CMF) vid universitetet i Umeå har utfallit väl. CMF-samarbetet har medverkat till en kompetensuppbyggnad inom olika forskningsinstitutioneri Umeå, däribland FOA.

13.4.3. Materialforskning

ÖB fick i november 1987 i uppdrag att redovisa försvarets behov av nya material samt ange områden för samverkan med andra intressenter. ÖB redovisade sin rapport i oktober 1989. Regeringen kommer senare i denna proposition att föreslå att medel avsätts för att stödja s.k. tvärvetenskapli- ga konsortier, vars syfte är att skapa en utvecklande samverkan inom det materialtekniska området.

14 Socialdepartementets verksamhetsområde ifon 1989/90190 vsnitt 14 Forskning bedrivs och initieras inom socialdepartementets politikområ- Socialdep.

den socialförsäkring, familjepolitik, socialtjänst samt hälso- och sjuk- vård.

Från femte huvudtitelns anslag Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet stöds forsknings- och utvecklingsarbete inom samtliga ovannämnda politikområden, dock med undantag för den medicinska forskningen.

Härutöver bedrivs forskning som en integrerad del av verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium, statens institut för psykosocial miljömedicin och socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

År 1987 inrättades en beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU).

I följande sammanställning redovisas FoU-basen inom socialdeparte- mentets verksamhetsområde samt förslag för treårsperioden 1990/91— 1992/93 (milj. kr.).

Anvisat Förslag Beräknat Beräknat 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Socialvetenskapliga forskningsrådet Forskningsmedel 40,1 + 12 31 + 5.6 + 5.6 Administration 3.42 + 2 7 — Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik 5,0 + 1.0J — — Statens bakteriologiska

laboratorium

Forskningsmedel 25.84 — — — Socialstyrelsens läkemedels- avdelning

Forskningsmedel 6.04 — —

Statens institut för psykosocial miljömedicin Forskningsmedel 5.34 — - —

' Varav 6,9 milj. kr. utgör överföringar från åttonde och tionde huvudtitlarna : Delegationen för social forskning 3 Medel för informationsinsatser 4 Intern- och extemfinansierad forskning.

14.1. Stöd till forskning från femte huvudtitelns FoU-anslag

Anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet tillkom efter beslut av riksdagen år 1974. Sedan dess finns också delegatio- nen för social forskning som beredningsorgan för utdelning av medel från anslaget. Delegationen skall även ta initiativ till och stimulera forskning av betydelse för socialdepartementets verksamhet. I överensstämmelse med riksdagens två senaste forskningspolitiska be- slut har anslaget utnyttjats för dels prioriterade områden, dels långsiktig kunskapsuppbyggnad vid universiteten. Under perioden 1986/87 —1989/90 har hittills ca 139 milj. kr. betalats ut från anslaget. 125

14.2. Forskning vid vissa myndigheter Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 14

Statens bakteriologiska laboratorium är det nationella expertorganet för Socialdep skyddet mot smittsamma sjukdomar. Detta ställer krav på hög vetenskaplig kompetens hos personalen.

Laboratoriet har inget särskilt FoU-anslag. Det hari sin årsredovisning för budgetåret 1988/89 beräknat de totala kostnaderna för FoU till totalt ca 25,8 milj. kr.. varav c:a 8 milj. kr. kommit från externa finansiärer.

Statens institut för psykosocial miljömedicin har till uppgift att utveck- la, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, risk- grupper och riskreaktioner och deras samband med hälsa och välbefinnan- de. Vcrksamheten innefattar forskning, utbildning, dokumentation och information. Institutet har en relativt omfattande extemfinansierad forsk- ning.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning skall bedriva forsknings- och ut- vecklingsarbete främst för metodutveckling inom läkemedelskontrollen. Det förutsätts att arbetet bedrivs med stöd av myndighetens anslag. Viss extemfinansierad forskning förekommer också.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall verka för en samordnad värdering av dels sådana metoder som är i bruk inom sjukvården och där det finns skäl för omprövning av deras värde. dels ännu inte etablerade metoder. Värderingen. som skall baseras på vetenskap- ligt underlag, tar hänsyn till de granskade metodernas värde från medi- cinska, psykosociala, etiska och ekonomiska utgångspunkter. Arbetet inom beredningen förutsätter ett nära samarbete med forskarsamhället och sjuk- vårdens huvudmän.

Beredningen redovisar sina ställningstaganden i rapporter över kun- skapsläget inom de granskade områdena. Rapporterna liksom beredning- ens konferenscr vänder sig till bestämda målgrupper inom hälso- och sjukvården.

14.3. Forskningens inriktning och effekter 14.3.1 Delegationen för social forskning

Anslaget har använts dels till långsiktig kunskaps- och kompetensuppbygg- nad vid universiteten, dels som stöd till forskningsprojekt inom priorite- rade områden.

En konsekvens av det långsiktiga stödet till universiteten är att det nu finns forskargrupper som är intresserade av att med stöd av egna forsk- ningsresultat ge sig in i en kritisk granskning av och diskussionen om den svenska välfärdspolitiken.

Delegationens kvartalsskrift social forskning är ett forum där forskare för politiker och tjänstemän hos kommuner och landsting samt myndigheter kan presentera resultatet av sin forskning. Detta leder ofta till fördjupade kontakter av värde för den omprövning och nydaning som efterfrågas inom offentlig verksamhet. '

Forskare från universiteten medverkar också i de seminarier och konfe- 126

renser som delegationen anordnar för olika grupper. utöver de ovan nämn- Prop. l989/ 90: 90 da även för journalister och författare. Avsnitt 14

Forskningen inom området socialpolitik och arbetsliv har i stor utsträck- Socialdep. ning omfattat generella välfärdsstudier med tonvikt på det ekonomiska bidragssystemet och dess roll i samspelet med andra samhällssektorer. Eko- nomisk forskning med inriktning på transfereringssystemens träffsäkerhet och effektivitet är under uppbyggnad. Rättssociologiska studier av social- försäkringens tillämpning, som belyser sambandet mellan arbetsmarkna- dens funktionssätt och utvecklingen inom socialförsäkringen får stöd lik- som forskning om klientens och patientens rätt inom socialtjänst och sjuk- vård. ' Det teoretiska underlaget för arbetet inom socialtjänsten har varit svagt och därmed också grunden för utbildningen av blivande socialarbetare. Därför har bl. a. resultaten av den forskning som inriktats på relationerna mellan socialarbetare och klienter samt på utveckling och värdering av insatser och metoder inom socialtjänsten fått stor betydelse för ompröv- ning och förnyelse av det sociala arbetet.

Även stödet till forskning om konsekvenserna av 1982 års socialtjänstlag har givit praktiskt tillämpbara resultat.

Forskningen om barn. ungdom och familj har gällt bl. a. utvecklingspsy- kologi, socialisationsfrågor samt barns och vuxnas sociala nätverk. Här finns vidare forskning kring förskolans pedagogik. arbetssätt och organisa- tion liksom invandrarbarns språkutveckling och tvåspråkighetens pro- blem.

Ett forskningsprogram för forskning om barnomsorgen ur ett samhälls- ekonomiskt perspektiv har utarbetats som en följd av riksdagens senaste forskningspolitiska beslut. Som ett resultat av detta pågår projekt vid uni- versiteten i Göteborg och Stockholm. I dessa studeras samhällsekonomiska aspekter på barnomsorg i vid mening. Dessutom studeras relationerna mel- lan central styrning och praktisk verksamhet i kommunema, bl. a. vad gäller resursförbrukning och pedagogisk inriktning. Även föräldrarnas val av om- sorgsform studeras. '

Forskningen inom missbruks'området har inriktats bl.a. mot missbru- kets orsaker och förlopp, dess omfattning och skadeverkningar samt inne- håll i och effekter av behandling och rehabilitering. En viktig del gäller effekterna av olika kontrollpolitiska åtgärder samt betydelsen av opinions- bildning genom information och upplysning till olika grupper.

Praktiskt betydelsefulla resultat har nåtts då det gäller att förhindra ska- dor hos barn till kvinnor med olika former av missbruk.

Forskning om missbrukets påverkan på familjen samt om familjens roll i behandlings- och rehabiliteringsarbetet har under perioden ägnats sär- skild uppmärksamhet.

Ett förslag till forskning om tvångsvård av vuxna missbrukare har nyli- gen lagts fram på regeringens uppdrag.

Forskningen inom handikappområdet är inriktad mot att belysa sådana sociala och miljömässiga faktorer och processer som gör att funktionsned- sättningar blir till handikapp.

Forskning bedrivs också om begreppsutveckling och språklig kommuni- 127

kation hos personer med olika funktionsncdsättningar som hörsel- eller synskada eller förståndshandikapp.

Behandling och rehabilitering är ett annat område med inslag av beteen- devetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning.

Samordning, ytterligare långsiktiga satsningar och programarbete krävs för att behålla den kompetens som håller på att byggas upp.

Inom hälso- och siukvårds/orskningen ligger tonvikten på sådan forsk- ning som belyser behovet av, och förutsättningarna för en hälso- och sjukvård som överensstämmer med de allmänna välfärdspolitiska målen och på forskning om effekterna av den förda hälso- och sjukvårdspolitiken.

Bland projekt med folkhälsovetenskaplig inriktning finns studier av sociala orsaksfaktorer till ohälsa, möjligheten att utnyttja information om sjukfrånvaro för förebyggande åtgärder, folkligt deltagande i hälsoarbetet samt om betydelsen av sociala nätverk och socialt stöd för en god hälsa. En fortsättning av denna forskning är angelägen som underlag för beslut inrik- tade mot att målet omjämlikhet i hälsan skall uppnås.

Stöd har också lämnats till forskning om resursanvändning och kostnads- fördelning inom sjukvården bl. a. i förhållande till alternativa vårdformer och förebyggande insatser. Forskning pågår också som utvärderar hälso- och sjukvårdssystcmet ur ett patientperspektiv.

Den forskning inom äldreområdet som stöds från anslaget rör åldrandet och äldres levnadsförhållanden samt äldres behov av service och vård. Resultat av denna forskning har utgjort en grund för förslag till förnyelse av äldreomsorgen. Synpunkter på äldreforskningens framtida utveckling har redovisats i avsnitt 6.-Framställningen baseras på förslag till regeringen från en för delegationen och forskningsrådsnämnden gemensam initiativ- grupp.

Under de två senaste treårsperioderna har stödet från anslaget A 3. Forsknings— och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet till den långsik- tiga kunskapsuppbyggnaden vid universiteten ökat kraftigt. _Andelen av de medel som utbetalats till detta ändamål för innevarande budgetår utgör drygt 40 %. Stödet avser såväl doktorand- och s. k. post doctortjänster som fleråriga programstöd och förstärkning av handledarresurser.

Dessa satsningar har bidragit till att kvaliteten på forskningen avsevärt förbättrats genom att handledarna blivit fler. Den rådgivande verksamhet som delegationens prioriteringskommittéer indirekt utövar har också bi- dragit.

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1986/87:80 uppmärksammade socialutskottet i sitt betänkande (SOU 1986/87:28) bl. a. alkoholforskning, forskning om barns villkor, fritidsfrågor, problem med klassbunden ohälsa. m.m. samt handikappforskning.

Som framgått av redovisningen har dessa påpekanden beaktats. men trots detta har forskningen kring hälsa och välfärd en blygsam omfattning. Detsamma gäller forskning om hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens organisation och funktionssätt.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 14 Socialdep.

14.3.2 Statens bakteriologiska laboratorium Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 14 Forskningsverksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium har för- _ Socraldep. bättrat smittskyddet för den svenska befolkningen. Forskningen kring HIV-infektion ligger i den internationella forsknings— fronten. Ett av de viktigaste projekten avser utveckling av ett vaccin mot HIV med användning av HIV-2-infektion hos makapor som experimentell modell. Ett av de första HIV-2-virusisolaten i världen påvisades och ka- raktäriserades vid laboratoriet. HIV-2-viruset har också utnyttjats för att utveckla diagnostiska antikroppstester. Anslutande forskning har givit resultat som tyder på att vaccination mot HIV-infektion resp. aids är möjlig. Tekniker har utvecklats som medfört förbättrad diagnostik. Ett virus som orsakar allvarlig påverkan på njurarna har isolerats och karaktäriserats av'en forskargrupp vid laboratoriet. Sjukdomens epidemio- logi och spridningsmekanismer har kartlagts. Metoder för diagnostik har utarbetats. Forskargruppen som är internationellt ledande inriktar nu sitt arbete mot att finna ett effektivt vaccin. Då det gäller kikhostevaccin finns ett globalt stort intresse att ersätta nuvarande vaccin som dels ger biverkningar, dels har ojämn effekt. I en stor svensk klinisk studie har visats att nya s.k. acellulära vacciner ger fullgott skydd mot kikhosta. De svenska resultaten har accepterats som utgångspunkt för egna prövningar i England. Ett annat intressant forskningsprojekt gäller interleukiner. Dessa är signalsubstanser som produceras i blodet som svar på infektioner. Deras effekter förändrar och förstärker ofta kroppens immunförsvar. Den forsk- ning som bedrivs vid laboratoriet har bl.a. på molekylär nivå visat på kopplingar mellan immunsystem och nervsystem.

Hänvisningar till S14-3

14.3.3. Statens institut för psykosocial miljömedicin

Forskningen vid statens institut för psykosocial miljömedicin har tre hu- vudinriktningar, nämligen hälsofrågor inom vårdmiljöer, övriga arbets- miljöer samt s.k. sociala nätverk. Forskningen bedrivs i nära samverkan med karolinska institutets institution för stressforskning.

Arbetsmiljön för distriktssköterskor. läkare och tandläkare samt krimi- nalvårdspersonal har studerats. Stor uppmärksamhet har ägnats natt- och skiftarbete inom industrin. Även lantbrukares hälsoproblem har studerats.

Frågor om s. k. sociala nätverks betydelse behandlas i ett flertal nationel- la och internationella forskningsprojekt och har delvis koncentrerats på hjärt- och kärlsjukdomar.

Resultaten av institutets forskning har ofta fått en direkt tillämpning och bl. a. utnyttjats i arbetsmiljökommissionens arbete.

14.3.4. Socialstyrelsens läkemedelsavdelning

FoU-arbetet vid soda[styrelsens läkemedelsavdelning har koncentrerats på tre områden. Främst har man vidareutvecklat sina insatser inom läkeme- delsepidemiologin med syftet att få ett bättre grepp om läkemedelsbiverk- ningarna.

Avdelningen har ockSå utvecklat s.k. in vitrometoder för styrkebestäm- ning av biologiska substanser. Detta har medfört att man kunnat minska användningen av försöksdjur. De nya metoderna har också medfört en effektivisering av prövningsverksamheten.

Ett tredje område avser kliniska prövningar av s.k. orphan drugs, dvs. läkemedel för vilka patenträttighetcrna gått ut eller läkemedelsindustrin av andra skäl inte har något intresse. Ett sådant exempel avser lågdosbe- handlingar med acetylsalicylsyra för att förebygga vissa kärlsjukdomar.

14.3.5. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har under den korta tid den verkat tagit initiativ till ett stort antal utredningar och publicerat ett antal kunskapsöversikter inom centrala områden. Genom sitt arbete har beredningen initierat en viktig självprövningsprocess av sjukvårdens arbetsmetoder och tekniker. En kunskapsöversikt om s.k. preoperativa rutiner (undersökningar och riskbedömningar före kirurgiska ingrepp) börjar nu utnyttjas inom landstingen. Bland kunskapsöversikter under produktion kan nämnas en om det stora samhällsproblemet ”ont i ryggen”, andra om bl.a. kärlkirurgi vid åderförkalkning i benen och om stötvågsbehandling vid stensjukdomar.

14.4. Ett nytt socialvetenskapligt forskningsråd

Anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet tillkom genom riksdagens beslut år 1974. Syftet var bl. a. att för den sociala sektorn stimulera utveckling av kunskapsunderlag för verksamheten. Här- igenom skulle förutsättningar skapas för en rationell verksamhet och en förståelse hos personalen för dess innehåll liksom för värdering av verk- samheten som grund för förändring och förnyelse. Satsningarna på FoU inom sektorn har bidragit till utveckling av metoder för sådant arbete.

Delegationen för social forskning har under de två senaste treårsperio- derna aktivt verkat för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden för sek- torns behov. Detta har skett i nära samverkan med universitet och högsko- lor. Regeringen anser det angeläget att fullfölja denna utveckling och föreslår därför att delegationen för social forskning tillsammans med dele- gationen för invandrarforskning ombildas till ett socialvetenskapligt forsk- ningsråd. Det nya rådet bör liksom forskningsråden under utbildningsde- partementet ha en majoritet av forskare.

Företrädare i rådet för forskarsamhället bör väljas av särskilda elektors- församlingar medan övriga ledamöter förordnas av regeringen. Som redan nämnts i avsnitt 6 kommer en omfördelning av ansvar att ske mellan vissa

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 14 Socialdep.

forskningsfinansiärer. Förslagen innebär också sammantaget en utökning Prop. 1989/90: 90 av verksamheten genom att det nya rådet ges ett samordningsansvar för Avsnitt 14 såväl äldreforskning som invandrarforskning, handikappforskning samt Socialdep. icke- medicinsk hälso— och sjukvårdsforskning inriktad mot bl.a. folkhälsa, hälsoekonomi och vårdorganisation.

Hänvisningar till S14-4

14.5. Anslagsfrågor Femte huvudtiteln

A. Socialdepartementet m.m. A2. Utredningar m.m.

Regeringen har i prop. 1989/90: 100 bil. 7 föreslagit riksdagen att till Utredningar m. m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 32 340000 kr.

Från detta anslag bekostas bl. a. verksamheten vid statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Dess verksamhet förutsätter nära sam- verkan med forskningsinstitutioner. Resultatet av verksamheten behöver för att ge avsedda effekter föras vidare till och förankras hos dem som kan omsätta rönen i praktisk handling. Regeringen föreslår därför att anslaget räknas upp så att beredningen kan tillföras 1 milj. kr. för att utveckla sin informationsverksamhet.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar 1 000000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 7.

A 3. Socialvetenskapliga forskningsrådet

1988/89 Utgift 35 948 852' Reservation 14467129 1989/90 Anslag 40 112000 1990/91 Förslag 58 526 000'

' Anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet m.m.

Under innevarande budgetår finns uppfört ett reservationsanslag med benämningen Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet. Anslaget är uppfört med 40112000 kr. I prop 1989/90: 100 bil. 7 har rege- ringen föreslagit att anslaget skall föras upp med oförändrat belopp i avvak- tan på forskningspropositionen. Vi tar nu upp denna fråga. I enlighet med vad som anförts föreslår regeringen att det beredande organet, delegationen för social forskning, omvandlas till ett socialveten- skapligt forskningsråd under socialdepartementet. Den utökning som före- slås för rådets vcrksamhet förutsätter en resursförstärkning. Som en följd av socialdepartementets stöd till den långsiktiga kunskaps- 131

uppbyggnaden finns vid universiteten forskargrupper av stor betydelse för Prop. 1989/90; 90 den fortsatta utvecklingen. Såväl delegationen som berörda högskoleenhe- Avsnitt 14 ter har bedömt det angeläget att vissa tjänster infogas i det reguljära Socialdep. högskolesystemet. Regeringen föreslår därför att under perioden 1 1,8 milj. kr. i stället anvisas över åttonde huvudtiteln i stället för under detta anslag.

Regeringen föreslår vidare att anslaget under treårsperioden 1990/91 — 1992/93 totalt tillförs 6 milj. kr. för en successiv utbyggnad av den folkhäl- sovetenskapliga forskningen. Behovet av insatser för HIV/aids-relaterad forskning har redovisats i avsnitt 6. Anslaget föreslås få ett tillskott av 1 milj. kr. genom överföring från aids-anslaget.

Regeringen utgår från att det nya rådet skall fullfölja programarbetet från delegationen för social forskning.

En fråga som därvid bör lyftas fram gäller utvärderingar bl. a. med hän- syn till krav på att nya och förändrade insatser måste kunna mötas genom omprioriteringar. Ett annat sådant område gäller den enskilda människans ställning inom socialtjänst och hälso— och sjukvård.

Det nya rådet bör även ges ansvar för finansiering och samordning av handikappforskningen.

Delegationen för social forskning och forskningsrådsnämnden har i en rapport till regeringen föreslagit betydande satsningar på äldreforskningen i Sverige. Regeringen föreslår att dels det socialvetenskapliga forskningsrå- det ges samordningsansvaret för äldreforskningen, dels att 4,6 milj. kr. an- visas för detta område. _

Regeringen föreslår slutligen att även invandrarforskningen inordnas under det nya rådet samt föreslår en resursförstärkning på 3 milj. kr. för treårsperioden.

Regeringen kommer senare att besluta om organisation och instruktion för rådet.

Med hänvisning till vad som anförts anser regeringen att anslaget bör höjas med 18,4 milj. kr. 1990/91, 5,6 milj. kr. 1991/92 och 5,6 milj. kr. 1992/93, dvs. en bashöjning med 29,6 milj. kr. vid periodens slut.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

1. att riksdagen godkänner att delegationen för social forskning samt delegationen för invandrarforskning ombildas till ett socialve- tenskapligt forskningsråd,

2. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet för bud- getåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 58 526000 kr,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för resursförstärkningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93 som angetts.

E. Hälso- och sjukvård Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 14 E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaborato- Socialdep.

rieuppgifter

Regeringen hari prop. 1989/90: 100 bil. 7 föreslagit riksdagen att till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratoricuppgifter för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 47 447 000 kr.

Vid statens bakteriologiska laboratorium leds var och en av de bakterio- logiska, virologiska, immunologiska och kemiska avdelningarna samt pro- duktionsavdelningen av en tjänsteman i professors ställning. Den epide- miologiska avdelningen förestås av en statsepidemiolog i professors ställ- ning. Den parasitologiska sektionen leds av en laborator. Tjänst som professor och laborator tillsätts av regeringen efter förslag av laboratoriet. Tjänsterna tillsätts efter ett sakkunnigförfarandc som överenstämmer med det som gäller vid utnämning av professurer vid högskoleenheterna.

Som nämnts i avsnitt 6 är det angeläget att stärka forskningen kring in- fektionssjukdomar och smittskydd.

Statens bakteriologiska laboratorium är det nationella expertorganet för smittskyddet, och det är viktigt att vidareutveckla laboratoriets kompetens inom smittskyddsområdet. Detta förutsätter en samordning med annan kvalificerad forskning och då främst med den som bedrivs vid karolinska institutet.

Regeringen föreslår därför att det istället för de nyss nämnda tjänsterna på sikt skall inrättas professurer vid karolinska institutet. I ett första steg, som tas den 1 juli 1990, skall detta gälla tjänsterna som professor i virologi och immunologi samt som laborator för den parasitologiska versamheten. Vid karolinska institutet inrättas det proffessureri smittskydd, särskilt klinisk immunologi i smittskydd, särskild klinisk virologi och smittskydd, särskilt klinisk parasitologi. Innehavarna av tjänsterna skall tillika vara avdelnings- föreståndare vid laboratoriet.

Det ankommer på regeringen att utfärda erforderliga föreskrifter om bl. a. hur berörda avdelningar och institutioner bör samarbeta.

Kostnaderna för de tre tjänsterna som inrättas vid karolinska institutet beräknas till 4,5 milj. kr. och medel bör anvisas under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Medicinska fakulteterna.

Mot den bakgrunden bör förevarande anslag minskas med 4 500000 kr. i förhållande till vad som beräknas i prop. 1989/90: 100 bil. 7.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen under förslagsanslaget Statens bakteriologiska labor- torium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1990/ 91 anvisar 4 500 000 kr. mindre än vad som föreslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 7.

Hänvisningar till S14-5

15. Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs eller initieras forskning och utveckling (FoU) med inriktning på transporter, meteorologi. hydrologi och oceanografi, geoteknik samt post- och telekom- munikationer.

I nedanstående tabell sammanfattas forskningsresurserna vad avser kom- munikationsdepartementet. I tabellen redovisas endast reformer. Till dessa förändringar kommer för budgetåret 1990/91 kompensation för pris- och löneförändringar. Även för de kommande budgetåren kommer anslagen att omräknas för pris- och löneförändringar. De belopp som anges som refor- mer skall dock ses som absoluta belopp och kommer ej att prisomräknas det år reformen läggs ut.

Reformer (milj. kr.)

Anslag Förslag Beräknat Beräknat 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1. Transportforskning I 1. Statens väg- och trafikinstitut 1 — — I 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut 41,9 + 1,0 +3,0 +2,0 1 3. Statens väg- och trafikinstitut: Återan- skaffning av bas- utrustning 5,0 — — 14. Transportforsknings- beredningen 39,2 +2,0 + 1,0 + 1,0

15.1. Forskningens organisation och omfattning

Transportforskning omfattar forskning om transporter av personer och gods, transportmedel, transportleder, transportanläggningar och trafikan- ter. Forskningen omfattar också trafikens effekter på samhället, regional- politiskt och trafiksäkerhets- och miljömässigt, liksom forskning om meto- der för trafik- och transportplanering. Transportforskningsområdet är så- ledes mycket omfattande.

Många olika organ är delaktiga i den svenska transportforskningen. Transportforskningsberedningen (TFB) är den statliga myndighet som är sektorsansvarig för FoU inom transportsektorn. Även andra myndigheter initierar forskning på detta område, bl.a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och statens råd för byggnadsforskning (BFR). Förvaltningsmyndig- heter och affärsverk med ansvar för viss del av transportsektorn, t.ex. vägverket, trafiksäkerhetsverket, transportrådet, statens järnvägar, banverket, sjöfartsverket och luftfartsverket, utför antingen egen FoU eller lägger ut forskningsuppdrag till olika forskningsbedrivande organ, såsom universitet och högskolor, statens väg— och trafikinstitut (VTI), flygteknis- ka försöksanstalten och SSPA Maritime Consulting.

Trots dessa insatser utgör den statligt finansierade transportforskningen

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 15 Kommu- nikationsdep.

inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde (ca 250 milj. Prop. 1989/90: 90 kr. per år) endast en liten del av de totala FoU-resurserna på området. Avsnitt 15 Inom bil- och,-flygindustrin men också inom de större transportföretagen Kommu- avsätts årligen mycket stora resurser till FoU om tranSportcr. En del av nikationsdep. dessa medel går till sektorsorgan (t. ex. VTI) och högskolor. Näringslivet har också möjlighet att genom samarbetsorgan som transportforsknings- kommissionen och västsvenska transportsckretariatet initiera och stödja sådan FoU på området som man bedömer som värdefull. Utöver transportforskningen bedrivs forskning och utveckling inom områdena meteorologi, hydrologi och oceanografi genom Sveriges meteo- rologiska och hydrologiska institut (SMHI), och inom området geoteknik genom statens geotekniska institut (SGI). Vidare bedriver tcleverket, som sektorsansvarig för FoU inom sitt verksamhetsfält, forskning och utveck- ling inom tele- och informationsteknologiområdena. Postverkets FoU- insatser inriktas bl.a. på området logistik, utveckling av system för för- medling av betalningar och användande av informationsteknologin (IT). Resultat från informationsteknisk FoU (IT) har redan en stor betydelse för utvecklingen på transportområdet vad gäller såväl framkomlighet som ekonomi, säkerhet och miljö. Den industriella delen av'IT-programmet som antogs av riksdagen år 1987 består bl.a. av utvecklingsprojekt som administreras av IT—delegationen. Verksamheten har pågått sedan mitten av år 1987 och de tillgängliga medlen har nu i huvudsak fördelats på projekt. Staten satsar totalt 495 milj. kr., bl.a. via televerket (255 milj. kr.). Industrin satsar minst 50 % av projektkostnaden i de projekt som man deltar i. Totalt omfattar alltså programmet ca 1 miljard kronor. Här kan också nämnas televerkets stöd till vissa demonstrationsprojekt som rör användningen av ny teleteknik. Stödet uppgår till 45 milj. kr. under en treårsperiod. Informationsteknologiforskningen stöds dels direkt av staten (t. ex. via TFB) dels gemensamt av industri och stat (t. ex. via IT-delegatio- nen) och dels endast av industrin (t. ex. vissa PROMETHEUS-projekt).

15.2. Regeringens syn på behovet av forskning inom transport- och kommunikationsområdena

15.2.1 'I'ransport- och kommunikationssystem i samhällsutvecklingen

Väl fungerande trafik/transportsystem och kommunikationssystem är en grundläggande förutsättning för att samhället skall fungera. Transportsys- temet ställs inför stora krav från både hushåll och företag. Vi är alla beroende av bra kommunikationer både när det gäller arbete och fritid. Väl fungerande kommunikationer har vidare stor betydelse för svenskt näringsliv och dess förmåga att öka sin konkurrenskraft gentemot utlan- det. Transportsystemet blir alltmer komplext och tekniskt avancerat. Just därför kan forskning på området bidra med resultat som gör det möjligt att nå de trafikpolitiska målen.

Samtidigt som transporter och kommunikationer är så grundläggande för samhällets positiva utveckling påverkar de också samhället starkt i andra avseenden. Tydligast märks detta i form av vissa negativa effekter 136

på miljön, bl. a. luftföroreningar, buller och olyckor. För att kunna begrän- Prop. 1989/90: 90 sa de negativa effekterna behövs forskning som ger kunskaper om funktio— Avsnitt 15 nen hos trafik- och transportsystemen. hur olika faktorer påverkar den och Kommu- vilka effekter som kan nås av olika åtgärder, samt hur olika effekter kan nikationsdep. nås genom olika former av styrning av transporterna. Även påverkan i motsatt riktning sker. dvs. samhällets utveckling påver— kar i hög grad behovet av transporter och kommunikationer. Forskning för att ge förbättrad kunskap är här ett nödvändigt hjälpmedel för att kunna fatta långsiktiga beslut om exempelvis investeringar för bättre infrastruk- tur. Informationssarnhällets allt starkare framväxt påverkar behovet av fysiska tranSporter — ”telefonmötet” kan väntas ersätta "sammanträdet” i ökad utsträckning genom det vidgade kontaktnät som ökningen av infor— mationsutbudet ger upphov till. Samtidigt kan den nya teknologin också leda till fler resor. Användning av modern informationsteknik har vidare fått betydelse för effektivare transporter. Forskning inom området transporter och kommunikationer skall möj- liggöra att väl underbyggda beslut kan fattas i dag om morgondagens infrastruktur. Samtidigt är det viktigt att betona forskningens inslag av kunskapsbyggande moment. Det behövs för att ge underlag och handlings- beredskap för de frågor och beslut som vi står inför senare och som rör landets transporter och kommunikationer in i nästa sekel. Allmänt gäller att forskning och utveckling inom transportområdet är av stor betydelse för att underbygga och följa upp trafikpolitiska beslut. Det finns behov av forskningsinsatser kring samtliga mål för den trafikpolitik som riksdagen nyligen beslutat om. Det är emellertid nu speciellt viktigt att öka FoU-insatserna inom områdena infrastruktur, miljö, energi samt trafiksäkerhet med särskild betoning på järnvägens och den övriga kollek- tivtrafikens möjligheter och förutsättningar att bidra till ett fullgott trans— portsystem.

15.2.2. Transportleder och kollektivtrafiken

Infrastrukturcn är fundamental för alla transporter och är därmed ett ange- läget forskningsfält. Många av de investeringsbeslut som fattas i dag skall svara mot en efterfrågan från transportsektorn på 10—20 års sikt _ ofta ännu längre in i framtiden. Enligt TFB sker ca 90 % av persontransportar- betet och ungefär hälften av det inrikes godstransportarbetct på gator och vägar. Transportforskningsberedningen pekar på forskningsbehov på natio- nell och interregional nivå kring överordnade nätfrågor. Därutöver behövs systemövergripande studier på kommunal och regional nivå. Som exempel kan här nämnas forskning kring den framtida stadstrafikens utformning.

Inte minst bör behovet av en modern och attraktiv infrastruktur för kol- lektivtrafiken uppmärksammas.

I detta sammanhang kan också nämnas forskningen kring den framtida kollektivtrafiken. Transportforskningsberedningen har från och med bud- getåret 1988/89 ett särskilt engångsanslag på 100 milj. kr. för att utveckla kollektivtrafikcn. Ett särskilt program har utformats för att peka ut områden som bör bli föremål för insatser. Ett separat program finns för utveckling av 137

hela kollektivtrafiksystemet. Detta inkluderar många delar av såväl teknisk Prop. 1989/ 90: 90 som icke teknisk karaktär. För ett väl fungerande och attraktivt persontrans- Avsnitt 15 portsystem behövs allt från engagerad personal till bekväma fordon och Kommu- terminalcr. Som närmare framgår av avsnitt 17 föreslår regeringen nu en nikationsdep. förstärkning av den grundläggande forskningen inom kollektivtrafikområ- det.

Hänvisningar till S15-2-2

15.2.3. Miljö- och energiforskning

Trafikens påverkan på miljön har uppmärksammats allt mer under de sen- aste åren. Trafiken bidrar till luftföroreningar och försurning såväl lokalt i större städer som regionalt och globalt. Trafiken är ett av de områden som kräver omfattande miljöförbättrande åtgärder de närmaste åren om de lång- siktiga miljömålen skall kunna uppnås. Kraven på en bättre miljö ges nu också en ökad tyngd i trafikpolitiken och behoven av ökade FoU-insatser inom detta område framstår således allt tydligare. Hos flera myndigheter och affärsverk inom departementets ansvarsområde bedrivs i dag miljö- forskning. TFB har tagit fram ett speciellt program för forskning på området ”trafik och miljö”. Miljöforskningen hänger starkt samman med forskning kring olika energifrågor. Det övergripande och långsiktiga målet för energi- politiken på transportområdet är att minska transportsektorns känslighet för störningar i energitillförscln genom att göra transportsystemet mer ro- bust och flexibelt. Inriktningen är att minska energiförbrukningen, oljebe- roendet och att övergå till alternativa drivmedel och drivsystem, som på längre sikt kan baseras på inhemska förnyelsebara råvaror. Transportforsk- ningens roll i den energirelaterade transportforskningen kommer att stär- kas. Denna fråga behandlas närmare under anslaget till TFB, liksom under avsnitt 23 om energiforskningen.

Den miljöforskning som statens väg— och trafikinstitut bedriver bidrar till ökade kunskaper om trafikens roll beträffande luftföroreningar och buller. Ett viktigt inslag i forskningsarbetet avser analys av olika tänkbara åtgärder för att begränsa trafikens miljöpåverkan.

Idet följande ges en redovisning av den miljöforskning som bedrivs inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Vägverket:

Vägverket satsar i dag ca 70 milj. kr. per år på forsknings— och utvecklings- demonstrationsprojekt. I det Forsknings-, Utvecklings- och Demonstra- tionsprogram som nu är under utarbetande kommer en ny inriktning att vara bl. a. just miljöforskning.

Banverket:

Inom banverket pågår för närvarande arbetet med att ta fram en flerårs- plan för FoU. Planen beräknas vara klar under år 1990. Mot bakgrund av 138

innehållet i de trafikpolitiska målen finner banverket ett antal angelägna Prop. 1989/90: 90 områden som FoU-insatserna bör inriktas mot. Ett av dessa områden är Avsnitt 15 miljöområdet. Följande forskning inom miljöområdet sker i dag: Kommu- — banverket deltar i en arbetsgrupp inom den internationella järnvägs— nikationsdep. unionen vad gäller ogräsbekämpning i järnvägsspår. Vidare följer ver- ket utvecklingen inom mekanisk och termisk bekämpningsteknik samt kemisk appliceringsteknik i syfte att kunna tillämpa bästa bekämp- ningsförfarande och tekniska utrustning. ett utvecklingsarbete pågår i samråd med bl. a. naturvårdsverket i fråga om åtgärder för att minska bullerstörningar nattetid från tågtrafiken.

Statens järn vägar:

SJ har nyligen utarbetat ett åtgärdsprogram för sitt arbete med miljöfrå- gorna. För att lösa järnvägens miljöproblem måste forsknings— och utveck- lingsarbetet intensifieras. Som exempel kan nämnas arbetet kring att mins- ka bullerproblemen hos fordon och kring bangårdar.

För att begränsa luftföroreningar från de dieseldrivna rälsfordonen kan vidare nämnas att utvecklingsarbete pågår för att införa alternativa bräns- len och hybriddrift samt för att förbättra dieselmotorerna och dess re- ningsmöjligheter.

SJ bedriver också utvecklingsarbete inom kombitrafikområdet. Kombi- trafik kan i flera fall vara framtidens miljövänliga alternativ till dagens långtradare. Kombitrafik lämpar sig även väl för försök med alternativ till dagens diesellastbilar. Eftersom godset färdas på räls nattetid kan distribu- tionsfordonen utan kapitalförluster stå och tanka gas eller el under hela den tiden. Aktionsradien för kombidistributionsfordonen är heller inte så stor, vilket öppnar väg för andra bränslen än diesel. SJ arbetar därför med att testa nya miljövänliga fordon för att utveckla och renodla kombitrafi- kens positiva miljöegenskaper.

Sjöfarts verket:

Verket bedriver för närvarande FoU-verksamhet med en nivå på ca 2,5 milj. kr./år under budgetåret 1990, och beräknas troligen ligga kvar på den nivån fram till år 1993. Det största enskilda forskningsprojektet handlar om emissioner från fartyg. Projektet bedrivs ihop med TFB och omfattar 3,5 milj. kr. totalt.

Luftfartsverket:

Verket bedriver FoU-anknuten verksamhet dels inom trafikavdelningen, dels inom tekniska avdelningen och dels inom luftfartsinspektionen. Den totala nivån uppgår till ca 6,5 milj. kr./år för närvarande och kan beräknas ligga där fram till år 1993. Som ”miljöprojekt” kan nämnas utveckling vid Arlanda av reningsan- läggning för glykolspill, reningsanläggning för ureaföroreningar (Visby) samt utveckling av ett ”miljöövervakningssystem” för flygplatser. 139

Statens väg— och trafikinstitut: Prop. 1989/90: 90

VTl:s miljöforskning skall bidra till ökade kunskaper om trafikens roll Avsnltt 15 beträffande luftföroreningar och buller. Ett viktigt inslag i forskningsarbe- Kmenu' nikationsdep. tct avser analys av olika tänkbara åtgärder för att begränsa miljöpåverkan. Hastighetsbegränsningar och trafiksignaler är två exempel på aktuella studier vid VTl.

För övrigt kan nämnas att VTl i april l989 anordnade ”trafikmiljö- dagar". Målen med seminariet var att uppdatera kunskapen om trafikens effekter på ekosystemen samt att bredda synen på trafikmiljöproblemen. Ett par föredrag under seminariet anknöt till trafikmiljöproblemens esteti— ska, sociala och kulturella konsekvenser.

Transportforskningsberedningen:

TFB har tillsammans med statens naturvårdsverk, vägverket, STU, VTI och statens byggnadsforskning tagit fram ett program för hela området trafik och miljö. Det innehåller en kunskapsöversikt och forskningsbehov för hela området, alltså även för delar som ej primärt ligger inom TFst ansvarsområde. TFB har också låtit analysera stadskärnornas speciella problem.

TFB:s ansvar inom området hänför sig främst till trafiksystemets ut- formning och styrning.

TFB satsar på miljöfrågor dels genom det ordinarie anslaget, dels genom engångsanslaget. Det senare gäller främst utveckling av miljövänligare kollektivtrafikfordon. TFB:s insatser kan delas in i:

övergripande frågor. TFB har startat en studie rörande miljöanpassat transportsystem. Syftet är att beräkna troliga utsläpp vid olika antagan- den om samhälls- och teknikutvecklingen fram mot år 2015. ellekter, spridning. TFB kommer att fortsätta att satsa på värdering av främst luftföroreningar. TFB deltar som medfinansiär i Tätortsprojek- tet, som främst syftar till att bestämma avgasernas cancerogena effekter. — utsläpp från olika transportmedel. Konsekvenserna av att välja olika transportmedel belyses i ett projekt där kombitransportcr ingår som en väsentlig del. Nyligen har startats ett projekt om sjöfartens avgasutsläpp och ett annat är beslutat om flygtrafikens avgas— och bulleremissioner. Järnvägens bulleremissioner studeras i ett pågående projekt. åtgärder på fordon. Inom detta område har TFB endast verksamheter inom ramen för engångsanslaget. Det gäller främst utveckling och de- monstrationsverksamhet kring miljövänliga kollektivtrafikfordon.

Statens geotekniska institut:

Miljöfrågoma har blivit allt viktigare under senare år. Bl. 3. kommer frågor rörande avfallshantering, förorenad jord, föroreningsspridning och försur- ning att kräva stora insatser vid institutet. Statens geotekniska institut avser att under den kommande perioden vidareutveckla modeller och laboratoriemetoder för bl.a. prognosticering av föroreningars koncentra- tion och spridning i mark och vatten. 140

15.2.4 Trafiksäkerhet Prop. 1989/90: 90 Transportsystemet måste i ökad utsträckning utformas så att det motsva- Avsnrtt 15 rar högt ställda ambitioner i fråga om trafiksäkerhet. Sedan år 1982 har Komtnu- nikationsdep. antalet dödade och skadade i trafiken ökat kontinuerligt med undantag av år 1987. Enligt TFB:s bedömning bör ökade forskningsinsatser inriktas på kartläggning av de bakomliggande orsakerna till trafikolyckorna. TFB har utarbetat särskilda FoU-program för bl. a. forskning kring oskyddade trafi- kanters trafiksäkerhetsproblem samt efterlevnaden av hastighetsgränser- na. VTl:s trafiksäkerhetsforskning har stor bredd. Forskningen är huvud- sakligen av väg-, fordons- och trafikteknisk samt beteendevetenskaplig karaktär. VTl:s arbete är instruktionsmässigt av mer tillämpad och åt- gärdsinriktad karaktär än vid högskolorna. VTI förfogar över avancerad teknisk utrustning. Exempel härpå är körsimulator och krockbana. Under det senaste året har institutet också behandlat Säkerhetsfrågan inom järn- vägsområdet t. ex. plankorsningsolyckor och lokförares arbetsmiljö och informationsinhämtning. VTI utarbetar med jämna mellanrum s.k. ram- program för olika FoU-områden, bl. a. för trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsverket har ett övergripande ansvar för trafiksäkerhetsar- betet och svarar bl. a. för samordningen av detta samt utbildning, sakinfor- mation, fordonskontroll, registerhållning och trafikreglering. Verket har särskilda medel avsatta för forskning. Dessa medel uppgår budgetåret l989/90 till ca 5 milj. kr. Trafiksäkerhetsverket utarbetar för närvarande ett långsiktigt program som beskriver verkets samlade forskningsbehov.

Hänvisningar till S15-2-3

15.2.5. Internationella samarbetsprojekt

En fortsatt intemationalisering inom produktion, handel och transporter leder till behov av nya forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser i fråga om transportsystemens framtida roll och utveckling. Även effekter- na av transportsektorn är internationella till sin karaktär — som exempel kan nämnas luftföroreningar som påverkar flera länders miljö samtidigt. Det hittillsvarande svenska engagemanget har utvecklats på bred front under de senaste åren. Svensk bilindustri samt svenska företag inom informationsteknologibranschen deltar i det inom Eureka initierade pro- jektet PROMETHEUS för utvecklandet av s.k. "intelligent” biltrafik. Statliga aktörer, bl. a. styrelsen för teknisk utveckling, televerket, VTI och vägverket, deltar i PROMETHEUS men också i det av EG initierade samarbetsprogrammet DRIVE. Syftet med DRIVE är att genom introduk- tion av avancerad informationsteknologi och telekommunikation öka tra- fiksäkerheten, förbättra kapaciteten och effektiviteten i vägtrafiksystemet samt att minska de negativa miljöeffekterna av vägtrafiken i Europa. Även transportforskningsberedningen har som ansvarigt sektorsforskningsorgan hittills engagerats framför allt som statlig garant för svenska forskares deltagande i DRIVE-projektet. De totala svenska statliga insatserna på området under åren l988 — l990 uppgår till ca 90 milj. kr., varav ca 40 milj. kr. avser DRIVE-programmet. 141

Det är viktigt med fortsatt satsning på internationell forskning. Det Prop. 1989/90: 90 svenska deltagandet är redan betydande. Regeringen gav därför i augusti Avsnitt 15 1989 ett uppdrag till TFB att samordna de svenska statliga insatserna inom Kommu- ramen för de europeiska FoU-samarbetsprojekten på vägtrafikområdet. nikationsdep. Uppdraget innefattar dels utformningen av en långsiktig strategi för svenskt statligt deltagande i de berörda projekten, dels fastställandet av former för att skapa ett svenskt försöksområde för demonstration och utprovning av ny teknik. Statens engagemang i programmen skall bygga på en helhetssyn utgående från de trafikpolitiska målsättningar som stats- makterna lagt fast. Särskild vikt skall fästas vid målsättningarna beträffan- de vägtrafikens miljöeffekter.

Det forskningsarbete som sedan år 1989 bedrivits inom DRIVE avslutas under år 1992. Inom EG pågår för närvarande förberedelser för nästa fas, etapp två, i detta forskningssamarbete. Några beslut om omfattning och inriktning har ännu inte fattats.

15.3. Regeringens syn på transportforskningens fortsatta inriktning

15.3.1. Att identifiera och bygga upp en kunskapsbas

Det finns två grundläggande krav som kan ställas när det gäller den fortsatta transportforskningen.

Transportforskningen skall för det första ta fram underlag för åtgärder som krävs för att uppnå de av riksdagen beslutade trafikpolitiska målen. Särskilt bör målen för infrastrukturen, miljön och trafiksäkerheten upp- märksammas. Transportforskningsberedningen har under hösten 1989 till regeringen redovisat vilka behov av FoU-insatser som beredningen nu ser med anledning av de trafikpolitiska målen. Det är angeläget att liknande redovisningar kan presenteras även från övriga myndigheter som bedriver forskning inom transportområdet. I TFB:s samordningsroll ingår att redo- visa hur forskningsinsatserna anpassats till de trafikpolitiska målen och då särskilt de områden som angivits som prioriterade enligt ovan.

Transportforskningen skall även skapa handlingsberedskap inför pro- blem som inte kan förutses i dag och bygga upp en kunskapsbas inför framtiden. Detta är en av transportforskningsberedningens huvuduppgif- ter. Det är här viktigt att peka på det samband som finns mellan tillämpad FoU inom transportsektorn och den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen inom högskolan. Denna senare forskning behövs för att vid- makthålla och utveckla kunskaps- och kompetensbasen inom transport- forskningen. Högskolan kan emellertid också bidra med kompetens i ut- vecklingsarbete och demonstrationsprojekt, exempelvis vad gäller meto- dikfrågor och utvärdering.

I 1987 års forskningsproposition (prop. 1986/87:80 bil. 5) påpekades på behov av ett ökat ansvar från sektorsforskningsorganen för att stärka högskolan. Transportforskningsberedningen bör därför, som sektorsansva- rigt samordningsorgan, även fortsättningsvis medverka till en långsiktig kunskapsuppbyggnad. Redan i dag svarar universitet och högskolor för ca 142

50 % av den forskning som beredningen fördelar medel till. TFB medver- Prop. 1989/90: 90 kar också till en ökad samverkan med forskare vid högskolan genom att Avsnitt 15 stimulera institutionerna att upprätta fleråriga ramprogram till vilka TFB Kommu- kan bevilja visst basstöd. Vidare finansierar TFB i dag ett antal tjänster vid nikationsdep. olika högskolor. En strävan från beredningens sida är att öka detta antal tjänster samt att bevilja medel till dessa tjänster och vissa projekt för en längre tid än nuvarande tre år. Samverkan mellan statens väg— och trafikinstitut och högskolan sker på olika nivåer och på olika sätt. VTI har en rad kvalificerade forskare. bl. a. verksamma vid högskolan som adjungerade professorer. Ytterligare andra forskare inom institutet handleder också forskarstuderande med examens- uppgiftcr med anknytning till VTl:s verksamhet. Som tidigare har nämnts föreslås förstärkta resurser för kollektivtrafik- forskning. Detta bidrar givetvis också till att stärka den långsiktiga kun- skapsuppbyggnaden inom detta område vid högskolan. Regeringen anser att ytterligare medel skall tilldelas VTI och TFB för den kommande treårsperioden.

15.3.2. Fortsatt uppbyggnad av järnvägsforskningen

Som en särskild fråga beträffande inriktningen av den fortsatta transport- forskningen bör uppmärksammas att resursförstärkningen nu medger att VTI kan fortsätta uppbyggnaden av järnvägsforskningen. I tre tidigare riksdagsbeslut järnvägspolitiska beslutet år 1985, forskningspolitiska beslutet år 1987 och trafikpolitiska beslutet år 1988 — har det slagits fast att det järnvägsorienterade forsknings- och utvecklingsarbetet borde få en större andel av de totala FoU-resurserna. Så har också skett - VTI har under de senaste tre budgetåren (1987/88— 1989/90) tilldelats 1,6 milj. kr. för att bygga upp en baskompetens inom området. VTI har i dag en särskild enhet för järnvägsforskning och planerar att tillsätta ett särskilt programråd med representanter från banverket, SJ och andra intressenter. Programrådets uppgift blir att prioritera och samordna VTl:s kommande järnvägs-FoU.

För TFB gäller att merparten av engagemanget beträffande järnvägs- forskningen kommer att ligga inom ramen för den verksamhet som initi- erats av TFB:s ledningsgrupp för lokal och regional tågtrafik. Den mer långsiktiga forskningen kommer dock att finansieras med TFB:s ordinarie medel. Under budgetåren l988/89— 1991/92 planerar TFB att satsa ca 2.5 milj. kr. på järnvägsforskning. Som exempel på nu pågående projekt kan nämnas alternativa bansystem för persontrafik i stadsregioner samt de nya snabbtågen.

En samverkansgrupp förjärnvägsforskning bildades år 1987. I gruppen ingår representanter för TFB, VTI, SJ, banverket, styrelsen för teknisk utveckling (STU), industrin och högskolan. Gruppen har under hösten 1989 utarbetat ettjärnvägsforskningsprogram.

VTI pekar på att hittillsvarande programarbete med bl.a. TFB, SJ och banverket har visat på många angelägna forskningsområden. Fortfarande finns emellertid vissa oklarheter, exempelvis beträffande hur stora resurser 143

SJ och banverket kommer att avsätta för långsiktig forskning. Diskussio- Prop. 1989/90: 90 ner pågår också beträffande former, innehåll och resursfördelning vad Avsnitt 15 gäller den forskning som på uppdrag av SJ och banverket bedrivs vid VTI. Kommu- VTI konstaterar vidare att den kommande järnvägsforskningen vid insti- nikationsdep. tutet kommer att bero mycket på VTl:s möjligheter att bygga upp en för ' uppdragsgivarna intressant och kvalitativt hög baskompetens. Regeringen har fått veta att både SJ och banverket ställer sig positiva till en ytterligare uppbyggnad av den grundläggande järnvägsforskningen vid VTI. SJ använder redan i dag VTl:s kompetens inom säkerhetsområdet. Hittills handlar det om projekt för ca 700000 kr. SJ har för avsikt att fördjupa samarbetet inom detta område. Ett samarbetsavtal är under utarbetande som huvudsakligen kommer att innehålla kvarliggande av olika samarbetsformer och de forskningsområden som kan bli aktuella att behandla. Banverket framhåller angelägenheten av att VTI ges möjlighet att bygga upp egen baskunskap och grundkompetens inom de järnvägsspe- cifika områdena. Banverkets kostnader för forskning och utveckling upp- gick under år 1989 till 30—35 milj. kr. varav 10— 15 milj. kr. till FoU- uppdrag vid bl. a. VTI och högskolor. Av dessa gick under år 1989 ca 500 000 kr. till VTI. Även järnvägsinspektionen använder redan i dag VTl:s kom- petens i järnvägsforskning. Regeringen bedömer att det medelstillskott som nu föreslås för VTl:s del ger institutet en möjlighet att motsvara den ökade efterfrågan på järnvägs- forskning som kan väntas från bl.a. SJ och banverket. Det är samtidigt viktigt med en uppföljning under de närmaste åren av hur efterfrågan beträffande VTl:s järnvägsforskning utvecklas. De anslagsmässiga konse- kvenserna behandlas under avsnittet om anslagsfrågor för VTI. Även högskolan har en viktig roll när det gäller den framtida järnvägs- forskningen. SJ har särskilt pekat på detta mot bakgrund av att grundläg- gande FoU inom järnvägsområdet berör en lång rad av discipliner det behövs således tvärvetenskapliga satsningar. Både SJ och banverket har också redan i dag etablerat samarbete med högskolan. Transportforsk- ningsberedningen. styrelsen för teknisk utveckling, statens järnvägar, banverket och ABB finansierar tillsammans ett ramavtal med Kungl. Tek- niska Högskolan för järnvägsforskning. Också VTI har goda förutsättning- ar att bedriva tvärvetenskapliga FoU inom järnvägsområdet.

15.4. Transportforskningsberedningens organisation och arbetssätt

En nordisk expertgrupp har nyligen presenterat en utvärdering av trans- portforskningsberedningens verksamhet för regeringen. Gruppen har på grund av bl.a. intervjuer kommit fram till vissa slutsatser och förslag.

15.4.1. Expertgruppens förslag

När det gäller den svenska transportforskningens organisation anser ex- pertgruppen att transportforskningsberedningen även fortsättningsvis bör vara ett forskningsfinansierande organ. TFB rekommenderas att skaffa sig 144

djupare och bättre insikt i det totala behovet av transportforskning och Prop. 1989/90: 90 finansiering av densamma. Vidare bör TFB och VTI samordna sina verk- Avsnitt 15 samheter mer än vad nu är fallet. Kommu- Vad gäller planeringen av FoU-verksamheten föreslås bl. a. att TFB bör nikationsdep. genomföra en ny typ av framtidsstudier för transportsektorn som bygger på bestämda förutsättningar bl.a. i fråga om miljö- och trafiksäkerhets- mål. TFB bör OCkSå se över sina forskningsprogram och utarbeta en strategi för revision av dessa. Gruppen har ingående behandlat samordningen av FoU inom transport- området och konstaterat att TFB inte har några praktiska möjligheter att klara denna uppgift som den i enlighet med sin instruktion är ålagd. Uppgiften bör således, enligt expertgruppen, tas bort eller också bör TFB ges möjlighet att samordna forskningen i enlighet med instruktionen.

15.4.2. Regeringens överväganden

TFB:s styrelse har i en skrivelse till regeringen kommenterat vissa frågor i utvärderingsrapporten. Särskilt bör uppmärksammas styrelsens syn på TFB:s samordningsroll och hur den bör utformas i framtiden. Styrelsen anser att TFB:s möjligheter att samordna transportforskningen bör för- stärkas.

Regeringen anser, i likhet med TFB:s styrelse, att samordningen av transportforskningen bör vara en uppgift för TFB. En grupp för samord- ning av transportforskning bör således bildas under ordförandeskap av TFB._I gruppen bör ingå företrädare för de myndigheter, som bedriver transportforskning eller forskning med nära anknytning till transportsek- torn.

En uppgift för gruppen bör vara att informera om och översiktligt behandla myndigheternas årliga forsknings- och utvecklingsprogram. Här- igenom kan samordnings- och avgränsningsfrågor för transportforskning- en klaras ut. Gruppens uppgift bör vidare vara att överväga behov av samfinansiering av projekt, tjänster och ramprogram vid högskolorna.

Vad gäller planeringen av FoU-verksamheten är det, såsom framhålls i utvärderingsrapporten, viktigt att transportforskningsberedningen genom- för framtidsstudier för prioriterade områden inom transportsektorn, mot bakgrund av uppställda mål för t.ex. miljön och trafiksäkerheten. Ett bra exempel på en sådan studie är den nyligen publicerade delrapporten från transportforskningsberedningen ”Luftföroreningar från trafik. Utveckling och påverkansmöjligheter”.

15.5. Anslagsfrågor Prop. 1989/90: 90

. _ _ . . Avsnitt 15 l prop. 1989/90: 100 (bil. 8 s. 139) har regeringen föreslagit riksdagen att, i Kommu- avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1990/91 under nikationsdep.

angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

] ]. Statens väg- och trafikinstitut 1 000 kr. I 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut 41960 000 kr. I 3. Statens väg— och trafikinstitut: Återanskaffning av

viss basutrustning 5 000 000 kr. I 4. Transportforskningsberedningen 39 220 000 kr.

Regeringen tar nu upp dessa frågor.

Sjätte huvudtiteln

I. Transportforskning

I 1. Statens väg- och trafikinstitut

l988/89 Utgift — l989/90 Anslag 1000 1990/91 Förslag 1000

I 2. Bidrag till statens väg— och trafikinstitut

1988/89 Utgift 41 143900 l989/90 Anslag 41960000 1990/91 Förslag 44881000

Statens väg— och trafikinstitut (VTI) har enligt sin instruktion till huvud- uppgift att bedriva forsknings— och utvecklingsverksamhet som avser vägar och järnvägar, vägtrafik och järnvägstrafik samt säkerhet i sådan trafik. Institutet skall också bedriva informations- och dokumentationsverksam- het inom sitt verksamhetsområde.

VTI leds av en styrelse. I denna ingår generaldirektören och åtta andra ledamöter som utses av regeringen och två som utses av personalorganisa- tionerna. Antalet heltidsanställda vid institutet uppgår till ca 200 personer. Institutet är administrativt uppdelat på fem avdelningar: en vägavdelning. en trafikant- och fordonsavdelning, en trafikavdelning. en järnvägsenhet samt en driftavdelning. Verksamheten är för närvarande indelad i fem olika program. nämligen trafiksystem. väg, trafikant och fordon, järnväg samt myndighetsuppgifter.

VTl:s verksamhet finansieras med 40 % bidrag direkt över statsbudge- ten, dels med 60 % av uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten avser att täcka kostnader för programmet Myndighetsuppgifter samt egen FoU-verksamhet vid institutet.

Bidragsmedel används huvudsakligen för att höja kunskapsnivån och förändra kunskapsprofilen så att institutets attraktionskraft som uppdrags- 146

myndighet kan öka samt för att utföra forskning inom områden som av statsmakterna angivits som viktiga men där uppdragsgivare saknas. Till grund för VTl:s verksamhet ligger ett av institutet utarbetat s.k. rampro- gram samt en stor del uppdragsforskning.

VTl:s anslagsframställning

Institutet föreslår i sin anslagsframställning en ökning av anslaget I 2. (Bidrag till VTI) med 4 % för budgetåret 1990/91.

Institutet redovisar även ett besparingsalternativ som innebär att det treåriga huvudaltemativet inleds med en tvåprocentig real nedskärning budgetåret 1990/91. VTI avvisar dock detta alternativ. Behovet av en stark egen FoU beror framför allt på att det enligt alla erfarenheter krävs en väl etablerad och erkänd forskning på hög nivå för att uppdragsgivare skall anlita institutet. Risken för ett negativt rörelseresultat för VTl:s del ökar också på grund av att 80 % av uppdragsgivarna är statliga organ som själva i flera fall har fått sina anslag minskade.

Institutet föreslår i sin anslagsframställning även att 5 milj. kr. per år anslås till järnvägsforskning för att tillsammans med SJ och banverket kunna fullfölja och utöka den av regeringen uttalade prioriteringen av järnvägsforskning.

Under förutsättning att dessa krav uppfylls anser institutet att namnet bör ändras från statens väg- och trafikinstitut till statens transportforsk- ningsinstitut.

Regeringens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den föreslagna ändringen.

1989/90 Beräknad ändring 1990/91

Personal (årsarbetskrafter) 204 + 6 Kostnader (tkr) Myndighetsuppgifter 10 520 + 480 Egen FoU 31 440 + 2 441 FoU-uppd rag 66 300 + 1 200 Div. försäljning 2900 — 400 Totalt 111160 +3721 Intäkter Anslag myndigheten 10 520 + 480 Anslag egen FoU 31440 +244l Summa anslag 41960 + 2 921 FoU på uppdrag 66 300 + 1 200 Div. försäljning 2900 — 400 Totalt 111 160 +3721

Regeringen föreslår en allmän nivåhöjning av VTl:s FoU-medel med

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 15 Kommu- nikationsdep.

1 milj. kr. för budgetåret 1990/91, 3 milj. kr. för budgetåret 1991/92 samt Prop. 1989/90: 90 2 milj. kr. för budgetåret 1992/93, dvs. totalt 6 milj. kr. realt under Avsnitt 15 treårsperioden. Nytillskottet skall användas uteslutande för utökning av Kommu- järnvägsforskningen. nikationsdep.

Regeringens bedömning är att den fortsatta uppbyggnaden av ett järn- vägsinriktat FoU vid VTI i Linköping bör kunna möjliggöras genom dessa medel. De ytterligare medel som krävs för att bygga ut järnvägsforskning- en till erforderlig omfattning förutsätter regeringen kan tas fram genom omprioritering inom ramen för befintliga medel. Vi utgår från att utveck- lingen av järnvägsforskningen vid VTI kan främjas genom samarbetsavtal mellan å ena sidan SJ och banverket och å andra sidan institutet i enlighet med riktlinjerna i den trafikpolitiska propositionen.

Sedan länge har VTI ett samarbetsavtal med vägverket om forskning inom vägområdet. Särskilda femåriga program finns för detta ändamål. _Vi förutsätter att vägverkets uppdragsforskning hos VTI, som utgör drygt en tredjedel av den totala uppdragsvolymcn vid institutet, även fortsättnings- vis kan bibehållas på en hög nivå.

Miljöfrågoma utgör en viktig del av trafikpolitiken. Behovet av kunskap är stort. Det handlar om att få bättre insikt i sambanden mellan utsläpp och effekter på människan och miljön, liksom att bättre kunna värdera effekterna av utsläppen. Man kan dock inte vänta med att vidta åtgärder till dess att fullständig kunskap erhållits. Då kan det vara för sent. FoU har därför en viktig funktion i regeringens politik för att begränsa trafikens miljöproblem. Miljö- och energiforskningen bör således prioriteras inom den resursram som VTI förfogar över.

Som tidigare har framhållits finns ett stort behov av trafiksäkerhets- forskning. Som också framhölls i det trafikpolitiska beslutet år 1988 skall trafiksäkerhetsarbetet vara offensivt, utnyttja modern teknologi och base- ras på vetenskapliga rön. Enligt regeringens mening har bl. a. VTI kompe- tens som bör kunna nyttiggöras för att trafiksäkerhetsmålen skall kunna realiseras. Sedan länge finns ett etablerat samarbete mellan trafiksäker- hetsverket och statens väg— och trafikinstitut. Därmed finns goda förutsätt- ningar för att det samlade trafiksäkerhetsarbctet kan nyttiggöra sig VTl:s forskningsresultat inom detta område.

Budgetförslaget beträffande statens löne- och pensionsverk innebär att kostnaderna för pensionsadministration skall täckas av avgifter fr.o.m. budgetåret 1990/91. Regeringen har i sin medelsberäkning tagit hänsyn till dessa avgifter.

Vad gäller samordningen av transportforskningen har vi under avsnittet 15.4 Transportforskningsberedningens organisation och arbetssätt redovi- sat hur beredningen skall fullfölja denna uppgift.

Regeringen anser att namnfrågan bör övervägas ytterligare i samråd med institutet.

Ärendet till riksdagen Prop. 1989/90: 90 Regeringen föreslår Avsnitt 15 1. att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret Komrnu- nikationsdep.

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., 2. att riksdagen till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 44 881 000 kr., 3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för resursförstärkningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93 som angetts.

I 3. Statens väg— och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning

l989/90 Anslag 5 000000 1990/91 Förslag 5 000 000

VTl:s anslagsframställning

En stor del av institutets nuvarande utrustning finansierades i samband med utlokaliseringen till Linköping. Denna utrustning är nu över 10 år gammal och måste enligt VTI successivt förnyas för att institutet skall bibehålla och vidareutveckla sin kompetens. Institutet saknar möjligheter att fondera medel i den omfattning som behövs för sådana tillfälliga och relativt omfattande återinvesteringar. För detta krävs att extraordinära finansieringsåtgärder prövas. För budgetåret 1990/91 begär institutet ett oförändrat anslag om 5 milj. kr. Det totala medelsbehovet uppgår enligt VTI till ca 25 milj. kr. uppdelat på en femårsperiod med början budgetåret 1989/90.

Regeringens överväganden

Regeringen delar VTl:s bedömning av medelsbehovet för budgetåret 1990/91 vad gäller anskaffning av viss basutrustning.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens väg— och tra/iktnstitul: Äteranskaf/ning av viss basutrustning för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservations- anslag på 5 000000 kr.

I4. Transportforskningsberedningen Prop. 1989/90: 90

l988/89 Utgift 35 794000 Reservation 13769000 Avsnitt 15 1989/90 Anslag 39 220000 K_omtnu- 1990/91 Förslag 40133000 nikationsdep-

Transportforskningsberedningen (TFB) har enligt sin instruktion till uppgift att planera, initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

TFB:s ansvarsområde är stort — det omfattar transporter på land, till sjöss och i luften. Inom detta ansvarsområde avser insatserna hela kedjan från långsiktig kunskapsuppbyggnad, över tillämpad forskning till utveck- lingsarbete och demonstrationsprojekt. Forskningen är inriktad såväl på transporternas konsekvenser som på deras förutsättningar och funktion i olika avseenden. Fr.o.m. den 1 juli 1989 har TFB vidare ansvar för att administrera forskning rörande post- och telekommunikationer.

TFB:s samordning av olika forskningsinsatser sker för närvarande främst genom att TFB underlättar informationsutbyte mellan olika organ.

TFB leds av en styrelse på nio personer. Vid beredningen finns ett kansli på 14 personer som leds av överdirektören, samt en rådgivande delegation som företräder olika intressenter på transportforskningens område.

Beredningen arbetar enligt ett långsiktigt forskningsprogram och verk- samheten har indelats i följande områden: gemensamma frågor (miljö och energi, järnväg samt infrastruktur), persontransporter, godstransporter och materialadministration, trafiksäkerhet, samhälls- och transportekono- mi, post- och telefrågor samt information och dokumentation.

TF B:s anslagsframställning

TFB föreslår i sin anslagsframställning ett ökat anslag för Fo U—verksamhet till 42 milj. kr. vilket skall jämföras med 32,5 milj. kr. för innevarande budgetår. TFB pekar på att stora forskningsbehov finns inom transportom- rådet. Under de kommande åren förutser TFB att flera problem får ökad tyngd — inte minst kommer miljöproblemen inom transportområdet att kräva stora insatser. Ytterligare forskning kommer således att behövas inom bl. a. kollektivtrafik- ochjärnvägsområdena. Den resurstilldelning som TFB förordar, 42 milj. kr. per år under den kommande treårsperioden, kommer därutöver att användas till områdena dokumentations- och informations- försörjning, extern informationsverksamhet, forskning kring den framtida infrastrukturen, energirelaterad transportforskning samt forskning kring trafiksäkerhet och persontransporter.

Om inte TFB tilldelas ytterligare medel till FoU-insatser kommer det enligt beredningen att leda till stora svårigheter att få igång rimliga forsk- ningsinsatser på de av TFB prioriterade områdena. TFB har också krav på sig att i ökad utsträckning bevaka den internationella transportforskning- en. Under budgetåret 1988/89 har TFB också tecknat kontrakt med flera svenska forskare för arbete inom EG-projektet DRIVE. TFB kommer enligt dessa kontrakt att satsa ca 5 milj. kr. per år under en treårsperiod. Ytterligare en viktig orsak till att nya satsningar inte blir möjliga annat än 150

på sikt vid oförändrad anslagsnivå är enligt TFB att en stor del av FoU- Prop. 1989/90: 90 medlen är uppbundna i långsiktiga projekt. Därtill kommer att den ingåen- Avsnitt 15 de reserv av medel som TFB under de senaste åren förfogat över nu har Kommu- krympt allteftersom insatserna för att rekrytera nya forskare till området nikationsdep. burit frukt och framtagna forskningsprogram börjat genomföras. Beredningen begär slutligen även att få göra åtaganden under anslaget I 4. för budgetåret 1991/92 om 33,6 milj. kr., för budgetåret 1992/93 om 23,1 milj. kr. samt för budgetåren 1993/94—1994/95 om 5 milj. kr./år.

Regeringens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den föreslagna förändringen av medelstilldelningen.

l989/90 Beräknad ändring 1990/91

Personal 14 1 Kostnader (tkr) Förvaltningskostnader 6 222 + 345

(därav lönekostnader) (3 921) (+ 220) Lokalkostnader 522 + 94 Bidrag till forskning, utveckling och

demonstrationsprojekt 32 476 + 6 474* Uppdragsforskning 1 0 Totalt 39 221 +6913 Inkomster (tkr) Anslag l 4. Transportforsknings-

beredningen 39 220 + 913 Anslag C 6. Energiforskning +6000 Ersättning för uppdrag m.m. 1 0 Totalt 39 221 +69l3

* Inkl. medel till energirelaterad transportforskning (6 000 tkr.)

Regeringen föreslår en allmän nivåhöjning av TFB:s FoU-medel med 2 milj. kr. för budgetåret 1990/91, 1 milj. kr. för budgetåret 1991/92 samt 1 milj. kr. för budgetåret 1992/93, dvs. totalt 4 milj. kr. realt under treårspe- rioden. Nivåhöjningarna skall möjliggöra ytterligare forskningsinsatser inom de av beredningen prioriterade områdena. Regeringen föreslår vida- re att ökade medel tilldelas TFB för dess roll i den energirelaterade trans- portforskningen — härigenom förstärks TFB:s roll på detta område under den kommande treårsperioden. I avsnitt 23 redovisas ett nytt treårigt energiforskningsprogram och integrerade forskningsinsatser på energiom- rådet. Vi föreslår att TFB årligen får disponera 6 milj. kr. per år för energiforskningsinsatser under treårsperioden 1990/91—1992/93. En viss del av resurserna bör kunna användas till kanslifunktioner hos TFB. TFB:s utökade roll på detta område möjliggör att kunskapen om trafiksy- stemen och deras interaktion med omgivande system kan förbättras. För samtliga transportslag erfordras fortsatta systemstudier för att belysa effek- ter på energianvändning och miljö av alternativa transportlösningar, övriga konsekvenser av sådana förändringar samt behov av styrmedel. Målet är att 151

på lång sikt få fram miljöanpassade trafiksystem lokalt, regionalt och natio- Prop. 1989/90: 90 nellt. Avsnitt 15 Regeringen finner att den inriktning av forskning och utveckling som Kommu-

TFB planerar för den kommande treårsperioden karaktäriseras av en bred nikationsdep. täckning samtidigt som den inriktas mot områden som är prioriterade för att forskningen skall kunna vara ett medel att nå de olika trafikpolitiska mål som riksdagen lagt fast. Här bör särskilt nämnas en ökad satsning på miljö- och energiforskning, trafiksäkerhetsforskning, forskning kring infra- strukturens betydelse, persontransporterna, inte minst kollektivtrafik, samt det internationella forskningssamarbetet.

Som tidigare nämnts bör en del av de utökade medel som föreslås tilldelas TFB för dess roll i den energirelaterade transportforskningen kunna användas till kanslifunktioner hos TFB. Vidare innebär förslaget i 1990 års budgetproposition beträffande statens löne- och pensionsverk att kostnaderna för pensionsadministrationen skall täckas av avgifter fr.o.m. budgetåret 1990/91. Vid medelsberäkningen av transportforskningsbered- ningens förvaltningskostnader har hänsyn tagits till dessa avgifter.

Regeringen föreslår vidare att beredningen får disponera de medel den begärt för budgetåren 1991/92 —1992/93. Detta ger TFB fortsatt möjlighet att även framöver stödja den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden vid uni- versitet och högskolor.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

1 . att riksdagen till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 40 133 000 kr.,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att transport- forskningsberedningen får besluta om statligt stöd till forskning, utvecklingoch demonstrationsprojekt under budgetåren 1991/92 och 1992/93 inom en ram av 33 600000 kr. resp. 23100000 kr.

Hänvisningar till S15-5

16. F inansdepartementets verksamhetsområde groll 19869/903 90 ' . . _ vsnitt 1 16.1 Forsknrngensmriktnmg Finansdep_

Inom finansdepartcmentets verksamhetsområde bedrivs för närvarande viss forskning vid konjunkturinstitutet. Vidare finansieras vissa forsk- nings- och utvecklingsinsatser av ekonomiska rådet, nordiska ekonomiska forskningsrådet, nordiska skattevetenskapliga rådet samt inom ramen för långtidsutredningarna. Byggnadsstyrelsen förvaltar de kungliga slotten. För byggnadsvården av slottsfastigheterna erfordras ett utvecklat forsknings- och utvecklingsarbete.

16.2. Ekonomisk forskning

Konjunkturinstitutet är ett forsknings- och utredningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet samt att utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill.

Forskningsverksamheten har under senare år utvidgats väsentligt, bl. a. genom arbete i samband med uppbyggnaden av en ekonometrisk konjunk- turmodell. Forskningen har också fått en bredare inriktning genom att ansvaret för att utveckla modeller för analys av makroekonomiska fråge- ställningar på medellång och lång sikt har förts över från finansdeparte- mentet till institutet.

Ett vetenskapligt ekonomiskt råd inrättades av regeringen år 1987 med uppgift att initiera och redovisa forskning samt bistå finansdepartementet och konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Ekonomiska rå- det har nära samarbete med konjunkturinstitutet. På initiativ från ekono- miska rådet har inletts projekt för bl. a. tidsserieanalys av konjunkturstör- ningar och forskning om skatter. ] samarbete med finansdepartementet pågår utveckling av s.k. numeriska allmänna jämviktsmodeller och forsk- ning om skatter.

Nordiska ekonomiskaforskningsrådet har i uppgift att stödja forskning och utredningar om centrala ämnen i den nordiska ekonomiska debatten. Rådet består av tre ledamöter från varje nordiskt land och fullgör sin uppgift genom att ge stöd till projekt, publicera forskningsrapporter och anordna seminarier. Verksamheten redovisas varje år i en årsbok.

16.3. Forsknings- och utvecklingsarbete inom byggnadsvården

Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 9, s. 28) redovisat riktlinjer för byggnadsvården vid de kungliga slotten. De kungliga slotten är mycket speciella byggnader och en viktig del av vårt gemensamma kulturarv. Enligt regeringens mening är det viktigt att . byggnadsvården vid dessa slott skapar förutsättningar för ett bevarande av byggnaderna som uttryck för gångna tiders byggnadskonst, både upplevel- semässigt och materialtekniskt. 153

Vården av dessa fastigheter innefattar ett speciellt problem som inte Prop. 1989/90: 90 löses enbart genom ökade ekonomiska resurser. Det handlar lika mycket Avsnitt 16 om ökad kunskap, bättre anpassning av arbetsmetoder och säkrad tillgång Finansdep. på byggnadsmaterial. Det erfordras speciell kunskap och metod för att skapa möjligheter till att underhålla och vidmakthålla byggnaderna på ett sätt som tar hänsyn till deras specifika vårdtekniska och kulturhistoriska förutsättningar. En kompetent byggnadsvård förutsätter tillgång på rele- vanta material, insikt om äldre tiders byggnadsteknik och byggnaders åldrande samt dessutom en utbildad arbetskraft alltifrån beställare över konsulter till hantverkare. Men det är inte enbart insikten om dessa kvaliteter som medverkar till ett bra resultat. För byggnadsvårdcn är det lika viktigt att en genomtänkt planering föregår ett genomförandeskede och att dessa båda faser är anpassade till den övergripande målsättningen för byggnadsvården.

Byggnadsstyrelsen har det drift- och byggnadstekniska ansvaret för slottsbyggnaderna, medan ståthållarämbetet handhar den dagliga förvalt- ningen och tillsynen samt vården av slotten tillhörande parker och trädgår- dar. Till ståthållarämbetet är knutet ett slottsarkitektkontor. Vid konst- högskolans arkitekturskola bedrivs sedan några år utbildning i restaure- ringskonst. Vid högskolan finns en professur i ämnet. Nuvarande inneha- vare är dessutom slottsarkitekt för Stockholms slott.

I 1990 års budgetproposition har regeringen redovisat hur underhållsåt- gärder till en total kostnad om 140 milj. kr. vid de kungliga slotten skall kunna planeras och genomföras för att ge god ekonomi på lång sikt. Underhållsåtgärderna beräknas kunna utföras under en tioårsperiod.

Det måste också skapas stabila arbetsförutsättningar för dem som ut- vecklar kunskap kring byggnadsvården. I detta sammanhang måste flera forsknings- och utvecklingsinsatser aktualiseras, alltifrån materialteknik, klimatfrågor m. m. till planeringsfrågor.

Inom konsthögskolans arkitekturskola finns kunskap i restaureringsfrå- gor. Tillsammans med de personer inom byggnadsstyrelsen, ståthållaräm- betet och slottsarkitektkontoret, som har lokalkännedom om slottsbyggna- derna, kan dessa utgöra en bas för ett utvecklat forsknings- och utveck— lingsarbete till stöd för de planerade underhållsåtgärderna på slotten och trädgårdarna.

Den kunskap som kan utvecklas i detta sammanhang är av betydelse inte bara för underhållet av slottsbyggnaderna. Byggnadsstyrelsen förvaltar ett stort bestånd av äldre byggnader. Dessa är i princip uppförda med samma byggnads— och materialteknik som slotten och uppvisar därför i stort sett likartade underhållsproblem, såväl tekniskt som hanteringsmäs- sigt.

Regeringen anser det därför viktigt att vissa frågor om forskning och utvecklingsarbete inom byggnadsvården behandlas i sammanhang med underhållsinsatscrna vid de kungliga slotten. Regeringen kommer att vidta de åtgärder för detta som behövs.

16.4. Utvärdering av skattereformen

Det förslag till reformering av skattesystemet som nyligen lagts fram är synnerligen genomgripande. Reformen kommer att förändra förutsätt- ningarna för ekonomins funktionssätt och påverka beteendet hos de eko- nomiska aktörerna. I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90: 100 bil. 9) har regeringen föreslagit att skattereformen skall utvärderas. I denna utvär- dering ingår vissa forskningsuppdrag och av de 5 milj. kr. som regeringen beräknat för utvärderingen under budgetåret 1990/91 under anslaget Riks- skatteverket kan ca 1 milj. kr. beräknas avse forskningsuppgifter.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 16 Finansdep.

17. Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör dels grundforsk- ning och forskarutbildning (17.1—2), dels forskning för kultur (17.3), forskning inom skolväsendet (17.4) och forskning för högskolan (17.5).

Hänvisningar till S17

17.1. Grundforskning och forskarutbildning 17.1.1 Omfattning och inriktning

Universitet och högskolor har tillsammans med forskningsråden huvudan- svaret för grundforskningen i Sverige. I det följande ges en kortfattad beskrivning av denna forskning. Det är naturligtvis omöjligt att ge en detaljerad och heltäckande bild av denna utomordentligt omfattande och varierande verksamhet. En fullständig verksamhetsvärdering, t. ex. i form av en analys av kvaliteten i svensk forskning är självfallet än svårare att göra. Internationella utvärderingar, uppgifter om avlagda doktorsexami- na, publicering i vetenskapliga tidskrifter m.m. ger dock ett visst underlag för att göra även sådana bedömningar. En sammanfattande redovisning kommer att ges i det följande.

Högskolemyndigheterna har i sina anslagsframställningar redovisat en rad uppgifter om resursanvändning och resultat. Universitets- och högsko- leämbetet (UHÄ) har i verksamhetsberättelsen för högskolan, Året som gick, UHÄ-rapport l989z8, på grundval av uppgifter från högskoleenhe- terna, gett en övergripande redovisning av högskolans verksamhet budget- året 1987/88. Statistiska centralbyrån (SCB) har i samarbete med UHÄ i enlighet med ett regeringsuppdrag redovisat en ämnesuppdelad statistik över högskolornas forskningsresurser, vilken kommer att publiceras under våren 1990.

Av de samlade utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige år 1987, har 1 [miljarder kronor eller 37 procent utnyttjats för verksamhet vid universitet och högskolor.

Medlen för grundforskning anvisas huvudsakligen under anslag för vart och ett av fakultetsområdena inom högskolan — från vilka också bestrids kostnader för forskarutbildning — och under anslag till forskningsråden. Fördelningen mellan fakultetsanslag, rådsanslag och övriga medel för grundforskning redovisas i diagram 17.1. Inom humaniora och samhällsve- tenskap och angränsande områden utgör fakultets- och rådsanslagen den helt övervägande delen av resurserna. Inom det medicinska området finns härutöver medel för klinisk forskning i form av ersättningar till vissa sjuk- vårdshuvudmän och inom främst naturvetenskaplig forskning finns medel för svensk medverkan i internationella forskningsanläggningar. Dessa me- del redovisas i diagrammet under övrigt. Sveriges lantbruksuniversitet, som hör till jordbruksdepartementcts ansvarsområde ingår inte i det material som redovisas i det följande.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Diagram 17.1

mw.n.

. Övrigt © Rådsanslag ' Fakultetsanslag

,..........., riot—Zotdototototéåtq

humaniora och medicin, Odontologi och naturvetenskap och samhällsvetenskap farmaci teknik (Källa: regleringsbrev för 1989/SK))

Statliga anslag för grundläggande forskning 1989/90. Fördelning på fakultetsanslag, forskningsråd och övrigt.

Andelen rådsmedel är minst inom det humanistisk-samhällsvetenskapli- ga området. De omfattande ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för klinisk forskning täcker vissa kostnader som inte inkluderats i övriga poster, vilket gör att det inte fullständigt går att jämföra beloppen i ovanstående diagram. För teknisk forskning på eget programansvar finns i dag endast mycket begränsade rådsmedel avsatta inom ramen för anslaget till styrelsen för teknisk utveckling.

Högskoleenheternas ekonomiska resurser

Inom högskolan bedrivs grundläggande högskoleutbildning, forskarutbild- ning och forskning. Resursfördelningen mellan verksamhetsområdena framgår av diagram 17 .2. Lokalkostnaderna, som hänför sig både till grund- läggande utbildning och forskning, redovisas särskilt.

Diagram 17.2.

6000 milj. kr.

B 1986/87

I 1987/88

Gmndläggande Forskning Lokaler m rn högskoleutbildning

(Källa: UHÄ-rapport l989:8)

Högskoleenheternas totala resurser budgetåret ] 98 7/88.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Av diagrammet framgår att forskningen och forskarutbildningen utgör den Prop. l989/ 90: 90 dominerande delen av högskolornas verksamhet. Avsnitt 17 Uppdelningen mellan olika finansieringskällor framgår av diagram 17.3. Utbildningsdep.

Diagram 17.3.

Ersättning för uppdragsutbildning.

Lokalkostnader rn. m.

Anslag till grundläggande högskoleutbildning

Icke statliga forskningsmedel

Övriga statliga forskningsmedel

Fakultetsanslag

(Källa: UHÄ-rapport 19893)

Högskoleenheternashnansiering budgetåret 1987/88.

Övriga statliga forskningsmedel utgörs av anslag från forskningsråd och myndigheter med ett sektorsforskningsansvar, t.ex. styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Icke statliga forskningsmedel utgörs av medel för uppdragsforskning åt företag, kommuner och andra. Omfattningen av uppdragsutbildningen är, i jämförelse med uppdragsforskningen, utomordentligt begränsad.

Lokalkostnaderna utgör 16 procent av högskolans kostnader. Omfattningen av projektmedel och finansieringen av dessa varierar betydligt mellan fakulteterna. Externfinansieringens andel av verksamhe- ten framgår av diagram 17.4. Av högskolans resurser för forskning och utveckling svararhögskoleanslagen totalt för mindre än hälften. Teknisk och medicinsk fakultet har de största andelarna externa medel. Inom främst humanistisk men även inom samhällsvetenskaplig fakultet är dock fakul- tetsanslagen den dominerande finansieringskällan. Medel från styrelsen för teknisk utveckling och statens råd för byggnadsforskning redovisas i det följande under rubriken rådsmedel.

Diagram 17.4.

i 800 milj. kr. 1 600 1400 - 1200 - i: Övrigt 1000 _ & Cl Övriga statliga Rådsanslag 800 _ I Fakultetsanslag 600 ' 400 ' 200 * 0 1 Humaniora Samhälls— Medicin Matematik— Teknik vetenskap naturvetenskap _l

Utgifter för forskning och forskarutbildning budgetåret 1988/89. Fördelning påfakultetsområden.

Fakultetsanslag anvisas till elva högskoleenheter inom utbildningsde- partementets verksamhetsområde.

Högskoleenhet fakultetsanslag antal 1989/90 årsverken (milj kr) för FoU Universitetet i Stockholm 308 733 Tekniska högskolan i Stockholm 203 567 Karolinska institutet 249 1 188 Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 5 61 Universitetet i Uppsala 454 1 222 Universitetet i Linköping 153 450 Universitetet i Lund 492 1 597 Universitetet i Göteborg 318 1 167 Chalmers tekniska högskola 178 664 Universitetet i Umeå 268 665 Högskolan i Luleå 86 128

Högskoleenheter med fakultetsorganisation finns på sju orter i landet. Den regionala fördelningen av fakultetsanslagen framgår av diagram 17.5. Av intresse är hur resurserna är fördelade i relation till antalet invånare i olika delar av landet. Fakultetsanslagen per invånare i de tidigare högsko- leregionerna har lagts in i diagrammet. Anslagsnivån, både absolut och relativt är högst i Stockholmsregionen. Resurserna i Göteborg och särskilt Lund är i förhållande till invånarantalet väsentligt lägre trots att dessa orter har en fullt utbyggd forskningsorganisation med samtliga stora fakulteter. Universitetet i Linköping saknar bl. a. humanistisk och matematisk- naturvetenskaplig fakultet, vilket gör att siffrorna inte är fullständigt jäm- förbara.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Diagram 17.5.

Anslag | _l'nlij kr. E(ll Anslag prr Jin invånare ' ] regionen

Jul 350

Jm D Fakultetsanslag

7 -'- Anslag för forskning tdi forskarutbildning _50 beraknat per invånare ] regaunrn

Slrtlrhnlm Uppsala Lmkoping Lund (inlehurg Umeå

Högskolans fakultetsanslag budgetåret 1989/90. Fördelning på orter. Anslagen i relation till antalet invånare i regionen.

Den av SCB framtagna statistiken över högskolans forskning ger värde- full information om resursernas fördelning mellan ämnesområden inom fakulteterna och om vilka externa medel som finns inom olika delar av de olika fakulteterna. Tidigare har uppgifter av detta slag saknats. I det följande redovisas en bearbetning av uppgifter från SCB:s material för vart och ett av fakultetsområdena. Teologi redovisas dock tillsammans med humaniora, juridik tillsammans med samhällsvetenskap.

Samtliga universitet och högskolor har lämnat underlag till SCB.l För överblickens skull har endast de största enskilda ämnesområdena särre- dovisats i nedanstående diagram. Inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap kan verksamheten redovisas under ett mindre antal ämnesområden som tillsammans täcker huvuddelen av den totala verk- samheten. Inom medicin och teknik är situationen annorlunda genom "att verksamheten är uppdelad på ett större antal små ämnesområden, vilka inte på något enkelt sätt kan sammanföras. För dessa fakulteter redovisas endast de största ämnesområdena. Dessa täcker inom medicinsk fakultet 67 procent av den samlade verksamheten och inom teknisk fakultet 63 procent.

' Universitetet i Göteborg har endast redovisat material avseende vissa fakulteter

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Diagram 17.6. Prop. 1989/90: 90

",,,J ,, Avsnitt 17 |le " . . Utbildningsdep. HK) - tio i |:] Övrigt . Övriga statliga (”oi & Rådsanslug . Fakultetsanslttg 40 4 20 ' i) 1 Euro» Historia Este- Ltngvis— Arkeo— Teologi Filosofi Utomeu- Ovrigt peiska tiska tik logi ropeiska språk amnen språk

Iiorskningsutngter inom humanistisk och teologisk fakultet budgetåret 1988/89. Amnesområden och finansieringskällor.

Diagram 17.7.

El Ovrigt

. Ovriga statliga

Rådsanslag . Fakultetsanslag

Peda- Psyko' Socioe Föref Natio— Stats, Juridik Kultur, Ekono— ADB Övrigt gogik logi logi tags, nai- veten— geo, misk

eko, eko- skap grafi histo' nom! nomi ria

Forskningsutgifter inom samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet budgetåret 1988/89. Ärnnesområden och jinansieringskällor.

Diagram 17.8.

milj. kr. 200

180

D Övrigt . Övriga statliga Ö Rådsanslag

. Fakultetsanslag

Mole- Cell— Mikm- Same Hjärt- Neuro, Fysic- Nerv- Endo— Psykia- kylär- biologi biologi hälls, och biologi logi systemet krina tri biologi medicin kärlsys- utom systern

m m temet neurobi

F orskningsutgifter inom medicinsk fakultet budgetåret 1988/89. De största ämnesområdena och dessas jinansieringskällor.

Diagram 17.9.

Övrigastutliga D Rådsanslag . Fukultetsanslag

1-10 110 [(K) 80 60 40

0 Cell- Orga— Ekologi Teor.. Bio— Geo- Parti— Oorga' Orga- Malee Atom- Kärn— Konden-Meteo- Övrigt och nism' fysik. kemi logi. kel- nisk nisk matik och fysik serad rologi mole- biologi och minera' fysik kemi kemi inkl mole, materia mm kylare analy' logi, tillam- kyl— htologt risk petro- pad fysik kemi logi

liorskningsutngter inom matematisk—naturvetenskaplig fakultet budgetåret 1988/89. Amnesområden och finansieringskällor.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Diagram 17.10.

. Övriga statliga Rådsmedel . Fakultetsanslag

El Övrigt

Informa- Konden— Elektro— Bygg- Tillämpad Kemisk Materialv Kemisk Fysisk Energi— Bioteknik Tillverk-

t'ions- serad fysikmm nadstek- mekanik och me- förädling och me— planläggn teknik och ningsv teknik materia nik tallurgisk tallurgisk m rn livsm. teknik proc.utv, prod.tckn teknik

Forskningsutgifter inom teknisk fakultet budgetåret ] 988/89. De största ämnesområdena och dessas fnansieringskällor.

De personella resurserna for grundforskning och forskarutbildning

Omräknat till helårsinsatser motsvarar de personella resurserna inom grundforskningen sammanlagt 12164 personår budgetåret 1987/88. För- delningen på olika vetenskapsområden redovisas i följande diagram.

Diagram 17.11.

Antal årsverken 6 000

5 000

4 000

Undervisningssjukhus

? . (100 . Inom högskolan 2 000

1 000

()

Humaniora Samhalls Medicin inkl. Naturveten' Teknik Övrigt inkl, teologi vetenskap Odontologi skap och inkl. Juridik och farmaci konstnarl. utvecklings, arbete (Källa: SCB)

Antal årsverken för forskning inom högskolan fördelade på vetenskapsområden bud- getåret 1987/88.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Myndigheternas prioriteringar

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), forskningsråden och övriga forskningsmyndigheter under utbildningsdepartementet har i anslagsfram- ställningarna redovisat sina övergripande bedömningar för den komman- de treårsperioden.

UHÄ föreslår som högst prioriterade åtgärd en uppräkning av fakulte- ternas basresurser, i första hand för att förstärka forskarutbildningen. Insatserna för forskarutbildningen bör avse alla områden. Särskilt bör forskarutbildningen för högskolans egna behov inom grundutbildningen beaktas. Förstärkningarna bör framförallt användas till att förbättra stu- diestödet, bl.a. genom att samtliga utbildningsbidrag omvandlas till dok- torandtjänster senast budgetåret 1995/96. En fördubbling av antalet dok- torsexamina vid nittiotalets mitt bör sättas upp som ett mål. UHÄ har i anslagsframställningen tagit upp en rad frågor rörande forskarutbildning- ens dimensionering, prioriterade områden, externfinansiering och högsko— lans internationalisering m.fl. områden. Detta redovisas i anslutning till regeringens behandling av dessa frågor.

Forskningsråden och forskningsrådsnämnden har i sina anslagsfram- ställningar utförligt redovisat sin planering för 90—talet. Särskilt uppmärk- sammas forskningens kvalitet, internationaliseringsfrågor och forskarrek- ryteringen. Framförallt framhålls behovet av förstärkta resurser för forsk- ningsprojekt. inklusive forskningsutrustning. En utförligare redovisning av förslagen lämnas under de olika anslagspunkterna.

Uppföljning och utvärdering

Medlen för grundforskning fördelas av vetenskapligt kompetenta organ efter en ingående granskning av den vetenskapliga kvaliteten i forsknings- projekten. Regeringen hari de särskilda budgetdirektiv som meddelades för anslagsframställningarna för perioden 1990/91 —l992/93 särskilt krävt en analys av verksamheten under femårsperioden 1984/851988/89, både vad gäller resursförbrukning och resultat. Detta material har varit värdefullt för de avvägningar som regeringen nu gör.

UHÄ pekar i verksamhetsberättelsen för högskolan på betydelsen av att kunna bedöma var den svenska forskningen står internationellt. Naturve- tenskapliga forskningsrådet (NFR) har varit föregångare när det gäller att utföra utvärderingar med hjälp av utländska expertgrupper. Sådana utvär- deringar har rådet genomfört sedan år 1977. Sammanlagt 56 forskningsom- råden har granskats och man har under år 1989 utvärderat utvärderingarna. Medicinska forskningsrådet (MFR) har gjort kvalitetsbedömningar av svensk medicinsk forskning med hjälp av publikationsanalyser. Forsknings- rådsnämndcn har under senare år genomfört en rad utvärderingar, bl.a. gällande programmet för livsmedelsforskning, kooperationsforskning, de- lar av forskningsprogrammet kring naturresurser och miljö samt verksam- heten vid kollegiet för samhällsforskning. Härutöver har vissa delområden inom programmet för forskningsinformation utvärderats. Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och UHÄ har gemensamt

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

genomfört två utvärderingar av hela ämnesområden, nämligen i historia och i sociologi med hjälp av forskare från övriga nordiska länder. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har låtit utvärdera forskningen i kemi.

Utvärderingar har också gjorts av temaforskningen i Linköping och av samspelet mellan högskolan och sektorsforskningen (UHÄ-rapporter 198719 och 19). Inom högskolan i övrigt pågår också projekt för uppfölj- ning, utvärdering och produktivitetsmätningar.

Utvärderingarna har utmynnat i rekommendationer både till de ansva- riga myndigheterna och till forskarna.

Här redovisas vissa slutsatser från några av de ovan nämnda undersök- ningarna.

NFst utvärderingar visar, enligt rådets bedömning, att forskningen håller en internationellt sett hög kvalitet. Rådet framhåller de goda utvär- deringsresultaten för det fasta tillståndets fysik och kemi, matematisk analys samt molekylärbiologi, där Sverige intar en framstående position i världens forskning. Geologin däremot är enligt rådet dåligt utvecklad liksom vissa områden av halvledarfysiken och den analytiska kemin. Forskningen inom fasta tillståndets fysik och partikelfysik har under senare år ytterligare förbättrats i ett internationellt perspektiv.

MFR gör en kontinuerlig utvärdering av verksamheten genom gransk- ningen av de publikationer som redovisas i samband med nya ansökningar om medel. Huvuddelen av forskningen publiceras i välrenommerade in- ternationella tidskrifter med utbyggda refereesystem, vilket enligt rådet är det bästa kvalitetskriteriet.

Den internationella utvärderingen av sociologiämnet visar att svensk sociologisk forskning är mycket produktiv och på en hög internationell nivå. Utvärderingen av historieämnet framhåller den svenska historie— forskningens stora produktionsvolym, breda orientering och öppenheten för nya strömningar i den internationella forskningsmiljön, t ex kvinnohis- toria och historisk arbetslivsforskning. Utvärderingen av temaforskningen i Linköping är positiv och framhåller temas möjligheter att utvecklas till en nationell resurs.

Vetenskaplig publicering

UHÄ har gjort en särskild studie för att kvantitativt belysa svensk veten- skaplig publicering i internationell jämförelse. Studien har begränsats till de ämnesområden som täcks av Science Citation Index, en av de stora databaser som finns över vetenskapliga tidskrifter. I totalresultatet intar Sverige tätplatsen före Schweiz, Canada och Storbritannien. Sverige har sin styrka framförallt inom området klinisk medicin, men har även inom biologi och biomedicin en god position.

MFst analyser av svensk medicinsk forsknings publicering i internatio- nella tidskrifter och av hur ofta svensk forskning citeras bekräftar den höga andelen artiklar inom klinisk medicin och biomedicin. Räknat på befolk- ningsunderlaget är, enligt MFR, det svenska bidraget till världens veten- skapliga produktion inom det medicinska området, större än något annat lands.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

I det föregående har redovisats motsvarande studier rörande såväl medi- cin som andra ämnesområden, vilka har utförts av den s.k. Inforsk- gruppen vid universitetet i Umeå. Inforsk har även studerat omfattningen av internationellt samförfattarskap. Mellan åren 1981 och 1986 ökade antalet samförfattade artiklar från 18 till 22 %, samtidigt som en allt större del av de svenska artiklarna publicerades i internationella tidskrifter.

17.1.2. Grundforskning och forskarutbildning — de principiella grunderna för politiken

Regeringen lade hösten 1988 fram en proposition (prop. 1988/89:65) om formerna för högskolepolitiken. ] propositionen slogs fast att tre principer skall ligga till grund för den svenska högskolepolitiken.

En första princip är hög och likvärdig kvalitet inom hela högskolan. Forskningsresurserna inom högskolan skall fördelas så, att den forskning som bedrivs skall kunna möta det internationella vetenskapssamhällets kvalitetskrav.

Den andra principen är en sammanhållen högskoleorganisation. Till skillnad från vad som är fallet t.ex. på den europeiska kontinenten har Sverige i görligaste mån undvikit att skapa fristående forskningsinstitut. All forskning bör bedrivas med beaktande av de kvalitetskrav som gäller för verksamheten inom högskolan.

Som en tredje princip gäller att planeringen av forskning och utbildning i huvudsak bör vara mål- och resultatorienterad. Vissa typer av mål anges i högskolelagen och högskoleförordningen. I samband med högskolerefor- men år 1977 övergavs det tidigare systemet med central reglering av hur tillgängliga medel skulle fördelas på löner och andra typer av kostnader. I stället anger regering och riksdag genom att anvisa högskoleanslag till utbildningssektorer och fakulteter de ändamål, som anslagsmedlen är av- sedda för. Högskolor och universitet får därefter själva avgöra hur verk- samheten skall läggas upp för att kunna genomföras på bästa sätt.

Politiken för grundforskning berör självfallet inte bara högskolan. Fi- nansiering av grundforskning sker både via högskolans fakultetsanslag och via forskningsråden. Forskningsrådsorganisationen spelar därför en vä- sentlig roll i detta sammanhang.

Såväl högskolan som forskningsrådsorganisationen skall fr.o.m. budget- året 1993/94 behandlas enligt det nya budgetsystem som nu successivt införs för all statlig verksamhet. Så långt möjligt bör grundtankarna i detta system om långsiktig planering för förnyelse och effektivitet tilläm- pas redan under den treårsperiod som behandlas i denna proposition.

Hög och likvärdig kvalitet

I 1987 års forskningsproposition kunde hänvisas till en då nyligen genom- förd utvärdering i OECD:s regi av hela den svenska forskningspolitiken. Utvärderingen gav för såväl svensk forskning som svensk forskningspoli- tik mycket positivt resultat.

Någon motsvarande generell utvärdering föreligger inte inför 1990 års

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

proposition. Gcnomgångar av detta slag görs med längre intervaller. De områdesvisa utvärderingar och det bakgrundsmaterial i övrigt, som inför propositionen redovisats av myndigheter och särskilda utredningar, visar dock också att svensk forskning håller mycket hög kvalitet och inom många områden har en mycket framträdande ställning.

Myndigheterna har redovisat olika typer av mått på verksamhetens resultat och tillstånd. Det nya budgetsystem, som nu successivt införs för all statlig verksamhet, bygger på att uppföljning och utvärdering i ökande utsträckning skall ligga till grund för planeringen. Samtidigt ligger det i sakens natur att det just inom forskning och forskarutbildning är svårt för organ som regering och riksdag att utifrån t. ex. kvantitativa uppgifter av olika slag värdera verksamhetens kvalitet.

Statsmakternas övergripande ansvar för forskningens och forskarutbild- ningens kvalitet kan inte komma till uttryck genom att varje åtgärd kvali- tetsgranskas centralt. Det regering och riksdag i stället måste svara för är att systemen för utvärdering och kvalitetsprövning fungerar väl. En kärn- punkt är ansvaret för att anslagen till grundforskning och forskarutbild- ning fördelas och används på avsett sätt. På alla nivåer där beslut om resursfördelning fattas finns ett ansvar för uppföljning och utvärdering. Kvaliteten i en verksamhet kan inte upprätthållas enbart genom uppfölj- ning och granskning i efterhand. lnte minst när det gäller långsiktiga och svårbedömda arbetsuppgifter, till vilka forskning hör, är det nödvändigt med kvalitativa bedömningar också innan arbetet inleds och i vissa fall också under arbetets gång.

För regering och riksdag är det således viktigt att utforma en organisa- tion, som garanterar att beslut om verksamhetens närmare inriktning och om användningen av anvisade medel fattas på rätt nivåer och av organ eller personer, som har den kompetens som är rimlig att kräva.

Ett oavvisligt krav måste vara att beslut om fördelning av de statliga medlen till forskning och forskarutbildning skall fattas av organ med hög vetenskaplig kompetens. Detta är en bättre garanti för att de statliga medlen används på bästa sätt än vad rapportering av antal genomförda projekt, antal framlagda avhandlingar etc. kan ge. Beslutsorganisationen inom högskolan och forskningsråden har utformats med hänsyn till detta krav.

Forskningsråden är myndigheter med hög vetenskaplig kompetens och därmed också auktoritet. Råden består till övervägande del av företrädare för forskarna. Forskningsrådens arbetssätt fyller högt ställda krav på kri- tisk prövning utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier. Såväl beredningsfor- merna inom forskningsråden — med ytterst noggrann granskning av alla projekt inom högt kvalificerade beredningsgrupper - som rådens stränga kriterier för tilldelning av anslagsmedel borgar för att svensk forskning upprätthåller en mycket hög nivå.

Även inom högskolan måste självfallet kraven på vetenskapliga bedöm- ningar vara mycket högt ställda. Universitets- och högskoleorgan svarar för fördelningen av lejonparten av resurserna för grundforskning och forskarutbildning. Fakultetsanslagen uppgår för innevarande budgetår till

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ca 2 800 milj. kr. medan forskningsrådens anslag sammanlagt är ca 800 milj. kr.

En väl fungerande forskarutbildning är en nödvändig förutsättning för forskning av god kvalitet. I propositionen ges hög prioritet åt att förbättra villkoren för de forskarstuderande för att därigenom förbättra såväl rekry- teringen till forskarutbildning som effektiviteten i utbildningen.

Den i särklass viktigaste forskningsresurscn är forskarna själva. En viktig kvalitetsfråga är således utformningen av högskolans lärartjänstor- ganisation och rekryteringen till högskolans lärartjänster. I propositionen redovisas vissa förändringar bland annat med avseende på högskolelekto— rers forskning, tjänster med klinisk anknytning samt formerna för tillsätt— ning av tjänster som professor.

Att forskningsarbetet bedöms inte bara vetenskapligt utan också utifrån etiska aspekter är även det en kvalitetsfråga. I propositionen behandlas bland annat formerna för forskningsetiska bedömningar.

En sammanhållen högskoleorganisation

Även om Sverige relativt sett avsätter betydande belopp till forskning är den absoluta Storleken av forskningsresurserna likväl sådan att det är nödvändigt att försöka undvika smådriftsnackdelar. Det är bland annat mot den bakgrunden principen om högskolan som ett forskningsinstitut för hela samhället skall ses. Denna innebär fördelar för alla berörda — inte minst genom att den främjar kvaliteten inom forskningen.

Den sammanhållna högskolans princip aktualiseras på olika sätt genom flera av de frågor som behandlas i propositionen. Det gäller bl. a. formerna för forskning vid de mindre och medelstora högskolorna och för samver- kan mellan högskolan och näringslivet samt vissa tjänsteorganisatoriska frågor.

Ingen högskoleenhet och ingen forskarkompetent lärare står utanför högskolans forskningsorganisation, fakulteterna. Alla forskarutbildade lä- rare vid de mindre och medelstora högskolorna ingår på samma sätt som lärarna vid universiteten i fakultetskollegierna. F akultetsanslagen "tillhör” inte bara det universitet eller den högskola, dit respektive fakultetsnämnd är knuten. utan är gemensamma för flera högskoleenheter. Det anges i högskoleförordningen vilka universitet och högskolor som hör ihop fakul- tetsvis på detta sätt. Det innebär bl.a. att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna kan ansöka om tid för egen forskning från de rörliga resurser som fördelas av fakultetsnämnderna.

Det är angeläget att forskning på eget programansvar i ökad omfattning bedrivs vid de mindre och medelstora högskolorna. I propositionen läggs fram förslag om vissa forskningsstödjande åtgärder i syfte att åstadkomma en positiv utveckling i detta avseende.

Högskolans samverkan med näringslivet är ytterligare en aspekt av den sammanhållna högskolan och av frånvaron av fristående forskningsinsti- tut. Denna samverkan kan ske i en rad former. Den externt finansierade verksamheten inom högskolan är omfattande. Huvuddelen av denna hän- för sig dock till olika statliga myndigheter, framför allt olika sektorsforsk-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ningsorgan. Mindre än tio procent av den ekonomiska omslutningen inom högskolan avser uppdrag från näringslivet. Skillnaderna är dock här stora såväl mellan högskoleenheter och fakultetsområden som mellan olika in- stitutioner.

Även om högskolan i princip är öppen för externt finansierad verksam- het är det dock de lokala högskoleorganen som har ansvaret för verksam- heten. Detta ansvar gäller såväl helheten som delarna. Det innebär att externt finansierade uppdrag måste avvisas, om dessa bedöms komma att inkräkta på angelägnare verksamhet inom högskolan. Någon generell gräns kan inte anges för omfattningen av den externt finansierade verksamhe- ten. Denna kan vara av mycket mångskiftande karaktär och i högst vari- erande grad ansluta till verksamheten i övrigt inom de berörda institutio- nerna.

En förutsättning för att högskoleorganen skall kunna ta det fulla ansva- ret för'en rimlig balans i verksamheten är givetvis att den bedrivs inom högskoleorganisationen. Under de senaste tio åren har en rad särorganisa- tioner inrättats för olika uppgifter. Flertalet har inte till syfte att bedriva verksamhet inom utbildning och forskning utan skall på olika sätt främja forskning och utnyttjande av forskningsresultat. Frågan om högskolans medverkan i stiftelser och andra särorganisationer behandlas i det följan- de.

En särskild fråga i detta sammanhang gäller kostnadstäckningen för den externt finansierade verksamheten inom högskolan. Från och med budget- året 1990/91 skall principen om full kostnadstäckning tillämpas konse- kvent inom högskolan.

Ett viktigt led i den sammanhållna högskolan är den enhetliga tjänsteor- ganisation, som infördes genom 1986 års lärartjänstreform. För tydlighe- tens skull bör erinras om att med lärare inom högskolan avses såväl personer som arbetar inom utbildning som de som arbetar inom forskning. Grundtanken är att högskolans alla behov av lärarpersonal skall täckas genom ett begränsat antal tjänstekategorier — tjänster som professor, högskolelektor, högskoleadjunkt och forskarassistent. Alla tjänster kan inrättas oberoende av finansieringskälla. Alla lärare med forskarutbildning har möjlighet att i mån av tillgång på resurser bedriva forskning i tjänsten.

Den enhetliga tjänsteorganisationen ger goda möjligheter att utnyttja lärarpersonalen på bästa sätt i högskolans arbete. I det följande kommer att redovisas vissa åtgärder, som innebär ett fullföljande av den enhetliga tjänsteorganisationen genom att denna successivt införs också inom den kommunala delen av högskolan och inom de delar av högskolan, som har anknytning till klinisk medicinsk verksamhet. Förslag läggs också fram i syfte att öka högskolelektorernas medverkan i forskning.

Mål— och resultatorienterad planering

Regering och riksdag svarar för de övergripande besluten om omfattning och inriktning av forskning och forskarutbildning. Besluten om verksam- hetens uppläggning och genomförande fattas därefter inom högskolan och

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

forskningsrådsorganisationen. Denna arbetsfördelning följer såväl av prin- cipen om forskningens frihet som av önskemålen om en långt driven decentralisering .

Statsmakternas övergripande prioriteringar avser framför allt resurser till de olika fakultetsområdena samt till forskningsrådens verksamhetsom- råden.

Planeringen av forskningen och forskarutbildningen bygger på en inter- nationellt vedertagen indelning av ämnen och vetenskapsområden i fakul- teter. Det är en indelning som ter sig rimlig i verksamhetens eget perspek- tiv, samtidigt som den ger en lämplig struktur för riksdagens och regering- ens prioriteringar. Inom utbildningsdepartementets område finns nio fa- kultetsområden:humanistisk fakultet, teologisk fakultet, juridisk fakultet. samhällsvetenskaplig fakultet, medicinsk fakultet, odontologisk fakultet, farmaceutisk fakultet, matematisk-naturvetenskaplig fakultet och teknisk fakultet. Förslag har framförts om att etablera nya fakulteter inom bl.a. vårdområdet och undervisningsområdet samt för tvärvetenskaplig forsk- ning.

Inom den nuvarande fakultetsorganisationen har en rad nya forsknings— områden utvecklats, såväl i form av ämnesdiscipliner som tvärvetenskap- liga forskningsområden. Inget tyder på att inte fakultetsnämnder och forskningsråd också i fortsättningen skulle visa öppenhet för nya verksam- hetsområden. Det är viktigt att även nya områden och projekt utsätts för reguljär vetenskaplig granskning. Tvärvetenskap bör i den mån det är vetenskapligt intressant utvecklas inom alla områden — inte begränsas till en egen sektor. Vård- och undervisningsforskning är stora verksamhetsom- råden, för vilka flera av dagens fakulteter måste känna ansvar. Det skulle minska de potentiella resurserna och utvecklingsmöjligheterna för forsk- ning inom dessa områden, om den begränsades till en egen organisation, vilket skulle kunna uppfattas som att övriga delar av högskolan befriades från ansvar för sådan forskning.

Till statsmakternas beslut om medelsanvisning till skilda ändamål kom- mer besluten om inrättande av vissa tjänster som professor.

Inför denna proposition har universitets- och högskoleämbetet föreslagit en försöksverksamhet med lokal beslutanderätt inom teknisk och matema- tisk-naturvetenskaplig fakultet vad gäller omprövning och inrättande av samtliga tjänster som professor.

De fasta tjänsterna som professor har utomordentligt stor betydelse för verksamheten inom högSkolan. Inrättande av sådana tjänster innebär både prioriteringar i fråga om forskningens inriktning och långsiktiga åtaganden inom forskning och forskarutbildning. Som framhölls i propositionen om formerna för högskolepolitiken är det av vikt att bibehålla det inflytande för riksdagen och regeringen på forskningsprofilen inom högskolan och på forskarutbildningens organisation, som inrättandet av tjänster som profes- sor ger.

Besluten om professorstjänster gör det möjligt för regering och riksdag att ansvara för såväl basorganisationen som arbetsfördelningen och profi- leringen mellan universitet och högskolor inom skilda forskningsområden.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Särskilt viktigt är att regering och riksdag härigenom kan ansvara för forskarutbildningsorganisationcn.

Regering och riksdag fattar inte, som i fråga om den grundläggande högskoleutbildningen, beslut om antalet utbildningstillfällen inom forskar- utbildningen. Besluten om professurer ger den ämnesmässiga strukturen för forskarutbildningen samtidigt som vissa handledningsresurser garante- ras. Det är nödvändigt att det finns en forskarutbildningsorganisation som både garanterar utbildningsmöjligheter i de klassiska kärnämnena och inom mer speciella ämnesområden. Hänsyn måste tas inte bara till forsk- ningens egna behov utan också till behoven av kvalificerad personal inom andra delar av samhället. Det är nödvändigt att organ med central över- blick ansvarar för detta.

De omprövningar av professurernas ämnesinnehåll som regelmässigt görs inför innehavarnas pensionering eller när tjänsterna av andra skäl blir lediga innebär viktiga ställningstaganden i fråga om både bevarandet och förnyelsen av organisationen för forskning och forskarutbildning. Angelä- genheten av att bibehålla tjänster med oförändrad inriktning måste själv- fallet vägas mot önskemålen om nya tjänster.

För forskning och forskarutbildning tillämpas ett system med treåriga planeringsperioder. Prövningarna av ledigblivande tjänster som professor bör därför ske samtidigt som ställning tas till anslagsframställningama för respektive treårsperiod. För de tjänster, där en snabb omprövning är nödvändig, skall naturligtvis beslut kunna tas i annat sammanhang. Det är viktigt att behovet av förnyelse i större utsträckning än hittills beaktas vid omprövningama.

För den kommande treårsperioden har gjorts en samlad prövning av de ärenden av detta slag, som inkommit till regeringen. Beklagligtvis innebär detta inte en fullständig genomgång av de tjänster som blir lediga under perioden. UHÄ bör inför 1991 års budgetproposition samlat redovisa återstående tjänster, som blir lediga fram t.o.m. den 30juni 1993. Rege- ringen återkommer därefter med förslag avseende dessa tjänster i den budgetpropositionen.

Förslagen i föreliggande propositionen innebär att nya tjänster som professor tillkommer främst som ett led i åtgärderna att stabilisera den forskning, som framför allt är motiverad utifrån behoven inom olika samhällssektorer. Kostnaderna för dessa tjänster kommer att bestridas med medel som förs över från berörda sektorsforskningsorgan eller ställts till förfogande för sektoriellt motiverade forskningsinsatser. De förstärkta resurser som motiverats direkt av behoven inom grundforskning och fors- karutbildning avser i denna proposition främst andra ändamål än inrät- tande av nya professurer.

De regelmässigt återkommande besluten om anslag och professurer kan kompletteras genom att regering och riksdag anger särskilda, prioriterade områden. I alla de forskningspropositioner, som lagts fram under 1980- talet, har vissa områden särskilt prioriterats. Områdena har varit av något olika karaktär. I 1982 års forskningsproposition angavs ett antal förhållan- devis vida, problem- och/eller vetenskapligt definierade områden som prioriterade. De två följande forskningspropositionerna, 1984 och 1987,

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 1 7 Utbildningsdep.

innebar att prioritet gavs åt bland annat informationsteknologi och biotek- nik.

Enligt regeringens budgetdirektiv inför denna proposition skulle alla myndigheter redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att stödja de forsk- ningsområden som prioriterats av regering och riksdag i forskningspropo- sitionerna. Myndigheterna uppmanades vidare att lämna synpunkter på formerna för de hittills gjorda prioriteringsinsatserna och på eventuella nya prioriteringar fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Prioriteringarna har i hög grad berört högskolan och forskningsrådsorga- nisationen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. UHÄ och forskningsråden redovisar en rad åtgärder som vidtagits för att stödja de prioriterade forskningsområdena. Genomgående anses prioriteringarna ha varit värdefulla och effektiva.

Prioriteringar av detta slag kan vara ett väsentligt stöd till utveckling av forskning inom nya eller hittills underförsörjda områden, där av olika anledningar en tillväxt bör stimuleras. När forskningsområdet blivit eta- blerat bortfaller emellertid behovet av särskilda insatser. Sådana kan då i stället i värsta fall få negativa konsekvenser genom att i praktiken sätta gränser för en fortsatt gynnsam utveckling av området.

Enligt myndigheternas bedömningar bör satsningar på prioriterade forskningsområden avse en tidsperiod om sex å nio år för att få full verkningsgrad. De forskningsområden som prioriterades i 1982 års forsk- ningsproposition bör således nu ha nått en sådan utveckling att forskarna här med framgång bör kunna konkurrera på lika villkor med annan angelä- gen forskning om finansieringsmöjligheterna.

Förslagen i denna proposition innebär att bl.a. forskning om miljö och materialteknik prioriteras.

17.1 .3 F orskarutbildningen

Hur forskarutbildningen inriktas, vilken omfattning den har och hur den finansieras är självfallet av stor betydelse. Det gäller inte bara för forsk- ningen på längre sikt utan också för lärartillgången i den grundläggande högskoleutbildningen och gymnasieskolan liksom för tillgången på kvalifi- cerade utredare och andra befattningshavarc inom ett växande antal verk- samhetsområden.

Kvalificerade utbildningar av det slag som forskarutbildningen utgör låter sig organiseras enligt i princip två olika modeller.

Den ena modellen är den som regering och riksdag tillämpar, när det gäller utbildning till sådana yrken som lärare, läkare och civilingenjör. Principen är där totaldimensionering. Statsmakterna fastställer antalet utbildningsplatser såväl totalt som inom olika specialinriktningar. Avväg- ningarna görs med i huvudsak två synpunkter för ögonen att undvika utbildning för arbetslöshet och att på ett för samhället optimalt sätt ta till vara intresset för kvalificerad yrkesutbildning.

Den andra modellen är den som regering och riksdag har ställt sig bakom, när det gäller forskarutbildningen. Principen är där att utbildning- ens omfattning och inriktning bestäms av tillgängliga resurser. I det be-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

greppet ligger såväl resurser för handledning. kurser och avhandlingsarbe- te som för studiefinansiering.

Regeringens och riksdagens beslut ger på olika sätt förutsättningarna för forskarutbildningsorganisationen. Genom beslut att inrätta tjänster som professor etableras en ämnesstruktur för forskarutbildningen samtidigt som vissa handledningsresurser garanteras. Regering och riksdag ansvarar också för vissa garanterade resurser för studiefinansiering. Betydande resurser för forskarutbildning ställs därutöver till förfogande genom den lokala fördelningen av högskolans fakultetsanslag.

Idén om totaldimensionering skulle, om den tillämpades på forskarut- bildningen, med all säkerhet komma att leda till en svårartad målkonflikt mellan å ena sidan viljan till en hög och likvärdig kvalitet och å andra sidan en önskan om genomströmning i enlighet med tilldelade utbildnings- platser.

De ökadc krav som såväl kvantitativt som kvalitativt kommer att ställas på forskarutbildningen gör det. enligt regeringens mening, än mer angelä- get att i stället arbeta efter och utveckla den beskrivna andra planerings- modellen. Denna ger möjligheter att planera för forskarutbildning utifrån samhälleliga behov. Samtidigt får tillgången på kvalificerade handledare och andra nödvändiga resurser för utbildningen i praktiken avgörande betydelse för omfattning, inriktning och uppläggning av utbildningen.

Inom ramen för denna grundsyn uppdrog regeringen efter den föregåen- de forskningspropositionen åt UHÄ att ta fram ett förbättrat underlag för regeringens beslut i forskarutbildningsfrågor. UHÄ har till regeringen överlämnat rapporten Forskarutbildningen ( U HÄ-Rapport 1989: 7).

Som en bakgrund för regeringens överväganden redovisas här vissa uppgifter. som belyser utvecklingen inom forskarutbildningen.

Diagram 17.12

Antalet nyantagna forskarstuderande Alla fakulteter 1972/73 1986/87

3501)

2000

15le

" m.m

_ kvlnnur

_ xummu

1000

500

0 —4 ——1 —+ —+— + 4— +—- —1— —-1 NNE/7] 1974/75 19%/RR 1978./79 Illllllilll WKB/83 IVR-IRIS II)-"15.016 lukta/917 1987/lill

Källa:SCB

Antalet nyantagna doktorander har ökat. liksom andelen kvinnor.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Fördelningen av doktoranderna mellan fakulteterna framgår av nedan- Prop. 1989/90: 90 stående tabell. Avsnitt 17 ' Utbildningsdep. Nyantagna forskarstuderande per fakultet vissa år. Fakultet 1977/78 1987/88 Samtliga Därav Samtliga Därav kvinnor kvinnor

% % Humanistisk 318 51 286 47 Teologisk 53 9 43 26 Juridisk 36 28 35 20 Samhällsvet 420 29 379 36 Medicinsk 392 23 560 35 Odontologisk 29 24 35 46 Farmaceutisk 27 48 20 60 Matematisk-nat. 337 21 374 29 Teknisk 336 10 551 19 Tema 6 33 27 44 Lantbruksvct 26 46 49 33 Skogsvetensk. 13 8 34 18 Veterinärmcd. 13 38 11 36 Handelshög- skolan 8 24 33 TOTALT 2014 27 2428 32 Källa: SCB

Studieaktiviteten bland doktoranderna är mycket varierande. Av stati- stiken framgår att 36% studerar på heltid, 16 % på halvtid, 22 % på mindre än halvtid, medan 26 % är nollaktiva (definierat som lägre aktivitetsgrad än 10% av heltid).

Forskarstuderande inom de fem stora fakulteterna fördelade (procent) efter aktivitet: procentuell andel av full arbetstid som ägnas åt studierna. höstterminen 1987.

Antal studerande Aktivitetsgrad Hum Sam Med Mat—nat Tekn Kvartstid antal 647 819 1066 296 454 procent 23 24 33 12 14 Halvtid antal 414 571 552 390 523 procent [5 [7 17 16 16 Heltid antal 793 950 958 1295 1412 procent 2 28 30 53 43 Summa antal 1854 2340 2576 1981 2389 Nollaktiva 938 1056 654 478 901 procent 34 3 I 31 20 .? 7 TOTALT antal 2 792 3396 3230 2459 3290 procent I 00 100 100 100 100 Källa: SCB

Statistiken över avlagda examina inom forskarutbildningen visar ett ökande antal avlagda examina. Antal avlagda doktors- och licentiatexamina vissa år.

Läsår Lic. Doktors- Summa Därav

examina examina kvinnor % 1980/81 1 810 811 18 1982/83 91 876 967 19 1985/86 245 916 1 161 22 1987/88 301 1052 1353 23 Källa: SCB

Genomströmningen i forskarutbildningen är låg. Medan antalet nyan- tagna sedan lång tid uppgår till ca 2400 per år, är antalet avlagda doktors- examina ca 1 000 per år.

Det finns dock avsevärda variationer mellan fakulteterna, vilket fram- går av nedanstående diagram.

Diagram 17.13

Antal år 7,0

6,0 5,0 4,0 3.0 2.0 1.0

-----_-J-------_—-----—-—---F-- ...... Tål”.

H.M.

mm mm wu nm ' Emd- .

___—___, [ jorskarutbildningen använd tid _lb'r doktorsexamen (nettostudietid an— tal är beräknad efter aktivitetsgrad).

De kortaste studietiderna registrerades inom de medicinska fakulteter- na, 3,4 år, och de längsta inom de humanistiska, 6,4 år. Även inom samhällsvetenskaplig fakultet är studietiden lång, ca 6 år.

Mot bakgrund av kortfattade beskrivningar av nuvarande förhållanden samt de redovisningar och förslag som UHÄ lagt fram redogör regeringen i det följande för sina överväganden om forskarutbildningen.

Dimensioneringen avjorskarutbildningen.

Det finns, som sagt, inte några centralt fastställda antagningstal för fors- karutbildningen så som det gör för den grundläggande högskoleutbildning- en. Dimensioneringen skall fastställas utifrån tillgängliga resurser. Enligt bestämmelserna i 8 kap. 175 högskoleförordningen (1977z263) får till forskarutbildning endast antagas det antal studerande som kan erbjudas godtagbara villkor i fråga om handledning och studievillkor i övrigt. De av

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

regering och riksdag inrättade professurerna utgör stommen i organisatio- nen för forskarutbildningen. Statsmakterna anger också vilka minsta be- lopp som skall användas för studiefinansiering inom forskarutbildningen.

De enskilda sökandenas intresse i sin tur styrs av personliga bedömning- ar av den framtida arbetsmarknaden och meritvärdet av forskarutbild- ningen, relaterat till bland annat studiefinansieringen och det allmänna intresset för forskning.

UHÄ redovisar hur antalet yrkesverksamma forskarutbildade kommer att förändras beroende på den nuvarande åldersstrukturen bland doktorer- na. För att kunna bibehålla ett oförändrat antal forskarutbildade personer inom humaniora behöver, enligt UHÄ, antalet doktorsexamina ökas med 50%. Inom samhällsvetenskaplig fakultet krävs en ökning på 70% till början av 2000-talet. Inom de tekniska och de matematisk- naturvetenskapliga fakulteterna krävs ett tillskott på doktorer på mellan 10 och 20% för att kunna balansera det bortfall som uppstår på grund av pensionsavgångarna i början av 2000-talet. Inom medicinsk fakultet beräknas dock den nuva- rande examinationen i stort sett svara mot pensionsavgångarna.

Ett viktigt verksamhetsområde för forskarutbildade är skolan. Inom gymnasieskolan finns redan nu ca 1000 vakanta tjänster som lektor med krav på doktorsexamen eller motsvarande. De framtida behoven blir också stora, eftersom ålderstrukturen bland de nu verksamma lektorerna medför att en väsentlig andel av dem kommer att avgå med pension under 1990-talet.

I fråga om näringslivet har UHÄ konstaterat att antalet forskarutbildade har ökat påfallande långsamt under det senaste årtiondet. Intresset för att rekrytera forskarutbildade har nästan enbart funnits inom läkemedelsin- dustrin.

Regeringens uppfattning är att forskarutbildningen är central för att utveckla inte bara forskningen utan också många andra delar av ett mo- dernt samhälle. På sikt bör målet vara att fördubbla antalet examinerade inom forskarutbildningen. Detta mål bör i stor utsträckning kunna uppnås genom förbättrad rekrytering och ökad effektivitet i utbildningen.

De förstärkningar av högskolans resurser. som kommer till stånd under den kommande treårsperioden bör också göra det möjligt att anta ett ökat antal doktorander. Det är viktigt att de öronmärkningar som görs av medel för studiefinansiering inom forskarutbildningen endast fungerar som ett garanterat minimibelopp för detta ändamål och inte sätter en övre gräns för antalet forskarstuderande med tryggad studiefinansiering.

Rekrytering Enligt UHÄ:s undersökning följer rekryteringen till forskarutbildningen ett mycket traditionellt mönster. Det är ovanligt att försök görs för att bryta in på nya områden, t ex genom att finna former för att aktivt rekrytera flera kvinnor till forskarutbildning i mansdominerade ämnen eller att söka rekrytera doktorander från de mindre och medelstora hög- skolorna.

Högskolan måste, enligt regeringens mening, räkna med konkurrens om

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ungdomarna under 1990-talet. De årskullar som då kommer ut på arbets- marknaden är mindre än de varit under de senaste decennierna.

Det åligger fakultetsnämnder och ansvariga inom institutioner att finna former för en rekrytering till forskarutbildningen som får till resultat att unga människor med intresse och särskild fallenhet för forskning kommer in i denna utbildning. UHÄ bör som tillsynsmyndighet för högskolan också verka för att rekryteringen av forskarstuderande sker på bästa sätt .

Ett mål måste vara att studerande oavsett utbildningsort söker sig till forskarutbildning och att detta skall gälla såväl kvinnor som män.

Antagning till forskarutbildning.

Antalet nyantagna till forskarutbildning per år uppgår till ca 2400. Nivån har varit praktiskt taget oförändrad under de senaste tjugo åren.

Frågan om antagning till forskarutbildning behandlades i 1987 års forsk- ningsproposition. Utgångspunkten var att antagning till forskarutbildning bör vara ett väl genomtänkt beslut, både från institutionens och den forskarstuderandes sida. ”Det lokala planerings- och utvecklingsarbetet måste”, anförde föredraganden, ”mer än tidigare ta sikte på att forskarut- bildningen skall kunna genomföras inom den föreskrivna normalstudieti- den på fyra år. För att detta skall bli möjligt måste institutionerna ta ett direkt ansvar för de doktorander de antar. Studerande får inte antas till forskarutbildning med mindre än att institutionen kan erbjuda godtagbara villkor i fråga om handledning och arbetsmiljö. Försörjningen måste vara tillfredsställande ordnad.”

Högskoleförordningen föreskriver att fakultetsnämnd alltid skall ef- ter förslag av berörd institution fatta beslut om det högsta antal for- skarstuderande, som under ett läsår får finnas antagna till forskarutbild- ning.

UHÄ konstaterar att det inom de humanistiska och samhällsvetenskap- liga fakulteterna finns betydligt fler forskarstuderande än som kan beredas godtagbara villkor i fråga om handledning, arbetsmiljö och försörjning. Här finns också de största problemen i fråga om genomströmningen.

Dessa problem har utförligt behandlats av både den andrénska kommit- te'n i betänkandet (SOU l981:29) Forskningens framtid och av riksrevi- sionsverket (RRV) år 1983 i rapporten Bättre forskarutbildning. Den andrénska kommittén framförde en rad förslag till förbättringar.

RRV har gjort en efterstudie av sin tidigare granskning av forskarutbild- ningen och i en ny rapport juni 1989 framhållit angelägenheten av att åtgärder i större utsträckning vidtas för att förbättra genomströmning och examinationskvoter inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga fa- kulteterna. RRV påpekar bland annat att nettostudietidema för studer- ande inom de tekniska och medicinska fakulteterna i Stort håller sig inom den av statsmakterna stipulerade tiden (fyra år).

Enligt regeringens mening är antagningen till forskarutbildningen av central betydelse för möjligheterna att få en effektiv utbildning av hög kvalitet. De föreskrifter för forskarutbildningen som regeringen har utfär- dat utgår från detta. UHÄ har påpekat att de ändrade reglerna för antag-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ning till forskarutbildning ännu inte tillämpas fullt ut inom högskolan. Betydligt fler forskarstuderande har antagits än vad som motsvarar antalet studiefrnansieringstillfällen. Framför allt gäller detta de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Fakultetsnämnderna måste ta det re- ella ansvaret för att dimensioneringen av antalet studerande anpassas till befintliga resurser för forskarutbildningen.

Det normala bör vara att de som antas till forskarutbildning har för avsikt att på heltid, eller i det närmaste heltid, ägna sig åt studierna. Samtidigt är det angeläget att klargöra förutsättningarna i ett viktigt avse- ende. Forskarutbildningen bör inte begränsas enbart till den som innehar doktorandtjänst eller uppbär utbildningsbidrag. Vid sidan av denna huvudgrupp av doktorander bör kunna finnas doktorander, som bedriver forskarutbildning jämsides med reguljärt yrkesarbete. Det ligger i sakens natur att doktorandstudierna då får läggas upp på längre sikt och att behovet av handledning och studiefinansiering inte är detsamma som för huvudgruppen av doktorander. Ett villkor är dock, att det klart preciseras på vilken sikt studierna planeras och vilka krav detta ställer på såväl institutionen som den studerande.

Idag finns inom forskarutbildningen fortfarande ett stort antal studeran- de som påbörjat studierna utan att de närmare villkoren för utbildningen klarlagts. De lokala högskoleorganen måste nu, tillsammans med de stude- rande, konkretisera planer för fullföljande av utbildningen i varje enskilt fall.

UHÄ bör i sin egenskap av tillsynsmyndighet för högskolan i detta sammanhang ställa sig två uppgifter. Den ena är att följa antagningen av nya forskarstuderande. Den andra är att bevaka att rimliga möjligheter ges för redan antagna studerande att slutföra sin utbildning.

Doktorandernas tjänstgöring

Doktorander med doktorandtjänst eller arvodesanställning som assistent kan åläggas viss tjänstgöring inom institutionen i form av undervisning, medverkan i forskning vid sidan av eget avhandlingsarbete eller admini- strativt arbete.

För doktoranderna är det oftast av stort värde att tillhöra arbetsgemen- skapen inom en institution. liksom det för institutionen är berikande att tillföras ny kunskap genom forskarutbildningen. Vanligen fungerar också doktorandernas tjänstgöring inom institutionerna synnerligen väl, till öm- sesidig nytta och glädje. Som UHÄ har påpekat händer det emellertid i ett begränsat antal fall att doktoranderna överutnyttjas i förhållande till de tjänstgöringsskyldigheter som kan rymmas inom doktorandtjänst eller assistenttjänst. En kartläggning av doktorandernas arbetssituation har visat att vissa ”överuttag" av tjänstgöring förekommer, främst inom de matematisk-naturvetenskapliga och de tekniska fakulteterna.

Det är, enligt regeringens mening, angeläget att doktoranderna inte utnyttjas för andra uppgifter i så hög grad att avhandlingsarbetet försenas. Institutionerna måste ta ansvar för att doktoranderna får ägna erforderlig tid åt det egna avhandlingsarbetet. Det ligger inom UHÄ:s tillsynsansvar

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

att övervaka att doktorandernas studie- och arbetssituation är tillfredsstäl- lande.

Studiq/inansieringen iforskarutbildningen

De reguljära formerna för studiefinansiering i forskarutbildning är utbild- ningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster. Medel för studiefi- nansiering i forskarutbildningen anvisas under fakultetsanslagen i form av särskilt angivna lägst-belopp för varje fakultet och högskoleenhet. För innevarande budgetår uppgår de särskilt angivna beloppen till studiefinan- siering i forskarutbildningen under fakultetsanslagen till sammanlagt 410 milj. kr.

Härigenom finansieras 1075 doktorandtjänster och 2100 utbildnings- bidrag. Därtill finns ytterligare 1 375 utbildningsbidrag eller doktorand- tjänster. Sammanlagt ca 4 550 doktorander har således utbildningsbidrag eller doktorandtjänst.

I viss utsträckning används även studiemedel för att finansiera forskar- utbildning. UHÄ har beräknat att ca 450 doktorander under initialskedet av sina studier uppbär studiemedel, framför allt inom humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet.

Återstoden av de 16 900 registrerade doktoranderna har annan studiefi- nansiering eller ägnar sig endast i begränsad utsträckning åt sin forskarut- bildning.

UHÄ har konstaterat att det finns ett starkt samband mellan studiepres- tationerna och studiefinansieringen i forskarutbildningen. Konstaterandet grundas på en beräkning av hur stor andel som avlagt doktorsexamen efter 13 studieår som forskarstuderande. Dessa andelar är beräknade som me- deltal för årskullarna 1972/73—1975/76, bland dem som haft mera omfat- tande reguljär studiefinanSiering respektive bland dem som inte haft nå- gon studiefinansiering inom högskolan. Inom de fem största fakulteterna är andelarna följande:

Fakultet Reguljär studie- Ingen studie- finansiering minst 3 år finansiering Humanistisk 42% 6% Samhällsvctcnskaplig 37% 6% Medicinsk 77% 60% Matcmatisk-naturvctenskaplig 70 % 19% Teknisk 56% 19%

Skillnaden i studieresultat mellan de olika grupperna var således mycket stor, utom vad gäller medicinsk fakultet. Detta undantag förklaras av att det här finns möjligheter till finansiering utanför högskolan, t. ex. inom lä— kartjänst.

Att endast en relativt låg andel av doktoranderna avlagt doktorsexamen inom humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet — trots tillgång till studiefinansiering torde i huvudsak bero på två förhållanden. Det ena är att antagningen inte är tillräckligt effektivt organiserad. Det andra är att avhandlingsuppgifterna inom den kulturvetenskapliga delan av högskolan i

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

praktiken görs alltför omfattande. Ämnena avgränsas inte tillräckligt och den forskarstuderande måste i större utsträckning och under längre tid pröva sig fram på egen hand än vad fallet är inom övriga fakultetsområden. Berörda högskoleorgan bör närmare analysera orsakerna och överväga for- merna för en bättre handledning och arbetsorganisation för de forskarstu- derande.

Utbildningsbidrag och doktorandtjänster

Utbildningsbidraget utgår under fyra års forskarstudier på heltid med för närvarande 103 000 kr per år, vartill kommer vissa sociala förmåner.

Doktorandtjänsten å sin sida är förenad med alla de förmåner som en statlig tjänst medför. Lönen fastställs lokalt. Normalt ligger den inom intervallet 120 000— 145 000 kr per år (lönegraderna N 14-N 21 ). Om insti- tutionstjänstgöring ingår i doktorandtjänsten, kan förordnandetiden upp- gå till sammanlagt sex år, varav fyra för forskarutbildning på heltid. Doktorandtjänsten anses allmänt av de forskarstuderande som den form av studiefi nansiering som är mest ändamålsenlig. Regering och riksdag har också uttalat att utbildningsbidragen successivt skall omvandlas till dokto- randtjänster. Riksdagen har uttalat att det är angeläget att 1990 års forsk- ningsproposition innehåller en plan för omvandling av återstående utbild- ningsbidrag till doktorandtjänster (UbU l988/89:25 s. 17).

Efter förslagi 1987 års forskningsproposition (prop. 1986/87:80)tillsköts medel för omvandling av ca 700 utbildningsbidrag till doktorandtjänster. UHÄ föreslår nu att medel anvisas för att omvandla ca två tredjedelar av de återstående utbildningsbidragen under treårsperioden 1990/91—1992/93 till doktorandtjänster för en kostnad av ca 100 milj. kr. Resterande utbild- ningsbidrag borde enligt UHÄ omvandlas under nästkommande treårspe- riod.

Studiefinansieringen har stor betydelse för möjligheterna att bedriva effektiva forskarstudier. Regeringen föreslår därför att under den kom- mande trcärsperioden sammanlagt 100 milj. kr. anvisas för att omvandla utbildningsbidragtill doktorandtjänster. Återstående utbildningsbidrag bör omvandlas treårsperioden 1993/94 — 1995/96. Vid de tekniska fakulteterna bör samtliga utbildningsbidrag omvandlas redan budgetåret 1990/91.

Utbildningsbidrag för doktorander utgår för närvarande med 8 636 kr./månad. Regeringen föreslår att detta belopp höjs med tio procent till 9 500 kr./månad eller 114000 kr. per år från den 1 juli 1990. Vid beräk- ningen av anslagen till fakulteterna har detta beaktats.

Studiemedel under/brskarutbildning

Under budgetåret 1987/88 finansierade ca 450 doktorander sina forskar- studier med studiemedel. De flesta var studerande inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna.

Studiemedel skall normalt användas för studier inom högskolans grund- läggande utbildningar och inte inom forskarutbildningen, där särskilda medel beräknas för studiefinansiering.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

UHÄ konstaterar att användningen av studiemedel inte står i samklang med de allmänna riktlinjer för utbildningen, som dragits upp av regering och riksdag.

Regeringen delar UHÄ:s uppfattning. Möjligheten att finansiera dokto- randstudier med hjälp av studiemedel kan minska institutionernas och fa- kultetsnämndernas benägenhet att ägna studiefinansieringsmöjligheterna tillbörlig uppmärksamhet. Forskarutbildning bör i framtiden inte bedrivas med studiemedel som finansiering. Med hänsyn till de doktorander, som redan inlett utbildning med denna typ av finansiering, bör dock övergångs- vis möjlighet finnas kvar att finansiera doktorandstudier med studiemedel intill utgången av budgetåret 1992/93.

Från och med budgetåret 1993/94 bör resurserna för studiefinansiering inom berörda fakultetsområden förstärkas med belopp som motsvarar bi- dragsdelen inom de studiemedel, som enligt nuvarande regler utgår till dok- torander. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga inför nästa treårsperiod.

Meritvärderingen av forskarutbildning

Forskarutbildningens meritvärde behandlades av riksdagen i anslutning till 1987 års forskningsproposition (prop. 1986/87:80). Utbildningsutskot- tet (UbU 1986/87:26) betonade att rekryteringen till forskarutbildningen främjas av att det finns tjänster på arbetsmarknaden för vilka krävs full- gjord forskarutbildning (doktorsexamen).

Riktlinjer för meritvärdering för statlig tjänst har senast slagits fast i regeringens förordningsmotiv 198523, som är återgivna i SAV:s cirkulär 1985/A 19. En forskarstuderandes utbildningstid jämställs enligt dessa riktlinjer med anställningstid. Fullgjord forskarutbildning får därför räk- nas till godo som s.k. förtjänst med högst fyra år. När forskarutbildning genomförs genom innehav av doktorandtjänst eller annan tjänst görs dock tillgodoräknande inom tjänstens ram. Dubbelräkning får ej gälla.

De särskilda riktlinjer som angetts för forskarutbildningens meritvärde förlorar vid ett utbyggt system med doktorandtjänster sitt värde för flerta- let utexaminerade doktorer. De erfarenheter som arbetet fram till en doktorsexamen ger i kritisk skolning, metodiskt tänkande och analytiskt arbetssätt bör fortsättningsvis vägas in vid bedömningen av skickligheten i den mån de är relevanta för den sökta tjänsten.

17.1.4. Vissa tjänsteorganisatoriska frågor

Den viktigaste forskningsresursen är forskarna själva. Lärartjänstorganisa- tionen inom högskolan liksom rekryteringen av högskolelärare är därför centrala forskningspolitiska frågor.

Genom 1986 års lärartjänstreform infördes en enhetlig lärartjänstorga- nisation inom högskolan. Flertalet tidigare tjänstekategorier ersattes av tjänster som professor, högskolelektor och högskoleadjunkt samt forskar- assistent. Samtidigt infördes en enhetlig och mer generell reglering av innehållet i lärartjänsterna. Därigenom skulle fler högskolelärare, i mån av

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

kompetens och resurser, kunna medverka i forskning inom ramen för sin tjänstgöring. För varje fakultet/sektion skapades s.k. rörliga resurser för forskning. Högskoleenheterna fick ökad frihet i valet mellan olika slags lärarinsatser och vid fördelningen av uppgifter mellan lärarna. Den enskil- de lärarens arbetsuppgifter avgörs således genom lokala bedömningar och beslut med utgångspunkt i verksamhetens behov. Samtliga arbetsuppgifter inom högskolan kan ingå i en lärartjänst oavsett hur denna finansieras. Högskolemyndigheterna skall således innefatta också den externt finansi- erade verksamheten i underlaget för lärartjänster, något som underlättar en långsiktig planering för den samlade verksamheten.

I 1987 års proposition om forskning behandlades behovet av nyrekryte- ring till lärartjänster i högskolan. Som en följd av expansionen inom universiteten med ökat antal lärartjänster, framför allt under 60-talet, följer nu ett ”kollektivt åldrande" hos denna personal. Efter förslag i propositionen anvisades medel för inrättande av 226 tjänster som forskar- assistent, vilka skulle underlätta nyrekryteringen till högskolan. Universi- tets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick i uppdrag att fortsätta arbetet med frågor rörande lärarkårens åldersstruktur och rekryteringssituationen inom högskolan och komma med förslag till eventuella åtgärder.

UHÄ redovisar uppdraget i anslagsframställningen inför den komman- de treårsperioden. Enligt ämbetet finns behov av dels ytterligare forskaras- sistenttjänster för att på lång sikt motsvara högskolans lärarrekryteringsbe- hov, dels fasta tjänster för att ta emot ett rimligt antal av de personer som nu innehar tidsbegränsade forskningstjänster. UHÄ redovisar också att ökningen av antalet forskarassistenttjänster under de gångna två första åren av innevarande treårsperiod inte motsvarar de mål som sattes upp i den förra forskningspropositionen. En del av förklaringen härtill kan, enligt ämbetet, vara att de redovisade uppgifterna avser tillsatta tjänster och inte inrättade. Det tar tid från det att en tjänst inrättas till dess att den blir tillsatt. Det kan också finnas tjänster där innehavaren slutat och där den nye innehavaren ännu inte utsetts. UHÄ föreslår en ökning av antalet forskarassistent- och högskolelektorstjänster med mellan 300 och 600 för budgetperioden.

Den nya lärartjänstorganisationen innebär att anställnings- och arbets- villkor, som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. nu också tillämpas inom högskolan. Inte minst gäller detta med avseende på anställningstrygghcten. Det normala skall vara att lärare inom högskolan anställs med tills vidare- förordnande i stället för, vilket var vanligt tidigare, ges en rad tidsbegrän- sade förordnanden. Fördelarna med detta är stora både för högskolan och den enskilde läraren.

Samtidigt har detta ställt högskolan inför problem, som man tidigare var van att lösa genom de tidsbegränsade anställningarna. Möjligheterna till nyrekrytering blir nu i stor utsträckning beroende av åldersstrukturen inom gruppen högskolelärare. Härmed är högskolan inte i någon annan situation än andra delar av arbetslivet. I diskussionen hävdas ibland att högskolan skulle. jämfört med andra yrkesverksamheter, ha speciellt stora krav på förnyelse genom ständig nyrekrytering.

Normaliseringen av anställningsvillkoren inom högskolan bygger på

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

förutsättningen att arbetet där i huvudsak kan bedrivas på samma villkor som annat arbete. Nyrekrytering sker i den takt som arbetsorganisationen och de anställdas ålder medger. Samtidigt strävar såväl anställda som arbetsledning efter att i så stor utsträckning som möjligt utveckla såväl de anställdas kunskaper och färdigheter som deras engagemang i arbetsupp- gifterna. Om verksamheten inom högskolan inte kunde läggas upp på detta sätt skulle den logiska slutsatsen vara att samtliga lärartjänster borde tillsättas endast för begränsade tidsperioder. Det inses lätt att något sådant inte är möjligt. Anställningsvillkor av detta slag skulle drastiskt försvåra för högskolan att rekrytera kompetenta lärare.

Högskolan måste således utgå från de förutsättningar, som anställnings- villkoren ger. Det är viktigt att man utnyttjar de möjligheter till förnyelse och personalutveckling, som dels förekommer på alla arbetsplatser, dels just inom högskolan föreligger i särskilt hög grad genom själva karaktären på arbetsuppgifterna inom forskning och utbildning.

[ diskussionen om högskolans lärartjänstorganisation har bland annat förts fram önskemål om att tjänster skall inrättas för att skapa en ”beford- ringsgång” för dem som anställts inom högskolan. Liksom inom arbetsli- vet i övrigt måste tjänster inom högskolan inrättas utifrån bedömningar av verksamhetens behov. Det innebär här liksom annorstädes att rimlig hän- syn måste tas till såväl behoven av nyrekrytering som behoven av beford- ringsmöjlighcter för de redan anställda. Det är de lokala högskoleorganen, som ansvarar för tjänstestrukturen inom högskolan.

Genom 1987 års forskningsproposition tillfördes resurser, som gjorde det möjligt att inrätta nya tjänster som forskarassistent. Som UHÄ har redovisat har antalet sådana tjänster inte ökat i avsedd utsträckning. Det är angeläget att de möjligheter till rekrytering av unga forskare, som forskarassistenttjänstcrna innebär, fullt ut utnyttjas.

Professorstillsättning

Den största gruppen av tjänster som professor tillsätts av regeringen med fullmakt. Regeringen tillsätter även en del professurer med förordnande, bl. a. de tjänster som är inrättade vid forskningsråden. De professurer som är inrättade lokalt tillsätts med förordnande av rektorsämbetet.

Förfarandet att tillsätta professurer skiljer sig från det för andra tjänster. Förslagsställande organ för tjänsterna inom högskolan är tjänsteförslags- nämnder som är knutna till fakultets/scktionsnivå. De avger förslag direkt till regeringen när det gäller tjänster som tillsätts av denna, i andra fall till rektorsämbetet.

I tjänsteförslagsnämnderna ingår vid sidan av sex fasta ledamöter tre sakkunniga som utses för det särskilda ärendet. Dessa sakkunniga skall vara särskilt förtrogna med tjänstens ämne och skall avge skriftliga utlåtan- den om de sökandes skicklighet. Tjänsteförslagsnämnden skall avge ett motiverat förslag i tillsättningsärendet. Detta förslag får för tjänster som tillsätts av regeringen överklagas hos regeringen.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

I mars 1988 tillkallade statsrådet Bodström en särskild utredare '. som Prop. 1989/90: 90 skulle se över proceduren vid tillsättande av professorstjänster m.m. Den- Avsnitt 17 ne överlämnade i maj 1989 betänkandet (SOU l989z50) Professorstillsätt- Utbildningsdep. ning.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttran- dena finns tillgänglig i utbildningsdepartementet.

Regeringens överväganden

De frågor som utredningen berör är inte av den karaktären att riksdagens godkännande behövs. Det ankommer på regeringen att fatta de beslut om ändring av högskoleförordningen som utredningens förslag och remissin- stansernas synpunkter föranleder. För riksdagens information lämnas dock i det följande en redogörelse för de viktigare ändringar som regeringen avser att göra.

Tjänst som professor är den högsta tjänsten inom högskolans lärarorga- nisation. Med hänsyn till den utomordentliga betydelsen av professurerna för forskningen och forskarutbildningen inom högskolan är det viktigt att rekryteringen till tjänsterna sker på ett sådant sätt att den för tjänsten i alla avseenden mest lämpade kan utses. Tillsättningen måste således inne- bära en noggrann granskning av de sökande. De höga kraven på tillsätt- ningsproceduren har inneburit att denna blivit mycket tidskrävande och av många kommit att uppfattas som onödigt komplicerad.

Utredningen förordar att de sakkunniga skall utses av fakultets/sektions- nämnd i stället för som nu av fakultets/sektionskollegium. Mot detta kan vissa invändningar göras. Vid många enheter har fakultets/sektionsnämn- derna ersatts av forsknings- och utbildningsnämnder med olika benäm- ningar. En sådan nämnd har en sammansättning som inte gör den lämplig att utse sakkunniga. Regeringen ämnar därför föreskriva att fakultets/sek- tionskollegiet liksom hittills utser sakkunniga. Det bör dock införas en möjlighet att delegera dessa beslut till fakultets/sektionsnämnd om sådan finns och i annat fall till de professorer, vilka ingår i det organ som ersätter fakultetsnämnden.

Vad gäller tjänsteförslagsnämndens sammansättning föreslår utredning- en att den representant för de studerande som nu ingår i nämnden skall såsom röstberättigad ledamot bytas ut mot en s.k. extra ledamot. Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser. Några av dessa har betonat att de uppgifter som den extra ledamoten föreslagits bevaka lika väl kan uppdras åt någon av tjänsteförslagsnämndens ordinarie ledamöter. Det har även påpekats att om studeranderepresentanten utgår så bör motsva- rande gälla också den representant för de anställda som ingår i tjänsteför- slagsnämndcn. Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att nuvarande sammansättning bibehålls.

Tjänster som professor finns i dag även vid myndigheter utanför högsko- leorganisationen. För närvarande finns ett sextiotal sådana tjänster. En-

' Professor Tore Sigeman. 185

ligt regeringens mening bör tjänster som professor fortsättningsvis endast inrättas inom högskolan. Regeringen har för avsikt att utfärda bestämmel- ser om tillsättande av nu befintliga tjänster utanför högskolan, som i stort sett motsvarar vad som idag gäller för tjänst som professor vid forsknings- råd. Regeringen avser vidare föreskriva att tjänst som professor vid forsk- ningsråd alltid skall ledigförklaras.

] tillsättningsärenden riktas ofta kritik mot valet av sakkunniga. Det hävdas att hela ärendet kan styras genom detta val. Denna kritik kommer sällan fram förrän de sakkunniga lagt fram sina yttranden. Detta kan bl. a. få till följd att klaganden yrkar att nya sakkunniga skall utses, något som skulle betyda en avsevärd fördröjning av det enskilda ärendet. Därför har regeringen för avsikt att i högskoleförordningen ta in en bestämmelse om att de sökande skall beredas tillfalle ta del av och yttra sig över de förslag till sakkunniga som lagts fram innan beslut fattas i frågan. Vilken vikt som skall fästas vid olika synpunkter från de sökande avgörs givetvis av berört hög- skoleorgan. Den eventuella försening av ett ärende som kan uppstå häri- genom kommer att uppvägas av att diskussioner om de sakkunnigas lämp- lighet då intc skall behöva uppstå längre fram under ärendets behandling.

Vad gäller jämställdhetsaspckten vid tillsättning av professurer har i en del remissyttranden föreslagits att det i högskoleförordningen tas in regler om detta. Jämställdhetsaspekten skall alltid beaktas. Det framgår av för- ordningen om jämställdhet i statlig verksamhet (l984z80) att man t.ex. vid utseende av ledamöter i tjänsteförslagsnämnder, oavsett om de skall förordnas för längre tid eller för ett enskilt ärende, alltid skall sträva efter att få representation för båda könen. Jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskarutbildning och forskning behandlas också i det följande.

I prop. 1984/85: 57 om ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare uttalades att de organ som avger förslag resp. beslutar om tillsättning av tjänster måste ta hänsyn till jämställdhetsaspekten vid sin slutliga sammanvägning av meriter. Det förslagsställande organet. dvs. tjänste- förslagsnämnderna, bör alltid redovisa hur jämställdhetsaspekten beaktats även när den inte varit av avgörande betydelse. Tillsättande myndighet torde nämligen inte utan vidare kunna utgå från att jämställdhetsaspckten alltid har beaktats.

I vissa remissyttranden har framförts önskemål om att det s.k. jäm- ställdhetsintervallet skall anges. Jämställdhetsintervallet skulle vara den skillnad i meriter som kan tillåtas för att utse en sökande av underrepre- senterat kön. Det ligger i sakens natur att ett sådant intervall inte låter sig uttryckas i generella termer. Det viktiga är att man har klart för sig att jämställdhetsaspekten alltid skall vägas in vid alla tillsättningsärenden där det förekommer konkurrens mellan personer av olika kön. [ detta samman- hang bör påpekas att en del tjänsteförslagsnämnder i sina protokoll noga redovisar att de beaktat jämställdhetsaspekten.

Utredaren föreslår att det inrättas ett antal professorstjänster, personliga för framstående kvinnliga forskare. Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig om inrättande av professurer, specialdestinerade för kvinnliga forskare, har intagit en negativ hållning. De anser att det mera skulle skada än gagna de kvinnliga forskarna. Regeringen delar denna uppfattning.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Slutligen har utredaren föreslagit att det införs en möjlighet att redan vid ledigkungörandet av en tjänst ange att endast ett begränsat antal skrifter skall åberopas samt en föreskrift om att de sökande skall redogöra för de vetenskapliga landvinningar som de anser främst skall beaktas. Regering- en delar även denna uppfattning.

Regeringen kommer i annat sammanhang att besluta om ändringar i högskoleförordningen i huvudsaklig överensstämmelse med utredarens förslag. De ändringar i tillsättningsförfarandet som regeringen nu har för avsikt att genomföra kommer att förenkla och förtydliga processen med bibehållande av de högt ställda kraven på vetenskaplig prövning och rättssäkerhet. De kommer även att kunna leda till att man på ett bättre sätt kan anpassa proceduren till de skillnader som föreligger mellan olika fa- kultetsområden vad gäller t.ex. antalet sökande och omfattningen av åberopat material.

Högskolelektorers forskning

Inom högskolan skall bedrivas utbildning och forskning. Många skäl talar för att de anställda inom högskolan bör medverka i och kunna användas inom båda och inte bara den ena eller den andra av högskolans huvudupp- gifter.

Ett viktigt inslag i den nya tjänsteorganisation för högskolan, som inför- des år 1986, var att lärare med intresse och kompetens för forskning i vidgad omfattning skulle beredas tillfälle att inom ramen för sin tjänst bedriva forskning eller delta i forsknings- och utvecklingsprojekt. Det skulle inte längre vara förbehållet innehavare av endast vissa tjänster att ägna sig åt forskning.

Konkret berörde förändringen framför allt mellannivån inom högsko- lans lärarorganisation. Tidigare hade på denna nivå funnits dels docent- tjänster, främst avsedda för forskning, dels universitctslcktorstjänster, av- sedda för undervisning och andra uppgifter inom högskoleutbildningen. Dessa tjänster ersattes nu av tjänster som högskolelektor.

Högskolclektorer skall, som alla lärare inom högskolan, ägna sig åt utbildning, egen fortbildning och administrativt arbete. För tjänsterna finns ett undervisningstak på 400 timmar per läsår. Högskolelektorer skall bedriva eller medverka i forskning inom ramen för tjänsten i den omfatt- ning, som högskolestyrelsen beslutar.

Även efter 1986 års tjänstereform finns lärartjänster inom högskolan högskoleadjunkter, för vilka inte krävs genomgången forskarutbildning och vilka huvudsakligen är avsedda för uppgifter inom den grundläggande högskoleutbildningen. Undervisningstaket för dessa tjänster är väsentligt högre än för högskolelektorerna.

Regeringen har tillsatt en utredning om vissa undervisningsfrågor i högskolan (Dir. l989z7). Utredningen har till uppgift att göra en genom- gång ur kvalitetssynpunkt av förhållandena inom grundutbildningen och ge förslag till hur lärarstödet till de studerande bör utvecklas. Utredningen kan givetvis få konsekvenser på lärarsidan. Behovet ökar av lärare med

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

forskarutbildning och egna kvalificerade forskningsmeriter, men minskar när det gäller lärare utan doktorsexamen.

På sikt bör för alla lärartjänster inom högskolan — med undantag av tjänsterna inom det konstnärliga området — krävas avlagd doktorsexa- men. Härigenom ges formella möjligheter för alla lärare att i tjänsten medverka i högskolans forskning. Redan nu bör så långt möjligt högskole- adjunktstjänster, som blir lediga, omvandlas till tjänster som högskolelek- tor.

Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån (SCB) fanns år 1989 sam- manlagt ca 4200 högskolelektorer inom högskolan. Högskolelektorer sva- rar för ca 12 procent av samtliga årsverken inom högskolan. SCB har också redovisat antalet årsverken inom forskning. Uppgifterna avser här budget- året 1987/88. Enligt denna redovisning utfördes 500 årsverken inom hög- skolans forskning av högskolelektorer. Dessa svarade därigenom för 5 procent av hela antalet årsverken för forskning inom högskolan. Vissa tjänsteorganisatoriska förändringar, som genomförts efter detta år, det senaste för vilket statistiska uppgifter föreligger, har inneburit att antalet FoU- årsverken utförda av högskolelektorer ökat.

Inför 1990 års forskningsproposition har Sveriges universitetslärarför- bund i en till regeringen överlämnad skrift, Forskning i tjänsten, fört fram önskemål om en central reglering av innebörd att minst en tredjedel av varje högskolelektors arbetstid skulle avse forskning.

Huvuddelen av den ekonomiska omslutningen inom högskolan avser forskning och forskarutbildning. Det är naturligt att detta förhållande i rimlig utsträckning avspeglas också i arbetsuppgifternas fördelning mellan olika personalkategorier inom högskolan. Många av dagens högskolelekto- rer har dock anställts för och har sina huvudsakliga meriter inom undervis- ning.

Principen är och måste vara att det är lokala organ som svarar för fördelning av arbetsuppgifter och arbetsledning i övrigt. Centrala före- skrifter rörande detta bör inte utfärdas. ] vilken utsträckning forskning skall ingå i tjänsten bör således inte anges i t.ex. högskoleförordningen utan bestämmas individuellt vid fördelning av arbetsuppgifterna inom institutionen. Det är dock angeläget att högskolelektorer mer än vad som nu är fallet får möjlighet att forska eller medverka i forskning. För att markera att forskning skall betraktas som en av flera arbetsuppgifter för behöriga innehavare av högskolelektorstjänst bör därför högskoleförord- ningen ändras i så måtto att det liksom för professorer och forskarassisten- ter föreskrivs att högskolelektorer skall bedriva forskning. Liksom hittills . skall dock omfattningen av forskningsuppgifterna liksom förläggningen i tiden av dessa vara en lokal arbetsledningsfråga inom ramen för befintliga resurser.

För en enskild högskolelektor behöver arbetsuppgifter inom forskning således inte förekomma varje läsår. Dessa arbetsuppgifter kan också kon- centreras till kortare eller längre perioder. Det innebär att den angivna förändringen inte medför ändring av det undervisningstak, som nu gäller för högskolelektorer. Detta bör även fortsättningsvis gälla när en högskole- lektor helt arbetar med undervisningsuppgifter.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Till följd av att forskning blir ett åliggande i tjänsten för högskolelekto- rer bör befordringsgrunderna för dessa tjänster ändras så att de inte kan tillsättas på en bedömning av främst pedagogiska meriter.

De nya reglerna bör införas för sådana tjänster, som ledigförklaras efter den ljuli 1990.

De nuvarande högskolelektorerna utgör inte någon homogen grupp med avseende på förutsättningar och intresse för medverkan i forskning. Bland dagens högskolelektorer finns exempelvis ett stort antal personer, som tillsatts huvudsakligen på pedagogiska meriter och för arbetsuppgifter inom grundläggande högskoleutbildning. Varken för de berörda individer- na eller för verksamheten inom högskolan är det därför lämpligt att skyl- digheten att forska i tjänsten införs generellt för dem som redan har tjänst som högskolelektor. Som framhållits är det dock angeläget att forsknings- kompetenta högskolelektorer i ökad utsträckning medverkar i forskning. Det är likaså viktigt att den stora gruppen redan anställda högskolelärare stimuleras till kvalificerade forskningsinsatser. För de personer som redan är förordnade som högskolelektor skall bestämmelsen att forskning skall ingå i tjänsten gälla, om de antagits eller antas som oavlönade docenter.

Ytterligare en princip i 1986 års lärartjänstreform är att alla tjänstekate- gorier kan inrättas med alla typer av finansiering. 1 propositionen om ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan framhöll föredraganden: ”Samtliga uppgifter bör kunna ingå i resp. tjänst oavsett hur verksamheten finansieras. Detta ger högskolemyndigheterna en möj- lighet att innefatta även den externt finansierade verksamheten. såväl forskning som utbildning. i underlaget för lärartjänster. något som under- lättar en långsiktig planering för den samlade verksamheten." (Prop. 1984/85:57 s. 9)

I konsekvens med den ändrade lärartjänstorganisationen har senare vissa förändringar införts i fråga om de tjänster som forskningsassistent, vilka huvudsakligen använts för arbete inom externt finansierade projekt. Härigenom markerades ytterligare att den enhetliga tjänsteorganisationen skall användas för allt arbete som utförs inom högskolan. Den externt finansierade verksamheten inom utbildning och forskning är ett reguljärt inslag i högskolans verksamhet. Inga särskilda anställningsformer eller tjänstekategorier skall användas för denna verksamhet. Samtidigt innebär detta en kraftig markering av att det är högskolan, som ytterst är ansvarig för verksamheten oavsett hur den finansieras.

Avsikten har varit att tjänster som forskningsassistent (ibland även benämnda forskare) endast skall inrättas när ingen annan tjänst kan kom- ma i fråga. Tjänst som forskningsassistent är en arvodestjänst. som alltså inte behöver ledigförklaras. Tjänsten kan tillsättas antingen med tillsvida- reförordnande eller med tidsbegränsat förordnande.

På många håll inom högskolan inrättas fortfarande ett stort antal sådana tjänster, uppenbarligen utan iakttagande av den föreskrift i högskoleför- ordningen som säger att sådan tjänst skall inrättas endast i undantagsfall. Tjänsterna finansieras oftast av externa medel. Som framhållits är det inte meningen att t.ex. uppdragsforskning eller forskningsrådsfinansierad forskning Skall utföras av personal som har andra anställnings- och arbets-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

villkor än institutionens personal i övrigt. Den externt finansierade verk- samheten skall utföras inom ramen för den reguljära tjänsteorganisa- tionen. Många av dem som i dag har tjänst som forskningsassistent/forska- re skulle sannolikt ha kunnat förordnas som högskolelektorer.

En förutsättning för att alla högskolelektorer skall kunna ges rimlig tid för medverkan i forskning är att arbetsuppgifterna fördelas på ett enhetligt sätt inom högskolan. Stora delar av dessa arbetsuppgifter får inte knytas till tjänster vid sidan om högskolans lärarorganisation.

De tidigare gjorda förändringarna i tjänsteorganisationen har således visat sig inte vara tillräckliga. Den enhetliga lärartjänstorganisationen bör nu genomföras konsekvent genom att tjänstekategorin forskningsassistent avskaffas. Nya tjänster som forskningsassistent bör inte inrättas efter den 1 juli 1991. 1 den mån behov finns av tidsbegränsade anställningar för arbete inom forskningsprojekt m.m. skall möjligheterna till projektanställ- ning utnyttjas.

Vid forskningsråden finns i dag ett antal särskilda tjänster som forskare med tidsbegränsat förordnande. Tjänsterna placeras vid en högskoleenhet. Efter förordnandetidens utgång har innehavaren rätt att få en tjänst som högskolelektor vid denna enhet, som då också får finansiera tjänsten. Viss kritik har riktats mot denna tjänstekonstruktion. Vissa högskoleenheter har av kostnadsskäl inte velat acceptera placering av sådana tjänster.

Forskningsrådens huvuduppgift är att svara för fördelning av medel till forskningsprojekt. Det kan diskuteras om råden därutöver skall svara för tjänster på denna nivå. Forskartjänsterna kan sägas innebära en kvalifice- rad form av den rörliga resurs för forskningstid inom högskolelektorstjäns- ter, som fakultetsnämndema fördelar. Det bör inför nästa planeringspe- riod prövas om forskartjänsterna bör finnas kvar eller om alternativa former för fördelning av denna typ av forskningsresurser vore att föredra.

Särskild fakultetsresurs

Det är viktigt att stärka fakultetsorganens roll i forskningsorganisa- tionen och markera de krav på vetenskapliga kvalitetsbedömningar som måste ställas på dessa organ.

Kvalificerade forskningsmöjligheter ges idag genom de särskilda for- skartjänster, som är inrättade vid forskningsråden. Dessa tjänster inrättas utifrån samlade bedömningar av forskningsbehov och forskningskompe- tens. Tjänsterna kan innehas under sex år och ger möjlighet till koncentra- tion på långsiktiga forskningsuppgifter, ofta inom nya områden eller forsk- ningsfält, som av olika skäl inte är integrerade i den fasta forskningsorgani- sationen inom högskolan.

Flera skäl talar för att fakultetsnämnder på sikt borde ansvara också för forskningsinsatser och forskningsmöjligheter av det slag, som dagens råds- forskartjänster innebär. Från och med budgetåret 1991/92 bör försöksvis medel anvisas till de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för att göra det möjligt att finansiera högskolelektorers forsk- ning på i huvudsak de villkor, som gäller för rådens forskartjänster. 1 detta ligger att rimliga forskningsresurser skall ställas till förfogande för tjänste-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

innehavarna. Sådana satsningar på specialiteter bör också kunna ske i samverkan mellan fakulteterna i landet så att de olika universiteten formar program som är unika i förhållande till varandra.

För detta ändamål kommer att anvisas sammanlagt 15 milj. kr. budget- året l99l/92 och ytterligare 35 milj. kr. budgetåret 1992/93. Sammanlagt kommer således 50 milj. kr. årligen att ställas till förfogande. Medlen skall fördelas med lika stora belopp till var och en av de humanistiska respekti- ve de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i landet. Den resurs varje fakultet får är av sådan omfattning att minst ett tiotal högskolelekto- rer kan engageras på heltid med forskning. Fakultetsnämnderna bör också ha goda möjligheter att främja samverkan mellan forskare inom fakulte- tens olika ämnesområden kring gemensamma forskningsområden.

Målsättningen för de resurser som regeringen föreslår skall tilldelas dessa sammanlagt tio fakulteter, skall vara att aktivera en samplanering och ge— mensam forskning med utgångspunkt i den bästa vetenskapliga kompetens som finns att tillgå inom fakulteterna eller som kan rekryteras till dessa.

Medlen skall betraktas som tidsbegränsade. En utvärdering av hur med- len har använts skall göras efter sex år, varvid effekterna av denna typ av insatser skall belysas, inte minst när det gäller fakultetsnämndernas möj- ligheter att åstadkomma program och specialiteter av den vetenskapliga kvalitet som kännetecknar forskningsrådens insatser.

Tjänsteorganisationen inom den kommunala delen av högskolan

En ny tjänsteorganisation för den kommunala delen av högskolan lades fast efter förslag i propositionen om kommunal högskoleutbildning m.m. (prop. 1981/82: 89). Ett nytt statsbidragssystem infördes för utbildningarna. Statsbidraget skulle inte längre knytas till lärartjänster eller elevgrupper. I samband med detta blev det utbildningshuvudmännens sak att efter för- handlingar med personalorganisationerna utforma tjänster för lärare och skolledare. Endast behörighet till tjänsterna för lärare skulle regleras gene- rellt genom bestämmelser meddelade av regeringen.

Enligt högskoleförordningen finns det två slag av tjänster som lärare inom vårdområdet i den kommunala delen av högskolan, nämligen lärare i kommunal högskoleutbildning och lärare med särskild inriktning mot forskning och utvecklingsarbete (FoU-lärare). För behörighet till den sena- re tjänsten krävs bl.a. doktorsexamen eller motsvarande kompetens.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har på regeringens uppdrag dels utrett samverkan för forskningsanknytning mellan statlig och kommu- nal högskola, dels sett över möjligheterna till forskarutbildning och forsk- ning för lärarna i den kommunala högskolan.

UHÄ anser det viktigt att vårdhögskolorna skall kunna rekrytera lärare med forskarkompetens samt att denna kompetens kan upprätthållas ge- nom att lärarna ges möjlighet att bedriva forskning. UHÄ föreslår att det anvisas en särskild rörlig resurs för den kommunala högskolans forskarut- bildade lärare under anslaget till de medicinska fakulteterna. Samma regler för tilldelning av medel bör gälla som för motSVarande statliga tjänster, dvs. behöriga att söka medel är högskolelektorer och högskole-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

adjunkter som har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande kompe- tens.

UHÄ anser också att samma tjänstekategorier på sikt bör finnas i den kommunala högskolan som i den statliga, dvs. tjänster som högskolelektor och högskoleadjunkt, och att det statliga regelsystemet för tjänsterna bör tillämpas.

Landstingsförbundets inställning i frågan har redovisats i en särskild skrivelse till utbildningsdepartementet. Förbundet anser att det inom den kommunala delen av högskolan bör finnas lärartjänster med samma behö- righetskrav och tjänstgöringskrav som inom högskolan i övrigt. Förbundet är. enligt skrivelsen. berett att under den kommande treårsperioden verka för att vissa förändringar införs i landstingens centrala avtal för berörda FoU- lärartjänster med syfte att uppnå önskvärd överensstämmelse med reglerna för tjänst som högskolelektor. Förbundet anser också att egen forskning inom tjänstens ram bör ske först efter att beslut härom har fattats i särskild ordning och att beslutet skall vara kopplat till fördelning av medel till forskning, s.k. rörlig resurs. Eftersom vårdforskningen bör tillgodose vårdens behov av utveckling och ny kunskap anser förbundet att sjukvårdshuvudmännen bör få representation i fakultetsnämnderna.

Regeringens överväganden

Flera framställningar har gjorts till regeringen om förbättring av forsk- ningsmöjligheterna för lärarna inom den kommunala högskolan.

Vid högskoleenheter med fasta forskningsresurser fanns det 1987/88 3246 högskolelektorstjänster och 3011 tjänster som högskoleadjunkt. Vid de mindre och medelstora högskoleenheterna var antalet 415 respektive 700. 1 den kommunala högskoleutbildningen finns enligt uppgifter från Landstingsförbundet 50 tjänster som FoU-lärare och ca 1400 tjänster som lärare i kommunal högskoleutbildning. Relationen mellan andelen lärare med forskarutbildning och andelen lärare utan sådan utbildning är således en helt annan inom den kommunala högskoleutbildningen än inom hög- skolan i övrigt. Möjligheterna för lärare att forska i tjänsten _ med de positiva effekter detta har såväl direkt som indirekt — är dock beroende av om lärarna har tillräckliga kvalifikationer för forskning. Medlen ur de s.k. rörliga resurserna under fakultetsanslagen fördelas endast till högskolelek— torer och högskoleadjunkter med doktorsexamen.

Enligt regeringens mening måste andelen lärare med doktorsexamen öka inom den kommunala högskoleutbildningen. Forskarutbildning av lärare inom den kommunala högskolan kan ses som personalutveckling och i vissa delar vara en uppgift som ligger hos arbetsgivaren. Landstingsförbun- det är berett att under den kommande treårsperioden verka för att tjänster som FoU-lärare ersätts med tjänster som högskolelektor. Inför en övergång till den tjänsteorganisation som nu gälleri den statliga delen av högskolan är personalutvecklingsåtgärder av detta slag en angelägen åtgärd.

Staten har ansvar för den forskning som bedrivs inom den statliga forskningsorganisationen, där också huvuddelen av den för vårdutbild- ningen relevanta forskningen bedrivs och där nya forskningsområden eta-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

bleras. Denna forskning bedrivs i första hand vid de medicinska fakulte- terna men i ökande grad också inom ämnen vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna, t.ex. pedagogik och socialt arbete. Forskarstuderande med medellång vårdutbildning som bakgrund finns oftast inom områden som är angelägna ur hälso-, sjukvårds- och omsorgssynpunkt. Det är angeläget att stimulera sådan forskning. Regeringen kommer i det följande under anslagen Medicinska fakulteterna och Samhällsvetenskapliga fakulteterna att föreslå vissa åtgärder för att förstärka forskningen inom vårdområdet. Förslagen innebär bl.a. att det under anslaget till de medicinska fakulteter- na anvisas en särskild rörlig resurs för kommunala högskolans forskarut- bildade lärare. Den forskning som kommer att bekostas med dessa medel är givetvis angelägen också för hälso- och sjukvården. Sjukvårdshuvud— männen och högskoleenheterna bör lokalt överväga lämpliga former för att praktiskt underlätta denna forskning.

Vissa kliniska tjänster inom det medicinska området

Den ljuli 1986 trädde en ny arbets- och tjänsteorganisation i kraft inom högskolan (prop. 1984/85: 57, UbU 9, rskr. 115). Reformen omfattade inte tjänsterna som klinisk lärare, lärare i medicinskt ämne med klinisk an- knytning eller klinisk amanuens inom det medicinska området. Universi- tets- och högskoleämbetet (UHÄ) har haft regeringens uppdrag att analyse- ra situationen för dessa lärartjänster och föreslå eventuellt erforderliga för- ändringar för dessa tjänster.

Uni versitets- och högskoleämbeletsförslag

UHÄ föreslår att de kliniska lärartjänsterna ersätts med tjänster som högskolelektor, förenade med läkartjänst på specialistnivå, dvs. med tjänst som överläkare. biträdande överläkare, avdelningsläkare eller distriktslä- kare. Förordnande på tjänsten bör meddelas tills vidare. De kliniska uppgifterna föreslås omfatta högst en tredjedel av normal arbetstid under ett enskilt arbetsår. Tjänstgöringstiden för utbildning och forskning skall, enligt förslaget, i normalfallet fördelas lika.

Förslaget innebär vidare att tjänsterna som klinisk amanuens ersätts med tjänster som klinisk assistent. Resurser för den tredjedel sjukvårdsar- bete som ingår i nuvarande tjänster föreslås användas av resp. sjukvårds- huvudman för att inrätta läkartjänsteri motsvarande omfattning. Förord- nande på arvodestjänst som klinisk assistent föreslås ges på hel- eller deltid. Förordnande bör ges tills vidare, dock längst tre år i taget.

För sådan tjänst som professor som inrättas av högskolan bör beslut om tjänsteförening få fattas av högskolestyrelsen efter medgivande av sjuk- vårdshuvudmannen.

[ rapporten föreslås också att varje tjänst som lärare skall kunna förenas med tjänst som läkare eller annan tjänst inom sjukvårdsorganisationen. Det bör också bli möjligt att, utan avbrytande av tjänstetillsättningen och därefter följande förnyat ledigförklarande. tillsätta en lärartjänst utan i ledigkungörelse angiven tjänsteförening.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Det bör också, anser UHÄ, bli möjligt att lokalt besluta om vilka enheter inom sjukvårdsorganisationen som skall utnyttjas för undervisning och forskning.

Remissinstanserna

Förslaget har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena finns tillgänglig i utbildningsdepartementet.

Förslaget att ersätta tjänsterna som klinisk lärare med högskolelektorat förenade med läkartjänst på specialistnivå tillstyrks, med något undantag, av remissinstansema.

Landstingsförbundet föreslår att företrädare för sjukvårdshuvudmän- nen skall ingå i de medicinska fakultetsnämnderna och att beslut om forskning i tjänsten m.m. fattas av dessa nämnder.

Förslaget att ersätta kliniska amanuenstjänster med tjänster som klinisk assistent tillstyrks av socialstyrelsen och medicinska forskningsrådet. För- slaget tillstyrks också i princip av Uppsala läns landstingskommun, Malmöhus läns landstingskommun, Göteborgs och Bohus läns landstings- kommun och Sveriges läkarförbund. Landstingsförbundet anför att den sjukvård som idag utförs inom de kliniska amanuenstjänsterna ligger på en kvalificerad nivå och måste ersättas med läkartjänster som ligger kostnads- mässigt högre än de kliniska amanuenstjänsterna. Landstingsförbundet anser därför att konsekvenserna för sjukvården ytterligare måste klarläg- gas och frågan om ekonomisk kompensation till sjukvårdshuvudmännen tas upp till ingående diskussion. Likartade synpunkter framförs av Öster- götlands, Malmöhus och Västerbottens läns landstingskommuner samt av Göteborgs kommun.

Landstingsförbundet påpekar det angelägna i att ett effektivt lokalt samråd kommer till stånd bl.a. för att hantera frågor om tjänsteförening och upplåtna enheter.

Regeringens överväganden

De regler som gäller övriga lärartjänster i högskolan, bör i största möjliga utsträckning också gälla för lärartjänsterna inom det medicinska området. Tjänsterna som klinisk lärare och lärare i medicinskt ämne med klinisk anknytning bör därför ersättas med tjänster som högskolelektor med tills- vidareförordnanden. Arbetstidens fördelning mellan uppgifter inom ut- bildning och forskning bör som för övriga högskolelektorstjänster avgöras genom lokala beslut.

Tjänst som högskolelektor inom det medicinska området bör kunna förenas med läkartjänst på specialistnivå. Tjänstgöringen bör kunna rym- ma en tredjedel klinisk tjänstgöring. Uttag av ett maximerat antal timmar för sjukvård bör regleras i arbetstidsavtal. Beslut om tjänsteförening bör fattas av högskolestyrelsen efter medgivande av sjukvårdshuvudmännen. Regeringens förslag medför behov av lagändringar.

Enligt lagen (l982z764) om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grund-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

' läggande utbildning av läkare, m.m. får regeringen förordna att en tjänst för specialistutbildad läkare skall vara förenad med en tjänst för lärare vid en högskoleenhet. Regeringen föreslår riksdagen att denna fråga i stället skall regleras i högskolelagen, där bestämmelser tas in som bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om förening av lärartjänst med tjänst för specialistutbildad läkare eller annan tjänst vid sjukvårdsenhet som har upplåtits för medicinsk utbildning och forskning.

Liksom hitintills bör gälla att förenad tjänst får komma ifråga endast för den som är behörig såväl till lärartjänsten som till läkartjänsteri. När det gäller läkartjänsten kan behörighet uppnås genom specialistkompetens enligt 4 eller 55 lagen (l984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. eller genom behörighetsförklaring från social- styrelsen.

lngen ändring bör heller göras i den nu rådande ordningen att, vid förening av lärar- och läkartjänster, hälso- och sjukvårdsnämnden skall ha tillfälle att yttra sig över de sökande som föreslås komma i fråga som innehavare av tjänsten.

En sådan reglering i högskolelagen för med sig en ändring i lagen (1982: 764) om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommu- nala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare. m.m.

Förslaget att ersätta tjänSt som klinisk amanuens med arvodestjänst som ' klinisk assistent speciellt avsedd för utbildning och forskning inom det medicinska området innebär att en ny tjänstetyp införs i högskolan. För behörighet till tjänsten föreslås gälla att den sökande har avlagt läkarexa- men eller att den sökande bedriver forskarstudier. Förslaget innebär att resurser motsvarande den tredjedel av nuvarande tjänster som avser sjuk- vårdsarbete Skall disponeras av sjukvårdshuvudmannen för inrättande av läkartjänster. I flera remissyttranden har påpekats att de kliniska amanu- enserna utför ett sjukvårdsarbete på en så kvalificerad nivå att de måste ersättas med läkartjänster som ligger kostnadsmässigt högre. De resurser som frigörs skulle därför inte räcka till sjukvård av den omfattning, som de kliniska amanuenserna nu svarar för. Detta måste ses som ett tecken på att staten genom dessa tjänster ställt en kvalificerad läkarexpertis till sjukvår- dens förfogande, som nu får sökas på annat håll. Utredningar inom hög- skolan har påvisat ett ökat ”sjukvårdstryck” för tjänster inom det medi- cinska området. Forskare inom klinisk medicinsk forskning har inte kun- nat ägna avsedd tid till forskning utan i stället fått ägna mer och mer tid åt sjukvård. Enligt regeringens mening måste frågan om resurser för sjukvård lösas av resp. sjukvårdshuvudman. Syftet med den nya tjänsten som klinisk assistent är enligt förslaget att ta tillvara och utveckla den mångsi- dighet som finns i dagens tjänst samtidigt som en renodling av högskole- uppgifterna garanterar att resursen inte i samma utsträckning som hittills tas i anspråk för sjukvård.

En enhetlig tjänsteorganisation bör eftersträvas inom högskolan. Tjäns- ten som klinisk assistent innebär att en särskild tjänstekategori inrättas för medicinsk utbildning och forskning. På sikt bör även dessa delar av

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

högskolan använda de tjänstekategorier som ingår i den gemensamma tjänsteorganisationen. UHÄ och remissinstanserna har dock angett flera skäl för att övergångsvis tjänster som klinisk assistent bör få finnas inrätta- de. Arvodestjänst som klinisk assistent bör således få finnas under en övergångsperiod på fem år. Sådan tjänst bör få tillsättas för högst tre år. Under övergångsperioden bör berörda högskoleenheter och universitets- och högskoleämbetet förbereda övergång till ett system där normalt endast de reguljära tjänstetyperna i högskolan används inom medicinsk utbildning och forskning.

De som nu innehar tjänst som klinisk lärare, lärare i medicinskt ämne med klinisk anknytning eller klinisk amanuens skall inneha dessa tjänster förordnandeperioden ut.

Även förslaget om klinisk assistent leder till en ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskom- munala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbild- ning av läkare m.m.

Regeringen anser att det i de fall en utannonserad tjänst inte får behörig sökande till den kliniska delen möjlighet bör finnas att tillsätta tjänsten utan förening med tjänst inom sjukvårdsorganisationen. Detta kan t.ex. gälla ärenden där en tjänst som högskolelektor i ett icke-kliniskt ämne ledigförklarats förenad med en tjänst för specialistkompetent läkare, men där det vid tillsättningen visar sig att ingen av de sökande har erforderlig specialistkompetens. Motsvarande bör gälla när lärartjänst förenas med annan tjänst inom sjukvårdsorganisationen. Regeringen avser att utfärda bestämmelser i enlighet härmed.

Regeringen anser vidare att beslut om tjänsteförening skall fattas lokalt för de professurer som inrättas genom lokala beslut.

UHÄ föreslår vidare att alla lärartjänster inom medicinska ämnen skall kunna förenas med tjänster inom sjukvårdsorganisationen. Dessa senare tjänster skall kunna vara såväl tjänst för specialistkompetent läkare som någon annan tjänst på lämplig kompetensnivå som har anknytning till medicinsk utbildning och/eller forskning. Som exempel på tjänster av det senare slaget anges arbetsterapeuter, ingenjörer, laboratorieassistenter, lo- gopeder, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Regeringen är inte beredd att tillstyrka detta förslag till tjänsteförening, då det är oklart hur en konstruk- tion som denna kommer att påverka utbildning och forskning. Regeringen bör dock i särskilda fall kunna medge undantag. De nya bestämmelser i högskolelagen om förening av lärar- och läkartjänster som föreslagits bör därför avfattas så att de möjliggör för regeringen att föreskriva förening av lärartjänst också med annan tjänst än tjänst för specialistutbildad läkare.

Förslag till dels lag om ändring i högskolelagen (19772218) dels lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso— och sjukvården som har upplåtits för grund- läggande utbildning av läkare, m.m. bör fogas till denna proposition som bilaga 1.

Medicinska forskningsrådet har föreslagit en lösning som innebär att tjänst som forskare konstrueras så att t ex ett halvår utnyttjas för forskning och nästa halvår för klinisk verksamhet. En sådan konstruktion bör vara

Prop. 1989/90: 90 - Avsnitt 17 Utbildningsdep.

möjlig att pröva även för andra tjänster än forskningsrådsfinansierade. Viktigt är då att sjukvårdshuvudmannen står för sin del av kostnaderna.

Jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och forskarutbildning

Det dröjde förhållandevis länge, innan kvinnor på allvar började göra sig gällande inom forskning och forskarutbildning. Ända fram till på 1950- talet var andelen kvinnor i denna del av samhället praktiskt taget för- sumbar.

Även om skillnaderna är stora mellan olika fakultetsområden är kvin- norna fortfarande i minoritet inom forskning och forskarutbildning. Ut- vecklingen mot jämställdhet har dröjt. Inom forskarutbildningen har an- delen kvinnor först under 1980-talet börjat Öka kraftigt och uppgår nu till 32 % av de nyantagna. Även här är dock variationerna stora mellan fakul- tetsområdena, från 19% inom teknisk fakultet till 60 % inom den farma- ceutiska. Totalt svarar kvinnorna i dag för ungefär en fjärdedel av antalet avlagda doktorsexamina.

Enligt tillgängliga uppgifter om lärarkåren inom högskolan svarar ande- len kvinnor på rekryteringstjänster, t. ex. tjänster som forskarassistent, väl mot kvinnornas andel av dem som avlagt doktorsexamen. Däremot har kvinnorna en något lägre andel av de fasta tjänsterna som högskolelektor och en avsevärt lägre andel av de högsta tjänsterna, professorstjänsterna. Kvinnornas procentuella andel på olika nivåer inom forskarutbildnings- och lärartjänstorganisationen framgår av nedanstående diagram.

Diagram 17.14

Andelen kvinnor resp. män inom samtliga fakulteter 1987/88

100

El män . kvinnor

Grund- Fo-anlagrra Aktiva fo- Dr.examina Fo-asstj Lektorstj Professorer examen stud

Den sjunkande kvinnoandelen på högre tjänster inom högskolan avspeg- lar i stor utsträckning det förhållandet att en stor del av dessa tjänster innehas av personer, som rekryterades på 1960- och 1970-talen. Åldern på tj änsteinnehavarna har således inneburit att dessa tjänster endast i begrän- sad utsträckning blivit lediga under den tid när fler kvinnor genomgått forskarutbildning och haft möjlighet att meritera sig på rekryteringstj änster

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

av olika slag inom högskolan. De omfattande pensionsavgångar, som kom- Prop. l989/ 90: 90 mer att äga rum under de närmaste tio—femton åren, kommer att ge avse- Avsnitt 17 värda möjligheter att rekrytera kvinnor också till högskolelektors- och pro— Utbildningsdep. fessorstjänster. ] det följande redovisas för vart och ett av de fem största fakultetsområ- dena andelen kvinnor inom forskarutbildningen samt bland innehavarna av tjänster som forskarassistent, högskolelektor respektive professor. Som en jämförelse anges också kvinnornas andel av de grundläggande högskoleexa- mina som ansluter till resp. fakultetsområde. Uppgifterna avser läsåret 1987/ 88.

Diagram 17.15

Andelen kvinnor resp. män inom humanistisk fakultet 1987/88

El man . kvinnor

Gnmd- Fo-antagna Aktivafo- Drexamina Fo-asstj Lektorsti Professorer examen stud

Diagram 17.16

Andelen kvinnor resp. män inom samhällsvetenskaplig - fakultet 1987/88

El män . kvrnnor

Grund Fo-antagna Aktivafo- Drexamina Fo-asstj Lektorsli Professorer examen stud

Diagram 17.17

Andelen kvinnor resp. män inom medicinsk fakultet 1987/88

100

El män

. kvinnor

Grund- Fo-antagna Aktiva fo- Professorer examen stud

Dr.examina Fo-assti Lektorsl]

Diagram 17.18

Andelen kvinnor resp. män inom matematisk— naturvetenskaplig fakultet 1987/88

100

El män I kvinnor

Grund— Ftv-antagna Aktiva fo- examen stud

Drexamina Fo-asstj Lektorsti Professorer

Diagram 17.19

Andelen kvinnor resp. män inom teknisk fakultet 1987/88

El män ' kvinnor

Grund- Fra-antagna Aktiva fo— examen stud

Drexamina Fo-asstj Lektorsli Professorer

Som framgår av diagrammen avspeglar kvinnornas andel inom forskar- utbildning och forskning relativt väl deras andel inom den grundläggande

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

högskoleutbildningen. Inom teknisk fakultet är andelen kvinnliga dokto- rander till och med högre än andelen kvinnliga civilingenjörer. Ett undan— tag är dock det samhällsvetenskapliga fakultetsområdet. Här sjunker kvin- nornas andel dramatiskt mellan den grundläggande utbildningen och fors— karutbildningen. Det är en viktig uppgift för berörda högskoleorgan att klargöra vad detta beror på.

De skillnader som finns mellan kvinnor och män inom forskningen uppkommer således inte primärt inom forskarutbildnings- och forsknings- organisationen utan avspeglar förhållandena på lägre utbildningsnivåer.

Mot bakgrund härav finns det anledning till optimism när det gäller kvinnornas situation inom forskarutbildning och forskning. Den utveck- ling, som nu äger rum inom såväl ungdomsskolan som högskolans grund- utbildning kommer avsevärt att förbättra möjligheterna till rekrytering av kvinnor. Detta blir särskilt intressant i perspektiv av att ett mycket stort antal befattningar inom högskolan kommer att bli lediga under kommande år.

Likafullt måste stor vaksamhet ägnas de förhållanden som påverkar kvinnornas möjligheter till forskarutbildning och forskarkarriär. I 1987 års forskningsproposition framhölls den strategiska betydelsen för jämställd- hetsarbetet inom högskolan av att vikariat, tjänster och utbildningsbidrag utlyses korrekt. Erfarenheten visar att olika former av ”handplockning” missgynnar kvinnor. Det är en viktig tillsynsuppgift för UHÄ att högsko- lan lever upptill de krav som måste ställas i detta hänseende.

Målet måste vara att kvinnors och mäns insatser i samma utsträckning tas till vara inom forskning och högre utbildning.

17.1 .5 Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna Bakgrund

1977 års högskolereform innebar att det nära och nödvändiga sambandet mellan forskning och utbildning betonades. Genom reformen skapades en sammanhållen högskola. Det innebar att såväl universitet som högskolor utan tidigare forskningstradition samlades i en organisation, där de ge- mensamma målet är att alla delar av verksamheten skall bygga på veten- skaplig grund.

Samtidigt underströks att detta inte nödvändigtvis måste innebära att grundutbildning, forskarutbildning och forskning på hävdvunnet sätt eta- blerades inom en och samma institution. I den nya, breddade och differen- tierade högskolan skulle det vara praktiskt omöjligt att över hela fältet basera kontakten mellan grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning på en permanent institutionell gemenskap. Statlig högskoleut- bildning finns nu permanent på över trettio orter i landet. Fakultetsorgani- sation för forskarutbildning och forskning inom högskolan finns i dag vid elva högskoleenheter på sju orter.

Forskning både kan och skall bedrivas inom alla delar av högskolan. Vid de mindre och medelstora högskolorna utan fast forskningsorganisation bedrivs verksamheten i projektform.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Budgetåret 1987/88 uppgick kostnaderna för forskning och utvecklings- arbete vid de mindre och medelstora högskolorna till sammantaget cirka 65 milj. kr. Störst är verksamheten vid högskolan i Karlstad. Huvuddelen av finansieringen kommer från sektorsforskningsorgan och andra statliga eller kommunala organ. Återstoden avser främst uppdrag från näringsli- vet. Endast ett fåtal projekt är finansierade av forskningsråden.

Även om de mindre och medelstora högskolorna fortfarande endast svarar för en mycket begränsad del av de sammanlagda forskningsinsatser- na inom högskolan. har verksamheten här ökat avsevärt under det senaste årtiondet.

Forskningen Vid de mindre och medelstora högskolorna har diskuterats intensivt. Disku55ionen har gällt såväl omfattningen och inriktningen som — kanske framför allt — organisationen av verksamheten. Betydelsen av forskning vid dessa högskolor har betonats inte bara ur ett högskoleper- spektiv utan också utifrån regionala behov av stöd till samhällelig utveck— ling.

Utredningensförslag

inför denna proposition har en särskild utredare1 tillkallats med uppgift att analysera och lämna förslag om forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Utredaren har avlämnat betänkandet (SOU l989:27) Forsk- ning vid de mindre och medelstora högskolorna. Betänkandet har remiss- behandlats. Utredarens huvudförslag är att medel för såväl forskningsan- knytning som viSSa allmänt forskningsstödjande åtgärder och forskningstid för högskolelektorer skall fördelas till de mindre och medelstora högsko- lorna av en särskild delegation, som inrättas vid forskningsrådsnämnden. Förslaget innebär att fakultetsnämnderna inte längre skall ha ansvar för forskning och forskningsresurser för de mindre och medelstora högsko- lorna. Utredaren föreslår också att styrelserna vid de mindre och medelstora högskolorna skall svara för att treårsplaner utarbetas för forskningen vid högskolorna och då särskilt den forskning som utförs på eget programan- svar. Planerna skall också omfatta insatser för att lärare vid dessa högskolor skall kunna fullfölja utbildning till doktorsexamen. Utredaren föreslår vid- are att forskarutbildade lärare vid de mindre och medelstora högskolorna skall kunna välja vilket fakultetskollegium han eller hon vill ingå i.

Remissinstanserna

Remissinstanserna betonar värdet av den kartläggning och analys av forsk- ningen vid de mindre och medelstora högskolorna, som utredaren gjort. Flertalet remissinstanser tillstyrker dock inte utredningens huvudförslag.

I många yttranden betonas att ändamålen för de anslag, som utredaren vill samla till ett, är så artskilda att medelsanvisningarna även fortsätt- ningsvis bör hållas isär. Utredarens förslag till organisation för medelsför- delningen tillstyrks av universiteten, forskningsrådsnämnden och några

' Riksdagsledamoten Lars Gustafsson

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ytterligare remissinstanser. De mindre och medelstora högskolorna, universitets- och högskoleämbetet. Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation vill dock ha en lösning där forsk— ningsmedel kanaliscras direkt till de berörda högskolorna.

I den mån förslaget om treårsplaner kommenteras i remissyttrandena framförs inga invändningar mot detta. Flertalet av dem som yttrar sig i fråga om lärarnas fakultetstillhörighet är beredda att tillstyrka utredarens förslag. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Sveriges Universitetslärarförbund är dock emot förslaget.

En fullständig remissammanställning finns tillgänglig i utbildningsde- partementet.

Regeringens överväganden

All verksamhet inom den svenska högskolan skall vara av hög och likvär- dig kvalitet. Detta är inte en så självklar princip, som det kanske kan förefalla. I andra länder accepterar man och planerar medvetet för univer- sitet och högskolor med olika standard och status. Grundtanken bakom den svenska högskolan är att det inte skall vara någon skillnad om man har genomgått en viss utbildning i Östersund eller Umeå, i Karlskrona eller Lund. Det viktiga är vad man har studerat. Motsvarande gäller också för forskningen. Samma höga vetenskapliga krav måste gälla inom hela hög- skoleorganisationen.

All högskoleutbildning skall vila på vetenskaplig grund. Det kräver att högskolans lärare kan hålla en levande kontakt med forskningen och på lämpligt sätt ägna sig åt egen forskning.

Inom högskolan tillämpas en enhetlig tjänsteorganisation. För tjänster- na vid de mindre och medelstora högskolorna gäller samma villkor som för dem vid universiteten. Så har t. ex. alla högskolelektorer, oavsett var de är anställda, i princip samma möjligheter att i mån av tillgång till resurser bedriva forskning i tjänsten.

Ett problem i sammanhanget är dock att endast en mindre del av lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna har genomgått forskarutbild- ning. Detta medför att de som kollektiv har svårt att hävda sig i konkur- rensen om t.ex. forskningsrådens anslag. De önskemål, som högskolan måste ha om att få en lämplig struktur på lärarkåren, har vid de mindre och medelstora högskolorna fått stå tillbaka för önskemålen att snabbt kunna tillgodose olika utbildningsbehov och också bidra till att stimulera utvecklingen regionalt. Detta har inneburit att lärarrekryteringen inte fått anstå tills forskarutbildade personer funnits att tillgå.

På sikt bör alla lärartjänster inom högskolan det konstnärliga områ- det undantaget — innehas av personer, som avlagt doktorsexamen. Dok- torsexamen bör således vara ett behörighetskrav för att erhålla lärartjänst inom högskolan. Även om åldersstrukturen inom högskolan är sådan att stora pensionsavgångar och därmed förknippade nyrekryteringar väntas under de närmaste tio åren, kommer det ändå att ta mycket lång tid att förverkliga en sådan målsättning. Vid de mindre och medelstora högsko- lorna, där andelen forskarutbildade lärare är särskilt låg, bör vissa insatser

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

kunna göras för att stödja lärare, som vill fullfölja utbildning till doktors- examen. Detta bör ses som en kvalificerad personalutvecklingsåtgärd och behovet av medel för ändamålet måste vägas mot andra resursbehov vid den lokala fördelningen av tillgängliga medel.

Alla forskarutbildade lärare vid de mindre och medelstora högskolorna ingår på samma sätt som lärarna vid universiteten i fakultetskollegierna. Dagens organisation innebär att medel för forskning och forskarutbildning anvisas under fakultetsanslag, vilka är gemensamma för flera högskoleen- heter. I högskoleförordningen preciseras vilka universitet och högskolor, som hör ihop fakultetsvis. Innebörden av detta är bland annat att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna kan ansöka om tid för egen forskning från de rörliga resurser, som fördelas av berörda fakultetsnämn- der. Övergångsvis har föreskrivits att vissa minimibelopp skall avsättas för forskningstid för lärarna vid dessa högskolor.

Erfarenheten visar att det även inom öppna och flexibla organisationer som universitet och högskolor tar lång tid att införa nya arbetssätt. Den nya högskole- och tjänsteorganisationen verkar dock nu vara på god väg att fungera tillfredsställande också ur perspektivet av forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Arbetet inom fakulteter och institu- tioner Iäggs alltmer upp med beaktande av att också lärarna vid dessa högskolor skall integreras i verksamheten. Den principiella uppbyggnaden av dagens system är den bästa garantin för att forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna kommer att byggas upp på samma villkor som den vid universiteten.

En fortsatt utveckling av forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna bör således ske inom ramen för nuvarande organisation. Såväl inom fakultetsorganen som på institutionsnivå måste nu ansträng- ningarna ökas för att Iärama vid dessa högskolor skall integreras i forsk- ningsgemenskapen på lika villkor. Innebörden av detta skall vara att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna på sikt skall medverka i forskning i samma utsträckning som lärare med motsvarande kompetens vid universiteten. Andelen forskning på eget programansvar måste öka vid de mindre och medelstora högskolorna. Lärare vid universitet bör kunna ha delar av sin tjänstgöring i form av medverkan i forskning vid en mindre högskola. Ett ökat antal studerande bör gå vidare till forskarutbildning efter grundläggande studier vid de mindre och medelstora högskolorna. Ansvaret för forskarutbildningen måste även fortsättningsvis i sin helhet ligga på fakultetsorganen. De mindre och medelstora högskolorna bör dock kunna medverka i forskarutbildningen, t.ex. genom att lärare an- vänds som handledare. Samarbetet mellan ett universitet och en högskola kan, om så bedöms lämpligt, systematiseras och uttryckas i någon form av kontrakt mellan de berörda parterna. Detta har förordats av flera företrä- dare för högskolan.

Visst särskilt stöd bör ges till denna utveckling. De mindre och medel- stora högskolorna anvisas för närvarande särskilda medel för viss forsk- ningsstödjande verksamhet. Dessa medel kan användas bland annat för kostnader för planering av projekt, utarbetande av ansökningar till forsk- ningsråd, sektorsorgan etc samt seminarier i anslutning till projekt. Med-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

len används också för en kontaktorganisation avseende högskolans kon- takter med såväl det omgivande samhället som universitet och högskolor med fast forskningsorganisation. Medlen kan även användas för stöd till lärares forskarutbildning. Medlen fördelas mellan de berörda högskolorna av universitets- och högskoleämbetet. Sammanlagt anvisas innevarande budgetår l 1 634000 kr. för dessa ändamål.

I det följande föreslås, under anslaget E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, en kraftig ökning av resurserna för forsknings- stödjande åtgärder vid de mindre och medelstora högskolorna. Samman- lagt kommer dessa att öka med 30 milj. kr. Det innebär att högskolorna vid slutet av treårsperioden kommer att disponera närmare 43 milj.kr. för forskningsstödjande åtgärder. Medlen bör anvisas direkt till de berörda högskolorna. Härigenom förbättras möjligheterna till långsiktig planering av insatserna. De lokala högskoleorganen skall disponera medlen med beaktande av det syfte för de forskningsstödjande åtgärderna, som angavs redan i 1987 års forskningsproposition, nämligen att stimulera lärarna vid de mindre enheterna att utnyttja sina möjligheter att ansöka om forsk- ningsstöd och projektanslag i konkurrens med varandra och med Iärama vid de större enheterna. Universitets- och högskoleämbetet skall göra en utvärdering av de gjorda insatserna för att belysa dels hur anvisade medel använts, dels och framför allt — vilka effekter åtgärderna haft på forskningens omfattning i stort vid de berörda högskolorna.

17 .l .6 Vissa frågor rörande forskningssamverkan

Högskolans medverkan i stiftelser och andra särorganisationer

Samverkan mellan högskolan och det omgivande samhället har framför allt under 1980-talet utvecklats mycket snabbt och delvis i nya former. Denna utveckling har allmänt sett varit värdefull och har lett till breddade kontakter bl.a. mellan högskolan och näringslivet. Den har också innebu- riten viktig stimulans för samhällsutvecklingen, även regionalt.

Högskolan kan samverka med samhället i övrigt på flera sätt. Högsko- lans reguljära organisation kan utnyttjas för uppdragsverksamhet på såväl utbildnings— som forskningsområdet. Samverkan kan också ske genom enskilda lärares bisysslor. På senare tid har samverkan i ökande utsträck- ning fått formen att högskolan deltar i olika typer av särorganisationer (stiftelser. aktiebolag m.m.).

Utredningens förslag

Regeringen tillkallade under våren 1988 en särskild utredare' med upp- drag att utreda vissa frågor rörande stiftelser som organisationsform för samverkan mellan högskola och näringsliv. Utredningsuppdraget redovi- sas i betänkandet (SOU l989: 50) Stiftelser för samverkan.

Utredningen har som grund för sina överväganden kartlagt nu förekom-

' Justitierådet Fredrik Stcrzel

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt l7 Utbildningsdep.

mande stiftelser m.m. vid universitet och högskolor. Uppgifter om 86 särorganisationer har samlats in och analyserats. Av dessa har 69 ansetts vara sådana att de bör tas med i utredningens arbete. Enligt direktiven har vidare särorganisationernas syften analyserats särskilt.

Utredningen drar tre slutsatser av inventeringen. För det första att antalet nytillkomna särorganisationer är stort 64 av de 69 organisatio- nerna har tillkommit sedan år 1981. För det andra att det endast i få fall är fråga om ett renodlat samarbete mellan högskola och näringsliv i direkt bemärkelse i betydelsen företag och liknande. I 58 fall av 69 är kommu- ner, landsting. länsstyrelser, utvecklingsfonder, andra statliga myndigheter etc. med, dvs. det finns en prägel av samverkan högskola/samhälle snarare än av samverkan högskola/näringsliv. För det tredje att jämnt hälften av särorganisationerna har tillkommit på "nya” högskoleorter och hälften på de ”gamla” högskoleorterna, vilket visar det starka regionala inslaget i verksamheten.

Bildande av särorganisationer på högskolans område har enligt utred- ningen inte alltid föregåtts av några mer djupgående analyser. Diskussio- nen kring behovet av nya särorganisationer har på ett olyckligt sätt ten- derat att bli en diskussion för eller emot samverkan mellan högskola och näringsliv. Förklaringen till detta är att deltagande i särorganisationer i sig ses som ett medel att förstärka och underlätta denna samverkan.

Man kan således enligt utredningen se de många stiftelsebildningarna på högskoleområdet under 1980-talet delvis som en slags modevåg. Det gällde helt enkelt att i ett dynamiskt utvecklingsskede hitta ett praktiskt instru- ment för denna samverkan, och då låg stiftelseformen nära till hands. Utredningen anser att man bör kunna acceptera denna utveckling under ett övergångsskcde, som allmänt sett kan karakteriseras som en genom- brottstid för en ny syn på samverkan mellan högskola och näringsliv. Om man emellertid låter utvecklingen fortsätta fritt kan det enligt utredningen leda till en olycklig splittring av ansvar och resurser.

Utredaren anser därför att en större restriktivitet vid inrättande av särorganisationer bör iakttas i framtiden. Denna restriktivitet bör enligt utredningens uppfattning åstadkommas på andra vägar än genom författ- ningsföreskrifter och tillståndskrav. Vad som i första hand krävs är att man från universitets- oeh högskoleämbetets (UHÄ) och högskoleled- ningarnas sida genom information och påverkan stimulerar samverkan med näringslivet etc. inom högskolans reguljära organisation.

En allmän översyn av det nuvarande beståndet av särorganisationer föreslås vidare komma till stånd, bl.a. för att åtgärda vissa brister i juridiska avseenden. Härutöver föreslås att högskolorna bör lämna redo- visning för särorganisationerna i sina årliga verksamhetsberättelser.

Utredaren anser att högskolestyrelsema skall kunna besluta om medver- kan i särorganisationer. Anslagsmedel skall dock inte kunna få användas för deltagande i sådana organisationer utan att riksdagen gett sitt medgi- vande.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Remissinstanserna

Utredningsförslaget har remissbehandlats. En sammanfattning av remiss- yttrandena finns tillgänglig i utbildningsdepartementet.

Universitet och högskolor har i stort ställt sig bakom de förslag som framförts. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker den ökade restrik- tivitet som föreslås gälla vid bildande av särorganisationer. Riksrevi- sionsverket (RRV) och statskontoret har härutöver preciserat vissa krav som i framtiden bör gälla för stiftelser inom högskoleområdet. Sveriges Universitetslärarförbund (SULF) avvisar helt utredningsförslaget. För- bundets grundläggande uppfattning är att all reguljär verksamhet inom högskolan skall bedrivas inom högskolans normala ”produktionsenheter", som är institutioner och andra arbetsenheter. Förbundet avvisar således att t.ex. uppdragsutbildning bör kunna förläggas till en särorganisation. Förbundet hävdar vidare att regeringen bör godkänna inrättandet av stif- telser där högskolan ingår som huvudman. Sveriges Förenade Studentkå- rers (SFS) erfarenheter av uppdragsutbildningen är att där denna bedrivs inom ramen för högskoleorganisationen har studenterna goda möjligheter till insyn och påverkan. Däremot anser SFS att där särorganisationer bildats för detta ändamål har verksamheten i större grad urartat. SFS anser att UHÄ:s utredning om uppdragsutbildningen måste avvaktas innan be- slut kan fattas i denna fråga.

Pågående översyner av sti/ielser

Sverige saknar, till skillnad från våra grannländer, en allmän lagstiftning om stiftelser. Ett stort utredningsarbete i början av seklet mynnade ut i slutsatsen att lagregler endast borde ges rörande viss statlig kontroll av allmännyttiga stiftelser. Bestämmelser om detta finns i lagen (1929: 1 16) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen). Under åren 1975—1983 arbetade stiftelseutredningen (Dir. Ju 1975101) med ett förslag till ny stiftelselag. Härefter fortsatte detta arbete i justitiedepartementet som i slutet av år 1987 lade fram ett lagförslag (Ds Ju l987zl4). Detta fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Målet är att en lagrådsremiss skall läg- gas fram våren 1990.

Riksrevisionsverket har under januari 1990 fått regeringens uppdrag att göra en allmän översyn av statlig verksamhet i stiftelser. En viktig utgångs- punkt för översynen är att stiftelseformen bör användas endast där det inte finns någon annan associationsform att tillgå. I fråga om sådana stiftelser där en statlig myndighet är stiftare bör översynen även syfta till att övervä- ga alternativa former till en stiftelse. RRV har även i uppdrag att överväga förutsättningarna för att formalisera vissa frågor om användning och bildande av statliga stiftelser, t.ex grunder för bildande, revision, m.m. RRV bör vidare överväga och lämna förslag om hur föreskrifter för stiftel- ser och avtal mellan staten och andra eventuella medstiftare bör kunna utformas för att statsmakterna skall kunna styra och få insyn i verksamhe- ten på ett tillfredsställande sätt.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Regeringens överväganden

Högskolestyrelserna har det samlade ansvaret för den verksamhet som bedrivs inom högskolan. Detta innebär att styrelserna måste ha överblick över hela utbildnings- och forskningsverksamheten samt möjligheter att besluta om verksamheten inom hela högskolans ansvarsområde. Om uni- versitet och högskolor i ökande omfattning engageras i särorganisationer blir det svårare för styrelserna att utöva sitt ansvar på ett tillfredsställande sätt.

Högskolan har goda möjligheter att med nuvarande regler och organisa- tion bedriva forskning och utbildning för näringslivet och andra delar av samhället.

Högskolelärare kan vid sidan av sin tjänst åta sig uppdrag i olika former t.ex i form av s.k bisyssla. Lärare inom högskolan får utöva sådana bisysslor inom forskning och utvecklingsarbete som innebär att de ut- nyttjar sina speciella ämneskunskaper. Högskolelärarna skall informera resp. högskoleledning om ämnesanknutna bisysslor av nämnvärd omfatt- ning och varaktighet.

Högskolans olika institutioner och arbetsenheter bedriver regelmässigt uppdragsverksamhet för myndigheter, näringsliv ete. varvid relationerna mellan högskolan och uppdragsgivaren regleras genom särskilda avtal.

Regeringen är positiv till de ökande kontakterna mellan högskola och näringsliv, vilket också redovisats i tidigare forskningspropositioner. Grundinställningen är att kontakterna i första hand bör ske genom den reguljära högskoleorganisationen och inte i särorganisationer, såsom stiftel- ser. Universitct och högskolor bör fortsättningsvis inte få ingå i stiftelser utan regeringens medgivande i varje enskilt fall. Regeringen avser att ändra högskoleförordningen i enlighet med detta.

RRV utreder som tidigare redovisats statlig verksamhet i stiftelser. Uppdraget skall avrapporteras senast den 31 augusti 1990. Frågan om högskolans fortsatta medverkan i redan befintliga stiftelser kommer att behandlas efter det att RRV har redovisat uppdraget.

Kostnaderna för externt finansierad verksamhet inom högskolan

Redan i slutet av 1960-talet föreskrevs att universitet och högskolor skulle tillämpa principen om full kostnadstäckning för externt finansierad verk- samhet. Nuvarande bestämmelser återfinns i förordningen om externt finansierad verksamhet vid högskoleenheterna inom utbildningsdeparte- mentets verksamhetområde (UHÄ-FS l982:113). Till förordningen har UHÄ utfärdat tillämpningsföreskrifter.

Av olika skäl har huvudprincipen dock inte tillämpats i praktiken, framför allt inte med avseende på verksamhet, som betalas av andra statliga myndigheter. Det har lett till att högskolans egna anslag framför allt till forskning och forskarutbildning men i viss mån också till grundläg- gande utbildning fått finansiera kostnader, som avsett extemfinansierad verksamhet. Högskolan har härigenom subventionerat främst olika forsk- ningsfinansiärer. Även viss uppdragsutbildning kan ha bedrivits utan att högskolan tagit betalt för alla kostnader.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

I enlighet med vad som angetts i 1987 års forskningsproposition samt i 1988 års proposition om formerna för högskolepolitiken, och tillstyrkts av riksdagen, skall principen om full kostnadstäckning tillämpas fullt ut fr.o.m. budgetåret 1990/91.

UHÄ har till regeringen överlämnat en skrivelse, där ämbetet förordar att högskolan använder sig av ett system med lokalt fastställda timtaxor for att ta ut full kostnadstäckning av externa finansiärer.

Regeringens överväganden

Det är ett livsvillkor för grundforskning och forskarutbildning att den externt finansierade verksamheten inom högskolan faktiskt bär alla de kost- nader som den föranleder. Den externt finansierade verksamheten har nu en sådan omfattning att en stor del av kostnaderna för högskolans basorgani- sation föranleds av denna. Omfattningen av den externt finansierade verk- samheten innebär således att kostnaderna för denna inte är att betrakta som marginalkostnader. De externa finansiärerna måste bära sin andel av de samlade kostnaderna inom högskolan.

Regeringen bör, som hittills, genom förordning föreskriva att full kost- nadstäckning skall tas ut för externt finansierad verksamhet inom högsko- lan.

Att centralt ange storleken av erforderliga kostnadsuttag är rimligt en- dast så länge dessa avser vissa begränsade funktioner, vilka kan antas vara av ungefär samma storleksordning vid alla universitet och högskolor. En sådan ordning är dock knappast rimlig, när extemfinansiärerna skall täcka alla kostnader, som är förknippade med deras samverkan med högskolan. Högskolorna har full frihet att själva besluta om den interna budgeten. Kostnadsstrukturen och storleken av olika kostnader kan därför variera mellan olika universitet och högskolor. .

UHÄ är tillsynsmyndighet för högskolan. I denna Uppgift ligger att ansvara för att principen om full kostnadstäckning tillämpas konsekvent inom högskolan. UHÄ måste bland annat bevaka att alla universitet och högskolor använder rättvisande och tillräckligt enhetliga metoder för kost— nadsberäkning av den externa verksamheten. Inget universitet och ingen högskola skall kunna konkurrera kostnadsmässigt genom att underlåta att ta betalt för en eller flera typer av kostnader.

'De extemfinansierade uppdragen och projekten inom högskolan är of- tast av den karaktären att kostnaderna bör beräknas utifrån en budget direkt för uppdraget eller projektet i fråga. Det är denna teknik som redan tidigare angetts som den normala. Här erinras om vad föredragande stats- rådet anförde i 1982 års forskningsproposition:

"Med utgångspunkt häri bör -— enligt min mening — tills vidare tilläm- pas följande princip vid projekt som helt eller delvis finansieras med externa medel. Samtliga direkta kostnader för bl.a. löner, materiel, resor, lokaler samt samtliga indirekta kostnader vid förvaltning, serviceinrätt- ningar, institutioner, inkl. kostnader för vikariat vid sjuk- och barnledig- hct, arbetsgivaransvar m.m., skall beräknas för varje projekt, varvid lämp- liga schabloner bör användas främst vad gäller lokalkostnader och s.k.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

indirekta kostnader. . . . Medel för sådana indirekta kostnader som inte belastar institutionen tillförs till den del de avser den externt finansierade verksamheten, högskoleenheten centralt för fördelning på verksamhet vid förvaltning och serviceinrättningar eller för avsättning för beräknade kost- nader för vikariat vid sjuk— och barnledighet, arbetsgivaransvar m.m." (Prop. 1981/82:106 s. 85).

Som UHÄ förordat bör dock högskoleenheterna, när så är lämpligt, kunna beräkna ersättningen enligt ett system med lokalt fastställda timtax- or.

Givetvis innebär den fulla kostnadstäckningen inte att några kostnader (t. ex. för förvaltning) inom högskolan ökar. Vad som ändras är fördelning- en av kostnadsansvaret mellan olika finansiärer inom och utom högsko- lan. Högskolans generella, av UHÄ angivna, påslag på den externa verk- samheten avser i dag endast vissa kostnader på central nivå inom högsko- leenheten. Det har då varit naturligt att högskoleförvaltningarna dispone- rat dessa inkomster. Ett system med full kostnadstäckning innebär att kompensation också skall ges för alla de kostnader, som uppkommer på t.ex. institutions— och fakultetsnivå. De tillkommande intäkter, som den konsekventa kostnadstäckningen leder till, skall tillföras de enheter inom högskolan, där kostnaderna uppstår. Härigenom kommer resurser att fri- göras för åtgärder, som fakultets- och institutionsorgan bedömer angeläg- na. . Forskningsråden har övergångsvis varit undantagna från kravet på full kostnadstäckning. De skall enligt regeringens förordning intill utgången av budgetåret l989/90 endast betala ett förvaltningspålägg om tre procent.

Forskningsrådsfinansieringen är en form för att genom vetenskaplig kvalitetsprövning fördela medel för grundforskningen, som utförs inom högskolan. Forskningsrådens projektanslag till forskare inom högskolan kan därför inte betraktas som betalning för beställda uppdrag. Det norma- la och avsedda —— är också att vissa resurser, som betalas med fakultets- anslag, används i de forskningsprojekt, som stöds av råden. Det gäller t. ex. professorers och andra forskares löner. Att samfinansiering mellan universitet/högskola och forskningsråd är naturlig och avsedd påpekades också, när dessa frågor behandlades i 1982 års forskningsproposition. Där anfördes ”Givetvis bör högskolan (när det gäller samfinansiering med forskningsråd) beakta att viss del av högskolans basresurscr bör stå till förfogande för projekt som stöds av dessa organ. Detta bör lämpligen ske genom att högskolan vid sådan samfinansiering anser sig kunna ekono- miskt svara för en något större del av projektet än som eljest skulle vara motiverat.” (Prop. 1981/82: 106 5.85)

Det förhållandet att rådsstödda projekt vanligen i olika former har och skall kunna ha högskolan som medfinansiär bör dock inte innebära att forskningsråden inte står för kostnader, inklusive ”overheadkostnader”. som är förknippade med den del av projektet som faktiskt finansieras med rådsanslag. Principen om full kostnadstäckning bör således i så måtto tilläm- pas också med avseende på forskningsråden.

I det nya anslags- och budgetsystem som nu successivt införs för den statliga verksamheten skall lokalkostnader i princip behandlas på samma

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

sätt som övriga kostnader för en verksamhet. Detta innebär att de statliga lokalbrukarna får ett ökat kostnadsansvar för sin lokalförsörjning. Hur kostnaderna för befintliga lokaler skall fördelas mellan olika statliga finan- siärer i det nya anslagssystemet är en fråga som får behandlas inför näst- kommande planeringsperiod.

Redan nu måste dock utökade lokalkostnader täckas med medel, som annars skulle kunna användas för driften av verksamheten.

En betydande del av högskolans verksamhet är externt finansierad. Det är inte rimligt att de externa finansiärerna inte medverkar till att lösa de lokalproblem, som finns på många håll i högskolan. Endast för uppdrag från andra än statliga beställare tas i dag generellt ut kompensation för uppdragets del i högskolans lokalkostnader. Andra statliga myndigheter än forskningsråden skall svara för lokalkostnaderna i de fall det för verksam- heten erfordras särskilda lokaltillskott.

Liksom hittills skall högskolan av icke-statliga beställare alltid erhålla kompensation för ett uppdrags lokalkostnader. I de fall verksamheten kräver lokaler utöver dem som nu disponeras av högskolan, skall fortsätt- ningsvis kompensation för lokalkostnader tas ut av samtliga finansiärer, således också av externa statliga finansiärer. Universitet och högskolor får i dessa fall disponera de erhållna medlen för lokalkostnadsändamål utöver dem som finansieras via lokalkostnadsanslaget.

17.1.7. Vissa forskningsetiska frågor

Regeringen tillkallade i februari 1988 en särskild utredare för att granska vissa forskningsetiska frågor. Uppdraget avsåg rättsliga och andra förut- sättningar för forskning som bygger på uppgifter om enskilda individer samt organisationen för forskningsetisk prövning. Som särskild utredare utsågs professor Pär Erik Back. Sedan denne avlidit i november samma år utsåg regeringen förre universitetskanslern Carl-Gustaf Andre'n till ny utredare.

Utredaren har avgivit betänkandet Forskningsetisk prövning. Organisa- tion, information och utbildning. (SOU 1989z74).

Utredningens förslag

Utredarens förslag har som utgångspunkt att huvudansvaret för etisk granskning av forskningsprojekt bör ligga på forskarsamhället. Mot den bakgrunden föreslår han kraftigt ökade insatser för utbildning och infor- mation samt en utvidgad och reglerad organisation för forskningsetisk granskning. Den föreslagna utbyggnaden innebär bl.a. att all forskning utförd inom högskolan som bygger på uppgifter om enskilda individer skulle undergå forskningsetisk prövning. Dessa åtgärder skulle, menar utredaren, möjliggöra en förändring av datainspektionens (DI) arbetsupp- gifter ifråga om forskningsregister. Perspektivet skulle kunna förskjutas från nuvarande tyngdpunkt på tillståndsgivning till ökade insatser för inspektion, utbildning och information.

Utredaren har i enlighet med sina direktiv granskat den gällande rättsli-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ga regleringen. Som en följd av utredningens förslag anmäler han behov av vissa ändringar i datalagen (1973: 289), sekretesslagen (1980: 100) och, om annan lösning ej är möjlig, eventuellt tryckfrihetsförordningen. Han ger vidare förslag till förändringar av högskoleförordningen (1977:263), för- ordningen (1988: 1198) med instruktion för forskningsråden inom utbild- - ningsdepartementets verksamhetsområde samt förordningen (1988: 1201) med instruktion för forskningsrådsnämnden.

Utredaren diskuterar tre olika modeller för en forskningsetisk gransk- ningsorganisation, samtliga uppbyggda så att skilda uppgifter fördelas på tre nivåer: institutionerna, fakulteterna och en instans på det nationella planet. Ansvaret för att granskning av berörda forskningsprojekt kommer till stånd läggs i alla modellerna på institutionsstyrelserna. Den modell utredaren förordar innebär därutöver följande.

De nuvarande, på frivillig basis uppbyggda, medicinska forskningsetiska kommittéerna regleras i högskoleförordningen och ges en något ändrad sammansättning med bl. a. ökad lekmannarepresentation.

För icke-medicinsk forskning föreslås en treårig försöksperiod under vilken universiteteten kan bygga upp forskningsetiska nämnder av samma slag och med likartad sammansättning som de medicinska.

Medicinska forskningsrådets (MFR) arbetsgrupp för samordning av de forskningsetiska kommittéerna, humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådets (HSFR) forskningsetiska kommitté samt delegationen för soci- al forsknings (DSF) forskningsetiska kommitté bör ha policyskapande och samordnande uppgifter. Under försöksperioden har HSFR:s och DSF:s etiska kommittéer granskningsuppgifter för forskning utanför det medi- cinska området. Forskningsrådsnämnden (FRN), som har forskningsinfor- mation som övergripande och särskild uppgift, föreslås få uppgiften att informera om forskningsetik inskriven i sin instruktion.

De forskningsetiska kommittéerna föreslås även fortsättningsvis vara rådgivande. Utredaren framhåller dock att det i praktiken inte kommer att vara möjligt att bedriva forskning som strider mot kommittéernas rekom- mendationer. .

Utredningen har också presenterat underlagsstudien Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. (SOU 1989: 75), vilken behandlar de medicinska forskningsetiska kommit- téernas uppbyggnad, organisation och arbete. Det finns sex regionala forskningsetiska kommittéer och fyra lokala kommittéer samt på central nivå medicinska forskningsrådets arbetsgrupp för samordning av de forsk- ningsetiska kommittéernas verksamhet. Inom ramen för denna organisa- tion, som i sina huvuddrag existerat sedan början av l970-talet, granskas medicinska forskningsprojekt som involverar människor. Hit räknas även läkemedelsprövningar. Arbetet i de forskningsetiska kommittéerna har kontinuerligt vuxit i takt med att forskningen ökat. Av underlagsstudien framgår att kommittéerna haft vissa problem men i huvudsak fungerar väl.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Remissinstanserna

Utredningens betänkanden har varit föremål för remissbehandling. En fullständig remissammanställning finns att tillgå i utbildningsdeparte- mentet. Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till förslagen om utbildning, information och granskningsorganisation. När det gäller de föreslagna förändringarna i den rättsliga regleringen finns det ett starkt stöd från den övervägande delen av forskarsamhället. Däremot motsätter sig t. ex. datainspektioncn (DI) och Riksdagens ombudsmän (JO) dessa för- ändringari datalagen. När det gäller frågori anslutning till offentlighetsprin- cipen och de anmälda eventuella behoven av förändring av tryckfrihetsför- ordningen, delar flertalet remissinstanser uppfattningen att material i ett forskningsprojekt inte skall vara tillgängligt innan projektet avslutats. Flera, t.ex. universitetets- och högskoleämbetet (UHÄ), DI och JO ställer sig i likhet med utredaren tveksamma eller negativa till det riktiga i att göra ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Regeringens överväganden

Regeringens grundinställning är, som framhållits i det föregående , att de rättsliga och andra regler, som gäller för samhällelig verksamhet i övrigt, också skall gälla för forskningen. De etiska bedömningar av skilda slag, som måste göras utöver den formella regleringen, måste här — liksom i samhället i övrigt göras av dem som på skilda sätt är involverade i verksamheten. Övervägandena kan avse såväl stora som små frågor och bedömningarna kan vara mer eller mindre självklara eller mycket svåra. Ansvaret för dessa bedömningar bör inte skiljas från ansvaret i övrigt för verksamheten.

I enlighet med sina direktiv har den forskningsetiska utredningen arbe- tat endast med sådana etiska frågor som kan uppkomma i anslutning till själva forskningsarbetet. Närmare bestämt gäller förslagen de problem, som hör samman med forskning som har mänskliga individer som forsk- ningsobjekt.

Den övervägande delen av all forskning som har människor som forsk- ningsobjekt är medicinskt inriktad. Det är också inom medicinsk forsk- ning som behoven av etisk rådgivning och granskning av uppläggning. syfte och metoder först gav sig till känna och konkretiserades i form av utarbetande av forskningsetiska regler och tillskapande av forskningseti- ska kommittéer.

Inom såväl viss medicinsk som samhällsvetenskaplig forskning måste stundom mycket stora mängder data om större eller mindre grupper av individer insamlas och bearbetas. För att resultat skall kunna uppnås måste uppgifter ibland insamlas som spänner över längre tidsperioder. Denna s.k. longitudinella ansats är ofta avgörande för möjligheterna att förstå och förklara orsakerna till olika problem. Den kan t.ex. vara nöd- vändig för att kartlägga sambanden mellan miljö och hälsa.

De dataregister, som upprättas för forskning av detta slag, måste ha tillstånd av datainspektionen. Utredaren har föreslagit att vissa forsk- ningsregister i stället skall kunna prövas av forskningsetiska kommittéer inom högskolan.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Regeringen anser att datalagen bör gälla generellt. Också upprättandet, utnyttjandet och skötseln av register för forskningsändamål bör prövas i den ordning som gäller för dataregister, vilka utnyttjas för andra ändamål.

Genom att datainspektionen som en fristående myndighet granskar forskningsprojekten med utgångspunkt i datalagen och därvid lägger inte- gritetsaspekter på verksamheten, finns insyn från ett från forskarvärlden fristående organ och en garanti för att den individuella integriteten skyd- das. ,

Datainspektionen har nyligen beslutat om nya föreskrifter om förenklat ansökningsförfarande för tillstånd att föra personregister som avser stati- stik i forskningssyfte och som bygger på s.k. informerat samtycke (DIFS 1990: 1).

Datalagen tillkom år 1973 och framstår nu flera avseenden som bristfällig och föråldrad. Den nyligen tillsatta utredningen om översyn av datalagen (Ju l989:02, dir. l989z26) avser att ta upp datalagens förhållande till forskning, statistik och massmedier under år 1990. Utredningen kommer att ha tillgång till forskningskompetens. Forskningsetiska utredningens förslag jämte remissinstansernas synpunkter bör därför överlämnas till datalagsutredningen. Förslaget kommer därigenom att bedömas i samband med mera allmänna överväganden om datalagens utformning.

Granskningsorganisationen

Forskningsetiska utredningen har föreslagit att vissa organisatoriska for- mer för etiska bedömningar inom forskningsområdet skulle regleras i författning. Utredaren framhåller dock att etiska frågor i hög grad måste behandlas inom den reguljära organisationen, av de enskilda forskarna, av arbetsledning och styrelser inom institutionerna etc. De etiska kommittéer som utredaren förordar skulle endast ha rådgivande uppgifter.

Huvudprincipen är att regering och riksdag ger föreskrifter i fråga om de organ, som har att fatta beslut för olika delar av den statliga verksamheten. Utformningen av olika typer av rådgivande och beredande organ ankom- mer däremot på de berörda myndigheterna.

Som utredningen redovisat, finns i dag ett antal organ som arbetar med rådgivande bedömning av forskningsprojekt från etisk synpunkt. Inom den medicinska forskningen har det sålunda på forskarnas initiativ byggts upp en granskningsorganisation, som väl täcker den medicinska forskning som i dag bedrivs. Förutom systemet med regionala forskningsetiska kom- mittér knutna till de medicinska fakulteterna finns på central nivå medi- cinska forskningsrådets arbetsgrupp för samordning av kommittéernas verksamhet. För etisk prövning av annan forskning finns humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) kommitté för forsknings- etiska frågor, som dels granskar de projekt för vilka forskningsmedel söks från rådet och dels projekt som remitteras från andra forskningsfinansi- ärer, t.ex. forskningsrådsnämnden och Riksbankens jubileumsfond. De- legationen för social forskning (DSF) har också inrättat en kommitté för forskningsetiska frågor för granskning av projektansökningar ställda till delegationen.

Utbildningsdep.

Detta betyder att den medicinska forskning samt annan forskning som får medel från någon av de större forskningsfinansiärerena och involverar någon form av försök med människor ges en bedömning. I denna vägs och värderas kunskapsvinsterna, eventuella risker för de människor som är involverade prövas och de forskningsmetoder projektet använder granskas och korrigeras. lnformationsaspekterna är en viktig del i granskningspro— cessen. De människor som medverkar i ett forskningsprojekt har rätt att få en riktig information om vad detta innebär. De forskningsetiska kommit- téerna kontrollerar att de förpliktelser som finns här efterlevs.

Antalet projekt som granskas av de medicinska forskningsetiska kom- mittéerna har ökat allt eftersom forskningen volymmässigt blivit större. Vid övriga fakulteter är det antal forskningsprojekt som kan tänkas vara i behov av etisk granskning av motsvarande slag inte lika stort. Situationen är dock mycket olika från forskningsområde till forskningsområde. Inom särskilt samhällsvetenskaplig och betendevetenskaplig forskning är det vanligt att forskningen utgår från människor och mänskliga förhållanden. Sådan forskning bör självfallet också bli föremål för etisk granskning.

Under den tid som frågan utretts, och inte minst tack vare det utred- ningsarbete som utförts, har inte bara granskningsmetoder och regelverk lyfts fram och skärskådats. Hithörande frågor har fått en teoretisk behand- ling och medvetenheten om problemen har förstärkts. Som utredningen visar finns det numera god erfarenhet av forskningsetisk prövning. Re- missyttrandena visar också att det inom forskarsamhället finns en stor medvetenhet om forskningsetiska problem och det ansvar dessa för med sig. Det finns också en klar beredskap att fortsätta utvecklingen av gransk- ningsförfarandet.

Det måste för hela högskolan finnas genomtänkta former för behandling av etiska frågor i forskningsarbetet. Detta är nödvändigt såväl för den allmänna belysningen av de frågor som aktualiseras i forskningsarbetet som för medborgarnas förtroende för forskningen. Som regeringen fram- hållit i det föregående ankommer det på berörda myndigheter att besluta om utformningen av rådgivande och beredande organ för forskningsetiska frågor. De förslag som utredarenlagt fram ger ett värdefullt underlag för den fortsatta utbyggnaden av en forskningsetisk granskningsorganisation.

Utbildning och information i forskningsetiska frågor

Stor vikt måste också fästas vid utbildning i etiska frågor på olika nivåer samt vid ökad information såväl till forskarna som till allmänheten. Forsk- ningsetik bör ingå som en så naturlig beståndsdel i all vetenskaplig utbild- ning att särskilda föreskrifter därom inte behöver ges i högskoleförord— ningen.

Att informera om forskning och forskningsresultat hör till högskolans och forskningsrådens skyldigheter. Denna uppgift finns inskriven såväl i högskolelagen som i instruktionerna för forskningsråden och för forsk- ningsrådsnämnden. Information om forskningsetiska frågor i alla dess aspekter är här ett naturligt och centralt inslag. Inte heller här bör, enligt regeringens mening, någon särreglering göras i fråga om forskningsetiska

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

frågor. Ett särskilt omnämnande av forskningsetiska frågor i vissa fall skulle kunna uppfattas som att dessa inte normalt skall uppmärksammas utan endast när så uttryckligen anges.

Vissa frågor om ojämlighet och sekretess

I enlighet men sina direktiv aktualiserar den forskningsetiska utredningen också frågan om offentlighet för material som används i forskning. I många fall är forskarnas möjligheter att få tillgång till material beroende av att sekretess kan erbjudas.

Universitet och högskolor är statliga myndigheter. De regler om offent- lighet och sekretess som gäller för statlig verksamhet gäller i princip också för högskolan. Huvudregeln är att handlingar som har upprättats inom myndigheten eller inkommit dit utgör allmänna handlingar. Som sådana är de offentliga utom i de fall då särskilda bestämmelser om sekretess gäller.

Frågan om när en handling skall anses upprättad och därmed offentlig diskuteras av utredaren. Han hävdar att forskningsprojekt bör kunna jämställas med ärendehandläggning och att därmed handlingar som tas fram under ett forskningsprojekt bör anses som upprättade först när pro- jektet slutförts. _

Forskningsprojekt och arbetet inom dessa kan vara av högst skiftande karaktär, vilket givetvis kan vara av betydelse för hur reglerna om offent- lighet skall tillämpas i de enskilda fallen. Innebörden av gällande regler i de enskilda fallen kan inte slås fast av riksdag eller regering utan är en sak som ytterst ankommer på domstolarna. Det kan dock finnas anledning att påpeka att allt material i ett'forskningsprojekt inte med nödvändighet någonsin får karaktär av allmän handling. Särskilt kan utkast och anteck- ningar falla utanför detta handlingsbegrepp.

Oavsett när en handling kan anses bli allmän uppkommer ibland frågan om sekretess. Regeringen har givit vissa särskilda föreskrifter om sekretess för uppgifter som används i forskningen. Sålunda har regeringen, med stöd av bemyndigande i 9 kap. 45 sekretesslagen, i 3å sekretessförordningen (1980z657) föreskrivit sekretess i ett antal fall som gäller av myndigheter ' utförda undersökningar. Under punkt 2 i 3 & sekretessförordningen anges att sekretess gäller i miljömedicinska, socialmedicinska, psykiatriska eller andra medicinska studier som utförs av sjukvårdsinrättningar, utbild- ningsanstalter och forskningsinrättningar. Under punkt 5 i samma para- graf föreskrivs sekretess i sociologiska, psykologiska, pedagogiska eller andra beteendevetenskapliga eller samhällsvetenskapliga studier som ut- förs av utbildningsanstalter och forskningsinrättningar. I båda fallen be- gränsas sekretessen till uppgifter om enskildas personliga förhållanden.

Nuvarande regelsystem innebär att det i undersökningar som rymmer enkätsvar med uppgifter av känslig privat natur ges möjlighet till sekretess- beläggning både av inkomna handlingar och av sådana handlingar som kan hävdas vara upprättade under forskningsarbetet.

Utredningen föreslår att sekretesstiden för uppgifter om enskildas per- sonliga och ekonomiska förhållanden i undersökningar av forskningska-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

raktär utsträcks från sjuttio till etthundra år. Frågan om sekretesstidens längd bör inte bedömas separat för uppgifter som hör till forskningspro- jekt. Något förslag om förlängning av sekretesstiden läggs därför nu inte fram.

Remissyttrandena över den forskningsetiska utredningen visar att stor osäkerhet råder om hur nuvarande regelsystem med avseende på offentlig- het och sekretess skall tolkas och tillämpas i forskningsprojekt. Det kan därför vara lämpligt att UHÄ undersöker möjligheterna att få fram infor- mation till forskare och andra berörda om de befintliga reglerna och den tolkning av dem som finns.

17.1.8. Forskningsråden

Forskningsrådens främsta uppgift är att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Forskningsråden skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids. Råden skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område.

Inom utbildningsdepartementets område finns tre forskningsråd: huma- nistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrå- det och naturvctenskapliga forskningsrådet. Härutöver finns forsknings- rådsnämnden som har till huvuduppgift att ta initiativ till och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets syn- punkt. Till rådsorganisationen kan vidare hänföras statens delegation för rymdverksamhet.

Forskningsrådens verksamhet har strategisk betydelse i den svenska forskningsorganisationen. Deras beslut har stort inflytande även när det gäller den övriga forskningsverksamhetens inriktning. De vetenskapliga kvalitetsbedömningar i prioriteringskommittéer eller motsvarande som föregår rådens beslut om beviljande av anslag garanterar att hög kvalitet upprätthålls inom svensk forskning.

Rådsanslagens andel av de medel som står till förfogande för forskning på eget programansvar varierar något mellan de olika forskningsområde- na. Lägst är andelen inom humaniora och samhällsvetenskap, högst inom det naturvetenskapliga området.

Rådens ställning i den svenska forskningsorganisationen bör stärkas. Rådens insatser är avgörande för att bibehålla och ytterligare förbättra den höga kvaliteten på svensk forskning. Regeringen föreslår mot denna bak- grund en ökning med 40,7 milj.kr. budgetåret 1990/91, 25,3 milj.kr. budgetåret 1991/92 och 14 milj.kr. budgetåret 1992/93, sammanlagt 80 milj. kr. till råden den kommande treårsperioden.

Härutöver föreslås medel anvisade till råden som led i de särskilda förstärkningar som görs inom vissa forskningsområden.

Fr.o.m. budgetåret 1990/91 skall högskolan på sätt som redovisats tidi- gare i denna proposition tillämpa principen om full kostnadstäckning också gentemot forskningsråden. Förändringarna för forskningsrådens del med anledning härav skall ses i perspektiv av vad som redan gäller för forskningsrådens verksamhet. Forskningsråden anvisar i dag inom sina projektanslag betydande summor för "kringkostnader" av skilda slag ut-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 , Utbildningsdep.

över det föreskrivna förvaltningskostnadspålägget. Som tidigare redovi- sats skall högskolan beakta att viss del av högskolans basresurser bör stå till förfogande för projekt som stöds av forskningsråden och forskningsråds- nämnden. Detta bör lämpligen ske genom att högskolan vid samfinan- siering med forskningsråden kan ekonomiskt svara för en något större del av projekten än som annars skulle vara motiverat.

17 .1.9 Vetenskaplig utrustning

Utrustning för forskningsändamål finansieras för närvarande över stats— budgeten bl.a. inom ramen för högskolans fakultetsanslag och via anslagen till forskningsråden (motsv). Härutöver fördelar forskningsrådsnämnden (FRN) särskilda medel för inköp av dyrbar vetenskaplig utrustning. Forsk- ningsutrustning har vidare finansierats inom ramen för de regionalpolitis- ka satsningarna.

Bia'ragfrån vissa a_ffärsbanker

Enligt en överenskommelse mellan Svenska Bankföreningen och regering- en har 600 milj. kr. under en treårsperiod — 1987 till 1989 — givits som bidrag från vissa affärsbanker till utrustning för forskning inom högskolan.

Universitets— och högskoleämbetet. (UHÄ), har under våren 1989 inhäm- tat uppgifter från högskoleenheterna om bankmedlens effekter. Högskolor- na är överens om att bankernas bidrag haft stor betydelse för forskningen vid de institutioner som tilldelats medel. Särskilt teknisk och ekonomisk forskning har fått en väsentlig standardhöjning inom flera för forskningen och för näringslivet angelägna områden. Mindre och medelstora högskolor har kunnat stärka FoU-verksamheten främst som en följd av bidragen till en ökad datorisering. Även inom högskolan som helhet har datoriserings- takten genom bidragen kunnat påskyndas.

I ” vesteringsvolym

Under perioden 1985—87 investerades omkring 350 milj. kr. årligen i forskningsutrustning. Härav svarade privata donationer — vid sidan av bankmedlen — för omkring 150 milj. kr. År 1988 då upphandlingen via bankmedlen kom igång ökade investeringsnivån med 200 milj. kr. till omkring 550 milj. kr. Under perioden har kostnaden per instrument stadigt förskjutits uppåt. Av de totala investeringar som redovisats för 1988 gällde inte mindre än 37% av anskaffningsvärdet utrustning för mer än 5 milj. kr.

De av FRN fördelade medlen för dyrbar vetenskaplig utrustning har ökat från 15 milj. kr. budgetåret 1979/80 till 103 milj. kr. budgetåret 1989/90. Medlen används för nyinvesteringar i forskningsutrustning — i första hand för de forskningsprojekt som finansieras av myndigheterna inom forskningsrådsorganisationen. Inom ramen för F RN-medlen finansi- eras vidare investeringar i storforskningsprojekt. Dessa är i flera fall kopp- lade till de nationella forskningsanläggningarna. I andra fall har de möj-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

liggjort ett ökat direkt svenskt deltagande i det internationella forsknings- samarbetet.

Befintlig utrustning resursbehov

FRN, forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling genomförde under l988/89 en enkät om Utrustningssituationen för forskning inom högskolan. Institutionernas forskningsutrustning redovisas ha ett totalt nyanskaffningsvärde av 3,6 miljarder kronor (innefattande enbart instru- ment som kostar mer än 100000 kr.). Omkring 73 % av totalbeloppet avser utrustning med ett värde av över 500000 kr. per instrument.

Enkäten omfattar också frågor om anspråk på nyinvesteringar i forsk- ningsutrustning som kan förutses för den kommande treårsperioden. Sum- man av de redovisade anspråken uppgår till omkring 3 miljarder kronor för perioden, varav ca 2,3 miljarder kronor för instrument som kostar mer än 500000 kr. I detta sammanhang kan nämnas att ansökningsvolymen till FRN-ramen under de tre senaste åren har ökat från ca 450 milj. kr. 1986/87 till ca 800 milj. kr. innevarande år.

Regeringens överväganden

Stora investeringar i forskningsutrustning måste göras om Sverige skall kunna behålla en stark och självständig forskning och på bred front delta i internationellt forskningssamarbete. Den snabba tekniska utvecklingen av forskningsinstrument med bättre prestanda än äldre instrumenttyper gör det allt viktigare för forskare att ha tillgång till modern, avancerad utrust- ning för att kunna ligga i främsta linjen inom sitt område. En viktig drivkraft bakom instrumentfömyelsen är datorteknikens snabba utveckling, som ska- pat nya förutsättningar för automatisering och styrning av instrument. Da- toriseringen har också ställt kraftigt ökade beräkningsresurscr till forskarnas förfogande.

Utrustningsfrågorna bör även fortsättningsvis ges hög prioritet. Det behövs förstärkta statliga anslag för att en rimlig utrustningsstandard skall kunna upprätthållas. Särskilt viktigt är att den högt kvalificerade forskning som finansieras av forskningsråden kan ges tillgång till utrustningsresur- ser. Regeringen föreslår därför i det följande att riksdagen budgetåret 1990/91 anvisar 226 milj. kr. för finansiering av investeringar i vetenskap- lig utrustning för sådan forskning. Därutöver föreslås ytterligare förstärk- ningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Medlen bör som hittills förde- las av FRN i samarbete med berörda forskningsråd. Förslaget innebär en betydande förstärkning av de statliga resurserna för ändamålet och över- ensstämmer väsentligen med det av FRN beräknade anslagsbehovet under planeringsperioden.

Som en integrerad del i finansieringen av forskning och forskarutbild- ning skall forskningsråd och fakultetsorgan liksom för närvarande svara också för vissa utrustningskostnader. Enligt uttalanden i 1989 och 1990 års budgetpropositioner skall ersättningsanskaffning av basutrustning för den grundläggande utbildnings- och forskningsverksamheten inom högskolan

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

bekostas från anslagen till utbildningssektorer och fakulteter och därvid vägas mot andra resursbehov. Som framhållits i årets budgetproposition är det vidare angeläget att utrustningsnämnden för universitet och högskolor och UHÄ upprättar en långsiktig plan för nya riktade insatser som finansi- eras genom den s.k. UHÄ-ramen så att planeringsförutsättningar skapas för högskoleenheterna. Därvid bör även behovet av basutrustning för forskning och forskarutbildning beaktas.

Principen om full kostnadstäckning för externt finansierad verksamhet skall tillämpas konsekvent fr.o.m. budgetåret 1990/91. Detta innebär dels att externa finansiärer i ökande utsträckning finansierar utrustningskost- nader inom högskolan, dels att fakultetsanslag frigörs för användning till de ändamål som de lokala högskoleorganen prioriterar. Av anslagsfram- ställningarna att döma är vetenskaplig utrustning ett sådant prioriterat ändamål.

Ett omfattande samarbete kring frågor om investeringar i vetenskaplig utrustning äger fortlöpande rum mellan högskolan och forskningsråden. Nuvarande ansvarsfördelning mellan forskningsmyndigheterna ger goda förutsättningar för en effektiv fördelning och användning av tillgängliga utrustningsresurser. En kostnadsram för FRN:s fördelning har visat sig fungera väl. Det nu föreslagna resurstillskottet av statliga medel innebär förbättrade möjligheter att genom beslut på central nivå åstadkomma en bättre arbetsfördelning och en ökad koncentration av forskningsverksam- heten inom högskolan.

Frågan om vilka kostnadsgränser som fortsättningsvis bör tillämpas vid finansiering av olika utrustningsobjekt via FRN resp. via forskningsråden (s.k. medeldyr utrustning) har aktualiserats. Denna fråga är av betydelse för ansvarsfördelningen mellan myndigheterna inom forskningsrådsorga- nisationen vad avser finansiering av vetenskaplig utrustning. Gränsdrag- ningen bör därför göras i samband med statsmakternas beslut om dimen- sionering av resurser för ändamålet till berörda myndigheter. Det bör ankomma på regeringen att på förslag av- FRN besluta i denna fråga. I avvaktan på sådant förslag bör FRN tills vidare tillämpa en nedre kost- nadsgräns vid 300000 kr. för finansiering av enskilda utrustningsobjekt.

17. 1 .10 Högskoleenheternas lokaler för forskning

Av den totala kostnaden för högskolans lokaler, budgetåret 1989/90 knappt 1,6 miljarder kronor, kan ungefär hälften beräknas hänföra sig till forskningen och forskarutbildningen. Fakultetsanslagen uppgår inneva- rande budgetår till sammanlagt 2,8 miljarder kronor. Därtill kommer externt finansierad forskning inom högskolan. Enligt UHÄ:s verksamhets- berättelse kan denna beräknas uppgå till sammanlagt ca 2,5 miljarder kronor. Lokalkostnadema (ca 800 milj. kr.) utgör således cirka 15 % av de sammanlagda driftmedlen för forskning.

Högskolan har stort behov av nya lokaler för många verksamheter. Den ökande verksamheten, bl. a. till följd av att högskolan i växande utsträck- ning utnyttjas som ”hela samhällets forskningsinstitut", har i många fall medfört lokalbrist och överbeläggning. Det förekommer vidare att verk-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 1 7 Utbildningsdep.

samhet är förlagd till lokaler som inte möjliggör en effektiv resursanvänd- ning eller erbjuder en acceptabel arbetsmiljö.

Många faktorer påverkar möjligheterna att förbättra högskolans lokalsi- tuation. Som exempel kan rådande restriktioner för byggverksamheten till förmån för bostadsbyggande nämnas. Många av lokalbehoven avseende forskning finns på orter med denna typ av problem. Särskilt stort är problemet i Stockholmsregionen.

Den snabba förändringen av verksamheterna och de begränsade möjlig- heterna att bygga nya lokaler har ökat kraven på att tillgodose många behov inom oförändrad lokalyta. Den akademiska rektorskonferensen har i skrivelse till regeringen särskilt pekat på behovet av ombyggnader och ersättningsanskaffhing av inredning. Man har beräknat behovet av ytterli- gare medel enbart för dessa ändamål till drygt 400 milj. kr/år.

Självklart måste behovet av nya, ombyggda eller renoverade lokaler beaktas i prioriteringen mellan olika slag av insatser. I högskoleenhetemas anslagsframställningar ges i många fall lokalförstärkningar högre prioritet än samtliga andra förslag till förstärkningar.

Universitets— och högskoleämbetets och byggnadsstyrelsens gemensam- ma prioriteringslista upptar ett tiotal projekt som på olika sätt är betydel- sefulla för att förbättra forskningens situation. Förslagen baseras på kända behov med hänsyn till gjorda forskningssatsningar, arbetsmiljöproblem, utrymmesproblem och övriga kända förhållanden. Objekten ansluter väl till högskoleenhetemas egna prioriteringar. I proposition 1989/90: 100, bil 10, sid. 479 har regeringen lämnat en utförligare redovisning och föreslagit genomförande av vissa byggprojekt.

Regeringens förslag i denna proposition innebär en sammanlagd för- stärkning av grundforskning och forskarutbildning med 635 milj. kr. Den utökade verksamhet som blir resultatet av denna förstärkning innebär givetvis också ökade krav på lokaler, utrustning och inredning. De exakta kraven kan inte nu bedömas, eftersom de också beror av beslut som senare fattas av berörda myndigheter, i första hand universitet och högskolor samt forskningsråd. Många av förstärkningarna innebär emellertid inga krav på nya lokaler, t. ex. huvuddelen av det utökade internationella samarbetet. Högskolor och forskningsråd måste ta hänsyn till behovet av lokaler och inom ramen för de resurser som man disponerar vidta de åtgärder som erfordras för att få en tillfredsställande lokalsituation. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer ett nytt anslags- och styrsystem för högskolan att införas i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1988/89:65, UbU 9, rskr. 148). Detta innebär att högskolorna får ett kostnadsansvar för sin lokalförsörjning.

Lokalförsörjningen för universitet och högskolor skall liksom för övriga förvaltningsmyndigheter fortsättningsvis hanteras i termer av årskostna- der (jfr prop 1989/90: 100, bil. 9 sid. 34). Regeringen föreslår i det följande att 45 milj. kr. reserveras för att finansiera de ökade hyreskostnader som föranleds av de behov som redovisats av UHÄ och byggnadsstyrelsen och av förstärkningsförslagen i denna proposition. Av detta belopp kommer cirka 30 milj. kr. att tas i anspråk för de objekt som redovisas i det följande. Reserverade medel för ökade hyreskostnader motsvarar en inves-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

teringskostnad om ca 275 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1989. För objekt där det ännu inte finns förutsättningar för ett beslut återstår alltså cirka 15 milj kr. Regeringen avser att senare redovisa hur dessa medel bör utnyttjas.

Regeringen förordar att en nybyggnad för ekologi vid universitetet i Lund förs upp i investeringsplanen för treårsperioden i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag. Detta lokaltillskott bör ge förutsättningar för en positiv utveckling av den storinstitution för ekologi vid universitetet som har bildats. Institutionen förfogar över betydande externa forsknings- medel inom bl a miljö- och naturvårdsområdet.

Regeringen förordar vidare att en nybyggnad för matematik och inför- mationsteknologi vid universitetet i Umeå förs upp i investeringsplanen för treårsperioden i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag. Universitetet har genom den kraftiga expansionen av verksamheten stor brist på lokaler för dessa ämnen.

Regering och riksdag har under budgetåret l988/89 genom olika åtgär- der genomfört en rad förstärkningar av den miljörelaterade marina forsk- ningen i Sverige. Tre marina centra för grundläggande forskning och miljöövervakning, knutna till universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå har inrättats. Särskilda medel har anvisats för utrustning m.m. Ett antal tjänster, däribland tre professurer, har inrättats.

En förbättrad lokalsituation för centra i Stockholm (Askö) och Göteborg (Kristineberg) är den mest angelägna åtgärden i den fortsatta utbyggnaden av den miljörelaterade marina forskningen. Regeringen har inom ramen för ovan angivna belopp beräknat medel för erforderliga lokalförbättringar för nämnda marina centra.

17.] .1 1 Samarbete kring klinisk utbildning och forskning

Staten är huvudman för den grundläggande högskoleutbildningen på lä- karlinjen samt för forskarutbildning och forskning inom det medicinska området. Landstingskommunerna samt vissa kommuner som inte ingår i någon landstingskommun är huvudmän för den offentliga hälso- och sjuk- vården. Den kliniska utbildningen och forskningen kan endast bedrivas i anslutning till sjukvården. Verksamheterna är där starkt integrerade med varandra. Detta medför att staten och huvudmännen för den offentliga hälso- och sjukvården måste samverka, vilket bl. a. innebär att landstings- kommunerna vid planering av hälso— och sjukvården skall beakta läkarut- bildningens och forskningens behov. Staten betalar till de berörda sjuk- vårdshuvudmännen ersättningar som skall ge kompensation för de kostna- der dessa får genom att utbildning och forskning bedrivs inom sjukvårds- organisationen. Ersättning lämnas enligt nuvarande avtal för såväl drift- som investeringskostnader.

Samarbetet mellan staten och sjukvårdshuvudmännen kring klinisk ut— bildning och forskning har tidigare skett i en rad olika former. Samarbetet kom så småningom att regleras i ett antal avtal med olika sjukvårdshuvud— män. Under l960-talet började staten alltmer eftersträva att detta samar- bete i ökad utsträckning skulle bedrivas efter mer enhetliga linjer. Diskus-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

sioner om det fortsatta samarbetet kring klinisk utbildning och forskning har fr.o.m. 1970 kunnat ske i samordnade former mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, som för ändamålet skapat en särskild gemensam — till Landstingsförbundet knuten förhandlingsdelcgation. Senast har gällt 1984 års avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning samt ortsvisa avtal (prop. 1984/85:28, SoU 7. rskr. 69). Ersättningarna har fastställts genom förhandling mellan sjukvårdshuvudmännens represen- tanter och staten företrädd av statens förhandlingsnämnd (SFN). För att investeringsersättning skall kunna lämnas har gällt att förslag till bygg- nadsarbeten och till anskaffning av utrustning upprättats av sjukvårdshu- vudmännen i samråd med nämnden för undervisningssjukhusens utbyg- gande (NUU) och godkänts av nämnden.

Driftersättningarna till de berörda sjukvårdshuvudmännen i Stockholm, Uppsala,Linköping, Lund, Malmö, Göteborg och Umeå uppgår kalender- året 1989 till 949 milj. kr. Härutöver tillkommer investeringsersättningar som för budgetåret 1989/90 preliminärt beräknats till ca 70 milj. kr. Sjukvård, utbildning och forskning bedrivs i nära samverkan vid s.k. upplåtna enheter, som oftast är knutna till undervisningssjukhusen. De statliga driftersättningarna kan beräknas huvudsakligen avse kostnader för den kliniskt medicinska forskningen ca 800 milj. kr. Återstående medel — ca 150 milj. kr. kan beräknas huvudsakligen avse den kliniska delen av läkarutbildningen m.fl. utbildningar som bedrivs inom ramen för hälso- och sjukvårdsorganisationen.

Utredningensförslag

Regeringen uppdrog våren 1988 åt en särskild utredare1 att se över syste- met för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader i sam- band med läkar- och tandläkarutbildning samt medicinsk och odontolo— gisk forskning. Till utredaren knöts en grupp sakkunniga med bl. a. företrä- dare för berörda sjukvårdshuvudmän. Utredningsuppdraget redovisas i betänkandet (SOU 1989: 29) Samarbete kring klinisk utbildning och forsk- ning inför 90-talet.

Utredningen har analyserat nuvarande driftersättningar med avseende på storlek och fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen. Utredningen har därvid inte kunnat konstatera att några avvikelser från nuvarande ersättningsnivå till var och en av berörda landstingskommuner/kommuner är motiverade. Utredningen föreslår mot bakgrund härav att ersättningar- na till sjukvårdshuvudmännen skall beräknas med utgångspunkt från nu- varande ersättningsbelopp.

Utredningen föreslår vidare att den ekonomiska regleringen av kost- nadsnivåförändringar fortsättningsvis skall ske enligt de principer för pris- och löneomräkning som gäller för anslagen till högskolan för forskning/for- skarutbildning samt för grundläggande högskoleutbildning. Underlag för pris- och löneomräkning skall vara de förslag för anslagen Medicinska fakulteterna samt Utbildning för vårdyrken som lämnas av universitets-

' Landshövdingen Lennart Sandgren

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 1 7 Utbildningsdep.

och högskoleämbetet (UHÄ) i anslagsframställning. I underlaget för beräk- ning av pris— och löneomräkning skall även beaktas löneutvecklingen hos sjukvårdshuvudmännen för vissa personalgrupper som i särskilt hög grad tas i anspråk för klinisk utbildning och forskning. UHÄ föreslås åläggas uppgiften att — bl.a. med utgångspunkt från kostnadsberäkningar inorn Landstingsförbundet till regeringen inge anslagsframställning för de statliga driftersättningarna till sjukvårdshuvudmännen.

Den ekonomiska regleringen med anledning av ändrad omfattning av den kliniska utbildningen föreslås schabloniseras och beräknas utifrån ett bestämt ersättningsbelopp per tillhandahållen utbildningsplats. Detta be- lopp föreslås för utbildningsplats på läkarlinjen vara 170000 kr. i 1989 års kostnadsläge.

Den ekonomiska regleringen med anledning av ändrad omfattning av den kliniska forskningen föreslås ske på grundval av lokala överenskom- melser mellan berörda sjukvårdshuvudmän och högskoleenheter om de ersättningsbelopp som bör lämnas vid inrättande av kliniska professurer. Med klinisk professur bör i detta avseende enligt utredningens mening jämställas professur inom teoretiskt ämnesområde i den mån innehavaren har sin verksamhet inom utbildning och forskning lokaliserad till enhet hos sjukvårdshuvudmannen. Dessa tjänster inrättas under förutsättning att riksdag och regering accepterar de lokala förslagen och beviljar erfor- derliga medel för ändamålet. Motsvarande föreslås gälla vid omprövning av professurer.

Utredningen lägger vidare fram förslag om ökat högskoleinflytande på lokal nivå om hur ekonomiska och andra resurser av gemensamt intresse för högskolan och sjukvårdshuvudmannen skall utnyttjas. Utredningen föreslår därvid bl.a. att det forskningsutrymme som kan beräknas inom ramen för driftersättningarna avseende de kommunalt anställda läkarna fortsättningsvis preciseras i termer av läkararbetstid för forskning. Detta forskningsutrymme, som tills vidare beräknats uppgå till 450000 arbets- timmar, föreslås fördelas selektivt till de mest lovande forskningsprojek— ten. Detta motsvarar i storleksordningen tre hundra årsverken. Fördel- ningen föreslås ske med ett starkt ökat inflytande för de lokala högskoleor- ganen.

Årliga verksamhetsredovisningar om den kliniska forskningsverksamhe- ten vid undervisningssjukhusen föreslås fortsättningsvis utarbetas och pu- bliceras i samarbete mellan de lokala sjukvårdshuvudmännen och högsko- leenhetema.

Enligt nuvarande regler kan tjänster för utbildning och forskning vad avser den kliniska delen endast knytas till vissa i centralt träffade avtal angivna s.k. upplåtna enheter. Utredningen föreslår att frågan om vilka enheter inom sjukvårdsorganisationen som skall användas för klinisk ut- bildning och forskning fortsättningsvis i sin helhet regleras genom överens- kommelser mellan högskoleenheterna och de lokala sjukvårdshuvudmän- nen. Detta får betydelse för de läkartjänster som inrättas vid dessa enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården, vad avser t.ex. behörighet, tillsättning m.m.

Utredningens förslag om lokala överenskommelser om de s.k. upplåtna

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

enheterna skall enligt utredningen ej påverka de statliga driftersättningar- nas storlek. Förslaget avser att skapa förutsättningar för ett mer ändamåls- enligt utnyttjande av tillgängliga resurser. Självfallet förutsätts att även i ett mer decentraliserat system den kliniska forskningen hos varje sjuk- vårdshuvudman liksom nu i huvudsak koncentreras till ett mindre antal enheter. En för högskolan och sjukvårdshuvudmannen gemensam plane- ring rörande lämpliga utbildningsplatser inom den samlade hälso- och sjukvårdsorganisationen skulle vidare underlättas.

Utredningens förslag innebär en omfattande decentralisering av syste- met för driftersättningarna. I utredningens perspektiv synes nuvarande starkt centraliserade och detaljstyrda system för investeringsersättningar- na inte vara strukturellt ändamålsenligt. Utredningen föreslår mot bak- grund härav att investeringsersättningarna fortsättningsvis schabloniseras och tillförs driftersättningarna till sjukvårdshuvudmännen.

Det nya systemet för samarbete mellan huvudmännen bör enligt utred- ningen i huvudsak kunna gälla även för klinisk odontologisk utbildning och forskning. Ett genomförande bör emellertid senareläggas bl.a. mot bakgrund av den pågående översynen av tandvårdsutbildningarna och den odontologiska forskningsorganisationen.

Rem issi nstanserna

Utredningsförslagct har remissbehandlats. En sammanfattning av remiss- yttrandena finns tillgänglig i utbildningsdepartementet.

Utredningens förslag får ett starkt stöd från högskolemyndigheterna och medicinska forskningsrådet. Bedömningen är att förslaget innebär en vä- sentlig effektivisering och bör kunna leda till ett förbättrat resursutnyttjan- de inom nuvarande ekonomiska ramar. Socialstyrelsen och NUU avstyr- ker stora delar av Utredningsförslagct huvudsakligen utifrån sjukvårdspoli- tiska utgångspunkter. Sjukvårdshuvudmännen accepterar genomgående Utredningsförslagct som en helhetslösning och som en förbättring jämfört med nuvarande system. Även Sveriges läkarförbund är positivt inställt till utredningens förslag.

Regeringens överväganden

Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen finansierar viktiga basresurscr . för såväl klinisk utbildning som forskning. Ersättningarna avseende forsk- ning utgör 40 % av de totala statliga kostnaderna för medicinsk forskning eller ca 800 milj. kr. De ytterligare statliga medel — i form av anslag till de medicinska fakulteterna, medicinska forskningsrådet och olika sektors- forskningsorgan - som står till förfogande för den medicinska forskning- en i Sverige beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till ca 1 200 milj. kr.

Det föreslagna systemet ger förbättrade förutsättningar för att ersätt- ningarna till sjukvårdshuvudmännen står i samklang med den statliga forsknings- och utbildningspolitiken i stort. Samtidigt skapas bättre förut- sättningar för överblick och kontroll av verksamhetens kostnader. Påtagli— ga svagheter i nuvarande system för samarbete mellan staten och berörda

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

sjukvårdshuvudmän aktualiseras bl.a. när nya professurer i kliniska ämnen inrättas och när läkarutbildningens dimensionering ändras. Det föreslagna systemet innebär att man på ett tidigt stadium i beslutsproces- sen får kännedom om samtliga kostnadskonsekvenser inför beslut om ändrad omfattning av den kliniska utbildningen och forskningen.

Det föreslagna systemet bygger på ett ömsesidigt intresse från sjukvårds- huvudmännens och statens sida att tillsammans utveckla den starkt inte- grerade verksamheten och bättre utnyttja gemensamma-resurser. En avgö- rande fördel med de föreslagna samarbetsformerna på lokal nivå är att de på ett bättre sätt än tidigare garanterar ett resursutrymme för den kliniskt medicinska forskningen. Högskolans inflytande på fördelningen av till- gänglig läkararbetstid för forskning stärks vidare väsentligt. Detta bör leda till ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna för den medicinskt kliniska forskningen. Forskningstiden skall fördelas lokalt med beaktande av vetenskapliga kvalitetskrav och i samklang med de forskningspriorite- ringar som görs inom högskolan. De rutiner som utvecklas i detta sam— manhang skall vara sådana att uppföljning och utvärdering av verksamhe- ten möjliggörs. UHÄ skall på lämpligt sätt följa hur det nya systemet tillämpas vid de olika högskoleenheterna.

Utredningens förslag bör enligt regeringens mening genomföras. Beslut om vilka enheter som upplåts för utbildning och forskning bör fortsätt- ningsvis fattas lokalt. lnvesteringsersättningarna bör vidare på förordat sätt tillföras driftersättningarna. Avvägningen mellan olika typer av re- sursslag bör fortsättningsvis göras lokalt. Samarbetet mellan de lokala sjukvårdshuvudmännen och högskoleenheterna kring bl. a. utrustningsfrå- gor underlättas härmed, vilket leder till ett mer rationellt utnyttjande av anvisade medel.

Ett nytt samarbetsavtal med sjukvårdshuvudmännen om läkarutbild- ning och forskning har träffats den 19 december 1989. Samarbetsavtalet bygger på utredningens förslag. Regeringen har den 18 januari 1990 god- känt avtalet för statens del. Samarbetsavtalet är fogat till denna proposi- tion som bilaga 2.

Beräkningar av medelsbehov för budgetåret 1990/91 redovisas under anslaget E 13. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.

Det nya systemet får vissa organisatoriska konsekvenser bl.a. för den förhandlingsverksamhet som främst bedrivs av statens förhandlings- nämnd. Regeringen har under hösten 1989 låtit utreda den framtida orga- nisationen av bl.a. denna förhandlingsverksamhet. Utredningens förslag redovisas i betänkandet (SOU 1989:91) Statligt förhandlingsarbete. Ut- redningen föreslår att förhandlingsnämnden avvecklas. Chefen för finans- departementet har i budgetpropositionen 1990 förordat att utredningens förslag genomförs. Mot bakgrund av att formerna för de tidigare investe- ringsersättningarna för läkarutbildning och medicinsk forskning ändras bortfaller vidare behovet av nämnden för undervisningssjukhusens ut- byggande som därmed kan avvecklas. Förhandlingar om statliga ersättning- ar till klinisk odontologisk utbildning och forskning kommer härefter att ske i annan organisatorisk form.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

17 .1 .12 Internationellt grundforskningssamarbete

Det internationella forskningssamarbetet har utvecklats kraftigt under de senaste åren. En utförlig redovisning av denna process har givits i det föregående. Inte minst för grundforskningssamarbetet kan den nya poli- tiska situationen i både Väst- och Östeuropa innebära helt förändrade förutsättningar.

Naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning förutsätter i ökande omfattning forskningsutrustning som är så dyrbar att den inte kan inför- skaffas av ett enda land och dess forskare. Västeuropa har behandlat dessa problem föredömligt. Redan kort tid efter andra världskriget började man planera den gemensamma kärnforskningsanläggningen CERN, som sedan utvecklats till världens ledande laboratorium i sin art. Med CERN som modell har flera europeiska samarbetsprojekt därefter initierats bland annat avseende rymdforskning, astronomi och molekylärbiologisk forskning.

Den oerhörda tillväxten av den samlade kunskapsmassan innebär också ett motiv för internationellt forskningssamarbete. Enskilda forskare över- blickar inte längre hela sitt forskningsfält. Ett intensivt samarbete med kolleger blir nödvändigt. Moderna datoriserade kommunikationer gör att detta nu lätt låter sig göra även över stora avstånd.

Högskolor och forskningsråd har redovisat en rad uppgifter om omfatt- ningen och utvecklingen av det internationella forskningssamarbetet. Av dessa framgår att det internationella forskningssamarbetet är utomordent- ligt omfattande, att det har hög prioritet inom forskarsamhället och att det ökar snabbt. Särskilt snabbt ökar samarbetet med EG—länderna. Inom forskningen är internationella kontakter en förutsättning för vitalitet och hög kvalitet. I följande diagram redovisas omfattningen av svenskt delta- gande i konventions- eller avtalsbundet grundforskningssamarbete i Eu- ropa.

Diagram 17.20

1.34%

23.21%

23 ,9707 C rymdforskning

molekylärbiologi div. naturvetenskap

”WW/%% 255170 högenergifysik

4,53%

astronomi 4,36% EG—samarbete

[IEEE-Sl

div övrigt

Totalkostnad 285 milj kr 40.04%

Europeiskt grundforskningssamarbete budgetåret 1989/90. Fördelning på områden.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Rapporten Sverige och Europa — det vetenskapliga samarbetet

Som nämnts i det föregående har Vetenskapsakademien (KVA) på rege- ringens uppdrag utarbetat rapporten Sverige och Europa det vetenskap— liga samarbetet. Akademien har i denna redovisat ett antal förslag som väl ansluter till och kompletterar de förslag som lämnats av högskoleenheter och forskningsråd. Rapporten ger också en fyllig beskrivning av det nuva- rande samarbetets omfattning och inriktning. Vetenskapsakademien före- slår en rad förstärkningar för att utvidga och stimulera svenska forskares internationella kontakter.

I nternationalisering avjorskarulbildningen

Internationella kontakter redan i forskarutbildningen är väsentliga för kvaliteten i utbildningen. Sådana måste därför ingå som en naturlig del i denna. Forskarstuderande har ofta svårare att få medel för resor och verksamhet utomlands än mer etablerade forskare. De forskarstuderandes situation måste därför särskilt uppmärksammas. I dag finns vissa särskilda medel för stöd till intemationalisering av forskarutbildningen m. m. Dessa fördelas av Svenska institutet (SI) och uppgår innevarande budgetår till 6,2 milj. kr. Verksamheten fungerar väl och SI föreslår i sin anslagsfram- ställning en betydande uppräkning av beloppet. Vetenskapsakademien har i sin utredning Sverige och Europa — det vetenskapliga samarbetet också föreslagit en betydande resursökning för detta ändamål. Regeringen före- slår en sammanlagd ökning av Slzs medel härför med 6 milj. kr. för perioden 1990/91—1992/93.

Intemationellaforskningsanläggningar

Vissa av de europeiska storforskningsanläggningarna kommer att under 90-talet inleda eller utvidga verksamheten. Den europeiska synkrotron- ljuskällan, ESRF i Grenoble, som nu är under uppbyggnad, kommer att tas i bruk år 1994. Europeiska sydobservatoriet (ESO) bygger ett världsunikt teleskop i Chile, Very Large Telescope (VLT), där den första etappen kommer att vara klar år 1995. Regeringen föreslår en ökning av bidraget till dessa anläggningar med 9 milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Beträffande övriga internationella forskningsanläggningar, t. ex. CERN och det molekylärbiologiska laboratoriet i Heidelberg (EMBL) kommer inga väsentliga utvidgningar eller förändringar av verksamheten att ske under de närmaste åren. Motsvarande gäller den europeiska rymdorgani- sationens (ESA) vetenskapliga program, där ett ministermöte under hösten 1987 lade fast riktlinjerna för verksamheten under den första hälften av 1990-talet. CERN, som under hösten 1989 invigt sin nya storaccelerator LEP, Large Electron Positron Collider, behöver dock under de närmaste åren fatta beslut om verksamhetens inriktning efter LEP. Ett europeiskt ministermöte förbereds för att ta ställning härtill.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

F orskningssamarbete med de europeiska gemenskaperna

Forskningssamarbetet med de europeiska gemenskaperna, EG, innefattar inom grundforskningsområdet en rad projekt inom EG:s stora rampro- gram för forskning. Ett nytt ramprogram, om vilket beslut fattats i decem- ber 1989 kommer att successivt ersätta det nuvarande programmet. Både samarbete på programnivå och på projektnivå förekommer. Programnivå- samarbete innebär att Sverige deltar i samma utsträckning som EG:s medlemsstater och betalar en avgift som relateras till vår BNP-andel. Regeringens förslag innebär, dels fortsatt programnivåsamarbete inom ramen för fusionsforskningsprogrammet samt programmen SCIENCE och SPES, dels förstärkningar till forskningsråden för projektsamarbete med sammanlagt 21,8 milj. kr. under perioden 1990/91—1992/93.

Vissa särskilda insatser

Regeringen har i det föregående särskilt framhållit vikten av att följa upp aktuella politiska förändringar i framförallt Östeuropa med olika insatser för ett utökat forskningssamarbete. Särskilt vad avser våra grannländer runt Östersjön finns anledning bygga upp ett samarbete som hittills inte varit möjligt. Intresset för ett samarbete är också mycket stort i berörda länder, både mot bakgrund av den geografiska och den kulturella närheten och mot bakgrund av gemensamma problem, t. ex. miljöförstöringen.

Även vad gäller en rad andra länder utanför kretsen av våra stora samarbetsländer i Europa och Amerika finns anledning verka för utökade kontakter.

Medel erfordras i första hand för att inventera och bygga upp olika former av bilateralt samarbete. När verksamheten har funnit sina former bör den fortsatta finansieringen av det utbyte som bedöms vetenskapligt intressant ske via reguljära medel. i första hand råds- och fakultetsanslag.

Regeringens förslag innebär en förstärkning av resurserna för bilateralt forskningssamarbete med 30 milj kr. Huvuddelen av medlen bör avse samarbete med Östeuropa.

Språket är ofta en barriär. när det gäller att föra ut svenska forskningsre- sultat inom humaniora och samhällsvetenskap i det internationella for— skarsamhället. Särskilt stöd bör därför ges till översättning av svenska forskningsrapporter till andra språk. Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet föreslås få 1 milj. kr. för ändamålet. De svenska instituten i Athen. Rom och Istanbul får förstärkta resurser.

Nordiskt samarbete

Med övriga nordiska länder finns både ett omfattande formaliserat samar- - bete. bl a genom det nordiska ministerrådet och ett mer informellt samar- bete, t, ex. genom forskningsrådens olika samarbetsorganisationer. Under år 1989 invigdes det nordiska optiska teleskopet (NOT) på Kanarieöarna. Inom ramen för studerande— och lärarutbytesprogrammet NORDPLUS, som primärt avser grundläggande utbildning, knyts kontakter av värde även för ett forskningssamarbete.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Ett utökat nordiskt samarbete inom polarforskningen planeras. Detta ger bl a förutsättningar för en ansvarsfördelning avseende Antarktisexpe- ditioner, där Finland, Norge och Sverige kan alternera som huvudansvari— ga för expeditioner. Detta innebär en väsentligt ökad effektivitet och kapacitet för ländernas pågående forskningsprojekt.

Finansieringen av internationellt forskningssamarbete

Kostnaderna för det internationella samarbetet utgör i allmänhet en inte- grerad del av de medel som de ansvariga forskningsbeviljande organen anvisar. Endast i de fall då medverkan innebär en avtalsreglerad avgift, oberoende av de vetenskapliga prioriteringarna, finns anledning att särbe- handla medelsanvisningen till internationellt samarbete. För sådana utgif- ter har det särskilda förslagsanslaget Europeisk forskningssamverkan in- rättats. Härutöver har regeringen genom särskilda förstärkningsinsatser lyft fram områden som bedöms vara i behov av särskilt stöd under en uppbyggnadsperiod. Ett antal sådana områden har redovisats i det föregå- ende.

Regeringen ger det internationella forskningssamarbetet hög prioritet. Av resursförstärkningarna för grundforskning avser 67,8 milj. kr. verk— samheter som direkt utgör internationellt samarbete. Insatserna inom grundforskningsområdet och deras fördelning på olika områden redovisas i nedanstående diagram.

Diagram 17.21

100 90 80 70

60 Ökning 90/91-92/93 50 . Anslag 1989/90 40 30 21) 10 0 FIG-samarbete Stipendieri Östeuropa- Övrigt Vissa forskar- samarbete bilateralt europeiska utbildningen forsknings- forsknings-

samarbete anläggningar

Förstärkningar av internationellt grundforskningssamarbete 1990/91 I 992/93.

Regeringens förslag kommer att ge väsentligt förbättrade förutsättningar för svenska insatser inom det internationella forskningssamarbetet. Huvud- delen av de internationella kontakterna planeras dock direkt av forskarna själva och av resursfördelande myndigheter. Regeringen utgår från att an- svariga myndigheter beaktar behovet av ett förstärkt internationellt samar- bete vid fördelningen av de förstärkningar som nu kommer forskningen till del.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

17.1 .13 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till 1. lag om ändring i högskolelagen (19772218), 2. lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m.m., att riksdagen godkänner . 3. att studiemedel fr.o.m. den 1 juli 1993 inte längre skall utgå för forskarutbildning.

17.2. Anslagsberäkningar för forskning och forskar- utbildning Åttonde huvudtiteln E. Forskning och forskarutbildning

I budgetpropositionen har medel för forskning och forskarutbildning m.m. endast beräknats preliminärt. I det följande redovisas förslag till anslag för budgetåret 1990/91 samt till resursförstärkningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Sammanfattning av budgetförslaget för grundforskning och forskarutbildning inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Regeringens förslag avseende grundforskning och forskarutbildning inom utbildningsdepartementets ansvarsområde innebär en sammanlagd resurs- förstärkning om 635 milj. kr. för perioden 1990/91—1992/93. Förstärk- ningarna fördelar sig enligt nedanstående sammanställning på insatser direkt för grundforskning och forskarutbildning och på andra insatser för långsiktig kunskapsuppbyggnad.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Förstärkningar för grundforskning och forskarutbildning Prop, 1989/90: 90 Ändamål Budgetår Totalt för AVSPm 17 ___—___ perioden Utbildningsdep. 1990/91 1991/92 1992/93 (milj kr) Utrustning 120 20 7 147 Lokaler 5 12 28 45 Studiefinansiering i forskarutbildningen 37,6 31,2 31,2 100 Rådsorganisationen Forskningsrådsnämndcn 0 0 5 5 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet 16 0 0 16 Medicinska forskningsrådet 10 10 3 23 Naturvetenskapliga forskningsrådet 14,7 13,3 6 34 Statens delegation för rymdverksamhet 0 2 0 2 Internationellt forskningssamarbete EG 9,2 12,6 0 21,8 Bilateralt forskningssamarbete 0 15 15 30 lnternationalisering av forskarutbild- ningen O 4 2 6 Internationella forskningsanläggningar 9 0 0 9 Övrigt 0 0,5 1 1,5 Vissa insatser inom högskolan Forskartjänster inom humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet 0 15 35 50 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor 10 12 8 30 Konstnärligt utvecklingsarbete 0,8 1,8 0,8 3 4 Rörlig resurs för lärare inom den kommu- nala delen av högskolan 0 O 7 7 Ovrigt 0,5 17,7 3,5 21,7 Vetenskapliga bibliotek 0 0,7 5,9 6,6 Nationella anläggningar 0 4,5 0 4,5 Ovrigt 1,2 0,3 0 1,5 Vissa insatser för långsiktig kunskapsupp- byggnad Miljöforskning Rådsorganisationen 4 5 4 13 Marin forskning 6 6 4 16 Polarforskning 4 0 0 4 Ovrigt 0 3 1 4 Matcrialteknik Konsortier 0 3 3 6 Högskolan O 2 2 4 Ungdomsforskning 1,5 1,5 1,0 4,0 Forskning om äldre m.m. 4,5 1,5 1,5 7,5 Arbetsmarknadspolitisk forskning 1 3,5 1 5,5 Kvinno— och jämställdhetsforskning 0 3,8 0 3,81 Ovrigt 1 1 0 2 Summa 256,0 202,9 175,8 634,7

' Varav 2,8 milj. kr. finansieras genom omfördelning av vissa medel under civilde- partementets huvudtitel.

Förstärkningarna fördelar sig på områden i enlighet med nedanstående sammanställning.

Diagram 17.22.

5.83%

6,36%

10,76%

O'Q' . . o O . 0 o' :O'o'q . . o

0 v .

l2,76%

. . o'. o .. »

15,75%

&. & w » o,.

30,25%

Lokaler och utrustning Vissa insatser inom högskolan Forskarutbildning

Rådsorganisationen

( lntemationellt samarbete

Övrigt

Miljöforskning

Resursförstärkningar avseende utbildningsdepartementets ansvarsområde 1990/91 — 1992/93.

Medlen för forskning och forskarutbildning kommer vid bifall till rege- ringens förslag att fördelas på följande sätt under budgetåren 1990/91— 1992/93. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 har endast ökningsbelop- pen till följd av regeringens reformförslag redovisats.

Medel för forskning och forskarutbildning fördelade på fakulteter (motsv.)

Belopp tkr. Anslag ökning ökning 1990/91 1991/92 1992/93 Humanistiska fakulteterna 301 735 + 14 450 + 27080 Teologiska fakulteterna 25 037 + 550 ' + 1 050 Juridiska fakulteterna 30 092 + 550 + 1 750 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. 364 373 + 15 100 + 7 600 Medicinska fakulteterna 735 023 + 6 259 + 13 259 Odontologiska fakulteterna 77 767 + 992 + 992 Farmaceutiska fakulteten 27 414 + 649 + 649 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. 700 598 + 33 280 + 32 450 Tekniska fakulteterna 763 003 + 9 000 + 2 500 Temaorienterad forskning 31 029 + 2 050 + 550 Summa 3 056 071 + 82 880 + 87 880

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Medel för forskningsråden m. m.

Belopp tkr. Ändamål ' ökning ökning 1990/91 1991/92 1992/93 Forskningsråd m.m. — forskningsrådsnämnden 63 630 + 5 500 + 9000 _— humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet 152181 + 4700 + 2000 medicinska forskningsrådet 286 469 + 14 800 + 3 000 — naturvetenskapliga forsknings— rådet 386973 +23 920 + 10000 _ rymdforskning 26 269 + 2 000 — _. polarforskning 17411 __ _ Ovrigt forskningsstöd — europeisk forskningssamverkan 282610 — _ forskningsinstitut m.m. 49 979 _ + 500 kungl. biblioteket, arkivet för ljud och bild 88 356 + 700 + 865 — viss ersättning för klinisk utbildning och forskning m.m. 1 161 132 — _ — övrigt 17931 + 500 Summa 2532 941 +52 120 +25 365

Medel för forskning och forskarutbildning under fakultetsanslag m.m. budgetåret 1990/91 fördelade på högskoleenheter.

Högskoleenhet m. m. milj. kr. Universitetet i Stockholm 352 Tekniska högskolan i Stockholm 240 Karolinska institutet 280 Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 5 Universitetet i Uppsala 499 Universitetet i Linköping 177 Universitetet i Lund 540 Universitetet i Göteborg 354 Chalmers tekniska högskola 208 Universitetet i Umeå 297 Högskolan i Luleå 95 De mindre och medelstora högskolorna 23 Ej fördelat 51 Summa 3 121

Tyngdpunkten i förstärkningarna ligger i stor utsträckning på insatser för högskoleenheter utanför Stockholm. Som framgått av redovisningen i det föregående föreligger en viss geografisk obalans i fördelningen av forskningsresurserna. Som ett led i regeringens storstadspolitik föreslås i denna proposition särskilda insatser för forskningen vid universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola. Regeringen föreslår även bety- dande förstärkningar av forskningen vid universiteten i Lund och Umeå. De mindre och medelstora högskolorna får en väsentlig förstärkning av sina resurser för forskningsplanering m.m. Regeringens förslag bör kunna få gynnsamma effekter för utvecklingen vid dessa högskolor och i berörda regioner.

Den geografiska fördelningen av regeringens förstärkningsförslag pre- senteras i nedanstående diagram. I detta har de resurser som nu är möjliga att fördela ortsvis fördelats på de olika högskoleortema. Detta innebär att

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

endast en tredjedel av de samlade förstärkningarna redovisas här eftersom den återstående delen antingen inte kan redovisas uppdelad på orter eller kommer att fördelas senare t. ex. av forskningsråden. Förstärkningar för forskningsråd, internationellt samarbete, lokaler m.m. ingår således inte i denna redovisning. De mindre och medelstora högskolorna redovisas sam- lat.

Diagram 17.23.

milj. kr.

Stockholm Uppsala Linköping Lund Göteborg Umeå/Luleå Mindre och medelstora

(210 milj krfördelade) högskolOr

Orlsvisa förstärkningar budgetåren 1990/91 — 1992/93.

Pris- och löneomräkning Universitets— och högskoleämbetet (UHÄ) har inte kunnat konstatera att den speciella sammansättningen av utgifterna vilken råder inom högsko- lan skulle ha givit prisökningar som överstiger dem som gäller för annan statlig verksamhet. UHÄ har därför i sin anslagsframställning endast läm-' nat underlag för beräkningen av prisomräkningen genom att ange den del av anslagen på vilken prisomräkningen skall beräknas.

UHÄ har för anslagen till fakulteterna och temaorienterad forskning, konstnärligt utvecklingsarbete, vissa särskilda utgifter för forskningsända- mål, Manne Siegbahninstitutet för fysik, institutet för rymdfysik samt vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. beräknat 274 556 000 kr. i löneomräkning.

UHÄ har begärt 15 931 000 kr. som kompensation för höjning av löne- kostnadspålägget som ökade med 1 % fr.o.m. budgetåret l989/90. Beslu- tet om lönekostnadspålägget fattades mot bakgrund av att ramavtalet för löner år 1988 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1988) innebar att arbets- givarinträdet beträffande avlöning vid föräldraledighet slopas, vilket inne- bar en minskad kostnad för högskoleenheterna. UHÄ:s framställan har därför inte beaktats i denna del.

En generell prisomräkning om 6,3 % har beräknats för anslagen till

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

forskning och forskarutbildning. I denna ingår prisomräkning av medel för bokinköp med 15 %.

Till grund för löneomräkningen har lagts följande avtal m.m. Ramavtal l988-05-06 om löner 1988 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1988)

högsta kostnad för löneåtgärder m.m. fr.o.m. 1988-07-01, (RALS 1988, bilaga 4, 1 åoch underbilaga 1)

— åtgärder för personal med ett löneläge under 9300 kr per månad (RALS l988, bilaga 4, l & och underbilaga 2)

— avtal l988-06-01 om högsta kostnad för löneåtgärder för personal inom kvinnodominerade yrken (RALS l988, bilaga 4, 5 5)

— avtal 1989-02-17 om fördelning av medel för omlokalisering, omor- ganisationer m.m. (RALS 1988, 7 5).

Beslut av chefslönenämnden avseende nya professorslöner fr.o.m. 1988-07-01.

Beslut av chefslönenämnden avseende övriga chefslöner fr.o.m. 1988— 07-01.

Avtal l988-07-Ol om personliga marknadslönetillägg (MLT) vid vissa myndigheter (fr. 0. m. l988-O7-01).

Avtal 1988-09-06 om fördelning av medel för myndighetsvisa åtgärder m.m. för vissa statliga läkare m.fl. fr.o.m. l988-07-01.

Avtal l989—04-03 om löner för vissa statliga läkare m.fl. (med löneplan SB fr.o.m. l989-07-Ol)

Avtal l989-06-27 om generell lönehöjning för år 1989, rn. m. (med ny N- plan fr.o.m. 1989-01-01).

Löneomräkningen för anslagen inom UHÄ-området har beräknats till 257452 000 kr.

Genom 1987 års forskningsproposition beslöts att anslagen till forsk- ningsråden och forskningsrådsnämnden skulle kompenseras för ökade löner och priser på samma sätt som anslagen till högskolan. Löne- och prisomräkningen av forskningsrådsorganisationens anslag motsvarar såle- des högskoleanslagens.

Löneomräkningen för anslagen till forskningsråden och forskningsråds- nämnden har beräknats till 49 466 000 kr.

Den totala löne- och prisomräkningen för anslagen till forskning och forskarutbildning under åttonde huvudtiteln uppgår till 407 806000 kr.

Övriga anslagsfrågor

Universitetsdaktornätet SUNET är en viktig resurs för forskningen inom flertalet fakultetsområden. Finansieringen av SUNET behandlas under an- slaget Tekniska fakulteterna.

Den 1 juli 1990 upphör tjänstebrevsrätten för samtliga högskoleenheter. Med anledning härav har i årets budgetproposition under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., anslagsposten 3. Ersättning för portokostnader beräknats medel för portokostnader (60 019 000 kr.). Rege- ringen kommer senare att besluta om fördelningen av dessa medel.

Den 1 juli 1990 upphör även frankeringsfriheten för leveranser enligt

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (19781487). Kompensation för den kostnadsökning som härigenom upp- kommer har beräknats dels under anslagen Kungl. biblioteket och Arkivet för ljud och bild:Förvaltningskostnader, dels under anslagen till fakulte- terna och tcmaorienterad forskning. Under de senare anslagen har anslags- posterna beräknats så att universiteten skall kunna kompensera univer- sitetsbiblioteken enligt följande:

Universitetsbiblioteket i Stockholm 201 000 kr. Univcrsitetsbiblioteket i Uppsala 249 000 kr. Universitetsbibliotckct i Linköping 249 000 kr. Universitetsbiblioteket i Lund 340000 kr. Universitetsbiblioteket i Göteborg 249 000 kr. Universitetsbiblioteket i Umeå 249000 kr.

E 1. Humanistiska fakulteterna

1988/89 Utgift 238114 718 Reservation 1989/90 Anslag 272 602 000 1990/91 Förslag 301 735000 ' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1988/89 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser humanistisk forskning och forskarutbildning vid univer- siteten i Stockholm, Uppsala, Lund. Göteborg och Umeå.

Anslagsjördelni ng

Högskoleenhet 1989/90 Universitetet i Stockholm 65 202 000 Universitetet i Uppsala 67 512 000 Universitetet i Lund 55 251 000 Universitetet i Göteborg 55 619000 Universitetet i Umeå 28 568000 Universitets- och högskoleämbetet 450000 Utgift 272 602 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet

(UHÄ).

Beräknad ändring 1990/91

+ 8346000 + 6470000 + 4870000 + 6913000 + 2490000

+ 44000 + 29 133 000

—-2 968 544[

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Ändamål/högskoleenhet m. m . ' Kostnad budgetåren (tkr.) 1990/91 1991/92

Förändring av anslagstekntirk natur Forskartjänst. US + 343 Summa + 343 Bmfget/ömlag Basresu rscr + 10 000 + 4 000 Masskommunikationsforskning. US + 450 Tvåspråkighetsforskning, US + 150 Turkiska språk. UU + 800 Biblioteksforskning, UG + 600 Medie- och kommunikationsvctcnskap,

UUm Japanska, UL Polska. US Summa + 10600 + 5400

' US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala. UL = universitetet i Lund. UG = universitetet i Göteborg. UUm = universitetet i Umeå.

UHÄ hemställer att

1. en tjänst som professor i masskommunikationsforskning inrättas den 1 juli 1990 vid universitetet i Stockholm med docent Kjell Nowak som

förste innehavare,

2. en tjänst som professor i tvåspråkighetsforskning inrättas den 1 juli

1990 vid universitetet i Stockholm,

3. en tjänst som professor i turkiska språk inrättas den 1 juli 1991 vid

universitetet i Uppsala,

4. universitetet i Göteborg tilldelas resurser för fortsatt uppbyggnad av

centrum (motsv) för biblioteksforskning

5. en tjänst som professor i medie— och kommunikationsvctenskap inrät-

tas den 1 juli 1992 vid universitetet i Umeå,

6. en tjänst som professor i japanska inrättas den 1 juli 1992 vid universi-

tetet i Lund.

7. en tjänst som professor i polska inrättas den 1 juli 1992 vid universite-

tet i Stockholm,

8. undcr reservationsanslaget Humanistiska fakulteterna

283 545000 kr. budgetåret 1990/91, 288 945 000 kr. budgetåret 1991/92, 294945 000 kr. budgetåret 1992/93 UHÄ har ingivit vissa handlingar: Utveckling och organisation av svensk forskning och utbildning inom masskommunikationsområdet:underlag till regeringens forskningspoliti- ska proposition 1990. Förslag utarbetat av Föreningen Svenska Masskom- munikationsforskare (FSMK) jämte remissyttranden samt en remissam-

manställning.

Kompletterande anslagsframställning för perioden 1990/91 1992/93 för historiska museet vid universitetet i Lund.

1992/93

+3000

+ 600

+ 800 + 800 + 800

+6000

anvisas

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Redovisning av erfarenheter av utvärdering av svensk historisk forsk- ning.

Skrivelser har inkommit från professorerna i slaviska och baltiska språk angående slavistikens och baltologins framtid i Sverige och från Sveriges Dövas Riksförbund angående inrättande av en professur i teckenspråk.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår, som tidigare redovisats, att särskilda resurser ställs till förfogande för vissa forskningsinsatser inom bl. a. det humanistiska områ- det. Medlen skall användas för tidsbegränsade insatser av kvalificerade forskare. För var och en av de fem humanistiska fakulteterna i landet bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisas 1 500000 kr. och fr.o.m. budgetåret 1992/93 ytterligare 3 500000 kr. för detta ändamål. Sammanlagt kommer således vid treårsperiodens slut att disponeras 25 milj. kr. årligen för särskilda forskningsinsatser inom humanoria.

Ändrat ämnesinnehållför tjänster som professor m. m.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnesin- nehåll för ett antal ledigblivande tjänster som professor. Som tidigare anförts bör prövning av inriktningen av professurer, som blir lediga genom pensionsavgång, göras samlat inför varje treårsperiod.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet' Historia US Litteraturvetenskap US Konstvetenskap UU Litteraturvetenskap UU Litteraturvetenskap. särskilt litteratursociologi UU Allmän språkvetenskap UL Litteraturvetenskap UL

' US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala. UL = universitetet i Lund

Regeringen förordar att följande professurer återbesätts med ändrat ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet' Nytt ämnesinnehåll Konstvetenskap. sär- UL konstvetenskap. mcd sär- skilt nutida konstliv och skild inriktning på nutiden miljö Engelska, särskilt modern engelska UUm engelska

' UL = universitetet i Lund. UUm = universitetet i Umeå.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Masskommunikationsforskning

Regeringen föreslår i denna proposition särskilda insatser för uppbyggna- den av en fast organisation inom forskningsområdet massmedier, journa- listik, medie- och kommunikationsvetenskap. Mediernas betydelse i sam- hället är stor och växande. Mediernas roll och effekter är dock inte tillräck- ligt väl kända, vare sig i ett samtida eller ett historiskt perspektiv.

Inom den humanistiska fakulteten vid universitetet i Stockholm har det sedan länge bedrivits forskning om massmedier och masskommunikation. Inriktningen utgör ett viktigt inslag i masskommunikationsforskningen, som annars framför allt utvecklats inom det samhällsvetenskapliga områ— det. En professur i masskommunikationsforskning framstår som angelä- gen för att etablera en bestående organisation för bl.a. forskarutbildningen i masskommunikation. Regeringen förordar att en professuri masskommu- nikationsforskning inrättas vid universitetet i Stockholm den 1 juli 1991 (+600000 kr.).

Vid universitetet i Umeå har utvecklats en inriktning, som också är av företrädesvis humanistisk karaktär. Regeringen finner det angeläget att denna verksamhet förstärks genom att en professur i masskommunika- tionsforskning inrättas vid universitetet i Umeå den 1 juli 1992 (+800 000 kr.).

En professur i massmedieforskning och en journalistik föreslås under anslaget Samhällsvetenskapliga fakulteterna. Regeringens förslag innebär således sammanfattningsvis att det vid den kommande treårsperiodens slut kommer att finnas sex professurer inom det aktuella området två professurer i masskommunikationsforskning, två i massmedieforskning och två i journalistik.

Tvåspråkighetsforskning

Vid universitetet i Stockholm pågår en internationellt betydande tvärve- tenskaplig forskning i tvåspråkighet. För bl. a. det nya lärarutbildningsäm- net svenska som andra språk innebär den en värdefull utveckling av ny kunskap. UHÄ anser liksom universitetet i Stockholm att forskningen nått en sådan omfattning och kvalitet att en professur nu bör inrättas. Tjänsten är även motiverad med hänsyn till behovet av forskarutbildning i tvåsprå- kighet. Universitetet har genom omfördelning av sina resurser under före- varande anslag skapat möjligheter att finansiera tjänsten. Regeringen för- ordar att en tjänst som professor i tvåspråkighetsforskning inrättas vid universitetet i Stockholm den 1 juli 1990. Kostnaderna för tjänsten skall rymmas inom befintliga ramar.

Lingvistik och logik Genom'1987 års forskningsproposition gavs särskilt stöd till informations- teknologisk forskning i vid bemärkelse. I samband härmed anvisades medel för kulturvetenskaplig forskning rörande förutsättningar för och konsekvenser av informationsteknologins användning. Föregående riks-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

möte beslöt att anvisa fyra milj. kr. härav för att finansiera fyra tjänster som professor. vilka skulle inrättas den 1 juli 1990. Två av tjänsterna skulle hänföras till humanistisk fakultet, en i lingvistik och en i logik.

UHÄ har på regeringens uppdrag, efter samråd med humanistisk- sam- hällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), bedömt behovet av närmare precisering av ämnesinnehållet för dessa tjänster samt lämnat förslag till placering vid högskoleenhet. UHÄ föreslår att tjänsterna utan inskränkan- de preciseringar benämns lingvistik och logik samt placeras vid universite- ten i Stockholm och i Göteborg. UHÄ anser vidare att vad som anförts i 1987 års forskningsproposition och prop. l988/891100, bil. 10, anger intentionerna bakom inrättandet av tjänsterna, varför någon annan be- skrivning av dessas inriktning inte behövs.

HSFR föreslår att den ena professuren benämns logik och den andra lingvistik med särskild inriktning på informationsteknologi. Ämnesbe- skrivningar bör fastställas för båda professurerna. Tjänsterna bör utlysas vid HSFR och placering vid högskoleenhet fastställas senare.

Det finns många fördelar med att breda ämnesbenämningar används, inte minst med hänsyn till den ram för forskarutbildningen som ämnesbe- nämningarna utgör. Tjänsterna bör därför avse lingvistik respektive logik. Tjänsterna har tillkommit för att särskilt stödja långsiktig kunskapsupp- byggnad inom humanistiska ämnen i det här angivna perspektivet. För att säkerställa detta syfte behövs ämnesbeskrivningar för tjänsterna. UHÄ skall med utgångspunkt i vad som anförts i de nämnda propositionerna utfärda ämnesbeskrivningar för tjänsterna. Tjänsten som professor i lingvistik bör placeras vid universitetet i Stockholm (+| 000000 kr.) och tjänsten som professor i logik vid universitetet i Göteborg (+ ] 000000 kr.).

Stil/aha vsasierifbrskning

Ostasien hör till jordens mest befolkningstäta områden med ett stort antal språk och kulturer. Sveriges förbindelser med länderna i stillahavsasienre- gionen ökar ständigt. För att underlätta dessa kontakter är det viktigt att utveckla kunskap om och förståelse för språk, kultur och samhälle i dessa länder. Regeringen föreslår, dels i avsnittet Utrikesdcpartementets verk- samhetsområde, dels i det följande förstärkningar till ekonomisk och sam- hällsvetenskaplig forskning om Ostasien.

Det tvärvetenskapliga centrum för stillahavsasienstudier som finns vid universitetet i Stockholm bidrar med viktig forskning och kunskapsut- veckling. En förstärkning med 1000000 kr. bör beräknas fr.o.m. den 1 juli 1992. Vid Handelshögskolan i Stockholm håller ett institut för Japanstudier på att etableras. Regeringen finnerett samarbete mellan verksamheterna vid universitetet och vid Handelshögskolan angeläget för kompetensutveck- lingen inom området.

A rbt'tels historia

Med tanke på de stora omvälvningar som skett inom snart sagt alla arbetsområden är arbetets historia ett väsentligt forskningsområde. Vid

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

universitetet i Lund bedrivs en vital humanistisk forskning inom detta område. För att förstärka denna verksamhet föreslår regeringen ett me- delstillskott under anslagsposten Universitetet i Lund den 1 juli 1991 (+ 500000 kr.).

Historiska mttxet't vid universitetet i Lund

Historiska museet vid universitetet i Lund är organisatoriskt knutet till arkeologiska institutionen med uppgift att medverka i'forskningen och undervisningen i arkeologi och angränsande ämnen. Museet har också ett regionalt ansvar som arkeologiskt museum för Skåne samt uppgifter gent- emot allmänheten motsvarande ett länsmuseums. Med hänvisning till vad som anförts i årets budgetproposition bör universitetet i Lund i samverkan med statens kulturråd överlägga med berörda länsmuseer ifråga om histo- riska museets regionala uppgifter.

Studi tffi mans/eri ng inom forska rutbi/dningen

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr. Universitetet i Stockholm 15 543 000 Universitetet i Uppsala 15304000 Universitetet i Lund 14234000 Universitetet i Göteborg 12 414000 Universitetet i Umeå 5260000

62 755 000

Budgetåren 1991/92 och 1992/93 bör ytterligare medel anvisas för om- vandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Medlen bör fördelas mellan högskoleenheterna enligt följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

1991/92 1992/93 Universitetet i Stockholm 1 227 000 1 260000 Universitetet i Uppsala 1 208 000 1 240000 Universitetet i Lund 1 124000 1 152000 Universitetet i Göteborg 975000 1 001 000 Universitetet i Umeå 416000 427000 .

4950 000 5080 000

Övriga/råga»

De vetenskapliga biblioteken är väsentliga för all forskning. Särskilt bero- ende av biblioteken och dessas tjänster är dock forskningen inom humani- ora och teologi. Regeringen föreslår därför en förstärkning från och med

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

budgetåret 1992/93 av medlen för de vetenskapliga bibliotekens verksam- het inom det humanistiska området med 900000 kr. för vart och ett av de berörda universiteten (sammanlagt 4 500000 kr.).

Med hänvisning till vad som tidigare anförts om särskilda insatser i Göteborg, föreslår regeringen en förstärkning av medlen under förevaran- de anslag. anslagsposten Universitetet i Göteborg fr.o.m. budgetåret 1991/92 (+ 1 500000 kr.).

Kostnaderna för en forskartjänst för docent K. Nowak. placerad vid universitetet i Stockholm. bestrids innevarande budgetår från anslaget Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Medel för tjänsten bör fortsättningsvis beräknas under detta anslag, anslagsposten Universi- tetet i Stockholm (+ 368 000 kr.).

Sedanår 1984 är Svensk Arkivinformation, SVAR, i Ramsele en sektion inom-riksarkivet med uppgift att säkerställa förstörelsehotat arkivmaterial av vitalt" intresse samt att genom lån eller försäljning göra arkivmaterialet i form av mikrokort tillgängligt för forskning.

Förslag har väckts att kopior av samtliga mikrokort från SVAR skulle tilldelas kungl. biblioteket (KB) och de sex universiteten. lnledningsvis skulle för detta krävas ett engångsbelopp av ca 10 milj. kr. Därefter beräk- nas kostnaderna till ca 1,5 milj.kr. årligen. Kostnader för förvaring och hantering av materialet vid de olika myndigheterna är inte inräknade här.

Samtliga universitet samt KB är positiva till förslaget. Den större till- gängligheten av materialet medför framför allt mindre kostnader för den enskilde forskaren. '

Regeringen finner det dock inte försvarbart med en generell tilldelning av resurser för detta ändamål. [ det decentraliserade högskolesystem som råder måste angelägenheten av medelsanvändningen för olika ändamål alltid kunna vägas mot varandra. SVAR:s material är redan idag tillgäng- ligt för forskare på flera sätt. dels genom inlåning eller köp, dels genom besök hos SVAR med direkt tillgång till hela beståndet av mikrokon.

1 1990 års budgetproposition har chefen för utbildningsdepartementet redovisat att bl. a. universitetet i Stockholm skall kompenseras med anled- ning av att datorcentralen för högre utbildning och, forskning i Stockholm. 02. ombildas till aktiebolag under statliga DAFA Data AB. Mede! har med anledning härav beräknats under förevarande anslag (+ 646000 kr.).

1 budgetpropositionen 1990 har beträffande statens löne- och pen- sionsverk föreslagits att kostnaderna för pensionsadministration skall täc- kas av avgifter från och med budgetåret 1990/91. Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till dessa avgifter.

Med hänvisning till sammanställningen beräknas anslaget till (272 602000 |— 29133000 =) 301 735 000 kr.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänster som professor i enlighet med förslaget. 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta tjänster som

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

professori enlighet med vad som förordats,

3. att riksdagen till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 301 735 000 kr..

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för resursförstärkningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93 som angetts.

E 2. Teologiska fakulteterna

l988/89 Utgift 19451 769 Reservation 1 721' 1989/90 Anslag 22 758 000 1990/91 Förslag 25 037000 ' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1988/89 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser teologisk forskning och forskarutbildning vid universite- ten i Uppsala och Lund.

A nslagg/ördelning

Högskoleenhet l989/90 Beräknad ändring 1990/91

Universitetet i Uppsala 1 1 420 000 + 1 317 000 Universitetet i Lund 11338 000 + 962000

Utgift 22 758 000 + 2 279 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Ändringsförslagen innebär i korthet.

Ändamål/högskoleenhet m.m.l Kostnad budgetåren (tkr.)

1990/91 1991/92 1992/93 Budget/Einride Basrcsurser. UU. U L ' ' + 600 - + 600 + 600 Summa + 600 + 600 + 600

' UU = universitetet i Uppsala. UL = universitetet i Lund

UHÄ och de teologiska fakulterna har till regeringen ingivit en av fakulteterna reviderad utgåva av fakultetsprogram för teologisk forskning. UHÄ hemställer att 1 . de riktlinjer och ekonomiska ramar för verksamheten som angivits i det föregående fastställs, . under reservationsanslaget Teologiska fakulteterna anvisas 23 358 000 kr. budgetåret 1990/91, 23 958000 kr. budgetåret 1991/92. 24 558000 kr. budgetåret 1992/93. 10

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Regeringens överväganden

Ändrat ämnesinnella/[jär tjänster som professor m. m. Universitets— och högskoleämbetet (U HÄ) har lämnat förslag till ämnesin- nehåll för ett antal ledigblivande tjänster som professor. Som tidigare anförts bör prövning av inriktningen av professurer. som blir lediga genom pensionsavgång. göras samlat inför varje treårsperiod.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet' Gamla testamentets exegetik UU Nya testamentets exegetik UU Kyrkohistoria. särskilt nordisk UU

' UU = universitetet i Uppsala

Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat äm- nesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll Högskole- Nytt ämnesinnehåll enhet' Etik. särskilt socialetik UU etik

' UU = universitetet i Uppsala.

Stztdicfmtansiering inom forskarutbildningen

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

Universitetet i Uppsala 2496000 Universitetet i Lund 2 296000 4 792 000

Budgetåren 1991/92 och 1992/93 bör ytterligare medel anvisas för om- vandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Medlen bör fördelas mellan högskoleenheterna enligt följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr. 1991/92 1992/93 Universiteteti Uppsala 285000 285 000 Universitetet i Lund 265000 265000 550000 550 000

Övriga frågor

De vetenskapliga biblioteken är väsentliga för all forskning. Särskilt bero- ende av biblioteken och dessas tjänster är dock forskningen inom humani-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

ora och teologi. Regeringen föreslår därför en förstärkning från och med budgetåret 1992/93 av medlen för de vetenskapliga bibliotekens verksam- het inom det teologiska området med 250000 kr. för vart och ett av de berörda universiteten (sammanlagt 500000 kr.)

[ budgetpropositionen 1990 har beträffande statens löne- och pen- sionsverk föreslagits att kostnaderna för pensionsadministrationen skall täckas av avgifter från och med budgetåret 1990/91. Vid medelsberäkning- en har hänsyn tagits till dessa avgifter.

Med hänvisning till sammanställningen beräknas anslaget till (22 758000 + 2279000) = 25 037 000 kr.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som professor i enlighet med vad som förordats. 2. att riksdagen till Yeo/ogiska fakulteterna för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 25037 000 kr.. 3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för resursförstärkningar avseende budgetåren 1991/92 och 1992/93 som angetts. '

E 3. Juridiska fakulteterna

1988/89 Utgift 23 909 960 Reservation l—824215i l989/90 Anslag 27051 000 ' 1990/91 Förslag 30 092 000

' När statsbudgetens utfall för budgetåret l988/89 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser juridisk forskning och forskarutbildning vid universite- ten i Stockholm, Uppsala och Lund.

A nslagsjörde/ning

Högskoleenhet l989/90 Beräknad ändring 1990/91

Universitetet i Stockholm 10686000 + 1 127000 Universitetet i Uppsala 8 873000 + 1 278000 Universitetet i Lund 7492 000 -+ 636000

Utgift 27 051 000 +3041000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Ändamål/liögskt'>leeiihet m. m.' Kostnad budgetåren (tkr.)

1990/91 "1991/92 1992/93 Bitt/,et't/i'i/zvlug Basresurser. US. UU. UL + 1 200 + 1 200 + | 000 Lltrikeshttndelsriitt. Ul. + 350 + 250 Stun/nu + 1 200 + 1 550 + 1 250

' US = universitetet i Stockholm. UU = universitetet i Uppsala. UL = universitetet i

Lund

UHÄ hemställer att 1. en professuri utrikeshandelsrätt inrättas vid universitetet i Lund den 1 december 1991, . under reservationsanslaget Juridiska fakulteterna anvisas 28 251 000 kr. budgetåret 1990/91, 29 801000 kr. budgetåret 1991/93. 31051000 kr. budgetåret 1992/93. _ Skrivelser har inkommit från Svenska institutet för internationell rätt vid universitetet i Uppsala med framställning om statsbidrag. IQ

Regeringens överväganden Ändrat ämnesinnehålljör tjänster som professor m. m.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnes- innehåll för en ledigblivande tjänst som professor vid juridisk fakultet. Som tidigare anförts bör prövning av inriktningen av de professurer. som blir lediga genom pensionsavgång. göras samlat inför varje treårsperi- od. Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat äm- nesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll Högskole- Nytt ämnesinnehåll enhet' Finansrätt med tinansvctenskap UL finansrätt

' UL = universitetet i Lund

Europeisk integrationsrätt

Behovet av forskning med inriktning mot juridiska frågor som rör integra- tionen i Europa är påtagligt. I blickpunkten står främst Europeiska gemen- skaperna (EG). Kännetecknande för EG är en fast legal struktur såvitt gäller beslutsordning. normhierarki och tvistlösning, där EG-domstolcn spelar en central roll. EG-rätten är internationellt sett en väl utvecklad juridisk spccialdisciplin.

En professur i europeisk integrationsrätt bör därför, enligt regeringens mening. inrättas. Ämnesinnehållet för denna tjänst bör omfatta samtliga juridiska aspekter av nuvarande och framtida former för europeisk integra-

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

tion såsom EG, European Free Trade Association (EFTA). European Eco- nomic Space (EES), Europarådet och samarbetet med Östeuropa. Tjänsten bör avse såväl integrationsrättens strukturella som dess materiella aspekter. Vid universitetet i Stockholm har utvecklats en betydande forskning och forskarutbildning som särskilt inriktats på de rättsliga relationerna Sverige EG. Regeringen förordar att en professur i europeisk integrationsrätt inrät- tas vid universitetet i Stockholm den 1 juli 1992 (+ 1 200000 kr.).

Studiefinansiering inom _lbrskarutbila'ningen

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr. Universitetet i Stockholm 1633000 Universitetet i Uppsala 2 277000 Universitetet i Lund 1764 000 5674 000

Budgetåren 1991/92 och 1992/93 bör ytterligare medel anvisas för om- vandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Medlen bör fördelas mellan högskoleenheterna enligt följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr. 1991/92 1992/93 Universitetet i Stockholm 160000 160000 Universitetet i Uppsala 217000 217000 Universitetet i Lund 173000 173000 550000 550000

Övriga/lågor

1 1990 års budgetproposition har chefen för utbildningsdepartementet re- dovisat att bl. a. universitetet i Stockholm skall kompenseras med anledning av att datorcentralen för högre utbildning och forskning i Stockholm, QZ, ombildas till aktiebolag under statliga DAFA Data AB. Medel har med anledning härav beräknats under förevarande anslag (+ 115 000 kr.).

1 budgetpropositionen 1990 har beträffande statens löne- och pensions- verk föreslagits att kostnaderna för pensionsadministrationen skall täckas av avgifter från och med budgetåret 1990/91. Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till dessa avgifter..

Med hänvisning till sammanställningen beräknas anslaget till (27051000 + 3 041000 =) 30092 000 kr.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra ämnesinneliåll för tjänst som professor i enlighet med vad som förordats.

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en tjänst som professor i enlighet med vad som förordats.

3. att riksdagen till Juridiskafakulteterna för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 30092 000 kr.,

4. att riksdagen godkänner de resursförstärkningar för budget- åren 1991/92 och 1992/93 som angetts.

E 4. Samhällsvetenskapliga fakulteterna

1988/89 Utgift 286 515024 Reservation 336479 1989/90 Anslag 326 853000 1990/91 Förslag 364 373 000

Anslaget avser samhällsvetenskaplig forskning och forskarutbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

A nslagsjördelning Högskoleenhet l989/90 Beräknad ändring ! 990/91 Universitetet i Stockholm 69210000 +20024000 Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 4518000 + 861000 Universitetet i Uppsala 52 968 000 + 6 231000 Universitetet i Linköping 6102000 + 480000 Universitetet i Lund 58232 000 + 6590000 Universitetet i Göteborg 69 542000 + 8 276000 Universitetet i Umeå 54788 000 + 6551000 Jämställdhetsforskning 2064000 — 2064000 lnstitutet för internationell ekonomi 4689000 — 4689000 Statens psykologisk-pedagogiska . bibliotek 4740000 — 4740000 Utgift 326 853 000 + 37 520 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Ändamfll/högskoleenhet m. m.' Kostnad budgetåren (tkr.)

1990/91 1991/92 1992/93

Ft'irämlringur ar uns/ut:.vteknisk natur Överföring av medel för professur i biblio- teks- och informationsvetenskap. UG + 1 500

Summa -1 1 500

Budget/inslag . Basresurscr . + 8 500 + 7 750 -1 7450 Undervisningsforskning.HLS. UG + 1 800

Jämställdhetsforskning + 700 Professuri företagsekonomi. ULi -+ 600 Professur i företagsekonomi. US , + 600 Professur i företagsekonomi. UU + 600 Summa -1 1 1 600 + 9 850 + 8050

' LIS = universitetet i Stockholm. HLS = högskolan för lärarutbildning i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i Linköping. UL = universitetet i Lund. UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå

UHÄ hemställer att

1. de riktlinjer för utveckling och ekonomiska ramar som redovisats fast-

ställs,

2. en professur i företagsekonomi inrättas vid universitetet i Linköping

den ljuli 1990.

3. en professur i företagsekonomi inrättas vid universitetet i Stockholm

den ljuli 1991,

4. en professur i biblioteks- och informationsvetenskap inrättas vid uni-

versitetet i Göteborg den ljuli 1991,

5. en professur i företagsekonomi inrättas vid universitetet i Uppsala den

1 juli 1992,

6. under reservationsanslaget Samhällsvetenskapliga fakulteterna anvisas

333 713000 kr. budgetåret 1990/91. 343 563 000 kr. budgetåret 1991/92. 351613 000 kr. budgetåret 1992/93. Anslagsframställningar har även avgivits av Institutet för internationell ekonomi och statens psykologisk-pedagogiska institut.

Skrivelser har inkommit från Arbetsgruppen för Pressarkivet vid uni- versitetet i Uppsala, Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forsk- ning (FIEF) angående inrättande av två professurer i nationalekonomi vid FIEF samt Statistiska Centralbyrån (SCB) angående inrättande av en pro- fessur i statistisk informationsbehandling vid SCB.

Regeringens överväganden

Ändrat ämnesinnehål/jör tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966: 1. bil. 10 5.361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor enligt följande.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet' Ändrat ämnesinnehåll Statskunskap UU statsvetenskap Statskunskap UG statsvetenskap

' UU = universitetet i Uppsala, UG = universitetet i Göteborg

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnes- innehåll för ett antal ledigblivande tjänster som professor. Som tidigare anförts bör prövning av inriktningen av professurer, som blir lediga genom pensionsavgång. göras samlat inför varje treårsperiod.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet' Företagsekonomi US Perception och psykofysik US Pedagogik US

' US = universitetet i Stockholm

Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat äm- nesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll Högskole- Nytt ämnesinnehåll enhet'

Företagsekonomi. särskilt UG företagsekonomi,- särskilt distributionsekonomi marknadsföring

' UG = universitetet i Göteborg

Psykologi

Professor M. Björkman innehar en för honom personlig professur i psyko- logi vid universitetet i Uppsala. Verksamheten inom ämnesområdet'är omfattande. Det är därför angeläget att antalet professurer i psykologi vid universitetet inte minskar. En professur i psykologi bör inrättas vid univer- sitetet i Uppsala då M. Björkman går i pension. Tjänsten skall finansieras inom ramen för befintliga medel.

Som redovisats vid anmälan av anslaget Humanistiska fakulteterna har UHÄ på regeringens uppdrag lagt fram förslag rörande den närmare inrikt- ningen samt lokaliseringen av vissa professurer, som skall förstärka den kulturvetenskapliga forskningen om informationsteknologins förutsätt- ningar och konsekvenser. En av de berörda tjänsterna skall knytas till samhällsvetenskaplig fakultet och avse ämnet psykologi. Regeringen biträ- der UHÄ:s förslag och förordar att denna professur inrättas vid universite- tet i Umeå (+ 1 000000 kr.). I enlighet med vad som tidigare anförts bör UHÄ fastställa en ämnesbeskrivning för tjänsten med utgångspunkt i vad som anfördes i 1987 års forskningsproposition och prop. 1988/89:100, bil. 10.

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Nationalekonomi

I samband med riksgäldskontorets tvåhundraårsjubileum utlovades en professur i nationalekonomi. Denna tjänst bör ges en inriktning mot internationella finansiella och monetära frågor. Vid universitetet i Stock- holm finns en god forskningsmiljö för en tjänst med denna inriktning. Regeringen förordar att en professur i nationalekonomi med inriktning mot internationella finansiella och monetära frågor inrättas vid universi- tetet i Stockholm den I juli 1990 (+500000 kr.).

Biblioteks- och informationsvetenskap Forskningsrådsnämnden (FRN) har på regeringens uppdrag utrett biblio- teksforskningens nuvarande omfattning och inriktning samt de forsknings- behov som kan anses föreligga. Nämnden har också lämnat förslag till uppbyggnad av en fast forskningsorganisation i biblioteks- och informa- tionsvetenskap. FRN föreslår bl. a. att en tjänst som professori biblioteks- och informationsvetenskap inrättas vid universitetet i Göteborg. FRN har samrått med UHÄ. kungl. biblioteket och statens kulturråd.

Biblioteks— och informationsvetenskap betecknar ett stort forsknings- område. Forskning inom skilda delar av detta vida fält bedrivs vid bl.a. universiteten i Linköping, Göteborg och Umeå. Goda forskningsmiljöer finns därmed etablerade på flera håll. Centrum för biblioteksforskning vid universitetet i Göteborg har ett, inte minst geografiskt betingat, mycket nära samarbete med högskolan i Borås, vilken svarar för utbildningen av bibliotekarier. '

Regeringen finner i likhet med FRN att övervägande skäl talar för att en professur i biblioteks- och informationsvetenskap inrättas vid universite- tet i Göteborg. Tjänsten bör inrättas den 1 juli 1991 och finansieras med medel som intill dess anvisas under anslaget forskningsrådsnämnden (+ 1 500000 kr.).

Journalistik

Genom 1987 års forskningsproposition inrättades landets första professur ijournalistik vid universitetet i Stockholm. Vid universitetet i Göteborg finns en motsvarande verksamhet som nu bör tillföras fasta resurser för forskning och forskarutbildning. En professur i journalistik bör därför inrättas vid universitetet i Göteborg den ljuli 1991 (+800000 kr.).

.l-Iassmedie/Orskning

Som regeringen framhållit under anslaget Humanistiska fakulteterna bör en fast organisation för forskning och forskarutbildning inom området massmedier och masskommunikation byggas upp. Vid universitetet i Lund finns vid samhällsvetenskaplig fakultet en av universitetet inrättad professur i sociologi med inriktning mot massmedieforskning, vilken har

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

befordrat en vital forskningsverksamhet. Regeringen finner det motiverat att verksamheten ges ytterligare stabilitet. En professur i massmedieforsk- ning bör inrättas vid universitetet i Lund den I juli 1991 (+600000 kr.).

SIaLntctenskdp

Forskning kring väljarbeteendc och politiska val berör centrala områden inom statsvetenskapen. Den svenska forskningen på området håller hög internationell klass. Inom den statsvetenskapliga institutionen vid univcr- sitet i Göteborg finns sedan år 1954 ett forskningsprogram. som inte bara arbetar med väljarundersökningar utan även systematiskt studerar mass- mediernas och partiernas insatser vid valtillfällena. Med hänsyn till denna forsknings vetenskapliga och samhälleliga betydelse bör den ges en fast organisation. En professuri statsvetenskap, särskilt valforskning, bör inrät- tas vid universitetet i Göteborg den 1 juli 1991 (+500 000 kr.).

Vårdpedagogik

En betydande vårdpedagogisk forskning har under en följd av år byggts upp vid universitetet i Göteborg. För att säkerställa en fortsatt utveckling bör verksamheten få en fast bas. En professur i vårdpedagogik bör inrättas vid universitetet i Göteborg den 1 juli 1991 (+ 1 500000 kr.).

Stilla/zavsasien/brskning

Som tidigare anförts förordar regeringen särskilt stöd till forskningen om Ostasien. Medel bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisas för utökade sam- hällsvetenskapliga insatser inom centret för Stillahavsasien-studier vid universitetet i Stockholm (+ 1 500000 kr.).

V issa insatsen/ör långsiktig kunskapsuppbyggnad

Som ett led i regeringens strävan att långsiktigt bygga upp vetenskaplig kompetens inom områden som är av betydelse för utvecklingen inom skilda samhällsektorer, föreslås inom vissa forskningsområden sektoriellt motiverade förstärkningar.

Förstärkningarna avser följande forskningsområden.

Högskoleenhet' Budgetår _. l990/9l 1991/92 l992/93 Andamål

HLS + 500000 barnomsorgsforskning UU + 400 000 + 500 000 vårdvetenskap UL + 500000 socialt arbete UL + 500000 ekonomi med socialpoli- tisk inriktning UG + 500000 det sociala arbetets teori och metod UUm + 500000 socialt arbete UL + 750000 säkerhetspolitisk forsk- ning UUm + 250000 säkerhetspolitisk forsk- ning

' HLS = högskolan för lärarutbildning i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala. Ul. = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg. UUm = universitetet i Umeå

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Dessutom förordar regeringen att" tjänster som professor inrättas inom följande områden. där en fast forskningsorganisation är motiverad av behov av långSiktig kunskapsuppbyggnad inom scktorsområdet ifråga. UHÄ skall efter hörande av berörda högskoleorgan fastställa ämnesbeskriv- ningar för tjänstcrna.

F orxkni n g om äldre

Forskningsrådsnämndcn (FRN) och delegationen för social forskning (DSF) har gemensamt kartlagt och analyserat existerande forskning om äldre samt lämnat förslag till fortsatta forskningsinsatser. lnom flera forskningsområden bedrivs en. även internationellt sett, mycket framstå- ende forskning. inom andra områden är behoven av utveckling stora. Reg- eringen föreslår att vissa professurer inrättas för att möjliggöra långsiktig verksamhet inom olika forskningsområden och ge förutsättningar för forskarutbildning inom dessa.

Det sociala arbetet bland äldre har vuxit i omfattning under de senaste decennierna och blivit en central del i äldreomsorgen. Kunskapsunderlaget är dock ofullständigt och det är därför av stor vikt att forskningsområdet etableras som en specialdisciplin. Regeringen föreslår att en tjänst som pro- fessor i socialt arbete med inriktning mot äldre människor inrättas vid universitetet i Stockholm den ljuli 1990 (+ 1 500000 kr.).

Arbetet med att utveckla forskning inom sociologi med inriktning mot äldre har främst drivits vid universitetet i Uppsala. Regeringen föreslår att en professur i sociologi med inriktning mot äldre människor inrättas vid universitetet i Uppsala den 1 juli 1991 (+ | 500000 kr.).

Forskning i psykologi med inriktning på äldre bedrivs vid flera universi- tet. Universitetet i Göteborg bedöms dock ha särskilt goda förutsättningar att utveckla en fruktbar forskningsmiljö. Regeringen föreslår att en profes- sur i psykologi med inriktning mot äldre människor inrättas vid universite- tet i Göteborg dcn 1 juli 1992 (+ 1 500000 kr.).

Sociologi med Särskild inriktning mot handikapp

Handikappforskningen har kartlagts av bl. a. DSF och FRN. Det har därvid framkommit att det finns ett behov av ökad samhällsvetenskaplig forskning med inriktning på handikapp. Bl.a. saknas tillräckliga kunskaper om sam- hälleliga förhållanden som bidrar till att utveckla och vidmakthålla handi- kapp. Vid universitetet i Uppsala finns en för forskning med denna inrikt- ning gynnsam forskningsmiljö. Regeringen förordar att en tjänst som pro- fessor i sociologi med inriktning mot handikapp inrättas vid universitetet i Uppsala den 1 juli 1990 (+800000 kr.).

Handikapp/bmkning med beteendevetenskaplig inriktning

FRN har på regeringens uppdrag utrett en överföring av vissa projektme- del för bl.a. handikappforskning till högskoleenheterna. FRN föreslår att

Prop. 1989/90: 90 Avsnitt l7 Utbildningsdep.

den forskning som bedrivs vid universitetet i Göteborg. däi det finns en tjänst som professor i handikappforskning vid medicinsk fakultet. för- stärks genom att en professur i handikappforskning med beteendeveten- skaplig inriktning inrättas. En sådan förstärkning skulle bredda forskning- en och förbättra möjligheterna till forskarutbildning med inriktning mot handikappfrågor. Regeringen förordar att en professur i handikappforsk- ning med beteendevetenskaplig inriktning inrättas vid universitetet i Göte- borg den ljuli l990(+625000 kr.).

Rättsociologi med socialpolitisk inriktning

Forskningsområdet rättssoeiologi med socialpolitisk inriktning innefattar såväl allmän samhällsvetenskaplig teori och metod som det juridiska re- gelverkets tillämpningar. Fasta forskningsresurser i ämnet ger en god grund för samarbete mellan de samhällsvetenskapliga och juridiska fakul- teterna. Regeringen förordar att en professuri rättsociologi med socialpoli- tisk inriktning inrättas vid universitetet i Lund den 1 juli 1990 (+800000 kr.).

Sociologi med inriktning mot socialpolitik

Mot bakgrund av den roll socialpolitiken spelar för den svenska samhälls- utvecklingen finns behov av en utbyggd forskning om socialpolitikens och socialförsäkringarnas funktionssätt och konsekvenser. '

Vid institutet för social forskning vid universitetet i Stockholm pågår en omfattande for-Skning kring bl.a. olika aspekter av välfärdsfördelningen samt de socialpolitiska institutionernas utformning och socialförsäkrings- systemets utveckling i Sverige och jämförbara länder. Regeringen föreslår att en professur i sociologi med inriktning mot socialpolitik inrättas vid universitetet i Stockholm den 1 juli 1991 (+921000 kr.).

En omfattande forskning om välfärd. socialpolitik och arbetsliv har sedan länge bedrivits vid sociologiska institutionen vid universitetet i Umeå. För att ge denna forskning förbättrade utvecklingsmöjligheter och större stabilitet bör en professur i sociologi med inriktning mot socialpolitik inrättas vid universitetet i Umeå den 1 juli 1992 (+800 000 kr.).

Nationalekonomi med särskild inriktning mot socialpolitik

Det ekonomiska trygghetSSystemet spelar i dag en central roll i'den svenska samhällsekonomin. Behovet av ekonomiska analyser av transfereringssys- temens samhällsekonomiska och fördelningspolitiska verkningar är stort. Vid universitetet i Göteborg bedrivs forskning med denna inriktning. För att ge verksamheten fastare former bör en professur i nationalekonomi med Särskild inriktning mot socialpolitik inrättas vid universitetet i Göte- borg den ljuli l99l (+800000 kr.).

Utbildningsdep.

Socialt arbete med inriktning mot,/amiljepoliiik ' Prop. 1 989/ 90: 90 Avsnitt 1 7

Socialtjänstens arbete med barn och barnfamiljer måste ta sin utgångs- _ . Utbildningsdep. punkt i kunskaper om barn och barnfamiljernas levnadsförhållanden. Det är därför väsentligt att forskningen om levnadsvillkoren för och de generel- la stöden till barn och barnfamiljer utvecklas. För att stödja en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom området föreslår regeringen att en professur i socialt arbete med inriktning mot familjepolitik inrättas vid universitetet i Göteborg den ljuli 1991 (+800000 kr.).

Nationalekonomi med inriktning mot turism och rekreation.

Turism och rekreation är områden med stor sam hällsekonomisk betydelse. lnom den växande tjänstesektorn utgör turistfrågorna en viktig del. Lång- siktig kunskapsuppbyggnad och forskningsbaserad kunskap inom området är därför ett angeläget behov. Regeringen förordar att en tjänst som profes- sor i nationalekonomi med inriktning mot turism och rekreation inrättas vid universitetet i Umeå den I juli l990 (+ 1000000 kr.).

K vinno— och jämställdhetsforskning

Regeringen anser det angeläget med mer långsiktiga insatser för forsk- ning om kvinnor och jämställdhetsfrågor. Regeringen förordar därför en samlad förstärkning med 3783 000 kr. för inrättande av tre tjänster som professor den ljuli 1991, varav två inom samhällsvetenskaplig fakultet.

Den ena professuren skall avse ekonomisk forskning. I regeringens handlingsplan förjämställdhet ses frågan om kvinnor och ekonomi sorti ett centralt område i en framtida politik för jämställdhet. En betydelsefull faktor är de rådande inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män, varav skillnaderna i lön är en del. Kunskaperna är i dag bristfälliga när det gäller lönebildning och löneskillnader ur ett könsperspektiv. liksom i fråga om hur dessa skillnader kan relateras till förhållanden såväl på arbetsmarknaden som i familjen. Ett fortsatt systematiskt ekonomiskt studium och utveck- landet av de teoretiska grunderna framstår därför som angeläget.

Den andra professuren skall avse ett samhällsvetenskapligt ämne av be- tydelse för studiet av våld mot kvinnor . För att på ett mer effektivt sätt kunna förebygga och förhindra olika former av övergrepp måste kunska- perna öka och mekanismerna bakom våldet bli bättre kända.

Mot bakgrund av vad regeringen här anfört bör UHÄ ges i uppdrag att i samråd med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet lämna förslag till närmare precisering av ämnesinnehåll liksom lokalisering till högskoleenhet för en tjänst som professor i nationalekonomi och för en tjänst som professori annat samhällsvetenskapligt ämne med betydelse för studiet av våld mot kvinnor.

Slalom psi-'kologiskpedagogiska bibliotek (SPPB)

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek är ett specialbibliotek inom äm— nesområdena psykologi och pedagogik med ett nationellt ansvar för refe- rens- och beståndsservice inom dessa områden. 255

SPPB är lokalmässigt knutet till universitetet i Stockholm. Biblioteket leds av en styrelse. som utses av regeringen. Chefsbibliotekarien är tillika ordförande i styrelsen. SPPB har 19 anställda. För budgetåret l989/90 anvisades 4740000 kr. under en särskild anslagspost under förevarande anslag. Därtill kommer lokalkostnader. SPPB:s verksamhet regleras i in- struktion (19882679) för SPPB.

1 den utredning som låg till grund för beslutet om SPPB:s nuvarande organisation pekades på de positiva effekter som skulle kunna uppnås. om ' biblioteket samordnades med universitetetsbiblioteket i Stockholm. Något beslut om sådan samordning fattades dock inte vid detta tillfälle (prop. 1979/80: 104). De positiva samordningseffekterna påtalades även av före- dragande statsråd i 1987 års forskningsproposition. Föredragandcn fram- höll även att de lokalmässiga lösningar som de båda biblioteken erhållit under 1980-talet ytterligare bör ha förstärkt de samordningseffektcr som utredningen påtalade och föreslog att SPPB skulle samordnas med universitetsbiblioteket i Stockholm. Riksdagen biföll dock inte förslaget.

Statskontoret har sedermera i en rapport Översyn av små myndigheter — en förstudie (l988123) behandlat 240 statliga myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100 anställda. Med myndigheter- nas verksamhet som utgångspunkt lämnas förslag avseende 83 myndighe- ter. vars organisation enligt statskontorets bedömning närmare bör över- vägas.

Beträffande SPPB anser statskontoret bl.a. att frågan om ett införlivan- de av biblioteket i universitetetsbiblioteket i Stockholm bör aktualiseras på nytt. Regeringen delar denna uppfattning.

SPPB har sedan mitten av 80-talet sin samlade verksamhet i nära anslutning till de nya lokalerna för universitetsbiblioteket i Stockholm. De båda biblioteken lämnar i princip samma service till sina låntagare och ett samgående i organisatoriskt hänseende kan endast innebära fördelar i utnyttjandet av tillgängliga resurser utan att för den skull åsidosätta lånta- garnas behov. Det är därför ändamålsenligt att den psykologisk-pedagogis- ka biblioteksverksamheten integreras i universitetsbiblioteket i Stock- holm. Medel för bibliotekets verksamhet bör fortsättningsvis anvisas un- der anslagsposten till universitetet i Stockholm under förevarande anslag.

Forskningen inom pedagogik och psykologi utgör en stor del av verk- samheten inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna. De sektoriellt mo- tiverade forskningsinsatserna inom dessa områden är också betydande. Regeringen beräknar därför en förstärkning av medlen för biblioteksresur- serna inom dessa områden fr.o.m. budgetåret 1991/92 (+300000 kr.). Regeringen förutsätter att universitetet i Stockholm därutöver beaktar behoven av biblioteksresurser inom pedagogik och psykologi och så långt möjligt bibehåller karaktären hos det psykologisk-pedagogiska biblioteket. Det är viktigt med hänsyn till den stora betydelse. som forskning inom detta vetenskapligt omfattande område kan bedömas få även under kommande decennier.

Prop. 1989/90: 90" Avsnitt 17 Utbildningsdep.

Institutet/ör internationell ekonomi

Institutet för internationell ekonomi är en institution vid universitetet i Stockholm som finansieras dels genom statliga medel och dels av en stiftelse. Den del av institutets verksamhet som finansieras över statsbud- geten beräknas för närvarande som en särskild anslagspost under föreva- rande anslag. Institutet för internationell ekonomi har en etablerad och välkänd ställning inom forskarsamhället, såväl nationellt som internatio- nellt.

Det finns inte något skäl att tro att institutet inte kan väl hävda sin ställning inom den samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm. Det är därför rimligt att medlen till institutet anvisas inom ramen för anslagsposten Universitetet i Stockholm under förevarande anslag. För budgetåret 1990/91 beräknas 500000 kr. för förstärkning av institutetets verksamhet.

Studie/inansiering inom fomkarutbildningen

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr. Universitetet i Stockholm 15 092 000 Universitetet i Uppsala 13 603 000 Universitetet i Linköping 1 271 000 Universitetet i Lund 16 895 000 Universitetet i Göteborg 17 295 000 Universitetet i Umeå 8 355 000

72 511 000

Budgetåren 1991/92 och 1992/93 bör ytterligare medel anvisas för om- vandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Medlen bör fördelas mellan högskoleenheterna enligt följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

1991/92 1992/93 Universitetet i Stockholm 1 269 000 1 269 000 Universitetet i Uppsala 1 583 000 1 583 000 Universitetet i Linköping 104000 104000 Universitetet i Lund 1428 000 1428 000 Unive