miljöområdet.

I kapitel 3 diskuterar vi målstyrning och uppföljning av miljöarbetet. Mål behöver utvecklas för att miljö— arbetet skall kunna styras och följas upp. Övergri—

• Sida 10
•  Original

pande miljömål måste bli föremål för politiska beslut med underlag främst i förslag från naturvårdsverket. Sådana miljömål måste preciseras till belastningsmål, utsläppsmål och konkretiserade mål för bevarandet av den biologiska mångfalden för att bli operativt användbara på myndighetsnivå. Arbetet med mål är en av de viktigaste uppgifterna för naturvårdsverket.

Arbetet med mål måste nära integreras med utarbetandet av åtgärdsprogram för sektorer. Ansvaret för åtgärds— program och för genomförandet av åtgärder bör så långt möjligt falla på sektorsmyndigheterna i samverkan med naturvårdsverket. Naturvårdsverkets roll blir olika för olika sektorer beroende på skillnader i bl.a. myndighetsstruktur mellan sektorerna.

För att stärka naturvårdsverkets centrala roll och möjligheter till uppföljning av miljöarbetet föreslår vi att olika centrala sektorsmyndigheter åläggs att årligen redovisa en sammanfattande miljörapport till regeringen. Sektorsmyndigheterna bör som grund för miljörapporterna och sitt miljöarbete utveckla mål av miljökaraktär som delar av sina verksamhetsmål. Rapporterna bör knytas till myndigheternas årliga resultatredovisningar och fördjupade anslagsframställ— ningar. Motsvarande miljörapporter bör införas för

länsstyrelserna.

Naturvårdsverket bör sammanställa rapporterna och göra en redovisning med förslag till regeringen. Rapporter- na bör också bli utgångspunkt för en dialog mellan verket och berörda myndigheter. Naturvårdsverket bör vidare inom ramen för sin fördjupade anslagsframställ— ning vart tredje år redovisa en samlad uppföljning och utvärdering av dels miljöarbetet i stort och dels sitt

eget arbete.

• Sida 11
•  Original

I kapitel 4 behandlar vi naturvårdsverkets roll och uppgifter inom särskilda arbetsområden.

När det gäller forskning, miljöövervakning och labora— toriefrägor har vi utgått från att

* forskningspolitiken är inriktad på att forskning

skall utföras inom universitet och högskolor,

* det är angeläget att skilja på beställarrollen och utförarrollen när det gäller såväl forskning som miljöövervakning. Detta ger viktiga fördelar och frihet för såväl beställare som utförare,

* forskning och miljöövervakning är nära kopplade verksamheter och kräver likartad kompetens i

beställarrollen.

Vi understryker betydelsen av att naturvårdsverket behåller det centrala ansvaret för miljöforskningen och sin roll som beställare av miljöforskning. Verkets möjligheter att via forskningsnämnden initiera, följa upp och utvärdera forskning är grundläggande i miljö- arbetet.

Naturvårdsverkets fortsatta arbete med den stärkta miljöövervakningen bör inriktas på att utforma ett nationellt program, att ge riktlinjer för regionala program och att utveckla former för resultatredovis— ning, utvärdering och information i samband med över- vakningen. Vi föreslår att miljöövervakningen skall ledas av en särskild, beslutande miljöövervaknings— nämnd med representanter för miljömyndigheter och för verksamheter med betydande miljöpåverkan. Miljööver— vakning och forskning bör samordnas organisatoriskt

inom naturvårdsverket. Ansvaret för finansiering av

• Sida 12
•  Original

övervakning bör vidgas att omfatta flertalet föro-

renande verksamheter.

När det gäller laboratoriefrågor anser vi att den preliminära överenskommelsen om att föra över kpgp; laboratorieenheten och fartyget Ancylus till fiskeri— styrelsen bör fullföljas och ske senast den 1 juli 1991.

Vi föreslår att verkets laboratorier i Ultuna, ggg; vattenenheten, landenheten och del av kustvattenenhe— ten, bör föras över till lantbruksuniversitetet eller Uppsala universitet och utgöra en fristående resultat- enhet. Förhandlingar bör tas upp med sikte på att en

överföring skall vara genomförd den 1 januari 1992.

Enheterna för organiska miljögifter och akvatisk toxi— kologi svarar huvudsakligen för uppgifter av forsk- ningskaraktär. Vi föreslår att dessa enheter förs över till universitet i enlighet med våra principiella utgångspunkter. Detta ger möjlighet för en långsiktig kompetensuppbyggnad och kompetensförsörjning i forsk- ningsmiljö. Enheterna arbetar inom mycket viktiga kunskapsområden i miljöarbetet. För att säkerställa att kompetensen kan behållas och att naturvårdsverket också i fortsättningen kan utnyttja denna kompetens krävs ekonomiska garantiåtaganden och avtal. Natur— vårdsverket bör arbeta vidare med frågan om överföring av enheterna till universitetsmiljö med sikte på att

en överföring skall vara genomförd den 1 juli 1992.

Kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning kommer att få en central roll i framtida miljöarbetet, såväl natio- nellt som internationellt. Stora krav kommer att ställas på naturvårdsverket som central miljövårds- myndighet. Inom nuvarande laboratoriefunktioner vid verket är det i första hand enheten för metallekologi

• Sida 13
•  Original

och vattenkemi samt luftgnheten som utför sådana s.k. centrallaboratoriefunktioner. vi anser att dessa funk- tioner tills vidare bör behållas inom verket och föras till enheten för tillsyn. Naturvårdsverket bör arbeta vidare med frågan om dessa laboratorier senare kan föras samman med annan laboratorieverksamhet utanför

verket.

Vid Grimsö forskningsstation bedrivs främst vilt— och faunavårdsforskning. Flera skäl talar för att föra över ansvaret för verksamheten till lantbruksuniversi— tetet. Naturvårdsverket bör under nästa budgetår klar-

lägga förutsättningarna för en överföring.

I det allt viktigare internationella arbetet bör för- handlingar om policyfrågor i princip handhas av repre— sentanter för regeringskansliet medan representanter för myndigheterna, däribland naturvårdsverket, bör företräda Sverige i expertgrupper etc. Vi framhåller det internationella arbetets avgörande betydelse vid utveckling av mål och strategier i det nationella miljöarbetet. Det växande västeuropeiska samarbetet måste prioriteras i allt miljöarbete och kommer att

kräva särskilda insatser från verket.

När det gäller miljöskydd och naturvård beskriver vi naturvårdsverkets roll och uppgifter inom ett antal delområden. Vi har utgått från att verkets arbete bör koncentreras till från miljösynpunkt särskilt viktiga frågor och att möjligheter till decentralisering och ökat sektorsansvar bör tas till vara. Begränsningar i arbetet med enstaka ärenden och detaljfrågor ger möjlighet till kraftsamling och förstärkning av

verkets centrala roll och uppgifter.

Verkets arbete med tillståndsärenden enligt miljö—

skyddslagen bör koncentreras till frågor som är

• Sida 14
•  Original

särskilt betydelsefulla från miljösynpunkt eller från principiell synpunkt. Vi föreslår vissa förenklingar för att effektivisera verkets arbete med dessa

ärenden.

Vi lämnar förslag till inriktning för verkets arbete med tillsyn enligt miljöskyddslagen. Vi anser att ansvaret för den centrala tillsynen bör ligga kvar inom verket och att tillsynsverksamheten bör stärkas genom att ett tillsynsråd inrättas. Tillsynsrådet bör fylla en viktig funktion för att utveckla samverkan mellan tillsynsmyndigheterna på olika nivåer. Vi understryker egenkontrollens, kvalitetssäkringens och kemikaliefrågornas betydelse i tillsynsarbetet.

Vi framhåller behovet av utveckling och insatser från verket i återställande— och avfallsfrågorna, liksom

avgasfrågornas stora betydelse från miljösynpunkt.

Inom naturvårdsarbetet föreslår vi förenklingar i pro— cessen i samband med att naturreservat skall bildas. Vidare föreslås förenklingar och ökad delegering i samband med förvaltning av naturreservat liksom möj- ligheter till ett ökat ansvar för länsstyrelser när det gäller förvaltning av nationalparker. Vi föreslår att fjällenheten skall föras över till länsstyrelsen i

Norrbotten.

Vi anser att arbetet med hotade arter bör ges högre prioritet inom verket och att det centrala myndighets— ansvaret för jaktfrågorna bör föras över till skogs— styrelsen. Ansvarsfördelningen i arbetet med naturvård i odlingslandskapet bör övervägas vid den aviserade övergripande utvärderingen kring stödfrågorna inom jordbrukssektorn. Systematiska, rikstäckande inven— teringar av naturvärden och naturresurser bör koncen- treras till de för säkerställandearbetet och lagtill—

• Sida 15
•  Original

lämpningen viktigaste behoven och vägas mot regionala och lokala kunskapsbehov.

I avsnittet om information och utbildning framhåller vi att tyngdpunkten i verkets roll bör vara att för- medla kunskaper till övriga myndigheter som medverkar i miljöarbetet. Verkets prioritering bör ta sin utgångspunkt dels i uppgifter som kan hänföras till myndighetsrollen, dels i målgruppernas behov av kunskap. De viktigaste målgrupperna är tjänstemän vid länsstyrelser, kommuner samt övriga miljövårdsmyndig— heter och sektorsmyndigheter.

Informations- och utbildningsinsatserna bör integreras i åtgärdsstrategierna. Vi föreslår att naturvårdsver- ket går igenom utbudet av publikationer, utbildningar m.m. och klarlägger om inriktningen behöver förändras. Verket bör vidare överväga vilka produktions- och försäljningsresurser man behöver behålla i egen regi.

I kapitel 5 behandlar vi frågor om avgiftsfinansie— ring. Vi konstaterar att myndigheternas arbete med prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen liksom miljöövervakningen bör finansieras via avgifter. Vi föreslår principer för prissättning av verkets infor- mations- och utbildningsverksamhet. Vi föreslår att kostnaderna för den laboratorieverksamhet som bör finnas kvar inom verket räknas in i underlaget för avgiften för tillsyn enligt miljöskyddslagen.

I kapitel 6 behandlar vi frågor om hantering av åren- den, beslut om föreskrifter m.m. Vi föreslår att

naturvårdsverket får pröva frågor om tillstånd att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall, en fråga som i dag prövas av regeringen. Koncessionsnämnden för miljöskydd får överta prövningen av överklagade beslut i ärenden om dispenser och dispensavgift enligt bilav-

• Sida 16
•  Original

gasförordningen. Naturvårdsverkets rätt att meddela föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel m.m.

övertas av lantbruksstyrelsen.

Vi föreslår att naturvårdsverket får överlämna till länsstyrelsen att besluta i frågor enligt national- parksförordningen efter det att en nationalpark har inrättats.

Beslut om registrering av licensområde för jakt av älg föreslår vi får överklagas till kammarrätten i stället för naturvårdsverket. övriga beslut enligt 33 & jakt- lagen föreslår vi inte får överklagas. Detta innebär att beslut om tilldelning inte får överklagas. Vi föreslår också att Vissa beslut i enskilda fall enligt jaktförordningen delegeras till länsstyrelsen. Ersätt- ningsfrågor på grund av viltskador föreslår vi får prövas av länsstyrelsen i stället för naturvårdsver- ket.

I kgpitgl_1 behandlar vi samverkan mellan naturvårds- verket och vissa andra myndigheter. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen behöver utveckla sitt samarbete om verksamhetsplane- ring, inspektionsverksamhet m.m. och ha regelbundna överläggningar i planeringsfrågor. Generaldirektörerna för naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör ingå i varandras styrelser. Vi ger förslag till en förstärkt samverkan mellan tillsynsmyndigheterna på central, regional och lokal nivå. Vi föreslår riktlin- jer för uppdelning av tillsynsansvaret mellan länssty- relser och kommuner. Arbetet för att åstadkomma en miljöanpassad varuproduktion kommer att kräva en ytterligare stärkt samverkan mellan naturvårdsverket

och kemikalieinspektionen.

• Sida 17
•  Original

Samarbetet med boverket behöver utvecklas när det gäller frågor om hushållning med naturresurser, miljökonsekvensbeskrivningar och miljöfrågor i den fysiska planeringen. Vi redovisar vår uppfattning om rollfördelningen mellan de centrala myndigheterna och lämnar förslag till samarbetsformer. vi belyser även samverkan mellan central, regional och lokal nivå.

Vid SME; och ggg finns expertkompetens i olika miljö- frågor. Naturvårdsverket bör genomföra överläggningar

med SMHI och SGU i syfte att få en ökad samverkan och

ett effektivt utnyttjande av dessa myndigheters kompe- tens och underlag i det samlade miljöarbetet.

I avsnittet om samverkan med länsstyrelserna ger vi förslag till utveckling av samarbetet när det gäller bl.a. vägledning och uppföljning från naturvårdsver- ket. Vi pekar på möjligheterna till ett gemensamt nyttjande av särskild kompetens. För att stärka och samordna tillsynsarbetet enligt miljöskyddslagen föreslår vi att länsstyrelserna, utöver de tidigare

nämnda miljörapporterna, skall utarbeta särskilda

tillsynsprogram.

Samarbetet mellan staten och kommunerna i miljöfrågor bör utvecklas ytterligare. Naturvårdsverket bör bl.a. stimulera och ge underlag för ett vidgat kommunalt miljöarbete inte minst i naturvårdsfrågor. De kommuner som övertagit tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen bör utarbeta tillsynsprogram. Vi föreslår i övrigt inga direkta rapporteringssystem mellan kommunerna och

naturvårdsverket.

I kapitel 8 behandlar vi anpassningen av naturvårds-

verkets organisation till verkets utvecklade roll. Vårt organisationsförslag utgår från den analys vi

gjort av naturvårdsverkets arbetsuppgifter. Förslaget

• Sida 18
•  Original

grundar sig därför inte på någon värdering av natur— vårdsverkets nuvarande organisation.

Vi föreslår en organisationsstruktur med

- GD & styrelse

— överdirektör

- Ledningsstab

- Administrativt stödjande enhet

- Informationsenhet

- Forsknings- och miljö- & forsknings- och

övervakningsenhet miljöövervaknings—

nämnder

- Tillsynsenhet & tillsynsråd

— Enhet för miljöskydd industri - Enhet för miljöskydd samhälle - Enhet för naturvård

En huvuddel av det strategiska arbetet med att utveck- la mål och styrmedel samt uppföljning och utvärdering utförs i projektform under verksledningen. I den för— stärkta ledningsstaben ingår rättssekretariat, inter— nationellt sekretariat, pressekreterarfunktion och

miljöekonomisk kompetens.

Vi framhåller att naturvårdsverkets arbetsformer skall vidareutvecklas. Beställar- och upphandlarrollen bör stärkas. Personalutveckling och kompetensförsörjning bör kopplas till avsedda förändringar i verksamhetens inriktning. En fortsatt utveckling av de alternativa karriärvägarna - chefs-, projekt- och specialistkar- riären - är viktig för dynamiken i organisationen och

personalens motivation.

Utvecklingen av styrsystemet - den interna styrningen och den resultatorienterade budgetprocessen - bör

drivas vidare.

• Sida 19
•  Original

I kapitel 9 föreslår vi vissa förändringar i natur- vårdsverkets instruktion. Åndringsförslagen är en konsekvens av våra förslag om inriktning, arbets- uppgifter och organisation.

I kapitel 10 behandlar vi vissa genomförandefrågor. Vi understryker att våra förslag om förändringar och

prioriteringar syftar till att skapa utrymme för de viktigaste uppgifterna i verkets centrala roll. Våra förslag innebär att viss personal, ca 150 personer, skall föras över till andra statliga huvudmän. Försla- gen innebär inte att personal behöver sägas upp. De tidsbegränsade tjänsterna som direktörer för de nya organisatoriska enheterna bör utlysas. Ansvaret för genomförandearbetet kommer i hög grad att vila på naturvårdsverket självt.

• Sida 20
•  Original

|_IIH .! | ..r "..,-w

"Y 1) i.u.LIigl ,. '.'

_|nn

ngt?.

• Sida 21
•  Original

1 INLEDNING 1.1 Uppdraget

Enligt direktiven (bilaga 1) är utgångspunkterna för vårt arbete att naturvårdsverkets centrala roll i det samlade miljöarbetet skall stärkas och att verkets organisation anpassas till en mål- och resultatorien- terad styrning, en medveten decentralisering samt integrering av miljöarbetet i olika sektorer.

1.2 Uppläggningen av vårt arbete

Vi har studerat statskontorets översyn av arbetsin- riktningen vid naturvårdsverket och verkets förslag om en förändrad organisation från år 1988 samt natur- vårdsverkets fördjupade anslagsframställning för perioden 1991/92-—1993/94 och de särskilda rapporter som bifogades anslagsframställningen.

Vi har intervjuat avdelningscheferna vid naturvårds— verket. Vi har även inhämtat synpunkter från verkets styrelse i sin helhet, från enskilda styrelseledamöter och från företrädare för de centrala och lokala fack- liga organisationerna. Vi har också besökt naturvårds— verkets laboratorier i Uppsala och Grimsö forsknings-

station.

• Sida 22
•  Original

Vi har sammanträffat med företrädare för kemikalie- inspektionen, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, boverket, koncessionsnämnden för miljöskydd, lant- bruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, Svenska kommunförbun- det, Umeå universitet och Institutet för vatten och luftvårdsforskning. Vi har haft samråd med den centra- la organisationskommittén för en ny statlig länsför- valtning och med representanter för landshövdingarna. Vi har haft kontakter med riksrevisionsverket när det gäller frågor om naturvårdsförvaltning och avgiftsfi- nansiering. Vi har härutöver sammanträffat med före- trädare för olika intresseorganisationer, däribland Svenska naturskyddsföreningen, Kemikontoret och före—

trädare för skogs- och lantbruksintressen.

Regeringens proposition om En god livsmiljö (1990/91:90) har utgjort ett viktigt underlag för ut— redningen. Såväl naturvårdsverket som flera andra myn- digheter och organisationer har biträtt utredningen med underlagsmaterial och synpunkter i enskilda frå-

gor.

Vi har anlitat konsulter för att ta fram underlag rörande två områden som pekas ut i direktiven. civ.ing. Nils Ahlgren, UNO-konsult AB, har utrett frågan om naturvårdsverketets laboratorieresurser. Avd.dir. Carl-Axel Jansson, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, har belyst möjligheterna till decentra-

lisering inom naturvårdsförvaltningen.

• Sida 23
•  Original

När naturvårdsverket inrättades saknades ofta kunskap och kompetens för att beakta miljöaspekterna. Myndig— heter på central, regional och lokal nivå koncentre- rade sig på sina huvuduppgifter och lämnade miljö— vårdsfrågorna i sin verksamhet åt sidan.

I och med tillkomsten av naturvårds- och miljöskydds- lagarna och det centrala naturvårdsverket påbörjades ett stort arbete för att åstadkomma ett skydd för landets mest värdefulla naturområden och att ställa tekniska krav på rening av utsläpp. Det centrala verket fick på grund av ett begränsat miljövårds- intresse och brist på utbildad personal på andra håll i samhället ofta självt driva de olika frågorna, skriva detaljerade bestämmelser och förslag och bygga upp en teknisk-naturvetenskaplig kompetens på många olika områden.

Åttiotalet kan ses som en brytningstid. Miljövårdsar- betet började ge goda resultat t.ex. när det gäller industriutsläpp. Ansvaret och kompetensen för miljö- arbetet spreds alltmer i samhället och bland myndig- heter och samhällsorgan på alla nivåer. Allmänhetens kunskaper och engagemang i miljöfrågor växte kraftigt. Miljöfrågorna fördes allt högre upp på den politiska dagordningen.

• Sida 24
•  Original

Samtidigt blev en rad allvarliga miljöproblem mer uppmärksammade framför allt på grund av en alltmer utvecklad miljöövervakning och miljöforskning. Som exempel kan nämnas växthuseffekten och nedbrytningen av ozonskiktet. Behovet av förändringar inom olika samhällssektorer som energisystem, transportsystem och de areella näringarna liksom när det gäller använd— ningen av kemikalier blev tydligare. Behovet av inter-

nationellt samarbete växte.

Miljöarbetet på nittiotalet kommer i än högre grad att inriktas på de mer långsiktiga och storskaliga miljö- frågorna. Det internationella arbetet blir allt mer betydelsefullt. Kraven på integration mellan det in- ternationella och det inhemska miljöarbetet blir allt starkare.

Olika ekosystems värden, utsatthet och känslighet för olika föroreningar och fysiska ingrepp blir allt bättre kända. Miljömål som tar hänsyn till bl.a. kritiska belastningsgränser måste ställas upp som grund för miljöarbetet. Miljöpolitikens olika sidor och verktyg - markanvändning, naturvård, fysisk plane— ring och miljöskydd — måste fortsätta att integreras

och samverka.

Det inhemska miljöarbetet kommer att i större ut— sträckning behöva inriktas mot mera diffusa hotbilder som t.ex. miljöpåverkan från varor och användningen av kemikalier. Miljöfrågorna måste integreras än mer uttalat i olika verksamheter. Det gäller främst de areella näringarna samt energi- och trafiksystemen. Målet "en långsiktigt hållbar utveckling" kan inte nås endast genom förfinad reningsteknik.

Inte heller kan de grundläggande ekologiska systemen

och sammanhangen bevaras endast genom skydd av allt

• Sida 25
•  Original

fler mindre områden med särskilda kvaliteter med en allt mer detaljerad styrning av vård och skötsel. Detta betyder självfallet inte att punktvisa eller tekniska åtgärder inte kommer att behövas. Åtskilliga viktiga sådana punktinsatser återstår. Tyngdpunkten i miljöarbetet och även i naturvårdsverkets insatser kommer emellertid att flyttas. Nya styrmedel måste

utvecklas för att lösa miljöproblemen.

För ett fortsatt framgångsrikt miljöarbete måste ansvaret för miljöfrågorna ytterligare stärkas inom de olika samhällssektorerna. Inom flera sektorer är redan en miljökompetens under uppbyggnad och ett miljöenga- gemang blir alltmer påtagligt. En av naturvårdsverkets viktigaste uppgifter är att stimulera och driva på ett sådant ökat sektorsansvar, att ge underlag för och ställa upp mål för begränsningar av sektorernas miljö— påverkan och att följa upp och ställa samman hur mil- jöbelastningar från olika sektorer utvecklas. Uppfölj- ningen mäste också avse effektiviteten i miljöarbetet inom sektorn. Val och utformning av konkreta miljö- vårdsåtgärder bör däremot så långt möjligt ske inom de olika verksamheterna som en integrerad del av sektorns sammanlagda utvecklings— och åtgärdsarbete. Miljö- aspekter måste klarläggas och vägas in i ett tidigt skede när nya produkter och metoder utvecklas. Detta ger förutsättningar för att åstadkomma en miljöanpas— sad samhällsutveckling och finna effektiva miljövårds- åtgärder som samtidigt är samhällsekonomiskt fördel- aktiga.

Förutsättningarna för ett vidgat ansvar för miljöfrå- gorna skiljer sig väsentligt mellan olika samhällssek- torer. De centrala myndigheterna inom olika sektorer är av olika karaktär, alltifrån förvaltningsmyndig- heter inriktade på tillämpning av lagstiftning till affärsdrivande verk. De har olika roller, styrmedel

• Sida 26
•  Original

och påverkansmöjligheter i förhållande till verksam— hetsutövarna inom sektorn. Styrkan i de intressen som står mot miljöintressena varierar mellan sektorerna. Inom flera sektorer pågår en förnyelse och förändring av myndighetsstrukturen.

Detta innebär att varje sektor måste diskuteras för sig när det gäller integrering av ansvar och samverkan med naturvårdsverket. En av verkets viktigaste upp- gifter under de närmaste åren bör därför vara att sektor för sektor, i dialog med sektorns företrädare, analysera hur sektorsansvaret kan vidgas, vilken roll myndigheterna inom sektorn kan spela i miljöarbetet och i vilka former samspelet med naturvårdsverket bör

ske.

Likaså är det angeläget att stärka de regionala och lokala myndigheternas ansvar och befogenheter. I dag har en betydande miljökompetens byggts upp inom läns- styrelserna och i många kommuner. På dessa nivåer bör förutsättningarna vara goda att finna sådana lösningar på miljöfrågorna som samtidigt kan vara effektiva från miljösynpunkt och gynna en önskvärd samhällsutveckling i stort. Också gentemot regionala och lokala myndighe- ter bör naturvårdsverkets roll vara att medverka till att nationella och generella miljömål vidareutvecklas till operativa mål för olika geografiska områden, ge underlag och vägledning samt att på riksnivå följa upp och sammanställa hur miljöbelastningen förändras inom olika geografiska områden. Uppföljningen bör också innefatta effektiviteten i miljöarbetet.

För att ett decentraliserat miljöarbete skall fungera så att miljömålen sammantaget kan nås och så att inte från miljösynpunkt oacceptabla geografiska skillnader uppkommer i krav och praxis, krävs ett utvecklat väg— lednings- och uppföljningsarbete från naturvårdsver-

• Sida 27
•  Original

ket. Målet för detta arbete bör självklart inte vara att nå total likformighet. Geografiska olikheter kan ofta vara motiverade utifrån de skillnader som kan förekomma beträffande miljötillståndet, vad miljön tål och samhällsstrukturen i olika delar av landet.

I förhållande till såväl sektorsmyndigheter som regionala och lokala miljömyndigheter är det således en viktig uppgift för naturvårdsverket att följa hur miljöarbetet bedrivs och att fästa regeringens upp- märksamhet på behov av förändringar i ansvarsförhål- landen, regler och system. Det är likaså en viktig uppgift för verket att göra bedömningar och att förmedla kunskaper och erfarenheter över sektors- gränser och mellan miljömyndigheter liksom att hålla samman det utvidgade miljöarbetet.

Genom att ansvaret för det konkreta åtgärds- och genomförandearbetet i ökad utsträckning förs ut till sektorsansvariga myndigheter samt till regionala och lokala miljömyndigheter, kan naturvårdsverket ytter- ligare koncentrera sitt arbete och sitt behov av fast kompetens på mer detaljerad och teknisk nivå till från miljösynpunkt särskilt viktiga frågor och områden. När verket för en begränsad tid behöver tillgång till ytterligare sakkompetens för att exempelvis ta fram ett råd eller en föreskrift, bör verket i stället ha fria resurser att anlita extern expertis som löpande arbetar med den aktuella, konkreta miljöfrågan t.ex. från regional eller lokal nivå.

En angelägen uppgift för naturvårdsverket är att se till att kunskap om tillståndet i miljön tas fram. Sådan kunskap är nödvändig för att kunna identifiera miljöproblem, prioritera mellan problem och åtgärds- områden, formulera mål för miljöns och miljöbelast-

ningens utveckling och för att värdera miljöarbetets

• Sida 28
•  Original

resultat. Kunskaper av detta slag behövs också som underlag för politiska beslut och som bas för det internationella arbetet.

Naturvårdsverket bör alltså ha ett huvudansvar för in- riktningen och utformningen av den nationella miljö- övervakningen och för inriktningen av miljöforsk- ningen. Naturvårdsverket kan här sägas ha en bestäl- larroll. För att få en önskvärd flexibilitet och effektivitet i dessa verksamheter och för att få en klarare rollfördelning mellan verket och omvärlden, är det en fördel om genomförandet inte sker med egen per—

sonal.

Naturvårdsverket måste också svara för att den kunskap som tas fram genom främst miljöforskning och miljö- övervakning förs ut till övriga miljövårdsmyndigheter och sektororgan med miljöansvar. Sådan kunskapsförmed- ling kräver ofta en bearbetning så att kunskaperna

blir tillgängliga och användbara i miljöarbetet.

En av naturvårdsverkets viktigaste roller är att förse regeringen med underlag för beslut, förslag till mål och prioriteringar liksom att se till hur olika poli- tiska beslut i miljöfrågor genomförs. Vidare bör ver- ket till regeringen avrapportera miljöarbetets resul- tat och vid behov föreslå förändringar i lagstiftning, myndighetsorganisation och ansvarsfördelning. En ange- lägen uppgift för verket är att analysera behovet av och möjligheterna till nya styrinstrument som kan behövas för att miljömålen skall kunna nås på ett effektivt sätt.

För att fylla denna roll måste naturvårdsverket analy- sera, beskriva och avväga olika förslag när det gäller ekonomiska konsekvenser. Likaså måste de internatio-

nella aspekterna analyseras inom naturvårdsverket inte

• Sida 29
•  Original

minst i samband med olika förslag om ändringar i lag- stiftning och regler inom landet. Det är också angelä— get att de juridiska aspekterna och andra genomföran- defrågor klarläggs av naturvårdsverket i samband med olika program— och åtgärdsförslag av miljökaraktär.

Regeringens beslut om prioriteringar och mål är grunden för hur naturvårdsverket fördelar insatser och resurser på olika arbetsområden. Här krävs en utveck- lad beredskap och flexibilitet. Naturvårdsverket måste ytterligare utveckla formerna för att styra sin verk- samhet mot angivna mål och genomföra resultatanalyser av såväl verkets eget som det samlade samhällets miljöarbete.

Fler personer inom myndigheter och andra verksamheter kommer att arbeta med miljöfrågor. Naturvårdsverkets roll inriktas i större utsträckning mot att få dessa att effektivt arbeta med de viktigaste frågorna. Verket måste därför stärka sitt arbete med att ta fram och förmedla kunskap i miljöfrågorna. Det är vidare angeläget att naturvårdsverket utvecklar arbetet med miljömål, mål för begränsningar av belastningar och utsläpp och mål för bevarande av arter och biotoper. Vägledning för och uppföljning av miljöarbetet i samhället blir också mer väsentligt liksom rollen som stabsorgan åt regeringen och det allt mer intensiva internationella arbetet.

Inom naturvårdsverket pågår en utveckling från myndig- hetsrollen med tyngdpunkt i specialisering och direkt hantering av ärenden mot en pådrivande, uppföljande och samordnande roll. Överblick, helhetssyn, förhand- lings- och samarbetsförmåga samt flexibilitet blir allt viktigare kompetenser. Det är angeläget att den ändrade inriktningen i allt större utsträckning präg- lar verket när det gäller såväl rekrytering och ut-

• Sida 30
•  Original

veckling av personal som utveckling av arbetsformer och ledningsfunktioner.

• Sida 31
•  Original

3 ' MÅLSTYRNING OCH UPPFÖLJNING AV MILJÖARBETET

Miljöarbetet utgår från tillståndet i miljön. För att miljöarbetet skall kunna styras och följas upp behöver olika åtgärder, resursinsatser och prioriteringar relateras till miljötillståndet. Mål behöver utarbetas och fastställas. Målen bör så långt möjligt utformas kvantitativt för att bli operativt användbara och möjliga att följa upp.

I ett första steg behöver miljömål formuleras utifrån ekologiska förutsättningar. Sådana mål måste bli före— mål för politiska bedömningar och beslut. Här har naturvårdsverket en nyckelroll att utifrån sina kun— skaper och sin överblick utarbeta underlag och för- slag. Miljömålen kan uttryckas mer principiellt och övergripande som t.ex. att den biologiska mångfalden skall bevaras. Miljömål kan också behöva anges för olika definierade ekosystem som t.ex. Östersjön. I många fall kan övergripande miljömål konkretiseras och uttryckas som t.ex. halter av vissa ämnen och förore- ningar i luft, mark och vatten. Det bör finnas en stark koppling mellan å ena sidan miljömål och å andra sidan miljöövervakning och forskning. Övervakning och forskning bör i hög grad inriktas på att ge underlag för att formulera miljömål och för uppföljning av miljötillståndet i förhållande till dessa mål.

Miljömålen behöver i många fall utvecklas till belast— ningsmål, dvs. mål för vilken miljöbelastning och mil—

• Sida 32
•  Original

jöpåverkan som kan accepteras för att miljömålen skall kunna nås. Utarbetandet av belastningsmål inrymmer bl.a. rent naturvetenskapliga utvärderingar om belast- ningsgränser i förhållande till miljötillstånd och miljömål dvs. "vad naturen tål", s.k. critical loads. Värderingar kan också behöva inrymmas av vilka belast- ningsnivåer som med tanke på bl.a. ekonomi är rimliga att sträva mot under en viss tidsperiod, s.k. target loads.

Belastningsmål kan uttryckas som en högsta mängd till- försel av olika ämnen till luft och vatten t.ex. högst a kg kväve per ha mark och år, högst b kg fosfor till Östersjön per år. Belastningsmålen blir i regel olika för olika geografiska områden beroende på skillnader när det gäller miljöns tillstånd och känslighet. Också när det gäller utformningen av belastningsmål har naturvårdsverket en huvudroll.

Belastningsmål i form av critical loads bör med ut— gångspunkt i fastställda miljömål kunna utarbetas av naturvårdsverket. Belastningsmål i form av target loads måste däremot bli föremål för politiska beslut. Naturvårdsverkets roll är att utarbeta underlag och

förslag.

I arbetet med belastningsmål måste klarläggas vilken belastning som härrör från andra länder som grund för svenska prioriteringar och för bedömningar av inter- nationellt agerande. Ett utvecklat arbete med miljömål och belastningsmål är en av de viktigaste förutsätt— ningarna för att få till stånd ett effektivt interna— tionellt arbete med olika miljöfrågor.

Belastningsmålen måste, framför allt när det gäller olika föroreningar, vidareutvecklas till utsläppsmål för de svenska utsläppen av olika ämnen. Här är över—

• Sida 33
•  Original

siktliga spridningsberäkningar ett viktigt hjälpmedel. Utsläppsmål uttrycks ofta som procentuella minskningar eller som mängder t.ex. utsläppen av svavel skall minska med a ton under perioden 1990—1995. En utveck— ling mot den senare typen gör att miljöarbetet kan bedrivas mer kostnadseffektivt och med större preci- sion. I en del fall behöver målen också fördelas på olika verksamheter i samhället som t.ex. trafik och energi för att bli operativt användbara. Det förut- sätter emellertid analyser och avvägningar om kost— nader och åtgärdsmöjligheter mellan sektorer.

Det är också angeläget att övergripande miljömål om den biologiska mångfalden konkretiseras.

Utsläppsmål för sektorer och konkretiserade mål för naturvårdsarbetet bör kunna fastställas på myndighets- nivå när de kan relateras till miljömål och belast— ningsmål som har fastställts genom politiska beslut. I andra fall kan även utsläppsmål behöva bli föremål för politiska bedömningar och beslut mot bakgrund av främst underlag och förslag från naturvårdsverket.

Arbetet med miljömål, belastningsmål, utsläppsmål och mål för naturvårdsarbetet är ett av de viktigaste arbetsområdena för naturvårdsverket. Här finns ett stort behov av kunskaps— och metodutveckling. Inte

minst gäller detta inom naturvården.

Vi vill framhålla att arbetet med mål för miljöarbetet är i ett inledningsskede. Under många år framöver kommer därför viktiga delar av miljöarbetet att behöva ta sin utgångspunkt i vad som är möjligt och rimligt att åstadkomma i form av miljöförbättringar, utsläpps— reduktioner och miljöhänsyn. Även sådana bedömningar bör så långt möjligt formuleras som kvantitativa mål.

• Sida 34
•  Original

Arbetet med mål måste nära integreras med analyser av åtgärdsbehov, åtgärdsmöjligheter och utformning av sektorsplaner och åtgärdsprogram för olika sektorer. Huvudansvaret för arbetet med sådana analyser och program bör så långt som möjligt falla på sektorsmyn— digheterna. Dessa bör också ha huvudansvaret för den primära uppföljningen av det åtgärdsinriktade arbetet.

Förutsättningarna skiljer sig dock väsentligt för ett vidgat sektorsansvar för miljöfrågorna mellan sekto— rerna. Naturvårdsverkets roll och uppgifter i arbete med åtgärdsprogram blir därför olika inom olika sek- torer. För de sektorer där ingen annan central statlig myndighet kan svara för miljöarbetet bör naturvårds— verket svara för arbetet med åtgärdsprogram i samråd

med företrädare för verksamhetsutövarna.

För att kunna styra miljöarbetet måste åtgärdsprogram- men innefatta en bedömning av vilka resultat ett genomförande av dessa innebär. En utvecklad uppfölj- ning av åtgärdsprogram innehåller en redovisning av förändringar i miljöpåverkan och utsläpp. Naturvårds— verket bör ha en samordnande och pådrivande roll i arbetet med åtgärdsprogram.

För att förstärka sektorsmyndigheternas miljöansvar ytterligare avser regeringen enligt propositionen om En god livsmiljö (1990/91:90) (MPP 91) att skriva in detta ansvar i instruktionen för bl.a. trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruksmyndigheterna och skogsvårdsorganisationen. Vi föreslår att ett sådant ansvar också bör föras in i instruktionen för den nya centrala statliga myndigheten för energi—, industri— och teknikutvecklingsfrågor.

Arbetet med sektorsplaner och åtgärdsprogram kan knappast låsas fast i ett tidsprogram. Det ankommer på

• Sida 35
•  Original

regeringen eller berörda myndigheter att ta initiativ till sådana program när den nationella miljöpolitiken, förändringar i miljötillståndet eller utvecklingen

inom en sektor så kräver. Naturvårdsverket har en vik- tig roll att uppmärksamma behovet av sådana initiativ.

För att vidga naturvårdsverkets överblick och möjlig- het till uppföljning av miljöarbetet anser vi att fas- tare former bör utvecklas för sektorsmyndigheternas redovisningar av sitt miljöarbete. Vi föreslår att de olika centrala statliga sektorsmyndigheterna åläggs att årligen till regeringen redovisa en sammanfattande miljörapport. Miljörapporten bör lämpligen ingå som del i den årliga resultatredovisningen resp. 1 den fördjupade anslagsframställningen vart tredje år. Som grund för sitt miljöarbete och för miljörapporterna bör de olika myndigheterna utveckla och redovisa mål av miljökaraktär som delar av sina verksamhetsmål. I miljörapporten bör vidare redovisas från miljösynpunkt viktigare uppkomna och förväntade förändringar i mil- jöpåverkan från sektorn samt vidtagna och planerade åtgärder vid myndigheten och inom sektorn. Vidare bör belysas tendenser och behov som motiverar särskild uppmärksamhet från miljösynpunkt. Miljörapporter bör i ett första steg införas för trafikverken, de centrala fiskeri- och jordbruksmyndigheterna, skogsvårdsorgani- sationen och för den nya statliga myndigheten för energi-, industri- och teknikutvecklingsfrågor.

Det är viktigt att miljörapporterna relateras till de mål som vi nyss har diskuterat. Rapporternas upplägg— ning och innehåll måste anpassas till förhållandena inom resp. sektor och rollen för resp. sektorsmyndig- het. Rapporterna bör inriktas på för miljöutvecklingen strategiska frågor. Förslag till avgränsning, princi- piell struktur och inriktning för miljörapporten bör

tas fram av resp. sektorsmyndighet i samråd med natur-

• Sida 36
•  Original

vårdsverket. Regeringen kan självfallet vid behov ge särskilda direktiv för miljörapporternas inriktning och innehåll.

Motsvarande rapporterings- och uppföljningssystem som vi här föreslår för vissa sektorsmyndigheter bör även införas för länsstyrelserna. Även länsstyrelsernas miljörapporter bör knytas till deras årliga resultat— redovisningar resp. fördjupade anslagsframställningar. Förslag till principiell struktur och inriktning för länsstyrelsernas miljörapporter bör tas fram av före- trädare för länsstyrelserna i samråd med naturvårds- verket. Det bör tills vidare ankomma på länsstyrel- serna att i sina miljörapporter även översiktligt

belysa det kommunala miljöarbetet.

Kopior av sektorsmyndigheternas och länsstyrelsernas miljörapporter bör direkt tillställas naturvårdsver— ket. Rapporterna bör bli utgångspunkt för en dialog mellan verket och berörda myndigheter. Det bör ankomma på verket att lämna en samlad redovisning med even-

tuella synpunkter och förslag till regeringen.

Naturvårdsverket bör vart tredje år inom ramen för sin fördjdpade anslagsframställning redovisa en samlad uppföljning och utvärdering av miljöarbetet och dess resultat. Även denna samlade redovisning bör så långt möjligt relateras till miljömål och belastningsmål. Miljörapporterna från sektorsmyndigheter och länssty- relscr bör härvid kunna fungera som ett viktigt under—

lag.

• Sida 37
•  Original

4 NATURVÅRDSVERKETS ROLL OCH UPPGIFTER INOM SÄRSKILDA ARBETSOMRÅDEN

4.1 Forskning, miljöövervakning och laboratoriefrågor

I detta avsnitt presenterar vi vår uppfattning om naturvårdsverkets roll inom forskning, miljöövervak- ning och laboratorieverksamhet. Dessa arbetsområden går delvis i varandra. Vi inleder därför avsnittet med att redovisa de gemensamma och övergripande principer

som har styrt våra förslag.

4.1.1 Principiella utgångspunkter

I direktiven till kommittén understryks naturvårds- verkets roll när det gäller kunskapsuppbyggnad inom miljösektorn. Forskning och miljöövervakning är de viktigaste instrumenten i detta arbete. Av direktiven framgår vidare att vi skall analysera forskningsresur- sernas fördelning på egen verksamhet och upphandling av tjänster utanför verket. Kommittén skall också pröva vilken egen laboratorieverksamhet som verket

behöver förfoga över.

Den svenska forskningspolitiken utgår från att varje samhällssektor har ett ansvar för att bedöma, formule- ra, initiera och finansiera sina egna forsknings- och utvecklingsbehov (se t.ex. prop. 1989/90z90). Forsk- ningspolitiken utgår vidare från att statlig forskning

• Sida 38
•  Original

skall utföras främst inom universitet och högskolor. Denna modell innebär således ofta att den områdes— orienterade forskningen, den s.k. sektorsforskningen, beställs och finansieras från ett organ medan den

utförs inom universitet och högskolor.

Inom miljövårdsforskningens organisation representerar naturvårdsverket, genom forskningsnämnden, en av flera beställare. Verket utövar också en beställande roll inom miljöövervakningen genom Programmet för Miljö- kvalitetsövervakning (PMK). Inom naturvårdsverket finns även utförande verksamheter inom dessa bägge områden.

Vi anser att det såväl när det gäller forskning som miljöövervakning är angeläget att skilja på beställar- rollen och utförarrollen. En tydlig rollfördelning innebär enligt vår uppfattning stora fördelar för bägge parter. Härigenom ges ökade möjligheter för beställaren att fastställa inriktning och att ställa krav utifrån de miljöfrågor och de miljöproblem som behöver bearbetas och utvecklas utan att låsningar skapas till hur genomförandearbetet kan och bör för- delas på egen personal i förhållande till externa resurser. Själva uppdragen och beställningarna kan utföras där de med hänsyn till kvalitet och kostnads— effektivitet ger bäst resultat. För utförarna innebär en tydligare rollfördelning mellan beställande och utförande verksamheter fördelar eftersom de får större möjligheter att vara med och konkurrera om utförandet

av projekt från beställarna.

Det finns starka skäl att ytterligare samordna forsk- ning och miljöövervakning inom naturvårdsverket. Verk— samheterna är ömsesidigt beroende och måste samverka. Naturvårdsverkets roll bör i ökad utsträckning inrik-

tas mot att formulera mål och program samt att följa

• Sida 39
•  Original

upp, utvärdera och förmedla resultaten från dessa verksamheter. Beställarfunktionen kräver samma typ av kompetens oavsett om det rör sig om forskning eller

miljöövervakning.

En kvalitetssäkring är viktig i miljöarbetet. Detta gäller alla verksamheter oavsett om de bedrivs externt eller internt. Metoder och utförande av provtagningar, bedömningar, analyser etc. utvecklas genom bl.a. ackreditering av laboratorier och kontrollorgan. En ökande internationalisering kan förväntas leda till en allt snabbare utveckling.

4.1.2 Forskningsnämnden vid naturvårdsverket

Naturvårdsverket har genom sin forskningsnämnd ett centralt ansvar för miljöforskningen. Denna forskning utförs redan nu till helt övervägande del vid univer- sitet och högskolor.

Forskningsnämndens ansvarsområde är att svara för forskning om samspel mellan samhälle och miljö och om effekter av föroreningar och andra ingrepp i miljön. Denna avgränsning innebär att t.ex. miljöteknisk forskning inte finansieras via forskningsnämndens an- slag. Forskningsnämnden lämnar stöd inom åtta områden, nämligen toxikologi och hälsoeffekter, landmiljö, luftvård, buller, grundvatten och mark, sjöar och vattendrag, marin miljö samt samhällsvetenskaplig

forskning.

Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsansla- gets storlek fastställs vart tredje år av riksdagen genom de forskningspolitiska besluten. Det senaste beslutet (prop. 1989/90:90, JoU 17, rskr. 336) innebar bl.a. en kraftig förstärkning av forskningsnämndens

• Sida 40
•  Original

anslag. Innevarande budgetår disponerar nämnden drygt 120 milj.kr. Härutöver har naturvårdsverket avsatt ytterligare ca 20 milj.kr. under innevarande budgetår för forsknings- och utvecklingsarbete. Exempel på sådana verksamheter är åtgärder mot försurning och

internationellt samarbete.

Forskningsnämndens elva ledamöter utses av regeringen för tre år. Fem av ledamöterna företräder statliga verk, nämligen naturvårdsverket, kemikalieinspektio- nen, livsmedelsverket, socialstyrelsen, och arbetar- skyddsstyrelsen. Övriga sex ledamöter är vanligen forskare. Naturvårdsverkets generaldirektör är ord— förande i nämnden. I nämndens uppgifter ingår att utforma forskningspolicy, fastställa forskningens inriktning och fördela forskningsmedlen. Som rådgiv— ande organ till forskningsnämnden arbetar dels veten-

skapliga kommittéer, dels projektgrupper.

De vetenskapliga kommittéerna ansvarar för att forsk— ningen håller hög vetenskaplig kvalitet. Ledamöterna tillsätts av nämnden. De flesta är forskare, men också representanter för forskningens avnämare ingår, främst från naturvårdsverket. Kommittéerna skall inom sina ansvarsområden vetenskapligt och behovsmässigt granska forskningsprojekt. Förutom denna uppgift skall de ini- tera forskning, kunskapssammanställningar och sympo— sier. De skall också föreslå nämnden ämnesområden för utvärderingar eller för extra forskartjänster vid universiteten. Kommittéerna bör i ökad utsträckning delta i granskning av program och projekt inom miljö-

övervakningen.

Projektgrupperna tillsätts temporärt för att initiera och följa upp forskning inom utvalda områden efter program som fastställs av forskningsnämnden. Projekt—

grupperna består av forskare och avnämare och de till-

• Sida 41
•  Original

sätts vanligen för fyra till sex år. Avnämarna kommer från berörda avdelningar inom naturvårdsverket, men kan också komma från andra centrala myndigheter eller länsstyrelser.

Forskningsnämnden lämnar olika typer av forsknings- stöd. Huvuddelen av anslaget under innevarande budget— år fördelas som projektstöd via kommittéer och pro— jektgrupper. Enligt praxis beviljas inte bidrag till naturvårdsverkets egna laboratorier. Undantag görs för viltforskningsstationen Grimsö och för köp av analys- tjänster eller när en projektgrupp behöver utnyttja kompetens som endast finns tillgänglig inom laborato- rierna.

En del av nämndens anslag används för att finansiera 18 forskartjänster vid universiteten. Motiven för denna typ av forskningsstöd är dels att bygga upp kompetens genom att attrahera forskare till viktiga områden där kompetens saknas, dels att hålla kvar kompetens. stöd lämnas även för internationellt

forskningssamarbete, utvärderingar och resebidrag.

Naturvårdsverket utövar sitt ansvar som beställare av miljövårdsforskning genom forskningsnämnden. I verkets interna organisation återfinns beställarfunktionen vid forskningsavdelningen som svarar för handläggning av

forskningsadministrativa uppgifter. Avdelningen svarar

också för planeringen av miljöövervakningsprogrammet.

1990 års forskningspolitiska beslut innebär att natur- vårdsverket även i fortsättningen bör ha det det över- gripande samordningsansvaret för miljöforskningen. Mot bakgrund av de politiska riktlinjer beträffande sek— torsforskning som propositionen ger uttryck för vill vi understryka betydelsen av att naturvårdsverkets roll som beställare av miljöforskning bibehålls och

• Sida 42
•  Original

utvecklas. Förutom de skäl för att behålla den nuva- rande organisationen som framförs i beslutet bör föl— jande motiv beaktas.

Naturvårdsverket har en viktig uppgift som kunskaps- förmedlare mellan forskare och avnämare. Som central myndighet på miljövårdsområdet skall verket svara för att kunskap inom skilda områden samlas in, bearbetas, bedöms och görs tillgänglig som underlag för åtgärder och för politiska beslut. Detta arbete förutsätter att verket via sin beställarfunktion initierar och följer upp forskning samt utvärderar forskningsresultaten så att de kan utnyttjas i den åtgärdsinriktade verksam- heten. Arbetet inbegriper kontakter med andra som

finansierar forskning med miljövårdsanknytning.

Samspelet mellan forskare och avnämare är också en viktig förutsättning för ett framgångsrikt interna- tionellt miljöarbete. För att Sverige skall kunna medverka till att åstadkomma gemensamma regler på en hög ambitionsnivå krävs ett underlag av mycket hög kvalitet. Här kommer möjligheterna att utnyttja forskningsresultat som underlag i t.ex. förhandlingar

om åtgärder att vara avgörande.

Den nuvarande organisationen - där representanter för universitet och högskola resp. avnämarintressen är företrädda i forskningsnämnd, vetenskapliga kommittéer och projektgrupper - har goda förutsättningar att tillgodose behovet av dialog mellan forskare och avnämare och garantera forskningens vetenskapliga kvalitet.

Naturvårdsverkets övergripande samordningsansvar för miljöforskningen omfattar i första hand stöd till den tillämpade forskningen. Beställarfunktionen utnyttjas även för att få till stånd grundläggande kunskapsupp-

• Sida 43
•  Original

byggnad på sådana områden där det finns ett långsik- tigt behov av kunskap och där kunskap saknas i dag. Vi vill därför framhålla betydelsen av att kunna finan- siera extra forskartjänster och att teckna tidsbegrän- sade avtal med grupper av forskare vid universitet och högskola. Denna form kompletterar projektstöd och vi bedömer att den ger naturvårdsverket goda möjligheter att påverka forskningens inriktning och ta del av den kunskap som kommer fram genom forskningen.

Med hänsyn till ambitionen att renodla verkets roll genom att hålla i sär beställande och utförande aktiviteter är det angeläget att avtalen med fasta forskargrupper inte tecknas för alltför långa avtalsperioder. Beroende på frågans art bör avtals— perioden variera i intervallet fem till tio år.

4.1.3 Miljöövervakning

Regeringen föreslår i MPP 91 att det befintliga pro- grammet för miljökvalitetsövervakning (PMK) byggs ut i syfte att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som internationell information. Regeringen föreslår också att enhetliga regionala miljöövervak- ningsprogram införs successivt i varje län för att ge kunskaper om regionala miljöförhållanden och som underlag för regional och kommunal planering. Totalt tillförs miljöövervakningen ytterligare 75 milj.kr.

under en treårsperiod.

Det finns i dag en omfattande men relativt splittrad miljöövervakning på olika nivåer i samhället.

På den nationella nivån bedriver naturvårdsverket sedan år 1978 PMK. PMK genomförs av naturvårdsverkets miljöövervakningsavdelning, av andra myndigheter såsom

• Sida 44
•  Original

SGU och SMHI samt IVL, naturhistoriska riksmuseet och olika universitetsinstitutioner. PMK har sin tyngpunkt i övervakning av miljöer utan påverkan av lokala källor. Programmet ger underlag för huvudparter av Sveriges rapportering av miljödata i internaticnella

sammanhang.

Miljöövervakning på den regionala nivån omfattar områ- den som är påverkade av föroreningar och bedrivs huvudsakligen i form av samordnad recipientkontroll för vissa vattenområden och genom regional luftkvali— tetsövervakning. Särskilda luft- och vattenvärdsför- bund spelar en viktig roll i samband med dessa över—

vakningsprogram.

Lokal miljöövervakning förekommer på kommunal nivå genom framför allt luftövervakning i tätorter.

Det krävs stora insatser för att få till stånd en ändamålsenlig miljöövervakning. PMK fungerar i dag inte helt tillfredställande. Arbetet med samordnade recipientkontrollprogram och olika regionala övervak— ningsprogram har ofta försvårats av förhandlingar om hur finansieringen skall lösas. Detta har inneburit att samordnade recipientkontrollprogram fortfarande saknas i delar av landet. Det är i regel svårt att garantera nödvändig kontinuitet i övervakningen. Ett annat problem är att systemet för miljöövervakning består av olika slag av mätprogram. Insamlade data kan därför inte jämföras och bearbetas i tillräcklig

utsträckning.

Behovet av sammanställd och utvärderad information är stort hos olika intressenter från det internationella till det lokala planet. Både datahantering och resul-

• Sida 45
•  Original

tatutvärdering inom miljöövervakningen måste utgå från likartade principer och stärkas i det fortsatta arbe— tet.

Fortsatt arbete

Enligt vår uppfattning bör naturvårdsverkets fortsatta utredningsarbete inriktas på att:

- utforma ett nytt utvidgat och förstärkt nationellt

program för miljöövervakning,

- utarbeta riktlinjer för regional miljöövervakning,

— utveckla former för redovisning av resultat och utvärderingar från miljöövervakningen på nationell

och regional nivå.

Naturvårdsverket föreslår i utredningen, Miljöövervak- ningen inför 2000-talet, att det befintliga PMK utvid- gas. Innehållet i de olika delprogrammen bör klarläg- gas i det fortsatta arbetet inom naturvårdsverket. Stor hänsyn måste därvid tas till den internationella utvecklingen. Det är angeläget att den svenska miljö- övervakningen kan användas i internationell samverkan.

Naturvårdsverket bör stödja länsstyrelserna genom att ta fram riktlinjer för den regionala miljöövervak- ningen. De regionala programmen bör innehålla samma delprogram som den nationella miljöövervakningen.

Resultaten från miljöövervakningen kommer att ha stor betydelse för den internationella utvecklingen av miljövårdsarbetet, för den nationella, regionala, och lokala planeringen, för att på ett kostnadseffektivt

• Sida 46
•  Original

sätt styra miljöskyddsätgärder och följa upp dessa nationellt och internationellt. För att detta skall bli möjligt krävs att resultaten från miljöövervak— ningen är lättåtkomliga och relevanta.

Samlade utvärderingar och redovisningar bör ske regel— bundet av såväl den nationella som den regionala mil- jöövervakningen. För att öka användbarheten av redo— visningarna från regional övervakning bör naturvårds- verket utarbeta en vägledning för utformningen av

redovisningarna.

Regler för kvalitetskontroll bör finnas och gälla i princip för all miljöövervakning på motsvarande sätt som för utsläppskontrollen.

organisation

Den förstärkta miljöövervakningen måste ges en tydlig organisation. Enligt MPP 91 har naturvårdsverket det övergripande ansvaret för miljöövervakningen i landet. Regeringen föreslår att det befintliga PMK-rådet vid naturvårdsverket skall ersättas med ett nytt organ som skall biträda verket i planeringen av och medelstill- delningen till den samlade miljöövervakningen.

Enligt vår uppfattning bör miljöövervakningen i fram— tiden ledas av en nämnd, kallad miljöövervaknings— nämnd.

Vi föreslår att nämnden skall bestå av 11 ledamöter. Ordförande bör vara naturvårdsverkets generaldirektör. Nämnden bör innehålla representanter såväl för berörda miljömyndigheter - kemikalieinspektionen, länsstyrel— serna m.fl. - som för verksamheter med betydande

miljöpåverkan.

• Sida 47
•  Original

Viktiga uppgifter för nämnden blir policyfrågor, re- sursfrågor, resultatredovisning, planering och admini- stration av det nationella miljöövervakningssystemet.

Det finns starka kopplingar mellan forskning och mil- jöövervakning. Vi föreslår därför att forskning och miljöövervakning hålls samman i en gemensam organisa- torisk enhet. Forskningskommittéerna arbetar redan

i dag med miljöövervakning. De bör i framtiden ges ett ansvar för vetenskaplig prövning av innehållet i mil—

jöövervakningen.

Finansiering

Miljöövervakningen i Sverige kostar i dag drygt 100 milj.kr. Det största enskilda miljöövervaknings- programmet är PMK som för budgetåret 1990/91 kostar ca 20 milj.kr. över statsbudgeten. Utöver PMK omfattar miljöövervakningen i huvudsak samordnad recipientkon- troll för vatten, samordnad recipientkontroll för kustområdena, luftkvalitetsövervakning genom luft- vårdsförbund, program för jordbrukets recipientkon- troll, program för uppföljning av kalkning och för- surningsläget. Som exempel kan nämnas att det största programmet inom den samordnade sötvattenkontrollen kostar ca 1 milj.kr. medan årskostnaden för de minsta begränsas till ca 20 000 - 30 000 kr. I dag finansie- ras endast en del av dessa kostnader över statsbudge- ten. För att öka effektiviteten i miljöövervakningen föreslår regeringen i MFF 91 därför att övervakningen i sin helhet skall finansieras via avgifter som till-

förs statsbudgeten.

Det åligger naturvårdsverket att utreda och lämna förslag till hur dessa avgifter skall utformas. Enligt

• Sida 48
•  Original

vår uppfattning bör en viktig utgångspunkt i detta utredningsarbete vara att förorenarens ansvar för att finansiera övervakningen vidgas till att gälla fler— talet verksamheter som påverkar miljön. Som exempel kan nämnas att när det gäller den samordnade vatten- dragskontrollen står ca 700 intressenter för kostna— derna, vilket kan jämföras med att minst 15 000 an- läggningar i dag omfattas av tillsynen enligt miljö- skyddslagen. Den areella, diffusa föroreningsbelast- ningen och miljöpåverkan via luften, markanvändningen, trafiken, kemikalieanvändningen och avfallet gör att

ansvaret för finansieringen måste breddas.

4.1.4 Laboratoriefrågor

Verkets interna laboratorieresurser är i dag organi- serade som enheter inom avdelningen för miljöövervak- ning. Vid laboratorierna arbetar ca 155 personer. Förutom laboratorieenheterna finns inom denna avdel- ning en stab som består av avdelningschefen och fyra medarbetare.

Arbetet vid avdelningen kan delas in i följande tre

huvuduppgifter.

* Genomförande av program inom miljöövervakningen.

* Expertfunktioner inklusive genomförande av

forskningsprojekt och särskilda utredningar.

* Centrallaboratoriefunktioner för kvalitetssäkring och metodutveckling.

Avdelningens budgeterade lönekostnader för budgetåret 1990/91 uppgår till 36,8 milj.kr. Naturvårdsverkets

ramanslag finansierar 30,4 milj.kr. (82 %) varav

• Sida 49
•  Original

4,9 milj.kr. (13 %) från anslagsposten PMK. Ytter- ligare 1,2 milj.kr. finansieras till lika delar via naturvårdsverkets anslag Bidrag till miljöarbete (BZ) och Miljövårdsforskning (B4). Extern finansiering svarar för resterande 5,3 milj.kr. (15 %) av lönekost- naderna, varav huvuddelen 4,3 milj.kr. avser kustlabo- ratorieenhetens verksamhet. I det följande redovisas

kort de nuvarande laboratorieenheterna.

1. Kustvattenenheten (Mk) består av 14 personer, varav 7 finns i Ultuna samförlagda med sötvatten- och land- enheten. En person är placerad vid Kristinebergs marinbiologiska station, medan övriga 6 är förlagda till Drottningholm i anslutning till fiskeristyrelsens sötvattenlaboratorium.

Lönekostnaderna beräknas uppgå till drygt 3 milj.kr. De finansieras helt från naturvårdsverkets ramanslag, varav drygt 0,9 milj.kr. belastar posten PMK.

Enhetens kompetens är framför allt inriktad på de fyra områdena: akvatisk radioekologi, frågor rörande plank- ton och bottenfauna, metaller i marin miljö och biolo- giska toxtester.

Nästan hälften av verksamheten utgörs av undersök— ningar inom ramen för miljöövervakningen. övriga arbetsinsatser fördelas på medverkan i forsknings- arbete inklusive radioekologiska frågor, utrednings- verksamhet samt medverkan i internationellt arbete och i information och utbildning.

2. Kustlaboratorieenheten (Mf) består av 19 personer,

varav 14 arbetar i Öregrund, Solna och Ultuna. Övriga fördelas på ett antal arbetsställen, som regel knutna till kärnkraftslägena.

• Sida 50
•  Original

Lönekostnaderna är finansierade av industrin och via forskningsmedel, utom enhetschefstjänsten som finan- sieras via naturvårdsverkets ramanslag.

Enhetens kompetens är framför allt inriktad på fiske- ekologi. Det finns också kompetens på bottenfauna.

Nästan två tredjedelar av verksamheten utgörs av undersökningar inom ramen för miljöövervakningen med tyngdpunkten i recipientkontroll. övriga arbetsinsat— ser fördelas på främst forskningsarbete och viss

utredningsverksamhet.

3. Luftenheten (Ml) består av 15 personer och är lokaliserad till Studsvik.

Lönekostnaderna är för innevarande år budgeterade till 3,1 milj.kr. Finansieringen sker nästan helt via

naturvårdsverkets ramanslag.

Verksamheten är inriktad på kvalitetssäkring och metodutveckling inom luftområdet, s.k. centrallabora-

toriefunktioner.

4. Landenheten och sötvattenenheten (Mt och Ms) är

lokaliserade till Ultuna. Verksamheterna samplaneras eftersom det finns stora samband mellan dem. Landenhe- ten består av 6 personer och sötvattenenheten består

av 36 personer.

De totala kostnaderna för enheternas verksamhet beräk- nas uppgå till knappt 14 milj.kr. varav 9,8 milj.kr. utgör löner. Finansieringen sker nästan helt via naturvårdsverkets ramanslag varav drygt 5 milj.kr. belastar posten PMK. Härtill kommer vissa medel från

forskningsnämnden och externa uppdrag.

• Sida 51
•  Original

Nästan tre fjärdedelar av verksamheten utgörs av undersökningar inom ramen för miljöövervakningen, inklusive uppföljning av kalkning av sjöar och vat— tendrag. Övriga arbetsinsatser fördelas på medverkan i forskningsarbete, visst utredningsarbete, medverkan i

aktionsprogram m.m.

5. Enheten för organiska miljögifter (Mo) består av 25

personer och är lokaliserad till naturvårdsverkets huvudkontor i Solna.

Lönekostnaderna uppgår till drygt 5,3 milj.kr. och finansieras via naturvårdsverkets ramanslag. För ett projektarbete om dioxiner har särskilt aVSatts

7 milj.kr. som används främst för köp av externa tjänster och analyskostnader.

Enheten svarar framför allt för expertfunktioner när det gäller riskbedömning och policyarbete inom området organiska miljögifter. Betydande delar av verksamheten har forskningskaraktär, ofta i internationellt samar- bete. Vidare bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete när det gäller metoder för provtagning och analys samt härtill hörande standardiseringsfrågor. Enheten svarar för undersökningar av miljögifter i marin miljö inom ramen för miljöövervakningen.

6. Enheten för metallekologi och vattenkemi (Mm) består av 16 personer och är lokaliserad till natur-

vårdsverkets huvudkontor i Solna.

Lönekostnaderna beräknas uppgå till drygt 3,3 milj.kr. och finansieras till 70 % via naturvårdsverkets ramanslag. För uppföljning av kalkningsinsatser har avdelats 820 000 kr., varav 650 000 kr. avser löner. En mindre del av lönekostnaderna finansieras genom

uppdrag från styrelsen för teknisk ackreditering.

• Sida 52
•  Original

Ungefär en tredjedel av verksamheten är inriktad på uppföljning av kalkningsinsatser i sjöar och vatten— drag. En ungefär lika stor verksamhet är inriktad på frågor om metallers förekomst och spridning i miljön. Härutöver svarar enheten för kvalitetsbedömning och interkalibrering av vattenlaboratorier enligt kontrakt med styrelsen för teknisk ackreditering. Enheten

medverkar i standardiseringsarbete.

7. Enheten för akvatisk toxikologi (Mx) består av 26

personer, varav 10 vid naturvårdsverkets huvudkontor i Solna och 16 i Studsvik.

Lönekostnaderna har beräknats uppgå till 5,6 milj.kr. Finansieringen sker nästan helt via naturvårdsverkets

ramanslag.

Enhetens kompetens är inriktad på kemikaliers och ut- släpps biologiska och toxiska effekter i vattenmiljön, inklusive testmetoder inom området.

En tyngdpunkt i verksamheten är arbete med utveckling av biologisk testmetodik och expertbistånd med biolo- giska tester, riskbedömningar m.m. Härtill kommer betydande arbetsinsatser av forskningskaraktär samt medverkan när det gäller uppföljning av effekter av kalkning, viss interkalibreringsverksamhet och medver-

kan i ärendehandläggning.

Förslag till förändringar

Våra bedömningar grundas på de utgångspunkter som redovisats i inledningen av detta kapitel, på natur— vårdsverkets särskilda rapport om laboratorieverksam-

heten som avgavs i anslutning till den fördjupade

• Sida 53
•  Original

anslagsframställningen samt de olika skrivelser som inkommit till utredningen från bl.a. SMHI, SGU och SLL samt på den rapport som Nils Ahlgren, UNO-konsult AB, utarbetat på vårt uppdrag. I det följande anger vi våra förslag mot bakgrund av detta material och de muntliga överläggningar som genomförts i frågorna.

Kustlaboratorienheten och fartyget Ancylus skall enligt en preliminär överenskommelse föras från natur—

vårdsverket till fiskeristyrelsen. Detta motiveras av att merparten av verksamheten ligger inom fiskeristy- relsens ansvarsområde. Vi anser att denna överföring bör genomföras. Överföringen bör kunna ske den 1 juli 1991.

Vi anser att sötvattenenheten och landenheten bör föras till SLU eller Uppsala universitet. Detta bör också gälla de delar av kustvattenheten som är lokali— serade till Ultuna. En sådan överföring stärker kopp— ling till forsknings- och utvecklingsarbete. En fördel med en överföring till SLU är att man stärker den viktiga kopplingen i miljöarbetet mellan vatten- och

markfrågor.

Miljöövervakning är till sin karaktär en för univer— siteten delvis artfrämmande verksamhet. Det kan finnas fördelar med att sådan verksamhet ges en viss själv- ständighet i förhållande till den ordinarie fakultets- och institutionsorganisationen. Vi föreslår därför att en särskild fristående enhet för miljöövervakning med eget resultatansvar inrättas. De radioekologiska funk- tionerna inom kustvattenenheten bör med fördel kunna

samordnas med motsvarande verksamhet vid universitet.

Vi har även övervägt alternativet att samla funktioner för genomförande av miljöövervakning till ett separat institut eller bolag. Detta alternativ saknar den

• Sida 54
•  Original

viktiga kopplingen till forsknings— och utvecklings- arbete som vinns genom överföring till universitet.

En ny resultatansvarig enhet för miljöövervakning kan behöva vissa garantiåtaganden från naturvårdsverket under ett initialskede. Avtal kan behöva upprättas om samverkansformer. Det bör ankomma på naturvårdsverket att genomföra förhandlingar om bl.a. dessa frågor med sikte på att en överföring skall vara genomförd den 1 januari 1992.

Organiska miljögifter och ekotoxikologiska värderingar kommer att vara två nyckelområden inom både nationellt och internationellt miljövårdsarbete. Naturvårdsverket behöver därför tillgång till den kunskap inom dessa områden som erhålls såväl genom användning av bl.a.

forskningsanslag, som genom det arbete som utförs av enheterna för organiska miljögifter och akvatisk toxikologi.

I en diskussion om ett bibehållande eller utflyttning av dessa enheter måste ifrågasättas om det är möjligt att i ett långsiktigt perspektiv behålla och utveckla denna högkvalitativa forskning inom en myndighet. Det gäller särskilt mot bakgrund av att samhällets forsk— nings— och utvecklingsresurser alltmer koncentreras till universitet och högskolor. En utflyttning av verksamheten vid dessa båda enheter kan samtidigt medföra att verket får minskad tillgång till intern kompetens och kunskap inom två viktiga delområden. Om en utflyttning genomförs måste åtgärder vidtas i form av ekonomiska garantiåtaganden, avtal m.m. för att säkerställa dels att kompetensen inte försvagas, dels att verket kan utnyttja denna kompetens. Naturvårds- verket utnyttjar redan i dag, bl.a. genom olika former av avtal och uppdrag, i stor omfattning extern sakkun- skap i sitt arbete. Verket har sålunda en betydande

• Sida 55
•  Original

erfarenhet av rollen som beställare, inte minst på forskningsområdet.

Det finns enligt vår uppfattning goda förutsättningar för att med bibehållen god kvalitet föra över verksam- heterna vid enheterna för organiska miljögifter och akvatisk toxikologi till ett universitet. Huvudskälen till denna bedömning är dels att det till väsentliga delar är fråga om kvalificerad forskning, dels att enheterna har bibehållit och utvecklat ett omfattande

kontaktnät med universiteten.

Mot denna bakgrund föreslår vi att dessa verksamheter förs till universitet. De bör i första hand kunna bilda egna institutioner eller i andra hand ingå som avdelningar i befintliga institutioner. Frågan om vilket eller vilka universitet som i första hand bör erbjudas denna kompetens och dessa verksamheter bör närmare klarläggas och övervägas av naturvårdsverket. Det kan noteras att den största kontaktytan finns mot Stockholms universitet.

Det bör också ankomma på naturvårdsverket att närmare klarlägga de ekonomiska frågorna och avtalsfrågorna som bör vara kopplade till en överföring i samråd med berört eller berörda universitet. Naturvårdsverkets fortsatta arbete med denna fråga bör inriktas på att en överföring bör vara genomförd den 1 juli 1992.

Kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning kan väntas få en central roll i framtidens miljövårdsarbete, såväl nationellt som internationellt. Man kan därför räkna med kraftig utbyggnad av dessa funktioner både i statlig regi och inom företagen. Detta kommer att ställa stora krav på myndigheter och andra organ när det gäller metodutveckling, granskning och värdering av metoder, interkalibreringar, standardisering,

• Sida 56
•  Original

ackreditering av laboratorier m.m. Naturvårdsverket har här som central miljövårdsmyndighet en viktig roll, vilket bl.a. har markerats genom inrättande av en enhet för mätteknik och kvalitetssäkring inom den

nuvarande tillsynsavdelningen.

En fråga som aktualiseras i vårt utredningsarbete är i vilken utsträckning som naturvårdsverket behöver ha egna centrallaboratorier för bedömningar av olika mät- och provtagningsmetoder, interkalibrering av utrust- ning och analyser, m.m. Sådana kvalificerade stödfunk- tioner behöver utnyttjas såväl i naturvårdsverkets egen kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som i verkets stöd till och samverkan med styrelsen för teknisk ackreditering, SIS m.fl. Tillgång till egna sådana resurser ökar också möjligheterna att genomföra specialstudier och få nya problem snabbt belysta, inte minst i samband med tillsynsverksamhet enligt miljö-

skyddslagstiftningen.

Det finns sålunda skäl som talar för att naturvårds- verket bör ha egna resurser för centrallaboratorie— funktioner. övergångsvis gäller detta särskilt med tanke på det intensiva utvecklingsarbete som förestår i dessa frågor. Samtidigt betonas ofta att en förut— sättning för att ett laboratorium skall kunna svara för centrallaboratoriefunktionen är att det bedriver en omfattande verksamhet. Risken är annars stor för att laboratoriet inte kan upprätthålla erforderlig kompetens och inte heller får tillräcklig erfarenhet av de verksamheter som skall kvalitetssäkras.

Inom avdelningen för miljöövervakning är det i dag framför allt luftenheten och enheten för metallekologi och vattenkemi som svarar för centrallaboratoriefunk- tionen och andra verksamheter med anknytning till kvalitetssäkring. Det bör dock noteras att kvalitets—

• Sida 57
•  Original

säkring ingår bland arbetsuppgifterna även inom flera av avdelningens andra enheter. Farhågor har förts fram inom naturvårdsverket att, om merparten av övriga laboratoriefunktioner flyttas ut, skulle verksamheten. vid de båda återstående enheterna bli alltför begrän- sad för att kunna tillgodose de krav som ställs på ett centrallaboratorium.

Vi har diskuterat möjligheterna att föra samman dessa laboratorier med annan laboratorieverksamhet. Vi har inte hittat någon sådan lösning. Naturvårdsverket bör arbeta vidare med denna fråga. Vi anser att dessa laboratorier tills vidare bör behållas inom natur- vårdsverket. Till dessa bör också knytas den del av kustvattenenheten som för närvarande finns i Drott- ningholm och som har likartad kompetens. Dessa labora- torieresurser bör därvid föras till verkets organisa— toriska enhet för tillsyn. Överföringen till tillsyns- enheten bör genomföras till den 1 juli 1991.

4.1.5 Grimsö forskningsstation

Grimsö forskningsstation utgör en organisatorisk enhet inom naturresursavdelningen vid naturvårdsverket och har ansvar för frågor om tillämpad ekologisk forskning

beträffande faunan och dess villkor.

Grimsö forskningsstation är belägen i Lindesbergs kommun. Till stationen hör ett 13 000 hektar stort forskningsområde. Marken ägs av Domänverket. Forsk- ningsstationen har byggts upp och utrustats med dona- tionsmedel. De första forskningsprojekten startade år 1972.

Vid forskningsstationen arbetar för närvarande 39 personer. Av dessa ingår 14 personer i basorganisa-

• Sida 58
•  Original

tionen, som svarar för drift och skötsel av stationen samt för forskningsplanering och stöd till forsk- ningen. Denna personalgrupp är anställd av naturvårds- verket. Övriga 25 personer utgörs av heltidsverksamma forskare som är anställda av Sveriges lantbruksuniver- sitet (SLU) eller av Uppsala universitet. Härtill kommer forskarstuderande, tillfälliga studenter och fältarbetare. Bägge universiteten förlägger kurser

till Grimsö.

Forskningen vid Grimsö var från början koncentrerad till viltforskning i traditionell mening, dvs. forsk- ning om jaktbart vilt. Under senare år har den utvid- gats till att gälla vilt i den vidare bemärkelsen vilda däggdjur och fåglar i ett landskapsekologiskt perspektiv. Den nuvarande viltforskningen kan delas upp i två ungefär lika stora delar: forskning om stor— vilt (älg och rådjur) och forskning om småviltarter. Forskning om icke jaktbara arter och naturvårdsproblem har vuxit i betydelse under 1980-talet och omfattar nu ca en tredjedel av forskningsanslagen.

Forskningen finansieras huvudsakligen av naturvårds— verkets forskningsnämnd. Verksamheten får också bidrag från Svenska Jägarförbundet, Världsnaturfonden, Natur— vetenskapliga forskningsrådet samt Skogs— och jordbru-

kets forskningsråd.

Det har framhållits att Grimsö har en internationellt erkänd kompetens inom vilt— och naturvårdsforskningen samt att forskningen producerar resultat som är direkt

tillämpbara i viltvårds— och faunavårdsarbetet.

Grimsö forskningsstation och den forskning som där bedrivs är viktig i det framtida naturvårdsarbetet. Vi har tidigare anfört principella skäl mot forskningsut- förande verksamhet inom myndigheter. När det gäller

• Sida 59
•  Original

Grimsö är forskarna anställda av universitet och naturvårdsverkets roll är inte att bedriva egen forsk- ning. Vi vill dock understryka att basorganisationen, som verket finansierar, är en förutsättning för verk— samheten vid Grimsö. Genom dessa resurser medverkar naturvårdsverket indirekt i forskningsutförande verk- samhet.

Flera skäl talar för att stationen bör flyttas över till SLU. Huvudmotivet är att forskningen vid Grimsö är tillämpad och att flertalet av de forskare som är verksamma vid Grimsö kommer därifrån. Det finns därmed ett väl utbyggt kontaktnät mellan SLU och Grimsö. Vidare har SLU erfarenhet av drift och förvaltning från forskningsstationer. För personalen vid Grimsö skulle det innebära praktiska fördelar om antalet huvudmän minskade. Med hänsyn till att det pågår en översyn av SLUs organisation är det i dag inte möjligt att bedöma om det är möjligt att genomföra en sådan överföring. Vi anser att naturvårdsverket under nästa budgetår bör klarlägga möjligheterna att föra Grimsö till annan huvudman, i första hand SLU.

4.2 Internationellt arbete

Svenskt deltagande i det internationella miljösam- arbetet har utförligt behandlats i betänkandet

(SOU 1990:88) Nya mål och nya möjligheter. I MFF 91 anförs bl.a. att Sverige skall driva en ambitiös miljöpolitik, vara pådrivande internationellt och engagera sig starkt i det internationella miljö- arbetet. Särskilt framhålls att det växande väst- europeiska samarbetet ger Sverige nya möjligheter att agera samtidigt som våra möjligheter att vidta säråt- gärder påverkas och att den ökade internationalise- ringen kommer att sätta spår i vårt inhemska arbete.

• Sida 60
•  Original

Som princip anförs vidare att en successiv övergång bör ske från schabloniserade procentuella mål för begränsningar av utsläpp, lika för ett stort antal

länder, till belastningsmål och miljömål.

4.2.1 Ansvarsfördelning mellan naturvårdsverket

och regeringskansliet

Huvudansvaret för prioriteringar av vilka frågor Sverige bör driva internationellt och vilka positioner och krav svenska representanter bör inta och driva i dessa frågor vilar på regeringen. Det är en viktig uppgift för naturvårdsverket att biträda med underlag

för sådana bedömningar.

I princip bör arbetet med förhandlingar om policyfrå— gor handhas av representanter från regeringskansliet, vid behov biträdda av sakkunskap från naturvårdsver- ket, medan representanter från naturvårdsverket liksom från andra miljömyndigheter direkt bör medverka och företräda Sverige i olika internationella expertgrup- per etc. En sådan tydlig rollfördelning bör eftersträ- vas vid bestämmande av svensk representation i olika

internationella sammanhang.

Eftersom gränserna mellan policy- och expertarbete ofta är svår att dra är det viktigt att den svenska policyn i olika sakfrågor är väl känd för de personer inom naturvårdsverket som deltar i internationellt arbete. Detta kommer att underlättas av att riktlinje- dokument för olika frågor tas fram av regeringskan- sliet i enlighet med vad som föreslås i MPP 91. Bered- ningen av sådana dokument bör också främja att olika handelspolitiska och samhällsekonomiska konsekvenser vägs in i det miljöpolitiska internationella samarbe- tet.

• Sida 61
•  Original

4.2.2 Naturvårdsverkets arbete

Antalet miljöfrågor och expertområden som aktualiseras i det internationella samarbetet är stort och kommer ytterligare att växa. Samarbetet innefattar frågor om forskning, miljöövervakning, miljöpåverkan, miljömål och åtgärder. Detta innebär att många olika kompeten- ser inom naturvårdsverket måste medverka i det inter- nationella miljösamarbetet. Särskilda krav kommer att ställas på naturvårdsverket att utarbeta förslag till miljömål och belastningsmål som grund för det inter-

nationella arbetet.

Det inhemska arbetet med miljöfrågor blir allt närmare kopplat till det internationella arbetet. Svenska kun— skaper måste föras in i det internationella miljöarbe- tet. Utländska erfarenheter och underlag måste tas till vara i det nationella arbetet. Härigenom kan bl.a. dubbelarbete undvikas. Nationella inriktningar, regler och praxis måste utformas i nära samspel med vad som händer internationellt. Sverige måste genom bl.a. goda kunskaper och genomarbetade förslag aktivt driva på det internationella miljöarbetet när det gäller såväl inriktning som ambitionsnivåer. Samtidigt måste behovet av svenska särbestämmelser som avviker från i första hand EG-regler övervägas noga med tanke på såväl miljöaspekter som handelspolitiska och ekono-

miska konsekvenser.

Detta innebär att stora krav ställs på naturvårdsver- ket som myndighet och på berörda personer såväl i rollen som aktör i internationella sammanhang som i rollen som förslagsställare och praxisskapare i det nationella arbetet. Naturvårdsverket bör här ta ett

ökat ansvar för att de internationella aspekterna

• Sida 62
•  Original

övervägs i samband med olika underlag och förslag. Detta kräver ett ökat samarbete med andra myndigheter, t.ex. kommerskollegium. Former och rutiner för ett vidgat ansvar måste utarbetas inom verket.

För att tillgodose kraven på förstärkt ledning, över— blick och samordning har naturvårdsverket nyligen inrättat ett internationellt sekretariat direkt under verksledningen. Merparten av arbetet med sakfrågorna även i internationella sammanhang sker genom insatser från personal i övriga delar av organisationen. Vi anser att denna ansvarsfördelning bör bibehållas.

För närvarande är naturvårdsverkets resursanvändning för internationellt arbete koncentrerat till insatser mot föroreningar av luft och hav. Dessa insatser bör inte minskas med tanke på i vilken hög grad utsläpp från andra länder till luft och vatten påverkar miljön i Sverige. Denna bedömning ligger i linje med de prio- riteringar som görs i MPP 91. En fortsatt aktiv med- verkan när det gäller Östersjön är särskilt angelägen.

För det europeiska integrationsarbetet har hittills avsatts endast begränsade resurser inom naturvårds- verket. Här behövs en kraftigt ökad uppmärksamhet, ökade resurser, ökade kunskaper och samverkan mellan myndigheter och andra organ. Detta är också angeläget med tanke på betydelsen för prioriteringar, regler och praxis i det nationella miljöarbetet. Frågorna om europeisk integration måste prioriteras i allt miljö- arbete.

Det växande västeuropeiska samarbetet kommer med all sannolikhet bl.a. att innebära att svenska experter direkt medverkar i miljöarbetet, med placering i

första hand i Bryssel. Sådan svensk expertmedverkan bör bli ett viktigt led i strävan att integrera det

• Sida 63
•  Original

internationella och nationella arbetet och att driva på det internationella miljöarbetet. Här kommer att krävas betydande arbetsinsatser från svensk miljö—

expertis.

Informationsverksamheten är en viktig del av det internationella arbetet. Detta gäller informationen till andra länder om svensk miljöpolitik såväl när det gäller förslag etc. från naturvårdsverket som - inte minst - förslag och beslut från regering och riksdag. Regeringen avser enligt MPP 91 att ta fram en samlad strategi för sådan informationsverksamhet. Denna stra— tegi bör bl.a. bli en viktig utgångspunkt för en pre- cisering av naturvårdsverkets roll och uppgifter på

området.

En annan viktig fråga gäller information till svenska aktörer i miljöarbetet om vad som händer internatio—

nellt. Också i detta sammanhang har naturvårdsverket ett viktigt ansvar gentemot sektorsmyndigheter, andra centrala, regionala och lokala miljömyndigheter för-

utom gentemot egen personal.

4.3 Miljöskydd och naturvård 4.3.1 Principiella utgångspunkter

Genom en fortsatt koncentration av insatser, skapas förutsättningar för att verket skall kunna arbeta ef- fektivt med de från miljösynpunkt viktigaste frågorna.

De möjligheter som finns till decentralisering och ökat sektorsansvar i miljöarbetet bör tas till vara. En förutsättning är att ambitionsnivån kan upprätt- hållas. På så sätt breddas miljöarbetet i samhället samtidigt som effektiviteten i naturvårdsverkets

• Sida 64
•  Original

insatser kan ökas. Detta innebär att resurser kan frigöras för uppgifter inom ramen för verkets centrala roll av karaktären policyutformning, formulering av mål, uppföljning, utvärdering eller internationellt

samarbete.

Naturvårdsverkets möjligheter att utnyttja kompetens vid bl.a. andra miljömyndigheter bör utvecklas. Detta ökar förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av samhällets samlade kompetens och resurser på miljö— området. Samtidigt ökar verkets flexibilitet och kon-

takterna främjas mellan miljömyndigheterna.

4.3.2 Tillståndsprövning enligt miljöskyddslag—

stiftningen

Ett antal miljöfarliga verksamheter, enligt särskilda listor i miljöskyddsförordningen, skall ha tillstånd enligt miljöskyddslagen (ML) innan de får påbörjas eller ändras om ändringen innebär ökade miljöstör- ningar av betydelse. Tillståndsprövningen sker hos koncessionsnämnden för miljöskydd för de mest miljö- farliga verksamheterna, s.k. A—anläggningar (ca 700 i landet), och för de övriga, s.k. B-anläggningar (ca 6 000 i landet), hos länsstyrelserna. Koncessions— nämndens beslut för A—anläggningar kan överklagas till regeringen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till

koncessionsnämnden.

Naturvårdsverket har möjlighet att överklaga alla tillståndsbeslut. Verket bereds tillfälle att yttra sig i alla tillståndsärenden och i alla överklagade tillståndsfrågor.

• Sida 65
•  Original

65 Naturvårdsverkets roll och uppgifter

En fullständig genomgång och bedömning från natur- vårdsverket i varje tillståndsärende skulle leda till en orimlig arbetsbelastning för verket. Miljöfrågorna bör oftast kunna få en tillfredsställande belysning och behandling genom den kompetens som finns hos kon- cessionsnämnden, länsstyrelserna och i de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Naturvårdsverket bör därför mycket hårt prioritera sitt arbete med tillståndsfrågor. Detta innebär också att verket kan koncentrera sitt behov av att skapa och upprätthålla egen mer teknisk, specialiserad kompetens till de branscher som har särskild betydelse från miljösynpunkt. Behovet av annan kompetens bör kunna tillgodoses genom anlitande av extern personal, oftast

från länsstyrelser och miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Utgångspunkten för verkets prioritering bör vara att man avstår från genomgång och yttranden i de till- ståndsärenden som prövas av länsstyrelserna. Undantag för detta kan gälla när länsstyrelsen begär yttrande från naturvårdsverket och när ärendet har särskild betydelse från miljösynpunkt eller från principiell synpunkt. Verket bör endast när det gäller ärenden av särskild principiell betydelse eller särskild betydel- se från miljösynpunkt själv överväga att överklaga

resp. yttra sig över överklagade länsstyrelsebeslut.

Vi föreslår därför att det obligatoriska översändandet till naturvårdsverket av ansökningar enligt 12 & miljöskyddsförordningen skall upphöra när länsstyrel- sen är tillståndsmyndighet. Vi föreslår även att det obligatoriska översändandet enligt 22 & miljöskydds- förordningen till verket av tillsynsärenden i form av anmälningar enligt 19 5 samma förordning skall upphöra

• Sida 66
•  Original

eftersom dessa ärenden bör sakna större betydelse från miljöskyddssynpunkt i ett nationellt perspektiv. Naturvårdsverkets behov av överblick tillgodoses genom att verket enligt 14 5 resp. 18 s miljöskyddsförord- ningen skall tillställas alla beslut i tillstånds- och

tillsynsärenden.

Naturvårdsverkets genomgång och yttranden i de till— ståndsärenden som avgörs av koncessionsnämnden bör ta sin utgångspunkt i de mera fullständiga yttranden som regelmässigt utarbetas av länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Verket bör i dessa ärenden beredas en tillräcklig remisstid i förhållande till övriga remissmyndigheter. Verket bör kunna koncentrera sitt arbete och sina yttranden till en bedömning av om de krav som ställs av andra miljöskyddsmyndigheter är väl avvägda. Verket kan vid behov anföra sina eventuella avvikande eller kompletterande synpunkter. Detta betyder att verket endast deltar i förhandlingar i ärenden där man funnit anledning att yttra sig.

Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis yttra sig till regeringen i överklagade koncessionsnämndsbeslut när överklagandet gäller frågor av stor betydelse.

4.3.3 Tillsyn enligt miljöskyddslagstiftningen

Det primära ansvaret för att verksamheter bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företag och andra huvudmän för verksamheterna. Detta ansvar förutsätter att den ansvarige i första hand själv kontrollerar sin egen verksamhet från miljö- synpunkt. Denna s.k. egenkontroll är basen för myndig— heternas tillsyn och kontroll. När egenkontroll behövs skall det finnas ett kontrollprogram som är fastställt

av tillsynsmyndigheten.

• Sida 67
•  Original

Den som har tillstånd enligt ML är skyldig att årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rap- porten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa. Allt fler företag har frivilligt inlett en verksamhet med intern miljörevision som ett viktigt led i egenkontrollen och

som grund för miljörapporterna.

Myndighetsansvaret för tillsyn enligt ML är fördelat på naturvårdsverket, länsstyrelserna och de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Naturvårdsverket svarar för den centrala tillsynen, samordnar tillsyns- verksamheten och lämnar vid behov stöd till de övriga tillsynsmyndigheterna. Länsstyrelsen skall utöva den direkta tillsynen över sådana verksamheter som kräver tillstånd enligt ML och över militära verksamheter. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall utöva direkt tillsyn över övriga verksamheter. Länsstyrelsen har möjlighet att överlåta sitt tillsynsansvar för olika verksamheter till miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra. Vidare åligger det tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av ML beivras.

Myndigheternas tillsyn enligt ML syftar till att över— vaka hur miljöfarliga verksamheter bedrivs och hur omgivningen påverkas samt till att begränsa stör- ningarna från sådana verksamheter. Tillsynen omfattar alla miljöpåverkande anläggningar dvs. såväl till- ståndspliktiga som övriga. I tillsynsarbetet ingår som en del att kontrollera efterlevnaden av MLs tillåtlig- hetsregler i form av bl.a. villkor i tillståndsbeslu- tet.

Tillsynsmyndigheternas arbete med tillsyn är i princip avgiftsfinansierat. Tillståndspliktiga verksamheter

• Sida 68
•  Original

betalar en fast årlig avgift. Övriga verksamheter debiteras av kommunerna enligt en timtaxa för nedlagt tillsynsarbete.

Naturvårdsverkets roll och uppgifter

Genom en utökad, stärkt och kvalitetssäkrad egenkon- troll kan tillsynsmyndigheternas arbete övergå till en systemtillsyn i stället för en detaljerad kontroll av

utsläpp och reningsanordningar.

Naturvårdsverkets viktigast uppgifter i tillsynssy—

stemet bör med denna utgångspunkt vara att

— utveckla, stärka och kvalitetssäkra verksamhets- utövarnas egenkontroll genom att utveckla metoder och rutiner för mätning och kvalitetssäkring samt ta fram allmänna råd och föreskrifter om kontroll,

kontrollprogram och miljörapporter,

- ge underlag för och stärka de övriga tillsynsmyndig- heternas planering, genomförande och uppföljning av tillsynen genom att ta fram allmänna råd samt för-

medla kunskaper och erfarenheter,

— planera, initiera, samordna och medverka i till- synskampanjer för olika branscher och problemområden samt vid behov biträda med förmedling av särskild kompetens i enstaka tillsynsfrågor,

— svara för sammanställningar på riksnivå av utsläpps- data, .

- ha uppsikt över effektiviteten i tillsynssystemet,

särskilt den regionala och lokala tillsynen, och vid

• Sida 69
•  Original

behov föreslå förändringar i ansvarsfördelning, lag- stiftning och inriktning.

Arbetet med prövning av verksamheter som saknar till- stånd, omprövningar och kontrollprogram kräver betyd- ande insatser från naturvårdsverket i verkets samord— nande och pådrivande roll. Detta kräver priorite- ringar, programarbete och riktlinjer för både natur— vårdsverkets eget och länsstyrelsernas arbete. I detta ligger att verket tar egna initiativ till omprövningar för de från miljösynpunkt viktigaste anläggningarna. Vi anser att dessa viktiga arbetsuppgifter på central nivå naturligen är en del av och bäst kan genomföras

inom ramen för det centrala arbetet med tillsyn enligt ML.

Miljöskyddskommittén har föreslagit att initiativ- rätten till omprövningar av villkor skall vidgas till att också omfatta tillsynsmyndigheterna enligt ML. Regeringen har i MPP 91 förtydligat att utrednings- ansvaret i omprövningsfrågor helt skall falla på verk- samhetsutövaren. Detta är en viktig förutsättning för att få till stånd en effektiv omprövning. Regeringen avser vidare enligt MPP 91 att uppdra åt naturvårds- verket att upprätta ett program för en översyn av industrins utsläppsvillkor genom prövning och ompröv- ning.

Ett annat sätt att få till stånd angelägna moderni- seringar av villkor och begränsningar av utsläpp kan vara att komplettera systemet med individuell prövning enligt ML med mer generella, bindande styrmedel i form av miljökvalitetsnormer och föreskrifter om skydds- åtgärder. I MPP 91 anger regeringen att miljöskydds- kommittén bör överväga och arbeta vidare med dessa frågor. Sådana styrmedel skulle kräva betydande arbetsinsatser från naturvårdsverket samtidigt som

• Sida 70
•  Original

verket och framför allt övriga miljöskyddsmyndigheter skulle avlastas arbete med enskilda ärenden. Detta skulle ligga väl i linje med den roll och inriktning vi här föreslagit för naturvårdsverket.

Genom de lagändringar, den omorganisation och de resursförstärkningar som genomfördes år 1989 har förutsättningarna för en effektiv tillsyn förbättrats väsentligt. Effekterna av förändringarna har dock ännu inte hunnit slå igenom fullt ut. Genomförandet av ett utvecklings— och förändringsarbete med resursförstärk- ningar och kompetensuppbyggnad pågår fortfarande.

Både den tidigare resursbristen och den stora mängden inkommande ärenden har gjort det svårt för myndighe— terna att prioritera en aktiv och offensiv tillsyn. För att tillsynen skall få den omfattning och priori- tet som är nödvändig måste resurser för denna verk- samhet fredas. Detta kan åstadkommas genom att skilja tillsynen från det övriga miljöskyddsarbetet till en

helt fristående organisation.

Tillsynen enligt ML innehåller såväl mer kontrolle- rande, formella som mer teknikutvecklande, pådrivande och uppföljande funktioner av stor betydelse för att begränsa utsläppen. Från strikt juridisk synpunkt kan det finnas fördelar att skilja på dessa funktioner genom att fördela ansvaret på olika instanser. En sådan uppdelning skulle också innebära att den mera formellt granskande tillsynen skiljs helt från myndig- heternas arbete med prövning, policies för åtgärder

etc.

Enligt vår mening skulle bildandet av en separat mera kontrollerande tillsynsmyndighet innebära väsentliga nackdelar. Kompetenser i miljöskyddsfrågor på myndig— hetssidan skulle behöva dubbleras. Svårigheterna att

• Sida 71
•  Original

tillgodogöra sig erfarenheter från tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete skulle öka.

Vi anser att naturvårdsverket bör ha det centrala tillsynsansvaret enligt ML. Tillsynen bör utgöra en särskild organisatorisk enhet. Resurser för tillsyn bör kunna fredas genom att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av verket i internbudgeten.

För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och inriktning föreslår vi att ett tillsynsråd bildas. I tillsynsrådet bör — förutom representanter för naturvårdsverket - ingå företrädare för kemikalieinspektionen, länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Även näringslivet bör ha representation i tillsynsrådet.

Kostnaderna för naturvårdsverkets tillsynsverksamhet bör täckas genom avgifter från de verksamheter som kräver tillsyn enligt ML. Det nuvarande systemet med en fast, årlig avgift för den statliga miljöskydds— tillsynen för tillståndspliktliga verksamheter bör i princip behållas.

Inriktning, arbetsformer m.m. inom verkets tillsyns- verksamhet

Tillsynsavdelningen bör i sitt arbete effektivt nyttja den kompetens som finns på flera håll inom naturvårds— verket och andra miljöskyddsmyndigheter. En betydande del av enhetens resurser bör därför avsättas för

extern expertis.

Den egna kompetensen inom avdelningen bör i första hand inriktas på projektledande personal med erfaren-

• Sida 72
•  Original

het och överblick när det gäller tillsyn samt en mer generell kunskap om miljöteknik och miljöfrågor i

samband med fasta anläggningar.

Frågorna om användning av kemikalier vid fasta anlägg- ningar bör ges en större vikt i naturvårdsverkets arbete. Detta gäller inte minst inom tillsynen. Det är därför nödvändigt att sådan kompetens ingår i allt arbete med underlag, råd, kampanjer etc. Möjligheterna för och behovet av att tillsynsmyndigheterna använder bestämmelserna i LKP förutom de i ML bör uppmärksammas i alla sammanhang när detta kan ge miljövinster. Denna fråga behandlar vi närmare i avsnittet om samverkan mellan naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. En ökad integrering bör främjas av att inspektionen är

representerad i tillsynsrådet.

Prioriteringar och planering av faktablad, råd och annat underlag underlättas av att såväl näringslivet som övriga tillsynsmyndigheter är representerade i

tillsynsrådet.

Vi föreslår i ett annat avsnitt en obligatorisk till— synsplanering för de regionala och lokala tillsynsmyn-

digheterna.

Miljödatasystemet KRUT är ett hjälpmedel i miljö- skyddsarbetet, framför allt för tillsynen. Systemets viktigaste funktion är att ge möjlighet till samman— ställningar av utsläpp m.m. för olika geografiska områden och att fungera som kunskapsbank för de regio- nala och lokala tillsynsmyndigheterna. Ansvaret för systemförvaltningen och utvecklingen av KRUT bör ligga kvar på naturvårdsverket. En utveckling av KRUT som tillgodoser bl.a. den viktiga samverkan med de regio-

nala och lokala tillsynsmyndigheterna bör främjas av

• Sida 73
•  Original

en övergripande behandling av dessa utvecklingsfrågor i tillsynsrådet.

Arbetet med mätteknik och kvalitetssäkring bör syfta till att initiera, utveckla och svara för införandet av adekvata metoder och rutiner för mätning och kvalitetssäkring. Ett utvecklat och intensifierat arbete med dessa frågor är nödvändigt som grund för en utbyggd och tillförlitlig egenkontroll. Det behöver också kopplas nära till det västeuropeiska miljösam- arbetet.

4.3.4 Återställande och avfall

På många håll i landet finns gamla avfallsupplag, förorenad mark och förorenade bottensediment. Sane- rings- och återställningsåtgärder behöver komma till stånd. Naturvårdsverket har påbörjat ett systematiskt och långsiktigt arbete med återställningsfrågorna. I MPP 91 föreslår regeringen att särskilda medel under den kommande femårsperioden skall anvisas till natur— vårdsverket för det fortsatta arbetet med dessa viktiga frågor.

Det kommer att ta decennier innan effekterna av be— gränsningar av de försurande utsläppen slår igenom i mark- och vattensystemen. Det pågående arbetet med kalkning av framför allt sjöar och vattendrag kommer därför att behöva fortsätta många år. Detta innebär att fortsatta insatser behövs från naturvårdsverket när det gäller metodutveckling, uppföljning och

prioriteringar.

Riksdagens beslut våren 1990 innebär ökade insatser för att lösa avfallsfrågorna. Kommunernas ansvar

stärks för såväl planering som hantering inom av—

• Sida 74
•  Original

fallsområdet. Riksdagsbeslutet innebär också ökade krav på naturvårdsverket som har huvudansvaret för avfallsfrågorna på central statlig myndighetsnivå. Detta gäller såväl miljöfarligt avfall som andra typer av avfall.

Vi vill framhålla att arbetet med äterställnings-, kalknings- och avfallsfrågor kommer att behöva ges fortsatt hög prioritet inom naturvårdsverket. Den utveckling som pågår när det gäller bl.a. metoder för återställning samt samarbets— och systemfrågor på avfallsområdet bör föras vidare inte minst genom aktiva insatser från naturvårdsverket.

4.3.5 Buller och avgaser från fordon

Avgasutsläppen från trafiken medför en betydande belastning på miljön. En viktig åtgärd för att begränsa dessa utsläpp är att skärpa avgaskraven för fordon ooh bränslen. Beslut om svenska skärpningar och regler måste övervägas och införas i nära samspel med motsvarande åtgärder internationellt, framför allt inom övriga Europa. Sverige har en viktig, pådrivande roll i detta internationella arbete.

Naturvårdsverkets arbete när det gäller avgasutsläpp bör även fortsättningsvis i princip inriktas på att ange mål för utsläppsnivåer. Valet av teknik och konkreta åtgärder när det gäller bränsle, förbrän- nings- och reningsteknik bör ske i nära samverkan med aktörerna inom fordonssektorn. Naturvårdsverket måste därför i dessa frågor ha nära kontakt med berörda

sektorsmyndigheter.

Sektorsansvaret för frågorna om buller och avgaser från flygplan och fartyg vilar på luftfarts- resp.

• Sida 75
•  Original

sjöfartsverket. När det gäller buller från motorfordon har trafiksäkerhetsverket huvudansvaret som föreskri- vande myndighet. Naturvårdsverket har under flera år haft huvudansvaret när det gäller arbetet med skärpta

avgaskrav enligt bilavgaslagstiftningen.

Arbetet med bilavgasfrågorna kommer att behöva drivas vidare såväl inom landet som i det internationella samarbetet för att utsläppsnivåerna skall bli accep— tabla. Det fortsatta arbetet kommer att beröra såväl frågor om utveckling av befintlig teknik och tradi- tionella bränslen som frågor om alternativa bränslen, ny teknik och utvecklade styrmedel. De motstående intressena i dessa frågor är ofta mycket starka.

I enlighet med principen om att vidga de olika sam— hällssektorernas miljöansvar bör inriktningen vara att öka ansvaret även för frågorna om vägfordonens avgas- utsläpp vid myndigheter och verk inom trafiksektorn. Med tanke på bilavgasfrågornas stora betydelse från miljösynpunkt, förestående viktigt utvecklingsarbete nationellt och internationellt, styrkan i de motstå- ende intressena samt den samlade kompetens och över- blick som byggts upp inom naturvårdsverket anser vi det dock angeläget att ansvarsfördelningen och natur- vårdsverkets nuvarande roll när det gäller avgaser från vågfordon tills vidare behålls.

Vi vill här särskilt framhålla betydelsen från miljö- synpunkt av att de berörda sektorsmyndigheterna ägnar frågorna om avgaser och buller stor uppmärksamhet i

nära samarbete med naturvårdsverket.

• Sida 76
•  Original

4.3.6 Skydd och förvaltning enligt naturvårdslag-

stiftningen

Inriktningen på naturvårdsarbetet har behandlats i

MPP 91. Där slås fast att skyddet av arter och bio- toper med stöd av naturvårdslagen utgör en av hörn— pelarna i naturvårdsarbetet. Samtidigt understryks att bildandet av nationalparker, naturreservat m.m. aldrig ensamt kan uppfylla det övergripande målet för natur- vården. I propositionen anges också att naturvårdsver- ket bör utarbeta ett preciserat program för bevarande av biologisk mångfald i samarbete med sektorsmyndig- heterna för jordbruk, skogsbruk och fiske. Regeringen anger vidare att naturvårdsarbetet måste konkretiseras och att kvalitetsmål och mätmetoder måste utvecklas.

Bildandet av nationalparker och naturreservat

I landet finns ett antal särskilt värdefulla natur— områden som kräver ett omfattande skydd med stöd av naturvårdslagen. Naturvårdsverket har en huvudroll i detta säkerställandearbete. Naturvårdsverket anger omfattningen av detta arbete, gör förslag till prio- riteringar och beräknar preliminärt investeringsbeho—

ven för säkerställandearbetet.

När det gäller bildande av naturreservat brukar läns- styrelsen inhämta naturvårdsverkets yttrande innan beslut. Detta yttrande kommer i ett sista skede efter ofta omfattande förberedelser, förhandlingar och sam- råd på lokal och regional nivå. Vi föreslår att läns- styrelsen i stället i ett tidigt skede inhämtar natur- vårdsverkets yttrande över ett principiellt förslag till förordnandebeslut. Förslaget bör innefatta en översiktlig beskrivning av områdets naturvärden, ett enkelt förslag till föreskrifter och en översiktlig

• Sida 77
•  Original

beräkning av kostnader för förvärv, intrång, vård och skötsel. Naturvårdsverkets granskning kan då kon- centreras till om området bör prioriteras och om kostnaderna är rimliga i förhållande till områdets naturvårdsvärde. Ytterligare remiss bör endast behövas i de fall större ändringar blir aktuella i nu nämnda avseenden eller om lång tid förflyter mellan förslag och beslut. För sådana reservat där bildandet eller förvaltningsansvaret faller på annan än länsstyrelsen, t.ex. en kommun, bör samråd med naturvårdsverket vara obligatoriskt endast om reservatet berör ett natur-

område av riksintresse.

Förvaltning av naturreservat

Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för natur- vårdsförvaltningen och länsstyrelsen är ansvarig för naturvårdsförvaltningen inom länet. Länsstyrelsen har regionalt huvudansvaret för förvaltningen av naturre- servaten medan naturvårdsverket direkt svarar för förvaltningen av nationalparkerna. Naturvårdsverket har givit ut ett omfattande material med stöd och riktlinjer för reservatsförvaltningen bl.a. i form av allmänna råd och Plan för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt. Naturvårdsverket fördelar årligen medel för vårdinsatser inom reservaten till länssty- relserna, som årligen lämnar omfattande redovisningar över resursanvändningen till verket. Vissa förenk— lingar har genomförts under senare år när det gäller länsstyrelsernas begäran om medel för och redovisning

av reservatsförvaltningen.

Förutsättningarna för ytterligare decentralisering och minskad detaljstyrning från naturvårdsverket har successivt ökat under senare år. För många naturreser-

• Sida 78
•  Original

snar framtid kommer att finnas sådana skötselplaner för flertalet reservat. Länsstyrelsernas kompetens har utvecklats inte minst tack vare omfattande utbildning, underlag och vägledning i olika frågor från natur- vårdsverket.

Enligt vår mening bör myndigheternas arbete med för— valtning av naturreservat ytterligare kunna decentra— liseras och förenklas. Härigenom kan resurser frigöras inom naturvårdsverket och dubbelarbete undvikas.

Behovet av ekonomiska medel för naturvårdsförvalt- ningen varierar ganska lite från år till år. Begäran om och tilldelning av medel för denna verksamhet bör därför kunna avse en treårsperiod. Möjligheter bör finnas att flytta över medel mellan budgetåren.

De ekonomiska redovisningarna från länsstyrelserna till naturvårdsverket bör kunna begränsas avsevärt i frekvens och detaljeringsgrad utan att verket förlorar sin överblick. Redovisningarna bör följa samma system och uppläggning som begäran om anslag dvs. uppdelas i ett fåtal program (för närvarande fem) med en beskri-

vande textdel.

För närvarande bedöms och analyseras länsstyrelsernas kostnader för administration av förvaltningen i ett ganska detaljerat system. De medel länsstyrelsen behöver för att administrera förvaltningen bör i stället i likhet med vad som gäller för andra liknande anslag med tillräcklig precision och säkerhet kunna anges som ett generellt procenttal (storleksordningen 10 %) av det totala anslaget för förvaltningen.

Enligt naturvårdsförordningen skall länsstyrelsen samråda med naturvårdsverket innan en skötselplan för

ett naturreservat fastställs eller ändras. Vi föreslår

• Sida 79
•  Original

att denna samrådsskyldighet begränsas till skötselpla-

ner och ändringar av större betydelse.

Naturvårdsverket har ansvaret för förvaltning av de fastigheter som staten köpt för naturvårdsändamål, dvs. för den s.k. naturvårdsfonden. De flesta av dessa fastigheter ingår i nationalparker eller naturreser- vat. I fastighetsförvaltningsansvaret ingår såväl rättsliga åtgärder som praktiska och ekonomiska. Det kan gälla t.ex. upplåtelser, förvärv, försäljning, deklarationsgöromål samt byggnadsåtgärder och under- håll av byggnader. Åtskilliga av dessa uppgifter är delegerade till domänverket, skogsvårdsstyrelserna m.fl. organisationer.

För att samla olika frågor inom förvaltningen av naturvårdsobjekt och därmed effektivisera förvalt- ningen föreslår vi att fastighetsförvaltningsansvaret i ökad utsträckning delegeras till länsstyrelserna. Länsstyrelsernas förutsättningar för ett ökat ansvar för fastighetsförvaltningen stärks ytterligare när lantbruksexpertis med bl.a. kompetens och erfarenhet av fastighetsförvaltning den 1 juli 1991 förs in i länsstyrelsen. Vi föreslår att naturvårdsverket i samråd med företrädare för länsstyrelserna i ett första steg gör en principiell genomgång med förslag över vilka ytterligare uppgifter som bör kunna dele— geras.

Vi har i detta sammanhang även övervägt alternativet att helt regionalisera ansvaret för fastighetsförvalt- ningen. Vi har dock avfärdat detta alternativ främst med tanke på de starka kopplingarna mellan inköp och vissa grundläggande fastighetsförvaltningsuppgifter som rör t.ex. skattefrågor och fastighetstaxering.

• Sida 80
•  Original

De förändringar vi här föreslagit beträffande förvalt- ningen av naturreservat innebär minskat uppgiftsläm— nande mellan myndigheterna och en avlastning för naturvårdsverket. Verket bör härigenom få ökade möj— ligheter att genom centrala och regionala konferenser, besök på länsstyrelserna m.m. få genomslag för en nationell policy, förmedla kunskaper och erfarenheter samt följa upp och utvärdera förvaltningsarbetet i

stort.

Förvaltning av nationalparker

Ansvaret för att utse förvaltare av nationalparker vilar i dag på naturvårdsverket, som också i vissa fall själv svarar för det praktiska förvaltnings- arbetet. Vi anser att den direkta förvaltningen av nationalparker bör ledas och skötas av huvudmän med lokal eller regional anknytning. Vem som är den lämpligaste huvudmannen för den direkta förvaltningen bör avgöras från fall till fall utifrån de olika förutsättningarna i samband med resp. nationalpark. Ofta hur det vara fördelaktigt att förvaltningsan—

svaret överförs till berörd länsstyrelse.

En sådan delegering av ansvar kan ske genom att natur- vårdsverket enligt 3 5 i nationalparksförordningen uppdrar åt länsstyrelsen att svara för förvaltningen. Den hör också kunna ske genom att naturvårdsverket genon _n ändring av 3 5 i nationalparksförordningen ges möjlighet att delegera till länsstyrelsen att utse förvaltare. Länsstyrelsen kan då antingen direkt själva genomföra det direkta förvaltnings- och till- synsarbetet eller i sin tur uppdra åt annan lämplig huvudman att svara för hela eller delar av det prak— tiska arbetet.

• Sida 81
•  Original

Ansvaret för att meddela föreskrifter, meddela undan— tag från föreskrifter, upplåta rätt till jakt eller fiske m.m. vilar i dag på naturvårdsverket när det gäller nationalparker. Vi föreslår att naturvårdsver— ket ges möjlighet att delegera även sådana uppgifter, med undantag för rätten att meddela föreskrifter, till länsstyrelserna. Möjligheterna till delegering bör övervägas av verket från fall till fall. En utgångs- punkt bör vara att möjligheterna till decentralisering tas till vara när inte särskilda skäl gör att ansvaret bör ligga kvar på naturvårdsverket. vi återkommer senare i avsnittet om hantering av ärenden, beslut om föreskrifter m.m. till de ändringar som behöver göras i nationalparksförordningen med anledning av våra för- slag.

I samband med frågor om nationalparksförvaltning har framförts att internationella kriterier och interna- tionell praxis kräver att landets högsta naturvårds— myndighet skall vidta åtgärder mot exploatering och verka för att områdets värden består. Vi anser att naturvårdsverket genom att meddela föreskrifter och följa upp länsstyrelsernas beslut i frågor om natio— nalparksförvaltningen bör ha fullt tillfredsställande möjligheter att tillgodose denna åberopade interna—

tionella praxis.

En decentralisering till länsstyrelserna av uppgifter i samband med förvaltning av nationalparker innebär ökade möjligheter till effektivitet och samordning i det praktiska arbetet med vård-, skötsel—, informa- tions- och tillsynsfrågor för naturvårdsobjekten inom länen. Den innebär vidare en avlastning från natur- vårdsverket att agera direkt i det praktiska sköt- selarbetet och ger snabbare beslutsvägar och närmare kontakt i olika praktiska förvaltnings— och personal—

• Sida 82
•  Original

Vårt förslag berör i första hand fjällenheten i Norr- botten. Fjällenheten svarar i dag för förvaltningen av vissa naturreservat, nationalparker och statliga leder i fjällområdet. Enheten har 18 anställda. Fjällenheten har både länsstyrelsen och naturvårdsverket som huvud- män. Enheten leds och finansieras till största delen direkt av verket men även till viss del av länsstyrel— sen. Fjällenheten har ett rådgivande organ, fjällrä- det, där representanter för länsstyrelsen, naturvårds— verket och berörda kommuner ingår. För enheten finns en utförlig beskrivning av handläggningsrutiner, som innefattar vilka frågor som delegerats från verket

centralt till enheten.

Vårt förslag innebär att hela huvudmannaskapet för fjällenheten bör föras över till länsstyrelsen i Norrbotten. Förutom de generella motiv vi tidigare

har anfört för att förvaltningen av nationalparker bör delegeras till länsstyrelserna, innebär förslaget att fjällenheten skulle få en huvudman i stället för två,

vilket bl.a. borde förenkla ledningsfunktionerna.

vi vill framhålla värdet av att fjällrådet finns kvar som ett rådgivande samarbetsorgan mellan länsstyrel- sen, naturvårdsverket och berörda kommuner. Fjällrä- dets funktioner och uppgifter bör kunna utvecklas

ytterligare.

Förutom i Norrbotten svarar naturvårdsverket i dag själv direkt för den praktiska förvaltningen av nationalparkerna Gotska Sandön och Ängsö. För Gotska Sandön sker förvaltningen i nära samarbete med flera andra centrala statliga myndigheter. Vi föreslår här ingen förändring. För Ängsö bör de generella principer

gälla som vi nyss föreslagit.

• Sida 83
•  Original

4.3.7 Friluftsliv

Naturvårdsverket har enligt sin instruktion ett ansvar för vissa frågor när det gäller friluftsliv.

Vi anser att verkets arbete med friluftslivsfrågor bör prioriteras till att beakta och främja friluftslivets intressen i samband med verkets arbetsuppgifter enligt lagstiftningen på miljöområdet, i första hand då naturvårdslagstiftningen. Friluftslivsaspekterna bör bl.a. väga tungt i samband med bildandet och skötseln av nationalparker och naturreservat liksom när det gäller information och andra åtgärder för att öka tillgängligheten för allmänheten till sådana områden. Verket bör vidare även fortsättningsvis ha ett sär- skilt ansvar för urvalet och avgränsningen av områden som är av riksintresse för friluftslivet. När det gäller friluftslivet i övrigt bör ansvaret för ett mera allmänt främjande, kampanjverksamhet, närrekrea- tionsfrågor m.m. i princip falla på andra huvudmän som ideella organisationer, stiftelser och på kommunerna.

4.3.8 Hotade arter

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat ett samlat handlingsprogram för hotade arter. Här återstår dock ett betydande arbete när det gäller utveckling av kunskaper, mål och riktlinjer. Likaså måste programarbetet föras vidare till en tillämpning och ett genomförande säväl genom miljömyndigheternas arbete enligt naturvårdslagstiftningen som inom ramen för lantbruksverkets och Skogsstyrelsens vidgade sek— torsansvar för miljöfrågorna i de areella näringarna. Härutöver är ett utvecklat arbete en nödvändig grund för svenskt deltagande i det internationella natur-

• Sida 84
•  Original

vårdsarbetet. Detta gäller inte minst ett fortsatt

samarbete med SLU om databanken för hotade arter.

Arbetet med hotade arter är av central betydelse för inriktning och uppföljning av naturvårdsarbetet.

Naturvårdsverket har ett huvudansvar för detta arbete och de utvecklingsfrågor vi nyss nämnt. Vi vill fram- hålla att dessa frågor bör prioriteras och ges större genomslag inom naturvårdsverkets arbete.

4.3.9 Faunavård och jakt

Vården av faunan är en del av naturvårdsarbetet. Framför allt gäller detta skyddet och värden av hotade arter och deras livsmiljöer som vi nyss behandlat. Jaktlagstiftningen och jaktfrågorna har viktiga beröringspunkter med faunavården. Jaktfrågorna rymmer emellertid många andra aspekter av allmänrättslig natur, utbildnings- och vapenfrågor, viltskadefrågor, friluftslivsaspekter, ekonomiska aspekter m.m. Det är jordbruk departementet som har ansvar för jaktfrågor-

na.

Naturvårdsverket har i dag ett stort ansvar för och lägger ned omfattande arbetsinsatser på jaktfrågorna på central statlig nivå. På regional nivå har länssty— relsen Letydande arbetsuppgifter med löpande ärenden

om jaktflågor.

Vi anser att naturvårdsverkets uppgifter i jaktfrå- gorna hör koncentreras till frågor om faunavård och särskilt till frågor om hotade arter. I linje med utgång?;rnkterna om en renodling av naturvårdsverkets roll ca” ett vidgat sektorsansvar för miljöfrågorna föresli; vi att detta centrala sektorsansvar förs över

• Sida 85
•  Original

formerna för hur faunavårdsintressena, representerade av naturvårdsverket, skall komma in i arbetet med jaktfrågorna. Naturvårdsverket bör behålla sin rätt att besluta i frågor som gäller de stora rovdjuren m.fl. hotade arter.

Vi återkommer i senare avsnitt till frågor om decen— tralisering och förenkling i samband med hantering av löpande jaktärenden.

4.3.10 Naturvård i odlingslandskapet

Flertalet av de hotade växtarterna och många övriga

växtarter är knutna till det gamla odlingslandskapet. Att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap är ett viktig miljömål i den nya livsmedelspolitiken.

För att bevara värdefulla odlingslandskap har införts olika statliga stödformer. stöd kan utgå till enskilda jordbruksföretag som upprätthåller hävd av miljöer med stora natur- och kulturvärden. Det löpande konkreta arbetet med dessa stöd sker fr.o.m. den 1 juli 1991 helt via länsstyrelsen på regional nivå. På central nivå har naturvårdsverket en viktig roll när det gäller policy— och fördelningsfrågor för flera av anslagen. När det gäller den nya stödformen för land— skapsvårdande åtgärder pågår en utveckling av policy- och inriktningsfrågor genom naturvårdsverket i samråd med riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen. För länen har påbörjats ett programarbete inom länsstyrel— serna med deltagande av motsvarande kompetenser på regional nivå.

Med tanke på att erfarenheterna av den nya livsmedels- politikens och de olika stödformernas effekter ännu är begränsade och det uppbyggnads- och utvecklingsarbete

• Sida 86
•  Original

som pågår vill vi inte i detta skede föreslå någon förändring av naturvårdsverkets roll. Vid den uppfölj- ning och utvärdering som enligt MPP 91 avses genomfö— ras bör dock även övervägas hur de olika stödformerna samspelar liksom vilken ansvarsfördelning som är mest ändamålsenligt på central statlig myndighetsnivå. I enlighet med vår utgångspunkt om ett vidgat sektors- ansvar för miljöfrågorna bör så stor del av ansvaret

som möjligt falla på lantbruksstyrelsen.

4.3.11 Inventeringar av naturvärden och natur-

resurser

Naturvårdsverket har under åttiotalet genomfört en rad systematiska, oftast rikstäckande, inventeringar av olika naturtyper och naturresurser. Inventeringsarbe— tet har ofta genomförts av eller i samverkan med när- mast berörda sektorsorgan på central nivå och länssty— relsen på regional nivå. Naturvårdsverket förutser i sin anslagsframställning stora behov av ytterligare

systematiska, rikstäckande inventeringar.

Vi vill här framhålla att sådana inventeringar måste koncentreras till kunskap som behövs som underlag för säkerställandearbetet enligt naturvårdslagen, för hänsynstagande till miljöfrågorna inom de areella näringarna och för tillämpningen av NRL och PBL. Likaså måste behovet av rikstäckande, systematiska inventeringar vägas mot behovet av kunskap utifrån de varierande förutsättningarna i olika delar av landet. En samverkan med företrädare för berörda sektorsmyn— digheter — främst lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen och boverket — liksom med företrädare för länsstyrel- serna är därför särskilt viktig när det gäller såväl

prioriteringar och program som genomförande.

• Sida 87
•  Original

Vi vill också i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på de kartläggningsbehov som i ett längre perspektiv kan behöva utvecklas i samband med miljöövervakningen och en ev. framtida "grön BNP".

4.4 Information och utbildning

De flesta arbetsområden inom naturvårdsverket förut— sätter någon form av kunskapsförmedling via informa— tions- och utbildningsinsatser till berörda externa intressenter. Verket har för detta ändamål byggt upp en organisation som sysselsätter drygt 50 personer. Verksamheten omfattar förutom presstjänst, inter- nationell information och skolinformation följande större arbetsområden:

Förlagsverksamhet

Naturvårdsverket ger ut ca 300 publikationer per år. Dessa produceras i fyra serier, nämligen författ— ningar, allmänna råd, SNV Informerar och SNV Rapport. Större delen av produktionen är avgiftsbelagd.

Marknadsföring, försäljning och distribution

Verket har ca 2000 titlar i lager. För att sprida detta informationsmaterial används flera olika mark- nadsföringskanaler. Stommen är verkets Litteraturser- vice. Via detta abonnemangssystem får målgrupperna kontinuerlig information om verkets utgivning i form av dels kataloger, dels nyhetsblad. Marknadsföringen omfattar även deltagande i mässor och konferenser, kampanjer, säljbrev eller Naturum.

• Sida 88
•  Original

Tidningsproduktion

En av naturvårdsverkets viktigaste informationskanaler är tidningen Miljöaktuellt som kommer ut med 10 nr per år och har en upplaga på 36 000 ex. Tidningen tar upp vad som händer inom miljövårdsområdet såväl nationellt som internationellt och presenterar även nytt informa- tionsmaterial från verket. Den distribueras till de flesta tidningsredaktioner i landet, riksdagsmän, politiker och tjänstemän inom miljövårdsmyndigheterna, bibliotek m.fl. Fyra sidor i varje nummer innehåller Skolinformation. Av upplagan distribueras ca

17 000 ex. gratis till samtliga lärare på grundskolans mellanstadium och till lärare i miljönära ämnen på högstadie- och gymnasienivå.

Bibliotek

Biblioteket vid naturvårdsverket är nationellt an— svarsbibliotek för ämnesområdet miljövård och erbjuder information inom aktuella sakområden. Verksamheten omfattar, förutom traditionell in— och utlåning, ansvaret för databasen Natur och medverkan i Baltic

(data om Östersjön).

Utbildning

Naturvårdsverkets externa miljöutbildning syftar till att förmedla kunskap till miljöansvariga vid läns- styrelser och i kommuner. Basen i utbildningen är de kunskaper som sakenheterna producerar och som bl.a. kommer till uttryck i allmänna råd, projektrapporter och akticnsprogram. Härtill kommer miljödagar varje år. Utbildning kan också behandla ett aktuellt pro-

• Sida 89
•  Original

blemområde. Omfattningen är för närvarande ca 55 ut— bildningsdagar per år med ett deltagarantal på ca 1 800 personer. Verksamheten finansieras huvudsakligen via avgifter.

Naturvårdsverket genomför också utbildningsprojekt inom området naturvård i samarbete med andra myndig— heter, t.ex. lantbruksstyrelsen och riksantikvarie— ämbetet. Vidare görs särskilda insatser på skolans område för att stärka miljöfrågornas betydelse i

undervisningen.

4.4.1 Kunskapsförmedling

Tyngdpunkten i naturvårdsverkets roll ligger i att förmedla den kunskap som kommer fram genom forskning, miljöövervakning, teknikutveckling samt uppföljning och utvärdering till miljövårdsorganisationen. Infor- mation och utbildning är viktiga medel i arbetet med

kunskapsförmedling.

En utgångspunkt för verkets prioritering när det gäl— ler att bestämma innehållet i informations- och ut— bildningsverksamheten bör vara att insatserna skall styras mot uppgifter som bestäms av myndighetsrollen. Dit hör främst utgivning av föreskrifter och allmänna råd, men även utgivning av t.ex. policydokument, forskningsresultat och kunskapssammanställningar.

En annan viktig utgångspunkt för att bestämma informa- tions- och utbildningsverksamhetens omfattning och inriktning är målgruppernas behov av kunskap. Infor- mationsstrategin bör kännetecknas av att verksamhetens mottagare är aktörer som arbetar med att genomföra

miljöpolitiken. Myndighetsuppgiften innebär därmed

• Sida 90
•  Original

inte någon instruktionsenlig skyldighet att sprida kunskap om miljöproblemen direkt till allmänheten.

De viktigaste målgrupperna är tjänstemän på läns- styrelser och i kommuner samt vid övriga miljövårds— myndigheter. Sektorsmyndigheterna kommer att spela en viktig roll i det framtida miljöarbetet och bör också räknas till de primära målgrupperna. Även information till företag om egenkontroll etc. är viktig. Informa— tions- och utbildningsinsatserna skall utgöra ett konkret stöd för målgrupperna i deras miljöpåverkande roll. De kunskaper som sprids måste därför vara bear— betade så att de blir tillgängliga och användbara för resp målgrupp. Det är också angeläget att verket ser till att nya kunskaper sprids snabbt. Naturvårdsverkets roll som kunskapsförmedlare kan variera både beroende på vilken målgrupp man vänder sig till och över tiden. Som ett exempel kan nämnas den externa miljöutbildningen där verket erbjuder fort- och vidareutbildning till specifika yrkes- grupper. Här har SNV ett ansvar för planering, inne- håll, genomförande och utvärdering. När det gäller utbildning riktad mot den kommunala sektorn är det angeläget att kommunförbundet spelar en aktiv roll. Verkets insatser bör inriktas på att delta i program- arbetet och medverka med sakkompetens.

Skolväsendet präglas av stora förändringar som bl.a. innebär nya myndigheter, nya huvudmannaskap och nya läroplaner. Enligt regeringens förslag i MPP 91 skall miljöundervisningen förstärkas i grundskolan, gym- nasieskolan och vuxenutbildningen. Vidare anges att miljöutbildningens utformning skall ägnas särskild uppmärksamhet i det kommande läroplansarbetet. Under en övergångstid kan naturvårdsverket behöva ha en fortsatt stödjande och stimulerande roll gentemot

• Sida 91
•  Original

skolan genom bl.a. medverkan till materialproduktion och metodutveckling. Successivt kan dock verkets uppgifter minska allteftersom det nya skolsystemet finner sina former. På längre sikt bör verkets roll vara att stå för kunskaper på miljöområdet. Kommuner och skolmyndigheter har ansvar för planering och

genomförande.

Det ankommer på naturvårdsverket att gå igenom utbudet publikationer, utbildningar och övriga informationsin— satser och ta ställning om inriktningen behöver för- ändras med hänsyn till vad som sagts om den roll

verket bör ha när det gäller kunskapsspridning.

Det stora intresset för miljöfrågorna i samhället gör att Miljöaktuellt är ett viktigt organ för allmän information om miljöfrågor och nyheter om naturvårds— verkets verksamhet. Genom att Miljöaktuellt har en stor spridning har verket mycket goda möjligheter att nå ut till såväl ovan angivna målgrupper som till en

bredare krets av miljöintresserade.

Inriktningen av informations— och utbildningsverksam- heten återspeglas i marknadsföringen. En självklar uppgift är att medverka till att informationsmaterial, kursprogram etc. sprids till målgrupperna och att fånga upp deras behov av kunskap.

4.4.2 Organisation

Det är viktigt att informations— och utbildningsverk- samheten också i framtiden planeras i nära samarbete med mottagarna. Ambitionen bör vara att informations— och utbildningsinsatser skall vara integrerade i åt- gärdsstrategierna och att de i den interna budgeten finansieras över sakenheternas anslag. Det förutsätter

• Sida 92
•  Original

emellertid att sakenheterna har tillgång till ett kostnadsunderlag för olika informations— och utbild- ningsinsatser. Ansvaret för att hålla samman den över- gripande planeringen av verkets informations— och ut- bildningsverksamhet bör ligga inom en särskild orga- nisatorisk enhet. Denna enhet bör också ha ansvar för produktion och distribution av informationsmaterial

samt för utbildningsadministration.

Det är angeläget att verket överväger vilka funktioner man behöver ha i egen regi och vilka som kan köpas på marknaden. Det är enligt vår uppfattning särskilt vik- tigt att verket prövar frågan om förlagsverksamheten kan förläggas externt. Här är flera alternativ möjli— ga. Ett är att verket handlar upp förlagstjänster från ett befintligt förlag på marknaden. Ett annat alternativ är att den nuvarande förlagsverksamheten ombildas till ett separat bolag.

Frågor om avgifter för informations- och utbildnings- verksamheten behandlas i kapitel 5 om avgiftsfinansie-

ring.

• Sida 93
•  Original

5 AVGIFTSFINANSIERING

Enligt direktiven skall vi analysera och föreslå vilka verksamhetsområden som kan avgiftsfinansieras. Sär- skilt nämns tillsynsverksamhet, prövningsverksamhet, utbildning, information och laboratorieverksamhet. En del av dessa verksamheter är redan i dag helt eller

delvis avgiftsfinansierade.

5.1 Utgångspunkter

En statlig myndighet får endast efter bemyndigande från regeringen besluta att en viss del av verksamhet skall vara avgiftsbelagd. Det skall finnas ett ekono- miskt mål fastlagt för den avgiftsbelagda verksam- heten.

Det ekonomiska målet anger främst hur stor del av kostnaderna för verksamheten som skall täckas av intäkter. Vanligast är att statsmakterna anger att intäkterna från den avgiftsbelagda verksamheten skall täcka samtliga kostnader. Myndigheten måste avgöra hur det ekonomiska målet skall tolkas med hänsyn till sådana faktorer som organisations-, produktions- och

marknadsförhållanden samt resultatansvar.

Vid försäljning av tidskrifter och publikationer kan myndigheten själv avgöra önskad grad av kostnadstäck- ning. Avgiftssättningen får dock inte leda till att

• Sida 94
•  Original

självkostnaden överskrids. Myndigheten kan utan att inhämta statsmakternas beslut bedriva sådan verksamhet om denna är av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Inkomsterna av försäljningen får dispone-

ras av myndigheten.

Den vanligaste principen för statlig avgiftssättning är självkostnadsprincipen, dvs. man tar betalt för samtliga kostnader som direkt eller indirekt kan hänföras till prestationen ifråga. I vissa situationer kan det finnas anledning att gå ifrån en avgift som baseras på självkostnaderna. Ersättningen beräknas så att den täcker särkostnaderna och ger så högt bidrag

som möjligt till att täcka samkostnaderna.

5.2 Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen

År 1989 infördes ett nytt avgiftssystem för myndig- heternas arbete med prövning och tillsyn enligt ML. Det nya systemet är baserat på fasta årsavgifter och ersatte det s.k. timtaxesystemet som trädde i kraft år 1984. Motivet för att ändra avgiftskonstruktionen var främst att systemet med timtaxa inte gav full kost—

nadstäckning.

De fasta årsavgifterna är konstruerade för att täcka samtliga kostnader som kan relateras till såväl prövning som tillsyn enligt ML. Avgiftsunderlaget är således baserat på en uppskattning av resursåtgången för dels prövningsarbete, dels tillsynsarbete vid olika statliga myndigheter, nämligen koncessionsnämn- den för miljöskydd, statens naturvårdsverk och läns- styrelserna. Kommunernas kostnader för obligatorisk tillsyn ligger utanför avgiftsunderlaget. Kommunerna har möjlighet att täcka sina kostnader för sådan verk-

• Sida 95
•  Original

samhet genom debitering av tid från berörda verksam— heter.

Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen

redovisat en uppföljning av systemet. Denna visar att kostnadstäckningen för statens del har ökat väsentligt jämfört med tidigare avgiftssystem. Det framgår vidare att länsstyrelsernas erfarenheter av det nya systemet

i huvudsak är positiva.

I MPP 91 föreslår regeringen att avgiften för myndig- heternas verksamhet enligt ML höjs för att ge bidrag till att täcka kostnaderna för miljöövervakningen. Av propositionen framgår vidare att naturvårdsverket skall utarbeta ett förslag till hur miljöövervak- ningens finansiering långsiktigt kan lösas.

5.3 Avgifter för information och utbildning

En av naturvårdsverkets viktigaste uppgifter är att förmedla den kunskap som kommer fram genom miljö— forskning, miljöövervakning, teknikutveckling och

resultatredovisning till berörda myndigheter.

Naturvårdsverket tar ut ersättning för såväl publika— tioner och tidsskrifter som kurser. Under budgetåret 1989/90 uppgick den totala försäljningen till ca 7 milj.kr. Av detta belopp hänför sig ca 5.5 milj.kr. till försäljning av publikationer och ca 1.5 milj.kr. till kursverksamhet.

Naturvårdsverkets regleringsbrev innehåller inte några bestämmelser om denna försäljning. Det innebär att verket har möjlighet att själv besluta om graden av kostnadstäckning och om hur inkomsterna skall dispone- ras.

• Sida 96
•  Original

När det gäller försäljning av publikationer sätts inte avgifterna med utgångspunkt i kostnaderna för att pro— ducera, sälja och distribuera desamma. Avgiftsnivån bestäms med hänsyn till vad likvärdiga publikationer kostar på marknaden. Intäkterna från försäljningen är dock "öronmärkta" i intern-budgeten för att täcka kostnaderna för marknadsföring, försäljning och distribution. Kostnadsredovisningen medger inte en

bedömning av om avgifterna täcker självkostnaden.

Vi föreslår att naturvårdsverket utvecklar ett system för interndebitering så att kostnader och intäkter kan föras till rätt ställe i organisationen.

Utbildningsverksamheten är uppbyggd med utgångspunkt i ett ekonomiskt mål, nämligen att verksamheten skall vara självfinansierad. Detta har tolkats så att avgifterna skall täcka de kostnader som direkt kan hänföras till verksamheten. Kursavgifterna täcker inte indirekta kostnader, t.ex. de kostnader som hänför sig till lärarinsatser som genomförs av verkets handlägga— re. Utbildningsverksamheten är därigenom subventione-

rad av anslagsmedel.

Vi anser att det generellt sett är en bra princip att avgiftsbelägga informations— och utbildningsverksam- het. Avgifter ökar förutsättningarna att åstadkomma en efterfrågestyrning, vilket innebär att naturvårdsver— ket kan få - via priset på publikationer/kurser -

signaler från marknaden om vad som efterfrågas.

Vid försäljning av publikationer och övriga trycksaker föreslår vi att naturvårdsverket skall tillämpa föl- jande principer för prissättning. När det gäller pub— likationer som direkt kan relateras till verkets myn-

• Sida 97
•  Original

dighetsuppgifter skall ersättningarna bestämmas så att de täcker kostnaderna för tryckning, försäljning och distribution av publikationerna m.m. För all övrig verksamhet bör ersättningarna bestämmas så att de ger full kostnadstäckning, dvs. de skall täcka såväl direkta som indirekta kostnader.

Kursavgifterna för de utbildningar som anordnas inom ramen för den externa utbildningsverksamheten bör bestämmas så att de täcker verksamhetens särkostnader och, om verket finner det lämpligt, dessutom lämnar ett bidrag till samkostnaderna. När naturvårdsverket anordnar — eller medverkar i - utbildningar riktade mot andra grupper än verkets målgrupper bör ersätt- ningarna bestämmas så att de ger full kostnadstäck- ning.

Intäkterna från nämnda verksamheter bör balanseras till nästkommande budgetår och utgöra ett bidrag till den anslagsfinansierade verksamheten inom såväl infor- mationsenheten som övriga organisatoriska enheter.

5.4 Laboratorieverksamhet

Våra förslag om laboratorieverksamheten innebär att stora delar av den verksamhet som idag bedrivs inom naturvårdsverket förs till andra huvudmän. Enligt förslaget skall centrallaboratorieverksamheten finnas kvar inom verket och föras till tillsynsverksamheten. Detta medför att kostnaderna för centrallaboratorie— verksamheten bör räknas in i underlaget för avgiften för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen.

• Sida 98
•  Original

. än då. ninnuam! month-Höns um ”mm.

" Hålfwwuää:m30 WWF—"Willum MM

ammatMaazagm'aumu-dgum si ' ru Telwin Un»- Muhgmiuud'wlmcmw mi. Jah-1;- mmm m: " ”I ',. L..-nude. dm- uma» » mm. annu—inann = 1'. ', ' .»- .. .! quuz.- m ml- "1- '11- [M läuiw * .:u—H ',--=»»» -. Hrm-' 1 il'_."..'|'l'l, nL-thm-L Lia'L att Lh" 1mmunmou. mmcmtmlwu namn.—nest» , d'.-wu”. alummäwmåuw” _WMMIM. . , man litium man Mån-=!!! * mmm mus-mah ämm! »»saa» mn d'un-sw aMnmmmam-MWW 'i'- .mgmkmmw—u-thin; 41 " .unmmnnummm smålänning—eng .

h*nbakllum nu nu ut 1,1: &I mil-låga» , , UCJ.1uinlh.j'n:L1ktUm|Hllo1 nr 149115qu nn! utqim' ' utt akuhujan- mål,—, him!. 'l'quu nkb "badtunnan-tu? n arean-wu: m malwuswuawubimmunn

mum. ligamaummmmm-umnumug a _ LM_,IMWIIWÄWUDHIOWWIÖ inom. — » F|'|_, ,, ITl—1FEL'_II'_ J:.II— IJC ”rf.:-,. &? JMI-I'll . | ;p. |TLH1]u1.._:'l;w-'-:JL_H nu har ""| " |-.|,-." :'1 Jur-'."- |

m: m. fin-r. »,-.,-. »» minwlacmwm

»"TJM1Mnm3M1mm5-nmq men. . muut-mm namlmmmnwr »_ bet.?lWMIMHMlqml Sandu-mi,; mailxmgmnmummummu 1. mm. 1!- .wmwnvmmluuu Win-namna ,; eM'WMI-lmmi :su man . .ru-utv” "393.5an911.3m._åt. al. ”9131 7:54 nan-':' ." — »». _ unna .mssmwwumawm MW run.-eu. n an.-t ?nhrmd'wäa'NT-wrknt zulu ulpmg' — jaaa pung—4,5." ra; Ellung-lugg. pa.: det 3.11. ». uutn- u. m,m. dir-.it! mm .ITÅ'IEMEO'I'SD T-i'll. #::an .

• Sida 99
•  Original

6 HANTERING AV ÄRENDEN OCH BESLUT OM FÖRE— SKRIFTER

Enligt direktiven bör hanteringen av ärenden i möj- ligaste mån falla på berörda sektorsmyndigheter, samt på länsstyrelser och kommuner. Naturvårdsverkets upp- gift att besluta om föreskrifter, dvs. rättsregler i anslutning till lag och förordning, bör också stude— ras. Kompetensfördelningen vad gäller överklaganden och överprövning av skilda ärendegrupper bör analy- seras. De möjligheter som finns att låta verket ta över vissa ärenden som i dag prövas av regeringen bör

uppmärksammas.

Under år 1990 hanterades sammanlagt ca 7 000 ärenden hos naturvårdsverket.

6.1 Miljöfarligt avfall

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen enligt förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket får föreskriva att förordningens bestämmelser skall gälla även annat avfall än det

som särskilt anges i förordningen. Naturvårdsverket får vidare förordna om avsteg från föreskrifterna och i särskilt fall medge att förordningen inte skall tillämpas på visst miljöfarligt avfall om det kan ske utan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

• Sida 100
•  Original

Enligt 14 5 i förordningen prövar regeringen frågor om tillstånd att slutligt ta hand om miljöfarligt avfall. Ansökan skall ges in till naturvårdsverket som skall inhämta länsstyrelsens yttrande och med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Frågorna om tillstånd till in— och utförsel av miljö- farligt avfall prövas enligt 20 och 21 55 förordningen av naturvårdsverket. Även frågor om tillstånd att slutligt ta om hand miljöfarligt avfall bör enligt vår mening prövas av naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets beslut får enligt 25 5 i förord— ningen överklagas till regeringen.

6.2 Kemiska produkter 6.2.1 Bekämpningsmedel

I förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel finns bestämmelser om godkännande av bekämpningsmedel, dvs. kemiska produkter som är avsedda som skydd mot skada och olägenheter som förorsakas av växter, djur och mikroorganismer. Bekämpningsmedel får enligt 3 5 för— ordningen inte säljas eller användas utan att vara godkända av kemikalieinspektionen. Kemikalieinspektio- nen har tillsynsansvar och får meddela föreskrifter för bl.a. hanteringen av bekämpningsmedel.

Spridning av bekämpningsmedel skall enligt 11 5 för- ordningen ske så att människor inte skadas eller vål- las annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Naturvårdsverket får meddela sär- skilda föreskrifter om godkännande av utrustning som är avsedd för spridning av bekämpningsmedel. Verket

• Sida 101
•  Original

får enligt 15 & meddela ytterligare föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel.

Sådana föreskrifter och allmänna råd har nyligen med- delats. Föreskrifterna rör främst utrustning som är

avsedd att användas inom lantbruket.

Lantbruksstyrelsen får enligt 12 5 förordningen med- dela föreskrifter rörande yrkesmässig hantering av medel som är särskilt skadligt för pollinerande insek- ter. Lantbruksstyrelsen får också meddela föreskrifter om emballage för spannmål m.m. som behandlats med be-

kämpningsmedel.

Föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel och ansvaret för godkännande av utrustning för spridning hör nära samman med lantbruksstyrelsens ansvarsområde i övrigt. Naturvårdsverkets uppgifter enligt 11 och 15 55 förordningen bör enligt vår mening övertas av

lantbruksstyrelsen.

6.2.2 CFC och halon m.m.

Enligt 4 5 förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m. får aerosolförpackningar som innehåller CFC inte tillverkas eller importeras yrkesmässigt efter den

31 december 1988. Om det finns synnerliga skäl får läkemedelsverket meddela föreskrifter om avsteg från eller i det enskilda fallet medge undantag från bestämmelsen om aerosolförpackningen är avsedd för

medicinskt ändamål.

Regeringen har i några fall prövat om undantag från förbudet kan medges för aerosolförpackning som är

avsedd att användas för andra än medicinska ändamål.

• Sida 102
•  Original

Den uppgiften bör enligt vår mening ligga på natur- vårdsverket.

Naturvårdsverket får enligt 9 5 meddela de föreskrif- ter som behövs om försiktighetsmått, kunskapskrav och tillstånd för att förhindra utsläpp av CFC m.m. för den som yrkesmässigt utför installation av kyl—, värme- och andra klimatanläggningar eller reparations- eller underhållsåtgärder som påverkar arbetsmediekret— sen i sådana anläggningar. Naturvårdsverket har utfär- dat föreskrifter i ämnet. Verket har också prövat frågor om behörighet och tillstånd för ett stort antal

serviceföretag.

Naturvårdsverket har nyligen utarbetat ett förslag till ändrade föreskrifter. Enligt förslaget skall sty— relsen för teknisk ackreditering pröva frågor om kom— petens för den som yrkesmässigt utför installationer

m.m. Vi anser att förslaget bör genomföras.

6.3 Bilavgaser

Bilavgaslagen (1986:1386) syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i

luften av avgaser och andra ämnen.

6.3.1 Avgasgodkännande

Bilavgasförordningen (1987:586) innehåller bestämmel— ser om avgasreningskrav för bilar av olika modeller m.m. Ett sådant avgasgodkännande som krävs vid typ— eller registreringsbesiktning enligt fordonskungörel- sen (19722595) utfärdas enligt 2 & bilavgasförord— ningen för en motorfamilj, dvs. grupp av bilar vars

• Sida 103
•  Original

motorer är av i huvudsak samma tekniska konstruktion, om kraven på avgasrening i förordningen är uppfyllda. Enligt 36 och 55 55 fordonskungörelsen får inte en bil godkännas vid registrerings— resp. typbesiktning om

den inte uppfyller kraven i bilavgasförordningen.

Beslut av Aktiebolaget Svensk Bilprovning i fråga om avgasgodkännande får enligt 23 5 bilavgasförordningen överklagas hos statens naturvårdsverk. Naturvårds- verkets beslut får överklagas hos regeringen.

En tillverkare kan enligt 15 och 16 55 bilavgasförord— ningen föreläggas att vidta sådana åtgärder beträffan- de alla bilar inom en motorfamilj att bilavgaskraven uppfylls. Beslut av naturvårdsverket om sådana före—

lägganden får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

6.3.2 Dispenser

Enligt 10 5 bilavgaslagen får, om undantag från med— delade föreskrifter medges för ett visst motordrivet fordon eller en grupp av sådana fordon, en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift). En myndighets beslut i det särskilda fallet om dispensavgift får enligt 11 5 överklagas hos regeringen.

Naturvårdsverket får enligt 19 5 bilavgasförordningen meddela ytterligare föreskrifter om bilars beskaffen- het, utrustning och funktion som behövs för att bilar-

na skall uppfylla de krav som följer av förordningen.

Om det är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt får naturvårdsverket enligt 20 5 bilavgasförordningen

föreskriva om avsteg eller för det enskilda fallet

• Sida 104
•  Original

medge undantag från föreskrifterna i förordningen. När naturvårdsverket meddelar ett sådant undantag skall en dispensavgift tas ut. Taxan för denna fastställs av naturvårdsverket efter samråd med riksrevisionsverket. Enligt 10 5 andra stycket i bilavgaslagen skall vid beräkningen av dispensavgiften iakttas att avgiften bör jämna ut de ekonomiska fördelarna för den avgifts- skyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav för avgasgodkännande. Dispensavgiften för bilar av vissa modeller är för närvarande bestämd till

7 000 kr.

Naturvårdsverket har utfärdat föreskrifter om undantag för vissa grupper av bilar (SNFS 1990:12). Exempel på

sådana undantag är bilar som importeras av privatper-

son som flyttsak då ägaren flyttar till Sverige efter

att ha varit bosatt utomlands eller en bil som impor-

teras av en privatperson till följd av arv eller

testamente.

Härutöver behandlas mer än 150 ärenden per år om un— dantag från föreskrifterna i enskilda fall. Natur— vårdsverkets beslut i dessa frågor får överklagas till regeringen. Ett flertal av verkets beslut överklagas. Ofta överklagas också naturvårdsverkets beslut om

dispensavgift.

Naturvårdsverket får sålunda medge undantag i enskilda fall om det är av ringa betydelse från miljöskyddssyn- punkt. Det är här fråga om en lämplighetsbedömning som man enligt vår uppfattning kan överväga om den skall få överklagas. Vi föreslår dock att naturvårdsverkets beslut i denna typ av ärenden får överklagas till

koncessionsnämnden för miljöskydd.

Enligt bilavgasförordningen skall dispensavgift utgå när undantag medges. Det kan ibland tyckas oskäligt

• Sida 105
•  Original

att avgiften alltid skall utgå, t.ex. i de fall en bil som tidigare varit registrerad i Sverige åter tas in i landet. Bestämmelsen i förordningen bör enligt vår mening ändras på det sättet att naturvårdsverket får föreskriva att en avgift skall utgå.

Naturvårdsverkets beslut om dispensavgift innebär en betalningsförpliktelse för enskilda. Beslutet får enligt 24 5 bilavgasförordningen verkställas enligt utsökningsbalken. Det är fråga om beslut om skyldig- heter för enskilda som bör få överklagas. Vi föreslår att även beslut om dispensavgift får överklagas till koncessionsnämnden. Nämndens beslut om dispenser och dispensavgift bör inte få överklagas.

6.4 Naturvård 6.4.1 Samråd

Länsstyrelsen får enligt 7 5 naturvårdslagen (1964:822) förklara ett område som naturreservat. Länsstyrelsen får enligt 8 - 10 55 meddela föreskrif— ter om förvaltningen m.m. Beslut om skötselplan, för- valtare och andra föreskrifter fattas enligt 9 och

10 55 naturvårdsförordningen (1976:484) efter samråd med naturvårdsverket. Samrådet med naturvårdsverket har skett på det sättet att länsstyrelserna fattar beslut först efter remiss till naturvårdsverket. Naturvårdsverket granskar sålunda varje förslag till skötselplan m.m. Verket skall enligt 12 5 förordningen dessutom underrättas om besluten. Motsvarande bestäm— melser om obligatoriskt samråd är föreskrivet även för beslut om naturminnen.

Föreskrift om samråd finns också i 15 5 naturvårds-

förordningen i fråga om beslut om föreskrifter enligt

• Sida 106
•  Original

14 5 tredje stycket naturvårdslagen om skydd för djur- livet inom ett område.

Enligt en annan bestämmelse, 28 5 naturvårdsförord- ningen, skall länsstyrelsen innan den fattar beslut som kan föranleda ersättnings- eller inlösensskyldig— het enligt naturvårdslagen eller annan ekonomisk för— pliktelse för staten eller annat beslut av vikt sam—

råda med naturvårdsverket.

Vi föreslår att bestämmelsen om obligatoriskt samråd enligt 9, 10 och 15 55 naturvårdsförordningen upphävs. Det behov av samråd som finns i principiellt viktiga och större ärenden samt ärenden av ekonomisk betydelse för naturvårdsverket bör kunna tillgodoses genom be—

stämmelsen i 28 5 naturvårdsförordningen.

6.4.2 Skyltar m.m.

Skyltar m.m. får enligt 22 5 första och tredje styckena naturvårdslagen inte varaktigt sättas upp utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 20 5 naturvårdsförordningen meddelar läns— styrelsen sådana tillstånd samt föreläggande att ta bort skyltar m.m. enligt 22 5 naturvårdslagen.

Regeringen har i MPP 91 föreslagit att länsstyrelsen skall få möjlighet att efter regeringens bemyndigande överlåta beslutanderätten i samrådsärenden enligt 20 5 naturvårdslagen och ärenden enligt 13-5 om naturminnen

till kommun.

Tillstånd att sätta upp skyltar m.m. är enligt vår mening en grupp av ärenden som med fördel bör kunna delegeras till kommunal nivå. Regeringen har enligt

• Sida 107
•  Original

22 5 naturvårdslagen möjlighet att bestämma att en kommunal myndighet får besluta i frågan. Vi föreslår att länsstyrelsen får förordna att befogenheten att besluta i frågan skall ankomma på den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

6.4.3 överklaganden

Enligt 40 5 naturvårdslagen överklagas flertalet av de beslut som fattas av statliga myndigheter enligt bestämmelser i lagen till regeringen. Ett antal

angivna ärendetyper överklagas till kammarrätten.

överklagade förvaltningsärenden överprövas i allt större utsträckning av domstolar. Det har länge varit en strävan att befria regeringen från s.k. löpande ärenden. Som ett led i delegeringsarbetet fastställde riksdagen år 1984 riktlinjer för en systematiskt över- syn av reglerna om rätt att överklaga ärenden till regeringen.

Enligt dessa riktlinjer bör regeringen i allmänhet inte vara överklagandeinstans annat än när det behÖVS en politisk styrning av praxis (prop. 1983/84:120

s. 29). När överklagandeprövningens huvudsakliga funk— tion är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör pröv— ningen normalt inte läggas på regeringen. Regeringen bör alltså i möjligaste mån befrias från överklagade ärenden där en politisk styrning inte är nödvändig eller önskvärd.

Ett sätt att befria regeringen från överklagade ären— den är att lägga prövningen på domstol. Ärenden där rättsfrågan är huvudsak skall i princip gå till dom— stol medan ärenden där lämplighetsbedömningar domine— rar skall prövas i administrativ ordning.

• Sida 108
•  Original

Sedan riksdagen fastställde dessa riktlinjer har lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbe- slut antagits. Genom denna infördes en ny möjlighet till domstolsprövning av vissa beslut som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärende. Lagen syftar till att säkerställa att svensk rätt mot— svarar våra åtaganden enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Ärendena enligt naturvårdslagen har ofta inslag av lämplighetsavvägning. Till grund för prövningen av ärendena ligger ofta en speciell sakkunskap i fråga om förekomsten av växter och djur och deras livsbetingel- ser. Detta förhållande är dock enligt vår mening inte skäl för att överprövningen av ett beslut inte skulle lämpa sig för förvaltningsdomstol. Prövningen rör enskildas rätt och överklagade ärenden är därför ofta lämpade för domstolsprövning.

Regeringen har mot denna bakgrund nyligen föreslagit (prop. 1990/91:90 s. 418) att beslut i ärenden om vilthägn enligt 24 a 5 och skyddet för växt- och djurlivet inom visst område enligt 14 5 tredje stycket naturvårdslagen skall överklagas till kammarrätten i stället för regeringen.

Vi föreslår att även beslut om skyddande av växt— och djurart enligt 14 5 första och andra styckena får överklagas till förvaltningsdomstol.

I många ärenden enligt naturvårdslagen finns dock enligt vår mening behov av politiskt styrning och regeringsprövning. Detta gäller beslut om att förklara ett område som naturreservat eller naturvårdsområde. I

• Sida 109
•  Original

naturvårdssynpunkt komma att ställas emot markanvänd- ningens betydelse för t.ex. sysselsättningen i regio- nen. När det gäller beslut i ärenden om täkt är frågor om lokalisering av täkterna av stor betydelse. Det kan också bli en fråga om en avvägning av grusbehovet i stort och ett ställningstagande till naturresursfrågor som bör prövas hos regeringen. Dessa ärenden lämpar sig därför inte för prövning av förvaltningsdomstol. Även överklagade beslut om samråd enligt 20 5 första stycket naturvårdslagen bör prövas av regeringen.

Även när det gäller markavvattningsfrågorna finns det enligt vår mening behov av regeringsprövning. Bestäm— melserna om markavvattning har inte tillämpats så länge. Regeringen har i MPP 91 föreslagit att markav— vattning skall kunna förbjudas i vissa områden.

Många av strandskyddsärendena är rutinbetonade och den praxis som regeringen tillämpar ger inte utrymme för att medge undantag från byggnadsförbudet annat än i sällsynta undantagsfall. I övrigt tillämpas de regler som naturvårdsverket anvisat i allmänna råd (90:5) om tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna. Strand- skyddsärendena behöver dock enligt vår bedömning den politiska styrning som regeringsprövningen ger.

Vi anser därför att länsstyrelsens beslut om undantag enligt 16 5 naturvårdslagen även i fortsättningen får överklagas till regeringen.

6.4.4 Nationalparker

Nationalpark inrättas enligt 4 5 naturvårdslagen på mark som tillhör staten. Beslutet fattas av riks— dagen. Regeringen förordnar om nationalparkers vård

och förvaltning. I nationalparksförordningen

• Sida 110
•  Original

(1987:938) anges nationalparkernas huvudsakliga grän— ser. Närmare föreskrifter för vården och förvaltningen får enligt 3 5 i förordningen meddelas av naturvårds— verket efter samråd med länsstyrelsen. Naturvårdsver- ket meddelar med stöd av 4 5 förordningen föreskrifter för varje särskild nationalpark beträffande rätten att vistas i området m.m. Verket utser förvaltare för nationalparken.

Enligt 5 5 förordningen prövar naturvårdsverket eller förvaltaren frågor om undantag från föreskrifterna. Verket får enligt 6 5 upplåta rätt till jakt eller fiske eller annan särskild rätt inom nationalparken. Om undantag medges i visst fall eller rätt upplåts enligt 6 5 får en skälig avgift tas ut (7 5). Avgif- terna liksom andra intäkter av en nationalpark till- förs nationalparkens kassa om annat inte är särskilt föreskrivet. Kassan förvaltas av naturvårdsverket och skall användas till kostnader för nationalparken eller för andra nationalparker. Naturvårdsverket skall underrätta länsstyrelsen om beslut om jakt m.m.

Naturvårdsverkets beslut om undantag från föreskrifter som meddelats av naturvårdsverket eller verkets beslut i en överklagad fråga — om beslut i första instans har fattats av förvaltaren — får enligt 10 5 inte överkla- gas. Naturvårdsverkets beslut i övrigt med anledning av ett överklagande får överklagas hos kammarrätten. Naturvårdsverkets beslut om förvaltare och om före— skrifter för vården och förvaltningen får överklagas till regeringen. Beslut om jakt m.m. och avgift får inte överklagas.

Naturvårdsverket har är 1989 upprättat en plan med förslag om 20 nya nationalparker. Arbetet både med att förvalta nationalparkerna och med att meddela före—

• Sida 111
•  Original

skrifter och medge undantag i enskilda fall m.m.

kommer därför att öka i omfattning.

Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis ansvara för generella föreskrifter och för arbetet med att inrätta en nationalpark. Därefter bör enligt vår mening natur— vårdsverket kunna överlämna till länsstyrelsen att överta ansvaret för skötseln och det löpande arbetet med upplåtelse av jakt och undantag från meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen bör också kunna utse för— valtare för nationalparken.

Vi föreslår därför att bestämmelserna i nationalparks— förordningen ändras på det sättet att naturvårdsverket kan överlämna till länsstyrelsen att utse förvaltare och medge undantag i enskilda fall från förbud m.m. Bestämmelserna om överklagande ändras endast på det sättet att länsstyrelsens beslut får överklagas på samma sätt som naturvårdsverkets. Naturvårdsverket bör

underrättas om länsstyrelsens beslut.

6.4.5 Terrängkörning

Länsstyrelsen får enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) föreskriva ytterligare undantag från det förbud mot barmarkskörning som gäller enligt 1 5 terrängkörningslagen (1975:1313). Naturvårdsverket får enligt förordningen meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av terrängkörningslagen.

Länsstyrelsens beslut får enligt 10 & terrängkörnings— förordningen överklagas till regeringen. Naturvårds- verket får föra talan mot länsstyrelsens tillstånds— beslut. Även dessa beslut bör enligt vår mening få överklagas till kammarrätten i stället för regeringen.

• Sida 112
•  Original

6.5 Jakt

6.5.1 Jaktlagen

Jaktlagen (1987:259) gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande. Viltet är fredat och får jagas endast om det följer av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen får meddela föreskrifter om tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet m.m. Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i

övrigt som regeringen föreskriver.

Älgjakt får enligt 33 5 jaktlagen ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inte om jakten endast avser älgkalv. Länssty— relsen får vägra att registrera ett område som licens— område eller besluta om avregistrering om området inte medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året.

I betänkandet (SOU 1990:60) Skada av vilt anförs att älg-, kron— och dovhjortstammarna under de närmaste åren bör reduceras lokalt för att få en bättre balans i fråga om skador på skog och jordbruksgröda. Detta bör ske genom en ökad avskjutning, mindre detaljregle- ring av jakten och ett större lokalt ansvarstagande

för skötseln av stammarna.

Enligt 54 5 jaktlagen får länsstyrelsens beslut enligt 33 5 jaktlagen överklagas hos naturvårdsverket. Natur- vårdsverket prövar cirka 600 överklagade beslut per år.

Under år 1990 hanterade naturvårdsverket totalt ca 1 500 ärenden rörande jakt.

• Sida 113
•  Original

6.5.2 Jaktförordningen

Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905) bemyndigande att meddela generella före— skrifter i olika frågor om jakt och viltvård m.m.

Naturvårdsverket beslutar enligt 6, 24, 25, 27 och 32 55 förordningen om olika former av jakt efter björn, varg, järv, 10 eller säl samt efter rovfåglar och ugglor m.m. Naturvårdsverket får enligt 7 5 för— ordningen meddela föreskrifter om registrering av licensområde för älgjakt, om licens för jakt efter älg, kronhjort, dovhjort och rådjur samt om länssty— relsens prövning av sådana frågor.

Naturvårdsverket får vidare enligt 10 och 15 55 med— dela föreskrifter om skjutvapen och jaktredskap. Ver- ket prövar enligt 11 5 förordningen frågor om godkän— nande av fångstredskap. Vidare får verket enligt 12 5 meddela föreskrifter i fråga om tillstånd eller andra begränsningar för användande av fångstredskap. Natur— vårdsverket beslutar enligt 41 5 om utsättning av däggdjur och fåglar. Verket får enligt bl.a. 11 och 18 55 i det enskilda fallet medge undantag från före- skrifter. Länsstyrelsen beslutar i vissa angivna ärendetyper när det gäller undantag i särskilda fall.

Enligt 12 5 andra stycket jaktlagen får jakt på all- mänt vatten bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Länsstyrelsen har enligt 47 5 jaktförordningen bemyn— digats att genom beslut i det enskilda fallet eller genom föreskrifter meddela tillstånd till jakt på allmänt vatten m.m. Länsstyrelsens beslut får enligt

54 5 jaktlagen överklagas till naturvårdsverket.

• Sida 114
•  Original

Enligt vår mening bör naturvårdsverket inom ramen för ansvaret för faunavården och hotade arter besluta om jakt efter björn, varg, järv eller 10 m.m. övriga jaktfrågor bör enligt vår mening i det enskilda fallet prövas av länsstyrelsen.

Vi har tidigare föreslagit att Skogsstyrelsen övertar det övergripande ansvaret för jaktfrågor. I avvaktan på ett sådant övertagande bör naturvårdsverket bibe- hålla sin rätt att meddela föreskrifter med stöd av jaktlagen. Denna uppgift bör även efter det att skogs— styrelsen övertagit ansvaret för jaktfrågorna ligga på naturvårdsverket när det gäller de stora rovdjuren, rovfåglar och ugglor samt andra hotade djurarter.

Länsstyrelsens beslut får enligt 58 5 jaktförordningen överklagas hos naturvårdsverket. Naturvårdsverkets beslut i en överklagad fråga får inte överklagas. Detsamma gäller naturvårdsverkets beslut i ett sär— skilt fall enligt 6 och 21 55, 31 5 första stycket, 32 5 andra stycket och 38 5 jaktförordningen. Övriga beslut av naturvårdsverket får överklagas till kammar— rätten.

Vissa angivna beslut av naturvårdsverket får i dag inte alls överklagas. Dessa beslut bör enligt vår mening inte få överklagas när länsstyrelsen enligt vårt förslag beslutar i första instans i samma frågor. Länsstyrelsens beslut bör inte heller få överklagas när den i något fall beslutar i en dit överklagad fråga.

Naturvårdsverket har i en promemoria den 31 maj 1990 Förenklad administration av älgjakten anfört bl.a. att verkets prövning av överklaganden som gäller tilldel— ningsbeslut inte är meningsfull. Däremot anser verket att det också fortsättningsvis bör vara möjligt att

• Sida 115
•  Original

överklaga beslut om registrering eftersom dessa ären— den i grunden berör jakträtten och möjligheterna att utöva denna rätt. Hälften av de ca 600 överklagade ärenden som varje år prövas av naturvårdsverket avser frågor om tilldelning.

Vi delar naturvårdsverkets uppfattning om överklagade tilldelningsärenden och föreslår därför att endast beslut om registrering av licensområde får överklagas. övriga beslut när det gäller licens bör inte få över— klagas.

Rätten att jaga är en sådan enskild rätt som har nära anknytning till äganderätten. Dessa frågor bör därför få överklagas till förvaltningsdomstol. Länsstyrelsens beslut i första instans som i dag får överklagas hos naturvårdsverket bör därför enligt vår mening få över- klagas hos kammarrätten.

6.5.3 Vapen

Frågor om tillstånd för enskild person att inneha vapen m.m. prövas enligt vapenkungörelsen (1974:123) av polismyndigheten i orten. Naturvårdsverket får i något fall medge undantag från bestämmelserna i kun— görelsen och får meddela föreskrifter om prov m.m. Verket lämnar i visst fall tillstånd att inneha injek— tionsvapen. Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter för verkställigheten av kungörelsen.

Även i dessa frågor bör enligt vår mening länssty— relsen besluta om undantag från bestämmelserna. Riks— polisstyrelsen eller polismyndighet bör enligt vår mening besluta även i de fåtaliga frågor som nu beslutas av naturvårdsverket.

• Sida 116
•  Original

6.5.4 Ersättning och bidrag skador av rovdjur

Enligt förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur utgår ersättning för skador som rovdjur orsakar på tamdjursskötseln. Ren och får ersätts med belopp som naturvårdsverket bestämmer för ett år i sänder med hänsyn till prisutvecklingen.

Fråga om ersättning prövas av länsstyrelserna i Väs— ternorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och av naturvårdsverket för skada i landet i övrigt. Länsstyrelsen skall sända avskrift av beslut till naturvårdsverket.

Talan mot beslut i särskilt fall förs hos kammarrät— ten. Annat beslut av naturvårdsverket överklagas hos

regeringen.

Vi föreslår att alla ersättningsfrågor i enskilda fall prövas av länsstyrelsen. Uppgiften att bestämma värde på tamdjur bör övertas av lantbruksstyrelsen.

viltskador

Ersättning utgår enligt 8 5 förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. för skada av älg, kronhjort eller dovhjort på jordbruksgrödor eller trädgårdsodlingar. Ersättning utgår ur viltskadefon— den, som bildas av avgifter som betalas för varje älg, kronhjort och dovhjort som fälls.

Länsstyrelsen prövar enligt 20 5 förordningen frågor om ersättning ur viltskadefonden för skador samt frå-

• Sida 117
•  Original

gor om bidrag till att förebygga skador och till administration av jakten m.m.

Enligt 17 5 förordningen får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden för andra viltskador om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador. Ansökan skall enligt 22 5 ges in till länsstyrelsen som gör den utredning som behövs och med eget yttrande över— lämnar handlingarna till naturvårdsverket.

Antalet ärenden hos naturvårdsverket om bidrag enligt 17 5 uppgår till cirka 200 stycken per är.

Länsstyrelsen bör enligt vår mening pröva alla frågor om ersättning och bidrag.

Länsstyrelsens beslut om ersättning ur viltskadefonden för skada får enligt 27 5 förordningen överklagas hos kammarrätten. Länsstyrelsens beslut om bidrag ur viltskadefonden till förebyggande av skador m.m. får överklagas till naturvårdsverket. Naturvårdsverkets beslut enligt förordningen får inte överklagas.

Naturvårdsverkets beslut i första instans, dvs. beslut om ersättning enligt 17 5, får i dag inte överklagas. Vi anser att länsstyrelsens beslut i samma frågor inte heller bör få överklagas.

Naturvårdsverket får enligt 28 5 i samråd med lant— bruksstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av förordningen.

• Sida 118
•  Original

6.6 övriga bidrag 6.6.1 Kalkning

Enligt förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag kan i mån av tillgång på medel lämnas statsbidrag till kalkning. Frågor om bidrag prövas enligt 7 5 förordningen av länsstyrel— sen. Bidrag får lämnas för inköp, transport och sprid- ning av kalk m.m. Om huvudsyftet är att främja fisket kan länsstyrelsen, efter att ha hört fiskeristyrelsen, överlämna frågan till fiskenämnden. Om prövnings- myndigheten anser att bidrag bör lämnas med mer än

85 % av kostnaderna skall ärendet avgöras av rege- ringen. Prövningsmyndighetens beslut överklagas enligt 12 5 hos regeringen. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter för verkställighet av förordningen.

Bidrag utgår endast i mån av tillgång på medel. Vi föreslår att prövningsmyndighetens beslut inte får

överklagas. Bidrag med mer än 85 % av kostnaden bör enligt vår mening prövas av naturvårdsverket. Inte

heller detta beslut bör enligt vår mening få över-

klagas.

6.6.2 Bilskrotningsfonden

Enligt 4 5 bilskrotningslagen (1975z343) utgår skrot— ningspremie för vissa angivna bilar. I 7 5 bilskrot- ningslagen stadgas bl.a. att kostnad för skrotnings- premier bestrids ur bilskrotningsfonden. Skrotnings— premie utgår enligt 19 och 20 55 bilskrotningsförord- ningen (1975:348) med 500 kr. och betalas ut till den som vid avregistreringen är antecknad som ägare i bil— registret. Från skrotningspremie avräknas fordonsskatt m.m. Anser någon att skatt eller avgift oriktigt har

• Sida 119
•  Original

avräknats får han enligt 21 5 förordningen påkalla beslut hos länsstyrelsen om utbetalning av skrotnings- premie. Länsstyrelsens beslut får enligt 26 5 överkla- gas hos kammarrätten.

I den mån fondens medel inte tas i anspråk för skrot- ningspremier utgår enligt 7 5 bilskrotningslagen bidrag till kommuns kostnad för att ställa i ordning upplag av bilvrak som medför ölägenhet ur miljö— eller naturvårdssynpunkt. I 22 b 5 förordningen stadgas att frågor om bidrag till kommuns kostnad prövas av sta- tens naturvårdsverk. Ansökningen ges in till länssty— relsen som med eget yttrande överlämnar ärendet till naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets beslut får enligt 26 5 överklagas till regeringen.

I 7 5 bilskrotningslagen stadgas också att i den mån fondens medel inte tas i anspråk för skrotningspremier utgår bidrag under viss tid till verksamhet för materialåtervinning av delar från personbil, buss eller lastbil. Frågor om dessa bidrag prövas enligt 22 c 5 förordningen av regeringen. Ansökan ges in till naturvårdsverket som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av bilskrotningslagen och förord— ningen.

Frågorna om bidrag till kommun bör enligt vår mening prövas av länsstyrelsen. Det bör åligga naturvårdsver— ket att fördela medel för detta ändamål mellan läns— styrelserna. Frågor om bidrag för materialåtervinning bör prövas av naturvårdsverket. Båda typerna av bidrag utgår endast i mån av tillgång på medel. Länsstyrel—

• Sida 120
•  Original

sens beslut bör enligt vår mening få överklagas till naturvårdsverket. Naturvårdsverkets beslut i dessa frågor bör inte få överklagas.

6.6.3 Batterifonden

Enligt 10 5 förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier skall den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar vissa miljöfarliga batterier betala en avgift som motsvarar kostnaderna för att slutligt ta batterierna om hand och för information'om åtgärder enligt förordningen. Avgiften skall i fråga om bly— batterier motsvara också kostnaden för insamling av batterierna. Även för miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden utgår en avgift. Betalningen uppbärs och redovisas av naturvårdsverket.

I förordningen saknas upppgifter om vilken myndighet som prövar frågor om bidrag till kostnader för de åtgärder som fondens medel skall användas till. Sådana frågor prövas därför i dag av regeringen. Det är en fråga som enligt vår mening i stället bör beslutas av naturvårdsverket. Vi föreslår därför att en sådan bestämmelse införs i förordningen.

Enligt 17 5 förordningen får ett beslut som natur- vårdsverket i ett särskilt fall har meddelat enligt förordningen överklagas hos kammarrätten. Vi föreslår att verkets beslut om bidrag enligt den nu föreslagna bestämmelsen bör få överklagas till regeringen.

6.7 Försäljning av fast egendom

Regeringen får enligt förordningen (1971:727) om för— säljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. utan

• Sida 121
•  Original

riksdagens samtycke besluta om försäljning av staten tillhörig fast egendom i de fall taxeringsvärdet inte överstiger 5 milj.kr. Härutöver har regeringen bemyn- digat ett antal myndigheter att besluta om försäljning av fast egendom som de förvaltar när taxerings— eller saluvärdet inte överstiger 1 milj.kr. sjöfartsverket och generaltullstyrelsen har bemyndigande att själva besluta om försäljning upp till ett belopp om

600 000 kr.

Regeringen har i ett beslut den 16 juni 1983 bemyn— digat naturvårdsverket att besluta om försäljning och byte av fast egendom redovisad på naturvårdsfonden om egendomens värde inte överstiger 100 000 kr. I övriga fall beslutar regeringen efter framställning av natur— vårdsverket.

Vi föreslår att naturvårdsverket bemyndigas att besluta om försäljningar när saluvärdet understiger 1 milj.kr.

6.8 Miljöskyddsförordningen

Enligt 12 5 miljöskyddsförordningen (1989:364) skall koncessionsnämnden sända meddelanden om ansökningar enligt miljöskyddslagen (1969z387) till naturvårds— verket och länsstyrelsen m.fl. När länsstyrelsen är tillståndsmyndighet skall meddelande sändas till bl.a. naturvårdsverket. Naturvårdsverket behöver enligt vår mening inte ha meddelande om alla inkomna ärenden som prövas av länsstyrelsen. Yttrande från naturvårdsver— ket kan i stället inhämtas när så erfordras.

Enligt 22 5 i samma förordning skall en anmälan enligt miljöskyddslagen sändas till naturvårdsverket och till miljö— och hälsoskyddsnämnden resp. länsstyrelsen.

• Sida 122
•  Original

Naturvårdsverket behöver enligt vår mening inte ha kopior av dessa anmälningar.

Naturvårdsverket har enligt miljöskyddslagen möjlighet att överklaga beslut av tillstånds— och tillsynsmyn— digheten och bör därför även fortsättningsvis erhålla kopior av sådana beslut (14 och 18 55 miljöskyddsför— ordningen).

• Sida 123
•  Original

7 SAMVERKAN MED VISSA ANDRA MYNDIGHETER

Vi har tidigare behandlat det ökade sektorsansvaret i miljöarbetet. I detta kapitel behandlar vi samspelet mellan verksamheten vid naturvårdsverket och den verk— samhet som utförs vid vissa andra myndigheter, som särskilt tagits upp i våra direktiv.

Utöver de myndigheter vi i det följande behandlar under resp. rubrik vill vi inledningsvis beröra natur— vårdsverkets samverkan med statistiska centralbyrån (SCB) och med socialstyrelsen.

Statistik om miljötillståndet, utsläpp, miljöbelast— ningar m.m. är nödvändiga hjälpmedel i miljöarbetet. Detta gäller såväl för det nationella som det interna- tionella arbetet. För att få en bra och ändamålsenlig statistik inom dessa områden krävs ett samarbete mellan naturvårdsverket och SCB. SCBs medverkan är angelägen för att miljöstatistik på ett bra sätt skall kunna samordnas med övrig samhällsstatistik och för att kraven på statistisk kvalitet och kompetens skall kunna säkerställas på ett effektivt sätt. För när- varande pågår en översyn av den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning m.m.

(Dir. 1990:68). Vi vill understryka betydelsen av att frågorna om miljöstatistik ägnas stor uppmärksamhet inom naturvårdsverket och att möjligheterna till samverkan med SCB tas till vara och utvecklas.

• Sida 124
•  Original

Hälsoskyddsaspekterna är en viktig, integrerad del i miljöskyddsarbetet. Detta framhålls bl.a. i MPP 91. Enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen har social— styrelsen det övergripande ansvaret för befolkningens hälsotillstånd. Socialstyrelsen har viktiga samord— nings- och expertuppgifter på miljömedicinens område. Socialstyrelsen har i ett brev (1990-10—05) till rege— ringen begärt att styrelsens ansvar och uppgifter inom hälsoskydd och miljömedicin skall granskas. Frågan är för närvarande under beredning inom regeringskansliet.

7.1 Samverkan med kemikalieinspektionen

Lagen om kemiska produkter (LKP) lägger huvudansvaret för att kemikaliekontrollens mål skall uppnås på dem som importerar, tillverkar eller i övrigt hanterar kemiska produkter. Myndigheternas huvuduppgift är att se till att dessa aktörer tar sitt ansvar enligt

lagen.

I förordningen om kemiska produkter fördelas tillsyns- ansvaret mellan centrala, regionala och lokala myndig- heter. Tillsynsmyndigheterna åläggs samtidigt att samarbeta när så är påkallat. Kemikalieinspektionen skall utöva central tillsyn över tillverkare, impor— törer och andra leverantörer. Naturvårdsverket skall utöva central tillsyn avseende skydd för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. Arbetarskyddsstyrelsen skall utöva tillsyn avseende skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produk— ter.

Regional och lokal tillsyn utövas såvitt gäller arbetsmiljön främst av yrkesinspektionen. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet

• Sida 125
•  Original

och miljö- och hälsoskyddsnämnden den omedelbara till— synen inom varje kommun.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har bemyn— diganden att utfärda tillämpningsföreskrifter till LKP. Naturvårdsverkets bemyndiganden avser fall då det föreligger skål med hänsyn till skyddet av den yttre miljön. Samråd skall ske med kemikalieinspektionen.

På den yttre miljöns område kan förutom LKP miljö- skyddslagen användas för produktinriktad kemikalie- kontroll. Tillämpningen av ML gäller bara fasta anläggningar. Några generella krav på kemikaliekon- troll finns inte i miljöskyddslagen. Naturvårdsverket har dock möjlighet att ge ut allmänna råd.

7.1.1 Utvecklat samarbete på central nivå

Samarbete mellan de tre centrala tillsynsmyndigheter—

na, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket, är nödvändigt för att åstadkomma ett effektivt arbete om kemikaliefrågor.

Sådant samarbete förekommer redan idag inom stora delar av de tre myndigheternas löpande verksamhet. Samarbetet kan utvecklas ytterligare.

Ett område där detta kan ske gäller inspektionsverk- samheten. I vissa fall bör de samlade inspektionsre- surserna kunna samordnas i gemensamma projekt. Detta kan också vara ett sätt att utveckla inspektionsverk- samheten vad gäller tillämpningen av LKP från miljö— synpunkt. Samarbete av detta slag har bl.a. förekommit inom ramen för de regionala miljödelegationerna där gemensamma inspektioner genomförts hos användare av kemiska produkter. Sådana projekt bör med fördel kunna

• Sida 126
•  Original

bedrivas i kampanjform under ledning av de centrala tillsynsmyndigheterna och genomföras av tillsynsmyn- digheterna på regional och lokal nivå. En sådan kampanj kan t.ex. avse ett antal kemikalieanvändande företag i en viss bransch i olika delar av landet.

Även inom området vetenskaplig kunskapsuppbyggnad, utvärdering och kriteriearbete kan samarbetet utveck- las. Detta bör bl.a. kunna ske inom ramen för natur- vårdsverkets forskningsverksamhet. I dessa frågor är också kontakterna med vetenskapliga institutioner som arbetsmiljöinstitutet och institutet för miljömedicin viktiga.

Nära kontakter behövs i det viktiga arbetet med att begränsa eller avveckla användning av kemiska ämnen och produkter. Det s.k. begränsningsuppdraget som år 1990 genomfördes av kemikalieinspektionen och natur- vårdsverket är ett gott exempel på sådant samarbete. Området är under utveckling och myndigheterna är på väg att etablera former för samarbetet och ett gemen- samt synsätt. Detta gäller t.ex. frågor om sammanväg- ning av olika slag av risker. Här behövs också i ett senare led en aktiv samverkan med regionala och lokala tillsynsmyndigheter för att olika avvecklings— och begränsningsprojekt skall kunna genomföras.

Samarbetet mellan myndigheterna behöver utvecklas även i fråga om arbete med författningar, allmänna råd och annan vägledning för kemikaliekontrollarbetet hos myndigheter och företag. Detta är inte minst viktigt för att åstadkomma väl avvägda prioriteringar, en effektiv arbetsfördelning mellan myndigheterna och samlade riktlinjer för såväl berörda företag som till— synsmyndigheter enligt ML och LKP på regional och

lokal nivå.

• Sida 127
•  Original

Vi anser att kemikalieinspektionen, arbetarskydds— styrelsen och naturvårdsverket bör utveckla ett samarbete om verksamhetsplanering så att planerna blir avstämda mot varandra såväl i det kortsiktiga som långsiktiga perspektivet. Dessa tre myndigheter bör vidare ha regelbundna överläggningar i inriktnings- och planeringsfrågor. Samarbetet mellan de centrala myndigheterna bör även innefatta det allt viktigare

internationella arbetet.

Enligt MPP 91 avser regeringen att uppdra åt de tre myndigheterna att undersöka möjligheterna till ökad samverkan i kemikalietillsynen mellan länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö— och hälsoskyddsnämnderna.

Samarbetsfrågorna mellan kemikalieinspektionen och naturvårdsverket är många och viktiga. För att ytter- ligare främja samordning och samverkan föreslår vi att generaldirektören för kemikalieinspektionen bör ingå i naturvårdsverkets styrelse och att generaldirektören för naturvårdsverket bör ingå i styrelsen för kemika- lieinspektionen. Vidare bör kemikalieinspektionen vara representerad i det tillsynsråd vi föreslår inom

naturvårdsverket. 7.1.2 Vägledning till regionala och lokala tillsynsmyndigheter

En Viktig förutsättning för att det regionala och lokala tillsynsarbetet skall kunna bedrivas målmed- vetet och effektivt är bl.a. att fördelningen av arbetsuppgifter mellan regionala och lokala tillsyns— myndigheter görs tydlig. Vi föreslår att länsstyrel— sens tillsyn enligt LKP koncentreras mot de verksam— heter som länsstyrelsen har tillsynsansvar mot enligt ML och att miljö— och hälsoskyddsnämnderna tar ansva—

• Sida 128
•  Original

ret för övriga kemikalieanvändare inklusive t.ex. han— delsföretag och enskilda konsumenter. En sådan ansvarsfördelning innebär att tillsyn enligt ML och LKP kan integreras på ett effektivt sätt för såväl företag som myndigheter. Detta är särskilt viktigt eftersom kemikaliefrågorna inom industrin är nära knutna till utsläppsfrågorna. Ofta står det inte från början klart med vilken lagstiftning ett miljöproblem bäst skall angripas .

Kemikalieinspektionen har i samarbete med naturvårds- verket tagit fram en vägledningspärm som löpande upp— dateras. Denna vägledning avser främst länsstyrelsers och miljö— och hälsoskyddsnämnders tillsyn mot leve— rantörsledet enligt LKP.

Arbetarskyddsstyrelsen ger som chefsmyndighet vägled- ning för yrkesinspektionens tillsyn enligt LKP och

arbetsmiljölagen.

Naturvårdsverket gav år 1984 ut råd till länsstyrel- serna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna om kontroll av användningen av kemikalier. I dessa framhölls att företagen bör ta fram kemikalieredovisningar med uppgifter om använda kemikalier och deras miljöeffek— ter. Naturvårdsverket har också i allmänna råd för anläggningskontroll fört fram krav på kemikalieredo- visningar. Redovisningarna används av tillsynsmyndig- heterna enligt ML vid diskussioner med företagen om främst byte till mindre miljöfarliga kemikalier men också om reningsåtgärder, avfallshantering och dylikt. För enskilda anläggningar har vid prövningar enligt ML krav ställts på kemikalieredovisningar och byte av kemikalier när detta varit motiverat utifrån den yttre miljön på platsen. Kemikaliefrågor skall också tas upp i de årliga miljörapporterna vid prövningspliktiga anläggningar.

• Sida 129
•  Original

Ett viktigt stöd för företagen, naturvårdsverket, länsstyrelser och miljö— och hälsoskyddsnämnder är s.k. branschutredningar. Dessa bör innefatta en kart— läggning av kemikalieanvändningen och miljöeffekterna av olika alternativa kemikalier inom resp. bransch.

Tillämpningen av LKP har hittills fått ett begränsat genomslag när det gäller kontroll av kemikalieanvänd— ande verksamheter från miljösynpunkt. Även om det för många kemikalier råder stor brist på kunskap om deras miljöfarlighet bör LKP kunna tillämpas mer inte minst i samband med tillsyn enligt ML.

Naturvårdsverket kan medverka till en bättre kontroll över användningen av kemiska produkter genom att utarbeta generella regler i form av föreskrifter enligt LKP och råd enligt ML exempelvis för en viss industribransch. Härigenom påverkas dels kemikalie— användarna direkt och dels får de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna ett underlag för ett aktivt agerande i det enskilda fallet.

Vi vill understryka angelägenheten av att de centrala myndigheterna, i enlighet med vad som anförs i MPP 91, prioriterar arbetet med att ge stöd åt den regionala och lokala kemikalietillsynen.

7.1.3 Lagstiftningsfrågor

Huvudregeln i regeringens tillämpningsföreskrifter till LKP är att kemikalieinspektionen skall ha myndig- hetsansvar för åtgärder mot leverantörsledet vad gäller överlåtelse av kemiska produkter. Naturvårds— verket resp. arbetarskyddsstyrelsen skall ha ansvaret för åtgärder i samband med den direkta hanteringen i

• Sida 130
•  Original

olika verksamheter och mot de miljö— och arbetsmiljö— problem som skapas vid sådan hantering.

Kemikalieinspektionen har föreslagit att förordningen om kemiska produkter skall ses över med syftet att så långt möjligt ge inspektionen ansvaret för all regle- ring och tillsyn riktad mot leverantörsledet. Vi anser att ett sådant sammanhållet ansvar bör vara huvudre— gel. Dock bör det även i fortsättningen finnas möjlig- het för naturvårdsverket att arbeta mot leverantörs- ledet i frågor som helt domineras av problem i den yttre miljön. Åtgärder från naturvårdsverket mot leverantörsledet bör föregås av samråd med kemikalie-

inspektionen.

Miljöskyddskommittén har lagt ett principbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4). Rege- ringen behandlar förslaget i MPP 91. Frågorna om förändringar i och ökad samordning av LKP och ML är under behandling av miljöskyddskommittén liksom särskilt frågan om ev. bemyndigande för naturvårds— verket att utfärda föreskrifter enligt ML.

7.1.4 Framtida samarbetsfrågor

Miljöskyddsmyndigheternas arbete gentemot industrin bör vidgas till att innefatta frågor om de producerade varornas miljöpåverkan i ett perspektiv "från vaggan till graven". I takt med att de direkta utsläppen från olika industriprocesser minskar kan tyngdpunkten i miljöskyddsarbetet förskjutas mot själva produkterna och deras innehåll och egenskaper. Det kommer här att gälla att integrera miljöaspekterna vid utvecklingen av produkter och varor och att beakta olika varors

egenskaper i avfalls— och återvinningsperspektiv.

• Sida 131
•  Original

Detta kommer bl.a. att ställa ökade krav på integre- ring av kemikaliefrågorna i miljöskyddsarbetet.

För ett effektivt arbete med dessa frågor behöver nya styrmedel utvecklas. Lagarna behöver sannolikt ses över liksom arbetsfördelning och samverkansformer mellan myndigheterna. Detta arbete måste ske mot bak- grund av bl.a. farlighets— och riskbedömningar för

olika ämnen.

Enligt MPP 91 anser regeringen att en strategi skall utvecklas för att utforma en miljöanpassad varuproduk— tion. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att utforma en sådan strategi. Detta arbete bör avvaktas innan det kan avgöras vad strate— gin innebär för naturvårdsverket och kemikalieinspek- tionen. Den kompetens som finns inom de båda verken kommer sannolikt att behöva ytterligare integreras i såväl utrednings- och bedömningsfrågor som i till- stånds— och tillsynsfrågor.

7.2 Samverkan med boverket

Plan— och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) innebär bättre möjligheter för och krav på kommunerna att beakta miljöfrågorna i den fysiska planeringen. Den kommunala planeringen blir ett allt viktigare instrument för förebyggande miljövård och miljöhänsyn i samhällsbyggandet. Landets kommuner är på väg att färdigställa den första omgången av de obligatoriska kommunomfattande översiktsplanerna enligt PBL. I dessa planer skall bl.a. behandlas riksintressena för natur— vård och friluftsliv samt användningen av kommunens

mark- och vattenresurser i stort.

• Sida 132
•  Original

NRL är att betrakta som en ramlag som styr ett antal speciallagstiftningar (bl.a. PBL och ML) inte minst genom att ange grunderna för hänsyn till naturresurs— och miljöfrågor. NRLs bestämmelser konkretiseras bl.a. i de kommunala översiktsplanerna enligt PBL som i sin tur skall vägas in som en viktig del av underlaget vid

prövningar enligt olika speciallagstiftningar.

På central nivå har boverket ett ansvar för att bevaka plan— och byggnadsväsendet. Boverket har också samord— ningsansvaret för tillämpningen av NRL. Naturvårdsver- ket, liksom flera andra centrala myndigheter, har ett ansvar för att bevaka hur verkets sakfrågor behandlas vid tillämpningen av NRL. På regional nivå har läns- styrelsen ansvaret för att företräda statens samlade intressen samt att bidra med underlag och råd till kommunerna. Länsstyrelserna har vidare en aktivt pådrivande roll i det förebyggande miljöarbetet. Läns- styrelsen skall också i efterhand pröva om kommunala beslut tillgodoser riksintressen, innebär brister i mellankommunala frågor eller kan innebära risker för

människors hälsa m.m.

Boverket har sålunda en sektorsövergripande funktion när det gäller kommunal planering och hushållning med naturresurser, där naturvårds— och miljöskyddsaspek— terna närmast kan ses som tunga sektorsintressen. Samtidigt har naturvårdsverket en sektorsövergripande roll för naturvårds— och miljöskyddsfrågorna där naturresurslagens tillämpning och den kommunala pla— neringen kan ses som viktiga delar av genomförande- instrumenten.

• Sida 133
•  Original

Preliminära utvärderingar av erfarenheterna när det gäller tillämpningen av naturresurslagen har gjorts av boverket, statens lantmäteriverk och Svenska kommun- förbundet. Rapporterna från detta projekt pekar mot att miljö— och naturresursfrågorna blivit knapphändigt behandlade i de kommunala översiktsplanerna. Likaså har naturresurslagens hushållningsbestämmelser hit— tills endast fått ett begränsat genomslag vid pröv— ningen av sakfrågor enligt speciallagstiftningar vid olika myndigheter.

Det är angeläget att miljöfrågorna kommer in på ett tidigt stadium i den kommunala planeringsprocessen. För att detta skall bli möjligt behövs såväl en kunskaps— som metodutveckling. Här räcker det inte med kunskaper om miljöförhållanden i sig. Det behövs också en bearbetning av sådan kunskap samt metoder för att föra in och hantera denna kunskap i planeringsproces— sen så att planer och program kan utformas på ett förebyggande och handlingsinriktat sätt. För att dessa tre led skall fungera behövs ett nära samarbete mellan naturvårdsverket och boverket. Naturvårdsverket har här huvudansvaret för kunskapsuppbyggnaden när det gäller naturvården samt naturmiljöns känslighet, bo- verket för metodutvecklingen i planeringssammanhanget medan kunskapsbearbetningen måste ses som ett gemen-

samt ansvar.

För att få till stånd ett effektivt samarbete mellan de två berörda verken föreslår vi att boverket i samarbete med naturvårdsverket utarbetar ett gemensamt program för metodutveckling i fråga om hänsyn till naturresurs— och miljöfrågor i den kommunala plane—

ringen. Verken bör härvid i samråd med företrädare för

• Sida 134
•  Original

kommuner och länsstyrelser lägga fast en prioriterad lista över vilka delfrågor som särskilt behöver upp- märksammas. Programmet bör vara konkret och tidspla— nerat.

I MPP 91 föreslås att krav på miljökonsekvensbeskriv— ningar (MKB) skall kunna ställas med stöd av NRL som särskilt underlag för vissa beslut. Som stöd för tillämpning och utveckling av MKB bör boverket och naturvårdsverket tillsammans utarbeta ett program för försöksverksamhet, metod- och kompetensutveckling. Även här bör personal vid länsstyrelser och kommuner medverka i olika delprojekt.

Frågorna om NRL och kommunal planering enligt PBL inrymmer många olika miljöaspekter. För att få fram goda lösningar krävs medverkan av många kompetenser inom naturvårdsverket. Inte minst behövs ett utveck— lingsarbete när det gäller miljöskyddsaspekterna i förhållande till planarbetet.

7.2.2 Lagstiftningsfrågor

I MPP 91 föreslås att miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att NRL i sin helhet skall ingå i en framtida miljöbalk. På detta sätt kan miljöfrågorna få en mera central plats i den fysiska planeringen och vid prövning i frågor om utnyttjandet av naturresurserna. Enligt vår uppfattning kan det finnas skäl att mot bakgrund av miljöskyddskommitténs arbete och erfarenheterna av den utvecklade samverkan vi här föreslagit senare överväga samarbetsformerna och ansvarsfördelningen mellan naturvårdsverket och boverket när det gäller tillämpningen av NRL.

• Sida 135
•  Original

Det har i olika sammanhang förts fram förslag om att naturvårdsverket borde ges rätt att direkt ingripa mot kommunala fysiska planer, främst översiktsplaner enligt PBL, i sådana fall där verket inte anser att miljöaspekterna, främst riksintressena för naturvård och friluftsliv, tillgodosetts på ett bra sätt. Vi anser att en sådan granskningsroll skulle medföra en alltför stor arbetsbelastning på naturvårdsverket i förhållande till de miljövinster som skulle kunna bli resultatet. Ett primärt granskningsansvar med möjlig- heter att ingripa åvilar redan länsstyrelsen där vi förutsätter att miljöexpertis medverkar aktivt i granskningsarbetet och att miljöfrågorna ges stor tyngd i länsstyrelsens sammanvägda agerande. Länssty- relsen har självfallet möjlighet till samråd med naturvårdsverket i viktiga miljöfrågor.

7.3 Samverkan med SMHI

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är central förvaltningsmyndighet inom meteoro— logi, hydrologi och oceanografi. Den meteorologiska verksamheten omfattar drygt 75 % av SMHI medan hydro-

login och oceanografin svarar för drygt 10 % vardera.

SMHI är en uppdragsmyndighet. Det innebär att delar av verksamheten bekostas med statsanslag, medan andra

delar finansieras med uppdragsinkomster. Den uppdrags— finansierade delen står för ungefär hälften av omsätt—

ningen.

SMHIs ordinarie observationer utgör bl.a. underlag för miljövårdsarbete i luft och vatten. Som exempel kan nämnas att myndigheten årligen levererar dataunderlag från 125 vattenföringsstationer till naturvårdsverket.

• Sida 136
•  Original

I andra sammanhang används SMHIs data och kunskaper inom beräknings— och modellteknik för att beräkna spridningen av olika utsläpp av föroreningar. Histori— ska data ur SMHIs databaser utnyttjas i samband med utvärderingar av t.ex. miljöutvecklingen i hav och inlandsvatten samt vid studier av klimatförändringar och andra miljöforskningsprojekt.

På uppdrag av naturvårdsverket svarar SMHI redan idag för viktiga delar inom miljöövervakningen. Främst gäller detta drift, datalagring och rapportering av PMKs utsjöprogram och kustprogram samt två observa- tionsstationer för mätning av stratosfäriskt ozon. Av SNVs medel för miljöövervakning under budgetåret 1989/90 disponerades 51 % till upphandling av tjänster från externa organ. SMHI genomförde uppdrag åt natur—

vårdsverket för ca 1,5 milj.kr.

Ytterligare verksamhet inom SMHI som kan utnyttjas bättre inom miljöområdet är planering och drift av observationsnät för fysikaliska och kemiska variabler, lagring, sammanställning och distribution av informa- tion, statisktisk bearbetning av insamlat datamaterial samt beräkning och prognoser över transporter av olika ämnen i luft och vatten. SMHI har vidare särskild kompetens inom områdena mätteknik inklusive fjärrana— lys, datakommunikation och övrig ADB—verksamhet.

SMHI redovisar i ett brev (1991-01-17) att det bör undersökas om inte en betydande rationaliseringsvinst skulle kunna uppnås genom en total eller delvis samordning av SNVs laboratorier i Uppsala med SMHIs observations- och undersökningsverksamhet. Vissa delar av mätverksamheten överlappar varandra. SMHI skulle enligt förslaget kunna svara för fysikaliska, kemiska och biologiska mätningar i sina stationsnät. Mer specialistinriktade mätningar och undersökningar

• Sida 137
•  Original

utförs i hav av de marina instituten. När det gäller inlandsvatten skulle motsvarande undersökningar kunna utföras av universitetsinstitutioner, bl.a. de limno- logiska institutionerna. En rationalisering genom överförande av motsvarande arbetsuppgifter från SMHI till SNV avvisas av SMHI med hänvisning till att SMHI behöver direkt tillgång till en stor del av datamate— rialet i realtid för prognos- och varningstjänst samt för att tillgodose andra avnämare än miljövärden med information.

Ett annat alternativ, som enligt SMHI torde medföra ännu större effektivitetsvinster för statsverket, är att SMHI ges uppdraget att svara för hela det fakta- underlag som miljöövervakningen behöver inom meteoro— logi, hydrologi och oceanografi. Det skulle innebära att SMHI svarade för hela produktionen av kunskap från mätning till utvärdering av tillstånd och trender. Arbetets omfattning och inriktning skulle i ett sådant

alternativ kunna fastläggas via avtal mellan SNV och SMHI .

Riksrevisionsverket (RRV) redovisade 1990—04—23 en rapport om SMHI. RRV föreslår bl.a. att SMHIs samband med miljösektorn måste stärkas för att erhålla en bättre samordning. Vidare anser RRV att en översyn behöver göras av samordningen av de miljömätserier som idag bedrivs av olika myndigheter och organisationer. RRV är också av den uppfattningen att SMHI bör utveck— la en tydlig gräns mellan anslagsfinansierad basverk-

samhet och uppdragsverksamhet.

Enligt MPP 91 har naturvårdsverket det övergripande ansvaret för miljöövervakningen i landet. I detta ingår bl.a. budgetansvar, planering, administration och resultatredovisning avseende den nationella verk-

samheten. Såsom vi tidigare redovisat när det gäller

• Sida 138
•  Original

forskning och miljöövervakning bör naturvårdsverkets uppgifter när det gäller beställning av tjänster öka i förhållande till dagsläget. Den utförande verksamheten när det gäller forskning och miljöövervakning bör i princip ligga utanför naturvårdsverket.

Vi har föreslagit i avsnittet om laboratoriefrågor att naturvårdsverkets nuvarande sötvattenenhet, landenhet och delar av kustvattenenheten i Uppsala som arbetar med miljöövervakning flyttas över till lantbruksuni- versitet eller Uppsala universitet. Enheterna föreslås organiseras i en fristående resultatenhet för miljö- övervakning. Samtidigt föreslås att upphandling av tjänster skall ske i konkurrens mellan olika aktörer.

Vi anser att detta är en ändamålsenlig lösning, som skapar en klarhet mellan beställar— och utförarrollen.

I framtiden bör SMHI ha stora möjligheter att i likhet med bl.a. den nya resultatenheten för miljöövervak- ning, konkurrera om uppdrag och svara för viktiga delar när det gäller att genomföra miljöövervakning.

Vi vill i detta sammanhang framhålla behovet av en bättre samordning inom miljösektorn. Vi föreslår att SNV tar upp direkta överläggningar med SMHI om möjlig- heterna att i ökad omfattning nyttja SMHIs kompetens och resurser i det samlade miljöarbetet. En viktig utgångspunkt bör här vara att undvika dubbelkompeten- ser på myndighetssidan. Gränsdragningen mellan upp— dragsfinansierad och anslagsfinansierad verksamhet vid SMHI är härvid av stor betydelse för SMHIs roll i det framtida miljöarbetet.

• Sida 139
•  Original

7.4 Samverkan med SGU

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central för— valtningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering.

SGU har bl.a. till uppgift att undersöka och beskriva Sveriges berggrund och jordarter samt de geokemiska, geofysiska, maringeologiska och hydrologiska förhål- landena. Vidare handlägger SGU ärenden enligt mineral— lagstiftningen, lagstiftningen om kontinentalsockeln samt lagstiftningen om utländska förvärv av fast egen— dom m.m. vad avser gruvrättigheter. SGU skall också tillhandahålla underlag för tillämpningen av PBL och NRL.

Verksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att insamlat material snabbt publiceras och görs lättill— gängligt. SGU åtar sig utrednings— och undersöknings— uppdrag. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnads— täckning. Ca 10 % av intäkterna är uppdragsintäkter.

Regeringen har betonat att det är väsentligt att resultaten av SGUs verksamhet kommer till effektiv användning i samhället.

De geologiska förutsättningarna är viktiga för miljön på många sätt. Geologin påverkar väsentligt bl.a. vilken naturlig biotop som finns på en plats, till- gången och kvalitén på grundvatten samt de naturliga bakgrundshalterna av önskade och oönskade ämnen i

naturen.

På uppdrag av naturvårdsverket svarar SGU redan i dag för viktiga delar inom miljöövervakningen. Främst gäller detta grundvattenfrågorna. Av SNVs medel för miljöövervakning under budgetåret 1989/90 disponerades

• Sida 140
•  Original

51 % till upphandling av tjänster från externa organ. SGU genomförde uppdrag åt naturvårdsverket för drygt 0,5 milj.kr.

I PM (1990-01—24) om Naturvårdsverkets framtida upp- gifter och organisation, framhåller SGU att man har möjligheter att i egen regi genomföra fler uppgifter inom miljöövervakningsområdet. SGU menar att man kan överta arbetsuppgifter som i dag ligger på SNV eller som SGU i dag utför på uppdrag av SNV.

Enligt MPP 91 har naturvårdsverket det övergripande ansvaret för miljöövervakningen i landet. I detta ingår bl.a. budgetansvar, planering, administration och resultatredovisning avseende den internationella verksamheten. Såsom vi tidigare redovisat kommer naturvårdsverkets uppgifter när det gäller beställning av tjänster inom forskning och miljöövervakning att öka i förhållande till dagsläget. Den utförande verk- samheten när det gäller forskning och miljöövervakning bör i princip ligga utanför naturvårdsverket.

Vi har föreslagit i avsnittet om laboratoriefrågorna att naturvårdsverkets laboratorier i Uppsala (söt- vattenenheten, landenheten och delar av kustvatten- enheten) förs över till lantbruksuniversitetet eller Uppsala universitet. Enheterna föreslås organiseras i en fristående resultatenhet för miljöövervakning. Vidare föreslås att upphandling av tjänster skall ske i konkurrens mellan olika aktörer.

SGU bör i framtiden ha stora möjligheter att i likhet med bl.a. den nya resultatenheten för miljöövervakning konkurrera om uppdrag och svara för viktiga delar när det gäller genomförande av miljöövervakning.

• Sida 141
•  Original

SGU pekar på att naturvårdsverket har för få personer med sakkunskap om frågor som rör grundvatten. SGU anser att verket bör utveckla sin kompetens när det gäller markmiljö och grundvatten så att samarbetet mellan myndigheterna kan utvecklas. Ett alternativ är, enligt SGU, att ansvaret för dessa frågor förs över till SGU. Naturvårdsverket har i sin särskilda rapport Laboratorieverksamheten, som redovisades i anslutning till den fördjupade anslagsframställning för 1991/92-1993/94, också anfört att verkets kompetens

inom detta område behöver stärkas.

Regeringen föreslår i MPP 91 att naturvårdsverket och SGU utreder ett närmare samarbete beträffande grund— vattenfrågorna. Vi finner därför ingen anledning att här lämna förslag till hur ett ökat samarbete bör ske. Vi vill understryka att samarbetet bör inriktas på att SGUs kompetens och resurser skall utnyttjas bättre såväl i miljöarbetet i stort som i SNVs arbete. Här- igenom undviks bl.a. dubbla kompetenser på myndighets— sidan.

7.5 Samverkan med länsstyrelserna

Vi har nyss behandlat länsstyrelsernas uppgifter och ansvar inom sakområden som miljöövervakning, natur— vårdsarbete, hushållning med naturresurser och kommu— nal planering samt deras arbete och ansvar enligt miljöskydds— och kemikalielagstiftningen. Inom alla dessa arbetsområden kommer kraven på och ansvaret för länsstyrelserna att öka i ett ytterligare decentrali— serat miljöarbete.

Samtidigt som länsstyrelsen har viktiga funktioner som expertmyndighet på miljöområdet ankommmer det på läns- styrelsen att i sakfrågor göra avvägningar mellan sek-

• Sida 142
•  Original

torsintressen och företräda statens intressen utifrån en helhetssyn över sektorsgränserna. Vi förutsätter här dels att regering och riksdag ger tydliga anvis- ningar om mål och prioriteringar, dels att miljöfrå— gorna tillmäts en sådan betydelse för länens utveck- ling att miljöaspekterna kommer att väga tungt vid avvägningar i olika sakfrågor.

En viktig förutsättning för en decentralisering av miljöarbetet med bibehållen hög ambitionsnivå är att länsstyrelserna avdelar tillräckliga resurser för miljöarbete och väljer en inre organisation som ger förutsättningar för effektivitet i miljöarbetet. Här ankommer det på resp. länsstyrelse att själv fördela

resurser och välja organisation och arbetsformer.

Regeringens beslut om den samlade länsstyrelsen träder i kraft år 1991. Härigenom ökar länsstyrelsens möjlig- het att verka för att miljöfrågorna integreras i olika sektorers verksamhet. Länsstyrelsernas stärkta samord— nande roll på regional nivå bör kunna bli ett viktigt led i arbetet med att vidga sektorsansvaret för miljö- frågorna.

Den nya länsstyrelsen ger också ökade förLtsättningar för en samlad dialog mellan stat och koman inte minst i miljöfrågor. Att detta samspel fungerar och utveck— las är viktigt för att miljöfrågorna skall komma in tidigt och på ett ändamålsenligt sätt i den kommunala fysiska planeringen och i det förebyggande miljöarbe- tet.

Länsstyrelsernas omfattande kontakter med kommunerna, i såväl miljöfrågor som andra utvecklingsfrågor, bör i många fall med fördel kunna tas till vara som kanal mellan naturvårdsverket och kommunerna. Det gäller dels när kunskaper, policy, riktlinjer m.n. skall

• Sida 143
•  Original

föras ut från naturvårdsverket dels när verket för sin överblick behöver information om det kommunala miljö— arbetet.

För sin överblick och systemövervakande funktion på miljöområdet behöver naturvårdsverket följa upp miljö- arbetet och miljötillståndet i länen. För att bl.a. stärka naturvårdsverkets centrala roll föreslår vi i kapitel 3 om målstyrning och uppföljning att länssty— relserna skall redovisa årliga miljörapporter. Dessa rapporter bör bli en viktig regelbunden bas för upp— följning av det regionala miljöarbetet.

Naturvårdsverkets uppföljning kan liksom hittills även ske i andra former. Ett viktigt led i uppföljningen är direkta muntliga överläggningar och erfarenhetsutbyte i olika frågor på naturvårdsverkets initiativ. Ett annat sätt kan vara att verket begär in sammanställ- ningar över miljötillståndet i länen i något särskilt avseende när underlag för bedömning eller initiativ behövs på nationell nivå. Här är det viktigt dels att naturvårdsverket begränsar uppgiftssamlandet såväl när det gäller detaljeringsgrad som frekvens, dels att länsstyrelserna tillgodoser naturvårdsverkets önskemål så att verket kan fullgöra sin centrala roll i miljö- arbetet.

Varje länsstyrelse utarbetade första gången år 1989 en regional miljöanalys på uppdrag av regeringen. Miljö- analyserna sammanställdes av naturvårdsverket som också utarbetade en vägledning för länsstyrelsernas arbete med analyserna. Miljöanalyserna har flera vik— tiga funktioner i miljöarbetet. De skall ge underlag och överblick om situationen i länen för miljöarbetet på central statlig nivå. De skall vidare medverka till en bättre överblick för länsstyrelserna själva i deras

• Sida 144
•  Original

miljöarbete och länsvis ge ett samordnat underlag för kommunernas miljöarbete och fysiska planering.

Regeringen anför i MPP 91 att länsstyrelsernas arbete med regionala miljöanalyser bör utvecklas vidare och bedrivas i nära samarbete med kommunerna. Det är en viktig arbetsuppgift för naturvårdsverket att i samråd med boverket ge råd och vägledning för detta arbete. Utvecklingsarbetet bör bl.a. innefatta frågor om hur de nationella miljömålen kan omformas till operativa åtgärdsprogram på regional och lokal nivå och hur de samlade effekterna av det regionala och lokala miljö- vårdsarbetet kan följas upp genom miljöanalyser.

Det bör i första hand ankomma på naturvårdsverket och länsstyrelserna att gemensamt utveckla formerna för ett vidgat samarbete i miljöfrågor. Samarbetet bör innefatta verkets behov av kunskaper och erfarenheter från länen samt uppföljningen av det regionala miljö— arbetet. Det bör också innefatta länsstyrelsernas behov av kunskaper, stöd och vägledning liksom utveck— lingen av de regionala miljöanalyserna.

I ett ytterligare decentraliserat miljöarbete ökar naturvårdsverkets behov att kunna utnyttja särskild kompetens inte minst på regional nivå. Detta gäller såväl för verkets arbete med sakinnehållet i råd och riktlinjer inom naturvård och miljöskydd som i verkets uppföljningsarbete. I många fall bör verkets bransch- kompetens och branschansvar kunna utövas av en person anställd vid en länsstyrelse som delar sin tid mellan arbete i länet och arbete för naturvårdsverket. Formerna för sådant nyttjande, tillfälligt resp. mera löpande, bör utvecklas av naturvårdsverket och läns— styrelserna gemensamt.

• Sida 145
•  Original

En annan viktig samarbetsfråga mellan naturvårdsverket och länsstyrelserna gäller prioriteringar inom verkets arbete med underlag, råd och föreskrifter. Priorite- ringarna bör göras av naturvårdsverket mot bakgrund av bl.a. ett utvecklat samråd med företrädare för läns- styrelserna.

Ett arbetsområde där särskilda krav ställs på länssty— relsen och på samarbetet mellan naturvårdsverket och länsstyrelsen gäller tillsynen enligt ML och LKP. För att denna skall kunna bedrivas på ett effektivt och samordnat sätt föreslår vi att varje länsstyrelse årligen skall utarbeta ett översiktligt tillsynspro— gram som omfattar de tillståndspliktiga anläggningar- na. I programmet bör också föregående års tillsyns— verksamhet följas upp. Anvisningar för programarbetet bör tas fram av naturvårdsverket i samråd med länssty— relserna. Motsvarande bör gälla för de kommuner som har tagit över tillsynsansvar för tillståndspliktiga anläggningar. Detta samordnings— och uppföljningsarbe- te bör kunna genomföras inom ramen för naturvårdsver- kets föreskriftsmöjligheter gentemot övriga tillsyns— myndigheter enligt ML.

Ett annat viktigt samarbetsområde är miljöövervak— ningen. Här behöver programarbete, redovisning, upp— följning och utvärdering ske i nära samspel mellan naturvårdsverket och länsstyrelserna enligt de ut- gångspunkter vi tidigare angivit i avsnittet om miljöövervakning.

Länsstyrelserna bör vara representerade i det till- synsråd och den nämnd för miljöövervakning vi tidigare föreslagit. Detta bör ytterligare stärka samverkan mellan central och regional nivå inom dessa arbets—

områden.

• Sida 146
•  Original

7.6 Samverkan med kommunerna

Kommunerna har en myndighetsroll såväl inom natur— värden som inom miljöskyddet. Kommunerna är också huvudmän för olika verksamheter av stor betydelse för miljön t.ex. när det gäller avfall, energi, trafik och behandling av avloppsvatten. Kommunerna har vidare huvudansvaret för samhällsplaneringen och är den närmaste och den mest naturliga kontaktpunkten för allmänheten i miljöfrågor. Härtill kommer kommunernas ansvar inom utbildningssektorn.

Samarbetet mellan stat och kommun i miljöfrågor bör utvecklas ytterligare. När det gäller miljöskyddsarbe— tet har vi nyss föreslagit en stärkt tillsynsplanering som även bör innefatta de kommuner som övertagit till— synsansvar över tillståndspliktiga anläggningar. Vi har även pekat på behovet av samarbete och utvecklad vägledning i kemikaliefrågorna. Inom arbetsområdet avfallshantering och avfallsplanering håller samar— betsformer på att utvecklas i samspel mellan natur- vårdsverket och kommunerna. När det gäller naturre- sursfrågor och kommunal fysisk planering, bör det intensifierade samarbetet mellan naturvårdsverket och boverket i samråd med kommunerna vi tidigare föresla- git, kunna ge en god grund för en bra metodutveckling, samverkan och samsyn. Detta gäller inte minst det allt viktigare förebyggande miljöarbetet.

Inom miljöskyddsarbetet har kommunernas ansvar vidgats kraftigt under senare är framför allt när det gäller tillsynen enligt ML. Den lagstiftning som nu gäller ger möjlighet för ett ytterligare ökat kommunalt ansvar genom frivilligt övertagande. En uppbyggnad av kompetens och resurser pågår i kommunerna.

• Sida 147
•  Original

Inom naturvårdsarbetet har under de senaste åren kommunernas ansvar och möjligheter gjorts tydligare bl.a. genom ändringar i naturvårdslagstiftningen. I ett decentraliserat miljöarbete bör ingå att kommu— nerna har huvudansvaret för avvägningar, skydd och vård av naturkvaliteter som är av främst lokalt intresse. En viktig uppgift för kommunerna är därut- över att i den fysiska planeringen tillgodose behovet av mark för naturvård och friluftsliv. I detta samman- hang bör även skyddet av bl.a. riksintressena för

naturvård och friluftsliv behandlas.

Samverkan i naturvårdsarbetet behöver stärkas och samarbetsformerna behöver utvecklas mellan stat och kommun. Det är en viktig uppgift för naturvårdsverket att initiera och medverka i ett sådant utvecklingsar- bete med inriktning på ett ökat kommunalt engagemang i naturvårdsarbetet. Det praktiska, löpande samarbetet bör kunna ske direkt mellan kommuner och länsstyrel— ser. Likaså är det en viktig uppgift för naturvårds— verket att ta fram det kunskapsunderlag som kan behö— vas, exempelvis om olika naturtyper och deras känslig- het, och att följa upp resultaten av det breddade naturvårdsarbetet. Uppföljningen av det kommunala arbetet bör i princip kunna ske via länsstyrelserna. Några formellt reglerade direkta rapporteringssystem mellan naturvårdsverket och kommunerna inom natur- vårdsarbetet behövs inte.

Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare med uppgift att bl.a. genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i kommunerna och hur det lokala miljöarbetet kan förstärkas. Denna utredning kan väntas ge ytter- ligare underlag för bedömningar av samarbetsbehovet

mellan naturvårdsverket och kommunerna.

• Sida 148
•  Original

• Sida 149
•  Original

Detta avsnitt behandlar anpassningen av SNVs organisa- tion till verkets utvecklade roll. vi gör detta utifrån synsättet att "organisation" består av flera komponenter som skall samspela men där organisations—

strukturen är av särskild betydelse.

Vi har utgått från att organisationsförändringen skall genomföras inom nuvarande budgetram. Vi bedömer att det inte är rimligt att räkna med att den statliga förvaltningen kommer att få några betydande resurs- tillskott. Det innebär att organisationer måste regel- bundet förändras för att genom omprioriteringar skapa utrymme för förändrade arbetsuppgifter.

8.1 Organisationsstruktur

Vi har diskuterat ett stort antal alternativ till

organisationsstruktur för naturvårdsverket.

I ett extremalternativ har vi diskuterat en omvandling av SNV till en central miljöstyrelse. I alternativet renodlas SNVs roll som stabsorgan åt regeringen. En central miljöstyrelse skulle kunna bestå av

• Sida 150
•  Original

* Styrelse * Generaldirektör * Kansli — Gemensamma projektgrupper eller inlån till egna projekt — Utlagda centrala uppgifter

SNVs nuvarande uppgifter fördelas i möjligaste mån till andra huvudmän i linje med principen om decentra— lisering resp. ansvarstagande för miljöfrågor inom

alla sektorer.

Forskningen och miljöövervakningen organiseras som ett fristående forsknings- och miljöövervakningsråd.

En huvuddel av informationsverksamheten organiseras i

bolagsform.

Miljöstyrelsen fokuserar på övergripande uppgifter såsom målformuleringar och samlade utvärderingar, sammanhållning av strategiska utredningar åt rege- ringen och överinseende över kunskapsuppbyggnaden. Allt arbete bedrivs som projekt med i stor utsträck—

ning inlånade resurser.

Centrala uppgifter av fortlöpande karaktär fördelas med klart uttalat ansvar. Exempelvis kan en miljö- vårdsenhet i ett län ta på sig riksansvar för en viss bransch, sektor eller naturresurs. Internationell sam- ordning utövas från miljöstyrelsen.

Miljöstyrelsen förfogar över en betydande ram för för- valtningskostnader. Den helt övervägande delen avser kostnaderna för inlån av personal samt för utlagda uppdrag. Styrelsen har alltså till sitt förfogande ett begränsat, högkvalitativt kansli och en stor budget.

• Sida 151
•  Original

Verksledning och kansli skulle i detta alternativ

kunna omfatta totalt ca 50 personer.

Denna skiss stämmer inte överens med den analys av verkets uppgifter som vi har gjort. Enligt vår upp— fattning behövs en stark, sammanhållande central miljömyndighet med egen hög kompetens i viktiga miljö— frågor för att miljöarbetet skall bli effektivt och framgångsrikt. Förutom uppgifterna som stabsorgan åt regeringen behöver den centrala miljömyndigheten svara för ett antal förvaltningsuppgifter. Vi har redovisat extremalternativet för att illustrera en radikalt annan uppläggning av verksamheten, som kan bli aktuell först på lång sikt.

I det följande drar vi de organisatoriska slutsatserna av den genomgång som vi redovisat i tidigare avsnitt och lämnar ett förslag till organisationstruktur för

naturvårdsverket.

Miljöforskningen och övervakningen av tillståndet i miljön är grundläggande instrument för miljövårdens kunskapsuppbyggnad. Verkets arbete skall präglas av kunskapsinhämtning. I kapitel 4 betonas vikten av sam— ordning mellan forskning och miljövervakning liksom verkets roll som beställare, utvärderare och kunskaps— förmedlare. Mot denna bakgrund föreslår vi en forsk— nings— och miljöövervakningsenhet med nämnder.

I kapitel 4 föreslår vi att det centrala ansvaret för tillsyn enligt ML bör ligga kvar på SNV och organise— ras i en särskild tillsynsenhet.

Den nuvarande miljöövervakningsenheten med dess labo— ratorieverksamhet fördelas enligt våra förslag på andra huvudmän. Centrallaboratoriefunktionen behålls

• Sida 152
•  Original

tills vidare vid verket med placering inom tillsyns- enheten.

Organisationen bör vidare innehålla följande enheter:

* Ledningsstab inkluderande ledningsstabsfunktion, internationell samordning, rättssekretariat och

pressekreterarefunktion.

* Administrativt stödjande enhet inkluderande den cen— trala datafunktionen.

* Informationsenhet enligt övervägandena i kapitel 4.

Uppgifter av strategisk karaktär, nämligen att utveck- la mål, strategier och styrmedel liksom uppföljning

och utvärdering, väger allt tyngre vid sidan av kun- skapsuppbyggnad, stöd åt regional och lokal nivå samt sektororienterat arbete. Vi har övervägt tre olika alternativ för att stärka verkets arbete med dessa

strategiska frågor.

Alternativ 1: Organisationsstruktur med miljöstrategi— enhet, miljöskyddsenhet, naturvårdsenhet

I detta organisationsalternativ samlas ansvaret för de mer övergripande, strategiska frågorna i en miljöstra- tegienhet med allsidigt sammansatt kompetens och med projekt som en viktig arbetsform.

För de mer fortlöpande uppgifter som även framöver kommer att åvila naturvårdsverket ingår i detta alter— nativ en miljöskyddsenhet och en naturvårdsenhet. Dessa rymmer teknisk kompetens med inriktning mot sak— områden, industribranscher och vissa samhällssektorer

samt kompetens med inriktning på naturvård.

• Sida 153
•  Original

Detta alternativ skulle få följande struktur.

— GD & styrelse — Ledningsstab & rådgivande lednings- grupp/direktion - Administrativt stödjande enhet - Informationsenhet — Forsknings— och miljö- & forsknings— och övervakningsenhet miljöövervaknings- nämnder — Tillsynsenhet & tillsynsråd - Miljöstrategienhet - Miljöskyddsenhet — Naturvårdsenhet

Uppgifterna för de tre enheterna miljöstrategi, miljö— skydd och naturvård är att formulera mål och utvärdera måluppfyllelse samt att svara för naturvårdsverkets åtgärdsinriktade arbete inom miljöskydd resp. natur- vård. Detta senare omfattar särskilt utredningar med tyngdpunkt i teknik resp. biologi m.m. och handlägg- ning enligt de olika lagarna på miljöområdet.

En samverkan mellan dessa tre enheter är nödvändig för kopplingen mellan policyutveckling och ställnings- tagande i enskilda sakfrågor.

En fördel i detta alternativ är att det omgående skulle stärka verkets arbete med miljömål och utvär-

dering utan att splittra verkets sakorienterade och lagstiftningstillämpande kompetens.

• Sida 154
•  Original

Alternativ 2: Organisationsstruktur med "symmetriska" enheter

I detta alternativ har vi delat upp de sammantagna uppgifterna för miljöstrategienheten, miljöskyddsen— heten och naturvårdsenheten på ett mera symmetriskt sätt med avseende på de väsentliga dimensioner som återfinns i bl.a. MPP 91. Varje enhet ges uppgifter rörande både mål och strategier, medel och instrument samt åtgärder på olika områden. Därtill har vi fogat

vissa kompetenscentra.

Detta alternativ eliminerar ingalunda behov av sam- verkan över enhetsgränserna. Exempelvis påverkas upp- fyllelsen vad gäller flera av de mediaanknutna målen av åtgärder inom flera olika områden och sektorer. Likaså används flera olika styrmedel och instrument i samband med olika sektorer och mål. Även i detta alternativ förutsätts alltså utvecklade projektarbets— former.

Antalet enheter och fördelningen på enheter kan i och för sig göras mer eller mindre lik dagens organisation med uppdelningen naturresurser, industriteknik och samhällsteknik. En radikal omsortering där man blandar naturvård och tekniskt miljöskydd och även tillför miljöekonomisk, —juridisk och annan utredarkompetens till varje enhet skulle emellertid kunna ge nya möj- ligheter till positiva kombinationer. Samtidigt skulle risker uppkomma för konsekvens och samordning i arbe—

tet med tillämpning av olika lagar.

I följande skiss redovisas ett exempel på ett sym— metriskt alternativ. Innehållet i olika kolumner på samma rad uttrycker inte nödvändigtvis verksamhets— samband:

• Sida 155
•  Original

Enhet Uppgifter avseende Särskilda nr kompetens- centra mål områden medel o strategier för instrument

utvärdering åtgärder

l atmosfär o energi ek styr— miljö— klimat medel ekonomi luftföro— industri— reningar branscher

2 vatten 0 varor 0 ny miljö- miljö— hav kemiska lagstiftn juridik

produkter avfall återställn kommunala va-frågor

3 miljön i trafik samhälls- organisation, tätorter byggande systemanalys m.m. natur- jordbruk miljö- resurser o vårds- naturvård skogsbruk organisa- tion naturvård

En fördel med detta alternativ är flexibiliteten och de vidare perspektiven inom varje enhet.

Alternativ 3: Organisationsstruktur med särskild anpassning till projektarbetsformen och förstärkt ledningsstab

Hur linjeorganisationen än utformas finns en rad upp- gifter som fordrar medverkan av många enheter och kompetenser. En mycket stor del av den verksamhet som

• Sida 156
•  Original

bör stärkas i den utvecklade rollen är av sådan karak— tär och bör organiseras i mer eller mindre verksgemen- samma projekt.

Erfarenheterna av projektarbetet i uppdrag åt rege- ringen talar också för att man nu bör skjuta projekt- organisationen i förgrunden. Detta bör enligt vår upp- fattning kombineras med en väsentligt förstärkt led— ningsstab.

Linjeenheterna ges i uppgift att svara för det löpande arbetet samt att utgöra en bas för personalens kompe- tensutveckling och pool ur vilken experter medverkar i projektorganisationen. Även personer som inte kommer från naturvårdsverket kan medverka i sådana projekt.

I detta alternativ får linjeorganisationen följande

struktur.

— GD & styrelse

— Överdirektör

- Ledningsstab

— Administrativt stödjande enhet

— Informationsenhet

- Forsknings— och miljöövervak— & forsknings- och ningsenhet miljöövervaknings—

nämnder — Tillsynsenhet & tillsynsråd

- Enhet för miljöskydd industri — Enhet för miljöskydd samhälle — Enhet för naturvård

En huvuddel av det strategiska arbetet utförs i verks— gemensamma projekt under verksledningen. Även andra mål- och tidssatta uppgifter av större omfattning kan läggas utanför linjeenheterna i projekt under verks- ledningen.

• Sida 157
•  Original

Personaldispositionen för projekten är en väsentlig verksledningsuppgift. Det gäller både styrgrupper och projektgrupper och i förekommande fall referensgrup— per. Externa krafter engageras också i projekten.

Linjeenheterna svarar i stort sett mot dagens avdel- ningar. Frågor om fysisk planering är förda till enheten för miljöskydd samhälle. Den nuvarande miljö- ekonomiska enheten är förd till ledningsstaben, som även inkluderar internationell samordning, rättssekre— tariat och pressekreterarfunktion. Överdirektörställ— ning ges åt GDs ställföreträdare.

Värt ställningstagande till organisationen i stort

Sammantaget bedömer vi att den sist beskrivna struk— turen, som är särskilt anpassad till projektarbets— formen och med en förstärkt verksstab, är den lämpligaste för naturvårdsverket i den utvecklade rollen.

Den ger en flexibilitet som underlättar verkets prio— ritering av frågor över tiden. Samtidigt vidmakthålls långsiktigheten och kontinuiteten i andra mer löpande uppgifter. Ansvaret för de strategiska frågorna samlas i verksledningen. För personalen skapas möjligheter till rörlighet i arbetsuppgifterna och omväxling mellan arbete i linjeorganisationen och i projekt.

Vi förutser att ytterligare organisationsanpassningar kan behöva vidtas som följd av nästkommande fördjupade prövning, dvs. inför perioden 1994/95-1996/97.

• Sida 158
•  Original

Ledning Enheter Projekt Forsknings— . nämnd Forskn1ng och miljöövervakning Hiljöövervak ningsnämnd r -------- 1 |Tillsyns— | | . ..råd. _ _ _ _ J unsyn

Miljöskydd

industri

Miljöskydd samhälle Lednings— stab Naturvård Information

Administrativt stöd

• Sida 159
•  Original

8.2 Arbets— och styrformer, personalutveckling, kompetensförsörjning m.m.

Som framgått av våra överväganden om organsations- struktur anser vi att en vidareutveckling av arbets— formerna är väsentlig för naturvårdsverket.

För uppgifter som varierar över tiden och som kräver flera olika kompetenser och ibland medverkan från andra organisationer är projekt en naturlig arbets- form. Verket har i sitt interna förändrings- och utvecklingsarbete också ägnat uppmärksamhet åt denna

arbetsform.

Det är angeläget att verket fullföljer utvecklingen och använder sig av projekt där detta är lämpligt. Enligt vår uppfattning är det inte bara fråga om de fall när arbetsuppgiften kräver resurser från flera organisatoriska enheter inom eller utom naturvårds- verket. Åven vid uppgifter av icke rutinkaraktär inom

en enhet är projekt lämplig form.

Det planerings— och uppföljningssystem verket är i färd med att utveckla, med utgångspunkt i den s.k. LOTS—metodiken, harmoniserar väl med ett ökat utnytt— jande av projektarbetsformen.

En lagom detaljerad tidsskrivning behövs i samman- hanget. Tidsskrivningen är samtidigt en förutsättning för den resultatorienterade styrningen i stort.

Våra tidigare redovisade förslag innebär att verket i ökad utsträckning utnyttjar extern kompetens. Vi vill därför betona vikten av att formerna och kompetensen för att arbeta som beställare utvecklas. Naturvårds— verket måste i allt större utsträckning kunna specifi-

cera uppdrag och uppträda som kompetent köpare. För

• Sida 160
•  Original

detta krävs ett utvecklingsarbete inom delar av

organisationen.

Allmänt fästes nu allt mer avseende vid personalut— vecklingen och kompetensförsörjningen inom myndig- heterna. För naturvårdsverket som i hög grad kan karakteriseras som en kunskapsorganisation och som på ett flexibelt sätt skall kunna ta sig an nya problem och samspela med många andra aktörer, är detta kanske den viktigaste "strategiska framgångsfaktorn". Natur— vårdsverket bör därför fortlöpande analysera sitt behov av kompetens och bedriva ett aktivt personal- politiskt arbete.

En betydande utveckling har skett i verket de senaste åren. Vi anser dock att det personalpolitiska arbetet bör ges en ännu större vikt. Schematiskt uttryckt gäller det att bestämma ett mål och en strategi för personalpolitiken med utgångspunkt i verksamhetens krav, arbetsmarknaden och omvärlden i övrigt. Arbetet omfattar även frågor om rekrytering.

Uppföljning bör ske årligen och utvärdering vart tred- je år inom ramen för resursanalysen i den fördjupade anslagsframställningen. Den allmänna planerings- och uppföljningsmetodik som naturvårdsverket håller på att införa och som redan i vissa steg omfattar personal- och utvecklingsplaner bör vara möjlig att använda i sammanhanget.

Ett inslag i kompetensförsörjningen som vi här vill betona är utvecklingen av karriärvägarna. Det gäller inte blott chefskarriären utan även projektledar— respektive specialistkarriären. Personalen bör ges möjlighet att utvecklas inom dessa olika vägar och även att byta mellan karriärerna. Detta ger bl.a.

• Sida 161
•  Original

positiva incitament och flexibilitet i kompetensför— sörjningen.

Det är särskilt angeläget att chefs- och projektledar- rollerna vidareutvecklas. Tidsbegränsade chefsförord- nanden bör införas. Detta underlättas genom utveckling

av alternativa karriärvägar.

styrsystemet är ytterligare en viktig organisations- komponent. Naturvårdsverket har i anslutning till verkets fördjupade anslagsframställning på ett bra sätt arbetat med att utveckla instrument för sin verk— samhetsplanering och formulera mål för verksamheten.

I den kompletterande, mer kvantitativa resultatredo— visning som bör ingå i anslagsframställningen för 1992/93—1993/94 är det angeläget att de faktiskt uppnådda resultaten analyseras med avseende på de numera uppställda verksamhetsmålen. Den framåtriktade planeringen bör alltså i allt högre grad grundas på resultaten enligt intentionerna i den nya budgetpro-

cessen .

En helhetsbild där effekterna av naturvårdsverkets arbete kan avläsas med avseende på miljömålen är i och för sig eftersträvansvärd. På ett flertal områden är det dock svårt att klara ut hela kedjan av orsakssam- band mellan verkets prestationer och de konkreta effekterna i miljön.

Av dessa skäl behöver som underlag för verkets budget- dialog med statsmakterna även utvecklas och redovisas prestationsnära resultatmål, resultatmått och andra indikatorer på hur naturvårdsverkets verksamhet funge- rar. sådana redovisningar är ett nödvändigt komplement till redovisningarna av tillståndet i miljön, det regionala och lokala miljövårdsarbetet, de olika sek-

• Sida 162
•  Original

törernas miljöhänsynstagande m.m. En vidareutvecklad resultatredovisning ger ökade möjligheter för rege- ringen att utöva styrning i verksamhets— och resultat- termer i stället för i resurstermer med uppdelning på många olika anslag eller små poster.

Vi bedömer att de nya anslagsformerna som redan till— lämpas för naturvårdsverket givit övervägande positiva erfarenheter. Bl.a. bör ramen för förvaltningskostna— der fortsättningsvis rymma naturvårdsverkets egna resurser och inlånade resurser samt de upphandlade tjänster som integreras i myndighetens egna produkter och tjänster.

• Sida 163
•  Original

9 NATURVÅRDSVERKETS INSTRUKTION

Förslaget till förändringar av verkets instruktion är en konsekvens av de förslag vi tidigare redovisat.

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1988:518) med instruktion för statens naturvårdsverk.

Regeringen föreskriver att 7, 8, 9, 10, 12, 13, 16 och 17 55 förordningen (1988:518) med instruktion för

statens naturvårdsverk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 751 Inom verket finns åtta Inom verket finns en avdelningar| nämligen verksstab och sju arbets- enheter.

administrativa avdel—

ningenI naturresurs— avdelningen, industri- tekniska avdelningen, samhällstekniska avdel- ningen, tillsynsavdel— ningenl informationsav— delningenl forsknings— avdelningenl avdelningen för miljöövervakning.

Varje avdelning leds av Verksstaben leds av en en avdelningschef. överdirektör. Varje enhet

leds av en direktör.

• Sida 164
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 5 Inom verket finns en Inom verket finns en forskningsnämnd. forskningsnämnd och en

miljöövervakningsnämnd.

Forskningsnämnden skall fullgöra verkets uppgifter i fråga om miljövårdsforskningen, till styrelsen lämna förslag till anslagsframställning i fråga om denna verksamhet och fördela de medel som är anslagna för verksamheten.

Miljöövervakningsnämnden skall fullgöra verkets uppgifter i fråga om miljöövervakningen. Nämnden skall till styrelsen lämna förslag till anslagsframställning i fråga om denna verksam- het och fördela de medel

som är anslagna för verk— samheten.

• Sida 165
•  Original

9

Nämnden består av högst elva ledamöter, general— direktören medräknad. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

10

Nämnden är beslutför när ordföranden samt minst hälften av de andra leda-

möterna är närvarande.

Forskningsnämnden består av högst elva ledamöter, generaldirektören med— räknad. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden utser inom sig

vice ordförande.

Miljöövervakningsnämnden består av högst elva ledamöter, general— direktören medräknad.

Generaldirektören är nämndens ordförande.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Forskningsnämnden och

miljöövervakningsnämnden är beslutför när ordfö—

randen samt minst hälften av de andra ledamöterna

är närvarande.

• Sida 166
•  Original

Verkets personalansvars— nämnd består, förutom av generaldirektören och personalföreträdarna, av avdelningscheferna och verkets chefsjurist. Generaldirektören är nämndens ordförande.

Verkets personalansvars— nämnd består, förutom av generaldirektören och personalföreträdarna, av Musa—mh direktörerna samt verkets chefsjurist. Generaldirektören är nämndens ordförande.

Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften

av de andra ledamöterna är närvarande.

å

Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.

Tjänster som avdelnings— chef tillsätts av rege- ringen efter anmälan av

generaldirektören.

Tjänster som överdirektör och direktör tillsätts av regeringen för en bestämd rig efter anmälan av

generaldirektören.

Andra tjänster tillsätts av verket.

• Sida 167
•  Original

Nuvarande lydelse

16

Ledamöter i forsknings— nämnden utses av rege- ringen för högst tre år.

17

Besked om bisyssla enligt 37 5 andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av

verket även i fråga om avdelningschefer.

Föreslagen lydelse

Ledamöter i forsknings- nämnden och miljööver—

vakningsnämnden utses av regeringen för högst tre

år.

Besked om bisyssla enligt 37 5 andra stycket anställningsförordningen (1965z601) lämnas av verket även i fråga om överdirektör och direk—

törer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

Vi har föreslagit att vissa funktioner bör föras över från naturvårdsverket till andra huvudmän. Våra för- slag gäller olika laboratorieenheter och fjällenheten. Vi har i samband med resp. förslag behandlat bl.a. ansvarsfrågor och tidpunkter för genomförande som, utom beträffande överföringen till fiskeristyrelsen, kräver förhandlingar mellan naturvårdsverket och resp. ny huvudman. Förhandlingsarbetets omfattning kommer att variera men i samtliga fall behöver ekonomiska och praktiska frågor i samband med överföringarna klarläggas närmare.

Våra förslag för inriktningen av verkets arbete bör bli utgångspunkt för verksledningens bedömningar av organisationen på mer detaljerad nivå, dimensionering av arbetsgrupper, rekryterings- och utbildningsfrågor m.m. Vi vill understryka att vi behandlat dessa frågor från förutsättningen att de resurser som frigörs genom minskat arbete med vissa frågor och områden kan användas för att stärka verkets arbete med andra frågor och områden.

10.1 Organisation

Naturvårdsverkets arbetsuppgifter och organisation har de senaste åren vid ett flertal tillfällen varit före— mål för utredning och översyn. Vi har i våra kontakter

• Sida 170
•  Original

med personalen och med personalorganisationerna fått den uppfattningen att det är viktigt att snabbt fatta beslut om ett nytt organisationsförslag. vi föreslår att den nya organisationen börjar gälla fr.o.m. den

1 juli 1991.

Vi har tidigare i betänkandet redovisat ett förslag till organisation i stort för naturvårdsverket. Med utgångspunkt från detta bör sedan naturvårdsverket utforma den interna detaljorganisationen. I genom— förandet av den nya organisationen kommer stora krav att ställas på verkets ledning och personal. En mindre genomförandegrupp kan behöva utses på naturvårdsverket med uppgift att biträda verksledningen med detta arbete.

10.2 Budget

Med de medel som föreslås i MPP 91 och de ställnings- taganden regeringen gör utifrån detta betänkande kan regeringen i regleringsbrevet för 1991/92 ange hur naturvårdsverkets medel skall fördelas på olika anslag resp. stå till regeringens disposition. Vidare bör i regleringsbrevet medel flyttas från naturvårdsverket till fiskeristyrelsen.

Vissa av våra förslag kommer att innebära överflytt- ningar av arbetsuppgifter från naturvårdsverket till andra organisationer. Detta får budgetmässiga konse— kvenser utanför miljödepartementets budgetram. Vi föreslår att naturvårdsverket tar upp förhandlingar med berörda myndigheter och universitet med inriktning på att arbetsuppgifter och personal kan få ny huvudman senast den 1 juli 1992.

• Sida 171
•  Original

10.3 Personal

Våra förslag innebär att verkets avdelningsstruktur kommer att förändras. Verkets nuvarande avdelnings- chefer är samtliga förordnade t.o.m. den 30 juni 1991. Mot bakgrund av tjänsternas förändrade innehåll före- slår vi att chefstjänsterna på denna nivå utlyses.

Vi vill understryka att våra förslag inte innebär att personal behöver sägas upp. Däremot kan förslagen komma att innebära att ca 150 personer kommer att få ny arbetsgivare och att arbetsuppgifterna förändras för annan personal. Vilka som kan komma att beröras av förändrade arbetsuppgifter kan bli klart först i sam— band med den interna genomförandeprocessen av detalj— organisationen i verket.

I kapitlet om organisation har vi också berört föränd— ring och förnyelse av arbetsformer och styrsystem. De förändrade arbetsuppgifterna och arbetsformerna kräver utbildningsinsatser och kompetensutveckling. Information behövs också om hur den nya organisationen är tänkt att fungera.

Naturvårdsverket har under senare tid arbetat aktivt med verksamhetsplanering. Det är angeläget att detta arbete fortsätter och att man eftersträvar ett brett deltagande från personalen i verksamhetsplaneringen, särskilt i samband med att den nya organistionen genomförs. Det är viktigt att den kunskap som persona— len har om verksamheten tillvaratas på ett konstruk— tivt sätt.

• Sida 172
•  Original

• Sida 173
•  Original

J ustitiedepartementet

Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieomrädena. m.m. [21]

Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3]

Försvarsdepartementet

Kapitalkostnader inom försvaret Nya former för finansiell styrning. [20]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsähingsregister [9] Informationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning. klassifikationer och informationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18].

Kommunikationsdepartementet

Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms— Göteborgs- och Malmö- regionema. [19]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27]

Utbildningsdepartementet

Särskolan -en primärkommunal skola. [30] Statens arkivdepäer. En utvecklingsplan till är 2000. [31]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting— och immigrationspolitiken. [1]

Spelreglerna på arbetsmarknaden. [13]

Bostadsdepartemntet Ett nytt BFR - Byggforskningen pä 90-ta1et. [23]

Industridepartementet Översyn av lagstiftningen om träfiberrävara. [22]

Civildepartementet

Affärstidema. [10] Affärstidema. Bilagedel. [1 l] Ungdomarna och makten.[12] Visst går det an! Del 1, 2 och 3. [24] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [26] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensforhällandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. [29]

Mil jödepartementet

Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32]

• Sida 222
•  Original