Dir. 1992:107

Ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter

Dir. 1992:107

Beslut vid regeringssammanträde 1992-12-03

Chefen för Civildepartementet, statsrådet Davidson, anför.

1. Mitt förslag

En utredare bör tillkallas med uppgift att beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende.

Utredaren skall föreslå konkreta åtgärder som syftar till att underlätta ungdomars inträde i vuxenlivet. Särskild vikt skall läggas vid deras möjlighet er att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaderna.

I uppdraget ingår att göra en jämförande studie av situationen för dagens ungdomar och tidigare ungdomsgenerationer. Vidare skall utredaren visa i vilken utsträckning det finns risk för ökade generationsklyftor i samhället i fråga om medborgarnas sociala och ekono miska levnadsvillkor och deras möjlighet till förmögenhetsbildning.

2. Ungdomars situation

Uttrycket ungdomar avser i statistiken vanligen personer som är mellan 16 och 24 år. Stora förä ndringar i unga människors livsmönster har emellertid gjort att det i dag inte längre är möjligt att konsekvent avgränsa ungdomstide n till ett så begränsat åldersintervall.

Under senare delen av 1900-talet har inträdet i vuxenlivet förskjutits och därmed har ungdomstiden förlängts. Många ungdomar etabler ar sig allt senare i samhället. Det är dock stor skillnad mellan olika ungdomar när det gäller tidpunkten för inträdet i vuxenlivet, framför allt mellan de som väljer en lång utbildning och de som går dir ekt ut på arbetsmarknaden efter grund- eller gymnasieskolan.

Förutsättningarna för unga människors etablering i samhället har också förändrats radikalt. Inträdet i vuxenlivet innebär alltid hög a kostnader. Det är då som unga människor skaffar egen bostad, utrustar sitt hem och själva skall ansvara för fasta utgifter och ann an nödvändig konsumtion. Kostnaderna för denna etablering har ökat under senare år. På senare tid har skattesystemet lagts om och li vsmedelssektorn samt bygg- och bostadssektorn har av reglerats. Förändringar i det offentliga utgiftssystemet har inletts. Detta påverkar ungdomars situation i dag, men också på längre sikt.

I Långtidsutredningens betänkande (SOU 1992:19) LU 1992 (s. 425) anförs att analysen av vilka välfärds- och fördelningsfrågor som är viktiga blir ofullständig om den inte ägnar stor uppmärksamhet åt välfärdens fördelning mellan generationerna.

Att bli vuxen handlar om att skapa en trygg och säker grund för ett stabilt liv. Föräldrarna, hemmet och andra sociala nätve rk har stor betydelse för hur ungdomarna klarar sig i etableringsfasen. Socio-ekonomiskt resursstarka familjer har större möjlighete r att stödja sina barn under den process som övergången till vuxenlivet innebär.

Aktuell statistik visar att skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper ökar -- avståndet mellan dem som klarar sig bra och dem som int e gör det har blivit större. Det gäller exempelvis möjligheten att få bostad eller arbete.

I betänkandet (SOU 1991:12) Ungdom och makt framhålls behovet av att i 1990-talets politik föra in generations- och jämlikhetsperspektivet.

Statens ungdomsråd har i en skrivelse (dnr C91/1948/UNG) till regeringen om ungdomsarbetslöshetens sociala och samhällsekonomiska ko stnader påpekat behovet av att orsakerna till den strukturella ungdomsarbetslösheten utreds i syfte att åstadkomma långsiktiga åtgär der och nya samverkansformer mellan olika myndigheter.

Utredningen om översyn av statens insatser inom barn- och ungdomsrådet (STUNS-kommittén) har i sitt betänkande (SOU 1 992:54) Mer för mindre -- nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken antagit att skillnaderna mellan olika generationers möjlighe ter till förmögenhetsbildning har ökat kraftigt från mitten av 1970-talet fram till början av 1990-talet. Skillnaderna förefaller en ligt STUNS-kommittén vara särskilt påtagliga mellan 1930/40-talsgenerationen och 1960/70-talsgenerationen.

Ett arbete ger inkomst och utgör en förutsättning för en självständig ekonomi. Dessutom ger ett arbe te möjligheter för individen att utvecklas och ta ansvar. Ett arbete är således viktigt såväl för etablering i vuxenlivet som för in tegrering i samhällsgemenskapen.

Ungdomar har i dag svårt att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. En bidragande orsak kan vara att avtal och lagstiftning på arbetsmarknadsområdet i första hand inriktas på att ge skydd och rättigheter till dem som redan har fast anställning.

Många ungdomar fungerar i stor utsträckning som en arbetskraftsreserv och när konjunkturen g år ned är denna grupp särskilt sårbar. De relativa arbetslöshetstalen för unga är ungefär dubbelt så höga som för den totala arbetsk raften.

Arbetslösheten är i dag högst bland unga män på grund av strukturförändringar inom tillverkningsindustrin. Unga lågutbildade kvinnor har dock normalt den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Detta beror bl.a. på att tillfälliga anställningar och deltidsarbeten är mycket vanligt bland dessa. Andra särskilt utsatta grupper är invandrar- och flyktingungdomarna samt ungdomar med handikapp.

Socialtjänstlagen (1980:620) anger att det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) har kommunen ansvaret för att erbjuda alla ungdomar upp till 20 års ålder utbildning i gymnasieskolan. Kommunen har också ansvaret för fritidsverksamheten. Ansvaret för ungdomars syssel sättning är samtidigt också en statlig angelägenhet, finansierad med statliga medel och a dministrerad av den statliga arbetsförmedlingen.

Inte sällan skickas arbetslösa ungdomar mellan arbetsförmedlingen, socialkontoret och skolan utan att någon av dem tar ett helhetsan svar för den unges möjligheter till förvärvsarbete. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun behöver klargöras. Det finns även ett behov av en bättre samordning mellan statliga och kommunala insatser och även mellan olika kommunala insatser.

En samordning och ett fördjupat samarbete mellan berörda myndigheter borde också kunna innebära en ökad förståelse för sambandet mellan förebyggande åtgärder och kostnader för kontantstöd. Förutsättningarna för en sådan samordning behöver ses över.

Ungdomsutbildningen har förlängts och ungdomar i allmänhet har en hög kompetens. Det finns dock en grupp ungdomar som inte har en fö r arbetsmarknaden adekvat utbildning eller som har särskilda problem på grund av bristande skolgång. De enklare arbetsuppgifter som tidigare var en naturlig inkörsport på arbetsmarknaden har i dag rationaliser ats bort. Därmed riskerar den strukturella arbetslösheten att stiga med en allt större grupp långtidsarbetslösa ungdomar som följd. Detta är mycket allvarligt och ger upphov till frågan om utbildningssystemet till alla delar motsvarar arbetsmarknadens behov. Särsk ilt frågan om ett bättre system för inskolning på arbetsmarknaden behöver belysas och utredas.

Inte bara på arbetsmarknaden utan också på bostadsmarknaden har ungdomar svårt att etablera sig. Hittills har problemen främst handl at om tillgången på bostäder. Framför allt i storstäderna har bostadsbristen varit ett stort problem för ungdomar.

De förändringar som har skett på bostadsmarknaden under 1980-talet väcker vissa nya frågor. I dag är det inte främst bristen på bost äder som är det stora problemet för flertalet ungdomar. I stället är det de ökade boendekostnaderna och därmed finansieringen av det egna boendet som har växt fram som det största problemet.

Omoderna och därmed billigare bostäder har i stor omfattning försvunnit vid saneringar och ombyggnader. Utbudet av sådana lägenheter är därför begränsat. Detta är främst ett problem i storstäderna. På grund a v den ändrade familjestrukturen är också konkurrensen hård om små moderna lägenheter.

Förutom att hyreskostnaderna generellt sett upptar en större andel av den disponibla inkomsten än tidigare blir det allt vanligare a tt det krävs någon form av ekonomisk insats för att få en bostad. Den enskildes ekonomiska resurser blir därför allt viktigare för i ndividens möjligheter att s kaffa en egen bostad.

De hinder som nu finns för ungdomar att etablera sig på bostadsmarknaden behöver närmare kartläggas och analyseras i syfte att skaff a ett underlag för ställningstaganden till åtgärder som kan underlätta för ungdomarna att få bostäder till rimliga kostnader. I dett a sammanhang är det dock viktigt att beakta vad som anförs om selektivt stöd i betänkandet (SOU 1992:97) Sparar vi för lite?

Det har blivit allt dyrare att ta lån. Detta påverkar särskilt unga människor som be finner sig i en investeringsfas i livet. Allt fler ungdomar riskerar också att hamna i en mycket besvärlig ekonomisk situation på grund av att de har en hög skuldsättning.

Problemet accentueras av att många ungdomar har bristfälliga kunskaper om hur man hanterar sin privatekonomi, till exempel att se ko nsekvenserna av en skuldsättning.

Förekomsten av låntagande och sparande i ungdomsgruppen behöver kartläggas. I detta sammanhang behövs också en analys av ungdomars disponibla inkomster och konsumtionsm önster. Detta för att få ett bra underlag för att hitta former för att kunna uppmuntra ett ökat sparande.

Under 1980-talet har åldersdifferentieringen när det gäller inkomstutvecklingen för hushållen ökat. Tillgänglig statistik visar att hushåll i medelåldern har ökat sin ekonomiska standard till skillnad från yngre hushåll.

Man har noterat en ökning av antalet unga människor som har tvingats vända sig till socialtjänsten för sitt uppehälle. Kronofogdemyn digheterna har också rapporterat om ett ökat an tal ungdomar med betalningssvårigheter.

Det finns ett starkt samband mellan förmögenhet och levnadsvillkor. En särskild aspekt när det gäller hushållens villkor är de olika faktorer som påverkar förmögenhetsbildningen. Arbetsinkomst, boendekostnader och disponibel inkomst påverkar möjligheterna till spa rande och till investering i ens boende. Det finns ett behov av att i framtiden bättre kunna analysera politiska beslut utifrån ett generationsperspektiv, dvs. konsekvenser och skillnader för olika åldersg rupper behöver tydliggöras.

Det är vidare viktigt att analysera i vad mån skillnaderna i förmögenhetsbildning mellan olika generationer har förändrats på något påtagligt sätt under de senaste årtiondena och, i den utsträckning som så är fallet, orsakerna till detta. Dessutom behöver välfärde ns fördelning mellan generationerna och i ett livsperspektiv uppmärksammas. En bedömning bör göras av om dagens system kan innebära att det blir finansiellt svårt att ge framtida generationer en lika god och väl förde lad standard.

Av det föregående framgår att det finns en rad problem för de ungdomar som står i begrepp att etablera sig i samhället och att det f inns ett behov av att utarbeta en modell för hur generationsperspektivet skall kunna beaktas vid olika beslut. En särskild utredare bör därför tillkallas för att utifrån en helhetssyn på ungdomarnas situation ta fram ett underlag och förslag som rör ungdomars levn adsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende.

Utredaren skall analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende vad avser deras möjlighet att etablera sig i samhället. En viktig del i detta är att göra en jämförande studie av olika ungdomsgenerationers villkor -- förr och nu -- när det gäl ler arbete, bostad, hushållsekonomi och förmögenhetsbildning.

I detta sammanhang skall utredaren beskriva och analysera vilka effekter de förändringar som skett på senare tid fått för ungdomars möjligheter till etablering. Utredaren skall bedöma i vilken utsträckning det finns risk för ökade generationsklyftor i samhället. Vidare skall utredaren presentera en modell f ör hur generationsperspektivet i ökad utsträckning skall kunna beaktas vid olika politiska beslut.

Utredningsarbetet skall resultera i konkreta förslag till åtgärder, även av sektorsövergripande karaktär, för att underlätta unga mä nniskors etablering i samhället. Särskilt gäller detta i fråga om ungdomars inträde på arbets- och bostadsmarknaderna.

Utredaren skall i sitt a rbete ta del av och bygga vidare på de forskningsinsatser som har gjorts.

4.2Arbete

Utredaren skall studera de olika offentliga åtgärder på arbetsmarknaden som har riktats direkt till ungdomar. Särskild vikt skall lä ggas vid att klargöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun samt behovet av att samordna statliga och kommunala insatser och äv en olika kommunala insatser. Förutsättningarna för en samordning och ett fördjupat samarbete mellan berörda organ bör ses över. Utre daren bör därvid analysera de problem som kan finnas kring bristande samband mellan aktiva arbetsmarknadsåtgärder och kontantstöd, behovet av förändringar avs eende utbildningssystemets koppling till arbetsmarknaden samt betydelsen av olika inskolningssystem. Förslag till effektivare åtgärder skall lämnas.

Utredaren bör vidare studera vilka konsekvenser som lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt lönenivån har för ungdomars möjlig heter att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden. Utredaren skall på dessa områden lämna förslag som kan omfatta såväl förändringar i lagstiftningen som andra åtgärder.

En viktig uppgift för utredaren bör vara att studera situationen för särskilt utsatta ungdomar och att analysera orsakerna till att vissa ungdomar socialt drabbas hårdare av arbetslöshet än andra. Förslag till åtgärder för att motverka detta, bl.a. insatser för at t stärka de sociala nätverken kring de arbetslösa, skall presenteras.

Utredaren skall vidare särskilt studera situationen på arbetsmarknaden för flickor och för u ngdomar med invandrarbakgrund. I samband därmed bör utredaren föreslå åtgärder som underlättar dessas inträde och stärker deras stäl lning på arbetsmarknaden.

En uppgift för utredaren är att studera olika offentliga åtgärder på bostadsmarknaden, särskilt de som riktats till ungdomar. Utreda ren skall föreslå åtgärder riktade till ungdomar, t.ex. i samband med att de flyttar hemifrån. Det finns därvid behov av att analyse ra i vilken utsträckning regelverket på plan- och byggområdet behöver förä ndras för att stimulera en ökad tillgång på billiga bostäder.

När det gäller frågor om vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka unga människors ekonomi bör utredaren i första hand presentera förslag som underlättar deras möjligheter att finansiera ett eget boende.

Utredaren skall också redovisa förekomsten av låntagande och sparande i ungdomsgruppen samt beskriva ungdomars disponibla inkomst, d eras konsumtionsmönster och kunskaper om hur man hanterar sin privatekonomi. Utredaren skall lämna förslag till lämpliga insatser på detta område.

Utredaren bör i sitt arbete ha kontakter med arbetsmarknadens parter och med Kommittén (Fi 1990:8) för utvärdering av skattereformen samt med Kommittén (S 1991:07) om översyn av socialtjänstlagen.

Vidare skall utredarens arbete ske i nära kontakt med Statens ungdomsråd, Arbetsmarknadsstyrelsen, Boverket och Konsumentverket samt med andra myndigheter som handlägger för utredningen relevanta frågor.

Utredaren skal l beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om regionalpolitiska effekter (dir. 1992:50). Utredaren s kall vidare analysera och redovisa effekterna av sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv.

Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av april år 1994.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att belysa ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden oc h bifaller hennes hemställan.

(Civildepartementet)