Beslut vid regeringssammanträde 1992-01-30

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Hörnlund, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredaren skall även lämna förslag till en avreglering av verksamhet som innebär uthyrning av arbetskraft med beaktande av att denna verksamhet även fortsättningsvis skall bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former. Utredaren skall i sitt arbete inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. Senast före utgången av oktober månad 1992 skall utredaren redovisa sina bedömningar och förslag till regeringen.

Bakgrund

Arbetsförmedlingsmonopolet innebär i princip att arbetsförmedlingen i Sverige är en offentlig angelägenhet. Även privat arbetsförmedling får dock förekomma i viss begränsad omfattning och i noggrant reglerade former. Sådan arbetsförmedling regleras fr.o.m. den 1 januari 1992 i lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.

Till grund för den offentliga arbetsförmedlingens organisation ligger ILO-konventionen nr 88 med tillhörande rekommendation, nr 83. Av konventionen framgår bl.a. att det skall finnas en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Den privata arbetsförmedlingen regleras i huvudsak av ILO-konventionen nr 96 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Konventionen innebär i princip ett förbud mot privat arbetsförmedling i förvärvssyfte. Av intresse i sammanhanget är också ILO-konventionen nr 9/1920 som förbjuder privat arbetsförmedling av sjömän. Denna konvention ratificerades av Sverige den 27 september 1921.

Vid den senaste översynen av arbetsförmedlingslagen (prop.1990/91:124, AU20, rskr.304.) uttalade den dåvarande regeringen att det inte fanns något behov av att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och därmed inte heller något behov av att revidera eller säga upp konventionen n r 96.

I propositionen om en ny småföretagspolitik (1991/92:51) har den nuvarande regeringen emellertid anmält att tiden nu är kommen att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och att ILO-konventionen nr 96 bör sägas upp. Enligt föredragande statsrådet innebär fristående arbetsförmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen flera fördelar. Med en större valfrihet inom arbetsförmedlingsområdet skulle man åstadkomma förutsättningar för en bättre fungerande arbetsmarknad. Vidare uttalades det, bör en utredning tillsättas med uppgift att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet och behandla frågan om uthyrning av arbetskraft. Regeringen har därefter i prop. 1991/92:89 föreslagit riksdagen att ILO-konventionen nr 96 sägs upp.

Uppdraget

Mot denna bakgrund anser jag det lämpligt att nu tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet med syfte att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Utredaren skall därvidlag inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. En utgångspunkt bör här vara att den offentliga arbetsförmedlingens uppgift även i framtiden skall vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling av arbete på hela arbetsmarknaden. Utredningen skall bedrivas med sikte på förslag till konkreta åtgärder, även lagstiftningsåtgärder. Jag kommer i det följande att ta upp vissa frågor som bör prioriteras i utredarens arbete. Arbetet bör bedrivas förutsättningslöst. Det bör alltså stå utredaren fritt att komma med förslag även inom andra områden än de jag tar upp i det följande.

Allmänt

Utredaren bör till en början bedöma effekterna av en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Därvid bör utredaren studera och redovisa erfarenheterna från länder som redan tillåter privat arbetsförmedling. Utredaren bör vid behov föreslå nödvändiga åtgärder för att främja största möjliga effektivitet på arbetsförmedlingsområdet, såväl när det gäller den offentliga som den privata förmedlingsverksamheten.

Utredaren bör även undersöka om det finns några skäl, bl.a. med hänsyn till internationella åtaganden, mot en fullständig avreglering.

Information om arbetsmarknaden

Ett av de främsta ekonomiska argumenten mot en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet har ibland angetts vara att stordriftsfördelar vid information om arbetssökande och lediga platser kan gå förlorade vid en fri konkurrens på arbetsförmedlingsområdet.

Det ankommer på utredaren att analysera om brist på eller splittrad information kan bli ett problem vid en avreglering och vid behov föreslå åtgärder för att motverka en sådan utveckling. Utredaren bör också beakta huruvida arbetsmarknadspolitiska stödformer kan försvåras på grund av brist på information om arbetsmarknaden som ett resultat av avregleringen.

Utredaren bör överväga att göra informationssystemet med uppgifter om lediga platser tillgänglig även för fristående arbetsförmedlingar. Utredaren bör även överväga om AMS skall ha möjlighet att köpa tjänster från eller lokalt anlita fristående förmedlingar i vissa situationer t.ex. platsförmedlingstjänster.

Arbetsförmedlingen har i dag en samordnande uppgift beträffande olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utredaren bör utgå från att individers anvisning till statens individinriktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder även i framtiden skall vara en angelägenhet för den offentliga arbetsförmedlingen. Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar skall normalt inte påverka skyldigheten för en person som uppbär arbetslöshetsersättning att som en del av sitt aktiva arbetssökande anmäla sig som arbetssökande till den offentliga arbetsförmedlingen.

En bättre fungerande arbetsmarknad

Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar kan medföra en stimulans även för den offentliga förmedlingen. Utredaren bör undersöka och vid behov föreslå olika åtgärder i syfte att åstadkomma en totalt sett bättre fungerande arbetsmarknad.

Utredaren bör även undersöka vilka krav på de privata förmedlingarna som kan anses nödvändiga när det exempelvis gäller registrering, resultatredovisning, uppföljning, utvärdering m.m.

Övrigt

En viktig anledning till de stränga förbuden i ILO-konventionen och svensk lag mot privata arbetsförmedlingar var de allvarliga sociala konsekvenserna av privat förmedlingsverksamhet som förelåg vid tidpunkten för konventionens tillkomst. I regel fick de arbetssökande själva betala de privata förmedlingarna inskrivnings- och förmedlingsavgifter utan att för den sakens skull vara garanterade ett arbete. Förmedlingsavgifterna kunde uppgå till en eller ett par månadslöner. Förhållandena på den svenska arbetsmarknaden är idag avsevärt annorlunda. Bl.a. har Sverige en heltäckande offentlig arbetsförmedling öppen för alla.

Utredaren skall framarbeta regler som förhindrar att någon otillbörligt ekonomiskt utnyttjar en individs arbetslöshet.

När det gäller frågan om uthyrning av arbetskraft regleras denna verksamhet dels i lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, dels i 38 § medbestämmandelagen. Reglerna innebär långtgående inskränkningar i uthyrningsföretagens verksamhet. Utredaren bör undersöka hur en avreglering kan ske så att verksamheten även fortsättningsvis kan bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former och i överensstämmelse med den utveckling som är på gång inom EG när det gäller denna typ av anställningar.

Utredningens bedrivande

För utredarens arbete gäller kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om dels utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Utredaren bör vidare när det gäller ändringar i medbestämmandelagen samråda med kommittén för översynen av den arbetsrättsliga lagstiftningen (dir.1991:118).

Utredaren skall senast före utgången av oktober 1992 redovisa sina bedömningar och förslag till regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)