Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Lagen ersätter 1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. [ lagen föreslås bl.a. en särregfering av uthyrning av arbetskraft dvs. en verksamhet som enligt gällande rätt anses som en form av arbetsförmedling och är förbjuden om den bedrivs i förvärv-ssyfte. Särregferingen innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras samtidigt som den som hyr ut eller hyr in arbetskraft i sin verksamhet måste iakttaga vissa regler som syftar till att arbetstagare som fått arbete via uthyrningsfö- retag inte skall hamna i svårigheter av olika slag. I detta sammanhang föreslås bl. a. att uthyrd arbetskraft endast får anlitas om detta föranleds av ett tillfälligt behov av arbetskraft samt att vissa begränsningar skall gälla i förhållande till anställningsskyddslagens möjligheter att träffa tidsbegrän- sade anstäffningsavtaf. Vidare föreslås att en enskild arbetstagare får. inom ramen för uthyrningsuppdraget. ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal får avvikelser träffas från bl. a. den angivna tidsfristen. När det gäller arbets- förmedling föreslås bf.a. en möjlighet för företag som förmedlar arbets— kraft i företags- eller verksledande ställning att efter tillstånd av AMS bedriva sin verksamhet i förvärvssyfte.

I syfte att förstärka de fackliga organisationernas möjligheter att utöva inflytande i samband med att en arbetsgivare avser att anlita extern arbetskraft föreslas ocksä vissa ändringar i medbestämmandelagen. Änd- ringarna innebär en förstärkt förhandlings- och infm'mationsskyldighct.

Slutligen föreslås en möjlighet för AMS att. vid sidan av straff. gentemot den som bryter mot lagens bestämmelser i vissa avseenden meddela de

• Sida 2
•  Original

förelägganden och förbud som behövs för lagens efterlevnad. Ett sådant Prop. 1990/91: 124 beslut kan förenas med vite. Liksom idag föreslas regeringen vara slutinstans i ärenden enligt lagen. Fragor om vitesförefäggande eller vitesförbud prövas dock av länsrätt i samband med utdömandet av vitet. Lagarna föreslasträda i kraft den fjanuari 1992.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1990/91: 124 1 Förslag till

Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Regeringen föreskriver följande.

Lagens innehåll

] 5 Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av annan än den offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker genom utgivande av skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig.

Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ända- mål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 :$.

25 1 lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställa— rens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.

Arbetsförmedling 3 &. Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.

Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrefsen ge till- stånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte för

1. musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar anställ- ning i utlandet av dem som är bosatta i Sverige eller anställning i Sverige av dem som är bosatta i utlandet. eller

2. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvill- kor får anses ha företags- eller verksledande eller därmed jämförlig ställ- ning.

Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.

45 Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstand får dock inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för sjömän.

Så En förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 49 är att det finns ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen skall fastställa den högsta ersättning som får tas ut för förmedling vartill tillstånd lämnats enligt 3 eller 4 &. Ersättningen får endast i de fall som avses i 3 & överstiga de beräknade kostnaderna för verksamheten. Ett tillstånd enligt 3 eller 4 & får förenas med villkor.

6å Den som bedriver arbetsförmedling utan att ersättning tas ut skall anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen.

'Jl

• Sida 4
•  Original

75. Arbetsmarknadsstyrelsen får. helt eller delvis. återkalla ett tillstånd eller meddela ändrade villkor om

1. de förutsättningar som gällde när tillståndet meddelades inte längre föreligger. eller

2. verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifteri lagen eller enligt villkor som tillståndet har förenats med.

85 Om en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs och dödsboet eller konkursboet vill fortsätta verksamheten. skall boet skriftligen anmäla det— ta till arbetsmarknadsstyrelsen inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet. Om anmälan inte görs inom denna tid upphör tillståndet att gälla.

Uthyrning av arbetskraft

95 En arbetsgivare som avser att hyra ut arbetskraft enligt 2 5 skall iaktta följande:

1. En arbetstagare får. inom ramen för det enskilda utliyrningsuppdra— get. ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader.

2. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna anställningsvillkor. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock inte träf- fas i de fall som avses i 55 1 och 3 samt 65 lagen (1982:80) om anställ- ningsskydd.

3. En arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på annat sätt hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs.

4. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till sin tidigare arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde.

105 En beställare får anlita uthyrd arbetskraft endast om detta föranleds av ett tillfälligt behov av arbetskraft och under de förutsättningar som anges i 95 1. En beställare får inte medverka till att uthyrd arbetskraft i strid mot 9 5 3 hindras att ta anställning hos beställaren eller anlita uthyrd arbetskraft i strid mot 9 5 4.

115 Avvikelser får göras från 95 1 och 2 samt 105 första meningen genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetsta- garorganisation.

Tillsyn

125 Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

135 Arbetsmarknadsstyrelsen har rätt att från den som omfattas av

• Sida 5
•  Original

tillsyn enligt denna lag på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

145 Arbetsniarknadsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud gentemot den som .

1. utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte. eller

2. anlitar arbetskraft som förmedlats genom sådan olaglig arbetsförmed- ling. eller

3. i strid mot 9 eller 105 hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att avtal om avvikelse har träffats enligt 11 5. eller

4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 5. Arbetsmarknadsstyrcfsen får förena beslut om föreläggande eller förbud med vite.

Ansvar

155 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbets- förmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning döms till böter.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt 6 5 döms till penningböter.

165 Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt 14 5 får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Överklagande 175 Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vitesföreläggande eller vites- förbud får inte överklagas. _ .

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

185 Vid en prövning av en ansökan om utdömandc av vite får även vitets lämplighet prövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. då lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall upphöra att gälla.

• Sida 6
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 38 5 lagen (19765580) om medbestämmande i arbetslivet skall ha följande lydelse.

Nuvarmzdc lydelse [föreslagen lydelse

Facklig vetorätti visst fall

38 5 Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbetsta- gare hos honom. skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorga- nisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant arbete.

Första stycket gäller ej. om arbe- tet är av kortvarig och tillfällig na- tur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta åt- gärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av arbets- tagarorganisationen. Om organisa- tionen i särskilt fall påkallar det. är arbetsgivaren dock skyldig att för-

Första stycket gäller ej. om arbe- tet är av kortvarig och tillfällig na- tur eller kräver särskild sakkunskap och de! inte ("ir/råga om anlitande av uthyrd arlwtvkrajl enligt lagen ( ) om privat arivers/iir)ned/ing och uthyrning av .arbe/squft. Första .s'tj-z'kct giiller ej heller om den till- tänkta åtgärden i allt väsentligt

handla innan han fattar eller verk- ställer beslut.

motsvarar åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskilt fall på- kallar=dct. är arbetsgivaren dock skyldig att .förhandla innan han fattar eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det. får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första styc- ket. Päkallas förhandling enligt andra stycket. är arbetsgivaren icke skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldighe- ten har fullgjorts. om särskilda skäl föreligger mot uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger 145 motsvarande tillämpning.

Har _IETir/zandling pålar/latt" enligt jämnt eller andra .>'[_l-'("lx'('l iir arbets- givaren skit/dig att på begäran av arhctstagamr_eanimtionen lämna sådaninfån'niation om det tilltänkta arbetet som arganisatimmn behöver jär att lvl/lim"! ta ställning i I/i'ägan.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1992.

• Sida 7
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet PYOP- 1990/913 124

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 7 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström. ordförande. och statsråden Hjelm- Wallén. S. Andersson. Göransson. Gradin. Dahl. Johansson. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. Freivalds. Wallström. Lööw. Persson. Molin. Sahlin. Åsbrink

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.

1. Inledning

Lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (arbets- förmedlingslagcn) trädde i kraft den 1 januari 1936. Lagen har varit föremål för ett flertal utredningar under årens lopp och har även ändrats ett antal gånger. Bland de mer betydelsefulla ändringarna kan nämnas 1942 års lag (1942z209) genom vilken uthyrning av arbetskraft ansågs utgöra arbetsförmedling om det huvudsakliga syftet med verksamheten var att förmedla arbete. Genom en lagändring år 1970 (prop. 1970: 166. 2 LU 93. rskr. 458) infördes dels skärpningar i straffskalan för olaga arbets- förmedling dels en utvidgning av det straffbara området till att avse också den som använder arbetskraft som har förmedlats genom förvärvssyftande förmedling. År 1976 (prop. 1975/76:84. 1111) 28. rskr. 222) infördes en möjlighet att under vissa förutsättningar erhålla tillstånd att bedriva ar- betsförmedling i förvärvssyfte till och från utlandet för musiker och sceni— ska artister.

Alny-kommitte'n. som hade i uppdrag att göra en översyn av arbets- marknadsverkets ansvarsområde och organisation. uttalade sig i slutbetän— kandet (SOU 1985:7) om behovet av en översyn av arbetsförmedlings- lagen i syfte att ge den ökad klarhet och bättre redaktionell utformning. Något behov av att ompröva lagens allmänna inriktning ansåg emellertid kommittén inte föreligga. ] prop. 1985/86:138 (AU 1985/86zl4. rskr. 338) instämde löredragande departementschefen i denna uppfattning och upp- gav vidare att en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet hade påbörjat ett arbete med en översyn av arbetsförmedlingslagen.

Arbetsgruppen avlämnade i juni 1989 en promemoria (Ds 1989130) Arbetsförmedlingslagcn — en översyn.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en inom arbetsmarknadsdepartetnentet upprättad sammanställ- ning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga I. 9

• Sida 10
•  Original

Sammanfattningsvis kan sägas att tvistcfrågan egentligen inte gäller hurdan lagstiftningen är utan fastmer har sin grund i olika uppfattningar bland arbetsmarknadens parter och andra om hur lagstiftningen bör vara utformad; vilka lörfaranden skall den förbjuda och vilka intressen skall den skydda? Debatten är starkt präglad av olika intresseståndpunkter. Problemet kan ocksa uttryckas sa att det är frågan om var gränserna ska dras för den offentliga arbetsförmedlingens avgiftsfria verksamhet och vilken roll som man vill att den offentliga arbetsförmedlingen skall ha.

Närmare om utliyrningsföretagens verksamhet

En allmän tendens i hela västeuropa på senare år är uppkomsten av ett "kunskapsintensivt" tjänstesamhälle som delvis håller på att ersätta eller i vart fall kompletterar det traditionella varuproducerande industrisamhäl- let. En mångfald företrädesvis mindre företag har växt fram och erbjuder tjänster. vart och ett inom sitt kompetensområde.

Vad dessa företag säljer är tillfälliga uppdrag eller tjänster åt kundföre- tagcn med hjälp av egna anställda. Det mest kända exemplet är kontorsar- bete men företagen finns på många andra områden. Företagen är oftast . kunskapsföretag dvs. de tjänster som erbjuds är av kvalificerad art och har

• Sida 15
•  Original

väsentliga inslag av rådgivning och problemlösning även om också mer hantverksmässiga moment kan ingå. Storleken kan variera från några få till flera hundra anställda.

Den principiella avtalsfrihet rättssystemet tillerkänner parter i fråga om utformning av rättsförhållanden. gör att de här beskrivna avtalstypcrna aldrig blir klart avgränsade utan man får en glidande skala som spänner allt från uthyrning av arbetskraft via mellanformer till klara entreprenad— förhällandcn. .

1 den följande framställningen avses endast sådana företag som bedriver uthyrning av arbetskraft dvs. en enligt gällande rätt olaglig verksamhet. Företag som bedriver sedvanlig. helt laglig entreprenadverksamhet faller alltså helt utanför det följande.

Vanligen anlitas ett uthyrningsförctag när ett företag eller en organisa- tion har behov av att få arbetsuppgifter utförda och den ordinarie perso- nalstyrkan av olika skäl inte kan klara detta eller man finner det orationellt att bygga upp en egen kompetens på området. Det kan vara fråga ont tillfälliga behov på grund av en ordinarie anställds sjukdom. semester eller annan ledighet. vid en oväntad arbetstopp eller omorganisation. vakanser. specialprojekt av begränsad varaktighet m.m. Även om det tillfälliga behovet i och för sig i flera fall skulle kunna lösas genom korttidsanstäfl- ning finner många av kundföretagen det mera bekvämt och smidigt att anlita ett utliyrningsföretag istället. Uthyrningsföretag somanställer och hyr ut personal på tillfällig basis (vikariat o. d.) debiterar vanligen kundfö- retaget en ersättning som täcker den anställdes lön. skatt och sociala avgifter samt administrativa kostnader och en vinst.

Emellertid finns det idag också en hel del problem förknippade med vissa uthyrningsföretags verksamhet. Jag redovisar därför i det följande min syn på hur dessa problem ser ut.

Problemen är av flera slag men allvarligast är att anställda i uthyrnings- företag ofta befinner sig i ett underläge gentemot såväl sin egen arbetsgiva- re som den till vilken de hyrs ut och att denna grupp av arbetstagare erfarenhetsmässigt lätt råkar ut för svårigheter av olika slag. Dessa arbets- tagare har visserligen ofta möjlighet att få bättre ekonomiskt utbyte av sitt- arbete än de arbetstagare med samma arbetsuppgifter som är anställda vid det inhyrande företaget. Samtidigt är emellertid anställningstryggheten Ofta otillfredsställande. Många har anställningsavtal som strider mot an- ställningsskyddslagens (LAS) regler om tidsbegränsade anställningsavtal. S. k. uppdragsanställningsavtal är vanliga. dvs. möjligheten till arbete be- ror helt på om företaget far uppdrag från beställare. Arbetstagarna anställs uppdrag för uppdrag och något anställningsförhallande finns således inte mellan uppdragen. Muntliga anställningsavtal är vanliga och avtalen är ofta oklara till sin innebörd. .

En del äv idén med uthyrning av arbetskraft är att företag mot betalning övertar aflärsrisker från andra företag.. Det blir uthyrningsföretaget som får ta risken att ha arbetsgivaransvaret för ett antal anställda som kanske inte kan s_vsselsättas när orderingången krymper. lnhyraren/kunden slutar bara att hyra arbetskraften. Detta blir en drivkraft för oseriösa företag att

• Sida 16
•  Original

vältra över risken på dem som arbetar åt företaget. Företagen försöker på olika sätt att" komma ur sitt arbetsgivaransvar.

Det är inte helt ovanligt att uthyrningsföretagen bygger tipp och binder de anställda i någon slags personalpoof för tillfälligt arbete med arbetslös- hetsunderstöd som en löneutfyllnad. Erfarenheterna har visat att det varit svårt för arbetsförmedlingen att agera mot "personalpoolsanställda" med erbjudanden om fasta arbeten hos annan arbetsgivare. Det har också hänt inom t. ex. kontorsservicebransehen att företagen gjort sig av med arbets- kraft som av olika skäl inte längre hängt med i arbetet eller klarat sina arbetsuppgifter. Dessa har arbetsförmedlingen fått ta hand om och försökt lösa problemen för. Enligt min mening är det därför viktigt att skapa ett system som inte medför att uthyrningsföretagen tar lättare på sitt arbets- givaransvar än andra arbetsgivare utan uppfyller de krav som i allmänhet åvilar en arbetsgivare med avseende på bl.a. anställningsförhåflanden och anställningsvillkor. samt utbildning och andra personalpolitiska åtgärder. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av att den som anlitar ett uthyr- ningsföretag inte har något personaladtninistrativt ansvar eller något eget arbethivaransvar för den som man på detta sätt anlitar. Ett krav som uppdragsgivaren regelmässigt ställer är nämligen att den inhyrda arbets- kraften skall kunna gå direkt in i arbetet utan tids- och kostnadskrävande introduktion. Vidare förbehåller sig uppdragsgivaren ofta rätten att gent- emot uthyrningsföretaget när som helst säga upp avtalet beträffande den inhyrda arbetskraften för det fall denne i ett eller annat avseende inte är nöjd med det arbete som utförs.

Ett annat problem i sammanhanget är uthyrningsföretagens ibland bris- tande vilja att fullgöra sitta skyldigheter gentemot det allmänna. Före- komsten av s.k. grå arbetskraft och missbruk av den principiella avtalsfri- heten i syfte att kringgå lagar och avtal har under lång tid varit utmärkande för denna slags verksamhet och detta förhållande var ett av de bärande motiven till reglerna i medbestämmandelagen om facklig vetorätt (38—40 äg"). Problemen var vid denna lags tillkomst särskilt uttalade inom varvsindustrin och på byggnads- och anläggningsindustrins område. men förekom också på många andra håll. Ofta rörde det sig om uthyrningsföre- tag som försökte kringgå arbetsrättslig lagstiftning och gällande kollektiv- avtal samt undandra sig förpliktelser enligt skattelagstiftning och socialav- giftslagstiftning.

1 dag torde problemen med grå arbetskraft och liknande vara störst inom tillverknings-. metall- och verkstadsindustrin. Ofta rör det sig om inhyr- ning av utländsk arbetskraft. Vanligt förekommande är att det uthyrande företaget inte gör något avdrag för preliminär A-skatt vid utbetalningen av arbetstagarnas ersättningar och inte heller lämnar föreskrivna kontroll- uppgifter. Arbetstagarna får också på detta sätt möjlighet att undanhålla inkornSterna från beskattning utan större risk för upptäckt. Rent generellt kan sägas att när det gäller nu beskrivna förhållanden föreligger i viss mån en ohelig allians mellan arbetsgivaren och de anställda. där dessa byter bort anställningstryggheten mot att arbetsgivaren gör det möjligt för de anställda att undandra sig skatt. Det är emellertid inte ovanligt att ”allian- sen" spricker och detta sker i regel när arbetstagaren inte får ut sin del av

• Sida 17
•  Original

avtalet, nämligen lönen. Ofta är dessa företag registrerade under fiktiva adresser och när den anställde eller dennes fackliga organisation försöker få ut lönen. visar det sig att företaget är spårlöst borta. Det kan här tilläggas att den fackliga medvetenheten och organisationsgraden på dessa företag ofta är obefintlig eller i vart fall låg.

Uthyraren å sin sida underlåter att redovisa sin inkomst av verksamhe— ten samtidigt som varken han själv eller uppdragsgivaren redovisar de arbetgivaravgiftcr som belöpcr på arbetstagarens ersättningar. Uthyraren undandrar sig också sina skyldigheter i fråga om mervärdeskatt och försva— rar möjligheterna till kontroll.

Utmärkande för de företag som medvetet bryter mot skatterättslig och annan lagstiftning är mycket komplicerade anställningsförhållanden. Ofta föreligger stora svårigheter att peka ut vem som är den uthyrdes arbetsgi- vare. Det kan t.ex. handla om en finsk arbetare som är tnedlem i norska metallförbundet och för tillfället arbetar i Sverige för ett danskt företag. Detta danska företag hyr sedan ut den här personen till ett annat företag som i sin tur hyr ut honom ett till ett tredje osv.

När det gäller arbetskraft som hyrs ut främst inom tillverkningsindu- strin och inom bygg- och anläggnittgsverksamhet förekommer ofta arbets- miljöproblem. Det kan här röra sig om åsidosättande av på arbetsplatsen gällande.säkerhetsföreskrifter eller brott mot i lag eller avtal föreskrivna arbetstidsregler.

[ detta sammanhang måste man också ställa sig frågan varför de fackliga organisationerna inte i större utsträckning än vad som idag är fallet tttnyttjar sin fackliga vetorätt enligt 38 och 39 åå MBL. Med hjälp av dessa regler har de fackliga organisationerna idag en möjlighet att med omedel- bar verkan förhindra en arbetsgivares åtgärd att hyra in arbetskraft. Som påpekats i promemorian har emellertid organisationerna uppenbarligen haft praktiska svårigheter att med stöd av dessa regler effektivt motverka missbruk i samband med ut- och inhyrning av arbetskraft. Skälen till detta kan vara flera. Ett skäl torde emellertid vara det omfattande utredningsar— bete och den i många fall komplicerade rättsliga bedömningen som måste göras vid fall av misstänkt olaga arbetsförmedling. Många gånger torde det också vara så att den lokala fackliga organisationen ger sitt ttttryckliga eller

. tysta samtycke när arbetsgivaren vill anlita icke anställd arbetskraft för att lösa olika uppkommande situationer. Själva formen för anlitandet (entre- prenad. inhyrning etc.) torde här vara mindre intressant. Både arbetsgiva— ren och dett lokala organisationen har nämligen ofta ett sammanfallande intresse av att rädda produktionen och därmed den egna sysselsättningen t. ex. vid en oväntad arbetstopp och andra akttta arbetsbristsituationer och där den offentliga arbetsförmedlingen inte klarar rekryteringen.

Den fackliga organisationen befinner sig här ofta i en intressekonflikt där man visserligen ser med visst principiellt ogillande på arrangemanget men där fördelarna trots allt överväger. Som LO också har påpekat i sitt remissyttrande kan inhyrning ttnder kortare tid vara ett stnidigt sätt att lösa vissa problem och samtidigt ge arbetarna på inhyrningsförctaget vissa fördelar.

Samtnanfattningsvis kan konstateras att nuvarande förhållanden när det

• Sida 18
•  Original

gäller uthyrningsverksatnhetcn inte är tillfredsställande. Å ena sidan finns de som menar att uthyrningsföretagens verksamhet är nyttig och värdefull för alla parter men att lagen hindrar eller i vart fall försvårar denna verksamhet. Å andra sidan ser man från företrädesvis fackligt håll med oro pa den nya utvecklingen och de svårigheter som föreligger att få kontroll över och insyn i verksamheten.

På sätt jag närmare kommer att utveckla i det följande komtnerjag att föreslå att tttltyrningsbcgrcppct bryts ut ur det nuvarande arbetsförmed- lingsbegreppet i syfte att kunna legalisera dettna verksamhet. Jag är emel- lertid inte beredd att legalisera uthyrning av arbetskraft utan att samtidigt skapa garantier för att de anställda i uthyrningsföretagen tillförsäkras samma rättigheter sotn övriga arbetstagare på den svenska arbetsmarkna- den.

Jag redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anled- ning av promemorian.

3. Allmän motivering

3.1. Begreppet "uthyrning av arbetskraft"

Mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft._skall inte längre regleras sotn en form av arbetsförmedling och därmed inte heller omfattas av det idag gällande förbttdet mot privat arbetsförmedling. 1 en ny lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft definieras ttt- hyrning av arbetskraft som ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.

Prumemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Remissinstanserna: Det övervägande flertalet remissinstanser tillstyrker att ttthyrningsverksamhet inte bör betraktas och regleras på samma sätt sotn arbetsförmedling. Flera remissinstanser har emellertid pekat på att den föreslagna definitionen på uthyrningsverksamltet kan medföra gräns- dragningsproblem i första hand mot entreprenadverksamltct.

Skälen för mitt förslag: Som redogjorts för har det gällande förbudet mot ttthyrningsverksamhet fått en ganska egendomlig och svårtolkad reg- lering i såväl den svenska lagstiftningen som den ILO-konvention på vilken lagstiftningen vilar. Räckvidden av de vägledande rättsfall som finns på omradet. NJA 1962 s. 820 resp. 1973 s. 562. har ofta diskuterats liksom lLO-konventioncns generella tillämplighet på verksamhet som in- nebär uthyrning av arbetskraft. Även den omständigheten att det i prakti- ken förekommer i stor utsträckning. åtminstone inorn vissa branscher. att arbetstagare hyrs ut för att tjänstgöra hos andra arbetsgivare och på andra arbetsplatser titan att detta tncdfört någon större reaktion från myndighe- ternas sida har ocksa bidragit till en osäkerltct om innehållet i gällande

• Sida 19
•  Original

rätt. Det har mot denna bakgrund ibland gjorts gällande att i vart fall sådan uthyrningsverksamhet som idag bedrivs under seriösa former i själva verket är en enligt arbetsförmcdlingslagen helt laglig verksamhet. fullt jämförbar med entrcprenadverksamhet eller t.o.m. utgörande sådan verksamhet. Denna osäkerhet om uthyrningslöretagens legala status åter- speglas också bland de remissinstanser som uttalat sig i frågan. 'Bland annat har Svea hovrätt och Juridiska l/Ål/x'Ill/('[A'a'lj"II”/J'Ullj'I”IIIN/x'III./ligis'llt'iillfIlt'l' vid Lunds universitet framhz'fllit att eventuella lagstiftningsåtgärder bör avvakta tills vägledande uttalanden har erhållits från den högsta domstols- instansen.

Genom två nyligen avkunnade domar av Högsta domstolen (NJA 1989 s. 629) har sådant vägledande uttalande erhallits. Domstolen hade i dessa mål att pröva lagenligheten av viss skrivbyråverksamhet. l—Ifter samman- fattande värdering av omständigheterna i målet kom Högsta domstolen till det resultatet att de förhållanden som enligt praxis är av betydelse vid bedömningen inte avvek på sådant sätt från de förhållanden som förelåg i 1962 och 1973 års rättsfall att det fanns anledning att bedöma avtalsförhål- landet mellan bolaget och beställarna på annat sätt än Högsta domstolen gjordei fråga om de avfalsförhallanden som prövades i dessa rättsfall. Det har alltså enligt domstolen varit fraga om uthyrning av arbetskraft i för— värvssyfte utan tillstånd.

Högsta domstolens avgörande innebär ett klargörande av det i prome- morian beskrivna rättsläget. nämligen att uthyrning av arbetskraft i för- värvssyfte är en olaglig verksamhet (olaga arbetsförmcdling).

Som framhålls i promemorian är det flera omständigheter som talar för att dagens mycket restriktiva lagstiftning i detta avseende inte är särskilt väl lämpad att möta de förändringar som ägt rum och de nya företeelser som växt fram sedan lagens tillkomst för över femtio år sedan. Många uthyrningsföretag fyller onekligen för närvarande ett behov när det gäller kravet på en smidig och fungerande arbetsmarknad. För samhället i stort kan uthyrningsföretagens verksamhet innebära rationaliseringsvinster i form av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och ett ökat utbud av arbets- kraft. En legalisering av uthyrningsverksamhcten innebär samtidigt att resurser kan skapas för att på ett mer effektivt sätt än idag ingripa mot den del av uthyrningsvcrksamheten som inte motsvarar samhällets krav och där problemen är som störst. Jag instämmer därför i promemorians förslag att uthyrning av arbetskraft inte bör ses som en form av arbetsförmedling utan som en verksamhet skild från detta. Så gott som samtliga remissin- stanser har också tillstyrkt behovet av en sådan särreglering.

Om man vill särreglera ttthyrningsverksamheten i förhållande till arbets- förmedling i syfte att legalisera verksamheten maste själva begreppet ut- hyrning närmare definieras i lagtexten. l promemorians lagförslag ä2 föreslås att med uthyrning av arbetskraft "avses verksamhet som går ut på att en arbetsgivare mot ersättning ställer sina arbetstagares arbetskraft. helt eller delvis. till en beställarcs förfogande för att under den senares ledning utföra arbete som hör till dennes näringsverksamhet."

Några remissinstanser har uttryckt farhågor att det med promemorians förslag till definition av begreppet uthyrning av arbetskraft kan uppstå

• Sida 20
•  Original

problem med gränsdragningen i första hand mot entreprenad. Risk förelig- ger. menar man. att i dag helt tillåtna verksamheter kommer att omfattas av den föreslagna definitionen och att det därför bör övervägas ytterligare om inte lagtexten kan formuleras ännu tydligare på denna punkt.

Utgångspunkten när det gäller att definiera och särreglera uthyrning av arbetskraft måste vara att under detta begrepp endast föra sådant som enligt gällande rätt är att betrakta som olaga arbetsförmedling enligt 1 _5 andra stycket arbetsförmedlingslagen. Av Högsta domstolens domar NJA 1973 s. 562 och 1989 s. 629 framgår att det gällande förbudet mot uthyr- ning av arbetskraft innebär ett förbud mot skapandet av ett rättsförhållan- de mellan en beställare och en uppdragstagare. som går ut på att den senare skall ställa arbetskraft till förfogande för beställaren.

Som framgår ansluter- den i promemorian föreslagna definitionen gans- ka väl till vad som enligt gällande rätt är att betrakta som uthyrning av arbetskraft. För att ytterligare ansluta definitionen till vad som idag kan anses vara gällande rätt bör emellertid enligt min mening definitionen ta sin utgångspunkt i själva uppdragsavtalet. dvs.-rättsförhållandet mellan beställaren och arbetsgivaren och alltså inte, på sätt som föreslås i prome- morian. låta verksamheten som sådan vara avgörande för avgränsningen gentemot andra verksamhetsformer.

När det gäller den närmare gränsdragningen mellan uthyrning av arbets- kraft och entreprenad måste. som också framhålls i promemorian. denna bedömning göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskil- da fallet. Detta medför. vilket också påpekats av urbelsdontrio/en (A D) att det blir mycket svårt för att inte säga omöjligt att i lagtext ge en riktig och heltäckande beskrivning av vad som skall anses utgöra uthyrning av ar- betskraft (jfr prop. 1970: 166 s. 53 ff och LU 11 1970193). Enligt AD finns det exempelvis. med den utformning förslaget fått. en risk för att en delav alla de faktorer som måste beaktas. tillmäts en alltför stor betydelse i förhållande till andra. AD synes här närmast syfta på arbetsledningskritc- riet i begreppets senare led. nämligen för att "under den senares ledning (dvs. beställarens) utföra arbete...

Jag delar arbetsdomstolens bedömning att det föreligger en risk att särskilt arbetsledningskriteriet i prometnorieförslaget har fått för stor tyngd i förhållande till alla faktorer som måste beaktas. Det torde heller inte vara nödvändigt att i lagtexten särskilt lyfta fram detta moment. Enligt min mening ligger redan i den omständigheten att arbetskraften. enligt förslaget. ställs till en bcställares förfogande. att denne alltså dispo- nerar över arbetskraften i olika hänseenden inbegripet den direkta arbets- ledningen.

Ett par remissinstanser. nämligen rikstv/tatteverkct (RSI-"). li'inxri'illwz i Stockholms län och Aff-"IS har pekat på att ordet "näringsverksamhet' i uttryckets sista led synes missvisande eftersom lagen uppenbarligen är avsedd att tillämpas även på sådan uthyrning där beställaren inte bedriver näring, exempelvis myndigheter. Jag delar denna uppfattning och föreslår därför att ledet "närings-" i sista ordet utgår.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör uthyrning av arbetskraft kunna definieras som ett rättsförhållande mellan en beställare och en

• Sida 21
•  Original

arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetsta- gare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.

För att uthyrningsverksamhet i lagens mening skall föreligga måste alltså arbetsgivaren uppbära ersättning i en eller annan form. Ersättningens storlek är här inte avgörande. Såväl förvärvssyftande (vinstsyftande) verk- samhet som verksamhet som drivs endast mot självkostnad eller liknande omfattas av den föreslagna definitionen.

Ett par remissinstanser har pekat på att svårigheter kan uppstå att med förslagets utformning definiera vem eller vilka som skall anses som bestäl- lare i lagens mening. Enligt min mening får med beställare i detta samman- hang avses den som står som avtalspart (uppdragsgivare) i ett avtal om inhyrning av arbetskraft. Den som på detta sätt anlitar inhyrd arbetskraft är idag så gott som uteslutande en person eller ett företag/myndighet som bedriver en verksamhet med arbetsgivaransvar för egna anställda. 1 rättslig mening är då beställaren den enskilde näringsidkaren eller det aktiebolag eller den juridiska person av annat slag eller myndighet som bedriver rörelsen även om de skyldigheter som åvilar beställaren enligt förslaget rent faktiskt kan komma att fullgöras av företrädare för beställaren. I ett aktiebolag är det exempelvis ofta en VD eller någon som utses av VI) som handhar den löpande verksamheten eller uppträder som beslutsfattare. l normalfallet bör det inte vålla några problem att avgöra vem som skall anses vara beställare i lagens mening.

Kravet att arbetet skall utföras i beställarens verksamhet innebär att om beställaren saknar egen verksamhet för det aktuella arbetet faller arbetet utanför lagens tillämpningsområde.

Enligt min mening torde det knappast vara möjligt eller ens önskvärt att på ett mer uttömmande sätt än så i lagtext definiera begreppet uthyrning av arbetskraft. Som AMSocksä har påpekat innehåller Norge och Finlands lagstiftning liknande definitioner utan att det tycks ha inneburit några större avgränsningsproblem. 1 övrigt utgör de förarbetsuttalanden som gjordes i samband med 1970 års lagstiftning fortfarande. en god grund för gränsdragningen mellan uthyrning av arbetskraft och entreprenad (se. prop. 1970: 166 s. 21 ff). Genom de av Högsta domstolen nyligen avkunna- de domarna (NJA 1989 s. 629) har ytterligare utvecklats på vilket sätt gränsdragningen skall ske.

Förslagets förhållande till [LOs konvention nr 96

Som tidigare redovisats är Sverige bunden av ILO-konventionen nr 96 som i princip stadgar ett förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedlingsby- råer med vinstsyfte. I konventionens artikel 1. mom 1 (a), definieras avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte som "varje per- son. sammanslutning. byrå eller annan organisation. vilken tjänar som mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare åt arbetsgivare i syfte att direkt eller indirekt från någondera erhålla ekono- misk eller annan materiell fördel."

Tillämpningen av konventionen nr 96 har inte varit problemfri. Bl.a.

• Sida 22
•  Original

har Sverige år 1965 vänt sig till lLOs internationella arbetsbyrå med en begäran om klarläggande av innebörden av konventionens uttryck "av- giftskrävande arbetsförmedlingsbyrå med vinstsyfte". Korrespondensen redovisas i promemorians avsnitt 5.1. llärav framgår bl.a. att enligt ar- betsbyråns mening kan konventionen vara tillämplig på t. ex. ambulerande skrivbyråvcrksamhet sådan den beskrivits i regeringens framställning till ILO. varvid det väsentligaste kriteriet för bedömningen om konventionen är tillämplig är transaktionens natur. Arbetsbyråns svar lämnades med det sedvanliga förbehållet att lLOs stadga inte ger byrån någon speciell befo- genhet att ge en auktorativ tolkning av konventioner som antagits av arbetskonferensen. Denna rätt tillkommer endast internationella domsto- len i Haag.

Flera länder som ratificerat konvention nr 96 har valt en restriktivare tolkning av konventionens tillämpningsområde än vad arbetsbyrån gav uttryck för i sitt utlåtande. [ flertalet av dessa länder menar man att det inte kan vara fråga om arbetsförmedling i konventionens mening när arbetstagaren är anställd vid ett uthyrningsföretag vilket upprätthåller en arbetsgivarfunktion såväl gentemot de anställda som det allmänna. Frågan om konventionens tillämplighet på uthyrningsverksamhet har också under senare. år varit föremål för en omfattande rättsvetenskaplig debatt och analys såväl inom som utom lLO. Meningarna har härvid varit delade. lLOs styrelse har också vid ett par tillfällen efter arbetsbyråns utlåtande uttryckt de svårigheter som föreligger att tillämpa och tolka konventionens räckvidd när det gäller uthyrning av arbetskraft.

Av det nu redovisade framgår att frågan om konventionens tillämplighet på uthyrning av arbetskraft är kontroversiell och svårbedömd främst mot bakgrund av att det i konventionen inte finns en enda bestämmelse som formulerats uttryckligen med tanke på denna slags verksamhet.

Bland de remissinstanser som yttrat sig över förslagets förhållande till konventionen har ILO-kommittén framhållit att arbetsbyråns tolkning gjordes med utganspunkt från en särskild typ av förmedlingsbyråcr och gäller endast i den utsträckning som samma omständigheter som tolkning- en grundar sig på är för handen. Enligt ILO-kommitten bör det Väsentliga vid bedömningen om konventionens tillämplighet vara på vilket sätt och under vilka omständigheter sotn arbetskraften ställs till uppdragsgivarens förfogande.

ILO-kommitten anför vidare:

"Eftersom ett grundläggande syfte med konventionen är att skydda arbets- tagare mot en oegentlig behandling bör vid denna prövning avgörande vikt fästas vid hur förhållandet mellan verksamhetens utövare och vederböran- de arbetstagare satnt förhållandet till uppdragsgivaren gestaltar sig. Om detta första förhållande ttppfyllcr de krav som normalt kan ställas på ett anställningsförhållande med avseende på anställningens förrn och innehåll synes det befogat att dra den slutsatsen att den person eller det företag som ställer arbetskraften till en uppdragsgivares förfogande inte "tjänar som mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare åt arbetsgivare". Därmed faller denna kategori utanför konventionens till- lämpningsområde. Om däremot förhållandet mellan uthyraren och arbets-

• Sida 23
•  Original

tagaren inte uppfyller de nu nämnda kraven bör konventionen vara til- lämplig cftersom arbetstagaren i denna situation i realiteten torde vara att betrakta som anställd inte hos det uthyrande-företaget. utan hos den person eller det företag. till vars förfogande han eller hon ställs.

När det gäller frågan om konventionens tillämplighet med avseende på de uthyrningsföretag som enligt promemorian föreslås kunna få tillstånd att bedriva uthyrningsverksamhet synes dessa enligt ILO—kommittén upp- fylla de krav som enligt ovan redovisade synsätt mäste föreligga för att verksamhetens utövare inte skall omfattas av konventionens begrepp "av- giffskrävandc arbetsförmedlingsbyrå".

S..-fF och .S'veriges Itta'ttstri/iirbtttu/ har uttryckt uppfattningen att uthyrning av arbetskraft är en verksanthet som faller utanför konventionens tillämp- ningsområdc.

JIH'fde/t'lt|fil/(Il[I("ISSI_l-'I'L'/.f'('l1.5"_lÖI'S/x'IIfIfg.s'IlänlIla, vid Lunds universitet har anfört att oavsett den osäkerhet som föreligger beträffande gällande rätt finns det — om man vill tillåta viss uthyrningsverksamhet — anledning att särreglera denna verksamhet för att. om än inte till punkt och pricka uppfylla Sveriges åtaganden gentemot ILO och den av Sverige ratificerade konventionen nr 96. så åstadkomma ett regelverk som i någon utsträck- ning harmonierar därmed liksom med regleringen i några andra europeis- ka länder.

At'f-IS påpekar att oavsett konventionens räckvidd när det gäller uthyr- ning av arbetskraft är ILO-konventionens detaljerade regelsystem alltför snävt när det gäller att hitta en ändamålsenlig lösning av problemen med privat arbetsförmedling m.m. Enligt AMS bör regeringen därför i första hand verka för en revidering inom ILO av konventionen nr.96 och i andra hand. om 'en sådan revidering inte kan komma till stånd inom rimlig tid. överväga om inte konventionen borde sägas upp.

På skäl som jag kommer att närmare utveckla i ett senare sammanhang ärjag inte beredd att verka för en revidering av konventionen eller att säga upp densamma. Detta är emellertid enligt min mening inte heller nödvän- digt i anledning av det nu föreliggande lagförslaget. Jag har nämligen inte någon annan uppfattning i denna fråga än den som ILO-kommitten gett uttryck för. nämligen att om anställningstörhållandet mellan uthyraren och dennes arbetstagare uppfyller de krav sotn normalt kan ställas på ett anställningsförhållande uppträder inte heller uthyraren som mellanhand i konventionens mening. Den sotn hyr ut arbetskraft är i motsats till den som bedriver arbetsförmedling. ansvarig såväl gentemot sitta anställda som uppdragsgivaren. Jag avser att i det följande föresla vissa bestämmel- ser för att garantera att anställningsförhållandet uppfyller de krav som måste kunna ställas. Det är således min uppfattning att sådan uthyrnings- verksamhet som i fortsättningen skall kunna bedrivas med stöd av lagen faller utanför konventionens tillämpningsområdc. Med denna bedömning saknas också anledning att gå in på hur förslaget i och för sig förhåller sig till de olika bestämmelserna i konventionens del 11.

• Sida 24
•  Original

3.2. Begreppet "arbetsförmedling" och förmedlingsmonopolet

Mitt förslag: 1 lagen införs en generell definition av begreppet arbetsförmedling. Med arbetsförmedling förstås sålunda en verk- samhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av ar— betskraft. Som en nyhet införs en möjlighet att efter tillstånd av AMS bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte lör arbetstagare i företags- eller verksledande ställning. Som en annan nyhet föreslås att kravet att tillstånd till internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte förutsätter bilaterala överenskommelser slopas. I öv- rigt föreslås i huvudsak vissa språkliga och redaktionella ändringari den nuvarande regleringen när det gäller sådan arbetsförmedling.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag. ] pro- memorian föreslas inte någon utvidgning av möjligheten att bedriva förvärvssyftande arbetsförmedling. liksom inte heller avskaffandet av kravet på överenskommelser med främmande stat för att bedriva interna- tionell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte lämnat några syn- punkter på förslaget i denna del eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser bl.a. länsrätten [' .S'lt'tt'k/zolms [än och flertalet arbetsgivar- organ har synpunkter på den föreslagna definitionen av begreppet arbets- förmedling och menar att begreppet arbetsförmedling istället bör bygga på begreppet anställning. AMS. som i och för sig inte har något att erinra mot det sakliga innehållet i den löreslagna definitionen. anser att det inte Iinns något behov av en definition eftersom det inte har funnits några problem med den nuvarande tillämpningen. AMS har vidare förklarat att en arbets— förmedling fortfarande bör skötas i offentlig regi men att man inte är främmande för att under vissa förutsättningar tillåta privata förmedlingar. Bl.a. föreslår AMS att lagen bör innehålla ett uttryckligt undantag för yrkesmässig förmedling av personer i företagsledande ställning (s.k. head- hunting).

SAF och Sveriges- Industriförbund pekar på att det i promemorian inte framförs några bärande skäl mot att det i detta sammanhang finns starka skäl för en konkurrerande verksamhet som kan tillgodose behov som de nuvarande förmedlingarna ej klarar av eller som genom själva konkurren- sen stimulerar den offentliga förmedlingens effektivitet. Även SACO/SR har framfört liknande synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Genom att den särskilda form av arbetsförmed- ling som idag regleras i lagens ] Sandra stycke (dvs. uthyrningsverksam- het) bryts ttt ur arbetsförmedlingsbegreppet och görs till föremål för sär- skild reglering måste begreppet arbetsförmedling närmare definieras i lagen. Med förslaget att reglera uthyrningsverksamhet som något skilt från arbetsförmedling försvinner samtidigt en del av de idag föreliggande svå-_ righeterna med att definiera begreppet arbetsförmedling.

• Sida 25
•  Original

Möjlighet fittns att införa ett tncr "renodlat" arbetsförmedlingsbegrepp. Till arbetslörmedling skttlle då först och främst kunna hänföras sådan traditionell arbetsförmedlingsverksamhet som går ut på att knyta kontakt mellan arbetsgivare och arbetstagare i avsikt att dessa skall träffa avtal om anställning. 1 och för sig skulle kttnna övervägas att rent allmänt definiera arbetsförmedling utifrån en sådan verksamhet. vilket också ett par remiss- instanser varit inne på. Med hänsyn till de skiftande verksamheter och former under vilka arbetslörmedling kan tänkas bedrivas föreligger emel- lertid. enligt min uppfattning. stor risk för att en sådan definition skulle komma att bli för snäv. En vidare definition är därför nödvändig. Arbets— lörtnedling skttlle då. på sätt som i sak föreslagits i promemorian. kunna definieras som en verksamhet som har till ändamål att anskaffa arbete åt arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte avser sådan verksamhet som tidigare delinierats som uthyrning av arbetskraft.

Redan i 1970 års lagstiftningsärende (1970:166 sid 54) övervägdes att införa en liknande definition på arbetsförmedling vilket emellertid då avvisades med hänsyn till den osäkerhet en sådan definition skulle kunna tänkas föranleda på längre sikt i fråga om sådan verksamhet som bedrevs som uthyrningsverksatnhet. Vad lagstiftaren här syftade på var att risk förelåg att vid en rättslig prövning uthyrningsverksamheten skulle kunna falla utanför en delinition på vad arbetslörmedling är för något. De farhå- gor som 1970 års lagstiftare hyste mot att i lagtexten införa en definition av begreppet arbetsförmedling försvinner emellertid om man samtidigt inför en definition på uthyrningsverksamhet och ett förslag till reglering i sär- skild ordning av denna verksamhet.

1 ovan nämnda lagstiftningsärende uttalades också att arbetsförmedling (inkl. sådan verksamhet som är att betrakta som ttthyrningsverksamhet) torde kunna definieras med utgångspunkt i verksamhetens huvudsakliga syfte. Den närmare innebörden i gällande rätt av begreppet "verksamhe- tens huvudsakliga syfte" är oklar. Frågan har inte ställts på sin spets i rättspraxis. Motsatsvis skulle begreppet kunna uppfattas så att om någon bedriver en verksamhet som till mer än femtio procent består av något som inte är att betrakta som arbetsförmedling skulle resten av verksamhe— ten kunna utgöras av arbetsförmedling och denna mindre del av verksam- heten därigenom falla utanför lagen. En skrivbyrå som bedriver exempel- vis 60 procent stationär verksamhet och 40 procent ambulerande verksam- het skulle med ett sådant synsätt kunna tänkas falla utanför lagens defini- tion på arbetsförmedling. Detta kan emellertid inte ha varit lagstiftarens avsikt.

Det nu sagda innebär att om man definierar arbetsförmedling med utgångspunkt i verksamhetens huvudsakliga syfte uppstår besvärliga gränsdragningsproblem. En bättre avgränsning är att i stället definiera arbetsförmedling med utgångspunkt i verksamheten som sådan och inte i dess huvudsakliga syfte. Arbetsförmedling skulle då kttnna definieras som en verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare i stället för att det huvudsakliga syftet nted verksamheten skall vara avgörande. Det bör emellertid framhållas att. förutom att uthyrningsverksamhet inte längre skall anses som arbetsför-

• Sida 26
•  Original

medling. avsikten med en sådan definition inte är att införa ett nytt eller annorlunda arbetsförmedlingsbegrepp än vad som idag får anses vara gällande rätt.

Även om endast en mindre del av en utövares totala verksamhet utgörs av arbetsförmedling faller denna verksamhet in under lagen under förut- sättning att den bedrivs under stadigvarande och yrkesmässiga former. Detta torde för övrigt också ha varit lagstiftarens ursprungliga syfte med begreppet arbetsförmedling. l socialstyrelsens förslag till lagstiftning i 1.935 års lagstiftningsärende (prop. 1935183) föreslogs att med arbetsförmedling enligt lagen skulle avses endast sådan arbetslörmedling som bedrevs _vrkes- eller regelmässigt. Med ordet ”yrkesmässigt” ville man. enligt socialstyrel- sens motivering till sitt förslag. ej angiva att lörrnedlingsverksamheten skulle utgöra törmcdlarens enda eller huvudsakliga sysselsättning utan endast att verksamheten bedrevs på yrkestnässigt sätt (sid. 25). Vid överar- betningen av socialstyrelsens förslag vidtogs en del jämkningar. Enligt föredragande departementschefen var jämkningarna av formell natur. Bland annat togs uttrycket "yrkes- och regelmässigt" bort. Enligt departe- mentschefen torde med användandet av ordet "'bedrives".rned tillräcklig tydlighet framgå att lagen endast äger tillämplighet på arbetsförmedling av viss permanens och omfattning (sid. 28).

Mot bakgrund av de skiftande verksatnheter under vilken arbetslörmed- ling bedrivs torde det knappast vara möjligt eller ens önskvärt att i lag på ett tner uttömmande sätt än vad som ovan föreslagits försöka ange alla de former av verksamheter som kan betraktas vara arbetsförmedling. För det första skulle en sådan uppräkning inte kunna göras fullständig och för det andra skulle den snabbt bli inaktuell till följd av förändringar inom arbets- livet. Dessutom kan verksamheter som befinner sig på gränsen till arbets- förmedling formellt anordnas på många sätt och lätt maskeras sa att verksamheten faller utanför en definition av vilka verksamhetsförmer som skall anses vara arbetsförmedling. Det är därför inte möjligt att dra en klar gräns mellan olika verksamhetsformer. Detta gäller såväl gränsdragningen mellan arbetsförmedling och urhyrning som mellan uthyrning och entre- prenad.

När det närmare gäller gränsdragningen mellan arbetsförmedling och uthyrning talar naturligtvis den omständigheten att ett skriftligt anställ- ningsförhållande föreligger mellan en arbetstagare och det företag som ställer arbetstagaren till ett annat företags förfogande för att det är fråga om trfhyrningsverksatnhet. (_)m emellertid anställningen till sitt innehåll blir så uttunnad att den inte längre kan anses uppfylla de krav som måste kunna ställas på en anställning för att anställningsförhållande rättsligt sett skall anses ha uppkommit eller. om det är fråga om s.k. skenavtal i syfte att kringgå lagstiftningen. kan situationen vara att bedöma annorlunda. Förhållandena är då likartade med dem som råder när en arbetstagare anställs endast "uppdrag för uppdrag". I dessa fall torde arbetstagaren vid en rättslig bedömning i realiteten vara att betrakta som anställd inte hos det ttthyrande företaget. utan hos det företag. till vars förfogande arbetsta- garen ställs. Verksamheten torde då vara att bedöma som arbetsförmed- ling. Detsamma får anses gälla vid fall då den som har hyrt in arbetskraft. i

• Sida 27
•  Original

samband med inhyrningen eller kort tid därefter. i sin tur hyr ut samma arbetskraft till någon annan s. k. vidareuthyrning. Sadan verksamhet torde vara att bedöma som arbetsförmedling även om den som hyr ut den inhyrda arbetskraften träffar formella anställningsavtal med den arbets- kraft som berörs. Detta betyder att det i sista hand får ankomma på domstol att på basis av en helhetsbedömning i det enskilda fallet avgöra om en viss verksamhet är att hänföra till arbetsförmedling eller uthyrning.

Förmedlingsmonopolet

AMS har i sitt remissyttrande pekat på att den offentliga arbetsförmedling- en förenar tre viktiga funktioner. nämligen informationsfunktionen. för- medlingsfunktionen och den marknadspåverkande funktionen.

1. Enligt AMS fungerar arbetsförmedlingen som en mar/vmulsp/a/s där de sökande ska kunna överblicka de lediga platserna och där arbetsgivarna kan få kontakt med de arbetssökande. Ju större andel av platserna och de sökande som finns hos förmedlingen. ju bättre fungerar den som mark- nadsplats. Uppgiften är här att sprida information om lediga platser och arbetssökande till sökande och arbetsgivare. Om tillkomsten av nya priva- ta arbetsförmedlingar leder till att informationen om de lediga platserna spjälkas upp mellan ett antal olika förmedlingar försämras marknadsfunk- tionen. Nackdelen med en uppsplittring av informationen om de lediga platserna skulle emellertid kunna motverkas om systemet byggs ut så det skulle vara tillgängligt för alla lörmedlingar. privata och offentliga. och alla förmedlingar skulle vara skyldiga att lämna sin information till systemet Däremot kan man knappast göra alla arbetssökande tillgängliga för alla

lörmedlingar. Det är svårt att tänka sig att en arbetssökande som har anmält sig till den offentliga förmedlingen för att t.ex. byta arbete skulle kunna exponeras av en annan förmedling för den sökandes egen arbetsgi- vare. Å andra sidan kan man tänka sig att en ombytessökande som inte utnyttjar den offentliga förmedlingen ändå skulle vara beredda att anmäla sig som sökande hos en privat förmedling; så fungerar av allt att döma flera av de s. k. head-huntingförctagen redan idag. En sådan utveckling skulle i så fall betyda ett tillskott av sökande genom etablering av konkurrerande eller kompletterande förmedlingar.

2. F.nligt AMS fungerar den offentliga arbetsförmedlingen vidare som en mäklare mellan arbetsgivare och arbetssökande och ska i det enskilda fallet åstadkomma överensstämmelse mellan individens och arbetsgiva- rens önskemål. Ju bättre kontakt mellan parterna. ju större kunskap om respektive parts önskemål och ju större marknadsandel som förmedlingen har. ju bättre kan den lösa förmedlingsuppdragen. När man i den offentliga debatten talar om privata lörmedlingar menar man nog i allmänhet konkurrens i mäklarfunktioncn eller atminstonc en komplettering av mäklarfunktionen på de områden där den offentliga förmedlingen inte förmår ge en tillräckligt god service. Tillkomsten av sådana konkurrerande eller kompletterande lörmedlingar skulle säkert kunna innebära ett ökat utbud av service och en större lyhördhet för

• Sida 28
•  Original

uppdragsgivarens behov. Det bör dock observeras att den avgörande frå- gan inte är om ett sådant ökat tjänsteutbud sker i privat eller offentlig regi. Ett ökat tjänsteutbud kan likaväl åstadkommas om den offentliga lörmed- lingen tillåts att ta ut avgifter för sina tjänster eller får ett tillskott av resurser på annat sätt.

Om man skulle välja att organisera förmedlingsverksamheten i landet i en avgiftsfri offentlig del och en avgiftbelagd privat del måste man beakta följande.

Det är en uppenbar styrka för en arbetsförmedling att arbeta med både dem som är arbetslösa och dem som är ombytessökande. Genom att platser tillsätts med ombytessökande skapas ett ledigt utrymme på arbets- marknaden som kan användas för att placera en arbetslös sökande. En utveckling mot splittring av arbetsförmedlingen i en avgiftsfri och en avgiftsbelagd del i olika organisationer innebär samtidigt en stor risk för en uppdelning av marknaden och en kategoriindefning av de arbetssökande som på sikt kan försvåra rörligheten och försvaga möjligheterna för vissa av de arbetssökande. Detta bör ses i samband med arbetslörmedlingens tredje funktion. den marknadspåverkande.

3. Förmedlingens nmrknadspåverkande funktion syftar till. enligt AMS. att stimulera utbudet av arbetskraft och påverka efterfrågan på arbetskraft så att de politiska målen — framför allt målet om full sysselsättning — kan uppnås. .lu bättre resurser och metoder förmedlingen har. ju större förut- sättningar har den att klara denna arbetsmarknadspolitiska uppgift. Den offentliga förmedlingen har befogenheter att ge ekonomiskt stöd av olika slag för att påverka utbud och efterfrågan på arbetskraft. Den offent- liga förmedlingen har också en kontrollfunktion mot medlemmarna i arbetslöshetsförsäkringskassorna när det gäller att bedöma om medlem- marna står till arbetsmarknadens förfogande. Det är uppenbart att dessa myndighetsfunktioner inte kan överlåtas till privata förmedlingar. Den marknadspåverkande funktionen utgör en hörnpelare i den offentliga för- medlingens verksamhet och måste vara integrerad med funktionen som marknadsplats och mäklare. Jag delar i stort de av AMS redovisade synpunkterna på arbetsförmed- lingens roll. Jag vill därutöver göra följande tillägg och kompletteringar. Risken för exploatering av arbetskraft torde ha varit det starkaste skälet för lagstiftningen om arbetsförmedling. ] förarbetena till 1935 års lag uttalades bl.a. att den enskilde inte skulle behöva avstå från något av sin arbetsförtjänst för att få arbete. Framväxten av starka fackliga organisationer och en omfattand '. arbets- rättslig och social lagstiftning har medfört att detta skäl successivt trätt i bakgrunden. Fortfarande måste emellertid gälla att en arbetssökande kost- nadsfritt skall kunna orientera sig på arbetsmarknaden och enkelt få till- gång till den samlade kunskapen om lediga platser. Till detta kommer att även arbetsgivaren skall kostnadsfritt kunna få tillgång till den samlade kunskapen om var det finns ledig arbetskraft och få hjälp att få lediga platser tillsatta. Ett annat skäl som på senare tid växt sig allt starkare är arbetsmarknads- politiskt. Genom den offentliga arbetsförmedlingen får den arbetssökande

• Sida 29
•  Original

kontakt med de samhällsorgan som handhar de arbetsmarknadspolitiska medlen. Det kan gälla arbetsmarknadsutbildning. flyttningsbidrag, arbets- löshetshjälp m. m. Nackdelarna med privat arbetsförmedling från denna synpunkt är uppenbar. Genom att samla utbud och efterfrågan på arbets- marknaden till den offentliga arbetsförmedlingen vidgas vidare möjlighe- terna för statsmakterna att få en god och ingående kännedom om det aktuella läget på arbetsmarknaden och i enlighet härmed reagera med nödvändiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även ur effektivitetssyn- punkt finns vinster att hämta om merparten av de lediga arbetena förmed- las via samma myndigheter so'm ansvarar för de arbetsmarknadspolitiska instrumenten. Redan vid lagens tillkomst utgick man också ifrån att där det finns en välordnad avgiftsfri förmedling skttlle en jämsides bedriven arbetsförmedlingi vinstsyfte knappast ha någon uppgift att fylla.

Jag vill även peka på en effekt som är välkänd i andra länder med en svag offentlig arbetsförmedling. nämligen uppkomsten av en segregerad arbetsmarknad. De privata förmedlingarna är i enlighet med sitt vinstsyfte angelägna om att förmedla endast den mest attraktiva arbetskraften dvs. den arbetskraft som ger största möjliga ekonomiska utbyte och som samti- digt medför minst arbete för förmedlingarna. Detta innebär att den offent— liga arbetsförmedlingens huvuduppgift på en sådan arbetsmarknad fram- för allt blir att ta hand om den mest svårplacerade och minst attraktiva arbetskraften. nämligen de som av olika skäl har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Det kan t.ex. röra sig om långtidsarbetslösa eller arbetssökande som på grund av handikapp. ålder eller av andra skäl har nedsatt arbetsförmåga. Ett sådant system medför på sikt en sämre funge- rande arbetsmarknad både för arbetssökande och arbetsgivare och sämre effekter av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag vill emellertid peka på att den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för att bedriva arbetsförmedling även utanför den offentliga arbetsförmed- lingen. När det gäller förvärvssyftande arbetsförmedling har tillstånd till sådan förmedling meddelats för musiker och sceniska artister för anställ— ning till eller från utlandet. [ övrigt har tillstånd till arbetslörmedling beviljats främst inom tre områden. nämligen kulturarbetsmarknaden. kontorsarbctsmarknaden och arbetsmarknaden för mannekänger.

Enligt min uppfattning bör det nu vara dags att vidga dessa möjligheter. Utgångspunkten bör vara att förmedling av arbetskraft är en fråga av central betydelse för relationen mellan parterna på arbetsmarknaden. En vidgning av möjligheterna att bedriva icke förvärvsyftande arbetsförmed— ling bör därför baseras på en gemensam bedömning av serviccbehovet utöver vad den offentliga förmedlingen kan ge. Om parterna inom ett avtalsområde kommer fram till en överenskommelse om att bedriva en gemensam förmedling bör den omständigheten vara ett tillräckligt skäl för att konstatera att det föreligger ett arbetsmarknadspolitiskt behov av en sådan förmedling. Som villkor bör uppställas att förmedlingen skall arbeta efter samma allmänna riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitikcn, t.ex. att främja jämställdhet. att motverka utslagning från arbetslivet m.m. För dessa förmedlingar bör även gälla förbud att ta ut avgifter av de arbetssökande.

• Sida 30
•  Original

På en punkt är jag beredd att vidga möjligheterna att mot tillstånd bedriva privat arbetsförmedling i förvärvssyfte. Jag tänker här på sådan förmedling som uteslutande tar sikte på personer som får anses ha före- tags— och vcrksledande eller därmed jämförlig ställning (s. k. head—hunting- verksamhet). Som tidigare redogjorts för far AMS idag endast ge tillstånd till sådan förvärvssyftande arbetsförmedling som innefattar förmedling av anställning till eller från utlandet för musiker och sceniska artister. Enligt min mening torde det knappast finnas några bärande arbetsmarknadspoli- tiska skäl mot att öppna en möjlighet även för den nu nämnda lörmed- lingsverksamheten att få bedriva sin verksamhet helt legalt. Av AMS remissyttrande framgår att det uppenbarligen finns ett behov av denna speciella förrn av förrnedlingsverksamhet. Jag vill i sammanhanget fram- hålla att den berörda personalkategorin finns väl definierad såväl i anställ- ningsskyddslagen som lagen om offentlig verksamhet.

Det nu föreslagna ändringarna står i god överensstämmelse med kon- ventionens art. 5 som medger undantag för sådana i lag noggrant angivna personkategorier för vilka tillfredsställande arbetsförmedling inte lämpli- gen kan anordnas inotn den offentliga arbetsförmedlingens ram.

Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling i landet bör i enlighet med Sveriges åtaganden i ILO inte splittras upp. Det bör även fortsätt- ningsvis ankomma på arbctsmarknadsstyrelsen att ha det samlad * ansva- ret för arbetsförmedling. ] detta ansvar ingår att bedriva den offentliga förmedlingen och att svara för tillsynen av all förmedlingsverksamhet.

Sammanfattningsvis innebär det nu sagda att jag. när det gäller möjlig- heten att bedriva arbetsförmedling. föreslår dels en möjlighet att bedriva privat vinstsyftande arbetsförmedling av platser för personer med före- tagsledande eller liknande ställning. dels möjligheter för parter inom ett avtalsområde att under vissa klart angivna villkor bedriva arbetsförmed— ling. Mot denna bakgrund föreligger inte heller något behov. vilket ett par remissinstanser varit inne på. att revidera eller säga upp konventionen. Bestämmelserna i övrigt i lagen är emellertid i stort behov av en språklig översyn och en bättre redaktionell utformning.

Ett par remissinstanser har påpekat att den i promemorian föreslagna 4; andra stycket synes innebära en saklig förändring i förhållande till nuvarande ordning. trots att en sådan ändring inte torde ha varit åsyftad. Jag delar uppfattningen att bestämmelsen fått en olycklig formulering i promemorian.

Bestämmelsen reglerar möjligheten till internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte. Enligt nuvarande 25 tredje stycket får tillstånd till sådan arbetsförmedling beviljas endast för de fall och på de villkor som regeringen efter överenskommelse med främmande stat bestämmer. Detta gäller dock inte internationell arbetsförmedling inotn musiker- och artist- branschen. Kravet på överenskommelse kom till vid arbetsförmedlingsla- gens tillkomst och grundade sig på bestämmelser i lLOs konvention nr 34. antagen år 1933. Denna konvention reviderades genom l949 års konven- tion nr 96. f 1949 års konvention. som ratificerades av Sverige år l95tl. avskaffades emellertid på svensk begäran förutsättningen att utländsk förmedling krävde bilaterala överenskommelser och den nya konventio-

• Sida 31
•  Original

nen förutsatte endast tillstånd och medgivande av vederbörande myndig- het (se prop. l950: 188). Nagon ändring i arbetsförmedlingslagen gjordes emellertid inte. Lagens stadgand' att arbetslörmedling över gränserna förutsätter bilaterala överenskommelser får mot denna bakgrund anses vara utan närmare betydelse. Såvitt är känt har inte heller några sådana överenskommelser med främmande stater träffats av Sverige. Bestämmel- sen kan därför enligt min mening tas bort.

Jag har även föreslagit vissa förtydliganden i förhallande till promemori- ans lagförslag. Jag återkommer närmare härtill i speeialmotiveringen till de enskilda paragraferna.

3.3. Krav på tillstånd alternativt fackligt samtycke för ut- och inhyrning a ' arbetskraft

Mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft legaliseras utan krav på myndighetstillstånd eller. som ett par remissinstanser föreslagit. krav på fackligt samtycke för att inhyrning skall få äga rtun.

Promemorians förslag: Enligt promemorieförslagct får uthyrning av ar- betskraft inte bedrivas. AMS får dock ge tillstånd till uthyrning av arbets- kraft till den som bedöms lämplig att driva verksamheten och om det finns ett beho ' av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Enligt promemorian far tillstånd beviljas för högst tre år i sänder och kan exem- pelvis återkallas om de arbetsmarkuadspolitiska förutsättningarna ändras.

Remissinstanserna: Remissyttrandena utvisar en mycket splittrad bild. Bland de remissinstanser som har tillstyrkt förslaget. helt eller delvis. eller lämnat förslaget utan erinran hör jus!flickans/ww ('./It"). (ln/mtalsvar/rut. l'i/rsprdiss/_l'l't'lxun (RPS). l'i/t'.v/i'irsz'i/cri)rgvrt'r/re/. ri/t's's'lrallever/tel (RSV). (II"- [u'lul'.s/t_t*(/(/._v.vl_t"re/scn (.—fS.S') och [fläns/unMinne/lx c'c'nIrel/nrgunim/ion ("/"( 'O). Lii/t.vurluflsträ/mulen i .S'luv/t/m/mx län har i ett av AMS bifogat yttrande i huvudsak tillstyrkt förslaget.

Ett par remissinstanser har utan att varken tillstyrka eller avstyrka förslaget pekat på vissa problem förslaget kan tänkas medföra ur rättssä- kerhctssynpunkt främst när det gäller gränsdragningen mellan laglig och olaglig verksamhet. AMS tillståndsprövning och reglerna om överklagan— de. I-fit hör bl.a. $qu hur/'är]. .S'fttt'lt/m/mx li/zgxrii/f. länsrätten i Slav/t— lmlms län. .Iuridi._v/tujär/tu/lt'In/jva'/sum;förs/tningsvziinzlic/ vid Lunds univer- silcl och cll'lM'lSt/(ll)NIO/Ull.

Remissiustanser som i en eller annan form representerar eller företräder näringslivet inklusive arbetsgivarorganisationer har så gott som samtliga avstyrkt ellcr ställt sig mycket tveksamma till en reglering och kontroll av uthyrningsverksamhetcn på sätt som föreslagits i promemorian. Bland dessa rcmissinsumser kan nämnas Å'UIHHIt'I'A'Å'tJ/ft'jlilllll. XIII/CIM" (lr/wi..v_g'ivm'- H'I'Å' (S.—fl'). näriling/i'i/1m.m/iflit/clv/ttunm'n (.:-YO). Alt/[('IIA' [fri.v- uc/z kun/tur— rtwsrcr/t (SPK). slaf.v/tmr/urt'f. .vvwrs/tu kammtur/ör/mm/c/. latrulvfiltgslifir— lmm/cl. SAI-'. ar/wlsgl'rarj/r'Yrt'ni/ret'u SFO. .vnitf/i'il't'lugcnx ri/t.w”(ett/fintliml.

• Sida 32
•  Original

koopera/imn'ns fiir/mnd/ingsomanisatitm. Sveriges lna'rtstriförbtmcl' samt ytterligare några intresscorganisationer inom kontors- och servicesektorn.

Enligt de nu nämnda rcmissinstanserna saknas i promemorian argument och analyser som skulle tala för att uthyrning av arbetskraft i de former som idag förekommer skulle vara skadliga för samhällslivet eller enskilda. Förslaget innebär i stället ökad byråkrati. ökade kostnader samt minskad effektivitet i näringslivet. I vart fall krävs ytterligare utredning och analys— innan förslaget kan ligga till grund för lagstiftning. Liknande synpunkter har också framförts av riksåklagaren (lef). Aff-[S. kamrnarränwr i Smek- holm. szfl-IO. riksrevision.s'rcrker (RRV). och länsstyrelsen i Stockholms län.

Ett par remissinstanser bl.a. .-—f..f'l--'IS. LO och SACO/SR har ställt sig kritiska till förslaget därför att det inte löser de problem som finns på arbetsmarknaden och därför föreslagit andra lösningar än de i promemo- rian framförda.

A:",l'IS föreslår sålunda att uthyrningsvcrksamheten bör avkriminaliseras medan en förutsättning för inhyrning skall vara att arbetsmarknadens parter träffat avtal (lokalt eller centralt") om det. I lagen bör anges htrr lång tid som en inhyrning ska få äga rum och anställningsvillkoren för den uthyrda arbetskraften. Ett avtal om inhyrning bör anmälas till länsarbets- nämnden. Vidare bör tillsynen utövas av en partsamrnansatt nämnd. en slags etiknämnd. utanför AMS. som också. vid uppenbara missbruk skall ha möjlighet att besluta om förbud mot fortsatt inhyrning.

Enligt AzlLS'behövS ändringari MBL och främjandclagen. En arbetsgiva- re sorn bryter mot krav på avtal om inhyrning eller mot innehållet i ett kollektivavtal skulle kunna åläggas skadestånd enligt MBL till sin fackliga motpart. Vidare behövs enligt ;f=-HS sanktioner i form av vitesföreläggande mot arbetsgivare som inte anmäler till länsarbetsnärnnd och mot sådana inhyrningar som. med eller utan stöd i avtal. innebär ett uppenbart miss- bruk av lagstiftningen.

Enligt LO skall inhyrning och uthyrning även i fortsättningen vara i lag förbjudet. fnhyrning skall dock kunna ske till företag som har eller brukar ha kollektivavtal och vars fackliga motpart. med stöd av centrala avtal. gett skriftligt samtycke till inhyrning. De centrala kollektivavtalen skall reglera villkoren för inhyrning. dess omfattning och tid. Samma avtal förpliktigar det inhyrande företaget att i sitt avtal med uthyrningsföretaget föreskriva att det i sin tttr inte använder andra företag än sådana som klart handlar inom gällande lagar. l undantagsfall kan. om avtalsslutande parter saknas. AMS ge dispens. LO anser att detta förslag medför att in-/uthyr- ning kommer att användas restriktivt. Det fordrar nya skrivningar i arbets- förmedlingslagen och MBL (38 5).

Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag ta tipp en fråga som har ägnats stor uppmärksamhet av ett antal remissinstanser. Det gäller frågan om det verkligen finns något behov över huvud taget av tillsyn och kon- troll över uthyrningsvcrksarnhefen. Enligt många remissinstanser saknas nämligen i promemorian argument och analyser som skulle tala för att uthyrning av arbetskraft skulle vara skadliga för samhällslivet eller enskil- da och att något egentligt behov av reglering av verksamheten därför inte

• Sida 33
•  Original

finns. Den föreslagna ordningen innebär istället. tnenar man. ökad byrå- krati. ökade kostnader och en minskad effektivitet i näringslivet.

Jag har tidigare närmare beskrivit ttthyrningsföretagens verksamhet och de fördelar men även nackdelar som kan anses förknippade ttted denna slags verksamhet (se avsnitt 2.5). Av redogörelsen framgår att det är viktigt att försöka hålla isär sadan verksamhet som bedrivs på ett seriöst sätt och där företagen tar sitt ansvar såväl gentemot sina anställda som mot sam- hället i övrigt och sådan verksamhet vars huvudsakliga syfte är att kringgå skatterättslig-. arbetsrättslig- och annan lagstiftning. Det är mot denna bakgrund man skall se prornetnorians förslag att uthyrning av arbetskraft även fortsättningsvis skall vara förbjudet. dock att seriösa företag. efter en arbetsmarknadspolitisk bedömning. skall kunna erhålla tidsbegränsade tillstånd av AMS att bedriva sådan verksamhet.

Som flera remissinstanser har påpekat medför emellertid ett system med tidsbegränsade tillstånd en trtökad regelstyrning av verksamheten. något som i sig inte är önskvärt. speciellt inte om regelverket som i detta fall upplevs som tillkrånglat och tttngrott i administrativt hänseende. Ett sy- stem som vilar på att verksamheten i lag skall vara förbjuden och endast får bedrivas efter myndighetstillstånd bör därför enligt min mening införas endast om detta är oundgängligen nödvändigt för att syftet med regelstyr- ningen skall kunna uppnås och detta syfte inte kan uppnås på ett annat. mindre ingripande sätt.

I detta sammanhang har bl.a. AMS och LO pekat på att en fratnkornlig väg sktrlle kunna vara att reglera och kontrollera uthyrningsverksamheten på inhyrarsidan. AMS och LOs förslag är visserligen sinsemellan olika men båda förslagen går i stort ut på att ut- och inhyrning av arbetskraft fortfarande skall vara förbjudet dock att ett företag skall ges möjlighet att hyra in arbetskraft under förutsättning att en facklig organisation. genom centrala eller lokala kollektiv-"avtal. gett sitt samtycke till inhyrningcn. Härigenom skttlle det. enligt AMS och LO, i vart fall på den kollektivav- talsreglerade arbetsmarknaden inte behövas något krav på att uthyrnings- företagen måste ha myndighetstillstånd för att kunna bedriva verksamhe- ten.

Den av AMS och LO föreslagna modellen är enligt min mening behäftad med vissa nackdelar både av rättslig och mer principiell natur. För det första innebär ett krav på fackligt samtycke (i praktiken en facklig vetorätt) i detta sammanhang överlämnande av rnyndighctsutövning till en facklig organisation. Det kan nämnas att frågan om krav på kollektivavtal eller krav på fackligt samtycke i andra lagstiftningssammanhang har ansetts vara en mindre lämplig lösning (jfr prop. l980/8l: l26 s. 137 f). Härtill kommer att en facklig vetorätt som i ett enskilt fall tar sikte på om arbetsgivaren skall tillåtas få ett visst arbete utfört av ett trthyrningslöretag eller om arbetet i stället bör utföras i egen regi berör en fråga sotn traditio- nellt anses höra tifl arbetets ledning och fördelning innefattande bl.a. sättet för arbetets utförande. verksamhetens omfattning och valet mellan tillgängliga former för verksamhetens bedrivande m.m. I sådana frågor har arbetsgivaren enligt .VlBL en suverän beslutsrätt.

Vidare förefaller det enligt min mening mindre lämpligt att ett uthyr-

• Sida 34
•  Original

ningsföretag och dess anställda måste vara beroende av en annan facklig organisations medgivande för att få ersättning för sina tjänster: en facklig organisation som dessutom i många fall har ett med trthyrningslörctagct och dess fackliga organisation motstridiga intressen. En ytterligare kompli- kation i sammanhanget är hur de företag som inte är bundna av kollektiv- avtal skall behandlas LO pekar visserligen på att AMS i dessa fall skttlle kunna träda i den fackliga organisationens ställe och ge dispens dock utan att närmare ange vilka kriterier som skall vara avgörande vid en sådan prövning.

Slutligen vill jag peka på att den kontroll på inhyrningssidan som AMS och LO förespråkar inte i något avseende tar sikte på omsorgen om de anställda i uthyrningsföretagen vilket är ett av syftena bakom det nuvaran- de förbudet tnot uthyrning av arbetskraft. Istället innebär den av AMS och LO förespråkade ordningen uteslutande ett förstärkt fackligt inflytande i den egna arbetsgivarens verksamhet. Enligt min mening är detta emeller- tid en fråga sotn i första hand bör lösas inom ratnen för MBL och inte genom ändringar i arbetsförmedlingslagen som i grunden är en offentlig- rättslig lagstiftning. Jag avser också i ett senare sammanhang föresla vissa ändringar i MBL just i syfte att förstärka den fackliga organsiationens inflytande i samband med anlitande av icke anställd arbetskraft.

Sammanfattningsvis leder det anförda till att om man vill hitta ett fungerande system som tar tillvara de fördelar som en seriöst bedriven uthyrningsverksamhet innebär samtidigt som det så långt det är möjligt förhindrar uppkomsten av en oseriös verksamhet måste man välja en annan väg än den som AMS och LO förespråkat.

En legalisering av uthyrningsverksamheten Mitt förslag till lösning innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras titan krav på anmälningsplikt eller myndighetstillstånd eller krav på fack- ligt samtycke o.dyl. Verksamheten blir med förslaget en i lag tillåten verksamhet. På skäl som jag tidigare redovisat är det emellertid inte möjligt eller önskvärt från sociala och samhälleliga utgångspunkter att helt slopa en offentligrättslig reglering och tillsyn över verksamheten. Det alternativ som förespråkats från ett par remissinstanser. nämligen att tillåta uthyrningsverksarnhetcn helt utan begränsningar är således en ord- ning jag inte vill förorda. Genom att legalisera uthyrningsvcrksarnheten samtidigt som garantier skapas så att även arbetstagare anställda i uthyr- ningsföretag kan tillgodogöra sig de. möjligheter och rättigheter som det arbetsrättsliga regel- och avtalssystemet avser att ge arbetstagare i allmän- het. ökar också möjligheterna att styra utvecklingen så det motsvarar samhällets krav. Som RSI-"' påpekar talar exempelvis möjligheterna till kontroll av att skatter och avgifter erläggs på ett rätt och riktigt sätt för en reglerirtg på området. Till detta kan också läggas risken för uppkomsten av en osund konkurrenssituation för det fall den oseriösa delen av verksam- heten ges möjlighctcr att. titan begränsningar i övrigt. breda ut sig på bekostnad av de företag sotn följer de på arbetsmarknaden uppställda spelreglerna.

• Sida 35
•  Original

' Internationella förhållanden

De beskrivna förhållandena inom [uthyrningsbranschen, liksom behovet av en offentligrättslig reglering, är för övrigt inte något unikt för Sveriges del. Förhållandena och problemen är likartade över hela Västeuropa. Övervägande flertalet av de västeuropeiska länder som har ratificerat ILO- konventionen nr 96 menar visserligen att det inte kan vara fråga om arbetslörmedling i konventionens mening när arbetstagaren är anställd i ett uthyrningsföretag. Detta innebär emellertid inte att verksamheten inte är föremål för offentligrättslig tillsyn och kontroll. Vanligtvis krävs någon form av tillstånd enligt de olika ländernas lagstiftning för att få bedriva uthyrningsverksamhet. De nationella reglerna ansluter emellertid inte till ILO—konventionens bestämmelser.

Som exempel har i promemorian lämnats en redogörelse för den fin— ländska och norska lagstiftningen på området. När det gäller den norska lagstiftningen är den f. n. föremål för en översyn. Ett förslag har varit ute på remiss som i korthet innebär att uthyrning av arbetskraft legaliseras (med undantag för utövande av myndighetsutövande uppgifter) men att vissa krav ställs både vid etableringen och driften av verksamheten. Tysk- land (f.d. Västtyskland) har en offentligrättslig lagstiftning som i vissa avseenden är mer restriktiv till uthyrning av arbetskraft än den i prome- morian föreslagna.

Även tidigare utarbetade förslag till EG-direktiv på området vilar på 'ett system med offentligrättsligt krav på myndighetstillstånd och kontroll av uthyrningsverksamheten. (COM 84— I 59: OJ C l33/Ol/84). Enligt det se— naste förslaget till EG-direktiv (COM 90—228) föreslås dock en uppmjuk- ning i förhållande till tidigare förslag på så sätt att verksamheten skulle kunna släppas fri under förutsättning att den uthyrda arbetskraften i olika avseenden inte behandlas sämre än ""vanliga" arbetstagare.

Det är av stor vikt för Sverige i det pågående integrationsarbetet. att förslaget om ny arbetsförmedlingslag så långt som möjligt kan anpassas till kommande EG-rätt. Även om några bindande EG-beslut ännu inte har fattats ligger den nu föreslagna särregleringen av uthyrningsverksamhcten väl i linje med det senaste utarbetade förslaget till EG-direktiv på området.

• Sida 36
•  Original

3.4. Verksamhetens bedrivande

Mitt förslag: Mellan uthyraren och dennes anställda skall finnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt löner och allmänna anställningsvillkor. Den normala anställnings- formen skall vara tillsvidareanställning. Vissa undantag föreslås från de möjligheter som följer enligt LAS att träffa tidsbegränsade anställningsavtal om tidsbegränsningen föranleds av ett uthyrnings- ttppdrag. Vidare föreslås att en arbetstagare får. inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget. ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. lnhyrningen måste vara föranledd av ett tillfälligt behov av arbetskraft. Genom kollektivavtal får avvikelser göras från de angivna bestämmelserna. Vidare föreslås regler som riktar sig till såväl uthyraren som bestäl- laren. nämligen ale/x' att en arbetstagare inte får hindras att. om han så önskar. ta anställning hos beställaren efter uppdragets avslutan- de. (fe/s att en arbetstagare som sltttar sin anställning och tar anställ- ning hos ett uthyrningsföretag inte får hyras ut till sin tidigare arbetsgivare förrän sex månader förflutit från anställningens upphö- rande.

Promemorians förslag: Avviker från mitt förslag enligt följande. Enligt promemorian får en tillståndshavare ställa en arbetstagare till en beställa- res förfogande för högst tre månader i sänder. dock sammanlagt högst sex månader under två år. Genom kollektivavtal får avvikelser göras från den tidsramen. Vidare skall anställningsavtalet mellan tillståndshavaren och de anställda uppfylla de krav som normalt kan ställas på innehållet i ett anställningsavtal inom det eventttella yrkesområdet. varvid löner och and- ra anställningsvillkor inte får understiga de som normalt gäller inom branschen. Såväl tillståndshavaren som beställaren får hyra ut resp. hyra in arbetskraft endast om detta föranleds av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har reagerat negativt på pro- memorians förslag till tidsbegränsning av varje enskilt utliyrningsuppdrag och anfört att i vart fall måste fristen göras mera generös. Svea hovrätt har bl.a. anfört att det bör räcka att uthyrningsföretagens anställda arbetar på samma villkor sotn and ra arbetstagare i motsvarande arbete. .fi) har pekat på att kravet att uthyrningen skall vara föranledd av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft kan ifrågasättas mot bakgrund av att uthyraren torde ha svårt att kontrollera ett sådant krav. .-lD har även framhållit att tillämp- ningsproblem kan uppstå när det gäller kravet att löner och andra anställ— ningsvillkor inte får understiga de som normalt gäller inom branschen.

Skälen för mitt förslag: "Enligt promemorian bör ett anlitande av ett uthyrningsföretag tillgodose ett kortvarigt och tillfälligt behov av arbets- kraft hos det inhyrande företaget. Tanken är här att en beställare inte skall tillgodose sitt stadigvarande och fortlöpande behov av arbetskraft genom att hyra in sådan arbetskraft istället för att anställa denna arbetskraft hos

• Sida 37
•  Original

sig. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian en regel med innebörd att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande för högst tre månader i sänder. dock sammanlagt högst sex månader under två år och ttnder förutsättning att inhyrningen tillgodoser ett tillfälligt behov av extra arbetskraft som inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt.

Flera remissinstanser har reagerat negativt på promemorians förslag i denna del. Invändningarna är av olika slag men sanimanfattningsvis mc- nar man att regleringen är för långtgående och skapar olika komplikationer vilket leder till att branschen blir mindre effektiv med sämre service och högre kostnader som följd. Tidsbegränsningsregeln är svår att motivera från den enskildes utgångspunkt. den är lätt att kringgå och svår att upprätthålla för tillsynsmyndigheten.

När man diskuterar en eventuell begränsning av längden av de enskilda uthyrningsuppdragen måste man till en början ställa sig frågan vilka effek- ter på det arbetsrättsliga regelsystemet en helt oreglerad in- och uthyr- ningsverksamhet kan tänkas medföra. Detta system vilar i princip på förutsättningen att de möjligheter och rättigheteri olika avseenden som de arbetsrättsliga lagarna tilllörsäkrar löntagarna och deras fackliga organisa- tioner utövas i nära kontakt med arbetsgivaren och på den egna arbetsplat- sen. Enligt min mening föreligger en klar risk för att möjligheten att tillgodogöra sig dessa rättigheter försvåras och urholkas om arbetstagaren under lång tid är verksam på en annan arbetsplats än sin egen. Därför är det också viktigt att på sätt som föreslås i promemorian försöka upprätt- hålla principen att en beställare inte skall tillgodose sitt stadigvarande och fortlöpande behov av arbetskraft genom att hyra in sådan arbetskraft. Jag delar således promemorians förslag att en förutsättning för att anlita ett uthyrningsföretag är att det skall vara fråga om uppkomsten av ett kortva- rigt och tillfälligt behov av arbetskraft hos beställaren. Anlitandet av ett uthyrningsföretags tjänster skall med andra ord för dessa speciella situatio- ner kunna ses som ett smidigare alternativ till visstidsanställning.

När det gäller den närmare utformningen av den i promemorian före- slagna lagtexten på denna punkt. är denna som framhållits av en del" remissinstanser. inte helt lyckad. Som .-fI) påpekat saknar uthyraren i realiteten möjlighet att avgöra om beställarens behov är tillfälligt eller inte. Detta krav måste således uteslutande rikta sig mot beställaren. Vidare anser jag det inte nödvändigt att på sätt som föreslagits i promemorian. ställa upp det ytterligare kravet att en förutsättning för inhyrningen skall vara att det uppkomna behovet lämpligen inte kan tillgodoses på annat sätt. En sådan regel blir mycket svår att rent praktiskt tillämpa och överva- ka.

När det gäller tidsbegränsningsregeln i föreslagna 95 1 bör den enligt min mening omformuleras så att en arbetstagare får. inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget. ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Härigenom markeras att det är själva uthyrningsuppdraget som sätter upp gränserna för tidsbegräns- ningen. l-lärav följer att det exempelvis står en beställare fritt att i och för sig anlita en och samma arbetstagare på varandra följande olika uppdrag under förutsättning att uppdragens längd inte överstiger fyra månader och

• Sida 38
•  Original

ttnder förutsättning att det arbete som skall utföras svarar mot ett tillfälligt behov i beställarens verksamhet. Här bör dock noteras att i kravet på att behovet skall vara tillfälligt ligger att det arbete som skall utföras inte får återkomma regelbundet med korta intervaller exempelvis med någon må- nads mellanrum. Skulle arbetet vara på sådant sätt regelbundet återkom- mande får det nämligen anses utgöraett så normalt inslag i beställarens verksamhet att det uppkomna behovet knappast kan betraktas som tillfäl- ligt.

Med kravet på att den angivna tidsfristen skall vara sammanhängande förstås den tidsperiod som arbetstagaren enligt uthyrningsuppdragct står till beställarens förfogande och således inte den tid som arbetstagaren rent faktiskt utför arbete i beställarens verksamhet.

Jag kommer senare att föreslå vissa ändringar i 38 & MBL som syftar till en förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet för arbetsgivare in- nan han anlitar uthyrd arbetskraft. Jag vill emellertid redan i detta sam- manhang särskilt framhålla att omständigheten att en arbetsgivare hyr in arbetskraft i strid mot de nu föreslagna reglerna kan utgöra laglig grund för den fackliga organisationen att utnyttja sin vetorätt enligt MBL.

Anställningsvillkor och verksamhetens bedrivande i övrigt

] promemorian föreslås en regel av innehåll att mellan tillståndshavaren och dennes arbetstagare skall finnas ett skriftligt anställningsavtal som skall uppfylla dels de krav på anställningsform som följer av LAS. dels de krav som normalt kan ställas på innehållet i ett sådant anställningsavtal inom det aktuella yrkesområdet. varvid löner och andra anställningsvill- kor inte får understiga de som normalt gäller inom branschen.

Jag delar uppfattningen att anställningsavtalen mellan uthyraren och dennes anställda bör vara skriftliga. ] avtalen skall regleras anställningsfor- men, löner och allmänna anställningsvillkor. Däremot ställer jag mig tveksam till det i promemorian föreslagna kravet att anställningsavtalet skall uppfylla de krav som normalt kan ställas på innehållet i ett sådant anställningsavtal och att löner och andra anställningsvillkor inte får under- stiga de som normalt gäller inom branschen. Som .---11) har påpekat kan tillämpningsproblcm uppstå när det gäller uppfyllandet av detta krav eftersom skilda uppfattningar kan råda om hur de jämförelser som blir aktuella skall göras. Vad som enligt min mening är ett avgörande skäl mot att genomföra förslaget i denna del är att ett sådant krav i praktiken innebär en lagreglering om löner och anställningsvillkor vilket är främ- mande för svensk rättstradition. Enligt min mening är frågan om anställ- ningarnas innehåll i dessa fall något som på sedvanligt sätt får lösas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter eller direkt mellan arbets- tagaren och arbetsgivaren.

När det gäller anställningsformen följer redan av LAS att anställning normalt skall gälla tills vidare och att tidsbegränsade anställningar bara får träffas i vissa angivna situationer. Härav följer. som Svea hovrätt också påpekar att även uthyrningsföretag har rätt att. om inte annat föreskrivs. träffa tidsbegränsade anställningar under de i lagen angivna kriterierna

• Sida 39
•  Original

och att lovligheten av sådana anställningsformer således inte i och för sig är beroende av var arbetsinsatsen utförs. På sätt som framhålls i prome- morian torde det samtidigt stå klart att vissa former av upprepade tidsbe- gränsade anställningar som idag förekommer i samband med uthyrnings— uppdrag och som innebär att en arbetstagare anställs uppdrag för uppdrag (utan att något anställningsförhällande föreligger mellan uppdragen) vid en rättslig prövning sannolikt skulle betraktas som otillåtna visstidsanställ- ningar. När det gäller andra fall av tidsbegränsade anställningar som är en direkt följd av uthyrningsuppdraget och detta uppdrags längd kan det rättsliga läget vara mer svårbedömt. De kriterier som normalt-brukar ställas upp för att avgöra denna fråga är inte direkt tillämpliga på dessa situationer. Främst beror detta på att LAS regler om möjligheten att träffa tidsbegränsade anställningsavtal och den praxis som utbildats i arbets- domstolen vilar på antagandet att det är förhållandena hos den egna arbetsgivaren och förhållandena i dennes verksamhet som är avgörande för lovligheten av den aktuella anställningsformen. Enligt min mening står det emellertid helt klart att vissa av de möjligheter som finns enligt LAS att träffa tidsbegränsade anställningsavtal inte bör kunna tillämpas på de nu aktuella uthyrningsföretagen. En sådan tillämpning skulle nämligen kom- ma att strida mot det grundläggande syfte som bär upp bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar enligt LAS. Till väsentlig del bärs dessa bestämmelser upp av syftet att hindra att de mera långtgående reglerna om anställningsskydd vid tillsvidarcanställning kringgås genom utnyttjande av andra anställningsformer. Mot denna bakgrund föreslårjag att tidsbe- gränsade anställningsavtal som är direkt föranledda av uthyrningsuppdrag inte får träffas i de fall som angesi 5 & p. f och 3 samt 6 ä LAS. De fall som avses och där det alltså inte blir möjligt att träffa tidsbegränsade avtal gäller tidsbegränsningar med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet (5 & p. 1). arbetstoppsanställningar (5 5 p. 3) samt provanställningar (6 5).

Enligt min mening vore det både naturligt och önskvärt att frågan om vilka villkor som bör gälla inom olika branscher när det gäller uthyrd arbetskraft snarast blir föremål för branschöverenskommelser mellan par- terna på arbetsmarknaden.

Av lagen bör vidare framgå. på sätt som i sak föreslagits i promemorian. de/s att en arbetstagare inte får hindras att. om han så önskar. ta anställ- ning hos beställaren efter uppdragets slut. dels att en arbetstagare som slutar sin anställning och tar anställning hos ett uthyrningsföretag inte får hyras ut till sin tidigare arbetsgivare förrän sex månader förflutit från anställningens upphörande. Dessa krav riktar sig både till uthyraren och beställaren.

Det senare kravet. som bl.a. syftar till att motverka en från arbetsmark- nadspolitisk tttgångspunkt olämplig rekryteringsverksamhet avviker på två punkter från promemorians förslag. På sätt som TCO påpekat bör inte uppställas något krav på att syftet med uppsägningen skall vara att ta anställning i ett uthyrningsföretag. Ett sådant syfte torde bli svårt att i efterhand kunna konstatera. Vidare bör. som bl. a.forskaingsnämndwz vid Lunds zmivw'xilel framhållit. tidsfristen börja löpa från anställningens

• Sida 40
•  Original

upphörande (och inte. som föreslagits i promemorian. från tidpunkten då uppsägningen skedde).

Avvikelser genom kollektivavtal

l promemorian föreslås att avvikelser från den i promemorian föreslagna tidsbegränsningsrcgeln när det gäller uthyrningsuppdragens längd skall kunna göras genom kollektivavtal på central nivå. Även jag tycker det är önskvärt att ge arbetsmarknadens parter en möjlighet att disponera över längden av de enskilda uthyrningsuppdragcn. Genom att göra lagen dispo- sitiv på denna punkt kan parterna anpassa anlitandet av uthyrd arbetskraft till de särskilda förhållanden som råder inom sådana branscher där det är vanligen förekommande att uthyrd arbetskraft anlitas under längre peri- oder. Enligt min mening bör även avvikelser kunna göras från kravet att själva anlitandet Skall vara föranlett av ett tillfälligt behov av arbetskraft. Eftersom arbetsförmedlingslagen ytterst är en social skyddslagstif'tning bör i nu angivna fall föreskrivas medverkan av en central arbetstagarorganisa- tion för att avsteg skall få ske.

3.5. Tillsyns— och ansvarsfrågor m.m.

__

Mitt förslag: AMS är tillsynsmyndighet enligt lagen och får. från den som omfattas av tillsynen. begära in de upplysningar och hand- lingar som behövs för tillsynen.

AMS får en möjlighet att vid vite utfärda förelägganden och förbud mot den som bryter mot lagens föreskrifter i vissa fall. straffansvarct för den som bedriver olaglig arbetslörmedling be- hålls. Det nuvarande straffansvaret för anlitande av sådan olagligt förmedlad arbetskraft tas bort liksom straffansvaret för den som bryter mot av AMS föreskrivna villkor eller bestämmelser. Vidare föreslås en justering av straffskalan för den som bedriver ersätt- ningsfri arbetsförmedling utan att göra anmälan så att bötesmax- imum överensstämmer med vad som är normalt vid penningböter.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Remissinstanserna: Övervägande flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget i denna del har tillstyrkt. AMS och länsrällc/i [' Slovic/mln” län har pekat på att det borde vara möjligt att ingripa med vite även mot den som anlitar olagligt förmedlad arbetskraft eller som använ- der olagligt inhyrd arbetskraft. Svcnska komirizui/ifir'bluzdw anser att det inte föreligger skäl att ändra eller skärpa den sakliga innebörden av de gällande straffbestämmelserna.

Skälen för mitt förslag: ] likhet med promemorians förslag och gällande rätt bör AMS vara den myndighet som utövar tillsynen över att lagen efterlevs. Att som .—-f_.--fI.S' föreslagit. lägga dessa kontrollgrupper på en sär- skild partsammansatt nämnd fristående från AMS är en lösning som jag

• Sida 41
•  Original

inte finner särskilt lämplig. Enligt min mening faller det sig naturligt att AMS är tillsynsmyndighet enligt lagen. AMS har dessa uppgifter idag och har vidare en stor erfarenhet och sakkunskap när det gäller att hantera de ganska besvärliga gränsdragningsproblem som kan uppstå exempelvis i samband med privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Dess- utom är det angeläget att det samlade ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft inte splittras upp.

AMS bör ha rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Bestämmelsen riktar sig mot den eller de som omfat— tas av tillsynen enligt lagen dvs. såväl den som bedriver arbetsförmedlings- resp. uthyrningsverksamhet som den som anlitar sådan förmedlad eller uthyrd arbetskraft.

Genom en lagändring år I970 (prop. 1970 nr 166. LU 93. rskr. 458) skärptes straffet för arbetsförmedling i förvärvssyfte från dagsböter till böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare infördes en bestämmelse att även den som bereder arbete åt någon som har anvisats arbete genom sådan förmedling skulle kunna straffas. Bestämmelsen kompletterades genom en lagändring år 1984 med att allmänt åtal för sådant brott fick väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Syftet med att införa fängelse i straffskalan och att utvidga det straffbara området var att förbudet mot olaga arbetsförmedling skulle kunna upp- rätthållas på ett mer effektivt sätt. Fängelsestraffet var främst tänkt för grövre fall av olaga arbetsförmedling exempelvis vid upprepad brottslighet o.dyl.

Enligt departementschefen (prop. 1970 nr 166 s.55) berodde den rådan- de ineffektiviteten när det gällde att hindra arbetsförmedling i förvärvssyf- te främst av två skäl. Det ena skälet var att arbetsförmedling i förvärvssyf- te ger ett så gott ekonomiskt utbyte att ett bötesstraff har ringa betydelse. Ett annat skäl som anfördes var att den förhållandet-ds ringa påföljden kan - ha medfört att polis och åklagare betraktat brottet som ganska bagatellar- tat och att utredning om ett sådant brott därför fått stå tillbaka för utredningar om andra. med hänsyn till påföljden. grövre brottsliga förfa- randen.

Det kan idag konstateras att de intentioner som låg bakom skärpningar- na av lagstiftningen är 1970 knappast har infriats. I de fall fällande domar förekommer döms fortfarande låga bötesstraff ut som knappast verkar avhållande på utövarna. Såvitt är känt har heller inte någon dömts för att ha anlitat olagligt förmedlad arbetskraft. vilket naturligtvis inte utesluter att denna straflbcstämmelse ändå kan ha haft en avhållande effekt. Enligt erfarenheter AMS redovisat är det mycket svårt att få stöd från åklagare och domstolar när det gäller att beivra brott mot arbetsförmedlingslagen. Kunskaperna om lagen är vidare enligt AMS erfarenheter mycket begrän- sade. Till detta kommer att ärenden som tidigare kunde avgöras relativt snabbt med en begränsad polisutredning under senare år har tagit allt längre tid och medfört allt mer omfattande förundersökningar. AMS tradi- tionella tillsynsverksamhet med lagföring som sista utväg har således blivit allt mindre effektiv.

Sammanfattningsvis visar erfarenheterna att det är svårt och tar tid att

• Sida 42
•  Original

angripa olaglig arbetslörmedling (inkl. uthyrningsverksamhet) enbart ge— nom straffrättsliga åtgärder.

Vidgade sanktioner mot utövare av olaglig verksamhet enligt lagen

Med hänsyn till de ovan redovisade svårigheterna har i promemorian föreslagits en möjlighet för AMS att förelägga vite istället för eller vid sidan av straff för att begränsa den olagliga verksamheten.

Rent allmänt kan konstateras att man i lagstiftningen under senare år i ökad utsträckning föreskrivit vite i stället för eller vid sidan om straff. Detta har att göra med att vitet många gånger är effektivare än det mer obestämda straflhotet. Straflhotet verkar ju generellt och är därför inte alltid så effektivt i det enskilda fallet. Ett vitesförläggande däremot riktar sig direkt till den som tredskar. Ett kraftigt tilltaget vite är dessutom ofta en mer kännbar sanktion än exempelvis en måttlig bötespåföljd. Vitet är inte som bötesstraffct maximerat. Det skall till beloppet fastställas så att man uppnår syftet med föreläggandet. Därigenom kan det avpassas så att det inte ter sig som ekonomiskt meningsfullt för utövaren av verksamhe- ten att fortsätta med denna. Vidare kan framhållas att vitesförbud kan riktas direkt mot en juridisk person medan straffansvar endast kan ut- krävas från fysiska personer.

Mot bakgrund av det nu anförda talar enligt min mening starka skäl för att det i lagen införs en möjlighet för AMS att vid vite förelägga den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte av arbetskraft att upphöra med verksamheten. Härigenom skulle AMS på ett mer effektivt sätt kunna utöva sin tillsyn enligt lagen. Så gott som samtliga remissinstan- ser som yttrat sig över förslaget om vitc har också tillstyrkt detsamma. Jag är även beredd att. på sätt ff.-HS och länsrätten [Stock/tolum lätt föreslagit. öppna en möjlighet för AMS att tillgripa vite även mot den som anlitar olagligt förmedlad arbetskraft. Det i promemorian föreslagna vitesförbu- det omfattar även den som utan tillstånd bedriver uthyrning av arbets— kraft. Jag har tidigare gjort den bedömningen att promemorians förslag om tillståndsprövning inte bör genomföras. I stället har jag föreslagit vissa föreskrifter i lagen om vad en uthyrare och beställare har att iaktta när de hyr ut resp. hyr in arbetskraft. Enligt min mening bör även brott mot dessa föreskrifter kunna beivras på så sätt att AMS ges en möjlighet att vid vite meddela de förelägganden och/eller förbud som behövs under förutsätt- ning att avtal om avvikelser inte har träffats enligt kollektivavtal. Även mot den som vägrar att på begäran tillhandahålla AMS nödvändiga upp- lysningar och handlingar bör vitesföreläggande vara en lämplig sanktions- förrn.

Någon skyldighet för AMS att sätta ut vite i ett föreläggande eller förbud föreslås inte. Det ankommer således på AMS att med hänsyn till omstän- digheterna i det enskilda fallet avgöra om ett meddelat föreläggande eller förbud skall förenas med vite.

• Sida 43
•  Original

Förhållandet mellan vite och straff

Svensk rätt har sedan länge intagit ståndpunkten att det inte bör 'vara möjligt att ingripa med både straff och vitespåföljd mot ett och samma förfarande. Denna princip innebär att vite inte får föreläggas i fall där straffansvar är stadgat. '

På senare tid har dock i lagstiftningen gjorts flera avsteg från denna princip. Därvid har i den lag som varit aktuell i stället införts en bestäm- melse om att den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesför- bud inte också får dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggan- det eller förbudet.

[ enlighet med detta synsätt bör reglerna i den nu föreslagna lagen utformas så att dubbla påföljder inte uppkommer. Detta kan uppnås genom en föreskrift av innebörd att straffinte får utdömas för gärning som omfattas av ett vitesförbud.

Av lagen (1985:206) om viten (viteslagen) följer att förfallet vite skall dömas ut av länsrätt. om annat inte är särskilt föreskrivet. samt att ansökan hos länsrätten görs av den myndighet som har förelagt vitet. Några betänkligheter mot att följa den i viteslagen föreskrivna ordningen när det gäller ärenden om utdömandc av vite med stöd av arbetsförmed- lingslagen synes inte föreligga. Av detta följer att det alltså-är länsrätten som på ansökan av AMS har att pröva frågor om utdömande av viten. Länsrättens beslut överklagas till kammarrätten och överklaganden av kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten efter prövningstillstånd.

Med förslaget om vitessanktion öppnas en möjlighet för AMS att istället för åtalsanmälan ingripa med ett vitesföreläggande eller vitesförbud. Fort- farande gällcr emellertid att AMS normalt skall försöka åstadkomma rät- telse på frivillig väg innan ett föreläggande eller förbud meddelas.

Om ett föreläggande eller förbud inte efterföljs kan AMS.-förutom att låta döma ut vitet. givetvis också meddela ett nytt föreläggande eller förbud vid högre vite. En förutsättning för detta är dock att det första beslutet vunnit laga kraft. Genom att överklaga detta beslut kan således adressaten hindra att ett nytt vite föreläggs (eller att det förelagda vitet döms ut).

För att motverka överklaganden i förhalningssyfte har i viteslagen in- förts en möjlighet för myndigheterna att använda s.k. löpande vite. Enligt min mening bör emellertid institutet löpande vite inom det nu aktuella området användas med en viss försiktighet innan en ändamålsenlig praxis har hunnit utformas. Löpande vite bör således inte användas schablon- mässigt utan först efter en prövning i det enskilda fallet. Normalt torde löpande vite kunna användas främst i situationer då det finns skäl att befara att utövaren av verksamheten i fråga kan komma att åsidosätta AMS beslttt upprepade gånger och fortsätta sin verksamhet.

Straffsanktioner

Flera av arbetsförmedlingslagens bestämmelser är idag straffsanktionera- de. Som framgått av det föregående är sanktionen för den som utan

• Sida 44
•  Original

tillstand bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte böter eller fängelse i högst sex månader. Även om det inte uttryckligen framgår av lagtexten torde straffansvaret innefatta såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande. Straffansvar föreligger också för den som anlitar sådan olagligt" förmedlad arbetskraft. Även här är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Endast uppsåtligt anlitande är straffbart. Vidare får allmänt åtal för sådant brott väckas endast efter medgivande av AMS. Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning (dvs. utan förvärvssyfte) kan dömas till böter. Den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning och försummar att inom tre månader från verksamhetens början anmäla verk- samheten till AMS kan dömas till böter. högst femhundra kronor. Den som bryter mot av AMS meddelade villkor eller bestämmelser eller utfär- dade föreskrifter döms till böter. Slutligen innehåller lagen en bestämmelse som anger att om någon står under åtal tör brott enligt lagen och fortsätter sitt brottsliga förfarande skall som särskilt brott anses vad han förbrutit före varje åtal.

Förbudet att bedriva privat arbetsförmedling omfattar idag såväl ”van- lig" arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft. Den omständigheten att uthyrningsverksamheten. på sätt jag tidigare föreslagit. bryts ut ur arbetstörmedfingsbegreppet och görs till föremål för en särskild reglering är inte avsedd att ändra på förhållandet att olaglig arbetsförmedling även fortsättningsvis skall vara belagd med straff. Jag föreslår därför i likhet med promemorian att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i Rårvärvssyfte döms till böter eller fängelse i högst sex månader. När det gäller den som utan tillstånd bedri- ver arbetsförmedling mot ersättning (dvs. utan förvärvssyfte) föreslås. liksom idag. böter. Jag ansluter mig vidare till promemorians förslag om en justering av straffskalan för den som bedriver ersättningsfri arbetsför- medling utan att göra anmälan så att bötesmaximum överensstämmer med vad som är normalt vid penningböter. På denna punkt har Aff-IS ifrågasatt om anmälningsplikten och till anmälningsplikten hörande straff- sanktionen har någon egentlig betydelse. Enligt AMSIinnebär bestämmel- sen endast onödig byråkrati och kan lika gärna tas bort. Enligt min mening fyller emellertid bestämmelsen ett reellt syfte. nämligen uppfyllandet av kravet i artikel 7 i den tidigare redovisade och av Sverige ratificerade lLO- konventionen nr 96. Enligt denna artikel åligger det nämligen vederböran- de fands myndighet att vidta nödvändiga åtgärder för att förvissa sig att utövaren bedriver sin verksamhet utan ersättning.

När det därefter gäller anlitandet av olagligt förmedlad arbetskraft före- slås i promemorian att ett sådant anlitande även fortsättningsvis skall vara straffbefagt. Mot bakgrund av vad jag tidigare föreslagit om en möjlighet för AMS att för denna situation utfärda vitesföreläggande eller vitesförbud torde det inte vara erforderligt att därutöver föreskriva en särskild straff- sanktion för anlitandefaffen. Någon särskild straffpåföljd vid sidan av vitessanktion för den som bryter mot de tidigare nämnda föreskrifterna om vad en uthyrare eller beställare måste iakttaga när de hyr ut resp. hyr in arbetskraft föreslås inte heller. När det gäller den nuvarande straffsanktio- nerade föreskriften för den som bryter mot av AMS meddelade villkor

• Sida 45
•  Original

eller bestämmelser kan denna enligt min mening tas bort. Det torde . knappast vara erforderligt att. Vid sidan av möjligheten att återkalla ett tillstånd helt eller delvis eller meddela ändrade villkor ha kvar en straff- sanktionerad bestämmelse för den som bryter mot denna föreskrift. Enligt min mening föreligger det inte heller något behov att ha kvar den nuvaran- de ll äsom tar sikte på s. k. perdurerande brottslighet.

3.6. Överklagande

Mitt förslag: AMS beslut får överklagas hos regeringen. AMS beslut om att förelägga vite får dock inte överklagas. Sådant beslut prövas av länsrätt i samband med utdömandet av vitet.

Promemorians förslag: AMS beslut får överklagas hos kammarrätten. Om ett ärende bedöms principiellt viktigt från arbetsmarknadspolitisk synpunkt får AMS överlämna ärendet till regeringens avgörande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig över försla- get är positiva till att överklagande bör ske till förvaltningsdomstol. Flera remissinstanser bl.a. kan-mmrräm-vz ! .SYoc/r/ujtlln. RRV. .-lD. RSI-" och juridiska Ifåf(Iif!('lSA'fl'l'U/St'l13" _linav/rn[ngt/liimnd vid Lunds universi/el har emellertid avstyrkt eller ställt sig tveksam till möjligheten för AMS att överlämna ärenden med arbetsmarknadspolitiska bedömningar till rege- ringen.

Skälen för mitt förslag: AMS beslut i ärenden enligt arbetsförmet'llings- lagen kan överklagas till regeringen. Detta framgår visserligen inte av lagen men följer av den allmänna bestämmelsen om överklagande som finns i 51 åförordningen ( 1988: f 139) med instruktion för arbetsmarknadsverket. Skälet till denna ordning torde vara att AMS beslut ansetts innefatta arbetsmarknadspolitiska bedömningar och att regeringen i sådana ärenden bör ha sista ordet. För närvarande förekommer endast i ringa omfattning Rårvaltningsärenden hos regeringen som avser överklaganden enligt arbets- förmedlingslagen.

Det har länge varit en strävan att avlasta regeringen ärenden av löpande art så att statsråden och departementen får bättre tid för större och övergri- pande frågor.

| prop. 1983/84: 120 om regeringens befattning med besvärsärenden togs frågan tipp om att befria regeringen från olika förvaltningsärenden som överklagats. År 1984 (KU 23. rskr. 250) fastställde riksdagen riktlinjer för en systematisk översyn av reglerna om rätt att överklaga ärenden till regeringen och för utformningen av överklaganderegler i nya ärendegrup- per. Som en utgångspunkt angavs att regeringen i allmänhet inte borde vara besvärsinstans annat än när det behövdes en politisk styrning av praxis.

Till detta kommer också skäl som har anknytning till Europeiska kon- ventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna. Enligt artikel 6 i den konventio-

• Sida 46
•  Original

nen har var och en rätt till domstolsprövning när det gäller bl.a. civila rättigheter och skyldigheter.

För att säkerställa att svensk rätt motsvarar konventionens krav antog riksdagen år 1988 en lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (SFS 1988:205). Enligt den lagen skall regeringsrätten under vissa förutsättning- ar pröva bl.a. beslut som regeringen tneddelar som sista instans i den "normala" instansordningen. En förutsättning är att beslutet rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 & regeringsformen. dvs. rör tillämp- ningen av civilrättsliga eller "betungande" offentligrättsliga regler. [ lagens förarbeten (prop. 1987/88169 s. 18) uttalas emellertid att det på längre sikt bör övervägas i vilken mån det är ändamålsenligt att ersätta den överpröv- ning som idag sker i administrativ ordning med domstolsprövning. Utta- landet lämnades tttan erinran av riksdagen (lx'U 1987/88: 38. rskr. 189).

1 promemorian framhölls att. med promemorians förslag att bedriva uthyrning av arbetskraft efter tillståndsprövning. skttlle antalet överkla— gandeärenden till regeringen öka med 15—20 ärenden årligen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till det allmänna intresset att avlasta regeringen förvaltningsärenden och till konventionens krav på domstolsprövning fö- reslogs i promemorian att överprövning av AMS beslut skttlle ske hos kammarrätten. Vidare föreslogs en möjlighet för AMS att överlämna ett ärende till regeringens prövning om ett ärende bedömdes principiellt vik- tigt från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.

Jag har tidigare föreslagit. med avvikelse från promemorians förslag. att uthyrning av arbetskraft får bedrivas tttan krav på tillstånd från AMS. Den i promemorian föreslagna instansordningen motiverades huvudsakligen av skäl som hade att göra med tillkomsten av denna nya ärendegrttpp. Med hänsyn till de genom mitt förslag ändrade förtttsättningarna bör instans- ordningen inte ändras nu. När det gäller bl.a. ärenden om tillstånd till arbetsförmedling har prövningen sadana inslag av arbctstnarknadspolitis- ka bedömningar att frågan om en ny instansordning bör anstå tills ytterli— gare erfarenheter 1tar vunnits. Tills vidare bör Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning för dessa ärenden vara tillgodosett genom möjligheten till rättsprövning.

När det gäller utdömande av ett av AMS förelagt vite prövas sådana frågor av länsrätten på ansökan av AMS. När det gäller själva vitesföreläg- gandct bör detta enligt min mening inte kttnna överklagas till regeringen. Denna fråga bör istället underkastas länsrättens prövning i samband med utdömandet av vitet. Den utdömandc myndigheten bör alltså ha fria händer att ompröva föreläggandet i hela dess vidd. Således bör även i dessa fall en ren lämplighetsprövning kunna komma ifråga.

3.7. Kostnader

Min bedömning: Möjligheten för AMS att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud innebär vissa ttya arbetsuppgifter för AMS och de allmän- na förvaltningsdomstolarna. De merkostnader sotn kan uppstå vid förvalt- ningsdomstolarna torde bli marginella. AMS utvidgade och förändrade

• Sida 47
•  Original

tillsynsarbete förutsätter dock att AMS tillförs utökade resurser. Bespa- ringar sker vid de allmänna domstolarna. Expeditionsavgifter bör tas ut i samband med att tillstånd ges till arbetsförmedling.

Promemorians förslag: De ökade kostnaderna finansieras genom utta— gande av expeditionsavgifteri satnband med tillståndsgivningen.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan har AMS och statskontoret tillstyrkt förslaget med avgiftsfinansicring. Ett par remissinstanser bl.a. Sl'é'll hovrätt. A"".O .-f.-'lIS. och statskontoret har pekat på svårigheterna att bedöma vilka ekonomiska konsekvenser som förslaget kan tänkas medföra. Axl-IS har för sin del beräknat merkostnaderna till drygt två miljoner kr. årligen medan NO i ett längre perspektiv uppskattar kostnaderna som mycket stora bl.a. med hänsyn till uppkomna effektivi- tetsförfuster för uthyrningsföretagens del. RRVanger att en förutsättning föratt avgiftsbefäggning skall kunna övervägas är att kostnader och konse- kvenser klarläggs.

Skälen för mitt förslag: Remissutfallet visar på svårigheter att i skilda hänseenden bedöma kostnadseffekterna av promemorians förslag med tillståndsprövning. I motsats till promemorians förslag har jag emellertid föreslagit en legalisering av uthyrningsverksamheten. vilket innebär att den nu föreliggande bedömningen måste göras utifrån delvis andra förut- sättningar än vad som finns redovisat i promemorian och som legat till grund för remissinstansernas ställningstaganden.

Sett ur samhällets synpunkt torde det emellertid stå helt klart att den av mig föreslagna uppmjukningen av dagens restriktiva lagstiftning kan bidra till att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt genom en ökad rörlig- het och flexibilitet. fin jämnare löneutveckling och rationaliscringsvinster av skilda slag är exempel på sådana positiva effekter som på sikt kommer hela arbetsmarknaden till godo. men vars värde det är omöjligt att på förhand uppskatta. Detsamma kan sägas om den utvidgade möjligheten för AMS att på ett mer effektivt sätt än idag kunna ingripa mot oseriös verksamhet genom användande av vite. Genom anlitande av s.k. svart eller grå arbetskraft undandras staten årligen åtskilliga miljoner kronor i form av uteblivna skatter. sociala avgifter m.m.

Förslaget innebär också nya arbetsuppgifter på AMS och krav på en utökad och effektiv tillsynsverksamhet. Detta förutsätter att AMS tillförs utökade resurser. Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

De merkostnader som kan uppstå vid förvaltningsdomstofarna med anledning av införandet av vitessanktion torde bli marginella.

] Stort sett samtliga av de brottmål som idag handläggs vid de allmänna domstolarna och sotn rör olaga arbetsförmedling avser uthyrning av ar- betskraft. Genom att uthyrning av arbetskraft legaliseras försvinner denna målgrupp. De kostnadsbespa rande effekterna av detta är svart att närmare beräkna. Även om antalet sådana mål vid våra domstolar är ganska be- gränsat kräver varje mål ett långvarigt och ganska omfattande utrednings— arbete hos säväl polismyndighet. aklagarmyndighet som domstolsmyndig- het.

Jag delar slutligen promemorians förslag om finansiering genom utta-

• Sida 48
•  Original

gande av expeditionsavgifter i samband med meddelande av tillstånd till Prop. 1990/912 124 arbetsförmedling. För närvarande tas inga som helst avgifter ut när det gäller tillståndgivning enligt arbetsförmedlingsfagen

3.8. Medbestämmandefagen (MBL)

Förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet

Mitt förslag: f 3838 medbestämmandelagen (MBL) föreskrivs att undantagsregefn i 38; andra stycket inte är tillämplig för det fall arbetsgivaren anlitar ett uthyrningsföretag för att få ett arbete ut- fört. Det innebär att en arbetsgivare alltid är skyldig att på eget initiativ uppta förhandlingar med berörda arbetstagarorganisatio- ner innan han fattar beslut om att hyra in arbetskraft. Vidare före- slås en regel om en förstärkt informationsskyldighet när förhand- lingar bedrivs enfigt 38 & MBL.

Promemorians förslag: Inga ändringar föreslås i MBL. Remissinstanserna: LO och TCO har pekat på behovet av ett förstärkt fackligt inffytande enligt MBL vid fall av inhyrning.

Skälen för mitt förslag: När det gäller det fackliga inffytandet när en arbetsgivare hyr in arbetskraft torde ett krav på kollektivavtal eller fackligt samtycke för att inhyrning skall få äga rum inte vara någon framkomfig väg. Nackdelar med ett sådant system har redovisats i det föregående.

Däremot kan det finnas skäl att undersöka förtttsättningarna för att rent afltnänt stärka löntagarorganisationcrnas inflytande enligt 38 g" MBL. Som redovisats i promemorian hemställer LO och TCO i en gemensam skrivel— se till regeringen den 8 februari f989 bl.a. att kontrollen på inhyrarsidan skttlle kunna ske med stöd av en ny paragraf (38 a) i MBL. Den nya paragrafen skttfle innebära att inhyraren/arbetsgivaren alltid har en skyf- dighet att före det att avtal om inhyrning sluts. på eget initiativ uppta förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer. TCO har även i sitt remissyttrande föreslagit ett ökat fackligt inffytande genom att en ny 38 åå tillförs MBL enligt den gemensamma hemställan.

I promemorian framhålls visserligen att undantagsregefn för arbete av kortvarig och tillfällig natur i 38å andra stycket MBl. endast i mycket speciella fall kan leda till att en arbetsgivare kan underlåta att pakaffa förhandling enligt 38 $$ första stycket innan han beslutar sig för att hyra in arbetskraft. Emellertid kan det. enligt min mening. inte uteslutas att den nu berörda undantagsregefn när det gäller arbetsgivarens primära förhand- lingsskyldighet kan vålla problem i den praktiska tillämpningen. speciellt som in- och uthyrningsverksamhet. på sätt jag föreslagit kommer att legaliseras. En delvis ny förhandlingssituation kommmer att uppstå tttc på företagen eftersom den nuvarande förband]ingsskyfdigheten enligt 38; första stycket MBL i första hand tar sikte på entreprenadverksamhct.

Satnmanfattningsvis leder det nu anförda till att det kan vara av värde att införa en uttrycklig lagbestämmelse i MBL att undantagsregefn i 385 48

• Sida 49
•  Original

andra stycket inte är tillämplig för det fall arbetsgivaren avser att anlita ett uthyrningsföretag för att få ett arbete utfört. I dessa situationer skulle således arbetsgivaren alltid vara skyldig att på eget initiativ påkalla för- handling i enlighet med 38å första stycket MBL. En sådan regel skulle endast kunna frångås genom att parterna träffar kollektivavtal om det.

En annan fråga som i olika sammanhang tagits trpp och berörts av de fackliga organisationerna är svårigheterna att få en bra och tillförlitlig information om förhandlingsfrågan när förhandlingar bedrivs enligt 38 & MBL. Vad som här närmast har diskuterats är arbetstagarpartens rätt till insyn i och information om entreprenören/uthyraren och om de förhållan- den under vilken dennes anställda arbetar. En sådan rätt till insyn och information ökar möjligheten för den fackliga organisationen att fatta sina beslut på ett så objektivt beslutsunderlag som möjligt. Även arbetsgivaren och entreprenören/uthyraren har givetvis ett starkt intresse av att förhand- lingarna och arbetstagarparternas ställningstagande bygger på ett tillräck- ligt och korrekt beslutsunderlag.

Visserligen kan sägas att det rent allmänt ligger i en arbetsgivares primä- ra förhandlingsskyldighet enligt MBL. en skyldighet att på ett tidigt stadi- um informera arbetstagarorganisationen i den aktuella frågan. Detta häng- er samman med att en arbetsgivares informationsskyldighet enligt 1955 MBL inte är "primär" i den meningen att information skall lämnas före en åtgärd eller ett beslut av arbetsgivaren. När det gäller gränsdragningen mellan förhandlingsrättsreglerna i 11 och 38 åå MBL är denna inte helt klar och denna oklarhet har också medfört vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen.

Den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 & MBL är avsedd att ge arbetstagarorganisationerna ett grundläggande inflytande över viktigare arbetsgivarbeslut. Som utvecklas i lagmotiven till MBL tänkes detta infly- tande bli tillförsäkrat arbetstagarparten genom att arbetsgivaren åläggs ta den första förhandlingskontakten på ett tidigt stadium och genom att arbetstagarparten hålls informerad och får delta i beslutsprocessen i dess olika faser fram till dess att ett ställningstagande skall ske. Den primära förhandlingsrätten enligt 38 & MBL är på denna punkt mer okomplicerad. Av förarbetena framgår att lagstiftaren inte på samma sätt som i l f g" har ålagt arbetsgivaren att ta upp en förhandling enligt 38 & redan på ett tidigt stadium och sedan låta förhandlingen vara ett led i arbetsgivarens eget förberedande av beslutet. Enligt förarbetena inträder förhandlingsskyldig- heten först när arbetsgivaren "står i begrepp" att anlita viss entreprenör eller viss annan arbetskraft som arbetsgivaren inte avser att anställa. Arbetsgivaren är enligt förarbetena oförhindrad att dessförinnan på egen hand införskaffa den utredning som han anser sig behöva för att själv ta ställning i frågan. t.ex. inleda ett anbudsförfarande för att välja entrepre- nör (prop. 1975/761105 bil. 1 s. 497. 533). Det är den konkreta frågan om utlämnande av ett visst arbete till en viss entreprenör eller annan utomstå- ende sotn förhandlingen enligt 38 5 skall gälla.

Rent principiellt är förhandlingarna enligt 38 & tänkt att utgöra ett led i utövandet av vetorätten. De har till syfte att klargöra om det finns anled- ning att göra en vetolörklaring inför en entreprenad eller en annan sådan

• Sida 50
•  Original

åtgärd av arbetsgivaren som anges i 388 första stycket. Förhandlingarna behöver emellertid inte begränsas till att gälla enbart förutsättningarna för en vetolörklaring. De har till uppgift att ge den fackliga förhandlingsparten insyn i den tilltänkta åtgärden och i de förhållanden under vilka arbetet skall komma att utföras. Arbetstagarparten får också ställa villkor för sitt godkännannde och dessa villkor blir ett av förhandlingsämnena. Den tner allmänna frågan huruvida ett arbete över huvud skall lämnas trt på entre- prenad eller utföras i arbetsgivarens egen regi tänkes däremot åtminstone i vissa fall. nämligen när det rör sig om en viktigare förändring. ktrnna bli föremål för förhandling enligt 1 f 5. Här kommer för övrigt även förhand- lingsmöjligheterna enligt 12 å MBL in i bilden. I praktiken låter det sig ofta inte göra att dra en skarp gränslinje mellan förhandlingar enligt 11 & resp. 38 t'. såvitt gäller förhandlingsfrågorna och förhandlingens genomförande.

När det gäller informationsskyldighetcn i samband med 11 ä-förhand- lingar har AD i ett flertal domar redovisat omfattningen av denna skyldig- het och htrr den bäst skall fullgöras. Däremot är rättsläget mer oklart när det gäller hur långt arbetsgivarens informationsskyldighet sträcker sig när det gäller förhandlingar enligt 389” MBL och då speciellt när det gäller förhållandena hos den tilltänkte entreprenören. Sotn tidigare nämnts kan arbetstagarsidan vid en förhandling enligt 38 g" ställa villkor för att godta arbetsgivarens åtgärd. Enligt förarbetena (prop. 1975/76: 105 bil. 1 s. 315. 497) kan det tänkas att arbetstagarsidan begär t. ex. att entreprenören skall medge viss insyn i sin verksamhet och lämna vissa uppgifter om sina anställda. att entreprenörens anställda skall ha genomgått viss arbetar- skydt'lsutbildning. att kollektivavtalsenliga löner utbetalas osv.

Av det nu sagda framgår att i vart fall när det finns fog för antagande att entreprenaden kan tänkas medföra åsidosättande av lag eller av kollektiv- avtal för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtaget inom avtalsområdet kan vid lörhandlingcn komma att ställas krav på entrepre- nören att lämna information i olika avseenden till arbetstagarsidan för att denna skall kttnna acceptera åtgärden.

Oaktat denna möjlighet för de fackliga organisationerna att ställa villkor som tjänar ändamålet med 38—40 så har det från fackligt håll framförts önskemål om en skärpning av reglerna för att ge ökade möjligheter till insytt och kontroll över entreprenörens verksamhet. Frågan gäller då hur och på vilket sätt man skall kunna säkerställa att den förhandlande arbets— tagarparten får tillräckligt bra in formation om förhandlingsfrågan när förhandlingar bedrivs enligt 38 g" MBI...

Enligt min mening bör det nu angivna informationsbehovet bäst ktrnna tillgodoses genom införande av en regel i 38ä MBL som rent allmänt medför en mer vidsträckt skyldighet för arbetsgivarparten att lämna infor- mation än den som enligt gällande rätt följer av allmänna grundsatser om förhandlingsskyldighetens innebörd. En sådan regel skulle kttnna möjlig- göra för arbetstagarorganisationen att på ett annat sätt än i dag förmå arbetsgivaren att inhämta upplysningar och information om den tilltänkta entreprenörens/uthyrarens verksam het. En arbetsgivare som bryter mot en sådan regel skttlle kunna ädötnas skadestånd enligt MBL på vanligt sätt. för det fall en arbetsgivare brister i sin informationsskyldighet och arbets-

• Sida 51
•  Original

tagarorganisationcn lägger ett veto som senare visar sig vara tveksamt på grund av att beslutet om veto fattades på ett otillräckligt och ofullständigt beslutsunderlag bör detta kunna räknas arbetstagarorganisationcn till godo när det gäller frågan om arbetstagarorganisationen saknat fog för sin ståndpunkt.

När det gäller informationsskyldighetens gränser bör denna bedömning ha sitt utgångspunkt i vad organisationen själv anser angeläget. Informa- tionen skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt utnyttjande av vctorättsreglerna.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inotn arbetsmarknadsdepartementct upp- rättats förslag till

1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.

2. lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Lagens innehåll

l t'

[ paragrafens första stycke har. förutom vissa språkliga ändringar. töre- skriften i nuvarande lag om godkända sjuksköterskebyråer tagits bort. Sedan kungörelsen den 38 juni 1935 (nr 432) med bestämmelser angående statens godkännande av sjuksköterskebyråer upphävts genom kungörelse (19632282) saknar bestämmelsen i dcttna del betydelse.

I paragrafens andra stycke har införts en generell definition av begreppet arbetsförmedling. l bestämmelsen. som är ny. definieras arbetsförmedling sotn verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete åt arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär sadan verksamhet som regleras i nästföljande paragraf. nämligen uthyrning av arbetskraft. Avsikten med bestäm melsen är således att från arbetsförmedlingsbegrep- pet bryta ut den särskilda form av arbetsförmedling. nämligen uthyrnings- verksamltet. sotn idag regleras i l å andra stycket arbetsförmedlingslagen och i stället reglera denna verksamhet i särskild ordning. Beträffande

'Jl

• Sida 52
•  Original

bakgrunden och de närmare övervägandcna till bestämmelsen hänvisas till avsnitt 3.2. Där framgår bl.a. att den föreslagna lagen. liksom nuvarande lag. endast äger tillämplighet på arbetsförmedling av viss permanens och omfattning. Detta uttrycks med att "verksamheten skall ha till ändamål att skaffa arbete etc.”. Sådan arbetsförmedlingsverksamhet som endast sker undantagsvis faller således inte in under lagen. Det bör slutligen framhål- las att. förutom att uthyrningsverksamhet inte längre skall anses som arbetsförmedling. avsikten med att införa en definition på begreppet är- betsförmedling. inte är att införa ett nytt eller annorlunda arbetsförmed- lingsbegrepp än vad som idag får anses vara gällande rätt.

2.5

l paragrafen. som saknar direkt motsvarighet i nuvarande lag erinras inledningsvis att i lagen också ges bcstänttnclser om uthyrning av arbets- kraft. 1 andra meningen definieras vad som enligt lagen avses med uthyr- ning av arbetskraft. Med uthyrning av arbetskraft enligt lagen avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogan- de för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet. Denna bestämmel- se skall ses mot bakgrund av hänvisningen i föregående paragraf. I motsats till tidigare skall således inte uthyrning av arbetskraft anses utgöra en form av arbetsförmedling utan får ställning av en egen självständig verksamhet. De närmare övervägandena bakom den föreslagna regleringen har redovi- sats under avsnitt 3.1 .

För att uthyrningsverksamhet i lagens mening skall föreligga måste arbetsgivaren uppbära ersättning i en eller annan form. Såväl förvärvssyf- tande verksamhet sotn verksamhet som bedrivs endast mot självkostnad eller liknande omfattas av definitionen. Med beställare förstås i samman- hanget den som står som avtalspart (uppdragsgivare) i ett avtal om inhyr- ning av arbetskraft. Kravet att arbetet skall utföras i beställarens verksam- het innebär att om beställaren saknar egen verksamhet för det aktuella arbetet faller anlitandet av arbetskraften utanför lagens tillämpningsområ- de. När det gäller den närmare gränsdragningen mellan uthyrning av arbetskraft och andra vcrksamhetsformer måste den göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Arbetsförmedling

Under denna rubrik har samlats vissa bestämmelser som tar sikte på arbetsförmedlingsverksamhet enligt 1 $. I förhållande till nuvarande lag gäller genomgående i de följande paragraferna den skillnaden att begreppet arbetsförmedling inte längre inbegriper uthyrning av arbetskraft.

3s

Prop. 1990/911124

• Sida 53
•  Original

arbetsförmedling har tagits in i andra stycket i stället för att som idag Prop. 1990/91: 124 meddelas i 14 Q' förordningen ( 19871405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. '

Som en nyhet har i andra stycket föreskrivits att AMS får ge tillstånd till förvärvssyftande arbetsförmedling av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företags- eller verksle- dande eller därmedjämförlig ställning. De närmare övervägandena bakom denna utvidgning av möjligheten att bedriva privat arbetsförmedling i förvärvssyfte har redovisats under avsnitt 3.2.

1 övrigt har vissa redaktionella och språkliga ändringar vidtagits. Bl.a. har den nuvarande föreskriften i 2 a & andra stycket om att tillstånd inte får beviljas med mindre än att sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandens möjlig- heter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen tagits bort. Ett sådant krav bör istället AMS kttnna uppställa bland de villkor som AMS enligt den föreslagna 5 _S skall kuntta förena ett tillstånd med.

4.5

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 2 &. Vissa språkliga och redaktio- nella ändringar har vidtagits. Vidare har föreskriften i nuvarande 25 tredje stycket om att arbetsförmedling till och från utlandet får bedrivas endast efter överenskommelse med främmande stat tagits bort eftersom bestämmelsen saknar betydelse idag.

5?"

I paragrafens första stycke har uttryckligen och i förtydligande syfte före.— skrivits att det som en förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 5 finns ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Denna prövning följer av de grundläggande principer som ligger bakom lLO- ' konventionen och den svenska lagstiftningens restriktivitet mot privata arbetsförmedlingar. Den tillståndsprövning som AMS gör idag innefattar också en prövning av om det finns ett sådant behov. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Andra och tredje styckena motsvarar i sak nuvarande 3 &.

ös"

Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 5 $. Den i Så föreskrivna tidsfristen har tagits bort. Det betyder att den som bedriver avgiftsfri arbetsförmedling redan vid verksamhetens början har en direkt på lagen grundad skyldighet att göra anmälan därom till AMS.

7 s 1 7 5 har. i förhållande till gällande 4 $. gjorts en precisering av rekvisiten när AMS får återkalla ett tillstånd eller meddela ändrade villkor enligt

UI '.»)

• Sida 54
•  Original

lagen. Enligt bestämmelsen får AMS. helt eller delvis återkalla ett tillstånd eller meddela ändrade villkor om 1) de förutsättningar som gällde när tillståndet meddelades inte längre föreligger eller 2) verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor som tillståndet har förenats med. I detta sammanhang måste beaktas de ingripande följder som exempelvis en återkallelse medför för en tillståndshavare. Det förut- sätts därlör att AMS innan återkallelse skcr eller ändrade villkor meddelas om möjligt försöker förmå tillståndshavaren att på frivillig väg vidta de ändringar eller rättelser som bedöms nödvändiga. När det gäller möjlighe- ten att återkalla ett tillstånd på grund av förändrade arbetsmarknadspoli- tiska förutsättningar bör denna möjlighet självfallet utnyttjas endast vid varaktiga och bestående förändringar.

3;

l 855 har införts en ny bestämmelse som reglerar vad som händer om en tillståndshavare där eller försätts i konkurs. Vill i sådana fall dödsboet eller konkursboet försätta verksamheten skall skriftlig anmälan om detta göras till AMS inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet. Om anmälan inte görs inom tvåmånaderspcrioden upphör tillståndet att gälla.

Uthyrning av arbetskraft

Under denna rubrik har samlats vissa bestämmelser som tar sikte på uthyrning av arbetskraft enligt 2 5. Bestämmelserna har närmare behand- lats undcr avsnitt 3.4.

9 och 10 55 anger under vilka förutsättningar arbetskraft far hyras ut resp. hyras in och vilka krav som måste ställas på anställningsavtalet mellan uthyraren och dennes anställda. En grundläggande förutsättning för regleringen i 9 och 10 åå är att uthyrningen skall tillgodose ett kortva- rigt och tillfälligt behov av arbetskraft och att en arbetsgivare inte skall kunna tillgodose sitt stadigvarande och normala behov av arbetskraft genom att hyra in densamma.

Av ll & framgår att avvikelser från bestämmelserna i vissa avseenden får göras genom kollektivavtal på central nivå. Slutligen bör i samman- hanget också nämnas att enligt den föreslagna 145 äger AMS gentemot den som bryter mot 9 eller 10 5 vid vite meddela föreläggande och förbud.

9.5

Denna paragraf och även de två nästföljande skall ses mot bakgrund av den föreslagna Iegaliscringcn av uthyrning av arbetskraft. Sådan verksam- het får alltså bedrivas utan krav på tillstånd av AMS. På skäl som redovi- sats i den allmänna motiveringen har det emellertid inte ansetts möjligt att från sociala och samhälleliga utgångspunkter helt slopa en offentligrättslig reglering och tillsyn över verksamheten. En sådan reglering och tillsyn

• Sida 55
•  Original

avser att motverka. dels risken för en urholkad z-tnställningstrygghet för Prop. 1990/912124 anställda i uthyrningsföretag. dels risker för ett allmänt kringgående av arbetsrättslig- och annan lagstiftning.

Mot denna bakgrund föreslås till en början i 9 ä 1 att en arbetstagare får. inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget. ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Med kravet på att den angivna tidsfristen skall vara sammanhängande förstås den tidsperiod som arbetstagaren enligt uppdraget ställs till beställarens förfogande och inte den tid som han rent faktiskt utför arbete i beställarens verksamhet. Som framgår av den föreslagna 109' riktar sig bestämmelsen även mot beställaren. Av 11 5 framgår att avvikelser från den föreslagna tidsbegränsningsregeln får göras genom kollektivavtal på central nivå.

9 & 2 ställer upp vissa krav på anställningsförhållandet mellan en uthyra- re och denncs anställda. Till en början föreskrivs att det skall finnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen. lön och all- männa anställningsvillkor. Av 49' LAS följer att anställningsavtal gäller tills vidare men att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i de fall som anges i den lagens 5 och 6 59. l 9 5 2 andra meningen föreskrivs dock att avtal om tidsbegränsad anställning som föranleds av ett uthyrnings- uppdrag inte får träffas i de fall som avses i anställningsskyddslagens 5 5 f och 3 samt 6 &. De fall som avses och där det alltså inte blir möjligt att träffa tidsbegränsade avtal gäller tidsbegränsningar med hänsyn till arbe- tets särskilda beskaffenhet. arbetstoppsanställningar och provanställning- ar. De närmare övervägandena bakom denna reglering finns redovisade under avsnitt 3.4. I övrigt skall LAS regler gälla för de aktuella anställ- ningsförhållandena. Det betyder bl.a. att en uthyrd arbetstagare kan angri- pa en felaktigt tidsbegränsad anställning på sätt som anges i 4 och 36 äg" LAS och få domstols förklaring på att avtalet skall gälla tills vidare. På sätt som föreskrivs i 2 ;" LAS får även kollektivavtal träffas som avviker från den nu föreslagna inskränkningen i möjligheten att träffa tidsbegränsade anställningsavtal i 5 och 6 åå LAS.

9 g" 3 syftar till att förhindra att arbetsgivaren genom villkor i avtal med beställaren eller arbetstagaren eller på annat sätt försvårar för arbetstaga— ren att ta anställning hos beställaren.

När det gäller 935 4 har den till syfte att dels motverka försök till kringgående av arbetsrättslig lagstiftning dels motverka oönskad rekryte- ringsverksamhet från uthyrningsföretagets sida.

105

[ paragrafen anges under vilka förutsättningar en beställare får anlita inhyrd arbetskraft. Ett sadant anlitande måste vara föranlett av ett tillfal- ligt behov av arbetskraft i beställarens verksamhet. Tanken är att en beställare inte skall kunna tillgodose sitt stadigvarande och normala behov av arbetskraft genom att hyra in densamma. ] kravet på att behovet skall vara tillfälligt ligger att det inte får återkomma regelbundet med korta intervaller. l paragrafen hänvisas också till att de förutsättningar som gäller för den som hyr ut arbetskraft enligt 9 & 1.3 och 4 gäller även för den

'_11 U|

• Sida 56
•  Original

som hyr in arbetskraft. I sammanhanget bör också nämnas att en beställare som hyr in arbetskraft i strid mot 10 & riskerar att vetorättsreglerna i 38— 40 55 MBL aktualiseras.

flå

'l'illsyn 120ch 13 åå

1 13 & ges AMS rätt att från den som omfattas av tillsyn enligt lagen på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. I paragrafen som har sin motsvarighet i 7 ågällande lag. har bemyndigandet för AMS att utfärda föreskrifter tagits bort. Sådana föreskrifter bör AMS i stället kunna utfärda med stöd av förordningen (19871405) om den arbets— marknadspolitiska verksamheten.

145

l paragrafen som saknar motsvarighet i gällande lag ges AMS en möjlighet att för vissa överträdelser mot lagens bestämmelser ingripa med föreläg- gande eller förbud. Ett sådant föreläggande eller förbud kan kombineras med vite. De överträdelser som regleras i paragrafen under den första och andra punkten avser den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte resp. den som anlitar arbetskraft som förmedlats genom sådan olaglig arbetsförmedling. Punkten 3 gäller den som i strid mot 9 eller 105 hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att avtal om avvikelse träffats enligt 11 &. Den fjärde punkten slutligen riktar sig mot den som underlåter att enligt 13? på AMS begäran lämna de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

De närmare övervägandena bakom den föreslagna möjligheten för AMS att i sin tilIsynsverksamhet använda vite har redovisats under avsnitt 3.5.

• Sida 57
•  Original

Ansvar

15 &

Paragrafen motsvarar i stort nuvarande 8 & med den skillnaden att uthyr- ning av arbetskraft inte längre innefattas i begreppet arbetsförmedling. För tydlighets skull har angetts att straffbarhet vid olaglig arbetsförmedling löreligger såväl vid uppsåtligt som oaktsamt brott. I tredje stycket har straffskalan för den som bedriver crsättningsfri arbetslörmedling utan att göra anmälanjustcrats så att påföljden skall bestämmas till penningböter. Enligt förslagen i prop. l990/9l:68. som skall träda i kraft den I januari 1992. skall penningböter bestämmas till lägst 100 kr. och högst 2000 kr. De straffsanktionerade föreskrifterna i nuvarande 9—1 1 Så har tagits bort.

165

Paragrafen ger uttryck för principen att den som överträtt ett vitesföreläg- gande eller vitesförbud inte också får dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Paragrafen tar sikte på olovlig arbetsförmedling i förvärvssyfte som dels kan bli föremål för vitespåföljd enligt 14 &, dels är straff'sanktionerad enligt 15 &.

Överklagande 17 och 18 &&

Paragraferna, som närmare har behandlats under avsnitt 3.6. saknar mot- svarighet i gällande lag. Av 51 & förordningen (198811139) med instruk— tion för arbetsmarknadsverket framgår dock att AMS beslut i ärenden enligt lagen kan överklagas till regeringen.

Av 17å framgår att AMS beslut. utom såvitt avser vitesföreläggande eller vitesförbud. får överklagas hos regeringen. De beslut som här närmast blir aktuellt att överklaga gäller beslut om tillståndsfrågor enligt lagen.

Av viteslagen följer att frågor om utdömandc av vite prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som utfärdat föreläggandet d.v.s. arbets- marknadsstyrelsen. Enligt 1755 får ett vitesföreläggande inte överklagas. Detta kompenseras av att. enligt 18 g". föreläggandet i hela dess vidd-i stället får prövas i mål om utdömandc av vitet. Bestämmelsen innebär att prövningen av vitesföreläggandet inte skall vara begränsad till en kontroll av töreläggandets laglighet i sak och form utan att den även skall omfatta dess lämplighet.

Ikraftträdande m.m.

Några särskilda övergångshestämmelser torde inte behövas. Jag utgår från att AMS i god tid före lagens ikraftträdande i samråd med berörda tillståndshavare utfärdar nya tillstånd i enlighet med föreskrifterna i den

• Sida 58
•  Original

52. Förslagtill lag om ändringi lagen (1976.580) om medbestämmande 1 arbetslivet

385

Bakgrunden och motiven till de föreslagna ändringarna i paragrafen har behandlats under avsnitt 3.8.

1 paragrafens andra stycke har gjorts ett tillägg med anledning av att ut- och inhyrning av arbetskraft legaliserats. Tillägget innebär att undantags- regefn från arbetsgivarens förhandlingsskyldighet i första stycket, när det gäller arbete av kortvarig och tillfällig natur eller arbete som kräver sär- skild sakkunskap, inte är tillämplig för det fall arbetsgivaren anlitar ett uthyrningsföretag för att få ett arbete utfört. Det innebär att. för det fall arbetsmarknadens parter inte har träffat kollektivavtal om annat. en ar- betsgivare alltid är skyldig att på eget initiativ uppta förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer innan han beslutar att hyra in arbets- kraft.

1 ett nytt fjärde stycke har införts- en regel som innebär en förstärkt informationsskyldighet när förhandlingar bedrivs enligt 38 &. Regeln inne- bär en mer vidsträckt skyldighet för arbetsgivaren att lämna information om förhållandena hos den tilltänkte entreprenören/uthyraren och om de förhållanden under vilka arbetet skall komma att utföras än vad som enligt gällande rätt rent allmänt följer av allmänna grundsatser om förhandlings- skyldighctens innebörd. En arbetsgivare som brister i sin informations- skyldighet kan ådömas skadestånd enligt MBL på vanligt sätt. På sätt som redogjorts för under avsnitt 3.8 bör vidare en knapphändig och bristfällig information från arbetsgivaren i vissa fall kunna räknas arbetstagarorgani- sationen till godo när det gäller frågan om organisationen saknat fog för sin ståndpunkt.

När det gäller informationsskyldighetens gränser bör denna bedömning ha sin utgångspunkt i vad organisationen själv anser angeläget. Informa- tionen skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt utnyttjande av vctorättsreglerna.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om privat arbetslörmedling och uthyrning av arbetskraft. 2. lag om ändring i lagen (19762580) om medbestämmande i arbetslivet. 58

• Sida 59
•  Original

7. Beslut Prop. 1990/91: 124 Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som töredraganden lagt fram.

• Sida 60
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över PFOD- 1990/911134 departementspromemorian arbetsförmedlingslagen B'laga 1 — en översyn

Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). domstolsverket (DV). rikspolisstyrelsen (RPS). Svea hovrätt. kammarrätten i Stockholms län. kommerskollegium. riksför- säkringsverket. riksskatteverket (RSV). statens arbetsgivarverk (SAV). nä- ringsfrihetsombudsmannen (NO). statens pris- och konkurrensverk (SPK). juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet. ar- betsdomstolen (AD). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). arbetarskyddssty- relsen (ASS). ILO-kommittén. jämställdhetsombudsmannen (JÄMO). sta- tens industriverk (SIND). statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). läns- styrelsen i Stockholms län. Svenska kommunförbundet. Landstingsför- bundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Arbetsgivareföreningen SFO. Småföretagens riksorganisation. Kooperationens Förhandlinsorga- nisation (KFO). Landsorganisationen i Sverige (LO). tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR. Sveriges Advo- katsamfund. Sveriges Köpmannaförbund. Sveriges Industriförbund. Väst- svenska Handelskammaren. Stockholms Handelskammare. Svenska kon- torsserviceförbundet. Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm. Tjäns- teförbundet och Sveriges Personaladministrativa Förening. RA har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg och re- gionåklagarmyndigheten i Umeå. RPS har bifogat yttranden från polis- myndigheterna i Stockholm och Göteborg. AMS har bifogat yttranden från länsarbetsnämnderna i Stockholms. Malmöhus. Jönköpings. Norr- bottens och Värmlands län. Slutligen har Sveriges Praktiserande Arkitek- ter. Datakonsultföreningen. Grossistförbundet Svens Handel. riksdataför- bundet. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund samt Medborgarrätts- rörelsen inkommit med särskilda yttranden.

Remissinstanscrnas inställning

Koninters/tollegimt

Kommerskollegium kan inte finna att det rent allmänt finns några vägande skäl som talar för att uthyrning av arbetskraft behöver underkastas så stränga restriktioner som förslaget till ny arbetslörmedlingslag innebär. Från handelspolitisk synpunkt innehåller förslaget moment som kommer att försvåra Sveriges möjligheter att delta i det internationella arbete som rör liberalisering av handeln med tjänster. 73

• Sida 74
•  Original

Kollegiet avstyrker därför förslaget till ny arbetsförmedlingslag. Om Prop. 1990/91: 124 uthyrning av arbetskraft .skall regleras bör de handelspolitiska konsekven- Bilaga 1 serna av reglernas utformning beaktas både med hänsyn till EG/EFTA- samarbetet och pågående GATT-lörhandlingar.

S.-f V

SAV avstyrker promemorians förslag i de delar som rör entreprenad- och uthyrningsverksamhet. dvs. verksamhet som bedrivs av entreprenadföre— tag och olika slags serviceföretag. SAV framhåller att konsekvenserna inom den statliga (och den offentliga) arbetsmarknadssektorn torde bli mycket betydande både ekonomiskt och på flera andra sätt. om man inför de föreslagna regeländringarna för statliga myndigheters användning av service- och entreprenadföretag. En kartläggning och framtidsprognos av förslagets påverkan för domänverket. SJ.. Vattenfall. Posten. FFV. Te- leverket. Luftfartsverket och Sjöfartsverket är nödvändig. När det gäller övriga statliga myndigheter använder de sig redan idag av service- och entreprenadföretag och utvecklingen verkar gå mot en ökad sådan använd- ning. Behovet av service- och entreprenadföretagen kan vara betydande inte minst i den arbetskraftsbristsituation. som nu förutspås för den svens- ka arbetsmarknaden.

Förslaget i DS 1989z30 innebär olika särregleringar för s.k. entrepre— nadverksamhet och s.k. uthyrningsverksamhet. Det måste i så fall defini— tionsmässigt klargöras till vilken grupp man skall föra entreprenadföretag. konsultföretag. övriga serviceföretag. statliga affärsverks dotterbolag osv.

NO

Den nuvarande regleringen har i praktiken inte tillämpats. Enligt förslaget skall stora delar av tjänstesektorn — uthyrningen — ställas under arbets- marknadspolitisk nyetablerings- och verksamhetskontroll. Det finns dock inget underlag som anger att uthyrningsverksamheten medför några skad- liga verkningar för berörda arbetstagare eller andra.

Förslaget kommer att medföra stora 'samhällsekonomiska kostnader. Regleringen skulle bli en hämsko både på den berörda sektorn och på andra delar av näringslivet som är beroende av denna sektor. Det framstår som särskilt allvarligt att även de s.k. kunskapsintensiva delarna av tjäns— tesektorn skulle omfattas av förslaget.

NO avstyrker därför förslaget. Förslaget klarlägger över huvud inte vilka företag som kommer att omfattas av regleringen. Det anges (sid. 80) att de mest typiska fallen av uthyrningsverksamhet som i framtiden skall bli beroende av tillstånd finns inom kontorsservieebranschen. men det finns dock liknande företag inom andra branscher. Som förut berörts nämns som exempel i promemorian service- och konsultföretag inom verkstadsindustrin och databranschen. I ett beskrivande avsnitt (sid. 73) talas därtill om städföretag. bevakni'ngsfö- retag, redovisningsbyråer m.m. Den definition och den knapphändiga 74

• Sida 75
•  Original

exemplifiering som görs i betänkandet ger dock ett intryck av att många Prop. 1990/912 124 tjänsteföretag kan komma att behöva tillstånd för att bedriva verksamhet Bilaga 1 eller i vart fall beröras av frågeställningen om huruvida tillstånd behövs. Detta synes komma att beröra företag sysselsatta inom ett mycket brett spektrum av verksamhetstyper.

Till detta kommer att också gränsdragningen mellan uthyrning (som skulle kräva tillstånd) och cntreprenadverksamhet (som inte skulle kräva tillstånd) är mycket oklar. De kriterier som räknas tipp i promemorian avser dessutom industriella entreprenader. och man kan inte utgå från att de är giltiga för andra branscher. ens om de skulle täcka all industriell verksamhet. vilket är oklart.

För att få tillstånd krävs som förut nämnts att det finns ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt och att vederbörande bedöms vara lämplig att driva verksamheten med hänsyn till. i sista hand. "omständigheter av betydelse". Vad dessa kriterier innebär kan givetvis bli föremål för mycket skiftande tolkningar och en bedömning gjord ut- ifrån dessa måste bli skönsmässig.

Därtill kommer att tillstånd bara får ges för tre år i sänder. Självfallet måste det vara svårt att starta och driva ett företag med en så snäv planeringshorisont. Man vet ju t.ex. ej hur den arbetsmarknadspolitiska bedömningen kommer att falla ut när frågan om förnyelse av tillstånd skall prövas.

SPK

SPK anser inte de angivna skälen till en lagstiftning som reglerar uthyr- ningsverksamhet vara tillräckliga som motiv för en särskild lagstiftning avseende uthyrningsverksamheten. En sådan lagstiftning skulle innebära en direkt försämring av marknadens möjligheter att erbjuda lösningar av kortsiktiga resursförsörjningsproblem. De lagar som idag gäller för uthyr- ningsverksamhct. och som i praktiken inte tillämpas. bör enligt SPK avvecklas och inte. som enligt förslaget. ersättas med en detaljreglering av sådana verksamheter. Farhågorna för oseriös verksamhet kan knappast anses utgöra argument för en marknadsreglering som den föreslagna. efter- som det finns annan lagstiftning som avser att förhindra oseriös verksam- het. Som exempel kan nämnas den arbetsrättsliga lagstiftningen och skat- telagstiftningen.

fl.:-VS

Arbetsmarknadsdepartementet har föreslagit en ny lag om arbetslörmed- ling och uthyrning av arbetskraft (arbetslörmedlingslagen). AMS är myc- ket kritisk mot förslaget och anser att det inte bör leda till lagstiftning. AMS pekar i detta remissvar på att förslaget inte löser de problem som finns med den nuvarande lagen och inte heller passar den framtida arbets- marknaden. Det finns risk för att förslaget förbjuder sådana entreprenörer och konsulter som är tillåtna idag. Lagförslaget är inte heller tillräckligt 75

• Sida 76
•  Original

anpassat till den arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. AMS menar också Prop. 1990/9 f: 124 att det innebär en stor och onödig byråkrati för hantering av tillstånd till Bilaga [ uthyrning. kontroll m.m.

AMS föreslår i stället att uthyrning av arbetskraft avkriminaliseras och förs in i det arbetsrättsliga regelsystemet. Det bör vara parterna på arbets- marknaden som genom avtal kommer överens om hur företagens personal- försörjning ska ske — genom anställtning. inhyrning. konsulter eller entre- prenader.

Uthyrningsverksamhet bör på motsvarande sätt som entreprenadverk- samhet alltså fa äga rum utan tvång på något tillstånd från AMS. Men en förutsättning för att ett uthyrningsföretag ska få anlitas bör vara att arbets- marknadens parter har träffat avtal om det. Sådana avtal kan vara lokala och avse ett särskilt tillfälle eller vara generella centrala förbundsavtal som anger under vilka förutsättningar som inhyrning inom avtalsområdet får äga rum. Därmed kan man anknyta till den teknik och de former som nu gäller i vissa branscher och stora företag för att anlita entreprenörer.

De gränser för parternas avtal som lagstiftaren anser behövas för att uthyrningsverksamheten ska hållas under kontroll och för att skydda ar- betstagarna bör anges direkt i lagen. Enligt AMS mening gäller det framför allt hur lång tid som en inhyrning ska få äga rum och anställningsvillkoren för den uthyrda arbetskraften. [ övrigt menar AMS att det knappast finns anledning för lagstiftaren att reglera verksamheten. Övriga frågor bör man enligt AMS mening kunna förutsätta att arbetsmarknadens parter har full kompetens att själva reglera. AMS har ingen anledning att lägga synpunk- ter på hur länge inhyrning ska få äga rtun. Inte heller har AMS anledning att lägga synpunkter på anställningsvillkoren.

För att tills vidare behålla en viss offentlig tillsyn över uthyrningsverk— samheten och göra det möjligt att ingripa mot uppenbara missbruk av rätten att hyra in arbetskraft. bör det dessutom krävas en anmälan till länsarbetsnämnden om avtal om inhyrning. Arbetsmarknadens parter. konkurrerande företag och länsarbetsnämnden bör också ha en möjlighet att vid uppenbara missbruk begära förbud mot fortsatt inhyrning. Ett sådant förbud skulle kunna beslutas av den partssammansatta nämnd som bör inrättas för sådana frågor och för tillsynen enligt den nya lagen. Man följer därvid delvis den modell som finns i 145 främjandelagen (1974113) när det gäller myndigheternas möjligheter att förbjuda missbruk av rätten att träffa avtal om visstidsanställningar.

Med denna ordning skulle den partssammansatta nämndens huvudsak- liga uppgift vara att skilja oseriösa uthyrningsföretag från seriösa. Det kan på mycket goda grunder antas att arbetsmarknadens parter är ganska överens om var skiljelinjerna i praktiken ska gå och nämnden skulle på detta sätt framför allt få rollen som arbetsmarknadens normgivare för uthyrningsfrågor. en slags etiknämnd.

Den partssammansatta nämnden ska pröva frågor som rör arbetsmark- nadsverkets kunder och bl.a. avgöra om de ska få arbeta i konkurrens med arbetsförmedlingen. Av dessa skäl och av de skäl som anförs i kommenta- ren nedan till 7 5 2 st. promemorieförslaget är det inte lämpligt att nämn- den förläggs inom AMS utan den bör ha en från AMS fristående ställning. 76

• Sida 77
•  Original

Det finns exempel från senare tid på sådana nämnder som står fria från Prop. 1990/911 124 myndigheten i konkurrensfrågor. t. ex. telenämndcn (SFS 19891600). Bilaga [

Med det system som har skisserats här skulle det efter hand ske en självsanering av uthyrningsverksamheten så att endast sådana uthyrnings- företag som godkänns av både arbetsgivare och arbetstagarorgansiationer skulle förekomma. AMS tror för sin del att det på sikt skulle innebära en viss begränsning och koncentration av uthyrningsverksamheten.

För de lagöverträdelser som finns kvar i den nya arbetsförmcdlingslagen bör det av effektivitctsskål finnas en vitessanktion.

När det gäller AMS förslag till reglering av inhyrning av arbetskraft bör det arbetsrättsliga sanktionssystem som finns i MBL gälla i första hand. En arbetsgivare som bryter mot reglerna om krav på avtal för att inhyrning ska få ske eller som bryter mot innehållet i ett kollektivavtal om inhyrning skulle således kunna åläggas att betala skadestånd till sin fackliga motpart. Därutöver kan det finnas behov av sanktioner mot arbetsgivare som inte anmäler till länsarbetsnämnden att de avser att hyra in arbetskraft och sanktioner mot sådana inhyrningar. med eller utan stöd i avtal. som innebär ett uppenbart missbruk av lagstiftningen. l sådana fall bör det finnas en möjlighet för myndigheterna att ingripa med ett vitesföreläggan- de.

Nagra straffrättsliga sanktioner skulle alltså inte längre förekomma i inhyrningsfallen.

När det gäller de enskilda bestämmelserna i promemorielörslaget vill AMS anför följande.

25

Begreppet "näringsverksamhet" är missvisande. Det innefattar enligt AMS mening inte t.ex. offentlig verksamhet. I varje fall finns det risk för en betydande oklarhet i tillämpningen. Avsikten måste vara att uthyrning till myndigheter ska omfattas av lagen. Därför bör begreppet ändras. t. ex. genom att ta bort ledet "närings".

Eftersom det inte finns någon utredning om hur den marknad ser ut som kan komma att omfattas av definitionen har AMS egentligen inte underlag för att bedötna om bestämmelsen tillräckligt avgränsar företag för uthyr- ning av arbetskraft från andra tjänsteföretag. som utför andra tjänster än att enbart ställa arbetskraft till förfogande. AMS kan bara för sin del påpeka att det finns en stor risk för att t.ex. sådana företag. som idag bedöms som entreprenörer vid tillämpningen av arbetsförmedlingslagen. skulle komma att omfattas av uthyrningsbegreppet. Likaså kan det tänkas att den föreslagna definitionen av anställd men uthyrd arbetskraft omfat- tar sadana arbetstagare som vid en arbetsrättslig prövning skulle komma att anses som anställda hos inhyraren. Sådana effekter kan inte gärna godtas.

Samtidigt måste det påpekas att liknande definitioner har använts i Norge och Finland utan att det tycks ha inneburit några större avgräns- ningsproblem. 77

• Sida 78
•  Original

7 & lst. Prop. 1990/91: 124 AMS anser inte att prövningen av tillståndsfrågor ska läggas på AMS utan B'laga ' på en särskild partssaiiimansatt nämnd fristående från AMS. Skälen för detta är främst följande.

'l'illstandsgivningen innebär att uthyrningsföretag och arbetsförmedling— ar kommer att arbeta med personalförsörjningjämsides på arbetsmarkna- den. Detta blir särskilt tydligt inom kontorsservicemarknaden. Det inne- bär att förmedlingar och uthyrningsföretag kommer att konkurrera med varandra. i all synnerhet allteftersom den offentliga förmedlingen an- stränger sig att erbjuda sin service till en allt större del av marknaden. Det är olämpligt att servicemyndigheten AMS prövar om det ska få förekom- ma konkurrenter och i så fall vilka. Det är ägnat att undergräva förtroendet hos våra kunder och hos allmänheten till vår opartiskhet.

Till detta kommer att frågor om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft under lång tid har varit mycket kontroversiella i förhållan- det mellan AMS och verkets kunder. representerade genom arbetsgivare- och arbetstagarorganisationerna i verkets styrelser. Att även i fortsättning- en behålla tillståndsfrågorna hos AMS riskerar att permanenta motsätt- ningarna och försvåra den samverkan mellan myndigheten och parterna som är en så viktig förutsättning för framgång i den arbetsmarknadspofitis- ka verksamheten.

7535f.

Enligt ILO-konventionen nr. 96 ska tillstånd endast få lämnas för ett år i sänder och förslaget om treåriga tillstånd lär inte kunna undgå kritik från ILO. Det kan inte anses tillräckligt att tillsynsmyndigheten ska få årliga redovisningar från uthyrningsföretagen. AMS anser därför att tillstånden inte ska få gälla för längre tid än ett år.

85

De villkor om skriftliga avtal, rätt för arbetstagaren att ta anställning hos beställaren och karenstid för den som har slutat ett arbete för att ta anställning i ett uthyrningsföretag är lätta att kringgå och det är sannolikt alldeles omöjligt för en tillsynsmyndighet att kontrollera att de efterlevs. De lägger också på tillsynsmyndigheten uppgifter som normalt inte hör till myndigheterna. För arbetsmarknadsverket. som har till huvudsaklig upp- gift att förmedla arbetskraft. är det artfrämmande uppgifter att gå in i företag för att granska anställningsvillkor m.m. Kontroll och granskning av det slaget hör däi'ciiiot normalt till de fackliga organisationernas centra- la uppgiftcr och i den mån det behövs föreskrifter av detta slag bör rätten till granskning och kontroll läggas på de fackliga organisationerna.

lJ—löåå

] konsekvens med vad AMS har sagt i fråga om hanteringen av tillstånds- frågorna bör dessa kontrolluppgifter läggas på den särskilda partssamitian- satta nämnden. 78

• Sida 79
•  Original

När det gäller de årliga redovisningarna vill AMS understryka att det är Prop. f990/9l: 124 viktigt att begränsa omfattningen. Det kommer sannolikt att bli fråga om Bilaga ! många hundra redovisningar om året och om granskningen av dem och tillsynen med anledning av redovisningarna ska kunna utföras med någon mening får uppgifterna inte bli särskilt omfattande. Redovisningarna bör begränsas till vad som krävs för att bedöma effektiviteten fran arbetsmark- nadspolitisk synpunkt hos uthyriiingsförctagcn. dvs. statistiska uppgifter om utförda uppdrag som motsvarar de uppgifter om verksamheten som AMS regelbundet tar in från arbetsförmedlingarna. Det bör tilläggas att. AMS redan med de mycket få tillstånd till organisationsförmedling som finns idag har svårt att hinna med någon egentlig granskning av verksam— O

heten.

quo

Jäniställdhetsombudsmannen befarar att den föreslagna regleringen med krav på tillstånd från arbetsmarknadsmyndighetcn är en alldeles för byrå— kratisk ordning och att en sådan reglering skulle hämma ett effektivt arbetskraftsutbud. Dessa effektivitetskrav måste naturligtvis vägas mot kravet på att arbetstagare och arbetssökande erhåller acceptabla anställ- ningsvillkor och godtagbart anställningsskydd. Det är emellertid enligt ombudsmannens mening tveksamt om denna avvägning skall skötas av en statlig myndighet. Lämpligare vore kanske att genom en reglering inom det arbetsrättsliga regelsystemet i första hand låta arbetsmarknadens parter göra denna avvägning. Även sanktionssystemet skulle då lämpligen kunna anpassas till arbetsrättsliga regler och avkriminaliseras.

RRI'

RRV avstyrker utredarens förslag att uthyrning av arbetskraft i princip skall vara förbjuden. RRV konstaterar att utredaren i sin behovsanalys har kommit fram till att uthyrningsföretagcn har en effektiv-'iserande uppgift att fylla på arbets- marknaden. Trots detta vill utredaren förbjuda uthyrning och reglera den med tillstånd. Utredaren har inte angett några hållbara skäl för den föreslagna till- ståndsregleringen av utliyrningsverksamheten. Enligt verkets mening kommer en tillståndsreglering att leda till utökad byråkrati och ökade kostnader. Om utredarens förslag ändå skulle antas av statsmakterna vill RRV peka på följande. RRV avstyrker inrättandet av ett särskilt beslutsorgan ("partssaniinan- satt nämnd") inom arbetsmarknadsverkct. Kriterierna för tillstandsgiv- ningen är mycket otydliga och kan befaras lämna stort spelrum för subjek- tiva bcdöm ningar. Detta måste betraktas som otillfredsställande för rätts- . säkerheten. Utrcdarcns förslag att inte likställa uthyrning av arbetskraft 79

• Sida 80
•  Original

med annan företagsamhet gör också att gränsdragningsproblematiken ut- Prop. 1990/912 124 hyrning-entreprenad-konsult kvarstår. Bilaga l Enligt utredaren skall tillstånden tidsbegränsas till tre år. Skälen för detta har inte redovisats i utredningen och RRV ställer sig därför tveksamt till denna regel. Förutom att byråkratin. kostnader och ärendemängd ökar är det svårt att se skälen för en tidsbegränsning. De flesta tillstånd bör kunna ges tills vidare. Tidsbegränsade tillstånd bör endast användas i de fall man misstänker att det finns något tvivelaktigt i företaget och man vill ge det en prövotid (jfr. bestämmelserna i Finland). Vidare ifrågasätter vkeret tidsbegränsningen för enskilda uppdrag till högst tre månader i sänder. dock högst sex månader under en tvåårsperiod. Tidsbegränsningen kan lätt kringgås genom att skilda uthyrningsföretag anlitas. Regler bör f.ö. inte införas som svårligen kan kontrolleras och ställer stora krav på resur-

scr.

CI

Statskontoret

Den generella definition av begreppet "uthyrning av arbetskraft" som ges i Zg” av den tilltänkta lagen. synes medföra krav på tillstånd för betydligt flera verksamheter än sådana som hittills vanligen uppmärksammats för övertramp av arbetsförmedlingslagen. Enligt statsk'ontorets erfarenhet är det således inte ovanligt att konsultföretag ställer experter till kundens förfogande på sådana villkor som kommer att falla under det föreslagna uthyrningsbegreppet och därmed i fortsättningen bli tillståndspliktiga.

Statskontoret saknar i utredningen en bedömning eller analys av den föreslagna lagens räckvidd. Enligt vår bedömning kan en konsekvens av den föreslagna regleringen bli en kraftigt utbyggd tillstånds- och tillsynsap- parat.

Mot denna bakgrund avstyrker statskontoret att en lagreglering av ar- betskraftsuthyrning utformas på detta sätt. En alternativ modell som skul- le kunna förenkla förfarandet och minska administrationen är att i lagstift- ningen reglera vilka grundläggande villkor sotn ska uppfyllas för att få bedriva verksamhet med uthyrning av arbetskraft. Dessa villkor bör i första hand garantera de anställdas situation genom att slå fast arbetsgivar- ansvar. anställningstrygghet samt normala arbetsvillkor i övrigt. Dessa villkor beaktas också av utredningen i 8— 1 l åå i förslaget. Särskilda till- stånd ska därutöver inte krävas utan arbetsmarknadsverket åläggs att utöva tillsyn över lagens efterlevnad. En annan modell skulle kunna vara den av utredningen beskrivna (sid. 59) norska modellen. dvs. att i lag eller förordning ange generella undantag från tillstandskrav för vissa typer av verksamheter.

Härutöver vill statskontoret anföra följande synpunkter på ett par av de detaljlösningar som föreslås.

De max-tider som föreslås som villkor för att hyra ut arbetskraft i 9,5 l — tre månader i sänder dock sammanlagt högst sex månader under två år — täcker inte tillnärmelsevis de tider under vilka exempelvis en AU/ADB- konsult. låt vara på deltid. kan arbeta hos en kund med utveckling eller dvl. ' 80

• Sida 81
•  Original

Den partssammansatta nämnd som föreslås avgöra frågor om tillstånd Prop. 1990/91: 124 till uthyrn'ingsverksamhet bör utökas så att den medger en mera fullödig Bilaga 1 representation av de berörda parterna på arbetsmarknaden.

Läns-vt)'refvwz [ Stockholms län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att arbetsförmedlingslagen måste ändras så att den verksamhet som de allt flera uthyrningsföretagen bedriver inte skall betraktas som ett brott mot arbetsförmedlingslagen.

Länsstyrelsen har dock flera invändningar mot utredningens förslag om att särreglera uthyrningsverksamheten. Uthyrnings- eller serviceföretagen utgör en nödvändig och naturlig del i det framväxande tjänstesamhälfet och bör inte beläggas med långtgående restriktioner. I stället bör arbets- marknadens parter på området få ett större ansvar för när och hur uthyr- ningsföretagens tjänster ska upphandlas. till exempel via avtal. I den mån reglering av branschen ska förekomma anser länsstyrelsen att reglerna skall vara enkla och generösa.

Länsstyrelsen anser att de regleringar som föreslås är för långtgående och skapar onödiga komplikationer. Nedan ges några exempel på detta. I förslaget till lagtext sägs att personliga och ekonomiska omständigheter skall vara avgörande för tillståndsgivningen. Att hitta entydiga kriterier för denna bedömning kan vara vanskligt. Det finns därför stora risker för godtycke vid behandlingen av tillståndsansökningarna.

Vidare föreskrivs att det ska vara en rimlig proportion mellan stationär och ambulerande verksamhet. Detta kommer att skapa problem med att mäta proportionerna. innebära ökad byråkrati. samt leda till att uthyr- ningsföretagen kommer att tvingas använda dyrbar tid till att organisera arbetet så att proportionerna efterlevs. tid som annars skulle användas till att ge kunderna kontorsservice.

Ett tredje exempel är förslaget om att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande för högst tre månader i sänder. dock sammanlagt högst sex månader under två år. Hur skall begreppet beställare definieras? Enligt lagförslaget skulle Ericsson vid Kungens kurva vara hindrade från att beställa en tjänst som utförs av en anställd vid ett kontorsservicetöretag om denna redan fyllt sin kvot vid t.ex. Ericssons anläggning vid Tele- fonplan. Problem kommer alltid att uppstå om vem som är beställare. Är det koncernen. ett företag. ett arbetsställe eller en enskild avdelning? Uthyrningsföretagen kommer att få ägna mera resurser åt att placera ut sina anställda på de beställande företagen eftersom ett visst antal anställda inte kan tjänstgöra på de företag som fyllt sin kvot. Detta kan leda till att branschen blir mindre effektiv med sämre service och högre priser som följd. För de beställande företagen uppstår problem eftersom de inte kan få en återkommande tjänst utförd av den person som de anser bäst skickad att utföra arbetet. För arbeten som tar längre tid än tre månader i anspråk blir beställaren tvingad att byta arbetskraft innan arbetet slutförts. Och varför har gränsen för den tid som uthyrning av arbetskraft ska få äga rum. satts till tre månader"? I vilken utsträckning inhyrning av arbetskraft ska få äga rum och för hur lång tid är omöjligt för ett tillsynsorgan att bedöma. 81

• Sida 82
•  Original

Svens/ta kommtllt/Öl'blll'It/Cf Prop. 1990/91: 124 Bilaga 1 I kommunerna förekommer sedan länge anlitande av entreprenörer. även sådana serviceföretag som tar sikte på uthyrningsverksamhet. Det har främst gällt de tekniska förvaltningarnas verksamhetsområden. gatukon- tor, el- och energiverk. fastighetskontor etc. samt kontorsserviceontrådet. En naturlig utgångspunkt är att kommunerna som arbetsgivare och som avnämare av serviceföretagens verksamhet endast anlitar företag som ur samhällets synpunkt bedöms som önskvärda och seriösa. Mot denna bak- grund kan den i departementspromemorian föreslagna tillståndsreglering- en ur kornrnunaf arbetsgivarsynpunkt inte sägas vara motiverad. De fackli- ga organisationernas rättigheter torde dessutom redan med nu gällande regelkomplex i 38—40 åå medbestämmandelagcn vara väl tillgodosedda. Rörande konsekvenserna av departementspromemorians lagförslag för kommunernas del i egenskap av seriösa brukare av nyttigheter från ser- viceföretag är följande förhållanden värda att särskilt uppmärksammas: —— När det gäller förutsättningarna för beviljande av tillstånd har i depar- tementspromemorian angivits att endast den som vid sidan av uthyr- ningsverksamhet också bedriver en stationär verksamhet som står i rimlig proportion till uthyrningsverksamheten normalt kan komma i fråga för erhållande av sådant tillstånd. Ett genomförande av förslaget medför att stora delar av den kommunala verksamheten inte kommer att kunna utföras av entreprenad- eller serviceföretag.

_ Föreskriften att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande för högst tre månader i sänder eller högst sex månader under två år kan innebära en besvärande begränsning för ett riktigt bedrivande av verk- samheten.

— Förbundsstyrelsen kan inte finna. att det material som återfinns i de- partemcntsprornemorian ger tillräckligt stöd för en så långtgående reg- lering som kommit till uttryck i lagförslaget när det gäller serviceföre- tagen. Enligt förbundsstyrclsens mening bör därför frågan om vilka bestämmelser i lag om kontroll och insyn i serviceföretagcns verksam- het som verkligen är nödvändiga och ändamålsenligt ur samhällets synpunkt för att tillgodose kraven på arbetsmarknadspolitiska insatser bli föremål för ytterligare utredning.

[.andvti)rg_t_1/i'l'/'btmc/t't

Förbundsstyrelsen är tveksam till den föreslagna ordningen med till- ståndsprövning som villkor för rätt att bedriva uthyrningsverksamhet. Erfarenhetsmässigt medför prövningsförfarande av det här slaget onödig och resurskrävande byråkrati. Att införa ett sådant förfarande rimmar också illa med den strävan mot avregler gällande inom offentlig verksam- het. Även från andra utgångspunkter kan det ifrågasättas om den reglering i frågan som föreslås är riktig och ändamålsenlig.

Förslaget innebär med sin nu föreslagna konstruktion alltjämt tolknings- problem i fråga om viss verksamhet är att hänföra till sådant som faller in under lagens nya begrepp om uthyrning av arbetskraft eller hör till s.a.s. fri entreprenörsverksarnhet. 82

• Sida 83
•  Original

Vidare framgår av motiven till lagförslaget att endast den som vid sidan Prop. 1990/91: 124 av uthyrningsverksamhet också har egen stationär verksamhet kan komma Bilaga l i fråga för tillstånd. Detta villkor medför att stora delar av landstingskom- munal verksamhet som idag utförs på entreprenad blir otillåten i sin ntrvarande form. Den här begränsningen skulle också riskera det utveck- lingsarbete med olika former av personalkooperativ som påbörjats inom landstingsvärlden. Sådan verksamhet kan i vissa fall bedömas som uthyr- ningsverksamhet.

Vidare anser förbundsstyrelsen att villkoret som uppställs om att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande högst tre månader är alltför snävt.

Slutligen har förbundsstyrelsen svårt att förstå den starka koppling lagförslaget gör mellan rätt att bedriva uthyrning av arbetskraft och behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Enligt departe- rnentspromemorian skall det vara fråga om branscher där den offentliga arbetsförmedlingen har svårigheter att klara rekryteringen på ett tillfreds- ställande sätt och där de anställda huvttdsakligen består av personer som i annat fall inte skulle. stå till förfogande på arbetsmarknaden. Förbundssty- relsen anser att arbetsmarknadspolitiska åtgärder givetvis har ett klart berättigande i olika bristsituationer. Endera kan det vara fråga om brist på arbetskraft eller brist på arbetstillfällen. [ sådana fall krävs snabba, effekti- va och riktade åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Några sådana problem har förbundsstyrelsen svårt att förknippa med den uthyr- ningsverksamhet som avses med lgförslaget. allra helst som verksamheten förutsätter tidsbegränsade uthyrningar enligt villkoren i lagförslaget. Ar- betsrnarknadspolitiska åtgärder bör alltså komma till uttryck på annat sätt än genom styrning av uthyrning av arbetskraft.

Förbundsstyrelscn är i och för sig positiv till en modernisering av arbets- förmedlingslagen men ställer sgi kritisk till den föreslagna särregleringen beträffande uthyrning av arbetskraft. Denna fråga bör utredas ytterligare.

A rbelsgi var/örenirrgwr SFO .

SFO är kritisk till den utformning förslaget fått i väsentliga delar och anser att det idag inte kan läggas till grund för lagstiftning. .

Genom bl.a. den omfattande arbetsrättsliga och sociala lagstiftning som ägt rum har det motiv som ligger bakom nuvarande lagstiftning. dvs. att motverka exploatering av arbetskraft. kraftigt förlorat i styrka för att inte _ säga helt eliminerats.

Beträffande det huvudsakliga motiv som nu anförs för en särskild regle- ring av uthyrningsverksarnheten ifrågasätter SFO den starka koppling som görs mellan rätten att bedriva uthyrning av arbetskraft och behovet av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. ] vissa krissitu- ationer på arbetsmarknaden kan det finnas skäl för kraftfulla insatser av arbetsmarknadspolitisk karaktär. Enligt SFO innehåller emellertid inte promemorian material som ger tillräckligt stöd för den reglering avseende serviceföretagen som förslaget innebär. Härvid kan särskilt framhållas att 83

• Sida 84
•  Original

den bedömning som ska göras av AMS från fall till fall riskerar att bli Prop. 1990/91:124 godtycklig framför allt mot bakgrund av alla de kriterier som. enligt Bilaga 1 förslaget. ska beaktas.

Det kan anmärkas att även om ett företag uppfyller de krav som ställs för att betraktas som seriöst kan verksamheten förbjudas från arbetsmark- nadspolitisk synpunkt. Förslaget kan i den här delen inte betraktas som tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.

SFO vill också framhålla att erfarenhetsmässigt medför ett tillståndsför- farande i aktuell omfattning en inte nödvändig men däremot resurskrä- vande byråkrati. Tillståndsförfarandet måste också anses strida direkt mot strävandena att undanröja onödig reglering och att stimulera nyföretagan- de.

Mot nödvändigheten av ett tillståndsförfarande talar också. enligt SFO. att de fackliga organisationerna idag har möjligheter att reagera mot oseriösa företag enligt gällande regler i MBI. åå 38 —4()_

Vad gäller enskildheter i den här delen anser SFO att föreskriften om att en arbetstagare får ställas till en beställares förfogande högst tre månader i sänder eller högst sex månader under två år kan innebära en besvärande begränsning för verksamhetens bedrivande. Några frister över huvud taget behöver inte anges utan det måste anses tillfyllest med att det i föreskriften står "tillfälligt behov" (59 mom. 1 ).

.S'nrä/ör'etangs Riksorganisa/imr avstyrker förslaget i promemorian om att seriösa företag som bedriver uthyrningsverksamhet skall behöva till- stånd av Arbetsmarknadsstyrelsen för att få utöva sin verksamhet. Enligt organisationens uppfattning bör entreprenadverksamhet tillåtas om an- ställningsavtalet för de anställda i entreprenadföretaget är utformat så att arbetstagarna inte kan betraktas som arbetssökande.

KFO I praktiken kommer det att vara mycket svårt att dra gränsen mellan uthyrning och entreprenad.

Eftersom uthyrningsverksarnheten endast ska få äga rum efter tillstånd. finns det en uppenbar risk att man bygger upp en byråkrati för tillstånds- frågor och kontroll. Detta torde stå i strid med statsmaktens ambition att förenkla och effektivisera statsförvaltningen. Den näringsverksamhet det är fråga om kommer vidare att vara beroende på begreppet ”arbetsmark- nadspolitisk synpunkt”. vilket kan innebära en risk att begreppet kan få olika tolkningar beroende på när och var verksamheten ska bedrivas.

KFO vill sammanfattningsvis anföra att organisationen ställer sig myc- ket tveksam till förslaget vad avser uthyrningsverksamhet. och menar således att sådan verksamhet bör få bedrivas utan samhällets tillståndsgiv- ning.

5.4 F och Sveriges Industri:/ärmmd

Organisationerna delar bedömningen om behovet av ett klarläggande av arbetsförrnedlingslagen och hälsade därför planerna på en översyn med 84

• Sida 85
•  Original

tillfredsställelse. inte minst mot bakgrund av att den rådande rättsosäker- Prop. l99Q/9l: 124 heten upplevts som ytterst besvärande för berörda företag och deras an- Bilaga 1 ställda. Enligt vår mening har arbetsrnarknadsdeparternentet emellertid misslyckats med denna uppgift.

SAF har inför översynen rill departementet och i den offentliga debatten framfört ett förslag till en klar och entydig definition av begreppet arbets- förmedling. För att arbetsförmedling skall vara för handen krävs tre fakto- rer:

— en arbetssökande: — en arbetsgivare som önskar anställa en medarbetare: — en förmedlande mellanhand

Syftet skall vara att de båda förstnämnda skall ingå i ett anställningsav- tal. Saknas något av dessa element i verksamheten kan det inte röra sig om arbetsförmedling. Verksamhetens laglighet är därvid att bedöma efter de lagar som i övrigt gäller. med utgångspunkt i en principiell näringsfrihet.

Organisationerna anser att en sådan klar gräns bör sättas för arbetsför- medlingslagens tillämplighet. Promemorian har icke visat på behov av lagstiftning som reglerar s.k. uthyrningsverksamhet och dess förslag till reglering är inte baserad på en tillfredsställande utredning eller kunskap om den utveckling av serviceverksamhet som ägt rum under senare tid. llärigenom har förslaget kommit att inrymma och kriminalisera. om än med möjlighet att dispensvägen tillåta. en betydande del av serviceföreta- gens i dag lagliga och av ingen hittills ifrågasatta verksamhet.

De framförda förslagen för att reglera serviceföretagens verksamhet har inte kunnat motiveras på ett tillfredsställande sätt. [ promemorian fram- förda argument. t.ex. befarade skadliga konsekvenser av en i privat regi bedriven arbetsförmedling såsom risken för exploatering av arbetskraft. rätten att söka arbete utan kostnad för den arbetssökande samt arbets- marknadspolitiska skäl att bevara en allmän offentlig arbetsförmedling. är inte relevanta i sammanhanget. Inget av dessa skäl berör den behandlade serviceverksarnheten eftersom den inte avser arbetsförmedling. De bör därför inte ligga till grund för en kontrollagstiftning. Dessutom kan bärig- heten i dessa argument mot att idag tillåta arbetsförmedling i privat regi ifrågasättas.

SAF har tidigare utförligt visat vilka skadliga konsekvenser den föreslag- na lagstiftningen sktrlle få för en stor mängd serviceföretag, deras anställda och kunder. varför organisationerna avstod från att upprepa denna redo- ' visning här. Att lagförslaget dessutom innehåller allvarliga rättsliga brister med icke avsedda negativa konsekvenser har utförligt visats. inte minst i Svea Hovrätts yttrande över förslaget. och organisationerna instämmer i den i detta yttrande framförda kritiken.

Vi vill dock särskilt kommentera förslaget att göra tillåtligheten av företags verksamhet avhängig av mer eller mindre skönsmässiga bedöm- ningar av en partssammansatt nämnd inom eller tttorn AMS. En sådan teknik är oss helt främmande och vi är inte för egen del beredda medverka i en sådan nämnd. Tillåtlighcten av viss verksamhet måste framgå direkt av lagen och vara förutsebar för berörda företag. anställda och kunder.

Organisationerna hemställer mot ovanstående bakgrund 85

• Sida 86
•  Original

att arbetsförmedlingslagen moderniseras och förtydligas med utgångs- Prop. 1990/912124 punkt från den ovan angivna definitionen. _ Bilaga 1 att promemorians förslag om regler för uthyrning ej läggs till grund för -' lagstiftning samt att frågan om privat arbetsförmedling även fortsättningsvis skall vara förbjuden blir föremål för utredning.

.S'veriges Köp/nannalörbund

Förbundet har förståelse för motiven bakom behovsprövningen. Det är viktigt att uthyrningsvcrksamheten inte missbrukas på olika sätt. Behovs- prövningen är dock ofta ett dåligt sätt att komma tillrätta med sådana problem. Två andra områden där samhället har menat att det finns viktiga skyddsintressen är bank- och försäkringsväsendena. Där fanns tidigare en liknande behovsprövning som den som här föreslås. Behovsprövningen har på dessa områden dock inte fungerat tillfredsställande utan hindrat konkurrensen mellan företagen på marknaderna och varit till nackdel för konsumenterna. Därför har regering och riksdag under 80-talef successivt avvecklat behovsprövningcn på bank- och försäkringsområdet. Även på andra områden där behovsprövning tillämpats är denna under avveckling.

Istället för behovsprövning har man exempelvis på bankområdet skärpt övervakningen av de företag som redan finns på marknaden. Var och en som har kunnat följa bankinspektionens verksamhet på området kan be- kräfta att kontrollen hårdnat. Detta är från samhällets synpunkt ett bättre - sätt att övervaka en näringsgren. De som vill starta en verksamhet får göra det men missköter de si blir påföljden kännbar.

Slutligen har hartdt'*/s*kr1rtlr(1rna [ Stockholm och Göteborg. Svenska kun- 10rxscrvicaf/Ö'rbullt/(>I. Kvinnliga kontorisUi'irwzingen. 'Ijänsle/ö'rlnntdel och Sveriges [temana/admin[straff va förening avstyrkt förslaget om en reglering av uthyrningsverksamheten. Sammanfattningsvis anser dessa remissin- stanser att tjänsteföretagens- och kontorsserviceföretagens verksamhet bör få bedrivas enligt de allmänna regler och villkor som gäller för övrig företagande verksamhet.

8. Overgångsbestämmelser

Slutligen har ett par remissinstanser haft synpunkter på övergångsbestäm- melserna punkt 2 till promemorians lagförslag.

Enligt A..-11.5" mening innebär förslaget på denna punkt att det i praktiken bli omöjligt för AMS som tillsynsmyndighet att ingripa mot praktiskt taget alla uthyrningsföretag intill dess att lagen träder i kraft och fristen för tillstånd har gått ut. Övergangsbestämmelsen kommer alltså tills vidare att f'ungera som ett fribrev för uthyrningsföretagen. Detta är inte lämpligt.

Enligt '1'(."O.s uppfattning bör den sista meningen strykas ("Om ansök- ningen avslås får medges att verksamheten ändå får fortsätta under en viss övergångstid om det finns särskilda skäl för detta."). I promemorians avsnitt om förhållandet mellan vite och straff. förs ett resonemang som går ut på att ett av AMS meddelat förbud inte bör förenas med en tidsfrist. eftersom detta kan uppfattas som att A'MS tillåter en verksamhet som är förbjuden i lag. Samma invändning kan riktas mot den nyss citerade övergångsregeln. .

Det är givetvis angeläget med hänsyn till de anställda i företagen. att de företag som tvingas upphöra med sin verksamhet på grund av den nya lagen får en viss tid för avveckling. Det finns emellertid tillräckligt med 95

• Sida 96
•  Original

tidsfrister inbyggda i förslaget utan den ovannämnda meningen. För det Prop. 1990/912 124 första finns tiden mellan ett riksdagsbeslut och lagens ikraftträdande. för Bilaga 1 det andra sexmänadersfristen för att söka tillstånd. och för det tredje tiden mellan ansökan och tidpunkten då ansökan slutligt har prövats. Den sistnämnda tidsfristen kan dessutom komma att sträckas ut avsevärt ge- nom överklaganden av avslagsbeslut.

Enligt .S'verigey .»fa'vokatsam/imd borde rätten att bedriva verksamheten under en avvecklingsperiod vara en huvudregel och ej som föreslagits en undantagsregel.

Enligt JÄll-IO går förslaget ut på att en uthyrningsverksamhet som idag är otillåten skulle få fortsätta under den tid ansökan om tillstånd prövas och även viss tid efter ett eventuellt avslag på sådan ansökan. Att på detta sätt tillåta en i sig otillåten verksamhet kan inte vara lämpligt.

• Sida 97
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag 11310!)- 13990/911 134 . i aga .-_ 1 Förslagtill

Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Regeringen föreskriver följande.

Lagens innehåll 15 Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av andra än den offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker genom utgivande av skrif- ter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig.

Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som går ut på att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 5.

2 5 I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som går ut på att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.

Arbetsförmedling

3 & Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.

Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen ge till- stånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte dels för musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar förmedling av anställning till eller från utlandet dels för förmedling av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företags- eller verksle- dande eller därmed jämförlig ställning.

Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.

45 Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrclsen. Sådant tillstånd får dock inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för sjömän.

55 En förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 & är att det skall finnas ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. När ett tillstånd ges enligt 3 eller 4 _S skall arbetsmarknadsstyrelsen fastställa den högsta ersättning som får tas ut för förmedlingen. Ersättning- en får endast i de fall som avses i 3 Q' överstiga de beräknade kostnaderna för verksamheten. Ett tillstånd enligt 3 eller 4 5 får förenas med villkor.

65 Den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning skall anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen.

75 Arbetsmarknadsstyrelsen får, helt eller delvis, återkalla ett tillstånd eller meddela ändrade villkor om

1. förutsättningarna för tillståndet har upphört. eller

2. verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor som tillståndet har förenats med.

85 Om en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs och boet vill 97

• Sida 98
•  Original

Innehållsförteckning Prop. 1990/91: 124

Propositionen ................................................ 3 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 3 Propositionens lagförslag ....................................... 5 Utdrag ur protokoll vid regeringssamtnanträde den 7 mars 1991 ..... 9 1 Inledning .................................................. 9 2 Arbetsförmcdlingslagen ...................................... 10 2.1 Gällande bestämmelser .................................. 10 2.2 Vissa internationella åtaganden ........................... 11 2.3 Rättspraxis ............................................. 12 2.4 Övrigt ................................................. 13 2.5 Allmänna överväganden ................................. 13 3 Allmän motivering .......................................... 18 3.1 Begreppet "uthyrning av arbetskraft" ...................... 18 3.2 Begreppet ”arbetsförmedling" och förmedlingsmonopolet . . . . 24 3.3 Krav på tillstånd alternativt fackligt samtycke för ut- och in—

hyrning av arbetskraft ................................... 31 3.4 Verksamhetensbedrivande ............................... 36 3.5. Tillsyns- och ansvarsfrägor m.m .......................... 40 3.6 Överklagande .......................................... 45 3.7 Kostnader ............................................. 46 3.8 Medbestämmandelagen (MBL) ........................... 48 4 Upprättade lagförslag ....................................... 51 5 Specialmotivering ........................................... 51 5.1 Förslag till lag om privat arbetslörmedling och uthyrning av arbetskraft ............................................. 51 5.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestäm- mande i arbetslivet ...................................... 58 6 Hemställan ................................................ 58 7 Beslut ..................................................... 59

Bilaga] Sammanställning av remissyttranden över departe— mentspromemorian Arbetslörmedlingslagen — en över-

syn ............................................... 60 Bilaga 3 Upprättade lagförslag ............................... 97 Bilaga 3 Utdrag ur lagrådets protokoll den 26 februari 1991 ...... 101

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991 i 02