Dir. 1992:89

En ny elsäkerhetsmyndighet

Dir 1992:89

Beslut vid regeringssammanträde 1992-09-24

Chefen för Näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag om organisationen av en ny elsäkerhetsmyndighet och förbereda inrättandet av denna.

Utredaren skall utgå från de förslag som regeringen har redovisat i propositionen (1992/93:21) om det svenska elsäkerhetsarbetet.

Förutom vad som har angetts i propositionen skall utredaren beakta vad jag i det följande anför samt de beslut som riksdagen lägger till grund för verksamheten

Bakgrund

Regeringen har i propositionen (1992/93:21) om det svenska elsäkerhets arbetet föreslagit att en ny elsäkerhetsmyndighet skall inrättas den 1 januari 1993.

Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer för elsäkerhetsmyndighetens verksamhet och arbetsuppgifter.

Det övergripande målet för det svenska elsäkerhetsarbetet är att före bygga skada på person och egendom orsakad av elektrisk ström. Elsäker hetsarbetet bör bedrivas genom att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel. Detta gäller såväl produktion som distribution och användning av elektricitet. Säkerhetsnivån avser risker för direkta skador av elektrisk ström och bränder orsakade av el men gäller även andra skador när de orsakas av elektriskt fel t.ex. mekaniska skador, bränn- och strålskador.

Väsentliga delar i elsäkerhetsarbetet bör vara arbete med föreskrifter för elsäkerhet där nödvändiga villkor fastställs för att skydda liv, hälsa, miljö och ekonomiska värden. Även internationellt arbete rörande såväl föreskrifter som säkerhetsstandardisering utgör betydelsefulla delar i elsäkerhetsarbetet. Vad beträffar tillsynsverksamheten bör denna inriktas mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel uppfyller elsäkerhetsföreskrifterna. Marknadskontrollen bör verka för att tillverkare och importörer marknadsför säkerhetsmateriel samt i de fall ej säker elmateriel kommer ut på marknaden vidta åtgärder för att begränsa riskerna. Behörighetssystemet bidrar till att säkerställa att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter.

Myndighetsorganisationen för elsäkerhet är för närvarande uppbyggd med stöd av lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen. En ändring (1988:218) gjordes för att skapa nödvändiga förutsättningar för den nya kontrollordning för elektrisk materiel som infördes den 1 januari 1990. Ellagen bemyndigar regeringen eller den som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som är påkallade från elsäkerhetssynpunkt. Regeringen har i starkströmsförordningen (1957:601), förordningen om elektrisk materiel (1989:420) och i elinstallatörsförordningen (1990:806) delegerat uppgifter att meddela föreskrifter från elsäkerhetssynpunkt till elsäkerhetsmyndigheten (Närings- och teknikutvecklingsverket). Myndighetstillsyn över starkströmsanläggningar vilar på elsäkerhetsmyndigheten och under myndighetens överinseende och ledning Statens elektriska inspektion.

Den nya elsäkerhetsmyndighetens ansvar bör gälla elsäkerheten i all verksamhet, såväl i bostäder, lokaler, fritidsanläggningar m.m. som på arbetsplatser. Verksamheten bör bedrivas i samarbete med andra berörda myndigheter och med ett antal näringslivs- och arbetstagarorganisationer samt även andra grupper med ansvar för att elanläggningar och elutrust ning konstrueras och sköts så att föreskrivna säkerhetskrav uppfylls. En hög svensk elsäkerhetsnivå är ett resultat av många berörda aktörers arbete, deras säkerhetsmedvetande och skadeförebyggande åtgärder.

En rationell myndighetsorganisation är en förutsättning för ett väl fungerande elsäkerhetsarbete. Hur denna myndighet organiseras och lokaliseras har stor betydelse för hur effektivt myndigheten kan fullgöra sina uppgifter.

Primära arbetsuppgifter för den nya elsäkerhetsmyndigheten bör vara frågor rörande elanläggningssäkerhet, tillsynsfrågor och frågor om elinstallatörsbehörighet. Uppgifter för elsäkerhetsmyndigheten bör vidare vara elmaterielsäkerhet och därmed sammanhängande tillsyn och kontroll av elmateriel. Ansvar för utarbetandet av elsäkerhetsföreskrifter och för arbete med tekniska regler bör även vara uppgifter för myndigheten. I elsäkerhetsmyndigheten bör därför ingå de delar av Närings- och teknikutvecklingsverket som i dag ansvarar för dessa områden. Den nuvarande regionala tillsynsorganisationen, Statens elektriska inspektion, bör vidare utgöra en naturlig del av elsäkerhetsmyndigheten och bibehålla sin decentraliserade organisation. Den föreslagna myndigheten avses starta sin verksamhet den 1 januari 1993.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att ansvara för genomförandet och organisationen av en ny elsäkerhetsmyndighet. Utgångspunkter för utredaren bör vara det förslag till ny myndighet som regeringen redovisat i propositionen (1992/93:21) om det svenska elsäkerhetsarbetet, vad jag här har anfört samt de beslut som riksdagen lägger till grund för verksamheten.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag om hur den nya myndigheten bör organiseras utgående från att kostnaden för verksamheten skall rymmas inom budgetramen 47 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 45 miljoner kronor för 1993/94. Vad beträffar vissa administrativa tjänster bör utgångspunkten vara att dessa i största möjliga utsträckning upphandlas utifrån.

Utredaren skall ta fram förslag till instruktion och namn för den nya myndigheten. Vidare bör utredaren föreslå de ändringar som behövs i andra berörda författningar.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag på innehavare av tjänster som enhetschefer.

Utredaren skall också vidta de åtgärder som behövs för att den nya myndigheten skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1993, t.ex. anskaffa lokaler. Lokalfrågan skall beredas efter samråd med Byggnads styrelsen.

Utredaren skall fortlöpande informera berörda fackliga huvudorganisa- tioner och berörda myndigheters lokala personalorganisationer om sitt arbete samt ge dessa tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren bör också, så fort det är möjligt, till regeringen lämna förslag om rådgivande organ som bör finnas vid den nya myndigheten.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas successivt till Närings departementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Näringsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - för att förbereda inrättandet av en ny elsäkerhetsmyndighet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Näringsdepartementet)