1 §  Syftet med denna förordning är att förebygga risk för skador på person och egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.

2 §  I denna förordning avses med

elektrisk starkströmsanläggning, en anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person eller egendom,

elinstallatör, en person som av Elsäkerhetsverket meddelats behörighet att utföra elinstallationsarbete i angiven omfattning. Förordning (1992:1234).

3 §  Denna förordning gäller vid elinstallationsarbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning.

Förordningen gäller vidare vid elinstallationsarbete som avser fast anslutning av anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten anordning från en sådan anläggning.

Elsäkerhetsverket får föreskriva att förordningen skall gälla även i fråga om arbete på anordning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning. Förordning (1992:1234).

4 §  Elsäkerhetsverket får i det särskilda fallet eller genom föreskrifter medge undantag från tillämpningen av förordningen. Förordning (1992:1234).

5 §  I fråga om starkströmsanläggningar finns också bestämmelser i starkströmsförordningen (2009:22) och i förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel. Förordning (2009:24).

6 §  Elinstallationsarbete får utföras endast av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör hos vilken yrkesmannen är anställd eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen.

7 §  Elinstallatören skall se till att den som utför elinstallationsarbete under hans överinseende har de kunskaper och färdigheter som fordras för arbetet. Han skall vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom.

8 §  Elsäkerhetsverket får, i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt, meddela ytterligare föreskrifter rörande elektriska starkströmsanläggningar, anordningar som är avsedda att anslutas till sådana anläggningar och elinstallationsarbete. Förordning (1992:1234).

9 §  Elsäkerhetsverket prövar frågor om meddelande av behörighet att utföra elinstallationsarbete. Verket får meddela föreskrifter om krav på utbildning och praktik för behörighet.

Avgift tas ut för prövning av en ansökan om behörighet. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 3 tillämpas. Förordning (2014:138).

9 a §  Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Förordning (2016:177).

10 §  Elsäkerhetsverket får återkalla eller inskränka ett beslut om behörighet eller tilldela elinstallatören varning om han inte fullgör de skyldigheter som åvilar honom enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter. Förordning (1992:1234).

11 §  Elsäkerhetsverket skall föra ett register över elinstallatörer. Beslut om varning eller om inskränkning eller återkallelse av behörighet skall antecknas i registret. Förordning (1992:1234).

12 §  Elsäkerhetsverket utövar tillsynen över att denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs. Förordning (1997:860).

13 §  Bestämmelser om straff för den som bryter mot 6 eller 7 § eller en föreskrift meddelad med stöd av 8 § finns i 13 kap. 1 § första stycket 3 ellagen (1997:857). Förordning (1997:860).

14 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1146).

15 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Elsäkerhetsverket. Förordning (1992:1234).