Beslut vid regeringssammanträde 1992-10-22

Statsrådet Ask anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att närmare klargöra vilka utgångspunkter och principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Utredaren skall överväga hur resultat från folkbildningens mångskiftande verksamheter skall värdesättas och sammanvägas.

Ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen infördes budgetåret 1990/91

Med anledning av propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82, bet. 1990/91: UbU18, rskr. 1990/91:358) har riksdagen beslutat om ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen, som innebär en övergång från regelstyrning till målstyrning av statsbidragen till folkbildningen.

Detta statsbidrag fördelas av Folkbildningsrådet mellan studieförbund och folkhögskolor.

Folkbildningsrådet skall årligen göra uppföljningar av den verksamhet som bedrivs. Resultat från dessa uppföljningar skall redovisas i den förenklade anslagsframställningen. Folkbildningsrådet skall vidare redovisa resultat från en fördjupad utvärdering i den fördjupade anslagsframställningen vart tredje år. Därutöver skall staten vart tredje år göra en utvärdering som är frikopplad från den som folkbildningen själv skall svara för.

Den uppföljning och utvärdering som är av betydelse för beslut i riksdag och regering skall utgå från syftet med den statliga bidragsgivningen. De bedömningar som riksdag och regering gör med anledning av resultaten från utvärderingen kan enligt nyss nämnda proposition föranleda att staten reviderar målen för sin bidragsgivning.

Det nya statsbidragssystemet har tillämpats under ett budgetår. Enligt vad jag har erfarit, har såväl Folkbildningsrådet som enskilda studieförbund och folkhögskolor påbörjat uppföljnings- och utvärderingsprojekt. I både propositionen och i utbildningsutskottets betänkande framhålls vikten av att metoder för ett utvärderingsarbete, som tar fram kvalitativa data, får utvecklas under de första verksamhetsåren med det nya statsbidragssystemet.

Riksdagsbeslutet om folkbildningen fattades strax före ingången av budgetåret 1991/92. Det då nybildade Folkbildningsrådet hade därför kort tid att diskutera och fatta beslut om principer för fördelning av statsbidraget för den första treårsperioden, 1991/92 - 1993/94. Med hänsyn till detta är det inte rimligt att redan nu utvärdera hur rådet har hanterat sin uppgift. En sådan utvärdering bör däremot vara aktuell under en kommande treårsperiod.

I fråga om mål för verksamheten anförs i folkbildningspropositionen: "En tydlig åtskillnad bör därför göras mellan folkbildningens egna mål och dem som bidragsgivaren fastställer för att bevilja bidrag (s. 9)." I propositionen redogörs dels för olika grundläggande skäl att med bidrag stödja folkbildningsverksamhet, dels för vilka mål staten som bidragsgivare ställer upp för verksamheten.

Som skäl för statsbidrag till folkbildningsverksamheten anges följande (s. 6): "De grundläggande skälen för att stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället.

Den fria och frivilliga folkbildningen:

• främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internationell och kulturell förståelse och utveckling,
• bygger på människors fria och frivilliga kunskapssökande,
• präglas av demokratiska värderingar och samarbete,
• syftar till att stärka människors möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållandena enligt egna värderingar och idéer,
• medverkar till att utveckla en folklig kultur,
• ger stöd och stimulans till ett idéburet studiearbete i folkrörelser och föreningar,
• medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare utbildningserfarenhet, goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kunskapsområden.

Statens mål för att ge statsbidrag till folkbildningen anges på följande sätt ( prop. s. 12): "Målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras. Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt skall uppmärksammas. Handikappade utgör en annan viktig målgrupp. Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall både till form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan. Resurserna från staten får inte användas till en verksamhet med kommersiellt syfte."

Efter förslag i prop. 1991/92:157 (bet. 1991/92 UbU26, rskr. 1991/92:331) har riksdagen beslutat att studieförbunden får anordna sådan undervisning som både till form och arbetssätt motsvarar den som anordnas inom det offentliga skolväsendet och högskolan.

De verksamheter som bedrivs inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet uppvisar en omfattande variationsrikedom och mångfald beroende på bl.a. traditioner och bakgrund. Förutom ett mycket varierat utbud av kurser och cirklar av kunskaps- och/eller färdighetsförmedlande slag anordnas olika aktiviteter inom kulturområdet. Målgrupperna för olika verksamhetsområden är likaså mycket skiftande. Folkbildning är följaktligen inte ett entydigt begrepp, och dess resultat och effekter kan inte mätas i enkla mått, såsom antal deltagare eller studietimmar. De angivna motiven för att stödja folkbildningen och de uppställda mål som fastställts för den statliga bidragsgivningen spänner också över ett brett register.

I enlighet med förslaget i folkbildningspropositionen har riksdagen beslutat att regeringen skall ta initiativ till en utvärdering som är fristående från den som folkbildningen själv skall svara för. En sådan utvärdering skall genomföras vart tredje år. Jag har tidigare nämnt att det ännu är för tidigt att utvärdera Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till olika verksamheter. Den utvärdering som regeringen skall ta initiativ till, och som skall omfatta den första treårsperioden, bör därför få en annan inriktning. I det följande skall jag närmare utveckla denna.

De resultat av folkbildningsverksamheten, som tidigare har redovisats i t.ex. budgetpropositioner, har så gott som uteslutande varit av kvantitativt slag. Således har uppgifter om t.ex. antal studietimmar, studiecirklar, kulturprogram, elevveckor, långa och korta kurser samt antal deltagare varit av betydelse vid riksdagens och regeringens beslut om statsbidrag. Men riksdagsbeslutet med anledning av folkbildningspropositionen förutsätter en förbättrad uppföljning och utvärdering på alla nivåer. "En uppföljning som beskriver vad studieförbunden respektive folkhögskolorna presterar, och en utvärdering, som belyser prestationernas effekter och kvalitet, måste därför ske kontinuerligt." (prop. 1990/91:82 s. 40). I utbildningsutskottets betänkande betonas också att det nya statsbidragssystemet får till följd att enbart volymökningar inte längre skall avgöra statsbidragets storlek, utan att hänsyn även skall tas till kvalitetsaspekter.

Man måste ställa höga krav på en bedömning av resultaten av den folkbildning som har bedrivits med statsbidrag när den relateras till de mål riksdag och regering har ställt upp samt när hänsyn tas till såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter på den bedrivna verksamheten. Enligt min mening är det nödvändigt att närmare klargöra vilka utgångspunkter och principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Jag anser att en särskild utredare bör tillkallas för att utföra denna uppgift.

En huvuduppgift för utredaren skall vara att överväga hur resultat från olika delar av folkbildningens mångskiftande verksamheter skall värdesättas och sammanvägas. I folkbildningspropositionen ges några exempel på frågeställningar som Folkbildningsrådet bör besvara i sin utvärdering, vars resultat skall ligga till grund för den statliga bedömningen av den verksamhet som har bedrivits med statsbidrag. Utredaren bör granska dessa frågeställningar och överväga i vad mån dessa, och eventuellt ytterligare andra, kan anses vara tillämpliga för bedömningar av olika studie- eller kulturverksamheter inom det samlade folkbildningsområdet. Frågorna bör så långt möjligt göras konkreta och entydiga.

Utredaren bör överväga och ge förslag till rimliga avvägningar mellan kvantitets- och kvalitetsaspekter när det gäller att bedöma uppnådda resultat av verksamheterna. I detta sammanhang bör även utredaren överväga på vilket sätt kvaliteten skall bedömas, och i möjligaste mån även ange vilka kriterier som skall anses viktigast.

Under sitt arbete kommer utredaren sannolikt att finna frågeställningar som ytterligare bör belysas och som kan vara av intresse att närmare undersöka under en kommande treårsperiod. Utredaren bör motivera och föreslå övergripande inriktning på utvärderingsprojekt, som kan vara lämpliga att initieras av staten under en kommande treårsperiod.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Regeringen har tidigare i år utfärdat direktiv till en utredning rörande bidrag till ideella organisationer (dir. 1992:81).

Arbetet skall vara avslutat senast den 21 juni 1993.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skola och vuxenutbildning

att tillkalla en utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att föreslå principer för utvärdering av folkbildningen m.m.,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)