Prop. 1990/91:82

om folkbildning

Regeringens proposition

1990/91: 82 om folkbildning

Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari IW! för de åtgärder som framgiir av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Göran Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor som, rör den statliga bidragsgivningen till studieförbund, folkhögskolor, kontakttolkutbildning och till central kursverksamhet samt Samernas folkhögskola.

De statliga regler som i dag gäller för statsbidrag till folkbildningen, dvs. den verksamhet som bedrivs av studieförbund och folkhögskolor, föreslås upphöra i och med utgången av budgetåret !()90/91. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall riksdag och regering fastställa övergripande mät och motiv, som skall ligga till grund för att bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. l—"ör viss verksamhet skall statsbidrag utgå i an- nan ordning.

Förslagen i propositionen innebär en markant förändrad ansvarsför- delning mellan staten och folkbildningen. lnom de gränser som iiksdag och regering lägger fast skall folkbildningen själv ta ansvar för fördel— ning av statsbidrag, administration, organisation samt för uppföljning och utvärdering av verksamheten. Nämnda uppgifter skall fullgöras av ett folkbildningsräd som under våren kommer att bildas av Folkbild- ningsförbundet, Rörelsefolkhögkolornas intresseorganisation och lands- tingsförbundet.

Målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja-en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin IiVssi- tuation och skapa engagemang att delta i sambiilIsulvccklingen genom

&

Ms få?

t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildnings- nivån i samhället skall prioriteras. Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Den utbild- ning som bedrivs inom folkbildningen skall både till form och arbetssätt utgöra ett alternativ till utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan.

Nämnden för vårdartjänst (NV) skall fr.o.m. budgetåret MOI/02 dis— ponera det statsbidrag som nu utgår under anslaget C 6. Bidrag till drif— ten av folkhögskolor m.m. för särskilt kostnadskrävande uthildningsin— satser för personer med funktionshinder. Nämnden skall även disponera och till Synskadades Riksförbund utbetala det statbidrag som utgår un— der anslaget C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. för bidrag till teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.

Statsbidrag till Samernas folkhögskola i Jokkmokk skall utgå i sär- skild ordning.

De statsbidrag som nu utgär under anslaget (? 8. Bidrag till kontakt- tolkutbildning samt de medel för detta ändamål som utgär under st udie» förbunds- och folkhögskoleanslagen skall föras samman. 'l'olk- och över- sättarinstitutet vid Stockholms universitet skall ha ett övergripande an- svar för utbildningen och fördela statbidrag på olika anordnare.

De föreslagna reformerna skall träda i kraft den l juli IW].

rv

Utbildningsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den Ill februari 1991.

Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden lljeltn- Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, llcll- ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, 'l'halén, l-rei- valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin. Larsson.

Föredragande: statsrådet Göran Persson

Proposition om folkbildning

Inledning

De senaste mer övergripande riksdagsbesluten om folkbildning, dvs. folkhögskolan och studieförbundens verksamhet, fattades våren 1977 resp. våren 1981.

1977 års riksdagsbeslut med anledning av propositionen om folkhög- skolan (prop. 1976/77:55, UbU3(l. rskr. 318) innebar bl.a att vissa för— ändringar av folkhögskolans administration genomfördes samt att ett schabloniserat statsbidrag infördes.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen om folkbildning m.m. (prop. 1980/81:127, UhU3t>, KrU by, rskr. 386) innebar bl.a. att det gjordes vissa preciseringar av folkbildningens mäl och av gränserna mellan folkbildning och olika former av vuxenutbildning. Vidare inför- des ett nytt statsbidragssystem.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988 tillkallade dåvarande chefen för utbiIdningsdepartementet en kommitté för att ut— reda frågor rörande främst folkhögskolans roll och uppgifter i förhållan- de till andra utbildningsanordnt-tre samt att göra en översyn av statsbi- dragssystemet. Kommittén antog namnet folkhögskolekommitten. Den 21 juni 1989 beslöt regeringen att utfärda tillläggsdirektiv. 1 augusti 1990 överlämnade kommittén betänkandet (SOU 199():()5) Folkhögsko- lan i framtidsperspektiv' samt ett debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden (SOU 1990:66) Det fria bildningsarbetet. Un- der sitt utredningsarbete har kommittén även lagt fram en fakta- och de— battbok (SOU 1989:97) Vad händer med folkhögskolan? Kommitténs

' Ledamöter vid betänkandets avlämnande: f. statssekreteraren Gunnar Svens- son. ordförande, landstingsrådet Stig Gustafsson, riksdagsledamoten llelge llag- berg, folkhögskolcrektorn lars Hjertén samt riksdagsledamöterna Berit ()scars— son, Elisabeth Persson, Karin Starrin och Carl—Johan Wilson.

huvudbetänkande Folkhögskolan i framtidsperspektiv har remissbe— handlats.

Hösten 1988 överlämnade skolöverstyrelsen (SÖ) till regeringen rap- porten Studieförbunden inför 90—talet, en analys av studieförbundens si- tuation, verksamhet och uppgifter. 1 den missivskrivelse som inlämna- des med rapporten föreslog SÖ förändringar på kort och på lång sikt.

På längre sikt innebar SÖs förslag en minskning av antalet regler för hur studiecirkelverksamheten skall utformas för att berättiga till statsbi- drag. Vidare föreslogs att statsbidragssystemet på ett mer direkt och tyd— ligare sätt knyts till målen för folkbildningen. SÖ föreslog också att kon- sekvenserna av ett nytt statsbidragssystem skulle prövas praktiskt genom en försöksverksamhet som skulle omfatta några län. 1 1989 års budget- proposition angav dåvarande utbildningsministern att han hade för av- sikt att återkomma till regeringen med förslag om såväl riktlinjer för ett nytt statsbidragssystem som om den eller de försöksverksamhelcr som kunde komma att behövas.

Förslagen till förändringar på kort sikt fick till följd att regeringen i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/891100 bil. 10, UbUl7. KrU 2y, rskr. 202) föreslog att det totala antalet studiclimmar med det högre schablonbidraget skulle ligga fast fr.o.m. budgetäret 1989/90 t.o.m. bud- getåret 1991/92. '

Genom Folkbildningsförbundcts försorg har studieförbunden skrift- ligen besvarat ett antal frågeställningar i anslutning till SÖ—rapporten. Svar från samtliga studieförbund har därefter vidarebefordrats till ut- bildningsdepartementet för den fortsatta beredningen av SÖ-rapporten.

Folkbildningsförbundet har även inkommit till regeringen med sitt reformprogram Studieförbunden under 90-talet. Programmet, som sam- tidigt utgör förbundets anslagsframställning för budgetperioden 1991/92- 1993/94, har också överlämnats till SÖ och statens kulturråd.

I betänkandet (SOU 1988:39) Mål och resultat - nya principer för det statliga stödet till föreningslivet, lämnades förslag om nya principer för det totala statliga stödet till folkrörelserna med en övergång från ett re— gelstyrt system till en friare användning av bidragen. Regelsystemet före- slogs bli ersatt av en tydligare uppföljning och utvärdering av stödet. Mot denna bakgrund uttalade regeringen i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 2) att principerna för statens totala stöd till folk- rörelserna inkl. folkbildningcn borde omprövas i den riktning utred- ningen angav. Statskontorct har den 10 februari 1991 till regeringen (ci- vildepartementet) redovisat ett av regeringen givet uppdrag att kartlägga stödet till föreningslivet samt lämna förslag till hur en fördjupad pröv- ning kan göras av stödet.

1 anledning av propositionen om särskild skatt på l'örctagsvinster m.m. (prop. 1988/89:132, SkU33 s. 14) uttalade skatteutskottet att det kunde Ftnnas skäl till att någon del av de medel som den särskilda vinst- skatten inbringade, användes för utbildning av korttidsutbildade vuxna. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 304). för" närvarande pågår ett par utredningar som berör de korttidsutbildades si-

!

tuation. Regeringen är därför inte nu beredd att ta upp frågan men av- ser att återkomma när resultaten av utredningarna är kända.

1 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88zlllll bil. lll s. 375) an- mälde regeringen för riksdagen att det inom utbildningsdepartetnentets område pågick en översyn av den samiska kulturens fortbcstånd och ut- veckling. Syftet var bl.a. att analysera den samiska kulturens förutsätt— ningar, förändringsfaktorer och utvceklingsmöjligheter. Utredaren hade att särskilt ta fasta på frågor om det samiska språket, konsthantverkct och de kulturella utrycksformerna i övrigt. Även utbiIdningsfrägorna borde studeras. Den särskilde utredaren lade i juni månad 1989 fram si-- na förslag i rapporten (Ds 198938) Samisk kultur. Rapporten har re— missbehandlats och i nämnda budgetproposition ingår en sammanställ— ning av remissyttrandena. Såväl utredaren som remissinstanserna ansåg att frågor rörande Samernas folkhögskola i Jokkmokk borde behandlas i anslutning till beredningen av folkhögskolekommitténs förslag. Jag tar därför upp denna fråga nu.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansva- ret för skolan (prop.1990/9l:18, UhU4, rskr. 76) har riktlinjerna för ett nytt styrsystem för skolan och ett nytt statsbidragssystem antagits. Riks- dagens beslut innebär även att SÖ skall avvecklas och att ett nytt äm- betsverk, skolverket, inrättas den 1 juli l991. Regeringen har utfärdat direktiv (Dir. 1990:60 och 77) till en särskild utredare som har att lägga fram förslag om och förbereda genomförandet av en ny organisation för den statliga skoladministrationen. 1 direktiven konstateras att folkbild- ningsfrågorna, dvs. folkhögskolans och studieförbundens verksamhet in- te berörs av förändringarna på skolområdet, varför dessa frågor kommer att föreläggas riksdagen i annan ordning under våren 1991.

1 berörda frågor har samråd skett med chefen för utbildningsdcparte— mentet.

Kortfattade sammanställningar av folkhögskolekommitténs förslag och remissyttrandena, redogörelser över nuvarande bidrag till studieför- bund och till folkhögskolor samt vissa statistiska uppgifter om sludiel'ör- bundens och folkhögskolornas verksamhet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1—4.

1. Principiella utgångspunkter för förslagen; folkbildningen skall vara fri och frivillig och styra sig själv

Min bedömning: De grundläggande skälen till att stödja folkbild- ningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och ut- veckling i samhället.

Den fria och frivilliga folkbildningen: - främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internatio- nell och kulturell förståelse och utveckling, - bygger på människors fria och frivilliga kunskapssökande, - präglas av demokratiska värderingar och samarbete, - syftar till att stärka människors möjligheter att påverka sina livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållandena enligt egna värderingar och idéer, - medverkar till att utveckla en folklig kultur, - ger stöd och stimulans till ett idéhuret studiearbete i folkrö- relser och föreningar,

- medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare utbildningserfarenheter. goda grundkunskaper och stimulerar intresset för nya kunskapsområden.

Folkbildningens anordnare lägger själva fast målen för verk- samheten, medan riksdag och regering lägger fast målen för bi- dragsgivningen.

Skälen för min bedömning: l')emokrati och folkbildning har i vårt land alltid varit nära förbundna med varandra.

Det fria bildningsarbetet tog form inom de folkrörelser som verkade för en demokratisering av det svenska samhället och kämpade för den allmänna rösträtten. Det var ur behoven att vinna insikter och kunska- per för att kunna hävda sina intressen som folkrörelsernas bildningsar- bete växte fram. Folkbildningen var en del i det demokratiska upproret.

Ofta, i motsättning till den tidens auktoritära makthavare, lyfte folk- rörelserna fram tidigare inte erkända kunskaper och skapade nya och oberoende institutioner för sitt bildningsarbete; bibliotek, folkhögsko- lor, studieförbund. Genuint demokratiska studieformer utvecklades som när studieförbundens deltagare samlades i cirklar och bestämde vad de skulle studera och själva tog ansvaret för studierna.

Det var en bildning "inte endast för folket, utan genom folket", som en av folkbildningens pionjärer formulerade målet för verksamheten. Inom folkbildningen formades en särskild demokratisk samtalskultur med tolerans mot oliktänkande och för varandra och med respekt för sakliga argument och fattade beslut, som många menar har kommit att utmärka det demokratiska vardagsarbetet i vårt land.

Folkbildningen har, i ett historiskt perspektiv, fungerat som en häv- stång för de demokratiska strävandena. Människor, som annars inte

skulle fått möjlighet att göra sig gällande eller saknat tilltro till den egna förmågan, har aktiviserats i samhällslivet och inte minst i det politiska och fackliga arbetet.

Samtidigt har folkbildningen inneburit en frihet för den enskilda människan att söka sina egna kunskaper eller tillsammans med andra skaffa sig nya insikter för att påverka och förändra.

Folkbildningen handlar i all enkelhet om folkets fria kunskapssö— kande. Den demokratiska kunskapssyn, som fått sitt uttryck i det fritt bildningsarbetet, är en omistlig del i vårt samhälle. Den är en förutsätt- ning för yttrandefriheten och för de enskilda medborgarnas möjligheter att bilda opinioner.

De ideella folkrörelserna har under senare år visat tecken på att för- svagas. Såväl medlemsantal som aktiviteter avtar. Det sker samtidigt som Maktutredningen (SOU l99t):fl-l) konstaterar att "de egenskaper som en gång uppställdes som ideal för det demokratiska medborgarskapet, så- som kunskaper och ekonomiskt och socialt oberoende. är bättre upp- fyllda i dagens samhälle än i gårdagens".

Som en följd av stigande utbildningsnivåer och växande anspråk på medbestämmande ökar de svenska medborgarnas förmåga och engage- mang att ta ställning och aktivt gripa in i samhällsutvecklingen år från år. Medborgarna blir alltmera självständiga, visar utredningens under- sökningar, och ingen medborgardygd skattas i dag högre än den att kun— na bilda sig en egen uppfattning. Det finns, varnar maktutredningen, risker för en växande klyfta mellan "vad man skulle kunna kalla det möjliga och det förverkligade medborgarskapet".

"Medborgarnas förväntningar på personligt inflytande stiger snabba- re än det faktiska handlingsutrymmet. Samhällsutvecklingen känneteck- nas därför också av medborgerlig vanmakt", hävdar maktutredningen. Det gäller särskilt i arbetslivet, där människor fortfarande känner sig omyndiga, men det gäller också i samhällslivet där medborgarengage— manget söker sig nya vägar vid sidan av dagens etablerade institutioner, dit de politiska partierna och de ideella folkrörelserna räknas.

De politiska partierna och folkrörelserna utmanas från alltmer akti— va och kompetenta medborgare, menar rnaktutredarna. Det är en allvar- lig, men självfallet inbjudande, utmaning för de politiska partierna och för folkrörelserna.

Som maktutredningen skriver i sin allra sista mening så är demokra- tin "ytterst en fråga om att kombinera det fria personliga valet med soli— darisk gemenskap".

Folkrörelserna har länge präglat svensk demokrati just genom sin förmåga att förena individualitet och solidaritet. En försvagning av akti- viteten i de ideella folkrörelserna - och i de politiska partierna - innebär därför en försvagning av vår demokrati. Uppgiften måste nu vara att för- nya och vitalisera demokratin. Den klyfta rnellan "det möjliga och det förverkligade medborgarskapet” som maktutredningen talar om, måste överbryggas. Ökad valfrihet för den enskilda människan och decentrali—

sering av befogenheter och ansvar blir en naturlig strategi för att bana väg för en sådan demokratisk förnyelse.

För folkrörelserna blir i detta perspektiv den lokalt förankrade verk— samheten viktigare samtidigt som det gäller att lyssna, lyhört och öppet. på de nya krav som människor ställer på delaktighet och social gemen- skap.

Jag är övertygad om att det fria bildningsarbetet återigen kan bli en kraftkälla i strävandena att fördjupa och att ge liv och innehåll ät vår demokrati.

De förslag som jag presenterar i det följande syftar till att stimulera.

folkbildningen att anta denna utmaning.

Frihet och frivillighet

Det finns ett behov att tid efter annan precisera statens syn på folkbild- ningsverksamheten. 1044 års folkbildningsutredning gjorde det med sär- skild pregnans;

"Folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt. Friheten innebär icke att bildningsarbetet skulle sakna förankring i de faktiska kunskaps- och bildningsbchoven. Vad den innebär är ft ihct i förhållande till staten och till de organisationer, som tjänstgöra som för- medlingsorgan för bildningsarbetet. Den innebär även frihet i betydel- sen oberoende av arbetsgivare, donatorer och institutioner av konfessio- nell eller politisk art.

Frivilligheten är en sida av denna frihet. Den innebär att bildnings— arbetet uppbäres av folket självt, den är tecknet på dess kulturella full- myndighet. Detta hindrar icke att enskilda personer och organisationer, för landet i dess helhet eller för lokalt begränsade delar, framträtt som väckare, initiativtagare och ledare. En effektiv propaganda för bildnings- arbetet låter väl förena sig med kraven på frivillighet och frihet".

Den principiella syn på folkbildningen som här kommer till uttryck är enligt min mening fortfarande giltig och relevant. '

Folkbildningsverksamhcten skall vara fri och frivillig, obunden av stat och marknad, skild från samhällets läroplansstyrda utbildning och arbetsgivarnas produktionsanpassade personalutbildning. Den skall vara ett forum där deltagarna själva väljer ämne och arbetsformer och där de egna erfarenheterna och behoven styr studierna. En nära relation till människors vardagliga miljöer och gemenskaper av ideologisk och kul- turell karaktär är naturlig.

Sedan SÖ, hösten 1988 presenterade rapporten "Studieförbunden in- för 90-talet" har folkbildningens framtida roll och aktuella uppdrag dis- kuterats intensivt. 1 januari 1991") överlämnade vart och ett av de elva studieförbunden sina synpunkter på rapporten till utbildningsdeparte— mentet. Folkbildningsförbundet har sedan samlat alla studieförbunden bakom ett reformprogram "Studieförbunden under Oti—talet" som for- mulerar "folkbiIdningsorganisationcrnas gemensamma hållning" inför

Prop. won/o [ 182

framtiden. Programmet överlämnades i juni 1990 till utbildningsdepar- tementet.

Folkhögskolekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU l99():()5) och i ett par debattskrifter noggrant och inträngande analyserat och diskute- rat vad som i dag bör känneteckna en fri bildningsverksamhct. Kommit- téns arbete ligger tillsammans med SÖ-rapportcn, SÖs fördjupade an- slagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/9-1, synpunkterna från studieförbunden och FolkbiIdningsförbundets program till grund för många av de överväganden och förslag som jag lägger fram i denna pro- position.

Som både Folkbildningsförbundet och folkhögskolekommitten po- ängterar så skall en fri bildningsverksamhet ha bestämda kännetecken, om ett omfattande statligt stöd i förening med stor självständighet skall kunna motiveras.

1 Folkbildningsförbundets program betonas på nytt att "ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete är en dynamisk kraft i samhället". Mycket av det som i programmet sägs om folkbildningens kunskapssyn, synen på folkligt kulturliv och verksamheter för handikappade och invandra- re, behoven av ökad delaktighet i folkrörelserna och samverkan mellan folkbildningens olika grenar bör, enligt min mening, vara riktningsgi- vande för det framtida folkbildningsarbetet. Jag vill särskilt betona det utbyte som folkbildningsverksamheten och folkbiblioteken kan ha av varandra om ett ännu närmare samarbete utvecklas.

Det påpekande som görs i Folkbildningsförbundets program om stu- dieförbundens och folkhögskolornas skilda organisatoriska och ideolo— giska hemvist, och de demokratiska värden, som ligger i mångfalden och pluralismen är en betydelsefull markering av den integritet och självständighet som skall utmärka det fria bildningsarbetet.

Folkbildningen bör ha sin förankring i ett demokratiskt kunskapsar- bete i nära relation till folkrörelser och idébärande organisationer och stå fri i förhållande till staten och starka ekonomiska intressen.

Likaväl som en fri press med plats för olika röster och opinioncr är nödvändig för demokratin, behövs en fri och obunden folkbildnings- verksamhet, som ger möjligheter att utveckla kunskaper och kulturell aktivitet på folklig och ideell grund. Liksom pressen har en kritisk funktion har också folkbildningen en uppgift att fungera som en kritisk och ifrågasättande motkraft.

Folkbildningens mä!

Av den principiella syn på folkbildningsverksamhelen som jag här givit uttryck för, följer att staten som bidragsgivare inte katt föreskriva mål och syften för folkbildningen. lin tydlig åtskillnad bör därför göras mel— lan folkbildningens egna mål och dem som bidragsgivaren lastställer för att bevilja bidrag.

"Det är viktigt att betona att varje studieförbund självt fastställer mål och inriktning för sin verksamhet, medan staten bestämmer villkoren för bidragsgivningen”, skriver Folkbildningsförlmndet i sitt reformpro- gram.

Jag delar denna uppfattning. 1 det följande avsnittet kommer jag mera utförligt att redovisa och diskutera målen för ett samhälleligt stöd till folkbildningen.

Jag vill understryka att statliga och kommunala bidrag till folkbild— ningsorganisationerna bygger på en fundamental tilltro till idén om en fri och folkligt förankrad bildningsverksamhet. Bidragen förutsätter ett grundläggande förtroende för de mottagande organisationerna och deras vilja och förmåga att förverkliga den bildningstanke de säger sig stå för.

Om folkhögskolor och studieförbund skall åtnjuta det förtroende som är en förutsättning för bidragsgivningen är därför främst beroende på dem själva. Endast genom att hävda det fria bildningsarbetets värden och ideal och verksamhetens obundenhet och oberoende kan folkhög- skolor och studieförbund skapa respekt och förtroende för sig själva och för sin roll i samhället. En verksamhet som utförs som uppdrag och fi- nansieras på kommersiell bas får en annan karaktär än den som bärs upp av en fri och frivillig folkbildning och stödjs av samhälleliga bidrag.

Motiven för både statliga och kommunala bidrag minskar eller för- svinner i den mån som folkhögskolor och studieförbund anordnar pa— rallella utbildningar till dem som stat och kommun redan har ansvar för. Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall vad gäller både rekrytering, form och arbetssätt utgöra ett alternativ till utbild- ningar inom det offentliga skolväsendet och, i vissa fall högskolan.

Utvärdera folkbildningen

Det finns uppenbara behov såväl hos bildningsarbetets egna företrädare som hos stat och kommun av att kontinuerligt följa och utvärdera folk— bildningsverksamheten. Uppföljningen och utvärderingen skall inriktas på bildningsarbetets grundläggande kännetecken och hur dessa förverk- ligas. Ett viktigt gemensamt syfte är att skapa ett bra underlag för beslut om fortsatt bidragsgivning.

Jag kommer i senare (avsnitt 7) att ange och diskutera villkor och metoder efter vilka en uppföljning och utvärdering bör göras.

Som SÖ-rapporten "Studieförbunden inför Oti-talet" visar så är det förenat med växande svårigheter att avgränsa god folkbildning med ad— ministrativa regler. [ strävan att maximera bidragen har verksamhetens mål och syften ibland fått träda i bakgrunden till förmån för en strikt tillämpning av regelboken.

Den reglering av verksamheten som hittills funnits har haft två syf- ten; att ge författningsstöd åt viktiga drag i folkbildningsarbetet och att definiera ett underlag för bidragsberäkningen till folkbildningens orga- nisationer.

Prop. IUUU/Ulzö'l

Med den form för bidraget som jag i det följande kommer att föreslå faller det andra motivet för detaljregleringen bort. Det första ntotivel tillgodoses, enligt min mening, bättre genom att folkbildningen själv att- ger sina mål och syften med sin verksamhet.

Den nya form för det statliga bidraget som jag föreslår syftar till att stimulera bildningsarbetets egna, inre drivkrafter. Som jag tidigare klart markerat är det inte bidragsgivarcns uppgift att bestämma målen för ett fritt bildningsarbete, de måste ta form inom bildningsarbetet självt. Bi— dragsgivaren skall däremot tydligt ange vad bidraget är avsett för. Jag återkommer till detta i det följande.

Bidragsgivningen baseras på en politisk vilja att stödja och stimulera en fri och frivilligt förankrad bildningsverksamhet.

De kännetecken på en sådan verksamhet som jag tidigare har disku' terat bör vara avgörande för statens och kommunernas intresse av att i den utsträckning som nu sker finansiera folkbildningen.

Folkbildningen kan styra sig själv

Av det resonemang som jag här fört drar jag slutsatsen att den statliga detaljregleringen och därmed förknippad statlig myndighetsutövning kan upphöra.

En viktig del av myndigheternas arbete med folkbildningsfrågorna har varit att fastställa ett bidragsunderlag för varje studieförbund och folkhögskola för en senare fördelning av bidragen till de olika arrangö- rerna. Med den nya bidragsn'todell som jag föreslår kommer denrta upp- gift att få en helt ny karaktär.

Folkbildningens organisationer får själva större möjligheter att fylla verksamheten med innehåll. Det bör då ankomma på dent själva att or- ganisera och administrera fördelningen av bidragen mellan de olika stu- dieförbunden och folkhögskolorna.

Jag anser att ett folkbildningens eget organ, ett t'olkbildnittgsråd, ltar goda förutsättningar att fylla denna uppgift.

En av folkbildningsrådcts uppgifter blir att hantera bidragsl'ördel— ningen. Rådet skall också ansvara för en samlad redovisning och utvär- dering av folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet som kan utgöra underlag för beslut om fortsatt bidragsgivning.

[ ett följande avsnitt preciserar jag närmare de uppgifter som enligt min mening kan överlämnas till folkbildningsrådet.

l't'op. l*)*)()/*)l:82

Hänvisningar till S1

2. Mål för statsbidrag till folkbildningen

Mitt Förslag: Målet med statsbidrag till folkbildningen ,är att stödja en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för män- niskor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt. fackligt eller kulturellt arbete.

Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.

Personer som är utbiIdttingsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt skall uppmärksammas. Handikappade utgör en annatt viktig målgrupp.

Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall till både form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan.

Resurserna från staten får inte användas till en verksamhet med kommersiellt syfte.

Skälen för mitt förslagz'liolkhögskolekommittén har i ett inledande avsnitt behandlat frågan om folkbildningens roll i utbildning och kul- turliv. I sina konkreta resonemang tar kommittén fasta på folkhögsko- lans situation. Vad som allmänt sägs är tillämpligt också på studieför- bunden. Kommittén vill se studieförbund och folkhögskolor som före— nade krafter i vad den kallar det fria bildningsarbetet.

Folkhögskolekommittén beskriver folkbildningens ställning i förhål- lande till annan utbildning i samhället genom att beskriva den sotn en fri och självständig kraft vid sidan av den av samhället anordnade grund- och yrkesutbildningen. Folkbildningsarbetet karaktäriseras av deltagarstyrda studier där samtal och grupparbete är vanliga arbetsfor- mer. Uppgifterna för det fria bildningsarbetet i framtiden är enligt kom- mitténs mening att ge utrymme åt studier som växer fram ur deltagarnas egna intressen och behov, att främja ett studiearbete som uppmuntrar till ställningstagande och beslutsfattande, att förmedla kunskap och sti— mulera debatt om ideologier och livsåskådningar samt att bredda kultur- intresset och skapa förutsättning för en folklig kultur.

Jag delar folkhögskolekommitténs uppfattning om folkbildningsarhe— tets roll och framtidsuppgifter och har tagit kommitténs resonemang till utgångspunkt för mina egna överväganden och bedömningar.

I takt med att grundutbildningcn förstärks och det skapas ett allt ri- kare utbud av utbildningsmöjligheter för vuxna blir folkbildningens roll mer renodlad. Dess egna idéer och ambitioner kan i högre grad sätta sin prägel på arbetet och skapa utrymme för nya uppgifter. folkbildningens vitt förgrenade kontaktnät och dess förmåga att skapa engagemang och motivation i studiearbetet, liksom dess demokratiska arbetsform och bildningssyn, kommer alltid att vara en ovärderlig tillgång när det gäller

att utjämna utbildningsklyftor och höja såväl utbildningsnivån som bilti- ningsnivån i samhället. Behovet av insatser i dessa avseenden kan aldrig helt elimineras genom förbättringar av ungdomsutbildningen eller den av samhället bedrivna vuxenutbildningen.

Jag delar därmed det synsätt som markeras bl.a. i Folkbildningsför- bundets reformprogram, Studieförbunden under 90—talet, och i folkhög- skolekommitténs betänkande att studieförbunden och folkhögskolorna också i framtiden har en viktig roll inom vuxenutbildningen.

Men därutöver behövs folkbildningsinsatser också i andra avseenden till följd av kunskapsutveeklingen och förändringar i arbetslivet och i samhället i övrigt.

Sedan mitten av 1970-talet har riksdag och regering vid flera tillfäl— len fastslagit att det är de som har fått minst del av samhällets insatser för utbildning och kultur som i första hand skall komma i åtnjutande av de resurser som staten ställer till förfogande för detta ändamål. En av huvuduppgifterna för den av samhället stödda vuxenutbildningen är att utjämna skillnader i utbildning mellan olika grupper i samhället. Detta mål har ännu inte uppnåtts.

En rad olika undersökningar har visat att det främst är relativt vältri- bildade grupper som tar del av vuxenutbildning i någon form. Detta gäl— ler såväl de utbildningsformer som helt eller delvis finansieras genom skattemedel som de som bekostas av arbetsgivare. De som redan har en bra utbildning har ofta klart för sig vilket värde utbildning har, både i arbetslivet och i andra sammanhang. Folkbildningens anordnare har en viktig uppgift när det gäller att försöka förändra denna slagsida.

Möjligheter till perspektiv, engagemang, kritisk skolning och skapan— de verksamhet måste komma så många som möjligt till del. Riskerna för utanförskap och för att klyftorna ökar mellan svaga och starka grttpper är i dag påtagliga. För att demokratin skall utvecklas och stärkas, är det nödvändigt att alla känner sig berörda och deltar i förändringsarbctcl. Detta gäller såväl i arbetslivet sotn i sarnhällslivcl i övrigt. Det får ittlc vara så att grupper av människor ställer sig utanför och endast betraktar de förändringar som sker. För att åstadkomma en positiv utveckling fordras stora ansträngningar på skilda ltåll. Studiclörbunden och folk— högskolorna har goda förutsättningar att påverka utvecklingen positivt.

Jag anser därför att riksdag och regering, ännu tydligare än hittills, skall markera att de resurser samhället ställer till förfogande för studie— förbundens och folkhögskolornas verksamhet främst skall användas för att nå ut och aktivera grupper, som av olika skäl har begränsade möjlig- heter att delta i studier och kulturverksamhet. Verksamheter som riktas mot grupper som är utbildningsmässigt eller kulturellt missgynnade skall prioriteras. Människor med funktionshinder och invandrare som tillhör de tidigare nämnda grupperna är, i sammanhanget, särskilt vikti- ga målgrupper. Det är också angeläget att de som bor i glesbygdsområ— den ges möjlighet att delta i olika folkbiIdningsaktiviteter.

Studieförbunden och folkhögskolorna har hittills värnat om allas rätt till deltagande. Man har från utbildningsanordnarnas sida gjort stora an-

llr'op. |*)')()/')l:b'2

strängningar för att t.ex. undanröja sådana praktiska hinder som försvå— rar deltagande i olika aktiviteter. Det har också visat sig att de friare ar- betsformer och det arbetssätt som präglar studieförbunden och folkhög- skolorna i mänga fall är särskilt väl lämpade för personer med funk— tionshinder. Det är väsentligt att studieförbunden och folkhögskolorna även i fortsättningen kommer att sträva efter att möjliggöra deltagande i sina verksamheter för dem som har olika funktionshinder.

Kravet på goda grundkunskaper ökar snabbt i vårt samhälle, som en följd av teknisk utveckling, ökad internationalisering och en medveten strävan att bredda inflytandet i arbets— och samhällsliv. Ungdomsutbild- ningen har förlängts och förbättrats. Också vuxenutbildningen har byggts ut för att utjämna utbildningsskillnader generationer och befolk- ningsgrupper emellan. Vuxenutbildningen måste finnas tillgänglig i många olika former om alla skall ges reella möjligheter att delta.

Folkbildningen har alltid erbjudit dem som haft kort och bristfällig utbildning möjlighet att skaffa sig baskunskaper, forma egna uppfatt- ningar och stärka självförtroendet. Ännu finns en stor grupp korttidsut- bildade för vilka studiecirkeln eller folhögskolan är den självklara, och ibland den enda tänkbara, studievägen. Detta beror på att dessa erbjuder verksamhetsformer, rekryteringsvägar och bildningsprogram som särv skiljer dem från den av samhället bedrivna kompetensinriktade vuxen- utbildningen.

Bidragsgivaren behöver veta att resursen för folkbildning används för den typ av aktiviteter som den är avsedd för och inte för uppgifter, som till både form och innehåll är parallella till vad som utförs inom det of- fentliga skolväsendet. Resurserna skall inte heller användas för en verk- samhet med kommersiellt syfte. Studier som ingår i personalutbildtting och aktiviteter som är ett led i ett vårdprogram, skall t.ex. inte finansie- ras med statliga bidrag.

Bidragsgivaren behöver också följa hur studieförbund och folkhög- skolor profilerar sin verksamhet. Enligt min mening är det viktigt att varje studieförbund ger uttryck för en egen profil, som är präglad av t.ex. huvudmannens ideologiska eller politiska värderingar. För folkhög- skolornas dcl bör profilering finnas i två avseenden; för det första bör skolorna som helhet skilja sig från det offentliga skolväsendet, t.ex. vad gäller arbetsform och uppläggning. För det andra bör skolorna sträva ef- ter en tydligare proäl. Denna kan ta sig ideologiska uttryck men kan li- kaväl vara av t.ex. innehållsmässig art, på ett sätt som kan avspegla sig i kursutbudet eller i de traditioner för verksamheten som byggts upp av lärare och elever vid skolan.

Styrkan i studiecirkelarbetet och folkhögskolestudierna är att de ger den studerande möjlighet att påverka inriktning och arbetssätt och att anknyta studierna till vardagslivets verklighet. Den profilen måste fin— nas kvar som ett starkt inslag också i det framtida utbudet av folkbild- ning, vid sidan av den formellt kompetensinriktade kommunala vuxen- utbildningen och personalutbildningen som frätnst styrs av yrkeslivets aktuella behov.

I-l

Det är bl.a. för att ge utrymme för en mer profilerad verksamhet som detär motiverat att öka friheten att disponera resurserna.

Folkbildningen har också en viktig uppgift att belysa och diskutera aktuella problem och introducera nya kunskapsområden. Kunskapsut- vecklingen sker numera så snabbt att det en gång inlärda lätt blir förål- drat. Samhällsutvecklingen, t.ex. miljöförstöringen, den europeiska inte- grationen och den ökade invandringen, medför att nya frågeställningar kommer i centrum för uppmärksamheten. Forskningen utvecklas mot en allt starkare specialisering vilket gör det angeläget att ge aktuella samhällsproblem en tvärvetenskaplig belysning.

Folkbildningsarbetet öppnar nya perspektiv och ger tillfälle till granskning och ifrågasättande av det som sker. Detta är ingen ny uppgift för folkbildningen, men en uppgift som nu får förnyad aktualitet och gör studiecirkeln och folkhögskolan till samlingspunkter för människor med skiftande utbildningsbakgru nd.

l folkrörelsernas arbete har studierna en central roll för förnyelse av ideologi och arbetsformer. l-Ltt vitalt folkrörelsearbete. sotn banar väg för nya tankar och påverkar opinionen, har alltid sin grund i ett fritt och självständigt kunskapssökande.

Folkbildningsarbetet har i väsentlig utsträckning vuxit fram inom folkrörelserna och den har betjänar folkrörelscarbetet genom att bidra till organisatorisk styrka och ideologisk utveckling. 1 dag behövs folk- bildningen som en livgivande kraft inom de traditionella folkrörelserna och som ett stöd åt nya framväxande rörelser.

l folkbildningen integreras utbildning, kunskapssökande och kultur— verksamhet. l-"olkbildningens karaktär av fritt och frivilligt arbete har gi— vit ett naturligt utrymme för studier inom kulturområdet. Sådana studi- er är för många viktiga som grund för att utveckla självkänsla, identitet och kreativitet även om inget samband finns med den egna yrkesrollen.

Studieförbunden och folkhögskolorna har också kommit att inta en framträdande roll i kulturlivet. Det är inom folkbildningen som arna- törverksamheten inom kulturområdet har kunnat utvecklats bäst. Ama- törteater och folkdans, körer och musikgrupper, konst- och skrivarcir- klar ger inte bara kunskaper utan också nya uttrycksmedel.

Mot denna bakgrund kan det främsta kulturpolitiska motivet för stö- det till folkbildningen sammanfattas med att den skall bredda kulturin- tresset i samhället och vidga deltagandet i kulturlivet. Denna uppgift förutsätter bl.a. uppmärksamhet på de grupper i satnhället som inte på ett naturligt eller självklart sätt ägnar sig åt eget konstnärligt skapande eller tar del av kulturutbudet.

Studieförbundens och folkht'igskolornas betydelse för amatörernas kulturverksamheter ger dem ett särskilt ansvar för utvecklingen av den folkliga kulturen. Det är angeläget att höja kvaliteten i den amatörkul- turella verksamheten. Folkbildningen bör verka för att utveckla samver- kan mellan amatörer och yrkesverksamma och mellan amatörcr och kulturinstitutioner samt -organisationer. lin stor andel av studieförbun- dens kulturprogram vänder sig till barn och ungdom. Att stttdieförbun-

den på detta sätt tar ansvar för barns och ungdomars deltagande i kul— turlivet är av stor betydelse.

Jag vill i detta sammanhang även kort beröra folkbibliotekens bety- delse i folkbildningsverksamheten. De svenska folkbibliotekens fram- växt präglas av en stark folkrörelsetradition och biblioteket har en unik och central position i samhället. Ett utökat samarbete mellan studieför- bund, folkhögskolor och folkbibliotek bör vara en naturlig utveckling för att svara upp mot allmänhetens förväntningar och behov. .lag förut— sätter att kommuner, studieförbund och folkhögskolor uppmärksammar den möjlighet som här finns till effektiv samverkan.

Från studieförbunden har under senare tid ofta framförts kritik mot att regelsystemet kommit att utgöra hinder för arbetet med att förverkli- ga de centrala folkbildningsmålen. l-anigt min mening har mycket i denna kritik varit berättigat. Genom sin konstruktion premierar de nu- varande statsbidragssystemen för studieförbund och folkhögskolor ett kvantitetstänkande. Det gäller för varje anordnare att redovisa så många studietimmar resp. genomförda elevveckor som möjligt för att inte ris- kera att förlora sin relativa andel av det totala statsbidraget. Detta får till följd att de som deltar i någon form av folkbildningsverksamhet ofta är de som är lätta att rekrytera, dvs. de som känner till värdet av utbild— ning. Att rekrytera personer som är studieovana och/eller lågmotiverade till studier eller andra slag av bildningsaktiviteter är svårare och fordrar större resurser. Nuvarande statsbidragssystem ger inte tillräckliga incita- ment för ansträngningar av detta slag. Jag kommer senare att redovisa mitt förslag till ett nytt statsbidragssystem för studieförbund och folk- högskolor. Detta system skapar förutsättningar för att arbeta med stu- dieovana eller Iägmotiverade grupper.

! granskningen av resursanvändningen och utvärderingen av verk- samheten i framtiden är det - säväl från statsmakternas sida som från folkbildningen - naturligt att ställa en rad grundläggande frågor om del— tagarantal, målgrupper och kostnader för olika typer av aktiviteter. För riksdag och regering är det av stor vikt att få ett underlag som kan ligga till grund för bedömningar av måluppfyllelsen av statsbidraget. Det kan däremot inte bli aktuellt att t.ex. göra en bedömning av hur mycket del— tagarna har lärt sig. I den fria folkbildningen är prov och kunskapstest främmande företeelser. Värdet av aktiviteterna skall bedömas i en öppen debatt bland deltagarna och denna skall ge vägledning för den vidare ut— vecklingen av verksamheten.

De förslag och riktlinjer, som jag nu har redogjort för, skall enligt min mening vara styrande för den statliga bidragsgivningen till folkbild— ningen. Det bör få ankomma på regeringen att närmare ange grunderna för att komma i fråga för statsbidrag. lin utgångspunkt bör vara att reg- lerna skall vara enkla och begränsas till de mest väsentliga kriterierna.

De bidrag som kommuner och landsting ger till studieförbuml och folkhögskolor utgör en viktig del i finansieringen av verksamheterna. Jag förutsätter, att den definition som kommuner och landsting gör av folkbildningen som helhet, inte kommer att skilja sig på väsentliga

lb

punkter från den som riksdag och regering föreslås ställa sig bakom. Jag utgår också från att bidragen från kommuner och landsting skall minst vara av den omfattning de har i dag. och att de förändringar som nu fö- reslås i den statliga bidragsgivningen inte skall medföra negativa effekter inom detta område. Jag förutsätter således att kommuner och landsting även i fortsättningen skall ta ett ansvar för finansieringen av folkbild— ningen.

3. Studieförbunden

För närvarande finns det elva studieförbund. som lär statsbidrag. De be- driver även en allmänt bildande verksamhet, som syftar till att erbjuda en bred allmänhet studic- och bi|dningsmöjligheter. Det som ger verk- samheten dess särprägel och som skiljer den från skola och vuxenutbild- ning i övrigt, har sitt ursprung i folkrörelsernas studicvcrksamhet. Det kan sammanfattas med begreppen frihet, idégemenskap, lokal förank— ring, deltagarstyrning, ifrågasättande och förändringssträvan. Studietör— bundens folkbildningsverksamhet kan karaktäriseras som ett fritt kun— skapssökande under social gemenskap.

Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar. kulturgrupper och kulturprogram. Budgetåret 1089/90 anordnades 310000 studiecirklar med sammanlagt 2600000 deltagare. 27 500 kulturgrupper med 403000 deltagare och 102 000 kulturprogram med 11 300000 besökare.

Studieförbunden får samhällsstöd genom statsbidrag, primärkommu- nala bidrag och landstingsbidrag. Merparten av statsbidraget och det pri- märkommunala stödet går till den verksamhet som bedrivs på det lokala planet, medan landstingsbidragen avser insatser på regional nivå.

3.1. Särskilda villkor för statsbidrag till studieförbun- dens verksamhet '

Mitt förslag: Studiecirkelverksamhet med gemensamma. plan- mässigt bedrivna studier skall utgöra basen i den statsbidragsbe— rättigade verksamheten.

I varje studiecirkel eller kulturgrupp skall det finnas en le—

dare, som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt finns det i dag el- va studieförbund. Med ett undantag har dessa förbund sin förankring i olika folkrörelser. Studieförbunden arbetar utifrån en folkrt'irelsebas med ideellt engagemang som grundförutsättning för sin verksamhet. Samtliga studieförbund skall enligt nu gällande l't'irordning ha ett bely- dande antal lokala avdelningar med egen ekonomisk förvaltning. Varje studieförbunds styrelse ansvarar för förbundets statsbidragsbeiättigade

Prop. uma/9 | :xz

verksamhet. Slutligen skall varje studieförbund under vart och ett av de tre senaste redovisningsåren i studiecirklar ha genomfört minst 50000 studietimmar. Studiecirkel- och kulturverksamheten bedrivs i Sverige.

Jag kommer senare att föreslå att ett tolkbildningsräd skall ansvara bl.a. för fördelning av statsbidrag på olika anordnare av folkbildning. Rådet kommer att få avgöra under vilka förutsättningar statsbidrag till såväl befintliga som till nya förbund skall ges. lånligt min mening är det rimligt att huvuddelen av de regler som i dag gäller för att ett studieför- bund skall ha rätt till statsbidrag för sin verksamhet kommer att tilläm- pas även i fortsättningen. Jag utgår även från att studiecirkelverksamhe- ten liksom i dag endast skall anordnas i Sverige.

Den nvarande uppdelningen i bidragshänseende på hög- och låg- schablontimmar, på olika tilläggsbidrag och på studiecirkel- och kultur- verksamhet kommer att upphöra. 1 budgettekniskt och i administalivt avseende innebär detta givetvis förändringar. De olika tilläggsbidragen för studiecirkelverksamheten har tillkommit, dels för att markera prio- riterade målgrupper eller olika slags ämnesgrupper, dels för att undan- röja vissa praktiska eller ekonomiska hinder som studieförbunden har vid anordnandet av dessa studiecirklar. De medel som nu utgår i form av tilläggsbidrag kommer att föras över till ett samlat folkbildningsan- slag, och från statens sida kommer de inte längre att särredovisas vid hi- dragsgivningen. Detta betyder inte att de olika syftena med de nuvaran- de tilläggsbidragen minskar i vikt. Tvärtom är det även i fortsättningen viktigt att studieförbunden t.ex. anordnar sådan verksamhet som syftar att till utveckla handikappades färdigheter. att informera om olika sor- ters funktionshinder eller att ge medlemmar i handikapporganisationer utbildning som gör dem bättre skickade att tillvarata sina intressen i samhället. Det är likaså angeläget att studieförbunden, liksom i dag, an- ordnar verksamhet i glesbygdsområden, studiecirklar i hemspråk samt lägger särskild vikt vid studiecirklar i svenska, engelska, matematik och samhällsinriktade ämnen.

Jag anser att det finns skäl för riksdag och regering att markera vik- ten av att studiecirkelverksamhet i traditionell mening med planmässigt bedrivna studier skall utgöra basen i den verksamhet som studieförbun- den bedriver med stöd av statsbidrag. Det finns däremot, enligt min mc- ning, inte skäl för staten att ange hur stor denna andel bör vara. Denna fråga anser jag att stutlieförbunden själva bäst kan bedöma och komma överens om. Antalet deltagare i en studiecirkel har betydelse när det gäl— ler utformningen av själva studiearbetet. Om antalet deltagare är för li- tet är det svårt att uppnå gruppdynamiska effekter och om det är för stort blir det svårt att hålla samman gruppen. Jag utgår från att studie- förbunden kommer att göra rimliga avvägningar i detta avseende.

Det nuvarande statsbidragssystemet till studieförlmndens verksamhet kan i stor utsträckning sägas premiera kvantitet framför kvalitet. Ju fler studiecirklar som inrapporteras desto högre statsbidrag utgår. Fram t.o.m. budgetåret 1988/89, (lå antalet redovisade lågschablontimmar hade betydelse för resp. studieförbunds andel av högschablontimmarna, förde

statsbidragssystemet med sig att varje studieförbund drogs in i en jakt på studietimmar för att inte förlora sin relativa andel av högschablon- timmarna. Riksdagen har dock beslutat att antalet studietimmar med det högre schablonbidraget försöksvis skall ligga fast under en treårspe- riod med början budgetåret 1989/00 (prop. 1988/30:100 bil. 10, UbUl7, rskr. 202). Antalet lågschablontimmar samt de olika s.k. tilläggsbidragen kan däremot fortfarande rekvireras allt efter behov. Mitt förslag om ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen får bl.a. till följd att det inte blir möjligt att genom volymökningar automatiskt pävet ka slatshidragets storlek. Utifrån de mål som staten fasllägger för bidragsgivningen fär studieförbunden härigenom förbättrade möjligheter att satsa på kvalitet i sina verksamheter utan att för den skull riskera minskat statsbidrag.

Jag övergår nu till att kort anföra några av de skäl, som ligger till grund för förslaget att särskilt värna om studiecirkelverksamheten. Den- na har, och har länge haft, en central och betydande roll såväl i det folkrörelseförankrade studiearbetet som i det allmänna kunskapssökan— det i stort. Den metodik och de fria arbetsformer, som under lång tid har utformats i studiecirkelform, passar alla slags ämnen och lämpar sig mycket bra särskilt för dem som har kort och bristfällig grundutbild- ning. Deltagarnas kunskaper och tidigare erfarenheter, liksom olika slags studiematerial, behandlas så att hela gruppen kan tillgodogöra sig ny information och kunskap. Studiearbetet i cirkeln är demokratiskt; deltagarna ges möjlighet till gemensamt kunskapssökande utan formella meriter som mål och med en studietakt som anpassas efter resp. delta- gargrupps förutsättningar och önskemål.

Det samhälle vi i dag lever i är i många avseenden komplicerat och det är därför viktigt att så många av oss som möjligt bygger på sina kun-- skaper för att därigenom öka förutsättningarna att på olika sätt vara del- aktiga i, diskutera, påverka och utforma det som händer runt omkring oss. När det gäller att ta till sig nya kunskaper anser jag cirkelstudier va— ra ett viktigt redskap.

Många ämnen eller ämnesområden kräver att det finns en cirkelleda- re med goda kunskaper inom området. Ledaren har därutöver en viktig uppgift i att verka för att folkbildningens allmänna mål kommer till ut- tryck i studiecirkelarbetet. [in i nu nämnda avseenden kunnig ledare bör, menar jag, vara en garanti för största möjliga utbyte av arbetet. Det bör åligga den lokala studieförbundsavdelningen att pröva och godkänt— na alla ledare i aktiviteter av skilda slag.

Även om jag anser att studiecirkelarbetet bör vara tyngdpunkten i studieförbundens Slalsbitlt'agsberättigade verksamhet vill jag betona vik- ten av den kulturverksamhet som de bedriver. I inledningen till detta avsnitt har jag redovisat nägra data rörande kulturverksantheteu. Av denna framgår att ett mycket stort antal personer årligen kommer i kott- takt med de olika kulturaktiviteter som anordnas av sttulieft'irbunden. Verksamheten är till sin art mycket mångskiftande och berör alla konst— områden - föreläsningar, sång, musik, dans, teater, litteratur, konst och konsthantverk, film, foto och bild samt dokumentation. (ienom studie-

ll)

förbundens breda organisationsförankring kommer stora delar av be— folkningen i kontakt med kulturaktiviteter av skilda slag. l denna verk- samhet deltar såväl kulturarbetare som amatörer. Det är angeläget att studieförbunden fortsätter att sträva efter att sprida kulturintresset till nya grupper, att stimulera människors eget skapande och att främja ett utvidgat deltagande i kulturlivet. Det är även angeläget att en positiv vä- xelverkan äger rum mellan folkbildningens amatörkulturella aktiviteter, kulturarbetare och kulturinstitutionerna.

4. Folkhögskolan

Det finns i dag 128 slatsbidragsberätligade folkht'igskolor, varav 77 tlrivs av folkrörelser, organisationer eller stödföreningar och 51 av landsting och kommuner. De flesta folkhögskolorna ligger på landsbygden men det finns också folkhögskolor i tätorterna. Verksamhetsärel lllXX/Xl) ge— nomförde folkhögskolorna sammanlagt 710000 elevveckor, varav 431000 i form av långa kurser (15 veckor eller längre) och 188000 veckor som korta kurser (2 till lll dagar). Varje år studerar ca 18000 personer vid skolornas långa kurser och ca 213000 personer vid de laor- ta.

Folkhögskolorna får samhällsstöd genom statsbidrag, landstingsbi— drag och kommunbidrag. Av statskontorets rapport (190023, Statsbidrag till folkhögskolan) framgår att de offentliga bidragen svarar för ()1 % av de årliga kostnaderna för rörelse- och stödföreningsskoldrna, medan motsvarande andel för landstingsfolkhögskolorna utgör drygt 80 %.

Mitt förslag om en förändrad ansvarsfördclning mellan statsmakterna och folkbildningen får till följd att en stor del av kommitténs förslag in- nefattar sådana frågor som inte skall föranleda direkta ställningslagan— den av riksdag och regering utan skall avgöras av huvudmännen för folkhögskolorna. Det betyder givetvis inte att dessa frågor är av mindre betydelse för folkhögskolans verksamhet framöver. Jag utgår från att så- väl kommitténs överväganden och förslag som de synpunkter, som har framförts från remissinstanserna, i olika avseenden kommer att utgöra ett bra underlag för de bedömningar och beslut rörande den fortsatta folkhögskoleverksamheten som huvudmännen och folkhögskolans per- sonal nu har att göra.

Jag övergår nu till närmast att behandla de villkor som jag anser skall vara förknippade med statligt stöd till folkhögskoleverksamhet, varefter jag tar upp vissa andra frågor som rör verksamheten.

4.1. Särskilda villkor för statsbidrag till folkhögskolorna

Mitt förslag: Varje folkhögskola skall ha en styrelse.

All undervisning som anordnas vid en folkhögskola mcd statsbidrag skall vara avgiftsfri.

Allmänna kurser skall utgöra basen i folkht'igskolornas verksamhet. Den totala omfattningen av allmänna kurser vid en folkhögskola skall årligen utgöra minst 15 procent av verksam— heten.

Den allmänna kursen skall vara avsedd främst för dem som saknar grundskole- eller gymnasieuthildning.

'I'ill allmän kurs får antas den som fyller minst tx år det ka— lenderår kursen börjar eller är äldre. Utan hinder av detta får en folkhögskola anta en elev som går ett individuellt program i gymnasieskolan eller en elev som skall delta i en kurs som inte har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om sty— relsen. Kommittén anser att styrelsen skall besluta om vilka samrådsor— gan som skall finnas vid varje skola och hur dessa skall vara sammansat- ta. Enligt kommittén skall företrädare för de studerande, lärare och öv— rig personal ha rätt att närvara vid styrelsens sammanträden och att där- vid delta i överläggningarna, ställa förslag samt anteckna skiljaktig tne- ning till protokollet.

1 fråga om personal vid folkhögskolan anser kommittén att behovet av denna skall bedömas utifrån en av styrelsen fastställd verksamhets- plan. Enligt kommittén bör det även slås fast att rektor skall ansvara för den pedagogiska ledningen av skolans verksamhet.

Remissinstanserna: SÖ, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och några landsting tillstyrker förslaget att varje skola skall ha en styrelse. Landstingsförbundet anser att det klarare måste framgå att det skall vara möjligt för ett landsting med flera landstingstlrivmt folkhög— skolor att självt avgöra om dessa skall ha en gemensam styrelse eller var sin. Svenska folkhögskolans lärarförbund (SI-ill.), lärarnas Riksför- bund (LR), Sveriges Folkhögskolelevcrs lförbund (Sl-'l.',l-') samt ett llet'lal företrädare för folkhögskolestyrclser och från lärarråd understryker vik— ten av att varje folkhögskola har en egen styrelse.

Bl.a Slilll-, Tjänstemännens Centralorganisation ('l'(.'()). LR och SFEF kräver också att varje skola, liksom nu, skall ha förtn'dningsregle— rade lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagar- nas medinflytande.

Allmän kurs

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs förslag att de allmänna kurserna bör finnas kvar och att folkhögskolorna genom flexibla arbetsformer och särskilda satsningar främst bör sträva efter att rekrytera korttidsutbildade till dessa kurser. Uppfattningarna är däremot delade när det gäller såväl minsta längd som antal deltagare vid dessa kurser. Riksrevisionsverket (RRV), SÖ, SFEF, landstingsförbundet och landstingen i Sörmlands. llallantls, Älvsborgs, Värmlands och Gävle- borgs län m.fl. anser i likhet med kommittén att varje skola skall anord- na minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och lägst 20 delta- gare vid kursstarten. Andra, t.ex. SFHL, Bohuslandstinget, Örebro och Västerbottens läns landsting, Arbetarnas Bildningsförbund (AIN—"toch Pensionärernas Riksorganisation (PRO) anser att kommitténs förslag om kurslängd och deltagarantal kan få negativa effekter speciellt för mindre skolor utanför tätorterna och förordar därför att de nuvarande bestämmelserna får stå kvar. dvs. årligen minst två kurser om minst l5 veckors längd vardera, som ansluter till varandra och med vardera lägst 20 deltagare. RIO menar att det är tillräckligt om varje skola årligen an- ordnar minst en 30 veckor alternativt varje termin en IS veckor läng kurs samt att varje skola dessutom anordnar kortare allmänorientcrande kurser med en sammanlagd kursvolym om ()tltl clevveckor för deltagare ur de prioriterade mälgrupperna. l.",nligl RIO skulle kravet om de korta kurserna helt eller delvis kunna fullföjas med långa kurser.

Skälen för mitt förslag: Jag delar den principiella uppfattning, som förs fram av folkhögskolekommittén och av vissa remissinstanser att hu- vudmannen och styrelsen skall avgöra styrelscformen och att styrelsen skall avgöra hur skolans verksamhet skall organiseras. l)etta synsätt är enligt min mening i hög grad förenligt med den fria ställning, som folk- högskolan i övrigt redan har.

De remissinstanser, som anser att det hör föreskrivas att det skall fin— nas lärarråd och kursräd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas medinflytande, menar att detta bl.a. för med sig ett ökat engagemang från styrelsens sida och ger bättre förutsättningar för t.ex. kontinuitet och förnyelse. Jag anser inte att frågor om medinflytande skall författ- ningsregleras när det gäller folkhögskolan. Det är min övertygelse att huvudmännen för de olika folkhögskolorna även i fortsättningen kom- mer att se det som angeläget att finna lämpliga former för samråd och därigenom möjliggöra en så stor uppslutning som möjligt kring verk- samheten. Även om det ytterst är styrelsen som bär ansvaret för verk- samheten är det självfallet viktigt att den tillsammmans med skolans personal och elever strävar efter att forma skolarbetets inriktning, inne- håll och arbetsformer på ett sätt som lämpar sig för den enskilda folk— högskolan. Det är en viktig fråga för varje skola att finna egna lösningar i detta avseende.

Allmän kurs

Den allmänna kursen motsvarar i stort den utbildning som ges i grund- skolan och/eller i gymnasieskolan. Beroende på kursens längd och del- tagarnas förkunskaper kan genomgången kurs ge allmän behörighet för högskolestudier. Statistiska centralbyrån har visat att det år 1988 fanns drygt 800000 personer i åldern 16-64 är som hade kortare förgymnasial utbildning än nio år. Flertalet av dem var i åldrarna 35-04 är. | de yngre åldersgrupperna var flertalet invandrare. llehoven av kompletterande utbildningsinsatser. för att tillgodose grundskolckunskaper. kommer att kvarstå länge än. Såväl komvux som folkbildningen har viktiga uppgif- ter när (let gäller att tillgodose dessa behov.

Jag delar de bedömningar som kommittén redovisar som skäl till sitt förslag att allmänna kurser bör finnas på alla t'olkht'igskolor. Kommittén betonar t.ex. att allmänna kurser alltjämt behövs för korttidsutbildade men att kurserna kan och bör utformas på ett mer flexibelt sätt än nu. De allmänna kurserna bör ge kunskaper och färdigheter i allmänna äm- nen. I SÖs föreskrifter definieras den allmänna kursens innehåll till "ett brett ämnesurval". Jag anser i likhet med bl.a. kommitten att denna de- finition fortfarande är användbar. Det måste självfallet vara så, att det inom detta begrepp för den allmänna kursens innehåll. finns utrymme för nya ämnesområden av skilda slag. Kommittén ger som exempel på sådana nya områden bl.a. datakunskap samt miljö- och energifrågor.

Om de allmänna kurserna avser att ge allmän eller särskild behörig- het för högskoleutbildning bör de självfallet i allt väsentligt ge kunska— per och färdigheter, som är likvärdiga dem i gymnasieskolan. Däremot anser jag inte att ämnena eller ämnesområdena behöver vara identiska till sin benämning med dem som gäller för gymnasieskolan eller kom- vux. Detta gäller även rörande studiegång och arbetssätt. Det är i stället önskvärt att folkhögskolorna utvecklar och tillämpar alternativa model- ler för stoffgruppering och metoder.

Förekomsten av' allmänna kurser vid folkhögskolorna har länge setts som ett utbildningspolitiskt huvutlmotb för att bevilja folkhögskolorna statsbidrag. De minimikrav som i dag finns, innebär att 600 clevveckor av en folkhögskolas totala undervisningsvolym skall användas för all— män kurs. För en skola, som har en statsbidragsberättigatl ärsvolym om 4 500 elevveckor, innebär det således att ca 13 procent av undervisnings— volymen utgör detta minimikrav.

Mitt förslag rörande den allmänna kursen innebär att den även i fortsättningen skall utgöra en viktig del av verksamheten vid samtliga folkhögskolor. Riksdag och regering skall inte längre fastställa minsta antal deltagare för dessa kurser. Detta överläts till folkln'igskolorna och deras styrelser. Dessa har att se till att allmänna kurser, som riktas till korttidsutbildade deltagare, anordnas vid skolorna. Även om tlct blir möjligt att anordna kortare allmänna kurser utgår jag vidare från att längre allmänna kurser skall känneteckna folkhögskolornas verksamhet.

2 3

I mina övergripande motiv för statsbidrag till det fria bildningsarbe— tet har jag bl.a. betonat vikten av folkbildningen i utbildningspolitiskt avseende. För folkhögskolans del innebär den allmänna kursen en vik— tig förutsättning för att leva upp till detta mål. Med hänsyn dessutom till att mitt förslag om allmän kurs innebär'en uppmjukning av de regler, som för närvarande gäller för sådana kurser, anser jag det vara ett rim— ligt krav för folkhögskolorna att uppfylla.

Jag kommer senare att föreslå att statsbidrag för bl.a. vissa avgränsade utbildningar som riktas till personer med funktionsnedsättningar skall utgå i särskild ordning. För deltagare som är i behov av särskilt stöd i undervisningen utgår, utöver det reguljära bidraget, bidrag med ytterli- gare 50%, den s.k. handikappschablonen, som är avsett för åtgärder som underlättar studiesituationen för psykiskt, fysiskt, socialt och språkligt handikappade deltagare. Medel, motsvarande dem som i dag utgår för ändamålet, kommer att ingå i det samlade bidraget till folkbildningen som skall fördelas av folkbildningsrådct. Det är en angelägen uppgift för rådet att verka för att folkhögskolorna tar ansvar för att personer med funktionshinder av skilda slag kan delta i undervisningen.

Ålder

Liksom vad fallet är nu kommer folkht'igskolorna även i fortsättningen att ha rätt att välja sina målgrupper. De regler beträffande ålder, som i dag finns för folkhögskolan, är förhållandevis detaljerade. l-'.nligt min mening skall den som påbörjar allmän kurs vid folkhögskolan lylla minst 18 år under kursens första år eller vara äldre. Det bör dock vara möjligt för en folkhögskola att anta en yngre elev, som går ett individu- ellt program i gymnasieskolan. till undervisningen. Likasä fär folkhög— skolorna anta dem som är under låt är till sådana kurser som inte har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet. .lag vill dock betona att folkhögskolan främst bör vara avsedd för vuxna personer.

4.2. Ett enhetligt personalansvar för folkhögskolan

Mitt förslag: Den statliga regleringen av tjänsterna som lärare och rektor vid folkhögskolan skall upphöra med utgången av budgetåret 1990/91.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Statens arbetsgivarverk (SAV), Landstingsförbundet, Kommunförbundet, RIO, folkbildnings- förbundet, LO samt av flera landsting. SFHL, LR och SFL-Zl: samt ett stort antal lärarråd avvisar kommitténs förslag. SFI-ll. anför bl.a. att det finns risk för uppsplittring på flera avtalsområden och att erfarenheter

Prop. PMU/Ultöz

från lokala system visar att kvinnor ofta missgynnas i dem. Förbundet menar även att detär viktigt att folkhögskolan även i framtiden ses som ett organ med offentliga myndighetsuppgifter.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av proposi- tionen om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträ— dande skolledare och syofunktionärer (prop. 1980/0llz-l 1, UbUU. rskr.58) innebär att den statliga regleringen av nämnda tjänster har upphört. l nämnda proposition anförde jag att förslaget rörande dc statligt reglera— de tjänsterna i det kommunala skolväsendet borde få konsekvenser ock- så för de statligt reglerade tjänsterum vid folkht'igskolorna. Jag meddelade även att jag avsåg att återkomma till regeringen med förslag till riksda— gen sedan frågan hade behandlats av lolkht'igskolekommitten.

Lärare och rektorer vid folkhögskolorna har tjänster där avlönings— förmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndig— het som regeringen bestämmer. Därmed följer enligt 2 kap. l ; lagen ("1976:600) om offentlig anställning att dessa tjänster är statligt reglerade. För denna personal 'gäller s.k. dubbelt huvudmannaskap. Detta innebär att de är anställda av huvudmannen för resp. folkhögskola medan staten med stöd av lagen (l()(>5:57o) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. - den s.k. ställföreträdarlagen - och ett särskilt riksdagsbeslut (prop. 19672131, SU134, rskr. 327) förhandlar och sluter avtal om deras avlöningsförmåner och övriga anställningsvillkor.

Staten utfärdar också vissa föreskrifter om deras anställningar. för övriga anställda vid folkhögskolorna svarar huvudmännen ensamma för denna uppgift liksom för förhandlingar om anställnings- och lönevill- kor. 1 dag finns således inget enhetligt arbetsgivaransvar inom folkhög- skolan. Det delade personalansvaret medför nackdelar bl.a. i avtalssam- manhang. Förhandlingar om löne— och anställningsvillkor förs i dag mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisatio- ner trots att det inte är staten utan resp. folkhögskola eller folkhögsko— lestyrelse som är arbetsgivare. Kommittén har vid sina överväganden sett betydande fördelar med ett enhetligt personalansvar. lån fördel är att huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lättare kan disponera den samlade personalstyrkan efter behov och rådande förutsättningar. I-'.n annan fördel är att en samordning av Iärartjänstgöring på folkhögskola och i det fria bildningsarbetet underlättas.

Mitt förslag om ett förändrat personalansvar för folklu'igskolans lära- re och rektorcr bör genomföras den 1 juli 1991. Det innebär att fr.o.m. denna tidpunkt upphör den statliga regleringen av lärar- och rektors- tjänster och att huvudmännen eller dess styrelse fr.o.m. samma tidpunkt har ansvar för att tjänsterna regleras på annat sätt. Jag har under hand erfarit att RIO förbereder bildandet av en arbetsgivat kommitté, som till- sammans med landstingsft'irbundet och Kommunft'lrbundet kommer att förhandla med arbetstagarparterna om ett nytt avtal för lolkht'igskolor- nas lärare och rektorer. l'inligt min mening är det också naturligt att huvudmännen i samråd med de avtalsslutande parterna får avgöra behö- righetsfrägor för lärare och rektorer vid folkht'igskolorna.

4.3. Fritidsledarutbildning

I denna fråga har jag samrått med statsrådet Wallström.

Min bedömning: Grundutbildningen för fritidsledare får även i fortsättningen bedrivas vid folkhögskolor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med min bedömning. Kommittén konstaterar att centralt utarbetade studieplaner är svåra att förena med den profilering av verksamheten som förordas och att den samordning som kan komma att behövas bör ske i friare former än nu. Detta kan ske t.ex. genom att företrädare för avnämare, för yrkes— verksamma fritidsledare och för utbildningarna bildar en central refe- rensgrupp. Denna kan ha till uppgift att formulera mål för utbildning- arna samt följa upp verksamheten m.m. Kommittén anser vidare att det är önskvärt att studerandegruppernas storlek och antalet undervisnings- timmar i högre grad än nu varieras efter behovet och att ett ökande an- svar läggs på de studerande under utbildningens gäng.

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker i allt vä— sentligt kommitténs förslag rörande grumlutbildningen. däribland soci- alstyrelsen, Universitets- och högskoleämbetet (UllÄ), SI-"lll,, SI-"l-LI", RIO, LR, TCO, Svenska kyrkans centralstyrelse och Nykterhetsrörelsens landsförbund. Fritidsledarskolorna, samarbetsorganisation för fritidsle- darutbildning inom svensk folkhögskola, menar att fritidsledaruthild- ningen även i fortsättningen skall ligga på folkhögskolan. men anser att kommittén har saknat personella och tidsmässiga resurser för att göra en grundlig undersökning och analys av viktiga basfakta rörande utbild— ningen och att många av slutsatserna i betänkandet därför är osäkra. ()r— ganisationen anser vidare att kommittén har underskattat värdet av en enhetlig yrkesutbildning även i framtiden och att det är viktigare att ut- bilda generalister än specialister.

RRV, SÖ, Kommunförbundet och TCO anser att folkhögskolan inte skall ha monopol på fritidsledarutbildningen. ll-ln sådan utbildning bör även kunna anordnas inom högskolan. Riksidrottsft'irbundet är positivt till ett närmare samarbete med högskolan.

Skälen för min bedömning: Folkhögskolekommittén har övervägt om den skall föreslå att grundutbildningcn för fritidsledare även skall för- läggas till högskolan. Kommittén har därvid funnit att övervägande skäl talar för att folkhögskolan även i fortsättningen har denna uppgift. För egen del har jag inga invändningar mot att folkhögskolorna anordnar fritidsledarutbildning, utan finner det positivt om skolorna åtar sig den- na uppgift. Jag delar således uppfattningen att folkhögskolorna är väl lämpade att anordna denna utbildning. De skäl som talar för folkhög- skolan är förutom dess arbetssätt också växlingen mellan praktik och teori. Till detta kommer dess närhet till folkrörelserna. Detta gör att folkhögskolorna kan svara mot fritidsverksamhetens inriktning, såväl i

kommunal som i föreningsdriven verksamhet. folkhögskolornas kun— skapstradition, som t.ex. förutsätter ett aktivt deltagande från de stude— rande vid planering och genomförande av utbildningen, ger därtill en god förberedelse för arbetet som fritidsledare. Jag vill emellertid betona att vad jag nu talar om är inte ett monopol för folkhögskolorna utan en tillåtelse för att statsbidraget går till sådant ändamål vid skolorna.

En tydligare profilering, som jag i likhet med kommittén finner an- gelägen för de skolor som arbetar med fritidsledarutbildning, kan ta sig flera olika uttryck. I många fall kan det röra sig om att mer anpassa ut- bildningen till en folkrörelses aktuella behov, i andra kan det vara lämpligt att få till stånd en inriktning som mer svarar mot kommuner- nas behov. Huvudsaken är att folkhögskolorna tar vara på de möjlighe— ter som finns att variera utbildningen alltefter varje skolas egna förut— sättningar och avnämarnas behov.

] likhet med vad som föreslås ske för den övriga verksamheten vid folkhögskolorna, skall folkhögskolorna och deras styrelser även för lri- tidsledarutbildningens del, i högre grad än vad som nu gäller. själva ta ansvar för den direkta utformningen m.m. Jag finner därför inte anled— ning att närmare gå in på frågor som rör t.ex. samordning av fritidsle- darutbildningarna, studerandegrupperiias storlek eller antalet undervis- ningstimmar. Dessa och andra liknande frågor anser jag att skolorna själva skall ta ställning till.

Det har från många håll pätalats behovet av en päbyggnadsuibildniiig för dem som t.ex. arbetat några är i kommunal fritidsverksamhet och som har genomgått fritidsledarutbildning, fritidspedagogutbiltlning eller" annan motsvarande utbildning. Såväl kommittén som ett flertal remiss- instanser aktualiserar också denna fråga. Även jag anser att det finns skäl att överväga en påbyggnadsutbildning för dem som är verksamma inom detta område. Chefen för utbiIdningsdcpartementet har för avsikt att senare återkomma till denna fråga.

4.4. Vissa övriga frågor Lärarutbildning och fortbildning

[ mina förslag till övergripande mål för den statsbidragsstödda folkbild- ningsverksamheten har jag bl.a. betonat dels behovet av folkbildningsin— satser inom olika områden dels vikten av att folkbildningen tydligt pro-- filerar sin verksamhet i förhållande till den av samhället anordnade grund och yrkesutbildningen. Med det samlade personalansvar som hu- vudmännen för folkhögskolorna föreslås få. blir det naturligt att de får ett större inflytande än nu på Iärarutbildningen samt att de övertar an— svaret för fortbildningen.

Lärarnas pedagogiska och ämnesmässiga kompetens har avgörande betydelse för att upprätthålla kvaliteten på uppläggningen och genomfö- randet av folkht'igskoloriias verksamhet. Detta gäller säväl för behörig-

Prop. won/t) | :82

hetsgivande kurser som för övriga kurser. l'-'ortbildningen spelar i detta sammanhang en stor roll. Den skall syfta till att öka måluppfyllelsen och utveckla verksamheten vid såväl den enskilda folkhögskolan som i folkbildningen i stort. Dådet naturligtvis ligger i huvudmannens intres- se att upprätthålla en hög kompetensnivå hos personalen utgår jag från att kompetensutveckling, bl.a. i form av fortbildning kommer att spela en viktig roll. Jag vill här understryka fortbildningens betydelse för ut- vecklingen av folkht'igskolan. Det är självklart många skilda behov och intressen som fortbildningen skall möta och tillgodose. Det är därför nödvändigt att planera fortbiIdningsinsaiserna så att de blir ett led i en medveten förändring och förbättring av kompetensen vid folkhögsko— lan.

Studieomdöme vid jbl/(högskolorna

Studieomdömet är ett urvalsinstrumcnt för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskolepro- vet, det s.k. folkhögskoleprovet. Kostnaderna för rättning av provet har uppgått till ca 250000 kr. per år. Under det senaste året har SÖ inte er- hållit medel för detta normcringsinstrument. Någon normering har där- för inte ägt rum. Kommittén konstaterar att det tidigare använda syste- met har mist en stor del av sitt värde genom att mer än hälften av sko- lorna inte deltar i folkhögskoleprovet. Enligt kommitténs mening kan det ifrågasättas om något instrument för normering av detta slag behövs med tanke på hur den grupp som deltar i proven numera är samman— satt. Jag delar kommitténs bedömning i detta avseende och menar såle— des att det inte längre behövs ett särskilt normeringsprov för att studie- omdömen skall kunna sättas. Lärarkollektivets bedömningar skall enligt min mening vara tillräckliga. Detta förutsätter dock att nuvarande rev kommendat'ion om fördelning av oindömesgrader följs på skolorna och att folkhögskolorna gemensamt uppmiirksammar och åtgärdar avsteg från den befintliga rekommendationen.

Kommittén ifrågasätter om studieomdömet alls kommer att behövas i framtiden om högskoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan visar att det inte längre finns skäl att ha graderade studieomdt'iinen och att ha en särskild kvotgrupp för folklit'igskolest'ikande. bör en föri'intlring av ut'— valsreglerna till högskolan i detta avseende övervägas. Jag delar denna uppfattning.

Prop. l*)*)t)/')l:82

5. Ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen

5.1. Ett samlat statsbidrag till folkbildningen

Mitt förslag: Statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor skall utgå i form av ett gemensamt bidrag uttryckt i kronor. Ili- draget skall fördelas av ett folkbildningens eget organ, ett folk- bildningsråd.

En årlig justering av bidraget skall göras med hänsyn till lö- ne- och prisutvecklingen i samhället.

Statsbidraget skall, utan rekvisitionsförfarande, betalas ut halvårsvis i förskott.

Nuvarande grunder för beräkning av och villkor för statsbi- drag till studieförbund och folkhögskolor upphör att gälla.

För viss verksamhet bör statsbidrag utgå i annan ordning. Det nya statsbidragssystemet skall träda i kraft den I juli 199l.

Skälen för mitt förslag: 1 förordningarna (!()Xlzälö) om statsbidrag till studiecirklar m.m. och (198l:5l0) om statsbidrag till kulturverksam- het i studieförbunden m.m. samt (l()77:55l) om folkhögskolan anges de villkor. som gäller för statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor.

Statsbidrag utgår för närvarande till folkbildningen främst ur två att- slag under åttonde huvudtiteln, dels C 4. Bidrag till siudieförlniiidcn m.m., dels C 0. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m.. bi'ida anslagen förslagsvis betecknade. Som en följd av att statsbidraget i stor omfattning är detaljreglcrat, är en rad anslagsposter för skilda ändamål upptagna under anslagen.

Vidare utgår vissa resurser för forskning och fortbildning inom folk- bildningsområdet ur anslagen B 7. Forskning inom skolväsendet m.m. och B 8. Fortbildning m.m.

Enligt min mening har den detaljreglering. som i dag styr den statli— ga bidragsgivningen. kommit att bli alltför omfattande. Denna mening delas såväl av folkhögskolekommittén som av många remissinstanser. Även i SÖs rapport Studieförbunden inför Ott-talet och i de skriftliga synpunkter som studieförbunden har redovisat i samband med rappor- ten framförs liknande synpunkter.

l'.)enna detaljreglering av den statliga bidragsgivningen har i sig lett till att utvecklingen av nya arbetsformer inom folkbildningen försvårats. Statsbidragens utformning har även lett till titt mycken tid och kraft har behövt läggas ned på administration såväl från tilIsynsinyndigheter'iias sida som från utbildningsanordnarnas.

Jag har i det föregående redovisat min syn på folkbildningens roll i samhället och riktlinjer för bidragsgivningen till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Inom de gränsetzsom riktlinjerna ställer upp, bör folkbildningen själv få bestämma inriktningen på sin verksam-

het. Detta leder enligt min mening till att statsbidragets roll som styrin- strument för verksamheten kraftigt bör tonas ned. Statsbidraget bör såle- des inte knytas till ett omfattande regelsystem som i stor utsträckning styr verksamheten. Jag bedömer att företrädare för folkbildningen på eget ansvar, utifrån angivna riktlinjer, kan avgöra hur det tilldelade statsbidraget skall användas för skilda verksam hetsområden.

Med färre regler och friare verksamhetsformer bör folkbildningens anordnare få bättre förutsättningar att nå de folkbildningsmål som efter- strävas och möjliggöra att verksamhetens innehåll och kvalitet sätts i centrum. Den hittillsvarande fokuseringen på hur man uppfyller de for— mella regler, som styr statsbidraget, mäste ersättas av en kontinuerlig mål- och innehållsdiskussion, som grundas på en fortlöpande lokal och central uppföljning och utvärdering av folkbildningsarbetet. Jag kom- mer senare att redovisa mina förslag beträffande uppföljning och utvär- dering av den verksamhet som får statligt stöd.

Mitt förslag innebär således att statsbidraget för folkbildning utgår i form av ett totalbelopp. Det bör därefter ankomma på företrädare för folkbildningen att utifrån de grunder, som jag tidigare berört. fördela bi— draget på anordnarna. Som jag förut har nämnt avses att folkbildnings- organisationerna skall bilda ett nytt gemensamt organ för detta ändamål: ett folkbildningsråd. Jag skall längre fram gå in på rådets närmare upp- gifter.

Ca 80 % av studieförbundens och folkht'igskolornas kostnader kan hänföras till löner medan 20 % kan hänföras till varor och tjänster. Den årliga prisomräkningen av anslaget skall utgå från denna ft'irdelning av kostnaderna och baseras på den genomsnittliga timlöne- och prisutveck- lingen i samhället. Hänsyn kommer således att tas till redan inträl'lade kostnadsförändringar. Prisomräkningen skall däremot inte ha några itt— slag av förväntade pris— och löneförändringar.

Det nya statsbidragssystemet bör enligt min mening underlätta för studieförbund och folkhögskolor att på relativt kort sikt kunna minska sin administration. Jag finner det därför rimligt att det fr.o.m. budget— året 1992/93 ställs ett produktivitetskrav även på folkbildningsområdet. Jag avser därför att i samband med l992 års budgetproposition återkom- ma till regeringen med närmare förslag härom.

Jag kommer nu att övergå till att närmare redovisa mina förslag av- seende den verksamhet för vilken statsbidrag skall utgå i annan ordning än vad som nu redovisats.

Prop. PMU/*) ! :82

5.2. Statsbidrag för viss utbildning som inriktas mot personer med funktionshinder

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lindqvist.

Mitt Förslag: Nämnden för vårdartjänst (NV) skall fr.o.m. bud- getåret 199l/92 disponera de statsbidrag som utgår ur anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt kost— nadskrävande utbildningsinsatser för personer med funktions— hinder.

NV skall även disponera och till Synskadades riksförbund (SRF) utbetala det särskilda statsbidrag som för närvatande ut- går ur anslaget C 4. Bidrag till studieft'irbunden m.m. för bidrag till teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.

Skälen för mitt förslag: Folkhögskolans och studieförbundens arbets— former har visat sig vara utvecklande och stimulerande för många per— soner med funktionsnedsättningar av skilda slag. T.ex. kan kursinnehåll och utbildningens genomförande ges en individuell utformning efter varje deltagargrupps behov. Vid folkhögskolan ger internatboendet dess- utom möjligheter till sociala kontakter även vid sidan av studierna. Ur folkhögskoleanslaget utgår särskilda statsbidrag till flera avgränsade ut- bildningar eller åtgärder i samband med utbildningar med speciell in- riktning inom handikappområdet. Dessa är: kurser för vuxna dövblinda med anhöriga, undervisning i teckenspråk för syskon till döva, hörsel- skadade eller talskadade kursdeltagare, anpassningskurser för personer med funktionsnedsättningar. utbildning av tolkar för döva, dövblinda, synskadade och hörselskadade, teckenspråkslärarutbildning, bidrag för att öka tillgängligheten vid folkhögskola för handikappade elever, vissa rese- och inaekorderingskostnader, medel för fortbildningsinsatser för dem som arbetar med anpassningskurser. extra förstärkningsåtgärder för handikappades studier samt bidrag för clevassistans.

Ur studieförbundsanslaget utgår ett särskilt bidrag till SRF för lek— nisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.

Nämnden för vårdartjänst (NV) är en statlig myndighet som hör till socialdepartementets verksamhetsområdc. Den har bl.a. till uppgift att organisera verksamheten med vårdartjänst samt administrera det statliga bidraget till denna. Vårdartjänst, dvs, personlig och praktisk hjälp, er- bjuds svårt rörelsehindrade som studerar i eftergymnasial utbildning el- ler vid folkhögskola. Den omfattar hjälp med de funktioner som hör till den dagliga livsföringen, som den studerande inte klarar själv och som inte tillgodoses på annat sätt.

Under och i samband med undervisningen motsvaras värdartjz'insten av elevassistans för vilken, såvitt gäller folkht'igskolestudier, bidrag utgår ur folkht'igskolcanslaget. Bidraget till elevassistans hanteras av SÖ.

l'rop. lUUU/lllil'Q

.ll

NV och SÖ har upprättat ett nära samarbete vid ft'irdclningen av bi— dragen till vårdartjänst resp. clevassistans. Även om NV inte han att ar- beta med direkta utbiIdningsfrågor, har nämnden genom sina nuvaran— de uppgifter många och fortlöpande kontakter med folkhögskolor och kunskaper om deras arbetssätt och förutsättningar i skilda avseenden.

Enligt min mening har därför NV goda l't'irutsättningar att hantera de särskilda statsbidrag som jag i det föregående har redogjort för. Jag kom- mer även senare att under avsnittet Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild- ningen föreslå. att NV tillförs vissa resurser för sin administration av bi- draget. Dessa resurser bör helt eller delvis kunna användas för att bred- da nämndens kompetens inom utbildningsonn'ådet. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 föreslås därför att NV får disponera ifrågavarande statsbidrag och fördela dessa till de folkhögskolor som anordnar sådan undervis- ning. Det bidrag som utgår till SRF ur studieförbundsanslaget bör även lämpligen hanteras av NV.

Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser för verksamheten.

Statsrådet Lindqvist kommer senare att återkomma till regeringen med förslag om erforderliga ändringar i instruktionen för NV.

Hänvisningar till S5-2

5.3. Statsbidrag för samiskt inriktad utbildning

Mitt förslag: Verksamheten vid nuvarande Samernas folkhög- skola bör fortsätta. Statsbidrag skall utgå i särskild ordning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag såtillvida att bidrag bör utgå i samma omfattning som nu och att bidraget bör sant-- ordnas till ett särskilt bidrag.

Remissinstanscrna: Samernas folkhögskola i Jokkmokk konstaterar att elevantalet under 1080-talet successivt har minskat. vilket har lett till att skolan har fått såväl rekryteringsproblem som ekonomiska problem. SÖ har under de senaste åren beviljat dispens för skolan att anordna all- män kurs med ett lägre antal elever än vad statsbidragsbestämmelserna anger. Skolans övriga verksamhet, slöjd—, renskötsel- och ekologilinjer— na, är dock så värdefulla ur samisk kulturpolitisk synpunkt att det vore berättigat med en generell dispens om kravet på allmän kurs.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att som ett villkor för statsbidrag skall varje folkhögskola årligen anordna allmänna kurser i viss omfattning. Samernas folkhögskola i Jokkmokk har under senare år haft svårigheter att rekrytera elever till allmän kurs. Av skolans ytt- rande framgår att man befarar att dessa svårigheter kommer att bestå framöver. Detta innebär att ett av de viktigaste motiven för statsbidrag därmed inte kommer att kunna uppfyllas.

Prop. ltltltl/Ulztll

Jag anser det emellertid synnerligen angeläget att den verksamhet, som bedrivs vid skolan, lever vidare för att därigenom bidra till att den samiska kulturen i dess olika former och uttryckssätt ges reella möjlig- heter att föras vidare. '

För verksamheten vid nuvarande Samernas folkhögskola bör därför statsbidrag utgå även fortsättningsvis, oavsett om det är möjligt att an- ordna allmän kurs eller inle. Bidraget bör dock utgå i form av ett total— belopp, som får disponeras av skolans styrelse för sådan undervisning, som efter styrelsens bedömning bäst tjänar samernas sak.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda dc närmare bcstätnmel— ser som behövs för verksamheten.

Hänvisningar till S5-3

5.4. Statsbidrag till kontakttolkutbildning

I denna fråga har jag samrått med statsrådet Lööw.

Mitt förslag: Grundbidraget för kontakttolkutbildning, som tidi- gare beräknats under folkhögskole- och studieförbundsanslagen, skall föras till anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall medlen under anslaget i fråga dispone-- ras av universitetet i Stockholm. 'folk- och översättarinstitutet (TÖI) skall ha ett övergripande ansvar för kontakttolkutbild- ningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakt- tolkutbildning.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommit— tén anser dock att medel för deltagarnas studiestöd som budgeterats un- der anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning, bör föras till anslag där medlen disponeras av centrala studiestödsnämnden ((TSN).

Remissinstanserna har i allmänhet inte kommenterat denna fråga. Skäl för mitt förslag: Utbildningen av kontakttolkar avser ämnesom— rådena socialtolkning, sjukvärtlstolkning, arbetsmarknadstolkning, ar- betsplatstolkning och rältstolkning, Kontakttolkutbildning anordnas som folkhögskolekurser och som studiecirklar.

Under innevarande budgetår utgår statsbidrag till kontakttolkutbiId— ning dels inom ramen för folkhögskolc- och studieförbundsanslagen. dels från anslaget C 8. Bidrag till kontakttolkutbiIdning. Från det sist- nämnda anslaget betalas bidrag till vissa administrativa och pedagogiska merkostnader som folkhögskolor och studieförbund har i samband med att de anordnar kontakttolkutbildning. l-rån anslaget utgår också bidrag till kostnader för studiesocialt stöd till kursdeltagarna. Medlen dispone- ras av SÖ.

! skrivelse den 18 maj 1989 begärde SÖ och statens invandrarverk (SlV) en översyn av systemet för kontakttolkutbildning. ] sin fördjupade anslagsframställning för vuxenutbildning för budgetåren l()()l/()2-

Ptop. I'ltltl/tllzöl

1993/94 föreslog SÖ att kontakttolkutbildningen i framtiden arrangeras som uppdragsutbildning vid folkhögskolor och studieförbund. En sådan förändring skulle öka möjligheterna för att tillgängliga resurser används på mest ändamålsenliga sätt i fråga om lokalisering och språkområdc. TÖI borde bli huvudman för den nya verksamheten. Kontakttolkutbild— ningens direkta anknytning till invandrings— och flyktingsituationen borde, enligt SÖ. återspeglas i utbildningsvolymen.

Genom beslut den ll oktober l99tl uppdrog regeringen åt SÖ att. i samråd med UHÄ och 'I'Öl och efter samråd med SIV, bl.a. redovisa vil- ka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att SÖs förslag skulle kunna genomföras i praktiken. Den l9 november 1990 har SÖ inkom- mit med en delrapportering av uppdraget.

Som jag har nämnt tidigare, avvecklas SÖ med utgången av juni l99l och ersätts med ett nytt ämbetsverk, skolverket. Uppgiften att för dela statsbidragen för kontakttolkutbildningen passar inte in i den nya myndighetens uppdrag. Denna uppgift måste alltså fr.o.m. den I juli l991 läggas på något annat organ.

Jag anser att 'l'Öl, som redan ansvarar för tolkutbildningen på hög- skolenivå och dessutom har vissa uppgifter i fråga om utbildning av kontakttolkar, bör få ett övergripande ansvar också för kontakttolkut- bildningen. I-Iögskoleutbildningen och kontakttolkutbildningcn kom— pletterar varandra och båda behövs för en god tolkservice i samhället.

TÖI bör ansvara för att kontakttolkutbiIdningen lokaliseras till de re— gioner och inriktas på de språkområden där behovet av kontakttolkar är störst. TÖI bör också ansvara för att kvaliteten i kontakttolkutbildning— en upprätthålls, bl.a. genom att utbildningen kontinuerligt utvärderas. Den administration som hänför sig till själva utbildningen bör, liksom hittills, läggas på anordnarna av kontakttolkutbildning. l)e administra— tiva kostnaderna för institutet kan på så sätt hållas nere.

Jag anser att den framtida kontakttolkutbildr.ingen inte bör betraktas som uppdragsutbildning. I stället bör det liksom hittills vara anordnarna som svarar för urvalet bland de sökande. Det bör också vara möjligt för personer som inte är anställda som kontakttolkar att söka sig till utbild- ningen.

Medlen bör i fortsättningen få utnyttjas mer flexibelt. De bör i första hand användas för utbildningskostnader. lin del bör få användas för ad- ministration av statsbidraget för kontakttolkutbildning och kostnader som är föranledda av den förstärkning av 'l'Öls kanslircsurser som blir nödvändig. Det kan också visa sig lämpligt att medlen i vissa fall an- vänds för deltagarkostnader, t.ex. om det är fråga om resekostnader för att delta i riksrekryterande utbildning och deltagarna inte är anställda som kontakttolkar. Det ingår i SÖs ännu inte avslutade uncdningsupp drag att närmare belysa dessa frågor. Det bör ankomma på regeringen att meddela bestämmelser för verksamheten.

Hänvisningar till S5-4

  • Prop. 1990/91:82: Avsnitt 10

5.5. Vissa statsbidragsfrågor i Övrigt

Min bedömning: Statsbidrag till Föreningen Nordiska folkhög— skolan i Geneve skall fr.o.m. hudgctäret 199092 disponeras av CSN.

Bidrag till föreläsningsföreningar och andra ideella fören-- ingar för kulturverksamhet samt bidtag till länsbildningsft'itbun- den skall ävcn i fortsättningen disponeras av statens kulturräd.

Skälen för min bedömning: Nordiska folkhögskolan i (ieneve (('leneu veskolan) tillkom år 193l. Skolan vill ge aktiva medlemmar i folkrörel— seorganisationer i Norden möjlighet till närmare inbördes kontakter och gemensamma studier i internationella problem. Skolans årliga kurs koncentreras till arbetet vid Internationella Arbetsorganisationcn, ILO, som är FNs fackorgan för arbetsmarknadsfrågm. Skolan följer dess ge- neralkonferens, som hålls i Geneve. under tre veckor varje år. Till den årliga kursen antas sammanlagt 40 deltagare från de nordiska länderna.

Under budgetåret 1990/91 utgår till föreningen ett bidrag från svensk sida med 242 000 kr. De statsbidragsregler som gäller för folkhögskolor- na i övrigt tillämpas inte för denna skola. Med hänsyn till det senare samt då skolan är samnordisk och av speciell karaktär, anser jag att det statliga stöd som anvisas från Sverige bör utgå i särskild ordning. Jag be- dömer att bidraget till Föreningen Nordiska folkhögskolan i Geneve fr.o.m. budgetåret 1991/92 lämpligen kan hanteras av CSN, som även, i enlighet med vad jag senare kommer att föreslå under avsnitt 10, skall disponera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet.

Av de medel som utgår till studieförbundens kulturverksamhet får under innevarande budgetår 3,7 miljkr. fördelas till föreläsningsföre- ningar och andra ideella föreningar vilka inte ingår som medlemmar i något av de elva studieförlmndcn. Statsbidraget utgör ett stöd för anord- nande av kulturprogram och ger möjlighet för föreningar att anlita kul- turarbetare. Föreningarna har stor frihet att utforma kulturverksamhe— ten i enlighet med sin ideologiska profil och efter lokala intressen och behov. Bidraget, som i första hand är avsett att främja lokal kullutverk- samhet, fördelas av länsbildningsförlmnden. Dessa får under innevaran- de budgetår sammanlagt l om 000 kr. för att samordna vissa kulturakti- viteter inom det egna lånet samt att utföra denna uppgift.

Med hänsyn främst till att detta bidrag inte kan utgå till organisatio- ner som är medlemmar av något av de elva studieförbunden, anser jag att bidraget även fortsättningsvis bör hanteras av statens kulturråd.

Hänvisningar till S5-5

6. Ett folkbildningsråd bildas

Mitt förslag: Frågor om fördelning av statsbidrag, uppföljning och utvärdering överlämnas till ett av l-'o|kbildningsförbttndet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), och lands- tingsförbundet bildat folkbildningsråd.

Folkbildningsrådets redovisning och förvaltning granskas årligen från statens sida av riksrevisionsverket.

Folkbildningsrådet bestämmer självt om sin verksamhet och organisation.

Kostnaden för folkbildningsrådet och dess verksamhet får betalas ur den totala resurs som staten ställer till förfogande för folkbildning.

Folkhögskolekommitténs förslag: Vid en översyn av SÖs uppgifter" och organisation borde man överväga att överföra det centrala förvalt- nings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings- och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett sta- tens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsyns- ansvaret för folkhögskolorna, studieförbunden och den kulturverksam- het som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd.

En rad argument kan enligt kommittén framföras för ett fristående förvaltnings— och tillsynsorgan. Ett argument är den friare ställning och den ökade frihet som folkhögskolorna komnter att få om kommitténs förslag genomförs. Fått annat är den tydligare markeringen av verksam— hetens folkbildningskaraktär som kommittén förordat. ()m man inrättar ett folkbildningsråd kan det ses som en markering av att folkbildningen mer än nu bör präglas av självförvaltning. l-Ltt tredje argument är att för- delningen av bidrag kan ske med en mer samlad helhetssyn på folkbild- ningen som grund och med kvalitetsbedömningar och avvägningar sotn är väl förankrade hos folkbildningsvetksantltctens egna företrädare. I detta avseende fordras ofta prioriteringar som lämpligen bör göras av personer med god förankring inom sektorn. Såvitt gäller uppgifterna för ett folkbildningsråd torde några vara givna som att fördela resurserna mellan skolorna, att utöva tillsyn, att svara för årliga anslagsframställ- ningar, att vart tredje år avge en fördjupad anslagsframställning, att sva- ra för uppföljning och utvärdering på nationell nivå, att samordna cen- tralt initierade forsknings-. utvecklings- och fortbildningsinsatser, samt vara beredningsorgan för regeringen i folkhögskole- och studieförbunds- frägor. Därtill kommer ett antal nya uppgifter som följd av kommitténs förslag.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om kommitténs bedöm- ning att frågan om en central förvaltnings- och tillsynsmyndighet prövas vid översynen av den statliga skoladministrationen och att därvid tanken på ett statens folkbildningsråd bör övervägas som alternativ till SÖ - skolverket.

Alternativet med ett folkbildningsråd förordas av bl.a. SÖ, statens kulturråd, RIO, ABF, Hyresgästernas riksförbund samt av Kristianstads, Örebro, Västmanlands, Värmlands och Västernorrlands läns landsting.

Tanken på ett folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Landstingsför- bundet, SFHL, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs och Kop- parbergs läns landsting.

Statskontoret saknar en diskussion om att det alls behövs någon stat- lig förvaltnings- och tillsynsinstans för folkbildningsverksamheten. AISI-' är inne på samma tanke och menar att rådgivning, fördelning av statsbi- drag m.m. borde kunna skötas av ett av RIO och Folkbildningsförbun- det konstituerat folkbildningsråd.

Såvitt gäller Folkbildningsrådets uppgifter påpekar SÖ att det katt vara svårt för ett litet organ, bestående av företrädare för folkbildnings- verksamheten, att förena ansvar för verksamheten med en oberoende ut- värdering. En möjlighet är att rådet får ansvar för utvärdering och för underlag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgi— vande eller beslutande roll gentemot de enskilda skolorna. lin annan är att rådet får exekutiva uppgifter men att utvärderingen anförtros det nya skolverket. En tredje lösning är en mer traditionell statlig myndighet med både medelsfördelande och utvärderande uppgifter. RIO hävdar att ett folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgifter än vad SÖ hittills haft. Uppgifterna bör begränsas till statsbidragsfrågor och utvärdering.

Skälen för mitt förslag: SÖ är nu statens centrala tillsytts- och förvalt- ningsmyndighet för folkhögskolor och studieförbund. Statens kulturråd har motsvarande uppgifter gentemot studieförbunden i vad avser statsbi- dragsberättigad kulturverksamhet.

Riksdagen har tidigare beslttlat att SÖ skall avvecklas och att ett nytt ämbetsverk, skolverket skall inrättas för skolväsendet (prop l990/9lzl8, UbU4, rskr. 76). Förändringarna skall träda i kraft den I juli l99l. Jag har i samband med direktiven (I990:o0) till den särskilde utredaren med uppdrag att lägga fram förslag om en ny statlig skoladministration redovisat min uppfattning att folkbildningsfrågorna knappast hör hem- ma i det nya skolverket. vars verksamhet skall inriktas mot det offentli- ga skolväsendet.

Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har redovisat det nödvändigt att ett nytt fristående centralt organ för folkbildningsfrågor bildas. l)e argument som folkhögskolekommittén redovisat talar också för en så- dan lösning.

Folkhögskolekommittc'n har i sitt resonemang utgått från att det fri- stående folkbildningsrådet skall vara ett statligt förvaltnings- och till- synsorgan för studieförbund och folkhögskolor. Jag delar inte den upp- fattningen. Jag har i det föregående redovisat konsekvenserna av en för- ändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Av dessa framgår att staten skall ge statsbidrag för verksamheten efter det att man lagt fast folkbildningens samhällsmål och uppgifter i stort samt angett riktlinjer och villkor för statsbidrag till studieförbund och folkhögsko— lor.

Inom de gränser som staten således lagt fast bör det ankomma på folkbildningen själv att administrera och organisera sin verksamhet. Detta måste då även inkludera ett ansvar för att statens bidrag till folk- bildningen fördelas mellan de olika studieförbunden och folkhögskolor- na. Folkbildningen själv måste även reagera och vidta åtgärder internt om det visar sig att viss bedriven verksamhet inte uppfyller de villkor som staten angett för att statsbidrag skall utgå. Statsbidraget kan om det hanteras slentrianmässigt leda till en icke önskad stagnation inom folk- bildningen. Folkhögskolor och studieförbund tncd Växtkraft och med en verksamhet som ligger väl i linje med målen och riktlinjerna för statsbi- drag kan få stå tillbaka till förmån för verksamhet som kanske spelat ut sin roll. Detta får inte inträffa. Det är frågor av detta slag som bör vara ett folkbildningsråds uppgift att hantera. [itt folkbildningsräd skall där- för inte vara en statlig myndighet utan ett folkbildningens eget organ. En annan sak är att rådets fördelning av statsbidrag enligt föreskrifter i författning kommer att utgöra myndighetsutövning. Det finns numera åtskilliga exempel på myndighetsutövning genom enskilda organ. En så— dan ordning är därför inte särskilt märklig i sig.

I ett folkbildningens eget organ måste studieförbund och folkhögsko- lor ha ett avgörande inflytande. Jag har erfarit att Folkbildningsförbun- det, RIO och landstingsförbundet har för avsikt att inom kort bilda ett folkbildningsråd. Samtliga statsunderstödda studieförbund är medlem- mar i Folkbildningsförbundet och samtliga rörelse- och stödföreningsäg— da folkhögskolor är medlemmar i RIO. De båda nämnda organisatio- nerna representerar således samtliga studieförbund samt de rörelse- och stödföreningsägda folkhögskolorna. Landstingsförbundet representerar de landstingsägda folkhögskolorna.

Det folkbildningsråd som således är under bildande bör därför enligt min mening kunna få den status inom och utom folkbildningen som er- fordras för att den skall kunna fullgöra de uppgifter som bör åligga ett folkbildningsråd.

Folkbildningsrådet lägger självt genom sina stadgar fast hur verksam— heten skall organiseras, styrelsesammansättning, beredningsorgan etc. Mot5varande gäller även vilka kansliresurser som rådet anser sig behöva ha för att fullgöra sin uppgift. Ansvarsförbållandet och arbetsfördelning- en mellan Folkbildningsrådet. |-'olkbildningsförbundet, RIO och lantis- tingsförbundet samt de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna bör inte regleras från statens sida.

De krav som bör ställas på folkbildningsrädet kan hänföras till två huvudgrupper, en avser frågor rörande statsbidrag och en avser uppfölj- ning och utvärdering.

Mitt förslag till nytt statsbidragssystem för folkbildningen innebär att statsbidraget utgår i form av ett gemensamt bidrag uttryckt i kronor utan närmare detaljreglering från statens sida. Statsbidraget tttanordnas, utan rekvisition, halvårsvis i förskott av kammarkollegiet till folkbild- ningsrådet.

Folkbildningsrådet skall ha till uppgift att fördela statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor dels utifrån de krav som staten stället". dels utifrån sina egna bedömningar.

Eventuella förändringar i och utökningar av vissa verksamheter tttt- der ett budgetår får, efter beslut av folkbildningsrt'idet, bekostas genom omprioriteringar inom givet anslag. Detta bör leda till att beslut om statsbidrag till nya folkhögskolor och, mera teoretiskt. även nya studie— förbund, som hittills fattats av staten, bör fattas av folkbildningstädel.

I ett system där staten lägger fast folkbildningens samhällsmål och uppgifter samt anger riktlinjer och villkor för statsbidrag men där folk- bildningen själv administrerar och organiserar sin verksamhet är frågan om uppföljning och utvärdering väsentlig. Rådet skall sälcdcs kontinu— erligt följa upp att statsbidraget används i enlighet med de sylten och villkor som riksdag och regering fastställt. Den utvärdertng som således kommer att fullgöras av folkbildningsrådet skall emellertid även kom- pletteras med en fristående utvärdering. Jag kommer senare att mera ingående redovisa min uppfattning i hithörande frågor.

Folkbildningsrådet skall årligen lämna anslagsframställning och re- sultatredovisning till regeringen. Bestämmelserna i budgetförordningen (19891400) bör därvid gälla i tillämpliga delar. Det bör ankomma på re— geringen att utfärda närmare bestämmelser för folkbildningsrådcts an- slagsframställning.

Rådets redovisning och förvaltning skall årligen granskas av riksrevi- sionsverket (RRV). Kostnaden för revisionen skall bekostas av rådet. Genom RRVs medverkan vid revisionen av rådets verksamhet garante- ras staten en fortlöpande insyn i rådets arbete.

Överlämnande av uppgiften att fördela statsbidrag på angivet sätt kräver lagstöd. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om ändring i lagen (,l97bzl04t)) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsomrädc, sedan folkbild- ningsrådet har bildats.

Offentlighetsprincipen bör gälla för folkbildningsrådcts fördelning av statsbidrag. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om änd- ring av bilagan till sekretesslagen (l98tlzl00).

Jag anser slutligen att de totala förvaltningskostnaderna för folkbild- ningsrådet får betalas ur det anslag till folkbildningen som jag tidigare redogjort för. Detta innebär att en stor och dyrbar administration attto- matiskt kommer att medföra minskade resurser för själva folkbildnings- verksamheten och givetvis vice versa. Jag utgår frän att folkbildningsrå- det kommer att begränsa sina förvaltningskostnader så långt det är möj- ligt.

Hänvisningar till S6

7. Uppföljning och utvärdering av folkbildningen

Mitt förslag: Studieförbundens och folkhögskolornas verksam het skall följas upp och utvärderas.

Folkbildningsrådet skall redovisa sin utvärdering av verk- samheten till regeringen.

Regeringen skall dels utifrån det underlag rådet lämnar ärli— gen utvärdera verksamheten dels ansvara för att en fördjupad utvärdering görs vart tredje är fristående från den som rådet ut- för.

Folkhögskommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser, som yttrat sig i frågan, till— styrker kommitténs förslag. Statskontoret påpekar att det saknas förslag kring ekonomiska uppföljningar. Exempel på vad som bör följas upp är kostnaden per elev och utbildningslinje. Detta gäller speciellt för utbild- ninginsatser som konkurrerar med komvux, grundvux eller andra ut- bildningsanordnare för vuxna. SÖ betonar vikten av att de som berörs av utvärderingen får möjlighet att medverka vid utformningen av de frå— geställningar och de metoder. som skall användas. samt att tonvikten bör läggas vid en kvalitativt inriktad utvärdering. Statens kulturråd an- ser att utvärderingen bör göras så att det blir möjligt att få en kontinuer— lig belysning av hur folkhögskolornas roll inom olika delar av kultur— området utvecklas. Detta gäller t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till kulturarbetsmarknadens krav samt folkhögskolans möjligheter att spela en ökad roll för utvecklingen av nya metoder för resultatredovisning och utvärdering. SFHL anser att det måste finnas en seriös utvärderings- forskning utifrån folkhögskolans särart och dess utövare i stället för från uppifrån ställda mål. RIO anser bl.a. att skolorna själva genom sina ge— mensamma huvudmannaorgan bör kunna initiera och utarbeta nya for- mer för resultatredovisning och utvärdering.

Skälen för mitt förslag: Tidigare har jag föreslagit omfattande föränd— ringar i de regelsystem, som i dag gäller för studieförbunden och för folkhögskolan. Mina förslag innebär en övergång från en detaljerat! re- gelstyrning till en mer utpräglad målstyrning inom folkbildningen. Jag har angett folkbildningens roll inom olika områden och har betonat vikten av att de olika anordnarna av folkbildning strävar efter en tydli— gare profllering av sina verksamheter. Förslagen förutsätter en förbätt— rad uppföljning och utvärdering på alla nivåer. En uppföljning, som be- skriver vad studieförbund resp. folkhögskolor presterar, och en utvärde- ring, som belyser prestationernas effekter och kvalitet, måste därför ske kontinuerligt.

Oavsett hur en verksamhet styrs är uppföljning och utvärdering vik- tiga instrument för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om gra— den av måluppfyllelse. Med en verksamhet, vars resultat främst skall

Prop. lUUl)/*.l|:82

värderas i relation till de mål som är fastställda för statligt bidrag, blir detta en absolut nödvändighet. Kravet på uppföljning och utvärdering gäller både för statsmakterna och för folkbildningen. På båda håll be- hövs uppgifter om vad man uträttar med det statliga bidraget.

Uppgifter som behövs för riksdagens orh regeringens bedömningar

En samlad uppföljning och utvärdering är en nödvändig del iden statli— ga budgetprocessen. Den uppföljning och utvärdering som är av intresse för riksdag och regering skall alltså relateras till den statliga bidragsgiv- ningen. Folkbildningsrådet gör uppföljning av den verksamhet som be- drivs med statsbidrag samt utvärderar denna. Staten tar dels del av rå- dets utvärdering men gör även en egen bedömning av materialet. Den bedömning som staten därvid gör bör vara en viktig utgångspunkt för beslut om framtida resurstilldelning. Den kan även föranleda err revide- ring av de mål som staten fastställt för sin bidragsgivning.

[ statens bedömning är det naturligt att främst ställa frågor som t.ex. i vilken utsträckning har deltagare ur prioriterade målgrupper rekryte— rats? i vilken utsträckning har anordnarna förmått anpassa olika former av folkbildning efter handikappades behov"! Vilka ämnesområden och aktiviteter har i första hand varit föremål för statligt stöd'.' I vilken nt- sträckning har de anordnare som nu får statligt bidrag visat öppenhet mot nya grupper och ämnesområden? Vilka gränser har man satt upp mot oönskad verksamhet? Svar på dessa och liknande frågeställningar bör således redovisas till statsmakterna av folkhildningsrädet.

Enligt min mening finns det anledning att även bedriva ett utvärde- ringsarbete som är helt frikopplar från det som folkbildningen själv skall svara för. Ett sådant arbete kan ske genom att regeringen lägger ut tidsbegränsade uppdrag t.ex. till en särskild utredare eller till en forsk- ningsinstitution. Statens fördjupade utvärdering av folkbildningsverk- samheten bör göras vart tredje är. Genom ett sådant förfarande tillgodo— ses även önskemål om att utvärderingen bör göras åtskild från dem som är ansvariga för verksamhetens genomförande. Jag vill i detta samman- hang även erinra om att jag tidigare har föreslagit att staten dels skall ut- se en av revisorerna i folkbildningsr'ådet, dels skall ha rätt att göra revi- sion av folkbildningsrådcts verksamhet.

Uppgifter som behövs för folkbildningsrådets bedömningar

För folkbildningsrådet, som skall avgöra hur statsbidraget skall fördelas såväl mellan studieförbunds- och folkhögskoleverksarnheten som mellan enskilda studieförbund och folkhögskolor. kommer uppföljning och ut— värdering likaså att vara nödvändig. liolkbildningsrådet skall vart tredje budgetår redovisa resultat från en fördjupad utvärdering. Under de mel—

lanliggande budgetåren i resp. period skall det inkomma med en för- enklad anslagsframställning.

I den förenklade anslags—framställningen bör främst l'rnnas uppgifter av kvantitativt slag, såsom t.ex. fördelning av statsbidraget, antal kur- ser/cirklar, kulturgrupper och kulturarrangemang, deltagare och ämnes- inriktning. Den samlade uppföljningen skall redovisas i de årliga an- slagsframställningarna samt vart tredje år kompletteras med en samlad utvärdering. Uppföljningen skall lta en sådan fortn att den kan redovisas inom ramen för den offentliga statistiken. Den skall således innehålla uppgifter om antal deltagare. kön samt kut'styp alternativt antal sarrr— mankomster eller arrangemang, och samverkan med kulturinstitutioner samt medverkande kulturarbetare. Uppgifter om ålder för deltagare i folkhögskolekurser satnt antal deltagare i sludicl'örbumlsver'ksarnlteten, som är under M är, bör även redovisas. Den samlade utvärderingen bör vidare belysa hur stor del av de samlade resurserna, som avsätts för verksamhet resp. för administration.

Statistiska centralbyrån (SCI!) producerar f.n viss löpande statistik om folkbildningen i samarbete med SÖ. [ 190! års hudgetproposition (prop. 1990/91:lf)() bil. ll) s. 56, bil. l5 s. 36) föreslås dels att anslagsme- del för skolstatistik m.m. överförs på försök från SCB till skolverket dels att vuxenutbildningsstatistiken förstärks med ! milj.kr. Det är en natur- lig uppgift för folkbildningsrådet att inför budgetåret l992/93 i samråd med SCB och skolverket överväga och komma med förslag om hur den löpande statistikproduktionen skall organiseras och finansieras.

] den fördjupade utvärderingen bör därutöver folkbildningsrådet gö— ra kvalitativa bedömningar och analyser av den verksamhet som genom- förts samt vilka konsekvenser detta bör få för den fortsatta verksamhe- ten. Eftersom uppgiften att få fram kvalitativa data är resurskrävande, har jag beräknat särskilda medel för detta ändamål (se avsnitt 8). l-läri- genom skall det vara möjligt att genomföra en mer djupgående kvalita— tiv studie. En sådan studie bör kunna ge mer information om deltagar— na i verksamheten och om hur verksamheten fungerar. lför denna typ av utvärdering är det angeläget att skilja mellan rollert som anordna- re/bcställare å ena sidan och rollen som utvärderare å den andra. Dessa studier bör därför vara så objektiva att de inte ger företräde för någon grupps särintresse.

De instrument som finns att tillgå för att mäta resultat i t.ex. utbild- ningssammanhang är till viss del trubbiga och svårhantcrliga. Kvantitati- va data är relativt lättillgängliga, medan det är betydligt svårare att fånga upp data av kvalitativ karaktär. Detta gäller i hög grad för stora delar av folkbildningen, som utöver en ren kunskapslörmedling även syftar till att främja ett studiearbete som uppmuntrar till ställningstagamle och lie—- slutsfattande och som därigenom bidrar till att stärka och fördjupa de- mokratin.

Jag förutsätter att de ansvariga inom folkbildningen, getnensarnl och var för sig, försöker komma fram till lämpliga former för detta arbete. 1 detta sammanhang vill jag betona vikten av att uppföljning och utvärde-

ring inte blir enbart en teknikfråga utan ett hjälpmedel i verksamhetsut- vecklingen. Det får inte bli ett självändamål som förstärker den admini- strativa överbyggnaden.

Enskild uppföljning och utvärdering

Jag förutsätter att uppföljning och utvärdering också är en natut lig del i den verksamhet som bedrivs i studieförbund och i folkht'igskolor. Det ger anordnarna själva underlag för egen bedömning, tnålirtr iktuing och kvalitativ utveckling av verksamheten. På lokal nivå är det natut'ltgt att utvärderingen fokuseras kring frågorna: vad görs, varför och hur? Ut— värderingen bör vara av processorienterad karaktär, inbegripa deltagare, innehåll och deltagarstyrning samt även vara lörändringsinriktad. lläri- genom får de enskilda studieförbunden, deras distrikt och avdelningar och folkhögskolorna en naturlig koppling mellan utvärdering och ut- veckling. På olika nivåer bör vunna erfarenheter kunna återspeglas i personalfortbildningen. Genom den lokala uppföljningen och utvärde- ringen kommer den ideologiska debatten att kunna hållas aktuell och levande.

Genomförande

Formerna för uppföljning och utvärdering måste få utvecklas under loppet av de första verksamhetsåren med de nya förutsättningar som jag har föreslagit. Jag har erfarit att SÖs projekt Pedagogiskt utvecklingsar- bete för studieförbunden och Pedagogiskt utvecklingsarbetc för folkhög- skolan under innevarande verksamhetsår arbetar med utveckling av mo— deller för utvärdering av målstyrd verksamhet. Erfarenhetermr från detta arbete bör kunna ligga till grund för en fortsatt utveckling irtorn områ— det.

Hänvisningar till S7

8. Forsknings- och utvecklingsarbetc

Jag har tidigare föreslagit att folkbildningen själv skall ansvara för för- delning av statsbidraget på olika verksamheter. och går där för inte när- mare in på det pedagogiska utvecklingsarbetc som bedrivs inom enskil- da studieförbund och på folkhögskolor. _lag vill dock understryka, att ett fortlöpande utvecklingsarbetc är en absolut förutsättning för att inten— tionerna med de föreslagna reformerna skall kunna förverkligas.

Bl.a. för att möjliggöra en djupare utvärdering av folkbildningen har jag beräknat en resurs som motsvarar folkbildningens andel av SÖs nu- varande medel för centralt utvecklingsarbete. Denna resurs ingår i det samlade statsbidraget till folkbildningen. Resursen är således avsedd för mer djupgående kvalitativa studier som t.ex. kan användas inför den

fördjupade utvärderingen. Jag utgår dessutom från att folkbildningsrådet kommer att ta initiativ till och finansiera forsknings- och utvecklingsar- bete inom folkbildningsområdet.

Den mångfald som kännetecknar svensk folkbildning innebär, att det naturligen finns en stor spännvidd i inriktning och tyngdpunktcr i den verksamhet och det utvecklingsarbetc som bedrivs av studieförbund och folkhögskolor. Samtidigt är det nödvändigt att utbyta erfarenheter och resultat liksom att föra en diskussion och en debatt om folkbildningens gemensamma kärna. Diskussionen om folkbildningsarbetets mål och in— nehåll mäste ständigt föras. Jag anser det viktigt, att folkbildningens fö- reträdare själva för den diskussionen och tar ansvaret för utformningen av folkbildningens ideal och etik.

Hänvisningar till S8

  • Prop. 1990/91:82: Avsnitt 7

9. Studiesociala frågor

Rätten till studiestöd i form av studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxen— studicstöd, särskilt vuxenstudicstöd för arbetslösa. korttidsstudicstöd och internatbidrag förändras inte, med ett undantag, av de förslag som jag nu har lagt fram. Undantaget avser studier vid Samernas folkhögskola som, enligt vad jag har föreslagit, inte i lortnell mening räknas som tolk- högskolestudier fr.o.m. den I juli lOOl. linligt min mening ät det själv— klart att nuvarande Samernas folkhögskola även fortsättningsvis skall fö- ras till de läroanstalter vid vilka studiestöd kan utgå. Det ankommer på regeringen att utfärda de bestämmelser som behövs.

Några förändringar av administrativ karaktär behöver även vidtas. Enligt 7 kap. 2 & studiestödsft'irordningen (l()73:»1l8) bestämmer SÖ. el"- ter samråd med UHÄ och CSN vilken utbildningsnivå den studiestöds- berättigande utbildningen skall anses ligga på. Bestämmelsen har bety- delse främst när det gäller beviljning av särskilt vuxenstudiestöd för folkhögskolestudier. Jag bedömer att CSN bör överta denna uppgift ef- ter samråd med UHÄ och folkbildningsrädet. Enligt 5 kap. l ä och (» kap. l & studiestödsförordningen meddelar SÖ närmare bestämmelser om vilka utbildningar som ger rätt till korttidstudiestöd och internatbi— drag efter samråd med CSN. Även denna uppgift bör övertas av CSN ef- ter samråd med folkhildningsrådet. l)et ankommer på regeringen att ut- färda de bestämmelser som behövs.

10. Anslagsfrågor för budgetåret "199'1/92 C. Folkbildning Ansiags/eknisk förändring

Nuvarande anslagen C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. och (* (i. lii- drag till driften av folkhögskolor m.m. utgår. Två nya anslag (' l.. liidrag

till folkbildningen och C 2. Bidrag till vissa handikappälgärdei inom folkbildningen förs upp under littcrat.

Anslagen C 7. Bidrag till viss central kursverksamhet m.m. och (' 8 Bidrag till kontakttolkutbildning ges numreringen C 3 resp. (' -l.

C LBidrag till folkbildningen

1901/92 Nytt anslag 2 l48 o-l-l tlttt)

Föredragandens överväganden

Från anslaget utgår bidrag till folkbildning. Statsbidraget utbetalas till folkbildningsrådet som ett samlat finansiellt stöd till folkbildning.

Jag delar upp min föredragning av anslaget så att jag först behandlar de allmänna utgångspunkterna för mina beräkningar av bidraget för budgetåret 1991/92. Därefter redovisar jag mina beräkningar för pris- omräkning av anslaget. Jag kommer även att redovisa förslag till en en- gångsvis kompensation för slutrcglering av statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor enligt nu gällande bestämmelser avseende budgetåret 1990/9l. Jag redovisar slutligen förslag till viss besparing under anslaget.

Allmänna utgångspunkter

Jag har vid min medelsberäkning för förevarande anslag i första hand utgått ifrån de resurser som under innevarande budgetår beräknats för studieförbund och folkhögskolor under anslagen C 4. Bidrag till studie- förbunden m.m. och (7 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. 'l'o- talt har under dessa anslag anvisats ] 842 92l ()()fl kr.

Från detta belopp har jag fört bort de tnedcl för följande ändamål som enligt det föregående inte skall bekostas ur detta anslag:

Kontakttolkutbildning 2 3I-l (mt) (avsnittet 5.4.) Samernas folkhögskola 3 761) (itll) (avsnittet 5.3) Nordiska folkhögskolan i 2-12 ()()t) Geneve (avsnittet 5.5) Bidrag till föreläsnings- 3 700 (itll) föreningar och andra ideella föreningar (avsnittet 5.5.) Bidrag till länsbildnings- ] b3l (lill) förbunden (avsnittet 5.5.) Vissa handikappåtgärder 38 l()5 ()()(l (avsnittet 5.2) Totalt 49 842 ()()(l

Kvarstående belopp blir då 1 793 079 000 kr.

l'rtip. |*)*)()/')|;8.2

Nuvarande anslag till studieförbund och folkhögskolor är förslagsvis betecknade. vilket innebär att regeringen får medge att de överskrids utan riksdagens hörande. [för budgetåret 1089/90 har anslaget till studie— förbunden överskridits med ca 32 milj.kr. och anslaget till folkhögsko— lor överskridits med ca 213 milj.kr.

Överskridandet av studieförbundsanslagct beror på att den verksam— het för vilken studieförbunden erhåller det lägre schablonbidraget per studietimme har ökat mer än vad som beräknats medel för. Motsvaran- de gäller även för vissa tilläggsbidrag.

Överskridandet av folkhögskoleanslaget beror främst på att den fak— tiska genomsnittliga lönen inom lärarkollektivet under de senast ' ären väsentligt överstigit den schabloniseradc genomsnittliga lärar lönekostna— den (årslön i dävarandc lönegrad l. l3 ålderstilläggsklass b) pä vilken medelsberäkningen gjorts. Avlalsenliga löneökningar under budgetåret. som inte kunnat förutses vid mcdelsbcräkningcn har ytterligare bidragit till överskridandet. Slutligen kan konstateras att antalet elevvcckor vari har ingått studerande som är fysiskt, psykiskt. socialt eller språkligt han- dikappade och som skall höjas med det tal som motsvarar antalet kurs- veckor multiplicerat med halva antalet handikappade kursdeltagare (den s.k. handikappschablonen) väsentligt överstigit det antal för vilka medel beräknats.

Jag bedömer att vid medelsberäkningen av det nya anslaget till I-"olk— bildning bör beaktas det överskridande som skett av anslaget till folk- högskolor under budgetåret l989/9tl. Utöver vad som ovan angetts bör således ytterligare 213 milj.kr. tillföras anslaget.

Under innevarande budgetår bekostas ur reservationsanslagct få 7. Forskning inom skolväsendet vissa forskningsprojekt avseende folkbild- ning. De totala kostnaderna härför beräknas uppgå till ca |,7 milj.kr. Jag anser att motsvarande resurs bör tillföras förevarande anslag för fort- satt forskning inom folkbildningen.

Fortbildningsnämnden i Linköping ansvarar för fortbildning av lära— re inom folkhögskolan. FortbiIdningsnämnderna avvecklas den I juli 1991. Linköpingsnämndens uppgifter vad gäller denna fortbildning kommer som jag tidigare redovisat att övertas av folkbildningsrådct. En resurs, som motsvarar den som för innevarande budgetår beräknats för denna fortbildning under rescrvationsanslaget B 8. Fortbildning m.m., 300 000 kr., bör därför tillföras förevarande anslag. Jag avser att åter- komma till regeringen med förslag om att skolverket skall innehålla motsvarande prisomräknade belopp från reservationsanslaget ll (). l-"ort- bildning m.m. för budgetåret UNI/92.

Totalt beräknar jag som utgångsnivå för anslaget för budgetåret MOI/92 ett belopp på 2 ons (170 000 kr.

Prop. [WU/()lztåZ

4")

Prisomräkning

Det belopp som jag har angett bör prisornräknas. Jag beräknar prisorn- räkningen till 140 565 000 kr.

Engångsan visning som kompensation för slulrcglcring

Enligt SÖs föreskrifter och allmänna råd skall studieförbunden senast den 1 november efter avslutat verksamhetsår sända in slutredovisning och rekvisition av slutligt bidrag. Utbetalning av bidrag eller krav om återbetalning görs därefter av SÖ. l"ör folkhögskolans del gäller följan— de. SÖ skall till varje folkhögskola betala ut 00 % i förskott av det be- räknade statsbidraget för redovisningsåret. Resterande bidr'ag beslutas av SÖ efter det att huvudmannen för skolan ansökt om statsbidrag hos SÖ senast den 30 september närmast efter redovisningsårets utgång.

Vid övergången till ett nytt statsbidragssystem bör därför en engångs— vis kompensation ske till studieförbund och folkhögskolor för den slut- reglering som kan framräknas enligt nuvarande regler för statsbidrag. Jag beräknar ett medelsbehov av 100 milj. kr. för denna kompensation.

lfrågavarande engångsvisa kompensation bör föras upp som en sär- skild förslagsvis beteeknad anslagspost under anslaget.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att åtgärda ol'ialanserr'ia i den svenska ekonomin. Ett led i detta arbete är att begränsade ollentli— ga utgifterna. Ett flertal förslag om utgiftsnedragningar inom olika orn— råden har förts fram av regeringen vid skilda tidpunkter. Jag finner det mot den bakgrunden rimligt att även resurserna till folkbildningen minskas. En besparing på llll) milj. kr. bör göras under anslaget.

Anslaget bör, i likhet med vad som gäller för anslaget (” -l. Ilirli'ag till studieförbunden m.m. för innevarande budgetår, tillföras 70 milj kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbiIdningsavgiften.

Det totala medelsbehovet under anslaget beräknar jag till 2148644000 kr.

C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild— ningen

1991/92 Nytt anslag 43 569 (100

Föredragandens överväganden Som jag tidigare föreslagit under avsnittet 5. 2. skall nämnden för vår—

dartjänst (NV) disponera det statsbidrag som innevarande budgetår utgår ur anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt

l't'up. l*)*)()/')l:82

kostnadskrävande utbildningsinsatser för personer med funktionshin— der.

NV skall likaså disponera och till Synskadades riksförbund (SRI-') ut— betala det särskilda statsbidrag som nu utgår ur anslaget (" -1. Ilidrag till studieförbunden m.m. för bidrag till teknisk anpassning av studiemateri— el för synskadade och dövblinda.

Vid min medelsberäkning har jag utgått ifrån de resurser, som beräk- nats för ifrågavarande ändamål innevarande budgetår under tidigare angivna anslag, 38 195 000 kr. Jag beräknar därutöver en pr isomräkning om 2 674 000 kr.

Jag bedömer att NV bör ges vissa ytterligare resurser för att täcka nämndens kostnader för hanteringen av bidraget. Jag föreslår därför att 1,8 milj.kr. av de förvaltningsresurser som för närvarande utgår ur an- slaget B 1. Skolöverstyrelsen för tillsyn och administration av studieför- bund och folkhögskolor får tillföras förevarande anslag.

Under innevarande budgetår bekostas visst forsknings- och utveck— lingsarbetc för vuxna med funktionshinder ur reservationsanslaget 13 7. Forskning inom skolväsendet. De totala kostnaderna härför beräknas uppgå till 500000 kr. Jag anser att motsvarande resurs bör tillföras detta anslag.

En motsvarande minskning bör då göras under reservationsanslaget B 5. Forskning inom skolväsendet under budgetåret 1901/92. Jag avser att senare i samband med utlärdande av regleringsbrev för budgetåret 1991/92 återkomma till regeringen med förslag om att skolverket skall innehålla 500000 kr. från rescrvationsanslaget l-orskning inom skolvä— sendet.

Under anslaget bör även föras upp ett engångsbelopp pä 400000 kr. för särskilda kostnader som uppkommer inom NV i samband med över— tagandet av ifrågavarande uppgifter såsom omläggning av rutiner, perso- nalutbildning och inl'ormationsinsatser.

Det totala rnedelsbehovet under" anslaget beräknar jag således till 43 569 000 kr.

C 3. Bidrag till viss central kursverksamhet, m.m.

1989/90 Utgift 30 778 000 1990/91 Anslag 41 400 000 1990/91 Förslag 43 352 000

Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag för central kursverksam— het ti11 löntagarorganisationer, lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fisk-- ares riksförbund samt Smål'öretagens riksorganisation. l-"ör verksamhe— ten gäller förordningen (1070:272) om statsbidrag till viss central kurs— verksamhet (omtryckt 1083269, ändrad senast 1088585).

Anslaget finansieras i sin helhet av medel som tillfaller statsverket genom vuxenuthildningsavgiften.

Prop. l*)*)()/*H:h'2

Skolöversty relsen

1. För bidrag som utgår enligt förordningen (1970:272) om statsbi- drag till viss central kursverksamhet föreslår SÖ en prisomräkning med 5 382 000 kr.

2. Under folkhögskoleanslagct föreslår SÖ att bidraget till 1-"örening— en Nordisk folkhögskola i Geneve för budgetåret 1991/92 skall utgå med 273 000 kr., vilket innebär en höjning med 31 000 kr.

Föredragandens överväganden

Som framgår vad jag tidigare anfört under punkten 5.5 Vissa statsbi— dragsfrågor i övrigt, föreslår jag att statsbidraget till [föreningen Nordis- ka folkhögskolan i Genéve fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall utgå under detta anslag. Jag beräknar en höjning av detta bidrag till 252000 kr. Denna anslagspost finansieras inte genom vuxenutbildningsavgiften.

Det bidrag som utgår enligt förordningen (197012'72) om statsbidrag till viss central kursverksamhet bör räknas upp till 43,1 milj.kr. vilket innebär en höjning med 1,7 milj.kr.

Som jag har" nämnt tidigare, avvecklas SO med utgången av juni 1991 och ersätts med ett nytt ämbetsverk. statens skolverk. Utbetalning av statsbidrag från detta anslag passar inte in i den nya myndighetens uppgifter. Jag föreslår därför att medlen trnder detta anslag fr.o.m. bud- getåret 1991/92 disponeras av (TSN.

C 4. Bidrag till kontakttolkutbildning

1989/90 Utgil't 3 495 000 1990/91 Anslag 4 252 000 1991/92 Förslag 7 241 000

Från anslaget utgår dels bidrag för vissa merkostnader för kontakt— tolkutbildning som anordnas av folkht'igskolor och studieförbund, dels bidrag för studiesocialt stöd till kursdeltagare.

Skolöverstyrelsen

Under förutsättning av oförändrad anslagskonstruktion, har SÖ föresla- git en ökning av anslaget med 5423000 kr. varav pris— och löneornräk- ning beräknats till 552000 kr. lanligt vad jag tidigare har anfört, anser SÖ att kontakttolkutbildningen så snart som möjligt bör organiseras om.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 5.4) redovisat mitt förslag till omorgani- sation av kontakttolkutbildningen redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. En- ligt vad jag har anfört. bör anslaget disponeras av Stockholms universi- tet. Tolk- och översättarinstitutet ('I'Öl) skall ha ett övergripande ansvar för utbildningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakt- tolkutbildning.

Som en följd av omorganisationen bör sammanlagt 2314000 kr., som för innevarande budgetår beräknats under folkhögskole- och stu- dieförbundsanslagen, och 327 000 kr., som beräknats under anslaget 11 1. Skolöverstyrelsen för administration m.m. av kontakttolkutbildning— en, för budgetåret 1991/92 beräknas under detta anslag. Löne- och pris- omräkningen för hela anslaget beräknar jag till 348000 kr. Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisas som reservationsanslag.

Hänvisningar till S10

Övriga anslag B 12. Sameskolor

1989/90 Utgift 16 989 469 1990/91 Anslag 19 558 000 1991/92 Förslag 27 532 000

Föredragandens överväganden

1 prop. 1990/91:10t.) bil. 10 har under anslaget ll 12. Sameskolor bl.a. hemställts att riksdagen till Sameskolot för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 23 509 000 kr.

Statsbidrag till Samernas folkhögskola utgår under innevarande bud- getår ur anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. Som jag tidi— gare har föreslagit under avsnittet 5.1. skall statsbidrag till studieförbund oeh folkhögskolor fr.o.m. budgetåret 1991/92 utgå i form av ett gemen- samt belopp utan närmare reglering från statens sida. 'l"ill Samernas folkhögskola skall dock statsbidrag utgå i särskild ordning. Bidraget skall utgå som ett totalbelopp. som får disponeras av skolans styrelse för sådan undervisning, som efter styrelsens bedömning bäst tjänar samer- nas sak (avsnitt 5.3).

Jag bedömer att medel till Samernas folkhögskola lämpligen bör an— visas ur förevarande anslag.

Vid min beräkning av det totalbelopp som bör anvisas har jag ifrån de resurser, som beräknats för Samernas folkhögskola under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för innevarande budgetår. Det-

ta belopp uppgår till 3760 000 kr. Till detta belopp bör föras en pris- Prop och löneomräkning på 263 000 kr. Totalt bör således till Samernas folkhögskola anvisas ett belopp på 4 023 000 kr. Vad jag nu har föreslagit innebär att ytterligare 4023000 kr. utöver de 23 509000 kr. som tidigare hemställts om i 1991 års budgetproposi- tion (prop. 1990/91 bil. 10) behöver anvisas under anslaget.

G 2.Bidra till utvecklingsverksamhet inom kulturomradet m.m.

1989/90 Utgift 88 372 005 Reservation 4 (140 855 1990/91 Anslag 99 405 000 1991/92 Förslag 109 958 000

Föredragandens överväganden

l prop. 1990/91:100 bil. 10 har under rescrvationsanslaget (i 2. llidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. hemsliillts att riks- dagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 104 254 000 kr.

Bidrag till föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar för kulturverksamhet samt bidrag till länsbiIdningsförbunden utgår under innevarande budgetår ur anslaget (.” -1. llidrag till studieförbtnnlen m.m. Bidragen har disponerats av statens kulturråd. Som jag tidigare har före- slagit under avsnittet 5. 1 skall statsbidrag till studieförlnnnl och folk- högskolor fr.o.m. budgetåret 1991/92 utgå i form av ett gemensamt be- lopp. Bidraget skall fördelas av folkbildningsrådet (avsnitt 6). Nämnda bidrag till föreläsningsföreningar samt till länsbildningsförbunden bör dock enligt den bedömning jag tidigare redovisat för under avsnitt 5.5 även fortsättningsvis disponeras av statens kulturråd.

Jag bedömer att medel för dessa ändamål bör beräknas under föreva- rande anslag.

Vid min medelsberäkning har jag utgått ifrån de resurser. som beräk- nats under anslaget C 4. Bidrag till studieförbund. m.m. för innevarande budgetår. 'l'iII förelåsningsföreningar och andra ideella föreningar utgår 3 700000 kr. och till Iänsbildningsförbunden ! 631 000 kr. Till dessa be- lopp bör föras en prisomräkning på 259000 kr. resp. 1 14 000 kr. Det to- tala medelsbehovet blir då 5 704 000 kr.

Vad jag nu har föreslagit innebär att ytterligare 5 704000 kr. utöver de 104 254000 kr. som hemställts om i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10) behöver anvisas under anslaget.

. .. " . . ) 11 Hemstallan Prop. 1990/91.8..

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om

1. att fördelningen av statsbidrag till folkbildning överlämnas till ett av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisa— tion och Landstingsförbundet bildat folkbildningsråd (avsnitt 6).

2. ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen (avsnitt 5.1),

3. grunderna för folkbildningsrådcts fördelning av för statsbidrag (avsnitten 2.3.4"),

4. att den statliga regleringen av tjänsterna som rektor och lärare vid folkhögskola skall upphöra (avnitt 4.2).

5. särskilt statsbidrag till Samernas folkhögskola (avsnitt 5.3),

6. statsbidrag för viss utbildning som inriktas mot personer med funktionshinder (avsnitt 5.2),

7. statsbidrag till kontakttolkutbildning (avsnitt 5.4),

8. riktlinjer för uppföljning och utvärdering (avsnitt 7). 9._ att till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 148644 000 kr. (avsnitt 10),

10. att godkänna att 70 000000 kr. av de medel som tillfaller statsver— ket genom vuxenutbildningsavgiften för l'utdgeläret 1991/92 används för att finansiera anslaget Bidrag till folkbildningen (avsnitt 10),

11.att till Bidrag till vissa handikappälgärdt'r inom jbl/tbildrtirrgt'rr för budgetåret "1991/92 anvisa ett anslag på 43 509 000 kr. (avsnitt 10),

12. att till Bidrag till viss" tv'n/ml kum'r'rltsumltet, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 43 352 000 kr. (avsnitt 10).

13. att godkänna att 43 100 000 kr. av de medel som tillfaller statsvcr ket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för att finansiera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet m.m. (av— snitt 10),

14. att till Bidrag till ltt"nakna/Åutbildning för budgetåret 1991/92 an— visa ett reservationsanslag på 7 241 000 kr. (avsnitt ltl),

15.att, med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposi— tion (prop. 1990/91 bil. 10), till Sannes/color för budgetåret 1991/92 anvi- sa ett förslagsanslag på 27 532 000 kr. (avsnitt 10),

16. att. med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposi- tion (prop. 1990/91 bil. 10), till Bidrag till utveckling-xverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 109 958 000 kr. (avsnitt 10).

Hänvisningar till US1

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.

Sammanfattning av folkhögskolekommitténs PIPP- l(NO/91:82 huvudbetänkande (SOU "1990: 65) ”""8" ' Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Vuxenutbildningen och folkhögskolan i ett framtidsperspektiv

Samhällsutt-'cckligcn och framtidens inbildningslmhor'

Den svenska folkhögskolan är en uppskattad och framgångsrik skolform med djup folklig förankring. Den är en mötesplats för människor med många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursutbudet är mångsi— digt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med or- ganisationer och långa målinriktade ämnesstudier, ofta med inslag av yr- kesutbildning.

Det råder i dag stor enighet om att folkhögskolan behövs också i framtiden. Samtidigt är det ett faktum att uppgifter, som länge varit cen- trala för folkhögskolorna, nu har övertagits av det allmänna utbildnings- väsendet. Ungdomsutbildningen i grundskolan och gymnasieskolan har förstärkts. Vuxenutbildningen har förnyats genom tillkomsten av grund- vux, komvux och särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslut- ning till arbetslivet, i form av arbetsmarknadsutbildning och personalut- bildning, har fått allt större omfattning och betydelse. llögskolcutbild- ningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt.

Denna utveckling har gjort det nödvändigt att nu diskutera folkhög- skolornas framtida roll och uppgifter och att därvid peka på bildnings— och utbildningsbehov som folkhögskolorna är särskilt väl skickade att fylla.

Ett sådant behov blir för överskådlig tid framöver att medverka till utjämnandet av utbildningsskillnader. Utbyggnaden av utbildningsvä— sendet har minskat rådande utbildningsklyftor. Men samtidigt uppstår risker för nya kultur- och utbildningsklyftor genom att de aktivaste och bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjligheter som skapas.

I det framtida samhället får kunskaper allt större betydelse. Men de blir i många fall snabbt föråldrade och måste regelbundet förnyas. Den som har god grundutbildning skaffar sig lätt nya kunskaper. Den där- emot som har brister i sin grundutbildning. upplever bristerna som ett allt allvarligare handikapp som kan leda till utslagning ur arbetslivet. Vuxenutbildningens uppgift att överbrygga utbildnirrgsklyftor blir därför allt viktigare i framtiden. Samtidigt blir vuxenutbildning allt viktigare som förnyande kraft i arbets— och samhällslivet.

De olika vuxenutbildningsalternativen kan med hänsyn till inrikt- ningen av och avsikten med studierna indelas i studier, som ger formell kompetens, personalutbildning samt folkbildning (fritt bildningsarbete).

Enligt kommitténs bedömning måste i framtiden en mycket stor del av de vuxnas studier bedrivas inom folkbildningens ram. Det fria bild— ningsarbetets specifika uppgifter blir att ta initiativ till studier som växer fram ur deltagarnas intressen och behov och som uppmuntrar till ställ- ningstagande och beslutsfattande, studier av ideologier och livsåskåd- ningar, studier som kan bidra till en förnyelse inom folkrörelserna samt studier som breddar kulturintresset och skapar förutsättningar för en folklig kultur.

Folkhögskolans uppgifter i framtiden

Även under de närmaste decennierna har folkhögskolorna viktiga upp- gifter när det gäller att ge grundutbildning i allmänna ämnen och där- igenom bidra till att överbrygga utbildningsklyftor i samhället. Folkhög- skolorna bör därutöver och i högre grad än hittills kunna fullgöra vikti- ga funktioner som kraftcentra i det fria bildningsarbetet. Detsamma gäl- ler utbildning för folkrörelsernas behov och för olika mer eller mindre yrkesbetonadc roller i det fria bildningsarbetet. Men skolorna måste an- ses ha begränsade förutsättningar att bedriva annan yrkesutbildning.

Utvecklingen under de senaste årtiondena har inneburit att folkhög- skolorna i ökande utsträckning har profilerat sin verksamhet. l)enna ut- veckling bör fortsätta.

Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva rnoti— vera sin existens genom att göra verksamheten angelägen och efterfrå- gad. De måste därför koncentrera sina krafter på det som är eller kan bli skolans särart och styrka.

De måste också mer än tidigare eftersträva förankring i den kringlig- gande bygden eller i den organisation som är dess huvudman. De kan därigenom få en växande betydelse för den regionala utvecklingen.

För att lättare klara de uppgifter som väntar i framtiden hör huvud- männen, skolornas styrelser och personal ges större frihet att utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar. Den nuvaran- de regelstyrningen bör minska och ersättas av en mer utpräglad målstyr- ning.

Varje skola bör, under medverkan av huvudman och styrelse, utar- beta ett verksamhetsprogram, i vilket målet med verksamheten kommer till klart uttryck.

Ett brett kursutbud med tydlig folkhögskoleprofil

Ett nytt synsätt på kursutbudet

En grundläggande förutsättning för att folkhögskolorna skall kunna hävda sig i framtiden är att de behåller och vidareutvecklar sin traditio- nella särart och att de utgör klart urskiljbara alternativ till det övriga

skol— och utbildningsväsendct. De måste med andra ord framträda med en mycket tydlig folkhögskolcprofil.

Traditionellt har folkhögSkolorna alltid haft till huvuduppgift att ge allmän medborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss yrkesinrik- tad utbildning. Sett i ett utbildningspolitiskt perspektiv bör alltjämt för- medlande av allmän medborgerlig bildning vara en huvuduppgift för folkhögskolorna.

Men ett nytt synsätt bör tillämpas på kursutbudet och dess indelning. Den nuvarande indelningen i allmän kurs, allmän kurs med särskild in- riktning och särskild linje utgår från ett ganska strikt linje— och kursin- delningstänkande och tar inte tillräcklig hänsyn till utbildningens syften eller till behovet av utbildning hos olika målgrupper.

I stället bör folkhögskolans kursutbud principiellt ses som i grunden ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller studieområden. Denna kärna avser att ge kunskaper och färdigheter som nurrrera bör ingå i en allmän medborgerlig bildning. Genom fördjupning av olika ämnen, äm- nesområden eller studieområden kan specialinriktade kurser utvecklas. Genom tillförande av yrkesinriktade ämnen kan yrkesinriktade kurser skapas.

lndelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två principer. Den ena tar hänsyn till kursernas syfte, och den andra beaktar olika mål- grupper.

Utifrån denna indelningsgrund bör kursutbudet för framtiden inde- las på följande sätt:

1. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole— eller gymnasieuthildning.

2. Specialkurser av fördjupningskaraktär.

3. Yrkesinriktade kurser inklusive kurser för char— och funktionärs— uppgifter inom organisations-. kultur— och fritidssekrorn. För folkhögskolornas kurser bör inte frnnas några centralt fastställda regler beträffande innehållet och studiegången utonr i de fall kurserna avses ge bestämda kompetenser eller behörigheter. De allmänna kurserna och specialkur'serna av fördjupningskaraktär bör i allt väsentligt få utvecklas och genomföras på det fria bildningsar- betets villkor. För de yrkesinriktade kurserna måste dock vissa villkor gälla enligt vad som nedan föreslås i avsnittet om dem. Alla kurser skall i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas folkhögskolekurser. Deras längd skall anges i dagar eller veckor och inte t.ex. i poäng, som är en kurslängdangivelse inom högskolan. Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehållsmässiga profil skall alltid klart deklareras liksom kursernas art och karaktär. Beträffande kursernas längd generellt bör endast gälla att egentliga folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två dagar och en största om tre läsår.

Prop. 1990/91282 Bilaga ]

Allmänna kurser

Under senare är har ett ökande antal skolor fått svårigheter att rekrytera deltagare till den allmänna kursen.l)etta betyder emellertid inte att be- hovet av allmänna kurser — och därmed insatser för korttidsutbildadc — har bortfallit. Vid NNO—talets ingång finns ett gott stycke över en miljon vuxna svenskar och invandrare som saknar grundskoleutbildning och minst det dubbla antalet som saknar gymnasieuthildning. Nya former för allmän kompetenshöjande utbildning för korttidsutbildadc diskute- ras visserligen för närvarande. Men för överskådlig tid torde folkhögsko- lorna och komvux vara de mest lättillgängliga alternativen.

Allmänna kurser, främst avsedda för dem som saknar grundskole— eller gymnasieuthildning, bör därför alltjämt finnas vid folkhögskolor- na. Dessa kurser skall ge kunskaper och färdigheter av orienterande na- tur i allmänna ämnen. De får inte anordnas enbart för sådana, som re- dan har allmän eller särskild behörighet för högskoleutbildning.

Många korttidsutbildadc motiveras bättre för studier i allmänna äm- nen om de samtidigt får utveckla något specialintresse. Det kan gälla musik, konst eller idrott. En allmän kurs bör därför få ges viss ämnes- mässig specialinriktning eller inriktning mot speciella målgrupper så- som invandrare, flyktingar eller etniska minoriteter. Det väsentliga är att kursen vänder sig till och rekryterar korttidsutbildadc.

Ämnen eller ämnesområden. som ger allmän kurs en särskild profil, bör för de studerande få uppgå till högst en tredjedel av kursinnehållet.

Skolorna bör bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra studie- gången i olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare nödvän- digt att skolornas rekryteringsverksamhet kraftigt och målmedvetet in— tensifieras och att alla slags informations—. kontakt— och uppsökande ak- tiviteter prövas.

På varje statsbidragsberättigad folkht'igskola skall årligen ges minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd. Kursen skall ha minst Zl) delta- gare närvarandc vid kursstarten.

Kursen får vara årskursintegrerad och nivågrupperad, vilket betyder att den får innehålla deltagare som reellt tillhör olika kunskapsniväer eller årskurser i en flerårig studiegång. Den bör vara pedagogiskt diffe— rentierad därefter. Kursen bör anordnas i första hand på moderskolan. Deltagare i olika grupper förlagda till olika platser får inte räknas sam- man till en kurs.

Skolor som under en treårsperiod inte uppfyllt dessa krav, bör få sitt statsbidrag omprövat av regeringen efter anmälan av tillsynsmyndighe— ten. Vid den omprövningen bör särskild hänsyn kunna tas till den mindre grupp skolor i avfolkningsbygder, som på grund av befolknings- mässiga och kommunikationstekniska förhållanden har betydande svå- righeter att rekrytera korttidsutbildade inom sitt naturliga rekryterings- område men ändå kan ha central betydelse för bygdens utveckling. Hän- syn bör också kunna tas till skolans övriga verksamhet - den kan vara så värdefull av t.ex. kulturpolitiska eller regionalpolitiska skäl eller för

Prop. UNO/*) | :82 Bilaga |

Bilaga 1

en ideell rörelse, att staten anser att skolan bör vara bidragsberättigad även om den inte uppfyller kraven på allmän kurs.

Vid en omprövning av statsbidraget kan det vara lämpligt att genom omdisponering och omstrukturering förlägga mer av allmän utbildning för korttidsutbildadc till områden och regioner, där behovet av sådan utbildning är särskilt stort, t.ex. i storstädernas ytterområden.

Specialkurser

Den typ av kurser som kommittén fortsättningsvis kallar specialkurser har hittills betecknats som allmänna kurser med särskild inriktning el- ler särskilda linjer.

Folkhögskolorna bör genom sina specialkurser kunna spela en cen— tral roll i det fria bildningsarbetet. I några avseenden har skolorna goda förutsättningar att därvid göra en unik insats. Detta gäller den kontakt- skapande och samordnande verksamheten, men också utbildning inom kulturområdet. Många skolor fungerar som kulturcentra i sin bygd och verkar aktivt för att berika det lokala kulturlivet. litt tredje område där folkhögskolan har central betydelse gäller utbildning för att stärka de- mokratin och folkrörelserna.

I framtidens specialkurser bör speeialiscringen variera efter skolor— nas egna bedömningar. Minst en fjärdedel av tiden måste dock ägnas åt allmänna ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. ()ck- så gruppstorlek, lärartäthet och arbetssätt kan variera. Specialkurserna kan därigenom tillgodose många skiftande utbildningsbehov.

En utveckling av verksamheten med specialkurser kommer att ak- tualisera ett allt närmare samarbete med högskolan. ! det samarbetet är det viktigt att folkhögskolans och högskolans olika roll och uppgifter hålls isär.

Den estetiskt inriktade kursverksamhcten har uppmärksammats sär- skilt i direktiven till folkhögskolekommittén.

Enligt kommitténs mening finns det goda skäl för folkhögskolorna att erbjuda förberedande konstnärlig utbildning. Denna bör nämligen vara väl spridd över landet om utbildningschanserna för alla skall bli någorlunda likvärdiga.

Däremot finns det ingen anledning att nu öka kapaciteten. Om gym- nasieskolan kommer att reformeras i enlighet med de utredningsförslag som är under beredning, kommer ytterligare treåriga estetiska linjer att inrättas där. Mycket talar för att en stor del av de ungdomar, som kom- mer att välja dessa linjer, siktar på en yrkeskarriär inom det konstnärli— ga området.

Folkhögskolorna bör också kunna fullgöra viktiga uppgifter för att stimulera det folkliga kulturarbetet. Vissa linjer och kurser skulle kun- na ges en tydligare pedagogisk profil och förbereda för såväl fritidsenga- gemang som yrkesmässig verksamhet inom studieförbunden.

Det bör för övrigt övervägas om inte vissa folkhögskolor i framtiden skulle kunna anförtros nationella uppgifter när det gäller att utveckla kvalitet och arbetsformer i amatörverksamheten och ges stöd för detta

över kulturbudgeten. Ett folkmusikinstitut eller ett körcentrum t.ex. skulle med fördel kunna förläggas till någon folkhögskola.

Varje folkhögskola som startar en ny yrkesinriktad eller studieförbe- redande estetisk utbildning bör kontinuerligt undersöka hur utbildning- en tillgodoser arbetsmarknadens behov och i vilken utsträckning de stu- derande får arbete eller kommer in på vidareutbildning.

Yrkeslnriktade kurser

För de yrkesinriktade kurserna finns omständigheter och villkor som gör det problematiskt att också för dem förorda samma ökade frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna och spe- cialkurserna. Kommittén föreslår därför vissa begränsningar av den yr— kesinriktade utbildningen.

Utgångspunkterna för förslaget har varit att folkhögskt.)lorna bör ha stor frihet att erbjuda yrkesinriktade utbildningar på områden där de har unika förutsättningar att göra goda insatser och särskilt på de omrä- den där ingen liknande utbildning finns, samt att folkht")gskolorna själva bör ta ett mycket stort ansvar för att utbildningen är arbetsmarknadsan- passad och leder till anställning.

Med dessa utgångspunkter som grund anser kommittén att folkhög- skolorna alltjämt bör få ge yrkesinriktad utbildning för folkbildnings— verksamhetens, folkrörelsernas och de ideella och fackliga organisatio- nernas behov av ledare och funktionärer, samt utbildning för Iedaruppv gifter främst inom kultur— och fritidssektorn. Inriktningen och dimen- sioneringen av detta kursutbud bör huvudmännen och skolornas styrel- ser själva ta ansvar för.

Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning. I för— sta hand bör det gälla sådan yrkesinriktad utbildning som inte anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrytering sker och där internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsan- passning och samhällsekonomisk resurshushållning bör emellertid till— Synsmyndighetens medgivande därvid erfordras.

Alla yrkesinriktade kurser skall bjudas ut just som folkhögskolekur— ser och deras syfte och innehåll skall mycket klart deklareras, så att inga missförstånd behöver uppstå om deras behörighets— eller kompetensvär- de. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till omfattningen dominera över de allmänna kurserna och specialkurserna. Kursernas innehåll skall, såsom nu är fallet, till lägst en fjärdedel bestå av allmänna ämnen.

Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade utbildningar på folkhögskolorna bör begränsas. Som exempel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Viss utbildning bör be- drivas som uppdragsutbildning, t.ex. tolkutbildning.

Reduceringen av yrkesinriktade kurser bör ske under en kommande treårsperiod. Omstruktureringen bör initieras av skolorna själva eller av tillsynsmyndigheten i de fall skolorna inte tar egna initiativ.

Sl)

Folkhögskolornas yrkesinriktade kurser bör för övrigt på lämpligt sätt kontinuerligt beaktas i utbildningsplaneringen på riks—, region— och lokalnivå.

Frltlrlsledaru[bildningen

Folkhögskolekommittén har under arbetets gång uppmårksammats på ett antal problem i fråga om fritidslcdarutbildningen. De gäller bl.a. ut— bildningens dimensionering och iekrytering. frågan om bredd eller spe- cialisering, jämställdhet med högskoleutbildning, samt brister beträffan- de fortbildning, läromedel, forskningsanknytning och forskning. Kom- mittén lägger fram en rad förslag som syftar till kvalitetsförbättringar och till ett klarläggande beträffande l'ritidsledarulbildningens ställning inom utbildningsväsendet.

lin utgångspunkt haf varit att fritidsledarskolorna i högre grad än _hittills bör stimulera utveckling och förnyelse på fältet. Det kan innebä- ra att utbildningen på vissa skolor får en starkare inriktning mot vissa målgrupper, t.ex. arbetarrörelsens grupper, frikyrkornas medlemmar, storstädernas förortsbefolkning eller befolkningen i mellanstora indu— stristäder. Det kan också innebära att en fritidsledarlinje knyter an till den profil som finns på den egna folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musiklinje, teaterlinje eller konsthantverksutbildning.

För relativt smala utbildningar som fritidsledarutbildningen, där en marknadsmässig lönsamhet sällan kan erhållas i fråga om läromedels- produktion, är det viktigt att stöd kan lämnas för utveckling och pro— duktion av läromedel. Kommittén föreslår förstärkta insatser genom Statens institut för läromedelsinformation.

Enligt kommitténs mening behövs en påbyggnadsutbildning för fri- tidsledare och fritidspedagoger. Påbyggnadsutbildningen bör knytas till ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och genomföras i samarbete mellan högskolan och en eller flera folkhögskolor med fri- tidsledarlinje.

Universitets— och högskoleämbetet bör få i uppdrag att i samråd med tillsynsmyndigheten och olika intressenter utforma en sådan påbygg- nadsutbildning

Fritidsledarutbildningen bör kunna tillgodoräknas då det gäller krav på allmän behörighet vid antagande till forskarutbildning.

För att få till stånd forskning med primär inriktning mot fritidssek- torn fordras i ett uppbyggnadsskcde forskningsmedel som är öronmärk— ta för denna sektor. Kommittén föreslår därför att en tillfälligdelegation för fritidsforskning upprättas. Den kan organisatoriskt knytas till forsk- ningsrådsnämnden. Finansieringen av forskningsmedlen kan ske genom bidrag från intressenterna, dvs. staten. kommunerna och föreningslivet.

()()

Handikappades möjligheter till folkltögskt.)ltrsmdier

Kommittén har funnit att mycket redan gjorts och görs för att underlät- ta för handikappade att bedriva folkhögskolestudier. Hår åsyftas också de som har andra handikapp än fysiska. psykiska och medicinska, näm- ligen de som har sociala problem eller läs— och skrivsvårigheter eller Språksvårigheter därför att de är invandrare eller flyktingar.

Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor om möjligt blir fullt tillgängliga för deltagare med olika handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av handikappanpassning.

Åtgärder behövs också för att förbättra själva undervisningssituatio- nen. Enligt nuvarande regler kan skolorna anställa speciallärare och an- passningslärare för handikappade. Skolorna får vidare via SÖ och Nämnden för vårdartjänst bidrag till assistenter. För att möta det ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anstäl- la sådan personal.

Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handikapp- frågor är en nödvändig förutsättning för att undervisningen och studiesi- tuationen i övrigt skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav.

Skolorna bör även i fortsättningen ges resurser som täcker deras merkostnader när de tar emot handikappade.

K arta kurser och samverkanskurser

Kommittén har funnit att verksamheten med korta kurser i samverkan med organisationer och studieförbund i allt väsentligt har utvecklats i linje med riksdagsbeslutet l()77. Verksamheten bör därför få fortsätta och dessutom expandera på de skolor där den nu förekommer endast mycket sparsamt.

Det finns emellertid skäl för en uppmjukning av nuvarande tämligen strikta regler om lärarmedverkan m.m. För att en samverkanskurs verk— ligen skall bli en folkhögskolekurs och inte en kurs vilken sotn helst, och för att den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha an- svaret för den, bör dock alltjämt gälla att rektor eller fast anställd lärare på den anordnande skolan tillsammans med samverkanspartnern skall planera, administrera och utvärdera kursen. Vidare bör så långt möjligt och till lägst femton procent lärare på den anordnande skolan svara för undervisningen.

Vidare bör samverkanskurser alltid ingå i ett större aktivitetssam- manhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisa- tionens fortlöpande utbildning eller fortbildning. De bör normalt anslu- ta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga profil.

Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå till högst en tredjedel av en skolas deltagarveckor men ej få överskrida hälften. Den högre gränsen avses gälla för skolor tillhörande rörelser och organisatio- ner som har få skolor att anlita för sin kursverksamhet.

Prop. NNO/*) | :82 Bilaga I

De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem dagars Prop. 1990/9lz82 längd än den ovan nämnda, bör under kommande treårsperiod om- Bilaga [ strukturera sin verksamhet.

Samtidigt bör skolor, som nu har mycket få samverkanskurser, söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studieförbund och organi- sationer och med kulturinstitutioner som bibliotek, muséer och teatrar etc.

Med lärartjänstgöringen på korta kurser förbundna problem bör lö- sas i ett nytt arbetstidsavtal.

Uppdragsutbildning inom folkhögskolan

Sedan 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k. upp- dragsutbildning.

Kommittén har funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsättningar. Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört för folkhögskolornas vanliga verksamhet positiva ef- fekter.

Omfattningen har varit måttlig - utbildningen har engagerat ett 00— tal skolor och har i regel begränsat sig till några. eller högst en handfull, kurser på varje skola. Vid några skolor har den emellertid fått så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i frä- ga och tillsynsmyndigheten.

På grund av det som här anförts anser kom mitten att folkhögskolor- na även fortsättningsvis bör få äta sig uppdragsuthildning under vissa förutsättningar.

En sådan förutsättning är att utbildningen i fråga ansluter till skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildning- en till omfattningen är så begränsad att den inte i något avseende men- ligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbild- ningen gcr full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidra- get till skolans reguljära utbildning inte ändras.

Kommittén vill i detta sammanhang väcka frågan om inte många korta samverkanskurser med ringa anknytning till skolornas verksam- hetsinriktning skulle kunna ges som uppdragsuthiIdning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod t.ex. genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

Studieomdömet och dess normering m.m.

Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskolepro- vet, det s.k. "folkhögskoleprovet". Kostnaderna för rättningen av provet har uppgått till ca 250000 kronor per år.

Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att använda detta normeringsinstrument, och saknar också medel därtill för kommande budgetår. Den av SÖ ombesörjda norn'teringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet. byggt på samma slags frå- gor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt. är det nödvändigt att ny— konstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar. Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts uppgå till 600000—700000 kronor. En sådan nykonstruktion torde behöva göras vart fjärde eller femte år.

Med giltighet från och med antagningen till hösten IW! gäller nya regler för tillträde till högskoleutbildning. Generellt sett innebär de nya reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler möjligheter än nu till antagning. De nya reglerna väntas få den effekten att 40 000 eller fler sökande årligen kommer att genomgå högskoleprovet mot nu ca 10 000.

Efter analys av frågan om behovet av ett normet'ingsinstt'ument har kommittén konstaterat att nuvarande system för normering har mist en stor del av sitt värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbun— det inte deltar i folkhögskoleprovet och därigenom att många elever även på deltagande skolor bojkottar det. Ett mindre antal skolor utdelar inte några omdömen.

Enligt kommitténs mening kan det ifrågasättas om något instrument för normering av detta slag över huvud taget behövs med tanke på hur den grupp som deltar i proven numera är sammansatt.

Kommittén anser att lärarkollektivens bedömningar i nuvarande si— tuation förefaller fullt tillräckliga. Detta förutsätter dock att nuvarande rekommendation om fördelningen av omdömesgrader följs på skolorna och att tillsynsmyndigheten uppmärksammar och påtalar flagranta av- steg från den rekommendationen. Rektor bör självklart också ha ett an- svar att tillse att sådana inte förekommer.

Det kan för övrigt diskuteras om studieomdömet alls behövs om hög- skoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan visar att det inte längre ftnns samma anledning som hittills att ge graderade studieomdömen och att ha en särskild kvotgrupp för folkhögskolesökande, bör en förändring övervägas.

När det gäller folkhögskolestudiers behörighetsvärde. avgörs detta av UHÄ i tillämpningsföreskrifter till ht'igskoleft'irordningen.

Under förutsättning att av UllÄ föreskrivna villkor för allmän hchö— righet i övrigt uppfyllts, bör såväl allmänna kurser som specialkurser och yrkesutbildningskurser inom folkhögskolan kunna ge allmän behö— righet.

Vad beträffar folkhögskolornas rätt att utfärda intyg om särskild be— hörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav på lägsta betyg eller läg- sta medelbetyg, så bör villkoren härför skärpas. Innehållet måste i allt väsentligt motsvara vad som gäller för ämnet eller ämnena i fråga i gym— nasieskolan eller komvux. Lärarna bör i princip ha utbildning och be-

Prop. NNO/91:82 Bilaga !

hörighet som är likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux har i ämnet eller ämnena och de bör ha god kännedom om fordringar- na för olika betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsva- ra åtminstone vad som gäller i komvux.

Obligatoriska centrala prov i åsyftade ämnen hör införas också för folkhögskolor som önskar ge särskild behörighet i något eller några av" dessa ämnen.

När det slutligen gäller folkhögskolornas rätt att utfärda intyg som styrker att kursdeltagare på grundskolenivå har uppnått behörighet för gymnasiestudier, bör sådant intyg få utfärdas till den som med godkänt resultat genomgått en allmän kurs vilken i allt väsentligt givit sådana kunskaper och färdigheter som motsvarar fullständig studiekurs i års— kurs 9 på grundskolans högstadium.

Huvudman naskapsfrågor

I vissa landsting har diskussioner förts om omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet och om ett övcrft'irande av landstingsfolkht'ig— skolor till olika slag av folkrörelser.

Ett resultat av hittills förda diskussioner är att huvudmannaskapet för Gripsholms folkhögskola fr.o.m. ] juli 1990 övergått från Söderman- lands läns Iandsting till Röda korset. Konkreta diskussioner om eventu- ella överlåtelser pågår i Stockholms kommun och i Kalmar län.

Genom svar på en enkät har ett femtontal organisationer anmält pre- liminärt intresse av att överta landstingsfolkhögskola.

l kommitténs direktiv sägs att profileringen av folkhögskolans verk- samhet bör bli tydligare i framtiden med tanke på att det övriga utbild- ningsväsendct numera är så väl utbyggt. Om landstingsfolkhögskolor överläts till folkrörelser och ideella organisationer, underlättas onekli- gen möjligheterna att både ideologiskt och innehållsmässigt profilera verksamheten. Kommittén anser därför att sådana huvudmannaskaps- skiften bör främjas.

Med någorlunda god framförhållning inför ett övertagande och med smidiga övergångsbestämmelser torde säkerligen de flesta eventuellt uppkommande personalproblem kunna lösas.

Kommittén anser vidare att organisation eller rörelse, som önskar överta landstingsfolkhögskola, bör få tillgodoräkna sig hela eller större delen av vid överlåtelsetillfället till skolan i fråga utgående statsbidrag. Hur stor del av statsbidraget i form av elevveckor (deltagarveckor) som får övertas bör avgöras från fall till fall.

lnternat—externat. Utlokaliscring av kurser m.m.

Internatplazser och internathoende

Folkhögskolornas mest påtagliga särart har varit möjligheten att kunna erbjuda utbildning och studier i internatmiljö.

Under de senaste femton åren har andelen internathoende sjunkit. Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kommunikationer- nas och privatbilismens utveckling liksom förändringar av levnadsför- hållanden och levnadsvanor.

lnternatet och internatmiljön erbjuder mycket goda förutsättningar för skapandet av en personIighetsutvecklande social gemenskap och en engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö.

Även externatskolorna och externatkurserna kan utgöra goda person- lighetsutvecklande och socialt utvecklande pedagogiska miljöer. Men kommittén anser att internatformen har så stora fördelar att det alltjämt är angeläget att så många skolor som möjligt erbjuder internathoende och att de fullt ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger.

Det är allmänt omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenderar att öka och att internatkursverksamhet är dyrare än externat— kursverksamhet. Många efterfrågar därför någon form av förstärkning av statsbidraget till skolor eller kurser med internathoende. Kommittén har övervägt frågan men har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå nä- gon förstärkning.

Utlokaliscring av kurser

Sedan 1977 har en folkhögskola rätt att förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med mo- derskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av statsbidrag till kursverksamhet på annan ort.

Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolortcn har många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade nått. Möjlighe- terna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och orga— nisationer att tillgodose utbildningsbehov i regionala och lokala organ. avdelningar och församlingar.

Men när utlokaliseringen av kurser sker på längre avstånd, kan med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever. kursdeltagare och skola kan upprätthållas. ] några fall kan också ifrågasättas om moders— kolan i förhållande till de utlokaliserade långa kurserna verkligen är en "huvudskola" i den meningen att huvudddelen av verksamheten bedrivs där.

Det finns uppenbara risker med en alltför långtgående utlokalise— ring. En sådan är den att folkhögskolorna i allt för hög grad blir instru- ment för bidragsförmedling till organisationers kurser på olika orter i stället för verkliga skolenheter. En annan risk är att reella ftlialskolor

åter uppstår, ett system som riksdagen 1977 uttryckligen ansåg borde Prop. UNO/91:82 upphöra. Ililaga l

Kommittén anser därför att den pågående utvecklingen mot reella fi- lialer på betydligt längre avstånd än dagligt pendelavständ frän moders- kolan bör brytas. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att härvid- lag ta erforderliga initativ. Möjligheterna att flytta "moderskolan" till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger, kan vara ett alter- nativ.

För någon eller några av de i detta sammanhang aktuella skolorna är en uppdelning i flera skolenheter det bästa alternativet. Om en sådan delning sker helt inom ramarna för både den totala verksamhetsvoly- men i riket och för huvudmannens tilldelning av bidragsvcckor, uppstår så vitt kommittén kan se inga negativa effekter. Sådana förändringar till- styrks därför.

Enligt kommitténs mening bör det i framtiden bli möjligt för en hu— vudman, som ansvarar för flera skolor, att i viss omfattning och inom ramen för en långsiktig planering själv bestämma fördelningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhög- skoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.

Pingstförsamlingarnas skol— och kursverksamhet, som är huvudman för pingströrelsens skolor, har i skrivelse till kommittén önskat få ge- nomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att den- na skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhct med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. Kommittén föreslår att en sådan uppdelning får göras per den 1 juli 1991.

Studiefinansicri ngsproblem

Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter att behandla sludiefi- nansieringsproblem. 'l'ill kommittén har dock från folklu'igskolorna med stort eftertryck framhållits att sludicfinansicringcn är ett av de allra svåraste hindren för att rekrytera deltagare bland dem sotn har det stör— sta behovet av folkhögskolcstudier. _

En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuva— rande systemet för vuxnas möjligheter att finansiera studier. Kommittén har i en skrivelse till utredaren närmare beskrivit de folkhögskolestude- randes studief'tnansieringsproblem.

Ett förenklat statsbidragssystem

Till folkhögskolorna bör i framtiden liksom nu utges allmänt bidrag, förstärkningsbidrag och särskilda bidrag. Statsbidragssystcmel bör för— enklas och schablonieras mer än nu och specialdestinerade bidrag slås samman till färre poster.

()()

Allmänt bidrag

Det allmänna bidraget skall utges efter det antal bidragsberättigade del- tagarvcckor en folkhögskola har genomfört.

Det totala antalet deltagarvcckor för vilka statsbidrag utges, bestäms för vart och ett av läsåren under perioden 1991/()2—1993/94 till en volym som i stort sett motsvarar den som skolorna disponerade under 1980/90. Varje enskild folkhögskola garanteras i princip för varje år i treårsperio— den ett antal deltagarvcckor, som beräknas till genomsnittet av de tre se- nast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag.

För att ge de minsta skolorna möjlighet att växa bör de under treårs- perioden successivt kunna öka sitt bidragsumlerlag till 4000 deltagar- veckor. Denna ökning bör finansieras genom att bidragsunderlaget till övriga skolor begränsas till högst 7500 deltagarvcckor per skola. l)cnna begränsning är motiverad enbart av de begränsade ekonomiska resurser— na. Kommittén anser inte att stora skolor av t.ex. pedagogiska skäl bör minska sin verksamhet. För att markera detta ställningstagande föreslås att tio procent av deltagarveckans värde bör ges som bidrag för överskju- tande veckor upp till 11000.

För treårsperioden 1994/95—1996/97 bestäms antalet statsbidragsbcrät- tigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedöm- ning, som föregåtts av en uppföljning och utvärdering av verksamheten under den föregående perioden.

Det allmänna bidraget bör vid övergången till ett nytt bidragssystem justeras för samtliga skolor. För det första året i treårsperioden justeras bidraget med hälften av den förändring som inträffat till följd av det nya systemet och för det andra året med 25 procent. Därefter utges statsbi— drag utan justeringar.

En viss mängd undervisning per deltagarvecka bör alltjämt föreskri- vas. Kravet på lärartäthet bör sättas till det antal timmar som motsvarar 2.0 undervisningstimmar. En förändring från nu 2,1 undervisningstim- mar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca fem procent av statsbidraget kan användas till andra ändamål än undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser som sko- lorna själva bedömer bäst för verksamheten.

Fem procent av det allmänna bidraget bör dock bindas för att finan— siera rekrytering, uppsökande verksamhet och åtgärder som motiverar vuxna korttidsutbildadc för studier samt utvecklingsarbetc och personal- fortbildning.

Förstärk/tingsbizlrag

Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett förstärkningsbidrag till skolornas merkostnader för lnmdikappades stu- dier och kvalificerad musikundervisning.

Bidraget till skolornas merkostnader för handikappades stadier bör bibehållas i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av sär-

Bilaga 1

skilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmäs- sigt räknas som 1,5 deltagare.

Även bidraget till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificerad nm- sikundervlsning bör kvarstå i nuvarande former och omfattning. Kom- mittén anser dock att bidragsgivningen bör koncentreras mer än idag till de skolor som har särskilt stora kostnader för sin musikundervisning därför att utbildningen ifråga kräver hög lärartäthet.

Särskilda bidrag bör ges för att finansiera särskilt kostmtdskrävandc verksamhet. Antalet sådana bör dock så långt möjligt begränsas.

Personalfrågor

Ett samlat personaladministralivi ansvar

Folkhögskolornas samlade personalstyrka kan uppskattas till ett stycke över femtusen personer. Den består dels av pedagogisk personal, främst rektorer och lärare, vars Iöne— och anställningsvillkor är statligt reglera- de, dels av annan personal för vilka huvudmännen och folkhögskolesty- relserna här hela det personaladministrativa ansvaret.

Kommittén har sett betydande fördelar med ett enhetligt personalan- svar. En fördel är att huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lät- tare kan disponera den samlade personalstyrkan efter från tid till annan skiftande behov och enligt på varje skola vid varje tidpunkt rådande för- utsättningar. En annan fördel är att en samordning av Iärartjänstgöring på folkhögskola och i det fria bildningsarbetet underlättas; inom det se- nare finns inga statliga personalregler.

Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande dubbla personalansvar är att riksdagen på regeringens förslag hösten 1980 beslutat att den statli— ga regleringen av skolledar— och lärartjänsterna inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. I propositionen i frågan (prop. 1989/90:41) sades att förslaget borde få konsekvenseräven för folhögskolorna.

Kommittén föreslår att den statliga regleringen av folkhögskolornas rektors— och lärartjänster upphör med utgången av juni månad 1991 med anförda skäl som grund.

Beträffande frågan om förhandIingsorganisation på arbetsgivarsidan visar uttalanden från Landstingsförbundet och RIO att dessa båda hu- vudmannaorganisationer har goda möjligheter att samverka för att få till stånd ett avtal, som kan tillämpas för såväl de landstingskommunala som de rörelse-, organisations— och stt'idft'ireningsägda folkhögskolorna. Kommittén anser det önskvärt att ett sådant avtal kommer till stånd.

En mer flexibel arbetstidsreglcring

Den tyngdpunktsförskjutning mot det fria bildningsarbetet som kom- mittén förordar för folkhögskoleverksamheten, förutsätter" motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. läraren mäste bl.a. ägna mer tid

Bilaga 1

och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandlcdning och ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer tid måste ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering.

Detta leder till slutsatsen att en översyn av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering behövs. Ett av syftena med en sådan översyn bör vara att underlätta en mer flexibel disponcring av lärarnas årsarbetstid. l-"in sådan kan bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna.

Ett annat syfte med översynen bör vara att underlätta en samordning av lärartjänstgöring på folkhögskola med tjänstgöring vid andra skolfor— mer och inom det fria bildningsarbetet.

Om den statliga regleringen av rektors— och lärartjänsterna upphör, bör den rekommenderade översynen göras av de blivande avtalsslutande parterna under samråd med statens arbetsgivarverk.

En förbättrad lärarutbildning och lärarforthildning

Kommittén vill framhålla, att både grundutbildningcn och fortbildning- en av lärare måste rättas efter den tyngdpunktsförskjutning i verksamhe- ten mot det fria bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som kommittén förordat.

Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs förslag, blir det naturligt att dessa får ett större inflytande än nu på Iärarutbildningen och ökat ansvar också för fortbildningen.

Med upphörandet av den statliga regleringen av lärartjänsterna, upp- hör också för folkhögskolorna det nuvarande systemet med ll—avdragsle— dighet för studier. I stället förordar kommittén, som framgår av kapitlet om statsbidragsgivningen, att bidrag till fortbildning och lokalt utveck— lingsarbetc läggs in i schablonbidraget till skolorna. Det blir därmed lol- högskolestyrelscrna som får ansvaret för hur medlen till fortbildning skall användas.

Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget med en översyn av Iärarutbildningen och Iärarfortbildningen. Möjlighe— terna att förlägga lärarutbildningen till mer än en högskola bör därvid diskuteras.

Den centrala statliga förvaltnings— och tillsynsfunktionen

Det är en erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl som central för- valtnings— och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna. Men med tanke på den översyn av SÖ:s uppgifter och organisation som förestår kan det finnas skäl att överväga alternativ. Översynen kommer nämligen sanno- likt att innebära att SÖ får en helt ny struktur.

Ett annat skäl är att en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden säkerligen kommer att medföra att ett ökat ansvar för verksamheten läggs på studieförbunden. Också det statsbidragssystem

som kommittén föreslår kommer att ge huvudmännen och folkhögsko- lestyrelserna ett ökat självständigt ansvar för verksamheten.

Nu nämnda skäl talar för att man vid en översyn av Sözs uppgifter och organisation bör överväga att överlöra det centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings- och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbild- ningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för folkhögskolorna samt för studieförbunden och den kulturverksamhet som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd.

Efter att ha vägt skäl för och emot en. sådan förändring, lörordar kommittén att frågan om central statlig förvaltnings— och tillsynsmyn- dighet för folkbögskolorna förutsättningslöst prövas vid översynen av SÖ:s framtida uppgifter och organisation.

En förbättrad uppföljning och utvärdering

Kommittén föreslår riktlinjer för uppföljning och utvärdering av folk- högskolornas verksamhet.

Huvudansvaret för utvärderingen av verksamheten måste vila på de verksamhetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvudmännen.

Vad riksdagen och regeringen har anledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften, mål och uppgifter som staten' satt" upp som villkor för sitt bidrag och som författningsreglerats i folkltögskolcft'irordningen.

Utvärderingen bör redovisas i samband med vart tredje års fördjupa- de anslagsframställning. lnget hindrar att riksdagen och/eller regeringen inför varje sådan framställning uttrycker önskemål om bestämda utvär- deringsinsatser.

Stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhögskolestyrelser bör därför i samverkan utforma och utpröva nya former och metoder för re- sultatredovisning och utvärdering. Särskild vikt bör därvid läggas vid bc- hovet av kvalitativt inriktad utvärdering. 'l'iIlsynsmyndigheten bör ges i uppdrag att initiera och leda detta utvecklingsarbetc.

En ny folkhögskoleförordning

Kommitténs förslag till ny folkhögskoleft'irordning bygger på uppfatt- ningen att endast de föreskrifter skall linnas som staten anser oundgäng- liga för att syftet med statsbidragsgivningen skall nås och att tillämp- ningsföreskrifter. utfärdade av tillsynsmyndigheten, skall behövas endast i undantagsfall. Därför har ett antal bestämmelser i nu gällande förord— ning uteslutits. Det sistnämnda gäller framför allt bestämmelser i fråga om tjänsteregleringen för lärare och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande statliga regleringen upphör.

Prop. NNO/91:82 Bilaga I

Bilaga 1

Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten som huvudmän- nen och folkhögskolestyrelserna föreslås få, har bestämmelserna i nuva- rande förordning om tillsynsmyndighetens fastställande av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. utgått liksom detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör själv få avgöra vilka samrådsorgan som bör finnas och vilka befogenheter som dessa bör ha. Med tanke på folk- högskolornas betydelse som demokratifrämjande institutioner har dock en bestämmelse medtagits om medinflytande vid styrelsesammanträden för kursdeltagare, lärare och övrig personal.

Skyldigheten att erbjuda avgiftsfri hälsovård föreslås upphöt'a — nä- gon sådan skyldighet föreligger inte inom andra vuxenutbildningsfor- mer.

Sammanställning av remissyttranden över folkhögskolekommitténs betänkande (SOU 1990:65)Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Yttranden har lämnats av 52 myndigheter och organisationer vilka be— retts tillfälle därtill, nämligen socialstyrelsen, statskontoret, riksrevi- sionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens invandrarverk (SlV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestöds- nämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), statens kulturråd, statens han- dikappråd, arbetsmarknadsstyreIsen, nämnden för vårdartjänst, universi- tetet i Linköping, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Rö- relsefolkhögskolornas intresseorganisation (RlO), Svenska folkhögsko- lans lärarförbund (SFHL), Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFRF), Lärarnas riksförbund (LR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste- männens Centralorganisation (TCO), Folkbildningsförbundet, lands— tingen i Stockholms, Sörmlands, Östergötlands, Jönköpings, Krono- bergs, Kalmar, Blekinge, Kristiandstads, llallands, Bohusläns, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle- borgs, Västernorrlands. Jämtlands, Västerbottens. och Norrbottens län, Stockholms och Gotlands kommuner, Handikappförbundens central— kommitté (l-lCK), Sveriges Frikyrkoråd, Svenska kyrkans centralstyrelse, Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), Sveriges Riksidrottsförbund samt Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Därutöver har 58 yttranden inkommit från följande organisationer och enskilda: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Pensionärernas riks- organisation (PRO), Ridfrämjandet. Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades riksförbund, Riks— förbundet för bjärt- och lungsjuka, Riksförbundet för social och mental hälsa, De handikappades riksförbund, l-lyresgästernas riksförbund, Hy- resgästföreningen i Södra Skåne respektive i Angered, OIK—förbundet, Fritidsforum, Forum för fritidsforskning, Föreningen Sveriges fritid- schefer, Fritidsledarskolorna, pedagogiska insitutionen, folkbildningsrå- det och institutionen för lärarutbildning vid Linköpings universitet, Folkbögskoleföreningen i Angered och i Malmö, Rektorsföreningen för landstings- och primärkommunala folkhögskolor, SÖ:s samrådskretsar för framtidsfrågor respektive socialpedagogiska och kulturpedagogiska frågor, utbildningsrådet för dramapedagogiska utbildningar på folkhög- skolorna, Rektorerna vid rörelsefolkhögskolorna i Skaraborgs län, Birka folkhögskola (enskild lärare),Bollnäs folkhögskola (Iärarrådet), Bona folkhögskola (gemensamt för styrelse, lärarråd, elevkår och rektor), For- sa folkhögskola (LR:s lokalavdelning), l-"ramnäs folkhögskola (styrelsen), Göteborgs folkhögskola (styrelsen och lärarrådet), Hellidens folkhögsko- la (SFlles lokalavdelning), Hemse folkhögskola (elevkåren). Härnö- sands folkhögskola (rektor), Kvinnofolkhögskolan (styrelsen). Kyrke- ruds folkhögskola (Iärarrådet och SFlles lokalavdelning), Katrinebergs folkhögskola (styrelsen), Ljungskile folkhögskola (styrelsen), Malungs folkhögskola (styrelsen), Marieborgs folkhögskola (styrelsen), Molkoms

Bilaga 2

folkhögskola (styrelsen), Mora folkhögskola (styrelsen, lärarrådet och elevkåren), Samernas folkhögskola (styrelsen), S:ta Birgittas folkhögsko- la (styrelsen), Sånga—Säby folkhögskola (styrelsen), Stensunds folkhög- skola (styrelsens arbetsutskott), Wendelsbergs folkhögskola (lärarrådet), Wiks folkhögskola (lärarrådet), Vimmerby folkhögskola (styrelsen), Års- tagårdens folkhögskola (personalen respektive studerandekåren), samt Örebro folkhögskola (Iärarrådet och styrelsen).

Sammanställningen har disponerats efter betänkandets kapitel- och rubrikindelning.

1. Vuxenutbildningen och folkhögskolan i ett framtidsperspektiv

Så gott som alla remissinstanser instämmer i allt väsentligt i kommitténs syn på folkhögskolans roll och uppgifter i framtiden. Många understry- ker särskilt den betydelse folkhögskolan har och bör ha för det fria folk- bildningsarbetet och för de korttidsutbildadc. Några använder formule- ringen att folkhögskolan bör vara ett folkrt")relsef(")rankrat och profilbe- stämt alternativ till det allmänna skolväsendet.

Allmänt tillstyrks den föreslagna övergången till en mer utpräglad mål- och resultatstyrning och därmed till minskad statlig reglering av verksamheten. Men nästan lika allmänt anses att regelförenklingen kan och bör gå längre än vad kommittén föreslagit.

Kompletterande eller avvikande synpunkter har anmälts från några håll. Sålunda anser statskontoret att folkhögskolans utbud mera marke- rat borde ha setts i ett totalt vuxenutbiIdningsperspektiv och att risken för fortsatt överetablering av vuxenutbildning borde ha bedömts. En jämförelse mellan folkhögskolornas kostnader och kostnaderna inom övrig vuxenutbildning för likartade utbildningar borde också ha gjorts.

Ser man folkhögskolan huvudsakligen som en integrerad del av vux- enutbildningen, bör skolan dimensioneras i relation till hela vuxenut- bildningen, framhåller statskontoret vidare. Ser man däremot folkhög- skolan som en del av samhällets stöd till folkrörelserna, kan stödet över— föras till det allmänna folkrörelsestt'idet på civildepartementets huvudti- tel. Statskontoret förordar det senare alternativet. Också besparingssyn- punkter anläggs av statskontoret som förmodar att behovet av åtstram- ning av statsutgifterna rimligtvis innebär att även statsbidragsnivån till folkhögskolorna kan komma att omprövas. Uppfattningen delas av RRV. Landstingsförbundet påpekar att antalet folkhögskolor inte måste vara konstant och att landstingen kan komma att ompröva behovet av folkhögskolor på samma sätt som gäller för all annan landstingsverk— samhet.

RRV anser att statsmakterna bör överväga mera långtgående föränd- ringar än vad kommittén föreslagit. De förändringar som RRV vill se gäller bl.a. tydligare utbudsbegränsningar av de yrkesbetonade kurserna och kortkurserna. Också socialstyrelsen, CSN, Landstingsförbundet, Kom- munförbundet, statens kulturråd, LR, BIK-förbundet, Stockholms läns

Bilaga 2

landsting och dess kulturförvaltning, Stockholms stad och dess skolstyrelse, Gävleborgs läns m.fl. landsting samt SFEI" anser att den yrkesinriktade utbildningen bör begränsas. '

SÖ menar liksom statskontoret och RRV att folkhögskolans uppgift inom vuxenutbildningen bör göras klarare och att en tydligare rollför— delning mellan folkhögskolan och övrig vuxenutbildning bör eftersträ- vas. Därvid måste folkhögskolans möjligheter att genom sin särart vara en alternativ utbildningsform särskilt beaktasDetta innebär bl.a. att folkhögskolan inte bör ha monopol på något slag av utbildning.

SÖ anser också att det hade varit önskvärt om kommittén anlagt ett starkare nordiskt och internationellt perspektiv på folkhögskolan. Sam— ma uppfattning framför RIO, som därtill menar att kommittén kraftiga- re borde ha betonat folkhögskolornas betydelse för folkrörelser och or- ganisationer. '

Arbetsmarknadsstyrelsen och SÖ påpekar att det är viktigt att folkhög- skolornas verksamhet är arbetsmarknadsorienterad och arbetsmarknads- anpassad.

Att folkhögskolorna bör kunna vara kulturcentra i bygden och re— gionen och att de också har en viktig roll när det gäller att höja kvalite- ten på det amatörkulturella området understryks av statens kulturråd. Den senare uppgiften kan enligt kulturrådet fullgöras genom ett närma- re samarbete med studieförbunden och genom arrangerande av möten mellan den professionella kulturens utövare och amatörkulturens delta- gare.

Statskontoret, RRV, SÖ och UI-IÄ anser att kommittén borde närmare ha analyserat frågan om vad som beträffande målgrupper m.m. bör skil- ja folkhögskolan från den kommunala vuxenutbildningen så att paral- lella utbildningar kan undvikas. Folkhögskolans främsta uppgift finns inom det fria bildningsarbetet, och folkhögskolorna bör inte vara yrkes- utbildningsinstitutioner och paralleller till gymnasieskolan eller alterna- tiv till högskolan. Däremot bör kontakterna mellan folkhögskolan och högskolan förstärkas ifråga om spridandet av aktuell forskningsinforma- tion.

Att olika anordnare av vuxenutbildning ger möjligheter att nå sam— ma mål men på olika vägar är dock inte detsamma som att ge parallella utbildningar, framhåller Gotlands kommun. Ett visst mått av konkurrens mellan olika vuxenutbiIdningsanordnare ger dessutom mångfald, nytän- kande och kvalitet.

Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning vid Linköpings universitet anser att kommittén borde utförligare ha behandlat folkhög— skolan som utvecklings— och kulturinstitution. Styrelsen för Kvinnofolk- högskolan i Göteborg tycker att kvinnoperspektiv borde ha beaktats me- ra vid överväganden om folkhögskolan som vuxenutbildare.

Bilaga 2

2. Ett brett kursutbud med tydlig folkhögskoleprofil

2.1. Kursutbudets allmänna karaktär

Vad som föreslagits beträffande indelningen av kursutbudet och dettas karaktär, kursernas längd och benämning m.m. finner de flesta ända— målsenligt. Bl.a. tillstyrker följande förslaget; RRV, UHÄ, (TSN, Lands— tingsförbundet, Kommunförbundet, LO samt Kronobergs, Kalmar, Hal- lands, Bohusläns, Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs läns landsting.

Några, bl.a. Västmanlands läns landsting, frågar om man behöver skil- ja på allmänna kurser och specialkurser eller på specialkurser och yr- keskurser. Enligt RIO och SFHL kan det bli svårt att avgöra om en kurs är en specialkurs eller en yrkeskurs. RIO avvisar inte förslagen men fin- ner det inte nödvändigt att indelningen av kursutbudet regleras i förord- ning. RlO anser också att 4 veckor bör vara lägsta "långkursmått", samt att någon högsta tidsgräns för långa kurser inte är nödvändig. RlO me— nar vidare, liksom även SFHL, att kurser i samverkan med högskola skall kunna anordnas som högskolepoänggivande kurser om vissa hög- skolevillkor är uppfyllda.

StyreLsen för Marieborgs folkhögskola hävdar att folkhögskolan all- tjämt bör vara en konvergenspunkt både för folkbildnings och vuxenut- bildningstraditionerna, och styrelsen för Sånga-Säby folkhögskola, lärar- rådet vid Bollnäs folkhögskola, personalen vid Årstagårdens folkhögskola och elevrådet vid Hemse folkhögskola m.fl. anser det angeläget att folk- högskolans behörighetsgivande utbildning och yrkesutbildning får vara kvar.

2.2 Allmänna kurser

Remissorganen instämmer överlag i kommitténs slutsats att de allmänna kurserna bör finnas kvar och att folkhögskolorna genom flexibla Under- visningsformcr och särskilda satsningar bör göra allt vad de kan för att nå korttidsutbildadc, vilka bör utgöra kursernas främsta målgrupp. Många betonar det nödvändiga i att studiefinansieringsmöjligheterna av— sevärt förhättras för denna målgrupp.

Enligt Folkbildningsrådet vid Linköpings tutiwrrsitet bör kursen inte beskrivas genom angivande av vilket slag av ämnen den skall innehålla - istället bör anges att den ger kunskaper inom ett brett kunskapsområde och att den är anpassad efter utbildningsmässigt eftersatta gruppers be- hov.

Om förslaget att varje skola för att vara statsbidragsberättigad årligen skall anordna minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och med lägst 20 deltagare närvarande vid kursstarten är meningarna delade. Förslaget tillstyrks av bl.a. RRV, SÖ, SFEF, l.andstingsförbundet och landstingen i Sörmlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län. SÖ framhåller att detta statsbidragsvillkor är ett grundläggande krav för stadga i verksamheten och för upprätthållande av en bred kompe-

Bilaga 2

tens hos lärarkåren. Det markerar betydelsen av en gemensam bas av allmänorienterande kurser som motverkar tendensen till dominans för korta och mer specialbctonade kurser. En lång allmän kurs är också en . förutsättning för att de utbildningspolitiska målen skall nås. Eftersom kommittén vidgat definitionen på allmän kurs, innebär förslaget i prak- tiken en uppmjukning av nu gällande regler.

Andra är tveksamma med tanke på svårigheterna för mindre skolor utanför tätorterna att uppfylla kravet. De förordar att nuvarande alter— nativ till huvudvillkoret får stå kvar, dvs. årligen minst två kurser om minst 15 veckors längd vardera och i tiden förlagda efter varandra; det innebär i praktiken en lS-veckorskurs per termin. Till dessa hör SFI/L, Bohuslandstinget, Örebro och Västerbottens lärts landsting, AB PRO för- modar att dess skola sannolikt måste läggas ned om förslaget genomförs.

RIO, Folkbildningsförbundet, ABF, Svenska kyrkans centralstyrelse, Fri- kyrkorådet, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Jämtlands läns landsting avstyrker eller uttalar tveksamhet med mo- tiveringen att förslaget kan äventyra möjligheterna att nå korttidsutbil- dadc. RIO förordar för övrigt en helt ny variant av innebörd att varje folkhögskola årligen för prioriterade grupper skall anordna allmänori— enterande kurser av minst 4 veckors längd och som omfattar minst 600 deltagarveckor.

Norrbotten läns landsting tänker sig att kravet på en 30 veckors all- män kurs kan uppfyllas genom en uppdelning av kurstiden i intervaller under en treårsperiod.

Frikyrkorådet, Sveriges Dövas Riksförbund, styrelsen för Samernas res- pektive Sånga-Säby folkhögskola m.fl. påtalar svårigheterna att rekrytera minst 20 deltagare och att behålla det antalet under en lång kurs samt att effektivt utöva sådan pedagogik som ofta är nödvändig för korttidsut- biltlatle.-l'-"lera av dessa remissorgan påtalar behovet av dispensmöjlighe- ter. '

Endast i några få yttranden, såsom från Sveriges Dövas Riksförbund, förekommer invändningar mot förslaget att allmänna kurser inte skall få anordnas enbart för sådana som redan har fullständig 3- eller 4—årig gymnasieuthildning.

2.3. Specialkurser

lnga invändningar noteras, men en rad tillstyrkanden och understryk- ningar från t.ex. UIIÄ, SÖ, Kommunförbundet, RIO, 1.0 och Svenska kyrkans centralstyrelse. RRV påpekar dock risken för dubblering inom folkhögskolan av gymnasieskolans estetiska kursutbud och anser att nå- gon form av medgivande från tillsynsmyndighet därför bör prövas. Värmlands läns landsting noterar att komittén inte diskuterat antag- ningsproven till vissa estetiska utbildningar; landstinget kan endast med tvekan acceptera sådana prov. CSN anser att de långa konstnärliga ut- bildningarna är ett problem inte minst ur studiestödssynpunkt.

Bilaga 2

'Folkhögskolornas utbildningsråd för dramapedagogutbildningen yr- kar bl.a. på att denna utbildning bör kompletteras med en ettårig på- byggnadskurs och ges högskolemässigt kompetensvärde.

Statens kulturråd anser att översynen av den högre konstnärliga ut- bildningen bör behandla frågan om folkhögskolornas förberedande ut- bildning och att folkhögskolorna bör ha ett arbetsmarknadsperspektiv vid sin planering av kur5utbudet. Kulturrådet understryker behovet av ett utvecklat samarbete mellan folkhögskolan och studieförbunden vad gäller utbildning av ledare inom kultursektorn liksom behovet av krea— tiva möten mellan den professionella kulturen och amatörkulturen. Rå- det tillstyrker förslaget om att några folkhögskolor kan ges nationella uppgifter och tillfogar förhoppningen att även andra konstnärliga omrä- den än musik kan komma ifråga för sådana kvalitetshöjande åtgärder.

Folkbildningsrådet vid Linköpings universitet finner det mycket ange— läget att folkhögskolorna tillsammans med sina huvudmän och studie- förbunden bildar lokala kulturcentra.

2.4 Yrkesinriktade kurser

Kommitténs bedömningar och förslag tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen, RRV, UHÄ, CSN, SÖ, statens kulturråd, Landstings örbundet, Kommun- förbundet, SFI'JF, LR, LO, TCO, Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs och Gävleborgs läns landsting, Stockholms kommun och skolstyreLse samt Svenska kyrkans centralstyrelse.

HCK påpekar att speciella behov av utbildning finns för ledare och funktionärer inom handikapprörelsen och att dessa behov bör beaktas och tillgodoses särskilt. SlV pekar på behovet av tvåspråkig yrkesutbild— ning för olika slag av invandrarorgan och invandrarorganisationer. Soci- alstyrelsen önskar att utbildning av personal för socialtjänsten bör spri- das till fler folkhögskolor eftersom sådan utbildning ännu inte fått klar förankring i det allmänna skolväsendet.

RIO, Folkbildningsförbundet, AB!", Sörmlands lärts landsting, Nykter— hetsröreLsens landsförbund och AB!" avvisar tanken på förhandsprövning via tillsynsmyndigheten av vissa yrkesinriktade kurser liksom tanken på en för alla utbildningsanordnare samlad riks- respektive regionalpla- nering av det yrkesinriktade utbudet. ! stället förordas en prövning i ef- terhand i samband med utvärdering.

2.5 Fritidsledarutbildningen

Kommittén får stöd för det väsentliga i sina förslag beträffande grundut- bildningen av socialstyrelsen, UHÄ, SFHL, RIO, SFF-lli”, LR, TCO, Sven- ska kyrkans centralstyrelse och Nykter/tetsrörelsens landsförbund, Fritidsle- darskolorna och Föreningen Sveriges Fritidse/tefcr rn. fl. Fritidsledarskolor- na anser dock att kommittén underskattat värdet av en enhetlig utbild- ning och framhåller att det är viktigare att utbilda generalister än spe— cialister.

Bilaga 2

LO och Landstingsförbundet kan på sikt tänka sig en samordning av fritidsledarutbildningen och fritidspedagogutbildningen. Socialstyrelsen pläderar för en närmare samverkan mellan dessa båda utbildningar bl.a. i form av ett gemensamt grundläggande kursinnehåll.

RIO, SFHL och Fritidsledarskolorna förordar att den föreslagna refe- rensgruppen för utbildningens utveckling får verka fristående från den centrala tillsynsmyndigheten. Fritidsledarskolorna utgår från att de får en ledande roll i denna referensgrupp. Fritidsforum och Föreningen Sve- riges Fritidschefer är däremot tveksamma till en referensgrupp och me- nar att det även i fortsättningen behövs en vägledande studieplan.

RRV, SÖ, Kommunförbundet och TCO anmäler avvikande mening beträffande folkhögskolans nuvarande monopol på fritidsledarutbild- ning. Också högskolan bör få anordna sådan utbildning, menar de och pekar på att flera högskolor redan anordnar likartad utbildning. Samma uppfattning har institutionen vid Linköpings universitet. SÖ påpekar bl.a. att det kan vara en fördel att människor som arbetar inom samma om— råde har skolats i olika bildningstraditioner och att monopolet är ofö- renligt med principen att inte innehållet ensamt utan också kunskaps- syn och arbetsformer skall avgöra _vi|ken utbildning som skall anordnas på folkhögskola respektive högskola. RRV framhåller att en förläggning till högskolan underlättar utbildningens forskningsanknytning. Forum för fritidsforskning framhåller inrättandet av en treårig fritidsvetarlinje vid högskolan.

Sveriges riksidrottsförbund är positivt till ett närmare samarbete med högskolan. Norrbottens läns landsting förordar en förlängning av den tvååriga utbildningen med ett tredje år förlagt till högskolan.

Beträffande påbyggnadsutbildningen anförs invändningar endast från RRV. För det första. menar RRV, innebär förslaget att man går runt det egentliga huvudproblemet. nämligen monopolet. För det andra har på- byggnadsutbildningen så påtaglig karaktär av personalutbildning att den bör bedrivas som uppdragsutbildning. l annat fall bör behovet av den vägas mot liknande behov inom andra yrkesområden. Fritidsledarskolor- na anser att påbyggnadsutbildningen bör få utvecklas på flera orter sam- tidigt.

Förslaget om en tillfällig forskningsdelegation stöds bl.a. av AMS, SFHL och LR, men avstyrks av socialstyrelsen, RRV, UHÄ och Lands— tingsförbundet. Socialstyrelsen, RRV och UllÄ menar att forskningspro- jekt inom fritidsområdet bör få konkurrera med annan forskning inom ramen för nuvarande besluts- och linansieringstmlning. landstingsför- bundet förordar en reguljär inordning i temaforskningen vid Linkö- pings universitet. Forurn för fritidsforskning önskar en permanent forsk- ningsorganisation och ingen tillfällig delegation.

RIO, Fritidsforum och Föreningen för Sveriges fritidschefer anser det inte realistiskt att föreningslivet skulle kunna bidra till finansieringen av fritidsforskningen.

Bilaga 2

2.6 Handikappades möjligheter till folkhögskolestudier

Inga invändningar förekommer men väl en rad kompletteringar. Således hävdar SÖ att man från ett mer schabloniserat bidragssystem bör bryta ut såväl de specialdestincrade bidragen som bidraget per deltagarvecka för handikappade och hantera dem i särskild ordning. Liksom RIO, TCO, SFI—IL, Frikyrkorådet och Svenska kyrkans centralstyrelse anser SÖ också att det nuvarande särskilda bidraget för handikappanpassning av lokaler bör vara kvar. RlO föreslår för övrigt att den statliga administra— tionen av handikappfrägorna, som nu sker dels genom SÖ, dels genom Nämnden för vårdartjänst, i framtiden uppdras åt en ny och sammansla- gen myndighet.

Handikappkunskap bör enligt HCK ingå som en del av lärarutbild- ningen och speciella medel avsättas för fortbildning och forskning om handikappfrågor.

En utredning om möjligheterna att bättre utnyttja folkhögskolorna för att ge flerspråkig kompetens åt personal som arbetar med habilite- ring av handikappade invandrare föreslås av SIV.

Statens handikappräd rekommenderar att varje skola antar ett hand- lingsprogram för att göra skolan handikappanpassad. Rådet anser det värdefullt om handikapprörelsen, och då särskilt Hörselskadades riks- förbund, får möjlighet att driva en folkhögskola i egen regi. Rådet föror- dar att bidrag för vårdartjänst, som nu utbetalas av nämnden för vårdar- tjänst, och bidrag för eleveassislenter, som nu hanteras av SÖ, i fortsätt- ningen slås samman till ett enda bidrag. Detta anser även nämnden för vårdartjänst och DHR.

Hörselskadades riksförbund lämnar en rad argument för behovet av en egen folkhögskola och ger därutöver praktiska anvisningar till vad som behöver göras för att nuvarande och nya folkhögskolor för vuxen- hörselskadadc och vuxendöva skall bli bättre utrustade. Riksförbundet för social och mental hälsa pekar på behovet av extra resurser för uppsö- kande verksamhet bland psykiskt handikappade. Sveriges Dövas Riksför- bund anser att ett överförande av tolkutbildningen till uppdragsutbild- ning inte bör gälla teekentolkutbildningen på Västanviks folkhögskola på grund av denna utbildnings unika karaktär och behov.

2.7 Korta kurser och samverkanskurser

Delade meningar redovisas ifråga om andelen undervisning som på kor- ta samverkanskurser bör fullgöras av folkhögskollärare samt beträffande högsta andelen deltagarvcckor som sådana kurser bör få omfatta.

Några remissorgan, bl.a. LO, Svenska kyrkans centralstyreLse och Riks- förbundet för hjärt— och lungsjuka, tillstyrker kommitténs förslag medan SÖ, SFHL, LR, Nykterhetsrörelsens landsförbund, fem landsting och styrel- serna för Molkoms respektive Sånga-Säby m.fl. folkhögskolor hävdar att lärarmedverkan inte bör sänkas till lägst l5% utan fortfarande uppgå till lägst 25% av undervisningstimmarna. SFHL anför som skäl attdet är viktigt att samverkanskurserna verkligen blir folkhögskolekurser och in-

Bilaga 2

te endast en transferering av statsbidrag till organisationerna. LR menar för sin del att 25% är en nödvändig förutsättning för att en samverkan— skurs skall belasta folkhögskoleanslaget.

Lärarundervisningsinsatsen föreslås av RIO kunna anges med formu- leringen att lärare med fast anställning på den anordnande skolan skall svara för lägst 25% av det årliga totala antalet undervisningstimmar på samverkanskurserna.

SÖ, TCO, SFHL, SFEF, LR och styrelsen för Borta folkhögskola vill att gränsen för andelen korta samverkanskurser vid varje skola sätts till 1/3 av antalet deltagarveekor. I annat fall kan. anser SÖ, skolans karaktär av folkbiItlningsinstitution gå förlorad. och SFHL tillfogar att risken då är stor att folkhögskolan huvudsakligen blir ett kurshotell. RIO, Gåvleborgs-landstinget och Nykter/tetsrörelsens landsförbund ser däremot gärna att gränsen sätts till 50% och att den gränsen får gälla oavsett hu- vudman.

Mot bakgrunden att 85% av de korta kurserna är samverkanskurser anser RRV att statsmakterna bör överväga att antingen reglera verksam- hetens omfattning eller ifrågasätta om verksamheten över huvud taget skall ges statsbidrag över folkhögskoleanslaget. Det senare skulle innebä- ra att verksamheten bedrevs som uppdragsutbildning och att eventuella statsbidrag ges via folkrörelseanslaget.

CSN noterar med förvåning att kommittén inte lämnat några förslag som syftar till att förstärka kortkursvcrksamheten bland korttidsutbild— ade. CSN anser det angeläget att alla folkhögskolor mobiliseras för en sådan förstärkning och för den saken krävs någon form av stimulans, t.ex. ett förhöjt statsbidrag. Detta kan kombineras med garanterad rätt till korttidsstudiestöd och internatbidrag.

2.8 Uppdragsutbildning inom folkhögskolan

De mycket få remissorgan som kommenterat detta avsnitt i betänkandet tillstyrker i det väsentliga men har i några detaljer annorlunda uppfatt- ning än kommittén. Så t.ex. hävdar RIO och SFI-Il. att korta samverkan- skurser inte bör överföras till uppdragsutbildning och SIV att sådant överförande inte bör gälla tolkutbildningen. RIO anser det inte nödvän- digt att förordningsreglera uppdragsutbildningen — förordningens regel- system bör gälla endast den statsbidragsberättigade verksamheten. SFEF varnar för riskerna av alltför mycken uppdragsutbildning på skolorna - kursdeltagarna i den utbildningen hamnar ofta utanför skolsamhället och fångas inte in i gemenskapen. Inte minst gäller detta flyktingar. Skolorna bör inte heller uppmuntras till ökad uppdragutbildning av ekonomiska skäl.

Pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet hävdar att upp- dragsutbildning bör accepteras endast om den har en klar inriktning mot allmän medborgerlig bildning.

Bilaga 2

2.9. Studieomdömet och dess normering m.m.

Vad kommittén föreslagit beträffande normeringsprov, allmän behörig- het och på sikt ett övervägande av behovet av en särskild kvot för folk- högskolan vid antagning till högskoleutbildning tillstyrks av bl.a. stats- kontoret, RR V, UHÄ, RIO, SFI-IL, SFEF och TCO.

Statskontoret, RR V, Landstingförbundet, Kristianstads, Västmanlands och Norrbottens läns landsting samt ytterligare några rerrtissorgan anser att folkhögskolekvoten bör avskaffas. Av samma uppfattning är Örebro läns landstings förvaltningsutskott, vars uppfattning därvidlag dock inte delas av styrelsen för och lärarrådet vid Örebro folkhögskola.

Avvikande mening om behovet av normering anmäler SÖ och LR.Enligt SÖ:s uppfattning finns det endast två vägar att gåi denna frå— ga. Antingen bestämmer man sig för att folkhögskolan inte skall ha en egen kvotgrupp och då blir ett normeringsförfarantle inaktuellt, eller också behåller man den särskilda kvotgrupppen varvid en normering är nödvändig. SÖ instämmer med kommittén omatl högskoleprovet i så fall är väl lämpat och att ett särskilt folkhögskoleprov inte behövs. Del- tagande i provet bör vara obligatoriskt i de fall studieomdömen utdelas. F.nligt LR är det i längden ohållbart att inte ha något normeringsinstru- ment — om det inte finns ett sådant, kommer förtroendet för studieom- dömet så småningom att urholkas.

Kommitténs rekommendationer om en översyn och skärpning av kraven för intyg om särskild behörighet delas av UHÄ, SÖ, LR och Värmlands lärts landsting. SÖ framhåller också att det är mycket svårt att förena denna form av behörighetsgivning med folkhögskolans allmänna mål.

UHÄ menar att ett villkor skall vara att kursplanerna för gymnasie- skolan eller komvux skall följas av lärarna för de elever som önskar uppnå särskild behörighet i ett eller flera ämnen och att detta villkor för utfärdande av intyg om särskild behörighet bör anges i folkhögskole- förordningen.

RIO, SFHL, SFEF, lärarrådet vid Ilellidens folkhögskola och styrelser- na för Bollnäs, Bona och Göteborgs folkhögskolor m.fl. avstyrker eller är tveksamma. Centrala prov. hör inte hemma i den betygsfria folkhögsko— lan, anser RIO och SFHL. medan SFEF skriver att "behörighetsgivning— en inte får leda till att folkhögskolan kopierar gymnasieskolans pedago- gik med kunskapsprov och snuttiftcrad pluggkunskap".

3. Huvudmannaskapsfrågor

Ett tjugotal tillstyrkanden men inga avstyrkanden eller invändningar kan noteras. SÖ, RIO, SFHL, SFEF, LR, Rektorsföreningen för landsting- ens och primärkommunernas folkhögskolor samt Gotlands kommun och fem landsting understryker dock vikten av att det även i framtiden finns ett rimligt antal politiskt och religiöst neutrala folkhögskolor och att detta är väsentligt inte minst för de korttidsutbildades skull. SFllL po-

Bilaga 2

ängterar angelägenheten av att personalkonsekvenser beaktas i mycket god tid före verkställigheten av överförandcbeslut.

Hyresgästernas Riksförbund anser, med instämmande av Hyresgäst- föreningen i södra Skåne och Hyresgästföreningen i Angered, att utrymme måste skapas för startande av nya stadsdelsinriktade folkhögskolor. Folk- högskoleföreningen i Malmö går längre och kräver förtur för sådana sko- Ior.

4. lnternat - externat. Utlokalisering av kurser m.m.

lätt förstärkt statsbidrag till internatkursverksamhct föreslås av RIO, EFS, Nykterhetsrörelsens landsförbund, SFI II., LR, SIJ'EF, Stockholms läns landsting och styrelsen för Marieborgs folkhögskola. Motiveringen är dels den allmänt erkända betydelsen av internatmiljön, dels det faktum att kostnaderna för internatkurser är betydligt högre än för externatkurser.

I detta sammanhang för RIO på tal några särskilda problem och bland dem det förhållandet att internaten på många skolor ger under- skott som måste kompenseras med andra intäkter och att det finns stora behov av såväl nybyggnad som reparation av undervisnings- och sam- lingslokaler på många av folkrörelsernas folkhögskolor. RlO föreslår därför att Iånemöjlighetcr för sådana arbeten öppnas för folkhögskolor- na på samma sätt som gäller för län till elevhem.

SÖ och LR tillstyrker rekommendationen att den tilltagande benä— genheten att förlägga långa kurser till orter på ofta mycket långt avstånd från moderskolan bör hejdas.SÖ:s tillstyrkande avser dock ej utlandsför- lagda kurser.RIO, I'RO, SFI/L, SFEF, Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Frikyrkorådet och Svenska kyrkans centralstyrelse avråder dock från att införa begränsningsformuleringen dagligt pendlingsavstånd. For- muleringen kan leda till gränsdragningsproblem och tolkningstvister. Det räcker att betona att utlokaliserade kurser skall ha en nära kontakt med moderskolan. Frikyrkorådet anser att en regel om pendelavständ skulle innebära ett allvarligt avbräck för flera samfund i möjligheten för deras folkhögskola eller folkhögskolor att vara en resurs för utbildning och fortbildning av lekmän och funktionärer. De flesta frikyrkosamfun- den har medlemmar över hela landet, och särskilt hårt skulle en sådan regel drabba samfund som har endast en enda folkhögskola. Styrelsen för Borta folkhögskola gör samma bedömning för de huvudmän som har en- dast en riksrekryterande folkhögskola.

Möjligheterna att uppdela stora skolor i flera mindre tillstyrks av bl.a. RIO och även av SIF/IL som dock anmärker att personalkonsekvenserna av sådana förändringar bör analyseras närmare.

Förslaget att huvudmän med flera folkhögskolor själva skall få fördela statsbidragsresurserna mellan sina skolor tillstyrks av RIO och Värmlands läns landsting. SFHL påpekar att sådana omfördelningar bör få göras först efter samtycke från styrelse och lärarråd vid den skola varifrån re— surser tas.

Bilaga 2

5. Studiefinansieringsproblem

Kommittén har inte haft till uppdrag att behandla studiefinansierings— problem. Men den har till utredningen av finansieringen av vuxnas stu- dier framfört en rad argument för att särskilt de korttidsutbildades möj- ligheter att finansiera folkhögskolestudier behöver förbättras. l-"lera re— missorgan understryker vikten av sådana förbättringar, bland dem SIV, RIO, SFI-IL, SFI?/t', LO och 'I'CO. Studerandekären vid Årstagårderts folk- högskola anser att man måste införa studielön om man vill nå de sämst utbildade.

6. Ett förenklat statsbidragssystem

Överlag tillstyrks de väsentliga dragen i kommitténs förslag till nytt, mer schabloniserat statsbidragssystem. lnget remissyrkande innehåller av— slagsyrkande på någon 'viktigare punkt. Örebro—landstinget betonar dock att det nya systemet inte får medföra någon kostnadsöverflyttning från staten till huvudmännen.

I några avseenden finns emellertid delade uppfattningar och i andra kompletterande synpunkter och förslag. Således anser statskontoret att förslaget innehåller alltför många undantag för att bli lättadministrerat och att det inte på ett avgörande sätt löser problemet med den nuvaran- de underbudgeteringen. Det svarar inte heller mot det nya planerings- oeh styrsystemet för budgetprocessen. Kontoret tillstyrker dock att bi- dragstaket per folkhögskola behålls och att bidragslrappan avskaffas. Med statskontorets förut redovisade tanke att staten skulle ge bidrag en- dast till rörelsefolkhögskolorna sympatiserar rektorerna vid Skaraborgs läns rörelsefolkhögskolor. Statskontoret erinrar vidare om att den nuva— rande differentieringen med 53% lägre bidrag för landstingsfolkhögsko- lorna är baserad på att dessa skolor inte får statsbidrag för hela arbetsgi— varavgiften för folkhögskollärarna; när nu kopplingen till Iärarlönerna upphör, är därför inte den differentieringen längre relevant. Landstings- förbundet och ett tiotal landsting samt styrelsen för [url/näs folkhögskola menar dock att statsbidraget bör vara lika stort för alla skolor oavsett huvudman.

RIO, Folkbildningsförbundet, LO, I—'rik_vrkorådet, Svenska kyrkans cert— tralstyrelse, EFS, Sveriges Riksidrottsförbund och N_vk'lc'rltelsrörelscns landsförbund framhåller, att rörelsefolkhögskolorna bör ha minst 20% högre bidrag än landstingsfolkhögskolorna. Iluvudskälen är rörelsesko- lornas bräckligare ekonomi och landstingsskolornas betydligt högre of— fentliga bidrag.

CSN och Jönköpings lärts lartdsting framhåller vikten av extra resur- ser för korttidsutbildadc. LR anser att ingen skola bör vara större än 7 500 deltagarvcckor, och liksom SFHL och 'l"('() avvisar LR den föreslag- na sänkningen av lärartätheten och stöds därvid av bl.a. styrelserna för Malungs och Mora folkhögskolor.

8 3

Bilaga 2

Några landsting förordar en friare disposition av statsbidraget och sii- ger nej till den öronmärkning som kommitten föreslagit för bl.a. ut- veckling och fortbildning.

SFHL lanserar för övrigt en egen modell för statsbidraget, innebäran- de att varje skola får en grundplåt på ca 300 000 kronor för rektorsfunk- tionen och en kanslifunktion. och därefter statsbidrag efter antalet delta- garveckor. SFHL anser det också mycket olyckligt om de nuvarande s.k. ll-avdragsresurserna läggs ut på skolorna. Resursen bör alltjämt ftnnas centralt. Samma uppfattning har flera lärarråd. '

HCK framhåller att insatser för handikappade hör redovisas med stor tydlighet i den fördjupade anslagsframställning som tillsynsmyndigheten skall inge. 'llCK avstyrker sammanslagningen av nuvarande anslagspos— ter inom avdelningen särskilda statsbidrag, Motiveringen är den att en generaliserad bidragsgivning medför stor risk för att handikappade blir förlorarna vid fördelningen.

Styrelsen för Framnäs folkhögskola och rektor för I lärnösands folkhög- skola tillstyrker kommitténs förslag om att den extra musikresursen bör koncentreras till ett mindre antal skolor som sedan lång tid bedrivit kvalificerad musikutbildning och avstyrker tanken i ett särskilt utlåtan- de att resursen bör fördelas mcra jämnt till alla skolor med musikut- bildning.

Ridfräntjandet yrkar på att llästsportens folkhögskola bör ha ett för- stärkningsbidrag av samma slag som för musikundervisning eftersom den hästanknutna utbildningen kräver väsentligt mindre undervisnings— grupper än annan utbildning.

Styrelsen för Ljungskile folkhögskola pekar på de svårigheter som sko— lan råkar i om förslaget till nytt statsbidragssystem går igenom; och sty- relsen för Stensundsfolkhögskola pekar på de svårigheter som därvid kan drabba även mellanstora skolor.

7. Personalfrågor

7.1. Ett samlat personaladininistrativt ansvar och 7.2. En mer flexibel arbetstidsreglering ' '

- Förslaget att den statliga regleringen av lärar— och rektorstjänsterna vid folkhögskolan skall upphöra tillstyrks av bl.a. SAV, Landstingsförbundet, Komntttnförbundet, RIO, Folkbildningsförbttttdet, LO samt flera landsting.

Förslaget avvisas dock av SFI-II., LR oeh SIF/'.'!" samt ett stort antal lii- rarråd. Som skäl för sitt avstyrkande anför SI-"lll. bl.a. risken för upp- slittring på flera avtalsområden. erfarenheten från lokala system att kvinnor missgynnas i dem samt vikten av att folkhögskolan även i fram— tiden ses som ett organ med offentliga myndighctsuppgifter.

SAV anser att de skäl, som anfördes för riksdagens beslut NSU att av— skaffa den statliga regleringen i det allmänna skolväsendet, har minst samma tyngd när det gäller folkhögskolan. SAV tillfogar att den nuva—

"84

Bilaga 2

rande arbetstidsregler-ingen med ett visst antal undervisningstimmar som mått på arbetstid är dåligt anpassad till verksamheten och dess krav och bör ersättas. Verket vill också hävda att en rätt utformad arbetstidsregle- ring skall bidra till en god arbetsorganisation och att noggranna övervä- ganden om vilka krav som skall tillgodoses därför bör föregå förhand- lingar om ett kollektivavtal i saken.,

7.3 En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning

Kommitténs bedömning att det är angeläget med en översyn av lärarut- bildningen och fortbildningen delas av bl.a. UHÄ, RIO, TCO, SFI/L, LR santt av folkbildningsrådet, utbildnings- och forskningsnämnden och insti— tutionen för lärarutbildning vid Linköpings ttrtiversitet. Pedagogiska institu- tionen avvisar tanken på en uppdelning av Iärarutbildningen med moti- veringen att Linköping har landets enda professur i vuxenutbildnings— forskning och att antalet studerande är tämligen begränsat.

UHÄ tillstyrker förslaget att ämbetet får i uppdrag att genomföra översynen i samråd med berörda organ och organisationer, medan RIO med instämmande av SFHL förordar att översynen sker på departe- mentsnivå och under samverkan med bl.a. Sl—"l-lL. LR framhåller att lä— rare som genomgått bildlärarlinjen eller musiklärarlinjen eller motsva- rande äldre utbildningar bör få behörighet att undervisa i estetiska äm— nen i folkhögskolan.

Institutionen för lärarutbildning och utbildnings- ()("ll forskrtirtgsnäm/t- den för Iärarutbildningen vid Linköptngs universitet välkomnar översy- nen, men påpekar att den måste omfatta även skolledarutbildningen. Vi- dare bör möjligheterna prövas att tillgodose vissa behov genom nordisk samverkan. Relationerna mellan forskning. grundutbildning och fort- bildning bör också kartläggas. Översynen bör ske antingen genom ut— bildningsdepartemcntets försorg eller genom ett uppdrag till l-"olkbild- ningsförbundet.

8. Den centrala statliga förvaltnings; och tillsynsfunktionen

Meningarna är delade om kommitténs bedömning att frågan om central förvaltnings— och tillsynsmyndighet förutsättningslt'ist bör prövas vid översynen av den statliga skoladministrationen och att därvid tanken på ett Statens folkbildningsråd bör övervägas som alternativ till SÖ- skolverket.

Flera remissorgan, som t.ex. LO, tillstyrker att frågan prövas. Enligt Jönköpings lärts landsting m.fl. är det viktigt att därvid se till att folkhög- skolans jämställdhet mcd övriga skolformer inte äventyras.

Alternativet med ett folkbildningsråd förordas av bl.a. SÖ, statens kulturråd, RIO, Ali/", Hyresgästernas riksförbund, Folkhögskoltföreningen i Malmö, Nykter/zetsrörelsens landsji'irbuttd sarrtt Kristianstads, Örebro, Västmanlands, Värmlands och lf'iirterrtorrlartds lärts landsting. Sistnämnda

Bilaga 2

landsting motiverar sitt förord på ett sätt som återger tankarna hos flera andra. Folkhögskolan bör, skriver landstinget, slå vakt om sin historiskt starka förankring i folkbildningsarbetet och om möjligheten att därige- nom skapa sin särart gentemot den reguljära ungdoms- och vuxenut- bildningen. Att deltagare i en studiecirkel får intresse för fortsatta studi- er på folkhögskola är vanligt liksom att en folkhögskoletid ger upphov till fritidsstudier i studieförbund. En gemensam central förvaltnings- myndighet för all folkbildning skulle förmodligen ge folkhögskolan en tydligare placering och en mer uppmärksammad ställning inte bara in- om folkbildningen utan också inom utbildningsväsendet totalt sett. Den fortsatta utvecklingen av folkhögskolans särart skulle också underlättas.

SÖ påpekar dock att det kan vara svårt för ett litet organ, bestående av företrädare för folkbiIdningsverksamheten, att förena ansvar för verk- samheten med en oberoende utvärdering. Svårigheten kan lösas på flera sätt. En möjlighet är att rådet får ansvar för utvärdering och för under- lag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgivande el- ler beslutande roll gentemot de enskilda skolorna. En annan är att rådet får exekutiva uppgifter men att utvärderingen anförtros det nya skolver- ket, som kan antas komma att utveckla en hög kompetens inom områ- det, eller högskolan. F.n tredje lösning är en mer traditionell statlig myndighet med både medelsfördclande och utvärderande uppgifter.

RIO, med visst instämmande av Svenska kyrkans centralstyrelse, häv— dar att ett Statens folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgifter än vad SÖ hittills haft. Uppgifterna bör begränsas till statsbidragsfrågor och utvärderingsfrågor. Skolorna bör via sina huvudmannaorganisationer, kunna svara för såväl vissa delar av. nödvändigt underlag för anslags- framställningar som för de rådgivande och kontaktskapande funktioner— na för det gemensamma pedagogiska forsknings— och utvecklings—ansva- ret och den fortbildning som hittills åvilat SÖ.

Värmlands läns landsting ser gärna att Statens folkbildningsråd för- läggs till Karlstad med motiveringen att Värmlands län har en mycket omfattande folkhögskole- och folkbildningsverksamhct.

Tanken på ett Statens folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Lands— tingsförbundet. SFI IL, I.,R, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs lärts landsting santt elcvkåren och lärar/ädel vid Helli- dens folkhögskola och Mora folkhögskola. Lärarrådert vid bl.a. Bollnäs folkhögskola och Bona folkhögskola är tveksamma.

Skälen för att avvisa anges främst vara omsorg om helhetssynen på folkhögskolan som en del av vuxenutbildningen samt hänsyn till det ekonomiska läget som inte är gynnsamt för inrättandet av nya myndig— heter.SFHL erinrar om att folkhögskolan har viktiga funktioner vad gäl- ler både kompetensgivande utbildning och viss yrkesutbildning och där— för inte får avlägsnas för långt bort från andra vuxenutbildningsanord- nare.

LR anser att folkhögskolans viktigaste uppgift även i framtiden bör vara vuxenutbildning och att skolformcn därför bör inordnas under det verk som har tillsynsfunktionen för komvux: därigenom underlättas

Bilaga 2

samplanering och samverkan mellan dessa båda skolformer. LR anser det också viktigt att den myndighet. som skall svara för uppföljning och utvärdering, är fristående från huvudmanna- och partsintressen. l hu- vudsak samma uppfattning har styrelsen för S:ta Birgittas folkhögskt'da och LR.'s lokalavdelning vid Forsa folkhögskola.

Om folkhögskolorna sammanförs med studieförbund och kultur un- der en gemensam myndighet. kommer det kompetensgivande vuxenut— bildningsansvaret att tunnas ut. befarar SFEF.

Statskontoret framför att man saknar en diskussion i betänkandet om det alls behövs någon statlig förvaltnings- och tillsynsinstans för folk— bildningsverksamheten. AB!" är inne på samma tanke och menar att rådgivning, fördelning av statsbidrag m.m. borde kunna skötas av ett av RlO och Folkbildningsförbundet konstituerat folkbildningsråd.

9. En förbättrat] uppföljning och utvärdering

lnga invändningar har rests emot kommitténs synpunkter och förslag beträffande uppföljningen och utvärderingen. 'l'illstyrker gör bl.a. SÖ, statens kulturråd, RIO, SFI-IL, LO, Nyktcrhctsrört:lscns landsförbund och Västmanlands läns landsting.

SÖ påpekar att ett överförande till SCB av den idag omfattande folk- högskolestatistiken kräver ett omfattande arbete. SFI/I. efterlyser en seri- ös utvärderingsforskning utifrån folkhögskolans unika egenskaper, dess särart och dess utövare i stället för utifrån kvantiativa mål som ställts uppifrån.

Kulturrådet understryker att utvärderingen bör genomföras på ett så— dant sätt att det blir möjligt att få en kontinuerlig belysning av hur folk- högskolans roll utvecklas inom olika delar av kulturområdet. Det gäller t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till kulturarbetsmarknadens krav samt folkhögskolans möjligheter att spela en ökad roll för utvecklingen av metoder att nå nya grupper på kulturområdet, ()m folkbildningens kulturdel förs bort från statens kulturråd. blir det än mer angeläget att få en helhetsbild av folkhögskolornas kulturverksamhet.

RIO anser bl.a. att skolorna själva genom sina gemensamma huvud- mannaorgan bör kunna initiera och utarbeta nya former och metoder för resullalredovisningen och utvärderingen. RIO anmäler också tvek- samhet inför eventuella krav på inlämnande till myndighet av detaljera- de verksamhetskostnader m.m.

10. En ny folkhögskoleförordning

De synpunkter och ändringsförslag som redovisats i det föregående åter- kommer i yttrandena över betänkandets avsnitt om folkhögskoleförord- ningen, som generellt anses kunna förenklas ännu mer än som skett. Men där redovisas också ändringsförslag av annat slag och som anknyter

Bilaga 2

till de delar av förslaget till ny förordning som tidigare inte diskuterats i betänkandet. , .

De vanligaste och" viktigaste invändningarna och synpunkterna refe— reras i det följande. ' ' '

Förslaget att varje skola skall ha en styrelse, vars sammansättning och ansvarsområde bestäms av huvudmannen. tillstyrks av bl.a. SÖ, Landstingsförbundct, RIO och några landsting. landstingförbundet anser emellertid att det klarare måste framgå att det skall vara möjligt för ett landsting, inom vars område det finns en eller flera landstingsdrivna folkhögskolor, att för den eller dessa efter fritt skön utse var sin styrelse eller en gemensam styrelse eller uppdra åt utbildningsnämnden att till— ika vara styrelse för en eller flera folkhögskolor.

Av rakt motsatt uppfattning är SIf'IIL, LR och SFEF och en rad före- trädare för folkhögskolornas styrelser och lärarråd, bl.a. vid Kyrkcruds och Vimmerby folkhögskolor. F.nligt dcm bör i förordning föreskrivas att varje skola liksom nu skall ha en egen styrelse. Då kan styrelsen spela en aktivare roll, menar SFI-[l.. Styrelse och personal kan ha regelbun- den kontakt. Styrelsens personkännedom kan bli en styrka i utveck- lingsarbetet och vid lösandet av olika problem. Landstingsskolor utan egen styrelse riskerar att försvinna i landstingens övriga verksamhet. Särskilt med tanke på att varje skola skall profileras och ha en tydlig egen identitet är det viktigt med en egen styrelse. Och det är enligt LR angeläget att varje skolstyrelscledamot kan engagera sig för den enskilda skolans behov och utveckling.

SFI/L, 'I'CO, LR och SFEF, Iärarrådct vid Wt'ndclsbcrgs folkhögskola m.fl. kräver också att varje skola liksom nu skall ha förordningsreglera- de lärarråd och kursräd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas medinflytande. Sl"llL framhåller i sitt svar att lärarrådets hittills kollek- tiva ansvar för dcn pedagogiska planeringen varit ett uttryck för skolfor- mens identitet. Rektorer har kommit och gått, men lärarkollektivet har stått för den pedagogiska kontinuiteten och förnyelsen. Lärarnas engage- mang är livsviktigt och bör enligt Sl-"llL därför även i fortsättningen tas till vara och poängteras genom att lärarrådet alltfort ges det pedagogiska ledningsansvarct. SFl-lL:s uppfattning är en polemik mot förslaget att rektor ensam skall ha det pedagogiska ledningsansvarct. Uppfattningen delas av I-"rikyrkorådct, Nyktcrhctsrörclscns landsförbund, och RIO som anser att det inte är nödvändigt att reglera frågan ,om vem eller vilka som har att utöva det pedagogiska ledningsansvaret - det bör i stället för framtiden vara möjligt för skolorna själva att besluta att den pedagogiska ledningen skall utövas av rektor och lärare tillsammans eller av en sär- skild pedagogisk ledningsgrupp.

Nuvarande bidrag till studieförbundens PfOP- 1990/91282 verksamhet och anslagsframställning för B"”? 3 studieförbunden budgetåret 1991/92 samt vissa

statisktiska uppgifter över studieförbundens

verksamhet

1 Nuvarande bidrag till studieförbunden m.m.

Genom prop. 1980/812127, (UbU 36, KrU oy, rskr. 386) om folkbild- ning m.m. genomfördes budgetåret 198l/82 omfattande förändringar av dåvarande statsbidrag till studiecirkelverksamhet, kulturverksamhet m.m. samt bidraget till studieförbunden. Från att tidigare har redovisats under flera olika anslag fördes det sammanlagda statsbidraget till studie- förbunden och deras verksamhet med studiecirklar och kulturverksam— het upp under ett anslag Bidrag till studieförbunden m.m. Från nämnda anslag utgår statsbidrag till studiecirklar, till kulturverksamhet i studie- förbunden, till studieförbundens organisation, petlagogiska'verksamhet och verksamhet för handikappade samt till Folkbildningsförbundet Och till länsbildningsförbundcn. Bidragen till kulturverksamhet samt till Folkbildningsförbundet och länsbiIdningsförbunden disponeras av sta- tens kulturråd. Övriga medel disponeras av skolöverstyrelsen (SÖ).

Studiecirklar

För budgetåret 1990/91 beräknas statsbidraget för studiecirkelverksam- heten uppgå till drygt 915 milj.kr. Statsbidraget består dels av två olika schablonmässigt beräknade timbidrag dels av ett antal tilläggsbidrag som stöd för särskilt angelägen studiecirkelverksamhet. Det högre timbidra- get uppgår budgetåret 1990/91 till l08 kr. per studietimme. För närva- rande utgår detta bidrag till sammanlagt () 725 500 studietimmar. Det lä- gre bidraget som är 30 kr. per studietimme budgetåret l99t)/91 utgår till övriga studietimmar som uppfyller reglerna för statsbidrag.

För studietimmar inom den s.k. fria resursanvändningen, dvs.— det särskilda timbidrag som får användas till verksamhet för korttidsutbild— adc och andra med motsvarande särskilda behov, utgår ett tilläggsbidrag med 44 kr. per studietimme. llidrag för detta ändamål får utgå för högst tio procent av det fastställda antalet studietimmar med det högre schablonbidraget, dvs. för högst 672 550 studietimmar.

För studiecirklar som har till syfte att utveckla handikappades färdig- heter att meddela sig eller som syftar till att informera om olika former av handikapp och dess konsekvenser eller som skall utbilda'medlemmar i handikapporganisationer i avsikt att göra dem- bättre skickade att till- varata sina intressen i samhället utgår ett tilläggsbidrag med 31 kr. per studietimme. Detta bidrag kan även utgår för vissa cirklar om minst hälften av deltagarna på grund av sitt handikapp har stora svårigheter

att kommunicera med andra människor. Det särskilda bidraget för han- dikappcirklar, liksom övriga tilläggsbidrag som beskrivs i det följande, utgår efter behov. Budgetåret 1990/91 beräknas tilläggsbidraget för han— dikappcirklar utgå för 940 000 studietimmar.

För studiecirklar som hålls i någon av de kommuner, som enligt ti- digare indelning har ingått i stödområde 1 eller 2 för regionalpolitiskt företagsstöd, utgår med vissa undantag ett tilläggsbidrag med 15 kr. per studietimme. Innevarande budgetår beräknas detta statsbidrag för 775 000 studietimmar.

Studiecirklar i annat språk än svenska och där språket är hemspråk för deltagarna är berättigade till ett tilläggsbidrag med 30 kr. per studie- timme. Detla bidrag beräknas under 1990/91 utgå till 48 000 studietim— mar.

För studiecirklar i svenska, matematik eller samhällsinriktade äm- nen utgår ett tilläggsbidrag med 30 kr. per studietimme. Budgetåret 1990/91 beräknas bidraget för 2 050 000 studietimmar.

För vissa universitetscirklar utgår traktamenten och resekostnadser— sättning till cirkelledaren. För budgetåret 1990/91 har 456 000 kr. ansla- gits för nämnda ändamål.

K ulturverksamhet

Budgetåret 1990/91 har 130 milj.kr. anslagits för kulturverksamhet, va- rav 126.3 milj.kr. till sådan verksamhet som anordnas av studieförbund och 3,7 milj.kr. för verksamhet inom föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar.

Detta statsbidrag får, under vissa förutsättningar, utgå, såväl till kost- nader för anordnandet av en kulturverksamhet, som till kostnader i samband med förberedande av denna verksamhet.

Bidrag till studieförbundens centrala kostnader

Till studieförbundens centrala organisationskostnader utgår ett bidrag om sammanlagt 63.3 milj.kr. budgetåret 1990/91. Varje studieförbund erhåller ett basbidrag om 200 000 kr. Ett studieförbund som bedriver verksamhet med sjöfolksinstruktörer får statsbidrag till de kostnader som är förbundna med denna verksamhet och övriga tillgängliga medel fördelas mellan studieförbunden i förhållande till den kulturverksamhet och det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar som förbunden har haft under de tre senaste redovisningsårcn.

För studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbetc utgår ett bidrag om sammanlagt 31,7 milj.kr. Detta bidrag skall använ- das till försöks -och utvecklingsarbetc samt för åtgärder av pedagogisk natur, såsom utbildning av cirkelledare och ledare av kulturverksamhet, framställning av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel samt an- skaffande av apparater för pedagogiskt bruk. Varje studieförbund erhål- ler ett basbidrag om 100000 kr. och övriga tillgängliga medel fördelas

Bilaga 3

enligt de principer som tidigare redovisats för bidraget till centrala orga— nisationskostnader.

Ett bidrag om sammanlagt 22,4 milj.kr. utgår för studieförbundens verksamhet med handikappade. Bidraget skall användas till kostnader pedagogisk verksamhet för handikappade, produktion av studiematerial samt tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade, ut- bildning av funktionärer i studieförbunden och deras medlemsorganisa- tioner för att öka kunskapen om olika handikapp. assisterande ledare i cirklar med minst fem handikappade deltagare samt tolk för döva, döv- blinda, hörselskadade och talskadade samt personlig assistans. Tillgängli- ga medel fördelas mellan studieförbunden enligt särskilda grunder, vilka SÖ fastställer efter samråd med studieförbunden.

Övriga bidrag

Till Folkbildningsförbundet och till länsbildningsförbunden utgår ett bi- drag, som budgetåret 1090/01 uppgår till. sammanlagt 3,7 milj.kr. Slutli- gen utgår ett bidrag med 160000 kr. till SÖ för kostnader i samband med konferenser med studieförbunden.

2 Anslagsframställningar avseende Bidrag till Studieförbunden m.m.

Den 21 juni 1989 utfärdade. regeringen myndighetsspecitika direktiv till SÖ för en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1901/92 - 1993/94 avseende den verksamhet inom vuxenutbildningen som SÖ är ansvarig för. I enlighet med nämnda direktiv lämnar SÖ i sin anslags- framställning en redovisning över studieförbundens verksamhet 1085/86 — 1988/89.

Skolöverstyrelsen: Bidrag till studieförbunden m.m.;

1. Pris- och löneomräkning 152 587 000 kr. Eftersom det lägre schablonbidraget avses täcka en väsentlig del av kostnaderna för sådana studiecirklar som anordnas utan att eirkelledararvode utgår, tillämpar SÖ löneomräkning endast för den del av det högre bidraget som översti- ger nivån för det lägre schablonbidraget (72,2% av 108 kr.). För reste- rande andel av det högre schablonbidraget och för hela det lägre scablonbidraget tillämpar SÖ prisomräkning med 13 procent. För övri— ga anslagspostcr som innehåller såväl pris- som löneomräkning tilläm— par SÖ genomgående prisomräkning för halva beloppet. 1.)å något nytt avtal ännu inte träffats mellan FolkbiIdningsförbundet och cirkelledar— nas fackliga organisationer, baseras Iöneomräkningen på jämförelser med det senaste cirkelledaravtalet samt med de avtal som träffats för SFI-området och för skolområdet. 2, SÖ föreslår att antalet studietimmar med det högre schablonbidra— get ökar med 65 000 studietimmar budgetåret 1001/92 ( + 5 070 000 kr).

3. SÖ föreslår en ökning av antalet studietimmar inom den s.k. fria resursanvändningen med en procent (+ 3 276 000 kr.).

Bilaga 3

4. SÖ föreslår att den fria resursen ökar med 50 milj.kr. inför bud- getåret 1992/93 och att detta belopp tillsammans med de befintliga med- len för detta ändamål ombildas till en utvecklingsresurs utan särskild anknytning till en timkvot. Denna resurs bör användas för kvalitetshö- jande åtgärder av fördelningspolitisk karaktär.

5. 1 sin förra anslagsframställning föreslog SÖ att basbidragsdelen av bidraget till studieförbundens centrala organisationskostnader under en treårsperiod skulle öka från 160 000 till 300 000 kr. per studieförbund. För budgetåret 1991/92 föreslår SÖ att basbidraget höjs från 200 000 till 250 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 300 000 kr. per studieför- bund. Förslaget medför inte någon kostnadsökning.

6. Även vad gäller bidraget till studieförbundens pedagogiska verk- samhet och utvecklingsarbete föreslår-SÖ ändringar av basbidraget till varje studieförbund. 1-"ör budgetåret 1991/92 föreslås basbidraget höjas från 100 000 kr. till 200 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 320 000 kr. per studieförbund. Förslaget medför ingen kostnadsökning.

7. Bidraget till studieförbundens verksamhet för handikappade före— slås öka med 2 milj.kr. under vart och ett av de tre kommande budget— åren, varav 0,5 milj.kr. under respektive budgetår bör avsättas för bidrag till teknisk anpassning av studiematerial för synskadade och dövblinda. Vidare föreslår SÖ att den del av anslagsposten som avser tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade blir förslagsvis betecknad samt att även detta bidrag, inom ramen för ovan föreslagna ökningar, räknas upp med 0,5 milj.kr. för vart och ett av budgetåren under

1991/92 — 1992/93.

8. SÖ föreslår att en ny anslagspost, Bidrag till studieförbundens verksamhet för invandrare, uppförs fr.o.m. budgetåret 1991/92. Till den- na anslagspost bör överföras 573 000 kr. från anslagsposten Bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbetc samt 1,3 milj.kr. från anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m.m. avseende uppsökande verksamhet och barntillsyn. Därutöver före- slår SÖ reformer med 2 milj.kr. budgetåret 1991/92 och med 1 milj. kr. under vardera budgetåren 1992'93 och 1993/94.

9. Anslagsposten Bidrag till studiecirklar är underbudgeterad. Anled— ningen till detta är dels att verksamheten under några år ökat mer än beräknat, dels att ingen ökning beräknades i 1988 års budgetproposi- tion. SÖ beräknar med anledning av underbudgeteringen en ökning av anslaget med 45 milj.kr. Statens kulturråd: Bidrag till kulturverksamhet i studieförbunden m.m.; För budgetåret 1991/92 föreslås en ökning av bidraget till kultur- verksamhet med 34,3 milj. kr., varav 20 milj.kr. avser reformmedel och resterande del kompensation för kostnadsökningar. Rådet förordar en översyn av de nuvarande bidagsreglerna så att den nuvarande kultur— gruppsverksamheten i framtiden ges möjligheter att på ett väl fungeran- de sätt ingå som en del av den estetiska studiecirkelverksamheten. Vid en sådan förändring menar rådet dock att den del som innefattat kultur- program bör kvarstå. Dock bör vissa förändringar göras vad gäller för-

delning av bidraget mellan de olika studieförbunden, så att bidraget Prop. 1990/91:82 grundas på en sammanvägning av antal arrangemang och andelen redo— Bilaga 3 visade statsbidragsberättigade kostnader för genomförd kulturverksam— het. Vid beräkning av kulturprogram i studieförbunden bör den totala bidragssumman uppgå till 100 milj. kr. i ett ingångsskede. För Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden föreslås för budgetåret 1991/92 en ökning med 1 405 000 kr., varav [ milj.kr avser förstärkning av verksamheten och återstående del kompensation för prisökningar.

3 Vissa statistiska uppgifter över studieförbundens verksamhet 1985/86 -l988/89

SÖ har i rapporten Studieförbunden inför 90—talet belyst studieförbun— dens förutsättningar och verksamhet utifrån olika aspekter. Rapporten avser perioden 1981/82 — 1986/87. 1 den fördjupade anslagsframställning- en för budgetåren 1991/92 - 1993/94 ger SÖ en resultatanalys för budget- åren 1985/86 — 1988/89. Analysen grundar sig främst på data ur databa- sen över studieförbundens verksamhet (STUV).

Fördelning av studietimmar på olika ämnesområdet:

Studieförbundens cirkelverksamhet redovisas på nio huvudämnesgrup— perl. Fördelningen av studiecirkeltimmar på de olika ämnesområdena är ojämn. Drygt 40 procent av samtliga statsbidragsberättigade studiecir- keltimmar som anordnades under verksamhetsåret 1988/89 anordnades inom det estetiska området. lnom detta område utgör musikcirklar av olika slag den största delen, följt av slöjd och konsthantverk.

Cirkeltimmar inom det samhällsvetenskapliga ämnesområdet kom- mer därnäst med ca 18 procent av antalet studiecirkeltimmar och däref- ter följcr språkcirklar med 11,4 procent. Antalet cirkeltimmar inom den sist nämnda ämnesgruppen har minskat med drygt 2 procent under den period resultatanalysen avser. Övriga ämnesområden uppvisar mellan två och nio procent av det totala antalet statsbidragsberättigade studie- timmar under året 1988/89.

Verksamhetens fördelning på ämnesgrupper ser helt annorlunda ut om hänsyn tas för den del där tilläggsbidraget för den s.k.fria resursan- vändningen har utgått, dvs det tilläggsbidrag som utgår för verksamhet för korttidsutbildade och för andra grupper med särskilda behov. Stör- sta andelen studietimmar, 33 procent, uppvisas inom ämnesområdet samhällsvetenskap medan motsvarande andel för den estetiska ämnes- gruppen utgörs av 24 procent.

' Beteendevetenskapliga, estetiska, företagsckonomiska. matematik och naturvetenskap— liga, medicinska, samhällsvetenskapliga. språk. teknik och övriga ämnesområden.

Bilaga 3

Sttuliecirkelverka'amhct med tilläggsbidrag

Förutom tilläggsbidraget för den s.k. fria resursanvändningen, som be- handlas i föregående avsnitt, utgår skilda tilläggsbidrag för särskilt ange- lägen studiecirkelverksamhet. l resultatanalysen redovisar SÖ att för knappt 30 procent av det totala antalet statsbidragsberättigade studietim- mar utgick tilläggsbidrag under verksamhetsåret 1988/89. l)et sk. regio— nalpolitiska tilläggsbidraget har inte medtagits eftersom det är av en an- nan art än övriga tilläggsbidrag. '

Det bidrag som utgår för cirklar i svenska, matematik och samhälls- inriktade ämnen utgör härden största gruppen med 66 procent av samt— liga studietimmar med tilläggsbidrag. Därnäst följer studietimmar inom handikappområdet med 31 procent under verksamhetsåret 1988/89.

Deltagare

Det genomsnittliga antalet deltagare per studiecirkel uppgår under pe— rioden till 8,4. En uppdelning av deltagarna efter kön visar att kvinnor— na utgör 59 procent av antalet deltagare.

Tabell 1. Studieförbundens andelar i procent av statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar

Studieförbund 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89

ABF 30.12 29,82 30.85 30,29 FS 2,98 3,11 322 3.21 1211 7,01 7,00 6.86 6,88 Sfr 9,54 9,44 9,98 10,73 KFUK/M 1,01 1.09 1,09 1,10 sv 18,83 18,15 18,20 18.00 NBV 5,20 5,18 5,27 5,40 s1su - 0,79 1,14 1,58 Mbsk 11,28 1 1,58 1 1,07 1 1,04 SKS 4,06 4,30 3,94 3.97 'er 9,97 9,54 8,38 7,74 Summa 100,00 100,00 100.110 100,00

Prop. 1990/9'lz82

Bilaga 3

Tabell 2. Swtsbidragsberättigade studietimmar 1988/89

Nedan redovisas antal statsbidragsberättigade studietimmar enligt slutre- dovisn i ng budgetåret 1988/89.

Studie- förbund

ABF FS FU Sfr KFUK/M SV NBV SISU Mbsk SKS TBV

Totalt

Högre schablon

1 936 591 196 920 449 463 602 907

67 771

1 188 552

331 183 71 500 723 105 265 970 631 038

6 465 000

Lägre schablon

1 026 145 1 17 285 223 634 446 646

46 152 572 063 197 032

83 066

356 309 .

122 193" 125 007

3316192

Högre + lägre schablon

2 962 736 314 205 673 097

1 049 553 113 923

1 760 615 528 215 154 566

1 079 474 388 163 756 645

9781 192

Bilaga 3

Tabell 3. Studiecirklarnas procentuella fördelning på

huvudämnesgrupper

Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverksamheten

Huvudämnesgrupp 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 Beteendevetcnskap, 8,7 9,2 8,9 9,1 humaniora Estetiska ämnen 35,9 35,9 35,5 35,9 (konstv, teater. musik etc)

Företagsekonomi, 1,4 1,3 1,3 1,2 handel, kontor

Matematik, natur- 6,8 6,4 7,1 7,6 vetenskap Medicin, hälso- och 2,9 3.1 1,8 1,8 sjukvård Sam hällsvetenskap, 18,0 18,2 19,8 20,0 information Språk 15,1 14,5 14,4 12,8 Teknik 2,8 2,9 2,9 3,1 övrigt 8,4 8,5 8,3 8,5 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Bilaga 3

Tabell 4. Deltagarnas procentuella fördelning på huvudämnesgrupper

Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverksamheten.

Huvudämnesgrupp

Beteendevetenskap, humaniora Estetiska ämnen (konstv, teater, musik etc) Företagsekonomi, handel, kontor Matematik, natur- vetenskap

Medicin, hälso— och sjukvård Samhällsvetenskap, information

Språk

Teknik

Övrigt

Summa

Tabell 5. Genomsnittligt antal deltagare

Det genomsnittliga antalet deltagare i studiecirkelverksamheten redovi-

sas nedan.

Studieförbund

ABF FS FU Sfr KFUK/M SV NBV SISU Mbsk SKS TBV

Totalt

1985/86 1986/87

1

3

l

1

10

8,5

10,5

8,9 7,9 8,8 8.1 7.9

8,3 '),6 8.6

8,5

0,2

3,0

1 0 7,0 3 1 8,9 4,5 2,9

8,2

0,0

1985/86

10.7

33,2

19,0 14,1 2,9 8,2

1 00,0

1986/87

8.5

10,3

9,0 7,8 8,7 8,1 7,9 9,0 8,1 9,6 8,7

8,5

1987/88 10,3

32,8

1,5 7,8 2 0 20,7

14,2 2,8 7,9

100,0

1987/88

8,5 10,4 8.9 7,0 8,6 8,2 7,9 9,0 8,2 9,0 8.8

8,5

1988/89

10,5

33,5

1 4 7

8,4

2,0

20,6

12,4 3,1 8,1

100,0

1988/89

8,3 10,3 8,7 7,0 8,4 8.2 8.0 8.9 8,1 9,5

8,8 '

8,4

Bilaga 3

Tabell 6. Studietimmar per län verksamhetsåret 1988/89

Nedan redovisas studietimmarnas fördelning per län.

[än

N-(xgcv—lww-eozzt—X"IOTJETJUOå

m> ("I

I)

.”.” n:

Befolkn %

20,04 3.1 1 2,94 4,04 3,47 2,00 2,71 0.05 1.73 3,21 9,05 2,84 8,85 5,01 3,10 3,25 3.10 3,00 3,24 3,30 3,04 1,52 2,90 3,18

100,00

Procent stt

17,76 2,88 3,86 5,93 2,94 2,09 2,51 0,69 1,64 2,53 9,35 2,85 10,55 5,78 2,68 2,43 3,26 2,44 2,52 3,58 2,78 1,58 4,27 "3,12

100,02

antal stt

1 738037 281 510 377 945 580 012 287 888 204 117 245 471

07 148 100 312 248 021 915 025 278 779

1 032 003 505 075 201 950 237 909 319, 199 238 771 240 342 350 508 272 159 154100 417 923 305 391

9788127

Bilaga 3

Tabell 7. Genomsnittligt statsbidrag per studietimme 1988/89

Studie- Studie- Stats- Genomsnitt förbund timmar bidrag kr. per stt ABF 2 962 736 268 747 914 90:71 FS 314 205 25 277 469 80:45 FU 673 097 56 664 215 84:18 Sfr 1 049 553 80 513 949 76:71 KFUK/M 113 923 8 821 027 77:43 SV 1 760 615 162 859 827 92:50 NBV 528215 44 992 145 85:18 SISU 154 566 1 1 283 049 73:00 Mbsk 1 079 474 89 776 236 83:17 SKS 388 163 33 311 687 85:82 TBV 756 645 74 697 172 98:72

Totalt 9 781 192 856 944 690 -

Tabell 8. Bidrag till studieförbundens centrala organisationskostnader

Studie- 1985/86 1988/89

förbund

1986/87 1987/88

ABF 16 336 660 16 682 445 17 261 864 17 695 866

FS 1 762 700 1 781 840 2 079 602 2 201 103 FU 3 970 290 3 947 850 4 000 193 4 065 519 Sfr 4 487 290 4 817 455 5 087 436 5 323 686 KFUK//

M 552 920 624 145 696 964 765 468 SV 9 802 050 10 056 425 10 015 485 10 207 044 NBV 2812 210 2 859510 2 868287 2952 998 SISU — 597 470 633485 778 887 Mbsk 6 084 820 6081 850 5 986 586 6 213 034 SKS 2 196 980 2 283 330 2 904 545 3 057 417 TBV 5 454 080 5 537 680 5 393 553 5 374 978

S:a 53 460 000 55 270 000 56 928 000 58 636 000

Anm: Fr.o.m. budgetåret 1987/88 fördelas bidraget på grundval även av kulturverksamheten.

Bilaga 3

Tabell 9. Bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet och

utvecklingsarbetc

Studie- 1985/86 förbund

ABF 8 141 544 FS 814 680 FU 1 936 836 Sfr 2 199 636 KFUK/

M 199 728 SV 4 901 220 NBV 1 348 164 SISU - Mbsk 3 01 1 688 SKS 1 035 432 TBV 2 691 072

S:a 26 280 000

Anm: Fr.o.m. budgetåret 1986/87 fördelas bidraget på grundval även av

1986/87

8417 948

951 165 1928 044 2 357194

243 545 4 868 849 1 337 403

200 008 2 929 306 1 317 779 2 608 759

27 160 000

kultu rverksam heten.

1987/88

8 615 995

976 238 1 952 978 2 505 909

273 079 5 012 129 1 377 333

240 796 2 963 183 1 395 773 2 661 587

27 975 000

1988/89

8 827 942 1 036 999 1 984 229 2 623 450

307 612 5 104 479 1 419 004

314 430 3075 291 1 472 055 2 649 509

28 815 000

Nuvarande statsbidragssystem till folkhögskolorna m.m. och SÖ:s anslagsframställning avseende bidrag till driften av folkhögskolor m.m. budgetåret 1991/92 samt vissa statistiska uppgifter över folkhögskolornas verksamhet

1 Nuvarande statsbidrag till folkhögskolorna m.m.

Statsbidrag till driften av folkhögskolorna lämnas i form av allmänt bi- drag, tilläggsbidrag och särskilda bidrag. Därutöver utgår vissa andra bi- drag.

Det allmänna bidraget utgår i form av ett schablonbidrag per elev- vecka, beräknat genom att talet 0.0036 multipliceras med årskostnaden för en gnomsnittlig lärarlön jämte sociala avgifter. Sedan budgetåret 1983/84 har varje folkhögskolas statbidragsberättigade volym begränsats. Det allmmänna bidraget justeras med avseende på två olika förhållan- den. Fullt bidrag utgår endast om lärartätheten uppgår till 2,1 undervis- ningstimmar per elevvecka. Bidraget justeras även med hänsyn till den faktiska lönekostnaden vid den enskilda skolan. Utöver det allmänna bi- draget utgår bidrag för kallorts— och semesterlönetillägg, tjänstledighets- löner samt löneförstärkning för lektorsbehöriga ämneslärare. Skolorna får även ersättning för den nedsättning av rektors undervisningsskyldig- het som SÖ har fastställt.

För deltagare som är i särskilt behov av stöd i undervisningen utgår ett särskilt bidrag som motsvarar 0,5 elevveckor. Det är avsett för åtgär- der som underlättar studiesituationen för psykiskt. fysiskt, socialt och språkligt handikappade elever. Åtgärderna kan vara ökad lärartäthet, elevassistans, anskaffande av särskild utrustning etc.

Bidag till extra stöd utgår dessutom inom en begränsad ram för mer omfattande musikundervisning

1 den mån handikappresursen inte räcker för att ge stöd åt särskilt resurskrävande handikappade studerande, kan ett bidrag utgå till extra förstärkningsåtgärder, t.ex för elevassistenter. Inom en given ram prövas ansökningar om detta bidrag.

För vissa korta ku1ser för handikappade - s.k. anpassningskurser — ut- går särskilt bidrag. Till Samernas folkhögskola och till Finska folkhög- skolan utgär ett statsbidrag, som är avsett att ge skolorna kompensation för uteblivet landstingsbidrag.

För utbildning av tolkar för döva, dövblinda samt vuxendöva/hörsel- skadade samt även för teckenspråkslärarutbildning utgår särskilda bi- drag.

Därutöver utgår specificerade bidrag för SÖ:s konferenser med före— trädare för folkhögskolan, särskilda åtgärder för folkhögskolans kultu- rarbete, medel för samrådskretsar, särskilt bidrag till Vårdinge folkhög-

skola, Folkhögskolornas informationstjänst, bidrag för att täcka ev. driftsunderskott vid Samernas folkhögskola, nordkalottlinjen vid Torne— dalens folkhögskola, föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve samt särskilt statsbidrag för nordiskt elevutbyte.

2 SÖ:s anslagsframställning avseende Bidrag till driften av folkhögskolor m.m.

1. Löne- och prisomräkning 39 350 000 kr.

2. Den form för begränsning av folkhögskolans undervisningsvolym, som gäller sedan budgetåret 1985/86, innebär att varje enskild folkhög- skola för budgetåret 1991/92 skall garanteras statsbidrag för en volym som baseras på genomsnittet av verksamhetens omfattning budgetåren 1988/89 och 1989/90 och att ytterligare statsbidrag skall utges i den mån folkhögskolornas samlade verksamhet inte överskrider en fastställd to- talvolym. SÖ konstaterar att dennna totalvolym, som en följd av inrät- tandet av nya skolor under senare är, bör ökas med 3 000 bidragsveckor årligen under den kommande treårsperioden, vilket motsvarar en kost- nad av ca 2 milj.kr budgetåret 1991/92. SÖ lägger emellertid inget för- slag om hur volymproblemet för de små skolorna skall lösas eftersom folkhögskolekommittén har att föreslå förändringar av nuvarande stats- bidragssystem. SÖ föreslår därför att den totala volymen för folkhögsko- lans reguljära verksamhet skall vara oförändrad, dvs 701 050 bidrag- sveckor för budgetåret 1991/92.

3. Med hänsyn till att anslaget är underbudgeterat föreslår SÖ att det allmänna bidraget under vissa delposter räknas upp med 30 308 000 kr.

4. SÖ föreslår att anslagsposten Extra förstärkningsåtgärder, utöver pris— och löneomräkning, räknas upp med 3 370 000 kr. budgetåret 1991/92 och med 4 milj.kr. vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94. Syftet med dessa höjningar är att öka studieförutsättningarna för stude- rande med funktionshinder av skilda slag.

5. Utöver sedvanlig pris- och löneomräkning förestås anslagsposten Kostnader för vissa anpassningskurser för synskadade, vuxendöva, afati- ker m.fl. öka med 1 480 000 kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 - 1993/94 föreslås reformmedel med 1 490 000 kr. respektive med 740 000 kr. Härigenom kan verksamheten för främst synskadade och vuxendöva utökas.

6. SÖ föreslår att anslagsposten Tolkutbildning, utöver pris- och lö- neomräkning, ökas med 2,1 milj. kr. budgetåret 1991/92 och med varde- ra 1 milj.kr. budgetåren 1992/93 och 1993/94 i syfte att utöka tolkutbild- ningen för döva och dövblindas behov. 1 planeringsunderlaget ingår teckenspråksutbildning som förberedelse för tolkutbildningen, en ut- vecklingsresurs knuten till Västanviks folkhögskola och fortbildning för teckenspråkslärare.

Bilaga 4

3 Vissa statistiska uppgifter över folkhögskolans verksamhet

Uppgifterna är hämtade från SÖ:s fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92 - 1993/94.

3.1 Kurser

Antalet långa kurser, dvs. kurser längre än 15 veckor, har ökat något under perioden 1986/87. De långa kurserna utgör ca. 75% av skolornas samlade verksamhetsvolym. Av de långa kurserna utgör den andel som består av allmänna kurser ca. 40%.

Kortkursverksamheten expanderade fram t.o.m. 1982 men har sedan minskat. Under den senaste femårsperioden har kortkurserna utgjort ca. en fjärdedel av kursverksamhetcn uttryckt i elevveckor. Det är främst kurser, som är kortare än en vecka som har minskat i antal.-

Tab. |

Antal kurser och elevveckor budgetåren 1986/87 - 1988/

långa kurser veckokurser korta kurser

antal elevveckor antal elevveckor antal elevveckor 1986/87 911 522400 1294 63600 9639 118600 1987/88 957 536700 1373 65400 9121 11 1900 1988/89 968 531000 1371 65800 8621 107300

Tab. 2

Korta kurser; fördelning efter huvudman. Antal elevveckor

landsting/stödförening rörelseskolor

1—15 veckor 1-6 dagar 1-15 veckor1-6 dagar 1986/87 25000 46700 38700 71900 1987/88 24000 43400 41300 68500 1 988/ 89 21500 42000 44200 65300

3.2 Deltagare

Deltagarantalet har under senare år varit i det närmaste konstant. Varje år kommer omkring 18 (100 personer till folkhögskolornas långa kurser. Antalet kursdeltagare i kurser kortare än en vecka har minskat under perioden men fortfarande är det omkring 190000 personer som deltar.

Tab. 3 Antal deltagare i folkhögskolekurser 1986/87 - 1988/89

Bilaga 4

Bilaga 4

långa kurser 15 veckor 1 986/ 87 18000 1987/88 18400 1988/89 18100 Tab. 4

Antal deltagare

veckokurser korta kurser 1-14 veckor 1—6 dagar 25700 21 1700

. 27600 196000 27500 186600

Antal deltagare på olika kurstyper 1986/87—1988/8

Allmän kurs

1986/87 6907 (38%) 1987/88 7268 (39%) 1988/89 7114 (39%) Tab. 5

Allmän kurs med särskild inriktning

Särskild linje

5797 (32%) 5622 (31%) 5817 (32%)

5271 (29%) 5479 (30%) 5112 (29%)

Deltagare på allmänna kurser; ålder och kön 1986/87 - 1988/89

l4-17 år

m k

% % 1986/87 1 2 1987/88 1 2 1988/89 1 2

18-24 är 25-29 år 30-59 år -()0 år tot. m k m k m k m k

% % % % % % % %

16 23 8 8 15 23 l 3 100 15 22 7 9 16 24 1 3 100 14 20 7 8 16 27 2 4 100

Bilaga 4

Tab. 6

Utbildningsbakgrund på samtliga långa kurser 1985/86 - 1988/89

1985/ 86 1986/87 1987/88 1988/89

Tab. 7

Utbildningsbakgrund på allmän kurs 1986/87 - 1988/89

1986/87 1987/88 1988/89

8år %

24 23

23

8år 9år % % 13 21 13 20 13 19 13 17

9år

%

32 30 28

10år

%

12 10 11

11

10 år

%

13 16 17

Här

%

26 26 24 24

Här

%

18 17 18

12 år

%

12 år

%

8 9 9

13år

%

10

10 [7

13

13år

%

5 4 9

tot.

100 100 100 100

proce nt

!()1.

100 100 100