Dir. 1993:124

Utveckling av biologiska råvaror

Dir. 1993:124

Beslut vid regeringssammanträde 1993-11-04

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas att utreda möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i Sverige.

Utredaren skall därvid - belysa förutsättningarna för en ökad användning av sådana råvaror, - kartlägga den internationella utvecklingen inom området, - utreda behovet av olika styrmedel för att gynna biologiska råvaror, - föreslå organisations- och samarbetsformer för forskning om och utveck- ling och marknadsföring av sådana råvaror, - utreda hur substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produk- ter kan tillämpas för att stimulera användningen av biologiska råvaror.

Biologiskt baserade produkter för kretsloppsanpassning

Stor enighet råder i vårt land om nödvändigheten att ställa om samhället så att vi får en utveckling som är långsiktigt hållbar. Det innebär bl.a. att förbrukningen av råvaror som inte är förnybara måste begränsas kraftigt. Det kan ske genom återanvändning och återvinning och genom en stegvis övergång till förnybara råvaror från växt- eller djurriket. Det pågår en intensiv utveckling i världen av sådana råvaror.

En ökad avsättning för biologiskt baserade produkter är ett sätt att skyd- da miljön. Produkter baserade på förnybara råvaror är ofta fördelaktiga som alternativ till produkter baserade på uttömliga resurser. En övergång till sådana råvaror bidrar till att minska växthuseffekten genom dels minskad användning av fossila råvaror, dels i flera fall genom minskad energiåtgång i produktionen. Dessutom skapas möjligheter att utan miljö- problem och på ett resurshushållande sätt återföra avfallet till naturens kretslopp.

Ett ökat och breddat utnyttjande av sådana råvaror ger också de areella näringarna och svensk industri nya möjligheter till utveckling med inrikt- ning mot nya marknader och stärkt konkurrenskraft. Jordbruket och skogs- bruket är i det sammanhanget viktiga resurser. Det gäller inte minst de ca 380 000 ha åkermark som redan har undantagits från livsmedelsproduktion genom jordbrukets omställning, och de ytterligare arealer från vilka produceras samhällsekonomiskt olönsamma överskott. En utveckling i denna riktning har också stor regionalpolitisk betydelse genom att den kan med- verka till att säkra och skapa nya arbetstillfällen på landsbygden. Det är mot denna bakgrund angeläget att åstadkomma förutsättningar för en ökad användning av förnybara växtbaserade råvaror.

Det svenska odlingslandskapet hyser betydande natur- och kulturvärden, som betingas av brukningen av jorden. I propositionen om en strategi för biologisk mångfald föreslår regeringen att på samma sätt som i den nya skogspolitiken skall miljömålen ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Detta innebär sammantaget att en utveckling mot en större användning av biologiska resurser ger stora möjligheter att vidareutveckla svenskt näringsliv, men att de övergripande miljömålen måste beaktas i det utvecklingsarbetet.

Den s.k. substitutionsprincipen är angiven i 5 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Särskilda föreskrifter om försiktighetsmått kan beslutas. Om bra alternativ till miljö- och hälsoskadliga produkter blir lätt tillgängliga blir det lättare att tillämpa substitutionsprincipen. Det finns särskilt starka skäl att minimera användningen av sådana kemiska produkter som inte kan återvinnas eller brytas ned biologiskt. För t.ex. produktgrupper som sågkedjeolja, hydraulolja och rengöringsmedel finns redan fullgoda vegetabiliska alternativ.

Flera miljö- och hälsofarliga produkter har förbjudits. Det gäller t.ex. traditionella kemiska bekämpningsmedel. Dessutom kommer många sådana medel som används i dag att vara förbjudna om några år. Det pågår därför en intensiv utveckling av biologiska växtskyddssystem och biologiskt baserade bekämpningsmedel med betydligt bättre egenskaper.

Det finns flera andra produktgrupper där konkurrensen är särskilt tydlig mellan varor tillverkade av biologiskt baserade material och varor tillverkade av icke-förnybara material med föråldrad teknik. Det gäller t.ex. kläder, skor, förpackningar, tvätt- och rengöringsmedel, läkemedel, möbler, byggmaterial, färg och kemisk-tekniska produkter. Råvarorna till dessa produkter kan ha olika karaktär, allt från värdefulla extrakt som utvinns i små mängder till lågförädlade bulkråvaror vars priser ofta är avgörande konkurrensmedel.

Förutom som råvara kan biomassa användas som bränsle och ersätta fossila bränslen. För biobränslen är priset i ännu högre grad en avgörande konkurrensfaktor. Frågan om användning av biologiskt baserade bränslen har utretts i annat sammanhang och skall inte ingå i denna utredning.

I regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsan- passad samhällsutveckling aviserades ett ökat utnyttjande av ekonomiska styrmedel i miljöarbetet. Mot denna bakgrund har regeringen beslutat att utreda konsekvenserna av skatt på avfall (dir. 1993:68).

Det är viktigt att kunna värdera biologiska råvaror och de traditionella råvarorna även med avseende på hälsa, miljö och säkerhet. Möjligheten att göra sådana värderingar är avhängig ökade forskningsinsatser inom flera områden såsom ekologi, biologi, kemi, medicin, växtodling och växtför- ädling.

Det är angeläget att skapa produkter tillverkade av biologiska råvaror. Det återstår emellertid ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för att åstadkomma biologiskt baserade material med helt nya egenskaper. Det kan bli fråga om att använda en kombination av många tekniker som ligger i gränslandet mellan materialteknik, bioteknik, medicin, elektronik och datateknik. Det behövs forskning för att skapa metoder att ta fram material med egenskaper som överträffar vad som hittills har åstadkommits inom t.ex. hållfasthets- och sammanfogningsteknik. Sådana nya material kan ha lägre råmaterialkostnad och lägre energikostnad och dessutom vara biologiskt nedbrytbara. Resultaten av framsteg inom detta forskningsområde kan komma många sektorer tillgodo såsom sjukvården, försvaret och industrin. I detta sammanhang kan biotekniken öppna nya perspektiv.

Traditionella svenska biologiska produkter som papper och trävaror måste utvecklas ytterligare så att deras konkurrenskraft och förädlingsvärde förbättras. Det är motivet för det särskilda program för träteknisk forskning och träfiberforskning som regeringen presenterade i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg.

Sverige deltar i EG:s agro-industriella forskningsprogram AAIR med Skogs- och jordbrukets forskningsråd som svenskt huvudansvarigt organ. Statens naturvårdsverk är via Naturvetenskapliga forskningsrådet engagerat i EG- programmet BIOTECHNOLOGY vad gäller bioteknik och biologiska råvaror. Det är nödvändigt att forskningen om biologiska råvaror samordnas och organiseras så att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Vid en sådan samordning är det angeläget att följa den övergripande strategi för forskningen som innebär att staten tar det huvudsakliga finansierings- ansvaret för grundforskningen medan den mer tillämpade och marknadsnära forskningen och utvecklingen bör drivas av marknadsaktörerna, i bland med delfinansiering från staten.

Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råva- ror i Sverige.

Uppdraget

Utredaren bör kartlägga den nuvarande tillgången på och användningen av biologiska råvaror. Utredaren bör där belysa förutsättningarna för en ökad användning av sådana råvaror inom olika varuområden samt belysa konse- kvenserna härav främst från miljösynpunkt. En utgångspunkt bör vara att återanvändning och materialåtervinning av produkter skall ställas mot möj- ligheterna att återföra biologiskt baserade produkter till det biologiska kretsloppet. Även samhällsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och regio- nalpolitiska konsekvenser bör belysas.

Utredaren bör vidare kartlägga den internationella utvecklingen inom området med avseende på konsumenttrender, styrmedel, industriell utveck- ling och insatser för forskning och utveckling.

För de områden där en ökad användning av biologiska råvaror bedöms fördelaktig bör utredaren överväga vilka effekter för att främja använd- ningen av råvaror som kan nås med utveckling av de i Sverige redan införda styrmedlen inom berörda områden. Utredaren bör beakta biobränslekommis- sionens arbete och samråda med Utredningen om att begränsa utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken (dir. 1993:40).

Utredaren bör utreda behovet av styrmedel som främjar utvecklingen av en ökad användning av biologiska råvaror inom de områden där en sådan användning kan vara fördelaktig från såväl samhällsekonomisk som miljö- och resurshushållningssynpunkt. Sådan lagstiftning bör ses över som kan utgöra hinder för introduktion och användning av biologiska råvaror. Ett ställningstagande i fråga om utnyttjande av styrmedel för att stimulera en övergång till sådana råvaror bör baseras på en värdering av konsekven- serna, jämfört med användning av andra råvaror. Härvid bör såväl handels- politiska som konkurrensaspekter belysas. De krav som följer av ett eventuellt EG-medlemskap skall särskilt beaktas.

Utredaren bör vidare lämna förslag till organisations- och samarbetsformer som särskilt främjar forskning om och utveckling och marknadsföring av biologiska råvaror.

Utredaren bör närmare utreda hur substitutionsprincipen kan tillämpas praktiskt för att stimulera användningen av förnybara råvaror.

Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av juni 1994.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), an- gående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen med uppdrag att utreda möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i Sverige,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hem- ställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)