Dir. 1993:59

Ekonomiska styrmedel vad avser kväveoxider m.m.

Dir. 1993:59

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-13 Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att dels belysa förutsättningarna för och effekterna av en breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av kalkningsverksamheten.

Bakgrund

Lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion trädde i kraft den 1 januari 1992. Miljöavgiften uppgår till 40 kronor per kilo utsläppta mängder kväveoxider räknat som kvävedioxid. Lagstiftningen omfattar pannor med en effekt större än 10 MW och betalas när energiproduktionen överstiger 50 GWh per år. De pannor som omfattas av systemet återfinns huvudsakligen inom fjärrvärmesektorn och inom industrin. Utsläpp från skogsindustrins sodapannor och lutpannor är dock undantagna.

För att upprätthålla konkurrensneutralitet i förhållande till mindre anläggningar återförs avgiftsmedlen, efter avdrag för Naturvårdsverkets administrationskostnader, till de avgiftsskyldiga i förhållande till nyttiggjord energi från varje produktionsenhet.

En utvärdering av avgiftssystemet senast två år efter införandet avisera- des i samband med riksdagsbehandlingen av avgiftssystemet (prop. 1989/90:141). Statens naturvårdsverk har nyligen presenterat en översiktlig utvärdering av avgiftssystemet.

De totala utsläppen av kväveoxider i Sverige uppgick år 1990 till ca 400 000 ton, varav vägtrafiken svarar för ca 170 000 ton eller 43 %. De totala utsläppen av kväveoxider från förbränning av bränslen i fasta anläggningar uppgick till ca 60 000 ton. Utsläppen från de pannor som blev avgiftspliktiga fr.o.m. 1992 uppgick år 1990 till 21 000 ton. Enligt bedömningar från Svenska Värmeverksföreningen har de genomsnittliga utsläppen av kväveoxider från de avgiftspliktiga pannorna minskat från ca 150 mg/MJ år 1990 till ca 95 mg/MJ år 1992. De totala utsläppen från de avgiftspliktiga pannorna minskade därmed till totalt ca 13 000 ton år 1992. Både Naturvårdsverket och Värmeverksföreningen anser att avgiftssystemet effektivt har bidragit till att utsläppen av kväveoxider har minskat.

Riksdagen har ställt sig bakom målet om en 30-procentig minskning av kväveoxidutsläppen mellan åren 1980 och 1995.

Enligt Naturvårdsverkets rapport Utsläpp till luft av försurande ämnen 1991 kommer detta mål inte att nås med nuvarande styrmedel. Ytterligare analyser behövs för att utforma kostnadseffektiva åtgärder främst inom trafik- och energisektorerna. En utvidgning av avgiftssystemet för energi- produktionsanläggningar bör utredas som en del i en samlad åtgärdsstrate- gi.

Regeringen har i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 15) dessutom aviserat en översyn av kalkningsverksamhetens finansiering bl.a. med utgångspunkt i principen om att förorenaren skall betala. För att fortsätta det nuvarande kalkningsprogrammet för sjöar och vattendrag krävs intäkter på ca 200 miljoner kronor per år.

I prop. 1992/93:226 om en ny skogspolitik har regeringen föreslagit en fortsatt försöksverksamhet med kalkning av skogsmarker.

Uppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör en särskild utredare tillkallas med uppdrag att dels belysa förutsättningarna för och effekterna av en breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna alternativa förslag till finans- iering av kalkningsverksamheten.

Utredaren bör med utgångspunkt i en grundlig utvärdering av nuvarande av- giftssystem pröva möjligheten att utvidga detta till att omfatta enheter som har en effekt mindre än 10 MW och en tillförd energi under 50 GWh per år samt till förbränningsprocesser inom industrin, t.ex. cementugnar, ugnar för raffinering av råolja, skogsindustrins sodapannor och mesaugnar samt järn- och stålverkens sinterugnar. Utredaren bör redovisa den för- väntade utsläppsminskningen av en utvidgning samt bedöma om en sådan åtgärd leder till mer kostnadseffektiva lösningar för att minska utsläppen från industriprocesserna i förhållande till gällande riktlinjer vid prövningen enligt miljöskyddslagen. Utredaren bör vidare belysa konse- kvenserna av en eventuell utvidgning av systemet vad gäller resurser för utsläppsmätningar, effekter på de berörda industribranschernas konkur- renskraft och admini-strativa omkostnader hos Naturvårdsverket. Utredaren bör även se över dispensmöjligheterna samt lägga fram förslag till tek- niska förändringar i avgiftssystemet om behov av sådana förändringar kommer fram.

Utredaren bör vidare utarbeta alternativa förslag till finansiering av kalkningsverksamheten. Statens beräknade årliga kostnad för kalkning är ca 200 miljoner kronor.

Utredaren skall också se över länsstyrelsernas rutiner vid beslut om kalk- ningsbidrag och lämna förslag till effektivisering av medelsanvändningen.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredningsarbetet skall ske i nära samverkan med berörda branschorganisa- tioner och myndigheter.

Utredaren bör senast den 31 december 1993 redovisa resultatet av sitt arbete. En delredovisning med förslag till finansiering av kalkningsverk- samheten skall lämnas senast den 31 augusti 1993.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) samt angående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Förslagen bör vara utformade så att de står i överensstämmelse med Sveriges inter- nationella åtaganden.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyn- digar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift dels att utreda förutsättningarna och effekterna av en breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av kalkningsverksamheten,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt ut- redaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utred- ningen skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)