med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
Regeringens proposition ÄN
1992/93:100 <r
med förslag till statsbudget för budgetåret
1993/94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anne Wibble
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i 1993 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 miljoner kronor. Detta innebär en minskning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget
utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i
statsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177 miljoner kronor. Detta beräknas nu komma att uppgå till 198 288 miljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 205 346 miljoner kronor. Den största skillnaden mellan budgetsaldo och lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegarantifonden.
I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till
inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utveck-
lingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
I Riksdagen 199293. I suml. Nr I00.
Inkomster:
Skatter 322 596 615 000
Inkomster av statens verksamhet 27 992 967 000
Inkomster av försåld egendom 1000 000
Återbetalning av lån 6 160 896 000
Kalkylmässiga inkomster 1 600 034 000
Summa kr. 358 351 512 000
Underskott 162 346 763 000
Summa kr. 520 698 275 000
Utgifisanslag:
| Kungliga hov- och slottsstaterna | 65 226 000 |
| Justitiedepartementet | 19 030 169 000 |
| Utrikesdepartementet | 16 103 498 000 |
| Försvarsdepartementet | 38 902 745 000 |
| Socialdepartementet | 117 721 443 000 |
| Kommunikationsdepartementet | 17 387 231 000 |
| Finansdepartementet | 96 871 154 000 |
| Utbildningsdepartementet | 29 656 648 000 |
| Jordbruksdepartementet | 6 966 627 000 |
| Arbetsmarknadsdepartementet | 47 232 449 000 |
| Kulturdepartementet | 15 898 349 000 |
| Näringsdepartementet | 4 250 937 000 |
| Civildepartementet | 2 179 650 000 |
| Miljö- och naturresursdepartementet | 2 064 371 000 |
| Riksdagen och dess myndigheter m.m. | 866 778 000 |
| Räntor på statsskulden, m.m. | 935 000 000 000 |
| Oförutsedda utgifter | 1 000 000 5310 198 275 000 |
| Minskning av anslagsbehållningar | 4 500 000 000 4 300 000 000 |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto | 6 000 000 000 6 000 000 000 |
Summa kr. 520 698 275 000
1993/94 Tusental kronor
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 — Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt 12 442 000 12 442 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 17 148 000 |
| 1122 Avskattning av företagens reserver | 4 143 000 |
| 1123 Beskattning av tjänstegruppliv | 1150 000 22 441 000 |
1130 —- Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter 2 270 000 2 270 000 1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt 360 000
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 0
1143 Bevillningsavgilt 5 000
1144 Lotteriskatt 3 043 000 = 3408 000 40 561 000
1200 Lagstadgade socialavgifter:
| 1211 Folkpensionsavgift | 39 212 000 |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto | 11 209 000 |
| 1231 Barnomsorgsavgift | 1496 000 |
| 1241 Utbildningsavgift | 152 000 |
| 1251 Övriga socialavgihter, netto | 1 509 000 |
| 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift | 4 721 000 |
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbets-
miljöinsitutets verksamhet 276 000
1291 Särskild löneskatt 5 234 000 63 809 000 63 809 000
1300 Skatt på egendom:
1310 — Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter 107 000
1312 Fastighetsskatt 16 160 000 16 267 000 1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 2 170 000
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 65 000 2.235 000 1330 — Arvsskatt och gåvoskat:
1331 Arvsskatt 1 100 000
1332 Gåvoskatt 275 000 1375 000 1340 — Övrig skau på egendom:
1341 Stämpelskatt 5 500 000
1342 Skatt på värdepapper 0 5 500 000 25 377 000
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt 116 500 000 116 500 000 1420, 1430 Skatt på specifika varor:
| 1421 Bensinskatt | 23 600 000 |
| 1422 Särskilda varuskatter | 150 000 |
| 1423 Försäljningsskatt på motorfordon | 1 580 000 |
| 1424 Tobaksskatt | 8 265 000 |
| 1425 Skatt på spritdrycker | 6 000 000 |
| 1426 Skatt på vin | 3 220 000 |
1993/94 Tusental kronor
1427 Skatt på malt- och läskedrycker 2 655 000 1428 Energiskatt 17 037 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle 500 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk 140 000 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 933 000 . 1435 Särskild skatt mot försurning 67 000 63 647 500 1440 — Överskont vid försäljning av varor med statsmonopol: 1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott 200 000 200 000 1450 — Skatt på tjänster:
| 1451 Reseskatt | 310 000 |
| 1452 Skatt på annonser och reklam | 1012 000 |
| 1453 Totalisator skatt | [0] |
| 1454 Skatt på spel | 120 000 1.442 000 |
1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 4 120 000 1462 Kilometerskatt 1335 000 5 455 000 1470 — Skatt på import: 1471 Tullmedel 5 185 115 5 185 115 1480 — Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 420 000 420 000 192 849 615
Summa skatter: 322 596 615
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott: 2111 Postverkets inlevererade överskott 49 388 2112 Televerkets inlevererade överskott 1 000 000 2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott 185 000 2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts
inlevererade utdelning 193 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott 50 425 2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt 71 181 1548 994 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: 2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning 2124 Inlevererat överskott av Riksgälds-
kontorets garantiverksamhet 179 000 179 000 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade
överskott 7 900 000 7 900 000
2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 1 198 700 2152 Lotterimedel 768 705 1.967 405 11 595 399
1993/94 Tusental kronor
2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:
2210 — Överskott av fastighetsförvalting: 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens
verksamhet 500 000 500 000 500 000
2300 Ränteinkomster:
2310, 2320 Räntor på näringslån: 2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-
näringen 11 455 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 113 2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten 3800 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 9 2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet 87 345 2323 Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk 1 500 2325 Räntor på Postverkets statslån 49 073 2327 Räntor på Statens vattenfallsverks
statslån 0 150 295 2330 — Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande 4 029 000 2333 Ränteinkomster på lån för bostads-
försörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 90
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket 1 800 4 030 890 2340 — Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för studerande 140
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 18 200 18 340 2350 — Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 166 000 166 000
2360 — Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering 7 000 7 000
2370 — Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar 647 523 647 523
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2383 Räntcinkomster på statens
bosättningslån 0 2385 Ränteinkomster på lån för kommun-
markförvärv 0 2385 Ränteinkomster på lån för student-
kårslokaler 60 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler 12 000 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier
i vissa specialbostäder 50 2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering 700 2392 Räntor på intressemedel 4 283 2394 Övriga ränteinkomster 249 681
1993/94 Tusental kronor
2395 Räntor på särskilda räkningar
i Riksbanken 177 000 443 774 5 463 822
2400 Aktieutdelning:
2410 — Inkomster av statens aktier:
2411 Inkomster av statens aktier 2328000 = 2328000 2328 000
2500 Offentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter 1 182 538 2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram 7 500 2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolan 0 2527 Avgifter för statskontroll av krigs-
materieltillverkningen 1 2528 Avgifter vid bergsstaten 6 205 2529 Avgifter vid patent- och
registreringsväsendet 9 900 2531 Avgifter för registrering i förenings -
m.fl. register 19 050 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 505 000 2534 Vissa avgifter för registrering
| av körkort och motorfordon | 196 029 |
| 2535 Avgifter för statliga garantier | 182 909 |
| 2536 Lotteriavgifter | 1 605 |
| 2537 Miljöskyddsavgift | 89 060 |
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel 151 091 2539 Täktavgift 40 767 2541 Avgifter vid Tullverket 75 500 2542 Patientavgifter vid tandläkar-
utbildningen 5 000 2543 Skatteutjämningsavgift 1396 000 2545 Närradioavgifter 4 608 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 3 485 2548 Avgifter för Finansinspektionens
verksamhet 107 000 2549 Avgifter för provning vid
riksprovplats 3 727 2551 Avgifter från kränkraftverk 159 895 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 572 365 5 119235 5 119 235
2600 Försäljningsinkomster:
2611 Inkomster vid kriminlavården 210 000 2624 Inkomster av uppbörd av fel-
parkeringsavgifter 84 615 2625 Utförsäljning av beredskapslager 150 000
2626 Inkomster vid Banverket 767 000 — 1211615 1 211 615
2700 Böter m.m.:
2711 Restuvgiflter och dröjsmålsavgifter 730 327 2712 Bötesmedel 364 393 2713 Vattenföroreningsavgift 176 1 094 896 1 094 896
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
2811 Övriga inkomster av statens
verksamhet 680 000 680 000 680 000
Summa inkomster av statens verksamhet: 27 992 967
1993/94 Tusental kronor
3000 Inkomster av försåld egendom:
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
3110 = Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner 0 : 0 3120 — Siatliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m. 0 0 0
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 1 000 1 000
3300 Övriga inkomster av försåld egendom:
3311 Inkomster av statens gruvegendom 0 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 0 0 0
Summa inkomster av försåld egendom: 1 000
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4120 — Återbetalning av jordbrukslån:
4123 Återbetalning av lån till
fiskerinäringen 30 853 30 853 4130 — Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 268 4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten 2 600 4135 Återbetalning av skogsväglån 37 4136 Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet 88 083 4137 Återbetalning av övriga näringslån,
Statens jordbruksverk 1 800 4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier 1 720 94 508 125 361
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostads-
byggande 3 000 000 4213 Återbetalning av lån för bostadsför-
sörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 360
4214 Återbetalning av Övriga bostadslån,
Boverket 1700 — 3002060 3 002 060
4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för
universiletsstudier 110 4312 Återbetalning av allmänna studiclån 4 000
4313 Återbetalning av studiemedel 2606000 2610110 2 610 110
4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån 300 000 300 000 300 000
1993/94 Tusental kronor
4500 Återbetalning av övriga lån:
4514 Återbetalning av lån för studentkårs-
lokaler 180 4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler 6 500
4516 Återbetalning av utgivna startlån och
bidrag 5 000
4517 Återbetalning från Portugalfonden 5 500
4519 Återbetalning av statens
bosättningslån 0 4521 Återbetalning av lån för inventarier i
vissa specialbostäder 80 4525 Återbetalning av lån för svenska
FN-styrkor 45 000 4526 Återbetalning av övriga lån 61 105 123 365 123 365
Summa återbetalning av lån: 6 160 896
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar 0 5116 Statens vattenfallsverks amorteringar [0] 0 5120 Avskrivningar på fastigheter: 5121 Avskrivningar på fastigheter [0 [6] 5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komp-
lementkostnader 167 760 167 760 5140 Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 2 349 374 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar 12900 2362 274 2 530 034
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto -930 000 -930 000 -930 000
Summa kalkylmässiga inkomster: 1 600 034
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512
a
I. Kungliga hov- och slottsstaterna
A Kungliga hovstaten
1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning,
förslagsanslag 24 677 000
24 677 000 B Kungliga slottsstaten
1 De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag 29 422 000 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 11 127 000
40 549 000
Summa kr. 65 226 000
Justitiedepartementet m.m.
| HH Statsrådsberedningen, förslagsanslag | 49 224 000 |
| Justitiedepartementet, förslagsanslag | 63 229 000 |
| Utredningar m.m. , reservationsanslag | 30 200 000 |
| BWIN Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag | + 12 432 000 |
155 085 000
[ov] Polisväsendet
| —H Rikspolisstyrelsen, ramanslag | 475 000 000 |
| Säkerhetspolisen, förslagsanslag | 470 643 000 |
| Polishögskolan | 1 000 |
| BYN Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag | 46 710 000 |
| An Lokala polisorganisationen, ramanslag | 9 891 189 000 |
10 883 543 000
Åklagarväsendet
— Riksåklagaren, ramanslag 23 812 000 Åklagarmyndigheterna, ramanslag 535 366 000
559 178 000
Domstolsväsendet m.m.
Domstolsverket, ramanslag 63 910 000 Domstolarna m.m., ramanslag 2 445 640 000
2 509 550 000
Kriminalvården
| Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag | 106 609 000 |
| Kriminalvården, ramanslag | 3 298 089 000 |
| Utlandstransporter, förslagsanslag | 125 000 000 |
3 529 698 000 Rättshjälp m.m.
Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 815 100 000 DD Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag 11 684 000
Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000
BU Dniftbidrag, förslagsanslag 11 410 000 11 411 000
n
Vissa domstolskostnader m.m. , förslagsanslag 256 200 000 oa Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 24 694 000
1 119 089 000
+ Beräknat belopp
Övriga myndigheter
Justitiekanslern, ramanslag 7 387 000 NN Datainspektionen, ramanslag 21 254 000 Brottsskadenämnden: vw Förvaltningskostnader, ramanslag 7 103 000
Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag 35 000 000 42 103 000 Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag + 14 361 000
Utvecklingskostnader, reservationsanslag +x 4 823 000 19 184 000
89 928 000 Diverse
— Svensk författningssamling, förslagsanslag 10 112 000 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.,
| förslagsanslag | 2 586 000 |
| Stöd till politiska partier, förslagsanslag | 141 200 000 |
| HW Allmänna val, förslagsanslag | 29 600 000 |
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed, förslagsanslag 600 000
184 098 000
Summa kr. 19 030 169 000
« Beräknat belopp
HI. Utrikesdepartementet
Utrikesdepartementet m.m.
Utrikesförvaltningen, ramanslag 1495 441 000
Kursdifferenser, förslagsanslag 1 000 WIK Honorärkonsuler, förslagsanslag 15 500 000 BP Särskilda förhandlingar med annan stat eller
| inom internationell organisation, förslagsanslag | 60 000 000 |
| AN Nordiskt samarbete, förslagsanslag | 1 610 000 |
| Utredningar m.m., reservationsanslag | 10 552 000 |
| Officiella besök m.m., förslagsanslag | 10 180 000 |
&ÅmvA Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag 4 500 000
1 597 784 000 Bidrag till vissa internationella organisationer
| Förenta nationerna, förslagsanslag | 191 890 000 |
| Nordiska ministerrådet, förslagsanslag | 250 000 000 |
| VN Europarådet, förslagsanslag | 29 780 000 |
BR Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag 21 500 000
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 110 000 000
Organisationer för internationell handel och
| råvarusamarbete m.m. , förslagsanslag | 8 713 000 |
| Internationell råvarulagring, förslagsanslag | 2 000 000 |
| Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag | 2 864 000 |
| Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag | 407 000 000 |
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag 23 328 000
1 047 075 000
Internationellt utvecklingssamarbete
Bidrag till internationella biståndsprogram,
| reservationsanslag | 3 148 404 000 |
| Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag | 6 702 000 000 |
| Andra biståndsprogram, reservationsanslag | 1 804 500 000 |
| BROM Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag | 303 219 000 |
un Styrelsen för u-landsutbildning i
| Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag | 24 963 000 |
| OA Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag | 26 936 000 |
| NN Nordiska afrikainstitutet, ramanslag | 5 470 000 |
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000
Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), förslagsanslag 7 076 000 10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), förslagsanslag 36 441 000
12 080 000 000 Information om Sverige i utlandet, m.m.
| Svenska institutet, reservationsanslag | 63 083 000 |
| Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag | 51 363 000 |
| QWIMm Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag | 14 254 000 |
128 700 000 Utrikeshandel och exportfrämjande
-— Kommerskollegium, ramanslag 48 471 000
Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 187 563 000 [ES Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
| för skadeersättningar, förslagsanslag | 1 000 |
| Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag | 4 465 000 |
| VMB Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet | + 2 250 000 |
| Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag | 16 500 000 |
NOA Medel för informationsinsatser om europeisk integration, reservationsanslag 50 000 000
309 250 000 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag 2 511 000 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 20 000 000 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRD, reservationsanslag + 21 310 000 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag + 15 840 000 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag + 10 028 000
69 689 000
+ Beräknat belopp
Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag 640 999 000
Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Centraloch Östeuropa, förslagsanslag 1 000 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000
Summa kr. 16 103 498 000
Försvarsdepartementet m.m.
Försvarsdepartementet, ramanslag 57 152 000
[NS] Utredningar m.m., ramanslag 12 900 000
70 052 000
Arméförband Arméförband:
| pa Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag | 8 638 903 000 |
| Anskaffning av materiel, ramanslag | 3 777 295 000 |
| Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag | 603 200 000 |
13 019 398 000
Marinförband Marinförband:
| Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag | 2 754 180 000 |
| Anskaffning av materiel, ramanslag | 2 920 355 000 |
| NM Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag | 166 000 000 |
5 840 535 000 Flygvapenförband Flygvapenförband:
| Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag | 5 364 947 000 |
| Anskaffning av materiel, ramanslag | 7547 941 000 |
| VN Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag | 423 600 000 |
13 336 488 000 Operativ ledning m.m. Operativ ledning m.m.:
| AA Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag | 1 125 342 000 |
| Anskaffning av materiel, ramanslag | 117 396 000 |
| Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag | 79 580 000 |
| BYN Forskning och utveckling, ramanslag | 167 218 000 |
1 489 536 000 - Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000
Fortifikationsförvaltningen 1 000 WIVH Försvarets materielverk, ramanslag 1318 841 000 RB Försvarets radioanstalt, ramanslag
389 195 000
Värnpliktsverket, ramanslag 213 772 000
Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000 NON Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m. 157 710 000
Särskilda avvecklingskostnader för
Försvarets datacenter, förslagsanslag 1 000 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag 70 463 000
2 300 884 000 Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap: = Civil ledning och samordning, ramanslag 63 648 000
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag 87 692 000
Civilbefälhavarna, ramanslag 35 246 000
186 586 000
Befolkningsskydd och räddningstjänst
| Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag | 684 857 000 |
| Skyddsrum m.m., förslagsanslag | 495 613 000 |
| Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor | 25 000 000 |
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 1 000 Frivilliga försvarsorganisationer inom den
| civila delen av totalförsvaret m.m. | 77 790 000 |
| Vapenfristyrelsen, ramanslag | 13 827 000 |
| Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag | 119 499 000 |
1 416 587 000 Psykologiskt försvar
Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 10 547 000
10 547 000 Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap:
| Försörjning med industrivaror, ramanslag | 82 371 000 |
| Industriella åtgärder, reservationsanslag | 9 246 000 |
| WIN Kapitalkostnader, förslagsanslag | 167 950 000 |
RB Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m. , förslagsanslag 1 000
259 568 000
al Övrig verksamhet
Försvarets civilförvaltning 1 000
Gemensam försvarsforskning, ramanslag 485 713 000 WIN Försvarets forskningsanstalt:
Avpiftsfinansierad verksamhet 1 000
Kustbevakningen, ramanslag 309 481 000
Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100.
Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag 54 000 000 An Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag 20 993 000
Flygtekniska försöksanstalten:
| Avgiftsfinansierad verksamhet Försvarets mediecenter Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag | 17 827 000 | 1 000 1 000 | |
| 10 Försvarshögskolan, ramanslag | 8 786 000 | ||
| ll Krigsarkivet, ramanslag | 15 710 000 | ||
| 12 Statens försvarshistoriska museer, ramanslag | 40 604 000 |
13 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets
område, förslagsanslag 18 575 000 14 Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 870 000 15 Försvarsmaktens utlandsstyrka 1 000
972 564 000
Summa kr. : 38 902 745 000
A Socialdepartementet m.m.
I Socialdepartementet, ramanslag 52 839 000
NN Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag 77 933 000
130 772 000 B Familjer och barn
| Allmänna barnbidrag, förslagsanslag | 17 000 000 000 |
| Bostadsbidrag, förslagsanslag | +x 2 300 000 000 |
| Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag | 2 750 000 000 |
| BMA Bidragsförskott, förslagsanslag | 3 110 000 000 |
| Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag | 8 530 000 |
Ooavn Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
| förslagsanslag | 28 800 000 |
| Barnpensioner, förslagsanslag | 280 000 000 |
| 00 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag | 1 285 000 000 |
26 762 330 000
C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
| Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag | 4 649 000 000 |
| Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag | 3 425 000 |
| Förtidspensioner, förslagsanslag | 14 315 000 000 |
| BODA Ålderspensioner, förslagsanslag | 52 185 000 000 |
| Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag | 1720 000 000 |
NAN Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
| förslagsanslag | 6 700 000 000 |
| Handikappersättningar, förslagsanslag | 933 000 000 |
| 0&--= Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag | 12 000 000 |
| Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag | 3 900 000 |
| OM Ersättning till postverket m.m. , förslagsanslag | 231 163 000 |
80 752 488 000
D Hiilso- och sjukvård
| mA Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag | 1211 332 000 |
| Insatser mot aids, reservationsanslag | 185 220 000 |
| Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag | 164 300 000 |
| BOM Bidrag till Spri, förslagsanslag | 26 300 000 |
| Bidrag till WHO, förslagsanslag | 29 800 000 |
on Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 2 591 000
1 619 543 000
+ Beräknat belopp
Omsorg om äldre och handikappade
| Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag | 1 100 000 000 |
| Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag | 133 700 000 |
| Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag | 136 580 000 |
BWIN Bidrag till viss verksamhet för personer med
| funktionshinder, reservationsanslag | 60 023 000 |
| Bidrag till handikapporganisationer | 129 248 000 |
| AU Bidrag till pensionärsorganisationer | 2 446 000 |
| Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag | 67 700 000 |
RN Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 49 825 000
Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 206 000 000
1 885 522 000
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
— Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård, reservationsanslag 480 000 000
Bidrag till organisationer, reservationsanslag 31 630 000 WIN Bidrag till centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 7 964 000
519 594 000 [p] Myndigheter under Socialdepartementet
| Riksförsäkringsverket, ramanslag | 604 806 000 |
| Allmänna försäkringskassor, ramanslag | 4 121 817 000 |
| Socialstyrelsen, ramanslag | 316 395 000 |
| BIM Folkhälsoinstitutet, ramanslag | 136 555 000 |
| Smittskyddsinstitutet, ramanslag | + 62 117 000 |
| Läkemedelsverket | 1 000 |
| Rättsmedicinalverket, ramanslag | 163 136 000 |
| Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, rwmanslag | 14 560 000 |
| Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag | +» 5 741 000 |
O0VoÖoe—-A7nM Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
ramanslag 13 921 000
Barnmiljörådet, ramanslag + 5 199 000
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
| ramanslag | 5 998 000 |
| 13 Nämnden för vårdartjänst, ramanslag | 8 971 000 |
| 14 Statens handikappråd, ramanslag | 6 027 000 |
| 15 Statens institutionsstyrelse, ramanslag | 470 000 000 |
| 16 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag | +» 79 175 000 |
| 17 Avvecklingskostnader, förslagsanslag | 36 775 000 |
6 051 194 000
Summa kr. 117 721 443 000 + Beräknat belopp
Kommunikationsdepartementet m.m.
| Kommunikationsdepartementet, ramanslag | 45 726 000 |
| Utredningar m.m., ramanslag | 12 490 000 |
| Viss internationell verksamhet, förslagsanslag | 5 151 000 |
BUN Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket,
förslagsanslag 32 000 000
95 367 000
Vägväsende m.m.
| HH Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag | 462 000 000 |
| Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag | 5 633 721 000 |
| Byggande av riksvägar, reservationsanslag | + 1 556 500 000 |
| BÖN Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag | + 925 400 000 |
vi Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 648 500 000 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag . + 707 300 000 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 47 667 000 Kostnader för registerverksamhet, ramanslag 507 500 000 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. 1 000
10 488 589 000 Järnväg
Banverket: Administrationskostnader, ramanslag 301 000 000 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag 2 825 656 000 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, reservationsanslag + 1 392 087 000 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag + 368 000 000 Järnvägsinspektionen, ramanslag 15 689 000 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 41 123 000 Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag + 1 000
4 943 556 000 Sjöfartsverket
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. , förslagsanslag 60 754 000 MN Transportstöd för Gotland, förslagsanslag 160 000 000 Handelsflottans pensionsanstalt 1 000 BD Handelsflottans kultur- o fritidsråd 1 000 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag 63 000 000 av Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag 50 000 000
373 756 000
+ Beräknat belopp
1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 67 352 000 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag 15 200 000
82 552 000 Kollektivtrafik m.m.
Riksfärdtjänst, förslagsanslag + 113 300 000 NN Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag 511 000 000 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag 191 000 000
Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret, reservationsanslag 4 960 000
820 260 000 Transportforskning
Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag 1 000 Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag > 61 129 000 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag + 44 006 000
105 136 000
Övriga ändamål
an Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 1 000 [AS Bidrag till Sveriges meteorologiska och
| hyrdologiska institut, ramanslag | 121 636 000 | |
| Statens geotekniska institut | 1 000 | |
| eBbeBuo Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag | 16 376 000 | |
| Statens haverikommission | 1 000 | |
| An EUMETSAT, reservationsanslag | 70 000 000 |
208 015 000 Telekommunikation
Telestyrelsen, förslagsanslag += 20 000 000
20 000 000 Postväsende
Ersättning till postverket för riksstäckande betalningsoch kassaservice, reservationsanslag 250 000 000
250 000 000
Summa kr. 17 387 231 000
+ Beräknat belopp 22
Finansdepartementet m.m.
| = Finansdepartementet, ramanslag | 125 914 000 |
| Ekonomiska råd, förslagsanslag | 4 302 000 |
| Utredningar m.m., ramanslag | 40 000 000 |
| BUN Utvecklingsarbete, reservationsanslag | 38 000 000 |
| un Uppdrag till Statskontoret, ramanslag | 55 000 000 |
263 216 000 Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
| -— Riksskatteverket, ramanslag | 351 000 000 |
| Skattemyndigheterna, ramanslag | 4 237 311 000 |
| Kronofogdemyndigheterna, ramanslag | 1 117 367 000 |
5 705 678 000 Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
- Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag 60 000 000 oo ND Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.,
| förslagsanslag | 95 000 000 | |
| Statens fastighetsverk | 1 000 | |
| BB Kapitalkostnader, förslagsanslag | 20 000 000 | |
| Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag | 1 000 |
175 002 000 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret:
| mm Förvaltningskostnader, ramanslag | 71 655 000 | |
| Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag | 523 180 000 | |
| Garantiverksamhet, förslagsanslag | 1 000 | |
| BWIN In- och utlåningsverksamhet | 1 000 |
594 837 000 [es] Vissa centrala myndigheter m.m.
| Tullverket, ramanslag | 1255 717 000 |
| Konjunkturinstitutet, ramanslag | + 24 733 000 |
| Finansinspektionen, ramanslag | 94 510 000 |
| BWIN Riksrevisionsverket, ramanslag | 170 590 000 |
| Statskontoret: Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| AV Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag | 463 271 000 |
Statistiska centralbyrån: NN Statistik, register och prognoser, ramanslag + 435 033 000 0 Uppdragsverksamhet x 1 000 435 034 000
+ Beräknat belopp 23
Bankstödsnämnden, förslagsanslag 1 000
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag 6 100 000
2 449 957 000 Statliga arbetsgivarfrågor
Statens arbetsgivarverk, ramanslag 47 848 000 IN Statens löne- och pensionsverk 1 000
vw Statens institut för personalutveckling:
Avvecklingskostnader, förslagsanslag 1 000 BH Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag 14 501 000 un Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag 258 600 000
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
| förslagsanslag | 100 000 000 |
| Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag | 324 438 000 |
| Tjänstepensioner för skolledare och lärare | 2 444 492 000 |
3 189 881 000 Bostadsväsendet
Boverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag + 144 787 000
Uppdragsverksamhet + 1 000 144 788 000 Länsbostadsnämnderna, ramanslag + 126 066 000 BWN— Räntebidrag m.m., förslagsanslag 31 180 000 000 Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag 3 100 000 000 Ava Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder
1 hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag 175 000 000
Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 1 000 000
Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader, ramanslag 16 000 000 Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 16 001 000 10 Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag 4 000 000
Li Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag 1 000
34 746 856 000 Bidrag och ersättningar till kommunerna
-— Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag 40 200 500 000 Ib Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag 7 922 000 000
vw Bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragssystem m.m., förslagsanslag 790 000 000
48 912 500 000
+ Beräknat belopp 24
Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
| förslagsanslag | 6 000 000 |
| Exportkreditbidrag, förslagsanslag | 1 000 |
| Kostnader för vissa nämnder m.m. , förslagsanslag | + 3 187 000 |
| Bokföringsnämnden, förslagsanslag | 4 364 000 |
| Stöd till idrotten, reservationsanslag | 511 173 000 |
Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag 31 000 000 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, förslagsanslag 270 000 000 Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken, förslagsanslag 1 000 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag 1 000 Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet, förslagsanslag 7 300 000
833 227 000
Summa kr. 96 871 154 000
+ Beräknat belopp
VIII Utbildningsdepartementet
Utbildningsdepartementet m.m.
a Utbildningsdepartementet, ramanslag 46 876 000 Utredningar m.m., ramanslag 18 284 000
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag 22 370 000 4 Sametinget, reservationsanslag 7 500 000 5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område, reservationsanslag 15 700 000
110 730 000
Det offentliga skolväsendet
Statens skolverk, ramanslag 227 024 000
Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag 99 088 000
wN Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
| med handikapp, reservationsanslag | 13 821 000 |
| Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag | 55 613 000 |
| Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag | + 24 812 000 |
| Fortbildning m.m., reservationsanslag | 85 560 000 |
| Genomförande av skolreformer, reservationsanslag | 125 000 000 |
| ONOANB Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag | 203 914 000 |
Oo Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
| förslagsanslag | 42 839 000 |
| 10 Sameskolor, ramanslag | 30 695 000 |
| 11 Specialskolor: Utbildning m.m., förslagsanslag | 344 826 000 |
| 12 Specialskolor: Utrustning m.m., reservationsanslag | 8 748 000 |
| 13 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag | 19 288 000 |
| 14 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag | 19 000 000 |
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag 56 501 000 16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag 222 257 000
1 578 986 000 Folkbildning
Bidrag till folkbildningen 1917 543 000 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen 45 117 000 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag 7 974 000
1 970 634 000 Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet + 8 346 985 000
+ Beräknat belopp
Forskning och forskarutbildning
Forskning och forskarutbildning inom högskolan
samt vissa andra forskningsändamål + 7 039 137 000 [C>) Studiestöd m.m.
| Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag | 159 610 000 |
| Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet | 1 000 |
| Studiehbjälp m.m., förslagsanslag | 2 086 780 000 |
| Studiemedel m.m. , förslagsanslag | 6 130 000 000 |
| Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag | 1078 600 000 |
| ANBYNH Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag | 71 925 000 |
| Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag | + 110 660 000 |
ON Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag 100 000 000
9 737 576 000 Lokalförsörjning m.m.
Inredning och utrustning av lokalerna vid högskoleenheterna m.m., reservationsanslag +» 872 600 000
872 600 000
Summa kr. 29 656 648 000
21 + Beräknat belopp
IX. Jordbruksdepartementet
A Jordbruksdepartementet m.m.
| KK Jordbruksdepartementet, ramanslag | 32 625 000 |
| Lantbruksråd, förslagsanslag | 7 353 000 |
| WN Utredningar m.m., ramanslag | 9 313 000 |
RR Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag 36 000 000
85 291 000 B Jordbruk och trädgårdsnäring
1 Statens jordbruksverk, ramanslag 113 077 000 2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 10 000 000 3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering,
reservationsanslag 1 000 4 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti,
| förslagsanslag | 19 928 000 |
| Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag | 10 000 000 |
| AN Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag | 38 000 000 |
| Stöd till avbytarverksamhet m.m. , förslagsanslag | 435 000 000 |
&- Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige, förslagsanslag += 955 000 000
9 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.,
reservationsanslag 1538 000
10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag 2 212 001 000
11 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 29 785 000 12 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag 12 500 000
3 836 830 000 C Skogsbruk
1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag + 1 000
Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag + 310 080 000
Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag + 1 000 310 081 000 BOON Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag +x 142 492 000
Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag +x 39 962 000 An Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag + 14 868 000
507 404 000
[ud Fiske
| Fiskeriverket, ramanslag | 49 463 000 |
| Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag | 4 084 000 |
| Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag | x 1 000 |
| BYN Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag | + 9 388 000 |
| AA Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag | + 40 000 000 |
+ Beräknat belopp
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
förslagsanslag > 1 000 Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag +» 1 000 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag 1 000 000
Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag 3 612 000
107 550 000 Rennäring m.m.
| me Främjande av rennäringen, reservationsanslag | 11 017 000 |
| Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag | 38 000 000 |
| WORD Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag | 12 320 000 |
| BB Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag | 1 000 |
61 338 000
Djurskydd och djurhälsovård
Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet 1 000
NI Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt,
förslagsanslag 67 121 000
Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 1 000
BO
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag 76 868 000 un Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård,
förslagsanslag 6 000 000
[ON Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag 25 757 000
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 5 608 000
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag 51 766 000
233 122 000
[ep] Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
H Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet 1 000
| Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag | 2 416 000 |
| Statens växtsortnämnd, ramanslag | 646 000 |
| BW Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag | 7 443 000 |
| Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag | 28 315 000 |
| NOV Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag | 2 429 000 |
41 251 000
= Livsmedel
Statens livsmedelsverk, ramanslag 94 305 000
Täckande av vissa Kostnader för köttbesiktning m.m. 1 000 NR Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 3 750 000
+ Beräknat belopp
4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag 87 398 000 5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,
| förslagsanslag | 247 280 000 |
| Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag | 172 000 000 |
| Livsmedelsstatistik, förslagsanslag | 11 514 000 |
616 248 000 Utbildning och forskning
Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag + 627 975 000 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag + 295 336 000 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
| lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag | +» 33 700 000 |
| Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag | + 169 680 000 |
| Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag | + 101 200 000 |
| Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag | + 772 000 |
1 228 663 000
Biobränslen
Bioenergiforskning, reservationsanslag +» 48 930 000
Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag 200 000 000
248 930 000
Summa kr. 6 966 627 000
+ Beräknat belopp
ÅA Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
| = Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag | 42 524 000 |
| Utredningar m.m., reservationsanslag | 17 220 000 |
| Internationella avgifter, förslagsanslag | 16 130 000 |
| BYN Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag | 6 616 000 |
82 490 000 [o>] Arbetsmarknad m.m.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 875 016 000 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 28 448 611 000 Arbetsdomstolen, ramanslag 14 395 000 RBWNH Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag 1 684 000 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 75 000 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag 1 000 NON Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 2 500 000 31 342 282 000 C Arbetslivsfrågor
Arbetarskyddsverket, ramanslag 387 645 000 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag +» 172 252 000 VM Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 787 783 000 BR Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag 570 017 000 5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 6 386 203 000 7 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag 4 934 274 000 8 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag 1 000 13 238 176 000 D Regional utveckling
Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag 350 000 000 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 1 012 000 000 (SS Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag 1 000 BB Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 5300 000 000 Nn Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 200 000 000 oa Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. , reservationsanslag 179 900 000
+ Beräknat belopp 31
7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 17 000 000 8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU),
reservationsanslag + 6 100 000
9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
förslagsanslag 4 200 000 10 Transportstöd, förslagsanslag 300 300 000
2 569 501 000 Summa kr. 47 232 449 000
+ Beräknat belopp 32
Kulturdepartementet m.m.
| Kulturdepartementet, ramanslag | 42 386 000 |
| Utredningar m.m., ramanslag | 13 300 000 |
| Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag | 1 345 000 |
57 031 000
Kulturverksamhet m.m.
Allmän kulturverksamhet m.m.
Statens kulturråd, ramanslag 25 663 000 NM Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.,
| reservationsanslag | 118 572 000 |
| WU Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag | 9 372 000 |
| RA Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag | 235 000 000 |
Ersättningar och bidrag till konstnärer
| Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer | 56 785 000 |
| Bidrag till konstnärer, reservationsanslag | 31 624 000 |
| Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag | 21 467 000 |
&mMmoån Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag 86 444 000
Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3 375 000
Teater, dans och musik 10 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern 609 185 000 1 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag 69 664 000 12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter,
förslagsanslag 1000 13 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 226 270 000 14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag 370 500 000 15 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. ,
reservationsanslag 57 756 000 16 Bidrag till Musikaliska akademien 3 424 000
Bibliotek 17 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag 35 292 000
Bildkonst, konsthantverk m.m. 18 Statens konstråd, ramanslag 5 041 000 19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m.,
reservationsanslag 28 038 000 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,
förslagsanslag 3 000 000
3 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100.
21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet,
reservationsanslag 1 520 000
22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna 1 580 000 23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 15 742 000
Arkiv
Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 183 842 000 rt vi Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag + 26 452 000
Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag 3 238 000
Kulturmiljövård
| Riksantikvarieämbetet, ramanslag | 126 452 000 |
| Kulturmiljövård, reservationsanslag | 70 213 000 |
| Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag | 1 000 |
| Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag | 120 000 000 |
Museer och utställningar
| 31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag | 389 060 000 |
| 32 Centrala museer: Stiftelser | 102 683 000 |
| 33 Bidrag till vissa museer m.m. | 113 610 000 |
| 34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag | 79 268 000 |
| 35 Riksutställningar | 33 360 000 |
| 36 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag | 80 000 |
Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag + 30 855 000
Lokalförsörjning m.m. 38 Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål,
reservationsanslag 3 000 000
3 087 429 000
Massmedier m.m.
Film m.m.
| Statens biografbyrå, ramanslag | 7 728 000 |
| Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag | 61 500 000 |
| YR Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag | 68 298 000 |
| RB Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag | 12 377 000 |
Dagspress och taltidningar
Nn Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag 5 316 000 a Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag 420 000 000
Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 7 800 000
+ Beräknat belopp 34
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag 1 000 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag 75 000 000 Stöd till radio och kassettidningar, förslagsanslag 101 974 000
Litteratur och tidskrifter
| 11 Litteraturstöd, reservationsanslag | 40 866 000 |
| 12 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag | 19 450 000 |
| 13 Stöd till bokhandeln, reservationsanslag | 8 030 000 |
14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag 8 576 000 15 Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag 62 323 000 16 Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag 3 128 000
Radio och television Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
17 Kabelnämnden, förslagsanslag 4 204 000 18 Närradionämnden, förslagsanslag 4 761 000 19 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag 27 132 000
Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 16 287 000
954 751 000
Invandring m.m.
| Statens invandrarverk, ramanslag | 613 888 000 |
| Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag | 6 407 000 000 |
| Åtgärder för invandrare, reservationsanslag | 20 926 000 |
RUN Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000 AA Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag 4 295 000 000 [a Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag 15 589 000 - 3 829 000
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag 92 264 000
Utlänningsnämnden, ramanslag 51 550 000 Ove Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 2 000 000 11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism,
reservationsanslag 10 000 000
11 782 006 000
E Jämställdhetsfrågor
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 576 000 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 10 556 000
17 132 000
Summa kr. 15 898 349 000
Näringsdepartementet m.m.
| HA Näringsdepartementet, ramanslag | 51 711 000 |
| Industriråd/industriattaché, ramanslag | 1 335 000 |
| Utredningar m.m., ramanslag | 18 000 000 |
| BYN Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag | 4 638 000 |
75 684 000 Näringspolitik m.m.
Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 172 200 000 Utredningar, reservationsanslag 7 500 000 179 700 000
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag m.m., förslagsanslag 1 000 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. , förslagsanslag 1 000 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 170 000 000 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag 100 000 000
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,
förslagsanslag 5 000 000 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 100 000 000 Medel till AB Göta Kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, reservationsanslag 15 000 000 10 Avveckling av Stiftelsen Institutet för företagsutveckling, förslagsanslag 1 000
569 703 000 Exportkrediter
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000
[NS] Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 55 000 000
55 002 000 Marknads- och konkurrensfrågor
ma Marknadsdomstolen, ramanslag
6 080 000
MN Konkurrensverket, ramanslag
62 000 000
WW Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen
och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag 1 000
68 081 000
E Energi
-— Drift av beredskapslager, förslagsanslag 330 551 000 2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 10 054 000 3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag 1 000 AB Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 63 9246 000
an Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, förslagsanslag 1 000 6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
| reservationsanslag | 100 000 000 |
| 7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag | 222 000 000 |
| 8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag | 72 000 000 |
798 553 000 F Teknisk forskning och utveckling
—-— Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag +x 753 348 000
Materialteknisk forskning, reservationsanslag + 36 150 000
NM Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
| attachéeverksamhet, reservationsanslag | 30 630 000 |
| Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag | + 184 966 000 |
| NRB Europeiskt rymdsamarbete m.m. , förslagsanslag | + 447 439 000 |
| Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag | + 58 287 000 |
"YA Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag + 211 000 000
00 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 5 520 000
DO Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag + 24 607 000 10 Energiforskning, reservationsanslag + 280 764 000 11 Byggnadsforskning, reservationsanslag +» 178 200 000 12 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag +x 10 000 000 13 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag + 1 000 14 Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag +» 53 625 000 15 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag += 810 000 16 Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer,
förslagsanslag + 544 000
2275 891 000 G Teknologisk infrastruktur m.m.
— Sprängämnesinspektionen, ramanslag 15 275 000
[ND] Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag + 1 000
[5 Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag +x 51 722 000
+ Beräknat belopp 38
Styrelsen för teknisk ackreditering: AB Myndighetsverksamhet, ramanslag 11 150 000 un Uppdragsverksamhet 1 000 [oe Bidrag till riksmätplatsverksamhet,
| reservationsanslag | 8 800 000 19 951 000 |
| Bidrag till Standardiseringskommissionen | 39 328 000 |
| Patent- och registreringsverket | 1 000 |
| Patentbesvärsrätten, ramanslag | 10 500 000 |
| Ovoo.mN Elsäkerhetsverket, ramanslag | 45 000 000 |
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. , ramanslag 131 245 000
12 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag + 5 000 000 136 245 000 13 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador,
förslagsanslag 70 000 000 14 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder,
förslagsanslag 20 000 000
408 023 000
Summa kr. 4 250 937 000
+ Beräknat belopp 39
Civildepartementet m.m.
Civildepartementet, ramanslag 39 910 000 NM Utredningar m.m., ramanslag 22 600 000
62 510 000 Länsstyrelserna m.m.
Länsstyrelserna m.m., ramanslag 1.693 900 000 Kammarkollegiet:
Myndighetsuppgifter, ramanslag 19 100 000 :
Uppdragsverksamhet 1 000 19 101 000
1713 001 000
Trossamfund m.m.
Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag 70 000 000
70 000 000 Konsumentfrågor
| HH Konsumentverket, ramanslag | 75 100 000 |
| Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag | 13 400 000 |
| Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag | 2 100 000 |
| BON Konsumentforskning, reservationsanslag | + 1939 000 |
| vi Bidrag till miljömärkning av produkter | 5 000 000 |
97 539 000 Ungdomsfrågor
[AN Statens ungdomsråd, ramanslag 6 066 000 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. , reservationsanslag 110 084 000 Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag 7 950 000
124 100 000 Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.
| Lotterinämnden, ramanslag | 2 200 000 |
| Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag | 4 500 000 |
| Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag | 85 000 000 |
| BUR Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag | 17 800 000 |
vi Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
reservationsanslag 3 000 000
112 500 000
Summa kr. 2 179 650 000
x Beräknat belopp 40
XIV. Miljö- och naturresursdepartementet
Miljö- och naturresursdepartementet m.m. :
-— Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag :53 975 000 Utredningar m.m., reservationsanslag 22 643 000
76 618 000
Miljövård
| Statens naturvårdsverk, ramanslag | 424 305 000 |
| Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag | 143 584 000 |
| Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag | 135 445 000 |
| BON Miljöforskning, reservationsanslag | > 151 783 000 |
| Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag | 250 000 000 |
An Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag 19 880 000 NN Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag 18 460 000 0 Kemikalieinspektionen 1 000 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag 10 426 000 10 Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag 38 687 000
1¶Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag + 25 000 000
12¶Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag +x 17 199 000
1 234 770 000 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
Statens strålskydds institut, ramanslag 80 392 000 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag 59 229 000 Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag 68 360 000 128 289 000 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag 19 360 000
228 041 000
Fastighetsdataverksamheten
Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag 103 012 000
Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden
för fastighetsdata 1 000
103 013 000
Lantmäteriet
Lantmäteriet 1 000
ba Förvaltningskostnader för lantmäteriet, rämanslag 408 631 000
+ Beräknat belopp
Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag 6 900 000
415 532 000
Övriga ändamål
Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m., reservationsanslag 1 200 000
Statens va-nämnd, ramanslag 5 197 000
6 397 000
Summa kr. 2 064 371 000
Riksdagen
| Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag | 354 926 000 |
| Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag | 800 000 |
| Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag | 39 600 000 |
| BWNH Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag | 175 400 000 |
| vi Förvaltningskostnader, ramanslag | 230 888 000 |
801 614 000 Riksdagens myndigheter
Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, förslagsanslag 30 008 000 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag 11 651 000 ww Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli, förslagsanslag 9 330 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag 14 175 000
65 164 000
Summa kr. 866 778 000
Räntor på statsskulden, m.m.
1¶Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 95 000 000 000
«yi. Oförutsedda utgifter
1 000 000
1¶Oförutsedda utgifter, förslagsanslag
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hörnlund, Friggebo, Johansson, Thurdin
Proposition med förslag till statsbudget för
budgetåret 1993/94
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Wibble anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet
med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:
Prop . 1992/93:100 Bilaga 1
Bilaga 2 Finansplanen och slottsstaterna Kungliga hov- Bilaga 3 (första huvudtiteln)
Justitiedepartementet Bilaga Å (andra puvudtiteln)
Utr ikesdepartementet Bilaga 5 (tredje nuvudtiteln)
Försvarsdepartementet Bilaga Ö (fjärde puvudtiteln)
socialdepartementet Bilaga 7 (femte puvudtiteln)
Kommuni vationsdepartementet Bilaga 3 (sjätte puvudtiteln)
Finansdepartementet Bilaga 7 (sjunde huvudtiteln)
Utbildningsdepartemen!et Bilaga 10 (åttonde puvudtiteln)
Jordbruksdepartementet Bilaga 11 (nionde huvudtiteln)
Mbetsmarknadsdepartementet Bilaga 12 (tionde huvudtiteln) Kulturdepartementet pilaga 13 (elfte huvudtiteln)
Näringsdepartementet pilaga lÅ (tolfte huvudtiteln)
Civildepartementet Bilaga 15 (trettonde puvudtiteln)
Miljö- och vaturresursdepartementet m.m. pilaga 16 (fjortonde nuvudtiteln) dess myndigheter Riksdagen och Bilaga 17 (femtonde puvudtiteln) m.m.
Räntor på statsskulden, Bilaga 18 (sextonde nuvudtiteln)
oförutsedda utgifter Bilaga 19 (sjuttonde puvudtiteln) för peredskapsbudget civila del totalförsvarets
gotab :2656. Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 1
Finansplanen
I Riksdagen 1992:93.1 saml. Nr 100. Bilaga I.
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993
Finansplanen
Bilaga 1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser finansplanen Finansplan
1 Inledning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Hög arbetslöshet, fallande produktion, allvarliga obalanser i den finansiella sektorn, ett stort underskott i de offentliga finanserna och fallet i den svenska kronans värde innebär stora påfrestningar för många människor.
Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nödvändiga miljösatsningar. De övergripande målen för den ekonomiska politiken är därför att återupprätta tillväxten och pressa ned arbetslösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara.
Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de svenska företagen under de närmaste åren möta växande utlandsmarknader. Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll.
För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska politiken nu inriktas på två buvuduppgifter:
För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finanserna för att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda faktor som har
minska arbetslösheten. Bilaga 1
För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa förutsättningar för en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga
utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse. Förutsättningarna för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur
krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den svenska ekonomin för en kommande internationell konjunkturuppgång. Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att
rätta till de strukturella brister som länge präglat den svenska ekonomin.
Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlem-
skap i EG är exempel på beslut som fattades då socialdemokraterna satt i regeringsställning. Att dessa strukturreformer dröjde så länge är
emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonomiska problem. Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfattande sanerings- och
förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts:
+ Under det senaste året har beslut fattats som innebär successivt
minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor
under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 4 av BNP. Förutsätt-
ningarna för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga
finanserna har därmed förbättrats.
Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992 Miljarder kronor
Inkomstöverföringar till hushållen
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen pensioner barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen
Tandvårdsförsäkringen OLON u Avgifter för läkemedel Statsbidrag till kommunerna un Minskade subventioner till existerande bostäder UNF Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat
investeringsbidrag vo Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård,
organisationer m.m. RR Minskat bistånd
| Minskade utgifter för försvaret | —-—- [RA |
| Övriga utgiftsminskningar | 00 |
| Summa minskade utgifter | 68 |
x En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkrings-
systemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande
och minska de offentliga utgifterna.
x — Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av ekonomin. En. skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1 alternativ till den offentliga sektorn har undanröjts.
x Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbetslösheten permanentas.
x Omfattande åtgärder har vidtagits som innebär att tillväxtkraften i ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskoleutbildning har genomförts i alla delar av landet.
> Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammantaget har beslut fattats om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin, successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad fastighetsskatt på kommersiella lokaler.
+x Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988 var minus 5 Z, har ökat från 2,7 % 1991 till omkring 6 & 1992- 1994. En utveckling mot ökad enskild kapitalbildning har därigenom påbörjats.
+ Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande prisökningstakten är nu 2 2. Aven de nominella löneökningarna har anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer.
x - Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtagligt. Genom låga löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkta arbetsgivaravgifter och depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 § i förhållande till våra konkurrentländer.
Genom dessa åtgärder har grunden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att ytterligare förbättra förutsättningarna för återupprättad tillväxt och fortsatt låg inflation.
1981-1994 Bilaga I
Produktionsvolym
Index 1981=100 130
95 rr Tr AA TY
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995
Diagrammet visar att den konkurrensutsatta sektorns tillbakagång nu
bryts samtidigt som den skyddade sektorn hålls tillbaka.
Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:
1 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg Låg inflation är en nödvändig förutsättning för varaktig tillväxt. Den fasta växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av detta ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste undanröjas.
Den underliggande inflationstakten under 1993 väntas bli ca 2 7. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 2 på grund av höjda indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
En varaktigt låg inflation är en förutsättning för lägre räntor. Därmed är låg inflation också en förutsättning för tillväxt och tryggad sysselsättning.
En hög inflationstakt är oacceptabel även av andra skäl. Den leder till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhällsekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar skuldsättning.
2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska
Bilaga 1
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet med att minska underskottet 1 de offentliga finanserna drivas vidare.
En betydande del av underskottet är strukturellt, dvs. det försvinner
inte vid en konjunkturuppgång. Den strukturella delen av underskottet måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program för hur detta skall ske i ett medelfristigt perspektiv.
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kr. löpande priser
0 r r r r Ser
-20X event
-404ÅA 50 :
60 Nos
—80 1.
— 1 O0 deeeeeer Åerrer rer rer se 0 srrrrrrrrrrrrrnnrnrrrrr nr nn nr nr rr rna rr rr arr äesr rare säderr seseienrnriernnnnnn
120 04--------Å fr nn
140 dee Nere 0 flin öserereneeronner ennen
ES 1510 JE EE SU 4
-180
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Detta program innebär krav på budgetförstärkningar på sammantaget 25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fattade beslut och förslagen i årets budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budgetförstärkningar.
Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på 10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det
möjligt att eliminera det strukturella underskottet under perioden. Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totala underskottet i de offentliga finanserna. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom socialförsäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budget-' synpunkt.
3 De offentliga utgifterna skall minska Saneringen av de offentliga finanserna förutsätter fortsatta och målmedvetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras
begränsningar av de offentliga utgifterna som långsiktigt uppgår till drygt 27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1 förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna hösten 1992. För budgetåret 1993/94 innebär förslagen att utgifterna minskar med 17 miljarder kronor. Genom dessa och tidigare förslag börjar de totala offentliga utgifterna nu minska.
] förslaget till statsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgiftsminskningar:
- Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till
nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till
delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med
1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
- Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993 och ersätts av
sjukpenning.
- — Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak den-
samma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar.
Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den prisökning som följer av deprecieringen.
ok ok ok
Sverige bör återgå till en fast växelkurs. En viktig fördel med en fast växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investeringar.
För att en återgång till en fast växelkurs skall bli trovärdig är en varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen central för möjligheterna att uppnå tillväxt, investeringar och ökad sysselsättning.
sk ok ock
I förslaget till statsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin:
- — Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretagare blir likvärdig
med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I avvaktan på de nya reglerna
föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993.
- Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffas
och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds.
- — Inkomst- och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och
att uppnå konkurrensneutralitet. Bilaga 1
- Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden,
bostadsmarknaden, elmarknaden och den kommunala verksamheten
m.m. drivs vidare. Ett antal förslag presenteras under våren.
- — Satsningarna på infrastruktur fortsätter. Genom en övergång till
lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Detta innebär
att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
- — Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder
samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras. |
De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa inslag. Under det kommande året dominerar svårigheterna. Nedgången i den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbetslösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa ekonomiska marginaler.
En politik för att återupprätta tillväxten och trygga sysselsättningen kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Men om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemen blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft förhindras.
Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter. Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994 väntas den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny och stabil grund för välfärden.
2¶Bakgrund
Orsaken till dagens ekonomiska problem står att finna i missgrepp i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen.
Överbryggningspolitiken på 1970-talet och devalveringspolitiken på 1980-talet hämmade drivkrafterna för effektivitet och förnyelse i ekonomin. Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektorn uteblev. Detta skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid har halkat efter andra industriländer.
Devalveringarna krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inriktades den ekonomiska politiken på att sanera de offentliga finanserna. Vid
som en så kallad offensiv devalvering genomfördes. Bilaga 1
Devalveringarna medförde, tillsammans med en internationell konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin. Devalveringarna gav dock endast en respittid, under vilken de grundläggande strukturella obalanserna 1 ekonomin borde ha angripits. Men så skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stabiliseringspolitiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan. Detta blev särskilt tydligt efter 1984. Strukturpolitiska reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktionsresurser uteblev också.
Det stabiliseringspolitiska misslyckandet hade flera orsaker. Finanspolitikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifterna hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdragsmöjligheter, stimulerade hushållen och företagen att ta stora lån.
Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av 1980-talet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tal. Kostnadsläget försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och affärerna med utlandet visade underskott.
Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den skyddade till den konkurrensutsatta sektorn. Men eftersom den inhemska efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatta delarna av näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme.
1980-talets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Lånebaserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikterna för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den svenska finanssektorn.
Under 1970-talet grundlades obalanser i de offentliga finanserna. Mot slutet av 1980-talet medförde överhettningen att problemen tillfälligt kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet åter synligt.
Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-talet gällde inte endast stabiliseringspolitiken. Också inom strukturpolitiken förekom stora försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att överhettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte detta.
Ingenting gjordes för att komma till rätta med de allvarliga bristerna i socialförsäkringssystemen. Utgifterna för sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen började under 1980-talet att ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgifterna för transfereringar med 22 7 realt medan den totala produktionen bara växte med
11 &Z. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som
arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till Bilaga 1
förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och fastnade i
bidragsberoende. Denna utveckling innebar också att utbudet på arbets-
kraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden.
Bristen på förnyelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande skattetryck och en svag produktivitetsutveckling för ekonomin som
helhet. Hindren mot att låta enskilda alternativ konkurrera med offentliga
producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen
effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden.
Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även
läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre
och medelstora företag och fördröjningen av skattereformen.
Misstagen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och stabiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt förvärrades. Vid 1990-talets början stod det klart att den svenska ekonomin var på väg in i en ny djup kris.
Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG
Index 1985=100
954X
90 +
80 T T 7 7 ; :
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära
200 000 jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringar-
na har fallit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92.
Det strukturella budgetunderskottet, den fallande produktionsnivån och
den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i statsfinanserna som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor.
Den nödvändiga nedväxlingen av inflationeri medför, liksom i andra länder, en period med mycket höga realräntor. Genom att skuldsättningen under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekterna av fallande
tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtagliga. Industrikrisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanserna har skapat en Bilaga I ond cirkel som det tar tid att bryta.
Uppslutningen kring den fasta växelkursen har varit stark i Sverige. Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen i Övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fast växelkurs ställer. De upprepade devalveringarna under 1970- och 1980talen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt hålla en låg inflation. Dessa faktorer bidrog till att Sverige i november 1992 tvingades överge den fasta växelkursen.
3¶De internationella förutsättningarna
3.1¶Den svaga internationella konjunkturen och prognosen för 1993-94
Den internationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de flesta bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNPtillväxten för OECD-området som helhet uppskattas till ca 1,5 % medan tillväxten i Europa väntas vara knappt 1 2. Samtidigt föll inflationen, dock mindre i Europa än i OECD-området totalt. Flera faktorer talar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste månaderna. En mycket måttlig återhämtning förutses därefter.
Räntorna har normalt fallit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Detta har medverkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket starkt hämmat aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fast växelkurs. I Storbritannien, Italien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige och Norge deprecierades valutorna med 535-15 2 under perioden september-december 1992.
Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penningpolitik såsom USA och Japan. Effekterna har dämpats dels av att bankerna har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företag i ökad utsträckning har betalat tillbaka sina skulder. De lägre räntorna har sålunda underlättat skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa räntorna i USA inte har sjunkit lika mycket som de korta, vilket hänger samman med fortsatta inflationsförväntningar. Den finansiella anpassningen har visat sig ta längre tid än man tidigare trott.
De flesta länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott. Det har inneburit att regeringarna i mindre grad än under tidigare lågkonjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekonomierna.
De redan låga räntorna i USA och Japan samt en kommande nedgång av räntorna i Tyskland och flertalet övriga europeiska länder väntas bidra till återhämtningen. Företagens och hushållens skuldsanering leder så
och investeringar. Bilaga 1
EG-länderna enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderna inom ramen för gällande ekonomisk-politisk strategi stödja privata och offentliga investeringar, dels inrättas på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en tillfällig lånefacilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Lånegarantier från fonden tillsammans med den nya lånefaciliteten beräknas kunna generera investeringar, främst i infrastruktur, på motsvarande 250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt skall påverka förväntningarna om en bättre tillväxt. Den direkta stimulanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens samlade BNP.
En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingarna skulle bidra till att förbättra de internationella konjunkturutsikterna. Internationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Förutom handelsliberaliseringar för industri- och jordbruksvaror skulle ett nytt GATT-avtal öppna nya områden för internationell konkurrens - framför allt tjänstehandel. De möjliga välfärdsvinsterna har uppskattats till inemot 200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen. EFTA-länderna skulle tillhöra de största vinnarna.
Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt planerna ska vara klar i mars 1993. Resultatet kan tidigast träda i kraft den 1 januari 1994.
USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen utvecklas. Den amerikanska ekonomin förutses växa med 2,5 % 1993 och 3 7 1994, |
Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och finansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen underlättas av en expansiv penning- och finanspolitik som möjliggörs av ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och löneökningar. Förutsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan den japanska tillväxten väntas öka till 2,5 7 1993 och 3,1 7 1994.
Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren 1992. Detta har skapat förutsättningar för lägre inflation och lägre räntor. Det tar dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investeringar. Finanspolitiken väntas vara stram de närmaste åren mot bakgrund av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnaderna för den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av Dmarkens faktiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländerna väntas stanna vid 0,5 7 1993 och uppgå till 2 7 1994.
I såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en anpassning av den finansiella sektorn. En viss återhämtning i de nordiska länderna förutses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen
av den finska konkurrenskraften väntas återhämtningen där bli starkt exportledd. Tillväxten för 1993 väntas uppgå till 1,3 2 med en ytter- Bilaga I ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämtningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda länderna väntas uppgå till 1,5 2 1993 och förutses öka till ca 2,5 1994.
För OECD-länderna sammantagna bedöms BNP växa med 1,8 2 1993 och med 2,8 Z 1994. Tillväxten väntas bli svagare i Europa, eller knappt I 2 1993 och drygt 2 2 1994. I jämförelse med bedömningen i prop. 1992/93:50 i oktober innebär detta en viss nedrevidering för 1993. Inflationen förutspås ligga kvar på drygt 3 2 i OECD-området de närmaste två åren, och arbetslösheten väntas öka ytterligare innan den vänder sakta nedåt 1994. Världshandeln förutses växa med 5,5 % 1993 och 6,5 7 1994.
Den internationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser och möjligheter för svensk ekonomi. För att tillgodogöra sig dem krävs dock en stabil tillväxtfrämjande inhemsk politik.
3.2¶Den västeuropeiska integrationen
I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtalet. Schweiz valde genom resultatet i folkomröstningen att inte ansluta sig till EES, vars ikraftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka för att avtalet för övriga länder träder i kraft under första halvåret 1993.
EES-avtalet innebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare 370 miljoner människor upprättas. EES-området svarar för nära tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltagande på lika villkor på denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka Sveriges ställning som livskraftig industrination.
Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom kommer samarbete att ske på ett antal angränsande områden, t.ex. vad gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtalet är betydelsefullt i sig, men utgör också ett viktigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG.
En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtalet, är det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-länderna har i Maastrichtöverenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är införandet av en gemensam valuta.
Bildandet av en valutaunion i Europa har både positiva effekter samtidigt som det medför vissa risker.
Med en gemensam valuta minskar transaktionskostnaderna i utrikeshandeln, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderna. Eliminering av växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning av företagens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen
och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valutasamarbetet, Tyskland. Bilaga 1
Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två
ekonomiska områden skall ingå i samma valutaområde förutsätts att de är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på externa chocker på likartat sätt. Därutöver skall arbetskraft och kapital
vara lättrörliga över gränserna. Om dessa krav är uppfyllda kommer
områdena att vinna på att förenas i en valutaunion.
Ytterligare andra faktorer talar för en valutaunion i Europa. Avveck-
lingen av valutaregleringarna i industriländerna har bidragit till framväxten av en allt mer omfattande finansiell sektor. På de avreglerade
finansiella marknaderna kan kapital mycket snabbt röra sig mellan olika valutor. Volymen på kapitalströmmarna är mycket stor i förhållande till
ländernas valutareserver, varför centralbankerna kan få svårigheter att försvara fasta växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komma under
press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast.
Händelserna under hösten 1992 illustrerar detta. Flera länder inom EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina fasta växelkurser till
följd av kapitalflöden som berott på förväntningar om växelkursjuste-
ringar. I en valutaunion upphör sådana kapitalflöden. Därmed försvinner också de ränteskillnader som är förknippade med valutarisker.
Det finns stora fördelar för Sverige att delta i ett allt fastare europeiskt valutasamarbete. Lägre transaktionskostnader innebär betydande besparingar för svenska företag och svenska konsumenter. Prisstabilitet och en väl fungerande lönebildning blir lättare att uppnå. Arbetsmarknadens parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar kraven på flexibilitet i relativa löner och priser.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken blir mer stabila. Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större valutaområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras. Intresset för investeringar i Sverige ökar.
Sammantaget innebär ett svenskt deltagande i ett sådant europeiskt
valutasamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investeringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrund är det ett svenskt intresse att delta i EG:s arbete med att skapa en ekonomisk och monetär union.
4¶Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1993-1994
Den utveckling under 1980-talet som redovisats tidigare har fått djupgående verkningar in på 1990-talet. Den samlade produktionen av varor och tjänster föll med nästan 2 6 1991 och drygt 1 2 1992. Nedgången väntas fortsätta också 1993. Därmed får det svenska
folkhushållet vidkännas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor, motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin hade utvecklats som OECD-länderna under treårsperioden skulle varje"
person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel inkomst 1993. Bilaga 1
Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar genom att importpriserna stiger. Samtidigt förbättras förutsättningarna för den konkurrensutsatta sektorn ytterligare. De svenska företagen kommer att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Förutsättningarna är därför goda för en expansion av den utlandskonkurrerande sektorn.
En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekostnaderna väntas öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden, Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern samt deprecieringen. Sammantaget beräknas de relativa enhetsarbetskostnaderna falla med drygt 15 Z 1993 och med ytterligare drygt 1 2 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat.
Den svenska exporten väntas öka kraftigt även om marknadstillväxten förblir lägre än under föregående konjunkturuppgångar. Tidigare förluster av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntas stiga med 5 2 1993 och 8 & 1994. Därmed stimuleras också industriproduktionen, som bedöms öka med ca 1 70 1993 och med 6 7 1994.
Tabell 4.1 Försörjningsbalans
Miljarder Procentuell volymförändring kr. 1991
1991 1992 1993 1994
| BNP | 1 432,9 -1,8 -1,2 | -1,4 1,6 | ||
| Import | 381,7 -5,9 | 0,5 | -0,5 3,5 | |
| Tillgång | 1 814,6 -2,9 -0,7 | -L1 2,1 | ||
| Privat konsumtion | 711,3 | 1,0 -1,5 | -3,2 0,0 | |
| Offentlig konsumtion | 387,1 | 0,2 | 0,9 | -0,5 -0,8 |
| Stat | 112,2 -0,7 | 2,0 | -0,3 -0,5 | |
| Kommuner | 274,9 | 0,6 -0,5 | -0,6 -0,9 | |
| Bruttoinvesteringar | 270,7 -8,3 -8,7 | -9,5 -3,0 | ||
| Lagerinvesteringar | -25,0 -2,1 | 0,9 | 0,2 0,5 | |
| Export | 404,6 -2,2 | 1,2 | 5,0 8,0 | |
| Användning | 1 814,6 -2,9 -0,7 | -1,1 2,1 | ||
| Inhemsk användning | 1 410,0 -3,2 -1,4 | -3,4 -0,3 |
! Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere
löneökningarna både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng
från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent
tekniskt en löneglidning till följd av företagsnedläggningar och personal-
inskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet, varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd
fått löneförhöjning. Den uppmätta genomsnittliga timlönen väntas därför stiga med 3 7 1993 och 3,5 2 1994. Bilaga 1
Konsumentpriserna väntas öka med knappt 5 2 under loppet av 1993. Av detta beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen
av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra
politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflationstakten uppgår således till endast ca 2 £. Under 1994 väntas den faktiska ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 76 beroende på att effekterna av skatteförändringarna upphör samt att både importprisoch hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten beräknas understiga 2 4».
Hushållens realt disponibla inkomster beräknas falla med drygt 3,5 £ 1993. Detta sker mot bakgrund av stora ökningar tidigare år, nämligen
2 0 1989, 3,1 7 1990, 4,9 7 1991 och 2,1 2 1992. Hushållens köpkraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som
följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdes-
skatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar köpkraften uppkommer genom lägre räntor och den prissänkning som
följer av de sänkta arbetsgivaravgifterna. Under 1994 bedöms de reala disponibla inkomsterna förbli oförändrade.
Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren. Detta är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för svenska förhållanden hög nivå. Från en lägsta nivå på minus 5,1 % 1988 ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsterna på ca 6 7. Hushållen kan antas vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och sparkvoten beräknas därför avta något 1993 för att sedan plana ut 1994.
Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den privata konsumtionen väntas falla förhållandevis mycket under 1993 och sedan
stabiliseras under 1994.
Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga sektorn uppvisar en fallande trend. Nedgången bromsas dock av att en
stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion.
Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som innebär att ökad effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har blivit sämre.
Näringslivets investeringar och bostadsbyggandet påverkas i hög grad av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på
fastigheter får - tillsammans med höga realräntor - en starkt kontraktiv
inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga framtidsförväntningar verkar i samma riktning. Bruttoinvesteringarna
väntas falla med nästan 10 2 1993. En motverkande faktor är emellertid de omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar. Dessa ligger nu
på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-talet.
Den starka konkurrenskraftsförbättringen väntas gradvis resultera i växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med sig ökade industriinvesteringar under 1994. Detta begränsar nedgången i de samlade bruttoinvesteringarna. Lageravvecklingen bedöms fortsätta
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 15
under prognosperioden men ske i allt långsammare takt. Därmed uppstår
ett positivt bidrag till BNP. Bilaga 1
Sammantaget väntas BNP falla med 1-1,5 4 under 1993. Uppsvinget
inom den konkurrensutsatta sektorn leder sedan till att tillväxten kommer igång under 1994. BNP-tillväxten beräknas då bli drygt 1,5 2. Det kommer dock att dröja viss tid innan detta får positiva effekter på arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en början
tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslösheten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 7 1993 och
till 7 2 1994. Under 1994 väntas arbetslösheten plana ut och sedan
successivt sjunka.
Tabell 4.2 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Disponibel inkomst | 4,9 | 2,1 | -3,7 | 0,l |
| Sparkvot (nivå) | 2,7 | 6,1 | 5,6 | 5,7 |
| Industriproduktion | -5,1 | -3,5 | 1,0 | 6,0 |
| Relativ enhetsarbetskostnad | 1,4 | -0,9 | -15,4 | -L1 |
| Arbetslöshet (nivå) | 2,7 | 4,8 | 6,2 | 7,0 |
| Handelsbalans (mdr. kr.) | 30,5 | 35,1 | 57,5 | 176,7 |
| Bytesbalans (mdr. kr.) | -20,2 | -25,6 | -4,7 | 23,0 |
| Bytesbalans (76 av BNP) | -1,4 | -1,8 | -0,3 | 1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fallande import under
1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Detta är den främsta förklaringen till det mycket stora överskottet i handels-
balansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för första gången sedan
1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP.
Redan 1993 ger kapitalbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten.
Detta ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från
konsumtionen minskar. Sammantaget får därmed den svenska ekonomin
en långsiktig bättre struktur, som förbättrar förutsättningarna för en snabb
ekonomisk återhämtning därefter.
Bidrag till BNP-tillväxten
| Procent av föregående års BNP | 1991 1992 1993 1994 | Bilaga I |
| Konsumtion | 0,6 -0,6 -1,9 -0,2 | |
| Kapitalbildning | -2,4 -0,6 0,5 | 1,8 |
| BNP | -1,8 -1,2 -1,4 | 1,6 |
5¶Finanspolitiken
3.1¶Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs
Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader
råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det senaste året.
Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande
aktivitetsnivå och betydande kapitalförluster. Detta är en kostsam men
nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet. Det är
av yttersta vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunkturläget förbättras så att inte anpassningskostnaderna behöver tas en gång till.
Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som är förknippade med hög och varierande inflation.
En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och
förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna
personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen arbete, sparande och företagande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt sparande kan raderas ut på kort tid. Inflation uppmuntrar ett osunt beteende.
Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed marknadernas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll och företag att fatta ekonomiskt korrekta beslut, t.ex. i fråga om investeringar för framtiden. Med ett nominellt företagsskattesystem ger inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom
att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt. Detta leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin.
Tillväxten blir lägre.
Det finns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflation. Tvärtom är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen
förbli varaktigt låg.
Den svenska ekonomin har ett antal särdrag som medför att inflationen lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonomiska politiken
utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya inflationsspiraler motverkas. Bilaga 1
Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en risk att grundläggande förväntningar är anpassade till detta. Sedan länge har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att sluta avtal som medför att kostnaderna ökar mer än produktiviteten. Risken för detta har inte blivit
mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomiska
parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras.
Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket
förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Detta
medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en
Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskon-
kurrerande sektorn. Även om utlandsbetalningarna 1994 på grund av den
låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett
underliggande, strukturellt underskott i bytesbalansen. Därför måste förutsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskonkurrerande sektorn.
Under senare år har den internationella integrationen kraftigt ökat, inte
minst vad gäller kapitalmarknaderna. Mycket stora belopp omsätts på
mycket kort tid. Detta tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även
begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett
accelererande förlopp.
Mot denna bakgrund är det centralt att utforma den ekonomiska
politiken så att inflationsförväntningarna stabiliseras på en låg nivå.
Förlusten av den fasta växelkursen som ankare i en sådan politik skärper kraven på den ekonomiska politikens långsiktighet och utformning.
Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste
avvärjas.
Den underliggande inflationstakten för 1993 väntas bli ca 2 2. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 42 till följd av höjda
indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser
som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
5.2¶Den stabiliseringspolitiska avvägningen
Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-talets misstag. En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultat. Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle
innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när budgetunderskottet redan är mycket stort och statens upplåningsbehov driver upp räntorna skulle detta få negativa effekter bl.a. genom stigande inflationsförväntningar som driver upp räntorna ytterligare. Nettoresul-
tiken. Bilaga 1
Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större statsskuld. Räntebetalningarna skulle öka automatiskt och därmed leda till än större framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillta, med starkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.
Budgetunderskottet och statens lånebehov har nu nått sådan omfattning att sedvanliga stabiliseringspolitiska mekanismer inte fungerar. Minskade offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott, totalt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att de möjliggör lägre räntor utan stigande inflationsförväntningar. Detta förutsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och penningpolitiken.
Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits på närmare ca 70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antal år framöver. En successiv minskning av de offentliga utgifterna ger utrymme för en lägre ränta och låg inflation. Stabiliseringspolitiken måste ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att detta sker genom ökad inflation.
Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a. genom att bestämma marginalräntan. Om den korta räntan sänks kraftigt betyder det att den förväntade avkastningen på placeringar i svenska kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor och växelkursen sjunker om finanspolitiken inte är tillräckligt stram. Detta i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då stiger. Den penningpolitiska handlingsfriheten är med andra ord starkt beroende av att inflationen och inflationsförväntningarna hålls nere.
5.3¶Strukturella och konjunkturbetingade underskott
Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade delen (något oegentligt kallad strukturell del) kvarstår även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade strukturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå men inte med hänsyn till sammansättning av BNP. Det resterande konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är tillfälligt låga på grund av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkonjunkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbetalt bankstöd har även medtagits här.
En uppdelning av det totala underskottet i en konjunkturell respektive en konjunkturrensad del är behäftad med osäkerheter. Underskotten utgör skillnaden mellan två mycket stora tal. Mindre beräkningstekniska förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre
underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1 effekterna faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan.
Som diskuteras närmare i den preliminära nationalbudgeten har uppdelningen av underskottet i en strukturell och en konjunkturbetingad
del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella tillväxttakten uppgår till 2 4 per år.
Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende under-
skottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var
därför strukturellt. Detta underskott kan i allt väsentligt hänföras till
1980-talets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållssparandet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den
privata konsumtionen.
Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor Miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 Totalt finansiellt sparande -15 -130 -170 -140 därav Strukturellt -15 -70 -70 -55 Konjunkturberoende 0 -60 -100 -85
Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således
mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger detta samman med beslut och utvecklingstendenser under slutet av 1980-talet som först 1992 blev synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade
inneburit att den offentliga sektorns inkomster blivit uppblåsta till långsiktigt ohållbara nivåer. Samtidigt var utgifterna för arbetsmarknads-
politiska insatser låga på grund av det överhettade sysselsättningsläget. När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på arbetsmarknaden försvann minskade inkomsterna och utgifterna ökade.
De tidigare nivåerna visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultatet av ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet,
som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till närmare
100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäkterna från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor.
Försämringen i det strukturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100
mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer:
Högre hushållssparande 6 miljarder kronor
Övergång till lägre inflation 7" "
Ökad vinstandel 6" "
Ökade offentliga investeringar 4" " Mervärdesskattesänkning 10" " Ökade räntebidrag på grund av
dyrt byggande 1990-91 3" "
Ökade flyktingkostnader 6" "
Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigenom försvagades den privata konsumtionen och basen för mervärdesskatte-
intäkterna. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk
synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade behov i hushållen av en ekonomisk buffert.
Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även
detta är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifterna ökar snabbare än inkomsterna. När inflationen sjunker ökar inkomsterna med
den nya låga inflationstakten medan många utgifter är basbeloppsstyrda
och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en
Ökade räntebidrag på grund av att det tidigare finansieringssystemet
medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder.
Sänkningen av <mervärdesskatten år 1992 svarar = för 10 miljarder kronor.
Därtill kommer ett antal mindre poster som enligt den valda metoden
inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre till-
fälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottagningen och ränta
på utbetalt bankstöd.
Av tabellen framgår att det strukturella underskottet är i stort sett oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Detta kan synas egendomligt med hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkterna. Vinster är på kort sikt lägre beskattade än löner och genom deprecieringen ökar vinstan-
delen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den
privata konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdes-
skatt m.m. Den offentliga sektorns ränteutgifter, netto, ökar med ca
20 miljarder kronor. Skatteintäkterna påverkas också av slopade punkt-
skatter samt av att pensionärernas grundavdrag inte längre avtrappas mot bl.a. kapitalinkomst. Nettoeffekten är att det strukturella underskottet är
oförändrat 1993 jämfört med 1992.
Mellan 1993 och 1994 minskar det strukturella underskottet med ca
15 miljarder kronor. Detta är nettot av beslut om minskade utgifter på ca Bilaga 1
25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor.
Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning under 1992, om hela den offentliga sektorn beaktas, huvudsakligen till
följd av tidigare fattade beslut. Under 1993 är finanspolitiken neutral. För 1994 förutses en finanspolitisk åtstramning. Analysen visar också automatiken i saldoförsämringen. Betydande
åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifterna och än mer för att minska det strukturella underskottet. Detta illustrerar vikten av att
inte skjuta saneringen av de offentliga finanserna på framtiden.
Strukturellt underskott i statsbudgeten
Även statsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en
resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar
således den konjunkturmässiga delen av underskottet.
Statsbudgetens saldo 1993/94
Miljarder kronor
Totalt saldo ca -160 Strukturellt saldo ca -105
Konjunkturberoende saldo ca - 55
Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle
underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår på ca 105 miljarder kronor är att betrakta som strukturellt.
Det strukturella underskottet i de totala offentliga finanserna är summan av statsbudgetens strukturella underskott, viss upplåning utanför
statsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommun-
sektorn.
5.4¶Långsiktig utgiftsstrategi
Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fast en långsiktig utgiftsstrategi (LUS) för de offentliga utgifterna. Utgiftsstrategin innebär en prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är
följande:
1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.
2) Att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta, dels över
tiden, dels enligt politiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1
även ett ställningstagande inom vilka områden besparingar skall ske.
3) Att genomföra processen varje år, göra avstämningar och därmed
bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod.
Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen
omfattande besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den reviderade finansplanen våren 1992 samt i proposition 1992/93:50 som en följd av överenskommelsen med socialdemokraterna hösten 1992.
Under föregående riksmöte fattade riksdagen efter förslag i budgetpro-
positionen — beslut om = utgiftsminskningar på sammanlagt ca
20 miljarder kronor. Därtill beslöt riksdagen att successivt reducera
räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostadshus, vilket ger en tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet
gäller fullt ut.
Under innevarande riksmöte har riksdagen med utgångspunkt i
regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera. den svenska ekonomin fattat beslut som innebär budgetförstärkning för staten inkl. AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensations-
nivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på
ca 33 miljarder kronor per år. Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare
70 miljarder kronor.
Strukturellt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av
arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är
väsentligt större än de direkta besparingarna. Det gäller t.ex. för
regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför
särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten och för att förbättra de offentliga finanserna på medellång och lång sikt. Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när tillväxten börjar ta fart. Den fram till år 1997 successivt höjda pensions-
åldern medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när
konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter, inkomstskatter och indirekta skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter utöver den direkta besparingen i form av lägre pensionsutgifter.
Utöver nu angivna besparingar har riksdagen fattat ett principbeslut om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall flyttas ut från budgeten.
Som framgick av tabell 5.1 beräknas det strukturella underskottet för
den offentliga sektorn till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har fattat beslut om att detta underskott på sikt skall elimineras. För att bedöma de krav detta ställer på budgetpolitiken under kommande år redovisas en beräkning av det strukturella och det totala
underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningarna redovisas mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte
föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling
under dessa år beaktas därvid endast ett begränsat antal faktorer. Liksom Bilaga 1
vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antas en
underliggande trendmässig tillväxt på 2 2. Jämförelsenormen är därför
att alla inkomster ökar med 2 4 realt. För de offentliga utgifterna är
ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antas vara realt oförändrad. Om pris- och kostnadsökningarna i den offentliga konsum-
tionen är större än i den övriga ekonomin antas detta mötas med olika
åtgärder.
Beräkningarna baseras på antagandet att det sker en konjunkturmässig återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en
årlig tillväxt på 3,2 7.
En årlig tillväxt på 3,2 2 kan förefalla hög, bl.a. med hänsyn till att den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till 2,6 % för perioden 1983-1986. Å andra sidan bör tillväxtförutsätt-
ningarna vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fattade beslut, dels
med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget.
Vid denna beräkning antas en årlig tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren 1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt
oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tabellen beräknas
dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande
strukturellt underskott i de offentliga finanserna så att detta är eliminerat år 1998. Det totala underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den
antagna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998.
Följande slutsatser kan dras:
- För att uppnå en godtagbar utveckling av det strukturella och det
totala underskottet för den offentliga sektorn krävs årliga tillkom-
mande budgetförstärkningar på minst 10 miljarder kronor under de
kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion.
- — Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totala underskottet för den offentliga sektorn. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. ökade incitament till arbete genom förändringar av socialförsäk-
rings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn-
vinkel.
- Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållande-
vis stark konjunkturåterhämtning under 1990-talet ökar den offentliga
sektorns skuld kraftigt.
- — Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn kan elimineras under perioden.
Miljarder kronor, 1994 års priser
1994 1995 1996 1997 1998 Förändringar som påverkar sparandet Ökning av ränteutgifter utöver 2 7 realt -9,1 --7,4 -5,8 = -3,6 Effekter av tidigare besparingsbeslut 6,3 5,0 6,6 2,4 Andra faktorer -6,4 —-8,4 -3,0 = -2,4 Realt oförändrad offentlig konsumtion 8,2 8,4 8,5 8,7 Antagen tillkommande budgetförstärkning 5,0 10,0 10,0 10,0 = 10,0 Minskat konjunkturbetingat underskott 12,9 13,6 14,4 15,2 Strukturellt finansiellt sparande -49,6 +-39,7 -31,4 -14,4 1,0 Totalt finansiellt sparande -137,2 -115,4 -94,3 -63,6 -33,3
I tabell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns sparande vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetalningar varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir
betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finanserna skjuts på
framtiden, desto större blir kraven på framtida budgetförstärkningar.
Mot denna bakgrund förslås i detta budgetförslag följande:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som
begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den
1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år.
Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
De ändrade reglerna i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om
att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993. Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem karensdagar. Kostnaderna för beredskapsarbeten reduceras genom att arbetstiden begränsas till 90 Z av heltid. Den högsta ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras. De föreslagna regelförändringarna inom studiestödet innebär bl.a, att studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets ansvarsområde minskas utgifterna genom rationaliseringar och effektivise-
skolan sker med studiemedel i stället för med lön. Bilaga 1 Deprecieringen innebär en standardsänkning för det svenska folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får
inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfereringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen. Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur deprecieringen påverkar konsumentpriserna för oktober 1993 respektive
oktober 1994.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker
anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare
drycker göras. Skatteintäkterna beräknas därigenom öka med ca
150 miljoner kronor. Sammantaget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor till förslag som aviserats i proposition 1992/93:50 och 11,9 miljar-
der kronor till nya förslag. Den långsiktiga effekten är betydligt större
eller sammantaget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner kronor från den höjda alkoholskatten.
Tabell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade särpropositioner Miljarder kronor
1993/94 — Lång sikt
Höjd pensionsålder AN Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning Regeländring inom delpensioneringen Omm HAr — UNAO Utebliven kompensation för deprecieringens
priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner Regeländringar inom studiestödet OM AM Oow 00 Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom
arbetslöshetsförsäkringen BR 2 Eg NY Minskade kostnader för beredskapsarbeten,
utbildningsbidrag m.m. Sänkt dagpenning för asylsökande Minskade bostadssubventioner Besparingar inom försvaret NONA
Minskat bistånd
Polisväsendet Administrativa utgiftsminskningar NOGO-ON NOO-BDON UD
Summa minskade utgifter - AA < [0] [NS] 3 KS
därav
aviserade i prop 1992/93:50 >
nya förslag till minskade utgifter 1 — No m un [=]
stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till Bilaga 1 detta.
5.5¶Riktlinjer för budgetpolitiken
Målet för budgetpolitiken är att avskaffa det strukturella underskottet i de offentliga finanserna och därigenom skapa förutsättningar för en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.
Underskottet i de offentliga finanserna har ökat kraftigt under senare år. Detta beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyckanden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen. Underskottet i statsbudgeten har också ökat kraftigt.
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Detta skulle få svåra konsekvenser för de människor som är beroende av offentliga insatser och leda till ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare.
Följande normer skall gälla för budgetpolitiken:
1 Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas Med detta avses att den offentliga sektorns finansiella sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel.
Ett hjälpmedel i detta arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att uppfylla normen och fullfölja saneringen av de offentliga finanserna krävs fortsatta budgetförstärkningar.
Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningarna uppgå till ca 25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsumtionen är realt sett oförändrad enligt den definition som jag tidigare redovisat. Detta gäller utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fattade beslut och förslagen i årets budgetproposition. Åtgärderna bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för 1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budgetförstärkningar.
Saneringen av de offentliga finanserna är ett långsiktigt arbete. Jag är öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras. Det är angeläget att en bred parlamentarisk majoritet står bakom åtgärderna. Detta stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar förutsättningarna för ett varaktigt lågt ränteläge.
Åtgärderna kan beröra bl.a. följande tre områden:
+» Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssystemet. Detta
kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättningsnivåerna och/eller utflyttning från statsbudgeten i kombination med vissa avgiftsförändringar.
att uppnå detta ökar i takt med sjunkande ränta som i sig dämpar Bilaga 1
boendekostnaderna.
+ - Grundavdraget i inkomstskatteskalan.
Åtgärderna ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den 19 november 1992. I detta ingick emellertid som en väsentlig ingrediens också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna. Jag har inte bedömt det som ändamålsenligt att nu genomföra denna del av förslaget.
Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i första hand minskade utgifter som läggs fram i riksdagen.
2 De offentliga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av BNP
Denna norm gäller för de offentliga utgifternas utveckling. Eftersom normen är långsiktig bör den gälla oberoende av faktiskt konjunkturläge och således avse de offentliga utgifterna exklusive konjunkturberoende och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP.
Som framgår av följande tablå innebär årets förslag till statsbudget att denna norm uppfylls.
Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP Procent
1991 1992 1993 1994 Konjunkturrensad utgiftskvot 63,3 65,4 64,2 62,7
Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och 1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottagning. Därefter sjunker den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutade utgiftsminskningar.
Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av tidigare fattade beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifterna. Som tidigare har framgått hade finanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgifterna ökade med 6,6 Z. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt. Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli 2,1 2 för 1993 och 1,6 % för 1994. Detta innebär en real minskning.
Bilaga i Budgetläget Den kraftiga försämringen av den offentliga sektorns sparande under de senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av statens budget från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93.
Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Detta beror både på tidigare fattade beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som regeringen genomfört i samverkan med socialdemokraterna hösten 1992 och på de nu föreslagna åtgärderna. Saldoförbättringen motverkas dock av fortsatta fall på inkomstsidan. Samtidigt ökar statsskuldräntorna kraftigt på grund av den snabbt växande statsskulden. Denna utveckling visar påtagligt följden av att under en period ha stora underskott i budgeten.
Tabell 5.4 Statsfinansernas utveckling Miljarder kr
1991/92 1992/93 1993/94
Utfall
| Inkomster | 397,7 | 381,2 | 358,4 |
| Arbetsmarknadspolitik 34,7 | 43,4 | 44,0 | |
| Statsskuldräntor | 60,0 | 83,0 | 95,0 |
| Finanskrisutgifter | 4,2 | 22,6 | na |
| Övrigt | 379,6 | 430,5 | 381,7 |
| Summa utgifter | 478,5 | 579,5 | 520,7 |
| Budgetsaldo | -80,8 | -198,3 | -162,3 |
| Andel av BNP | -5,6 R | -13,8 RN | -11,1 2 |
| Statens lånebehov | 88,7 | 230,1 | 205,3 |
Underliggande budgetsaldo -91,3 -173,2 -163,9
Statens lånebehov Statens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade budgetsaldot och sedan lägga till
- kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när
transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de
registreras på statsverkets checkräkning, - finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten,
den del av statens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och
därför inte redovisas på statsbudgeten.
Statens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 till budgetåret 1992/93, 1993/94 sker det en förbättring, vilken helt är att Bilaga I hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94.
Det starkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora lånebehovet, motsvaras av ett starkt positivt privat sparande hos företag och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv år 1994. Det kommer således att finnas stor placeringskapacitet i den privata inhemska sektorn.
5.7¶Finanskrisen och statsbudgeten
Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder Riksdagen beslutade hösten 1991 att staten skulle garantera en nyemission av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betalats ut över statsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbanken.
Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstruktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050 miljoner kronor. Detta belopp belastar statsbudgeten under budgetåret 1992/93.
I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om 20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nordbanken och Securum. Den 29 oktober 1992 beslutade regeringen att tillskjuta sammanlagt 10 miljarder kronor till Nordbanken, vilket har belastat innevarande års statsbudget. Dessutom har en garanti på 9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den finansiella basen i Securum, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer som riksdagen beslutat på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas.
Dessutom kommer statsbudgeten att belastas av räntekostnader 1 samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Första.
Budgetbelastningen av nämnda åtgärder uppgår under innevarande budgetår till 22,6 miljarder kronor. Därutöver uppkommer en svårbedömbar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet utnyttjas.
5.8¶Kommunala frågor
Kommunerna och landstingens verksamhet har stor samhällsekonomisk betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen.
Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör
ange omfattningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om denna produceras av kommunen eller privata tjänsteproducenter. Det Bilaga 1 innebär att riktlinjer främst bör ges för den totala finansiella ramen och därmed för den kommunala skattesatsen och de statliga transfereringarna. Som jag framhöll i den reviderade finansplanen 1992 bör kommuner och landsting utgå från att det nya statsbidraget utvecklas mycket restriktivt under de närmaste åren.
Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar. Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella utrymmet för kommunsektorn i samband med att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag avser då också att ta upp frågan om den kommunala utdebiteringen för år 1994.
Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragningar av rörelsekapitalet. Den kommunala sektorns finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991 och 1992. År 1992 uppskattas det finansiella sparandet till ca 10 miljarder kronor. Det finansiella sparandet bedöms bli positivt även år 1993. För år 1994 förutses däremot en klar försämring.
Förbättringen av kommunernas och landstingens ekonomi mellan åren 1991 och 1993 beror på att inkomsterna ökar snabbare än utgifterna. Skatteinkomsterna steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt ledde den förutsedda dämpningen av löneökningarna och inflationen till att de kommunala utgifterna inte växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen dämpades.
Med den finansiella utveckling som kan förutses i både den statliga och kommunala sektorn kommer frågan om finansiering av de tjänster som kommuner och landsting hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor. Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer.
Avgifterna motsvarar idag ca 13 2 av kommunernas kostnader. Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte skattevägen är möjligt att täcka kostnaderna för den kommunala verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den reviderade finansplanen till våren.
Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen bl.a. analysera patientavgifternas roll inom hälso- och sjukvården utifrån tre olika perspektiv; avgifternas roll som finansieringskälla, avgifternas roll som styrinstrument och avgifternas fördelningspolitiska betydelse. Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994.
3 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga I. 31
Bilaga 1 Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar inte längre enbart om de direkta effekterna av att staten omfördelar resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett livstidsperspektiv uppfattas allt oftare som viktig, liksom fördelningen mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekonomiska kostnaderna av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats.
Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekterna av
arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välfärd än om tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor. Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade skatter och inkomstöverföringar.
Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka standarden för alla. En bestående tillväxt kräver låg inflation. Detta är ett starkt skäl för en kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
De som träffas av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmarknaden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig
själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom höga räntor och sänkta priser på egna hem. Många små företagare förlorar sina kunder, sitt kapital och kanske hela sitt livsverk. Det är klyftor som inte enkelt kan mätas, men som är mycket viktiga i ett livstidsperspektiv.
Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntorna och
fortsatta välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens generation konsumerar, men kommande generationer får betala genom lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har därmed också en moralisk dimension.
Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringarna och de följande
långsiktiga förbättringarna fördelas rättvist mellan olika grupper. Det är
viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanserna och att utsatta grupper skyddas. Grundläggande är att basen för den samlade välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis.
Den ekonomiska politiken utformas efter detta synsätt. Åtgärderna sätts in på ett sådant sätt att effekterna blir så rättvist fördelade som möjligt. Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatta grupper har
undantagits från besparingar, t.ex. bostadsbidrag. Särskilda insatser har gjorts genom ökat kommunalt bostadstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1 vårdbidrag till föräldrar med handikappade barn samt genom högkostnadsskydd. Sänkningen av ersättningarna inom socialförsäkringen har fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringarna inom de direkta och indirekta skatterna är likaledes så utformade att flertalet hushåll berörs. De sammanlagda effekterna av ingreppen 1 inkomstöver-
föringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst-
grupper och familjetyper samt mellan kvinnor och män.
I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårda prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt
riktade insatser för grupper som har särskilda behov. Den proposition
regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt handikappade skall ses i detta sammanhang.
5.10¶Pensionssystemet
I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de offentliga finanserna. Som påpekats av utredningen om ökat hushållssparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsiktigt stabil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste därför reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger grundtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker sambandet mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner. Förslag om sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamentariska arbetsgruppens arbete.
Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är angelägna. Pensionsåldern kommer med början 1994 att höjas successivt till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldern kan bli
aktuell först mot slutet av 1990-talet. Ersättningsnivån sänks samtidigt
som särskilda åtgärder vidtas för att skydda de pensionärer som har det sämst ställt.
Även om det strukturella underskottet i den totala offentliga sektorn elimineras kommer betydande åtaganden att finnas inom pensionssystemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensionssystemet påbörjas tidigt under 1990-talet så att full effekt kan nås då
påfrestningarna på pensionssystemet blir som störst. Regeringen eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.
6¶Penning-, valuta- och statsskuldspolitik
Sverige har sedan 1982 haft en fast växelkurs. Riksbankens huvuduppgift
har varit att försvara och skapa förtroende för den fasta växelkursen. Den fasta växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstadkomma en långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid
inflationstakten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa
kostnadsläget har stadigt försämrats. Den ekonomiska politiken var Bilaga 1
således under stora delar av 1980-talet inte förenlig med de krav som en
fastkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och
kostnadsstegringarna kommit ned på en låg internationell nivå. Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyta fritt. De åtgärdspaket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med socialdemokraterna, var en viktig faktor i försvaret av växelkursen. Till
slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den fasta växelkurspolitiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka förtroendet för regeringens och riksbanksfullmäktiges strävan att uppnå
prisstabilitet.
Det finns exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig växelkurs som framgångsrikt värnat om penningvärdet. Mycket talar dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har
fördelar av att ha en fast växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket tar sig uttryck i pris eller ränta. För investeringar blir utländska placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför sträva efter att på sikt återgå till en fast växelkurs.
Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning-
och valutapolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella
Uppgiften att dimpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet.
Riksbanken kan påverka de korta räntorna, främst den s.k. dagslåne-
räntan. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränta kan
pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv
penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket driver upp de långa räntorna. Det är de långa räntorna som främst påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företagens investeringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspoli-
tiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet. I avsaknad av en fast växelkurs som norm för inflationsutvecklingen finns det risk för att inflationen återigen tar fart när konjunkturen börjar
förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet
om varaktigt låg inflationstakt uppnås. En lägre ränta som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik får betydande positiva effekter på de offentliga finanserna. En lägre ränta ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriserna ökar långsammare och därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och omsatta bostadslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunktur-
beroende underskottet lägre. Följande tablå visar de ungefärliga effekterna på de offentliga finanserna ett år efter en räntenedgång med
en procentenhet.
Effekt på den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre ränta
Bilaga 1
Miljarder kronor
| Offentlig sektor | Staten | |
| Lägre ränta på nettoskuld | 1,8 | 3,0 |
| Lägre pensioner, studiemedel, m.m. 0,4 | 0,4 | |
| Lägre räntebidrag | 1,0 | 1,0 |
| Högre BNP | 2,5 | 2,3 |
| Summa | ca 6 | ca 7 |
Dessutom uppkommer en mycket betydande effekt genom minskat behov av stöd till den finansiella sektorn.
Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och valutapolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens verksamhet finns inte angivet.
Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993.
Utredningens resultat och den därpå följande remissbehandlingen skall inte föregripas. Det kan dock konstateras att ett stabilt penningvärde är ett viktigt mål för den samlade ekonomiska politiken och att penning- och valutapolitiken har ett särskilt ansvar för att detta mål uppnås.
Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffa valutalånenormen. Denna norm innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta för att finansiera budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Valutalånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin.
Att valutalånenormen nu är avskaffad innebär inte att statens valutaupplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Statens upplåning bör vara förutsägbar för att bidra till ökad säkerhet på kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Detta medför på sikt lägre upplåningskostnader för staten. Det är vidare angeläget att begränsa statens risktagande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker i kronor eller i utländsk valuta, får inte heller bedrivas så att den försämrar penning- och valutapolitikens verkningsgrad.
Den nu avskaffade valutalånenormen bör således ersättas med riktlinjer för statens upplåning i valuta för finansiering av statsskulden. Principen bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana riktlinjer till Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tagit upp lån i utländsk valuta för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valutareserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riksbanken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenska bankerna. Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som
meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor. Bilaga 1
De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den 1 januari 1993 föras över till upplåning för finansiering av statsskulden. Riksbankens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan därigenom normaliseras. Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver täckas genom emissioner på den svenska marknaden.
De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på finansmarknaderna gör att statsskuldpolitiken får en ökad roll. Den snabbt ökande statsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på statsskulden.
Sammanfattningsvis innebär avskaffandet av valutalånenormen att det finns ett behov av att riktlinjer för statens framtida upplåning för finansiering av statsskulden fastställs. Riksdagen har begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till sådana riktlinjer (bet. 1992/93:FiU1, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma till riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys av frågan om riktlinjer för statlig valutaupplåning. Dessförinnan avses inte omfattningen av statens skuld i utländsk valuta för finansiering av statsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss nämnda överföringen. |
7¶Finanskrisen
De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av att de finansiella systemen i många industriländer utsatts för betydande påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning och olika former av ingripanden från regeringarnas sida.
Bakgrunden är en kombination av en osedvanligt utdragen internationell högkonjunktur under 1980-talet och avreglering av kreditmarknaderna i flertalet OECD-länder. Avregleringarna utlöste en allmän kreditexpansion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och fastigheter. Förväntningar om fortsatta värdestegringar understödde en ökad skuldsättning hos företag och hushåll. Skattesystemen i många länder gynnade därtill låntagande framför sparande. Hushållens skulder satta i relation till BNP var i början av 1990-talet högst i länder som USA, Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med detta mått traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980talet har varit väl så stark.
När den internationella konjunkturen vände nedåt, samtidigt som den tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes nedgången av den kraftiga och på många håll smärtsamma anpassningen på aktie- och fastighetsmarknaderna. Hushållen har fått starka motiv att minska sin skuldsättning.
Bankerna i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelsevis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfallet på den Bilaga 1
svenska fastighetsmarknaden har varit omfattande. En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden
i de avregleringar som skedde under 1980-talet. Kreditregleringen togs bort vilket vitaliserade kreditmarknaden. Valutaregleringen hade spelat ut sin roll och avskaffades. Först 1990-91 genomfördes dock den
skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbeta och att spara än att
låna.
En alltför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditför-
luster i det svenska banksystemet.
För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen 100 miljarder kronor. De konstaterade kreditförlusterna har successivt
ökat och till detta skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med s.k. ränteeftergifter. Bankernas intjäningsförmåga försämras vilket leder till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande räntenetton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och utlåningsräntorna, har i allt fler fall förbytts mot sjunkande räntor. Staten har tidigare bistått Första Sparbanken och Nordbanken för att säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbanken har staten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens
kapitalsituation och struktur. Under hösten 1992 försämrades situationen
i Gota Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser
skall tryggas. Ett omstruktureringsarbete pågår.
Oron på de finansiella marknaderna tilltog efter sommaren. Osäkerheten om bl.a. bostadsinstitutens ekonomiska situation ökade och
marknaden för institutens korta upplåning upphörde tidvis att fungera. Regeringen beslutade i det läget, i samråd med socialdemokraterna, att lämna förslag till riksdagen om att staten garanterar att bankernas och
vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt tid (prop. 1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen (bet. 1992/93:Nu16). Riksdagen behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtagandet är att stärka förtroendet för betalningssystemet och säkerställa kreditförsörjningen.
Staten har ett långtgående ansvar för att trygga stabiliteten i betalningssystemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga problem i enskilda institut kan detta förtroende snabbt rubbas och få spridningseffekter, som kan innebära omfattande störningar i betalnings-
och kreditsystemet i stort. Det ankommer därför på regering och riksdag att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling. Åtagandet innebär att kapitalbasen i banker och deras dotterbolag samt i andra kreditinstitut med statlig anknytning kan vidmakthållas eller
stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning,
vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normali-
serad kreditgivning.
Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till
rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut med
långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier,
kapitaltillskott eller på annat sätt. Åtgärderna skall utformas så att kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten. Villkor om rationalise- Bilaga 1 ringar och omstruktureringar skall kunna kopplas till stödet. Staten skall inte eftersträva att bli ägare till kreditinstituten. Regeringens bemyndigande att vidta åtgärder gäller tills vidare. En avveckling av stödsystemet kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen.
En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut om stöd av principiell vikt eller av större omfattning skall dock underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande informera riksdagen om genomförda åtgärder.
De åtgärder regeringen har föreslagit i nämnda proposition är nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderna bör bidra till att kreditinstituten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga företag. Kreditvolymerna måste dock anpassas efter 1980-talets exceptionella kreditexpansion. Det kommer därför att ta tid innan tillståndet på kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala.
Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränta kan uppnås endast genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig också för att statens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och återvinnas inom rimlig tid.
Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållanden och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålsenlighet. Regeringen kommer därför inom kort att tillsätta en utredning med uppgift att analysera dessa förhållanden.
8¶Arbetsmarknadspolitiken
På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrenskraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränta. Det fortsatt försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negativa konsekvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkta motågärder sätts in.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fast. Målet är att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfattande insatser för att skapa meningsfull verksamhet för ungdomar i form av ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in. Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort antal personer kommer att vara sysselsatta i konjunkturberoende åtgärder 1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspolitiska satsning som genomförts för att dämpa arbetslösheten.
nadens funktionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1 när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfattande insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomiska politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna prioritering åsidosätts.
En avgörande förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbaka när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl.
De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste därför ges en sådan utformning att arbetskraften inte låses fast i åtgärder eller sektorer utan står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En förutsättning för detta är att åtgärderna skall vara möjliga att avsluta snabbt. Flertalet av åtgärderna är också tidsbegränsade till sex månader och kan endast i undantagsfall förlängas.
De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl måste också ges en tillväxtbefrämjande inriktning. Generella stimulanser till skyddade sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatta delarna av svensk ekonomi. För att detta skall vara möjligt krävs en väl fungerande arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980talet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft.
Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöjande insatser samt tidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringar. Bl.a. har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar och stärker arbetskraftens kompetens till den väntade uppgången i ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Statsmakterna har fattat beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastruktur avseende åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, vilket motsvarar 30 000 personer i genomsnitt per månad.
Det har också skett en betydande förnyelse av arbetsmarknadspolitiken. Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som totalt beräknas ge 75 000 platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Det ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling som beräknas omfatta 20 000 personer per månad syftar till att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Arbetslösheten kommer trots åtgärderna att vara hög efter svenska förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används och stimuleras. Stora ungdomsgrupper riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Förutom väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions- Bilaga I sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med betydande risker för överhettning.
Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt
med en stark prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanentas. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syftar åtgärderna därför
främst till att' ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av praktik, underlätta för svaga grupper, såsom handikappade, och motverka
långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning.
OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en
icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en
stigande löneöknings- och därmed inflationstakt, vilket innebär att arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt. Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och
nivån beror bl.a. på arbetsmarknadspolitikens utformning,
lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat NAIRU till mellan 2,5 och 3 Z för Sverige. Under senare delen av 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige mellan
1,5 och 2 § vilket var väsentligt lägre än den nivå där priser och löner inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också
till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår.
Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strukturella reformer och en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt.
Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är
förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstakt. De lägre marginalskatterna medför att en given löneökning efter skatt kan uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt. Kostnaderna för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har arbete så att de i större utsträckning beaktar effekter på arbetslöshet i
löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir då mera
attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och
därmed kostnaderna för denna blir lägre. Denna koppling bör finnas på en så decentraliserad nivå som möjligt.
Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att
-incitamenten för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör
således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett mark-
nadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört
med en utdragen period av arbetslöshet eller deltagande i arbetsmarknadsåtgärder. Bilaga 1
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Detta system fungerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden
beräknas för det innevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor och underskottet beräknas överstiga 25 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Den av regeringen tillsatta utredningen om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras i framtiden.
Staten bör inte bedriva inkomstpolitik. När staten agerar som arbets-
givare måste hänsyn tas till de egna ekonomiska resurserna och till att de
för internationell konkurrens utsatta delarna av ekonomin bör vara löneledande.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostadsbe-
ståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 «X
för de ombyggnadsarbeten som påbörjas under 1995 och till 25 § för dem som påbörjas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i första hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att statliga räntebidrag inte kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör stimulera till att i större
utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten.
Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av fastighetsskatten så att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning.
Bättre långsiktiga förutsättningar för byggverksamhet och boende
skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostadsmarknaden som regeringen har satt igång.
9¶Tillväxtbefrämjande åtgärder
9.1¶Förutsättningar för tillväxt
Den ekonomiska politiken syftar till att skapa uthållig tillväxt för att öka invånarnas välfärd. Detta förutsätter låg inflation.
Men prisstabilitet är inte tillväxtens enda förutsättning. Åtgärder som
förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer och anställda i hela den svenska ekonomin.
Ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en förutsättning för en stabil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla
åtgärder för att underlätta återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regional-
politiska insatser har i detta perspektiv också stor betydelse.
Regeringens politik har varit inriktad på att befrämja en stark tillväxt genom: Bilaga 1
- — strategiska skattesänkningar, - — avregleringar, - — förändringar av offentliga utgiftssystem.
De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbetsgivaravgifterna har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat produktivitetsutvecklingea.
Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatser. Satsningen på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskapsintensiva verksamheternas expansion, både inom industrin och tjänstenäringarna. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska som utländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den offentliga upphandlingen, som är avcentral betydelse för flera av Sveriges viktigaste företagsgrupper. Infrastrukturinvesteringarna ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga sektorn ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera, utan att hämmas av 1980-talets brist på resurser.
Sammantagna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring av den svenska ekonomins konkurrenskraft.
Ökad anpassningsförmåga Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet anpassar sig till förändrade villkor. Växande offentliga utgifter och faktiska monopol låste under 1970- och 1980-talen stora resurser i en offentlig sektor med påtagliga effektivitetsproblem. Stora delar av näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer omfattande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora företagens expansionsvilja.
Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills varit offentliga monopol. De konkurrensutsatta verksamheternas möjlighet att bära ekonomins framtida utveckling ökar. De förändrade villkoren för den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensförhållanden, när olika sektorer vill expandera sin verksamhet.
Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den privata verksamheten. Genom att företagandet underlättas ökar förutsättningarna för en varaktig återhämtning.
Bilaga 1
Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävd-
vunna normer och institutioner. I det korta perspektivet tas dessa
betingelser ofta för givna.
Den ekonomiska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter institutionerna och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya associationsformer och tydliga äganderegler skapade förutsättningar för
marknadsekonomins utveckling.
Rättsreglerna har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa normer. De gemensamma normerna underlättade det förtroende mellan aktörerna som var en förutsättning för att långväga handel och finansiella transaktioner skulle komma till stånd.
Det är sannolikt att sådana faktorer även gynnat den svenska ekonomins utveckling.
En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskostnaderna. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik
är svag. Samhällets svar på detta är lagar och andra offentliga ingrepp.
Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid effektivare om de ekonomiska aktörerna själva reducerar transaktionskostnaderna. Ett sådant handlingssätt grundläggs genom en etiskt
sammanhållen och förankrad politik.
De senaste årens utveckling och debatt har understrukit institutionernas, rättsreglernas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En
etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem
utan hämmande detaljregleringar.
- Flera av de problem som den ekonomiska utvecklingen kan skapa,
t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte
utformats för att beakta sådana effekter. Klara ägandeförhållanden
skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättare att undvika
negativa följder av det ekonomiska livet.
- — Internationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika
kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transak-
tioner.
- Den svenska ekonomins oförmåga att möta det växande efterfråge-
trycket mot 1980-talets slut låg delvis på det institutionella och etiska
planet. Inte minst skattereglernas utformning hade under flera
årtionden frätt på värderingarna av arbetets och sparandets betydelse.
Förtjänstmöjligheterna i avregleringens spår innebar frestelser, som
aktörerna inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom närings-
livet eller inom den offentliga sektorn var institutionerna och
kontrollsystemen rustade att möta de påfrestningar som detta ledde
till.
betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämtar inte sin Bilaga i kraft från staten, utan från medborgarna själva. Regeringens inriktning på att skapa långsiktiga och stabila spelregler, inom det ekonomiska livet
såväl som på andra områden, syftar till att stärka det samspel mellan
samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.
Jämställdhet
En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället.
En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Hur de ekonomiska resurserna fördelas är
därvid av stor betydelse. Sverige har i ett historiskt och internationellt perspektiv, kommit långt
när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Svenska kvinnors
förvärvsfrekvens är bland de högsta i världen. Det är en styrka för
Sverige i förhållande till många andra länder, där man inte på samma sätt tillvaratar kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till detta.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens 1 arbetslivet och på andra områden. En sådan utveckling underlättas när strukturer förändras och konkurrensen ökar, t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderna tjänstesamhälle som svarar mot de krav medborgarna - både kvinnor och män - ställer, kräver en förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och
ansvar. Detta kan också stimulera även mer traditionella produktions-
entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fallet. Därmed finns också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och
omsorg. För detta krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det är angeläget att kommuner och landsting riktar ökad uppmärksamhet mot arbetsvillkoren för de anställda kvinnorna samt uppmuntrar och stöder de
kvinnor som vill ta ett ökat eget ansvar för verksamheten.
Utbildning och barnomsorg är grundläggande för jämställdheten. Det är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av barnomsorg kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortfarande
underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på t.ex. vårdutbildning. Det leder ofta till senare löneskillnader. Det är väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grundar sig på kompetens och inte på kön.
9.2¶Skattepolitik för tillväxt
Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks. Takten och omfattningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska
förutsättningarna. I första hand skall tillväxthämmande skatter sänkas eller avskaffas. Hänsyn måste också tas till att utrymmet för avvikande Bilaga 1 skatteuttag vad avser internationellt lättrörliga skattebaser krymper successivt.
Genom den nödvändiga marginalskattereform som genomfördes 1990- 91 lades en god grund för fortsatt reformering av skattesystemet. Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD-
områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteförändringarna 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig
beskattning av olika slag av inkomster.
Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fattades en rad beslut som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och
kapitalbildning och därmed tillväxt i den svenska ekonomin. Förmögen-
hetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag har slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tas ut med en enhetlig skattesats på 1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitalförsörjningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen för kapitalinkomster.
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt. Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska utgångspunkter.
Löneskatterna, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40 procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutade sänkningen på 4,3 procentenheter från den I januari 1993. Denna åtgärd medför, förutom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att snedvridningar till följd av skattesystemets uppbyggnad minskas. Sänkningen av löneskatterna har i första hand avsett sådana som i ekonomisk mening utgör renodlade skatter. Därmed minskar beskatt-
ningen av en extra arbetsinsats. Det finns starka skäl att gå vidare på
denna väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i systemet för löneskatter bidrar till en alltför hög total marginalskatt på arbetsinkomster. En starkare förmånsanknytning är därför mycket angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också
betydelsefull från denna utgångspunkt.
Sammantaget har skatterna sänkts för produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. Finansieringen har i huvudsak skett inom
skattesystemet. Totalt har dock beslut fattats om minskade skatter med
ca 10 miljarder kronor.
I ett längre tidsperspektiv och 1 samband med ett kommande svenskt
medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen.
Egenföretagare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer beskattas idag hårdare för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1 bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginalskattereformen bör detta förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att föreslås som ger egenföretagarna och delägare i handelsbolag likartade skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag. De nya reglerna är avsedda att träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1994.
I avvaktan på att de nya reglerna kan träda i kraft kommer vissa lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993. Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare obeskattade reserver. Genom dessa åtgärder lindras skatteuttaget samtidigt som likviditeten förbättras.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande faktor vad avser företagens försörjning med riskvilligt kapital. Det nuvarande systemet innebär att en lånefinansiering blir billigare än en finansiering genom eget kapital. Detta skapar problem särskilt för de mindre företagen där företagarens eget sparande har stor betydelse för företagets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen.
Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskattningen.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras.
Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidta sådana skatteförändringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integrationen inom Europa. Detta gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och skatten på dryckesförpackningar. De ytterligare skattesänkningar som blir aktuella är fullt finansierade.
9.3¶Riskkapital för tillväxt
En av grundstenarna i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt små- och nyföretagande. Regeringen har som mål att skapa goda generella förutsättningar för nyetableringar och tillväxt i företagen. En viktig förutsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är en fungerande privat riskkapitalmarknad för småföretag.
På grundval av propositionen om kapital för tillväxt har riksdagen beslutat om riktlinjer för utskiftning av aktier i två portföljbolag och åtta riskkapitalbolag som kapitaliserats med medel från de förutvarande löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskr. 25). Dessa medel skall via särskilda riskkapitalbolag tillföras små och medelstora
och drivas på strikt affärsmässiga grunder. Riskkapitalmarknaden tillförs Bilaga 1 6,5 miljarder kronor.
Statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag liksom statens insatser för att utveckla en väl fungerande privat riskkapitalmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet av Industri- och nyföretagarfonden. Denna fond ersätter Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretagsfonden samt från utvecklingsfonderna. Industri- och nyföretagarfonden skall bl.a. ge förmånliga lån vid etablering av nya företag i samarbete med privata finansiärer (prop. 1992/93:82).
9.4¶Avregleringar för tillväxt
En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företagen, i de mindre företagen - och 1 de företag som ännu inte kommit igång. Men många av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är ändamålsenliga mönstras ut.
Avreglering av arbetsmarknaden
Den parlamentariska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall leda till enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och inflytande för den enskilde arbetstagaren samt innebära en förskjutning av information och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall särskilt beakta de mindre företagens intressen.
Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993. Delbetänkandet kommer att omfatta anställningsskyddet och vissa frågor i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntas vara helt slutfört före utgången av 1993.
Regeringen har också beslutat om översyn av ledighetslagstiftningen. Utredningen om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet har under hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänkande.
Enklare skatteregler
Ett omfattande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregler.
Nya regler om s.k. F-skatt har beslutats av riksdagen och kommer att tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglerna gör det möjligt för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få veta huruvida han är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte.
Med början år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskattesidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänsteresor. Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklingsarbete pågår också när det gäller fastighetstaxeringen.
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga I. 47
mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga I
har i november lämnat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa
sjukvårdsfrågor, uthyrning av fastighet och vissa mervärdesskattefrågor inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planerna
att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att
presenteras senare.
Avreglering av kommunikationsmarknaden
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som
skapat ett större utbud och lägre priser.
Järnvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutat att upphandling av interregional persontrafik på järnväg skall ske i konkurrens. En utredning om att tillåta konkurrens på spåren avlämnas i början av år 1993.
Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt
avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffas. Förslag om
postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras.
Avregleringen av telemarknaden fortsätter. En ny tillsynsmyndighet -
Telestyrelsen - har inrättats. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket.
Avregleringar av finansmarknaden
I syfte att i första hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss föreslagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt
pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensionsförsäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappers-
fonder eller i enskilda värdepapper. Sparandet skall vara bundet för pensionsändamål men kunna flyttas mellan tillåtna sparformer. Det nya
sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994. Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter
1 bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tas också bort.
Utlänningsförbehåll som intagits i bolagsordningar för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna aktiebolagen till vilka övriga aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari 1993. Alla aktier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet
får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låta vissa banktjänster utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokaler.
Kreditinstitut från EES-området får efter avtalets ikraftträdande driva verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförfarande.
En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföretag från EGländer kommer att kunna etablera sig i Sverige genom filialer och utan krav på deposition av tillgångar. Vidare kommer sådana företag att kunna
driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara etablerade här i landet och, med vissa undantag, utan tillstånd av svenska myndigheter. Bilaga 1
Avreglering av bostadsmarknaden Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en ny ordning för statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av de statliga subventionerna. Regeringen prövar för närvarande en rad ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader, bygglovsförfarandet samt kommunal bostadsförsörjning och kommunal bostadsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsreglerna. Syftet är att ta bort alla detaljföreskrifter om bostäders utformning
och utrustning och ersätta dessa med föreskrifter om funktioner.
Konkurrens på elmarknaden
Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå
ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderna flexibla
leveransvillkor och lägre priser. Utredningsförslag om ny ellag och
svensk kraftbörs avlämnas under våren.
Avreglering av skogsbrukssektorn
En översyn och total genomgång av skogspolitiken har genomförts av
1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om skogspolitiken och den statliga skogsvårdsorganisationen.
Avreglering av kommunal verksamhet
I och med att statsbidragssystemet till kommunerna lagts om vid årsskiftet har de regler som följt de specialdestinerade statsbidragen försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett antal faktorer som relateras till kostnadsstruktur och inkomststruktur i form av skattekraft. Detta ger stor frihet för kommunerna att använda sina medel på ett effektivt sätt.
Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syftar till att öka den ideella sektorns möjligheter att i större utsträckning ta över och driva verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala.
Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren för utveckling mot privata driftsformer samt ger förslag på åtgärder som
undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer
successivt att lägga fram förslag som underlättar alternativa verksamhetsformer.
Avreglering på utbildningsområdet
Bilaga 1 Från och med den 1 juli 1992 tilldelas fristående skolor på grundskoleoch gymnasienivå medel av kommunerna. Regeringen avser att lägga en proposition om elevernas möjlighet att välja skola, de ekonomiska villkoren för fristående gymnasieskolor och kommunernas möjlighet att lägga ut utbildning på fristående huvudmän.
Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleråas. Bland annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldelningssystem som ökar konkurrensen mellan högskolor och universitet.
9.5 Konkurrens för tillväxt
Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grundläggande för att nationell och internationell handel skall kunna utvecklas till samhälls- . ekonomins och konsumenternas fördel. Ett utökat internationellt samarbete med eliminering av handelshinder och en internationalisering av företagandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella marknaden som ligger 1 fas med vad som gäller på de internationella marknaderna.
Sverige kommer genom EES-avtalet att ta ett viktigt steg mot att ingå i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att ansluta sig till de spelregler för en effektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget. Detta innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för internationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital. Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling.
För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den offentliga sektorn i större utsträckning utsätts för konkurrens. Detta gäller inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik innebär vidare att tidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för konkurrens samt att fasta och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i den privata sektorn. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofta är olika typer av regleringar.
Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminskningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för konkurrens. En förutsättning för användande av entreprenader är dock att det finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden. I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort förutsättningarna för ett ökat inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.
I många fall kan potentiell konkurrens vara tillräcklig för att uppnå adekvat konkurrens. Det centrala är att privata producenter får konkurrera på helt likvärdiga villkor utan några öppna eller dolda etableringshinder.
Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds 1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av innebörd att viss verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsättas för konkurrens, har
varande. Bilaga 1
Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antagits av riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskr. 144). Den nya konkurrens-
lagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen innebär att de materiella konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalet. Den s.k. missbruksprincipen överges till förmån för den s.k. förbudsprincipen. Detta innebär att lagen
innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrens-
begränsningar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska
sanktioner på upp till 10 2 av företagets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknadsdomstolen.
9.6¶Privatisering av statligt ägda företag
Under 1980-talet har det enskilda sparandet ökat bl.a. genom sparande
i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktade till de anställda. Det är bra för vitaliteten i svensk ekonomi om många människor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företagen, strävar
efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt kapital. Försäljningen av statliga företag tar därför sikte på att ge många
människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.
En utförsäljning av statliga tillgångar inbringar betydande belopp. För att inte minska statens förmögenhet bör dessa medel användas dels för infrastrukturinvesteringar, dels för att amortera statsskulden.
Utförsäljningarna ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga
utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av statens förmögenhetsportfölj genom att aktier i statliga företag ersätts med andra tillgångar eller reducerad statsskuld. Privatiseringen ger dock ett
samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad
konkurrens. I den mån dessa vinster tillfaller staten bör de användas för
att reducera det strukturella underskottet och inte för att öka de offentliga utgifterna.
Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i december 1991 bifallit regeringens proposition om privatisering av statligt ägda företag, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NUI10, rskr. 1991/92:92)
och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 35 helt eller delvis ägda bolag. I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken
(prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen
bemyndigande att sälja aktierna i banken. Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse för privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens
Vattenfallsverk till Vattenfall AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform, Domän AB.
I maj 1992 har staten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav
(42 7) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB-
institutionella placerare övertecknades kraftigt. Bilaga I
I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med växtförädling inom lantbruk och trädgård. I augusti 1992 sålde staten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk Avfallskonvertering AB, Sakab, till WMI Sellbergs AB.
Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatisering av ytterligare verksamheter pågår. Utförsäljning skall ske på kommersiella villkor. Tidpunkterna för fortsatta utförsäljningar kommer att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjligheterna till ägarspridning.
9.7¶Den nödvändiga infrastrukturen
I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrukturen en viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de stabiliseringspolitiska ansträngningarna och regeringens politik för en uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.
Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inta en framskjuten plats, när besluten om olika insatser fattas. Satsningarna på infrastrukturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att avhjälpa flaskhalsar och komma hela landets näringsliv till godo.
Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrukturområdet via ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur. Av de ca 20 intecknade miljarderna har 45 Rh avsatts för järnvägsinvesteringar, 28 Rh för väginvesteringar och 27 § för storstadsöverenskommelser. Ytterligare ca 5 miljarder har avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder samt för underhåll av vägar och järnvägar.
Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 &, falla ut i form av investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den totala investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa satsningar.
Bilaga 1
Miljarder kr
14000 peers ene sn
Extra underhåll/reinvestering
10000 -
6000 1
4000 4-3
2000 4-Å
ol D
1991 1992
Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår cj Källa: Kommunikationsdepartementet
I syfte att åstadkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Förslaget medger ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-talet. Under perioden innebär detta en
låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för
ytterligare 20 miljarder kronor kan påbörjas.
9.8¶Regional balans
Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatta delar av vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken är att hela landet skall kunna dra nytta av fördelarna med en skärpt
internationell konkurrens och en fri marknad. En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att tillvarata utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet, inte minst på
landsbygden och de mindre orterna. Genom en kraftfull regionalpolitik skapas förutsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i regioner med underutnyttjande av resurser.
Att ta till vara utvecklingskraften i de mindre företagen är därvid avgörande för att åstadkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom
satsningar på bättre infrastruktur, teknikspridning, god service och en bra miljö. På detta sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin som uppkom under senare delen av 1980-talet undvikas.
anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1 möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt hög ambitionsnivå på regionalpolitiska området.
9.9¶Tillväxten - miljöpolitikens hävstång
En god tillväxt skapar förutsättningarna för den miljövänliga utveckling, som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är när ekonomin växer som produktionsapparaten förnyas och miljövänliga teknologier snabbast kommer i bruk. Det är också tack vare de resurser som tillväxten skapar som ambitionerna kan höjas när det gäller miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken.
Den ekonomiska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurserna. Miljöskulden får inte öka. För svensk del innebär det att särskilt stor vikt måste läggas på det internationella miljösamarbetet. De för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med andra länder.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att ta fram förslag på hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla internationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningar. Av särskild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fall kan vara den kostnadseffektivaste lösningen.
Det är viktigt att miljöpolitikens alla medel koordineras på ett effektivt sätt. Samtidigt som användningen av ekonomiska styrmedel utökas, skall regleringarna tillåtas ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och flexibilitet när det gäller åtgärderna. På regeringens uppdrag ser Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblor. För att hänsynen till miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli förebyggande arbetar regeringen målmedvetet för att öka inslagen av ekonomiska styrmedel och producentansvar.
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producenterna tar sitt ansvar, men det kräver också att det individuella ansvaret ökar. Regeringen kommer under året att arbeta vidare med förslag på detta område.
10¶Avslutning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och kommer att ta tid.
Regeringens politik är en samlad strategi för att återupprätta tillväxten och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera
positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. | Bilaga 1
Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad
sysselsättning finns inom räckhåll. De riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter tillvaratas.
Statsbudgeten och särskilda frågor
Bilaga 1
1¶Statsbudgetens och statens utveckling
1.1¶Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94
1.1.1¶Beräkningsförutsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat
sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomstberäkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring
1992 1993 1994
RRV Föredra- RRV Föredra- RRV = Föredra-
ganden ganden ganden Lönesumma 0,9 0,9 -0,7 -0,2 2,1 3,1 Konsumentpriser,
årsgenomsnitt 2,0 2,3 4,9 5,1 2,9 2,8 Privat konsumtion,
löpande priser 0,2 0,9 1,2 2,3 3,0 3,3
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1992/93
RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1992/93 redovisas också i
verkets inkomstberäkning.
Inkomster
I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat inkomsterna till 379 751 milj.kr.
Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117,
bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 438 milj. kr. och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1
till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101
milj. kr. Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukför- Säkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kr.
I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med
1 100 milj.kr. Med anledning av vad jag nyss anfört angående lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med
75 milj. kr. Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln
Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr.
Med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med
300 milj. kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers
inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned
inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av
regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiU1l, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på
det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
Dessutom räknar jag ned samma inkomsttitel med 30 milj. kr. till följd
av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93: 124, bet. 1992/93 SKkU13, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga
fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt
med 80 milj. kr. Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln
Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp
inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj.
kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkomsterna med 1 477 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.
Tabell 2. Andringar i RRVYs beräkningar av statsbudgetens inkomster Bil 1
budgetåret 1992/93 "aga
Tusental kronor
| RRVs beräkning | Förändring enligt före- draganden | |
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | 7168 000 — + 1 162 000 | |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 18 918 000 | - 450 000 |
| 1211 - Folkpensionsavgift | 43 865 000 | + 75 000 |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto | 117 000 | - 527 000 |
| 1251 Övriga socialavgifter, netto | 7 354 000 | + 17 000 |
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet 315 000 + 101 000 1411 - Mervärdeskatt 115 500 000 + 1 100 000 1428 Energiskatt 13 325 000 - 80 000 2332 Ränteinkomster på lån för
| bostadsbyggande | 4 830 000 | + 76 000 |
| 2351 Räntor på energisparlån | 212 700 | + 3 300 |
| Summa inkomster | 379 750 702 | |
| Summa förändringar enligt föredraganden | + 1 477 300 |
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr.
Utgifter I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 482 160 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 574 792 milj.kr.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budgetoch ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s prognos publicerades beräknar jag ränteutgifterna för budgetåret 1992/93 till 83 miljarder kr.
Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1992/93 Miljarder kronor
Beräkning till Nuvarande
grund för stats- beräkning
budgeten
| Räntor på lån i svenska kronor | 64.0 | 60,5 |
| Räntor på lån i utländsk valuta | 5,1 | 16,8 |
| Valutaförluster, netto | - 0,1 | 5,7 |
| Summa | 69,0 | 83,0 |
Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets-
departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1 250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget
Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kr. med anledning av ny
information. Slutligen räknar jag upp utgifterna med 1 307 milj. kr. med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105).
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr.
och uppgå till 29 338 milj.kr. Bedömningen är självfallet osäker men jag accepterar tills vidare RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags-
behållningarna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och 1992/93 Miljarder kronor
Huvudtitel 1991/92 1992/93 Utrikesdepartementet 00 - 8 a Kommunikationsdepartementet OA — 0 Arbetsmarknadsdepartementet GD 4 , Näringsdepartementet 1 , Övriga huvudtitlar Wm OVR 4 , OW--1— Summa 35, An Vv 9 wWw
29,
Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 16 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kr.
Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93 till 579 516 milj. kr.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93 Milj.kr.
Statsbudget RRY Föredraganden
| Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor | 425 660 474 269 474 993 | |
| Statsskuldräntor | 69 000 78 000 | 83 000 |
| Förändring i anslagsbehållningar | 4 500 6 523 | 6 523 |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto — -17 000 16 000 | 15 000 | |
| Summa | 482 160 574 792 579 516 |
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1993/94 Bilaga 1
Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för
budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.
Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny
information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln
Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän Sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska
personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens
proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, rskr. 148) med avseende på bilavdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr.
Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj.
kr. Med anledning, av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska
utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr.
Till följd. av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Avskartning företagens reserver med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukförsäkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag som chefen för socialdepartementcet senare idag kommer att framföra beträffande bruttobudgetering av försäkringskassornas administration räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj. kr. Sammantaget räkar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkrings-
avgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om
lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga I med 1658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbetsmarknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår
arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer
att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr.
Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag
komnmrer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt
räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor. Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till
följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska
ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för
allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i
kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomsttiteln Energiskatt med 22 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansökningsavgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att anföra angående uppläggnings-
kostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid
kronofogdemyndigheterna med anledning av bruttobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med 905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentligrättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av bruttobudgetering
av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln
Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr.
Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret
som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118
milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283 milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senarc idag kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med
156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra för avseende avgifter för statliga garantier.
Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till
följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränte-
inkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en uppskrivning av inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr.
Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till
358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar
framgår av tabell 6.
Tabell 6. Andringar i RRYs beräkningar av statsbudgetens inkomster Bil 1
budgetåret 1993/94 naga
Tusental kronor
RRVs Förändring
beräkning enligt före-
draganden
Inkomsttitei
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | 14 197 000 | - 1755 000 |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 17 040 000 | + 108 000 |
| 1122 Avskattning av företagens reserver | 4 043 000 | + 100 000 |
| 1211 Folkpensionsavgift | 38 876 000 | + 336 000 |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto | 8 364 000 | + 2 845 000 |
| 1251 Övriga socialavgifter, netto | - 223 000 | + 1732 000 |
| 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift | 0 + 4 721 000 |
1271 Inkomster av arbetsgivaravgitter till
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-
institutets verksamhet 28 000 + 248 000
| 1411 Mervärdeskatt | 114 400 000 | + 2 100 000 |
| 1428 Energiskatt | 17 015 000 | + 22 000 |
| 1471 Tullmedel | 5 185 000 | +115 |
2332 Ränteinkomster på lån för bostads-
byggande 3 957 000 + 72 000 2351 Räntor på energisparlån 162 700 + 3 300 2511 Expeditions- och ansöknings-
avgifter 1135 538 + 47 000 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 0 + 905 000 2535 Avgifter för statliga garantier 26 909 + 156 000 2548 Avgifter för finansinspektionens
verksamhet 100 000 + 7 000 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 0 + 572 365 4313 Återbetalning av studiemedel 2 586 000 + 20 000 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
| komplementkostnader | 50 000 | + 117 760 |
| 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning | 1 066 000 | + 1283 374 |
| Summa inkomster | 344 710 598 | |
| Summa förändringar enligt föredraganden | + 13 640 914 |
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna 1 indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1993/94 (tabell 7).
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1993/94 Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift Ny inkomsttitel 1281 Allmän löneavgift Upphör 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Namnändring 1432 Kassettskatt Upphör 1433 Skatt på videobandspelare Upphör 1441 V&S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskott Upphör 1482 Tillfällig regional investeringsskatt Upphört 1511 Avräkningsskatt Upphör 2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskott Upphört 2117 Domänverkets inlevererade överskott Upphör 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti-
verksamhet Namnändring 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott Upphört 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet Namnändring 2311 Räntor på lokaliseringslån Upphör 2317 Ränteinkomster på luftfartslån Upphört 2324 Räntor på televerkets statslån Upphör 2325 Räntor på Postverkets statslån Namnändring 2326 Räntor på affärsverket FFV:s statslån Upphört 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken Namnändring 2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet Upphör 2512 Tillsynsavgifter Upphör 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register Namnändring 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna Namnändring 2541 Avgifter vid Tullverket Namnändring 2546 Avgifter för registrering av fritidsbåtar Upphört 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet Namnändring 2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium Upphört 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet Upphört 2626 Inkomster vid Banverket Namnändring 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner Upphört 4111 Återbetalning av lokaliseringslån Upphör 4132 Återbetalning av luftfartslån Upphört 4211 Återbetalning av lån till egnahem Upphört 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer Namnändring 4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler Namnändring 5311 Avgifter för företagshälsovård Upphör
Utgifter
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgifterna sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 415 198 milj.kr. Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94. I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in-
komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
5¶Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga I. 63
Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva huruvida denna post borde redovisas brutto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra Bilaga 1 en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov.
Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar
därför posten tillkommande utgiftsbehov netto.
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94 Milj.kr.
Förslag till
statsbudget
| Utgittsanslag exkl. statsskuldräntor | 415 198 |
| Statsskuldräntor | 95 000 |
| Förändring av anslagsbehållningar | 4 500 |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto | 6 000 |
| Summa | 520 698 |
1.1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10. Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94.
Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94 Miljarder kronor
1991/92 -1992/93 1993/94
Utfall Stats- Beräknat utfall Förslag till
budget statsbudget
enligt enligt
RRY töredra-
ganden Inkomster 397.7 382,0 379,8 381,2 358,4 Utgifter exkl.
| statsskuldräntor | 418,5 413.2 496,8 | 496,5 425,7 |
| Statsskuldräntor | 60,0 69,0 78,0 | 83.0 95,0 |
| Saldo | - 80,8 = - 100,2 - 195,0 - 198,3 - 162,3 |
Bilaga 1
000 000 SLZT 000 861 005 OTIS OT
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 9727 691 86+r SPL Epp T€Z vST 879 £Z9 Epp 6+rt LE6 059 ILE 8LL 000 000 000 000 SLZT 59 0£0 £01 z06 IZL L8E IL8 959 996 TET 868 OST 6LT $90 998 000 I 005 000 869 61 91 8E LIN LI 96 67 9 Lv SI $ z Z S6 + 9 075
2P2IUSwsyedapsinsalmneu "AOYoqQsyfi8m :$Bunomiqsofsjapawu J3U3IPUÅLU 1e3uruf[gyagsjapamw 293USWS)IEdapsuoneFunwWoy 291uaWwaTedapspeuyIBWsjagIy BUIIJLISSROJS "ww 222uawsuedaps3utupigqr) 223u2wuedapsynigpIof "Uuspinyssrens 2pupunuoyj 193USUWSIIEdapsIeASsIOJ 293UaWSUedaps3utsen 2uawsyuedaponusnf 291u2wsIurBdapsaxinfn 221uawsyedapsueurg 222u2wouedapiInyny 221uSwWSuedapperosg ssp 194 2203u9wauedapargy YIO YdO Bus :8opsupsiyfiäin) AB EppasmIojO "TY AOY'[FUNY 420 USTPpsFIY ed ZuIuYsutiA powmiog IDUyDIog
101ueY eUNUNS
-ofiA onau
+$6/€661 000 000 000 000 000 000 000 000 S19 £96 000 968 +$E£0 ZES £9L SLZ 14713pNg 969 766 I 091 009 TSE 9PE 869 cCCt LC 9 I 8SE Z9I 07S 10) J2ZPNYs)e)s IIYWVSYIZA uOpuaZa
IN 13)SWOYUI BeISI04 SUJJLIS p[esI0o] ugj AB BIISSBUJÄFEY AB AB Furupejagsary
'IY "JY
"01 MAISUOHUJ 20XSA2pUufN JAISWOYUJ IaISWoOYuU 1INEYS BUNUNS BUNUNS PAUL
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94 Bilaga I
Utgifterna för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över statsbudgeten avser investeringar i infrastruktur.
Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av trans-
fereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för
ersättningar.
De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjäm-
ningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen.
Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklingsbistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bruttonationalinkomsten
(BND.
Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbruket.
Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgifter.
Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
9 fyr
An, 0: Kenswntion
1.87. Investe- et I. | :
ringar — 16-77 Statsskuld
- . räntor
Non Lö Trans till
3307 Trans till NY, företag
hushåll -
27 Trans tll
ullandet
1155 Trans lill
ko:ninaner
I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag
mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteut- Bilaga I jämningsbidraget till landstingen.
Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring
och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostadsbidrag.
Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter Miljarder kronor
| Belopp | Andel i procent | |
| Pensioner, åldrings- och handikappomsorg = 87,5 | 15,0 | |
| Allmänna bidrag mellan stat och kommuner 48,6 | 8,4 | |
| Stöd till barnfamiljer | 40,8 | "7.0 |
| Inkomsttrygghet vid sjukdom | 43,0 | 7,4 |
| Försvar | 40,2 | 6,9 |
| Bostadsförsörjning | 41,3 | 7.1 |
| Utbildning och forskning | 32,9 | 5,7 |
| Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet 32,7 | 5,6 | |
| Samhällsskydd och rättsskipning | 23,0 | 4,0 |
| Infrastruktur | 17,5 | 3,0 |
| Internationellt ekonomiskt bistånd | 12,4 | 2,1 |
| Näringslivsändamål | 10,7 | 1,8 |
| Fritidsverksamhet och kultur | 4,6 | 0,8 |
| Allmän miljö- och naturvård | 1,4 | 0,2 |
| Statsskuldräntor | 95,0 | 16,3 |
| Övrigt | 49,9 | 8,6 |
| Summa! | 581.5 | 100,0 |
I Inklusive tillkommande utgiftsbehov.
1.2¶Underliggande budgetutveckling
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
— inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets-
miljöfonden Bilaga 1
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens
utlandslån
— kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit — engångsvisa besparingar
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1991/92-1993/94.
Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1991/92-1993/94 Miljarder kronor
| 1991/92 | 1992/93 | 1993/94 | |
| Underliggande budgetsaldo | - 91,3 | - 173,2 | - 163,9 |
| Som andel av BNP | - 6,47 | - 12,17 | - 11,22 |
1.3¶Lånebehov och statsskuld
Statens budgetsaldo utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunderskottet under samma tidsperiod.
Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.
Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat
budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som
kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad
arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upp-
låningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr
för budgetåret 1993/94. På grund av det försärnrade konjunkturläget har även underskott uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger Bilaga 1 underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet
uppgår till 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94.
Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning
påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.
Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.
Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddispositionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferenserna. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot
skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.
Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valuta-
skulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner.
Tabell 13. Lånebehov och statsskuld Miljarder kronor
| 1991/92 | 1992/93 | 1993/94 | |
| Budgetunderskott | 80,8 | 198,3 | 162,3 |
| Kassamässiga korrigeringar | - 6,3 | - | - |
Avskrivning av Vattenfalls statslån - 17,2 - Utlåning 31,4 12,0 7,0 Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden - 12,7 27,6 Finansiering av underskott i Lönegarantifonden - 3,3 3,6
| Infrastrukturinvesteringar | - | - | 4,8 |
| Lån till Sparbanken Första | - | 3,8 | - |
| Lånebehov | 88,7 | 230,1 | 205,3 |
| Skulddispositioner | - 4,4 | 30.0 | - 7,2 |
| Statsskuldförändring | 84,3 | 260,1 | 198,1 |
Statsskuld vid utgången av resp. budgetår 711,0 971,1 1 169,2 Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
Bilaga I
Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en strukturell och en
konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i
statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den
konsoliderade offentliga sektorn särredovisas i den preliminära national-
budgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott.
Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strukturella saldo. De olika metoderna innefattar bedömningar som i sin tur påverkar resultatet.
I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs. utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strukturella saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära nationalbudgeten.
Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet
och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 270 årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxtpotentialen. Definitionsmässigt innebär det att underskottet år 1991 i sin helhet var strukturellt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av de olika inkomsterna och utgifterna i takt med en konjunkturneutral utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock
inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även de regelbeslut som ligger till grund för budgetförslaget beaktats.
Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94
och det beräknade strukturella saldot visar den konjunkturmässiga delen
av underskottet.
De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med normal konjunktur är följande:
— BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,07 per år.
— Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls
på 1991 års nivå (realt).
— Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. EK-kalkylen 1992. Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling etc. — För offentlig konsumtion används de faktiska prognoserna. Detsamma gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga
myndigheter.
— Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten blir 27 per år.
— De faktiska prognoserna för pris- och löneutvecklingen
används. Detta gäller också för ränteprognoserna.
om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är strukturellt Bilaga 1
betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen.
Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår 1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budgetförslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor
är därmed att betrakta som strukturellt. För att eliminera detta underskott krävs strukturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och omprioritering av olika verksamheter.
Tabell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94 Miljarder kronor
| Redovisat saldo | 162 |
| Konjunkturell inkomstjustering | 38 |
| Konjunkturell utgiftsjustering | 18 |
| Justering för engångsinkomster | -9 |
| Justering för engångsutgifter | 7 |
| Strukturellt saldo | -108 |
Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94 Miljarder kronor
Budget- Strukturell Saldoeffekter förslaget beräkning
| Inkomster | 358 | 396 | 38 |
| Justering för engångsinkomster | - | -9 | -9 |
| Utgifter exkl. statsskuldräntor | 425 | 407 | 18 |
| Statsskuldräntor | 95 | 95 | - |
| Justering för engångsutgifter | - | 7 | 7 |
| Budgetsaldo | -162 | -108 | 54 |
| Tillfälliga utgifter | 10 | 10 | - |
(Ej konjunkturberoende) Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto -28 -4 24 Lönegarantifonden -4 - 4
Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre
tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgifterna förändras till viss del
med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom
utgiftsökningarna i en lågkonjunktur.
De största skillnaderna mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande:
Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större lönesumman i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för
statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privatpersoner ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i
kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga |
Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2
miljarder kronor mer i inkomstskatt.
Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunkturbilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av
mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot
med 20 miljarder kronor.
Totalt ger inkomstsidan en positiv saldoeffekt på 38 miljarder kronor.
De största justeringarna på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt
beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och infrastrukturåtgärder. Utgifterna för arbetsmarknads-
politiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För infrastrukturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att
skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunkturkänsliga delen av saldot.
De minskade utgifterna ger totalt en positiv saldoeffekt på 18 miljarder kronor.
En justering för engångsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder
respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer budgetåret 1993/94. Engångsinkomsterna består bl.a. av avskattning. Engångsutgifterna består till största del av valutaförluster för statsskulden
till följd av frisläppandet av kronan.
Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring
24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det
strukturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i
statsbudgeten.
I det strukturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig
karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter
för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande
byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet. Den innebär att de strukturella utgifterna för räntebidragen är 10
miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken 1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och
utgifterna för räntebidrag måste därför ses som strukturella. De tillfälliga utgifter särredovisas i tabell 15. Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det finns anledning att anta att de strukturella åtgärder som vidtagits under
de senaste åren kommer att innebära att det strukturella budgetunderskottet minskar på sikt.
I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräk-
ningar också av utvecklingen av det strukturella saldot på längre sikt att genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den revi-
derade finansplanen.
Bilaga 1
Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram kompletterande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögen-
heten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions-
verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag pre-
senterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget
tills dess att denna information finns tillgänglig.
Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer
påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig
om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala omslutningen och saldot är förändringarna endast marginella.
1.5.1¶Tidigare behandling av frågan om drift- och
kapitalredovisning I en motion (mot. 1990/91:FiUT43) som återges i finansutskottets
betänkande 1990/91:FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika
mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar
endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital.
Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som
redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde
övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionärerna påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare.
Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades
från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiU1). I propositionen
anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden mellan drifts- och kapitalbudgetarna ansågs komplicerade och bedömdes försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att
förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland
annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär avkastning. Infrastrukturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull.
Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock
flertalet myndigheter inte redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga
balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksamheter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndigheternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet
för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga I
med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller
någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa
fullständiga balansräkningar.
1.5.2¶Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter
Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på
den statliga förmögenheten.
Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a. kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningarna. Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga 11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att
löpande lämna information om den statliga verksamheten som innefattar
så komplicerade och osäkra bedömningar.
Jag anser mot denna bakgrund att informationen bör begränsas till att omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisnings-
sammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tillämpa de metoder och värderingsgrunder som används i nationalräkenskaperna (NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Central-
byrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorerna staten och socialförsäkringssektorn.
Arbetet har bl.a. mot bakgrund av de kommande förändringarna av myndigheternas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer som ligger till grund för upprättandet av företags bokslut och årsredovisningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat” för den statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är dock önskvärda.
Med denna inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta
årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer
rättvisande periodisering av investeringsutgifterna, dels ett bättre mått på
den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga
sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överensstämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock
vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3. Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k.
realekonomiska fördelning. Den korrigeras på 1 huvudsak följande sätt: — Från inkomsterna dras främst återbetalning av lån för att erhålla
periodens intäkter.
— Från utgifterna dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla
periodens kostnader vid sidan av avskrivningar.
— Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av
inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1
varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta. — Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har
beräknats genom att utgå från de statliga bruttoinvesteringarna enligt
NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i
NR:s kapitalförslitningsberäkningar.
Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den
företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen
från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller: inte staten direkt utan andra
samhällssektorer. I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas
i privat regi utan bör tas om hand av exempelvis staten eller kommunerna att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för
ägaren att - på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt - få betalning för
tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva varor. Det anförda visar att den företagsekonomiska redovisningskonventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksamhet. Med hänsyn till detta, till möjligheterna att företa avstämningar mot NR och mot bakgrund av de informationsbehov som jag vill tillgodose, bedömer jag det lämpligt att här utgå från NR:s definition av investeringar.
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskaperna
Det företagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företagsckonomiska nettoresultatet och NR:s nettosparande kan hänföras till olika beräkningsgrunder för avskrivningar respektive kapitalförslitning. En annan skillnad är att vid beräkning av nettosparandet all resursförbrukning omräknas till aktuella priser. De företagsekonomiska avskrivningarna beräknas genom att utgiften för att anskaffa investeringen fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapitalförslitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företagsekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis, fiktiv förbättring av det redovisade resultatet.
En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR. Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnaderna mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlandsupplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster samt ned-
skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR i posten omvärdering av förmögenhet. Bilaga I
För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande
prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och
finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångs-
priser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det
företagsekonomiska resultatet utgöra en stor del av den totala förmögenhetsförändringen.
Huvudprinciperna för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat, sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det skall dock betonas att det även finns andra poster, exempelvis omperiodiseringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och åter-
betalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som påverkar detta samband.
Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna
Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar - — företagsekonomiska avskrivningar = — företagsekonomiskt rörelseresultat netto - — lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten) - skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar
realiserade kapitalvinster netto + vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.) = sparande netto enl. NR
+ omvärdering av förmögenhet netto
I förändring av förmögenhet Anm: Sparande netto enl. NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning.
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala
inkomster och utgifter. Därutöver ingår en sammanställning av affärsverkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar.
Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företagsekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer
påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det
redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder
kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först
korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren
1992/93 och 1993/94 -redovisas i tabell 18 och ger samma bild med
endast marginella skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det ännu Bilaga I mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92.
Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens
ningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om bruttoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. Investeringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den
"kapitalbudget” som staten ianspråktagit under budgetåret.
Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär. materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av” humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för militär materiel som underhåller eller bygger landets militära kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag samt de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inte i tabellen.
Tabell 17. Statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåret 1991/92 Miljarder kronor Bilaga 1
Stats- Statens tot. verk- = Affärsverken
budgeten samhet enl. RRV — Ar 1991
| Inkomster enligt redovisning | 398 | 626 | 90 |
| Utgifter enligt redovisning | -478 | 708 | -74 |
| Resultat enligt redovisning | -81 | -83 | 16 |
Korrigeringar”
| av inkomster | -16 | -21 | - |
| av utgifter | 10 | 20 | - |
| Summa korrigeringar | -6 | -1 | - |
Företagsekonomiskt resultat efter
| finansnetto men före avskrivningar -87 | -84 | 16 | |
| Företagsekonomiska avskrivningar | 4. | 5, | -10 |
| Företagsekonomiskt nettoresultat | -91”7 | -89””) | 6 |
Minnesposter:
| Kapitalförslitning enligt NRs metod | -6 | -8 | -10 |
| Övriga korrigeringar jämfört med NR - | -8 | - | |
| Nettosparande enligt NR | - | -100 | - |
| Varav: Finansiellt sparande | - | -104 | - |
| Realt sparande | - | 4 | - |
| Bruttoinvesteringar | 10 | 12 | 16 |
Anm. I statens tot. verks. enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna.
Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minustecken
”"Y Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende
verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat inkl. affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten elimineras för att undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken av denna eliminering.
Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94 Miljarder kronor
| Statens företagsekonomiska resultat | 1992/93 | 1993/94 |
| Inkomster enligt redovisning | 380 | 358 |
| Utgifter enligt redovisning | 580 | 520 |
| Resultat enligt redovisning | -200 | -162 |
Korrigeringar”)
| av inkomster | -9 | -9 |
| av utgifter | 18 | 10 |
| Summa korrigeringar | 9 | 1 |
Företagsekonomiskt resultat efter
| finansnetto men före avskrivningar | -191 | -161 |
| Företagsekonomiska avskrivningar | -4 | -4 |
| Företagsekonomiskt nettoresultat | -195 | -165 |
Minnesposter: su Bruttoinvesteringar 19 11
Anm: I statens tot, verks. enligt RRV ingår i princip socialtörsäkringssektorn exkl AP-fonderna. " Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minustecken ”” Avskrivningar baseras på dessa uppgifter
Bilaga 1
Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten Miljarder kronor
1987/88 — 1988/89 = 1989/90 = 1990/91 = 1991/92 —1992/93 —1993/94
| "Investeringar" inom | 9 10 | 9 | 14 | 13 | 13 | 14 |
| försvarsramen | : | |||||
| Utbildning och universitets- 45 | 45 | 48 | 59 | 62 | 55 | 33” |
forskning Statsbudgetens totala utgifter 337 350 398 438 478 581 519 "Fr.o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället i det generella bidraget till kommunerna. Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet.
Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten Miljarder kronor
1987/88 =1988/89 = 1989/90 = 1990/91 — 1991/92 = 1992/93 — 1993/94 Investeringar” 12 9 11 11 10 19 11 ”Investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1).
1.6¶Framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet
Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas.
Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk
på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån
statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering.
Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av
statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. att stora delar av statens utgifter
inte på ett tydligt sätt redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. I avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och
avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom
nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt
avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt att formerna för
budgetering och redovisning är sådana att statens verksamhet och omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett visst ökat inslag av bruttobudgetering på statsbudgeten på vissa områden.
Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom att socialför-
säkringens administrationskostnader i princip redovisas som bruttoutgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter
redovisats som nettoinkomster. Detta genom att huvuddelen av utgifterna
subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under anslag.
6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 179
Den 1 avsnitt 2.4 föreslagna ordningen att samtliga myndigheter skall
finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga I
innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndig-
heternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna
innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upp-
låningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av kompletterande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med
att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolide-
ringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån en finansieringsanalys för staten.
Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten
innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av
utdelningar celler inleveranser från förvaltningen av tillgångarna.
Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan
vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att en statsfinansiell belastning därmed uppstår.
Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restrik-
tioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans-
och resultaträkningstermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat
beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att bl.a.
precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer samt presenteras för riksdagen.
Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmakternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att
återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta
riktning. |
1.7¶Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1991/92
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV. I det följande lämnas en samman-
ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens
ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1991/92.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken
redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992.
under Riksgäldskontoret. Bilaga 1
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder kronor.
Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramen för Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontorets ram höjts från
53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att Riks-
gäldskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades
av Statens Vattenfallsverk, samt garantin till Första Sparbanken.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder kr.
Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.
Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret, Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin verksamhet 1 januari 1992.
Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exportkreditnämndens garantier.
Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än året innan. Grundfondsförbindelser har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första Sparbanken utgör 7,5 miljarder kr. av ökningen.
Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantierna.
Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår.
Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens
garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit-
nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbruksområdet. Utgifterna
uppgick till 39 miljoner kr.
Inkomster från lämnade garantier
Bilaga 1
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388 miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100 miljoner kr. sedan förra budgetåret.
Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster
från bl a garantin till Första Sparbanken.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantierna. Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria.
Resultatet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då verksamheten redovisade et nettoöverskott på ca 450 miljoner kr.
Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38 givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets
redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år
1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier. Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln, Riksgäldskontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksamheten kan därmed upphöra.
Bilaga I
AB
HR -1938 -t1jur JanNuereg
z661 Ie3uIUje]2g quö
183SWONu] a20'0 a0'0 a0'0
0'0 0'0 00 TI 0'0 z'1 LOPP 6'IbP AR! 0'0
Ae oreFipn I
tunf plog
ape
g€
uap
NueBIreS
1ad J9SWOJu] qv6"691
0" a0'0 "bg a0'0
19YI3AB I'1z 9'0 0'861 L'0 L£'861 8'681 S'88E TE 8'8E1
z6/1661 0
UpU
3912123pnq
-Iur 1anueBIe3
mn qs0'0
0' a0'0 200
0'6€ 00 6'S 6'bb vol €'SS O'LE0 £'T60 0'0 0'0
TN AB 0
Japun
plog
pe
I I
-1dPY uap
qs0'T6b g0'8LP a0'99€ a0'0
O'TIT 6'ZZT O'€>b 6'169 9'Lul 5818 0'LS8 S'SL9 8'997 T'90L
z661
pessjuererny 1ad
"(Z66T
pinyster OS 9 6 Zz I 6L 6L I€ TTI Zz 59
lunl
Nf 0£
fp UIp -Innuese3 uap
qas0'T6+b a0'8LP a0'99€ q9'7
O'TITT 6'ZZT o'Ev S'r69 E'SbI 8'6£8 0'907 8'Sp0 8'997 T'90L 13d Jad z661
Jasjorse] OS Zz 6L 6L wenjuese3) eplofn tunf 9 6 I 85 SET Zz 59
0€
-NUBeIe3 unf
z66L quE"66P
40020 a0'9v€ a0'£05 0'900 8'015
O'16L 6 T8EE b'OZL b'b8L 8'r0S O'L91 L'999
I uap ZTz
runf
apuel[egN
sad 08 61 6 € I vll STI 69 P8I SI IL
gå z661
uret
uap
sad
uaruese3
2s]2putgIOJspuojpuni3
AB UapuurguNpalryspBIsog
uapuuwguNpanplodxg JS1JUBIBSSAIBA e3qvs
apepIejn
2103u0NSPIBTSNIA NUBQSYNY
JERIASANIAPIOS HISABBA
BununsiB)0.L Iz PAISASSL Bunwunsteg gununsjag
lanuBIer)
ITA SAFLISAS MAILON I9qQvL SUDJPIS BINAO ABJBA; ABIBA,
2¶Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
Bilaga I
förutsättningarna för myndigheterna
2.1¶Finansiell styrning
2.1.1 En förändrad budgetprocess
Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar hittills-
varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till eventuell modifiering av budgetrutinerna (bet. 1992/93:FiU4, rskr.
1992/93:29). Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklerna har nu lämnat cen fördjupad anslagsframställning och myndigheterna i budgetcykel 1 har
lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att
kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen.
I 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68 ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en effektivare resurshushållning i den offentliga sektorn och det angelägna
i att fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgifterna. Regeringen har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effektivare styrning av den statliga verksamheten fortskrider. I 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad
strategi för regeringens styrning av de verksamheter som borde bedrivas
under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta
arbetet.
Ett viktigt led i detta arbete har varit att utveckla den statliga budget-
processen. Motivet bakom detta har varit att skapa bättre förutsättningar
för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven
borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som
uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och utvärdering. Därmed skulle statsmakterna få bättre underlag för att styra den offentliga verksamheten.
I 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva förändringar och att det inte var aktuellt att införa en viss given lösning,
utan att det var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning.
— Statsmakterna borde styra genom att ange övergripande mål och
huvudsaklig inriktning av verksamheten.
— Förutsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styrning
av verksamhetens inriktning. — Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat
som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppfölj-
ning och utvärdering.
Föredraganden underströk behovet av bättre förutsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en måloch resultatstyrning. Ett centralt inslag i denna förändrade budgetprocess
var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1 för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer
långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle
normalt komma till uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltningskostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperioden.
Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en
rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poängtera
detta. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade
anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultatkultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av
den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör ha i framtiden. I tider då allt större krav ställs på myndigheterna att ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande
ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för ckonomifunktionen.
De årsredovisningar som inkommit till regeringen under hösten 1992 visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt. Årsredovisningarna har tillfört regeringen värdefull resultatinformation som på ett tydligare sätt visar vad som har åstadkommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från regeringens sida. De avlämnade årsredovisningarna ger goda utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2.1.2¶Mål och resultatstyrning
Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga utgifternas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultatrapportering och effektanalyser. I linje med riktlinjerna i 1988 års
kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presen-
terades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformerna
i staten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för
den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation
skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndig-
hetsledningarnas och styrelsernas ansvar och ledningsformer skall genomföras.
Regeringen kommer att bygga vidare på erfarenheterna från de senaste årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste
sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är
fråga om en mycket omfattande och långsiktig process att med resultatuppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av
de instrument som utgör basen i resultatstyrningen måste successivt ske. Mål- och resultatstyrningen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1 myndigheternas inre effektivitet utan också effekterna av myndigheternas
verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att
bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksamhet samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Regeringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma
styrningen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas.
Det är dialogen mellan regeringen och myndigheterna samt myndighetsledningarnas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera
sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstyrningen. Ansvaret för att utveckla resultatstyrningen och genomföra en löpande, effektiv uppföljning ligger således på myndigheterna. Det åligger också myndigheterna att, inte enbart på grundval av uppdrag från regeringen, utan på eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta
analyser av vilka effekter som uppkommer inom skilda samhällssektorer genom den egna verksamheten. Den myndighetsinterna resultatin-
formationen skall vid skilda tidpunkter kunna aggregeras till ett för
regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl myndigheternas kompetens att redovisa resultat och analysera effekter
som på en väl fungerande ekonomistyrning och verksamhetsanpassade uppföljningssystem.
En viktig komponent i mål- och resultatstyrningen är myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter utgör ett underlag för regeringens bedömning av myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga och därmed förutsättningarna för fortsatt delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt att bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av ett s.k. ratingsystem.
En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i vikt. Det kan därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för
redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års budgetproposition.
Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3
För att kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grundval av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition framstod det som ändamålsenligt att fördela myndigheterna i tre grupper
i syfte att låta en tredjedel av myndigheterna genomgå fördjupad
prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter genomgått sådan fördjupad granskning.
I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal
myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga I anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år för vissa myndigheter att utredningar och särskilda översyner pågår. I en
del fall har resultatanaiysen i den fördjupade anslagsframställningen inte
bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kunna ta ställning till verksamhetens inriktning för en längre period.
Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställning-
arna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har anmälts för myndigheterna i budgetcyklerna 1 och 2 (prop. 1990/91:100
bil. I och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom
många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning
av ett urval av de fördjupade anslagsframställningarna. En iakttagelse som Statskontoret förmedlar är att många myndigheter har en god
uppföljning av mängden prestationer, men att det är svårt för myndigheterna att relatera resultaten av sin verksamhet till insatta resurser. Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och slutsatserna i resultatanalysen otydlig.
En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats
tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningarna många gånger är
alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra beredningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informationen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för regeringens beslutsfattande. Detta betyder att myndigheternas resultatinformation till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras.
Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar
relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrund i högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexitet.
Statskontoret pekar också på att myndigheterna ofta saknar en verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet. Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar. Myndigheternas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än analyserande.
Erfarenheterna av årsredovisningar från budgetcykel I Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår i budgetcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdepartementets verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar inkommit till regeringen.
Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRV:s revisionsberättel-
ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1
hetsledningarna.
Årsredovisningarna innehåller dels en resultatredovisning, dels
ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en
anslagsredovisning och finansieringsanalys. I ett par fall har myndigheter
erhållit dispens från regeringen att inkomma med resultatredovisning. Detta avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga
upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumen-
ten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens bestämmelser. Detta gäller för myndigheter som var bildade innan de nya
redovisningsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett
relativt stort antal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret. Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
De generella iakttagelserna från RRV:s granskning vad gäller resultatredovisningen är att verksamhetsbeskrivningarna är ambitiösa och att
myndigheterna i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de
särskilda uppdrag som lämnats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovis-
ningarna kan betecknas som ett framsteg i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har
de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatin-
formation som tidigare inte funnits tillgänglig.
De brister i resultatredovisningarna som kan konstateras är att
myndigheterna i många fall ännu inte har en ändamålsenlig verksamhetsindelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta
består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutprestationer vilket innebär att nyckeltal som speglar produktivitet och styckkostnader blir svåra att få fram. Man kan därutöver konstatera att kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med andra "producenter" ofta saknas.
Vad gäller årsredovisningarna är också erfarenheten att endast ett
begränsat antal personer inom myndigheterna deltagit i arbetet med denna.
Vissa av RRV:s iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har RRV:s revision detta första år valt att göra uttalanden av begränsad natur i revisionsberättelserna. Det som inte har varit tillfredsställande i
resultatredovisningarna har behandlats i särskilda revisionsrapporter som lämnats till myndigheternas styrelser och till regeringen för kännedom.
RRV:s iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och resultatstyrningen ytterligare skall kunna utvecklas:
— Regeringen måste ange tydliga och verksamhetsrelaterade mål och
resultatkrav. — Myndigheterna måste ha en god intern verksamhetsstyrning för att
kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar.
— - Ändamålsenliga interna styrnings- och uppföljningssystem måste
därför utvecklas på myndigheterna.
Inriktningen på det fortsatta arbetet
Bilaga I Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min
anmälan till 1992 års budgetproposition.
Den inriktning för det fortsatta arbetet som jag då anmälde har
resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag.
— Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att
utveckla metoder för sektorsövergripande analyser i regerings-
kansliet. |
— Myndigheterna utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultat-
analys och resultatredovisning samt är i färd med att ytterligare
stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att
implementera de nya reglerna och metoderna. Dessa åtgärder avser
att höja informationsvärdet av myndigheternas ekonomiska rapporte-
ring väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i
budgetprocessen, vilket kommer att ge resultatredovisningen en ökad
vikt och ställa högre krav på myndigheterna att utveckla sin
resultatuppföljning. I samband därmed bör en volymmässig ökning
av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad
kunskap om tillförlitligheten i myndigheternas resultatinformation.
— - Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga
skäl och statsmakternas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter
ett område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning. — Samtliga revisionsberättelser över myndigheternas årsredovisningar
ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande
till myndigheternas verksamhet. — En översyn av de s.k. budgetförordningarna görs. Den nya förord-
ningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl. myndigheter inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i kraft den 1 juli 1993.
— -RRV vidareutvecklar vägledningarna för budgetprocessen. — En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalender-
året 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en
bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga
utgifterna, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och
fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar. — Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts. — I syfte att stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning
som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren
1992 ett program för utbildning på området finansiell styrning.
Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny
budgetförordning. Den nya förordningen beräknas träda i kraft den I juli
1993. Strävan är att förtydliga förutsättningarna för mål- och resultatstyrningen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i
förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den
fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1 budgetberedningen än vad som nu är fallet.
En vidgning bör ske av mål- och resultatstyrningen. Tillämpning bör
ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även
omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamheten. Uppföljningen
av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i kommuner och landsting bör vidareutvecklas.
Vidare bör en förstärkning ske av resultatstyrningen på myndighetsnivå. Det är myndigheternas uppgift som huvudansvariga för verkställigheten att även på cget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resultatet av uppföljningen bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå till regeringen. Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl. för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verk-
samhet
För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinfor-
mation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna
ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade
anstagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisscerat
sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultatinformation. Ett arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från Statskontoret.
Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en moderniserad grundutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på resultatstyrning och en fortsatt utbildning på området finansiell styrning.
Uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen I samband med riksdagens ställningstagande till det program för minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1990/91:FiU37,
rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de
verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning av personalkonsckvenserna av de strukturförändringar som pågår i
statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen
bedömning av andra effekter av strukturförändringarna. Jag anser mot denna bakgrund att Statskontoret bör ges i uppdrag att
följa upp organisations- och strukturförändringarna inom statsförvalt-
ningen.
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992
Bilaga 1
RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat. Av rapporten
framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat från
33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfredsställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då revisionen ännu inte kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter till myndigheternas
ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på
redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndigheterna i allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovisningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock att myndigheter-
nas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att
intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i ckonomistyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för
utveckling av ekonomtiadministrativa system och redovisningsrutiner.
Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen av myndigheternas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyrningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att respekten för god redovisningssed och internkontroll generellt fortfarande
inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslags-
överskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskerna för en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och delegering inom myndigheterna. Vidare har RRY funnit att affärsmässigheten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfredsställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k. blandfinansierad verksamhet, inkl. externfinansierad verksamhet vid universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid.
Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på ekonomiadministrationen eftersätts. Att myndigheter inte färdigställer
bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska
bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunderlag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs och att förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att möta de höga krav som nu ställs på myndigheterna genom de utökade finansiella befogenheterna krävs att myndigheterna har en hög ambitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt utnyttjande av ckonomiadministrativa system samt den egna interna resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled-
ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ckonomi- och Bilaga 1 redovisningsfrågor för att öka myndighetens ekonomiadministrativa förmåga.
Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser
för att lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För att möta myndigheternas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning
omfattande insatser. De system, metoder och rutiner som nu tillhandahålls myndigheterna ger förutsättningarna för en ekonomi- och resultat-
styrning av god kvalitet.
2.1.4¶Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen
Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verksamhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt
verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i
myndighetsform och, i normalfallet, inte av staten. Bolag under myndigheters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i
det följande att presentera ett antal åtgärder i det fortsatta arbetet med att tillämpa dessa principer på den statliga verksamheten.
Konkurrensutsatt verksamhet Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunkterna är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna för en fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter med kommersiella förutsättningar.
RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrensutsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig att drivas 1 privat ägo.
RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärsverksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och senare Övergå till privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analys-
modell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet
kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform: — verksamheten är av betydande omfattning — verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål — verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor — verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende av
direkta anslagsmedel |
— verksamheten innebär ingen myndighetsutövning
bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1 Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU.
Olika utredningar har också lagt förslag om ytterligare bolagiseringar. Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter
som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga strukturella åtgärder.
Kriterier för när ctt statligt bolag kan bedömas lämpligt att kvarstå i statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara:
-— väl fungerande konkurrensvillkor saknas — hög effektivitet och affärsmässighet saknas
Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl
fungerande konkurrensvillkor på statsmakterna. Riksdagen har i samband med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat
beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.cx. el- och teleom-
rådet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagstiftning.
Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådant sätt att kraven på
mång fald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses.
När det gäller det andra kriteriet är det av stor vikt att statens roll som
ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens
inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet.
Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detta innebär att varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuldräntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en årlig statsfinansiell belastning.
Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör
Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslutningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer.
Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en mycket restriktiv hållning till att bedriva statlig verksamhet i stiftelseform resp. i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil.l, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva inställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten
avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmakterna att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1 användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan finns verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga former, t.ex. inom det kulturella området.
medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse att de
insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med regeringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag
genom avsättande av statliga medel utan att inhämta tillstånd från stats-
makterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och
statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksam-
heter.
Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna
förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrund
av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara
att det statliga huvudmannaskapet begränsas. I de fall verksamheten som
bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform som skall tillämpas.
RRV har nyligen i en rapport till regeringen föreslagit att RRV bör ges
rätt att revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myn-
digheter knutna stiftelser. Bakgrunden till förslaget är inte bara de svårigheter revisionen haft att få insyn i de i bolag eller stiftelser avknoppade verksamheterna, utan också att frånvaron av granskningsrätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medien används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att stats-
makterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter
har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomiadministrativa regelverket skall tillämpas.
Tillämpning av det statliga ekonomiadministrativa regelverket Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats i systemet med budgetcykler, har krav på sig att lämna formella anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna, har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas.
Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att myndigheterna kommer att ges större möjligheter att göra bindande
ckonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag innebär att den som
disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det
efterföljande budgetårets anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1 medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. I den mån dessa generella finansiella befogenheter även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som innebär att staten får stå riskerna vid en eventuell försämrad betalningsförmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten.
Enligt min mening bör statsmakternas krav på underlag för prövning av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i särskild ordning.
RRV har mot denna bakgrund fått regeringens uppdrag att identifiera vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grund av andra bestämmel-
ser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endast
statliga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanteras i budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunderlag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag till hur statsmakternas behov av insyn och kontroll av hur de statliga medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att åter-
komma till regeringen med förslag till vilka tekniker som bör tillämpas
för finansiering m.m. av organisationer som inte är statliga myndigheter men som erhåller statliga bidrag för sin verksamhet.
2.1.5¶Effektiv medelshantering
Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte att
effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som
möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndigheterna större frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar i finansiella frågor. För att skapa förutsättningar för rationellt beslutsfattande på myndighetsnivån är det väsentligt att samtliga kostnader staten har för verksamheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens redovisning.
I 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i detta syfte. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder
regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna med syftet att en effektivare
medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för
den statliga medelshanteringen på ”koncernnivå", dels utökade möjlig-
heter att delegera finansiella befogenheter till myndigheterna. Förslagen
bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid
ingången av budgetåret 1993/94.
7 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga I. 95
Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Bilaga 1 Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.1 s. 46-48, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till statsbudget.
De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditets-
utrymme som resp. myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för
regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket hand-
lingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjlig-
heterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmakterna uppställda målen för verksamheten.
En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk
natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande
(avsnitt 2.2).
Anslagstyperna på statsbudgeten Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styrningen av den statliga verksamheten är, vid sidan av att anvisa anslag på statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får disponeras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka
villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag
ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning.
Statlig kassahållning
In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av
Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora betalningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga I ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a. pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av regleringsbrevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för avsikt att återkomma med förslag till åtgärder angående förändrade tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition.
Utveckling av statens betalningssystem
1 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas på det statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kosinadseffektivt sätt. — Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. — Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av
betalningsförmedlare. — Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet kan garanteras.
Mot bakgrund av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av statens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå att betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot som Bankgirot.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om att räntebelägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då vikten av att öka kostnads-
medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för
närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas i anslutning till resp. verksamhet. Ett system med ränta på myndig-
heternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna
förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1 heten skall räntcbeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3).
Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters
anläggningstillgångar
Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar har behandlats i de scnaste årens budgetpropositioner. Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom
tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den
myndighet som gör investeringen, vilket ökar förutsättningarna för rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om en investering skall genomföras cHer inte.
Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91. Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutrustning. Tio myndigheter har tilldelats Tånemodellen för att finansiera i princip samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas
generellt i statsförvaltningen.
Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utformningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Avpgiftsfinansicrad verksamhet I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formerna för verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning, inriktats på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler
för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som redovisas i propositionen.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får
disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgiftsfinaniserade verksamheten i ny räkning. Bilaga I
Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I prop. 1990/91:100 bil.1, aviserades en utredning om försäkring av
statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer
m.m. för risk- och skadehanteringen i staten.
Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skade-
hantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system
för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden
för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträck-
ning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall
kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade-
risker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser. Medvcetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Ett vägledande
regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande
försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare
i dag i denna fråga.
Förutom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot bakgrund av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan
konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet
för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en
tjänsteresa inom den privata sektorn. Enligt min mening är det motiverat att statligt anställda och uppdragstagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår därför att ett sådant skydd skapas. Vad som skall avses
med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkrings-
skyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings-
och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk-
ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga I försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
Myndigheternas lokalförsörjning
Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till
myndigheterna är att dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning. Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdet har därför avskaffats (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Senast den I juli 1993 kommer samtliga myndigheter att ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen.
Som ett led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighetskoncerner under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93: FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse-
handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrukaren och
Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal.
Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndigheternas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelsehandlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som kommer att bildas.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångsbestämmelserna i de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning vilka skall gälla såvitt inte myndigheterna och de nya fastighetsförvaltarna ömsesidigt kommer överens om andra villkor. I tilläggsbestämmelserna fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse-
handlingarna. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp. myndighet
tillhör inom budgetcyklerna 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92-
1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-19957/96.
Eftersom lokaler är en relativt trögrörlig resurs anser jag att det är viktigt att kunna ge myndigheterna incitament att effektivisera resursanvändningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer att föras
över till de två nya fastighetskoncernerna. Under tidigare år har det funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader
under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnadsstyrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig
resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndigheterna över-
gångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser
till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighets-
koncernerna. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att i ett
förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyn-
digheten, Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångs-
vis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av
upplåtna lokaler som myndigheterna valt att lämna men inte kunnat tillgodoräkna sig på grund av de nya villkoren i upplåtelsehandlingarna.
Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa
ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade
debiteringsrutinerna innebär en tidsmässig tidigarcläggning av hyresbetalningarna jämfört med tidigare rutiner. Flertalet anslagsfinansierade Bilaga 1 myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvartalsvis i förskott. I samband med skiftet av rutinerna för debitering uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grund av att hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30 juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna mer-
belastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnadsstyrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av innevarande budgetår förutsatt att myndigheterna betalar sin första kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni
1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en regle-
ring som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters
anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret
1993/94.
Staten som avtalspart Statliga myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Förutom köpe- och hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entreprenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Det kan också vara
fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifter åt en annan part.
Riktlinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter
får ingå avtal med annan part saknas i stor utsträckning. I flera av RRV:s granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av
stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas finansiella befogenheter ökas successivt finns det, enligt min mening, behov av att klargöra myndigheternas handlingsutrymme även på detta
område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av formerna för de avtal som
för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna förslag till riktlinjer och regler för myndigheternas tillämpning samt det eventuella stöd som myndigheterna kan behöva.
2.2¶Principer för beräkning av anslagen
Den nya budgetprocessen med resultatstyrning innebär att statsmakterna anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i verksamheten genom att anvisa medel. Myndigheterna ansvarar för
formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar. Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje
myndighet och en årlig redovisning till statsmakterna mot uppställda mål. Det ankommer på statsmakterna att årligen värdera och pröva ambitions-
nivån i den statliga verksamheten.
Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan stats-
makterna och myndigheterna i en rad praktiska avseenden. Den ställer
nya krav på statsmakterna att precisera mål och resultatkrav, men
förutsätter samtidigt att statsmakterna avstår från att detaljreglera
myndigheternas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga I
medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess förutsätter delegering av ansvar och befogenheter till myndigheterna, vilket i sin tur kräver utveckling av styrformer och finansiella förutsättningar och revision på det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor).
Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå
för resp. myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad
budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera
myndigheternas = förvaltningskostnader som ökar myndigheternas
handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurshantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange
myndigheternas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig delegering och den utvecklade finansiella styrningen ges resp. myndighet handlingsutrymme inom de av statsmakterna årligen angivna ekonomiska ramarna. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare
tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103).
Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som förutsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen
för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna
fattas direkt av myndigheterna förutsatt att de ekonomiska ramarna är kända. Inom dessa ramar har sedan myndigheterna ansvaret att formulera mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för att beräkna priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt utnyttjande av resurser.
Myndigheternas förutsättningar måste därför göras tydligare så att de så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramarna för verksamheten och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen. Inom dessa givna ramar måste myndigheterna ges stora finansiella friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste
få disponeras av myndigheterna. Beslut om effektivisering måste i så hög utsträckning som möjligt kunna fattas av myndigheterna själva inom givna ekonomiska ramar, utan att statsmakternas godkännande måste
inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltningskostnaderna är det också viktigt att myndigheterna ges ökade möjligheter
att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitets-
åtgärder är det statsmakternas uppgift att bestämma inriktning och
omfattning av olika verksamheter.
Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell styrning har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag
till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till låne-
finansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisningsmässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu
förslag till teknik för budgetering av myndigheternas anslag för förvaltningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar Bilaga 1 och en rättvisande kompensation över tiden.
Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndigheterna tillfälle att komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i regleringsbrevet för resp. myndighet.
2.2.1¶Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Huvudprinciper Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128-129). Riktlinjerna innebär att en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs
fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin-
ciperna.
Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en helhet och att anslagsnivån är ett uttryck för beslutad och förväntad ambitionsnivå i verksamheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär
att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras samlat och på ett likartat sätt. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme
som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en permanent buffert i myndighetens anslag.
Den ekonomiska ramen inför ett aktuellt budgetår bör resp. myndighet känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndigheternas
möjligheter att förbereda och vidta åtgärder för att kunna uppnå de av
statsmakterna uppställda målen för verksamheten.
Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det
totala ekonomiska utrymme som givits av statsmakterna. Några särskilda restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten som skall användas till t.ex. löner och lokaler kommer normalt inte att finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter skall tilldelas myndigheterna i form av möjligheter att ta upp lån för investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelats ramanslag från och med budgetåret 1993/94.
Det andra syftet med nya principer för statsmakternas budgetering är
att den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn
skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensationen för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip
tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader.
Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och en följsamhet mot övriga ekonomin.
Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av
lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsut-
vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1 lika för alla myndigheter oavsett avtalsutfall eller selektivt beroende på myndighetens lönestruktur eller genom att utfallet av förhandlingarna tillåts påverka den årliga priskompensationen för resp. myndighet.
Förslag till modeller utifrån dessa grunder har lämnats av Ramanslagsutredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag beträffande kompensation för lokalkostnader resp. övriga förvaltningskostnader.
Det tredje syftet är att klart skilja statsmakternas ansvar inom ramen för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbetsmarknaden.
Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på motsvarande sätt en huvudfråga för statsmakterna att verka för en fungerande arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmakterna avstå ifrån att direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör statsmakterna endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer. Statsmakterna måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt arbetsgivarintresse genom att via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik på det statliga avtalsområdet (jfr. prop. 1991/92:100 bil. 1). Detta bör enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till statsbudget.
För att myndigheterna skall kunna möta kostnadsökningar under löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats vid budgeteringen av myndigheternas ramanslag. Detta buffertutrymme skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen skall därmed ses som ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndigheten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Merutgifter eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar kommer inte att medges under budgetåret. Myndigheterna skall i stället utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i verksamheternas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste underställas riksdagen.
De nya budgeteringsprinciperna bör enligt min mening tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnadskomponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn kommer att ligga till grund för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndigheterna.
För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1 förvaltningskostnader innebär detta att de principer om löneutgiftsram
som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 1)
föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om de faktiska avtalskostnaderna för någon enskild myndighet i denna
kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya principerna och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga
konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om att reglera dessa frågor.
Beräkning av förändrade lönekostnader
Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU
1992:102) Myndigheternas förvaltningskostnader - budgetering av prisoch löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av lönedelen av anslaget för den statliga sektorn där utgångspunkten är att anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur
uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering
av lönebasen. Den hittillsvarande ordningen har inneburit att de statliga löneavtalen
har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara
inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt
anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till grund för beräkningarna av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag. Något incitament att hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte
funnits på myndighetsnivån.
I detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8,
anslaget F1. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivar-
organisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisationerna. I korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV)
ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna
myndigheterna. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstruktion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag kommer även att föreslå att endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall
underställas statsmakterna för godkännande. Övriga kollektivavtal som
arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om
riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka, vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprinciperna,
att mitt förslag till arbetsgivarorganisation förutsätter att ett system med
ramar för myndigheternas förvaltningskostnader införs. Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av
baserna för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till. Utredningen har förordat att en sådan uppräkning sker genom att vid
omläggningstillfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som
kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1
genom en schablonuppräkning av rmyndigheternas anslag. Schablon-
uppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar.
En permanent buffert läggs sålunda in i myndigheternas anslag.
Efter övergången till de nya budgeteringsprinciperna kommer fast-
ställande av myndigheternas kompensation för lönekostnader att göras med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbetsmarknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i
ekonomin som helhet.
Ramanslagsutredningen har tagit fram två grundmodeller samt en förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnads-
komponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet
för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn med den totala lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modellerna från
varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall ske mellan myndigheterna. I den första modellen, ensektormodellen, som
utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell
fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen,
delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndigheterna enligt
lönekostnadsutvecklingen inom varje delsektor av den konkurrensutsatta sektorn. I denna modell är det lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer
av övrig arbetsmarknad, till vilka myndigheterna naturligt kan relateras, som direkt bestämmer kompensationsutrymmet på myndighetsnivå. Ingen
hänsyn tas i denna modell till eventuell fördelning i de centrala statliga avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndigheterna klassificeras i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje
modellen, det förenklade förfarandet, fördelas det fastställda totalutrymmet mellan myndigheterna med samma procenttal, dvs. den konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsutveckling. Denna modell tar varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal elter till delsektorer på den konkurrensutsatta sektorn.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av
remissinstanserna anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta anger dock både för- och nackdelar med de olika modellerna. Remissyttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet.
En av fördelarna med ensektormodellen är att den medger att avtals-
förhandlingar får genomslag i budgetregleringen, Överväganden och prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrupper ligger inom det avtals-
reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeteringen av myndigheternas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom
åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter också att de centrala parterna överlåter lönebildningen till lokal nivå.
En möjlig nackdel med ensecktormodellen är att det inom ett fastställt
totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndigheterna samt att
vissa myndigheter kan få svårt att hävda sina intressen vid förhandlingarna. Denna nackdel kan dock förebyggas med ett moget arbetsgivar-
uppträdande hos myndigheter och SAV.
Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med att genomföra de nya budgeteringsprinciperna uppnås. Valet av modell Bilaga I för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för
myndigheternas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna
modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelarna. Denna
modell stöds även av de flesta remissinstanserna. Mot denna bakgrund förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa om valet behöver omprövas. Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl
en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av
avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda.
De nya budgeteringsprinciperna bör tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsterade myndigheter bör RRV vid
det föreskrivna samrådet granska att myndigheterna inte lägger större
kostnadsökningar till grund för beräkning av avgifternas storlek än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner
anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För
dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslags-
typ.
Beräkning av förändrade lokalkostnader Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för
myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp
med hyreskontraktens KPI-koppling fram till det första omförhandlingstillfället och därefter med 100 7: av KPI.
Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen
en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat.
Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndigheternas lokalförsörjning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkostnader inte att ske i framtiden. Myndigheterna skall, inom ramen för den fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna
prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnaderna.
Enligt min mening innehåller Ramanslagsutredningens förslag komponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndigheternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör baseras på bedömningar av t.cx. area per anställd, hyra per kvadratmeter och specifik ortsinformation. Den nybildade myndigheten Statens lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant underlag inför regeringens budgetprövning av myndigheternas lokalkostnader inför 1994 års budgetproposition.
Bilaga 1
De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk ramstyrning. Jag anser därför inte att några förändringar behöver göras
i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i
denna fråga. Buffertutrymmet kan även användas för att möta kostnads-
ökningar inom detta resursslag.
Övriga frågor
De nya riktlinjerna för budgeteringen samt mina förslag beträffande
utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I det följande kommer
jag att peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen,
regeringen, myndigheterna samt parterna på det statliga avtalsområdet.
Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis att inom ramen för
budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter
Över statsbudgeten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att de förslag
till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det
faktiska likviditetsutrymme (inkl. sparande och kredit) som ställs till myndigheternas disposition under det aktuella budgetåret. Vidare innebär de nya principerna att någon merutgift för löne- och prisökningar inte kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl. sparande och kredit) utgör totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare
gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition
av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslags-
krediten föreslås ökas till 570, högst 77, av anslagsbeloppets storlek
efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7).
I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag. Kompensationen för dessa myndigheter kommer dock att beräknas på samma grunder som för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga
lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Förord-
ningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal samt beslut rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar
i någon form för dessa myndigheter. Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med
ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under löpande budgetår.
Beträffande underlag för beräkning av lönckostnadskomponenten bör ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen
av anslagen till 1994 års budgetproposition.
De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar. Beslut om konfliktåt- Bilaga 1 gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala parterna har möjlighet att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inte konflikträtten till lokal nivå. Skillnaden för parterna i och med de nya budgeteringsprinciperna är att de redan vid ingången av förhandlingarna vet att den budgetkompensation myndigheterna kommer att få baseras på lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de
statliga avtalen kostar. Principerna innebär att alla kostnader skall
finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl. eventuella avtal som medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet.
Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader.
— Myndigheternas anslag budgeteras inkl. ett buffertutrymme för att
möta kostnadsökningar under löpande budgetår. — Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag
fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader. Budgceteringen har i ett första skede genomförts på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har hänsyn tagits till att arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar
ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp.
anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprinciperna att kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94 kommer att ske som tidigare år genom s.k. täckningsbeslut samt genom
förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av
riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån samma principer som tillämpats när buffertutrymmet fastställts för ramanslagsmyndigheterna.
Det är viktigt att framhålla att årets budgetprövning av anslagens
storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar
men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts. Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med
föregående års statsbudget.
Beräkningen av buffertutrymmet har för lokaler baserats på Byggnadsstyrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt- Bilaga 1 ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år. Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrund baserat beräk-
ningarna på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för
lönekostnadsutvecklingen. Dessa antaganden stämmer dessutom väl överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta antagande är med andra ord grunden för beräkningen av den del av buffertutrymmet som består av löner.
I avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att
arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil. 8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektiv-
avtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassorna.
För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en inkomsttitel på statsbudgeten, Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för staten motsvaras av lönekostnadspålägget, vilket för närvarande uppgår till 42,52 av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs skall lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på statsbudgeten.
För myndigheterna innebär avtalet om att arbetsgivarinträdet upphör att lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit hänsyn till att denna utgift har försvunnit.
Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3 procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandet som jag använt för beräkningen av buffertutrymmet motsvarar således storleksmässigt den utgift som jag beräknar bortfaller för myndigheterna till följd av att arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet alt det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns ett utrymme till följd av att arbetsgivarinträdet slopats.
Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en procentenhet i samband med att arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspålägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnadspålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. I, avsnitt 4.3.2) har jag aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift
att studera förutsättningarna för att införa arbetsgivaravgifter även för statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1
I det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäkningarna.
Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan SAV och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet.
Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund, SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RALS 1989- 90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationerna
på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RALS
1991-93 den 1 april 1992 skall användas.
I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekostnaderna i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördelningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt
60 milj. kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 2 dock
lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992 (0,4 2 dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till Statshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan på löncnivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har INU (kvalifikationstillägg) om 0,5 72 beaktats fr.o.m. den 1 april 1992.
Höjningarna av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande kom-
ponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om 1,5 Z av lönesumman för den individuellt kompletterande ålderspensionen beaktats.
I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt
beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjerna för budgeteringen av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag m.m. Justeringarna är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet att komplettera underlaget som skall ligga till grund för dessa justeringar bör justeingarna göras samlat i myndigheternas regleringsbrev.
Lönekostnadspålägget (LKP) Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i samma proposition (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringarna av egenavgifterna enligt socialavgiftslagen (1981:691). I prop. 1992/93:31 föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden : resp. sjukperioden.
& Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga I. Il
För att undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet i privat resp. offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga I skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga sektorn.
Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det
innebär att lönekostnadspålägget från den 1 juli 1993 bör justeras till följd av de nyss föreslagna åtgärderna.
För att neutralisera sänkningen och göra justeringarna saldoneutrala måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt justeras i motsvarande mån cftersom inkomsterna är budgeterade inkl. lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat
inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i
myndigheternas regleringsbrev genom att beloppet ställs till regeringens disposition.
Arbetsgivarinträde och buffertutrymme
Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de
utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbetsgivarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt vara lika stort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå.
Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas
regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar.
Ny finansieringsform för Statshälsan Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan. Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än
Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grund av de
varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Statshälsan.
Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6.
Bidrag till Statshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993 svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel.
Budgetmässigt innebär detta att för andra hälften av budgetåret 1992/93 ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp. I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från detta engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras medlen genom ett regeringsbeslut.
För budgetåret 1993/94 bör anslagsbaserna justeras för de myndigheter
som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig-
och till antalet anställda. I avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1 som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan.
Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp. myndighets disposition.
Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret
Införandet av lån i Riksgäldskontoret för finansiering av förvaltningsmyndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall
belasta statsbudgeten.
För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en justering av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag som tidigare använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed att förbättras temporärt.
Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget. Resp. myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna justering. På underlag av myndigheternas utfallsredovisning bör justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev.
Trygghetsåtgärder för statsanställda
Jag kommer senare denna dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93). I avtalet har avsatts 0,40 av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992.
En justering av myndigheternas anslag är nödvändig till följd av att medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94 har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda).
Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheternas regleringsbrev med ett motsvarande belopp.
2.3¶Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås
är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande
tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansicrad verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings- Bilaga 1 förordningen (1992:406).
En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheternas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter
en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndigheternas förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto.
Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp. finansiera de räntckostnader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker
på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskostnader.
Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att ett generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna
verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter
som här blir aktuella framgår av resp. huvudtitelbilaga. Bedömningen har utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina för-
valtningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsför-
ordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för inbetalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall ränteberäknas.
En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel
förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RÖK och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan hantera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytlerligare. Det bör ankomsma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition
med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet.
De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansicrad verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK. I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad verksamhet får disponera krediter i RGK. Detta innebär bl.a. att ett likviditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning.
Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nämnde innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden att myndig-
heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga I avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i
RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att
disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan utformning. Behovet av ett ökat kreditutrymme i RGK innebär som jag nyss nämnde dock inte ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets checkräkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således inte att få någon saldoeffekt på statens upplåning. Genom den generella räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter, oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovisningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrund anser jag att det i fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det kreditutrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK.
Det finns ytterligare frågor av övergångskaraktär som jag vill belysa. Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras till myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94 föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på motsvarande sätt att föras till myndighetens konto i RGK.
RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda lämplighet och möjlighet till räntebeläggning av andra medelsflöden såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där
myndigheterna är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan
påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.
Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheterna tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad. Myndigheternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och
myndigheternas konton. För att räntebeläggningen skall fungera på ett ändamålsenligt sätt fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på
regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringarna för detta budgetår. Jag föreslår även att det i
fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det totala
kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter.
anläggningstillgångar Bilaga 1
Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADBoch kommunikationsutrustning infördes på försök för vissa myndigheter
budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bil.1, bet. 1989/90:FiU20, rskr.
1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En förutsättning för övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och
kommunikationsutrustning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grund för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes
en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att
finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrukturell art. Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som berörda myndigheter finansierat genom lån via det generella ADBanslaget som Statskontoret disponerat resp. utrustningsanslag har konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128).
Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp. myndighet,
som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgifts-
finansierad verksamhet. RGK bestämmer låncvillkoren på marknadsmässiga grunder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där värdet uppgår till ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel på anslag för förvaltningskostnader.
Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 förutsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att myndigheterna enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemo-
dellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenheterna från de
tidigare försöksverksamheterna visar också att det är fullt möjligt.
Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94
som generell metod för finansiering av de statliga myndigheternas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheterna har till statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbudgeten, i form av bl.a. särskilda utrustningsanslag och investeringsanslag, bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrustningsanslag avvecklas. För att kostnaderna för investeringen skall fördelas över den tid tillgången brukas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens ekonomiska livslängd.
Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en Bilaga 1 anläggningstillgång om det är klart att utgiften ligger inom den låneram myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheterna under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit i RGK, som räknas av mot låncramen. Även likvida medel på det egna
räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i
anläggningstillgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om året, senast inför budgetårets slut. I den mån ctt investeringsbehov uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av regeringen.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att disponera ett låncutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör definieras som en låneram som avser den totala skuld till RGK som
regeringen genom myndigheterna sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp
preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör återkomma till riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger.
Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som
visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för det kommande
budgetåret fördelat på resp. departementsområde. En särredovisning bör kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för en sådan redovisning.
Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen
för den ordinarie budgetberedningen. Till grund för regeringens prövning
av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområden/sektorer ligger de enskilda myndigheternas investeringsplaner och deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För att kunna möta oförutsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs till regeringens disposition. De förväntade kostnaderna för nya åtaganden, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneåtaganden, bör sättas i relation till vad resp. myndighet bedöms klara av att finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet
får ha till RGK.
Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras
till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovis-
ning av myndighetens resultat i resp. huvudtitelbilaga.
För att införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigt neutral
[17
krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända- Bilaga 1 mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3).
Lånebehov för budgetåret 1993/94 Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finan-
siering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret
1993/94, inkl. ett belopp till regeringens disposition för att möta
oförutsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas
1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Reger-
ingen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat regeringen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat
myndigheterna att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt
970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den totala skuld myndigheterna får ikläda sig, har de tidigare bemyn-
digandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för
budgetåret 1993/94.
Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budget-
året 1993/94. Undantag bör lämnas för de myndigheter som kommer att ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994.
Vidare bör undantag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och
högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för närvarande föremål för en större omstrukturering med utgångspunkt från de
riktlinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor -
frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför
inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har
i denna fråga samrått med cheferna för Försvarsdepartementet och
Utbildningsdepartementet.
Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt följande:
| Departementsområde | Lånebehov 1993/94 | varav inlösen | |
| Justitiedep. | 1 121 709 000 | 294 875 000 | |
| varav polissektorn | (680 000 000) | (196 913 000) | |
| Utrikesdep. | 37 500 000 | 28 217 000 | |
| Försvarsdep. | 14 200 000 | - | |
| Socialdep. | 705 675 000 | 373 465 000 | |
| Kommunikationsdep, | 61 178 000 | 3 761 000 | |
| Finansdep. | 977 124 000 | 580 478 000 | |
| Utbildningsdep. | 24 798 000 | 4 218 000 | |
| Jordbruksdep. | 276 100 000 | - | |
| varav SLU | (75 000 000) | ||
| Arbetsmarknadsdep. | 305 350 000 | - | |
| Kulturdep. | 67 748 000 | 4 787 000 | |
| Näringsdep. | 104 159 000 | 10 892 000 | |
| Civildep. | 86 890 000 | 31 490 000 | |
| Miljö. och naturresursdep. | 274 403 000 | 68 800 000 | |
| Till regeringens disposition | 443 166 000 | - | |
| Summa | 4 500 000 000 | 1 400 983 000 |
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK uppta lån för förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstill- Bilaga 1 gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för
myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod för att finansiera förvaltningsmyndigheternas samtliga investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samtliga befintliga kapitalskulder myndigheterna har till statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få disponera ett låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställningstagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten.
Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp. myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår
slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär
riksdagens bemyndigande att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr.
2.5¶Avgiftsfinansierad verksamhet
Styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet
I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 ff) redovisades huvud-
principer för styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisade riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 1992. Principerna
för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad
verksamhet för budgetåret 1993/94.
Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k. uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den
avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detta gäller förutsatt att det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 Z av verksamhetens om-
sättning. RRV har i en rapport till regeringen den 29 september 1992
föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med
avgiftsfinansierad verksamhet som nettobudgeterats på ett anslag. Jag
anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget
understryka att om ett överskott uppstått i verksamheten har myndigheten
att beakta detta i en omprövning av avgifternas storlek för att ew över-
uttag av kunderna ej skall ske.
Bilaga I Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer
(bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991/92:FiU17). 020-nummer innebär att uppringaren endast betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde förbättras genom en ökad användning av 020-nummer, men att den närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen.
Jag anser att det är angeläget att myndigheterna tillhandahåller och utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegatio-
nen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad telefonservice. . Erfarenheterna av 020-nummer i statlig verksamhet är hittills mycket begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via
020-numret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta
inneburit en ökad tillgänglighet för kunderna och givit möjligheter att rationalisera på biljettförsäljningskontoren genom att kunden kan välja att
få beställd biljett hemsänd med ett inbetalningskort. Vissa köproblem
föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva 020-tjänsten är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter. SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nummer är en riktig åtgärd för att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av telefonbokningscentraler, som är kärnan i SJ:s tillämpning av 020-
nummer, inte skulle ha kommit till stånd utan ekonomisk samverkan med kommuner och andra samhällsorgan.
Genom mål- och resultatstyrning har statsmakterna i stor utsträckning delegerat till myndigheterna att själva besluta om utformningen av sin verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål och krav på resultat statsmakterna ställt. Genom de utökade finansiella befogenheterna förstärks myndigheternas möjligheter att även resurs-
mässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndig-
heten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den rätt
myndigheterna givits att själva få besluta om att ta ut avgifter för vissa varor och tjänster. Det bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom att införa 020-nummer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt att föreslå
någon reglering av denna fråga.
Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som
innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får
betala en avgift till mottagaren. I regleringsbrev för Patent- och registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket att bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur
bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetiderna som länge
varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga I
införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet
öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV
avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjerna fortfarande skulle vara avgiftsfria.
Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes om PRV:s beslut var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt handlat korrekt. JO förutsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter
kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar att de fyra avgiftsfria
telefonlinjerna tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgiftslämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Regeringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i PRV:s anslagsframställning, för budgetåret 1994/95.
Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag
alt en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för
telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att
myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen.
Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse att ett införande av 071-
nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att
erbjudas av andra leverantörer, sker på ett sätt som inte står i strid med
dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta
om avgiftens storlek, dock med den begränsningen att avgiften skall grundas på att inkomsterna från verksamheten inte får överstiga
myndighetens kostnader för den utökade servicen. Ett sådant bemyndigande bör lämnas myndigheterna genom ett tillägg till avgiftsförordningens bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för.
Avgifter för viss postbefordran Riksdagen beslutar om offentligrättslig verksamhet skall finansieras med
avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifterna skall sättas så att
full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhandahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90:
138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289).
Vanligen skickas t.ex. ett tillståndsbeslut eller kopior av allmänna handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopiorna. Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip även bör svara för portokostnaderna. Ett sådant avgiftsuttag får anses
Myndigheterna bör få disponera inkomsterna från avgifter för postbe- Bilaga I fordran av handlingar.
Jag avser att föreslå regeringen att ge RRV i uppdrag att lämna förslag till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94.
Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på
berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas
till myndigheternas disposition. Det bör ankomma på regeringen att besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver
avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomsterna
bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser vidare att myndigheterna själva bör få besluta om utformning av sin telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nummer resp. 071nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning, bör få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den
avgiftsbelagda tjänsten.
2.6¶Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I detta avsnitt kommer jag inledningsvis att redovisa min syn på hur de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten bör utformas. Därefter tar jag upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid
statliga tjänsteresor.
Generella riktlinjer m.m. Bakgrund
För närvarande gäller som grundregel att statliga myndigheter inte får
teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller
statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan stå risken genom s.k. självförsäkring. För att täcka skadekostnader är
myndigheterna i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa
undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ett antal myndigheter teckna trafikförsäkring. I prop. 1990/91:100 bil.1, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har
överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. I uppdraget har undantag gjorts för skador som uppkommit
vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds-
lagen (1972:207) samt försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga I personskador.
Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys. Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta fortsatt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett system med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK).
För närvarande finns möjlighet för myndigheterna att låta Försvarets civilförvaltning (FCF) reglera de trafikskador som uppkommer när statens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäk-
ringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering. Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92).
Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har
mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar
dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande
försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediter inte behövs.
Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik.
Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder
förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för
konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett omfattande stöd.
Riktlinjer Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande inriktning.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skaderisker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att riskanalyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall
inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i
myndighetens löpande verksamhet.
För att kunna upprätthålla verksamheten om den drabbas av en större skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående
(avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för
närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av detta skäl avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1 I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar att ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga denna fråga.
Utredaren föreslår vidare att det rådande förbudet för myndigheter att
teckna försäkringar skall kvarstå. Ett sådant förbud ligger dock inte i linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheterna själva skall
få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedömning är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra
inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myn-
digheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den
själv får avgöra sin riskfinansiering.
Som jag tidigare föreslagit skall varje myndighet göra en riskanalys.
Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till olika metoder för riskfinansiering. Därmed finns det förutsättningar att bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för den fortlöpande revisionen.
I utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador. Frågan om att teckna försäkring eller att avstå från detta är därför av underordnad betydelse, Det viktigaste är i stället att minimera den totala riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta sammanhang är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete. En förutsättning är därvid att ett system för skaderapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering. Myndigheten bör således inte i utgångsläget kunna räkna med att få ökat anslag i den kommande budgetprövningen på grund av inträffade skador. Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK anpassas med hänsyn bl.a. till större skador.
Administration Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna sröd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Det kan t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör ett regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas.
Ansvaret för det stödjande arbetet bör läggas på en central förvaltningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medelstora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgift. Kvalificerad kompetens som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras.
I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå att lämna förslag till
riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger Bilaga 1 att teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som
utredaren föreslår.
Kammarkollegiet bör även ta initiativ till att interna statliga lösningar för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kostnadseffektiva för staten
som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för intern riskfinan-
siering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som
den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF. Även i de fall
försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas.
Exempelvis kan större delen av risken flyttas över (cederas) till en
riskbärare som staten har kontroll över (en intern statlig enhet). En sådan lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest
fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar
som finns inbyggda i ett försäkringssystem.
Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten
bör på sikt avgiftsfinansieras.
Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet att teckna
trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grundläggande
principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kunna försäkra sina fordon hos ett försäkringsbolag.
För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En grundläggande förutsättning för denna ordning är tillgången till sammanhållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsättningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994.
Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över till Kammarkollegiet.
Om en myndighet kan visa att den på grund av sin speciella verksam-
het har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet
som väljer att försäkra sig 1 ett försäkringsbolag sker skaderegleringen
naturligtvis hos detta bolag.
Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitiekanslerns (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens
statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga I
ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än trafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JKutredningens arbete. Jag har erfarit att utredningen beräknar att avge sitt
betänkande i början av år 1993. Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild
utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skade-
reglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens
fordon.
Administrationen av den föreslagna interna statliga verksamheten på
trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med
avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde
avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet.
I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har
jag samrått med statsrådet Laurén och med cheferna för Försvars- och Civildepartementen.
Regelverk Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammar-
kollegiet att utarbeta allmänna råd för myndigheterna i deras arbete med
risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer att det nya regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994.
Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanteringen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att
utredaren inte kunnat göra en samlad bedömning av det historiska
skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för ett definitivt ställningstagande till vilka metoder för riskfinansiering som är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter hand kunna tas fram. Med denna som grund finns förutsättningar att göra
förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot
denna bakgrund är det viktigt att utvecklingen av myndigheternas riskoch skadehantering följs noga. Jag avser därför att ta initiativ till en uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar risk- och skadehanteringen i staten.
Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag
att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Bakgrund
Bilaga 1
Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarflygplan på flygplatsen i Oskarshamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna. Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde
på att resan hade gjorts för statens räkning. :
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag
(prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten
ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagarna i Tele- och postutredningen.
Utredningen m.m.
Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den
28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas. Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkrings-
skydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för
särskilda persongrupper den 19 juni 1991. I betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras att
man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda.
Utredningen anser vidare att det finns skäl som talar för lösningen av försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag
som genom ett internt statligt system. Några helt avgörande skäl för den ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening.
Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongrupper behandlar
försäkringsskyddet för personer som 1.ex. får statlig utbildning, värnpliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars berövade sin frihet. De två senare kategorierna omfattas av lagen (1977:265) om personskadeskydd.
Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa
persongrupper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det
ankomma på resp. myndighet att överväga och komma med förslag i den mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa.
Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91).
Remissinstanserna tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata. Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remissinstanserna stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för
särskilda persongrupper.
9 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga I. 127
Rättelse: $.137 rad 15 står: för ——- och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken
Riktlinjer
Bilaga 1
Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas
enligt följande riktlinjer. Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdrags-
tagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot
vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda att alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa
grundläggande moment alltid finnas med. Dessa delar bör omfatta ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrott, överfallsskydd vid personskada samt rättsskydd. Det bör också vara möjligt för en myndighet att komplettera med ytterligare moment beroende på omständigheterna.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall
omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i
reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som
vägledning.
Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersättningar
som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutred-
ningen. Det förekommer att personer som får statlig utbildning samt de
övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i statlig
regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om kriterierna för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För värnpliktiga finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor.
Administration m.m. När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem
liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de alternativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen av FCF bör denna verksamhet föras över till Kammarkollegiet.
En myndighet bör även kunna anlita den privata försäkringsmarknaden. En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinansiering. En myndighet har även i övrigt fått större befogenheter vad gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnaderna för
sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresorna. För att minska dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad
försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för
denna upphandling ligga på Kammarkollegiet.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som innebär att statliga myndigheter skall se till att anställda och upp- Bilaga 1 dragstagare får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan, Reglerna bör träda i kraft snarast.
Sammanfattning
Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinan-
siering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som
möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att
genomföra riskanalyser. Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med
risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom
bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF. Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och
ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden.
Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäk-
ringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
2.7¶Anslagstyper på statsbudgeten
De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens använd-
ning. Således kan riksdagen besluta att för ändamålet får användas högst
det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om det anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätta anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i
1987 års budgetproposition. Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och
därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en
myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslagposter för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets disposi-
tionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord-
ningen lämnas föreskrifter för myndigheternas rätt att disponera anslag och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning. Bilaga 1
Nuvarande anslagstyper
Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande
och outnyttjade medel får inte användas under följande budgetår. Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan dock begränsa möjligheterna att överskrida genom att ange villkor för de enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med automatik till myndigheten som tilldelats dispositionsrätt till anslaget. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna endast får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen. Outnyttjade medel på förslagsanslag får inte reserveras till följande budgetår.
Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag inte längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett projekt under obegränsat antal år, förutsatt att projektet påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna får disponera reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser jag redovisade nyss.
Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskridas genom ett utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens beslut i varje enskilt fall, genom att merutgift redovisas under anslaget. Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normalfallet får uppgå till högst 570 av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan dock anslagskrediten beräknas på myndighetens totala utgifter för att kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksamheten (prop. 1991/92:100 bil. 1).
Behov av vissa förändringar Jag bedömer att de anslagstyper som nu används fyller det behov som finns för att styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad gäller bestämmelserna om rätten att disponera reserverade medel på reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas.
upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an- Bilaga I slaget, har det inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett
konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar
måste en undersökning göras om huruvida projektet har inletts inom rätt tid eller om det avslutats.
Erfarenheterna visar att reservationer inte kommit att återföras till
statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört. Jag anser därför att ett effektivare system måste införas med den
innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservations-
anslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten utan att ett särskilt beslut måste fattas av regeringen.
I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och det konstateras att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant system, bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riksdagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten.
Jag har tidigare idag föreslagit att det införs ett system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom att någon
särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar
under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns det behov av att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt
min mening bör kreditgränsen inte i något fall behöva sättas högre än 770
av anslagsbeloppets storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 57 av
anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ett införande av en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att myndigheternas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning
avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje
myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktua-
tioner i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför
sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av
anslagskredit.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att dispositionsrätten till reserverade
medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå
riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även,
med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för
finansiell styrning, att storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas
med 2 § till att i normalfallet uppgå till 5 7 av anslagsbeloppets storlek.
Bilaga 1
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. I, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på det statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande.
— - Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini-
meras och fördröjningar skall undvikas. — Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste
vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den
finansiella styrningen av myndigheter.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betal-
ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betal-
ningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan
olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten
i betalningsförmedlingen. — Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall
definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet
1 betalningsförmedling måste garanteras.
I detta sammanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling förutsatte dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från RRV. Jag kommer i det följande att behandla denna rapport samt redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det statliga betalningssystemet.
RRV föreslår i sin rapport att det statliga koncernkontosystem Cassa- Nova som finns i Postgirot i ett första steg byggs ut så att det även kan
kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även
fortsättningsvis utgör statens koncernkontosystem. Varje myndighet får ett sarnlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl
Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmot-
tagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen som helhet uppnås. Detta förslag skall enligt RRV kunna tillämpas
fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att
ett eller flera koncernkontosystem hanteras inom statens betalningssystem. Denna utveckling måste dock utredas vidare.
Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i
bör ankomma på regeringen att besluta om 1 vilken takt utvecklingen i Bilaga 1
huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag
om att ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med
det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt
CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1
juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avtal med
Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående
utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna. RRV skall i sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av
CassaNova vid en bolagisering av Postgirot.
Genomförandet av ett utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med
vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalningar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas.
Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten som koncern får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får
vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i
övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss
nämnda förordningen skall därför ersättas med ett nytt regelverk. Regelverket skall ta tillvara statens intressen i enlighet med vad jag tidigare anfört. Myndigheternas ansvar och befogenheter skall i detta sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndigheterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheterna alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen inte åsidosätts. För att underlätta myndigheternas betalningsförmedling bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i större utsträckning. RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna förslag till ett samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med att regeringen tar ställning till RRV:s förslag till regelsystem kan förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalningsförmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheterna och betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket.
RRV bör vidare ges i uppdrag att lämna mer utvecklade förslag om statens betalningssystem i ett längre perspektiv. Inriktningen bör vara att möjliggöra val av ett eller flera koncernkontosystem inom det statliga betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras.
Postgirot På betalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att
klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kommunikationsdepartementet, som angeläget att verksamheten i Postgirot Bilaga 1
drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare idag (bil. 7) att föreslå att Postgirot ombildas till
aktiebolag vid Postverkets bolagisering.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro-
rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt proposi-
tionen, åstadkommas scnast vid en bolagisering.
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler. Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 §& bankrörelselagen (1987:617) verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av
regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala förenings-
banker samt, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på konto. I enlighet med föreskrifterna för förvaltning av Postverkets likvida
medel (placeringsreglementet) har Postverket också rätt att dels betala ränta på juridiska personers postgirokonton, dels att i postgirorörelsen ge juridiska personer kredit upp till 30 dagar i samband med betalningsförmedlingen.
Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till att postgirorörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla bestämmelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara tillåtna för postgiroaktiebolaget. I lagen skall fastställas att verksamheten skall stå under Finansinspektionens tillsyn.
Den Översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop.
1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen
inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna
kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser
sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsten med andra rena
banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikations-
departementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker.
För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i
postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Posten Finans. Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs från den Övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medelsförvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksamhet.
Sammanfattning
Bilaga 1
Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncernkontosystemet CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att av-
skaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att
anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera koncernkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de
krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att
uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat regelverk om de statliga betalningarna, dels lämna förslag om det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt. Beträffande Postgirot kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets
verksamhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
3¶Budgetkonsekvenser av EES-avtalet
Bilaga 1 EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot bakgrund av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första halvåret 1993.
Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för att ge en beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnaderna för det s.k. programsamarbetet, kostnaderna för nya EFTA-organ och gemensamma
EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete
samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom
statsbudgeten. |
Beräkningarna är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet. Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemenskapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av de svenska kostnaderna för programsamarbetet. För 1994 finns för närvarande endast mycket preliminära siffror.
Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt omsätts dessa bemyndiganden på tre år.
Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som beslutats före 1 januari 1993.
Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Bilaga 1 Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen dels föreslår riksdagen att | 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående, 3. godkänna det program för budgetförstärkningar på
25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har förordat i det föregående, 4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det
föregående,
5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående, a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2.1),
7. bemyndiga regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga
medelsflöden (avsnitt 2.3),
8. bemyndiga regeringen att besluta om myndigheternas kreditutrymme i riksgäldskontorcet (avsnitt 2.3),
9. godkänna riktlinjerna för finansiering av myndigheternas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4),
10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4),
11. godkänna riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6),
12. godkänna förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7), 13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av
det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
14. det strukturella saldot (avsnitt 1.4),
15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5),
16. framtida former för budgetering och redovisning av statens
verksamhet (avsnitt 1.6),
17. statliga garantier (avsnitt 1.7),
19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2), Bilaga 1
20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3),
21. myndigheternas lånebehov för finansiering av | anläggnings-
tillgångar (avsnitt 2.4),
22. statliga myndigheters telefonservice och avgifter för postbefordran (avsnitt 2.5), |
23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3).
Bilaga 1 Finansplanen 1 Inledning 2 Bakgrund 3 De internationella förutsättningarna 3.1 Den svaga internationella konjunkturen och prognosen
för 1993-94 ' . 10
3.2 Den västeuropeiska integrationen 12
4¶Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13.
5 - Finanspolitiken | . 17
5.1¶Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs 17
5.2¶Den stabiliseringspolitiska avvägningen 18
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott 19 5.4 Långsiktig utgiftsstrategi 22
5.5¶Riktlinjer för budgetpolitiken 27
5.6¶Statens budget och upplåningsbehovet 29
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten | 30
5.8¶Kommunala frågor 30
5.9 Fördelningseffekter 32 5.10 Pensionssystemet 33 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33 Finanskrisen 36 Arbetsmarknadspolitiken 38
DONNA Tillväxtbefrämjande åtgärder 41
9.1 Förutsättningar för tillväxt 41
9.2¶Skattepolitik för tillväxt 44
9.3¶Riskkapital för tillväxt 46
9.4¶Avregleringar för tillväxt 47
9.5 Konkurrens för tillväxt 50 9.6 Privatisering av statligt ägda företag 51 9.7 Den nödvändiga infrastrukturen 52. 9.8 Regional balans 53
9.9¶Tillväxten — miljöpolitikens hävstång 54
10 Avslutning 54
Statsbudgeten och särskilda frågor
| 1 Statsbudgetens och statens utveckling | 56 | |
| 1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 | 56 | |
| 1.1.1 Beräkningsförutsättningar | 56 | |
| 1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under | budgetåret 1992/93 | 56 |
| 1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under | budgetåret 1993/94 | 60 |
| 1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1992/93 och | 1993/94 | 64 |
realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94 66 Bilaga I
1.2¶Underliggande budgetutveckling 67
1.3 Lånebehov och statsskuld 68 1.4 Redovisning av strukturellt saldo 70 1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter 73 1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och
kapitalredovisning 73
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens
förmögenhetseffekter | 74
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och
sparande enligt nationalräkenskaperna 75
1.5.4¶Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat 76
1.6¶Framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet | 79
1.7¶Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1991/92 80
2 — Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna 84
2.1¶Finansiell styrning 84
2.1.1 En förändrad budgetprocess 84 2.1.2 Mål och resultatstyrning 85 2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens
| resultat 1992 | 91 | |
| 2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom | statsförvaltningen | | 92 |
| 2.1.5 Effektiv medelshantering | 95 | |
| 2.2 Principer för beräkning av anslagen | 101 |
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader 103
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 109
2.2.3¶Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 Hi
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden | 113 2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters
. anläggningstillgångar 116
2.5¶Avgiftsfinansierad verksamhet 119
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten = 122 2.7 Anslagstyper på statsbudgeten 129
2.8¶Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot 132
3 -Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan : 137
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1993
gotab 42690. Stockholm 1993
Preliminär Nationalbudget
Bilaga 1.1
Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunkturinstitutet publicerade den 11 december. Vidare har en grupp branschresp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 17 december 1992.
10 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I.
1 Inledning
Bilaga 1.1 Den svenska ckonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkonjunktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 37
1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/27
också 1 år. Därefter förutses emellertid de allt mer positiva betingelserna
för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under 1994 på drygt I 1/20.
En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställ-
ningsprocess som ckonomin genomgår och omfattningen av de tidigare grundlagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska
bedömningar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet.
Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga utvecklingsvägar. En starkt återhållande kraft i ckonomin är den skuldsanering som pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg utlåningen brant till hushåll och företag. I takt med de tilltagande
realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka
för aktörerna i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägenheten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivets
investeringar hämmas.
De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till att priserna fallit på ctt flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder, fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och
möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt
som nyinvesteringar bortfaller när det blir allt billigare att köpa begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är
ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa tillgångsmarknader
får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten.
En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats. En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankernas och institutens sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av
produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll
blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga
riskerar att skadas och en återhämtning försvåras.
Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inte avslutade utan kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe-
dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för Bilaga 1.1 en negativ avvikelse finns i prognosen.
Ett symptom på obalanserna i den internationella och svenska ekonomin är den höga rcealräntan, som får en rad kontraktiva effekter. Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekterna bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande växer p.g.a. ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till arbetslösa o.dyl. Kreditförlusterna i det finansiella systemet blir allt större, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Förutom de mer omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens framtidsförväntningar mer pessimistiska.
En viktig förutsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska ekonomin är att realräntorna kommer ner. De finanspolitiska åtgärder som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 — möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen säkerställs.
Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter sig de internationella utsikterna nu något sämre än tidigare, men svenska företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Exporten gynnas också av att industrins konkurrenskraft håller på attförbättras dramatiskt. Lönekostnaderna ökar långsamt, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa
enhetsarbetskostnaderna förbättras med 1572 i år och med ytterligare
17 nästa år.
Index 1981=100 Bilaga 1.1
130 | ;
125 |
1051:
[16] 0) SÖ Arrrsrrrsrrssrr an asenn arenan one renen i
ut 1 1
95 l—
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993
Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och kommun. Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet.
Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under 1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta sektorn kommer gradvis att expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av fallande efterfrågan och dålig lönsamhet.
Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 VA 14 13 12 11 HH 10 OO
NV H
UT
t MUR I
AO L
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sammantaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med knappt 1,57 i år. BNP i löpande priser i det närmaste stagnerar, vilket Bilaga 1.1
visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva
krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitetsutnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten ytterligare.
Jämförelse med tidigare prognoser
Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad som förutsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och
även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den svagare internationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten
för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än väntat. Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än
beräknat, vilket hållit uppe räntorna på en hög nivå. Den turbulens som inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också
haft stor betydelse.
Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas sämre än vad som tidigare förutsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin
totalt och deflationsprocessen på olika delmarknader har gett stora
negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen har verkat i samma riktning. De åtgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat har naturligtvis också påverkat prognosförutsättningarna, liksom beslutet att låta kronan flyta.
Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av omständigheter som svårligen kunnat förutses, dels av att effekterna av redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inte i de prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De varningar som tidigare
utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med
betydande risk för sämre utfall — har visat sig vara berättigade.
De största prognosavvikelserna föreligger mot denna bakgrund för privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar, där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin tur
igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både
därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993.
För exporten har en upprevidering gjorts för 1993. Visserligen har den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än väl av konkurrenskraftsförbättringen som leder till vinster av marknads-
andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i prognoserna. Bilaga 1.1
När det gäller löneutvecklingen har prognoserna gradvis reviderats ned något, i takt med det allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har behövts justeras upp.
Internationella förutsättningar
Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. I USA och Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten under 1992. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser i konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspektiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 1 1/27 1992 till 1 3/46 1993 och till 2 3/42 1994. Den svaga utvecklingen beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på tillgångsmarknaderna som de anglosaxiska länderna, Japan och Norden genomgår, samt på det höga ränteläget som etablerats i Europa.
Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och kostnadsstegringarna kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra något hot mot den ekonomiska stabiliteten.
Tabell 1:1 Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| BNF i OECD | 0,8 | 1,5 | 1,8 | 2,8 |
| Konsumentpriser i OECD 4,3 | 3,1 | 3,1 | 3,1 |
(KPI årsgenomsnitt)
| Råoljepris (dollar per fat) 20,0 | 19,4 | 19,5 | 21,0 |
| Dollarkurs (i kr.) | 6,05 5,83 | 6,84 | 6,84 |
| Växelkursförändring SEK/ECU - | 0,4 | 12,0 | 0 |
Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till 113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,97 jämfört med riktmärket index=100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då 12,27 (13,9/1,139) Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig tillväxtfas, efter det att merparten av den finansiella konsolideringen
sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen
förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och
sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa
hushållens konsumtionsutgifter till förmån för en uppgång i sparandet.
Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1 marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/20 1993 och till drygt 370 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 370 de närmaste åren.
Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under
1992 och en regelrätt recession kan inte uteslutas, Återföreningen med
de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en
fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata
konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsutnyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens-
kraften. BNP väntas stiga med 1/20 i år och med 27 nästa år. En ännu svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas. Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en
dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet
lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har
Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om
risken för högre inflation därmed ökat. BNP väntas stiga med drygt 19
1993 och med 2 1/22 1994. Utvecklingen i de tre nordiska grannländerna blev svag under 1992,
beroende på den försämrade internationella konjunkturen och den
fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 förutses alla
länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för
exporten. Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter. Statsfinanserna är pressade i många länder och behov av budgetkonsolidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning än vad som här antagits. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om
inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den förutsedda räntenedgången
utebli eller gå långsammare än beräknat. Det kan emellertid inte uteslutas att det amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre
tillväxtsiffror som följd. Riskerna förefaller denna gång vara mer balanserade än tidigare. |
Löner och konsumentpriser
Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991 väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktorn för
lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Detta kommer att förbli svagt
under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbets-
lösheten gradvis kommer att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den
konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats, men i den skyddade sektorn sker i stället en försvagning.
En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras. Bilaga i.1 Denna grupp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag, med en genomsnittligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär
avgångsvederlag vid avskedande att företagens lönekostnader i förhållan-
de till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning.
Mot denna bakgrund bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 37
i år och med 3 1/27 nästa år, då aktiviteten stärks något.
Tabell 1:2 Löner och priser Årlig procentuell förändring
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Timlön, kostnad | 5,6 | 3,5 | 3,0 | 3,5 |
| KPI dec.-dec. | 8.0 | 1,9 | 4,9 | 2,9 |
| NPI dec.-dec. | 5,1 | 2,8 | 3,4 | 2,7 |
| KPI årsgenomsnitt | 9,4 | 2,3 | 5,1 | 2,8 |
| NPI årsgenomsnitt | 5,5 | 4,2 | 3,4 | 2,6 |
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn, om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönerna ökar långsamt, den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningarna är
dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 217,
bensinskatten liksom vissa miljöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importpriserna stiger, även om utländska företag som exporterar till Sverige sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning.
Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 576 och under
den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 37. Bilden blir dock annorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är
frånräknat effekterna av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter,
extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på
detta sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 270 under de kommande
två åren.
Försörjningsbalans
Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande
arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkonsolidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört
att sparkvoten stigit mycket snabbt, med ca 11 procentenheter på 3 år.
Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra
året med ca 1 1/27.
Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomsterna faller Bilaga 1.1 markant i år, med nästan 42. Eftersom en del av dessa effekter klingar av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu
hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra
ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka
nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariet är därför att sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ut
1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3
1/20, medan en stabilisering är sannolik nästa år.
Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga
myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognos-
perioden. För kommunerna bedöms antalet sysselsatta avta i en takt av
ungefär 27 per år. Antal arbetade timmar minskar dock inte lika mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker. Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten,
motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen
beräknas minska med drygt 1/20 1993 och ca 1970 1994.
Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda senaste åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinvesteringarna har pressats av höga räntor, lågt kapacitetsutnyttjande,
oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv
har fastighetskrisen haft stor inverkan, liksom den fallande inhemska efterfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringarna förutses. Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt näringsliv fortsätter investeringarna att minska, men i avtagande takt.
Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom
omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av
investeringsraset redan ha inträffat.
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr. utöver ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet. En stor del av dessa satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra året höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca 3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade
boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster. Nybyggandet hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992,
delvis p.g.a. effekterna av övergångsreglerna för investeringsbidraget. Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 352 per år. Ombyggnadsinvesteringarna har hållits uppe av den tidigareläggning som
uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på detta område väntas stora minskningar framöver.
Sammantaget innebär dessa bedömningar att bruttoinvesteringarna faller
med ca 9 1/27 i år och med ca 37 nästa år. Bilaga 1.1
Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991.
Neddragningarna fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag
produktionsutveckling har bidragit till detta. Även för 1993 förutses en
avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och
detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringarna som påverkar BNPtillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden.
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
Miljarder Procentuell volymförändring
kr. 1991
1991 1992 1993 1994
| BNP | 1 432,9 -1,8 -1,2 | -1,4 1,6 | ||
| Import | 381,7 -5,9 | 0,5 | -0,5 3,5 | |
| Tillgång | 1 814,6 -2,9 -0,7 | -1,1 2,1 | ||
| Privat konsumtion | TIT 3 | 1,0 -1,5 | -3,2 0,0 | |
| Offentlig konsumtion | 387,1 | 0,2 | 0,9 | -0,5 -0,8 |
| Stat | 112,2 -0,7 | 2,0 | -0,3 -0,5 | |
| Kommuner | 274,9 | 0,6 | 0,5 | -0,6 -0,9 |
| Bruttoinvesteringar | 270,7 -8,3 -8,7 | -9,5 -3.0 | ||
| Lagerinvesteringar | -25,0 -2,1 | 0,9 | 0,2 0,5 | |
| Export | 404,6 -2,2 | 1,2 | 5,0 8,0 | |
| Användning | 1 814,6 -2,9 -0,7 | -1L,1 2,1 | ||
| Inhemsk användning | 1 410,0 -3,2 -1,4 | -3,4 -0,3 |
I Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att exporten bara ökade med 196 under förra året. De krympande andelarna hänger bl.a. samman med oförmånlig varusammansättning och ökad konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsut-
veckling kommer att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994.
Den viktigaste faktorn är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgifterna och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla
med drygt 15920 i år och med drygt 190 nästa år. Därmed skapas förutsättningar för betydande marknadsandelsvinster framöver, även om
en del av företagens prissänkningsutrymme sannolikt används till
marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 57 resp. 87 under de båda åren. Detta gör att industriproduktionen kan börja stiga något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska efterfrågan bromsas upp. Under 1991 minskade importen mycket kraftigt, beroende på fallet i
maskin- och lagerinvesteringarna, för att sedan plana ut under 1992. De kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och lagerutvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen falla svagt 1993 men stiga något 1994.
Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker Prop. 1992/93:100 med ca 3 1/26 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången Bilaga 1.1
motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag.
Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan
nettocxporten fortsätter att utvecklas starkt.
Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994
Årlig procentuell förändring
3 BNP
FJ] Produktivitet
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass mycket att BNP stiger. Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Privat konsumtion | 0,5 | -0,8 | -1,7 | 0,0 |
| Offentlig konsumtion | 0,1 | 0,3 | -0,1 | -0,2 |
| Bruttoinvesteringar | -1,8 | -1,8 | -1,8 | -0,5 |
| Lagerinvesteringar | -2,1 | 0,9 | 0,2 | 0,5 |
| Nettoexport | 1,5 | 0,3 | 2,1 | 1,9 |
| BNP | -1,8 | -1,2 | -1,4 | 1,6 |
Anm.;: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Bytesbalans
Bilaga 1.1
Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än importvolymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt
på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i
handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994.
Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifterna
för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen av kronan. Detta beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte
ökar lika mycket som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalan-
sen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/22 av BNP.
Tabell 1:5 Nyckeltal Årlig procentuell förändring
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Disponibel inkomst | 4,9 | 2,1 | -3,7 | 0,1 |
| Sparkvot (nivå) | 2.7 | 6,1 | 5,6 | 5,7 |
| Industriproduktion | -5,1 | -3,5 | 1,0 | 6.0 |
| Relativ enhetsarbetskostnad | 1,4 | -0,9 | -15,.4 | -1,1 |
| Arbetslöshet (nivå) | 2,7 | 4,8 | 6,2 | 7,0 |
| Handelsbalans (mdr. kr.) | 30,5 | 35,1 | 57,5 | 176,7 |
| Bytesbalans (mdr. kr.) | -20,2 | -25,6 | -4,7 | 23,0 |
| Bytesbalans (96 av BNP) | -1,4 | -1,8 | -0,3 | 1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Arbetsmarknad Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna, dels av att många människor lämnat arbetsmarknaden.
Även i år avtar utbudet. Främst beror detta på att volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 596 av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten förutses växa till 6,27. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 70 som årsgenomsnitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Sparande
Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande, sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 1472 av BNP, vilket var i paritet med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen till nedgången var fallet i de fasta investeringarna. Dessa tendenser väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock bruttosparandet tillbaka till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är
identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin.
Procent av BNP i löpande priser
Bilaga 1.1
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Bruttosparande | 15,8 | 13,9 | 12,8 | 14,1 |
| Realt sparande | 17,1 | 15,7 | 13,1 | 12,5 |
| Fasta investeringar | 18,9 | 16,9 | 14,2 | 13.1 |
| Lagerinvesteringar | -1,7 | -1,2 | -1,.0 | -0,6 |
| Finansiellt sparande | -1,4 | -1,8 | 0,3 | 1,5 |
| Offentlig sektor | -1,2 | -8,9 | -12,0 | -9,5 |
| Hushåll | 1.8 | 4,4 | 4,5 | 4,6 |
| Företag | -2,0 | 2,8 | 7,1 | 6,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994
10 trtrereeseerrr nn
Bf |
6 boresen ann |
Å de Kd
25" Bylesbalansj =="
fÖffentligh-e-e——0.0 === |
sektor
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras kraftigt under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som
utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger
ränteutgifterna på statskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de
olika besparingsåtgärderna medför dock att den nedåtgående trenden bryts och att underskottet krymper något 1994. Det strukturella underskottet, dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin,
beräknas uppgå till knappt 5720 av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca
3 1/27 av BNP 1994. Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en
uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP
— steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa-
randet ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den successiva förstärkningen av företagssparandet som förutses för prognos- Bilaga 1.1 perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet.
Kapitalmarknad Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av
arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser.
Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10- 2072 i nuvarande konjunkturläge inte behöver öka förväntningarna om
den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger
fast. Sammantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under
prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland.
Bilaga 1.1
2.1¶Allmän översikt
Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren 1991. I USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet, har tillväxten därefter ökat. I Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan
den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbromsningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas
tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan
avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora
länderna ligger i olika faser blir konjunkturuppgången i ett historiskt perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas BNP-tillväxten stiga från 12 procent 1992 till I 3/4 procent 1993 och 2 3/4 procent 1994.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Andel av 1991 1992 1993 1994
OECD-
områdets
totala
BNP i 9!
| Förenta staterna | 36,0 | -1,2 | 2 | 21/2 3 |
| Japan | 19,2 | 4,4 | 1 3/4 2 1/4 3 1/4 | |
| Västtyskland | 8,8 | 3,7 | 1 | 1/2 2 |
| Frankrike | 7,0 | 1,2 | 2 | 1 1/4 23/4 |
| Storbritannien | 5,5 | -2,4 | -1 | 11/4 212 |
| Danmark | 0,8 | 1,3 | 1 1/4 11/2 2 1/4 | |
| Finland | 0.7 | -6,5 | -2 | 11/4 13/4 |
| Norge | 0.7 | 1,9 | 21/2 11/2 3 | |
| Sverige | 1,3 | -1,8 | -1 1/2 -1 1/2 11/2 | |
| Norden” | 2,2 | -1,0 | 1/2 11/2 21/4 | |
| OECD- Europa | 38,2 | 1.2 | 1 | 1 21/4 |
| OECD-totalt | 0,8 | 11/2 13/4 23/4 |
11987 års BNP
” Exklusive Sverige Källor: OECD och Finansdepartementet
Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991, växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet 1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efterfrågan stiger på bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att
lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt
fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektorerna håller tillbaka konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen förutses bli mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas uppgå till 242 procent 1993 för att öka till 3 procent 1994.
Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser
började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av Bilaga 1.1 de privata investeringarna. Grundorsaken till avmattningen i västra
Tyskland är kostnaderna för återföreningen. Som svar på försämringen av de offentliga finanserna och det för tyska förhållanden höga kostnads-
och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka den inhemska efterfrågan. Utsikterna att undvika recession har försämrats
betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, förutses en fortsatt avmattning i västra Tyskland.
Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de
inledningsvis motsatta rörelseriktningarna i å ena sidan USA och Japan
och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeuropeiska länder. I de förstnämda länderna lättades penningpolitiken successivt
för att stimulera ekonomierna. I USA har detta bidragit till ett uppsving
i investeringarna, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen
påverkats i mindre utsträckning. De långa räntorna har tenderat att falla mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvesteringarna. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret
1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar. Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningarna inom EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. I föreliggande prognos
väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt
med att inflationstrycket avtar. Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som
enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastrukturinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder
har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har ökat samtidigt som skatteinkomsterna eroderats. Finanspolitiken under
1993 och 1994 förutses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-länderna enades vid Europeiska Rådets möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt över ett antal år. Avsikten med initiativet är att det framför allt skall
verka på förväntningarna. Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland de större länderna var det endast i Tyskland som inflationstrycket ökade.
Under prognosperioden väntas prisstegringstakten inom OECD-området stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. I Tyskland väntas inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valutakursförändringar,
men deprecieringarna förutses inte få fullt genomslag i konsumentledet.
Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Arlig procentuell förändring
Bilaga 1.1
| 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| Förenta staterna | 4,2 | 3 | 3 | 3 |
| Japan | 3,3 | 2 | 2 | 21/2 |
| Västtyskland | 3,5 | 4 | 3 1/2 | 3 |
| Frankrike | 3,2 | 3 | 2 3/4 | 3 |
| Storbritannien | 5,9 | 3 3/4 | 4 | 4 |
| Danmark | 2,4 | 2 | 2 | 2 1/4 |
| Finland | 4,1 | 21/2 | 31/2 | 3 |
| Norge | 3,4 | 21/2 | 3 1/2 | 21/2 |
| Sverige | 9,4 | 2 1/4 | 5 | 3 |
| Norden! | 3,3 | 21/2 | 3 | 21/2 |
| OECD-Europa | 4,7 | 4 | 4 | 3 1/2 |
| OECD-totalt | 4,3 | 3 | 3 1/4 | 3 |
I Exklusive Sverige Källor: OECD och Finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området steg till nära 8 procent under
1992. Den förutsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast
hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten
i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i det internationella samarbetet.
Världshandeln ökade med ca 5 procent 1992. När den gradvisa
återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock utgången av GATT-förhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan. En
positiv utgång av förhandlingarna skulle lägga grunden till en långsiktigt gynnsam utveckling för världshandeln.
Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i det aktuella kon-
junkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt
posititv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa däremot kan det inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än beräknat.
I förgrunden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsatt uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga
Europa. Penningpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993, men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare
föreligger det en osäkerhet om effekterna av den valutaoro som rådde i Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssamarbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går
motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspaket. Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll
och företag har kommit. Processen är sannolikt inte slutförd och kommer
HE Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga I.
att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen
inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna. Bilaga 1.1
Vidare är deflationsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte
avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i det japanska finansiella
systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin.
De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och
1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetförsvagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för
de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära
unionen. I Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora
budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. I USA har det federala
underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ckonomiska aktiviteten.
2.2¶Länderöversikter
Förenta staterna Den amerikanska ckonomin nådde konjunkturbotten våren 1991. Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en hög skuldsättning hos hushåll och företag, dels en svag framtidstro hos dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2 procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en historiskt sett låg nivå i Förenta staterna.
Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag.
Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sys-
selsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för finanspolitiken — infrastruktursatsningar, skattekrediter för investeringar,
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en
måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur
Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och
skottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs
innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen
mot budgetbalans fördröjs.
Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inte Bilaga 1.1 givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan. Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpassningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin.
Den främsta drivkraften bakom återhämtningen förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda till att hushållen håller tillbaka konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande vinster och låga räntor. medför att företagens finansiella position stadigt förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som 1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringarna 1992 väntas fortsätta 1993 bl a mot bakgrund av att bostadsräntorna är på den lägsta nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med importen. |
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 274 procent 1993 och 3 procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två
åren.
Japan Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljeprischocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens tidigareläggning av offentliga infrastrukturinvesteringar sedan våren 1992 utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer. Bytesbalansöverskottet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sammantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent.
Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det kan inte heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskontosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart.
Japan är det enda större OECD-land som utan påfrestningar har möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdsprogram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga
samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1 trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993.
Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förväntningar om den cgna ekonomin kan också förutses förbli dämpade. Minskade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättn-
ingstillväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att
hushållens inkomsttillväxt stagnerar och håller tillbaka konsumtionsutgifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta, även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskattningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringarna som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första halvåret 1993 för att därefter mattas av.
Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten 1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxt i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994. Inflationen beräknas till 2 resp. 2'2 procent 1993 och 1994.
Västeuropa Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga realräntorna i Europa har stått i förgrunden när utvecklingen analyserats. Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de
västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad
under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med andra halvåret 1993.
Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under 1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av
pessimism. Konjunkturindikatorerna pekar mot att återhämtningen
fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993.
en appreciering av D-marken mot de flesta övriga europeiska valutor. Bilaga 1.1
Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört att enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna. Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft.
Den grundläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är kostnaderna för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark penningmängdstillväxt. Detta har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av budgetkonsolidering har ökat.
BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt under 1993 och beräknas till endast 1/2 procent. Den privata konsum-
tionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla
inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsutnyttjande, svag exportefterfrågan samt lägre vinster inom industrin.
Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget till en dämpad efterfrågan. Först
under senare delen av 1993 förutses konjunkturen vända och tillväxten
1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare internationell efterfrågan
och lägre räntor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen framgent är att tyska företag och hushåll, till skillnad från i många andra OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980talet.
Arbetslösheten kommer au stiga under prognosperioden, vilket bidrar till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent
1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskat inflationstryck antas innebära
att den strama penningpolitiken kan lättas under 1993. Det förutsätter emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre nivåer.
Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om botten i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållande till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad produktionsapparat samt ett varuutbud som saknar konkurrenskraft. De östra delstaterna kommer för en lång tid att vara beroende av transfereringar från väst för sin återuppbyggnad och sin standard. I regeringens medelfristiga finansplan beräknas transfereringarna till östra Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om året.
Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och
BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten
1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga realräntorna förklarar till en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgången planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon-
junkturindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent
av arbetskraften.
Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte fullt ut slagit igenom i konsumentpriserna. Bilaga 1.1
Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den
närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta
marknadsräntorna är nu lägre än i Tyskland. En negativ räntedifferens mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM.
Till följd av de ekonomiska obalanserna antas återhämtningen bli
svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till
drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationsprocessen i tillgångspriserna upphör och att den privata konsumtionen
stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara ett stort
problem varför uppgången blir dämpad. Bruttoinvesteringarna ökar till
följd av stigande offentliga investeringar och att de privata investeringarna slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta. Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av konkurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet.
Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under
prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång sikt finns det dock behov av en konsolidering i de offentliga finanserna. Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv
penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt
inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4 procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagarna förutses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller
ca 11 procent av arbetskraften.
BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992 efter ett kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och pessimistiska förväntningar hos företag och hushåll innebär sannolikt att tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under
inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undantag
för den höga arbetslösheten, i grunden stark. Det finns inga underlig-
gande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har förbättrats markant de senaste åren och när den internationella konjunkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl till för en stark
utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av höstens valutakursförändringar.
Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröst-
ningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva
interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska centralbankerna kunde de akuta devalveringsspekulationerna avvärjas. Räntedifferensen mot D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin.
[NS] [NS]
Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos företag och hushåll medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993. Bilaga 1.1 Investeringarna förutses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporten sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten blir nära 3 procent 1994.
Arbetslösheten beräknas öka under större delen av 1993 och närma sig 11 procent innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt, vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prognosperioden.
Norden Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992 blev svag. I Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade
i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inte
lika starkt som 1991. Under 1993 förutses alla länderna uppvisa en viss tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoserna innehåller dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker påverkar utsikterna i negativ riktning.
Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion
1992. En förväntad uppgång i bruttoinvesteringarna uteblev dock, varför
tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen bedöms vara långt framskriden såväl bland hushållen som i företagssektorn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994. Utrikeshandelns bidrag förutses bli mindre än tidigare år och tillväxten stannar därför på ca 172 och drygt 2 procent under 1993 och 1994.
Att tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produktivitet, att sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärldens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende förutses för 1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent.
Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Något av ett trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslut att avsätta ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera
aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskärningar av andra utgifter.
Danmark erfor en, mot bakgrund av den svaga internationella kon-
junkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de
låga lönekostnadsökningarna, dels på en förbättrad produktivitet. Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prognosperioden förutses överskottet krympa något bl a till följd av de
föreslagna stimulansåtgärderna.
Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1 handeln med det forna Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12 procent i november 1991 trodde många att Finland skulle uppleva en
exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent
1992 delvis till följd av den svaga internationella konjunkturen och den finansiella konsolideringen i den privata sektorn. En ytterligare bidragande orsak till BNP-fallet var det mycket höga ränteläget som följde på de
återkommande valutakriserna. Den kraftiga valutaoron i september
tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades
marken med ca 13 procent.
Regeringen lade senare fram ett åtgärdsprogram som innebär avsevärda
besparingar i de offentliga finanserna de närmaste tre åren. Till följd av
regeringens uppgörelse med fackföreningarna kunde liksom förra året arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993.
Tillsammans med de två deprecieringarna och markanta produk-
tivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa
åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärdspaketets åtstramande karaktär att importökningen under 1993 blir
blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga importtillväxten innebär att nettoexporten förutses bli så stor att
nedgången i den inhemska efterfrågan motverkas. BNP-tillväxten för 1993 väntas bli 1 1/4 procent.
För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån till BNP-tillväxten. Men även detta år förväntas nettoexporten vara den
viktigaste faktorn bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4
procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringarna, medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993.
Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10 procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över 16 procent. På grund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994.
Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten
i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågt. Den prisökning som
förväntas för 1993 (32 procent) är till stor del resultatet av höjningar av
indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas
falla tillbaka något under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag under 1993 då den inhemska efterfrågan faller.
Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom tidigare år var det i huvudsak oljesektorn som förklarar denna siffra. Fastlands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga
nordiska länder är huvudförklaringen till den uteblivna återhämtningen
den finansiella konsolideringen i hushållssektorn i kombination med den svaga internationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt
solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är Bilaga 1.1 fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut att hejdats under senare delen av 1992.
Således förutspås den privata konsumtionen och industriinvesteringarna öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten för hela ekonomin förutses bli ca 14 procent 1993 medan den för fastlandsekonomin väntas uppgå till 2 procent.
Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca 6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten 1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som en inflationsjustering av fjolårets. Fortfarande uppvisar budgeten ett underskott på ca 50 mrd NOK, men detta skall ses i ljuset av att staten samtidigt har ansenliga nettofordringar.
Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera ett åtgärdspaket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden. Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatten. Vare sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda valutaspekulationerna och den 10 december tvingades Norges Bank överge kronans koppling till ECU.
År 1994 väntas fastlandsekonomin och den totala BNP att uppvisa liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga till 34 procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 24 procent året därpå. Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i privat konsumtion, produktivitetsförbättringarna i industrin, de låga lönelyften samt det låga kapacitetsutnyttjandet.
Östeuropa Inom länderna i Central- och Östeuropa samt republikerna i f d Sovjetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande hastighet och framgång.
I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformprocessen — framför allt Ungern, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella handelspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt att den samlade produktionen ökar från och med 1993.
reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1
hårt av att den tidigare mycket omfattande interna handeln drastiskt
minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk, delvis på grund av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att uppnå makroekonomisk stabilitet har inte fått effekt.
De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen har de baltiska staterna visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja.
Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rubelzonen och helt eller delvis infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomierna att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet.
Bilaga 1.1
3.1¶Export och import
Sveriges totala varuexport ökade med ca 176 1992. I år beräknas den stiga med 52 och med drygt 8 1/20 1994. Förutom en snabbare marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och
andelsvinster. Varuimporten visar en långsam återhämtning under
prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/22 och öka
med närmare 472 1994.
Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren
bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturuppgången åren 1984-
1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den
beräknade för 1992-1994. Det bidrar till en relativt långsam exporttillväxt
de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrenskraft.
Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 102 under
perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsandelar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka exportpriserna och relativpriset föll något. Utrymmet för en större
prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var fortsatt hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990.
Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991
Index 1980=100
90-
i
80 ln ra a YT: TTT YT TTT TTT TT
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991
Källa: OECD
År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i
konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter
relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför-
lusterna. Under 1992 beräknas förlusten till 2,57 på världsmarknaden för bearbetade varor, att jämföra med 4,62 1991. Bilaga 1.1
Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar
utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år.
Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 77 1993. En del av
fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecicringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade
kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring.
Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalveringarna i början på 1980-talet, då relativpriset föll med 82. Den kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindu-
strin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlusterna till vinster. Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 92 i volym under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas
andelsvinsterna uppgå till 6 1/22.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 5,3 0,7 2,2 3,4 5,5 Totalt 5,8 2,2 2,9 4,0 5,7 Priser 14 OECD-länders
| importriser, SEK | 2,7 | 0,7 -0,8 16,0 | 2,6 |
| Svenska exportpriser | 2.0 | 1,8 -2,2 | 7,9 2,5 |
| Relativpris | -0,7 | 1.1 -1,4 -7,0 -0,1 |
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder -4,3 -5,4 -2,6 2,8 4,6 Totalt -5,0 -4,6 -2,5 2,4 4,0 Exportvolym 14 OECD-länder 0,8 -4,7 -0,5 6,3 10,4 Totalt 0,6 -2,6 0,4 6,5 10,0 Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för svensk exportindustri för första gången på tio år. Andelsvinsterna kan ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på
utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande
lågkonjunktur är produktsammansättningen. Svensk export av bearbetade
varor är i högre grad än konkurrentländerna inriktad på varor som nu möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt järn och stål,
men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med
Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den största skillnaden mellan dem och Sverige i att andelen papper och papp Bilaga 1.1 samt järn och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för enskilda varugrupper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommunikationsutrustning och vägfordon i exporten är större än för OECDgenomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats
under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 1970 av sin andel av världsmarknaden för bearbetade varor.
Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
110, - -:
fe Relativpris I
105 tr tererersereer seen eorerrrenennnn nen NES een . PE orrrerererrerersen oa
Or ep a rs rose — HD
807 ; T T T T : morse
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och produktsammansättningen i förhållande till konkurrentländerna. Japan, som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex. kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutrustning, har ändå tappat marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlusterna som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkurrensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på exportmarknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av 1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknadsandel för bearbetade varor med drygt 302.
Andelar av total varuexport I procent
Bilaga 1.1
Tyskland Japan USA Sverige OECD
Papper och papp 2,2 0,7 1,3 11,0 2,3 Järn och stål 3,8 4,4 0,9 6,0 3,3 Maskiner och transportmedel 49,4 70,8 46,4 43,5 43.7 varav
Industrimaskiner 18.3 15,9 13,2 17,4 14,0 Kontorsmaskiner
| och datorer | 2,5 | 8,7 | 4,2 | 2,6 | 4,3 |
| Telekom.utrustning 1.8 | 10,1 | 2,5 | 4,4 | 3,0 | |
| Elektriska maskiner 6.8 | 11,0 | 7,6 | 4,3 | 6,3 | |
| Vägfordon | 16.8 | 22,9 | 7,9 | 13,0 | 12,3 |
Anm.;: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC, rev. 3. Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet.
Mot slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten. Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 670. Det kraftiga
fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling.
Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört
med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp
genom de kapacitetsrestriktioner som förelåg för den inhemska produk-
tionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den importvägda efterfrågan.
Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på
utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfrågekomponenterna vägs där samman med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor.
Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter
1991 1992 1993 1994
| Otfentlig varukonsumtion | 0.3 | 0,6 -0,0 -0,1 | |
| Privat varukonsumtion | 0,2 -1,4 -1,7 -0,.1 | ||
| Byggnadsinvesteringar | -0,2 -0,2 -0,5 -0,3 | ||
| Maskininvesteringar | -3,7 -2,5 -0,4 0,8 | ||
| Export av bearbetade varor | -0,9 | 0,1 | 2,4 3,8 |
| Lagerförändringar | -2,5 | 1,5 | 0,5 0,7 |
| Importvägd efterfrågan | -6,7 -1,9 0,2 4,9 | ||
| Import av bearbetade varor | -7,5 -1,2 -1,0 6,0 |
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 770. Den starka lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringarna var de viktigaste faktorerna bakom detta. Under 1992 föll den privata varukonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringarna fortsatte att minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd efterfrågan stannade vid ca 2726. I år förutses en förskjutning av
användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda Prop. 1992/93:100
efterfrågan i stort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) Bilaga 1.1 cfterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka
exporttillväxten samt att nedgången för maskininvesteringar i stort sett upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt, men minskningen i varukonsumtion beräknas bli av ungefär samma storleksordning som 1992. Den starka exporttillväxten 1994 bidrar i hög grad till den femprocentiga tillväxten av den importvägda efterfrågan som
då förutses.
Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta
kan ses som en effekt av den tilltagande internationella specialiseringen
som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska skattningar tyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-272
per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två
viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhettningsåren. I nedgångsfasen återgår importandelen sedan till mera normala nivåer. Det andra skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.
Importpriset för bearbetade varor föll med 2720 under 1992. I år väntas en ökning med drygt 67, vilket till största delen förklaras av deprecieringen av den svenska kronan och dess genomslag på importpriserna. Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan
och de pressade hemmamarknadspriserna gör att såväl exportörerna till
Sverige som importörerna här i landet sannolikt pressar sina marginaler.
Tabell 3:4 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling kr. 1991 1991 1992 1993 1994 1991-1992 1993 1994
Varuexport
| Bearbetate varor | 281,5 -2,6 0,4 6,5 10.0 1,8 -2,2 7,9 2,5 |
| Fartyg | 24 -297 — 779 -4,0 = -18,0 7.1 -3,9 2,6 3,6 |
| Petroleumprodukter | 9,8 5,3 9.0 0.0 0.0 1,8 -18.0 2,8 6,9 |
| Övriga råvaror | 39,5 -1,2 —-0,4 — -1,0 7,0 92 — -2,8 7,0 5,9 |
Summa Varuexport 333,1 -2,2 1,2 5,0 8,7 0,1 -2,9 7,9 3,3
Varuimport
| Bearbetade varor | 235,2 -7.5 -1,2 -1.0 6.0 -0,5 -2,0 6,4 3,4 |
| Fartyg | 4,8 23,3 -32,4 47,2 -46,9 -1,5 -4,8 2,4 51 |
| Råolja | 14,6 -3,6 6,0 1.1 0,5 — -10,5 -6,6 18.0 9,0 |
Petroleumprodukter 10,5 2,1 4,0 -4,7 2,4 -5,5 — -11,.0 19,5 7,3 Övriga råvaror 35,8 -5,9 2,6 -1,3 1,8 4,3 -2,5 11.0 5,4 Summa Varuimport 301,0 -6,1 -0,2 -0,6 3,9 -1L1 -3,2 7.9 4,4 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1
Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt ett underskott på drygt 25 miljarder kr., motsvarande 1,82 av BNP. För 1993 och 1994 förutses en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder
kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskott på 77 miljarder kr. Trots
betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren beräknas bytesbalansen visa ett kraftigt överskott 1994, motsvarande
1,52 av BNP.
Tabell 3:5 Bytesbalans Miljarder kr.
1990 1991 1992 1993 1994
| Varuexport | 339,9 332,8 327,4 371,1 416,9 |
| Varuimport | 323,7 300,9 290,9 312,2 338,8 |
| Korrigeringspost | -1,3 -1,3 -1,4 -1,4 -1,4 |
| Handelsbalans | 14,8 30,5 35,1 57,5 176,7 |
| Sjöfartsnetto | 9,5 10,3 10,4 11.4 12,3 |
| Övriga transporter | 1,7 2,1. 1,0 1.1 Li |
| Resevaluta | -19,0 -20,5 -22,7 -22,2 -21,4 |
| Övriga tjänster | -6,9 -0,9 -0,5 -0,3 -0,4 |
| Tjänstebalans | -14,8 -9,0 -11,8 -10,0 -8,3 |
| Avkastning på kapital | -27,1 -29,.3 -34,9 -39,7 -31,9 |
därav räntenetto -42,2 -45,2 -52,3 -60,4 -54,3 återinvesterade
| vinstmedel | 9,3 8,8 9,6 11,7 12,9 |
| Övriga transtereringar | -13,5 -12,4 — -13,9 -12,5 — -13.4 |
| Bytesbalans | -40,5 -20,2 -25,6 -4,7 23,0 |
| Andel av BNP | -3,.0 -14.4 -1,8 -0,3 1,5 |
Anm: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden
1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt
sjöfartsnettot. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första
gången på tio år. Inkomsterna bedöms successivt stiga i volym till följd
av de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige, i kombination
med den internationella konjunkturuppgången. Resevalutautgifterna däremot beräknas minska kraftigt i volym (-1376 1993) i samband med fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens
disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevaluta-
nettot däremot inte så stor, eftersom utgifterna stiger markant till följd av deprecieringen av kronan.
Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, men
nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden till utlandet ökar
inte lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i
bytesbalansen samt en nedgång 1 svenska direktinvesteringar utomlands
sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992. Bilaga 1.1
Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer
långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller
helårsvisa räntebetalningar. Denna typ av lån som togs 1991 belastade följaktligen räntenettot först 1992.
Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna
under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer
därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för
de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar.
Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av denna
upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera
sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen
långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år.
Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994
Andel av BNP, Z
55 Tr [
I i
50:
35- 30
25T
20: ; ; ; i ; ; i ;
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.
En successiv nedgång i marknadsräntorna i år får en positiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska. En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande
skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr.
12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 33
De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera det svenska direktinvesteringsutflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1 under den scnare hälften av 1980-talet, då utlandsinvesteringarna genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra med hela 72 miljarder kr. året innan.
Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska. direktinvesteringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38
miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt minskad nivå både av de utländska direktinvesteringarna i Sverige och de svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella
lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå
flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinvesteringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft
i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska investeringar i Sverige.
Bilaga 1.1 4.1 Produktion och konkurrenskraft Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989 tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivaravgiften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam utveckling av industriproduktionen. Den svaga internationella efterfrågan motverkar däremot en kraftigare uppgång.
Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994
| Industriproduktion | -2,0 -5,1 -3,5 1,0 6,0 |
| Lönekostnad per timme | 8.8 7,6 3,7 0,3 4,5 |
| Produktivitet | 3,0 1,1 3,8 3,1 3,9 |
Enhetsarbetskostnad, (ULC) 5,6 6,4 -0,1 -2,7 0,6 14 OECD-länders ULC 4,1 4,3 1,9 2,0 1,7 14 OECD-länders ULC, SEK 6,7 4,5 0,8 15,0 1,7 Relativ ULC, SEK -1,0 1,8 -0,9 -15,4 -1,1 Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området. Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är uppreviderad, men preliminär. Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 2170 från ca 22720 1978,
året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 2270
1988 till 182. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga
nedgången i efterfrågan under innevarande lågkonjunktur, det höga kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m.
Den höga realräntan och kreditåtstramningen inom den finansiella sektorn är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin (se vidare kapitel 8).
Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och kapacitetsutnyttjandet. Måttet visar att omkring 7970 av industrins kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till ca 97 under samma period. Till detta ska också läggas den kapacitet
som nu varaktigt försvinner i och med nedläggningen av Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 307 av sin kapacitet i Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet
läggs ned, grovt räknat, utöver 76 som vi räknat med. SAAB drar ner
antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta
är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
Bilaga 1.1
Index 1:a kvartalet 1989=100
104, een nr 2 ss A
1989 1990
Källa: Statistiska centralbyrån.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 972 från toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångsfasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsutnytt-
jandet med ca 82. Industriproduktionen föll med 996 under samma :
period, att jämföra med ett fall med drygt 157 under den senare
nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större
under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt uppskattas till ca 1976, mot ca 87 nu.
Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga
kapacitetsutnyttjandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket
innebär att företagen 1 viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992
minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på att företagen i högre
grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid förra året och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en
fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera ca 1076 mer under 1992 om det funnits tillräcklig
efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 772 skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter växer under de närmaste åren.
Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft till följd av en gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valuta- Bilaga 1.1 korgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften till följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden 1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå drygt 142 snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta.
Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/22.
Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet
steg markant, till 3,876, vilket sammantaget innebär att industrins arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. I konkurrentländerna beräknas den däremot ha stigit med ca 270. Beslutet
att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv appreciering av konkurrentländernas valutor med ca 142 fram till mitten av december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent
tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår
förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 12 för 1992.
Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1994
Index 1980=100
105 ; : TT
100 -
85-
75- ; ; ; ; ; ; ;
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften samt borttagandet av två semesterdagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,67.
Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till att förstärka
konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland sänks kostnadsnivån med hela 2570 åren 1992-1994, räknat i svenska
kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas
industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 1770, räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa
kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den' kraftiga
förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ut Bilaga 1.1
och de företag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitetstillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög.
4.2¶Lönsamhet
I samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989
började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per
producerad enhet steg snabbare än produktpriserna redan fr.o.m. 1988, och marginalerna, dvs. bruttoöverskottet som andel av bruttoproduktionsvärdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlusterna.
År 1990 nådde lönekostnaderna per producerad enhet den högsta nivån sedan 1981, men uppgången i insatskostnaderna mer än halverades.
Försäljningspriserna höjdes i allt långsammare takt och marginalerna pressades ytterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och
lönekostnader, men produktpriserna steg ännu långsammare.
Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet.
Produktpriserna föll något mer och vinstmarginalen krympte för femte året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstan-
del, dvs. driftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, beräknas ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkonjunkturåren 1980-1981.
Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket innebär att en stor del av marginalförlusterna under de senaste åren
återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för
marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring
hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderna för importerade
insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och resten till en relativprissänkning av exportpriserna. En viss marginal-
förbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas
1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör
dock ses mot bakgrund av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.
Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, i samband med vikande råvarupriser, ökad konkurrens och överkapacitet på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarukostnader som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i
basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning. Inom skogsindustrin väntas insatsvarupriserna fortsätta minska, bl.a. till följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskat-
ten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag på kostnaderna. De rörliga kostnaderna blir så gott som oförändrade för basindustrin som helhet medan produktpriserna stiger, vilket ger en marginalförbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar insatsvarukostnaderna, men sammantaget beräknas likväl vinstmarginalen
stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter.
Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring Bilaga 1.1
1990 1991 1992 1993 1994
Per producerad enhet (procentuell förändring):
| Förbrukningskostnad | 2,8 2,2 -0,6 3,6 4,3 |
| Lönekostnad | 8,8 6,0 -0,1 -2,7 0,6 |
| Lönekostnad per timme | 9,4 7,6 3,7 0,3 4,5 |
| Produktivitet | 0,5 1,5 3,8 3,1 3,9 |
| Summa rörlig kostnad | 4,6 4,2 -0,4 1,6 3,2 |
| Produktpris | 3,6 2,0 -0,8 5.1 3,5 |
| Marginal, procentenheter | -0,9 -1,8 -0,3 3,0 0,2 |
| Bruttoöverskottsandel? | 26,9 21,9 21.1 28,3 29,3 |
I Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. ” Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv, Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Dcelårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200 anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 307
jämfört med delåret 1991. Med delår avses årets sex eller åtta första
månader beroende på företagens rapporteringsprinciper. Nettomarginalen,
resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1 procentenhet, till 2,57 delåret 1992. Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på
nationalräkenskaperna (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av
vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa
källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt.
Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt
NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen.
I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("bruttomarginalen”) som bruttoöverskott i procent av bruttoproduktionsvärdet.
Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet
då lönekostnaderna räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras bruttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstatistiken motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen. Bruttomarginalerna är emellertid inte helt jämförbara vilket förklarar skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3.
Procent Bilaga 1.1
Od oorsesreereeeeneeee see reser ennen r nanna pl eeeeeer SINA As ag Ål oeneee eter eter terror TÄRNA Rea nere aret Lo senkner annen Beseene enn nar nen ta
Enligt
Nationalräkenskapernaf -
Enligt NN Ö dörren os sne seen Företagsstatistiken) een. Ngn <<
5 täretrrerseeeernnr sr nnnnnet sas ssenn anar ann saa ana n earn oa besesnnnnnns nan er ee enes es R sonen ARR RR RR RR RAR Rs ns ess RER Rane K bss sann n nanna
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Bruttoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvarulager. Rörelseresultatet i företagsstatistiken beräknas utifrån det faktiska försäljningsvärdet vid försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare en skillnad ligger i att i den företagsekonomiska vinstberäkningen ingår de kostnader som företaget historiskt sett haft för att tillverka varorna. Förutsatt att insatsvarupriserna stigit över tiden kommer därmed de redovisade kostnaderna för tillverkningen att vara lägre än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvarupriserna istället fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnaderna vara större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalräkenskaperna däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då återanskaffningskostnaden för produkterna dragits ifrån produktionsvärdet. Detta överskott syftar på vad själva produktionsprocessen klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen.
Skillnader i förändringstakt mellan de båda bruttomarginalbegreppen kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande priserna på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på företagsstatistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare vinstutveckling p.g.a. de fallande återanskaffningskostnaderna.
Bilaga 1.1
Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbetsmarknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden
betydligt av de mycket höga räntenivåerna som bromsade upp aktiviteten i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsäg-
ningar som registrerades mot slutet av året. Deprecieringen av kronan,
sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifterna gör att det
hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt genom att
det enligt företagen nästan inte förekommer någon brist på arbetskraft. Den dämpade efterfrågan, tillsammans med de höga varseltalen, indikerar
ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.
Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas till en del av en stark ökning av
volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst arbetsmarknadsutbildning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer
att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten.
Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser
65000 I
60000 |
55000 4
50000 +-
45000 |:
[Lediga platser] NOTA]
40000 - 35000
30000 + 25000
20000 I
15000 +-
10000 +
5000 +
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även i år förutses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten förutses stiga till 6,27. Arbetslösheten förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär ett årsgenomsnitt på
7970 1994. Denna uppgång sker trots att BNP då åter börjar stiga. Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till
en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Bilaga 1.1 I takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt. Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare 62, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa grupper år 1991 verkade i motsatt riktning.
Sysselsättningsneddragningarna har varit tydligast inom industrin, som också svarat för huvuddelen av det totala sysselsättningsfallet i ekonomin. Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt. Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom den privata tjänstesektorn, byggsektorn och mot slutet också inom kommunerna.
Tabell 5:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå Förändring från föregående år
1991 1991 1992 1993 1994 Sysselsättning
| Jord- och skogsbruk | 143 | -6 | -I | -4 | -3 |
| Industri | 939 | -62 | -82 | -20 | 20 |
| Byggnadsverksamhet 312 | -1 | -38 | -37 | -25 | |
| Privata tjänster | 1624 | -14 | -31 | -40 | 7 |
| Kommunal verksamhet = 1200 | 1 | -21 | -13 | -24 | |
| Statlig verksamhet | 208 | 5 | -1 | -5 | -5 |
| Totalt | 4430 | -77 -180 | -119 | -30 | |
| Arbetskraft, totalt | 4552 | -25 | -86 | -62 | 4 |
| Arbetslösa | 122 | 53 | 94 | 57 | 34 |
| 2 av arbetskraften | 2,7 | 2,7 | 4,8 | 6,2 | 7,0 |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid.
De strukturella förändringarna inom jordbruket förutses fortsätta under
perioden, med minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av produktionen inom skogsindustrin innebär en ljusning också inom
skogsbruket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbruk förutses
således bromsas upp under prognosperioden.
Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer,
eller med ca 172, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen som förutses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sys-
selsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År
1994, då produktionen beräknas växa med 670, förutses en sysselsättningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts
medför att potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan Bilaga 1.1
redan nu utnyttjas i relativt hög grad är att övertidsuttaget har ökat och
ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur. Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en snabb produktivitetstillväxt, är således mindre.
Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde att sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 137 1992 och nedgången förutses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet.
Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuer-
ligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat
med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 390. Även 1993 förutses nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga utvecklingen inom byggsektorn och fallet i privat konsumtion. År 1994 förutses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämtningen i ekonomin.
Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991. År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer. Under 1993 beräknas antalet minska med ca 13 000 personer. Satsningen på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del
av dessa hamnar inom kommunerna. År 1994 förutses nedgången bli större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen.
Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Nedgången förutses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddragningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer.
Sammanfattningsvis förutses antalet sysselsatta fortsätta att minska, om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnadsverksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektorn mot slutet av perioden, förutses till följd av den stigande produktionen. Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas antalet ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en
minskning med 92.
Produktiviteten antas öka med 1,70 1993 och drygt 276 1994. Potentialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär att den inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt förbättrade kostnadsläget.
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring
Bilaga 1.1
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Näringslivet
Produktion 2,7 2,6 0,9 -2,8 -L5S —-1,3 2,7
Sysselsättning 3,2 11 0,5 -3,6 -4,2 -3,7 -O,1
Produktivitet -0,4 1,5 0,3 0,8 2,8 2.4 2,8
Industri
| Produktion | 2,3 1,7 —--2,0 -5,1 --3,5 1,0 6,0 |
| Sysselsättning | 0,5 --0,6 —-2,4 —-6,1 —--7,0 — -2,0 2,0 |
| Produktivitet | 1,9 2,3 0,5 1,1 3,8 3,1 3,9 |
Byggnadsverksamhet Produktion 0,7 5,7 0,2 -3,4 --5,5 -10,5 = -6,0 Sysselsättning 0,9 3,6 2,0 --2.3 -10,5 -14,0 = -9,0 Produktivitet -0,2 2,0 -1,8 -1L2 5,6 4,1 3,3 Privata tjänster
| Produktion | 3.8 2,6 2,1 — -0,5 0,3 -L,5 2,4 |
| Sysselsättning | 3,1 3,0 2,1 -2,1 -1,4 — -2,8 0,4 |
| Produktivitet | 0,7 -0,4 0,0 1,6 1,7 1,3 1,9 |
Offentliga tjänster
Produktion 0,7 2,1 1,9 -0,1 -0,1 -0,4 = -0,7 Totalt
| Produktion | 2,3 2,4 1,2 -2,1: -12 -LI 1,8 |
| Sysselsättning | 2,4 1,5 0,8 -2,3 -3,0 -2,7 -0,.4 |
| Produktivitet | -0,1 0,9 0,4 0,2 , 1,9 1,7 , 2,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstiderna förkortas inom
vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i syssel-
sättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000 personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden
1992, som sannolikt till stor del var en följd av införandet av de nya sjukförsäkringsreglerna, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993. År 1994 förutses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst minskningen av antalet semesterdagar.
Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under innevarande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av
antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökat något. Det
kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering
bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget.
5.2¶Utbud av arbetskraft
I samband med att efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca
2,57. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer
berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 deltog 84,87 av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 827. Bilaga 1.1 Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgruppernas arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare även bland de äldre.
Antalet studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbets-
marknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan 1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i
omfattning. |
En ytterligare orsak till att arbetskraftsutbudet minskar är att motiva-
tionen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att
arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent
arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle vilja arbeta, men som inte aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl.
Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer
1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar.
Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft
beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i arbetskraften med ca 276. Omkring hälften orsakades av ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att arbetskraftdeltagandet faller, vilket
det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga nivåer som uppnåddes under överhettningsåren. Dessutom har bidraget
från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Arsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter
Nivå — Förändring från föregående år
1991 1989 1990 1991 1992 1993 1994 16-19 år, män 42,3 2,5 -04 5,4 = -7,4
kvinnor 47,1 2,0 -0,8 -3,4 -7,9 20-24 år, män 82,8 0,7 --0,2 --2,0 = -5,9
kvinnor 71,5 1,2 -1,4 -3,1 -4,2 25-54 år, män 94,6 0,3 0,0 --0,5 — -L1
kvinnor 90,5 0,1 0,3 -0,8 -L.1 55-64 år, män 75,5 — -0,2 0,7 0,0 —-0,9
kvinnor 66.9 -0,6 2.0 0,6 -2,0 Totalt 83,9 0,5 0,3 -0,9 1,9 1,4 = -0,2 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
I år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5 70, motsvarande drygt 60 000 personer. Därav förutses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna svara för i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära utbildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen förutses vara oförändrad och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet
förutses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pensionsåldern bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1 procent 1994.
5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt 172, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplaning kan noteras under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit från 1,50 1990 till 4,876 1992. Det innebär i antal en ökning med i det närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100 000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften uppgick därmed till ca 3,57 1992. Sammanlagt stod således ca 8,57 av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992.
Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsättningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringarna hittills berörts i mindre omfattning.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
| 16-19 år | 4,3 4,1 3,6 3,6 3,1 31 4,5 6,7 9,6 |
| 20-24 år | 55 53 51 4,4 3,4 2,9 3,0 5.8 10,9 |
| 25-54 år | 2,0 18 17 I, 1,2 LO Li 2,1 4,0 |
| 55-64 år | 2,8 2,5 21 1,9 56 12 1,4 2,0 3,0 |
| Totalt | 2,6 2,4 2,2 1,9 1,6 1,4 1,5 2,7 4,8 |
Anm..: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Studerar man de olika åldersgrupperna är det bland ungdomarna som
arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så höga nivåer som ca 1470 bland 16 - 19-åringarna och ca 1270 i åldersgruppen 20 - 24 år. Mot slutet av året kunde dock en viss nedgång
noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraktik-
platserna. i
En stor del av de arbetslösa är nytillträdande på arbetsmarknaden. Under loppet av konjunkturnedgången uppger emellertid en allt större del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar. Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke
på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är
betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest
uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin
svarar för ca 4370, byggbranschen och den offentliga tjänstesektorn för
ca 1270 vardera. Bilaga 1.1 Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16 veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990 har antalet femdubblats till ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En
viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften av året. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående
lågkonjunktur till ca 40 000 personer. Det motsvarade närmare 307 av det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick till 277. En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i
början av 1980-talet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa 1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra ar-
betsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. I många
länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakerna till
"hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet.
Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental personer
550 ve
[6101 0)E RN ÖAR Ar er Ar serrrrsnresen anser snnrnnrnnnesnnr ner oa nn
F K51 0 DE RA mf een
7. 1016 1 rn / örareasnnnn
1610) öppna AS SEEE
F00 Anno emm personer i åtgärder
lsT0R a
200 ?
150 me en förser er ter ere TTR re nn ennen nn
100. oe rerrsreersesen LÅNG ARA nes >
50+-
"Öppet arbetslösa ) å
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongren-
sat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten förutses stiga från 4,86
1992 till 6,22 1993 och därefter till 7,07 1994. Det motsvarar en
ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000
personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan 1992 och 1993 till drygt 57 av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar
därmed till ca 1272 1994. Det kan jämföras med de 5,57 som var den Bilaga 1.1 högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980talet. Osäkerheterna i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet
saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för
Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåerna på arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårigheterna att bedöma arbetsgivarnas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som blev följden av en låg inflation, de höga räntorna och den fasta växelkursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar
har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den
effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora
produktivitetspotentialer när efterfrågan tar fart. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat
successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshandikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten utgjorde större delen av åtgärderna, har tyngdpunkten förskjutits till utbildningsinsatser.
Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomspraktiken. Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbildning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatserna
upphörde i och med införandet av ungdomspraktik.
Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Beredskapsarbete 24 19 17 14 10 8 11 16 Ungdomspraktik! 31 24 18 10 5 3 10 30 Avtalad inskolningsplats 1 2 1 2 3 4 Rekryteringsstöd 12 10 6 5 3 2 5 14 Arbetsmarknadsutbildning (AMU) 33 34 36 40 38 37 57 85 Utbildningsvikariat 1 8 Företagsutbildning? 3 4 3 3 4 6 6 7 Åtgärder för arbetshandikappade” 72 79 82 84 86 88 86 84 Totalt 175 170 162 158 = 147 146 179 = 248 Andel av arbets-
kraften? 24 21 18 17 14 13 20 37
I T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 - juni 1992 särskilda inskolningsplatser, därefter ungdomspraktik. : Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbildade. 3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.
Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
I samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk-
politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatserna Bilaga 1.1
kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling,
introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag
som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska
förstärka skyddet mot utförsäkring. Förutom införandet av arbetslivsutvecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och bered-
skapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom 25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux, folkhögskola, gymnasieskola och högskola.
13 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 49
Bilaga 1.1
Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om hur löncbildningen kommer att organiseras torde den höga och växande arbetslösheten leda till mycket måttliga nominella löneökningar. Lönerna bedöms öka med 37 1993 och 3 1/27 1994 i genomsnitt. För industrin ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkurrentländer.
Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 296. Deprecieringen
av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket
åtminstone delvis övervältras på de inhemska priserna. Under 1993 stiger
dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter
till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI
beräknas därför öka med 572 1993 och 376 1994.
6.1¶Löner
Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit det mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950talet.
Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige
Index 1972=100
dess orerar arenans ae ae sa area sees e ar saesaeoseear arenan] NE oo XY [Arbetare I
160-
1201 1104 100-
80 |
60 FA
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Anm: Cönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgitter för "arbetare" varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner och hela SAF-områdets. Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.
Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt. Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i Bilaga 1.1 låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av
lönerna. Av diagram 6.1 framgår att lönespridningen för arbetare halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivarna ökade
successivt mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneförhand-
Jingar. Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att
de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa
och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbets-
marknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstruktur, men det är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel i svensk lönebildningshistoria eller ej.
Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5 1/27 till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbets-
marknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars 1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en något snabbare lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för 1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar.
Tabell 6:1 Timlöner Årlig procentuell förändring
Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löne- Timför- — Avtal Löne- Timför-
| glid- tjänst ning | glid tjänst ning | |||||
| 1960-64 | 5,3 | 2,8 | 8,1 | 3,5 | 4,2 | 1 |
| 1965-69 | 5,6 | 2,7 | 8,3 | 4,2 | 4,4 | 8,5 |
| 1970-74 | 6,8 | 2,5 | 9.4 | 5,5 | 5,3 10,8 | |
| 1975-79 | 9,0 | 3,0 11,9 | 6,3 | 4,7 10,9 | ||
| 1980-84 | 5.8 | 2,1 | 7,9 | 5,2 | 3,6 | 8,8 |
| 1985-89 | 4,8 | 3,0 | 7,8 | 3,9 | 4,4 | 8,0 |
| 1990 | 6,1 | 3,9 10,0 | 2,8 | 6,7 | 9,5 | |
| 1991 | 2,8 | 2,8 5,6 | 2,3 | 3,2 | 5,5 | |
| 1992 | 2,7 | 0.8 | 3,5 | 2,6 | 1,4 | 4,0 |
| 1993 | 3,0 | 3,5 | ||||
| 1994 | 3,5 | 4,5 |
Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster, prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 till följd av höjda importpriser, ökade indirekta skatter och neddragning av vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektorn försvagas av
en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektorns lönsamhet förbättras.
Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1 åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/27
under 1992 och förutses fortsätta växa under 1993. Det är svårt att
fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå.
Skattningar av löncekvationerna utifrån historiska samband antyder
nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstruktionen medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993,
dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/20 högre än den genomsnittliga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under
loppet av år 1992. Dessutom uppstår en lönehöjande effekt om företag tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela
företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag
vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekostnader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timförtjänsten beräknas sammantaget öka med 37 i år och 3 1/22 1994. Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet nedåt vid lägre inflationstakter.
ringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procentenheter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskyddsavgilten med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2 procentenheter 1994.
Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 497 i tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska
industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra
viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detta innebär tillsammans med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitetstillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker mycket kraftigt.
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Bilaga 1.1
(DE öre NN AN nee
ol NN
0 T T 7 T T T T T T T T T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm. : OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. = | Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
6.2¶Konsumentpriser
Prisökningstakten i konsumentledet dämpades markant i fjol. Uppgången i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/20 1991 till drygt 22 1992 (årsgenomsnitt). Under 1980-talet ökade KPI i genomsnitt med 84. Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är inkomstnivån således 370 högre per procentenhet sänkt inflation.
Den kraftiga nedgången av konsumentpriserna förra året förstärktes av sänkningen av mervärdeskattesatsen från 2570 till 182 för livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänkningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter I oktober 1992 uppgick inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad föregående år, till 2,370. Det förklaras i hög grad av höjda boendekostnader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för 1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor drev upp KPI. Om räntorna hade hunnit sjunka tillbaka till nivån före valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektorn med drygt 1
fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En
höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas dra upp inflationstakten till 1,92 i december.
Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring
| 1992 | 1993 | 1994 | |
| KPI dec.-dec. | 1,9 | 4,9 | 2,9 |
| Nettoprisindex dec.-dec. | 2,8 | 3,4 | 2,7 |
| Importpriser | -2,5 | 9,6 | 3,2 |
| Bostäder | 5,4 | 2,7 | 3,4 |
| Indirekta skatter, bidrag i procentenheter -0,7 | 1,6 | 0,4 | |
| Diverse taxor | 7,2 | 3,3 | 3,9 |
| Konkurrensutsatt svensk produktion | 1,4 | 3,5 | 5,8 |
| Arbetskraftskostnad i näringslivet | 1,3 | -0,9 | 1,1 |
| Vinstmarginal, bidrag i procentenheter | 0,9 | 0,4 | 0,2 |
| KPI årsgenomsnitt | 2,3 | 5,1 | 2,8 |
| Nettoprisindex årsgenomsnitt | 4,2 | 3,4 | 2,6 |
| OECD, KPI | 3,2 | 3,2 | 3,1 |
| Implicitprisindex | 2,4 | 5,6 | 3,3 |
| Basbelopp | 33 700 | 34 400 35 400 |
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en avräkning skett för höjda importpriser till följd av kronans depreciering. OECDländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn. Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan faller. Prisförväntningarna hos hushåll och företag indikerar också en återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före kronans depreciering.
1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentpriserna. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 1890 till 2172, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan räntebidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten upphör, varefter den uppgår till 1,576. I motsatt riktning verkar avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr, kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2 procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importpriserna stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutvecklingen. Efter devalveringarna 1981 och 1982 slog "det teoretiska utrymmet för importprishöjningar" igenom till 6076 under det första året efter devalveringen och med ytterligare drygt 1096 under det därpå följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till
följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecieringens fotala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1 återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade: vinstmarginaler.
Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige Årlig procentuell förändring
| Konsumentpriser |
2] Molo
BNP-deflator VM”
0 T r
19380 1982 1984 1986 1988 — 1990 1992 1994
Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPD. Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner, ' (NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed ett inflationsmått som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som höjer KPI skall inte uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge. NPI har därför ofta retererats som den "underliggande inflationstakten". Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten” redovisas
i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen
i Sverige begränsas då till ca 276 per år under prognosperioden, vilket främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatorn, som visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu mindre. Regeringen har förklarat att det inte föreligger något realekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande
effekter. I prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda
importprisernas genomslag på KPI.
Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt Bidrag i procentenheter Bilaga 1.1
1992 1993 1994 "Underliggande" inflationstakt 2,7 2,1 1,7 Indirekta skatter, subventioner
| och arbetsgivaravgifter | -0,8 | 1,2 | 0,4 |
| Deprecieringens effekter | 1,6 | 0,9 | |
| + direkta effekter via höjda importpriser | 1,4 | 0,3 | |
| + indirekta effekter | 0,2 | 0,6 | |
| KPI, dec.-dec. | 1,9 | 4,9 | 2,9 |
Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD använder KPI rensat för mat och energi. Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur nationalräkenskaperna. Vikterna i IPI speglar det aktuella årets konsum-
tionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års värden... Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i
sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansättning. IPI och KPI har
därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster
fortsätter även i år.
Diagram 6:4 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring
0 T T T v T T T 7 T
1980 1982 1984 1986 — 1988 1990 1992 — 1994
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år till följd av de tillfälliga effekterna att vara starkare än i våra viktigaste
konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med
omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt
ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens.
använt inflationsmått i såväl Sverige som internationellt, så finns det stora Bilaga 1.1 skillnader i KPI mellan olika länder. Olikheterna förklaras bl.a. av vad som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varukorgens viktsammansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas. Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniseringsarbete skall inledas snarast. Detta kommer att medföra krav på förändringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett mått på den allmänna inflationstakten?
Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med Bilaga 1.1
drygt 876 medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 4. Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter.
Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsumtionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas realinkomsterna minska med över 3,5 2. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas fallet i den privata konsumtionen till drygt 30. För 1994 beräknas både
inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell
7:1.
Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. Procentuell förändring
1991 1992 1993 1994 1991 1992 1993 1994 Löpande priser Löner 631,0 636,6 635,5 655,1 5,4 0 -0,2 3,1 Företagarinkomster 61,6 62,0 62,4 64,6 -0,4 0 0,7 3,5 Räntor och utdelningar, netto -28,3 -31,5 -27,6 -23,8 Inkomstöverföringar från
| offentlig sektor | 316,8 345,3 362,1 373,8 14,4 9 | 4,9 3,2 |
| Övriga inkomster, netto | 101,5 111,3 115,4 120,2 13,3 9 | 3,7 4,1 |
| Direkta skatter, avgifter m.m 284,1 288,8 297,8 — 311,2 -7,1 - | 3,1 4,5 | |
| Disponibel inkomst | 798,6 834,9 850,0 878,7 15,6 4 | 1,8 3,4 |
| Privat konsumtion | 777,3 784,0 802,2 828,6 11,2 0 | 2,3 3,3 |
1985 års priser
| Disponibel inkomst | 529,7 — 540,8 = 520,9 521,3 4,9 2,1 -3,7 0,1 |
| Privat konsumtion | 515,6 507,9 491,6 491,6 1,0 -1,5 -3,2 0,0 |
| Sparkvot, nivå i I | 2,7 6,1 5,6 5,7 |
Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
7.1¶Hushållens inkomster
År 1991 steg de realt disponibla inkomsterna med nära 57 samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med ca 42. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskatten samt ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Även 1992 fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande transfereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomsterna kunde öka med ca 2760 trots att sysselsättningen föll med nära 3,57.
Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomsterna beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av
avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskatten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer Bilaga 1.1 höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subventioner, vilket höjer konsumentpriserna.
För 1994 förutses att nedgången: i sysselsättningen i det närmaste
upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomsterna kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomsterna reduceras av att deprecieringseffekten på KPI
avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps genom att grundavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av
grundavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecieringseffekten.
År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog
till att öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra året.
I år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/26 beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell 7:2.
Tabell 7:2 Hushållens inkomster
Miljarder kr. Procentuell utveckling Procentuellt bidrag till
| Löpande priser 1985 års priser 1991 | 1992 1993 1994 1 992 1993 1994 | realinkomstutvecklingen | |||
| Lönesumma exkl. sjuklön | 631,0 | -2,4 -4,6 | ww ' 5 | Vv | 0,2 |
| därav timlön | 1 | ||||
| sysselsättning | - 3 | NO Nov | öM WU | ||
| Inkomstöverföringar inkl. sjuklön 316,8 | 8 | , | |||
| Pensioner från offentlig sektor | 172,7 | 4 | NN | ||
| Sjukförsäkring m.m. inkl. sjuklön | 61,0 | -11 | , | ||
| Arbetslöshetsbidrag m.m. | 21,8 | 93, | |||
| Övriga transfereringar | 61,3 | 9 | ONMNÖOÖ-RWwW NADOR | Soco006 , HON | |
| Övriga inkomster, netto | 134,9 | -2,2 -2,3 1,7 : SS w | 0, | ||
| Direkta skatter | 284,1 | -0,6 -L9 — 17 | NM | -0,6 | |
| Disponibel inkomst | 798,6 | 2,1 -3,7 0,1 | -= | 0,1 | |
| Tillfälligt sparande | | 2,8 | one vm -0,7 0,0 | |||
| Inkomster inkl. tillfälligt sparande 801,4 | 2,4 -4,3 0,1 2,4 -4,4 0,1 |
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto”. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn kommer i stort sett
att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga
ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Detta förklaras av
förändringar i socialförsäkringarna. En karensdag införs i sjukförsäkringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåerna så att ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks
arbetslöshetsförsäkringen och att ersättningsnivån sänks med 10 = Bilaga 1.1
procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningarna. reduceras med 272 från 1993. De sämst ställda pensionärerna får kompensation genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldern höjs successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska
deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för 1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt
oförändrat, se tabell 7:3.
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll
Miljarder kr. Procentuell förändring Löpande priser 1985 års priser
1991-1992 1993 1994 1992 1993 1994 Pensioner 172,7 184,6 190,5 197,8 4,5 -1,8 1,0 Folkpension inkl. KBT
| och delpension | 76,5 80,1 81,0 82,2 | 2,3 -3,7 -1.4 | ||
| Allmän tilläggspension | 87,9 95,8 100,7 106,6 | 6,5 | 0,0 | 3,0 |
| Tjänstepensioner | 8,3 8,7 | 8,8 9,0 2,5 -4,1 | -0,3 | |
| Sjukförsäkring m.m. | 61,0 49,0 46,3 45,7 -21,5 -10,0 -3,9 | |||
| Sjukförsäkring | 31,8 18,7 14,7 14,1 -42,7 -24,9 -6,7 | |||
| Föräldraförsäkring | 17,9 18,9 19,2 19,5 | 3,5 -3,4 -1,3 | ||
| Arbetsskadeförsäkring | 11,3 11,4 12,4 12,1 -1,7 | 3,4 -4,7 | ||
| Arbetslöshetsbidrag m.m. 21,8 43,0 53,6 57,5 93,2 18,5 | 4,3 | |||
| AMU-bidrag | 6,2 11,5 16,9 16,8 81,9 40,5 -3,1 |
Arbetslöshetsförsäkring,
| KAS och lönegaranti | 15,6 31,6 36,7 40,6 97,6 10,6 | 7,71 | |||||
| Övriga transfereringar | 61,3 68,7 71,6 72,8 | 9,5 -0,8 -1,1 | |||||
| Barnbidrag | 16,4 16,7 16,9 17,2 -0,6 -3,.4 -1,3 | ||||||
| Studiebidrag m.m. | 8,4 | 8,0 | 8,2 | 8,5 -6,9 -3,3 | 0,7 | ||
| Bostadsbidrag | 6,8 | 6,7 | 7,6 | 8,5 -3,0 | 6,9 | 9,5 | |
| Socialbidrag m.m. | 8,1 10,6 11,3 11,7 28,3 | 0,9 | LI | ||||
| Övrigt | 21,7 26,6 27,7 26,9 20,3 -1,1 -5,4 | ||||||
| Summa inkomstöverföring 316,8 345,3 362,1 373,8 | 6,5 -0,2 | 0,4 |
Anm. : Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 3070. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökningarna och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.
För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget Bilaga 1.1 under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr. Avtrappningan av pensionärernas särskilda grundavdrag mot kapitalinkomster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grundavdraget
med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.
7.2¶Privat konsumtion och sparande
Trots en ökning av de realt disponibla inkomsterna förra året minskade hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika typer av kapitalvaror, så som hemutrustning och bilar. I synnerhet inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försälj-
ningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Att konsum-
tionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering
1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av
kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskaperna registreras som ökad konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer av kapitalvaror är dock inte hela denna registrerade uppgång att betrakta som konsumtion i egentlig mening. En stor del av inköpen kan i stället ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion under många års tid. Denna expansion av kapitalvaruinköpen innebar att en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen.
Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,57 1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst, uppgick till drygt 676. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år, stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,176, till en nivå 1992 som närmar sig genomsnittet för 1950-talet.
Förklaringen till denna omställning står att finna i en mängd faktorer.
I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt
finansiella sparande kraftigt, genom att ta lån för att köpa bl.a. bilar och andra kapitalvaror. Kreditexpansionen drog också upp priserna på bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde att realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot, dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103970 till 13590.
Diagram 7:1 Privat konsumtion
Miljarder kr, 1985 års priser Bilaga 1.1
500 deecnnennrersrerseriensrrnr er or reser Mössa reesserrnnernnnnnnnnnnnnnnn nn pörrrrssslassanasann anna
A8O ddöreerrrereererrrerrnaeererrrrnnnnenessserrrnnnnnnnnn nn ÅRA rer rrrrrrr rr nr rr rr ense seen
460 föerrrrrreeerrronennrnesennnnnnnnnnnnrnnn nina sfrstesser sr erseeernrerrenerenrrner s berseesnenennnnn
440 LE nea frterevererrrererrennrrr nere rrrr nere re rreeeeen L Kiteeeererrrrrnn senares enas on LL
420 denne 2 saa tr dr Arr rr drrr bererserssseeere senere senares seeen beeesseesennrasnnnnn
400 — I RN rr
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka sitt sparande. Som en följd av dessa nya förutsättningar bröts prisuppgången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska
Centralbyrån (SCB) uppger att småhuspriserna under tredje kvartalet i fjol låg ca 10726 under toppnivån 1991. Då även aktiekurserna under de
senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se sin förmögenhet krympa. I diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst. Värdeminskningarnas effekt på förmögenheten dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökat kraftigt.
Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detta förklaras dock främst av att de disponibla inkomsterna ökade kraftigt under 1990 och 1991. I kronor räknat har inte skulderna minskat nämnvärt. Inte heller har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation till disponibel inkomst. Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderna kommer därför sannolikt att amorteras ned ytterligare.
Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens
konsumtion påtagligt men effekterna bör avta i takt med att hushållen
genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att
förväntningarna om framtida inkomsttillväxt kan ha rubbats. Den för
svenska förhållanden exeptionella arbetslöshetsuppgången, i kombination med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat dessa förväntningar. Ett sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket kraftiga effekter på sparandet under lång tid.
Andel av disponibel inkomst
Bilaga 1.1
procent procent
( Förmögenhetsförändring | - + 40
[SE BONO Ar pen
2 +30
Fa BR RN RER NN VIN bre serna
4: : pennan 120
[Sparkvot (vänster) |
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förklaringarna till den höjda sparkvoten är alltså många och svårig-
heterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda. Motiven till att minska skulderna väntas i princip kvarstå under prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realin-
komsterna inkl. kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,47),
väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar
efter att i möjligaste mån dämpa svängningarna i sin konsumtionsstandard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna vid 3,20. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata
konsumtionen sjönk med 2,2 70. Sett över två år förväntas konsumtionen minska med mellan 4 - 5Z. Under 1994 beräknas fallet i realinkomsterna
innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994. Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta
en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid finns det också faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall
hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan också resultera i minskat sparande, vilket i så fall skulle förstärka den inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för
svenska förhållanden, historiskt hög nivå.
Bilaga 1.1
Sparande Ii procent av
disponibel inkomst
-234
-4-
-6
1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens sparkvot som skett mellan 1950-talet och slutet av 1980-talet. Denna nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolkningsstrukturen har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer
och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykelteorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger nära 1950-tals nivå, ett betydligt "sparsammare" beteende än då. En annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kunna komma ned något är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden.
Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen
stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prognosens kan uteslutas.
Bilaga 1.1
Efter den starka investeringsexpansionen under andra hälften av 1980talet vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksordning, ca 92. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusterna i banker och finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsak-
tiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet.
Effekterna bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr. 1991
Löpande 1991 1992 1993 1994
priser
| Näringsliv | 146,6 | -15,4 -13,4 -0,8 | 5,0 |
| Offentliga myndigheter | 33,7 | 10,9 6,2 -0,1 | 2,2 |
| Bostäder | 90,4 | 2,2 -6,0 -35,6 -36,6 | |
| Totalt | 270,7 | -8,3 -8,7 -9,5 -3,0 | |
| därav maskiner | 105,1 | -11,9 -13,0 -2,3 | 4,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills har investeringsnedgången främst varit koncentrerad till
näringslivet. Under prognosperioden förutses fallet bli störst för bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringarna sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvesteringarna då förutses vända uppåt. De totala investeringarna beräknas falla med 9,57 i år och med 37 1994. De statliga investeringarnas expansion till följd av satsningarna inom infrastrukturområdet motverkar nedgången. Inom näringslivet förutses en vändning uppåt mot slutet av prognos-
perioden mot bakgrund av den återhämtning i ekonomin som förutses.
8.1¶Näringslivets investeringar
Efter en oavbruten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning
med drygt 1570. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighets-
förvaltning och byggnadsindustri. Inom industrin teducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 1272. Enligt SCB:s oktoberenkät skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993.
Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den uppgång i industriproduktionen som förutses under 1993 bedöms inte
14 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 65
innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke på det låga kapacitetsutnyttjandet. En ökning av investeringarna väntas Bilaga 1.1 främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan nedgången inom övrig industri fortsätter.
Under 1994 ändras däremot förutsättningarna. Produktionen stiger starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsutnyttjandet kommer upp till högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskatt- ' ningsvis av storleksordningen 102. Det är en större ökning än i industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslagningen av produktionskapacitet varit av betydligt större omfattning än vid
föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter
det att produktionen kommit igång.
Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling, och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaciteten inom industrin ha fallit med över 776 sedan produktionen var som
högst, jämfört med ca 12 i förra lågkonjunkturen. Det innebär att
kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket
motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta
skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under en konjunkturcykel på fem år.
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1991 Löpande 1991 1992 1993 1994 priser
| Industri | 41,2 | -18,2 -12,0 | 1,0 10,0 | |
| Basindustri | 771 | -38,9 -22,0 17.0 13,0 | ||
| Verkstadsindustri | 16,8 | -16,1 -9,.0 | 3,0 11,0 | |
| Övrig industri | 16,7 | -5,7 -10,5 -7,6 | 7.3 | |
| Statliga affärsverk | 20,0 | 0,1 | -3,0 12.0 | 7.0 |
| Övrigt näringsliv | 85,3 | -17,3 -16,9 -5,7 | 1,4 | |
| Totalt | 146,6 | -15,4 -13,4 -0,8 | 5,0 | |
| därav byggnader | 52,2 | -14,5 -9,.1 | -1,1 | 6,7 |
| maskiner | 94,3 | -15,8 -15,7 -1,8 | 4,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande omfattning först 1991, ett år efter det att nedgången i industrin inleddes. Raset uppgick då till över 174. Vanligtvis är utvecklingen av investeringarna inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara lika stort också 1992. Nedgången förutses fortsätta i avtagande takt i år. I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnadsinvesteringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i ekonomin som förutses.
näringslivet
Bilaga 1.1
VA
FE | [rr rna
-16
1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.2¶Offentliga investeringar
Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringarna på knappt 776 som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att investeringarna förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommunerna inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de statliga infrastruktursatsningarna medan de kommunala investeringarna
föll. Även åren därefter förutses staten svara för investeringsuppgången
medan de kommunala investeringarna först minskar för att sedan plana ut mot slutet av prognosperioden.
Tabell 8:3 Offentliga investeringar
Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1991
Löpande 1991 1992 1993 1994
priser
| Statliga myndigheter | 10,3 | -0,1 30,0 15,0 | 5,0 | ||
| Statliga affärsverk | 20,0 | 0,1 -3,0 12.0 | 7,0 | ||
| Staten | 30,4 | 0,0 | 8,1 13,2 | 6,2 | |
| Kommunala myndigheter 23,4 | 16,9 -4,9 -9,6 | 0,0 | |||
| Kommunala affärsverk | 5,1 | 12,1 -0,3 | 1,1 | 2,7 | |
| Kommunerna | 28,5 | 16,0 -4,1 -7,8 | 0,5 | ||
| Totalt | 58,8 | 6,9 | 2,4 | 4,0 | 4,0 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet genom tidigareläggningar Bilaga 1.1 av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur den större delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 miljarder kr avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järnvägar. En stor del
av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under
prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5
procentenheter till följd av infrastruktursatsningar. För 1993 och 1994
beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit
fallet utan dessa åtgärder.
8.3¶Bostadsinvesteringar
Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett tecken på detta är ett växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoter-
ingen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet
i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns
i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet
betydligt lägre än rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37 000 lägenheter var lediga.
Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
0000 SR -
EN < N
EOQ00
0005 -4--
F0000 4 -
A0000
TOCON d
000
[61 r r mom
14768 1078 fÅ80 TAR ste oJe0 126 2900 tal
Anm. : Antalet outbyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991, samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av nvbyggandet av bostäder under andra hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med
70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogrammets dagar, minskade antalet med 2070 till 55 000 lägenheter.
Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjandet föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1 p.g.a. en stabil flerbostadshusproduktion. Övergångsreglerna för sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus
och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreduccrat investerings-
bidrag.
Ett fortsatt fall i nybyggandet förutses under resten av prognosperioden. Den statistik som speglar utbudssidan, t.ex antalet ansökningar om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningarna innebära ett påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan. Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt system för statens stöd för bostadsfinansieringen i kraft. Det innebär att räntebidragen ska
avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt
kreditläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån av räntesänkningen efter övergången till flytande växelkurs. Investeringsvolymen beräknas falla med runt 4072 per år 1993 och 1994. Det
motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1991 Löpande 1991 1992 1993 1994 priser
| Nybyggnad | 67,4 | 1,2 -19,0 -43,0 -38,0 |
| Flerbostadshus | 38,7 | 7,9 -9,0 -40,0 -42,0 |
| Småhus | 28,7 | -6,7 -32,9 -48,6 -29,2 |
| Ombyggnad | 23,0 | 4,5 25,0 -24,0 -35,0 |
| Flerbostadshus | 16,5 | -8,3 50,0 -25,0 -40,0 |
| Småhus | 6,5 | 62,0 -38,8 -17,8 -6,5 |
| Totalt | 920,4 | 2,2 -6,0 -35,6 -36,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under
första hälften av 1980-talet till följd av subventionerna inom ROTsektorn (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den
tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som minskade ombyggnadsvolymen med 3597 mellan 1987 och 1990. Regleringarna avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av arbetsmarknadsskäl, till 3,42 mot tidigare 5,25 7. Strax innan årsskiftet
1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer
restriktiva regler infördes 1 januari 1992.
tades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade till Bilaga 1.1 räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit kraftigt under 1992.
Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringarna
ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 förutses ett minskat antal igångsätt-
ningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talet.
Volymen förutses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för
genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 367 för projekt som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 2572 för projekt påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande
räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga genomgripande underhåll och ombyggnader till år 1993 och år 1994.
Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr. 1985 års priser
30 SS NN Med rdr dr dess setesssrsess reser ssrananee nanna sn sen enes sas a nn ana a na annan föeNe en
NN
AG danser sr sn sena ST penn
6 JE Ern IN een enes 4
a Fr LD
Ombyggnad |
Å ÖA förren rna nnr anar da ananas ansa ens raa ana rn SA TLA s rer Abeba ennen N
5 frnmpneuen pUisasrrarsssrr snaran ner sanera is ere enar pe drrt arena rasera sann anser aaaona aan
0 a faen dena br
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1 Den totala byggnadsverksamheten består, förutom av bostadsinvesteringar, av investeringar i Övriga fastigheter, anläggningar samt av
reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig
nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringarna i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion som underblåste prisökningarna på kommersiella fastigheter och bostäder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos låntagarna.
Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994
Miljarder kr. 1985 års priser
| Ånläggningar + övriga byggnader | i
(0) er TA a ed —
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt
byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av
bostäder och den s.k. investeringsskatten avvecklades under 1990 och
1991. |
Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990.
Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till att
dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av
fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella
fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och kapitalkostnader till följd av skattereformen och av sjunkande efterfrågan på lokaler och därmed lägre hyror.
En nedgång av byggnadsinvesteringarna inleddes under andra halvåret 1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1 kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplaning och nivån stabiliserades på ca 207. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är väsentligt högre än bland övriga yrkesgrupper. Enligt konjunkturinsti-
tutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar
av företagen att byggvolymen kommer att minska det närmaste året.
Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskärningar.
Nedgången i byggnadsinvesteringarna bedöms var av samma storleksordning 1992 som 1991, ca 52. Fallet beräknas bli betydligt starkare
1993 och 1994, 15,57 respektive ca 107. Denna utveckling orsakas av fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De
offentliga investeringarnas expansion dämpar nedgången. Reparationer och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har
historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombygg-
nader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnaderna torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten
av prognosperioden däremot förutses av samma orsak en ökning som bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr. 1991
Löpande 1991 1992 1993 1994
priser
| Byggnadsinvesteringar 165,7 | -4,8 -5,1 -15,5 -10,2 | |||
| därav näringslivet | 52,2 | -14,5 -9,1 | 1,1 | 6,7 |
| myndigheter | 23.0 | 0,9 | 6,3 3,2 | 0,0 |
| bostäder | 90,4 | 2,2 -6,0 -35,6 -36,6 |
Reparationer och underhåll 65,8 1,9 -6,0 2,0 2,0 Totalt 231,5 -2,8 -5,4 -10,1 -5,9 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.5¶Lagerinvesteringar
Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot sjunkande lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del innebar detta att lagerkvoten i det närmaste halverades. I samband med att industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade denna utveckling och en mindre lageruppbyggnad skedde. Denna var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga
intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till Bilaga 1.1
närmare 21 miljarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till
BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970-
talet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxtdämpande effekt.
Tabell 8:6 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser
1981- 1991 1992 1993 1994 1991
| Jord- och skogsbruk | -0,6 | -0,7 | 0,0 | -0,2 | -0,0 |
| Industri | -38,9 -11,5 | -4,5 | -2,5 | 0.1 | |
| El- och vattenverk | -5,2 | -0,7 | -0,1 | 0,0 | 0,0 |
| Partihandel | -20,7 | -4,0 | -4,5 | -1,0 | -0,3 |
| Detaljhandel | -1,2 | -1,5 | 2,2 | -0,9 | -0,2 |
| Totalt | -66,7 -18,3 | -6,9 | -4,6 | -0,4 | |
| Korrektionspost | -2,6 | -2,6 | -5,6 | -5,6 | -5,6 |
| Totalt inkl korrektionspost-69,3 -21,0 -12,5 -10,2 | -6,0 | ||||
| BNP-bidrag | -2,1 | 0,9 | 0,2 | 0,5 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Lagerneddragningarna fortsatte i snabb takt också under 1992. Industrin har, enligt konjunkturbarometern, en längre tid ansett sig ha
för stora lager av färdigvaror. På grund av det exceptionellt svaga efterfrågeläget har avvecklingen inte kunnat påbörjas förrän 1992. Denna avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detta kan
ses som ett tecken på att arbetet att effektivisera produktionen fortgår. Lagerneddragningarna i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985 års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga
realräntorna. De totala lagerneddragningarna bedöms preliminärt ha uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringar som påverkar BNP-tillväxten ger lagerposten ändå ett positivt bidrag på 0,9 procentenheter.
Vid analysen av lagerutvecklingen måste man dock beakta att nationalräkenskaperna valt att till de egentliga lagerminskningarna också lägga neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerar man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNPmåttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheterna i
avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och produktionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991
(2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen
betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lagerneddrag-
ningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt antagande om att motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i ekonomin under prognosperioden.
Bilaga 1.1
T
6 v
5å
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Diagram 8:6 Lagerinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser
-20
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att lageravvecklingarna blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunkturuppgångar har
också ett inslag av prisspekulation haft stor betydelse för lagerbeteen-
det. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan priserna varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar. Denna form av lageruppbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små.
kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1 lånefinansiera lager.
De grundläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993 förutses därför lagerneddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl.
korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder. Denna minskning ligger nästan enbart på färdigvarulagren. Det successivt förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör att avvecklingen av dessa
lager kan fortsätta. I och med att industriproduktionen börjar öka 1993
upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För partihandeln förutses ytterligare lagerneddragningar av såväl bilar som
övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till +0,2 procentenheter.
1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar
korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5
procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan förutses inom handeln och för industrins färdigvarulager. I takt med den tilltagande produktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor i arbete. Det är dock viktigt att notera att lagerkvoterna fortsätter att minska något såväl 1993 som 1994. Detta kan ses som ctt uttryck för fortsatt rationalisering av lagerhanteringen.
De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan
hänsyn taget till importinnehållet i lagerförändringarna, vilket är
förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lagerförändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet mellan lagerrörelserna och importens utveckling är egentligen mycket starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromsla-
gen.
Bilaga 1.1
Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt under de senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till motsvarande ca 977 av BNP. Den strukturella delen av underskottet beräknas till knappt 572 av BNP, medan resterande underskottet beror på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.
Underskottet fortsätter att öka i år beroende på den svaga ekonomiska
utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 förutses en förbättring av de offentliga finanserna och det strukturella underskottet beräknas då
uppgå till ca 3,52 av BNP.
9.1¶Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn ett finansiellt sparandeöverskott motsvarande 3-57 av BNP. Den svaga
ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren
av 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns
finanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 747
av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunk-
turen och 1990 uppnåddes finansiellt överskott motsvarande ca 47 av BNP, se diagram 9:1.
Diagram 9:1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 Andel av BNP
-12Å
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet.
Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och
prisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade
skatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och
socialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från
507 1985 till drygt 567 1990. Utgifternas andel av BNP minskade under samma period med 4 procentenheter.
Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsterna minskar samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderna för arbets- Bilaga 1.1
marknadspolitiken och ersättning till arbetslösa samt av stöd till
bankerna. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80 7 den offentliga sektorn genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande
2070 utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll.
Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 1270 av BNP. Den för 1994 förutsedda konjunkturuppgången tillsammans med
vidtagna finanspolitiska åtgärder medför att det finansiella sparandet
förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt
växande offentliga skuldsättningen. Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektorns nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offentliga sektorns
finansiella nettoskuld beräknas till ca 237 i Sverige 1994, medan
genomsnittet för OECD-länderna då uppgår till ca 3772 av BNP.
Försämringen av den offentliga sektorns finansiella ställning är dock ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2.
Diagram 9:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning Andel av BNP
10, | oo
-40 tr Ur PUTS RN UUSI rent : SETEERFUICIDS potte seten ennen
> OECD Europa | NN
50 = > 2 . 5
1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: OECD och Finansdepartementet
En orsak till försämringen av de offentliga finanserna är en svag utveckling av skatteinkomsterna. Skattekvoten sjönk med nära 5
procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procent-
enhet på att en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid
de offentiga utgifterna reducerades i motsvarande grad. Avlyften av mervärdeskatten på den offentliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker
Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter
justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3
drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara Bilaga 1.1 förändringar i skatteregler som påverkar den på detta sätt justerade skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag
utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsrutiner
och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Tabell 9:1 Skattekvoten Procentandel av BNP
1991 1992 1993 1994
| Hushållens direkta skatter | 19,1 19,3 19,9 20,0 |
| Företagens direkta skatter | 0,9 1,4 1,8 2,0 |
| Arbetsgivaravgifter | 17.3 16,0 14,4 14,1 |
| Mervärdeskatt | 8,9 8,1 8,1 8,0 |
| Övriga indirekta skatter | | 7,0 6,5 6,5 6,6 |
| Skatter och avgifter | 53,1 51,4 50,6 50,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och 1994:
— Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på
värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till
307 från 1993.
— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992. — - Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993. — Pensionärernas särskilda grundavdrag avtrappas inte länge
mot kapitalinkomster och förmögenhet från 1993. — - Grundavdraget sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca
2 400 kr. — - Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang
och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 2570 till 182 och höjdes
den 1 januari 1993 till 2172. Den svaga utvecklingen av den privata
konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att
mervärdeskatteintäkterna som andel av BNP beräknas vara oförän-
drade trots årets skattehöjning. — Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5
procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3
procentenheter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. År 1993 sänks arbetsgivarav-
gifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5
procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre
sjuklönekostnader skall tillfalla staten. — - Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993.
— Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på
energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1
höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sett neutral för de
totala skatteinkomsterna. — - Tobaksskatten höjdes I december 1992. — - Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93. — Fastighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993
medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,52 av
taxeringsvärdet. — Ökad preliminärbeskattning av biinkomster samt omläggning av
uppbörden av preliminär B-skatt för hushåll och företag snabbar upp
skatteinbetalningarna under 1993 och 1994.
De offentliga utgifterna steg realt med nästan 7,52 1992. Som andel
av BNP uppgick utgifterna till knappt 7072. Transfereringarna till hushåll ökade kraftigt till följd av det försvagade läget på arbetsmarknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real ökning av pensionsutgifterna. Stödet till bankerna drog upp transfereringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringarna steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastrukturinvesteringar, se tabell 9:2.
Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Miljarder Procentuell förändring kr. 1991 1985 års priser
1992 1993 1994
| Inkomster | 890,0 | -4,0 -5,1 | 0,5 | |
| Utgifter | 906,5 | 7,3 | 0,8 -2,6 | |
| Transfereringar till hushåll | 316,8 | 6,5 -0,2 | 0.4 | |
| därav pensioner | sjukförsäkring m.m. arbetslöshetsbidrag m.m. 21,8 Övrigt | 172,7 61,0 61,3 | 4,5 -1,8 -21,5 -10,0 -3,9 93,2 18,5 9,5 -0,8 -1,1 | 1.0 4,3 |
| Övriga transtereringar (subv.) | 95.3 | 37,4 -3,3 -23,0 | ||
| Räntor | 74,4 | 5,5 19,2 | 3,9 | |
| Konsumtion | 387,1 | 0,9 -0,5 -0,8 | ||
| Investeringar | 32,9 | 6,2 -0,1 | 2,2 |
Anm; Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade. med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 196, delvis beroende
på höjd inflationstakt (KPI. Som andel av BNP stiger utgifterna med 2,5
procentenheter. Transfereringarna till hushåll minskar något realt trots fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Besparingar inom bostadssektorn börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar
inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga
tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offentliga utgifterna realt Bilaga 1.1
väntas minska med ca 2,52 och som andel av BNP med ca 2,5 procentenheter.
Ar 1992 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med
112 miljarder kr. till ett underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara
122 av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas underskottet då att motsvara 9,5 70 av BNP, se tabell 9:3.
Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser
Miljarder kr. Procentuell förändring
1991 1992 1993 1994 1991 1992 1993 1994 Inkomster 890,0 873,6 870,9 899,6 1,0 -1,8 -0,3 3,3 Skatter 543,5 530,7 — 528,1 552,4 -1,8 -2,3 -0,5 4,6 Socialförsäkringsavgifter 218,0 205,4 = 200,7 205,3 6,3 -5,8 -2,3 2,3 Övriga inkomster 128,6 137,5 142,1 141,8 4,6 6,9 3,4 -0,2' Utgifter 906,5 1001,8 1043,1 1041,8 9,9 10,5 4,1 -0,1 Transfereringar till hushåll 316,8 = 345,3 362,1 373,8 14,4 9,0 4,9 3,2
| Subventioner m.m. | 95,3 134,0 136,2 107,8 18,5 40,6 1,6 -20,.8 |
| Ränteutgifter | 74,4 80,3 100,6 107,5 9,5 7,9 25,3 6,9 |
| Konsumtion | 387,1 397,1 400,6 408,2 5,5 2,6 0,9 1,9 |
| Investeringar! | 32,9 45,1 43,6 44,5 0,7 36,9 —--32 1,9 |
| Finansiellt sparande | -16,5 —-128,2 +-172,2 -142,2 |
| därav stat | -57,1 —--169,0 -222,3 —-170,5 |
| socialförsäkring | 43.7 32,0 33,8 30,3 |
| kommun | -3,2 8,8 16,3 -2,0 |
Procent av BNP
| Skatwuer och avgifter | 53,1 51,4 50,6 50,7 |
| Utgifter | 63,3 69,9 72,4 69,8 |
| Finansiellt sparande | -1,2 -8,9 -12,0 -9,5 |
I] investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Käller: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
9.2 Statens finanser Vad som i det föregående sagts om hela den offentliga sektorns finanser, gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetalningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunerna. De relativt starka svängningarna i kommunernas finansiella sparande under prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga överföringar till kommunerna.
Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 276 i volym 1992. För 1993 och 1994 väntas konsumtionsvolymen gå ned med knappt 1/20 per år.
Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter Bilaga 1.1
Löpande priser, Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Miljarder kr. Procentuell förändring
1991 1992 1993 1994 1992 1993 1994
| Inkomster | 415,3 372,8 378,6 400,2 -10,3 | 1,5 | 5,7 |
| Skatter | 305,9 259,1 269,4 293,2 -15,3 | 4,0 | 8,9 |
| Socialtörsäkringsavgifter | 57,4 57,4 50,3 49,8 -0,1 -12,3 -1,0 | ||
| Övriga inkomster | 52,1 56,3 58,9 57,1 | 8,1 4,4 -2,9 | |
| Utgifter | 472,5 541,9 600,9 570,7 14,7 10,9 -5,0 | ||
| Transfereringar till hushåll 138,6 153,3 161,3 162,2 10,6 | 5,2 | 0,5 |
Statbidrag till kommuner 65.7 62,4 84,3 175,2 -5,1 35,2 -10,8
| Statsbidrag till socialf. | 16.1 30,6 22,3 18.1 89,7 -26,9 -19,.1 | |||
| Övriga transfereringar | 66,7 98,7 107,0 178,4 48,0 | 8,5 -26,7 | ||
| Ränteutgifter | 64,3 69,8 91,0 99,6 | 8,6 30,3 | 9,4 | |
| Konsumtion | 106,9 108.8 113,8 115,4 | 1,8 | 4,5 | 1,4 |
| Investeringar | 14,2 18.3 21,1 21.8 28.9 15,6 | 3,4 | ||
| Finansiellt sparande | -57,1 -169,0 -222,3 -170,5 |
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr.
1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ytterligare försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se tabell 9:4.
9.3¶Socialförsäkringssektorns finanser
Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna omfattar allmänn
tilläggspensionering (AP-fonden inkl. de förutvarande löntagarfonderna),
sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet
inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen transfereras i nationalräkenskaperna till staten.
AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr. 1992. Avgiftsinkomsterna var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgifterna
steg med 97. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att
sparandet ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgiftsinkomsterna. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr.,
se tabell 9:5.
15 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga I. 81
Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser.
Bilaga 1.1
Miljarder kr. Procentucll förändring
1991 1992 1993 1994 1992 1993 1994
| Inkomster | 228,7 232,3 226,8 228,1 | 1,6 -2,4 | 0,6 | |
| Avgifter | 161,5 149,7 152,1 157,3 -7,3 | 1,6 | 3.4 | |
| Bidrag från staten | 16,1 30,6 22,3 18.1 89,7 -26,9 -19,1 | |||
| Ränteinkomster | SLI 52,1 52,4 52.8 | 2,0 | 0,7 | 0.6 |
| Utgifter | 185,0 200,3 193,0 197,8 | 8,3 -3,7 | 2,5 | |
| Transfereringar till hushåll 149,6 159,7 165.7 174,7 | 6,8 | 3,8 | 5.4 | |
| Övriga transfereringar | 29,5 34,6 21,1 16,9 17,3 -39.1 -19,7 | |||
| Konsumtion m.m. | 6,0 6.0 | 6,2 6,3 1,2 | 3,1 | 0,6 |
| Finansiellt sparande | 43,7 32,0 33,8 30,3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet,
9.4¶Kommunernas finanser
Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsckapitalet.
År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som skett under de senaste två åren. Detta dämpade kommunernas kostnadsökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt till föjd av de höga löncökningarna två år tidigare.
Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skattemedel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare. Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grundas på det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp. landstinget. Underlaget räknas upp med cn faktor som motsvarar den beräknade ökningen av skatteunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kom-
munalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen
enligt det gamla systemet upphör.
Ett nytt system för statsbidrag till kommunerna har också införts i år. Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden. Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt slopande av skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. — Vissa förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen.
Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Bilaga 11
Miljarder kr. Procentuell utveckling
1991 1992 1993 1994 1991 1992 1993 1994 Inkomster 356,4 393,7 398,0 386,4 8,4 10,5 LI -2,9 Skatter 232,4 269,1 257,3 — 257,7 13.4 15,8 -4,4 0,2 Bidrag från staten och
| socialförsäkringssektorn | 80,9 76,1 91,3 T1,8 -1,3 -5,9 19,9 -14,7 |
| Övriga inkomster | 43,2 48,5 49,4 50,8 3,2 12,3 2,0 2,8 |
| Utgifter | 359,6 384,9 381,7 388,4 6,7 7,0 -0,8 1,8 |
Transfereringar till hushåll 28,6 32,3 35,1 37.0 12,1 12.8 8,7 5,5
| Övriga transtereringar | 38.0 43,6 43,5 42,2 21,0 14,8 -0,2 -2,9 |
| Konsumtion | 274,9 282,8 281,2 287,1 5.1 2,9 -0,6 2,1 |
| Investeringar | 18,1 26,2 21,9 22,0 -2,5 44,7 -16,4 0,6 |
| Finansiellt sparande | -3,2 8,8 16,3 -2,0 |
Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
I år beräknas kommunsektorns finansiella sparande stiga till drygt 16 miljarder kr. De statliga inkomstöverföringarna i form av kommunalsskattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med ca 6 miljarder kr.
År 1994 får kommunsektorn åter underskott i det finansiella sparandet när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993 faller bort.
De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året beräknas konsumtionen ha ökat med 1/27 i volym. Antalet sysselsatta
1 kommunsektorn började gå ned förra året. Den förutsedda framtida försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skatte-
stoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala sysselsättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den genomsnittliga arbetstiden medför dock att timvolymen inte sjunker lika mycket som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen beräknas minska med ca 0,57 i år och med ca 12 1994.
9.5¶Den offentliga sektorns strukturella sparande
Definition och metod Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strukturell del, som består vid ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det strukturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyttjandet. Inga Justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller. sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande.
För att beräkna det strukturella sparandet måste den BNP-nivå, den
arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga 1.1
förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsutnyttjande bestämmas.
Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för
beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare
perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder täcks till stor del av statsbidrag.
Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i balans. Det är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför att skapa ett syntetiskt år.
År 1985 var ckonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på 2,47 och 2,47 av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 276
per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inte betecknas som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga produktivitsutvecklingen var 290 tillväxt uppenbarligen inte förenligt med
jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig
tillväxt på i genomsnitt ca 1,59. År 1991 var arbetslösheten 2,79 medan 272 av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende = arbetsmarknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,47 av BNP (1985 1,37 av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande.
Att BNP minskade med nära 296 mellan 1990: och 1991 samt att industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande till drygt 6,50 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl. personer i åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,52 1994.
Genom skattereformen och andra strukturella reformer (t.ex sänkt
kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör
ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5720. Därvid beräknas
arbetsutbudet öka med ca 0,57 per år och produktivitetsutvecklingen ligga i linje med den hiswriska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt
290 per år.
Mot bakgrund av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå Bilaga 1.1
med 270 per år. |
Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex.
fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande
användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner vinster). Skatterna är också beroende av genom reavinstbeskattningen, på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna.
I beräkningarna av det strukturella sparandet justeras de faktiska skatteinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke varuanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighetsskatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter. Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skattein-
betalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av det strukturella
sparandet sätts därför företagens inkomstskatt till 1,57 av BNP, vilket motsvarar genomsnittet för den senaste 10-årsperioden, oberoende av de
faktiska skatteinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från
företagen som avskattningen, avkastningskatt på pensionsfonder m.m.
korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte
heller eftersom skillnaden mellan preliminär skatt och slutskatt inte torde påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på
beräkningsårets utan på historiska inkomster.
Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande med det nya skattesystemet, vid cn given sammansättning av BNP. Med
en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anta ett annat
värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av kapacitetsutnyttjande. I den nuvarande djupa recessionen torde metoden 1 viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m.
Den offentliga sektorns övriga inkomster består till ca 9072 av räntor, utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av konjunkturen och justeras därför inte.
Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på
0,52 per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbetalningarna till arbetslösa, vid beräkning av det strukturella sparandet. Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankerna
antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är
naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas
av bostads- och flyktningpolitiken.
Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter utöver bankstödet görs inte i beräkningarna. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1 framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den internationella integrationen ställer för krav på det långsiktigt hållbara skatteuttaget lämnas utanför beräkningarna. Det beräknade sparandet är således strukturellt i den meningen att justeringen sker för graden av kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd. Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än benämningen strukturellt sparande.
Resultat Det beräknade strukturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas i tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att det strukturella underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade statsskulden. Detta innebär att det strukturella underskottet ökar med räntorna på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra förändringar. Det beräknade strukturella sparandet anger således vad det finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifterna skulle då ändå ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska.
Den offentliga sektorns sparande är nettot av två storheter som var för sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Ett prognosfel på 176 av inkomster eller utgifter påverkar sparandet med 10 miljarder. Prognosfel av det faktiska sparandet slår igenom även på det strukturella sparandet, med undantag av prognosfel, som beror på nya förutsättningar beträffande tillväxt, arbetslöshet och bankstöd.
Den offentliga sektorns strukturella sparande försämrades kraftigt mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med 2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhet till följd av sänkta arbetsgivaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med minskad konsumtionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till nedgången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med 2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a. pensioner och räntebidrag till bostäder. Därtill kommer en del utgifter som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyktingmottagningen och utdelning av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolaget kan nämnas som exempel. I år beräknas det strukturella sparandet vara i stort sett oförändrat, trots att ränteutgifterna ökar kraftigt.
Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat
Bilaga 1.1
1991 1992 1993 1994 Nivå Miljarder kr.
| Finansiellt sparande | -13,6 70,5 -71,5 -54,6 |
| därav stat | -54 1 -114,.0 -127,3 -89,1 |
| socialförsäkring | 43,7 34,7 39,6 36,5 |
| kommun | -3,2 8.8 16.3 -2,0 |
Procent av BNP
| Inkomster | 62,3 60,6 59,5 59,2 |
| Skatter och avgifter | 53,3 51,3 50,3 50,4 |
| Utgifter | 63,3 65,4 64,2 62,7 |
| Finansiellt sparande | -0,9 -4,8 -4,6 -3,4 |
Förändring Miljarder kr. Finansiellt sparande -56,9 -1,1 16,9 därav Staten inkl. socialföräkring -68,9 -8,5 35,2 därav räntor och kapitalinkomster, netto 1,8 -17,4 -10,3 primärt sparande -70,8 8,9 45,5 Källa: Finansdepartementet
Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande 3,40 av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4 70 medan den justerade utgiftskvoten understiger 6376, vilket är lägre än 1991. Det strukturella underskottet i den statliga sektorn beräknas 1994 till knappt 90 miljarder. kr. |
Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras av att den offentliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras med ca 7 miljarder kr. vid 12 högre real BNP och med ca 4 miljarder kr. vid 192 lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks sparandet med ca 11 miljarder kr.
Som nämnts ovan används i beräkningarna den faktiska skattekvoten, med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt leder till större skatteinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10 miljarder kr. som går till privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärdeskatt, medan samma värde till export inte ger några mervärdeskatteintäkter.
Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår drar sannolikt ned skatteinkomsterna och ökar utgifterna mer än vad som förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att vinstandelen ökar och konsumtionsandelen minskar. Eftersom korrigering
endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer att reducera
det strukturella sparandet.
Bilaga 1.1
Förändringen av statens och socialförsäkringssektorns konjunkturjusterade primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och socialförsäkringssektorns primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992, dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detta
berodde på samma faktorer som försämrade hela offentliga sektorns
sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningarna av kommunalskattemedel steg i takt med löneökningarna två år tidigare (1070), medan ökningen av skatteinkomsterna baserade på 1992 års lägre
löne- och prisökningar.
I år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot hushållssektorn medan företagen får en lättnad genom sänkningarna av arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomstöverföringarna till kommunerna, summan av kommunalskatt, statsbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket
visar sig i en förbättring av kommunernas finansiella sparande. Nästa år
skärps finanspolitken då det konjunkturjusterade primära sparandet i staten och socialförsäkringssektorn ökar med 45,5 miljarder kr. I detta belopp ingår minskade statsbidrag till kommunerna, sänkta utgifter för bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt grundavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåerna 1 sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.
9.6¶Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande under perioden 1995-1998 vid alternativa antaganden om tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa om underskottsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv samt att bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den offentliga sektorns strukturella underskottet på medellång sikt.
Eftersom det inte föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande vid alternativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas
endast ett begränsat antal kända faktorer som påverkar utvecklingen av
den offentliga sektorns sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld,
att förmögenhetsskatten slopas 1995, att avskattningen av företagens
tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut
avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag.
En utgångspunkt för simuleringarna är att det under den studerade
perioden finns en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 276. Denna tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att
arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av pensionsåldern, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpass-
ningen till att den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts
72,90 år 1989 till 59,12 år 1993. Bilaga 1.1
Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip att alla inkomster och utgifter ökar med den underliggande reala tillväxttakten på 270. De faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver
de beaktade faktorerna finns det givetvis många andra orsaker till avvikelser från en real tillväxt på 270 både på inkomstsidan och på
utgiftssidan som t.ex. att punktskatterna är bestämda i kronor per enhet
och således inte följer inflationen samt att barnbidraget är bestämt i kronor. Hänsyn har inte heller tagits till eventuella tillkommande
kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m. budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inte kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med stor försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år.
För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,37 av BNP vid ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. I huvudfallet antas en återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan
faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans
med den underliggande tillväxten på 270 medför detta en årlig tillväxt på 3,20. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,67. Å andra sidan bör tillväxtförutsättningarna vara förhållandevis goda efter år
1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,70 outnyttjad kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,42 jämfört med
"normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda
regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller det
mindre sannolikt att återhämtningen till ett konjunkturmässigt normalt
kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskådlig tid.
För att belysa effekten av en alternativ tillväxt redovisas även ett sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande en årlig tillväxt på 2,87.
I huvudfallet antas att realräntan uppgår till 570 samt att inflationstakten
är 270, vilket medför en nominell ränta på 776. Eftersom det främst är realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks ett
sidofall med en realränta på 46 och därmed en nominell ränta på 670. Realräntan, inflationstakten liksom tillväxten antas vara konstanta under
simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som antaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs ett antagande om
när återhämtningen inträffar.
I huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen förutsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande tillväxten på 270. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta till en årlig sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant
avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga 1.1
uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolk-
ningssammansättning samt genom att de relativa priserna tenderar att stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i näringslivet.
I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning
genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5
miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94.
Detta motsvarar i princip beslut om reducerade transfereringar eller höjda
skatter.
Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,290 tillväxt och 590 realränta. Miljarder kr. fasta priser.
1994 1995 1996 1997 1998 Förändringar som påverkar sparandet 21,8 21,1 30,7 30,3
därav
| realt konstant offentlig konsumtion | 8,2 8,4 8,5 8,7 | |
| tillkommande budgetförstärkning | 5,0 10,0 10,0 10,0 10,0 | |
| ökning av ränteutgifter utöver 27 realt | -9,1 --7,4 —--5,8 -3,6 | |
| reducerade räntebidrag | 4,5 3,2 4,8 2,4 | |
| höjd pensionsålder, utgiftseffekt | 1,8 1,8 1,8 | |
| minskat konjunkturellt underskott | 12,9 13,6 14,4 15,2 | |
| övrigt | -6,4 -8,4 --3,0 -2,4 | |
| Finansiellt sparande | -137,2 -115,4 +-94,3 -63,6 -33,3 | |
| Strukturellt finansiellt sparande | -49,6 -39,7 --31,4 -14,4 1,0 | |
| Finansiellt sparande i Ze av BNP | -9,2 7,5 5,9 --3,9 = -2,0 | |
| Finansiell förmögenhet i Ze av BNP | -22,5 --29,3 --34,3 -37,1 -37,9 |
Ett stort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtningsperioden. .
Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende reducerade räntebidrag till bostäder samt höjd pensionsålder ger ett betydande bidrag till en förbättring av det offentliga sparandet. Detta visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter.
Den konjunkturella återhämtningen är mycket betydelsefull för att reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande andra tillkommande budgetförstärkningar förutsätter den starka återhämtningen att penningpolitiken är förhållandevis Jätt samt att det för år 1994 förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simuleringsperioden. Om dessa förutsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre fördelaktiga utveckling som redovisas i ett senare sidofall.
Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av att ATP-pensionerna ökar med mer än 270 realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att
avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt att även underskottet ökar med realt 27 om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1 realt 22. |
Vid dessa antaganden reduceras det strukturella underskottet successivt och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offentliga sektorn år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 37 av
BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först detta år trots en lång period med en förhållande hög tillväxt samt betydande tillkommande bespa-
ringar.
Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektorns nettoskuld ökar från 1,92 av BNP år 1992 till en maximal nivå på
37,970 år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den
offentliga sektorn på maximalt 6076 av BNP avser dock bruttoskulden med reducering för interna skuldförhållanden inom den offentliga sektorn. Denna bruttoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde
överstiga 6077 av BNP år 1998 vid huvudfallets antaganden.
Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärkningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya
beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark
återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att tillkommande budgetförstärkningsbeslut på i dessa simuleringar 10 miljarder kr. per år i praktiken fördelas över tiden på ett konjunkturmässigt mera lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på 10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 miljarder kr. per år kan således tolkas som ett genomsnitt för simuleringsperioden. Sidofallet med 2,8 i stället för 3,22 årlig tillväxt motsvarande en
återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som
framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en otillräcklig efterfrågan, till ett så stort kvarvarande konjunkturellt underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det struktu-
rella underskottet blir något högre p.g.a. större tillkommande räntebetal-
ningar men är nästan eliminerat år 1998.
Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,870 tillväxt och 590 realränta.
Miljarder kr. fasta priser. Bilaga 1.1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet 5,0 16,9 15,5 24,3 23,0
därav
| realt konstant offentlig konsumtion | 8.2 8,4 8,5 8,7 | |
| tillkommande budgetförstärkning | 5,0 10,0 10,0 10,0 10,0 | |
| ökning av ränteutgifter utöver 276 realt | -9,1 7,8 --6,5 —-4,7 | |
| reducerade räntebidrag | 4,5 3,2 4,8 2,4 | |
| höjd pensionsålder, utgiftseffekt | 1,8 1,8 1,8 | |
| minskat konjunkturellt underskott | 8.0 8,4 8,9 9,4 | |
| övrigt | -6,4 —-8,5 3,2 — -2,7 | |
| Finansiellt sparande | -137,2 -120,3 -104,8 +-80,5 -57,5 | |
| Strukturellt finansiellt sparande : | -49,6 +-39,7 --31,8 +-15,8 =-1,8 | |
| Finansiellt sparande i & av BNP | -9,2 -7,8 -6,6 -5,0 -3,4 | |
| Finansiell förmögenhet i 0 av BNP | -22,5 --29,7 --35,6 -39,5 -41,9 |
En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den
offentliga sektorns underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten
inom AP-fonderna.
I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offentliga sektornsfinansiella sparande när det inte sker några besparingar, dvs. då den reala offentliga konsumtionen växer med 27 per år och det inte sker några tillkommande besparingar.
Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,290 tillväxt och 470 realränta. Miljarder kr. fasta priser.
1994 1995 1996 1997 1998 Förändringar som påverkar sparandet 5,0 23,1 22,3 31,7 31,1
därav
| realt konstant offentlig konsumtion | 8.2 8,4 8.5 8,7 | |
| tillkommande budgetförstärkning | 5,0 10,0 10,0 10.0 10,0 | |
| ökning av ränteutgifter utöver 270 realt | -71,8 -6,3 -4,9 -2,9 | |
| reducerade räntebidrag | 4,5 3,2 4,8 2,4 | |
| höjd pensionsålder, utgiftseffekt | 1,8 1,8 1,8 | |
| minskat konjunkturellt underskott | 12,9 13,6 14,4 1572 | |
| Övrigt | -6,4 — -84 —--2,9 — -2,3 | |
| Finansiellt sparande | -137,2 -114,1 -91,8 -60,1 -29,0 | |
| Strukturellt finansiellt sparande | -49,6 +-38,4 +-28,9 -11,0 5,1 | |
| Finansiellt sparande i 20 av BNP | -9,2 74 5,8 3,7 -IL7 | |
| Finansiell förmögenhet i 70 av BNP | -22,5 --29,2 -34,1 --36,7 -37,3 |
Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,290 tillväxt, 590 realränta samt inga besparingar. Bil 1.1
Miljarder kr. fasta priser. "laga i.
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som påverkar sparandet : = 0,0 3,2 0,7 8,3 5,8
därav
| realt konstant offentlig konsumtion | 0,0 0,0 0,0 0.0 | |
| tillkommande budgetförstärkning | 0,0 0.0 0,0 0,0 0.0 | |
| ökning av ränteutgifter utöver 29c realt | -9,5 9,1 -8,8 -8&1 | |
| reducerade räntebidrag | 4,5 3,2 4.8 2.4 | |
| höjd pensionsålder, utgiftseffekt | 1.8 1,8 1,8 | |
| minskat konjunkturellt underskott | 12,9 13,6 14,4 152 | |
| övrigt | -6,5 -8,9 —--3,9 — -3,7 | |
| Finansiellt sparande | -142,2 -139,0 -138,4 -130,1 -124,3 | |
| Strukturellt finansiellt sparande | -54,6 +-63,2 +-74,9 -79,5 -87,3 | |
| Finansiellt sparande i Z av BNP | -9,5 --9,0 -87 7,9 7,3 | |
| Finansiell förmögenhet i Z av BNP | -22,8 -31.1 -38,9 -45,6 -51,5 |
Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över tiden växande struk-
turellt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s
konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt
och den offentliga sektorns nettoskuld skulle överstiga 5076 av BNP vid
slutet av simuleringsperioden.
Bilaga 1.1
Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för
svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i
Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den
19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken att låta kronan flyta
fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga räntor bidrog till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser.
10.1¶Internationell ränte- och valutautveckling
Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huruvida överenskommelsen mellan EG-länderna om den politiska och monetära unionen skulle kunna genomföras enligt de ursprungliga planerna. Den knappa nej-segern i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en intensifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de administrativa räntorna. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till
8,75N.
Växelkurserna inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september 1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att antiinflationspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a. avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation.
Den tyska återföreningen år 1990 ändrade förutsättningarna högst väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penningvärde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EGländerna i princip var likartad utgjorde detta inget problem. Den tyska återföreningen resulterade emellertid i ett ökat budgetunderskott och en kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången
stramades penningpolitiken i Tyskland åt. Konjunkturutvecklingen i EG-
länderna blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades
i Övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande räntor.
Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades de övriga EG-länderna följa med i räntehöjningarna för att undvika att deras valutor försvagades mot D-marken. De höga räntorna förlängde lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogrund för missnöje med växelkurssamarbetet.
I början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den
deprecierades mellan 107 och 1576. Sedan ett par år tillbaka befinner sig
Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av öststatshandeln och fallande skogsproduktpriser. Redan i november 1991 Bilaga 1.1 devalverades marken med drygt 122. : Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992
Enkla årsräntor
Procent
1990 1992
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet
Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de
europeiska valutamarknaderna förstärktes högst väsentligt av det
finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytits
till ecun, t.cx. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer. Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora påfrestningar. Genom centralbanksinterventioner på valutamarknaden och höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden.
Mycket snart stod det emellertid klart att pressen på den italienska liren var alltför hård och liren devalverades med 776 i mitten av september. Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket skapade vissa förutsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras. Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekulationer mot I första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valutaoron drabbade därför
pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att
lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och
Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades
med 556 medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplikten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare.
Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades Prop. 1992/93:100 liren och pundet med ca 147 mot D-marken. Genom omfattande Bilaga 1.1
interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda
räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska
francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron.
Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, företrädsvis mot den norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och Portugal skulle devalvera sina valutor med 692 vardera. Den 10 december beslutade den norska centralbanken att låta den norska kronan flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 59.
Genom höjda räntor lyckades de övriga länderna stabilisera valutaflöde-
na. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande på valutamarknaderna.
Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad bild. Under perioden september t.o.m. mitten av december föll räntan på sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,57.
Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992
Procent
1215 : : | i i : -
| Sverige |
101 on Ar nef . oo
Tyskland] [Storbritannien I.
Ås nee Insee a mee. su On on
1991 1992
Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992. Källa: Financial Times och Finansdepartementet.
I Storbritannien prioriterade regeringen, efter det att pundet fick flyta fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,87,
naden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntorna legat på en Bilaga 1.1
hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmattnings-
fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993.
I Förenta staterna och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntorna fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntorna
betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg
räntorna åter, bl.a. efter statistik som visade att den ekonomiska aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade
förväntningarna om ytterligare administrativa räntesänkningar.
Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per
dollar under 1992. De stora svängningarna var ett uttryck för den
osäkerhet som fanns beträffande konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade räntedifferensen mot slutet av 1992 innebar att dollarn successivt apprecierades. Dollarn noterades, i mitten av december, till ca 1,55 Dmark. Den japanska yenen noterades till 123 yen per dollar, vilket i det närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92.
År 1991 steg aktiekurserna vid de 20 största aktiebörserna med ca
1227, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin
och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderna minskade köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur-
serna på de 20 största aktiebörserna i genomsnitt fallit med ett par
procent. I London steg dock index med ca 1072, bl.a. understött av pundets depreciering och de lägre räntorna. Flertalet europeiska börser registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företags-
rapporter samt oron på valutamarknaderna. Lägre räntor lyckades inte vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kurserna fortsatte att falla med i genomsnitt ca 257, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster
för börsföretagen.
10.2¶Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen
Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta . växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks månaderna dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valutaut-
flöden och kraftigt stigande räntor som följd. I september försvarades den
fasta växelkursen med dels kraftigt höjda räntor, marginalräntan var som
högst 5002, dels två överenskommelser mellan regeringen och social-
demokraterna om den ekonomiska politiken. Åtgärderna lyckades dock endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningarna. Förtroendet för den fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntorna åter att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri, dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till
närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen.
16 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga I. 97
Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1 och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen. Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under 1991 vid ett tillfälle mot. slutet av året. Genom att Sverige har en betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionerna lättrörliga. Under de senaste tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekonomiska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån. Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflationspolitiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga
koppling till eccun i maj 1991, som till en början resulterade i en
räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett andrum, och inte kunde lösa de grundläggande trovärdighetsproblemen.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade
inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha
skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annorlunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja till köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den
minskade efterfrågan resulterade i betydande valutauttlöden. Redan under
sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligations-
räntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental
oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på
sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats till ca 1,5 resp. 2 procentenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5
procentenheter.
Bilaga 1.1
Procent
- os boot Statsskuldväxlar
EE NE RA ÄN
107 a JR EE KRA pr
; : ; | STafsobigafioner |
8 i ; :
1989 1990 1991 1992
Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observation avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
De inbyggda devalveringsförväntningarna gav Sverige en sårbar position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbanken höja marginalräntan till 752 för att stävja valutautflödet. Efter några dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 202, förnyades oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 5000. Marknadsräntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 3077 som högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen' och socialdemokraterna gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis,
devalveringsförväntningarna.
Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrund av den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntorna betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den
negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten
fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och
aktier. Detta accentuerades av rapporter om omfattande förluster och
varsel i skogs- och bilindustrin. Ett tydligt tecken på den minskade efterfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäldskontoret under
hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick anbud i otillräcklig omfattning och till räntor som inte var acceptabla. En förklaring till valutautflödet under sensommaren var att bankerna minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a, till följd av snävare
limitgränser i utländska banker. För att kunna tillgodose allmänhetens
önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven
började Riksbanken och Riksgäldskontoret under hösten successivt låna
i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder kronor. I och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1 åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till 11,52. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt.
På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja marginalräntan till 207 samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte förmådde vända valutaflödena.
Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 november, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,57. Genom den, jämfört med i början av november, enprocentiga höjningen av
marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte rucka på
prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till
112. .
Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis med ca 112 gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll med uppemot 2,5 procentenheter. I slutet av november och under första halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd. Delvis var detta ett uttryck för att komplexiteten i ränteanalysen ökat till följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfattning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering. Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntenedgången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten av december hade kronan deprecierats med ca 177. Sedan början av september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan deprecierats med ca 2176 mot D-marken och noterades i mitten av december till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan deprecierats med drygt 3070 mot såväl den amerikanska dollarn som mot den japanska yenen, men endast 770 mot det brittiska pundet.
Bilaga 1.1 Index 1 jan 1990=100 140
1 101
100 neka
a : P
80 SEE |
1991 1992
Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992, Källa: Finansdepartementet
Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-207 under
nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflationsförväntningarna. Målet att begränsa inflationstakten står kvar. Sammantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993.
10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden
Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförlus-
ter och en alltmer dämpad kreditexpansion. Den allt djupare recessionen,
stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare under 1992. Flera banker tvingades vända sig till staten för att få finansiellt stöd.
Minskad lönsamhet och fortsatt höga utlåningsräntor innebar att låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande inte genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändiggjorde samtidigt omfattande kreditförlustreserveringar på dessa krediter. Sammantaget beräknas kreditförlusterna under 1992 ha uppgått till åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster och dels genom att räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall på de nödlidande krediterna. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinstituten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlusterna med vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor och allmänna kostnadsbesparingar. Även om marginalerna vidgades ytterligare under
1992 blev räntebortfallet av en sådan omfattning att det sammanlagda
resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att . Prop. 1992/93:100 understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har Bilaga 1.1
någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta
förbättringar av resultaten före kreditförluster.
Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat
Miljarder kr 60
: Kreditförluster | Zz
AD Hlerrrerrreneeennnenerersrre trrsrrssnnnnerrrrrnnnnen er or ersrrrrennnnnnnnn I — !=1?d -— = J, oe
20 dn [Resultat före kreditförluster) fn -
Oo oeeesseseene 2 srsrsesrsesesseneneser se setsrererersrseseeer enn nner eran Resultat ] Ne
1981 — 1983 1985 1987 — 1989 — 1991
Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå. Källa; Finansdepartementet.
Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling riskerar leda till att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven.
Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin
egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en omfattande rekonstruktion av banken för att lösa de allvarliga problemen. Rekonstruktionen innebär bl.a. att den övervägande delen av de nödlidande krediterna, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt
helstatligt bolag, Securum samtidigt som staten tillför kapital till
Securum.
Redan år 1991 framkom att Första Sparbanken åsamkats omfattande
kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder
kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder
kronor. För att säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade
riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5
miljarder kronor till sparbanksstiftelserna. |
I september framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank,
skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan
omfattning att koncernen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskra-
vet på 872 vid årsskiftet och riskera att hamna på obestånd i början av
detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början
av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick kreditförlusterna till 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga 1.1 ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 13726 av bankens balansomslutning vid årsskiftet 1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias. Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a. fallande kurser på bankaktier, sämre kreditvärdighet och högre upplåningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga marknader upphörde tidvis att fungera, t.ex. marknaden för bostadscertifikat, och förtroendet för det finansiella systemet rubbades. Särskilt bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader. Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till som högst ca 3 procentenheter. Även om bostadsinstituten, relativt sett, varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparna av de allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet huruvida staten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ett bostadsinstitut. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigt att genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet, vilket annonserades i slutet av september. I mitten av december behandlade riksdagen de närmare formerna på vilket sätt staten skall garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garanticr, kapitaltillskott eller på annat sätt.
Ett viktigt syfte med åtgärderna är att trygga kreditförsörjningen.
Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att rutinerna för utlåningen skärpts. Det är en i allt väsentligt sund utveckling. Den totala
kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade mycket kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter, inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av kundernas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kreditvolymen med över 2072 årligen och under åren 1987-1990 ökade kreditvolymen från ca 9070 av BNP till närmare 14072 av BNP.
Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekonomiskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgängligheten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv normalisering av kreditgivningen.
Bilaga 1.1 12-månaders förändring
Procent
Totalt
40 | FR 5 rn
Å ;
Finansbolag | ]
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Anm. : Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992. Källa: Riksbanken
Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlåningsrutinerna kan delvis förklara nedgången liksom att kreditreserveringar drar ned registrerad kreditvolym, men sannolikt utgör den dämpade
kreditefterfrågan en viktigare orsak till omsvängningen. Svag efterfrågan i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar
och köp av konsumtionsvaror. Den kraftiga nedgången i bostads-
institutens utlåningsökning är bl.a. en följd av det minskade bostadsbyggandet.
I mitten av december handlades en femårig statsobligation till en ränta på ca 9,67 medan den femåriga bundna ränta som bostadsinstituten erbjöd villaägarna uppgick till 12,75 70, en skillnad på drygt 3 procentenheter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till
endast ca I procentenhet. Med andra ord har det relativt sett blivit dyrare för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två kom-
ponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bostadsobligationer och statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2
procentenheter och dels att bostadslåneinstituten ökat marginalerna med
ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en
ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt
att bostadsinstituten ökar räntencttot för att kompensera förväntade ökade kreditförluster.
Bilaga 1.1
Procent
16 ;-
| Ntypetet fasta |
I.E NN NR AN
124—— =] Bostadsobl-
AS | ränta
[ Statsobligationer (5 år) |
3n
[Tyskland (10 år) |
1989 1990 1991 1992
Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem års bunden ränta. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Statistiken över bankernas in- och utlåningsräntor är bristfällig men indikerar att den genomsnittliga ränteskillnaden vidgats med ett par procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och problemen i den finansiella sektorn medfört att privata låntagare, såsom företag och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan. Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan statens upplåningsräntor och bankernas och institutens utlåninsgräntor. Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna falla till de låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande.
Bedömningen för innevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångspriserna, men samtidigt är utsikterna för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemmamarknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och fortsatta räntebortfall på de nödlidande krediterna innebär att flertalet kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med externt kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncernernas kapitaltäckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att
sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1 miljarder kronor.
10.4¶Utvecklingen på aktiemarknaden
Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992
av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta
kronan flyta medförde att aktiekurserna sköt i höjden i november. Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket bidrog till att omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en uppgång med närmare 307 jämfört med motsvarande period år 1991. Fallande räntor och stigande internationella aktiekurser stimulerade köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekurserna med i genomsnitt ca 102. Under försommaren minskade köpintres-
set betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som
presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför-
väntningarna reviderades ned. Nej-segern i den danska folkomröstningen
om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på
stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avtalets förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att aktiekurserna på de europeiska börserna föll, vilket även smittade av sig
på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd,
vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogsaktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsamheten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bilindustrin. Under perioden maj till i början av oktober, då bottennivån
nåddes, föll aktiekurserna med i genomsnitt drygt 3520. Under samma period föll index för skogsaktier med över 402.
Under oktober och första halvan av november intog aktiecplacerarna en avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med
4,37, togs emot positivt. I genomsnitt steg aktiekurserna med drygt 107 under denna period.
Beslutet att låta kronan flyta fritt innebar att aktiekurserna, under mycket stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins
konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19
november t.o.m. mitten av december steg aktiekurserna med i genomsnitt 2072. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av
skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar.
Sammantaget under året, fram till mitten av december, föll generalin-
dex med 57. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher. Bilaga 1.1
Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för kemi och läkemedel samt verkstad betydande. Trots det stora köpintresset för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under året som helhet till ca 57.
Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992
Index ultimo 1989=100
120 1-
1001-27
BO]
1991 1992
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet.
Utlandets intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1992. Fram
t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aktier för, netto 9,4
miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electro-
lux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16
mest omsatta aktierna sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg
med ca 107, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som
helhet.
Bilaga 1.1:
Inledning Internationell utveckling 15 2.1 Allmän översikt 15 2.2 Länderöversikter 18
Utrikeshandel 27
3.1 Export och import 27
3.2¶Bytesbalans 32
Industri 35 4.1 Produktion och konkurrenskraft 35 4.2 Lönsamhet 38
Arbetsmarknad 41
5.1¶Sysselsättning 42
5.2¶Utbud av arbetskraft 44
5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 46
Löner och konsumentpriser 50 6.1 Löner 50
6.2¶Konsumentpriser 53
Hushållens ekonomi och privat konsumtion 58 7.1 Hushållens inkomster 58 7.2 Privat konsumtion och sparande 61 Investeringar 65 8.1 Näringslivets investeringar 65 8.2 Offentliga investeringar 67 8.3 Bostadsinvesteringar 68 8.4 Byggnadsverksamhet 7
8.5¶Lagerinvesteringar 72
Den offentlig sektorn 76
9.1¶Den konsoliderade offentliga sektorn 76
9.2 Statens finanser 80 9.3 — Socialförsäkringssektorns finanser 81 9.4 Kommunernas finanser 82 9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande 83
9.6¶Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden 88
10 Kapitalmarknaden 94
10.1¶Internationell ränte- och valutautveckling 94
10.2¶Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen 97
10.3¶Utvecklingen på kreditmarknaden 101
10.4¶Utvecklingen på aktiemarknaden 106
Bilaga 1.1 1:1 Internationella förutsättningar 1:2 Löner och priser
| 1:3 — Försörjningsbalans | 10 |
| 1:4 — Bidrag till BNP-tillväxten | I |
| 1:5 Nyckeltal | 12 |
| 1:6 Sparande | 13 |
2:1 — Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 15 2:2 - Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder 17 3:1 — Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
| och export av bearbetade varor | 28 |
| 3:2 — Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990 | 30 |
| 3:3 - Importvägd efterfrågan på bearbetade varor | 30 |
| 3:4 — Export och import av varor | 31 |
| 3:5 — Bytesbalans | 32 |
| 4:1 Nyckeltal för industrin | 35 |
4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
| per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel | 39 |
| 5:1 — Arbetsmarknad | 42 |
| 5:2 — Produktion och sysselsättning i timmar | 44 |
| 5:3 — Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper | 45 |
| 5:4 — Relativ arbetslöshet i olika åldrar | 46 |
| 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder | 48 |
| 6:1 — Timlöner | 51 |
| 6:2 — Konsumentpriser | 54 |
| 6:3 "Underliggande" inflationstakt | 56 |
7:1 — Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion
| och sparande | 58 |
| 7:2 Hushållens inkomster | 59 |
| 7:3 — Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll | 60 |
| 8:1 — Bruttoinvesteringar efter näringsgren | 65 |
| 8:2 — Bruttoinvesteringar i näringslivet | 66 |
| 8:3 — Offentliga investeringar | 67 |
| 8:4 — Bostadsinvesteringar | 69 |
| 8:5 — Byggnadsverksamhet | 72 |
| 8:6 - Lagervolymförändringar | 73 |
| 9:1 — Skattekvoten | 78 |
9:2 — Real förändring av den offentliga sektorns inkomster
| och utgifter | 79 |
| 9:3 — Den offentliga sektorns inkomster och utgifter | 80 |
| 9:4 — Statens inkomster och utgifter | 81 |
| 9:5 — Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter | 82 |
| 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter | 83 |
| 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat | 87 |
9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,27 tillväxt och
57 realränta | 90
57 realränta 92 Bilaga 1.1
9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,27 tillväxt och 4970 realränta 92 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,27 tillväxt och 597 realränta samt inga besparingar 93
Bilaga 1.1
1:1 K- respektive S-sektorns produktion 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994
1:3 BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994
1:4 Finansiellt sparande i privat- och offentlig sektor
samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994 13 VW Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 27 ww DD Marknadsandel och relativpris för Sveriges export
av bearbetade varor till 14 OECD-länder 29 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994 33
4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 36
4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder 1980-1994 37 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992 40 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser 41 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende
| arbetsmarknadspolitiska åtgärder | 47 |
| 6:1 Lönespridningen i Sverige | 50 |
| 6:2 Nominell timlön inom industrin | 53 |
| 6:3 Prisutvecklingen i Sverige | 55 |
| 6:4 Konsumentpriser | 56 |
| T:1 Privat konsumtion | 62 |
| T:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring | 63 |
7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel
inkomst 1951-1994 64 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion
1 näringslivet 67 8:2 Antal outhyrda lägenheter resp. antal påbörjade lägenheter 68
| 8:3 Bostadsinvesteringar | 70 |
| 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 | 71 |
| 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag | 74 |
| 8:6 Lagerinvesteringar | 74 |
| 9:1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 | 76 |
| 9:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning | 77 |
| 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 | 95 |
| 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992 | 96 |
| 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992 | 99 |
| 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992 | 101 |
| 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat | 102 |
| 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992 | 104 |
| 10:7 Bostadsräntor 1989-1992 | 105 |
| 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992 | 107 |
Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning
17 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga I.
FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1993/94 Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositionen. .
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom redovisas uppräkningsfaktorer för det skattcunderlag. som skall ligga till grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommu-
nala inkomstskatten för år 1993. .
I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras. i bilaga beräkningsresultaten kalen- . derårsvis för åren 1992, 1993 och 1994. |
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan använ-
das som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans- .son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassistent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstencer.
Stockholm den 17 december 1992
Arne Gadd
Birgitta Hallstener :
SAMMANFATTNING
Förutsättningar RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1992/93 har utförts under sedvanligt antagande. om en ckonomisk politik i enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående: — 1992/93:27 om ändrad handels- och föreningsregistrering —- 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor — 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada —- 1992/93:31 om ändrad sjukersättning - 1992/93:36 om vissa frågor om den kommunala ekonomin — 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m. : — 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin — 1992/93:52 om höjd skatt på tobaksvaror | - 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet = 1992/93:90 om ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anled-
ning av EES-avtalet, m.m. = —- 1992/93:96 om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor - 1992/93:108 om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m. | — 1992/93:116 om ersiättningsnivåer för vissa pensionsförmåner m.m. — 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag — 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering,
m.m. | ”
—- 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn -
— 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m. = 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning'av inkomst uv tjänst — 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m. - 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993
m.m. | | | = 1992/93:135 om åtgärder för att stärkå det finansiella systemet = 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring —- 1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen
överlåtits Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrapport 1992 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att föreliggande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
[9
| 1992 | 1993 | 1994 "Bilaga 1.2 | |
| Utbetald lönesumma! | ; | ||
| inkl. sjuklön | 0,9 | - 0,7 | 2,1 |
| Pensioner | 6,7 | 3,2 | 6, |
Konsumentprisindex,!
| årsmedeltal | . 2,0 | 4,9 . | 2,9 |
| Privat konsumtion, volym! | | -2,2 | -4,0 | 0,0 |
| Privat konsumtion, pris! | 0,2 | 1,2 | 3,0 |
| Basbelopp, kr. | 33 700 | 34 400 | 36 000 |
| Bostadslåneränta, procent | 11,35 | 10,35 | 9,25 |
Statens avkastningsränta,” procent 12,25 12,0 = ! Procentuell förändring från föregående år ? Avser budgetåret 1992/93 och 1993/94
En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäkningar av juridiska personers inkomstskatt. I denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,196 mellan åren 1991 och 1992.
En specifikation av RRYVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94 Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är —- 17975 milj.kr. eller 4,5 2 | mindre än utfallet för budgetåret 1991/92.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Budgetåret 1993/94
Övriga i Fysiska personers inkomstskatt
vriga Inka ser 420 Socialavgifter
I 162
Skatt på egendom
Th - a Juridiska personers
: inkomstskatt Övrig skatt på varor AS Å 5940
2220 - SS” ot
Ae p ). t er
- — "Mervärdesskatt
3340
Totalt 345 miljarder kr.
För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710 milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr. vilket motsvarar 9,2 20 i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på -17 975 Bilaga 1.2
milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell
1 på några av de största inkomsttitlarna.
De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst-
skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och inkomster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
PER
(milj.kr.)
| Inkomstgrupp/ | 1991/92 till 1992/93 till | ||
| Inkomsttitel | 1992/93 | 1993/94 | |
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt -14 857 | + 7029 | ||
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt + 4535 | - 1878 | ||
| 1122 Avskattning av företagens reserver = + 5 000 | = 957 | ||
| 1123 Beskattning av tjänstegruppliv | - 551 | + 50 | |
| 1144 Lotteriskatt | + 798 | + 70 | |
| 1211 Folkpensionsavgift | - 3946 | - 4989 | |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift,netto | - 2185 | + 8247 | |
| 1231 Barnomsorgsavgift | - 5350 | - 7284 | |
| 1251 Övriga socialavgifter, netto | + 6268 | - 7571 | |
| 1281 Allmän löneavgift | - 1484 | - 213 | |
| 1291 Särskild löneskatt | + 3493 | - 608 | |
| 1312 Fastighetsskatt | + 7617 | + 19 | |
| 1341 Stämpelskatt | - 869 | + 300 | |
| 1342 Skatt på värdepapper | - 1796 | 0 | |
| 1411 Mervärdesskatt | - 4544 | - 1100 | |
| 1421 Bensinskatt | + 3001 | + 3000 | |
| 1424 Tobaksskatt | + 1302 | + 1238 | |
| 1428 Energiskatt | - 2358 | + 3690 | |
| 1462 Kilometerskatt | + 30 | = 1790 | |
| 1511 Avräkningsskatt | - 3249 | - 7786 | |
| 2000 Inkomster av statens verksamhet - 6951 | -16 819 | ||
| 3000 Inkomster av försåld egendom | + 3749 | - 4357 | |
| 4000 Återbetalning av lån | - 5189 | —- 1442 | |
| 5000 Kalkylmässiga inkomster | Övrigt, netto Summa förändringar | + 826 - 1265 -17 975 | + 184 - 2067 -35 040 |
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Procent Utveckling mellan budgetåren 20 15
Al
10 fl
DN
85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94
tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud- Bilaga 1.2 getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skattcreformen och konjunkturutvecklingen. -
I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och 1993/94.
Fysiska personers inkomstskatt Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat- . teinbetalningar våren 1992, och dels på höga utbetalningar av kommunalskatt budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7029 milj.kr. jämfört med 1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993.
Juridiska personers inkomstskatt Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4535 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr.
Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 96 lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till minskade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna på titeln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 17 040 milj.kr.
Lagstadgade socialavgifter Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter . uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr. resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1993. .
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens
förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick Bilaga 1.2 4913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten. Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjukperiod.
Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka
med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budgetåret 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Arbetsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93.
Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomstskatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska med 1 484 milj.kr. vilket beror på att denna avgift upphörde den 31 december 1991.
Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr. resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minskningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr. Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna på inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463 milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas minska med 7 577 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300 milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften.
Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten till denna inkomsttitel.
Skatt på egendom Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj. kr., vilket är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991.
För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16 160 milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93.
Skatt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på Bilaga 1.2 statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp. 114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1 januari 1992 till 18 96 på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotelloch restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993 föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 96.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 96 år 1992, 1,2 70 år 1993 och med 3,0 26 år 1994.
Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med 3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och föreslagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993. |
Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med 1302 milj.kr. resp. 1238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten på tobaksvaror höjdes den 1 december 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15683 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till 13325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budgcetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ökningen mellan budgcetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att införas fr.o.m. den 1 oktober 1993.
Avräkningsskatt Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993.
Övriga inkomster
Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med 6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6 164 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevererade sitt statslån under budgetåret 1991/92.
Enligt prop. 1992/93:37 om ny organisation av statens fastigheter och lokaler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya Bilaga 1.2 organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Byggnadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993 —- den 30 juni 1993 beräknas till 500 milj.kr. |
Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr. till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån, 1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj.kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2408 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 1 203 milj.kr. till ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet.
Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1798 milj.kr. mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs akticutdelning.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2164 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter.
Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93
och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1442 milj.kr.
Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostadsbyggande. |
Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 28 milj.kr.
Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 96 för budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger. Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbildningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenheter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings-
avgiften.
Känslighetskalkyl Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar. . :
Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt med cn procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för .
åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som
| i nedanstående tablå (miljarder kr.). | | Bilaga 1.2 | |
| Statsbudgeten | 1992/93 Prognos | 1993/94 Prognos |
| Summa inkomster | + 0,8 | + 2,5 |
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budgetåret 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa förändringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94.:
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunkturbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.
Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 622 552 milj. kr. för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 3,3 20 mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 2,3 20. Till följd härav ökar nettot på inkomsthuvudgruppen med 11,2 2.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 8,1 26 mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0 20 mellan samma budgetår.
Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma Bilaga 1.2 år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Bruttoinkomsterna ökar med 1,5 26 mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 medan utgifterna beräknas minska med 0,4 26 under samma period.
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993 Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för är 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller: A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992
1,0205
B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993
1,0250
Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presenteras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala inkomstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst.
AA OO Arn IN AN at)
oE
F6/E66T Orflclt 801 LT6ÅS SELO6T [UXATA l IF1 661 0f6 Tilt ; 100
&
UuSdIpnqsiers cF 9 -
— f6/TG6L 9ri LSB 679 VEN 6F0 BSE t8c ST LET ISLOLE
bör LE £9 SBT EF r L I-
ed — 1swoyu] TO/TO66I YST Os €8c VELORL 000 cLL cl 9TLLOt
809 118
SEE CP IL 05 aAa t7 -
— FO/CO6l St ITC FY 009911 - - = 000 000 TSSTTCV
668 ST LST €£c fc
— - £O/T661I SYS ts 99 YLPLTT - - - Ir6 IG 9CSUT9
LAS LIC CYI cc cc
— IRAN TO/l66I BETYV6S fIO00€ ScFYLT NOMEGOTT - - - FO ro0 TEFUTY CDI
Fc Fc
— oo f6/X661 FOOL TOVTI6 VYCLYT BEE 0tc97 661 OLO €9CL96 TT9 I IFL9
TIC LOE > tt TT
— — T6/1661 — Ittcorh OSL StpcOtT 968 rött SEP €8SL —YS6 FOR LLTN001 CO/T6O6] SSE T0€ TT IC
VINPJABpNG 431SWOYU[ — OPRLIPNINXI — ror TLL SOLLTFC SEN 000-05 809 TLL EST T96 SST TO/LGGT Ith EPT 606 TI Etc Oc RIV
Ja)SIUNYUI T
IR IPPISUIONUI
SUaJAZpNgsJe)s
JJYLUPSYIOA ondu
WOPUITI
SUdLIBPNYSILIS 403suef JNJFAR[RIDOS Farsuorsuad FJSUOYUT AR IStoyur - | SUDIS RUIUSIANPAJO) 450
PIESIOJ
ed Josea SISSEL ddniäpnaAnsvoyuj AR AR väns URL SPETPEISTET UryS 193StOYuj
JOSWOYUT
BÅ 1OUrNS JVagrv NI 0011 NEYS 10008 IPTULOJUC)
'Z ruWnung HaQe] ABIPA 0001 0071 HOP 0007 0008 O00P 0006 IPA ,
Bilaga 1.2
Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel 1992/93—1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 1000 Skatter: 335 155844 324965 146 324746300 312139500 —12606800 —3,88 1100 Skatt på inkomst: 42759171 23882000 37857000 42108000 +4251000 11,23 110 Fysiska personers inkomstskatt: 22024570 ——8271000 7168000 — 14197 000 7029060 98,06 1111 Fysiska personers inkomstskatt 22024570 —8271000 = 7168000 —14197000 — 7029000 98,06 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 16034275 —- 28448000 —25018000 —22233000 —-2785000 —IL,I3 H21 Juridiska personers inkomstskatt 14382823 —23848000 -18918000 —17040000 —1878000 —9,93 1122 Avskattning av företagens
reserver 0 --3500000 — 5000000" -4043000 ——957000 —19,14 1123 Särskild skatt på
| tjänstegrupplivförsäkring | 1651452 1100 000 1100000 — 1150000 50 000 4,55 |
| 1130 Ofördelbara inkomstskatter: | 2139732 405000 — 2215000 — 2270000 55000 2,48 |
| 1131 Ofördelbara inkomstskatter | 2139 732 405000 2215000 — 2270000 55000 2,48 |
| [140 Övriga inkomstskatter: | 2560594 — 3300000 —3456000 = 3408000 —-48000 ——1,39 |
| 1141 Kupongskatt | 380478 . 365000 420.000 360 000 -60.000 —14,29 |
1142 Utskiftningsskatt och
ersättningsskatt 2.000 0 58 000 0 —58 000 0,00 1143 Bevillningsavpift 3147 5000 3000 5000 0 0,00 1144 Lotteriskatt 2174969 = 2930000 — 2973000 = 3043000 70.000 2,35
1200 Lagstadgade socialavgifter: 71282826 81060000 67629000 53927000 —13702000 —-20,26 1211 Folkpensionsavgifi 47811402 49059000 43865000 38876000 —4989000 —11,37 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 2302 088 99 000 117000 8364000 = 8247000 7048.72 1231 Barnomsorgsavpilt 14130442 —14479000 = 8780000 — 1496000 —7284000 —82,96 1241 Utbildningsavpift 1693049 = 2020000 —1143000 152000 —-—-991000 —86,70 1251 Övriga socialavgifter, netto 1086331 — 6684000 = 7354000 = —-223000 —7577 000 —-103,03 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter .
till arbetarskyddsverkets och
arbetsmiljöinsitutets verksamhet 212795 528 000 315 000 28000 — —287000 —-91,11
| 1281 Allmän löncavgift | 1697 330 201 000 213 000 0 -213000 —100,00 |
| 1291 Särskild löneskatt | 2349389 = 7990000 = 5842000 —5234000 = —-608000 —-10,41 |
| 1300 Skatt på egendom: | 20340596 25999546 25654000 25377000 —-277000 —1,08 |
| 1310 Skatt på fast egendom: | 8947000 —-16046546 16570000: 16267000 ——303000 —-1,83 |
| 1311 Skogsvårdsavgifter | 423 000 429 000 429 000 107000 — -—322000 —-75,06 |
| 1312 Fastighetsskatt | 8524000 —15617546 16141000 16160000 19.000 0,12 |
| 1320 Förmögenhetsskatt: | | 2138000 — 2153000 — 2509000 — 2235000 — —-274000 —-10,92 |
1321 Fysiska personers
förmögenhetsskatt 2076000 — 2068000 — 2447000 = 2170000 — —-277000 —11.32 1322 Juridiska personers
förmögenhetsskatt 62000 —-: 85000 —-- 62000 65 000 3000 4,84
| 1330 Arvsskatt och gåvoskatt: | 1390630 1500 000 1375 000 1375 000 | 0 0,00 |
| 1331 Arvsskatt | 1128130 = 1200000 — 1100000 1100 000 | 0 0,00 |
| 1332 Gåvoskatt | 262 500 300 000 275 000 275 000 | 0 0,00 |
| 1340 Övrig skatt på egendom: | 78064966 — 6300000 —5200000 5500-000 300 000 5,77 | |
| 1341 Stämpelskatt | 6068706 — 6300000 — 5200000 —-5500000 300 000 5,77 | |
| 1342 Skatt på värdepapper | 1796 260 0 | 0 0 0 0,00 |
| 1400 Skatt på varor och tjänster: | 189 738285 186 237600 185820300 190727500 4907200 2,64 |
1410 Allmänna försäljningsskatter: 120044231 114450000 115500000 114400000 —-1100000 —-0,95 1411 Mervärdesskatt 120044231 114450000 115500000 114400000 —1100000 —0,95 1420, 1430 Skatt på specifika varor: SS 200841 —-57371600 56 148300 63625 500 7477200 13,32 1421 Bensinskatt 17599450 —18500000 20600000 23600000 —-3000000 14,56 1422 Särskilda varuskatter 1 130044 665 000 675 000 150000 —-—3525000 —-77.78 1423 Försäljningsskatt på
motorfordon 1584648 = 1670000 — 1315000 — 1580000 265000 20,15
: Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel 1992/93—-1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos — Belopp Procent
1424 Tobaksskatt 5724850 — 6177000 — 7027000 8265 000 1238000 17,62 1425 Skatt på spritdrycker 6150901 — 6100000 — 6060000 6000 000 —-60.000 = —0,99 1426 Skatt på vin 3043025 — 3160000 = 3130000 = 3220000 90000 2,88 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 2786681 = 2759000 = 2676000 2655 000 -21000 —-0,78 1428 Energiskatt 15682808 16975000 —13325000 17015 000 3690000 27.69 1429 Särskild avgift på svavclhaltigt ” bränsle : 378 500 500 500 0 0,00 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft
| från kärnkraftverk | 139:859 141 000 125 000 140 000 15000 12,00 | |||
| 1432 Kassettskatt | 201336 108 000 105 300 | 0 —-—105 300 — 100,00 | ||
| 1433 Skatt på videobandspelare | 163458 83 100 75500 | 0 —75 500 —- 100,00 | ||
| 1434 Skatt på viss elektrisk kraft | 926 846 946 000 970000 933 000 -37000 = —3.81 | |||
| 1435 Särskild skatt mot försurning | 66 557 87 000 64 000 67 000 | 3000 4,69 | ||
| 1440 Överskott vid försäljning av varor | med statsmonopol: | : 279173 350000 200000 200 000 | 0 0,00 |
1441 AB Vin- & Spritcentralens
inlevercrade överskott 0 150 000 0 0- 0 0.00
1442 Systembolaget AB:s
| inlevererade överskott | 279173 200000 200000 200000 | 0 0.00 |
| 1450 Skutt på tjänster: | 1831 061 1495000 — 1462000 = 1442000 —-20000 — —1,37 | |
| 1451 Rescskatt | : 376 567 370 000 350 000 310 000 -40000 —11,43 | |
| 1452 Skatt på annonser och reklam | 999 181 1015000 — 1002000 — 1012000 10.000 1,00 | |
| 1453 Totalisatorskatt | 350 946 0 | 0 0 0 0.00 |
| 1454 Skatt på spel | 104367 110 000 110 000 120000 10.000 9,09 | |
| 1460 Skatt på vägtrafik: | 7104265 — 7075000 — 7175000 —5455000 —-1720000 —23,97 | |
| 1461 Fordonsskatt | 4009623 = 4050000 4050000 —4120000 70000 1.73 | |
| 1462 Kilometerskatt | 3094642 —-3025000 — 3125000 —1335000 —1790000 —57.28 | |
| 1470 Skatt på import: | 4785454 — 4941000 — 4990000 —5185000 195 000 3,91 | |
| 1471 Tullmedel | 4785454 —4941000 =4990000 5185 000 195 000 3,91 |
1480 Övriga skatter på varor och
tjänster: 493 260 555 000 345 000 420000 75000 21,74 1481 Övriga skatter på varor och
tjänster 453 116 555 000 345 000 420 000 75000 21.74 1482 Tillfällig regional
investeringsskatt 40 144 0 Ö 0 0 0,00 1500 Avräkningsskatt 11034966 7786000 7786 000 0 —-7786 000 —- 100,00 1511 Avräkningsskatt 11034966 = 7786000 = 7786000 0 —-7786000 — 100,00 2000 Inkomster av statens verksamhet: = 49999854 43365232 43049177 26230302 —-16818875 —39,07 2100 Rörelseöverskott: 20464505 —14267015 —11601192 11595399 -$5793 —0,05 2110 Affärsverkens inlevererade
överskott: 10011114 —-3050315 — 2449593 — 1548994 ——900599 —36,77 2111 Postverkets inlevererade
överskott 61389 50 130 50 344 49388 —956 —-1,90 2112 Televerkets inlevererade
överskott 7163838 = 1119000 = 1000000 — 1000000 0 0,00 2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott 0 0 0 0 0 0,00 2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott 563 918 180260 183 000 185 000 2000 1,09 2116 Affärsverket svenska kraftnäts
inlevererade utdelning 1645 000 200000 175 000 193 000 18000 10,29 2117 Domänverkets inlevererade
överskott 87464 1450000 900 000 0 —--—-900 000 — 100,00
Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel ' 1992/93-1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos = - Belopp Procent
2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott 49 505 50925 51070 50425 —-645 1,26 2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt 440 000 0 90179 71 181 -18998 —21.07 2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott: 676 904 341 000 322699 179000 — —-143699 —44,53 2123 Inlevererat överskott av
uthyrning av ADB-utrustning 190431 212 000: 138 699 0 138699 —- 100,00 2124 Inlevererat överskott av
riksgäldskontorets
garantiverksamhet 486473 129 000 184000 179 000 -5000 .—-2,72 2130 Riksbankens inlevererade
överskott: 7700000 — 8900000 ---7000000 7900 000 900000 12,86 2131 Riksbankens inlevererade
överskott 7700000 —-8900000 —- 7000000 -7900000 200000 12,86 2150 Överskott från spel verksamhet: 2076 487 1975 700 1828 900 1967 405 138505 7,57 2151 Tipsmedel 1066 172 985700 — 1096800 1198 700 101 900 9,29 2152 Lotterimedel 1010315 9290 000 732 100 768 705 36 605 5,00 2200 Överskott av statens |
fastighetsförvaltning: 620301 = 2627000 =1850000 500000 —-1350000 —72,97 2210 Överskott av fastighetsförvalting: 620301 — 2627000 — 1850000 500.000 -—-1350000 —-72,97 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens
verksamhet 620301 2627000 —-1850.000 500.000 —1350000 —72,97
2300 Ränteinkomster: 13030 465 7869421 - 7796280 <+$5388522 =—-2407758 —30,88 2310, 2320 Ränror på näringslån: 2653 664 266 695 158845 150295 —8550 ——5,38 2311 Räntor på lokaliseringslån 77 184 116 100 0 0 0 0,00 2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen 9628 2306 11327 11455 128 1,13 2316 Ränteinkomster på
vattenkraftslån 126 93 122 113 -9 7,38 2318 Ränteinkomster på statens län till
den mindre skeppsfarten 1705 F125 1100 800 -300 —27,27 2321 Rånteinkomster på skogsvåglan 15 20 12 9 -3 —-25,00 2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet 101549 SH 991 94436 37345 7091 = —7,51 2323 Räntor på övriga näringslån,
| Statens jordbruksverk | 1631 | 1000 | 1500 | 1500 | 0 0,00 |
| 2324 Räntor på televerkets statslån | 262092 | 0 | 0 | 0 | 0 0,00 |
| 2325 Räntor på Postverkets statslån | 50 348 50 060 50 348 49073 —-1275 ——2,53 |
2327 Räntor på statens
vattenfallsverks statstan 2149 386 Q Ö [UU [U 0,00 2530 Runor på bostadslån: 6568604 — 5S302100 — 48322100 — 3958890 > —-&73210 —-18,07 2532 Ränteinkomster på län för
bostadsbyggande 65605940 — S300000 — 4830000 --3957000 — —-873000 —-18.07 2333 Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer 154 100 100 90 -10 10,00 2334 Räntor på övriga bostadslån.
Boverket 2510 2000 2000 1 500 =-200 --- 10.00 2540 Ramor på studielanr 18958 IS640 18640 18340 =300 1,61 2511 Rantsiukvinster på statens lan .
lör umversitetsstudier och
varantilän för studerande 99 140 140 140 0 0,00
Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel 1992/93—1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos = - Belopp Procent 2342 Ränteinkomster på allmänna
| studielån | 18859 18500 18500 18 200 | —-300 = —-1,62 | ||||
| 2350 Räntor på energisparlån: | 323 141 250 000 212700 162 700 —-50000 —23,51 | |||||
| 2351 Räntor på energisparlån | 323 ld1 250 000 212700 162700 -50000 —23,51 | |||||
| 2360 Räntor på medel avsatta till | pensioner: | 3708 | i 7000 | 7000 | 7000 | 0 0,00 |
| 2361 Räntor på medel avsatta till | folkpensionering | . 3708 | 7000 | 7000 | 7000 | 0 0,00 |
| 2370 Räntor på beredskapslagring: | 602 294 585 786 590 132 647523 57391 9,73 |
2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar 602 294 585 786 590 132 647 523 57 391 9,73 2380, 2390 Övriga ränteinkomster: 2860096 — 1439200 = 1976863 443774 —-1533089 —-77,55 2383 Ränteinkomster på statens
- bosättningslån 281 0 200 0 —-200 —-100,0 2385 Räntceinkomster på lån för |
| studentkårslokaler | 59 | 60 | 60 | : 60 | "0 0.00 | |
| 2386 Ränteinkomster på lån för | allmänna samlingslokaler | 15740 13 000 13000 12 000 -1000-: —-7,69 | | | . | ||
| 2389 Ränteinkomster på lån för | inventarier i vissa specialbostäder | 62 | 40 | 50 | | 50 | | 0 0,00 |
| 2391 Ränteinkomster på markförvärv | för jordbrukets rationalisering | 651 | . 1100 | 700 | 700 | . 0 0,00 |
| 2392 Räntor på intressemedel | 8246 10.000 4283 | 4283 | 0 0,00 | |||
| 2394 Övriga ränteinkomster | 98961 70000 255 570 249 681 -5889 —2,30 | |||||
| 2395 Räntor på särskilda räkningar i | Riksbanken | . 1140444 400 000 500 000 177000 ——-323000 —-64,60 | - |
2396 Ränteinkomster på det av
Byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet 1595 652 945000 — 1203000 0 -—-1203 000 - 100,00 2400 Aktieutdelning: 419820 2706000 2218000 2328000 110 000 4,96 2410 Inkomster av statens aktier: 419820 — 2706000 — 2218000 — 2328000 110000 4,96 2411 Inkomster av statens aktier 419820 = 2706000 = 2218000 2328-000 110 000 4,96 2500 Offentligrättsliga avgifter: 12954204 —10464165 10790111 = 3431870 =—-7358241 —68,19 2511 Expeditions- och |
ansökningsavgifter 598 044 638 105 1134138 — 1135538 1400 0,12 2522 Avgifter för granskning av filmer
och vidcogram 7499 6500 7500 7500 0 0,00 2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
skolväsendet 313 [Ul 0 0 0 0,00 2527 Avgifter för statskontroll av :
krigsmaterieltillverkningen 519 1 1 1 0. 0,00 2528 Avgifter vid bergsstaten 3619 3136 5212 6205 993 19,05 2529 Avgifter vid patent- och ne
registreringsväsendet 8814 9296 9900 9900 0 0,00 2531 Avgifter för registrering i : a
förenings- m.fl. register 31549 35043 38 550 19050 —-19500 —50,58 2534 Vissa avgifter för registrering av
körkort och motorfordon 183132 187 744 189382 196 029 6647 3,51 2535 Avgifter för statliga garantier 45071 147 239 25910 26 909 999 3,86 2536 Lotteriavgifter 1577 1260 1600 1605 5 0,31 2537 Miljöskyddsavgift 885 560 100 200 89 060 89 060 0 0.00
2538 Miljöavgift på
bekämpningsmedel och
handelsgödsel 136 605 181 800 151329 151091 —238 =—-—0.16
18 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga I.
Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 + 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel 1992/93—-1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos —- Belopp Procent
2539 Täktavgilt 30 119 20243 35227 40767 5540 15,73 2541 Avgifter vid Tullverket HS 142 74 000 73700 75 500 1800 2,44 2542 Patientas gifter vid "
tandläkarutbildningen 6 120 3500 5000 5000 0 0,00 2543 Skatteutjämningsavgift 11738 830 8759000----8759000 -----1396000 -—7363000 —84,06 2545 Närradioavgifter 4053 4400 +608 4608 0 0.00 2547 Avgifter för telestyrelsens S
verksamhet . 3738 S 638 3873 3485 —388 — 10.02 2548 Avuifter för Finansinspektionens Ms
verksamhet a 0 107 000 91000 100.000 9000 2.89 2549 Avgifter för provning vid " | :
riksprovplats 0 000 8475 3727-4748 —56,02
| 2551 Avgifter från kärnkraftverken | 0 165 000 154 184 159 895 å711 3,70 | |||
| 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter | 0 0 | 2462 0 =-2462 100,0 | ||
| 2600 Försäljningsinkomster: | 985 976 1187 623 1219715 1211 615 -8100 —-0,66 | |||
| 2611 Inkomster vid kriminlavården | 171 S16 225000 202 000 210000 | 3000 3,96 | ||
| 26024 Inkomster av uppbörd av | | | |||
| felparkeringsavgilter | SO SL7 977197 N4 615 'S4 615 | 0 0.00 |
2625 Utförsäljning av beredskapslager 90549 l64 826 221600 150000 71600 -—32,31
2626 Inkomster vid Banverket 642794 700 000 711 500 767 000 55500 7,80
2700 Böter m.m.: 794076 822573 897 379 1094896 197517 22,01
2711 Re Spifter och : : | dröjsmalsavgifter 457 479 472019 537 964 730327 192.363 35,76 2712: Bötesmedel 336467 ' 350 450 359 239 364393 5154 1,43
2713 Vattenföroreningsavgift 130 104 176 176 0 0.00 2800 Övriga inkomster av statens : : :
, verksamhet: 730507 — 3421435 = 6676500 680000 —5996500 —89,82
2811 Övriga inkomster av statens
verksamhet 730507 3421435 6676 500 680.000 --—5 996500 —89,82
3000 Inkomste räv försald egendom: 608 471 4032700 4357 500 1000 —-4356500 -—-99,98
3100 Inkomster av försålda byggnader .
och maskiner: 3255 0 0 0 0 0,00
5110 Affärsverkens inkomster av + försålda fastigheter och '
muskiner: 0 0 0 0 0 0:00 3113 Statens järnvägars inkomster av «> försälda fastig- heter och maskiner 0 0 0 [Ul 00.00 3120 Statliga myndigheters inkomster ocg av försålda byggnader och i
> Maskiner: . 3253 0 0 0 0----0.00
3124 Statskontorets inkomster av
försålda datorer ov.m. 330 0 0 0 0 0.00
| 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av | | | . | |||
| : försälda. byggnader | 2925 | 0 | 0 | 0 | 0 0.00 |
| 3200 Övriga inkomster av | | | - | | | ||
| markförsäljning: | 10737 | 1000 | 1000 | 1000" | 0 0,00 |
| 3211 Övriga inkomster av | . | ” | v | | | |
| markförsäljning | 10737 | 1000 | 1000 | 1000 | "0 0.00 |
Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring Inkomsttitel 1992/93—1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos = Belopp Procent
3300 Övriga inkomster av försåld
egendom: 594479 = 4031700 = 4356500 0 —-4356 500 — 100,00 3311 Inkomster av statens
gruvegendom 31577 31700 31 500 0 —.—-31500 —- 100,00 3312 Övriga inkomster av försäld .
egendom 562902 — 4000000 4325 000 0 —4325 000 —- 100,00 4000 Återbetalning av lån: 12771651 = 8794635 +7582735 '6 140896 —1441839 —19,01 4100 Återbetalning av näringslån: 1047 899 296975 125031 125 361 330 0,26 4110 Återbetalning äv industrilån: 171488 165 000 0 0 "0 0,00 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 171 488 165 000 0. 0 0 0,00 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 29380 31699 30527 30853 v 326 1,07 4123 Återbetalning av lån till " : :
fiskerinäringen 29380) 31699 30 527 30853 326 1,07 4130 Återbetalning av övriga
näringslån: 847031 100276 94504 94508 4 0,00 4131 Återbetalning av vattenkraftstån 243 253 182 268 86 — 47,25 4133 Återbetalning av statens lån till . !
den mindre skeppsfarten 8882 2645 2600 2600 cc. 0 0.00 4135 Återbetalning av skogsväglån 40. 50 38 37 : -1. —-2,63 4136 Återbetalning av övriga | :
näringslån, Kammarkollegiet - 106014 92728 88 164 88083 -81 —-0,09 4137 Återbetalning av övriga .
näringslån, Statens jordbruksverk 1390 1600 1800 1800 0 0,00 4138 Återbetalning av tidigare infriade i
statliga garantier 730 462 3000 1720 1720 0. 0,00
4200 Återbetalning av bostadslån S
m.m.: ba :.8730168 «5602280. 4502280 +3002060 -—1500220..—33,32 4212 Återbetalning av lån för a : ue :
bostadsbyggande 8724840 - 5600000 —4500000 3000000 —-1500000 —-33,33 4213 Återbetalning av lån för | rt |
| bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer | 554 | 380 | : 380 | : oa 360. 720. —-5,26 | a | |
| 4214 Återbetalning av övriga | bostadslån. Boverket | 4774 | | 1900 | 1900 | 1700 | - -200 —-10,53 |
| 4300 Återbetalning av studielån: | 2337446 2486110 ++2525110 2590110 65 000 2,57 |
4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier 81 110 110 110 0 0,00 4312 Återbetalning av allmänna
studielån 2976 4000 4000 4000 0 0,00
| 4313 Återbetalning av studiemedel | 2334389 = 2482000 = 2521000 = 2586000 65 000 2.58 | |
| 4400 Återbetalning av energisparlån: | 487 626 300 000 300 000 300 000 | 0 0,00 |
| 4411 Återbetalning av energisparlån | 487 626 300 000 300 000 300 000 | 0 0,00 |
| 4500 Återbetalning av övriga lån: | 168512 109 270 130314 123 365 -6949 ——5,33 |
4514 Återbetalning av lån för
studentkårslokaler 166 180 200 180 -20 —-10,00 4515 Återbetalning av lån för
allmänna samlingslokaler 14872 6500 7000 6 500 -S00 —-7,14 4516 Återbetalning av utgivna startlän
och bidrag 5309 7000 5000 5000 0 0,00 4517 Återbetalning från
Portugalfonden 5821 5500 5500 5500 0 0.00
Bilaga 1.2
1991/92 1992/93 1992/93 1993/94 Förändring
Inkomsttitel 1992/93—1993/94
Utfall Statsbudget Prognos Prognos — - Belopp Procent
4519 Äterbetalning av stalens |
bosättningstän 390. 0 300 0 = 300 — 100,00 4521 Återbetalning av lån för | |
inventarier i vissa
specialbostäder 131 90 90 80 -10 —I1,iH 4525 Återbetalning av län för svenska
FN-styrkor 57659 40000 50000 45000 -5000 —10,00 4526 Återbetalning av övriga län 54 164 50000 62224 61105 -1119 .—-1,80 5000 Kalkylmässiga inkomster: -810 532 825800 . 14990 198 900 183910 1226,88 5100 Avskrivningar och amorteringar: 2178415 1004 300 1100 490 1128 900 28410 2,58
| 5110 Affärsverkens avskrivningar och | Ne | ||||
| amorteringar: | | 1235 000 | : 0 | 0 | u | 0 0,00 |
| 5113 Statens järnvägars avskrivningar | 0 | 0 | 0 | 0. | 0 0,00 |
5116 Statens vattenfallsverks
| amorteringar | 1235 000 | 0) | 0 0 0 0,00 |
| 5120 Avskrivningar på fastigheter: | 396683 | 0 210000 | 0 210000 -100,00 |
| 5121 Avskrivningar på fastigheter | 396 683 | (U| 210000 | 0 210000 —- 100,00 |
| 5130 Uppdragsmyndigheters | . | ||
| = komplementkostnader: | 86555 230 000 150.000 50 000 - 100.000 —66,67 |
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
komplementkostnader 50555 230 000 150 000 50000 100000 —-66,67 5140 Övriga avskrivningar: 460 177 774300 740490 1078 900 338410 45,70 5143 Avskrivningar på ADB- :
utrustning 442591 761 000 727190 1066000 338810 46,59 5144 Avskrivningar på
förrådsanläggningar för civilt
totalförsvar 17 286 13 300 13 300 12 900 -400 — —-3,01 5200 Statliga pensionsavpifter; netto: -3131776 —-230000 —-1137000 —930000 207000 —18,21 5211 Statliga pensionsavgifter, netto -3131776 == —-230000 -—1137000 -—-930 000 207000 —18.21 5300 Statliga avgifter: 142829 - 51500 51 500 0 —51 500 - 100,00 5311 Avgifter för företagshälsovård 142 829 51500 51500 0 —-51 500 —- 100,00 SUMMA INKOMSTER | 397725 288 381983513 379750702 344710598 —35 040 104 -9,23
Bilaga 1.3
Vissa tabeller | rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Bilaga 1.3
€£8/Z861 08ZI61 6L8LLT 8b8+ 66598- +$6/£66T SL[sIO TSE8SE 869075 861015 " 00S01+ = 9pETIT- I£OLLZ
T8/T861 TEIL9T vVITSET 90v9€T Tpel- ££089- £6/T661 suruxer STTISE 91TS6LS €£66LSS €ZSIZ+ — BBTB6T- -3Q
ÅN
AL8ZSST SBEZTSTT €8LVIZT SSp+ €6/T661 = PL6T8E O9TZTSP O99r6r O0S7T- — ILTOOT- 18/086T 1IS66S- 128pnq -SJeIS
O8/6L61 T6PZTET SLPTBI LIPI8I 8S01+ vP866F ZT6/T661 STLLOC ESPSLP — 8SLOS-
6L/8L6T1 P996T1 IPESST SO98ST pc BLIGE- 16/0661 LSPEOP ALSGLEV =— — 00SpE-
BLILL6TI E€TIZIT ZTGTLET I1TEE9ET 196+ GLIST 06/6861 E€SSTOP OPISGE 168L6€ 8pet €IDE+
LLII9L6TI O9EPOI SPSPIL GELPIT 901 PSPOT- 68/8861 LOLLIE O096P€E 9IZI96PE | 90 LOTISI+ | +
ILISLET PEG6GE6 8S9L6 ZTETL6 9öp+ PTLE 88/L861 TSSTEE 6999€€ 9IS89EE L8T LIE "UaBe[sUe
= SLIvLETI OGPZTL ALBTIES PblI6T8 €LT+T +S8S6901- L8/9861 SOTOTE 9Y9TSEE OIGGVEE. OLT+F T9TST-. I SJEUNBIIQ | : -. $6/€661-TL/TL6T Obp€vLIELGI GSPI9 T1T8SOL 8c60L Lv €6€6- 98/S861 660SLT TOGTIZTE TIVTTTE ZOS9- UdIes[[eJN
+ "ON9U'
ELITLET EAEISPS 8BILO9 S6TI9 9LP- SO0T9- SB/$861 965097 9IETLGTE 18TOCE bell OPSS9-
IOJ "AOYaqsyI3m
BUNHIJAM — IEU TLITLET OE€E8IS LGPSS OLSSS EL LI9E- +$8/E86I SI9TTTZ SI9TB6T TBBLOT €8E+ OOTLL- IE3UIU|[PYags3ejSUP
apuewwWoy3 suSJaBpnqsIe)s (uonisodsip (uonisodstp -s3ejsue
IOUOIY JaNPIY JPY
AP IeUALIIg pexsurnu AP pexsunu e3utufeyaq FULPULIOAT JT3JSWOFU] ATJJSTOYUJ BuIpupIog "I IJUOMNIA MN FESTEN INGeL I SeISUV PIIOA 1 SelSuUy PTIOY oples opIeSs "TULL, = = -) -)
TCO Am - An N am en a
C6/T66T STL 001 §O9 P8p 6SL 140 889 686 LL9I 9200 90€ E$0 SL OcTL 8rO £69 gå 8 100
Lt £9 190 EL BLP £T1 801 6 b6Z 9TT L6 IL 09 6r 9 b 5
= =
16/0661 L8p 698 €Z0O S65 L8G Opi 16S 6bT I92Z69T 068 6€€.88 T£0 ££0 0€8 €€EL 0£8 £S6
fOR 00T 6b7 €S LER Sit SOT OT ZIT 85 I9 IS I I
= — =
06/6861 €SS 695 o»vES OSb OUOPT t0S LI9S 96 oE€lT902 +v8L Spz $bz 969 OTT 1955 S€0O 899E
TOP 0€1 €TT LP 86 VO z6 IT LOT 69 6 £9 IS 8 +
- —
—
+68/8861 —LOLLIE ILB8 €c0O €18 009 6E0 8IC 125 STL €$9 958 9CT 6LT vbO viER 128 LS9E
TTT 107 EV 6KE 88 6L 8 bOT 86 Zz9 tr ES är z
++S88/L861 TSS 648 cTLVE€6Tl 102 699 T1TL 106 078 66L 058 1§9 80€ OIb VOL €£8L6 €£T67T 6EL
TE 66 6€ 9EE€ v8 ZL TI Z6I 16 09 OP ES OP S
vev |
: 829€ L8/9861 SOT +$+$9 OOK€8L 190 LITSEE 8c1 €€£0 S$60 p88 917 LEE TEE TI8 LST £TO Epp
mö
OTE 06 9+v 78 OL CI E8I 58 85 Or E9 OS OT S
|
+98/S861 660 0LS O9IC €T0 TOG 69L €S5T 915 6CI LITLL OCL c6T 605 9ST LES 918 por
|
oe SLT 89 HAL cr TTE vL 09 Or 9LI vS bb 99 Lv TI 9 b
> €S0 S8/r861 +S96S097 8I1€ LGLIHT I8+r LET L9I9 Tvz STb IZS$ ITV 600 9CT pEZT 9027 SL6 S99£L | T6/1661-78/T861 SL 8£ G6TE 1L 09 TT 891 69 LS. cr SL 9v €I ST
Ä
—
Z8E "Spe vg/€8G6I SIT SLO ÅLZI E9p SIT £88 995 LIT S06 08€ T9C T9T Ceir 0O0L O6OPI
| €9 09 : ITT €S HET €£€ BOT OL 9c bl ZST zS LE OP ZI L
:
—
ZurYAN
+€8/T861 0O8T 078 OI9 058 088 OS7 0IS Op6 OTI ” OSZ 09€ OTIS 002 050 OrpL Olv OIL
|
I6T cv 9TT ITE LLT £9 zS ZI LPI 65 Lv Or 8r +v€ 6 bv
|
vm
— —
EYSTUOUONA[edI
T8/T86T OET 066 O8P 099 091 078 060 O€L 0L9 06T OLT OlE OcL ObT 09T Och OS6 a LAT 8£ TOT 9z SET 09 6P TI bET SS SP bE Lz 61 L I II
"Jastad
SU3JaZpNqs)ejs apuedof J13UOINYNESULI
ISWEBJJ)
"INX9 J3puej Japue]
"PUL -SBULIFPSIOJ[ELIOS : (191pa1y
IaUUIeSYIDA IOJUEIPINYSSIEIS 13SWOHUI 13UNWWOY 191ISNJIOJEINJEA "Iouosy 12NEAS JOIUBIP[NYSSIPIS 123ULNSIAUJ IPBULISISJSUPLI] WOUI Won IYIBIN 1NLYS UOTNUUNSUOS [[eYSny
T3)SWOYUJ PjJASUPUIJ eIrjIOI
'7 UTOTY25 e3LIAQ IOJUPY IOJUPA
Iauofin EIYANpuJ TN INAeL EIN e3LIAOQ EILIAQ
BINLIS [LL IL
Ya0
900 894 bEL OcTI 979 6€5 6Sr 609 CLE€S 950 997 095 ber Cop 99C 98E8 905 £€I61T 08 058 LET BI OT vet -sJe3s uap[nys Pu[[ej JIOJUBI €Z 9c EP CS 65 19 19 85 z9 59 99 8 ET LIF L+ 7 Sr 8 E+ I+ JOH + + + - - + ed —
7c09 — YSPUE[ emjes TZL9v SES Löv Lv6 LIO 689 657 ECI LIG PSS LOTLS III PI8ST+ Z68 OCC OCI BLS OLLL+ 9£1 IZS5S9- SECO €£I0 Ly£ IT UBT -3N 79 18 TOT 6€ET OCT Bal OT €0T €8 EL HI+t 81+ IT+ 9EFt 81 8I- 00- O01- 91-
— — — — — — — — €SS 916 0168 €£6L — — — — — — — — €SSL+ €9£E6+F 9p6 €9LSI- -OIUOH -SNU uayqueq UP L 9 9 L-
— I apuereds SEJOPIRAWO
18R — — — — — — — — — veLS LIp8 — — — — — — — — — — bVZLS+F £69 LIV IL
0+
SSU T18L9E 8v8 €9or — STIE€T Spot OM — o—- — — 0LT vUEL” £€£6 ST9 €9p SIEE 0L0 SIZ O9b — — — 68/8861 -HEYS JeIXEA -WPeY -teW PR TI + O0E+ SE" [+ TI- ZI" €I+ bl- "UP|SUONLTLQOsIe1S
TFT — £€l6096L — — 0IL8S 00879 00088 61708 09918 00506 PeLSB8 SLIT TE9 — — OIL8SFT O6Ob 000 IBLL" IvybI 091 T6SS ff9I6 ISp LSv ”W'O'Id -PpINys Je[XeA ”JpIeAsdoxqut -SIEIS vET LTT Sö+ Tr 8b+ €6+ + + + +
"euSjrejnsgutugiddn
— — — — — — — — — — 8BPS 8Brc = — — — — — — — — — BYST+ 000€+ SYry -SpIe3 omuoN
Z 5 10J [Nn JUIesUaLIIÉ IEIXPA
— — — — €SE 805 £0S$ 0959 OLv £6€ 655 €££0 018 — — — €fSET SSIT6+ S66 LT Oc8I1I+ €C6 pE8S- vVLp LILL -uereds -SUPW MIV I OT 97 9€ 8v 19 Sc 65 99 STF OIl+ CI+ E+ SpersnuwnwsAu 2p + +
UPISUONEZI[gOsSYLI pia
CIN) — —
-4OJ "WW SOY vzE OSL -UTSJPIS 6LE 890 §95 0£0 L8E€ $66 90 568 €SE€ L8E 86p 689 LöpL Sp Efp9 ZT6£E- 885 68b 6cbrb 6CO 96 €9E 19sINNeInjeA -f8S 13U0T) UTT 420 Jap 9 L VI SI vi OI 8 8 €T 85 6Z SIT I T- SIF T 4 + + + + - + + +
"wu slo40g
-e31q0 LvEST LIL8BI v80 LVL 998 T89 TI9S vrzcO $80 9887: Ipbp rt 8c6 Oc LIEST €9900+ 6 vB O88EF LESI- Ob6 8619- vrår 9604 -Jeds -SUON [IN
Z6/1661
uej rg: 9c 1£ IE SE VE 67 bt Ol vt Ett rr Y20
- eINjeA 68/8861 — — — — — — UgfsuONe3:gO
-pINnys — -UtqIOj €901 €9T1 c€få 8BTE 8TE OcE OZTE OC Oc Of 9 9 OSCT- — 0€f6 SS — 8 — IT O8T — br OC-
-sjas saspp
ySpuepn
- 18/0861 - > 'w'O'14
- - -
— — — STT STT STO 050 9rz +$66 009 009 001 006 006 008 SCET 00078 0087 SZO8 9617 BPLOT r6E 0001 DOSE 0086 — 001 -awad -P31[q0 UejsUuON
u21eI3png apuedojalUel I USpInyssIeIs "ddojaq
TC tT 97 vt 9€ SS €S zS 85 8v 8r Lv Zz I - - - + + + + + + - +
— — = 009 009 009 009 00£ 009 Sv6 001 —,6£€0L80 — — — 009LE+ — O00SZC+ 000 00£6 O0£E SKE9 SST 9ST NPunuou -e311q0 ”I3uon -e81[q0 SYNA -SILIS suon Ar UTI LE LE Z9 8L 88 16 L6 821 91+ OE+ Ob+t SapIoJXog
SIEFIPN
Jans + + +
"I3sInyenj[eA apuedopn
8L8 LVO €€£ 8I£ 8S$ 668 9I9p6 6£6 S€6 CS8 €8L8IT — PIej3png £6b 691 987 STIOCL- OpI 6SSL €S68 LOOST- VODTZ- €80CI1- 890 — apuedo] ue[suonN sUWBU2g PA -2ULA -BIG90
APJIPG g8//.861
221e123pnq LIT OLT 107 68l TOZ £61 b8l 6901 BT 91 6 CS IE CI BL
UapINYSS)EIS
+ + + - - -
+ suorxog
896 989 STE 9£9 6SH SI0 837609 1Z9 ZTIL68S ISF 869979 c86 pun 088.09+ 8IL99+ 6£9 TIE €T8 9SS SETEIF LI 606L 9ISTL Ivö $v8Z Z66G] effamye
uapInys 1IRIDäpnq
-SJ2IS TSZT 61€ LOV C8r 6SS 965 L6S TBS OIL L8+ SL 9L+ 9E+ TII- tv+ våt
AR SJPW - - IeyY
3utIpue.o Jons = — Nn '£f — — — — — — — Jtela8png 06/686I "WO" JPäIpLI. 18/0861 T8/T86T €8/T861 +v8/€861 S8/v861 98/S861 L8/9861 88/L861 68/8861 T6/0661 ZT6/T661 18/0861 T8/T861 €8/T86I v8/E86T S8/v86GIT 98/S861 L8/9861 —8B8/LBG6I 68/8861 06/6861 16/066I Z6/1661 'Wro'j, uapinys
INAeL
PIA Ir
Innehållsförteckning
. Bilaga 1
Finansplanen
| 1 Inledning | 1 |
| 2 Bakgrund | 7 |
| 3 De internationella förutsättningarna | 10 |
| 4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 | 13 |
| 5 Finanspolitiken | 17 |
| 6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik | 33 |
| 7 Finanskrisen | 36 |
| 8 Arbetsmarknadspolitiken | 38 |
| 9 Tillväxtbefrämjande åtgärder | 41 |
| 10 Avslutning | 54 |
Statsbudgeten och särskilda frågor 1 Statsbudgetens och statens utveckling 56 2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna för myndigheterna 84 3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan
Bilagor Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
gotab 42585. Stockholm 1992
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993 ÖS
|A
[skar
. Kungliga hov- och slottsstaterna
Bil. 2 (första huvudtiteln)
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
A. Kungliga hovstaten
A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hov-
hållning
1991/92 Utgift 25 950 000 1992/93 Anslag 23 500 000 1993/94 Förslag 24 677 000 Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca 60 anställda inom hovförvaltningen.
Regeringen har medgivit att anslaget för innevarande budgetår får överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen av statsbesök m.m.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 677 000 kr.
I Riksdagen 19903. 1 saml. Nr 00. Bilaga 2
Bil. 2
B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
1991/92 Utgift 28 249 533 1992/93 Anslag 26 150 000 1993/94 Förslag 29 422 000
Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas
även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet, Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del
visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för
Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal för
drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett
skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten.
Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståthållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de kungliga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enligt
Ståthållarämbetet anslagsbehovet för oförändrad verksamhetsnivå.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen
inom Ståthållarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar med anledning av detta följande. Önskemål har framförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla
aktiviteter inom ämbetet, dvs. förutom av den rent anslagsfinansierade verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsmedel, slottsbodar, grusmedelsfond m.m. I samband med en omorganisation av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekono-
mi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya
rutinerna är helt intrimmade till ingången av budgetåret 1993/94. Djur-
gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår till att motsvara det statliga budgetåret.
Föredragandens överväganden
Bil. 2
Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneomräkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla verksamhetsvolymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan till propositionen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att förorda ett tilläggsbudgetanslag på samma belopp redan för innevarande budgetår. Det skall därefter vara möjligt att bedriva verksamheten utan sådana anslagsöverskridanden som varit ofrånkomliga de senaste åren. Jag har vidare med tillfredsställelse noterat Ståthållarämbetets åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter.
Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr.
B 2. Kungliga husgerådskammaren
1991/92 Utgift 9 663 535 1992/93 Anslag 10 600 000 1993/94 Förslag 11 127 000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgerådskammaren de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutkigen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för representation o.dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.
I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår tillförts ökade resurser för detta ändamål.
I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 begär nu Husgerådskammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade
vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk. Bil. 2
Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens framställning om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 000 kr, varav 1 100 000 kr i engångsanslag.
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 127 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. På
grund av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 11 127 000 kr.
Register
Bil. 2
1 ÅA. Kungliga hovstaten 1 1. Hans Maj:t Konungens och det
Kungliga husets hovhållning 24 677 000
24 677 000
2 B. Kungliga slottsstaten
| 2 1. De kungliga slotten: Driftkostnader | 29 422 000 |
| 3 2. Kungliga husgerådskammaren | 11 127 000 40 549 000 |
| Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna | 65 226 000 |
gotab 42647, Slockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 3
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
I Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
Justitiedepartementet
| Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågorna under punkterna 2 och 3, statsrådet Laurén.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1 Allmänt
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rätts-
tryggheten
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är av avgörande betydelse för rättssamhället. Departementets ansvarsområde utgör vad man kan kalla rättsstatens kärnfunktioner. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som 'styr polisens och åklagarnas verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. 'domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.
Verksamheten på Justitiedepartementets område är grundläggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodose den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. De nödvändiga förnyelsearbetena inom den offentliga sektorn berör också rättssamhället. Ambitionen är att även i tider av resursknapphet förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
1.2 Förnyelsen av rättssamhället
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare. - Grundlagsskyddet för äganderätten och närings- och yrkesfrihe-
ten samt ökad domstolskontroll av normbeslut och förvaltnings-
beslut utreds. - Grundlagsändringar inför ett svenskt EG-medlemskap förbereds. - Domstolsväsendet reformeras.
-Brottsbekämpningen effektiviseras och brottsoffrens ställning stärks.
-Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i centrum.
På Justitiedepartementets ansvarsområde pågår ett omfattande arbete som
syftar till att i väsentliga delar reformera rättssamhället. Många av de aktuella reformfrågorna, bl.a. de som rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet, härrör från initiativ som har tagits efter regeringsskiftet år
1991. Vissa frågor har sin bakgrund i den ökande internationaliseringen, där Sveriges samarbete med EG-staterna står i förgrunden. Andra hänger
samman med sådana faktorer som intresset att bekämpa brottslighet med
största möjliga effektivitet samt att utnyttja rättsväsendets instanser, på
rationellast möjliga vis i en tid då resurstillskott knappast är att räkna
med. Sammantaget innebär reformarbetet att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt.
Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor,
som senare kommer att behandlas mera i detalj.
Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av grundläggande
betydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika uttryckligt sätt i det svenska grundlagsskyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som i andra länders konstitutioner. Fri- och rättighetskom-
mittén har därför fått i uppdrag att överväga frågan om regeringsformens bestämmelser kan byggas ut på denna punkt. I uppdraget ingår också att överväga om det s.k. lagprövningsinstitutet kan förstärkas och domstolskontroHen av normbeslut och förvaltningsbeslut kan utökas. Här finns ett
samband med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer
krav på domstolsprövning av frågor som hos oss hittills prövats enbart av andra myndigheter. Än mer samband med integrationsarbetet har det
uppdrag som lämnats Grundlagsutredningen inför EG. Denna kommitté
undersöker behovet av grundlagsändringar med anledning av ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén behandlar också frågor om riksdagens
medverkan i ett EG-samarbete och om val i Sverige till Europaparlamen-
tet. Här kan vidare nämnas den kommitté som utreder frågan om ett ökat
inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skulle
ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka som skall represen-
tera dem i de politiska församlingarna. Bilaga 3
Domstolsväsendet skall stå väl rustat inför framtiden. Ett omfattande översynsarbete syftar till att se till att domstolarna kan utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse av flera olika anledningar. Den enskilde skall kunna få sin sak behandlad på ett så rättssäkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och
för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolarna för
tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomsto-
larna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det
gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter, körkort eller annat som påverkar hans levnadsvillkor. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden är goda.
Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att
med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att
detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som delvis hänger samman med internationaliseringen på rättsområdet. Därför
förbereds nu åtgärder för att överföra uppgifter som inte består i
rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och förvaltnings-
domstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande,
begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på
rättssäkerhetskraven samt nedbringa antalet specialdomstolar till ett minimum. För åklagarväsendet prövas förändringar med liknande syften.
Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens.
En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att
straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmakterna måste reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den enskilde. Jag tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott.
Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och
konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljds-
systemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av särskilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. En bred översyn av påföljdssystemet i stort och beträffande ungdomar görs
1 Straffsystemkommittén och Ungdomsbrottskommittén. Polisen har en central roll i' rättssamhället. Det är viktigt att arbetet med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare med kraft. Polisen måste bli mer synlig i samhället. Samtidigt måste den brottspreventiva och brottsutredande verksamheten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. En del i detta arbete är att en översyn skall göras av kriminalpolisens organisation.
förändringsarbete vid kriminalvårdsanstalterna och häktena. Arbetet syftar Bilaga 3 till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. En genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform pågår i fängelseutredningen. Utvecklingsarbete inom frivården är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
Gärningsmännen har länge stått i centrum i kriminalpolitiken, och brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågorna fått starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer har gjorts i syfte att stärka ställningen för den som utsatts för brott. Det finns all anledning att fortsätta detta arbete.
Inom civilrätten har den svenska lagstiftningens anpassning till EESoch EG-rätten varit en dominerande arbetsuppgift under det gångna året. Som exempel på ny lagstiftning som är föranledd av den europeiska integrationen kan nämnas lagändringar som avser utlänningars rätt att förvärva fast egendom och att ha befattningar och äga aktier i aktiebolag samt nya lagar om handelsagentur, konsumentkrediter och paketresor.
För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse. Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika åtgärder beträffande bostadslagstiftningen. Arbetet med att öka möjligheterna att äga sin bostad fullföljs genom förslag till nya lagändringar som gör det lättare för de boende att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter.
Vidare kommer att föreslås lagändringar som stärker hyresgästernas ställning, bl.a. genom ändringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet. Vidare skall åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemet med störande hyresgäster.
1.3 Internationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet
och inför ett EG-medlemskap.
- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella
organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.
Under det senaste året har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s
rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES-avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts Bilaga 3
av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex.
när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-
avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga
lagändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under 1993.
De förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt med-
lemskap i EG har också stor aktualitet på grund av Sveriges medlems-
ansökan. Flera olika utredningar arbetar nu med frågor som hör samman
med detta.
Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet
till EG får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella
organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är t.ex. fallet inom Europarådet (miljöskaderätt) och olika organ inom FN-systemet -- TAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt),
UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete
pågår också inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för internationell privaträtt (internationella adoptioner), UNIDROITT (återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar.
Atomansvarighetsfrågorna har särskilt accentuerats i anslutning till
pågående kärnsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjetunionen. Flertalet Östeuropeiska stater har inte anslutit sig till
Wienkonventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och
Wienkonventionerna. Detta förhållande innebär för närvarande svårig-
heter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt
som innebär direkta tekniska förbättringar och installationer av säker-
hetsutrustning i de Östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågorna
bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med
särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna Sovjet-
unionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit
av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har
tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska
länderna. Denna rättslikhet är enligt min mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom
EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG torde också nya förutsättningar för ett. allt fastare nordiskt lagstiftningssamarbete
föreligga.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, immaterialrätt och
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- Bilaga 3 lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncentrerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kontakter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rättsutvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
Det har också förekommit ett omfattande antal kontakter mellan företrädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltiska staterna. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har förekommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det gångna året på olika sätt förberett ett biståndsprogram för utveckling av polisorganisationerna i de tre baltiska staterna. Programmen kommer att ha sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfattar även viss materiell hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska staterna.
De nordiska justitieministrarna har enats om att bjuda in de baltiska justitieministrarna till ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte under 1993. Mötet kommer att äga rum i Sverige under augusti månad. Kontakter har också aktualiserats mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett för de tre baltiska staterna gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor.
Bilaga 3 2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Några huvudpunkter: - Utredningsarbetet beträffande behovet av grundlagsändringar inför EG avslutas. - En parlamentarisk kommitté utreder frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter, inkorporering av Europakonventionen samt ökade möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut. - Frågorna om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria nomineringsrätten öÖvervägs av en parlamentarisk kommitté.
Sverige har historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet. Endast som medlem i de Europeiska gemenskaperna (EG) kan vi fullt ut delta i detta samarbete, och sommaren 1991 ansökte Sverige formellt om medlemskap i EG.
EG:s medlemsländer har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogenhetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga för ett svenskt EG-medlemskap. För att överväga denna och de andra grundlagsfrågor som ett medlemskap skulle aktualisera tillkallades (Dir. 1991:24) sommaren 1991 en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1991:03), vilken antagit namnet Grundlagsutredningen inför EG. Kommittén beräknas kunna slutföra sitt arbete i början av år 1993, och en proposition skall då i enlighet med 8 kap. 15 § regeringsformen kunna föreläggas riksdagen senast nio månader före 1994 års riksdagsval, dvs. i december 1993.
Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) utreder frågan om grundlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings- och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir. 1991:119) också överväga frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. Inkorporering i Sverige av Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlar. Avsikten är att förslag om förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättigheter skall läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fatta ett första beslut om dessa grundlagsändringar under innevarande valperiod.
Medborgarna bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och : kommunala beslutande församlingar. Personvalskommittén (Ju 1992:02) har till uppgift (Dir. 1991:121) att lägga fram förslag som inom ett riksproportionellt valsystem medför ett ökat inslag av personval.
Eftersom det visat sig möjligt att på ett otillbörligt sätt utnyttja den fria nomineringsrätten har kommittén getts i uppdrag att också överväga Bilaga 3 möjligheterna att förhindra ett sådant missbruk. Utredningsarbetet beräknas vara avslutat 1 början av år 1993.
Även Vallagsutredningen (Ju 1991:02) arbetar med valfrågor. En särskild utredare har sålunda sett över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt (Dir. 1991:13, Dir. 1992:49). Vallagsutredningen avgav nyligen ett delbetänkande (SOU 1992:108) VAL - Organisation, Teknik, Ekonomi, vilket remissbehandlas för närvarande, En proposition planeras föreläggas riksdagen under våren 1993. Utredningens fortsatta arbete sker under parlamentarisk medverkan.
Malmöhus län är för närvarande indelat i två valkretsar för val till riksdagen, nämligen fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner) och länsvalkretsen (resten av länet). Regeringen har i dag beslutat om proposition till riksdagen i vilken det föreslås att Malmöhus län delas in i tre geografiskt sammanhängande valkretsar: en för Malmö kommun samt en nordlig och en sydlig. Den nya valkretsindelningen är avsedd att tillämpas första gången vid 1994 års riksdagsval.
2.2 Offentlighet och sekretess
Några huvudpunkter: - Sekretesslagen justeras i begränsad utsträckning med anledning av EES-avtalet. - Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetillsättningsärenden och barns tillgång till uppgifter om biologiska
föräldrar.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från Justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under 1992.
Med anledning av EES-avtalet har det inom departementet under 1992 utarbetats en promemoria rörande ändringar i sekretesslagen. Promemorian har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop. 1992/93:120). I propositionen föreslås vissa begränsade justeringar av sekretesslagen i syfte att uppfylla de krav som avtalet ställer. Riksdagen har nyligen antagit lagförslaget (bet. 1992/93:KU 11, rskr 1992/93:77).
Vidare fortgår inom departementet arbetet med en promemoria som
anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990/91:KU10, rskr. Bilaga 3 30), sekretess i tjänstetillsättningsärenden, barns tillgång till sekretess-
belagt material rörande biologiska föräldrar (1989/90:KU8y,
1989/90:S0U28 och 1990/91:KU10 p.11), konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skatteförvaltningen
beträffande konkursgäldenärer och sekretess i vissa regeringsärenden. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1993. I anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag
(1990/91:KU38) uppkom vissa frågeställningar rörande sekretess. Dessa frågor är nu föremål för utredning 1 Lokaldemokratikommittén (C
1992:01).
2.3¶Datalagsfrågor
En huvudpunkt: - Datalagsutredningen kommer att lämna ett förslag till en ny datalag i början av år 1993.
År 1989 tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (Dir. 1989:26). Utredningen, som har antagit namnet Datalagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt
tillsyn - huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida datalag,
vilka skulle kunna tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet. År 1991
avlämnade utredningen <delbetänkandena Personregistrering inom
arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena (SOU 1991:21) och Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området (SOU 1991:62). De tre betänkandena har remissbehandlats. Utredningen slutför nu sitt arbete genom att utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande EG-direktiv om skydd för den personliga integriteten. Detta
arbete sker under parlamentarisk medverkan med sikte på att bli slutfört
1 början av år 1993.
2.4 Förvaltningsrätt
Bilaga 3
Några huvudpunkter: - Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. - JK:s arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som kan uppstå mellan de olika arbetsuppgifterna.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp 1 enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, KU12, rskr. 51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta kommer att departementens arbete, under samordning av Statsrådsberedningen, med översynen av instansordningen i de ärendegrupper lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegrupper aktualiseras även av den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som utreds av Fri- och rättighetskommittén. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara utformad på området.
Mot bakgrund av bla. ett tillkännagivande av riksdagen (1989/90:KU15, rskr. 109) pågår en översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. vilken görs av en särskild utredare. (Dir. 1991:110). I enlighet med riksdagens beslut är översynen inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter men även på en renodling av verksamheten. Utredarens arbete beräknas vara avslutat i början av år 1993.
3¶Civilrätt Prop.:1992/93:100 Bilaga 3
3.1 Allmänt
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de två senaste åren i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk
civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad
gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och ändringar i hemförsäljningslagen). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen och införandet av en produktansvarslag). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. fastighetsrätt och aktiebolagsrätt.
De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs
genom det s.k. EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i
stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet får anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid
lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som
skall ske på associationsrättens område.
I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är
avklarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresurserna' på civilrättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reformbehovet på bostadslagstiftningens område i blickpunkten men det finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2¶Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter: - En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköp-
lagen och konsumentjänstlagen pågår. - Andra delar av konsumenträtten anpassas till EG:s regelverk. - En ny fastighetsmäklarlag förbereds.
Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde 1i kraft den 1 juli 1986. Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den I januari 1991. Med anledning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och 1991/92:LU7 och 24) pågår inom Justitiedepartementet ett arbete med en översyn av vissa av reglerna i de nämnda lagarna och reglerna om lösöreköp. Som ett led i översynen äger en hearing rum i december
1992. Som redan har framhållits (se avsnitt 3.1) har lagstiftningsarbetet på
senare tid dominerats av frågan om att anpassa svensk rätt på vissa områden till EG:s regelsystem. Detta gäller i särskilt hög grad på det
konsumenträttsliga området. Inom EG har man ägnat stort intresse åt konsumentskyddsfrågor. Det finns ett stort antal EG-rättsakter som rör Bilaga 3 det konsumenträttsliga området. Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att införliva EG:s regler på det området med svensk lag. Detta åtagande har gett upphov till ett antal lagstiftningsärenden inom Justitiedepartementets område.
En ny konsumentkreditlag (1992:830), ändringar i hemförsäljningslagen (1981:1361) och en ny lagstiftning om s.k. paketresor har antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1993. Dessa lagändringar medför väsentliga förstärkningar av konsumentskyddet på de berörda områdena. .
Riksdagen har också beslutat om ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Även i detta fall är det fråga om en anpassning till EG:s rättssystem. Ändringarna innebär bl.a. att utländska kreditupplysningsföretag får möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Ändringarna i kreditupplysningslagen baserades på ett förslag av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991:69). Den utredningen arbetar nu vidare med andra frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när.
En annan utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5).
En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen, som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslagskommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av den kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
I departementspromemorian (Ds 1992:87) Ny fastighetsmäklarlag föreslås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätta den sedan 1984 gällande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syftar bl.a. till en effektivisering av registrerings- och tillsynsfunktionerna samt en skärpning av kraven på den som söker registrering som fastighetsmäklare. Förslaget innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet.
3.3 — Ersättningsrätt
Bilaga 3
Några huvudpunkter: - Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Ett delförslag
remissbehandlas för närvarande. - Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över. - En reformering av försäkringsavtalsrätten förbereds.
Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna om produktansvar.
På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott. I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Sedan hösten 1989 arbetar en parlamentarisk kommitté med att göra en översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03, dir. 1989:52). Kommittén väntas redovisa resultatet av sina överväganden under 1993.
Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar Sverige 1 det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning.
Inom FN:s sjöfartorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.
När det gäller atomansvar deltar Sverige i det internationella arbete med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atomenergiorgan IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Avsikten är att en konferens om revision av Wienkonventionen skall äga rum under hösten 1993. Inom OECD:s atomenergiorgan NEA följs arbetet inom IAEA samtidigt som en modernisering av den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete.
Under våren 1989 anordnade Justitiedepartementet en hearing som ett första led i en allmän utvärdering av trafikskadelagen. Några av de synpunkter som framfördes vid hearingen har behandlats i = prop. 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s
regelverk m.m. Det gäller bl.a. frågan om införandet av en självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Riksdagen har fattat Bilaga 3 beslut i de frågor som rör EG-anpassningen men däremot ännu inte
beslutat i de övriga frågor som behandlas i propositionen.
På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger försäkrings-
rättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag
och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att omarbeta de förslag som kommittén lagt fram, bl.a. med hänsyn till den internationella utveck-
lingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommittéför-
slagen. En redovisning av resultatet av departementets arbete bedöms kunna ske under 1993.
Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar övervägs 1 Justitiedepartementet. Frågan har
diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.
3.4 — Bostadslagstiftningen
Några huvudpunkter: - Enskilda hyresgäster ges rätt att stå utanför det kollektiva hyres-
förhandlingssystemet.
- Ytterligare förslag läggs fram för att underlätta övergång från
hyresrätt till bostadsrätt. - Det skall bli lättare att vräka hyresgäster på grund av störande
beteende.
På bostadslagstiftningens område utarbetas nu inom Justitiedepartementet två promemorior som inom kort sänds ut på remiss. Den ena behandlar hyresgästers rätt att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet och att i stället själva få förhandla med hyresvärden. I promemorian
behandlas dessutom frågan om att det skall kunna finnas flera olika förhandlande hyresgästorganisationer som företräder hyresgäster i ett och samma hus. Förslagen i promemorian i dessa delar får konsekvenser
också för den s.k. förhandlingsersättningen. Promemorian behandlar också vissa hyreslagsfrågor. Bla. föreslås att de allmännyttiga bostadsföretagens hyror inte längre skall utgöra förstahandsnorm vid
hyressättning. Hyrorna i det privata fastighetsbiståndet kan därmed komma att få lika stor betydelse vid hyressättningen. I den andra promemorian föreslås lagändringar i syfte att ytterligare
underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt. Bl.a. föreslås en ny ordning som innebär att en säljare av en fastighet som förvärvas av en bostadsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt skall kunna "ligga kvar” 1 fastigheten genom att förvärva en option till bostadsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatta
också fastigheter som är taxerade som småhus.
riksdagen föreslås att det minsta antal medlemmar som krävs för en Bilaga 3 ekonomisk förening eller en bostadsrättsförening skall sänkas från fem till tre. Även en sådan lagändring är ägnad att underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt.
I Justitiedepartementet pågår arbete på en lagrådsremiss med förslag om ändringar i hyreslagstiftningen. Ändringarna bygger på vissa av de förslag som lagts fram i hyreslagskommitténs betänkande (SOU 1991:96) Ny hyreslag. De frågor som behandlas i lagrådsremissen gäller vräkning av hyresgäster på grund av bristande betalning eller störande beteende, avstående från besittningsskydd, borttagande av den s.k. treårsspärren för byte av lägenhet samt ansvaret för tidigare hyresgästs skulder. Förslagen i lagrådsremissen kommer bl.a. att innebära att det skall bli lättare att vräka störande hyresgäster.
Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också andra upplåtelseformer, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägenheter. Den senare frågan kommer att redovisas i en departementspromemoria.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Några huvudpunkter:
- Utlänningar får fr.o.m. den 1 januari 1993 rätt att fritt förvärva
fastigheter i Sverige med visst undantag beträffande fritidsfas-
tigheter.
- Möjligheterna att bilda små jordbruks- och skogsbruksfastigheter
utvidgas.
- Ett förslag till lagstiftning om skydd för jordbruksarrendatorers
investeringar remissbehandlas för närvarande.
- Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet övervägs.
Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En proposition om det (prop. 1992/93:71) har nyligen antagits av riksdagen. Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1993, innebär att den nuvarande förvärvskontrollen i huvudsak avskaffas. Endast beträffande fritidsbostäder skall det i fortsättningen gälla vissa förvärvsrestriktioner.
Sedan lång tid har ett omfattande reformarbete bedrivits på fastighetsbildningens område. Riksdagen har nyligen på grundval av prop. 1991/92:127 beslutat om betydande ändringar i bl.a. reglerna om fastighetsreglering. Nu övervägs vissa ytterligare ändringar i fastighetsbildningslagen, vilka syftar till att göra det lättare att bilda små jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:125) Fastighetsbildning för lands-
17 2 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 3
En framställning från kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid Bilaga 3 omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
På jordabalkens område har riksdagen nyligen -- på grundval av proposition 1992/93:6 -- beslutat om vissa ändringar i de grannelagsrättsliga reglerna. Ändringarna innebär att tomträttshavare i dessa
sammanhang i huvudsak likställs med fastighetsägare. Vidare har
riksdagen nyligen antagit en proposition (prop. 1992/93:23) där det föreslås vissa kompletteringar av reglerna om tillbehör till fast egendom.
Dessa lagändringar i jordabalken träder i kraft den 1 januari 1993.
Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänkande (SOU 1991:81) av leasingutredningen. Betänkandet har
remissbehandlats. Remissutfallet visar att någon lagstiftning i enlighet
med utredningens förslag inte bör ifrågakomma, Inom Justitiedepartementet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anledning att avvakta med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor
föreligger. Arrendekommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU
1992:109) Investeringar och andra arrenderättsliga frågor. I betänkandet
presenteras bl.a. ett förslag till lösning av den länge diskuterade frågan
om hur en jordbruksarrendator skall kunna få ett rättsligt skydd för sina
investeringar på arrendestället. Betänkandet, liksom det av kommittén tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1991:85) om friköpsrätt vid s.k.
historiska arrenden, är nu föremål för remissbehandling.
År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om
det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Utredaren fann emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en
sådan reform. I stället utarbetas nu inom Justitiedepartementet en promemoria rörande ett papperslöst inteckningssystem m.m., där en något
mindre långtgående reform på fastighetspanträttens område kommer att
föreslås. Promemorian, som-också tar upp förslag till rationaliseringar på inskrivningsrättens område, kommer inom kort att sändas ut på remiss.
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Bilaga 3
Några huvudpunkter: - Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk. - En proposition med förslag till lag om stiftelser läggs fram. - Frågan om möjligheten att bilda enmanshandelsbolag övervägs.
Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973 - 1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika tillfällen.
I enlighet med Sveriges åtaganden i EES-avtalet har aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som ett led i EG-anpassningen har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosättning inom EES. |
Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, aktiebolagskommittén (Ju 1990:08, dir. 1990:46, 1991:89 och 1991:98) som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU . 1992:83) Aktiebolagslagen och EG, vilket innehåller förslag till en anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privata aktiebolag) samt att aktiekapitalet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kr. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition på grundval av betänkandet kommer att avlämnas under 1993.
Aktiebolagskommittén skall. även överväga bl.a. frågor som rör: aktiebolagets finansiella instrument, aktiebolagens organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier.
En lagrådsremiss med förslag till lag om stiftelser beräknas kunna överlämnas till lagrådet under våren 1993. Lagförslaget innehåller en omfattande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt regler om den offentliga tillsynen över stiftelserna. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen hösten 1993.
I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen, föreslås att det minsta antalet medlemmar som en ekonomisk förening -- eller en bostadsrättsförening -- får ha skall sänkas från fem till tre.
Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se riksskatteverkets rapport 1987:8).
På handelsbolagsrättens område övervägs inom Justitiedepartementet
1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 Bilaga 3 om enmanshandelsbolag). En proposition med förslag till nya regler på detta område kommer att avlämnas till riksdagen under 1993. Redovisningskommittén har till uppgift att göra en Översyn av redovisningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) även fått i uppgift att -- om nödvändigt med förtur -- lägga
fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som
föranleds av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén utreda även frågan om bokföringsnämndens ställning.
3.7 Immaterialrätt
Några huvudpunkter:
- Svensk immaterialrätt anpassas till EG:s regelverk. - Förslag om ändringar i upphovsrättslagen läggs fram. - Genteknikberedningens betänkande remissbehandlas.
Med anledning av prop. 1992/93:48 har riksdagen nyligen beslutat om omfattande ändringar i den immaterialrättsliga lagstiftningen. Ändringarna har gjorts för att anpassa svensk rätt på detta område till EG:s rättssystem.
EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli
gällande för Sverige. Detta kommer att bli föremål för överväganden och förhandlingar från fall till fall. För närvarande pågår arbete inom EG på olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.
EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedelspatent. Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (dnr 92-3397) som behandlar frågan om införlivande med svensk rätt av ett sådant beslut. Promemorian har
remissbehandlats och förslagen i den övervägs nu inom Justitiedepar-
tementet.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa
skillnaderna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplomatkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet
hölls år 1991. Diplomatkonferensen kommer att fortsätta våren 1993.
Upphovsrättsutredningén lämnade år 1990 sitt slutbetänkande (SOU
1990:30). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten. Betänkandet har remissbehandlats. En proposition i
ärendet kommer att föreläggas riksdagen under 1993.
Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med
produkter har fortsatt under år 1992. Sverige har följt arbetet med detta Bilaga 3 ämne och andra immaterialrättsliga frågor som behandlas inom ramen för GATT-förhandlingarna (Uruguayrundan).
Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Inom Justitiedepartementet övervägs också möjligheterna att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd.
Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från miljösynpunkt och etisk synpunkt. För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta tillsattes år 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användningen av gentekniken. Beredningen överlämnade i september 1992 sitt betänkande (SOU 1992:82) Genteknik - en utmaning och slutförde därmed sitt uppdrag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I mars 1991 antogs en reviderad text till den internationella växtförädlarrättskonventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten kommer att kräva. Inom ramen. för GATT-förhandlingarna har frågor om immaterialrättsligt skydd för bioteknik-uppfinningar intagit en framträdande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka Sverige är medlem har dessa frågor diskuterats, bl.a. i arbetet på FN-konventionen om biologisk mångfald.
3.8 Transporträtt
Två huvudpunkter:
- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.
- Det internationella arbetet rörande en översyn av reglerna om
oljeskador till sjöss fortsätter.
Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utredningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om :godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remissbehandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom Justitiedepartementet i nordiskt samarbete.
På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 undertecknade den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom
ningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Bilaga 3 Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen. Inom Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrument på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid. sjötransport av farligt gods fortsätter.
En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Vid en diplomatkonferens i november 1992 beslutades om en höjning av ersättningsbeloppet enligt det internationella ersättningssystemet på . området. Avsikten är att det lagstiftningsarbete som därmed aktualiseras skall göras till föremål för nordiska överläggningar i januari 1993.
För närvarande förbereds inom departementet en lagrådsremiss angående ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. Ändringarna är föranledda av ändringar, beslutade 1990, i den bakomliggande konventionen, COTIF.
De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin helhet.
Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik fortsätter.
3,9 Familjerätt
Några huvudpunkter:
- Åtgärder har vidtagits för att motverka olovliga bortföranden av
barn.
- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den
internationellt privaträttsliga regleringen.
- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.
- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta
reformarbetet.
Merparten av det reformarbete som nu pågår på familjerättens område rör föräldrarättsliga frågor.
I prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabalkens regler om umgänge med barn. Förslaget innebär att det införs en uttrycklig bestämmelse om att domstolen, när den bedömer en umgängesfråga, skall beakta risken för att barnet i samband med utövandet av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller
I ett betänkande (SOU 1988:40) från förmynderskapsutredningen, som Bilaga 3 har remissbehandlats, föreslås förenklingar i reglerna om förvaltning av omyndiga barns egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet. |
Också reglerna om adoption har setts över av förmynderskaps-
utredningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu
inom Justitiedepartementet.
På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. Statskontoret avses få i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem. En parlamentarisk kommitté (Ju 1991:01,
dir. 1991:6) har samtidigt i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Båda uppdragen kan väntas bli
redovisade under 1993. Den sistnämnda utredningen skall också överväga frågan om det bör införas en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. I departementspromemorian (Ds 1992:94) Behörighet att förrätta vigsel inom andra trossamfund än svenska kyrkan m.m. föreslås vissa förenk-
lingar i de nuvarande reglerna om vigselrätt. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepar-
tementet. En proposition till riksdagen i ärendet beräknas kunna lämnas
under våren 1993.
I prop. 1992/93:148 har regeringen föreslagit regler som gör det möjligt att åstadkomma enskild egendom genom ett förmånstagarförordnande i försäkring. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den
internationellt privaträttsliga regleringen.
En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av Familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella
familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt
privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående
delar av detta betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget
behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrågor som
tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslut-
ning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den internordiska familjerättsliga regleringen. I den tidigare nämnda prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit nya regler om förfarandet enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflytt-
ning av barn. De föreslagna reglerna syftar till att, med bibehållande av
skyddet för barnen, effektivisera förfarandet.
Bilaga 3 4,1 Domstolsväsendet
Några huvudpunkter:
- Förändringar av de allmänna domstolarnas och de allmänna
förvaltningsdomstolarnas organisation förbereds.
- Försäkringsöverdomstolen avskaffas.
- Frågan om Övriga specialdomstolars framtid bereds vidare.
- Domstolsverkets roll förändras.
Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tidvis tilltagande personalförsörjningsproblem. Som ett-led i en förutsättningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsendet utarbetades och remissbehandlades departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Nästa steg var att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06) redovisade i början av 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet.
Betänkandet innehåller olika förslag som tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp omprövning, överklagande och instansordningen och vissa processrättsliga frågor. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen prövas för närvarande i Justitiedepartementet. Redan nu vill jag dock ange att inriktningen på detta arbete är att i viktiga delar förbereda ett genomförande av huvuddelar av förslagen. Det innebär att åtgärder förbereds för att Ööver-föra uppgifter som inte består 1 rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande samt begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven.
I ett särskilt hänseende vill jag dessutom närmare ta upp vissa av utredningens förslag som är av principiell betydelse för det fortsatta beredningsarbetet. 1 betänkandet konstateras att principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans är genomförd för de allmänna domstolarna och att det endast är ett begränsat antal måltyper som avviker från det mönstret. Det gäller framför allt utsökningsmålen som prövas av hovrätt som första instans. I denna del lägger utredningen fram ett förslag som innebär att målen skall starta i tingsrätt.
ingen enhetlig instansordning. Den största delen av antalet mål prövas Bilaga 3 visserligen av länsrätt som första domstolsinstans men majoriteten av de målgrupper som prövas av kammarrätt börjar där. Enligt Domstolsutredningen bör en principiell utgångspunkt vara att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningen föreslår därför att den första domstolsprövningen av vissa uppräknade mål skall ske i länsrätt i stället för i kammarrätt. Det gäller bl.a. kriminalvårdsmål, kommunalbesvärsmål och vissa länsstyrelsemål såsom byggnadsmål och hälsoskyddsmål. Den föreslår vidare - utan att lägga fram några lagförslag i denna del - att länsrätt i princip skall vara den första domstolsinstansen i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion. Förslaget har genomgående fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen.
Jag anser för egen del att Domstolsutredningens principiella utgångspunkt är den riktiga och att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans också inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att många måltyper börjar i kammarrätt har till stor del sin historiska förklaring. Vid 1971 års förvaltningsreform fanns det egentligen bara två förvaltningsdomstolar, nämligen Regeringsrätten och den dåvarande Kammarrätten med hela riket som domkrets. Det. var genom denna reform som kammarrättsorganisationen började byggas ut och i princip fick samma målområde som Regeringsrätten. Trots att det numera finns en underrättsorganisation som består av 24 länsrätter har mycket få måltyper flyttats från kammarrätt till länsrätt. En ändrad instansordning som innebär att förvaltningsdomstolsprövningen som regel startar i länsrätt innebär att länsrätterna blir allmänna förvaltningsdomstolar i ordets rätta bemärkelse och att förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs. En principiell ordning med länsrätt som första instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstolarna behöver dock inte gälla för samtliga måltyper. Den fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag får visa om det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag. Under beredningen kommer jag också att ta ställning till olika synpunkter som under remissbehandlingen framförs på vissa enskildheter i Domstolsutredningens förslag. Jag har siktet inställt på att under år 1993 presentera mina förslag i dessa delar i en eller flera propositioner.
Enligt min mening är det emellertid av flera skäl angeläget att redan : nu ta ställning till den principiella frågan om instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ett skäl är de nya förvaltningsdomstolsmål som allteftersom tillkommer som en följd av Sveriges närmande till EG och där det enligt min mening vore olyckligt om dessa mål under en övergångstid förs till kammarrätt som första domstolsinstans för att sedan flyttas till länsrätt. Ett annat skäl är att en förändrad instansordning får organisatoriska konsekvenser, som behöver förberedas
ordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som jag nu har redovisat.
Domstolarnas organisation har, efter det att regeringen återkallat
Domstolsutredningens uppdrag i denna del, utretts inom Justitiedepartementet och redovisats i departementspromemorian (1992:38) Domstols- Bilaga 3 väsendet - Organisation och administration i framtiden. Arbetet har bedrivits utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter
än som följde av Domstolsutredningens direktiv. Bl.a har det innefattat
frågor om specialdomstolarnas och Domstolsverkets framtid.
Departementspromemorian har utarbetats mot bakgrund bl.a. av Domstolsutredningens förslag och omvandlingen av de centrala förvaltningsmyndigheternas roll. I promemorian föreslås att de minsta tingsrätterna skall slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter för framtiden. I promemorian behandlas vidare den fortsatta decentraliseringen av administrationen från Domstolsverket. Det konstateras att
Domstolsverket bör avvecklas som central förvaltningsmyndighet för
domstolsväsendet. De samordningsuppgifter som måste hanteras centralt
bedöms vara av sådan art att de kan hanteras inom regeringskansliet eller
av ett särskilt stabsorgan. Promemorian behandlar även specialdomstolar-
na. Det konstateras att starka skäl talar för att specialdomstolarna : avskaffas och att deras verksamheter inordnas i de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. I promemorian aviseras därför en närmare utredning om specialdomstolarna. Det föreslås dock att
Försäkringsöverdomstolen redan nu skall läggas ned och att socialförsäk-
ringsmål skall handläggas av Regeringsrätten som högsta instans.
Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Det är ännu
för tidigt att ta någon slutlig ställning till vilka organisatoriska föränd-
ringar som bör genomföras för tingsrätternas del. Beträffande förslaget om Domstolsverkets framtid kan jag konstatera att en överväldigande
majoritet av remissinstanserna anser att det finns ett stort behov av en
central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och att Domstolsverket inte bör avvecklas. Den grundläggande tanken bakom förslagen i
promemorian är att i möjligaste mån minimera de centrala administrativa
beslutsfunktionerna inom domstolsväsendet och låta domstolarna ta ett större administrativt verksamhetsansvar. Den centrala verksamheten bör
koncentreras till i första hand utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk natur samt vissa stödfunktioner. Jag har tagit intryck av vad många
remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av admini-
strationen kan ske inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen. Det sagda innebär att verkets nuvarande karaktär av centralt ämbetsverk av mer traditionell typ ändras och också att organisationen krymps. Jag kommer nu att bereda ärendet vidare. Erforderliga åtgärder kan påbörjas redan under innevarande budgetår. När det gäller Försäkringsöverdomstolen avser jag att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om nedläggning .
av domstolen. En nedläggning kan ske troligen om ett par år. En sådan åtgärd får anses som en naturlig följd av den nya instansordning för
socialförsäkringsmål som trädde i kraft den 1 juli 1991. Den nya ordningen innebar att försäkringsrätterna lades slutgiltigt ned den 1 juli
1992 och att länsrätt och kammarrätt nu prövar socialförsäkringsmål. Dessa mål bör i en framtid handläggas av Regeringsrätten som sista
instans. Inom kort kommer också en departementspromemoria med en närmare utredning om andra specialdomstolar att sändas ut på remiss. Bilaga 3 Inriktningen är att antalet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt.
Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domarutbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgö-
ringstiden, räknat från börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte
skulle vara längre än tre år. Detta motsvarar i huvudsak minimitiderna för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten. Som jag nämnde i förra årets budgetproposition har reformen utvärderats. Utvecklingen inom vissa hovrättsområden, och kanske särskilt inom Svea 'hovrätts
område, har lett till att tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt för de allra
flesta nu börjar närma sig minimitiden, ett års tjänstgöring i underrätt. Från bl.a. en del hovrätters sida har framförts att denna tid är för kort.
Domstolsverket kommer att genomföra en utvärdering av reformen och
räknar med att presentera resultatet härav under våren 1993. Den
undersökningen får ge svaret i vad mån den korta underrättstjänstgö-
ringen kan innebära någon nackdel från bl.a. utbildningssynpunkt och i
så fall föreslå åtgärder.
Hyresnämnden 1 Stockholm har hemställt att tjänstgöring som t. f.hyres-
råd vid Hyresnämnden i Stockholm till en tid av högst sex månader skall få tillgodoräknas en hovrättsfiskal som underrättsår vid prövning inför assessorsgodkännande. Hyresnämndens skrivelse har remissbehandlats.
De tillfrågade domstolarna har därvid avstyrkt förslaget medan hyres-
nämnderna tillstyrkt det. Även om tjänstgöring i hyresnämnd i och för
sig rymmer ett antal moment som kan vara av god nytta för en yngre
domare och sådana erfarenheter säkerligen också kan komma domstolsväsendet i stort till godo är jag inte beredd att medverka till att den
obligatoriska tjänstgöringstiden vid tingsrätt i vissa fall kan komma att ytterligare förkortas för att bytas ut mot tjänstgöring vid hyresnämnden.
Som jag återkommer till i det följande är renodlingen av domarrollen en viktig fråga. Det bör vara en utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet att i största utsträckning låta den lagfarne domaren koncentrera sina
insatser till sådana göromål där domarens särskilda kompetens är
nödvändig. De förändringar av rättslivet som blir en följd av vårt närmande till Europa och rättsutvecklingen när det gäller domstolskon-
troll av normbeslut och förvaltningsbeslut kommer att leda till en allt
viktigare roll för domaren. Detta ger anledning att överväga om
domarnas nuvarande anställningsvillkor på ett riktigt sätt borgar för en stark och oberoende domarkår. Det finns därför anledning att överväga en översyn av domarnas arbets- och anställningsförhållanden med syfte
att se om åtgärder kan vidtas för att stärka domarnas och därmed
domstolarnas ställning i rättssamhället. Det kan vara motiverat att låta en
sådan översyn omfatta också andra frågor av betydelse för att tillgodose detta syfte.
Domstolsväsendet har normalt ett system med treåriga budgetramar.
Som framgår av förra årets budgetproposition var tanken att domstolsväsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig Bilaga 3 budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntas av bl.a. Domstolsutredningens arbete inskränktes emellertid ställningstagandet till domstolsväsendets medelsbehov till de två närmaste budgetåren. Av dessa skäl går nu, som jag strax återkommer till, domstolsväsendet in i det andra året i en tvåårig budgetram.
4.2 Åklagarväsendet
Några huvudpunkter: - Åklagarutredningens betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat
åklagarväsende remissbehandlas för närvarande. - Åklagarväsendets centrala organisation ses Över. - Den inriktning av verksamheten som gäller under hittillsvarande
treåriga budgetcykel har utsträckts till att omfatta även budget-
året 1994/95.
Åklagarväsendet har brottats med liknande problem som domstolarna och liksom andra delar av den offentliga sektorn ställts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nämnts i 1991 års budgetproposition tillsattes 1990 en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen - 90 (Ju 1990:04), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkande remissbehandlas för närvarande.
Åklagarutredningen -90 föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtalsregler för vissa brottstyper, införande av särskilda restriktioner för att väcka åtal för vissa brott och vidgade möjligheter till föreläggande av straff och förverkande direkt av polis och åklagare. Vidare föreslås en renodling av polis- och åklagarrollen, bl.a. så tillvida att felparkeringsavgifter helt skall avlastas polis och åklagare och i stället överlåtas på kommunerna. När det gäller förenklingar i förundersökningsförfarandet föreslås bl.a. att skyldigheten att göra formell förundersökning i bötesmål avskaffas och att dokumentation av förhör skall kunna ske i enklare former än i dag. Slutligen föreslås att åklagarväsendet organiseras efter en regionmodell som innebär att samtliga åklagarmyndigheter inom en region läggs samman till en enda myndighet. Åklagarverksamheten skall dock bedrivas på samma orter som i dag. De nuvarande lokala åklagarmyndigheterna blir nämligen enligt förslaget arbetsenheter inom den regionala myndigheten, en lösning som har stora likheter med vad som redan i dag gäller i storstäderna.
Statskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget lämnades mot bakgrund av att Åklagar-
utredningen -90 gjort en genomlysning av åklagarväsendet på regional och lokal nivå. I direktiven till Åklagarutredningen ingick däremot inte Bilaga 3 att se över den centrala nivån. Uppdraget skall redovisas senast den 15 februari 1993.
Åklagarväsendet går budgetåret 1993/94 in i det tredje året i den
pågående budgetperioden.
Regeringen beslutade i juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 skall utsträckas till
att omfatta även budgetåret 1994/95.
4.3 Processrätten
Några huvudpunkter: - Förslag om att förändra de allmänna domstolarnas och de
allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsuppgifter prövas i syfte
att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från dom-
stolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av målen mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomsto-
larna, bredda länsrätternas behörighet och att begränsa måltill-
strömningen till överinstanserna.
- Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ses över liksom
förfarandereglerna för domstolsärenden.
- Skiljemannalagen ses över.
- Rättshjälpen ses över i syfte bl.a. att åstadkomma besparingar.
Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till
Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet. En av utredningens huvuduppgifter har, som jag redan nämnt,
(avsnitt 4.1) varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. En viktig uppgift för utredningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291)
som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare har utredningen
sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolarna som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrätternas
och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också frågor om
hur överrätternas resurser bättre skall kunna inriktas på de mera
svårbedömda målen har övervägts av utredningen. Betänkandet har
nyligen varit föremål för en bred remiss och övervägs nu inom Justitiedepartementet. Jag har i avsnittet 4.1 angett huvudinriktningen av delar av det arbete som förestår.
En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är också strävan-
därför gjorts under årens lopp för att öka möjligheten att delegera Bilaga 3 arbetsuppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår två försöksverksamheter i domstolarna, en i en tingsrätt och en i två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolarna ett projekt om ändrade arbetsformer. Förslag om att delegera ytterligare arbetsuppgifter har i olika sammanhang förts fram till Justitiedepartementet. Mot denna bakgrund kommer frågan om och i vad mån RB:s regler behöver ändras för att möjliggöra delegering av olika arbetsuppgifter inom domstolarna att behandlas i en departementspromemoria. Som jag antydde i förra årets budgetproposition kan det också vara lämpligt att först göra en bedömning av de olika reformförslag som lagts fram av Domstolsutredningen och att därefter generellt ta ställning till fördelningen av göromålen i domstolarna. Utredningens förslag kan bl.a. komma att aktualisera frågan om notarieutbildningens innehåll.
En särskild utredare har under året utrett vissa frågor angående Regeringsrätten. Det gäller bl.a. en översyn av reglerna om muntlighet i Regeringsrätten mot bakgrund av de krav Europakonventionen ställer och en nerflyttning av vissa extraordinära uppgifter från Regeringsrätten till kammarrätterna. Uppdraget redovisas i dagarna.
Viktiga frågor med processuell anknytning har föreslagits av Åklagarutredningen -90. (Jfr avsnitt 4.2) Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersökningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att tiden mellan brott och åtalsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om förundersökningsledningen.
I tidigare års budgetpropositioner har ett lagstiftningsärende angående begränsningar i målsäganderätten anmälts. Våren 1990 inhämtades lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet varefter en ny remissbehandling ägde rum sommaren 1990. I likhet med flera av remissinstanserna anser jag att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att kunna läggas till grund för en lagändring och att behovet av ändrade regler kan ifrågasättas. Några omedelbara lagstiftningsåtgärder krävs i alla fall inte, och jag avser därför inte att föra förslaget vidare.
Jag är ännu inte beredd att ta ställning till frågan om - och i så fall hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras. Såsom redovisats i tidigare budgetpropositioner fick SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i slutbetänkandet (SOU 1990:51) ett blandat mottagande. Enligt min mening bör denna fråga, liksom kommitténs förslag när det gäller användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten, bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Frågan har dessutom anknytning till frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (jfr prop. 1992/93:26 s. 5). Ett slutligt ställningstagande i dessa frågor bör i vart fall avvakta att vissa pågående rättegångar har slutförts.
ändringar i rättegångsbalkens regler om när rätten får hålla fortsatt Bilaga 3 huvudförhandling i brottmål och i rättegångsbalkens jävsbestämmelser.
Ändringarna syftar dels till att komma till rätta med de olägenheter som
hänger samman med att domstolarna måste genomföra dubbla huvudförhandlingar i de brottmål där rätten beslutar inhämta rättspsykiatriskt utlåtande dels till att säkerställa att rättegångsbalkens jävsbestämmelser
överensstämmer med de krav på en opartisk domstol som ställs upp i
Europakonventionen såsom de klargjorts genom Europadomstolens dom i målet Hauschildt mot Danmark.
Lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. (prop. 1991/92:2,
bet. 1991/92:JuU4, rskr. 1991/92:24, SFS 1991:2041) och en förord-
ning i samma ämne trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagstiftningen syftar som jag redovisade i förra årets budgetproposition till att åstadkomma ett mer flexibelt förfarande för att inhämta personutredning i
brottmål. . .
Inom departementet utarbetas för närvarande en lagrådsremiss med
förslag till ändringar i reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning på grundval av en departementspromemoria (Ds 1991:56) som varit
föremål för remissbehandling. Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder
som får företas med stöd av de centrala reglerna om kroppsvisitation
resp. kroppsbesiktning i RB. I lagrådsremissen behandlas också beslut om restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som tagits upp i departementspromemorian (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet med
omvärlden. .
I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar tagits upp. Det handlar bl.a. om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här
fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet
vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bästa möjliga och hänsynen till olika personers integritet. Enligt min mening behöver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktande av möjligheten att utnyttja videoteknik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptagningar. En annan aspekt som bör vägas in i sammanhanget är frågan om anonymitet för vittnen, vilken på senare tid har tagits upp i olika sammanhang sedan parter och vittnen utsatts för hot i samband med rättegångar. Frågan är värd all uppmärksamhet. Det är enligt min mening inte möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men jag tror att det finns utrymme för vissa Justeringar, bl.a. 1 förundersökningskungörelsen,
för att förbättra situationen för de inblandade. Frågorna övervägs för
närvarande inom departementet. |
En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjligheterna att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensam-
ma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena.
Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på
grundval av bl.a. en framställning från Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslutat att tillsätta en Bilaga 3 särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det finns brister i rättsskyddet på skiljedomsområdet och överväga om förfarandereglerna för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande. Uppdraget skall redovisas före den 1 maj 1994.
Från den internationella processrättens område kan nämnas att Sverige hösten 1992 tillträdde 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den s.k. Luganokonventionen (jfr prop. 1991/92:128). Konventionen träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993.
Från det internationella fältet kan också nämnas ändringar i rättegångsbalken som beslutats under hösten 1992 på grundval av prop. 1992/93:64. Ändringarna syftar i första hand till att anpassa rättegångsbalkens regler till EES-avtalet. Det handlar bl.a. om möjligheterna för utländska advokater att vara verksamma i de olika EG- och EFTAländerna och reglerna om ombud vid rättegång.
När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. Reformerna har också varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformerna har dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och fastställa dess orsaker. I uppdraget ingick även att utvärdera 1988 års reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget redovisades den 17 februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet.
I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 milj. kr på rättshjälpsanslaget. En av de besparingsåtgärder som särskilt nämndes var en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. I en proposition till riksdagen våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog också regeringen en sådan sänkning från sju till fyra basbelopp. Sedan riksdagen avslagit propositionen återkom regeringen hösten 1992 med en ny proposition (prop. 1992/93:109) i ämnet vari bl.a. föreslås en höjning av rättshjälpsavgifterna. Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars 1993.
Regeringen beslutade hösten 1991 att ändra bemyndigandet för Domstolsverket att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916). Taxorna skall numera fastställas på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I enlighet med vad som aviserades i den nyss nämnda prop. 1992/93:109 har regeringen hösten 1992 beslutat differentiera tumkostnadsnormen på så sätt att den norm som skall ligga till grund för brottmålstaxan har satts lägre än den som skall ligga till grund för äktenskapsskillnads- respektive
Det bör i detta sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom Justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.3.4).
4.4 - Konkursrätt och utsökningsrätt
Några huvudpunkter: - Frågan om skuldsanering övervägs. - Insolvensutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande. - Utsökningsbalken ses över.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Enligt min mening bör man i första hand försöka ta till vara de möjligheter till olika frivilliga lösningar som finns på området. Det är viktigt att banker och andra kreditgivare bidrar till en lösning på problemet. Kommunernas konsumentvägledare och socialförvaltningarna arbetar redan med dessa frågor på olika håll i landet. Vissa projekt bedrivs på regeringens uppdrag, bl.a. uppdrog regeringen i våras åt Socialstyrelsen att utreda effekterna av den budget- och skuldrådgivning som kommunerna i Malmöhus län skall bedriva under år 1992. Under hösten 1992 uppdrog regeringen åt Konsumentverket att inleda en tvåårig försöksverksamhet på två orter i landet med syfte bl.a. att finna former för kommunernas konsumentrådgivare och ackordscentralens jurister för hantering av skuldsaneringar med underhandsackord och att utarbeta kriterier för beviljande av underhandsackord och för en enhetlig handläggning av skuldsaneringsärenden. Projektet bekostas delvis av regeringen över bl.a. Justitiedepartementets anslag. För dessa frågor svarar i första hand andra ledamöter av regeringen. En arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för Social-, Civil-, Finans- och Justitiedepartementet arbetar vidare med dessa frågor. Det är min bestämda uppfattning att behovet av en lagreglerad skuldsanering i enlighet med Insolvensutredningens förslag på detta sätt kan minska. Jag kan också nämna att riksdagens lagutskott helt nyligen pekat på möjligheten att underlätta frivilliga överenskommelser om skuldsanering om dessa kompenseras med en möjlighet att helt eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst skatter (1992/93:LU2y s.4). Jag vill framhålla att jag inte är beredd att redan nu helt avfärda tanken på att införa en skuldsaneringslag. Det kan alltså, alla frivilliga lösningar till trots, komma att visa sig att någon form av tvångsmässig nedskrivning
33 3 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 3
av skulder är nödvändig.
Insolvensutredningen avlämnade helt nyligen sitt slutbetänkande (SOU Bilaga 3 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion. Betänkandet innehåller bl.a.
förslag om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i kris och om ändringar i förmånsrättslagen samt om upphävande av ackordslagen.
Betänkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på
konkurrensen mellan företag. Betänkandet skall nu sändas ut på en bred
remiss.
Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) om vissa internationella insolvensfrågor som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. förslag om att Sverige med vissa reservationer skall ansluta sig till 1990
års Europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i första hand på grundval
av förslag från Riksskatteverket. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en slutrapport, har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Bilaga 3 5.1 Allmän inriktning
Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter.
Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras. Jag redovisar i nästa avsnitt siffror på brottsutvecklingen. Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken. En given förutsättning måste också vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av medborgarna uppfattas som en trovärdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Jag redovisar i detta och andra avsnitt hur dessa förutsättningar kan uppfyllas.
Brottsstatistiken antyder visserligen att brottsligheten hittills under 1990talet har legat på en i huvudsak oförändrad nivå. Denna nivå - årligen anmäls ca 1,2 miljoner brott - är dock oacceptabelt hög. Till detta kommer att oroande tecken har visat sig i vår omvärld i form av en mycket stor ökning av brottsligheten inom det forna Östblocket. Det handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfattning beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet.
Alltför få brott klaras upp, mindre än en tredjedel av brotten som anmäldes år 1990 blev uppklarade.
Denna utveckling gör det nödvändigt att överväga kriminaliseringens struktur och omfattning. Straffsystemets främsta syfte är att motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lagstiftaren har stämplat ett förfarande som brottsligt och belagt det med straff är ett uttryck för statens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdigheten till straffsystemet att förfaranden som är stämplade som brottsliga också beivras. Den allmänna trovärdigheten till straffsystemet fordrar också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och satta i proportion till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de rättsvårdande myndigheterna visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa och bestraffa brottslingen. Om inte statsmakterna på detta sätt förmår ge medborgarna uppfattningen att de står på brottsoffrens sida mot dem som begår brotten har staten misslyckats med en av sina mest grundläggande uppgifter.
Det har under lång tid funnits en tendens att mer eller mindre slentrianmässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser 1 samhället. Straffsystemet har nu en omfattning och en brist på överskådlighet som medför svårigheter för medborgarna att trots kanske de bästa föresatser undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på taxeringsområdet är ett sådant exempel.
Det är min uppfattning att vi i framtiden måste begränsa kriminaliseringsinstrumentet till sådana förfaranden som i mer traditionell bemärkelse kan kallas brottsliga. Jag tänker då särskilt på sådana
eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott mot Bilaga 3 enskilda och narkotikabrott.
Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden bör förutsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framstår som straffvärda. Detta måste vara ett av de centrala målen i det kommande lagstiftningsarbetet.
De senaste årens utveckling av brottslighet inom näringslivet inger stor oro. Det är dock min uppfattning att denna utveckling i första hand måste brytas med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska situation som rått under det senaste decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också min bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi, återupprätta traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet. Därutöver måste ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndigheterna samtidigt som verksamheterna i sig effektiviseras och i vissa fall decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten och särskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och förstärkas. Vi måste också medverka till ökat eget ansvar och stärkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.
Samtidigt har självfallet statsmakterna det yttersta ansvaret för bekämpande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i samhället. Samtidigt med den inriktning av översynen av strafflagstiftningen som ovan angivits är det angeläget att kärnan av straffbestämmelser får en adekvat utformning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvar.
Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden och missbruket ger upphov till personliga tragedier. I missbrukets kölvatten följer ofta en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olovlig befattning med narkotika.
Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatta. Problemen har sin bakgrund i dels vissa brister i lagstiftningens utformning, dels att de resurser som kan ställas till rättsväsendets förfogande inte kan ökas så att alltmer stegrade krav kan tillgodoses. Resurserna måste därför nu användas så rationellt att myndigheterna inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår
budgetåret. Bilaga 3
Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de traditionella kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa består främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fast och konsekvent utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande betydelse för att motverka brottslighet är emellertid att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.
5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet
Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1981 uppgick antalet brott mot brottsbalken till drygt 760 500 medan antalet år 1991 uppgick till drygt 1 045 000, dvs. en ökning med drygt 37 procent under tioårsperioden. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1991 mot annan lagstiftning svarade trafikbrotten för 51 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1991 uppgick till 111 000. Härtill kommer ett stort antal trafikförseelser, som huvudsakligen beivras genom ordningsbot.
Bilaga 3
0¶MI OM
0 T T T T T Y T T YT T T T
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 !
[= Brottsbalksbrott [IM Brott mot annan lagstiftning
! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,2 procent per år medan brott mot annan lagstiftning ökade
i början av 1980-talet för att därefter minska från ett högsta antal på
drygt 178 000 år 1982 till nära 154 000 år 1991. För år 1992 tycks det antalet sjunka till omkring 143 000. För antalet registrerade brott mot
lagstiftning utanför brottsbalken kan mycket starka variationer iakttas mellan olika år. I följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd-
ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1981 -
1986 resp. 1986 - 1991.
Årlig förändring i genomsnitt
1981 - 1986 -
1986 1991
Våldsbrott + 5,8 27 + 5,0 X
därav misshandel + 6,2 % + 4,3 X därav rån + 3,3 2 + 10,2 2 våldtäkt + 3,9 X + 6,9 R
Tillgreppsbrott + 5,4 %X + 1,8 2
därav bostadsinbrott + 3,1 2 - LI Zz därav inbrott i vind, källare + 3,9 2 - 21 R därav biltillgrepp + IL,1 2 + 4,9 2
Bedrägeribrott + 0,2 2 - 0,4 7
Övriga brottsbalksbrott + 4,9 Zz + 2,8”
därav skadegörelsebrott + 5,0 % + 3,2 Rh
brottsutvecklingen till år 2000. Den har publicerats i betänkandet (SOU Bilaga 3 1992:80) Kriminologisk forskning och kriminalpolitisk forskning. Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,53 miljoner anmälda brott totalt, 1,2 till 1,3 miljoner annmälda brottsbalksbrott, 680 000 till 870 000 anmälda stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Prognosen visar enligt Brottsförebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort. Som ett viktigt led i analysarbetet avser jag inom kort föreslå regeringen att Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsen, och Kriminalvårdsstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska arbetsfältet.
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.3.1 Strafflagstiftningen
Några huvudpunkter: - Höga krav skall ställas på strafflagstiftningen. - Frågan om strängare regler för grovt rattfylleri förbereds. - Skärpta regler för ringa narkotikabrott införs. - Översyn och höjda straff för bl.a. vissa våldsbrott. - Vapenlagstiftningen ses över. - Förslag om avkriminalisering förbereds.
Åklagarutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende behandlat allmänna frågor om kriminalisering och föreslagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att begränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen remisshandlas för närvarande.
I en proposition om bl.a. ringa narkotikabrott, som under hösten 1992 överlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:142) har regeringen föreslagit åtgärder som syftar till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft förhindra att framför allt unga människor fastnar i missbruk och till att förbättra behandlingen av de missbrukare som avtjänar straff. Den särreglering med lägre straffskala som hittills gällt sådana brott som bara avser eget bruk av narkotika föreslås bli upphävd. Det innebär att fängelse skall ingå i straffskalan också för sådana brott. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1992 ändrades vissa av brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott (prop. 1991/92:35, bet. JuU 7, rskr. 159). Ändringarna avser att stärka skyddet för barn och
strafflagstiftningen ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot Bilaga 3 barn. I samband med lagändringen uttalade riksdagen att det fanns behov av en Översyn av bestämmelserna om preskription av sexualbrott och att översynen bör ha syftet att de nuvarande åtalspreskriptionstiderna förlängs. Justitiedepartementet utarbetar för närvarande en promemoria angående en sådan översyn.
I en nyligen till riksdagen överlämnad proposition (prop. 1992/93:141) föreslås förändringar i straffskalorna för en rad brott, särskilt i brottsbalken. Merparten av förslagen avser straffskärpningar för brott där nuvarande straffskala inte ger tillräckligt med utrymme att döma till straff av erforderlig skärpa i de mest straffvärda fallen. Sådana skärpningar föreslås för bl.a. ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande, egenmäktighet med barn, grovt häleri, olovligt brukande, barnpornografibrott, falskt larm, olovlig underrättelseverksamhet och brott mot vapenlagen. Motiven bakom förändringar är något olika. I detta sammanhang finns anledning att peka på att en rad av åtgärderna avser att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt kvinnor som utsatts för våld och barn.
Förslagen har också en udd riktad mot våldsbrott i allmänhet. Det har blivit allt vanligare att vapen kommer till användning vid våldsbrott och särskilt vid rån. För att skärpa synen på illegal vapenhantering föreslås att maximistraffet för olaga vapeninnehav höjs till fyra år. I syfte att om möjligt nedbringa antalet illegala vapen och minska spridningen av sådana vapen till kriminella kretsar föreslås också vad som kan kallas en vapenamnesti av innebörd att olovligt innehavda vapen under en begränsad tid skall få inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd.
I propositionen behandlas också frågor om psykiskt våld och pekas på vikten av att vid bedömningen av brott även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att psykiskt bryta ned en annan person.
En särskilt uppmärksammad problematik är brott som har sin bakgrund i rasistiska motiv. Problem som rör denna typ av brottslighet har behandlats i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Förslagen i betänkandet övervägs för närvarande i regeringskansliet och förslag till riksdagen bör komma våren 1993.
Den parlamentariska utredningen med uppgift att se över reglerna om grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen kommer att avlämna sitt betänkande inom kort, varefter förslagen efter sedvanlig remissbehandling skyndsamt kommer att behandlas av regeringen.
Regeringens samlade program mot den ekonomiska brottsligheten har nyligen presenterats. Programmet avser åtgärder inom flera områden utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har redovisat ett uppdrag att i samråd kartlägga problemen beträffande den ekonomiska brottsligheten och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Flera av de förslag som
Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen lämnat avser åtgärder som kan <Prop.1992/93:100
vidtas av berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie Bilaga 3 verksamhet. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtagna åtgärder i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Man torde kunna utgå från att redovisningen kommer att visa att det redan inom ramen för gällande regelsystem och resursramar finns möjligheter att påtagligt effektivisera utredningsarbetet. Inom regeringskansliet pågår också ett fortlöpande arbete med att se över i vilka avseenden som lagstiftningen bör förändras på det här området. Datastraffrättsutredningen kommer senare denna dag att avlämna sitt slutbetänkande i vilket behandlas straffrättsliga frågor som har anknytning till datahantering.
Jag vill också nämna att jag kommer att föreslå att det skall tillsättas en utredning med uppgift att göra en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen skall avse både en språklig och systematisk modernisering och en anpassning av regelverket till vad som skall gälla för EG:s medlemsländer.
Tillämpningsområdet för lagen (1988:254) om knivförbud utvidgades den 1 juli 1990. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en utvärdering av det utvidgade knivförbudet. I det sammanhanget kommer också att belysas bl.a. om förbudet för personer under 21 år att inneha ' stiletter och förbudet att överlåta gatustridsvapen till sådana personer bör göras generella.
SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) lagt fram förslag om en effektivare och mera rättssäker personalkontroll m.m. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet är för närvarande föremål för beredning.
Mot bakgrund av bl.a. vissa uppmärksammade rättsfall har regeringen givit en särskild utredare i uppdrag att se över medverkansreglerna. Uppdraget skall redovisas våren 1993.
Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remissbehandlats. Jag ämnar inom kort återkomma med förslag i dessa frågor. I samband därmed kommer också att behandlas den i departementspromemorian (Ds 1991:78) Parallellinstruktion upptagna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefrihetsrättsliga intressen.
Regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I uppdraget ingår bl.a. att särskilt analysera tillämpningen av de nya
reglerna om psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget har nyligen Prop.1992/93:100
delredovisats och skall slutredovisas den 15 december 1993 till Socialdepartementet.
5.3.2 Påföljdssystemet
Några huvudpunkter: - Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas. - Samhällstjänst införs i hela landet. - En utredning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med
uppgift bl.a. att utveckla alternativa påföljder.
Regeringen överlämnade i juni 1992 till riksdagen en proposition med förslag till ändringar av reglerna om villkorlig frigivning. I propositionen föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas; i stället skall huvudregeln vara att minst två tredjedelar skall ha avtjänats innan frigivning kommer i fråga. I princip innebär förslagen en återgång till den ordning som gällde före den nuvarande regleringen. Förslaget behandlas alltjämt av riksdagen.
Regeringen har under förra året tillkallat en parlamentarisk kommitté - Straffsystemkommittén (Ju 1992:07, dir. 1992:47) - som har att överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Ett förslag från kommittén i denna fråga är att vänta senast den 1 oktober 1993.
Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkorliga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig översyn av straffsystemets uppbyggnad. I direktiven till utredningen betonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Systemet måste utformas så att det kan fylla uppgiften att verka avhållande på människors brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbryta en pågående brottslig verksamhet. Från den utgångspunkten utgör fängelsestraffet en oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och respekt för individen. Även om fängelsestraff inte kan undvaras är det viktigt att utveckla också andra påföljdsalternativ. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. En annan central fråga är möjligheterna till en effektivisering av frivårdspåföljderna genom införande av elektronisk övervakning. Kommitténs förslag när det gäller påföljdssystemets utformning skall vara klar före utgången av år 1994.
5.3.3 De unga lagöverträdarna
Bilaga 3
- Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av Brottsförebyggande rådet.
Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det finns behov av en bred och förutsättningslös genomgång av hur reaktionssystemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detta också förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan förbättras.
Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas s.k. veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas på vissa platser.
Kommittén kommer också att ta upp frågan om särskilda regler bör gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda joureller ungdomsdomstolar.
Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om behovet av särskilda regler för akuta omhändertaganden av unga och allmän domstols befattning med den form av frihetsberövanden som i dag sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen. Kommittén skall avge sina förslag före utgången av april 1993.
5.3.4 Brottsofferfrågor
Bilaga 3
Några huvudpunkter: - Frågan om att förbättra brottsoffrens ställning bereds. - Brottsofferfrågorna bereds inom en arbetsgrupp i
Justitiedepartementet. - Förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde och
förbättrat rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands bereds
vidare. - En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor har
påbörjats.
Arbetet med att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1992 (fr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 49 ff).
När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjligheterna att få målsägandebiträde. I departementspromemorian, (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor, föreslås bl.a. att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas till att omfatta ytterligare brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott kommer att remitteras inom kort. Likaså bereds förslag till ytterligare åtgärder för att förbättra brottsoffrens ställning.
Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.1) har regeringen i en proposition föreslagit förändrade straffskalor för bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott. Genom förslagen stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.
Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärpning, beräknas bli klar strax efter årsskiftet.
Justitiekanslerns uppdrag att se över reglerna om s.k. våldspornografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken redovisas inom den närmaste tiden.
Som tidigare nämnts (avsnitt 3.3) har kommittén om ideell skada i september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning genom brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I en promemoria från Brottsförebyggande rådet, Barnens brott och föräldrarnas ansvar (BRÅ-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i
ståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats och förslaget övervägs för närvarande 1 Justitiedepartementet. Bilaga 3
I detta sammanhang vill jag också redovisa vissa åtgärder som inte
avser lagstiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att
stärka brottsoffrens ställning.
I min anmälan till 1992 års budgetproposition nämnde jag att en försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereddes. Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Västernorrlands län att
genomföra försök med livvaktsskydd för hotade kvinnor under budgetåret
1992/93. För ändamålet anvisades 10 milj. kr. Enligt beslutet skall en
utvärdering av verksamheten redovisas till Justitiedepartementet senast
den 1 oktober 1993.
Rikspolisstyrelsen har tagit fram specialutrustade väskor för akut skydd
mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor. Väskorna, som innehåller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., finns nu i 280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischeferna.
Stöd bör utgå = till kvinnojourernas = riksorganisation och
invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare bör medel avsättas för kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för
det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar. Chefen för socialdepartementet beräknar totalt 5 080 000 kr för området.
För närvarande finns ett sextiotal brottsofferjourer runt om i landet. Nya jourer växer fram varje år. Regeringen beslutade i september 1992
om ett bidrag på 1 milj. kr. till Brottsofferjourernas Riksförbund.
Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. Jag återkommer till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till Brottsskadenämnden.
Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med
Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a.
våld mot kvinnor och våldets effekter. En del av utbildningen har
genomförts. På regional nivå pågår f.n. utbildningsinsatser. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Socialstyrelsen har tidigare fått medel från elfte huvudtitelns
reservationsanslag E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för att bedriva
utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor. Utvecklingsarbetet, som syftar till ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete och bedrivs
1 projektform, pågår för närvarande i fem län.
5.3.5 Brottsregistreringen
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har utvecklat nya rutiner för
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot med sikte på att de
skall kunna börja tas i bruk vid årsskiftet 1992/93. Rikspolisstyrelsens
enhet i Kiruna skall ombesörja viss databehandling i de nya rutinerna
men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av föreläggandena och olika meddelanden i ärendena myndigheter emellan. Bilaga 3 I övrigt skall handläggningen av själva ärendena till största delen ske vid de lokala myndigheterna. Genom förordningen (1992:1027) om register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. har regeringen meddelat bestämmelser om de nya ADB-register som skall föras över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Förordningen träder i kraft successivt med början vid årsskiftet, allteftersom myndigheterna utrustas med erforderliga tekniska hjälpmedel. När det nya systemet har varit i bruk någon tid och erfarenheter kunnat vinnas därav, avser jag att återkomma till frågan om förordningen bör ersättas av en registerlag.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition — 1987/88:122 om «ändringar i = kriminal- och polisregisterlagarna m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande person- och belastningsregistret (PBR) hos Rikspolisstyrelsen var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR.
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 har Samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI) föreslagit att den registrering som för närvarande görs 1 PBR och i registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika register, misstankeregistret och kriminalregistret. I SARI:s rapport 1989:2 ges förslag till hur uppbyggnaden av brottsregistreringen bör ske.
Regeringen anmälde frågan om dessa register i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff). Jag föreslog att uppbyggnaden av brottsregistren bör utföras efter de linjer SARI har föreslagit.
I betänkandet (1991/92:JuU25) om nytt kriminalregister m.m. anförde justitieutskottet bl.a. att utskottet inte fann anledning till erinran mot vad jag anfört i budgetpropositionen om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet inskärpte dock vikten av skyndsamhet 1 översynsarbetet och hänvisade till sina tidigare uttalanden på området. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1991/92:260).
I 1992 års budgetproposition framhöll jag också att förslag till lagstiftning var under utarbetande i departementet. Arbetet har lett fram till departementspromemorian (Ds 1992:32) Lag om kriminalregister, m.m. Utgångspunkten för förslaget är de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI har lagt fram. Promemorian har nyligen remissbehandlats.
SARI har påbörjat en studie med utgångspunkt i förslagen i nämnda departementspromemoria med sikte på en översiktlig projektplan där riktlinjerna för det fortsatta arbetet läggs fast. Riktlinjerna skall beskriva hur det fortsatta arbetet med konstruktion och genomförande skall bedrivas. Planen beräknas föreligga omkring den 1 juli 1993. Samtidigt förbereds ett förslag till en ny lagstiftning på området med utgångspunkt i den nämnda promemorian.
Bilaga 3 När det gäller polisens förutsättningar för att kunna motsvara de krav som ställs och kommer att ställas på den har bilden både positiva och mindre positiva inslag. Till det positiva hör att den tidigare polisbristen kan beräknas vara avhjälpt redan under det kommande budgetåret. Andra positiva faktorer är den vilja att utveckla och effektivisera verksamheten som finns på många håll inom polisen och som har lett till framgångar bl.a. när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Den relativt sett höga standarden i fråga om utbildning och utrustning är också positiva inslag i bilden.
Mindre positivt är att polisen ännu inte har förmått öka sin synlighet i samhället i den utsträckning som vore önskvärd. Inte heller kraven på närhet och tillgänglighet tillgodoses på ett fullt godtagbart sätt.
I likhet med andra myndigheter måste polisen vidkännas besparingar. Jag redovisar i det följande närmare hur dessa besparingar skall tas ut samtidigt som verksamheten skall förbättras.
De budgetmässiga förutsättningarna får inte leda till att ambitionen sänks när det gäller polisens verksamhet. I stället är det nödvändigt att organisation och verksamhetsformer förändras så att polisen kan behålla sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som behövs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten. Det gäller därvid bl.a. att minska administrationen inom polisen och att använda resurserna på det sätt som ger bäst effekt i form av minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället.
Också i fortsättningen bör våldsbrott och narkotikabrott särskilt prioriteras i polisens brottsbekämpande verksamhet. Den brottsförebyggande polisverksamheten måste fortsätta att utvecklas. Polisens synlighet och närhet till medborgarna måste öka och det måste bli fler kvarterspoliser. Också satsningen på det internationella polissamarbetet måste drivas vidare med sikte på Sveriges anslutning till EG.
Satsningen på förebyggande polisarbete och på ökad synlighet får dock inte leda till att den brottsutredande verksamheten kommer i bakgrunden. Dagens och morgondagens kvalificerade brottslighet sker i många fall i sofistikerade former som gör att denna brottslighet är mycket svår att avslöja. Det är nödvändigt att den kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas så att den håller jämna steg med den kvalificerade brottsligheten. Detta måste beaktas i utvecklingsarbetet inom polisen både när det gäller metoder och organisation och ligger också till grund för ett uppdrag som regeringen nyligen har gett till Rikspolisstyrelsen att utreda organisationen vid Rikskriminalpolisen och i fråga om den mest kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt.
Den brottsförebyggande polisverksamheten bör bl.a. inriktas på att polisen fungerar som motor och samordnare för motsvarande aktiviteter hos andra organ, såsom skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och kollektiv av t.ex. boende inom ett visst område. Inom ramen för de berörda organens gemensamma verksamhet faller bl.a. att förstärka
normgivningen gentemot de unga, att öka den sociala kontrollen och att vidta olika praktiska åtgärder som bidrar till att minska brottsligheten Bilaga 3 och öka tryggheten. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid att det inte är polisens sak att ta över ansvaret från skola, socialtjänst eller andra organ. Kärnan i polisens verksamhet är att träda in med utövande av lagreglerade befogenheter när andra samhällsorgans möjligheter har tömts ut.
Den centrala polisorganisationen är för närvarande under översyn. Utan att föregripa det arbetet vill jag redan nu som min mening redovisa, att den decentraliserade organisationsstrukturen inom den svenska polisen gör det viktigt att det finns ett centralt organ som håller ihop verksamheten och ser till att den fungerar i enlighet med statsmakternas intentioner. Den centrala myndigheten måste kunna verka effektivt och med kraft på de områden som statsmakterna har bestämt. Rikspolisstyrelsen kommer alltså att ha viktiga uppgifter inom polisväsendet också i framtiden.
Rikspolisstyrelsen har begärt medel för en satsning på teknikutveckling inom polisen. Det statsfinansiella läget medger emellertid inte att särskilda medel tillskjuts för detta ändamål. Jag delar dock Rikspolisstyrelsens uppfattning om det angelägna i att den svenska polisen inte halkar efter i teknikutvecklingen i förhållande till polisen i andra länder eller till samhället i övrigt. Det är viktigt att myndigheterna, inom givna ekonomiska ramar, avsätter tillräckliga medel för investeringar. Detta måste beaktas av Rikspolisstyrelsen i dess roll som centralt tillsynsorgan.
På längre sikt kan det bli nödvändigt att göra mera övergripande överväganden när det gäller exempelvis frågor om polisens organisation och verksamhetsformer och om avgränsningen av polisverksamheten gentemot kommunal och annan verksamhet. Det finns annars en risk att polisverksamheten stelnar i gamla former och inte förmår utvecklas och på ett effektivt sätt möta de krav som i en framtid kommer att ställas på polisen till följd av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt. I grunden handlar det om hur den decentraliserade polisen skall kunna utvecklas och öka sin effektivitet under demokratisk kontroll och till rimliga kostnader. Jag avser att redan under det innevarande budgetåret närmare studera dessa framtidsfrågor inom Justitiedepartementet med syfte att klarlägga förutsättningarna för polisens verksamhet på lång sikt och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella. Om dessa framtidsstudier leder till att en mera genomgripande strukturell reform måste göras när det gäller polisen, kan det vidare utredningsarbetet komma att ske i andra former. Den framtids- och omvärldsanalys som jag nyss har nämnt utgör självfallet också en grund för sådana ställningstaganden.
Bilaga 3 En grundläggande inriktning av vår kriminalpolitik är att en frihetsberövande påföljd såvitt möjligt bör undvikas, eftersom en sådan påföljd i regel inte förbättrar den enskildes möjligheter att anpassa sig till ett liv i frihet. Dessutom är frivården en humanare och billigare vårdform än anstaltsvård.
I 1992 års budgetproposition framhöll jag det angelägna i att formerna för verkställigheten av skyddstillsyn skulle stramas upp 1 olika avseenden och att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan borde fortsätta och intensifieras. Det finns inte nu anledning att göra en annan bedömning, tvärtom bör sådana insatser utvecklas ytterligare. En sådan inriktning ligger också i linje med vad som angetts i direktiven till den tidigare nämnda Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och ytterligare alternativ till fängelse.
Kriminalvårdens uppgift att verkställa fängelsestraffen skall ske bl.a. utifrån kravet på samhällsskydd. Jag vill i det sammanbanget fästa uppmärksamhet på att säkerhetsaspekterna vid häktena och de slutna anstalterna är väsentliga. Verksamheten, lokaler och teknik måste utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intagna avviker. Den nuvarande statistiken visar att antalet direkta rymningar är få. Kraven måste dock även i fortsättningen ställas högt, varvid man fortlöpande på alla nivåer inom kriminalvårdsorganisationen måste engagera sig aktivt i säkerhetsarbetet.
Tiden för anstaltsvistelsen bör på bästa sätt utnyttjas för att genom förebyggande åtgärder förmå den intagne att inte återfalla i brott. Utvecklingsarbetet inom kriminalvården har lett till olika åtgärdsprogram för olika grupper av intagna. Här kan nämnas motivationsprogram för att förmå narkotikamissbrukare att upphöra med sitt missbruk samt behandlingsprogram för personer dömda för sexualbrott och våldsbrott. Kriminalvårdens = utvecklingsarbete för verksamheten «under anstaltsvistelsen anser jag vara mycket värdefull. Jag har bl.a. mot den bakgrunden tillsatt en parlamentarisk kommitté som i denna fråga skall göra en samlad bedömning av lämpligheten av ytterligare differentiering av olika kategorier av intagna på olika avdelningar resp. anstalter. I avvaktan på utredningen anser jag det angeläget att kriminalvården fortsätter utveckla verkställighetsinnehållet med den angivna inriktningen inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Jag har också tagit initiativ till en översyn av systemet med ersättningar till de intagna för arbete, utbildning, m.m.
Ett mycket angeläget problem för kriminalvården så väl som för polisen och andra samhällsorgan är narkotikamissbruket. Det kan naturligtvis inte accepteras att narkotika förekommer på anstalter och häkten. Målet är givetvis att anstalter och häkten skall vara fria från narkotika. Självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område, som riksdagen vid flera tillfällen erinrat om, är att verksamheten planeras och
49 4 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 3
-utformas så att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika Bilaga 3 under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
6¶Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område
Bland de jämställdhetsfrågor som är aktuella inom Justitiedepartementets område kan två <huvudaspekter urskiljas. Den ena gäller
jämställdhetsarbetet inom de myndighetssektorer som hör till
departementet, dvs. i allt väsentligt i storleksordning efter antalet
anställda - polisen, kriminalvården, domstolsväsendet och åklagarmyndigheterna. Den andra aspekten rör jämställdhetsfrågor inom
kriminalpolitiken och andra politikområden som hör till departementets
verksamhet och då i första hand brottsoffrens ställning eftersom dessa ofta är kvinnor utsatta för brott av män.
Polisväsendets satsningar på jämställdhetsfrågor kommer bl.a. att innebära att särskilda jämställdhetsansvariga inom de centrala regionala och lokala polisorganisationerna skall ansvara för de övergripande
åtgärderna i den årliga jämställdhetsplanen och i det nämnda
handlingsprogrammet. De skall också genomföra projektverksamhet samt följa upp och utvärdera vidtagna jämställdhetsåtgärder.
Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram en
övergripande jämställdhetsplan för hela verket. Ett delmål i
jämställdhetsarbetet är att få med olika aspekter på jämställdhet i den reguljära verksamhetsplaneringen som pågår inom de olika kriminalvårdsregionerna.
Sedan många år tillbaka har det inom kriminalvården varit en medveten strävan att öka antalet kvinnliga vårdare. Utvecklingen under de senaste 15 åren visar på ett positivt resultat. Andelen kvinnliga vårdare har sedan år 1977 ökat från sex procent till nästan tjugofem procent. Inom
frivården är de anställda till övervägande del kvinnor. Ökningen av antalet kvinnliga anställda inom frivården har dock hejdats liksom vid Kriminalvårdsstyrelsen. En positiv utveckling har också skett inom Kriminalvårdstyrelsens
program för utbildning av anställda som vill satsa på en chefsanställning.
I den nu pågående fjärde utbildningsgruppen med totalt 20 - 22 deltagare
är hälften kvinnor. Detta ökar påtagligt förutsättningarna för en jämnare
könsfördelning på chefstjänsterna i framtiden.
Domar- och åklagarpersonalen är också mansdominerad. Under senare år har dock fler kvinnor än män rekryterats till dessa banor. Det finns
därför anledning räkna med en utjämning på sikt.
I departementspromemorian (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor
föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas. Förslagen innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i ytterligare
brott enligt brottsbalken och att biträdets uppgifter i mål om skadestånd
utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän Bilaga 3
rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i angelägenheter
som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och
förslagen bereds nu vidare.
En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott utarbetas för närvarande. Under tiden 1 juli 1992 till 30 juni 1993 pågår en försöksverksamhet med livvaktsskydd till hotade kvinnor i fyra olika försöksdistrikt. Verksamheten skall därefter utvärderas i samråd med Brottsförebyggande
rådet.
För närvarande genomför Brottsförebyggande rådet en studie av lagen (1988:688) om besöksförbud och dess tillämpning. Studien beräknas bli klar 1 början av 1993.
Brottsofferjourernas Riksförbund erhåller sedan ett antal år tillbaka
statligt bidrag för sin verksamhet. I september 1992 beslutade regeringen
om ett bidrag på en miljon kronor. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. För närvarande finns ett sextiotal sådana jourer. |
Kommittén om ideell skada ser för närvarande över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Kommittén har nyligen lagt fram delbetänkandet SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott. Kommittén föreslår nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten = eller annat = integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Regeringen har i propositionen (1992/93:141) om ändrade straffskalor föreslagit att straffskalorna höjs för bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott. Genom ändringarna stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.
En departementspromemoria som redovisar möjligheter till en
förlängning av preskriptionstiderna för sexualbrott utarbetas för
närvarande.
Bilaga 3 Förändringarna inom Justitiedepartementets område i förhållande till budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i miljoner kronor.
Anvisat — Förslag — Förändr.
1992/93 = 1993/94
Andra huvudtiteln
| A. Justitiedepartementet m.m. | 136,3 | 155,1 | 18,8 |
| B. Polisväsendet | 10 262,1 10 883,5 621,4 | ||
| C. Åklagarväsendet | 529,6 559,2 29,6 | ||
| D. Domstolsväsendet | 2 466,7 2 509,6 | 42,9 | |
| E. Kriminalvården | 3 312,3 3 529,7 217,4 | ||
| F. Rättshjälp m.m. | 938,6 1 119,1 180,5 | ||
| G. Övriga myndigheter | 56,2 | 89,9 | 33,7 |
| H. Diverse | 155,6 | 184,1 | 28,5 |
| Summa för Justitiedepar- | 17 857,4 19 030,2 1 172,8 |
tementet
(Andra huvudtiteln)
A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
A 1. Statsrådsberedningen
| 1991/92 Utgift | 44 503 000 |
| 1992/93 Anslag | 33 709 000 |
| 1993/94 Förslag | 49 224 000 |
För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 224 000 kr.
Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till att bl.a. medel för de s.k. samordningskanslierna finansieras över detta anslag.
Anslaget för Statsrådsberedningen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Statsrådsberedningens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 49 224 000 kr.
A 2. Justitiedepartementet
| 1991/92 Utgift | 56 598 000 |
| 1992/93 Anslag | 59 962 000 |
| 1993/94 Förslag | 63 229 000 |
För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 63 229 000 kr.
Anslaget för Justitiedepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Justitiedepartementets disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiedepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett Bilaga 3
förslagsanslag på 63 229 000 kr.
A 3. Utredningar m.m.
| 1991/92 Utgift | 22 503 000 Reservation 16 575 000 |
| 1992/93 Anslag | 30 200 000 |
| 1993/94 Förslag | 30 200 000 |
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget för budgetåret 1993/94 uppgå till 30 200 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 30 200 000 kr.
A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.
På statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen på den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1993/94
beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
B. POLISVÄSENDET
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Polisens synlighet skall öka.
- - Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut
väsentligt.
- Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall öka väsentligt.
- - Kriminalpolisen skall ses över för att effektivisera kampen
mot den mest kvalificerade kriminaliteten, bl.a. den
ekonomiska brottsligheten.
1 Polisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En huvuduppgift för polisen är att bekämpa brottsligheten.
Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som består av 117 polisdistrikt. Antalet tjänster är ca 24 000, varav ca 16 700 polistjänster.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polisverksamheten där. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala polisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polisen och åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.
2 Utveckling inom polisen
Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.
1980-talets polisreform fördes vidare genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av förslag i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning
I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsys- Bilaga 3 tem, som bygger på mål- och resultatstyrning och att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detta innebär att den lokala och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. |
Den 1 juli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Författningsändringarna innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet och att de högre polischeferna erhåller tidsbegränsade chefsförordnanden.
Ändringarna i fråga om regional ledningsorganisation bygger på de förslag som förelades riksdagen i regeringens proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen (jfr bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:124). Reformen innebär att den s.k. länspolismästarmodellen, som dessförinnan funnits i åtta län, har införts generellt. |
Riksdagen uttalade sig i samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition för inrättandet av en central tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet med syfte bl.a. att förenkla förfarandet vid tillsättning av polischefer (bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). En sådan nämnd inrättades vid Rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1992. Tjänsteförslagsnämnden består förutom av rikspolischefen, som är ordförande, av högst nio särskilt utsedda ledamöter. Förutom fyra höga polischefer och två politiker ingår för närvarande tre fackliga ledamöter. Nämnden skall avge förslag eller yttrande när det gäller tillsättningar av länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter. Den skall också lämna förslag inför beslut om tidsbegränsade chefsförordnanden.
Övergången till tidsbegränsade chefsförordnanden inom polisen redovisades för riksdagen i 1992 års budgetproposition.
De tidsbegränsade chefsförordnandena omfattar i princip alla länspolismästare, biträdande länspolismästare och polismästare. Systemet innebär att tjänstemannen erhåller ett tillsvidareförordnande vid den polismyndighet i länet vid vilken länspolismästaren är placerad och därutöver genom ett arbetsledningsbeslut förordnas att för en viss tid, högst sex år åt gången, vara regional polischef respektive ställföreträdare för denne eller att vara polischef vid en av polismyndigheterna i länet. En länspolismästare, biträdande länspolismästare eller polismästare som inte har ett sådant chefsförordnande skall stå till länsstyrelsens eller, i vissa fall, Rikspolisstyrelsens förfogande.
I 1992 års budgetproposition tog regeringen också ställning till att översynen av organisationsstrukturen inom polisen borde fortsätta med sikte bl.a. på att anpassa den centrala polisorganisationen till den decentraliserade beslutsordning som gäller för polisen efter införandet av det nya budgetsystemet och den nya regionala ledningsorganisationen.
Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen. En ledstjärna vid översynen skall enligt Bilaga 3 utredningsdirektiven vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkerställa att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och" ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut.
I december 1992 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till Rikspolisstyrelsens organisationsöversyn. Tilläggsdirektiven innebär att Rikspolisstyrelsen skall göra en förstudie till en omorganisation av Rikskriminal- ' polisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Bl.a. skall övervägas en modell som innebär att Rikskriminalpolisens uppgifter i högre grad koncentreras till brottslighet med internationell anknytning. För vissa brottsutredningar av särskilt kvalificerat slag, t.ex. rörande ekonomisk brottslighet, skall övervägas om man bör inrätta en regionkriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med områdena för de regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län. Därigenom underlättas ett direkt och aktivt engagemang från åklagares sida vid ledning av förundersökning i fråga om den mest avancerade brottsligheten. En sådan ordning borde öka möjligheten att utveckla kriminalpolisens verksamhet i takt med att brottsligheten blir allt mer avancerad.
Rikspolisstyrelsens översyn skall redovisas senast vid utgången av mars 1993. En ny organisation på kriminalpolisens område förutsätts kunna vara genomförd den 1 juli 1994. Sedan år 1991 bedrivs under Justitiedepartementet en försöksverksamhet på det brottsförebyggande området med syfte att främja metodutvecklingen på området. En första utvärdering av försöksverksamheten har redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.
3 - Personalsituationen
Tillgången på poliser påverkas av pensions- och andra avgångar samt antalet aspiranter som tas in för utbildning vid polishögskolan. Utbildningen av en polis tar tre år varför åtgärder som syftar till att på detta sätt påverka tillgången på poliser får genomslag med tre års eftersläpning.
Under en följd av år på 1980-talet har ett stort antal polismanstjänster varit vakanta. I syfte att åtgärda det för verksamheten betungande vakansläget beslutades efter regeringsskiftet, hösten 1991, att ytterligare 100 aspiranter skulle tas in vid polishögskolan. Under budgetåret 1991/92 antogs därmed totalt 700 aspiranter för polisutbildning. Under innevarande budgetår (1992/93) tas fortfarande 700 aspiranter in för utbildning.
Vid behandlingen av 1992 års budgetproposition beslutade riksdagen, på förslag av regeringen, att sätta som mål att antalet utbildade polismän i landet senast år 1995 skulle motsvara antalet polismanstjänster, ca 16 700 st.
polisyrket till annan verksamhet praktiskt taget har avstannat eller rent Bilaga 3 av vänts till en nettotillströmning tillbaka till polisen.
Den personalstatistik som redovisas i Rikspolisstyrelsens anslagsframställning visar att antalsmålet, med det antal poliser som nu är under utbildning och som tas in på polishögskolan i januari 1993, kommer att vara uppfyllt före 1995 års början, eller t.o.m. under det kommande budgetåret.
4 —- Resultatredovisning
I den fördjupade anslagsframställningen har Rikspolisstyrelsen redovisat de senaste fem årens resultat. I det följande lämnas en kort sammanfattning. Det bör framhållas att det grundläggande statistiska underlaget för de redovisade åren i vissa avseenden har brister som har rättats till fr.o.m. det innevarande budgetåret.
Antalet inkomna brottsutredningsärenden har under perioden förändrats enligt följande.
Tabell 4:1 Antalet brottsutredningar som kommit in under 1987 och 1991 samt förändringen 1987-1991 uttryckt i &
| Ärenden | Antal som inkommit 1987 | Antal som inkommit 1991 | Förändring mellan 1987 "och 1991 i RH | |
| Eko-brott | 3 602 | 270 | 2394 | |
| Narkotikabrott | 10 279 | 12 694 | +23& | |
| Våldsbrott | 175 606 | 92 056 | +22Z7 | |
| Tillgreppsbrott | 645 969 | 691 225 | +72 | |
| Bedrägeribrott | 46 480 | 46 513 | oz | |
| Övriga ”krimbrott" | 102 256 | 99 149 | -32 |
Hälften av åtalsanmälningarna avseende ekonomiska brott kommer från skattemyndigheterna. Minskningen av antalet inkomna anmälningar om ekonomiska brott hänför sig till största delen till nedgång av anmälningar från skattemyndigheterna under år 1991. :
I förhållande till antalet inkomna ärenden har andelen ärenden som redovisats till åklagare utvecklats enligt följande.
Tabell 4:2 Antal ärenden som redovisats till åklagare under 1987 och 1991 samt Prop. 1992/93:100
förändringen 1987-1991 uttryckt i & Bilaga 3
| Ärenden | Antal som redovisats 1987 | Antal som redovisats 1991 | Förändring mellan 1987 och 1991 i & | |
| Eko-brott | 3 121 | 3 057 | -2R | |
| Narkotikabrott | 8 930 | 9 614 | +824 | |
| Våldsbrott | 41 288 | 45 418 | +107 | |
| Tillgreppsbrott | 85 993 | 81 508 | -5R | |
| Bedrägeribrott | 31 176 | 29 993 | -4R | |
| Övriga "krimbrott” | 19 790 | 16 391 | -174 |
I det följande redovisas personalresurserna mätta i det antal timmar som olika personalkategorier presterat under perioden 1987-1991. Under perioden har polisens personalresurser mätta i arbetstimmar ökat med 34. I måttet ingår såväl polismän som annan personal. Ökningen är främst en konsekvens av satsningen på administrativ personal i syfte att motverka vakansläget samt det ökade övertidsuttaget bland polispersonal.
Tabell 4:3 Utveckling av den lokala polisorganisationens totala personalresurser 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
| År | Timmmar | Index |
| 1987 | 32 134 051 | 100,0 |
| 1988 | 31 889 612 | 99,2 |
| 1989 | 31 841 759 | 99,1 |
| 1990 | 31 987 192 | 99,5 |
| 1991 | 33 155 125 | 103,2 |
Tabell 4:4 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser såvitt avser
polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
| År | Timmmar | Index |
| 1987 | 23 645 619 | 100,0 |
| 1988 | 23 190 894 | 98,1 |
| 1989 | 22 835 256 | 96,6 |
| 1990 | 22 761 705 | 96,3 |
| 1991 | 23 767 298 | 100,5 |
Minskningen av antalet timmar för polismän under periodens första år avspeglar det stora antalet vakanta polismanstjänster under de åren. Ökningen under år 1991 är en konsekvens av att antalet polismän har ökat men beror framför allt på en ökad övertidstjänstgöring.
Tabell 4:5 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser utom polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
| År | Timmmar | Index |
| 1987 | 8 488 432 | 100,0 |
| 1988 | 8 698 718 | 102,5 |
| 1989 | 9 006 503 | 106,1 |
| 1990 | 9 225 487 | 108,7 |
| 1991 | 9 387 827 | 110,6 |
Den konstanta ökningen av antalet timmar för personal utom polismän beror på ett antal faktorer. Under budgetåren 1988/89-1991/92 har polisväsendet fått disponera medel för att avlasta polispersonal administrativa göromål. Syftet har varit att i någon mån motverka konsekvenserna av vakansläget beträffande polismän. En medveten strävan har även varit att avlasta polispersonal administrativa uppgifter för att öka utrymmet för operativ polisverksamhet.
I det följande redovisas verksamhetens indelning i aktiviteter. Redovisningen kan ses som ett utryck för hur de olika aktiviteterna har prioriterats mellan åren 1987 och 1991. Redovisningen grundas på antalet timmar som har avsatts till de olika aktiviteterna.
Tabell 4:6 Verksamheten indelad i aktiviteter, fördelning av totala antalet timmar 1991 samt index för 1991 där 1987 är basår Bilaga 3
Aktivitet Totalt antal Totalt antal Index 1991
timmar 1987 timmar 1991 basår 1987 Övervakning 12 126 120 11 546 033 95 Kriminalpolisverksamhet 8 869 575 9 336 921 105
Övrig verksamhet 3 652 092 «4 110 276 113
| Serviceverksamhet 2 940 345 | 3 306 840 | 112 | |
| Utbildning | 1 815 350 | 2 174 660 | 119 |
| Trafikövervakning 1799 809 | 1 676 110 | 93 | |
| Allm och social- | . | ||
| polisiär spaning | 536 221 | 577 474 | 108 |
| Brottsförebyggande | 394 540 | 426 811 | 108 |
| Totalt | 32 134 051 | 33 155 125 | 103 |
Av redovisningen framgår att övervakningsverksamheten har fått stå
tillbaka till förmån för andra aktiviteter. |
Kriminalpolisverksamheten är i den redovisade aktivitetsindelningen i stort synonym med brottsutredning. Den brottsutredande verksamheten har ökat med 574 under de fem senaste åren. Detta skall jämföras med
att brottsutvecklingen under samma tidsperiod har ökat med 107. En slutsats kan vara att det trots en prioritering till förmån för brottsutredningar så har inte jämna steg kunnat hållas med brottsutvecklingen.
5 Föredragandens bedömning av polisverksamhetens resultat
Polisverksamheten spänner över stora områden. Kraven på polisen
grundas väsentligen på faktorer som polisen inte själva bestämmer över.
Hit hör t.ex. brottslighetens omfattning och karaktär, vägtrafikens
utveckling och andra strukturella förändringar i samhället, inom och
utom riket. Dessa faktorer har under åren utvecklats på ett sätt som har ställt - och alltjämt ställer - polisen inför allt större uppgifter. Inte minst
gäller det brottsutvecklingen, som under hela efterkrigstiden har visat en stigande trend.
Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit bekymmersam. Prognoser från Rikspolisstyrelsen visar dock att utvecklingen nu håller på att vända. Med det antal aspiranter som nu
genomgår olika stadier av grundutbildning och som tas in på Polishög-
skolan i början av år 1993 är vakanserna inom polisen på väg att fyllas.
Av dessa prognoser kan man sluta sig till att det av regeringen i samband med föregående års budgetarbete uppsatta målet att polisbristen skulle
vara avhjälpt till år 1995 kommer att uppfyllas redan under det kommande budgetåret. Bilaga 3
De huvudintryck av polisverksamheten som jag redovisade i 1992 års budgetproposition är fortfarande giltiga. Jag kan alltså fortfarande konstatera att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina uppgifter men att resultatet av verksamheten - på grund av faktorer som väsentligen ligger utanför polisens kontroll - inte är alltigenom tillfredsställande.
Jag har alltjämt den uppfattningen att den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig och tillgänglig ute bland människor. Det minskar polisens möjligheter att verka brottsförebyggande och leder också till att människor känner sig otrygga på gator och torg. På många håll finns en klar ambition från polisen att öka sin synlighet, men ambitionen har inte alltid kunnat omsättas i praktiken.
Totalt sett har övervakningsverksamhetens andel av polisens resurser minskat. En sådan utveckling är, principiellt sett, inte godtagbar med hänsyn till kraven på polisiär synlighet.
Också när det gäller den brottsutredande verksamheten har polisen haft svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Särskilt allvarligt är att den grövre kriminaliteten i dag framstår som ett allt större problem. -
Mitt intryck av trafikövervakningen är att den bedrivs kompetent och med engagemang men att det finns ett ganska stort utrymme för att förnya och effektivisera verksamheten. Jag redovisar utförligt hur detta skall ske i ett följande avsnitt.
Vid Statens kriminaltekniska laboratorium synes arbetet med att effektivisera verksamheten fortgå med goda resultat.
Rikspolisstyrelsen har på ett mycket positivt sätt satsat på genomförandet av det nya budgetsystemet. Den ekonomiadministrativa kompetensen har utvecklats samtidigt som funktioner för planering och uppföljning har inrättats i anslutning till de centrala ekonomifunktionerna. Mycket återstår givetvis att göra innan polisväsendets ekonomiadministrativa funktioner är fullt ut anpassade till nya former för styrning och uppföljning. Utvecklandet av det internationella samarbetet är ett exempel på områden där myndigheten ligger väl framme. Rikspolisstyrelsens höga ambitionsnivå på många områden medför dock en risk för att resurserna splittras och att möjligheterna begränsas när det gäller att anpassa verksamheten till nya förutsättningar.
Läget i fråga om polisens utrustning är relativt gott. Behovet av investeringar i ny utrustning har dock i någon mån fått stå tillbaka till följd av att medel på polisens investeringsanslag, enligt riksdagens beslut, har tagits i anspråk för att täcka merkostnader till följd av polisens insatser i samband med fotbolls-EM i juni 1992.
Inom polisen pågår ett brett upplagt arbete med att utveckla polisverksamheten och att finna nya, effektivare arbetsformer. Inte minst gäller det i fråga om den .brottsförebyggande polisverksamheten. På sistnämnda område har polisen nått framgångar, låt vara än så länge på ett lokalt plan. Det är svårt att bedöma detta förnyelsearbete utifrån det
av den vilja till förändring som finns på många håll inom polisen. Klart Bilaga 3
är emellertid att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att
polisens samlade resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Metodutvecklingen inom polisen måste självfallet också ta hänsyn till utvecklingen på det rättsliga området. Genom ett antal avgöranden av
riksdagens ombudsmän (JO) har det slagits fast att vissa arbetsmetoder inom polisen inte har stått i full överensstämmelse med gällande rätt. Det
gäller bl.a. ingripanden mot enskilda i samband med demonstrationer och större evenemang. Det är angeläget att polisen följer upp dessa avgöranden med att utveckla nya, effektiva arbetsmetoder, något som också sker.
Det anförda utesluter givetvis inte att det i vissa fall kan finnas skäl att överväga ändringar av lagstiftningen på polisens område. Med utgångspunkt i den redovisade resultatanalysen och vad jag i övrigt har nämnt rörande kraven och förväntningarna på polisen gör jag
nu följande bedömning av reformbehovet inom polisen den närmaste tiden. Decentralisering måste fortfarande vara ett övergripande mål när
det gäller organisationsutvecklingen. Samtidigt krävs att formerna för styrning och utvärdering av myndigheternas verksamhet förstärks i syfte att ge statsmakterna ökade möjligheter att följa och kontrollera verk-
samhetens former, inriktning och resultat. Delar av verksamheten måste
också förnyas på kort sikt mot bakgrund av tidigare berörda förut-
sättningar. Dit hör organisation och arbetsformer på lokal/regional nivå, de centrala funktionerna inom polisväsendet samt polisens kamp mot den grövsta brottsligheten.
6¶Inriktningen av polisens verksamhet
6.1¶Ökad synlighet
Att poliser syns ute i samhället, på patrull eller i andra sammanhang, är en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet hos dem som bor eller annars vistas i området. När poliser som rör sig i samhället tar kontakt
med allmänheten - vilket de bör göra så ofta det är praktiskt möjligt -
skapas ett nätverk som i sig är ägnat att öka människors trygghet och som dessutom ger polisen åtskilligt med information som är värdefull för polisarbetet. På så sätt är en ökad synlighet också ett viktigt inslag i den
brottsförebyggande verksamheten. Ökad synlighet bör eftersträvas vid all form av uniformerad polisverksamhet. Genom ett ökat inslag av fotpatrullering, när så är lämpligt i form av enmanspatrullering, kan polisen öka synligheten och underlätta kontakterna med allmänheten.
Av särskild betydelse 1 detta sammanhang är den verksamhet som
bedrivs av kvarterspoliser (närpoliser). I sin moderna form bedrivs kvarterspolisverksamhet av poliser som har tilldelats ett särskilt ansvar
för polisverksamheten inom ett: visst område, t.ex. ett bostadsområde, en stadsdel eller ett mindre samhälle på landsbygden. Kvarterspolisen är en
förebyggande polisverksamhet, övervakning, brottsutredning och service Bilaga 3 till allmänheten. Kvarterspolisens arbetssätt är problemorienterat, vilket innebär en målmedveten inriktning på de företeelser inom ansvarsområdet som har särskild betydelse när det gäller att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Vanligen har kvarterspolisen till sitt förfogande en mindre lokal, en "kvarterspolisstation", dit allmänheten kan vända sig för att få kontakt med honom eller henne under vissa angivna tider.
Kvarterspolisverksamheten har hittills i regel bedrivits med ensamstationerade polismän. Enligt min mening bör man dock inte vara främmande för att flera kvarterspoliser arbetar tillsammans inom ett gemensamt ansvarsområde. Detta bör vara ägnat att öka effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten, samtidigt som det kollegiala samarbetet utgör en stimulans för polismännen.
Kvarterspolisverksamheten representerar mycket av det som allmänheten förväntar sig av polisen: synlighet, kontaktskapande, service och närhet till samhället i övrigt. Rätt bedriven kan kvarterspolisverksamheten fylla viktiga uppgifter både inom det förebyggande och det brottsutredande polisarbetet.
Under en följd av år har det funnits ett utbrett önskemål bland allmänheten att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut. Polisbristen har emellertid hindrat detta och har i många fall rentav lett till att antalet kvarterspoliser har minskat. I dag är antalet kvarterspoliser i landet omkring 350.
Enligt min mening är tiden nu mogen för att bygga ut kvarterspolisverksamheten väsentligt.
Det är också viktigt att kvarterspolisverksamheten utvecklas när det gäller inriktning och metoder så att den på effektivast möjliga sätt bidrar till de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det gäller därvid att kvarterspolisverksamheten bedrivs integrerat med polisverksamheten i övrigt i polisdistriktet, samtidigt som man tar tillvara den möjlighet till kreativitet och eget ansvarstagande som ligger i den förhållandevis fria rollen som kvarterspolis. Av central betydelse är naturligtvis att kvarterspoliserna ges ett arbetsinnehåll och en status inom organisationen som lockar de för uppgifterna lämpligaste poliserna och som också förmår behålla dem där.
För att kvarterspolisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt fordras en nära samverkan mellan polisen och andra berörda organ, såsom skola, socialtjänst samt andra myndigheter och organisationer. På detta område bör det vara möjligt att utveckla samarbetet ytterligare, t.ex. genom verksamhet inom gemensamma brottsförebyggande projekt och genom sambruk av lokaler och utrustning. I många fall kan det exempelvis vara lämpligt att kommunen upplåter en centralt belägen lokal inom kvarterspolisens ansvarsområde som utgångspunkt för verksamheten.
Det bör vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som nu har angivits.
En ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor som bidrar till att öka polisens synlighet. Rikspolisstyrelsen har i skilda sammanhang
fört fram önskemål om att statsmakterna skjuter till medel för att finansiera en Övergång till fri uniform för polismän. Enligt min mening Bilaga 3 möter det inget hinder att myndigheterna inom polisen själva stannar för
en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksam-
heten, om resultatet därmed kan förbättras.
6.2 Sambandsmän m.m.
Ett utvecklat samarbete sker sedan många år framför allt mellan polisen i de nordiska länderna, särskilt på narkotikaområdet. Samarbetet omfattar både polis- och tullområdet och hålls samman i den s.k. Polis-Tull-
Narkotikagruppen (PTN-gruppen).
De nordiska länderna har för närvarande sammanlagt 16 polismän, varav sju från Sverige, stationerade som sambandsmän i tolv olika länder av strategisk betydelse för narkotikabrottsligheten i Norden. Systemet
med sambandsmän omfattar också tullmyndigheterna som medverkar med
fem tulltjänstemän. Sambandsmännens verksamhet utgör ett komplement
till det samarbete som äger rum inom ramen för Interpol och till det internationella tullsamarbetet CCC.
Rikspolisstyrelsen har gjort bedömningen att det under budgetåret
1993/94 behöver inrättas ytterligare två sambandsmannatjänster, en med placering i Portugal och en med placering i Baltikum.
Jag har ingen erinran mot Rikspolisstyrelsens planer på utstationering av ytterligare sambandsmän. För det fall utplacering av sambandsman sker inom ramen för det nordiska samarbetet bör emellertid frågan underställas ett gemensamt nordiskt övervägande i PTN-gruppen innan utstationering sker.
Från och med budgetåret 1992/93 har utredningsansvaret i asylärenden förts över från polisen till Statens invandrarverk (SIV). Reformen har
hittills inte lett till en sådan minskning av polisens arbetsbörda i fråga om
asylverksamheten som var förutsedd bl.a. beroende på den stora in-
strömningen av asylsökande från det forna Jugoslavien.
Den stora flyktinginströmning, som i flera fall varit organiserad, har visat att det finns ett stort behov av information och kontakt med berörda
länder i dessa frågor. Rikspolisstyrelsen har därför med visst avbrott
sedan 1990 haft särskilda sambandsmän för asylverksamhet och för att bekämpa illegal invandring utplacerade på ett antal platser, bl.a. i Damaskus. Verksamheten bör fortsätta under kommande budgetår.
Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen föreslagit att arbetsgivaransvaret för FN-poliserna skall överföras från försvaret till polisen. Frågan bereds inom regeringskansliet.
6.3 — Sjöpolisen
Sjöpolisutredningen överlämnade i juni 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen. Utredningens huvuduppgift var att
utreda hur sjöpolisens verksamhet borde utformas för att allmän ordning
och säkerhet skall kunna upprätthållas med tillräcklig effektivitet till sjöss
65 35 Riksdagen 199293. 1 samt. Nr 100. Biluga 3
och i skärgården. I uppdraget ingick även att undersöka möjligheterna för
en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och Kust- Bilaga 3
bevakningen.
I betänkandet har utredningen bl.a. belyst organisationsfrågorna och
konstaterar att övervägande skäl talar för att sjöpolisverksamheten förblir en regional verksamhet. Utredningen har bl.a. funnit att nuvarande
lokalisering av sjöpolisgrupper runt våra kuster och i Vänern är
ändamålsenlig och bör bestå.
Utredningen föreslår dessutom att två nya sjöpolisgrupper inrättas, nämligen en grupp i Västernorrlands län och en grupp i Malmöhus län. Utredningen föreslår vidare att övriga delar av kusten skall täckas genom föreskriftsreglerat samarbete med Kustbevakningen.
Utredningen föreslår när det gäller samordning och samverkan mellan
polisen och Kustbevakningen att vissa riktlinjer för detta anges i Rikspolisstyrelsens föreskrifter.
Sjöpolisutredningens betänkande har remissbehandlats. Remiss-
yttrandena finns att tillgå i Justitiedepartementets akt i ärende 92-2617. De flesta remissinstanserna är positiva till utredningsförslagen. Delade
meningar har emellertid framförts från bl.a. Rikspolisstyrelsen, Statskontoret och Generaltullstyrelsen när det gäller att inrätta två nya sjöpolisgrupper.
För egen del är jag i allt väsentligt positiv till utredningens förslag.
Av särskild vikt är att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen
utvecklas. Utredningen har dock inte närmare angivit hur det rent praktiskt skall ske. Jag avser därför att återkomma till regeringen med
förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att skyndsamt utarbeta grunder för en sådan närmare samverkan.
Utredningens förslag att två nya sjöpolisgrupper inrättas, en i Väster-
norrlands län och en i Malmöhus län, bör - i enlighet med vad Rikspolis-
styrelsen har anfört i sitt remissyttrande - anstå tills vidare med hänsyn
till det statsfinansiella läget.
6.4¶Beredskapsstyrkan mot terrorism
Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) följer att det vid Polis-
myndigheten i Stockholm skall finnas en beredskapsstyrka för
bekämpning av terroraktioner i landet. Styrkan får tas i anspråk för detta
ändamål först efter beslut av regeringen för varje särskilt tillfälle.
Rikspolisstyrelsen har i årets anslagsframställning tagit upp ett förslag
från föregående års anslagsframställning om att ändra beslutsordningen när det gäller tillstånd att sätta in styrkan så att tillstånd ges av Rikspolisstyrelsen.
Inrättandet av en nationell insatsstyrka mot terrorism grundas på förslag i en rapport (SOU 1988:18) från den parlamentariska kommissionen med
anledning av mordet på statsminister Olof Palme. Kommissionen föreslog att regeringen vid varje särskilt tillfälle skulle
besluta om beredskapsstyrkan skulle sättas in. Detta kunde enligt kommissionen ses som en medborgerlig garanti för att styrkan inte
de situationer där det kan bli aktuellt att sätta in beredskapsstyrkan Bilaga 3 regelmässigt är sådana att regeringen måste informeras och om så erfordras fatta vissa andra beslut. Kommissionen uttalade vidare att den polischef som leder verksamheten på platsen måste bedöma om och när styrkan skall sättas in.
Rapporten remissbehandlades. En majoritet av instanserna var positiv till kommissionens förslag att beslut om att sätta in styrkan skulle fattas av regeringen.
Kommissionens förslag förelades riksdagen i 1990 års budgetproposition. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (prop. 1989/90:100 bil. 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211).
För egen del vill jag anföra följande. Den särskilda styrkan kommer endast att sättas in i exceptionella
situationer, exempelvis när en organiserad terroristgrupp ockuperat en byggnad eller ett flygplan, kanske också tagit gisslan, samt alla andra utvägar att komma tillrätta med situationen har misslyckats. Erfarenheterna har visat att sådana aktioner ofta kombineras med krav mot landets regering, t.ex. om frigivning av vissa fångar etc.
Dessa situationer är regelmässigt av den art att regeringen måste informeras och vara beredd att om så erfordras fatta beslut i olika frågor. I ärendet kan det dessutom vara nödvändigt att beakta utrikespolitiska förhållanden, t.ex. om terroristerna har ställt krav på fri lejd till en annan stat eller om utländska medborgare har tagits som gisslan. Jag anser därför att det framstår som naturligt att det då också ankommer på regeringen att ge tillstånd att använda den särskilda styrkan.
Att regeringen har förbehållit sig befogenheten att ge tillstånd till att sätta in den särskilda styrkan innebär självfallet inte att regeringen tar över polisledningen i ärendet. Det är en uppgift för vederbörande polischef att besluta om han eller hon skall utnyttja regeringens tillstånd att sätta in styrkan och att bestämma om hur aktionen skall utföras. Operativa ställningstaganden är således ingen uppgift för regeringen.
Jag kan alltså inte se att det har framkommit några nya skäl som talar för att ompröva det ställningstagande som statsmakterna, som nämnts, gjort för endast några få år sedan att tillstånd för att sätta in den särskilda styrkan skall ges av regeringen. I sammanhanget finns det också skäl att erinra om att Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation för närvarande är föremål för översyn. Också detta talar mot att överföra den nu aktuella uppgiften till styrelsen. Det kan emellertid behöva klargöras hur begäran om förflyttning av styrkan skall ske, samt vilka vägarna bör vara för att föra upp frågan om styrkans användande till regeringen m.m. Dessa frågor är under beredning i Justitiedepartementet.
6.5 Organisationsfrågor
En utgångspunkt när det gäller inriktningen av polisens verksamhet är, som jag framhållit i det föregående, att den höga ambitionsnivån för
polisen ligger fast. För att polisverksamheten skall kunna drivas vidare med oförändrad målsättning med de verksamhetsmässiga och ekonomiska Bilaga 3 förutsättningar som kan förutses är det nödvändigt att vidta åtgärder för att rationalisera verksamheten och minska kostnaderna. Bl.a. gäller det
att minska kostnaderna för administrationen. För detta krävs att man fortsätter decentraliseringsprocessen med att införa en plattare organisa-
tion med kortare beslutsvägar. Samtidigt krävs en ökad polisiär sam-
verkan på både lokal och regional nivå för att åstadkomma en effektivare användning av resurserna.
Under senare år har den organisatoriska utvecklingen inom polisen gått i riktning mot en ökad decentralisering. På det lokala planet har polismyndigheterna fått ökade befogenheter att bestämma om sin egen organisation, samtidigt som polisens lokala förankring har befästs genom att det blivit möjligt för polisstyrelserna att inrätta polisnämnder med ansvar för del av polisdistriktet (prop. 1989/90:155, bet. 1990/91:JuU1, rskr. 1990/91:1). Uppgifter har också delegerats från regeringen och Rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen, vars roll som högsta polisorgan i
länet enligt polislagen (1984:387) därigenom har understrukits. Bl.a. har länsstyrelsernas ansvar för effektivitets- och samverkansfrågor inom länets polis betonats genom ändringar i polislagen och polisförordningen
(1984:730; se a. prop. samt SFS 1990:997, 1990:1071 och 1992:771). I och med budgetåret 1992/93 har länsstyrelsen tilldelats viktiga uppgifter
inom det nya budgetsystemet för polisen som bl.a. innebär att huvuddelen
av medlen för polisens verksamhet anvisas över 24 länsramar, som länsstyrelserna förfogar över (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92: JuU23, rskr. 1991/92:230). Samtidigt med budgetreformen infördes en
enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen, den s.k. länspolis-
mästarmodellen (prop. 1991/92:52, bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:
124).
Med dessa reformer har man vunnit att det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis vilar på länsstyrelsen.
Länsstyrelsens ansvar i dessa hänseenden har också kommit till uttryck
genom att regeringen i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 har uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för rationalisering av polisens verksamhet i respektive län.
Det anförda innebär att länsstyrelserna har att tillse att polisverksamheten inom respektive län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna har lagt fast och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis. Länsstyrelsen har därmed också en viktig roll när det gäller att åstadkomma behövliga rationaliseringar inom polisen. Med hänsyn till att kraven på effektivitet i verksamheten nu har skärpts ytterligare till följd av det bekymmersamma statsfinansiella läget bör ytterligare befogenheter delegeras till läns-
styrelsen när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör
det överlämnas till länsstyrelsen att besluta om indelning i polisdistrikt
och om polismyndigheternas grundläggande organisation. En sådan
delegering kan ske genom författningsändringar på förordningsnivå.
Vidare bör länsstyrelsens uppgifter enligt polislagen när det gäller att
ställighetsföreskrifter i polisförordningen. Jag räknar med att inom kort Bilaga 3 kunna förelägga regeringen förslag i dessa ämnen. . Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för rationalisering av polisverksamheten inom respektive län. Detta rationaliseringsuppdrag bör preciseras och skärpas mot bakgrund av det statsfinansiella läget och med hänsyn till de ökade befogenheter på området som, enligt vad jag nyss anfört, bör ges till länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör därvid åläggas att inom en viss tid under det innevarande budgetåret redovisa ett rationaliseringsprogram som har utarbetats mot bakgrund av de verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar som följer av denna budgetproposition och av de planeringsdirektiv som regeringen utfärdar för polisen på grundval av propositionen. Planeringsdirektiven kommer i denna del att avse en treårsperiod. Rikspolisstyrelsen bör vara en motor i rationaliseringsarbetet och i egenskap av tillsynsmyndighet se till att statsmakternas intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör därvid granska de rationaliseringsprogram som länsstyrelserna redovisar. Vid granskningen bör bl.a. prövas om de planerade rationaliseringarna är tillräckliga och lämpliga eller, med andra ord, om de kan antas leda till att polisverksamheten inom respektive län kan bedrivas och utvecklas enligt de riktlinjer som statsmakterna har slagit fast och inom ramen för anvisade medel. Därvid bör beaktas de uttalanden som justitieutskottet gjort vid behandlingen av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin och som innebär att besparingarna på polisens område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att göra nedskärningar i den redan ansträngda operativa polisverksamheten. Av vikt är också att säkerställa att de förändringar som genomförs inte leder till att polisens lokala förankring tunnas ut.
Det förestående arbetet med rationaliseringar på polisens område bör alltså i princip genomföras inom ramen för det budgetsystem och den regionala ledningsorganisation som införts den 1 juli 1992 och som utformats med syfte bl.a. att främja utvecklingen av organisation och verksamhet inom polisen i riktning mot en större effektivitet. Därigenom kan ett nödvändigt rationaliseringsarbete komma igång utan onödigt dröjsmål.
Som central förvaltningsmyndighet har Rikspolisstyrelsen tillsyn över polisen och skall verka för planmässighet, samordning och rationalisering. Dessa befogenheter får ökad betydelse till följd av den nu pågående rationaliseringsprocessen och kan förväntas få en delvis ny inriktning som ett resultat av den tidigare berörda översynen av den centrala polisorganisationen. Inte minst måste styrelsen på olika sätt säkerställa att statsmakternas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå, där merparten av ansvaret får resursutnyttjandet och den praktiska polisverksamheten finns.
I regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin har förutsatts att en övergång skall ske till studie-
medelsfinansiering av polisutbildningen. Enligt min mening bör en reform genomföras med sikte på att studiemedelsfinansiering av Bilaga 3 grundkurs 1 vid Polishögskolan skall kunna införas i och med den kull studenter som påbörjar sin utbildning under budgetåret 1993/94.
6.6 Trafikpolisen
Trafikpolisutredningen
Trafikpolisutredningen redovisade i september 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Utredningens huvuduppgift var att utreda om polisens trafikövervakning skulle kunna göras effektivare.
I betänkandet görs en bred genomgång av arbetsmetoder inom polisens trafikövervakning, av samverkan med andra myndigheter och organisationer verksamma på = trafiksäkerhetsområdet och av organisationsfrågor. På denna grund redovisar Trafikpolisutredningen ett stort antal förslag. Vissa av förslagen kräver för ett genomförande beslut av riksdag eller regering medan andra kan genomföras utan sådana beslut. I det följande tar jag upp sådana förslag som bör behandlas i budgetpropositionen. Flera av utredningens förslag ligger inom Kommunikationsdepartementets ansvarsområde och behandlas inte i det här sammanhanget.
Trafikpolisutredningens förslag har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementets akt i ärende 92-3517. Remissinstanserna tillstyrker i stora delar utredningens förslag. Vissa remissinstanser redovisar en avvikande uppfattning i enskilda frågor. På vissa punkter redovisar remissinstanserna emellertid gemensam kritik mot utredningens bedömningar och förslag. Det gäller främst målen för polisens trafikövervakning, vissa förslag rörande organisationen av trafikövervakningen samt frågan om huruvida utredningens förslag ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Jag återkommer även till detta.
För egen del anser jag att utredningsförslagen, tillsammans med synpunkterna från remissinstanserna, kan utgöra en grund för en reformering av polisens trafikövervakning.
Åtskilliga av Trafikpolisutredningens förslag skall och kan som nämnts genomföras utan särskilda beslut av riksdag eller regering. Genomförandet av dem är i första hand en uppgift för länsstyrelserna, som i egenskap av högsta polisorgan i respektive län har ansvaret för polisens verksamhet i länen. Det ansvaret innebär bl.a. fördelning av ekonomiska resurser och prioritering av olika verksamheter för polisen. Genom den decentraliserade beslutsstrukturen har länsstyrelserna alltså ett stort ansvar när det gäller att genomföra reformeringen av polisens trafikövervakning. Jag finner det angeläget att länsstyrelserna utan dröjsmål påbörjar reformeringen av polisens trafikövervakning i de delar man själv kan fatta beslut.
Jag anser det mycket viktigt att reformarbetet noga följs upp och att effekterna av förändringen i metoder och arbetssätt successivt utvärderas.
centralt ämbetsverk för polisen. Uppgiften ligger helt i linje med Bilaga 3 Rikspolisstyrelsens tillsynsroll och styrelsens ansvar för att förmedla statsmakternas beslut till myndigheterna inom polisen.
Jag kommer mot denna bakgrund att föreslå regeringen att särskilt uppdra till Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reformeringen av polisens trafikövervakning och att vara sammanhållande när det gäller uppföljning och utvärdering av reformen. Uppdraget bör genomföras inom ramen för de medel som ställs till Rikspolisstyrelsens förfogande för den aktuella tidsperioden. Några särskilda befogenheter i fråga om trafikövervakning behöver, såvitt nu kan bedömas, inte tillföras Rikspolisstyrelsen, som redan i följd av sin instruktion har en långt gående befogenhet när det gäller exempelvis utvecklings- och samordningsfrågor inom polisväsendet.
Flera av de förändringar som länsstyrelserna själva kan fatta beslut om att genomföra är av sådant slag att det kan vara värdefullt för länsstyrelserna att ha ett centralt stöd. Det kan t.ex. gälla upphandling av teknisk utrustning. Ett annat viktigt område där det är naturligt med ett centralt agerande gäller metodutveckling och till viss del utbildning. Reformeringen av polisens trafikövervakning kommer att ställa anspråk på nytänkande inom dessa områden.
Målet för polisens trafikövervakning
Riksdagen har i det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastlagt mål för säkerhet i vägtrafiken. Ett av de nu gällande målen innebär att det totala antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minska. De åtgärder som behöver genomföras för att målen skall kunna uppnås måste genomföras av ett stort antal olika myndigheter och organisationer på trafiksäkerhetsområdet. Polisen är en viktig aktör i genomförandet.
Regeringen förbereder för närvarande en trafiksäkerhetspolitisk proposition som avses läggas fram för riksdagen under första halvåret 1993. Frågan om målen för trafiksäkerhetsarbetet i dess helhet kommer att tas upp i den nämnda propositionen. Flera av Trafikpolisutredningens förslag kommer också att behandlas i propositionen.
En av polisens centrala uppgifter är att förebygga och förhindra brott. Detta gäller självfallet också för polisens trafikövervakning. Det är därför naturligt att, i enlighet med Trafikpolisutredningens förslag, ange att målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Däremot vore det inte lämpligt att sätta upp ett särskilt, från det nationella trafiksäkerhetsmålet avvikande, resultatmål för polisens trafikövervakning uttryckt i ett högsta antal dödade och skadade. Resultatmålet för polisens trafikövervakning bör i stället uttryckas som ett krav på en ökning av effektiviteten i trafikövervakningen på så sätt som framgår av det följande. Detta bör ske genom en ändring i insatsernas inriktning och genom en förnyelse och utveckling av arbetsformer och teknisk utrustning. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.
Verksamhetsinriktning, metoder och utrustning i polisens trafikövervakning Bilaga 3
Med utgångspunkten att uppgiften att förebygga och förhindra brott är central också för polisens trafikövervakning är det viktigt att öka polisens synlighet i trafikövervakningen. Poliser som syns i trafikövervakningen bidrar till att skapa trygghet hos trafikanterna. Trafikpolisutredningen har också föreslagit att polisen skall synas mycket mer på vägarna och i tätortstrafiken. Detta tillstyrks av ett stort antal av remissinstanserna. Flera remissinstanser markerar emellertid betydelsen av att det också finns en dold trafikövervakning som gör det möjligt att ingripa mot den grupp av trafikanter som anpassar sitt körsätt till polisens trafikövervakning och som ofta på ett flagrant sätt överträder trafikreglerna när polisen är utom synhåll. Enligt min mening är det nödvändigt att polisens trafikövervakning bedrivs såväl öppet som dolt. En ökning av den synliga övervakningen är emellertid angelägen.
Ökningen av den synliga trafikövervakningen kan ske på flera sätt. Det kan ske på så sätt att fler av polisens bilar är polismålade, men också genom en ökad tillämpning av enmans- eller parpatrullering, genom ett utökat antal kontroller i trafiken och genom att arbetsmetoderna i övrigt anpassas så att man erhåller maximal synlighet. Den slutliga avvägningen av förhållandet öppen/dold övervakning måste, liksom andra avgöranden om vilka övervakningsmetoder som skall tillämpas, göras av länsstyrelserna och polismyndigheterna tillsammans med de poliser som skall genomföra övervakningen. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att stödja länsstyrelserna och polismyndigheterna med metodutveckling och med utveckling av övervakningsutrustning också i denna del.
När det gäller inriktningen av polisens trafikövervakning föreslår Trafikpolisutredningen att den mer konsekvent bör inriktas på de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är störst och på de tidpunkter då det råder hög trafik. Detta sker, som utredningen också konstaterar, till viss del redan i dag, men utredningen menar att det bör genomföras mer konsekvent. Jag delar denna uppfattning men vill även markera betydelsen av att övervakningen inriktas på trafikfarliga beteenden och på andra allvarliga trafiksäkerhetsproblem som onykterhet i trafiken och fortkörning. Jag är medveten om att det saknas metoder för att mäta och följa upp regelefterlevnaden när det gäller de flesta felbeteenden. Detta får emellertid inte medföra att polisens trafikövervakning begränsas till sådan övervakning för vilken det är möjligt att mera noggrant följa upp effekterna. Det ställer däremot krav på att polisen i samverkan med andra myndigheter och organisationer arbetar för att utveckla metoder för mätning och uppföljning för alla viktiga övervakningsområden.
Trafikpolisutredningen har funnit att det finns utrymme för stora effektivitetshöjningar genom förändringar av i första hand arbetsmetoder, utrustning och organisation men också att det finns goda förutsättningar för en effektivitetshöjning genom en kunnig och engagerad kår av trafikpoliser.
resultatet av polisens trafikövervakning. Den innebär att man mäter Bilaga 3 antalet personkontakter som polisen har i trafikövervakningen - oavsett om de föranleder rapport eller inte. Utredningen har med gott resultat prövat metoden i full skala under en månad. Jag finner metoden för mätning av effektiviteten i polisens trafikövervakning intressant, inte minst därför att den i sig innehåller incitament för polismannen att aktivt söka kontakt med trafikanterna. Härigenom kan metoden bidra till ett arbetssätt som innebär att förtroende byggs upp mellan trafikanterna och polisen i trafikövervakningen. Frågan om vilka metoder som skall tillämpas och hur verksamheten mera i detalj skall mätas och utvärderas är emellertid inte en fråga för regering och riksdag. Det är en sak för Rikspolisstyrelsen att inom ramen för sin föreskriftsrätt i fråga om planeringsprocessen inom polisen ta ställning till om denna metod generellt skall tillämpas för särskild resultatmätning.
Trafikpolisutredningen föreslår att antalet alkoholutandningsprov ökas så att de fr.o.m. budgetåret 1993/94 har fördubblats till 1,8 miljoner prov per år. För att uppnå detta föreslår utredningen ett antal åtgärder, såsom investeringar i s.k. sållningsinstrument till varje polisman och i fordon med s.k. bevisinstrument. För egen del anser jag att insatser för att minska rattfylleriet är av största vikt. Det är angeläget att Trafikpolisutredningens förslag så långt möjligt genomförs men inte heller i denna del är jag beredd att i mer exakta termer ange målet.
Många av Trafikpolisutredningens förslag förutsätter utveckling av såväl arbetsmetoder som utrustning. Enligt utredningen bör man vid utveckling av både arbetsmetoder och utrustning ta till vara kunskaper och erfarenheter från polismän på fältet i betydligt högre utsträckning än hittills. Jag delar denna uppfattning. Det nya budgetsystemet för polisen innebär att länsstyrelserna vid sin fördelning av resurser och sitt beslut om inriktningen av polisverksamheten i länet skall avsätta erforderliga resurser också för investeringar i utrustning. Rikspolisstyrelsens roll i detta sammanhang bör vara att utveckla nya arbetsmetoder och att följa den tekniska utvecklingen på området för att dels kunna bistå länsstyrelserna, dels kunna bedriva eller handla upp eget utvecklingsarbete när det gäller system där det krävs en enhetlighet i landet, eller där det kan vara förmånligt med gemensamma inköp.
Trafikpolisutredningen har redovisat kritik mot att trafikpoliserna i alltför stor utsträckning tas i anspråk för andra uppgifter än trafikövervakning. Jag delar självfallet uppfattningen att trafikpoliserna i första hand skall användas för trafikövervakning, men vill samtidigt markera att trafikpoliserna också är en del av landets samlade poliskår och därför skall kunna användas även för andra uppgifter när det krävs. Detta är emellertid ytterst en fråga om prioritering av resurser med utgångspunkt 1 Övergripande bedömningar av kraven på polisverksamheten. Trafikpolisen avviker i detta hänseende inte på något avgörande sätt från vad som gäller andra grenar av polisverksamheten.
Jag anser i likhet med utredningen det väsentligt att ordningspolisens medverkan i trafikövervakningen i tätorterna ökar.
Trafikpolisutredningen har föreslagit att personal utan polisutbildning får utökade uppgifter och även medverkar på fältet i uppgifter som inte Bilaga 3 kräver polisutbildning. Också på denna punkt kan jag ansluta mig till förslagen och anser att det ligger inom ramen för det ansvar varje myndighetschef har att utnyttja sin personal efter deras kompetens och på effektivast möjliga sätt inom det regelverk som gäller kompetensfördelning och befogenheter.
Trafikpolisutredningen har i syfte att få ut mesta möjliga effekt av trafikpolisen också föreslagit en samverkan med AB Svensk Bilprovning när det gäller fordonskontroll på väg. Likaså har man föreslagit att Trafiksäkerhetsverkets bilinspektörer förs till polisen efter avvecklingen av verket. Förslagen kommer att behandlas i den trafiksäkerhetspolitiska proposition som regeringen planerar till våren 1993. Jag vill i detta sammanhang endast understryka det i och för sig självklara att polismans befogenhet i princip skall förbehållas den som är polis.
Organisations- och styrningsfrågor
Trafikpolisutredningen har lämnat förslag till organisation för trafikpolisen. Förslaget innebär att man i varje län skall ha en trafikpolis direkt underställd länspolismästaren. Det föreslås att regler om detta tas in i de för länsstyrelserna gällande bestämmelserna om polisväsendet i länen. Härtill föreslås att länsstyrelserna vid sin medelsfördelning avsätter en särskild post till länspolismästarens förfogande för trafikpolisen i länet. Dessa medel föreslås trafikpolischefen kunna disponera löpande under året.
När det gäller förslagen om organisationen är remissopinionen blandad. För egen del anser jag följande. Sedan den 1 juli 1992 beslutar länsstyrelserna i princip själva om vilka regionala funktioner som skall finnas i polisverksamheten i länet. Detta ligger i linje med att länsstyrelsen har ansvaret för fördelningen av resurser liksom för att bestämma inriktningen av polisarbetet i länet. Det är inte lämpligt - och knappast ens möjligt - att i detta avseende särbehandla trafikpolisen. Det innebär emellertid ett särskilt ansvar för länsstyrelserna att - med utgångspunkt i regeringens riktlinjer - i sin medelsfördelning och i sina riktlinjer för polisverksamheten i respektive län ställa upp sådana resultatmått och andra krav på verksamheten att trafikövervakningen kan bedrivas med väsentligt ökad effektivitet jämfört med i dag. Härav följer att det i det stora flertalet fall bör vara naturligt att det även i fortsättningen finns särskilda regionala enheter för trafikövervakning i länen.
Uppföljningen av reformeringen av polisens trafikövervakning blir mot denna bakgrund särskilt viktig. Det bör, som jag angivit inledningsvis, vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att i samråd med länsstyrelserna utveckla formerna för uppföljningen av trafikövervakningen.
Som jag vidare redovisade inledningsvis är många myndigheter och organisationer engagerade i uppgiften att förbättra trafiksäkerheten. Från den 1 januari 1993 har Vägverket det samlade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på central nivå. Vägverket utarbetar därför nu ett trafiksäker-
motsvarande sätt som kommunerna är väghållare för det kommunala Bilaga 3 vägnätet. En utökad samverkan mellan polisen och Vägverket på olika nivåer samt med kommunerna blir mot denna bakgrund viktig, liksom en nära samverkan mellan polismyndigheterna i olika län. Samverkan kan, som Trafikpolisutredningen anger, avse frågor om att identifiera farliga vägsträckor, att åstadkomma en heltäckande olycksstatistik eller att länsstyrelserna stödjer kommunerna i deras trafiksäkerhetsarbete. Samverkan kan också avse utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. Det är enligt min mening angeläget att denna samverkan kommer till stånd, men det bör ankomma på de berörda myndigheterna att själva finna formerna för samverkan.
Reformeringen av polisens trafikövervakning ställer stora och delvis nya krav på de enskilda polismännen. Det är viktigt för kvaliteten i verksamheten att de har en adekvat utbildning. Det är en fråga för Rikspolisstyrelsen att bevaka utbildningsfrågorna och att se till att utbildningen utvecklas och anpassas i linje med de förändringar som sker i verksamheten.
7 Eiktlinjer för polisverksamheten
Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Polisverksamhet i allmänhet
Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamher). I polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete.
I den förebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.
Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla möjligheter tas till vara att effektivisera utredningsverksamheten och därigenom öka antalet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas när det gäller metoder och organisation. Bilaga 3
Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om förundersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.
I arbetet med att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall myndigheterna beakta vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar.
När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott.
Ökad synlighet
Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fotpatrullering.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsentligt.
Brottsoffer
De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.
Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra skydd för utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beaktas.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i övervakningen.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas särskilt.
Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen. Samverkan skall utökas med Vägverket och kommunerna.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges
närmande till EG och med ökningen av den internationella brottsligheten med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt. Bilaga 3
Rekrytering
En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund till polisyrket.
Effektivisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning samt för andra rutiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen.
Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
8 Budgetförslaget i stort
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 milj.kr skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingar kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod. Övergång kommer också att ske till studiemedelsfinansiering i fråga om polisutbildningen.
Mot bakgrund av de besparingar som skall genomföras inom polisen tilldelas polisväsendet en ettårig budgetram. Besparingarna skall dock planeringsvis läggas fast. En fördjupad prövning kommer åter att ske för budgetåret 1994/95.
Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslås att en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Den återstående besparingen om 350 miljoner kronor föreslås fördelas lika mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 och avser huvudsakligen åtgärder inom den regionala och lokala organisationen.
Vid beräkning av Rikspolisstyrelsen anslag har en överföring av resurser gjorts till anslaget B2 . Säkerhetspolisen avseende kostnader för hyra m.m. Medel för gemensam ADB-verksamhet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen. En teknisk justering av anslagsberäkningarna för polisväsendet har gjorts som ett led i över-
gången till det nya budgetsystemet för polisväsendet. En översyn kommer att göras av anslagskonstruktionen för Polishögskolan. Bilaga 3
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är en myndighet av central betydelse för rättsväsendet. SKL undantas därför från besparingar och tillförs i stället medel för att säkerställa utveckling och kvalitet inom kriminalteknikens område.
Den lokala polisorganisationen tillförs medel enligt plan för det ökade antalet polismän som tillkommer inom polisväsendet. Medel om 10 miljoner kr. beräknas för att möjliggöra ytterligare förstärkning av insatser på narkotikaområdet.
9 — Flerårsram och fördjupad prövning
Mot bakgrund av den omfattande besparing som skall göras inom polisväsendet under den kommande treårsperioden är min bedömning att en tvåårsram inte bör tilldelas polisväsendet. En fördjupad prövning bör därmed ske även för det nästföljande budgetåret.
10 Dokalförsörjning för polisväsendet m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de byggnader som polisen disponerar tas också i anspråk av åklagarväsendet. Lokalbeståndet uppgår till drygt 1 milj. m?. Polisväsendet disponerar för innevarande budgetår ca 920 milj.kr för lokalkostnader.
Under budgetåret 1991/92 har nya polis- och förvaltningshus tagits i bruk av polismyndigheterna i Kramfors och Oskarshamn. En ny förvaltningsbyggnad har under hösten 1992 invigts i Karlskrona. Arbetsgruppen i Gislaved har under hösten 1992 fått nya lokaler.
Under år 1993 kommer nya förvaltningsbyggnader i Malmö, Vetlanda och Gällivare att kunna disponeras av polismyndigheterna. Arbetsgrupperna i Jokkmokk, Ale, Ånge, Arjeplog och Bålsta kommer att flytta in i nya lokaler under år 1993.
I övrigt pågår om- och tillbyggnad av polis- och åklagarmyndigheternas lokaler i Örebro samt nybyggnad av en förvaltningsbyggnad för polis, åklagare och häkte i Uddevalla.
11 - Revisionsberättelse
I Riksrevisionverkets revisionsrapport har Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 erhållit en revisionberättelse utan invändningar.
12 — Beräkning av anslagen
Anslagen för polisväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya priciperna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att Bilaga 3 ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
13 — Räntebeläggningen
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Polisväsendet förutom Säkerhetspolisen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Polisväsendet kommer därför att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen B1, B3, B4 och BS förs till detta konto.
Bilaga 3
| 1991/92 Utgift | 1 005 186 751 |
| 1992/93 Anslag | 566 630 000 |
| 1993/94 Förslag | 475 000 000 |
Rikspolisstyrelsen
1. Medel för gemensam ADB-verksamhet bör enligt Rikspolisstyrelsen
beräknas under en särskild anslagspost under Rikspolisstyrelsens anslag.
2. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel ställs till förfogande för genomförande av Trafikpolisutredningens förslag. 3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt kostnaderna för den operativa
verksamheten vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av
olika kategorier, utrustning och andra investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader såväl för polismän som tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) som för sådana som har kommenderats från en lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts
till anslaget B5. Lokala polisorganisationen med 112 milj.kr. mot bakgrund av att ADB-verksamheten vid Rikspolisstyrelsen huvudsakligen
utgör stöd för den lokala polisorganisationen. Vid beräkningen av anslaget har medel avseende hyra, el och
verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 475 000 000 kr.
Bilaga 3 1992/93 Anslag 400 000 000 1993/94 Förslag 470 643 000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 470 643 000 kr.
B 3. Polishögskolan
| 1991/92 Utgift | - |
| 1992/93 Anslag | 1 000 |
| 1993/94 Förslag | 1.000 |
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen yrkar att Riksdagen skall besluta om att 700 polisaspiranter skall antas vid polishögskolan
2. Rikspolisstyrelsen yrkar att all utbildning (exkl uppdragsutbildning) vid polishögskolan finansieras via en anslagspost under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Över anslaget finansieras Polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, = forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen innebär att endast ett formellt belopp om 1000 kronor uppförs avseende polishögskolan. Detta betyder att huvuddelen av all utbildning, både grundutbildning och vidareutbildning, betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detta innebär att skolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen med efterfrågestyrning och intäktsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5.
Riksdagen har, efter förslag i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att övergång skall ske till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Detaljfrågorna rörande en sådan reform utreds av Rikspolisstyrelsen. Inriktningen är att studiemedelsfinansiering skall tillämpas för grundkurs 1 med början i och med de studenter som påbörjar sin utbildning under budgetåret 19993/94. Frågor som måste belysas i samband med reformen är bl.a. rekrytering av studenter till polisutbildningen, studenternas formella knytning till Polishögskolan under utbildningstiden samt urval och antagning till
81 6 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 3
polismansbanan. Också i andra avseenden kan det bli aktuellt att se över polisutbildningen mot bakgrund av övergången till studiemedelsfinan- Bilaga 3 siering (jfr. bet. 1992/93:JuU24).
Före budgetåret 1992/93 tillämpades ett system som innebar att statsmakterna årligen i budgetprocessen tog direkt ställning till hur många polisaspiranter som skulle antas. Denna ordning medförde att en långsiktig planering av personalförsörjningen försvårades, dels genom att polismyndigheterna i princip fick ändrade planeringsförutsättningar varje år, dels genom att besluten styrdes inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska och statsfinansiella bedömningar.
Det nya budgetsystemet för polisväsendet, som infördes den 1 juli 1992, bygger bl.a. på att det är den lokala polisorganisationens efterfrågan på nya poliser som styr rekryteringen. I 1992 års budgetproposition anförs att det är länsstyrelsen som, 1 egenskap av högsta polisorgan i länet, bestämmer hur många polisaspiranter som skall beställas från polishögskolan för länets räkning. Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna beställningar.
Den nya ordningen för att bestämma antalet polisaspiranter skall, enligt regeringens och riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 83, bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230), införas i och med budgetåret 1993/94. Det innebär att regeringen och riksdagen i fortsättningen inte skall bestämma om storleken på intagningen till Polishögskolan. Det är i stället en uppgift för Rikspolisstyrelsen att bestämma om hur många studenter som skall tas in till grundkurs 1 under det kommande budgetåret mot bakgrund av de uppgifter som länsstyrelserna lämnar om tilltänkt nivå i fråga om nyrekrytering av utbildade polismän i respektive län.
I samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition satte Riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att antalet polismän senast år 1995 borde vara ca 16 700. Som framgått av det föregående visar prognoser från Rikspolisstyrelsen att detta antalsmål kommer att uppfyllas redan under nästa budgetår.
Det nya budgetsystemet bygger också på att polismyndigheterna själva bestämmer om hur stor personal av olika kategorier som skall finnas vid respektive myndighet. Detta gör det möjligt för varje myndighet att välja den för myndigheten lämpligaste ”resursmixen" av polismän, annan personal samt teknikstöd. Rikspolisstyrelsen följer utvecklingen såsom tillsynsmyndighet. Om antalet polismän vid en viss polismyndighet eller inom ett visst län utvecklas på ett sätt som inte är godtagbart från verksamhetssynpunkt har Rikspolisstyrelsen att söka åstadkomma rättelse i enlighet med sin instruktion eller, 1 sista hand, att anmäla förhållandet för regeringen. Regeringen kan därvid meddela de bestämmelser som behövs för att korrigera utvecklingen.
Mot bakgrund bl.a. av den nu. refererade reformen i fråga om finansiering av polisutbildningen finns det skäl att se över anslagskonstruktionen för Polishögskolan. Jag återkommer till regeringen med denna fråga.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
1 000 kr.
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium
| 1991/92 Utgift | 39 667 044 |
| 1992/93 Anslag | 38 923 000 |
| 1993/94 Förslag | 46 710 000 |
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen föreslår att Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) anvisas medel om 2 000 000 kronor för utveckling och spridning av kriminaltekniska fältmetoder. Vidare föreslås att 500 000 kronor anvisas för modernisering av instrument och 1 500 000 kronor för förstärkning av forskningsverksamheten.
2. För Övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsframställning.
Föredraganden
SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av olika brott, t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förväntas få stor betydelse för uppklarandet av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. För att ytterligare kunna utveckla DNA-tekniken, införa kvalitetssäkring, förnya vissa tekniska instrument samt för utvecklingsåtgärder har beräknats 2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kr.
Bilaga 3
| 1991/92 Utgift | 8 697 061 988 |
| 1992/93 Anslag | 9 256 527 000 |
| 1993/94 Förslag | 9 891 189 000 |
Rikspolisstyrelsen
1. Medlen bör enligt Rikspolisstyrelsen räknas upp för att finansiera
kostnaderna för den av statsmakterna beslutade utbildningsvolymen vad avser aspiranter vid Polishögskolan och för det utökade antalet polismän
som tillkommer inom polisväsendet. 2. Rikspolisstyrelsen begär kompensation för ökade hyreskostnader och
kostnader som är en direkt följd av statsmakternas beslut avseende omtill- och nybyggnader av polislokaler för ny inredning och utrustning. Detsamma gäller för de merkostnader som uppkommer för el och ve-
rksamhetssanknuten ombyggnad i samband med utökade lokalytor. 3. Medel bör enligt Rikspolisstyrelsen omfördelas till anslaget B 2.
Säkerhetspolisen för att möjliggöra att kostnader för livvakter, spanare och bevakningen av kungafamiljen och statsråd fortsättningsvis kan finansieras direkt via säkerhetspolisens egna anslag.
4, För att säkerställa utvecklingen av teknikstödet inom polisen begärs 146 milj. kr.
5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Under detta anslag har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat löne-
kostander för polis- och administrativ personal, andra förvaltningskostnader, brottsutredningskostnader m.m. Även kostnader för utrustning och underhåll och drift av motorfordon m.m. samt diverse utgifter har beräknats under detta anslag.
Under anslaget har medel beräknats med 191 milj. kr. för att finansiera
kostnaderna för det utökade antalet polismän som enligt plan tillkommer
inom polisväsendet. Medel för lönekostnader för livvakter och spanare som regelmässigt är inkommenderade till säkerhetspolisen från den lokala polisorganisationen är överförda till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Detsamma gäller kostnaderna för bevakningen av kungahuset och regeringsledamöterna.
De regionala ramarna
Huvuddelen av medlen under anslaget kommer även inför budgetåret
1993/94 att fördelas på 24 anslagsposter, en för varje län, som hanteras
av länsstyrelserna. Rikspolisstyrelsen förutsätts disponera centrala medel inom anslaget för vissa gemensamma behov inom polisorganisationen. Under ramanslaget har medel beräknats för löner, utrustning och
bl.a. motorfordon, persondatorutrustning och andra inventarier har Bilaga 3 beräknats under anslaget. Det gäller även kostnader för underhåll. Vidare bör det även i år beräknas pengar på en särskild rampost under ramanslaget för polisväsendets brottsutredningskostnader.
Större investeringar m.m.
Under anslaget bör det finnas centrala medel för större investeringar såsom radiosystem och andra infrastrukturella åtgärder. Kostnader för utrustning m.m. som endast skall finnas på ett fåtal platser och lämpligen inte kan anskaffas på annat sätt, bör finansieras med dessa medel. Vidare bör Rikspolisstyrelsen disponera medel som kan användas som reserv, för särskilda satsningar m.m.
Det är viktigt att den pågående offensiven mot bl.a. nyrekrytering av narkotikamissbrukare kan fortsätta. Jag har därför beräknat 10 milj. kr. för att ytterligare förstärka dessa insatser.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen. Min bedömning är att den gemensamma ADB-verksamheten är ett stöd som främst tjänar den lokala polisorganisationen. Därför bör medel motsvarande 112 milj. kr. beräknas på en särskild rampost under detta anslag. Detta möjliggör en fortsatt satsning på informationsbehandling och administrativ rationalisering.
Brottsutredningskostnader m.m.
Under denna rampost har beräknats medel för kostnader med anledning av brottsutredningar m.m. Hit hör bl.a. kostnader för förundersökning, ersättning till sakkunniga, förpassning, passformulär m.m. Medel för detta ändamål kan lämpligen inte beräknas för varje polismyndighet. Det är därför ändamålsenligt att medlen beräknas såsom tidigare på en särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.
Bilaga 3
Åklagarväsendets uppgifter och organisation
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarnas huvudsakliga uppgifter består i att leda förundersökningar, att fatta beslut i åtalsfrågor samt att föra talan vid domstol. Strafflagstiftningen har självfallet den största betydelsen för åklagarverksamheten.
Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagarverksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta domstolen. Sammanlagt finns ca 50 personer anställda hos Riksåklagaren.
För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndigheterna och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna.
Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner. Sammanlagt tjänstgör ca 1 250 personer vid de regionala och lokala åklagarmyndigheterna.
Pågående reformarbete m.m.
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 4.2) har den parlamentariskt sammansatta kommittén Åklagarutredningen -90, överlämnat betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vidare har regeringen i juni 1992 lämnat ett uppdrag till Statskontoret att se över åklagarväsendets centrala organisation.
Andra uppdrag som kan komma att få betydelse för åklagarväsendet gäller uppdrag lämnade till Riksåklagaren i årets regleringsbrev. Här kan särskilt nämnas uppdraget att utveckla metoder för att på ett ändamålsenligt sätt mäta prestationer och produktivitet i åklagarverksamheten. Vidare kan nämnas uppdragen att analysera tillsynsverksamheten och att
uppdragen skall redovisas under innevarande budgetår eller i den Bilaga 3 kommande årsredovisningen.
Riksåklagaren har i september 1992 på regeringens uppdrag redovisat vilka utbildningsinsatser som vidtagits och planeras inom åklagarväsendet när det gäller sexualbrott mot barn. Uppdraget gavs mot bakgrund av ett tillkännagivande av riksdagen (bet. 1990/91:JuU1S, rskr. 1990/91:152).
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 delegerat budgetansvaret till regional nivå. Detta innebär att samtliga Regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Statsåklagarmyndigheten för speciella mål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna.
Förlängd budgetperiod
Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram.
Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 -
1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks
till att omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen härtill var att
regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens -90 betänkande
innan nya mydighetsspecifika direktiv beslutas.
Årsredovisning m.m.
Riksåklagaren har avlämnat en årsredovisning för budgetåret 1991/92. Årsredovisningen innehåller bl.a. en resultatredovisning. Någon
uppdelning på verksamhetsgrenar har inte skett i resultatredovisningen.
Mått på prestationer och produktivitet saknas. Kostnader har inte kunnat fördelas på prestationer. Riksåklagaren har dock inlett ett arbete i syfte
att komma tillrätta med dessa brister. En beskrivning har lämnats
avseende bl.a. personalstruktur och kompetensutveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har genom dispens medgett att Riksåklagaren får tillämpa Bokföringsförordningens äldre bestämmelser för
årsbokslut och löpande bokföring av fordringar och skulder budgetåret
1991/92. Detta innebär att Riksåklagarens årsredovisning består dels av
en balansräkning och anslagsredovisning, dels av en resultatredovisning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vad avser
resultatredovisningen har RRV begränsat sin granskning till en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation. Dock påpekas vikten av att arbetet med att införa ett nytt redovisningssystem fullföljs under innevarande budgetår.
Förenklad anslagsframställning
Bilaga 3 I sin förenklade anslagsframställning konstaterar Riksåklagaren att arbetsbördan och arbetsbalanserna växer samt att arbetsläget är synnerligen ansträngt och bekymmersamt. Antalet inkommande mål till åklagarmyndigheterna har t.ex. ökat med 18 § under de senaste fem åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 &. Samtidigt ökar målbalanserna kraftigt. I syfte att förbättra effektiviteten har Riksåklagaren bl.a. delegerat budgetansvaret till regional nivå. Vidare har en fortsatt utbyggnad av datorstödet skett.
Riksåklagaren begär att åklagarväsendets anslagsramar höjs.
Bedömning
Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på de centrala förvaltningsmyndigheterna. Å andra sidan innebär systemet med fleråriga budgetramar att anslagsmedlen kan utnyttjas smidigare samtidigt som möjligheterna till långsiktig planering ökar. Betydelsen av den pådrivande roll som Riksåklagaren har även i detta avseende kan inte nog understrykas.
Det är väsentligt att myndigheterna på alla nivåer inom åklagarväsendet bedriver ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att åklagarverksamheten kan bedrivas i enlighet med statsmakternas intentioner och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Jag ser det som angeläget att en fortsatt satsning görs på ADButbyggnaden. Under hand har meddelats att det för närvarande finns ca 500 persondatorer inom åklagarväsendet. Detta innebär att drygt 1/3 av personalen nu har ADB-stöd i sin verksamhet. Riksåklagaren räknar med att samtliga befattningshavare, dvs. både åklagare och administrativ personal, kommer att förfoga över persondatorer inom två år.
Även chefsutvecklingen tillhör de angelägna satsningarna inom åklagarväsendet.
Det ökade måltillflödet till åklagarmyndigheterna inger naturligtvis oro. Som jag sagt i tidigare avsnitt (under anslag B. Polisväsendet, avsnitt 7) ska polisens arbete i högre utsträckning inriktas mot att förebygga brott. När detta får genomslag torde en effekt bli att även inflödet av mål till åklagarna dämpas. Självfallet måste, som jag nyss nämnde, redan nu kraftfulla insatser göras för att t.ex. hitta rationella arbetsmetoder utan att ge avkall på rättssäkerheten. I det sammanhanget är införandet av ADB-teknik ett sätt; metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöjande åtgärder är andra sätt. En adekvat verksamhetsplanering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet i verksamheten.
Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar 1 revisionsberättelsen avseende Riksåklagaren. Jag avstår från att här närmare kommentera årsredovisningen. Jag noterar dock att flertalet av de krav
på en resultatredovisning som anges i budgetförordningen inte har uppfyllts. Riksåklagaren är dock medveten om detta och har lämnat Bilaga 3 upplysning härom i resultatredovisningen. Riksåklagaren har dessutom startat olika projekt för att arbeta med dessa frågor. Jag förutsätter att resultatredovisningen i den kommande årsredovisningen kommer att innehålla mer resultatinformation och att t.ex. nyckeltal och produktivitetsmått anges.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Riksåklagaren bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Riksåklagaren kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen C 1. och C 2. kommer att föras till detta konto.
Anslagen till åklagarväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att ställas till Riksåklagarens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de nedan budgeterade beloppen.
En särskild utredningsgrupp för utredning av viss ekonomisk brottslighet
Riksåklagaren har i november 1992 inkommit med en hemställan om extra resurser för att tillskapa en särskild utredningsgrupp som under begränsad tid skulle ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Bakgrunden till framställningen är bl.a. de synnerligen stora kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren och där en del av förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar.
Till den särskilda utredningsgruppen skulle knytas några högt kvalificerade åklagare och ett par ekonomiskt utbildade personer. Det förutsätts vidare att polispersonal med fullgod kompetens i tillräcklig utsträckning ställs till förfogande.
Bilaga 3
| 1991/92 Utgift | 21 116 903 |
| 1992/93 Anslag | 23 015 000 |
| 1993/94 Förslag | 23 812 000 |
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 1 miljon kronor. Beloppet avser huvudsakligen kostnader av engångskaraktär hänförliga till en kommande flyttning till andra lokaler som Riksåklagaren nödgas till. :
Föredragandens överväganden
Den flyttning som Riksåklagaren tvingas till medför naturligvis ökade kostnader för myndigheten. Jag ser det som naturligt att Riksåklagaren - som inte har något eget intresse av att byta lokal - på något sätt kompenseras härför. Hur detta skall gå till torde kunna lösas i samförstånd med de nya lokalbrukarna.
Jag anser att det inte finns skäl att frångå den ekonomiska planeringsram som gäller för innevarande budgetperiod. Detta medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för pris- och löneomräkning.
Ett begränsat rationaliseringskrav (240 000 kr) tillämpas på Riksåklagaren.
Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 =: Budgetåret 1994/95 23 812 000 kr 23 812 000 kr
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 23 812 000 kr.
Bilaga 3
| 1991/92 Utgift | 478 611 584 |
| 1992/93 Anslag | 506 575 000 |
| 1993/94 Förslag | 535 366 000 |
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 15 miljoner kronor. I detta belopp ingår bl.a. medel för ökade lokalkostnader (5,8 mkr) och medel för kompetenshöjande åtgärder (1,3 mkr). Större delen av beloppet (7 mkr) avser en redovisningsteknisk omföring inom Justitiedepartementets område.
Riksåklagaren begär dessutom att ramen förstärks med 6,2 miljoner kronor för att tillskapa en särskild utredninsgrupp för en viss typ av EKO-brottslighet.
Föredragandens överväganden
Tillströmningen av mål till åklagarmyndigheterna ökar kontinuerligt. Samtidigt ökar målbalanserna kraftigt. Som jag nyss sa pekar detta på en oroväckande utveckling.
Åklagarväsendet går nu in i det tredje året i den pågående budgetperioden. Endast i mycket speciella situationer kan det komma i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsram. Enligt min mening utgör endast yrkandet om medel för den särskilda EKO-utredningsgruppen en sådan undantagssituation. Jag ser mycket positivt på detta nya sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad brottslighet. Anslaget bör således under en tvåårsperiod förstärkas för detta ändamål. Jag bedömer det ytterligare medelsbehovet på anslaget till 4 miljoner kronor.
Riksåklagarens förslag om ytterligare resurser för t.ex. kompetenshöjande åtgärder kan jag som sagt inte biträda. Det bör vara möjligt att genom omprioriteringar inom den medelsram som fastställs avsätta nödvändiga resurser för detta viktiga ändamål.
Det nu sagda medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för EKO-utredningsgruppen samt prisoch löneomräkning.
Åklagarmyndigheterna bör med hänsyn till arbetssituationen undantas från det generella rationaliseringskravet.
Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 Budgetåret 1994/95 535 366 000 kr 535 366 000 kr
Hemställan
Bilaga 3 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 535 366 000 kr.
Bilaga 3
Allmänt om reformarbetet
Som framgått av min allmänna redogörelse (avsnitt 4.1) pågår det ett omfattande reformarbete inom domstolsväsendet. Ett väsentligt skäl härtill är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mer komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ner erforderlig tid och omsorg har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.
Av flera skäl står det klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Det är mot den bakgrunden frågorna om vad som skall vara domstolarnas arbetsuppgifter
samt hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan och inom domstolarna
bör bedömas. Utan att nu ta ställning till enskildheter i liggande
utredningsförslag konstaterar jag att domstolsväsendet står inför stora
förändringar som måste mötas med en effektiv och slagkraftig organisation.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för instansordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna som jag angett i inledningen
(avsnitt 4.1).
Budgetramen m m
I förra budgetpropositionen föreslogs att medelsbehovet för domstolsväsendet skulle läggas fast för endast den då kommande tvåårsperioden, dvs. för innevarande budgetår och budgetåret 1993/94. Uppfattningen delades av riksdagen. Domstolsverket har under hösten 1992 avgivit en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet
Byggnadsstyrelsen var fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Från denna tidpunkt har
Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol upphört och lokalhåll-
ningsansvaret i princip övertagits av respektive myndighet. Det rent
praktiska övertagandet av ansvaret för hyresavtalet m.m. för varje lokal genomförs nu successivt. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 347
000 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca 429
miljoner kronor för lokalkostnader.
Bilaga 3 Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden och presenterat den modell som bör tillämpas. Domstolsverket bör fr.o.m. budgetåret
1993/94 tillämpa denna modell och kommer då att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslagen D 1 och
D 2 kommer att föras till detta konto.
Anslagen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån hos Riksgäldskontoret och de nya principerna för budgetering av anslag. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor). Det belopp som kommer att ställas till Domstolsverkets
disposition kommer att slutligt fastställas enligt dessa riktlinjer och kan
därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 1. Domstolsverket
| 1991/92 Utgift | 57 499 171 |
| 1992/93 Anslag | 61 932 000 |
| 1993/94 Förslag | 63 910 000 |
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.
Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.
Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagshnämnden för domstolsväsendet.
Personal
Domstolsverket sysselsätter för närvarande en personalstyrka motsvarande cirka 148 årsarbetskrafter.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframställning att anslaget för budgetåret 1993/94 skall vara oförändrat i förhållande till föregående budgetår.
Bilaga 3
Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter är naturligtvis i högsta grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som jag inledningsvis anfört har Domstolsutredningen lämnat sitt betänkande Domstolarna inför 2 000-talet. Betänkandet liksom promemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden har remissbehandlats och är nu föremål för ingående överväganden inom Justitiedepartementet. Dessa överväganden kan, som jag tidigare anfört, komma att leda till omfattande förändringar av Domstolsverkets och dom-
stolarnas arbetsuppgifter i framtiden. Domstolsverket fick i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 bl.a. i uppgift att delegera budgetansvar
1 så stor utsträckning som möjligt till enskilda domstolar. Detta arbete
har utförts framgångsrikt och bör fortsätta. Det ligger också i linje med
de övriga förändringar som kan komma att ske av Domstolsverkets
uppgifter och organisation. Det är dock för tidigt att redan nu låta detta
få budgetmässiga konsekvenser.
Mot bakgrund av det nyss sagda och vad som anförts om tvååriga
budgetramar föreslår jag därför att anslaget skall beräknas med ut-
gångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1992/93. Emel-
lertid skall för Domstolsverket även detta budgetår gälla ett rationalise-
ringskrav. Från anslaget bör därför föras bort ett belopp om 1,3 miljoner kr.
Med hänsyn till det anförda bör anslaget under budgetåret uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94
63 910 000 kr
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 63 910 000 kr
D 2. Domstolarna m.m.
| 1991/92 Utgift | 2 172 213 235 |
| 1992/93 Anslag | 2 378 759 000 |
| 1993/94 Förslag | 2 445 640 000 |
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter.
Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna.
Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (5 avdelningar), Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), Hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), Hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdelningar).
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 22 justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsta
domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är
knutna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten.
Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från länsrätterna. Det finns fyra kammarrätter: Kammarrätten i Stockholm (10
avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8 avdelningar), Kammarrätten i Sundsvall (6 avdelningar, varav två lokaliserade i Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav en extra avdelning). I anledning av den nya instansordning för
rättskipning i socialförsäkringsmål som trätt i kraft fullt ut den 1 juli
1992 och som bl.a innebär att försäkringsrätterna avskaffats, har kammarrätterna förstärkts. Sålunda har i jämförelse med föregående budgetår kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall tillförts vardera två avdel-
ningar (de nya avdelningarna i Kammarrätten i Sundsvall har lokaliserats till Umeå) och kammarrätterna i Göteborg och Jönköping vardera en avdelning. Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings-
rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns
20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För
Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekrete-
rare är knutna. Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål som överklagas från kammarrätterna och mål från Arbetsmarknadsstyrelsen. Domstolen har 10 lagfarna och 10 andra ledamöter. Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd
derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna Bilaga 3 har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har
gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12 orter.
Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna.
Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Personal
Domstolsväsendet sysselsätter en personalstyrka motsvarande cirka 5 190
årsarbetskrafter.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 - i förhållan-
de till vad som förra året i samband med den fördjupade anslagspröv-
ningen anvisats för innevarande budgetår - räknas upp med sammanlagt 35 miljoner kr. Ökningen avser främst personalförstärkningar med
anledning av ökad måltillströmning, förstärkning av resurserna för
personalutbildning och lokalkostnader. Dessutom begär verket - utan att
framställa något yrkande om förhöjt anslag - kompensation för ökade lokalkostnader i anledning av beslutade och planerade nya lokalprojekt för budgetåret 1993/94 med sammanlagt 18 miljoner kr.
Föredragandens överväganden
De allmänna domstolarna m.m.
Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit
pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål
och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större
tingsrätterna.
Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive notariemål) ökade
med cirka 6 Z mellan år 1990 och 1991. Ökningen innebär nästan en fördubbling av ökningstakten jämfört med föregående år då antalet
inkommande brottmål ökade med 3,3 / . Det finns inget som pekar på att något trendbrott kan förväntas under de närmaste åren. Även när det gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om
äktenskapsskillnad) har näranog en fördubbling av ökningstakten av antalet inkomna mål skett mellan år 1990 och 1991. Ökningen har
uppgått till 16 Z jämfört med ökningen mellan år 1989 och 1990, vilken var 8,6 R.
För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett. Sammantaget har
antalet inkomna konkursärenden år 1991 jämfört med föregående år ökat med drygt 60 2. Det finns för närvarande inga tecken till avmattning i
97 7 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga 3
den höga tillströmningstakten. . Prop. 1992/93:100
När det gäller bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket Bilaga 3 besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden
handlagda oacceptabelt långa. Antalet inskrivningsärenden har däremot minskat dramatiskt, säkerligen till följd av den vikande fastighets-
marknaden, konjunkturläget och de svårigheter som kreditinstituten befinner sig i. Minskningen av antalet inkomna lagfarts- och inteckn-
ingsärenden var cirka 30 § under första halvåret 1992, jämfört med motsvarande period föregående år.
Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt även under det senaste året.
Ökningen uppgick mellan åren 1990 och 1991 till 7 926. Hovrätterna har
dock under år 1991 ökat sin målavverkning så att målbalanserna med ett
par undantag ändå inte ökade jämfört med föregående år. Dock har
målbalanserna ökat i alla hovrätter under 1992 med cirka 16 &«.
Målbalanserna och därmed väntetiderna till följd av de senaste årens stadiga ökning av antalet inkomna mål är därför överlag alldeles för stora
för att i längden kunna accepteras.
Den i föregående års budgetproposition aviserade justeringen av hovrätternas domkretsar har skett den 1 juli 1992 innebärande att Örebro län, som tidigare hörde under Svea hovrätt, har förts över till Göta hovrätts domkrets.
I Högsta domstolen har arbetsläget genomgått en försämring under år 1991 då antalet inkommande mål ökade med 13 2 jämfört med året
innan. Trots att antalet avgjorda mål ökat har målbalanserna ändå blivit
avsevärt mycket större än de var föregående år.
Arbetsbelastningen i hyresnämnderna har knappast ändrats under år
1991. Vid arrendenämnderna har en nedgång av antalet inkommna ärenden skett. För Bostadsdomstolen har den minskning av antalet inkomna mål som skedde under år 1990 fortsatt under år 1991.
De allmänna förvaltningsdomstolarna
Vid länsrätterna har antalet inkommande mål ökat med cirka 15 7 under år 1991 jämfört med föregående år. Denna ökning är främst hänförlig till
socialförsäkringsmål, som tillfördes länsrätterna den 1 juli 1991, och
fastighetstaxeringsmål under det att skattemålen och körkortsmålen har minskat i antal. Att skattemålen minskar påtagligt visas också av
statistiken för första halvåret 1992. Under den perioden har emellertid
också psykiatrimålen, som tillfördes länsrätterna den I januari 1992, tillkommit. Målstatistiken för perioden tyder på en större tillströmning av sådana mål än som var beräknat vid reformens genomförande. Även för socialförsäkringsmålens del kan märkas en måltillströmning som ligger över den från början beräknade.
Bilden av arbetssituationen 1 kammarrätterna är något splittrad. An-
talet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detta år inträffade
emellertid en ökning av antalet inkomna mål med drygt 10 7. Målök-
ningen fortsatte år 1991 då antalet inkomna mål ökade med cirka 5 Zz jämfört med året innan. Samtidigt ökade kammarrätterna sin
avverkningstakt ungefär lika mycket varför målbalanserna då minskade något. Emellertid har antalet inkomna mål till kammarrätterna återigen Bilaga 3
ökat kraftigt under år 1992. Ökningen jämfört med föregående år var, utan beaktande av socialförsäkringsmålen, så stor som 20 Z. Lägger man till socialförsäkringsmålen blir målökningen väsentligt större. Den
förändring av domkretsindelningen för kammarrätterna i Göteborg och
Jönköping som aviserades i förra årets budgetproposition har genom-
förts fr.o.m. den 1 juli 1992, innebärande att Skaraborgs län, som
tidigare hörde under Kammarrätten i Göteborg, flyttats över till Kammarrätten i Jönköping. Arbetssituationen i Regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande. Antalet avgjorda mål ökade betydligt under år 1991. Dock ökade
samtidigt antalet inkomna mål varför en ökning av målbalansen under
år 1991 inte har kunnat undvikas.
Försäkringsöverdomstolen m.m.
Den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål har, som jag tidigare nämnt, slutligt genomförts den 1 juli 1992, då försäk-
ringsrätternas verksamhet helt upphörde. I förra årets budgetproposition
anförde jag att försäkringsrätternas kvarstående balans, som skulle överlämnas till kammarrätterna, kunde antas bli cirka 7 500 mål. Försäkringsrätterna överträffade under sin sista verksamhetstid den förväntningen och överlämnade cirka 6 700 mål till kammarrätterna.
Måltillströmningen till Försäkringsöverdomstolen fortsatte att öka
kraftigt under år 1991, delvis beroende på att antalet mål som avgjorts
i försäkringsrätterna varit större än tidigare.
Medelstilldelning m m
Ifråga om arbetsläget i domstolarna förtjänar även följande att framhål-
las. Vid tingsrätterna har som framgår ovan måltillströmningen fortsatt
att öka kraftigt. Det målantal som år 1991 i genomsnitt föll på varje
enskild domares lott, 250 mål, är väsentligt högre än tidigare år. Vid
både tingsrätter och hovrätter har målbalanserna och väntetiderna ökat, trots de stora arbetsansträngningar som gjorts.
Vad gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna skall, förutom vad jag
sagt ovan om måltillströmningen, även nämnas något om sam-
mansättningen av länsrätternas målbalans för år 1991. Målbalansen är ju en beteckning på de mål som av något skäl inte har kunnat avgöras
vid en viss tidpunkt. I balansen ligger därför i normala fall till allra största del sådana mål som är under någon form av beredning; alltså
inte färdiga för avgörande. Vid länsrätterna däremot består en så stor del som en tredjedel av målbalansen av sådana mål som är helt klara för
avgörande. Denna siffra är klart otillfredsställande. Till detta kommer att de olika typer av mål länsrätterna handlägger till två tredjedelar består av
förtursmål. Även kammarrätternas balanssituation måste uppmärksammas
i detta sammanhang. Som jag nyss anfört har antalet inkommande mål
ökat väsentligt. Även om kammarrätterna också kraftigt har ökat sin avverkning av mål har ändå balanserna stigit på ett sätt som inger oro för Bilaga 3 framtiden. Sålunda har antalet balanserade mål i kammarrätterna under år 1992 ökat med cirka 24 Z. I sammanhanget bör också beaktas att många av de socialförsäkringsmål som överlämnats till kammarrätterna är vidlyftiga och tidskrävande.
Redan de nu redovisade omständigheterna leder till att arbetsförhållandena vid domstolarna måste följas med största uppmärksamhet. Till detta kommer att bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolarna samtidigt står inför en synnerligen ingripande omorganisation om vissa av Domstolsutredningens förslag genomförs. Länsrätterna kan till exempel i framtiden komma att få överta ett mycket stort antal olika måltyper från kammarrätterna som första domstolsinstans. Även om de tilltänkta reformerna också kommer att innebära att vissa måltyper, exempelvis körkortsmålen, i vissa avseenden kan föras bort från domstolarna vore det olyckligt om en sådan reform i initialskedet försvåras av alltför höga balanser vid de mottagande domstolarna.
Domstolsväsendet tillfördes emellertid inför innevarande budgetår vissa resurser för att klara av sitt ansträngda arbetsläge. Sammanlagt tillfördes domstolsväsendet för detta ändamål 88 miljoner kr, varav 18 miljoner som permanent tillskott. I vad mån dessa åtgärder är tillräckliga är det för tidigt att ha någon bestämd uppfattning om. Det saknas därför nu underlag för att förorda anslagsförstärkningar till domstolsväsendet. Detta ställningstagande beror naturligtvis också på det rådande statsfinansiella läget och de stora besparingskrav som gäller för hela den offentliga verksamheten. Domstolsväsendet bör därför för närvarande bli föremål endast för tekniska justeringar av budgetramen samt pris- och löneuppräkning. Å andra sidan bör inte heller några rationaliseringskrav eller besparingar läggas ut över domstolsväsendet.
Alla myndigheter med ramanslag och som uppfyller bokföringsförordningens krav skall i princip finansiera sina investeringar i anläggningstillgångar med lån hos Riksgäldskontoret. Detta gäller även sådan utrustning till domstolarna som hittills finansierats genom det särskilda reservationsanslaget D 3 Utrustning till domstolar m.m. Jag föreslår därför att det anslaget avskaffas fr.o.m. budpetåret 1993/94. De investeringar som skulle ha finansierats via detta anslag får alltså i stället finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret. Jag har bedömt nyinvesteringsbehovet för dessa ändamål till omkring 26 miljoner kr för nästkommande budgetår. Anslaget D 2 Domstolarna m.m. bör därför tillföras 12,8 miljoner kr för att täcka kostnaderna för första årets amorteringar och räntor för nyinvesteringarna och den del av innevarande budgetårs investeringar på det nu upphörda anslaget som hänför sig till den ingående reservationen på anslaget.
Inom Socialdepartementets område pågår lagstiftningsarbete med avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade och ändrade bestämmelser om bostadsbidrag. I fråga om bostadsanpassningsbidrag har proposition avlämnats till riksdagen. Reformerna innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras ett stort
antal nya mål för överprövning. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda
i kraft den 1 januari 1994 och beräknas medföra kostnadsökningar för Bilaga 3
domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kr per år. Av tekniska
skäl kan anslaget inte redan nu tillföras medel till täckande av upp-
kommande kostnader men jag har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren 1993 föreslå att anslaget D 2 Domstolarna m.m. tillförs medel med det belopp som i detta avseende belöper sig på budgetåret
1993/94.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör anslaget under budgetåret uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94
2 445 640 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 2 445 640 000 kr.
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Under anstaltsvistelse skall åtgärder som syftar till att förebygga
återfall i brott prioriteras liksom arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket på anstalterna.
- Utvecklingsarbetet inom frivården skall vara inriktat på åtgärder
som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
- Transportverksamheten inom kriminalvården effektiviseras och
omorganiseras.
- Det femåriga rationaliseringsprogrammet fortsätter.
- Ramstyrning med en ny anslagsstruktur införs för kriminal-
vården.
1. Struktur- och organisationsfrågor
Arbetet inom kriminalvården består bl.a. i att verkställa fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna liksom för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, underlätta de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Kriminalvården fick en ny organisation den 1 januari 1991. Omorganisationen innebar bl.a. att antalet regioner minskades från dåvarande tolv till sju och att riksanstalterna fördes in under regionerna. Den regionala organisationen förstärktes och dess uppgifter blev bl.a. att leda kriminalvården i regionerna enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och att utöva tillsyn över deras verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentrerades på övergripande uppgifter. Hit hör bl.a. att meddela föreskrifter, råd och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på området. Styrelsen skall också ge statsmakterna underlag för utveckling av kriminalvården, planera och utvärdera kriminalvårdens verksamhet samt bedriva central utbildning.
Organisationsförändringen medförde också att behovet av personal vid Kriminalvårdsstyrelsen minskade. Antalet tjänster vid styrelsen minskade redan budgetåret 1990/91 från omkring 320 till omkring 230. Därefter har ytterligare besparingsbeting lagts fast för Kriminalvårdsstyrelsen varför organisationen t.o.m. budgetåret 1993/94 skall spara ytterligare 10 miljoner kronor.
Utöver detta har kriminalvården i dess helhet under flera år ställts inför krav på rationaliseringar. I ett särskilt regeringsuppdrag till Kriminal-
långsiktigt rationaliseringsarbete under budgetåren 1991/92 - 1995/96 Bilaga 3 innefattande bl.a. reella besparingar inom verksamhetsområdet.
Resultatet — hittills av = rationaliseringsarbetet är mycket = gott. Organisationen har på alla nivåer på ett föredömligt sätt påbörjat ett omfattande förändringsarbete i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten.
Arbetet med en decentraliserad organisation och beslutsordning inom kriminalvården går nu vidare. Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fullföljas enligt det tidigare fastlagda programmet.
2. Pågående översynsarbete
För närvarande arbetar två kommittéer med frågor som är av väsentlig betydelse för kriminalvårdsverksamheten.
Regeringen har den 2 april 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté, den s.k. Fängelseutredningen, för att göra en genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Kommitténs huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas. Kommitténs arbete skall vara avslutat den 1 juli 1993.
Enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall kriminalvården i anstalt utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I direktiven slås fast att detta skall vara utgångspunkten även i fortsättningen samtidigt som samhällets berättigade krav på skydd måste ges stor vikt. Under de senaste åren har specialiseringen inom kriminalvården ökat så att man i större utsträckning kan anpassa innehållet i verkställigheten efter behoven 1 det enskilda fallet. I direktiven framhålls att det är angeläget att de möjligheter som finns utnyttjas på bästa sätt och att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling när det gäller verksamhetens inriktning. Denna utveckling försvårar dock av naturliga skäl tilllämpningen av närhetsprincipen, som innebär att den dömde i allmänhet skall placeras på en anstalt i närheten av sin hemort, och av normaliseringsprincipen, som innebär att de intagna skall få del av samhällets stödåtgärder och vårdinsatser på samma sätt som andra. medborgare. I kommitténs uppdrag ingår att göra en bedömning av hur utvecklingen under senare år har påverkat tillämpningen av dessa principer och att överväga behovet av att göra avsteg från dem.
I direktiven anges några områden som kommittén särskilt bör behandla. Bland annat skall kommittén göra en bedömning av den differentiering av intagna som nu sker med avseende på narkotika, kvinnliga intagna, ungdomar samt behandling av män dömda för övergrepp mot kvinnor och barn. Vad gäller vistelser utom anstalt har kommittén fått i uppdrag att undersöka om man genom lagstiftning eller på annat sätt kan minska
missbruket av permissioner, att undersöka om villkoren för frigång kan Prop.1992/93:100 utformas på ett tydligare sätt samt att göra en bedömning av hur s.k. Bilaga 3 $34-vistelser bör utnyttjas i framtiden.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår, som tidigare har framgått, att se över det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad. Kommittén skall pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall skall vara utformat. Kommittén skall vidare överväga möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelsestraff. Bland annat skall kommittén föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet och pröva om det är möjligt att införa någon form av intensivövervakning. Kommittén skall dessutom överväga hur påföljdssystemet kan bli tydligare och överskådligare t.ex. genom att alla de icke frihetsberövande påföljderna, med undantag för böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under en gemensam påföljd kallad villkorligt fängelse.
3. Kriminalvårdens verksamhet
3.1 Anstalter och häkten
Verksamhet
Inom anstalts- och häktesorganisationen fanns den 1 oktober 1992 19 riksanstalter och 58 lokalanstalter med sammanlagt 2 657 slutna och 1 632 öppna platser samt 30 häkten med 1 367 platser.
Sedan en tid tillbaka pågår ett omfattande förändringsarbete inom kriminalvårdsanstalterna och häktena. Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs.
Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning. De omfattande vård- och behandlingsinsatserna för de intagna har olika inriktning och vänder sig till olika kategorier.
Det har bl.a. skett en utökning av antalet motivations- och behandlingsplatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården. För närvarande finns det ca 320 sådana platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframställning framgår att under den senaste femårsperioden har i genomsnitt ca 45 7 av de intagna med strafftider över två månader bedömts vara narkotikamissbrukare. Den förändring i klientelet som har skett under perioden är att andelen grava narkotikamissbrukare har ökat.
Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Antalet personer dömda till fängelse för sexualbrott har ökat sedan början av 1980-talet. Under åren 1988 - 1990 dömdes i medeltal 256 personer per år till fängelse för sexualbrott.
Även i övrigt finns en strävan att anpassa verksamheten vid anstalterna
för olika kategorier av intagna. Bland annat bedrivs s.k. rattfälleverksamhet vid tolv anstalter. Vidare har kriminalvården under Bilaga 3 budgetåret 1991/92 utarbetat ett särskilt program i fråga om våld och droger.
Även antalet intagna kvinnor har ökat sedan börjat av 1980-talet. Under den senaste femårsperioden har det i genomsnitt funnits 196 kvinnliga intagna per dag. Totalt finns det 210 anstaltsplatser för kvinnliga intagna. En riksanstalt och en lokalanstalt är avsedda enbart för kvinnor.
Till grund för utvecklingen mot en ökad differentiering av de intagna ligger bl.a. de krav på förändringar som statsmakterna uttalat under senare år. Här kan nämnas att riksdagen vid flera tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Men en långt driven specialisering av anstalterna riskerar att leda till svårigheter att placera fängelsedömda som inte tillhör "rätt kategori" på lediga platser, vilket i sin tur kan leda till att anstaltsplatserna inte utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen har i beslut den 20 juni 1991 meddelat särskilda direktiv för Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. I de särskilda direktiven har redovisningar och bedömningar begärts inom flera av de områden som är föremål för fängelseutredningens översyn. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat dessa i sin fördjupade anslagsframställning. Jag avvaktar fängelseutredningens betänkande i dessa delar och återkommer därför till frågan om kriminalvård i anstalt vid ett senare tillfälle.
Beläggningssituationen m.m.
Beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstalterna har under senare år varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1992 har emellertid en kraftig uppgång skett. Medelbeläggningen under tiden augusti - december har legat drygt 200 över den nivå som hittills varit den normala. Samtidigt har också beläggningsnivån vid häktena varit mycket hög.
Den inträffade beläggningsökningen var inte förutsedd. På mitt initiativ har därför Brottsförebyggande rådet gjort en analys beträffande utvecklingen av fängelsedomar under senare år. Av undersökningen framgår bl.a. att den totalt utdömda fängelsestrafftiden år 1992 ökar med uppskattningsvis 14 § jämfört med år 1991.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen gjort bedömningen att behovet av anstalts- och häktesplatser av olika anledningar stadigt kommer att öka under de närmaste åren framöver.
I den treåriga rullande byggnadsplanen är sedan tidigare flera objekt
upptagna som kommer att tillföra organisationen anstalts- och/eller häktesplatser. Det finns dock flera faktorer som gör att situationen är Bilaga 3 relativt svårbedömd och det finns sannolikt anledning för mig att återkomma till regeringen med förnyad prognos längre fram.
3.2 Frivården
Det finns 57 frivårdsmyndigheter i landet. De har bl.a. ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid lokalanstalterna samt för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården dessutom hela ansvaret för personutredningsverksamheten.
Under budgetåret 1991/92 var medelantalet övervakade klienter 13 321. Av dessa var 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 villkorligt frigivna och 1 301 intagna i anstalt med övervakare förordnad. Motsvarande medelvärden budgetåret 1990/91 var 13 293, 7 915, 3 984 och 1 384.
Antalet dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 varit omkring 370 per år. Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatanalys i den fördjupade anslagsframställningen framgår att det finns stora skillnader mellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. En anledning till dessa skillnader är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att kommunernas ansträngda finansiella läge försvårat deras åtaganden av den del av behandlingen som kommunerna förväntas finansiera. En annan anledning är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att öppenvården är dåligt utbyggd i många kommuner vilket minskar förutsättningarna för kontraktsvård.
Det är naturligtvis inte tillfredsställande om valet mellan skyddstillsyn i form av kontraktsvård och frihetsberövande i form av ett fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet. Den tidigare nämnda Straffsystemkommittén skall enligt sina direktiv undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att kontraktsvård skall stå öppen för alla som uppfyller de lagliga förutsättningar som gäller för påföljden. I avvaktan på utredningens förslag i denna del är det dock enligt min mening viktigt att frivården i sin personutredande verksamhet arbetar med målsättningen att man vid domstolen skall kunna föreslå kontraktsvård för alla som är lämpliga för denna påföljd.
Ett av syftena med personutredningsreformen var att frivården i ökad utsträckning skulle kunna föreslå domstolarna konkret utformade planer för övervakningens innehåll i de fall skyddstillsyn skulle kunna komma i fråga. Förutom att påföljdsförslagen därmed blir bättre underbyggda skapar denna inriktning enligt min mening gynnsamma förutsättningar för den till hela landet den 1 januari 1993 utvidgade verksamheten med samhällstjänst.
Jag vill i sammanhanget nämna att Straffsystemkommittén även har till uppgift att utreda om bestämmelserna som rör föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare samt överväga om det finns behov
meddelats. Bilaga 3
Sammanfattningsvis vill jag betona vikten av att skyddstillsynspåföljden utvecklas så att den i ökad utsträckning kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff. Det utvecklingsarbete som bedrivs inom frivården bör även 1 fortsättningen vara inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
3.3 Transportverksamheten
Kriminalvården utför ett stort antal transporter. Dessa sker såväl för den egna verksamheten som för vissa andra myndigheters verksamhet. Polisen ansvarar t.ex. för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen ombesörjs oftast av kriminalvården. En liknande uppgiftsfördelning gäller när polisen skall lämna handräckning vid transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Möjligheterna för kriminalvården att styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade.
Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år ökat betydligt både volym- och kostnadsmässigt. Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgetåret 1991/92 till ca 265 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade för ca 114 miljoner kronor. Antalet transporterade personer till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från ca 3 100 budgetåret 1987/88 till drygt 9 400 personer budgetåret 1991/92. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att ca 17 000 personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av kriminalvårdens transportorganisation. Även transportbehovet inom landet har ökat kraftigt till följd av högre beläggning vid anstalter och häkten samt ändrad lagstiftning om anhållande och häktning.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av kriminalvårdens transportorganisation. Översynen redovisades till regeringen den 2 december 1991. RRV har i granskningen av transportverksamheten funnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheter. RRV anser att det på grund av de negativa konsekvenser som transporterna medför för vård- och behandlingsarbetet inom kriminalvården bör övervägas om kriminalvårdsverket fortsättningsvis skall utföra transporter åt andra myndigheter. Vidare lämnar RRV olika förslag till åtgärder som kan förbättra statsmakternas styrning av verksamheten inom ramen för ett oförändrat huvudmannaskap för transportverksamheten.
RRV:s rapport har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts och finns tillgänglig på Justitiedepartementet (dnr 91-3762). Huvuddelen av remissinstanserna delar i allt väsentligt RRV:s bedömningar och rekommendationer eller lämnar dessa utan erinran.
Bland remissinstanserna finns det dock olika uppfattningar vad gäller frågan om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra Bilaga 3 myndigheter samt frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen inom kriminalvården.
Kriminalvården har begränsade möjligheter att styra planeringen av transporter för andra myndigheters räkning. I den nuvarande organisationen utförs en stor del av transportuppgifterna av personal som även tjänstgör i vård- och behandlingsarbetet. När behovet av transporter ökar medför det bl.a. att sådan personal i ytterligare omfattning måste tas i anspråk för transporter. Problemen bör dock kunna begränsas genom en förändring av den nuvarande transportverksamhetens organisation och bemanning. Med hänsyn härtill är min bedömning att kriminalvården tills vidare bör kunna utföra transporter även för andra myndigheters räkning.
När det gäller frågan om hur den framtida transportverksamheten skall organiseras anser jag att det är angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen vidtar åtgärder för att effektivisera och rationalisera denna. Jag vill också understryka vikten av att finna en lösning som bidrar till att begränsa de negativa konsekvenserna för vård- och behandlingsarbetet. Den nya transportorganisationen bör därför utformas och bemannas på ett sätt som förbättrar förutsättningarna att hantera transporter utan menliga återverkningar på kriminalvårdens verksamhet i övrigt. Vidare bör ansvarsförhållandena inom kriminalvården för transportverksamheten klargöras. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar så långt möjligt följs åt. På så sätt skapas bättre förutsättningar för att bedriva transportverksamheten effektivt och med god hushållning av resurserna. Det nya statliga budgetsystemet förutsätter också en redovisnings- och uppföljningsmodell som gör det möjligt att bedöma bl.a. verksamhetens resultat i förhållande till mål och insatta resurser. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att tillse att ett ändamålsenligt uppföljningssystem för transportverksamheten utarbetas.
Jag anser att medel för inrikestransporterna bör tilldelas inom kriminalvårdens ramanslag. Medel för utlandstransporterna bör dock anvisas över ett särskilt anslag. Ett särskiljande av resurserna för utlandstransporter tillsammans med en omorganisation minskar de negativa konsekvenserna för vård- och behandlingsarbetet som annars uppstår vid ökat transportbehov. Antalet avvisningsbeslut 1 asylärenden är helt avgörande för omfattningen av utlandstransporterna. Prognosen för denna verksamhet visar en klar ökning av behovet. Mot bakgrund härav bör medel för utlandstransporterna anvisas över ett förslagsanslag.
Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Kriminalvårdsstyrelsen att omorganisera transportverksamheten med målsättningen att den nya organisationen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
4. Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Bilaga 3 Ansvaret för lokalhållningen inom kriminalvården övergår fr.o.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen blir då lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdens administrativa lokaler. Kriminalvårdens lokalbestånd uppgår till ca 0,5 miljoner m?. Under innevarande budgetår disponeras ca 425 miljoner kronor för lokalkostnader.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin bedömning av det framtida behovet av anstalts- och häktesplatser. Bland de olika faktorer som Kriminalvårdsstyrelsen anser påverkar behovet av anstaltsplatser kan nämnas införandet av samhällstjänst, den nya lagen om psykiskt störda, ändrade regler om villkorlig frigivning, utvecklingen av antalet fängelsedömda samt de förväntade konsekvenserna av Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag (se avsnitt 5.3.1). Kriminalvårdsstyrelsens samlade bedömning är att behovet av anstaltsplatser förväntas öka med upp till 800 platser fram till budgetåret 1995/96.
Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att behovet av anstaltsplatser kommer att öka under de kommande åren. Många av de faktorer som påverkar bedömningen är dock fortfarande osäkra varför jag bedömer storleken på behovsökningen något mer försiktigt.
Under år 1992 har beslut tagits om till- och ombyggnad vid kriminalvårdsanstalten Haparanda och häktet i Norrköping. Vidare har beslut fattats om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger, vardera med 32 platser vid kriminalvårdsanstalterna Hällby, Mariefred, Nyköping, Borås, Kristianstad och Ystad. Paviljongbyggnaderna är i huvudsak en förberedelse inför det ökade behovet av platser till följd av den aviserade ändringen av reglerna för villkorlig frigivning. För närvarande pågår dessutom nybyggnad av polishus med häkten i Malmö (120 platser), Örebro (57 platser) och Uddevalla (40 platser). Vidare kommer jag inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att påbörja byggnadsarbeten vid häktet Kronoberg i Stockholm. Åtgärderna avser bl.a. en förbättring av ventilationen.
Bland de byggnadsåtgärder inom anstaltsorganisationen som har upptagits i Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan ingår upprustning av kriminalvårdsanstalten Hall, en tillbyggnad med 84 platser vid kriminalvårdsanstalten Österåker samt utbyggnad av paviljonger med 20-32 platser vid kriminalvårdsanstalterna Asptuna, Djupvik, Högsbo, Lindome, Mäshult, Roxtuna, Saltvik, Singeshult och Smälteryd. Enligt planen skall dessutom de ekonomiska förutsättningarna för renovering och fortsatt drift av vissa äldre anstalter prövas, i första hand beträffande anstalterna Växjö, Kristianstad-Centrum, Uppsala, Mariestad, Malmö, Norrköping och Kalmar.
Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser), Helsingborg (80 platser) och Halmstad (40 platser). Vidare föreslår styrelsen om- och tillbyggnader vid häktena i Stockholm (Kronoberg), Umeå, Jönköping, Östersund och Mariestad.
5. Riktlinjer för resursanvändningen
Bilaga 3 Jag föreslår nedan att kriminalvården tilldelas huvuddelen av sina resurser Över ett ramanslag. Till följd härav kommer Kriminalvårdsstyrelsen att ha att fördela resurserna till de olika regionerna utifrån behov av medel för drift av anstalter och häkten samt för frivårdsarbetet.
Härvid bör särskilt beaktas den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort vad avser utvecklandet av frivården och olika frivårdspåföljder. Regeringens målsättning är att effektivisera frivårdsarbetet och att utveckla alternativa påföljder till fängelsestraff såsom samhällstjänst och kontraktsvård. Det är därför särskilt angeläget att frivårdsorganisationen står rustad inför dessa förändringar och också resursmässigt kan ta sig an denna utveckling.
Som jag nämnt under avsnitt 5.5 Kriminalvården måste verksamheten vid de slutna anstalterna och häktena, lokaler och teknik utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intagna avviker.
Under anstaltsvistelse bör åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras. Jag har i dessa avseenden redan tidigare nämnt verksamhet bl.a. för behandling av män som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn och s.k. rattfällekurser.
Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna bör prioriteras varvid regeringens övergripande målsättning, ett narkotikafritt samhälle, naturligtvis gäller även för verksamheterna inom kriminalvården.
Vidare bör särskilt beaktas att arbetet med att motivera narkotikamissbrukare att underkasta sig behandling av adekvat vårdgivare skall intensifieras. I denna uppgift ingår som ett naturligt inslag även åtgärder för bekämpningen av AIDS.
Personalutbildningen bör inriktas på områden som underlättar genomförandet av ovan angivna satsningar. Därutöver bör utbildningsinsatser särskilt göras i samband med att vård- och tillsynspersonalens arbetsuppgifter förändras.
6. Förändrad styrning av kriminalvården
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvården tilldelas en treårig budgetram. Mot bakgrund av dels den pågående översynen av kriminalvård i anstalt, dels den pågående översynen av det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad har jag inte ansett det ändamålsenligt att nu göra en prövning av verksamheten för längre tid än ett budgetår. Medlen bör dock tilldelas kriminalvården över ramanslag och med tillämpning av s.k. anslagskredit. Syftet är att åstadkomma att ansvar för verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att skapa ytterligare förutsättningar för en vidgad decentralisering av budgetplanering och budgetansvar till regionala och lokala myndigheter.
En utgångspunkt för anslagskonstruktionen bör vara att verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs åt i största möjliga utsträckning. Det innebär bl.a. att de lokala kriminalvårdsmyndigheterna bör ha stor frihet
att själva bestämma om användningen av de medel som finansierar resp. myndighets verksamhet inom en för varje myndighet gällande kostnads- Bilaga 3
ram. Samtidigt är det klart att vissa medel även i fortsättningen måste hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de ytterst är avsedda för de lokala myndigheternas behov. Sådana gemen-
samma medel kan avse t.ex. större investeringar samt utgifter som är svåra att beräkna på förhand.
7. Det huvudsakliga innehållet i budgetförslagen
Kriminalvården befinner sig för närvarande i ett ansträngt läge. Beläggningen vid anstalter och häkten är hög samtidigt som organisationen genomför en programenlig rationalisering. Därtill kommer nya arbets-
uppgifter framför allt inom frivården och nya arbetsmetoder inom
kriminalvården i anstalt.
Mot bakgrund härav föreslås att kriminalvården för nästkommande budgetår erhåller i huvudsak de medel som beräknats för innevarande
år. Besparingar har, som tidigare angetts, utlagts enligt det femåriga rationaliseringsprogram som verksamheten omfattas av. Vid beräkning av medel har hänsyn också tagits till de aviserade ändringarna i reglerna
om villkorlig frigivning. Särskilda medel föreslås även i år tillföras för narkotikabekämpningen vid anstalter och häkten och för insatser mot AIDS. Vidare har medel
frigjorts inom rationaliseringsarbetet som föreslås finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. för
metodutveckling och personalutbildning samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Anslagen för kriminalvårdens myndigheter har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av
nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya
principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränd-
ringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartemen-
tet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som
kommer att ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de nu budgeterade beloppen.
Bilaga 3
| 1991/92 Utgift | 108 087 638 |
| 1992/93 Anslag | 97 680 000 |
| 1993/94 Förslag | 106 609 000 |
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndigheterna, kriminalvårdsanstalterna, häktena och frivårdsmyndigheterna. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårdsstyrelsen finns också en styrelse.
Från anslaget betalas kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att anslaget minskas med 7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen fick i ett regeringsbeslut den 20 juni 1991 i uppdrag att minska utgifterna på anslaget E 1 Kriminalvårdsstyrelsen med minst 10 miljoner kronor under budgetåren 1991/92 - 1993/94. Under de två första budgetåren minskades utgifterna med sammanlagt 3 miljoner kronor. Jag har under anslaget gjort resterande nedskärning, ca 7 miljoner kronor, i enlighet med rationaliseringsuppdraget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen föras till detta konto.
I övrigt hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 106 609 000 kr.
E 2. Kriminalvården
Bilaga 3 1991/92 Utgift 2 516 605 740! 1992/93 Anslag 2 699 511 000! 1993/94 Nytt anslag (förslag) 3 298 089 000?
I Anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna. 2 Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstalterna, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och E 6. Utbildning av personal m.fl.
Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar sammanlagt 15,6 miljoner kronor för drift av dels nya häktesplatser, dels ytterligare anstaltsplatser som måste tillföras organisationen på grund av ändrade regler om villkorlig frigivning.
En höjning av ersättningarna till lekmannaövervakarna inom frivården föreslås. Vidare begärs ytterligare medel för drift och utveckling av ADB-system.
För maskin- och verktygsutrustning till arbetsdriften samt för inventarieutrustning inom kriminalvården har Kriminalvårdsstyrelsen beräknat ett investeringsbehov av 113,7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Under anslaget har medel beräknats för verksamheten vid kriminalvårdsanstalterna och häktena, inom frivården och vid regionmyndigheterna, såsom kostnader för personal, övriga förvaltningskostnader, kostnader för de intagna, transportkostnader som inte avser utlandstransporter, lokalkostnader m.m. Under anslaget har också beräknats kostnader för ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderna och bidrag till enskild frivårdsverksamhet. Dessutom har kostnader som uppkommer till följd av de aviserade ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning beräknats under anslaget.
Som jag nämnde under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen har chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 2. Kriminalvården föras till detta konto.
Förutom vad som nedan anförs hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården.
113 8 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Rationaliseringskrav
Bilaga 3 1 det föregående har jag förordat att det långsiktiga rationaliseringsarbetet inom kriminalvården bör fortgå. Budgetåret 1993/94 är det tredje året i den femåriga rationaliseringsplanen. Det femåriga sparmålet uppgår till 150 miljoner kronor. Rationaliseringskravet för budgetåret 1993/94 under anslaget E 2 är i reella besparingar 11 miljoner kronor.
Det därutöver frigjorda rationaliseringsutrymmet, ca 22 miljoner kronor, bör användas för att finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard.
Frivården
För verksamheten inom frivården bör särskilt beaktas den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort under senare år vad avser utvecklandet av frivårdsverksamheten och olika frivårdspåföljder. Här kan nämnas de ytterligare resurser på sammanlagt ca 49 miljoner kronor som tillfördes frivården för innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, s. 123 ff). Resurstillskottet var avsett för personutredningsförfarandet samt utvecklandet av samhällstjänst och kontraktsvård. Det är angeläget att det nuvarande totala resursmässiga utrymmet för frivårdsverksamheten bibehålls för att ge utrymme för den förväntade utvecklingen.
Narkotikabekämpning och insatser mot AIDS
Insatser som syftar till att motivera narkotikamissbrukare att underkasta sig adekvat behandling under s.k. $ 34-vistelse eller vid frigivningen bör ytterligare utökas och effektiviseras. Särskilda åtgärder bör även vidtas för bekämpningen av AIDS, för att bl.a. begränsa smittspridningen bland narkotikamissbrukare. För dessa insatser har särskilda medel anvisats under flera budgetår. Jag har under anslaget beräknat 17 miljoner kronor för dessa insatser för nästkommande budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 3 298 089 000 kr.
Bilaga 3 1993/94 Nytt anslag (förslag) 125 000 000
Som jag har förordat i det föregående bör medel för kriminalvårdens utlandstransporter tilldelas över ett särskilt anslag. Under anslaget har medel beräknats för löner till den personal som behövs för planering och genomförande av utlandstransporterna, transportkostnader inkl. biljetter, kostnader för utbildning, datorstöd samt övriga kostnader som uppkommer till följd av utlandstransporter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 125 000 000 kr.
Bilaga 3
F 1. Rättshjälpskostnader
| 1991/92 Utgift | 732 070 138 |
| 1992/93 Anslag | 649 400 000 |
| 1993/94 Förslag | 815 100 000 |
Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig
försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 uppgår till 815 100 000 kr. I beloppet ingår medel som Statens in-
vandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden
enligt utlänningslagen (1989:529).
Föredragandens överväganden
Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskr. 1972:205). Under den tid
som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. År 1988 trädde omfattande ändringar 1 rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet. 1987/88:JuU21, rskr. 1987/88:193). Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifterna, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att
få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a.
sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.
Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostnaderna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds
för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst
behövs.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988
års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens
effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjlig-
heterna att minska statens kostnader för rättshjälpen.
Kostnaderna för rättshjälpen har ökat under de senaste budgetåren och
har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter sig försvarlig. I förra årets budgetproposition aviserades därför Bilaga 3 besparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskr. 1991/92:183).
Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. lämnat förslag med syfte att minska kostnaderna för rättshjälpen. Förutom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder som bör genomföras för att uppnå de beslutade besparingarna. Det är svårt att exakt ange hur stora besparingar som förslagen kan medföra. Sammantaget bör dock de föreslagna lagändringarna och de övriga aviserade åtgärderna medföra avsevärda besparingar.
Taxor inom rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Enligt den förstnämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan angiven summa för allt arbete i målet. Sedan 1988 baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm.
Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråerna och i rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet.
Domstolsverket fastställer med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) taxor på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I propositionen (1992/93:109) om ändring i rättshjälpslagen m.m. uttalas bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande beräkningsgrunderna för fastställandet av normen bör ses över och att regeringen tills vidare bör bestämma timkostnadsnormen. Det sägs vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreform - att självkostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen - inte innebär att självkostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna behöver vara så utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgrund konstateras att det finns utrymme för att i kostnadsdämpande riktning göra en friare bedömning än tidigare. Vidare förordas en ordning som innebär att differentierade timkostnadsnormer för brottmål och tvistemål återinförs.
I beslut den 5 november 1992 bestämde regeringen för år 1993 timkostnadsnormen avseende taxa för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och konkursförvaltartaxa till 712 kr exkl. mervärdeskatt (890 kr inkl. mervärdeskatt) samt avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt till 680 kr exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl. mervärdeskatt).
tillämpningsområde övervägas. Även utgångspunkterna för beräkning av Bilaga 3 saktaxan bör ses över, liksom möjligheten att taxereglera ytterligare ärendekategorier på rättshjälpsområdet.
Medelsbehovet
Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgetåret 1993/94 till 815 100 000 kr. De föreslagna ändringarna i rättshjälpslagen och de beslutade nivåerna på timkostnadsnormerna kommer att medföra besparingar på anslaget. Med hänsyn till osäkerheten vad gäller besparingarnas storlek och till anslagets konstruktion anser jag inte att det finns anledning att minska det föreslagna anslaget i förhållande till Domstolsverkets beräkningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 815 100 000 kr.
F 2. Rättshjälpsmyndigheten
| 1991/92 Utgift | 10 717 146 |
| 1992/93 Anslag | 10 714 000 |
| 1993/94 Förslag | 11 684 000 |
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälpsmyndigheten har 24 anställda. Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rättshjälpsnämnden.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 förstärks med sammanlagt 270 000 kr i förhållande till vad som anvisats för budgetåret 1992/93. Beloppet avser 0,5 tjänst som föredragande hos Rättshjälpsnämnden och ökade resekostnader för Rättshjälpsnämndens ledamöter.
Föredragandens överväganden
Rättshjälpsmyndigheten fullgör kanslifunktionen åt Rättshjälpnämnden vilket bl.a. innebär att Rättshjälpsmyndigheten svarar för beredning och föredragning av nämndens ärenden. Antalet till nämnden inkomna ärenden har ökat under senare år. Ökningen uppgick till 42 4 mellan åren 1990 och 1991. Det ökade antalet ärenden har medfört ökade balanser och längre handläggningstider. Det har även medfört ökade kostnader för extra föredragande och höga kostnader för resor för
270 000 kr. Bilaga 3
Rättshjälpsmyndigheten tilldelades förra året en tvåårig budgetram omfattande budgetåren 1992/93-1993/94. Detta innebär att anslaget för det andra budgetåret i den tvååriga budgetperioden bör uppgå till 11 684 000 kr.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Rättshjälpsmyndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt dessa riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Rättshjälpsmyndigheten bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Rättshjälpsmyndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget F 2 Rättshjälpskostnader bör föras till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 11 684 000 kr.
Bilaga 3
1991/92 Utgift -
1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
1991/92 1992/93 1993/94
Utfall Beräknat
Domstols- Domstols- Domstols- Föredraganden
verket verket verket
Resultat
| Intäkter | 115 743 000 120 000 000 120 000 000 | 120 000 000 |
| Kostnader 109 693 000 109 000 000 109 000 000 | 109 000 000 | |
| Resultat | 6 050 000 11-000 000 11 000 000 | 11 000 000 |
| (Driftbidrag 12 665 000 = 11-410 000 11 410 000 | 11 410 000) |
Inledning
De allmänna advokatbyråerna har nu funnits i 20 år. Redan från starten slogs det fast att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i princip skall bedrivas på samma sätt som enskilda advokatbyråer. Varje allmän advokatbyrå skall således vara självfinansierad och konkurrera med enskilda advokatbyråer på lika villkor.
De allmänna advoktbyråerna har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 uppnått självfinansieringskravet. Fortfarande finns det dock ett antal byråer som inte har full kostnadstäckning. Det gäller särskilt vissa av byråerna i Norrland.
Under 1992 har - med helt olika utgångspunkter - två genomlysningar skett av de allmänna advokatbyråernas verksamhet. Dels har Domstolsverket på regeringens uppdrag överlämnat rapporten (1992:3) Uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna, dels har inom Justitiedepartementet utarbetats departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveckling av det statliga engagemanget.
De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokatbyråerna åta sig uppdrag som t.ex likvidator, förmyndare eller god man, s.k. $ 3-ärenden. För de kostnader som uppstår i den verksamheten får byråerna ersättning av staten. I princip skall, som jag nyss sagt, de allmänna advokatbyråerna vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör en självständig resultatenhet.
Det finns 28 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Byråerna har mottagningsverksamhet på ca 30 platser utanför de orter där de är stationerade. Mottagningsverksamheten bedrivs huvudsakligen av sociala skäl. Detta innebär att kostnad för resa, tidsspillan och annan extra kostnad för mottagningen inte ekonomiskt belastar byråerna utan betalas av allmänna medel via ett särskilt anslag, det s.k. driftbidraget. Statens kostnad för den sociala mottagningsverksamheten uppgår till ca 1 miljon kronor årligen.
Antalet årsarbetskrafter vid byråerna har under de senaste åren uppgått till 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. Totalt finns det 244 personer anställda på byråerna.
Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslagsanslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna av rutinen räntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgetår är 10 miljoner kronor. De senaste åren har den varit 26 miljoner kronor.
Resultatutveckling m.m.
Av anslagsframställningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret 1991/92 framgår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråerna har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och uppfyllande av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1991/92 blev den totala kostnadstäckningen 106 2 mot 109 2 budgetåret 1990/91. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skuldförs kostnader för intjänad semesterlön. Denna omläggning av redovisningen medför en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. Om omläggningen inte hade skett hade kostnadstäckningsgraden för 1991/92 blivit 109 .
Den bokföringsmässiga vinsten budgetåret 1991/92 blev 6 miljoner kronor. Vinsten uppkom genom att 20 byråer redovisade en vinst på 8,6
miljoner kronor och åtta byråer redovisade en förlust på 2,6 miljoner kronor. Budgetåret 1990/91 redovisade 23 byråer vinst. Bilaga 3
De senaste årens goda resultat är enligt Domstolsverket ett utslag av att några olönsamma byråer lags ned och andra rekonstruerats, att ADBstöd införts, att satsning skett på chefsutbildning, att delegering av befogenheter från Domstolsverket till byråerna genomförts samt att bonuslönesystem införts. Flera faktorer tyder på att införandet av bonuslöner varit den viktigaste åtgärden för att åstadkomma lönsamhet i byråernas verksamhet. Under budgetåret 1991/92 utgick bonuslön på 6,9 miljoner kronor. Bonuslöneavtalet innehåller en begränsningsregel av innebörd att summan av utbetalad bonuslön inte får överstiga 5 «6 av de totala intäkterna.
Den nya rutinen räntekonto med kredit har skapat bättre möjligheter för den enskilda advokatbyrån att följa likviditetsutvecklingen.
Antalet inkomna ärenden har fortsatt att öka. De två senaste budgetåren har ökningen varit 4 § årligen. Ärendegrupperna offentligt försvar, offentligt biträde och s.k. $ 3-ärenden har ökat även under 1991/92 dock inte i samma takt som under 1990/91. Sammanlagt utgjorde dessa ärenden 38 Z av intäkterna budgetåret 1991/92. Antalet rådgivningar och uppdrag utanför rättshjälpsområdet har fortsatt att minska även under 1991/92. Rådgivningsverksamheten utgjorde endast I & av intäkterna. Under 1991/92 noteras en ökning med 10 % av antalet inkomna ärenden avseende allmän rättshjälp. Dessa ärenden svarade för 38 % av intäkterna.
ADB-teknik utnyttjas numera vid samtliga byråer för ärenderedovisning och för ordbehandling.
Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamheten för byråerna kommer att bestå även under den kommande tvåårsperioden och beräknar kostnadstäckningsgraden under perioden till ca 110 4. Denna prognos bygger på antagandet att byråerna består. Enligt Domstolsverket har det presenterade avvecklingsförslaget inte haft någon inverkan på lönsamheten under budgetåret 1991/92.
Rapport från Domstolsverket
Regeringen gav i maj 1991 Domstolsverket i uppdrag att göra en uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Uppdraget gavs bl.a. mot bakgrund av att flera byråer fortfarande har lönsamhetsproblem.
Domstolsverket har i rapporten (1992:3) Uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna bl.a. redovisat vilka byråer som är olönsamma, som är kraftigt skuldsatta eller har ekonomiska problem av annat slag samt beskrivit vari problemen består för varje sådan byrå. Domstolsverket har vidare utvärderat hur de ökade befogenheterna för byråerna har påverkat verksamheten samt föreslagit vissa åtgärder för att fullfölja tankarna på ett mer fullständigt ansvar för byråerna för den egna verksamheten.
Domstolsverket har inte funnit anledning att föreslå en förändrad
organisationsform för de allmänna advokatbyråerna. Som grund för denna uppfattning uppger Domstolsverket att en omläggning till bolagsform Bilaga 3 medför att det ekonomiska målet ytterligare betonas och att detta inte kan kombineras med kravet att prioritera rättshjälpsärenden.
I rapporten konstateras att åtta byråer haft lönsamhetsproblem under den senaste femårsperioden. Det gäller de allmänna advokatbyråerna i Uppsala, Halmstad, Västerås, Falun, Sundsvall, Östersund, Luleå och Haparanda. Det anges dock att samtliga av dessa byråer utom Luleå och Haparanda har vänt eller håller på att vända utvecklingen mot lönsamhet. De lönsamhetsproblem som funnits vid dessa byråer har, enligt Domstolsverket, huvudsakligen haft sin grund i stor personalomsättning och, i vissa fall, rekryteringssvårigheter bland juristerna.
De allmänna advokatbyråerna i Solna, Halmstad, Västerås, Sunsdvall, Luleå och Haparanda borde, enligt Domstolsverket, finansiellt rekonstrueras på grund av att de har ett arbetande kapital som klart understiger deras upplåning och statsskuld.
Omläggningen från rörlig kredit till räntekonto med kredit uppges ha varit positiv.
När det gäller de utvidgade befogenheterna som byråerna fått uppges dessa ha haft en positiv påverkan. Den väsentligaste förändringen uppges vara den att byråerna själva får anställa jurister. Denna befogenhet har medfört att en större affärsmässighet kan tillämpas vid rekryteringen.
Slutligen har Domstolsverket i rapporten närmare belyst den sociala mottagningsverksamheten.
Departementspromemorian
Statsmakterna har slagit fast att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det och i normalfallet inte heller av staten (prop. 1991/92 bil 1 s. 40 ff, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Mot den bakgrunden utarbetades inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveckling av det statliga engagemanget.
I promemorian föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas.
Promemorian innehåller en redogörelse för de allmänna advokatbyråernas bildande. De tre motiv som låg till grund för de allmänna advokatbyråernas inrättande - dvs. att tillgodose den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde möjlighet att välja mellan en statlig och en privat advokat samt att ge staten kostnadsinsyn i advokatverksamhet - analyseras. Enligt promemorian har de ursprungliga motiven inte längre någon bärkraft.
Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat. Domstolsverket har i sitt remissyttrande försökt beräkna kostnaderna
vid en avveckling av de allmänna advokatbyråerna. Kostnaderna uppges uppgå till ca 90 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Bilaga 3 De allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Jag noterar att lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna sammantagna är tillfredsställande.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om de ursprungliga motiven för att inrätta de allmänna advokatbyråerna forfarande har giltighet eller inte och om det kan finnas andra skäl att ha denna typ av statlig verksamhet. De flesta torde dock vara eniga om att de tidigare motiven generellt sett har mindre bärkraft i dag än för ett par år sedan. Detta gäller särskilt på de orter där det finns en riklig tillgång på advokattjänster. Sedan år 1989, då justitieministern senast mer samlat redovisade sina överväganden i denna fråga (prop. 1988/89 bil. 4 s. 85 ff), har statsmakterna slagit fast att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella förutsättningar.
Som jag angav i 1992 års budgetproposition ser jag det som nödvändigt och angeläget att de allmänna advokatbyråerna så långt det är möjligt drivs på samma villkor som enskilda advokatbyråer. Mot bakgrund av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna sammantagna har förbättrats under de senaste åren och att lönsamheten även framöver förväntas bli helt tillfredsställande är jag inte beredd att ta initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokatbyråer. Jag har därvid också beaktat att en avveckling med all sannolikhet kommer att ge upphov till kostnader som är betänkliga i det rådande statsfinansiella läget. Detta hindrar självklart inte att byråer som saknar förutsättningar att drivas vidare kan komma att läggas ned. Utöver vid bristande lönsamhet (se bl.a. prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 85 f, bet. 1988/89:JuU18) bör, enligt min mening, denna princip gälla även vid rekryteringssvårigheter. Dessutom bör det vara möjligt för anställda vid en allmän advokatbyrå att, om de så önskar, ta över verksamheten och driva den vidare i egen regi. Detta kan på sikt leda till att vi får färre antal allmänna advoktbyråer än i dag. Jag kan inte se några nackdelar med en sådan utveckling.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att avveckla allmänna
advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller
som de anställda önskar ta över
2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.
F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag
| 1991/92 Utgift | 12 665 092 |
| 1992/93 Anslag | 9 260 000 |
| 1993/94 Förslag | 11 410 000 |
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför allt för vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl.
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 11 410 000 kronor. Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga tillströmningen av uppdrag som likvidator.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kr.
F 5. Vissa domstolskostnader m.m.
| 1991/92 Utgift | 279 437 312 |
| 1992/93 Anslag | 247 125 000 |
| 1993/94 Förslag | 256 200 000 |
Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de
allmänna domstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen.
Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och
ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till
256 200 000 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbeho-
vet.
Regeringen gav i november 1991 Domstolsverket i uppdrag att se över
ersättningsnormerna för nämndemännen. Domstolsverket avlämnade i maj
1992 rapporten 1992:4 "Rekrytering av nämndemän - Förslag till nya
ersättningsnormer”. I rapporten lämnar Domstolsverket en redovisning och analys av olika faktorer som påverkar rekryteringen och samman-
sättningen av nämndemannakåren samt förslag till nya ersättningsnormer för nämndemännen. Enligt Domstolsverket är det sättet att utse nämnde-
män som är den utslagsgivande faktorn när det gäller rekryteringen. Domstolsverket konstaterar vidare att ersättningsnormernas betydelse för Bilaga 3 rekryteringen av nämndemän har ökat i takt med det stigande missnöjet med ersättningarnas storlek. Enligt Domstolsverkets uppfattning är dagens ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp otidsenlig. Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig och nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korta sammanträden ger samma ersättning som långa. Den största fördelen med modellen är att den är tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår ett nytt ersättningssystem efter mönster av de nya ersättningsreglerna för förtroendevalda enligt kommunallagen. Detta innebär en kombination av prestationsersättning och ersättning för inkomstbortfall. Domstolsverkets förslag leder till merkostnader på ca 15,7 mkr.
Jag har förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämndemännen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslår jag emellertid inte nu någon ändring i gällande ersättningsbestämmelser.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kr.
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
| 1991/92 Utgift | 24 694 245 |
| 1992/93 Anslag | 22 100 000 |
| 1993/94 Förslag | 24 694 000 |
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr.
Bilaga 3 G 1. Justitiekanslern
| 1991/92 Utgift | 5 909-454 |
| 1992/93 Anslag | 6 571 000 |
| 1993/94 Förslag | 7 387 000 |
Justitiekanslerns uppgifter och organisation
Justitiekanslern (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens
rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289)
och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. JK:s arbetsupp-
gifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Hos JK tjänstgör för närvarande, förutom justitiekanslern, tio personer.
Pågående reformarbete
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare under det senaste året arbetat med att se över Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. Enligt direktiven (dir. 1991:110) skall utredningen vara särskilt inriktad på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan uppkomma mellan JK:s olika arbetsuppgifter. I uppdraget ingår också att
undersöka möjligheterna att renodla verksamheten för att JK:s resurser med bibehållande av höga rättssäkerhetskrav - skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Utredaren har stor frihet att ta
upp de frågor han anser behöver övervägas och att lägga fram förslag till lösningar som han finner lämpliga. En utgångspunkt för arbetet är emellertid att det även i fortsättningen behövs ett från regeringen fristående organ som på regeringens uppdrag kan utföra särskilda juridiska utredningsuppgifter och ingripa mot missförhållanden inom den statliga förvaltningen. Denna funktion behöver dock förtydligas och preciseras. Utredningsuppdraget förväntas bli avslutat inom kort.
Fördjupad prövning
Justitiekanslern tillhör den sista gruppen av myndigheter som slussas in
1 det nya budgetsystemet med treåriga ramar från budgetåret 1993/94. Som ett led i budgetarbetet beslutade regeringen våren 1991 om särskilda direktiv till JK för den fördjupade anslagsframställningen. JK avlämnade därefter i maj 1992 en särskild rapport i vilken bl.a. tillsyns-
verksamheten och den skadereglerande verksamheten närmare analyseras.
JK har vidare hösten 1992 avlämnat en fördjupad anslagsframställning
avseende budgetperioden 1993/94 - 1995/96.
Den särskilda rapporten
Bilaga 3 Av den särskilda rapporten framgår bl.a. följande. Under år 1991 registrerades 789 tillsynsärenden. Antalet sådana ärenden och bedömningarna i dessa har i stort sett varit likartade de senaste åren. Tillsynsärendena utgörs bl.a. av anmälningar från enskilda (40 46) och från myndigheter, initiativärenden, granskningsärenden samt inspektioner. Tillsynsärendena är den ärendegrupp inom vilken JK har störst möjlighet att själv avgöra hur stora insatser som skall göras i respektive ärende. Vid hög arbetsbelastning har det varit nödvändigt att utnyttja dessa ärenden som en regulator när det gäller användningen av resurserna. JK pekar särskilt på behovet av en utökad inspektionsverksamhet. En sådan ger enligt JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikta sig på olika samhällsområden eller olika rättsliga problem vilket kan bidra till ökad rättslikhet och effektivitet inom förvaltningen.
Antalet skadeståndsärenden har varit relativt konstant under de senaste åren. Under år 1991 avgjordes 860 sådana ärenden. Dessa ärenden utgör en stor del av JK:s arbetsbörda. JK:s tillsynsverksamhet uppges ha haft ett stort värde för en rationell handläggning av skaderegleringen.
I den särskilda rapporten diskuteras även gränsdragningsproblem när det gäller beröringspunkter med verksamheter hos andra myndigheter samt metoder för mätning av JK:s resultat och effektivitet.
Den fördjupade anslagsframställningen
Av den fördjupade anslagsframställningen framgår bl.a. följande. JK har med hjälp av viss statistik och andra fakta sammanställt tabeller utvisande dels ärendenas antal och fördelning på olika grupper (tillsyn, yttrandefrihet, skadestånd, dataärenden m.m.), dels uppgifter om resursfördelningen mellan JK:s olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och dels en uppställning med beräkning av handläggningskostnad för olika ärendetyper. Tillströmningen av ärenden har ökat med 15 Z under det senaste året, från 4 050 till 4 691. Om man jämför första halvåret 1991 med samma period 1992 noteras en relativt kraftig ökning av ärenden gällande yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten upptar ca 15 4 av JK:s totala resurser. Under senare år har mindre än 10 4 av tillsynsärendena avslutats genom beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten upptar ca 20 % av resurserna och yttrandefrihetsverksamheten ca 10 7. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett skadeståndsärende uppskattas till 2 - 3 månader. Styckkostnaden för ett skadeståndsärende beräknas till ca 1 200 kr. Ärendebalansen har ökat påtagligt det senaste året.
1 framtidsanalysen anges att olika omvärldsfaktorer torde medföra att tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara av betydelse för JK:s framtida verksamhet.
Bilaga 3 Justitiekanslerns rapport och anslagsframställning uppfyller i stort de krav som regeringen ställde i direktiven för treårsperioden. Jag anser att de ger en bra genomlysning av verksamheten och ger en god grund för en framtidsbedömning. De kommer därför att utgöra ett viktigt underlag för de analyser som behöver göras av inriktningen av JK:s arbete. Det är dock för tidigt att nu göra mera grundläggande ställningstaganden från min sida till detta material.
Med hänsyn till de förändringar i fråga om JK:s arbetsuppgifter m.m. som kan antas bli följden av det pågående översynsarbete sora jag redovisat i det föregående bedömer jag det som olämpligt att nu ta ställning till JK:s medelsbehov för hela treårsperioden. Jag förordar i stället att medelsbehovet för JK i princip nu läggs fast för den kommande tvåårsperioden, dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. JK bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Myndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1. kommer att föras till detta konto.
Anslaget till JK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nedan budgeterade beloppet.
Justitiekanslerns yrkanden m.m.
JK föreslår att myndighetens uppgifter skall vara i princip oförändrade. Den ökande arbetsbalansen och en stor personalomsättning under år 1992 har lett till en ansträngd arbetssituation. I syfte att komma tillrätta med denna besvärliga situation har JK försökt att i största möjliga utsträckning prioritera och omfördela arbetsuppgifter samt rationalisera verksamheten. Myndighetens jurister arbetar med ett betydande övertidsuttag. Några ytterligare arbetsinsatser från personalens sida kan inte krävas. JK begär mot den bakgrunden ett reellt resurstillskott på knappt 800 000 kr varav ca hälften utgör medel för en extra föredragande. Resten utgörs av medel för ADB-teknik (300 000 kr), inspektionsverksamhet (50 000 kr) samt kompetensutveckling m.m.
129 9 Riksdagen 1992193. I samt. Nr 100. Bilaga 3
Bilaga 3
Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året. Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och
handläggningtider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det
är heller inte troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärende-
flödet fortsätter att öka och att det tillkommer ett ökat antal nya
resurskrävande ärendetyper.
Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som
myndighet kan fungera föredömligt och utan problem. Detta särskilt mot
bakgrund av att de flesta myndigheterna de närmaste åren kommer att få vidkännas åtstramningar samtidigt som ökade krav generellt sett ställs på dem. I det perspektivet kan JK få en utökad betydelse när det gäller inte minst tillsynsverksamheten.
Mot bakgrund av det jag nu sagt anser jag att resurserna hos JK -
förutom pris- och löneomräkning och en budgetteknisk justering - bör förstärkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års anslag. Härigenom kan JK anställa ytterligare en föredragande. Samtidigt
möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och
kompetensutveckling. | Med hänsyn till det anförda har planeringsramen för perioden 1993/94 . - 1994/95 beräknats till 14 774 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiekanslern för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 7 387 000 kr.
Bilaga 3 1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 21 254 000
Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen — (1973:289), <kreditupplysningslagen = (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet.
Kostnaderna för inspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter.
Datainspektionen
Datainspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheterna inom =<verksamhetsområdena = tillståndsverksamhet, tillsynsverksamhet, = regelgivning, information, <teknikverksamhet, licensverksamhet och administration.
För vardera av dessa sju verksamhetsområden hade inspektionen bl.a. följande mål för åren 1989-1992. Tillståndsverksamheten : Högst 33 % av inspektionens resurser skulle användas för handläggning av tillståndsärenden enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen. Tillsynsverksamheten: Verksamheten skulle öka så att minst 33 RK av inspektionens resurser användes för tillsyn. Regelgivningsverksamheten: Inspektionens' regelgivning i form av föreskrifter om förenklade ansökningförfaranden, allmänna råd och praxissammanställningar skulle öka och prioriteras. Informationsverksamheten: Arbetet skulle intensifieras för att tillgodose de registeransvarigas behov. Tekniska verksamheten: Användningen av olika nya tekniker inom nya tillämpningsområden skulle analyseras ur integritetssynpunkt. Licensverksamheten: Antalet licenser skulle under planperioden öka med totalt 7 000 icke avgiftsbefriade licenser. Administration: Inspektionen skulle under varje år helt täcka sina kostnader med avgifter.
En analys av resultaten under angivna år visar att att dessa mål har uppnåtts utom såvitt avser tillsynsverksamheten. Det sistnämnda förklaras främst av att — tillståndsärendena ökat vilket medfört = att
handläggarresurserna koncentrerats till tillståndsverksamheten.
Datainspektionen har föreslagit att det övergripande syftet med Bilaga 3 inspektionens verksamhet under budgetperioden 1993/94--1995/96 skall vara att reglera och övervaka användningen av dataregistrerade personuppgifter samt inkasso- och kreditupplysningsverksamhet så att människor i Sverige inte utsätts för risker att uppgifter om dem används så att den personliga integriteten kränks eller skadas. Inspektionen skall inom ramen för syftet med verksamheten arbeta enligt tre övergripande strategier vilka inspektionen formulerar på följande sätt. | - För att bli framgångsrik med sin verksamhet gentemot människorna i Sverige satsar inspektionen på att vara ett kompetent ombud för den enskilde. - För att bli framgångsrik gentemot sin personal satsar inspektionen på ett meningsfullt arbete som går att påverka och på möjligheter till en egen utveckling. - För att bli framgångsrik med verksamheten gentemot övriga intressenter satsar inspektionen på snabbhet, öppenhet och kompetens.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som inspektionen kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås följande målsättningar gälla för verksamhetsområdena för den kommande treårsperioden. Tillståndsverksamheten: Vid utgången av varje år under perioden skall tre nya standardiserade tillståndsbeslut användas för tillståndsverksamhet, fem procent fler ärenden än föregående år skall ha avgjorts och högst fem procent av de oavgjorda tillståndsärendena skall vara äldre än ett år. Tillsynsverksamheten: Under bugetåret 1993/94 skall 60 inspektioner genomföras varav 45 skall vara s.k. planerade inspektioner. Under vart och ett av budgetåren 1994/95 och 1995/96 skall 75 inspektioner genomföras varav 60 skall vara s.k. planerade inspektioner. Datainspektionen skall vid utgången av varje år under perioden ha högst 150, 190 respektive 260 klagomålsärenden i balans. Regelgivningsverksamheten: Remissverksamheten skall rationaliseras. Resursinsatsen för arbete med remissvar, yttranden enligt 2a § datalagen, delningar av författningsförslag och deltagande i utredningar m.m. får för varje år inte överstiga de resurser inspektionen använde för sådant arbete under budgetåret 1991/92. Regelgivningsverksamheten skall stödja det löpande rationaliseringsarbetet på tillstånds- och tillsynsområdena. Internationellt och nationellt arbete med anknytning till inspektionens ansvarsområde skall fortlöpande bevakas. Tekniska verksamheten: Datainspektionen skall under perioden arbeta fram tre tekniska rapporter inom inspektionens ansvarsområde. Dessa rapporter skall komplettera de allmänna råden om ADB-säkerhet för personregister. Under varje budgetår skall Datainspektionen ansvara för ett tekniskt seminarium om datalagens krav på ADB-säkerhet för leverantörer av ADB-utrustningar och ADB-konsulter. Informationsverksamheten: Datainspektionen skall arrangera seminarier och konferenser i aktuella frågor inom inspektionens ansvarsområde. Under varje budgetår skall nyhetsbrevet Direkt publiceras med tre
nummer. Licensverksamheten: För varje budgetår skall inspektionen tillföras Bilaga 3 2 000 nya icke avgiftsbefriade licenser. Administrativa verksamheten: Datainspektonen skall under varje budgetår helt täcka sina kostnader med intäkter i sin verksamhet. Under varje budgetår skall inspektionen genomföra en större utbildningsinsats så att personalens kompetens för tillsyns- och informationsarbete utvecklas i linje med inspektionens övergripande verksamhetsinriktning.
Datainspektionen yrkar att ramen för inspektionens utgifter ökas för att inspektionen skall ges möjligheter att tillfälligt förstärka sin organisation för att avarbeta uppkomna balanser och för att öka möjligheterna att rationalisera inspektionens verksamhet. Yrkandet avser ökade resurser för sju nya handläggare, en ytterligare anställd för informationsarbete, lokalkostnader m.m. för de tillkommande antällda, inventarier, ökad informationsverksamhet samt för ekonomiadministrativa åtgärder. Utan den föreslagna förstärkningen anser inspektionen att den föreslagna verksamhetsinriktningen med ökad tillsyn och informationsarbete inte kan realiseras eftersom dess resurser till följd av ärendetillströmningen nästan uteslutande måste användas i tillståndsarbetet.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Datainspektionens verksamhet skall
alltjämt vara att övervaka att automatisk databehandling av
personuppgifter och kreditupplysningsverksamhet inte medför
otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed
iakttas i inkassoverksamhet.
t
Resurser: Ramanslag 1993/94 21 254 000 kr
Planeringsram
1993/94 1994/95
21 254 000 kr 21 254 000 kr
Övrigt:
Det är lämpligt att Datainspektionen tilldelas medel i form av
ramanslag.
Datainspektionens fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de Bilaga 3 verksamhetsmål som hittills funnits i stort sett har nåtts. Däremot har tillsynsverksamheten inte kunnat bedrivas i den utsträckning som är önskvärd.
Riksdagens revisorer har i rapporten 1991/92:8 "ADB och integritet" granskat bl.a. Datainspektionens arbete. I rapporten framförs att inspektionens informationsverksamhet bör byggas ut och inriktas särskilt mot att öka registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglerna, att inspektionens egeninitierade tillsyn bör ges mer utrymme, samtidigt som tillsyns- och informationsverksamheten samordnas och att tillsynen inte bara skall inriktas mot enstaka register utan också mot kopplingarna mellan register med olika användningsområden.
Jag anser att Datainspektionen bör ha samma inriktning för de sju verksamhetsområdena som föreslagits för den kommande treårsperioden även om inspektionen inte tilldelas ökade resurser. Detta kan innebära en omfördelning av inspektionens resurser.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Datainspektionens disposition kommer slutligt att fastställas enligt dessa riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. |
En förändring av inspektionens verksamhet i framtiden kan förväntas bl.a. som en följd av vad som kan komma att föreslås av Datalagsutredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn härtill anser jag att det är olämpligt att nu ta ställning till inspektionens medelsbehov för hela treårsperioden. Medelsbehovet bör endast prövas för den kommande tvåårsperioden dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av samma anledning och med hänsyn till det statsfinansiella läget vill jag inte föreslå att inspektionen ges ökade resurser. Jag anser att det redan nu finns anledning för inspektionen att se över sin organisation.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Datainspektionen bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Datainspektionen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 2 Datainspektionen bör föras till detta konto.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Darainspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 21 254 000 kr.
G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
| 1991/92 Utgift | 5 000 168 |
| 1992/93 Anslag | 5 441 000 |
| 1993/94 Förslag | 7 103 000 |
Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
Brottsskadenämnden
I Brottsskadenämndens fördjupade anslagsframställning redovisas bl.a. utvecklingen av såväl brottsskadeersättningarna som antalet brottsskadeärenden under de senaste fem budgetåren. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och omfattningen av antalet ärenden om brottsskadeersättningar.
Antalet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden ökat från 576 till 1 618 och antalet sakskadeärenden från 783 till 863. Den stora volymökningen har skett under budgetåret 1991/92, då personskadeärendena ökade med 62 § och sakskadeärendena med 15 7. Antalet avgjorda personskade- och sakärenden ökade samtidigt med 18 2 respektive 13 6. Även om antalet avgjorda ärenden har ökat, har p.g.a. den kraftiga volymförändringen en ökning av ärendebalansen inte kunnat undvikas.
Mellan budgetåren 1987/88 och 1991/92 ökade de utbetalade personskadeersättningarna från ca 6,3 miljoner kronor till ca 24 miljoner kronor och sakskadeersättningarna från ca 1 miljon kronor till 1,3 miljoner kronor. Den stora ökningen av personskadeersättningarna beror bl.a. på en ökning av sexualbrottsärendena och en höjning av ersättningsnivån för sådana brott fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare fick nämnden genom en lagändring den 1 juli 1988 möjlighet att lämna särskild ersättning för lidande till följd av kränkning av den personliga integriteten, vilket har medfört en ökad belastning av anslaget. För närvarande utgör omkring hälften av utbetalda brottsskadeersättningar ersättning för kränkning. Brottsskadenämndens informationsverksamhet kan också antas ha haft betydelse för volymutvecklingen. Nämnden har fr.o.m. budgetåret 1989/90 fått särskilda medel för informationsverksamhet.
I sammanhanget bör också nämnas Kommittén om ideell skada som ser över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada Bilaga 3 m.m. (se avsnitt 3.3). Kommittén har i ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott föreslagit bl.a. att skadestånden för kränkning genom sexualbrott och grova våldsbrott bör höjas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Med hänsyn till ökningen av antalet brottsskadeärenden begär Brottsskadenämnden ytterligare 1,2 miljoner kronor för personalförstärkning, ADB-utveckling m.m.
Föredragandens överväganden
Regeringens arbete med att stärka brottsoffrens ställning fortsätter. Med beaktande av bl.a. detta och den uppmärksamhet samhället ägnar brottsoffren anser jag att det är troligt att antalet brottsskadeansökningar även fortsättningsvis kommer att ligga på en hög nivå eller till och med öka. Av betydelse för = volymutvecklingen är också bl.a. Brottsskadenämndens informationsverksamhet. Det är viktigt att nå de brottsoffer som är berättigade till brottsskadeersättning och jag anser därför att den informationsverksamhet som nämnden bedriver är värdefull.
Den fördjupade anslagsframställningen visar att Brottsskadenämnden har bedrivit verksamheten effektivt och med gott resultat. Trots den stora volymökningen har verksamheten vid Brottsskadenämnden utvecklats positivt. Nämnden har avgjort i huvudsak lika många ärenden som har kommit in under budgetåren med undantag av budgetåret 1991/92, då ärendebalansen ökade. Nämnden avgjorde dock fler brottsskadeärenden under budgetåret 1991/92 än föregående budgetår. Förvaltningskostnaden minskade också per avgjort brottsskadeärende budgetåret 1991/92 jämfört med året dessförinnan. Orsaken till denna effektivitetsökning är olika rationaliseringsåtgärder, framförallt det utökade delegationsförfarandet.
Brottsskadenämnden har föreslagit att nämnden tilldelas en treårig budgetram. Med hänsyn till den kraftiga volymförändring som har skett och den ovisshet som råder kring den framtida ärendeutvecklingen och ersättningsnivåerna är det enligt min mening inte nu ändamålsenligt att tilldela Brottsskadenämnden en treårig budgetram. Nämnden bör dock redan nu tilldelas medel över ramanslag för förvaltningskostnaderna. Fastän ramen är ettårig bör s.k. anslagskredit kunna tillämpas. Medel för brottsskadeersättningarna bör även i fortsättningen tilldelas över förslagsanslag.
Även om Brottsskadenämnden tilldelas en ettårig budgetram anser jag att verksamhetsinriktningen bör kunna. läggas fast för en treårig budgetperiod. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och volymen styrs av antalet ärenden om brottsskadeersättning. Med dessa förutsättningar är utrymmet för prioritering av resurserna starkt begränsat. Brottsskadenämnden har genom ett väl genomfört rationaliseringsarbete kunnat effektivisera verksamheten. Nämnden bör naturligtvis även fortsättningsvis arbeta för att ytterligare effektivisera
verksamheten. En förutsättning för denna effektivisering är bl.a. att nämnden har datorstöd i tillräcklig omfattning för att få till stånd en Bilaga 3 rationell hantering av brottsskadeärenden. Jag har under anslaget beräknat medel för dessa behov. Jag har därutöver beräknat ytterligare medel under anslaget med hänsyn till den kraftiga volymökningen av brottsskadeersättningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Brottsskadenämnden bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Brottsskadenämnden bör tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader föras till detta konto.
Anslaget för Brottsskadenämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 103 000 kr.
G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott
| 1991/92 Utgift | 26 258 657 |
| 1992/93 Anslag | 25 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 35 000 000 |
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. Dessutom har från anslaget utgått bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund för innevarande budgetår med 1 miljon kronor.
Brottsskadenämnden
"Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 15 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Bilaga 3 Som jag har redovisat under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättningar ökat kraftigt. Med hänsyn till volymökningen beräknar jag anslaget till 35 miljoner kronor. I beloppet ingår 1 miljon kronor till Brottsofferjourernas riksförbund.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000
kr.
G 5. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 14 361 000 kronor.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr.
G 6. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 4 823 000 kronor.
I avvaktan på att beredningen av de forskningspolitiska frågorna slutförs föreslår jag att även detta anslag förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kr.
Bilaga 3
H 1. Svensk författningssamling
| 1991/92 Utgift | 12 133 000 |
| 1992/93 Anslag | 9 037 000 |
| 1993/94 Förslag | 10 112 000 |
Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling (SFS).
Med hänsyn till de texter med EG-anknytning som skall publiceras i SFS bör anslaget räknas upp med ca 1 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Svensk författningssamling för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 10 112 000 kr.
H 2. Bidrag till vissa.internationella sammanslutningar m.m.
| 1991/92 Utgift | 2 839 000 |
| 1992/93 Anslag | 2 586 000 |
| 1993/94 Förslag | 2 586 000 |
Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.
Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.
H 3. Stöd till politiska partier
| 1991/92 Utgift | 140 138 000 |
| 1992/93 Anslag | 140 272 000 |
| 1993/94 Förslag | 141 200 000 |
Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier. — Som redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin (s. 13) kommer partistödet att minska
med 10 Z fr.o.m. nästa mandatperiod.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sröd till politiska partier för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 141 200 000 kr.
H 4. Allmänna val
| 1991/92 Utgift | 154 462 000 |
| 1992/93 Anslag | 3 350 000 |
| 1993/94 Förslag | 29 600 000 |
Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.
Jag föreslår att anslaget beräknas till 29,6 milj. kr., vilket avser kostnader för inköp av valmaterial, ersättning till Postverket, information, utbildning m.m. Medel för utveckling av ett nytt ADB-stöd för valadministrationen beräknas också under anslaget B1. Riksskatteverket under sjunde huvudtiteln.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna val för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 29 600 000 kr.
H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed
1991/92 Utgift 400 000 1992/93 Anslag 400 000 1993/94 Förslag "600 000
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Senare denna dag kommer jag att föreslå att regeringen föreslår riksdagen att till detta ändamål anvisa ytterligare 200 000 kr på tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105 bil. 2) till statsbudgeten för innevarande budgetår.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings-
sed för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 600 000 kr.
Bilaga 3.1 Bilaga 3
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om
verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården
1¶Brottsutvecklingen
I avsnittet 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet har totala antalet brott som kommit till polisens kännedom redovisats. Där har också en av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjord prognos berörts översiktligt.
I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1981 och senare. Siffrorna för perioden 1981 - 1991 är tagna direkt ur Statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1992 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1992.
BRÅ har utarbetat en rapport över brottsutvecklingen (BRÅ rapport 1992:2). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Hänsyn har tagits till uppgifterna i rapporten i den följande redogörelsen.
Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom justitiedepartementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställningen.
1.1¶Våldsbrott Bilaga 3
Antal anmälda våldsbrott (itusental)
I
507 OA
AT
407 CT
= I
Anm) |
307 =
107
ot : 7 r r r , RR
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
| År | Rån Misshandel | Våldtäkt | Mord och dråp samt miss- handel med dödlig utgång |
| 1981 | 3 228 24 313 | 865 | 146 |
| 1982 | 3 530 28 197 | 941 | 125 |
| 1983 | 3 473 29 218 | 923 | 121 |
| 1984 | 3 681 30 784 | 995 | 116 |
| 1985 | 3 851 31 995 | 1 035 | 126 |
| 1986 | 3 806 32 805 | 1 046 | 147 |
| 1987 | 3 939 34 757 | I 114 | 134 |
| 1988 | 4 177 37 511 | 1332 | 146 |
| 1989 | 5211 39 641 | 1462 | 150 |
| 1990 | 5 967 40 690 | 1410 | 121 |
| 1991 | 6 173 40 454 | 1 462 | 141 |
| 1992! | 6 148 45319 | 1 566 | 176 |
! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade Bilaga 3 mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, barnadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.
Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1981
till 1991. År 1991 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade brottsbalksbrotten.
Särskilt om rån
Antalet anmälda rånbrott 1991 var närmare 6 200 och det är en ökning
med 3 procent sedan 1990. Av rånbrotten är de flesta rån mot person
(84 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av ökningen från år 1990 utgörs av en ökning av butiksrånen. Gaturån är den dominerande formen av rån.
Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1991 var dessa 316. Det är en markant ökning med 94 stycken jämfört med 1990. Bank-och postrånen förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i
övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen.
Särskilt om misshandel
I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller
utomhus kan noteras att förändringen från år 1990 till år 1991 skiljer sig åt mellan de båda kategorierna. Utomhusbrotten ökade med 2 procent
medan inomhusbrotten minskade med 3 procent.
Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Den delen domineras nästan helt av män som misshandlar
sina nuvarande eller tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör.
Det mesta av våldet mellan bekanta, som inte har en familjerelation, sker i lägenheter och utspelas inom grupper av kriminellt aktiva eller missbrukare av olika slag.
Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel. Antalet fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
Särskilt om våldtäkt
De anmälda våldtäkterna ökade år 1991 med 4 procent jämfört med
föregående år.
Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 - 1991. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna
inomhus som svarar för den ökningen.
1.2¶Tillgreppsbrott : . Bilaga 3
Antal anmälda tillgreppsbrott (itusental) 800
- ATT
6001 ff
40034
Lo
[0] T T — T T T T T T T T T 1
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
År Inbrotts- Därav Därav Biltillgrepp Stöld ur
stöld Inbrott i Inbrott i (fullbordat) motorfordon
lägenhet vind eller eller villa — källare
| 1981 137 168 20 012 22 845 | 22 979 | 93 970 |
| 1982 139 168 21 063 25 096 | 25 182 | 101 305 |
| 1983 139 789 23 865 22 931 | 24 858 | 100 925 |
| 1984 142 555 24 647 25 716 | 27 209 | 112 859 |
| 1985 144 571 24 298 28 129 | 31 823 | 125 231 |
| 1986 151 881 23 260 27 625 39 541 | 152 221 | |
| 1987 142 331 20 351 28 443 | 41 580 | 156 972 |
| 1988 130 923 20 155 23 938 | 42 387 | 149 172 |
| 1989 137 195 21 329 22 267 | 47 781 | 155 091 |
| 1990 154 030 22 446 22 911 | 51 064 | 157 626 |
| 1991 155 865 22 056 24 037 | 48 491 | 143 908 |
| 1992! 157 597 22 124 26 150 | 45 054 | 137 649 |
! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda Bilaga 3 brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen särredovisade brottsgrupperna ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott, t.ex. snatteri.
Särskilt om inbrott
Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m.
Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar. Under 1980-talet låg de på en nivå runt 140 000, men ökade markant till 154 000 år 1990. År 1991 anmäldes totalt 156 000 inbrott, vilket innebär en ökning med 1 procent jämfört med föregående år.
Särskilt om motorfordonstillgrepp
I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.
Antalet fullbordade bilstölder var år 1990 109 procent fler än år 1980. Den markanta ökningen tog fart under andra halvan av 1980-talet. Under perioden 1980-1985 stals i genomsnitt 26 000 bilar per år. Perioden 1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år.
Under år 1991 anmäldes 48 500 fullbordade biltillgrepp. Det är en minskning med 5 procent jämfört med föregående år.
145 10 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 3
1.3¶Bedrägeribrott Bilaga 3
Antal anmälda bedrägeribrott (itusental) 10
Fl | | —
80- AS '
60: AA
407
ä 4
Ut T T La T Tr i | T ” I Tr Tr T T
1981 1982 :+:9383 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 ! ! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
År 1991 anmäldes 69 000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 28 procent jämfört med året innan. Denna minskning har fortsatt även under
år 1992. Enligt BRÅ förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet från bankernas sida. Det gäller då främst s.k. Övertrasseringar, men även i viss mån andra typer av bedrägerier med check- och personkonton.
Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerierna år 1991 för 18 procent medan bedrägerier som begås med hjälp av betalkort svarade 21 procent.
Bilaga 3
| År | Check- bedrägeri | Betalkort |
| 1981 | 10 685 | 18 721 |
| 1982 | 10 117 | 21 638 |
| 1983 | 11 680 | 16 721 |
| 1984 | 13 369 | 13 960 |
| 1985 | 13 036 | 22 246 |
| 1986 | 15 195 | 22 057 |
| 1987 | 15 757 | 19 681 |
| 1988 | 17 063 | 20 312 |
| 1989 | 12 794 | 19 678 |
| 1990 | 14 760 | 16 699 |
| 1991 | 12 467 | 14 426 |
| 1992! | 10 318 | 10 777 |
! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
1.4¶Övriga brottsbalksbrott
Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (itusental) 2007 1607 1208 fa 80- 407 1 T T 1 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
—J Skadegörelsebron I Övnga Br8-brott
Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort Bilaga 3 antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de tidigare berörda kategorierna.
Särskilt om skadegörelse
Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. Under 1980talets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med 1985 var de 31 procent fler under 1990. Under år 1991 anmäldes knappt 94 000 skadegörelsebrott, vilket innebär en minskning med 3 procent jämfört med föregående år. Om detta är ett trendbrott, eller bara en tillfällig minskning, återstår att se. Att döma av den preliminära statistiken kommer nivån för 1992 att ligga något över 1991 års nivå. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar. Av skadegörelsebrotten avser 35 procent skadegörelse på motorfordon. 16 procent drabbar stat, landsting och kommuner.
1.5 Narkotikabrott
Antal anmälda narkotikabrott (itusental)
703 FO
607
501 Aa 407 | rr —
307 pr
207
101 : I
0 T T I ” , T T 7 T T 1981 1982 1963 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 !
lyärdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och Bilaga 3 narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418).
Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela
1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. En del av den
ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som infördes av Riksåklagaren år 1980. Även innehav eller överlåtelse av mycket små mängder narkotika betraktas numera som narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982.
En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras sedan år 1983. År 1991 var åntalet anmälda brott 54 procent lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade rutiner för antalsräkning i s k serieuppklaringar. Antalet narkotikabrott per misstänkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,4 år 1991.
År 1991 anmäldes emellertid 32 162 brott. Detta är en ökning med 15 procent jämfört med föregående år.
Antalet personer som lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort sätt oförändrat under den senaste tioårsperioden. Det framgår av följande sammanställning.
Antal personer som lagförts för narkotikabrott.
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
8173 7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612
149 11 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 3
1.6 Trafiknykterhetsbrott Bilaga 3
Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL).
Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (tusental)
| on Se || —
207 rr
0 T T T Y T T T T T T T AA
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
! Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1992. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.
Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en jämförelse mellan antalet domar åren 1989 och 1991 där grovt rattfylleri är huvudbrott (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). I stapeln för villkorlig dom ingår även villkorlig dom med böter.
Påföljderna har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980talet låg andelen som fick fängelsepåföljd på en relativt konstant nivå omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent.
Antal (I tusental)
Bilaga 3
så] |
0¶Fängelse Skyddstillsyn Villkorlig dom Böter Övrigt
= 1989 MM 1991
1.7 Modern brottslighet
SCB har i promemorian (1990:6) Modern brottslighet och specialstraffrätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den moderna brottslighetens utveckling under 1980-talet.
En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att antalet anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.
Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-talet. De övriga brottsgruppernas trender är stabila eller sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, 11:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, brott mot borgenärer samt förfalskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till viss del brott som kan betecknas som moderna ekonomiska brott.
BRÅ har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del 1 Polisen (BRÅ forskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2).
2 Verksamheten inom rättsväsendet Bilaga 3
Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brott och uppklaring
Antalet brott som anmäls till polisen är som tidigare nämnts drygt 1,1 milj. per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 218 350 år 1991 (202 648 år 1990).
Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1991 blev nära 400 000 brott uppklarade. I dessa fall rörde det sig om drygt 108 000 misstänkta personer. |
De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av bara en gärningsman. När det gäller tillgreppsbrotten är det emellertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott.
Den s.k. uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet.
För t.ex. trafikbrott och narkotikabrott är uppklaringsprocenten hög (ca 90 procent). Vid sk offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra våldsbrott är uppklaringen omkring 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstölderna klaras upp. Ungefär vart femte rån blir uppklarat.
Antalet uppklarade brottsbalksbrott har dock ökat från drygt 218 000 år 1981 till över 266 000 år 1991 (244 000 år 1990). Antalet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från runt 250 000 år 1986 till nära 396 000 år 1991. Det är en ökning med 58 procent.
Beslut av åklagare
Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 85 000 personer årligen. Till detta kommer drygt 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 18 000 fall per år. Antalet avskrivna och nedlagda mål är omkring 58 000 per år. 78 139 har godkänt strafförelägganden.
Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter
År 1991 dömdes omkring 6 800 personer till skyddstillsyn. För 598 eller 9 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff. Drygt 13 500 personer dömdes till villkorlig dom år 1991. Under samma år har totalt 109 980 personer bötfällts. 31 841 har dömts till böter.
Bilaga 3 Fängelse
Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 har fler personer som dömts till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter började öka.
År 1991 dömdes 14 313 (1990 dömdes 15 527) personer till fängelse som huvudpåföljd. Minskningen jämfört med föregående år motsvaras av antalet färre dömda till fängelse för grovt rattfylleri.
Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. 60 procent av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri.
5 procent av dem som under 1991 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på mer än två år. En tredjedel av dessa dömdes för narkotikabrottslighet.
2.1 Polisväsendet
Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). IM utfärdas så snart ett polisingripande sker. Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1981 framgår av följande diagram.
Antal (i miljoner) 1.4
+
0.87
0.67
0.47
0.27
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
= Ingripandemed. [MM Gripna |
2.2¶Åklagarväsendet Bilaga 3
Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna domstolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras
upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och förändringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna
anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare
under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat sedan år 1985.
| Period | Antal personer i Mål om brott Övriga på vilket mål fängelse kan följa | Totalt | Antal mål i utgående balans Därav mål om brott på vil- ket fängelse kan följa | |
| 1982 | 172 100 | 118 000 | 64 600 | 48 600 |
| 1983 | 169 800 | 114 400 | 59 400 | 43 700 |
| 1984 | 167 498 | 101 700 | 35 208 | 28 087 |
| 1985 | 170 699 | 96 200 | 53 082 | 41 027 |
| 1986 | 172 938 | 90 700 | 55 943 | 43 129 |
| 1987 | 170 538 | 92 800 | 56 931 | 44 222 |
| 1988 | 177 032 | 92 108 | 58 659 | 47 047 |
| 1989 | 179 348 | 91 884 | 62 707 | 49 958 |
| 1990 | 192 702 | 89 651 | 64 581 | 53 978 |
| 1991 | 203 815 | 86 533 | 67 778 | 55 748 |
Som ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna anges i följande tabell användningen av tvångsmedel.
Bilaga 3
| År | Tvångsmedel Anhållna | Häktnings- framställningar |
| 1982 | 30 368 | 9 918 |
| 1983 | 28 747 | 9 455 |
| 1984 | 26 388 | 8 855 |
| 1985 | 25 448 | 8 720 |
| 1986 | 26 177 | 8 401 |
| 1987 | 26 648 | 9 275 |
| 1988 | 26 264 | 11 546 |
| 1989 | 25 943 | 11 959 |
| 1990 | 27 221 | 12 135 |
| 1991 | 27 583 | 12 256 |
2.3 Domstolsväsendet
2.3.1¶Domstolarnas arbetsläge
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
--06-30 = --06-30 Allmänna domstolarna Högsta domstolen
| Inkomna mål! 3 410 | 3 687 | 4 163 | 2 100 2 455 |
| Avgjorda mål” 3 748 | 3 544 | 3 645 | 1920 2 131 |
| Utgående balans 918 | 1044 | 1483 | 1224 1 828 |
Hovrätterna Inkomna mål 20 168 20 705 22 160 11290 12 868 Avgjorda mål 18 967 20 421 22 338 11443 = 11658 Utgående balans 8 695 8 989 8 623 8 678 9 811
linkl. skrifter Utan skrifter
Bilaga 3
1989 1990 1991 91-01-01 = 92-01-01 --06-30 = --06-30
Tingsrätterna Inkomna tvistemål och brottmål — 138 243 143 192 163 079 81 671 81 250 Avgjorda tvistemål och brottmål 136 075 139 900 153 123 76 664 82 211 Utgående balans tvistemål och brottmål 63 596 65 321 74 367 69 710 73 220 Inkomna fastig-
hetsmål 7 103 7229 1 590! 721 153
Avgjorda fastig-
hetsmål 7 655 8 245 3 659! 2 563 968
Utgående balans fastighetsmål 5 309 4 154 2 008 2253 1 777 Inkomna mål om lagsökning 111 893 125 077 152 942 74 563 2 Inkomna mål om betalningsföre-
läggande 490 811 520 422 633 002 304 892 2
Inkomna domstolsärenden 23 547 23 123 25 118 12 226 15 902 Avgjorda domstolsärenden 23 227 22 062 25 483 12 785 15 962 Utgående balans domstolsärenden 14 276 15 082 14 726 14 231 14 434 Inskrivningsärenden 2 206343 1 984350 2158364 1 108 750 812 548 Gravations- och äganderättsbevis 468 195 393 676 325 470 179 997 106 417
i From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som fastighetsmål utan som tvistemål. a From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betalningsföreläggandemål vid tingsrätterna.
Bilaga 3
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
--06-30 = --06-30 Allmänna förvaltningsdomstolarna Regeringsrätten
| Inkomna mål 5 226 | 5 437 | 5 893 | 3 076 3 344 |
| Avgjorda mål 5 289 | 4 088 | 5 630 | 2 756 3 059 |
| Utgående balans 3 692 "4 088 | 4 333 | 4 398 4 614 |
Kammarrätterna
Inkomna mål 23 650 26 299 27 654 14 317 17 633 Avgjorda mål 25 034 27 736 28 929 14 726 = 16 404
Utgående balans 18 975 17 571 16 319 17 159 23 580!
Länsrätterna Inkomna mål 135 354 136 287 156 395 101 415 = 59 718 Avgjorda mål 135 638 135 698 141 536 69415 78 844 Utgående balans 127 895 128 221 142 621 160 284 123 071
I I samband med försäkringsrätternas upplösande den 1 juli har 6 735 balanserade mål överflyttats till kammarrätterna.
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
---06-30 = ---06-30
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.
Bostadsdomstolen
| Inkomna mål | 714 | 662 | 587 | 303 355 |
| Avgjorda mål | 707 | 699 | 619 | 339 364 |
| Utgående balans 348 | 310 | 277 | 273 268 |
Hyresnämnderna Inkomna ärenden 50 577 51 185 52 039 29.554 22 103 Avgjorda ärenden 43 043 54 779 52 414 23 584 22 813 Utgående balans 19 999 16 300 15 925 22272 15 215 Arrendenämnderna
| Inkomna ärenden 1 680 | 2 567 | 1722 | 1 025 1 185 |
| Avgjorda ärenden 1 535 | 2598 | 1 622 | 861 889 |
| Utgående balans 829 | 735 | 835 | 899 1 131 |
12 Riksdagen 1992:93. 1 suml. Nr 100. Bilaga 3
Bilaga 3
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
---06-30 = ---06-30 Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna Försäkringsöverdomstolen
| Inkomna mål 2 728 | 2940 > 3411 | 1 747 1 843 | |
| Avgjorda mål 2 231 | 2 800 | 2 618 | 1394 1414 |
| Utgående balans 3 696 | 3 836 | 4 629 | 4 230 5 022 |
Försäkringsrätterna
| Inkomna mål 9 503 | 10 376 | 6 191! | 6 196 - |
| Avgjorda mål 7 924 | 8 035 | 8 886 | 4 514 3 691 |
| Utgående balans 10 843 | 13 176 10 436 | 14 850 6 735 |
I From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde helt 1992-07-01. 2.3.2 Särskilt om brottmålen '
| Period | Tingsrätterna Antal brott- mål i balans | Inkomna därav mål som brottmål får handläggas | av notarie |
| 1984 | 23 951 | 72 702 | 12 450 |
| 1985 | 23 976 | 68 700 | 10 212 |
| 1986 | 25 456 | 69 847 | 11 118 |
| 1987 | 24 679 | 67 856 | 10 203 |
| 1988 | 24 984 | 70 798 | 10 113 |
| 1989 | 25 604 | 72 370 | 10 396 |
| 1990 | 24 535, | 72 969 | 8 937 |
| 1991 | 27 137 | 78 015 | 10 248 |
| 1991 första | 24 968 | 39 837 | 4 834 |
| 1992 halvåret | 26 977 | 39 486 | 5 433 |
Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna har ökat under senare år. Statistiken för första halvåret 1992 tyder på en
fortsatt hög nivå. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade
under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Bilaga 3
Under år 1989 minskade antalet mål något, men år 1990 steg åter antalet för att ligga kvar på den högre nivån år 1991. En fortsatt ökning kan
noteras för första halvåret 1992.
| År | Hovrätterna Inkomna brottmål | | Antal brottmål i balans |
| 1984 | 7 103 | 2 541 |
| 1985 | 6 838 | 2 520 |
| 1986 | 6 690 | : 2491 |
| 1987 | 7 326 | 2 904 |
| 1988 | 7145 | 3 145 |
| 1989 | 7 465 | 3 390 |
| 1990 | 7952 | 3 671 |
| 1991 | 7928 | 3 588 |
| 1991 första | 4 129 | 3 727 |
| 1992 halvåret | 4 868 | 3 264 |
2.4¶Kriminalvården
År Kriminalvårdsanstalter Häkten Frivård
Högsta Antal klienter
Nyintagna ' Högsta beläggning den 1 okt.
under året = beläggning
| 1982 | 13 835 | 3 783 | 1 108 | 17 767 |
| 1983 | 15 177 | 4 137 | 1102 | 14 092 |
| 1984 | 14 647 3 669 | 916 | 12 200 | |
| 1985 | 13 535 | 3 655 | 981 | 11 677 |
| 1986 | 14 188 | 3 655 | 1 026 | 11 933 |
| 1987 | 14 980 3 744 | 1086 | 12 334 | |
| 1988 | 16 098 4 049 | 1 200 | 12 369 | |
| 1989 | 15 467 3 904 | 1131 | 12 642 | |
| 1990 | 15 833 3 878 | 1213 | 12 369 | |
| 1991 | 13 422 3 867 | 1 198 | 13 033 | |
| 1992 | 3 999 | 1334 | 12 244 |
Bilaga 3
Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att
därefter plana ut på en hög nivå år 1983. Antalet klienter i frivården har
stabiliserats under senare delen av 1980-talet.
Av de 13 422 personer som togs in i fängelse under år 1991 var 2 321 dömda för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 442 för tillgreppsbrott och 3 466 för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1991 - den 1 mars 1992 har
antalet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat med 3,6 procent medan antalet med strafftider på två år eller
mer har ökat med 5 procent.
Strafftider Antal ny- Absolut Procentuell
intagna förändring — förändring
1991 1990-1991 = 1990-1991
Två månader eller mindre 5 877 -2 211 - 27,3
Mer än två t o m sex månader 3 529 - 148 - 4,0
Mer än sex t om tolv månader 2 223 - 36 - 1,6
Mer än tolv månader 1793 - 16 - 0,9
Summa 13 422 -2 411 - 15,2
Den genomsnittliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell.
Genomsnittlig vistelsetid 1970 1975 1980 1985 1990 1991 i månader 4,5 3,7 3,5 3,2 3,0 3,6
Under 1991 ökade den beräknade genomsnittliga vistelsetiden i anstalt med 0,6 månader jämfört med föregående år. Ökningen sammanhänger med att antalet fängelsedömda rattfyllerister, som har korta strafftider, har minskat.
Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av föränd-
ringar i medelbeläggningen.
Bilaga 3
Budgetår Anstalter Häkten
medelbeläggning procent medelbeläggning procent
årets tio tyngst
belastade månader
| 1984/85 | 3 264 | 80.2 | 818 | 67 |
| 1985/86 | 3 259 | 82.4 | 817 | 67 |
| 1986/87 | 3 367 | 84.8 | 866 | 72 |
| 1987/88 | 3 573 | 90.0 | 995 | 82 |
| 1988/89 | 3 677 | 90.6 | 1046 | 84 |
| 1989/90 | 3 666 | 87.9 | 1050 | 84 |
| 1990/91 | 3 727 | 88,8 | 1 106 | 84 |
| 1991/92 | 3 697 | 90,1 | 1135 | 85 |
I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbeläggningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 till 3 260. Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreformen.
Under budgetåret 1991/92 har medelantalet övervakade klienter varit 13 321 vilket är 28 fler än budgetåret 1990/91. Av dessa övervakade klienter var i medeltal 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 var villkorligt frigivna och 1 301 i anstalt med övervakare.
Under budgetåret 1991/92 dömdes 84 personer till s.k. samhällstjänst.
3¶Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott Bilaga 3
3.1 Olika typer av åtgärder
Det allmännas åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.
Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön 1 samhället i förebyggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndigheternas kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp. verksamhetsområden efterlevs. |
Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott. |
Verkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter.
Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndigheterna och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena. :
Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott.
Det allmänna satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsendet, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.
De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgrupperna. I vissa fall har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.
All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 11,6 miljarder kr för
budgetåret 1992/93. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärdsgrupper. Bilaga 3 Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departementet och
statliga kommittéer.
Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder till cirka 123 miljoner kr. Största posten utgör kostnaderna för polisens
undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s
verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detta
sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brottsskadenämnden inte
till någon del har medräknats.
Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverksamhet och beräknas kosta 4 142 miljoner kr.
Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt
de allmänna domstolarna. Av beloppet 4 130 miljoner kr faller 2 761 miljoner kr på polisväsendet, 507 miljoner kr på åklagarväsendet och
862 miljoner kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader.
Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till
3 197 miljoner kr.
Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 27 miljoner kr, varav omkring 19 miljoner kr avser anslag till BRÅ:s verksamhet och 8 miljoner kr forskning och utveckling inom Rikspolisstyrelsen. I beloppet ingår inte det utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer.
I jämförelse med föregående budgetår har kostnaderna för rättsväsendets åtgärder mot brott ökat med 14 procent i löpande priser.
Kostnader för åtgärder mot brott
inom justitiedepartementets område (milj. kr)
Övervakning
4142
Förebyggande åtgärder
123
Utvecklings-
arbete
27
Brotts-
utredning m m
4130
i
i | 4 budgetåret 1992/93 | I Verkställighet m m
3197
Bilaga 3 I följande diagram presenteras en beräkning av kostnadsutvecklingen för respektive åtgärdsgrupp under en femårsperiod uttryckt i fasta priser. Det bör anmärkas att mervärdesskatt ingår i anslagen budgetåren 1987/88 - 1990/91 men inte 1991/92. I den skala som används i dia-
grammen skulle dock mervärdesskatten inte ge något märkbart utslag.
Kostnader för åtgärder mot brott
(i fasta priser 1987/88) Kronor (i miljarder)
8 (7 Verkställighet m.m
(T Brottsutredning m.m E Övervakning
e
4-
27
T Tr T TT" 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1091/02
Kronor (i miljoner)
[I Utvecklingsarbete
10 E Förebyggande åtgärder
201 =
1087/88 198889 188990 1990/91 1991/02
Bilaga 3.
3.2 Personalresurserna
Antalet tjänster inom polisväsendet är totalt ca 24 000. Av detta antal är omkring 16 700 polistjänster.
Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänster.
När det gäller de allmänna domstolarna saknas förnärvarande en löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk för brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur stor del av deras personal som tagits i anspråk inom olika verksamhetsområden, bl a brottmålshandläggning. Den senast gjorda bearbetningen av detta material visar att denna andel för brottmålens vidkommande är omkring 25 procent. Antalet anställda (inklusive deltidsanställda) vid de allmänna domstolarna är nu omkring 4 400 varav omkring 660 ordinarie domare.
Kriminalvården har nu ca 6 600 tjänster. Av dessa är drygt 5 600 placerade vid häktena och kriminalvårdsanstalterna och drygt 740 inom frivården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 4 600.
Register bilaga 3
Sid.
ANDRA HUVUDTITELN
3 1 Allmänt [SV 1.1 - Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten
och rättstryggheten 4 1.2 — Förnyelsen av rättssamhället 6 1.3 — Internationellt samarbete 9 : 2 Offentlig rätt 9 2.1 — Grundlagsfrågor m.m. 10 2.2 — Offentlighet och sekretess 11 2.3 — Datalagsfrågor 12 2.4 — Förvaltningsrätt 13 3 Civilrätt 13 3.1 — Allmänt 13 3.2 — Allmän förmögenhetsrätt 15 3.3 — Ersättningsrätt 16 3.4 = Bostadslagstiftningen
17 3.5 — Övrig fastighetsrätt
19 3.6 = Bolagsrätt och annan
:— associationsrätt 20 3.7 — Immaterialrätt 21 3.8 — Transporträtt 22 3.9 — Familjerätt 24 4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten 24 4.1 —- Domstolsväsendet
28 4.2 — Åklagarväsendet
29 4.3 — Processrätten 33 4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt 35 5 Kriminalpolitiken 35 5.1 — Allmän inriktning 37 5.2 — Brottsutveckling och prognos för resten av 1990-
talet 39 5.3 — Lagstiftningsåtgärder 39 5.3.1 Strafflagstiftningen 42 5.3.2 Påföljdssystemet 43 5.3.3 De unga lagöverträdarna 44 5.3.4 Brottsofferfrågor 45 5.3.5 Brottsregistreringen 47 5.4 — Polisen 49 5.5 — Kriminalvården 50 6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område 32 7 Sammanfattning
Anslag bilaga 3
53 A. Justitiedepartementet m.m.
| Al Statsrådsberedningen | 49 224 000 |
| A2 — Justitiedepartementet | 63 229 000 |
| A3 = Utredningar m.m. | 30 200 000 |
A4 —- Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. 12 432 000”
Summa 155 085 000
55 B. Polisväsendet
| B1 — Rikspolisstyrelsen | 475 000 000 |
| B2 = Säkerhetspolisen | 470 643 000 |
| B3 = Polishögskolan | 1 000 |
| B4 = Statens kriminaltekniska laboratorium | 46 710 000 |
| B3 — Lokala polisorganisation | 9 891 189 000 |
Summa = 10 883 543 000
86 C. Åklagarväsendet
C1 Riksåklagaren 23 812 000 C2 - Aklagarmyndigheterna 535 366 000
Summa 559 178 000 93 D. Domstolsväsendet m.m. D1 Domstolsverket 63 910 000 D2 Domstolarna m.m. 2 445 640 000
Summa = 2 509 550 000
”Beräknat belopp 167:
102E. Kriminalvården bilaga 3
| E1 — Kriminalvårdsstyrelsen | 106 609 000 |
| E2 Kriminalvården | 3 298 089 000 |
| E3 = Utlandstransporter | 125 000 000 |
Summa 3 529 698 000
16EF Rättshjälp m.m.
F1 — Rättshjälpskostnader 815 100 000 F2 — Rättshjälpsmyndigheten 11 684 000 F3 = Alimänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet 1 000
| F4 — Driftbidrag | 11 410 000 |
| FS — Vissa domstolskostnader m.m. | 256 200 000 |
| F6 Diverse kostnader för rättsväsendet | 24 694 000 |
Summa 1 119 089 000
127G. Övriga myndigheter
G1 Justitiekanslern 7 387 000 G2 = Datainspektionen 21 254 000 G3 = Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader 7 103 000 G4 = Brottsskadenämnden:
Ersättning för skador på grund av brott 35 000 000 G5 — Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader 14 361 000" G6 = Utvecklingskostnader 4 823 000"
Summa 89 9283 000
"Beräknat belopp
139 H. Diverse bilaga 3
Hl Svensk författningssamling 10 112 000
H2 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. 2 586 000 H3 Stöd till politiska partier 141 200 000
H4 Allmänna val 29 600 000 HS Bidrag till stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed 600 000
Summa 184 098 000
SUMMA FÖR JUSTITIEDEPARTEMENTET = 19 030 169 000
,
Bilaga 3.1
Statistiska uppgifter om
brottsutvecklingen samt om
verksamheten inom polis-
väsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminal-
vården
gotab 2657. Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1993 ÖN
[ads fsk
[AL Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Bilaga 4
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Svensson i frågorna under littera A punkterna 1- 4, 6-8, B punkterna 1, 3, 8-10, C, D, F och G; statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 5 och B punkt 2; statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna 4-7 och E.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet Svensson anför
Utrikespolitik
Sedan tre år tillbaka befinner sig Europa i en period av dramatisk omvandling. Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespolitik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk historia.
För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att etablera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa. Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa.
Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995.
Den nationella staten har blivit för stor för många uppgifter som kan lösas bättre lokalt eller individuellt och den har blivit för liten för många uppgifter som måste lösas över nationsgränserna. Med subsidiaritetsprincipen byggs en fast länk mellan curopeisering och decentralisering.
Med antagandet av Paris-stadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en ny värdegemenskap. Paris-stadgans värderingar om demokrati och marknadseko-
nomi utgör den principiella basen för ett nytt all-curopeiskt samarbetssystem. Skall ett sådant system få fasthet måste de samarbetsstrukturer som Bilaga 4 byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa så vitt som möjligt också utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa. |
I olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett europeiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväxande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det curopeiska samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning.
Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom doet bilaterala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna samarbetsåret särskilt peka på frihandelsavtalen med Estland, Lettland och Litauen, tillkomsten av det baltiska investeringsprogrammmet, det växande suvcränitetsbiståndet, betalningsbalansstödet, kompensationen för det guld som år 1940 överlämnades till Sovjetunionen, samt Sveriges bestämda diplomatiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska trupperna. De baltiska länderna kan påräkna ett lika nära samarbete under det kommande året.
Trots oerhörda problem har Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjort stora framsteg i arbetet på att skapa fungerande marknadsekonomiska och fasta demokratiska strukturer. Vi har en växande kontaktyta med dessa sta-
ter, inte minst på handelsområdet. De får också del av det svenska östbistån-
det.
Såväl bilateralt som multilateralt bär Sverige sin del av det europeiska ansvaret för att underlätta reformarbetet i Central- och Östeuropa. Viktiga komponenter i arbetet är mänskliga rättigheter, demokratiska strukturer, ekonomisk utveckling och tillfredsställande ekologiska betingelser. Det sistnämnda innefattar bl.a. ett särskilt stöd till ansträngningarna att göra kärn-
kraftverken i Östeuropa säkrare.
Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på vår säkerhetspolitiska miljö. I kraft av sin stora befolkning, sitt väldiga territorium och sina omfattande resurser förblir Ryssland en militär stormakt. Även om utvecklingen i Oberoende Staters Samvälde (OSS) i det stora hela varit positiv efter Sovjetunionens upplösning för blott ett år sedan går re-
formarbetet på många håll långsamt. Framtiden innehåller betydande osä-
kerhet, då de demokratiska och marknadsckonomiska strukturerna överallt är bräckliga och på sina håll närmast skenbara: Mot denna bakgrund måste omvärlden, i första hand grannländerna, vara förberedda på motgångar och bakslag även av dramatisk karaktär.
Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det curopeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilateralt som multilateralt till cn sådan utveckling. Svenska insatser i nordvästra Ryssland, i första hand S:t Petersburg-regionen, är betydelsefulla i detta sammanhang. Också inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir Ryssland cen viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina. I Kiev har vi [NO]
det av ett civilt forskningscentrum för vapenexperter och militära forskare. Bilaga 4
ESK torde få en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen sedan de repressiva strukturerna i det forna Sovjetunionen och Östeuropa avlägsnats. Men ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC).
Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk karaktär, även om dess militära struktur även framdeles kommer att bestå som en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanvävningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer inom ESK:s ram.
ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organisationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlösande riktning. Som ordförande avser Sverige att verka för att stärka ESK:s förmåga också i det senare avseendet genom att utveckla de instrument som medlemsstaterna enades om vid ESK:s uppföljningsmöte i i Helsingfors p på senvåren 1992.
Även om ESK deltar i ansträngningarna att lösa de djupt tragiska konflikterna i det före detta Jugoslavien sker det huvudsakliga diplomatiska arbetet inom ramen för den s.k. London-konferensen, som leds av EG och FN. Kon- . ferensen, som organiserat arbetet i ett flertal kommittéer, har fått ett permanent högkvarter i Geneve. Sverige deltar i konferensens arbete i egenskap av ESK-ordförande.
Fredsansträngningarna har hittills inte givit några påtagliga resultat, även om man har förmått parterna att träffas och ingå vissa-överenskommelser: Striderna, i vilka irreguljära förband spelar en central roll, fortsätter med svårartade lidanden för civilbefolkningen som resultat.
FN:s säkerhetsråd har tagit en rad mycket långtgående beslut av fredsbevarande och humanitär art. Ett vapenembargo som täcker hela det f.d. Jugoslavien samt handelssanktioner mot Serbien-Montenegro har införts. Huvudinriktningen av FN:s fredsbevarande insats, Unprofor, är att verka i de serbisk-kontrollerade enklaverna i Kroatien, samt att säkra distribution av humanitärt bistånd i Bosnien-Hercegovina. Säkerhetsrådet har dessutom tillsatt en expertkommission för att samla information rörande krigsförbrytelser begångna i det f.d. Jugoslavien. Vidare har FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna tillsatt en särskild rapportör för att rapportera om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien och att lämna förslag för att förhindra sådana kränkningar. :
Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att skapa demokratiska strukturer utan verkliga: rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet. Sverige har på skilda sätt sökt främja de baltiska staternas kandidaturer till medlemskap i rådet. Estland och Litauen har goda utsikter att vinna inträde under år 1993 och Lettland torde inte följa långt efter dem.
Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår Bilaga 4 i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten att det nordiska samarbetet befordras av — och blir än nödvändigare i — ett större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången sedan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dagordningen för de nordiska utrikesministermötena.
Regeringen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra in vårt land i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen, det europeiska samarbetets kärna. På grundval av ett brett samförstånd i riksdagen fortsätter Utrikesdepartementet att förbereda förhandlingarna om medlemskap i EG. Dessa torde, som jag tidigare framhållit, kunna inledas i början av år 1993 med sikte på ett svenskt medlemskap år 1995. Med EES-avtalets ikraftträdande blir Sverige en del av en stor gemensam marknad med fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital. Genom EES-avtalet tas också ett viktigt steg i riktning mot medlemskap.
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet i EG är av central betydelse. I enlighet med riksdagens beslut genomför regeringen en omfattande satsning på information om Europa-frågorna. Genom Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration fördelas också medel till organisationslivets informationsinsatser. Under 1993/94 förutses bidrag till kampanjorganisationerna inför folkomröstningen.
Integrationsprocessen i EG är ett vitalt svenskt intresse, av såväl ekonomiska som politiska skäl. Maastricht-fördraget betecknar ett historiskt steg på vägen mot en närmare union mellan Europas folk, vilken på sikt garanterar välstånd och stabilitet i hela Europa. Fördraget har emellertid givit upphov till olika slags tolkningstvister i EG-länderna. Ratificeringsprocessen har försenats i Danmark och Storbritannien som en följd av det negativa utslaget i den danska folkomröstningen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11-12 december 1992 löstes dock den danska frågan. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark förutses under senare delen av våren 1993. Både Storbritannien och Danmark bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under
första halvåret år 1993.
Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solidariskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i Utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är aktuella — bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av mänskliga rättigheter — sammanfaller i hög grad med svenska mål och strävanden.
I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EGländer bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maastricht-fördraget.
Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångs- Bilaga 4 punkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga särskilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskapsförhandlingarna. .
Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflikter har utvecklingen på nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och berörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kärnvapenlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av massförstörelsevapen.
Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-spridningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens år 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid.
Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mellan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frågor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustningsoch folkrättsfrågor.
Inom ESK har ctt nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året. Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroendeskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i säkerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Vägledande för Sveriges verksamhet i detta forum är vår önskan att bidra till en varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beaktande av svenska säkerhetspolitiska intressen.
Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Den globala samarbetsorganisationen verkar nu under mer konstruktiva internationeltla betingelser. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg. En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring principerna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens välgång.
Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Många av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport ”En dagordning för fred”. Sverige fortsätter att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande operationer, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, agerar Sverige och de övriga nordiska länderna pådrivande.
I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s freds- Bilaga 4 bevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamål över från Försvarsdepartementets till utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samordnas finansieringen och skapas såväl en grund för avvägning mellan pågående operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande måste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om finansiering i varje enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbevarande operationer.
Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor respekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av mass-
förstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer
också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisationens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekreterarens rapport ”En dagordning för fred”, vidareförandet av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och FN:s befolkningskonferens 1994, samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995. Under förberedelsearbetet för världskonferensen om de mänskliga rättigheterna söker Sverige i första hand främja åtgärder och procedurer som kan bidra till en förbättrad tillämpning av existerande konventioner.
Kränkningar av mänskliga rättigheter, ekologiska hot, naturkatastrofer, narkotikahandel och terrorism kommer även i framtiden att utgöra betydande utmaningar för det internationella samhället. Massfattigdom och andra problem orsakade av den accelererande befolkningstillväxten plågar många av FN:s medlemsländer. På sikt kan dessa problem och konflikter bara lösas i en mer samarbetsinriktad internationell miljö. Medlen är ett fritt utbyte av kunskap och varor, regionalt samarbete och institutionsbyggande — dvs. upprättandet och stärkandet av de internationella strukturerna inom och utom FN-systemet.
Sverige arbetar aktivt i olika internationella sammanhang för att öka det internationella samarbetet för att förbättra miljön. Under år 1992 deltog Sverige bl.a. aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio. Under året har nya eller förstärkta internationella miljökonventioner åstadkommits, bl.a. om Östersjöns miljö, miljön i Nordsjön och Nordostatlanten, om transport av miljöfarligt avfall, om ozon-nedbrytande ämnen, om åtgärder för biologisk mångfald, mot försämring av klimatet och om principer för miljövänligt skogsbruk.
Det regionala samarbetet, som fått nya möjligheter efter öst-västkonfrontationens upphörande, kommer att spela en alltmer dynamisk roll i framtiden. Om de regionala samarbetsmöjligheterna tillvaratas på rätt sätt, blir regionernas samverkan byggstenar i en global integration.
Den internationella handelns roll som motor för global tillväxt är av
största betydelse. Den vidgade internationella frihandel som GATT:s Uruguay-runda har ställt inom räckhåll kan utgöra ett utomordentligt viktigt bi- Bilaga 4 drag till stimulans i världsekonomin. I rådande konjunkturläge får det internationella samfundet inte försitta detta tillfälle till liberalisering av världsekonomin. Sverige verkar med kraft för att förhandlingarna snarast skall föras till ett framgångsrikt slut.
Sverige är traditionellt ett frihandelsland och verkar också för att i-länderna skall öppna sina gränser för u- och östländernas handelsvaror. Vi fäster också av detta skäl största vikt vid genomförandet av GATT-förbandlingarna. Samtidigt ger vi ett omfattande bistånd till ekonomisk och social utveckling som på sikt skall kunna hjälpa u-länderna att stå på egna ben. Biståndet är särskilt viktigt för de fattigaste länderna, som ännu inte kan dra full nytta av en friare världshandel.
Av särskild betydelse är det bistånd som utgår till civilbefolkningen i områden som drabbats av hungersnöd, krig och andra katastrofer. Sådant bistånd har också varit påkallat i vårt eget närområde på grund av den besvärliga försörjningssituationen i Central- och Östeuropa.
Narkotikahandelns och narkotikabrukets allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande uppmärksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FN:s globala handlingsprogram mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FN:s program för narkotikakontroll. Kampen mot terrorism är ett annat område där Sverige verkar för ett vidgat internationellt samarbete.
Väpnade konflikter, ofta av gammalt datum, fortsätter att skörda offer i många delar av världen. I stora delar av Afrika förvärras konflikterna av en Jångvarig torka, som bidragit till att miljontals människor drabbats av hungersnöd. I Somalia och södra Sudan har civilbefolkningen drabbats hårdare än på andra håll. Från svensk sida deltar vi med betydande resurser i de pågående humanitära hjälpinsatserna inom FN:s och Röda Korsets ram.
De positiva dragen i utvecklingen i Sydafrika, där betydelsefulla steg tagits mot en förhandlingslösning, förmörkas av politiskt våld som tenderar att skapa en ond cirkel. Det internationella samfundets ansträngningar att bidra till att få slut på våldet och skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar har den svenska regeringens stöd.
I Mellanöstern har nya möjligheter att uppnå fred uppstått sedan verkliga fredssamtal inleddes i Madrid på senhösten 1991. För att freden skall konsolideras krävs emellertid en bred uppgörelse med alla de inslag som diskuteras inom ramen för fredsprocessen.
Medan nya konflikter blommat upp i Asien — i första hand i det område som tidigare var en del av Sovjetunionen — har gamla konflikter utvecklats mot en lösning eller i varje fall kunnat hejdas. I Kambodja föreligger möjligheter för ett fullständigt genomförande av Paris-överenskommelsen från år 1991 i FN:s regi. I Afghanistan har ett långdraget och blodigt inbördeskrig nyligen avslutats. Civilbefolkningen har dock, på grund av kvardröjande motsättningar, med tidvis uppblossande stridigheter som följd, ännu ej förunnats att åtnjuta fred och stabilitet. Det internationella samfundets konflikt med Irak upphörde inte med gulfkriget. Stora problem med både politiska och humanitära dimensioner kvarstår i området.
I Latinamerika fortsätter utvecklingen i riktning mot fred och försoning i de centralamerikanska republiker som tidigare drabbades av inbördeskrigets Bilaga 4 fasor. En på det hela taget positiv ekonomisk utveckling på denna under 80talet starkt skulddrabbade kontinent torde bidra till att underbygga en demokratisk utveckling. Cuba utgör dock alltjämt ett undantag från denna positiva utveckling.
Trots många svårigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i växande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vår egen region och i världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik.
För att Sverige i praktiken skall kunna genomföra en sådan samverkan krävs även fortsättningsvis en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt diplomatisk kompetens. Sveriges förhandlingar med EG och ordförandeskap i ESK ställer särskilt höga krav på utrikesförvaltningens personal och dess övriga resurser.
På grundval av dessa prioriteringar, och i ljuset av de sparkrav som det statsfinansiella läget framtvingar, genomförs nu ett intensivt förändringsarbete i utrikesförvaltningen. En viss minskning av Sveriges konsulära närvaro utomlands blir en följd av besparingsarbetet. I den industrialiserade västvärlden kan långsiktigt behovet av konsulära tjänster bedömas avta. Detta reflekteras bl.a. i mitt förslag att åtta konsulat i Europa och Nordamerika avvecklas och ersätts med honorära konsulat. Vidare genomförs nu en plan i syfte att nedbringa utrikesförvaltningens administrationskostnader.
Rättsfrågor
Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter.
Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr.
Bland andra viktiga folkrättsliga ämnen märks havsrätten med tillhörande avgränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga frågor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exempel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett vik-
tigt inslag i verksamheten. Från och med den 1 juli 1989 har departementet medel för stimulans av folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikes- Bilaga 4 förvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För budgetåret 1993/94 avses fortsättningsvis mede] anslås för detta ändamål. En del av medlen kan användas som forskarstöd i form av deltidsanställning av en doktorand på folkrättsarkivet. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren fungerar som en länk mellan Utrikesdepartementet och universiteten. Sverige stödjer förslag som ger folkrätten en starkare ställning i staternas interna beslutsprocess. I syfte att främja folkrättens utveckling och efterlevnad har 1990-talet av FN:s generalförsamling utropats till folkrättens årtionde.
Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventioner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en datorisering av departementets traktatregister.
Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.
Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan förutses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren 1987-1991 framgår av följande uppställning:
Utlänningsärenden 1987-1991 Utveckling av ärendemängder
| År | Uppehålls- och arbetstillstånd Viseringar | |
| 1987 | 27 000 | 145 000 |
| 1988 | 30 000 | 180 000 |
| 1989 | 47 000 | 236 000 |
| 1990 | 60 000 | 275 000 |
| 1991 | 63 000 | 196 000 |
Minskningen av viseringsärenden är en följd av beslutet år 1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under år 1990 utfärdades 107 000
viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter I tredje världens flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande Bilaga 4 arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna. Stora resurser går likväl åt för att handlägga denna typ av ärenden.
Statsrådet Dinkelspiel anför
Handelspolitik
Världshandeln spelar en avgörande roll för tillväxten. Den internationella arbetsdelningen bygger på skalfördelar och specialisering. Därför har den internationella handeln under efterkrigstiden genomgående vuxit i snabbare takt än de enskilda ekonomierna. Frihandeln har varit en förutsättning för en hög internationell tillväxttakt.
Sedan slutet av 1800-talet har den internationella integrationen spelat en avgörande roll för den svenska ckonomins utveckling. Sveriges export och import motsvarar nu båda över 30 96 av den svenska bruttonationalprodukten. Vår utrikeshandel sker till nära tre fjärdedelar med EG:s och EFTA:s medlemsländer. Flertalet av våra största företag är beroende av de internationella marknaderna. Vårt deltagande i den europeiska integrationen, liksom i internationell arbetsdelning och i en öppen världshandel, är av avgörande betydelse för vårt välstånd.
Under 1970- och 1980-talen försämrades Sveriges ekonomiska position jämfört med OECD-länderna i övrigt. En allvarlig nedgång i ekonomin började år 1989. Mellan år 1989 och början av år 1992 har den svenska industriproduktionen minskat med 17 20. Sysselsättningen i industrin sjönk under samma period med 170 000 personer. Nedgången har fortsatt under år 1992.
Världshandeln ökade enligt IMF under år 1990 med 4 22 och under år 1991 med endast drygt 2 20. Med reservation för effekterna av turbulensen i världsekonomin hösten 1992, beräknas den år 1992 och år 1993 åter öka med 4-5 I respektive över 6 20. I Sverige sjönk exporten med 2 Z och importen med hela 7 26 under år 1991. Under år 1992 återhämtade sig exporten med ca 1 20. Importen föll under samma år med 1-2 26. Under år 1993 väntas exportens ökningstakt förstärkas till ca 5 90.
I regeringsdeklarationen år 1991 konstaterade regeringen att i det nya Europa som växer fram får inte vårt land vara en nation som halkar efter. Sverige och Norden skall vara ett kraftfält i den europeiska utvecklingen.
Sedan 1991 års regeringsförklaring har avgörande steg tagits för att bryta den ekonomiska stagnationen och för att lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. De ekonomisk-politiska åtgärderna med anledning av den ckonomiska krisen hösten 1992 innebär att nä-. ringslivets konkurrenskraft förbättras avsevärt. Den kontinuerliga förlusten av marknadsandelar under 1980-talet förväntas upphöra år 1993. År 1994 beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första gången sedan år 1983.
Det är på de internationella marknaderna vi kan skapa förutsättningar för 0
att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande industri och en i alla = Bilaga 4 avseenden hållbar utveckling. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri handel är för ctt litet land med en öppen ekonomi en förutsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden.
Europa Europa befinner sig i snabb och dramatisk förändring. Det finns risker för att Europa sjunker tillbaka i nationella motsättningar och konflikter. För att motverka sådana tendenser är det angcoläget att få till stånd en varaktig och stark europeisk säkerhetsordning samt att den ekonomiska integrationen utvecklas vidare.
Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en plats i det curopeiska samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Det är också av största vikt för Sverige att vara pådrivande i utformningen av svaren på nittiotalets europeiska utmaningar — den europeiska fredsordningen, tillväxten och välfärden i Europa, sysselsättningen, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, de gränsöverskridande miljöfrågorna osv.
Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter och ökat välstånd i Europa.
I detta arbete är Europeiska gemenskapen den självklara kärnan. Därför är det regeringens strävan att föra Sverige in i EG/EU. Även arbetet inom ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt Europarådet spelar en viktig roll.
EES-avtalet EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av Riksdagen den 18 november 1992.
Det schweiziska folket valde i en folkomröstning den 6 december att säga nej till en schweizisk ratificering av EES-avtalet. En översyn av avtalet äger för närvarande rum i syfte att det så snart som möjligt skall kunna träda i kraft i återstående länder. Sverige driver aktivt på i enlighet med Riksdagens riktlinjer (EES-utskottets betänkande).
EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer (de ”fyra friheterna”) som kommer gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas.
Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat samarbete även inom politikområdena miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, sociala frågor, små och medelstora företag, bolagsrätt, turism och statistik.
Riksdagens EES-utskott framhåller i sitt betänkande 1992/93:EU1 EESavtalets stora betydelse för Sverige. Utskottet pekar på att den fria rörligheten för personer ger medborgarna i Sverige möjligheter till nya erfarenheter 1
och kontakter över gränserna. En öppen marknad för offentlig upphandling kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska närings- Bilaga 4 livet. Avskaffandet av handelshinder ökar de små och medelstora företagens exportmöjligheter. En ökad konkurrens och effektivitet följer med ett EESsamarbete och ger konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med EES-avtalet är också att vi får nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av särskild betydelse, eftersom många miljöfaror är regionala eller globala.
Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas inom den s.k. EFTA-pelaren. Dessa organ, som kommer att ha cen viktig roll när det gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen och Ständiga kommittén.
ESA kommer att vara en självständig övervakningsmyndighet med uppgift att övervaka EFTA-ländernas genomförande och tillämpning av EESavtalet, bl.a. på områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling.
EFTA-domstolen kommer att vara den instans till vilken EFTA-länderna och enskilda kan överklaga beslut av ESA. Domstolen kommer även att handha tvister mellan EFTA-länderna om avtalets tillämpning. I Ständiga kommittén skall EFTA-länderna samråda inför beslut i EES-rådet och EESkommittén. Ständiga kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner och svara för administrativa uppgifter på EFTA-sidan.
Första halvåret 1993 innehar Sverige ordförandeposten i EFTA och tar därmed också över ordförandeskapet för EFTA-länderna, exkl. Schweiz, i EES-sammanhanget. Uppgiften kommer att vara betydelsefull, då det under denna period gäller att tillse att EES-avtalet snarast möjligt kan träda i kraft. Samarbetet med EG kommer att tillhöra de dominerande uppgifterna för EFTA.
Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedelsearbete för detta har redan inletts.
En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i de olika expertgrupper i vilka beslut i EG:s ministerråd och EG-kommissionen förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande av experter från andra departement och från fackmyndigheter. När resursbehoven har identifierats klarare bör frågan om decentraliserat budgetansvar för expertsamverkan aktualiseras.
EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. beträffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belastar i allt väsentligt andra huvudtitlar.
EFTA - tredjelandsavtal
Frihandelsavtal har undertecknats mellan EFTA-länderna och Turkiet, Tjeckoslovakien, Israel, Polen och Rumänien. Med Ungern och Bulgarien pågår förhandlingar.
Härutöver har EFTA-länderna undertecknat samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, de baltiska sta- 12 terna, Slovenien och Albanien.
Det tillhör de övergripande målen för regeringens politik att föra in Sverige Bilaga 4
som fullvärdig medlem i Europeiska gemenskapen. Häri innefattas också utbyggandet av EG-samarbetet som beslutades i Maastricht i december 1991. Målsättningen är att Sverige ska vara medlem i EG/EU år 1995.
Under år 1992 intog utvidgningsfrågan en viktig plats i EG:s arbete. Europeiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni tog klar ställning för en utvidg-
ning med de EFTA-länder som önskar bli medlemmar. Då Europeiska rådet
åter möttes i F/dinburgh den 11-12 december 1992 beslutades, efter fastställande av EG:s budgetramar för 1993-99 och Jösning av den danska frågan, att medlemskapsförhandlingar med Sverige, Finland och Österrike skall in-
ledas i början av år 1993. Dessa förhandlingar kan slutföras då alla medlems-
stater ratificerat Maastrichtavtalet. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark väntas i Danmark under senare delen av våren. Bland annat med anledning av den danska frågan är Storbritanniens ratifikation fördröjd. Båda länderna bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret 1993.
Såväl regeringskansliets analyser som EG-kommissionens yttrande (s.k. avis) visar att Sverige inte har anledning att räkna med några grundläggande svårigheter att överta EG:s regelverk, vilket är en förutsättning för medlemskap. EES-avtalet har i väsentlig grad underlättat en svensk anpassning till det fulla medlemskapets villkor och förutsättningar.
Förhandlingsmaterian, dvs. det regelverk som Sverige förutsätts ta över, är cmellertid omfattande och på vissa områden kommer Sverige att eftersträva särskilda lösningar. Som ett led i förberedelsearbetet har ett antal områden identifierats där Sverige har viktiga intressen att tillvarata. Med utgångspunkt häri har svenska förhandlingsmål uppställts och dessa redovisade jag i riksdagen i oktober 1992.
Bland viktigare områden nämnde jag vid detta tillfälle vår strävan att bibehålla cn hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Inom handelspolitiken avser vi slå vakt om frihandelsinriktningen mot tredje land. Vi önskar bibehålla frihandeln med de baltiska republikerna och driva en fortsatt liberal linje på tekoområdet.
Vi siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem.
En betydelsefull fråga blir vidare Euratom-fördraget. Detta tillämpas inte längre i viktiga delar, utan skilda slag av praxis har i stället successivt utvecklats. Vi kommer att verka för viktiga svenska intressen vad gäller hälsoskydd, säkerhetskontroll, cgendomsrätt samt kärnbränsleförsörjning.
De svenska alkoholpolitiska målsättningarna ligger fast — alkoholmonopolstrukturen bör inte diskriminera med avseende på leverantör eller leverantörsländer och snedvrider inte heller konkurrensen.
På det institutionella området skall vi verka för att vi får samma antal röster i ministerrådet som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat som officiellt språk.
Sveriges arbete för ett medlemskap omfattar Europeiska unionens alla delar som de utformats i Maastricht-fördraget. Detta omfattar som bekant så-
väl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samar- = Prop. 1992/93:100 betsområden, däribland planerna på en ekonomisk och monetär union, en Bilaga 4 gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och judiciellt samarbete. Dessa olika beståndsdelar i det framtida curopeiska samarbetet utgör en helhet.
Sverige inleder i enlighet med Europeiska rådets beslut förhandlingar så tidigt som möjligt under år 1993 med målsättningen att slutföra förhandlingarna under året. Ett ställningstagande till Sveriges inträde som medlemsstat i EG/EU skall kunna ske i en folkomröstning år 1994 för att möjliggöra ett svenskt medlemskap år 1995.
Översättning av EG:s regelverk I juni 1992 uppdrog regeringen åt Delegationen för översättning av det regelverk som ingår i EES-avtalet att även översätta det regelverk som tillkommer vid ett EG/EU-medlemskap. Den textmassa som härigenom tillkommer uppskattas till minst 40 000 sidor i Europeiska gemenskapens officiella tidning. Målet är att hela regelverket skall finnas översatt till svenska vid års-
skiftet 1994/95. För treårsperioden 1992/93-1994/95 har kostnaderna för
medlemskapsöversättningarna tills vidare beräknats till 50 miljoner kronor.
Information Inom Utrikesdepartementet upprättades i juli 1992 Sekretariatet för Europainformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets information om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbetar en särskild delegation med att tilldela medel till enskilda organisationer för informationsprojekt kring integrationsfrågor (SFS 1992:887).
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspektivet är av central betydelse för att kunskapen, intresset och engagemanget för Europa-frågorna skall få en bred spridning. Detta är angeläget med tanke på folkomröstningen år 1994. Denna verksamhet bör, som förutskickades i kompletteringspropositionen år 1992, tillföras 50 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Dessa medel bör, i likhet med innevarande budgetår, fördelas med 25 miljoner kronor till regeringskansliets informationsverksamhet samt 25 miljoner kronor till delegationen, att fördelas till såväl organisationslivets informationsinsatser som kampanjorganisationernas verksamhet.
Totala kostnader Totalt beräknas kostnaderna över statsbudgeten för programsamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 320 miljoner kronor budgetåret 1993/94 jämfört med ca 140 miljoner kronor budgetåret 1992/93, dvs. en ökning med 180 miljoner kronor. Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling som beräknas till ca 205 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 (ca 70 miljoner kronor budgetåret 1992/93). Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdomsprogram uppgår till ca 115 miljoner kronor budgetåret 1993/94, en ökning 14
med ca 50 miljoner kronor. Samtliga program kommer att presenteras i Utbildnings-, Jordbruks-, Kultur-, Finans-, Närings-, Civil- och Miljödeparte- — Bilaga 4 mentens bilagor till budgetpropositionen. Kostnadsberäkningarna är behäftade med vissa osäkerheter, bl.a. beroende på att EG:s budget för aktiviteterna i fråga inte är fastställd.
Till dessa kostnader skall läggas kostnader för medverkan i EFTA och EFTA:s EES-institutioner (övervakningsmyndigheten och domstolen) om 110 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan 1 fonden för ekonomisk och social] utjämning mellan regioner inom EES om 270 miljoner kronor. Därutöver beräknas kostnader över statsbudgeten om 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration samt 16,5 miljoner kronor för översättning av EG:s regelverk. Sammanlagt uppgår alltså kostnaderna för det västeuropeiska integrationsarbetet över statsbudgeten till ca 770 miljoner kronor.
Utöver dessa kostnader finns också utgifter av administrativ karaktär för myndigheter och departement med anledning av den västeuropeiska integrationen.
Behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och information kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och EG:s regelverk på olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språkkunskaper. Den av Finansdepartementet genomförda utredningen om Statsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) visar med stor tydlighet på de behov som föreligger.
Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.
Krishandelsavtal med Finland Ett avtal mellan Sverige och Finland om samarbete i internationella krislägen ingicks i november 1992. Avtalet syftar till att underlätta den ekonomiska försörjningsberedskapen genom att säkerställa att den normala handeln med vissa försörjningsviktiga produkter kommer att fortsätta även i internationella krissitvationer. Ett liknande avtal har tidigare ingåtts med Norge.
Central- och Östeuropa Regeringen ser som en viktig uppgift att utveckla de ekonomiska förbindelserna med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa länder knyts närmare Västeuropa bl.a. genom frihandelsavtal. Som tidigare nämnts har EFTAländerna slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien. Förhandlingar om frihandelsavtal pågår även med Ungern och Bulgarien. Bilaterala frihandelsavtal har därutöver slutits mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen. För närvarande pågår en översyn av Sveriges handelsförbindelser med Ryssland och övriga OSS-stater.
2 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 4
GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor Som jag tidigare framhållit gör Sveriges starka utrikeshandelsberoende det Bilaga 4 till en central uppgift att slå vakt om ett öppet multilateralt handelssystem. Detta är särskilt viktigt i rådande konjunkturnedgång, då det protektionistiska trycket växer sig starkare på många håll.
Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986. Rundan har som mål att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbruks- och industrivaror, att utvidga GATT-avtalet med regler på nya områden och att stärka GATT:s regelsystem och dess efterlevnad.
Ett förslag till slutuppgörelse presenterades av GATT:s gencraldirektör i december 1991, den s.k. Draft Final Act.
Förhandlingarna i rundan blockerades emellertid länge av EG:s och USA:s konflikt på jordbruksområdet. Efter flera förhandlingsomgångar på
hög nivå nådde EG och USA en bilateral uppgörelse i slutet av november
1992, både i de utestående jordbruksfrågorna i rundan och i den långvariga konflikten om EG:s stöd till oljefröodlingen. Detta ledde till att ett hotande bilateralt handelskrig kunde avvärjas och till att förhandlingarna i Uruguayrundan kunde återupptas i Gentve. De deltagande länderna har kommit överens om att en politisk uppgörelse skall nås snarast, så att de resterande bilaterala förhandlingarna om bl.a. tullar och tjänster kan avslutas tidigt under år 1993.
Även om jordbruksfrågorna hamnat i fokus, är det viktigt att inte förlora alla de övriga positiva aspekterna i Uruguay-rundans uppgörelse ur sikte.
Det förslag till förhandlingsöverenskommelse som har utarbetats och som skall ligga till grund för slutförhandlingarna är på det hela taget bra för svensk del. Det gäller inte minst på områden av stort svenskt intresse såsom tullsänkningar, tjänstehandel, immaterialrätt, subventioner och tvistlösning. Det kvarstår dock många viktiga frågor att lösa innan Uruguay-rundan är i hamn.
Ökad handelsliberalisering och ett stärkt regelsystem, som förslaget innebär, utgör inslag i avtalet som är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar vi står inför. Framgång i Uruguay-rundan skulle motverka protektionistiskt tryck och samtidigt vara en mycket viktig faktor
för att understödja ckonomisk tillväxt och en konjunkturuppgång. Fram-
gång inom GATT skulle också innebära ett välkommet stöd för det multilaterala handelssystemets trovärdighet.
De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen; EES, EFTA:s och EG:s frihandelsavtal med Central- och Östeuropa, EG:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) m.fl. är exempel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering bör gå hand i hand, då båda bidrar till ökad frihandel och ökad internationell tillväxt. En framgång i Uruguay-rundan är också av särskild betydelse för de f.d. statshandelsländerna liksom för u-Jänderna.
Medlemskap i EG minskar inte vårt intresse av ett effektivt globalt handelssystem. Samtidigt som vi förbereder och inleder förhandlingar om medlemskap i EG kommer Sverige därför att med all kraft verka för en framgångsrik avslutning av Uruguay-rundan. 16
OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de ut- Prop. 1992/93:100
vecklade marknadseckonomierna i världen. Ett betydande antal utanför- Bilaga 4 stående länder har efter de senaste årens drastiska politiska och ekonomiska förändringar visat ett starkt intresse att etablera relationer och samarbete med organisationen.
OECD kommer under de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frågor av stor betydelse. Bland prioriterade ämnesområden vill Sverige stödja att OECD nyttjas för en analys och diskussion om hur nationell ekonomisk politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och industri. Andra viktiga frågor är hur man såväl nationellt som internationellt kan åstadkomma harmonisering mellan krav på tillfredsställande miljö och viljan att främja handel och investeringar.
Den skärpning av OECD-reglerna om subventionerade räntor vid exportkreditgivning och om bundna u-krediter, som trädde i kraft i början av år 1992, innebär ett steg mot minskad snedvridning av handeln. Ett ytterligare sådant steg är det arbete som nu bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
UNCTAD höll sin åttonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de Indias, Colombia, den 38-25 februari 1992. Konferensens viktigaste resultat var de nya riktlinjer för det framtida arbetet och de förändrade arbetsmetoder alla medlemsländer kunde enas om. Ett betydelsefullt mål för UNCTAD är att utveckla ett forum för bl.a. utbyte av nationeHa erfarenheter i ett antal utvecklingsfrågor till gagn för främst u-länderna. Sverige tillhörde initiativtagarna till reformarbetet och kommer också fortsatt att aktivt verka för att det fullföljs.
Det internationella samarbetet på det för u-länderna centrala råvaruområdet har under senare år förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra samarbetsformer såsom studicgrupper. Sverige stödjer denna utveckling.
Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT som OECD och UNCTAD. Jag anser att regeringen bör fortsätta att verka för en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln.
Bilaterala handelsförbindelser med länder utanför Europa USA, Canada och Mexico har under år 1992 undertecknat ett avtal om inrättande av ett frihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA). Härmed har i Nordamerika skapats ett frihandelsområde som i storlek motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar vårt intresse för dessa marknader.
Den snabbaste ekonomiska tillväxten registreras i dag i Ostasien. Den japanska ekonomin har varit motorn i denna expansion och Japan har i dag den näst USA största ekonomin i världen. Den svenska utrikeshandeln med såväl Japan som övriga länder i Ostasien har under senare år stadigt ökat.
U-ländernas andel av Sveriges export uppgår till endast ca 11 26. Samtidigt finns bland u-länderna de snabbast växande marknaderna. Exporten till Taiwan, Thailand och Iran ökade med i genomsnitt ca 20 46 per år under perioden 1985-1991. Exporten till Kina ökade med ca 70 20 under år 1992. 17
På många u-landsmarknader spelar officiellt stöd och kontakter på rege- — Prop. 1992/93:100 ringsnivå en betydande roll i det exportfrämjande arbetet. Regeringen läg- — Bilaga 4 ger stor vikt vid åtgärder för att främja svenska företags intressen i särskilt u-länder med snabbt växande ekonomier.
Exportfrämjande, exportfinansiering m.m. Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjerna för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Samhällsekonomiska motiv finns för förtsatt stöd till Exportrådets exportfrämjande verksamhet. Detta återspeglas i ett nytt avtal om Sveriges exportråd som har undertecknats av staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Genom avtalet manifesteras de två huvudmännens intresse att driva Exportrådet vidare. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet.
IEExportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export genom utfärdande av garantier. Garantimöjligheterna är av stor betydelse för näringslivet, inte minst för att, inom ramen för kravet att garantiverksamheten skall gå ihop, erbjuda svenska företag exportvillkor som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. I detta sammanhang har jag tidigare pekat på betydelsen av det arbete som bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frågeställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget E 3. Exportkreditnämnden. Under anslaget G 2. föreslås att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna och Ryssland. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. Det svenska deltagandet präglades av ett brett samarbete mellan olika delar av samhället. En utvärdering av det svenska deltagandet görs. Redan nu kan dock konstateras att det svenska deltagandet utmärktes av en hög ambitionsnivå beträffande kvalitet, aktivitet och mångfald. Under år 1993 kommer Sverige att delta i världsutställningen i Tacjon, Sydkorea, i samarbete med Norge. Kostnaderna för deltagandet avses till största delen betalas av svenska företag.
Handelsregleringar m.m. Efter en dumpningsundersökning beträffande importen av medicinsk röntgenfilm från Japan godkände regeringen den 8 oktober 1992 ett åtagande om höjda priser från den berörde exportören.
Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att medge export av järn- och stålskrot inom vissa gränser. Exportrestriktionerna på detta område upphör helt i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Licenskrav i övervakningssyfte för exporten till tredje land bibehålls.
Handelsprocedurrådet Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda statens roll i Bilaga 4 arbetet med att förenkla internationella handelsprocedurer och statens stöd till Hfandelsprocedurrådet. Utredningen, som presenterades i juni 1992, har remissbehandlats. En närmare redovisning för utredningen och regeringens ställningstaganden med anledning härav kommer att lämnas under anslaget E 1. Kommerskollegium.
Ekonomiska sanktioner Regeringen har i prop. 1991/92:146 gjort bedömningen, på grundval av en rapport från den särskilda parlamentariska delegationen, att de svenska sanktionerna mot Sydafrika bör kunna upphävas steg för steg under vissa förutsättningar.
Utvecklingen i Sydafrika under sommaren och hösten har innehållit både positiva och negativa element. Ett avgörande steg i rätt riktning togs emellertid den 26 september 1992 då president De Klerk och ANC-ordföranden Nelson Mandela undertecknade en överenskommelse som bl.a. innehåller uttalanden om tillsättandet av en interimsregering. Därefter har en serie kontakter ägt rum mellan den sydafrikanska regeringen och andra parter i Sydafrika med sikte på att kunna återuppta multilaterala förhandlingar.
Mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika, och med tanke på syssclsättningsläget för företag i Sverige, har regeringen efter samråd med den parlamentariska delegationen och i utrikesnämnden beslutat att tillämpa en mer ]iberal politik vad gäller dispenser från förbudet mot handel med Sydafrika.
De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft. Dock har det tidigare kravet på dispens tagits bort såvitt avser varor för medicinskt bruk, livsmedel samt varor av humanitär art. Utförseln av dessa varor från Sverige kräver fortfarande exportlicens men det räcker såvitt avser varor för medicinskt bruk och livsmedel med att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté om sådana leveranser. Varor av humanitär art kräver dock godkännande av sanktionskommittén.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Enligt resolutionen gäller bl.a. förbud mot införsel av krigsmateriel och liknande till Libyen vare sig det sker från Sverige eller på annat sätt. Vidare får inte flygplan som är destinerat till eller har startat från Libyen flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen, på grund av betydande humanitärt behov, godkänts av säkerhetsrådets sanktionskommitté. Resolutionen förbjuder dessutom införsel av flygplan eller flygplansdelar till Libyen, liksom underhåll och reparation av flygplan.
Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska åtgärder mot Jugoslavien. Åtgärderna omfattade uppsägning av handelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete samt upphävande av tullfrihetsförmåner. Tullpreferenser har sedermera återinförts för Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro.
Efter beslut av FN:s säkerhetsråd infördes i juni 1992 ekonomiska sanktio-
ner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel — Prop. 1992/93:100 och finansiella transaktioner. Undantag görs dock för läkemedels- och livs- = Bilaga 4 medelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa varor kräver emellertid exportlicens och att FN:s sanktionskommitté aviseras.
Regeringens beslut att införa sanktioner mot Serbien och Montenegro underställdes Riksdagen för godkännande i prop. 1992/93:57. I propositionen föreslogs också en ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Förslaget innebär att regeringen ges möjlighet att tillämpa sanktionslagen — förutom för att följa beslut eller rekommendation av Förenta nationernas säkerhetsråd — också om samarbetet med Europeiska gemenskaperna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktionsåtgärder vidtas utan dröjsmål. Riksdagen godkände den 2 december 1992 regeringens förslag (rskr. 1992/93:51).
Exportkontroll Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:154) föreslagit utvidgningar av utförselkontrollen på massförstörelseområdet i enlighet med rekommendationer dels i den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet (Missile Technology Control Regime, MTCR), dels i den s.k. Australiengruppen för internationellt samarbete mot spridning av bl.a. kemiska prekursorer. Både MTCR och Australien-gruppen är internationella regimer som Sverige samverkar med sedan hösten 1991. I propositionen föreslås att Sverige skall delta i det utökade internationella samarbetet i Nuclear Suppliers' Group (NSG) om utvidgade nationella kontrollregimer för kärnteknikrelaterad utrustning, materiel och teknologi. Sverige avser under år 1993 ansluta sig till den av FN framlagda konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring, av kemiska vapen.
Ett antal västliga industriländer bedriver sedan länge kontroll av exporten av sådan högteknologi som avser strategiskt känsliga varor. Samarbetet bedrivs inom den s.k. Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, COCOM. COCOM har nyligen tillsammans med länderna i den tidigare Warszawa-pakten bildat ett informellt samarbetsorgan för kontrollen av högteknologihandeln, COCOM Cooperation Forum, CCF. CCF hade sitt första möte i november 1992, där Sverige deltog som observatör.
Regeringen fastställde i oktober 1992 direktiv till en utredning om kontrollen över export av strategiskt känsliga varor (Dir. 1992:93). Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 1993.
Krigsmateriel Den 1 januari 1993 träder lagen (1992:1300) om krigsmateriel i kraft (prop. 1991/92:174, bet. 1991/92:UU1, rskr. 1991/92:61). Lagen innebär bl.a. en anpassning till motsvarande bestämmelser inom EG vad avser definitionen av krigsmateriel. Denna har uppdelats i två kategorier, krigsmateriel för strid resp. övrig krigsmateriel. I takt med att samarbetet mellan Sverige och EG 20
byggs ut kommer samma villkor att tillämpas för utlandssamverkan med — Prop. 1992/93:100 EG-länderna som redan gäller för samarbetet med de nordiska länderna och = Bilaga 4 de neutrala staterna i Europa. Med den nya lagen införs också krav på tillstånd av regeringen för samarbete med någon i utlandet beträffande utveckling och produktion av krigsmateriel.
Statsrådet Johansson anför Nordiskt samarbete Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden blir medlemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbetet.
De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i november 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom cen vidare europeisk ram.
Arbetsgruppen har lämnat rapporter till statsministrarnas möten i mars och i augusti 1992. Arbetet har sedan följts upp inför Nordiska rådets session i Århus i november 1992. Vid sessionen lämnade statsministrarna en gemensam redogörelse för sin syn på det framtida nordiska samarbetet.
Avsikten är att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av genuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EG-samarbetet. Detta kommer att medföra stora förändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisation.
För att stärka den politiska styrningen kommer statsministrarna att ta det direkta ansvaret för alt dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regeringarna införs cn ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten på regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall utvecklas.
Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en väsentlig nysatsning på det nordiska kultursamarbetet. Inom den nordiska budgeten ökas anslagen till utbildning och allmän kulturell verksamhet. Miljösamarbetet ges fortsatt hög prioritet med minst oförändrad budgetram. Av dessa skäl kommer det att ske väsentliga omprioriteringar inom den nordiska budgeten.
Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit till den nya nordiska samarbetskommittén.
Inför Nordiska rådets session i mars 1993 avser regeringarna lägga fram ett förslag till sådana förändringar som behöver göras i den nordiska samarbetsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet).
Regeringen avser att under våren 1993 förelägga riksdagen förslag om ändring i Helsingforsavtalet.
De tre nordiska stater, Sverige, Finland och Norge, som har ansökt om medlemskap i EG lägger stor vikt vid att hålla nära kontakt med varandra under den förhandlingsfas som beräknas inledas i början av år 1993. Det lig- -
ger i de nordiska Jändernas intresse att, både under EES-perioden och som medlemmar i EG, bidra till att stärka ansträngningarna bl.a. för fred, god = Bilaga 4 miljö, sysselsättning och välfärd. Detta gäller såväl på det europeiska planet som globalt.
Sverige, liksom övriga nordiska länder, karaktäriseras av klimatiska och geografiska villkor som ännu inte förekommer inom Gemenskapen. Detta ställer särskilda krav på jordbrukspolitiken och på en aktiv regionalpolitik. Europeiska gemenskapen har inte minst i sina yttranden över Sveriges re-
spektive Finlands medlemskapsansökningar visat insikt om de särskilda nor-
diska förbållandena och instämt om dessas betydelse. Jag vill understryka vikten av att vinna förståelse för att de klimatiska och geografiska förhållandena i norra Europa ställer särskilda krav på förvaltningen av naturresurserna och en aktiv regionalpoilitik. Min bedömning är att Sverige, och de övriga nordiska länderna, har goda förutsättningar att aktivt driva dessa frågor under förhandlingarna och som medlemmar i EG. Sverige övertar ordfö-
randeskapet inom Nordiska ministerrådet i mars 1993 och får därmed ett hu-
vudansvar för förnyelsen av det nordiska samarbetet under den förestående viktiga reformperioden. Vi avser då göra ett nära nordiskt samråd under medlemskapsförhandlingarna till en huvudfråga i samarbetet.
Statsrådet Svensson anför
Samarbetet med Central- och Östeuropa
De pågående strukturella förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa framstår fortsatt som en av vår tids ödesfrågor. Skadorna förorsakade av det kommunistiska kommandosystemet förefaller om något vara större än vad man tidigare hade anledning befara. Mycket stora ansträngningar på både kort och lång sikt kommer att krävas av berörda länder för att genomföra de nödvändiga ckonomiska och politiska reformerna. Blir bördan för tung finns givetvis risk för bakslag i reformprocessen.
Även om det sålunda finns anledning till betydande oro innehåller bilden också ljusare drag. I de tre länder som först inledde den nödvändiga ekonomiska omvandlingen — dvs. Polen, Tjeckoslovakien och Ungern — har avsevärda framsteg gjorts. Även Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra en omfattande omstrukturcring. Våra baltiska grannländer har antagit ambitiösa reformprogram som nu i delar håller på att förverkligas. Ryssland och övriga republiker i det forna Sovjetunionen befinner sig däremot i en
inledningsfas av omvandlingsarbetet.
Ett första led i arbetet på att underlätta övergång till marknadsekonomi : har ofta varit att inlemma de central- och östeuropeiska staterna i det internationella ekonomiska samarbetet. De multilaterala institutionerna på det
ekonomiska området har nu kommit igång med program inom sina respek-
tive ansvarsområden. De baltiska länderna har träffat stabiliseringsavtal med Internationella valutafonden, vilket varit förutsättningen för en internationell aktion för att täcka ländernas förutsedda behov av externt finansiellt stöd. Världsbanken har åtagit sig en viktig samordnande roll för stödet till flertalet stater inom OSS. Europeiska utvecklingsbanken har snabbt satt 2
i gång sin utlåningsverksamhet som är inriktad på att utveckla den privata — Prop. 1992/93:100
sektorn. Även FN planerar insatser i exempelvis de baltiska länderna. Det Bilaga 4 finns, enligt min bedömning, en glädjande insikt bland världens rika länder att det, trots nu rådande djupa lågkonjunktur, finns ett gemensamt ansvar
att ge fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Att främja en stabil demokrati, ett ekonomiskt system baserat på marknadens principer och en förbättring av miljön i dessa länder är av största betydelse både för länderna själva och för hela Europa. På samma gång som det är vår moraliska skyldighet att bistå dessa svårt prövade folk, ligger alltså ctt sådant agerande även i vårt och andra rika länders eget intresse. Jag finner det därför angeläget att vi, trots det mycket ansträngda budgetläget, fullföljer det deklarerade treårsprogrammet med oförändrad ambitionsnivå.
Efter det dryga år som gått sedan regeringens program för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa presenterades kan med tillfredsställelse konstateras att det inte finns behov att ändra de allmänna riktlinjer som ursprungligen lades fast. Samtidigt är det givetvis angeläget att de svenska insatserna anpassas till utvecklingen i Central- och Östeuropa.
I enlighet med riksdagens beslut koncentreras de bilaterala ansträngningarna till länderna i vårt eget närområde medan samarbetet med övriga länder huvudsakligen löper via multilaterala kanaler. En särskilt central roll spelar Sveriges samarbete med grannländerna Estland, Lettland och Litauen, där vi har kommit att inta en ledande internationell roll. Med stöd i våra betydande nationella insatser har vi i en rad sammanhang förmått att starkare engagera andra länder till förmån för Baltikum. Också i framtiden kommer samarbetet med de baltiska staterna att inta en framträdande ställning inom Sveriges samarbetsprogram.
Sedan de ryska myndigheterna nu börjat förbättra sin interna samordning av samarbetet med utländska givare, ökar våra möjligheter att mer systematiskt lämna stöd till den nordvästra delen av Ryssland som det är rimligt att vi koncentrerar oss på. Jag tänker här särskilt på de insatser vi gör och vill göra i S:t Petersburgs-området och, jämte Norge och Finland, i och omkring Barents hav bl.a. inom ramen för det nya Storkalottsamarbetet.
Efter överenskommelse med vederbörande polska myndigheter pågår för närvarande en utvärdering av den allmänna inriktningen av vårt samarbete med detta land. Utvärderingen är inte slutförd ännu men jag utgår från att Polen därefter kommer att inta samma ställning i samarbetet som övriga länder i vårt närområde.
För övriga länder i Central- och Östeuropa avser vi liksom tidigare stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i första hand genom internationella organisationer eller samarbetsmekanismer som G 24-gruppen under EG:s ordförandeskap.
Också i funktionellt hänseende kännetecknas Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa av klara prioriteringar. Låt mig i det följande belysa de viktigare konkreta insatser som vi inom ramen för de gcografiska prioriteringarna gjort, gör och avser göra för att främja demokrati, marknadsekonomi och miljö.
Att de baltiska staterna kan förbättra sin kontroll över de egna territorierna har stor betydelse både för dem själva och för deras omgivning, inte 23
demokratiska strukturer och vara fullvärdiga och respekterade partners i det Bilaga 4 internationella sammanhanget. Från svensk sida söker vi bistå med ett särskilt program för suveränitetsstöd. Detta innefattar bidrag till uppbyggandet av säkerhetspolitiskt kunnande i form av utbildning, rådgivning och stöd till säkerhetspolitisk forskning. Genom våra fackmyndigheter gör vi insatser i form av såväl utbildning som utrustning på områden som kustbevakning, tull- och polisväsende, räddningstjänst, totalförsvar samt utrikesförvaltning. Detta är åtgärder som är högt prioriterade av de baltiska staterna. Tillsammans med en liten grupp andra länder intar Sverige en framträdande roll inom suveränitetsstödet. Det är min avsikt att i samråd med berörda svenska instanser fortsätta denna viktiga del av samarbetet.
Under innevarande budgetår läggs stor vikt vid generellt ekonomiskt stöd till de baltiska länderna för att stödja stabilisering och marknadsorienterade reformer. Sverige medverkade aktivt i arbetet på att påskynda de tre ländernas inträde i multilaterala organisationer som Internationella valutafonden och Världsbanken. Sverige har dessutom spelat en central roll i de internationella ansträngningarna för att täcka de baltiska ländernas behov av exceptionellt betalningsbalansstöd. Utbetalningen av guldkompensationen till Estland och Litauen har inneburit en viktig förstärkning av deras valutareserver. Senare i vår kommer regeringen i samråd med bl.a. Internationella valutafonden att fatta beslut om hur ett bredare valutastöd bäst kan åstadkommas.
Den allvarliga ekonomiska situationen i de baltiska länderna och de svåra störningarna i deras utrikeshandel medför att vi även för kommande budgetår bör ha möjlighet att utfärda statsgarantier för betalningsbalansstöd. Vid sidan härav bör vi även ha utrymme för långivning till stöd för angelägna strukturreformer. För att den inledda makroekonomiska stabiliseringen skall ge bestående positiva effekter måste parallella framsteg göras vad gäller en rad strukturförändringar, t.cx. privatisering och uppbyggnad av en finansicll sektor. Sistnämnda stöd bör i första hand ges i anknytning till utlåning från Världsbanken eller Europeiska utvecklingsbanken.
Det redan inledda stödet syftande till att bygga upp företagskontakter mellan Sverige och berörda länder skall enligt min mening fortsätta. Ett vittförgrenat nät av affärsrelationer innebär inte bara affärstillfällen för svenska företag utan också en kunskapsöverföring på praktisk nivå avseende marknadsekonomins principer och funktion. Det baltiska investeringsprogrammet, som upprättades i våras av de nordiska länderna och som står öppet för deltagande av andra västländer, kommer härvid att ge ett viktigt bidrag. Vidare finner jag att SVEDECORP bör tilldelas ökade resurser för riskkapitalsatsningar och näringslivsfrämjande verksamhet.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktigt för att få till stånd en omställning av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga exportkreditgaranticr är i många fall en förutsättning för att företag skall våga ta på sig de risker för betalningsproblem som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar idag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas 24
» dock inte för expont till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga — Prop. 1992/93:100 affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. — Bilaga 4 Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för utfärdande av garantier av export till de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland.
Parallellt med åtgärderna för stimulans av kontakterna på företagsnivå föreligger ett stort behov av mer generell överföring av kunskaper. De svenska satsningarna på detta område bör därför fortsätta. Insatser efterfrågas, särskilt i form av utbildning och rådgivning, på ett stort antal områden, som alla har det gemensamt att de understödjer och förstärker reformprocessen.
Behovet av investeringar i industri och infrastruktur är stort. Tekniskt bistånd i form av förstudier avseende planerade, ofta större investeringsprojekt bör såvitt möjligt knytas till den senare finansieringen. Denna måste, med hänsyn till beloppens storlek, i flertalet fall komma från de internationella finansiella institutionerna, främst Europeiska utvecklingsbanken och Världsbanken. För att ge svenska konsulter tillfälle att delta i sådana förstudier är det angeläget att de till nämnda internationella organisationer knutna svenska konsultfonderna ges ökade resurser.
Samtidigt pågår ett arbete med att utveckla kontakterna på regional nivå i Östersjöregionen och det nya Storkalottenområdet. Därför har regeringen nyligen beslutat avsätta medel för en försöksverksamhet med stöd till länsstyrelsesamarbetc i Östersjöregionen.
Betydande svenska insatser görs redan för att förbättra kärnsäkerheten i vårt närområde. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsammans med svenska företag inlett ett långtgående samarbete med litauiska myndigheter och Ignalinaverket i Litauen bl.a. genom direkt stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten VATESI, genom tekniskt stöd till Ignalinaverket och gcenom undersökningar inom det så kallade Barselina-projektet. Rådgivning i frågor om bl.a. uppbyggnad av kontrollsystem för klyvbart material (safeguard) lämnas också till myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kirgistan. Inom strålskyddsområdet har Statens strålskyddsinstitut (SST) inlett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland.
Huvudparten av insatserna sker inom ramen för en internationell samordning med andra OECD-länder. Sverige verkar aktivt för bildandet av en multilateral kärnsäkerhetsfond för finansiering av de mycket stora insatser som behöver göras för att kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa och i det forna Sovjetunionen genomgående skall kunna förbättras. I samband med bildandet av internationella forskarcentra i Moskva och Kiev, där kärnsäkerhet ingår som en viktig del av verksamheten, har Sverige förklarat sig villigt att lämna väsentliga finansiella bidrag.
En expertgrupp under Utrikesdepartementets ledning studerar Sveriges möjligheter att ytterligare stödja de baltiska staterna och OSS avseende förbättrat strålskydd, förstöring av kemiska vapen, effektiv exportkontroll, hantering av klyvbart material från nedmonterade kärnvapen och omställning av krigsindustri till civil produktion. 25
Ett ansvar för bevarande och förbättring av miljön skall enligt min uppfattning genomsyra hela det svenska samarbetsprogrammet. Riksdagen har Bilaga 4 nu beslutat att för innevarande budgetår avsätta extra resurser under fjortonde huvudtiteln för visst internationellt miljösamarbete, inklusive kärnsäkerheten. Jag finner det positivt att det därigenom kommer att finnas ytterligare medel tillgängliga för insatser på miljöområdet i länderna kring Östersjön. Detta bör i sig inte föranleda någon omprioritering av anslagen under denna huvudtitel. Även fortsättningsvis kommer därför det inledda samarbetet för att höja säkerheten vid vissa kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar i samma utsträckning som under innevarande år kunna finansicras under denna huvudtitel. Likaså utgår jag ifrån att — beträffande de medel som disponeras av BITS — det även under nästa budgetår kommer att finnas ett ckonomiskt utrymme för ett antal miljöprojekt. Anslaget under den fjortonde huvudtiteln ger däremot ökade möjligheter att på vissa områden ytterligare utveckla de svenska insatserna för miljö, inklusive kärnsäkerhet i Östersjöområdet, antingen i form av svenska projekt eller i form av svensk medverkan i internationella program. Det gäller t.ex. HELCOM:s åtgärdsprogram för Östersjön i vilket ingår att reducera de värsta utsläppen
i eller till Östersjön.
I enlighet med riksdagens beslut har det bilaterala samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa till stor del kanaliserats genom myndigheterna BITS, SVEDECORP, SIDA samt stiftelsen Svenska institutet. Med tanke på de erfarenheter dessa myndigheter successivt vinner av de ofta svåra förhållandena i de nya samarbetsländerna bedömer jag att vi bör utnyttja den kompetens som håller på att byggas upp inom nämnda myndigheter och att det för närvarande är mest ändamålsenligt att de skall handha huvuddelen av det bilaterala samarbetet. Jag vill dock understryka att det är av stor vikt att alla berörda myndigheter prövar aktuella insatser utifrån de övergripande riktlinjerna för samarbetet så att medlen för detta ändamål kan användas på ett så effektivt och så gynnsamt sätt som möjligt för län-
derna i Central- och Östeuropa.
Utrikesförvaltningen
Utrikesförvaltningen ställs budgetåret 1993/94, i likhet med andra offentliga verksamheter, inför långtgånde krav på besparingar och rationaliseringar. Förutom allmän sparsamhet vad gäller driftskostnaderna menar jag att även strukturella förändringar krävs som syftar till en mindre, men samtidigt effektivare, utrikesförvaltning. Dessa förändringar inbegriper ersättning av ett antal lönade utlandsmyndigheter med alternativ diplomatisk och konsulär representation, tjänsteindragningar och förbättrad samordning mellan Utrikesdepartementet och övriga myndigheter med fast representation samt billigare lokalförsörjning.
Jag förutser behov av att ersätta tio utlandsmyndigheter med alternativ representation. Följande åtgärder föreslås per den 1 juli 1993:
- Konsulatet i Szezecin ersätts med ett honorärkonsulat. - Generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Målaga, Montreal,
Mäönchen och Toronto omvandlas till honorära konsulat eller general- — Prop. 1992/93:100
konsulat. Bilaga 4 - Ambassadkansliet i Abu Dhabi avvecklas. De diplomatiska förbindel-
serna med Förenade Arabemiraten sköts, liksom hittills, genom sidoack-
reditering från ambassaden i Kuwait. - Ambassadkansliet i Montevideo omvandlas till ett honorärt gencralkon-
sulat. De diplomatiska förbindelserna sköts, liksom hittills, genom si-
doackreditering från ambassaden i Bucnos Aires.
Som rationaliseringsåtgärd föreslår jag att de två delegationerna i i Geneve per den 1 juli 1993 slås samman till en myndighet. Den vid årsskiftet tillträdande chefen för nedrustningsdelegationen avses bli chef för den nya sammanslagna myndigheten.
Samtidigt som antalet utlandsmyndigheter minskas förutser jag behov av att dra in ett 20-tal tjänster vid övriga utlandsmyndigheter. Vidare kommer departementets organisation i Stockholm att minskas. En personalavvecklingsplan är under utarbetande.
Sverige-information och kulturutbyte
De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och gcografiskt är beläget i Europas norra utkant skapar särskilda svårigheter. Staten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag måste ske i enlighet med de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör i huvudsak inskränkas till ckonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd.
'Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan också bidra till att främja våra ekonomiska förbindelser och handelsutbyte med utlandet, såväl som turismen till Sverige.
Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i landet. Men den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom scktorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan — högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfasetterade kulturlivet, miljösatsningar och arbetsmarknadspolitik m.m.
Avvecklingen av Turistrådet och tillkomsten av Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden under förra året kan komma att tillföra Svenska institutet särskilda uppgifter. Möjlighe- 27
ter kan exempelvis föreligga för samproduktion mellan de nya turistorganen — Prop. 1992/93:100 och Svenska institutet och/eller uppdrag som ges åt institutet. Därvid bör en — Bilaga 4 förutsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institutioner, organ och företag bör uppmuntras för att uppnå denna målsättning.
Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras framför insatser i övriga delar av världen. Reducerade resurser motiverar likaså en prioritering av informationsinsatserna till ett mer begränsat antal länder. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det samtidigt angeläget att intensifiera informationen om Sverige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattats under år 1992 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har redan medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Ryssland och Polen. Institutet ansvarar vidare för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Internationellt utvecklingssamarbete
En framtid för hela mänskligheten Vår tids internationella gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroenden. Nord-Syd och Öst-Väst länkas fastare samman i ett nätverk av handelsoch kapitalströmmar, migration- och flyktingströmmar liksom informationsoch kommunikationsströmmar. Miljöhoten känner inga nationsgränser. Narkotikamissbruk och AIDS sprids allt snabbare. Vi kan inte avskärma oss från omvärlden, och ingen del av världen kan längre ses isolerad. Vi ingår alla i ett gemensamt samspel.
Vår utvecklingspolitik måste därför ses i ett större globalt sammanhang. Vi bör ställa oss frågan hur vi gemensamt kan forma en framtid som erbjuder möjligheter för hela mänskligheten, inte bara för den rika delen av världen. Vårt mål måste vara att skapa en långsiktigt hållbar utveckling med framtidstro och utvecklingshopp för alla människor i alla länder och olika kulturer. Det finns ingen annan väg mot detta mål än internationell samverkan. Fred och säkerhet kan inte uppnås utan utveckling. Trygghet och stabilitet kan inte i längden samexistera med fattigdom och orättvisor.
Det internationella samspelet ökar ständigt det ömsesidiga berocndet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling i såväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga överlevnad. Uländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i världen. Den är också en viktig förutsättning för att ge u-länderna tillräcklig tillgång till finansiella resurser. Biståndet är i detta sammanhang en av flera utvecklingsfrämjande komponenter. För de fattigaste länderna främst i Afrika har biståndet fått en starkt ökande roll för kapital- och kunskapsöverföring. 28
Det står alltmer klart att fattigdomsproblemen är den enskilt viktigaste — Prop. 1992/93:100 orsaken till mycken miljöförstöring, snabb befolkningsökning, sociala spän- — Bilaga 4 ningar och migration. Fattigdomens problem bidrar därmed till instabilitet och minskad säkerhet även för de rika länderna. Också för att värna och främja demokrati och mänskliga rättigheter måste grundläggande utvecklingsfrågor angripas. Med en årlig folkökning på mer än 90 miljoner människor är internationell samverkan kring mänsklighetens ödesfrågor ofrånkomlig.
Biståndets roll Om situationen i u-länderna och därmed också i världen i stort på ett avgörande sätt skall kunna förändras i en mera gynnsam ekonomisk, social och ekologisk riktning krävs omfattande, mångfasetterade och väl anpassade biståndsinsatser. Det förutsätter större kunskap och engagemang i både i- och u-länder.
Det måste samtidigt framhållas att många u-länder har gjort stora framsteg bl.a. i fråga om förväntad livslängd, antal barn som går i skolan, läskunnighet, näringstillgång och jämlikhet mellan könen. Ändå har klyftorna mellan fattiga och rika ökat på ett oroväckande sätt. Trots betydande biståndsinsatser kvarstår och ökar fattigdomen i många u-länder.
Fattigdomsbekämpning måste således fortsatt vara ett övergripande mål för hela biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att frigöra de fattiga människornas potential som producenter, är en viktig förutsättning för att komma till rätta med fattigdomen. Men den måste styras av en medveten strävan att ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det långsiktiga målet för biståndet måste vara att minska biståndsberoendet och slutligen avveckla detta.
Grunden för våra insatser till de mest behövande människorna är övertygelsen om alla människors lika värde och deras lika rätt till ett värdigt liv. Men i-länderna har också ett eget intresse av ekonomisk och social utveckling i u-länderna. En framtida fredlig utveckling i världen är inte tänkbar, om inte massfattigdomen avskaffas.
De insatser från i-världens sida som behövs för en sådan avgörande förändring är inte så stora att de ligger utom möjligheternas gräns. Som exempel kan nämnas de betydelsefulla mål som sattes upp av Världstoppmötet om barn år 1990. De innebär bl.a. minskning av 1990 års dödlighetstal för barn under fem år med en tredjedel, minskning av mödradödligheten till hälften av 1990 års siffra, halvering av 1990 års siffror för svår och medelsvår undernäring bland barn under fem år och allmän tillgång till tjänligt dricksvatten, betryggande sanitära förhållanden och grundläggande utbildning för 80 26 av barnen under 11 år.
För att tillförsäkra världens fattigaste människor dessa elementära livsbetingelser år 2000 räcker det med att världens nationer avsätter ett belopp som motsvarar de samlade militärutgifterna under tio dagar. Det är alltså möjligt att inom ett knappt decennium climinera en stor del av massfattigdomen och dess negativa följder, om världens nationer vill anta denna utma- 29
ning, Sverige bör spela en aktiv roll för att medverka till ett sådant engage- — Prop. 1992/93:100
mang både i våra bilaterala och multilaterala samarbetskontakter. Men det = Bilaga 4 kräver också att mottagarländerna själva för en aktiv och konsekvent politik med samma inriktning, dvs. att minskade militärutgifter utnyttjas för utvecklingsändamål.
Det förs en livlig internationell debatt om biståndets inriktning. Ett uppmärksammat bidrag är UNDP:s ”Human Development Report 1992”. Rapporten argumenterar bl.a. för cn friare handel till förmån för u-ländernas produkter och för effektivare marknader i u-länderna. Men den anför även starka skäl för ökat bistånd med tydlig inriktning på de stora sociala problemen och miljöproblemen. Ökat stöd för att förstärka ”kunskapssektorn” och den vetenskapliga kompetensen i u-länderna betonas som en mycket viktig faktor för deras utveckling. När det gäller vetenskap och teknik ligger u-länderna oerhört långt efter i-länderna och det teknologiska gapet fortsätter att öka varje år, enligt UNDP:s rapport. Av de resurser som totalt satsas på forskning i världen beräknas u-länderna förfoga över knappa 4 procent.
Kunskapsutvecklingens betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen är tydlig i vår egen historia. Det gäller u-länder lika väl som i-länder. Biståndet har här en särskilt viktig roll att stödja forskning och kompetensutveckling i u-länderna. Detta framhålls även i Världsbankens ”World Development Report 1992”. Banken pekar på behov av mycket större insatser när det gäller forskning för en hållbar utveckling, forskning om naturresurser, energi och inte minst befolkningsfrågor. FN:s konferens om miljö och utveckling understryker dessa behov av bistånd till forskning rörande globala miljöfrågor och u-ländernas utveckling.
Kriterier för biståndet De kriterier för biståndet som särskilt betonades i föregående års budgetproposition har fortsatt hög aktualitet. Det innebär att mottagarländernas agerande med avseende på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet i biståndet har betydelse för fördelningen av biståndsmedlen. |
Betoningen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inte ett självändamål utan görs för att stärka individernas och familjernas frihet, initiativkraft och valmöjligheter, vilket alltsammans är förutsättningar för en mångsidig och framgångsrik utveckling.
I förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter uppmärksammas. Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till satsningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter och demokratifrågor. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till konfliktlösning och nationell försoning. Väpnade konflikter föröder samhällen och undergräver respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Ett fredligt lösande av konflikter är därför också ett förebyggande arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter.
Övergång från planekonomi till marknadsekonomi är viktig för att skapa ekonomisk tillväxt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras 30
med hänsyn till miljö, till mänskliga rättigheter och demokrati. En effektivt — Prop. 1992/93:100 fungerande offentlig sektor med ett fast regelverk och institutioner med inte- Bilaga 4 gritet är en viktig förutsättning för att den privata sektorn skall kunna fungera väl och spela en dynamisk roll i utvecklingen.
Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska produkter är en tillgång som i ökande utsträckning bör tillvaratas inom biståndet. Det faller sig naturligt att så sker när svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffektiva och svarar mot samarbetsländernas behov. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet bistånd och upphandling i öppen konkurrens. Det är en svensk angelägenhet, att de relationer vi byggt upp med samarbetsländer vidareutvecklas mot ökad handel och ekonomiskt samarbete. Ett svenskt engagemang bidrar också till att säkerställa och utveckla kompetens som kan utnyttjas i flera u-länder. Liknande resonemang är även tillämpliga på det multilaterala upphandlingsområdet.
Mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet Regeringen är liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänskliga rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med samarbetsländerna. Ett lands utveckling har ett påtagligt samband med i vilken grad medborgarna åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Ett demokratiskt styrelseskick skapar de bästa möjligheterna för medborgarna att forma sitt samhälle. Det bör starkt understrykas att idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism i förening med flerpartisystem, är allmängiltiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder. Det kan i dag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen går mellan diktatur och demokrati.
I stora delar av Afrika har utvecklingen gått mot ökad demokrati. Det gäller i än högre grad Latinamerika där idag samtliga länder med två undantag styrs av civila regeringar. De fattigaste länderna i Centralasien befinner sig i ett demokratiskt uppbyggnadsarbete. De folkliga mandat som i flera länder vunnits genom allmänna val måste nu användas i byggandet av ett demokratiskt samhällsliv med fria val och flerpartisystem. Institutioner och regelverk behöver upprättas, rättsstaten stärkas och nya former av politisk kultur främjas.
Om inte vinsterna av demokratins genombrott skall gå förlorade, måste avgörande politiska reformer genomföras. Utmaningarna förminskas inte av att flertalet utvecklingsländer samtidigt är mitt inne i omvälvande ekonomiska reformer. I detta skede är givarländernas ansvar stort. En fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja länders demokratiprocesser är nödvändig. Det är angeläget att dessa länder kan känna sig förvissade om ctt långsiktigt stöd i sina ansträngningar att befästa demokratin. I-världen måste medverka till de nya demokratiernas överlevnad genom att främja en ckonomisk utveckling och genom särskilda insatser för att främja ett tolerant och 31 pluralistiskt samhällsklimat.
3 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Det svenska biståndet skall, förutom att uppmärksamma att även kvinnor — Prop. 1992/93:100
omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja kvinnans ställning — Bilaga 4 bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försörjning och till deltagande i samhällsprocessen. De bör också i större utsträckning integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras. Sverige driver även aktivt frågan om kvinnors representation i de internationella organisationerna och då speciellt på högre tjänster.
FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll i det internationella jämställdhetssamarbetet. Kommissionen har av generalförsamlingen fått i uppdrag att vara förberedande organ för FN:s världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Men trots FN:s konvention från år 1979 om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor råder stor ojämlikhet mellan kvinnor och män i många länder. Kvinnorna är eftersatta bl.a. i fråga om läskunnighet, läkarvård och juridiska rättigheter. De är också utsatta för direkt våld och tvingas ofta till omskärelse, barnäktenskap, prostitution etc. Ett utkast till deklaration om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt, kommer att behandlas av kvinnokommissionen våren 1993 för att senare antas av FN:s generalförsamling.
Ökad uppmärksamhet måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt på gatubarn och barnprostitution, som i stor utsträckning drivs fram av turister från i-länder. Enligt den norska regeringens rapport till FN tvingas årligen I miljon barn in i prostitution. I flera länder är flickor diskriminerade genom att de ges sämre mat, får sämre läkarvård och har högre dödlighet än pojkar. Den fosterdiagnostik som systematiskt tycks komma till användning i vissa länder för att abortera flickfoster är ett avskyvärt uttryck för våldet mot barn och särskilt flickor. Jag avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och den handlingsplan, som Världstoppmötet om barn enades om år 1990, skall ges hög prioritet i vårt biståndssamarbete med berörda länder.
För att accentuera betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekteras och främjas har jag inbjudit till cn internationell konferens om mänskliga rättigheter i Saltsjöbaden den 22-24 februari 1993. Framstående representanter för många länder kommer att delta. Det är min förhoppning att konferensen skall öka medvetenheten om den betydelse, som respekten för mänskliga rättigheter har för ett lands utveckling, och att nya konkreta förslag skall komma fram om hur de mänskliga rättigheterna bättre skall tillgodoses.
Såsom aviserades i 1992 års budgetproposition har en förberedande granskning om bistånd till politiska partier företagits inom Utrikesdepartementet. Bakgrunden till att denna fråga togs upp var ambitionen att på effektivast möjliga sätt främja en demokratisk uppbyggnad i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad. Den granskning som genomförts inom Utrikesdepartementet visar att bl.a. de folkrättsliga aspekterna måste
'» ra
tänkas igenom noggrant innan eventuella beslut kan fattas. Mot den bak- — Prop. 1992/93:100
grunden avser jag att tillsätta en särskild utredare i frågan. Bilaga 4
Utveckling av marknadsekonomi En central fråga för länders utveckling är samspelet mellan stat och marknad. De senaste åren har nya möjligheter skapats för utvecklingen av fria marknader bl.a. genom omfattande avregleringar och minskad statlig inblandning, i syfte att uppnå ett gynnsammare klimat för äganderätt, privata initiativ och fri företagssamhet. Fri konkurrens ökar individens möjligheter till inflytande i samhället. Den stimulerar småföretagsamhet som är en viktig utvecklingspotential. Den skapar också incitament för teknologiska framsteg och gynnar en hållbar ekonomisk tillväxt, vilket är en förutsättning för utveckling. Men fria marknader och privat ägande kan inte fungera i ett vakuum — de kräver ett juridiskt och institutionellt regelverk som bara staten kan tillhandhålla. Staten har även en avgörande roll för investeringar i infrastruktur och för att tillgodose en grundläggande välfärd, såsom utbildning och hälsovård. Det är inte fråga om stat eller marknad, de kompletterar varandra.
Erfarenheten visar att länder med en dynamisk ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, haft en liten men effektivt fungerande offentlig sektor. Utmärkande har också varit en balans, väl fungerande ansvarsfördelning och dialog mellan privat och offentlig sektor. Stödet till en marknadsekonomisk utveckling bör därför ske genom att främja förutsättningarna för en dynamisk och effektivt fungerande fri marknad samt en effektiv och ansvarstagande offentlig sektor. Biståndet bör inriktas på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis fördelning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och tillväxt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna individuella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en miljömässigt hållbar utveckling.
Effektivitet i biståndet Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets resurser är effektiviteten inom biståndet. Ett effektivt resursutnyttjande inom biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på utsatta människor i de fattigaste delarna av världen. Oavsett vilka former som används i biståndspolitiken är mottagarländernas utveckling och målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå den centrala frågan i all utvärdering av biståndets måluppfyllnad.
Effektiviteten i biståndet handlar alltså ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det handlar också om effektiviteten i utformningen och hanteringen av det svenska biståndet och det handlar om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en viktig roll i arbetet med att förstärka 33 effektiviteten i biståndet.
I det internationella biståndssamarbetet måste det ställas större krav på en bättre samordning mellan givarländerna för att underlätta mottagandet av Bilaga 4 bistånd. Jag anser också att vi bör ställa krav på att mottagarländerna använder biståndet effektivare och mer ansvarsfullt. ”Good Governance”, gott regeringsutövande eller ctt gott styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav. Begreppet infördes i samband med att Världsbanken gjorde en långtidsstudic om utvecklingen i södra Afrika.
Till det som räknas som gott regeringsutövande hör bl.a. ansvarig hantering av gemensamma resurser dvs. ”accountability”, insyn i och möjlighet till kontroll av förvaltningens verksamhet, inkl. budgethanteringen dvs. ”transparency”. Dit hör också fungerande lagar och rättssystem som skyddar individens ekonomiska och politiska rättigheter och gynnar ett fritt marknadsekonomiskt system dvs. ”legal framework”. De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar: = en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social
utveckling och därmed bekämpar fattigdomen = förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt - minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål = uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner
Prioriterade områden i biståndet Mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till makroekonomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras både genom bilaterala och multilaterala insatser. Samordning mellan bilaterala givare och Världsbanken spelar en allt viktigare roll i detta sammanhang, vilket beskrivs närmare under avsnittet Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete.
Jag vill också betona vissa andra områden som skall prioriteras i biståndet. Det gäller särskilt stödet till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, en balanserad befolkningsutveckling, en miljömässigt hållbar utveckling och stödet till enskilda organisationer. Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll på det ckonomiska och sociala området skall fortsatt prioriteras.
Från katastrof till återuppbyggnad De svenska hjälpinsatserna på katastrofområdet under det senaste året har riktats mot tre huvudområden, svältkatastrofer i Afrika på grund av torka och väpnade konflikter, etniska konflikter i Afrika, Asien och Europa samt hjälpinsatser i Baltikum och S:t Petersburg-området, där det upplösta Sovjetväldet efterlämnat katastrofartade förhållanden.
Sverige måste räkna med fortsatta stora hjälpinsatser de kommande åren. Det kommer att ta flera år innan länderna på Afrikas Horn hämtar sip efter 34
den senaste svåra torkan och krigen, som fortsätter att ge upphov till stora — Prop. 1992/93:100 flyktingströmmar. I södra Afrika är fortfarande behovet av livsmedel och — Bilaga 4 mediciner stort och i Mogambique beräknas en omfattande operation för repatriering av flyktingar ta sin början i mars 1993. Risken för en balkanisering föreligger i flera afrikanska stater. Detta är delvis en följd av den demokratiseringsprocess som möjliggjorts av det kalla krigets upphörande och som gett upphov till nya spänningar i flera länder, exempelvis Angola och Etiopien. I flera av Afrikas länder kommer konflikterna sannolikt att pågå under lång tid; inga snara lösningar är i sikte. Konflikterna i Irak, Afghanistan och Kambodja kan också komma att bli långvariga.
Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång tid framåt. Risken för en utvidgad konflikt på Balkan är dessutom uppenbar. Katastrofhjälpinsatserna på Balkan har också en koppling till den svenska flyktingpolitiken. En ökad insats för att bereda flyktingar i det forna Jugoslavien bostäder och uppehälle i närområdet gör det möjligt att hjälpa ett betydligt större antal flyktingar.
Upplösningen av Sovjetväldet har på flera håll skapat kaos. Under en övergångsperiod kan därför flera av de nya staterna i Öst- och Centraleuropa behöva hjälp. När det gäller denna del av världen bör, enligt min mening, en koncentration av hjälpen ske till vårt närområde, särskilt de baltiska staterna.
I den situation som råder efter det kalla krigets slut har FN kommit att få en allt större betydelse. Detta gäller inte minst hjälpinsatserna i samband med katastrofer. Det ökade ansvar som nu läggs på FN-systemet ställer i motsvarande grad ökade krav både på FN-organen själva och på givarländerna. Jag kommer att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsatser av olika slag ytterligare stärks.
Inom katastrofbiståndet spelar enskilda organisationer en viktig roll. De sprider engagerande information om hjälpbehovet i samband med katastrofer och bidrar därigenom till att stärka biståndsmotivationen hos allmänheten. Framför allt genomför de effektiva hjälpinsatser i olika katastrofområden. Tack vare obyråkratiska organisationsformer kan de ofta vara mycket snabbt på plats. Den samlade katastrofinsatsen i ett givet område skulle dock vinna ytterligare i effektivitet genom bättre inbördes samordning mellan de enskilda organisationerna samt mellan dessa och berörda FN-organ. Jag kommer att verka för en sådan ökad samordning.
Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt kunna varna för kommande katastrofer bör enligt min mening utökas. Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion. Det är t.ex. nödvändigt att i områden som utsatts för svår torka eller översvämning förse bönderna med utsäde för nästa år. Katastrofhjälp måste som regel följas av långsiktiga biståndsinsatser, för att undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas.
En balanserad befolkningsutveckling Ett brett spektrum av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och so- a in cial utveckling är nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa
balans mellan befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av dessa åtgärder måste vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas sta- Bilaga 4 tus.
I-länderna måste för sin del finna vägar att i ökande utsträckning minska resursförbrukningen. Erfarenheterna visar att marknadsekonomiska lösningar med vissa korrektiv bidrar till en effektiv hushållning med resurserna och därigenom kan bidra till att minska obalansen mellan befolkning och tillgängliga resurser.
U-länderna har ansvar för att göra ökade satsningar på att utveckla de sociala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på kvinnors hälsa, utbildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling. Det är viktigt att dessa åtgärder genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver människor hur de skall se på sin familjebildning.
Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt vårt utvecklingssamarbete. Många av våra bilaterala biståndsinsatser har betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som befolkningsbistånd. SIDA:s strävan att arbeta fram nya riktlinjer för befolkningsbiståndet är viktig och bör integreras i den reguljära verksamheten med samarbetsländerna. Forskning om sambanden mellan de faktorer som styr befolkningsutvecklingen och sambanden mellan befolkning och miljö bör ytterligare stödjas. Också enskilda organisationers verksamhet inom befolkningsområdet bör stärkas.
FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäster stor vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att uländerna har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.
Mot en miljömässigt hållbar utveckling Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro i juni 1992. Det finns alltfler exempel på de samband som råder mellan å ena sidan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse, för både i- och u-länder, att bedriva en politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar påfrestningarna på miljön.
De frågor som är av särskilt stort intresse i ett UNCED-perspektiv för de fattiga länderna är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser
kan motverkas, och hur tillgång till vatten för markutnyttjande och hushålls-
bruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustområden samt utbildning och kapacitetsutveckling är andra viktiga mål. Samtliga 36
dessa frågor har hög prioritet, något som också visas i verksamheten inom bl.a. biståndsorganen SIDA och SAREC. Äganderätten är av central bety- — Bilaga 4 delse då det gäller att skapa långsiktigt ansvarstagande och gott förvaltarskap inför framtiden. Det är dessutom angeläget att avskaffa sådana subsidier och regleringar som bidrar till överutnyttjande av olika resurser, cxempelvis fossila bränslen och vatten.
Vid FN:s gencralförsamling hösten 1992 behandlades uppföljningen av UNCED:s rekommendationer, Rio-deklarationen, Agenda 21 och de s.k. skogsprinciperna, i ett antal resolutioner. I detta sammanhang beslutade generalförsamlingen att upprätta en kommission för hållbar utveckling med uppgift att granska UNCED-uppföljningen. I Sverige agerar även andra internationella organ pådrivande för en ökad miljömedvetenhet och för en uppföljning av UNCED-besluten. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har på senare år ökat sina insatser och sitt engagemang i miljöfrågorna, dels genom direkta miljöinsatser men också genom att mer systemaliskt integrera miljöaspekter i projekt och program. Miljöns betydelse i den övergripande ekonomiska planeringen uppmärksammas alltmer i dialogen med mottagarländerna. Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna (IDA) har i samband med sin nyligen avslutade påfyllnad ytterligare förstärkt sin fokusering av miljöns betydelse för en hållbar utveckling.
För att främja en långsiktigt hållbar utveckling måste u-ländernas fattigdomsproblem avhjälpas. Utvecklingspolitiken är central och biståndet är en faktor tillsammans med ökat marknadstillträde, skuldlättnader etc. för att öka resursflödet till u-ländernas utvecklingsansträngningar. I-länderna måste tillsammans med u-länderna ta sitt ansvar för att icke hållbara produktions- och konsumtionsmönster reduceras och elimineras. Sverige driver tillsammans med de nordiska länderna att samtliga OECD länder snarast och senast år 2000 bör uppnå FN:s 0,7 26-mål för bistånd från rika till fattiga länder.
Bistånd genom enskilda organisationer Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar en allt viktigare roll inom biståndet. Deras kompetens är dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök och andra former av systematisk uppföljning. Organisationernas kontaktytor och metoder utgör en oundgänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete.
Genom ett vitt förgrenat nät av små insatser, förmår de enskilda organisationerna stödja de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk samhällsutveckling och till att de mänskliga rättigheterna stärks. Organisationerna är kreativa och nyskapande när det gäller att utveckla nya metoder och stimulera erfarenhetsutbyte. I vissa, särskilt kritiska situationer, är det bara de enskilda organisationerna som kan nå ut till utsatta befolkningsgrupper. De har också stor betydelse för informationen och opinionsbildningen i Sverige till stöd för biståndet liksom för att skapa personliga kontakter mellan människor och organisationer i u-Jänderna och i vårt eget land. 37
Organisationerna uppvisar sinsemellan många olikheter i bakgrund, inriktning, storlek, uppbyggnad och arbetsformer. SIDA, UD och de enskilda Bilaga 4 organisationerna för en löpande dialog för att utveckla ansöknings- och redovisningsrutiner som tar hänsyn till såväl organisationernas särarter som samhällets krav på kvalitet och ansvar.
De enskilda organisationerna hat med sin folkrörelsebakgrund viktiga bidrag att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverföring. På grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga rättigheter.
FN i en ny världsordning Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning med FN i centrum. Kommunismens fall innebär att många av de dogmatiska låsningar som försvårat FN:s arbete nu försvunnit. Den stora utmaningen när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan öst och väst. Idag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid.
I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och sociala området. Då måste också många av de gamla stela strukturerna från kalla krigets dagar reformeras. Det ställer också nya krav på medlemsländerna. Mer kraftfullt än tidigare måste nu världssamfundet understryka principen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter. Särskilt stötande är att somliga länder inte följer de förpliktelser om mänskliga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig och inte uppfyller sina finansiella åtaganden som medlemmar.
Glädjande nog finns nu en växande insikt bland både i- och u-länder om behovet av reformer för att skapa ett starkare och mer effektivt FN. Inom de ckonomiska och sociala områdena spelar de nordiska reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett nytt finansieringssystem i syfte att ge FN. stabilare inkomster och en mer rättvis bördefördelning.
De positiva reaktioner dessa förslag mött under det gångna årets konsulta-
tioner visar att det också för små medlemsstater finns möjligheter att spela
en pådrivande roll i FN, om ett gediget utredningsarbete föregår de initiativ som tas. Det är min avsikt att ge allt tänkbart stöd till den fortsatta reformprocessen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter att möta framtidens många utmaningar.
Besparingar i biståndet I de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen,
beslöts att biståndsanslaget för budgetåret 1993/94 skall sänkas med 1,5 miljarder kronor. Denna betydande minskning av det svenska utveck- — Bilaga 4 lingsbiståndet genomförs i en situation där behovet av bistånd ökar i många u-länder till följd av en fortsatt ekonomisk tillbakagång.
Minskningen av biståndet innebär att det totala biståndet kommer att motsvara drygt 0,9 26 av BNI. Detta betyder emellertid inte att målsättningen att biståndet skall motsvara 1 90 av BNI övergetts. Så snart de ekonomiska förutsättningarna medger skall denna målsättning åter uppfyllas.
De reduceringar som mot denna bakgrund föreslås för budgetåret 1993/94 görs med den övergripande inriktningen att i första hand värna om de fattigaste mottagargrupperna. Katastrofbiståndet och stödet till enskilda organisationer bör ligga kvar på samma nivå som under förra budgetåret.
Nedskärningarna genomförs också med sikte på att uppehålla största möjliga effektivitet. De biståndsområden som prioriteras, utöver katastrofbistånd och stöd till enskilda organisationer, är stöd till en ekologiskt hållbar utveckling, befolkningsfrågor, flyktingfrågor och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Det senare området inkluderar olika åtgärder till stöd för kvinnor och barn.
non gl . . än ren de . Bilaga 4
Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhållande till bud- gr getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner kronor).
Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 A. Utrikesdepartementet m.m. 1 547,0 1 597,8 + 50,8 B. Bidrag till vissa internationella 705,4 1 047,1 + 341,7
Organisationer C. Internationellt utvecklings- 13 606,1 12 080,0! -1 526,1
samarbete D. Information om Sverige i ut- 143,3 128,7 - 14,6
landet m.m. E. Utrikeshandel och cxportfräm- 326,2 309,2 = 17,0
jande F. Nedrustnings- och säkerhets- 86,7 69,7 - 17,0
politiska frågor m.m. G. Samarbete med Central- och 1 120,0 871,0 - 249,0
Östeuropa
Totalt för Utrikesdepartementet 17 534,7 16 103,5 -1 431,2 ! Exklusive avräkningar 854 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 880 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen!
1991/92 Utgift 1348 219 816? Reservation 3 435 074 1992/93 Anslag 1 446 017 000? 1993/94 Förslag 1 495 441 000
I Från och med budgetåret 1993/94 sammanförs anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation till ramanslaget A 1. Utrikesförvaltningen. ? Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation. I anslaget har beräknats medel för departementets och utlandsmyndigheternas löner och övriga förvaltningskostnader. Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-baserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.1.
Bilaga 4
Anslag 1992/93 — Beräknad ändring = 982
1993/94
Föredraganden
| Förvaltningskostnader | 1.425 327 000 |
| Representation | 20 690 000 |
| Summa | 1 446 017 000 +49 424 000 |
Jag har nyss aviserat att en neddragning bör ske av utrikesförvaltningens resurser. För budgetåret 1993/94 innebär neddragningen att förvaltningskostnaderna sammanlagt minskar med 58 144 000 kr.
I denna summa ingår det sparbeting avseende budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. I:2, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Jag har i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Utrikesdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Utrikesförvaltningens organisation I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:U0014, rskr. 1991/92:170) aviserade jag att fyra utlandsmyndigheter skulle läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag kan nu anmäla att konsulatet i Las Palmas har omvandlats till honorärkonsulat 'samt att ambassaden i Quito avvecklats och ersatts med ett honorärt generalkonsulat. Ambassadören i Santa Fé de Bogotå är sidoackrediterad i Ecuador. Generalkonsulatet i Marseille och ambassadkansliet i Muscat beräknas vara avvecklade med utgången av februari månad 1993.
Under året har nya ambassader upprättats i Kiev och Zagreb. Ambassaderna i Bagdad och Beirut är fortsatt tills vidare obemannade.
Som tidigare aviserats har Utrikesdepartementets politiska avdelning omorganiserats från och med den 1 september 1992. Omorganisationen har syftat till att stärka Iedningskapaciteten, öka flexibiliteten samt anpassa organisationen till det förändrade världspolitiska läget.
Ett särskilt Sckretariat för Europainformation har inrättats. Sekretariatet, som är underställt Europa- och utrikeshandelsministern, skall verka från den 1 augusti 1992 till den 31 juli 1994.
Med hänvisning till riksdagens beslut (bet. 1989/90:UU14, rskr. 41
1989/90:191) vill jag anmäla följande. Som meddelades i prop. 1991/92:100 — Prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 28, bet. 1991/92:UU 14, rskr. 1991/92:170 har miljöattachéer förord- — Bilaga 4 nats vid EG-delegationen i Bryssel och vid ambassaden i Bonn. Dessutom har en översyn genomförts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Översynen gav vid handen att det fanns ett behov av utvidgad rapportering från utlandsmyndigheterna i vissa miljöpolitiska frågor. Inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsplancring har de statliga myndigheterna inom miljöområdet beretts tillfälle att ange önskemål om miljörapporteringens inriktning.
Informationshantering och rationalisering Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit en standardisering av teknik och program för ADB. Även systemutveckling och datorkommunikation har blivit alltmer standardiserade. En femårig ADB- och kommunikationsplan för utrikesförvaltningen har utarbetats baserad på standardlösningar. I planen föreslås att nya tekniska lösningar skall införas, där redan gjorda investeringar tillvaratas i möjligaste utsträckning. Samverkansbehovet för informationsutbyte inom regeringskansliet och med externa intressenter har också beaktats.
Under innevarande budgetår påbörjas övergången till ett nytt kommunikationssystem (UD-NÄT) och därmed ett utbyte av radioutrustning på utlandsmyndigheterna. Utbyte av utlandsmyndigheternas äldre persondatorer för bl.a. datoriserad redovisning kommer att påbörjas.
Det successiva införandet av ny ADB- och kommunikationsteknik fram till budgetåret 1996/97 medför investeringskostnader. Enligt min mening ger de standardiserade lösningarna dock en fördel, då konkurrensen på marknaden medfört allt lägre priser. Övergången till standardiserade system ger även möjligheter till informationsutbyte med externa datorsystem och användare. Jag förutser också att drifts- och underhållskostnader kommer att minska avsevärt i takt med att den nya tekniken införs.
Ett intensivt förändringsarbete bedrivs nu i utrikesförvaltningen. Kortsiktigt präglas det av de omställningar som sparkraven framtvingar i form av myndighetsnedläggningar, rationaliseringar och personalminskning. Samtidigt bedrivs ett mera långsiktigt arbete syftande till förbättrad kostnadseffektivitet. En viktig beståndsdel är successivt ökad delegering av budgetansvar till utlandsmyndigheterna och till sakenheterna inom departementet. Jag har, vidare, tillsatt en arbetsgrupp att utarbeta resultatmått för utlandsmyndigheterna.
Jämställdhetsredovisning Under år 1991 och år 1992 har departementets jämställdhetsgrupp genomfört en kartläggning inom ramen för projektet ”Karriärutveckling i utrikesförvaltningen”. Projektet har finansierats av Statens arbetsgivarverk (SAV) och beräknas vara klart under januari 1993.
Resultatet visar på en sämre löneutveckling för kvinnliga departementssekreterare än för manliga departementssckreterare; kvinnornas lön utgör i 42
den. Vid en jämförelse med departementssekreterare i övriga regeringskan- — Bilaga 4 sliet pekar resultatet på en avsevärd sämre löncutveckling för UD:s tjänstemän oavsett kön.
Följande åtgärder har angetts i departementets jämställdhetsplan för budgetåret 1992/93, nämligen
- att utjämna löneskillnaderna inom UD = att utjämna löneskillnaderna mellan UD och övriga RK - att kontinuerligt beakta löneutvecklingen och befordran ur ett jämställd-
hetsperspektiv - alt intensifiera jämställdhetsarbetet i UD:s internutbildningar bl.a. i
chefsprogrammet och i mellangradsutbildningen.
Denna plan kommer att ligga till grund för en mer konkret och utförlig jämställdhetsplan som kommer att utarbetas under våren 1993.
Lokalförsörjning Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) om nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen har lokalförsörjningsansvaret för utrikesförvaltningen från den 1 juli 1992 överförts till Utrikesdepartementct. Byggnadsstyrelsen fick därmed en delvis ändrad roll. Uppgiften att förvalta det statliga fastighetsbeståndet utomlands övertas fr.o.m. den 1 januari 1993 av en ny myndighet. Övriga uppgifter som Byggnadsstyrelsen hittills svarat för kan av den nya myndigheten utföras efter uppdrag av Utrikesdepartementet.
Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet på ca 315 000 m? hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften.
Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 433 miljoner kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 152 miljoner kronor för personalbostäder och ca 20 miljoner kronor för inventarier och representationsutrustning. Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingår kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr.o.m. budgetåret 1991/92 i Utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Från och med budgetåret 1993/94 gäller detsamma kostnaden för personalbostäder.
Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finansdepartementet).
Förvärv av en fastighet för ambassadkansli, chefsbostad och personalbostäder i Vilnius har genomförts. Förhandlingar förs om förvärv eller långtidsförhyrning av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Riga och Kiev. En personalbostad har köpts i Kiev. Sökande efter kansli och chefsbostad för inhyrning pågår i Zagreb.
Planerna på ett samnordiskt kansliprojekt i New York har övergivits av legala och ekonomiska skäl. Nyanskaffning av inhyrda kanslilokaler för ambassaden i Washington och för delegationen i Geneve har inletts. Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning. Beredning av ct projekt för uppförande av en gemensam ambassadfastighet
med Norge i Islamabad pågår. Möjligheten att i Berlin samordna uppföran- = Prop. 1992/93:100 det av ambassadbyggnader för Finland, Norge och Sverige undersöks. Bilaga 4
Statlig kreditgaranti I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, bet. 1984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering.
Till och med budgetåret 1991/92 har ca 10,9 miljoner kronor tagits i anspråk av engagemangsramen. Inga förluster har uppkommit under året.
Hemställan Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndigheterna i miljöarbetet,
2. föreslår riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 495 441 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
1991/92 Utgift 2 263 950 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
| 1991/92 Utgift | 14 789 802 |
| 1992/93 Anslag | 14 170 000 |
| 1993/94 Förslag | 15 500 000 |
Anslaget används för s.k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjänsteutgif- 44
ter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsulskonferenser. Bilaga 4
Härutöver kommer anslaget att belastas med kostnader för nya honorärkonsulat i samband med nedläggningen av lönade myndigheter. För närvarande finns beslut om fyra nya honorärkonsulat. Jag beräknar kostnaden härför till 1 700 000 kr. Denna merkostnad bör finansieras genom omfördelning.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 15 500 000 kr.
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation
| 1991/92 Utgift | 74 980 716 |
| 1992/93 Anslag | 58 451 000 |
| 1993/94 Förslag | 60 000 000 |
Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av Utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning.
I syfte att öka kostnadsmedvetandet har budgetansvarct för anslaget budgetåret 1992/93 delegerats till berörda avdelningar inom departementet. Genom denna åtgärd räknar jag med att belastningen på anslaget skall minska.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 60 000 000 kr. Jag har vid beräkningen av anslaget räknat med kompensation för prisutvecklingen.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio-
nell organisation för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
60 000 000 kr.
A 5. Nordiskt samarbete
| 1991/92 Utgift | 1439 421 |
| 1992/93 Anslag, | 1783 000 |
| 1993/94 Förslag | 1610 000 |
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra — Bilaga 4 former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 610 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 610 000 kr.
A 6. Utredningar m.m.
| 1991/92 Utgift | 7369 365 Reservation 5 849 534 |
| 1992/93 Anslag | 13 252 000 |
| 1993/94 Förslag | 10 552 000 |
Jag beräknar medelsbehovcet för utredningsverksamheten till 10 552 000 kr under nästa budgetår.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 10 552 000 kr.
A 7. Officiella besök m.m.
| 1991/92 Utgift | 6.569 656 |
| 1992/93 Anslag | 9 693 000 |
| 1993/94 Förslag | 10 180 000 |
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands.
Jag föreslår att anslaget ökas med 487 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 10 180 000 kr.
A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet — Prop. 1992/93:100
m.m. Bilaga 4
| 1991/92 Utgift | 3 087 527 |
| 1992/93 Anslag | 3 635 000 |
| 1993/94 Förslag | 4 500 000 |
Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostnader vid dödsfall. |
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.
En förväntad lagstiftning på grundval av förslag i promemorian (Ds 1992:24) om bistånd till brottsoffer utomlands väntas medföra en kostnadsökning med 865 000 kr. Jag räknar med att merkostnaden finansieras genom omfördelning inom huvudtiteln.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna
1991/92 Utgift 133 142 286 1992/93 Anslag 242 232 000 1993/94 Förslag 191 890 000
Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1992-93 fastställdes av den 46:e generalförsamlingen till 2 462 400 000 dollar. Sveriges bidragsandel för såväl FN:s reguljära budget som för de fredsbevarande operationerna är för närvarande 1,11 20. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1992 (budgetåret 1991/92) uppgår, med reservation för revideringar, till 60,5 miljoner kronor.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1993 (budgetåret 1993/94). Reservation måste även här göras för revideringar och för möjlig- 47
4 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 4
heten av förändringar i bidragsskalan redan under år 1993. För kalenderåret — Prop. 1992/93:100 1994 — budgetåret 1993/94 — kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 72 Bilaga 4 miljoner kronor.
Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till ca 98 miljoner kronor. Vidare tillkommer en budgetär beredskap på 15 miljoner kronor tör obhigatoriska bidrag avseende nya oförutsedda fredsbevarande operationer. Kostnader för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande operationer belastar anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet.
De obligatoriska bidragen fördelar sig enligt följande på de fredsbevarande operationer som nu kan förutses pågå under kommande budgetår.
Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) på Golanhöjderna mellan Israel och Syrien, som FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1993 preliminärt beräknats till oförändrat 43 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 3 miljoner kronor.
År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1993 uppskattas till 159 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 12 miljoner kronor.
Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FNstyrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför själva fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Vid en eventuell omorganisation kan säkerhetsrådet komma att ändra uppfattning och övergå till uttaxerade bidrag. För budgetåret 1993/94 förutses dock ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på ca 3 miljoner kronor. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.
Under år 1991 upprättade säkerhetsrådet en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait (Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1993 beräknas till oförändrat ca 80 miljoner dollar, vilket innebär ctt svenskt bidrag under budgetåret 1993/94 på 6 miljoner kronor.
En civil observatörsstyrka upprättades i El Salvador (Onusal) under år 1991, med uppgift att övervaka efterlevnaden av de avtal som slutits mellan FMLN och regeringen. Den uppskattade årskostnaden för Onusal är 40 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 beräknas till 3 miljoner kronor.
Under år 1992 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer:
I februari beslöt säkerhetsrådet att upprätta FN:s fredsbevarande styrka för Jugoslavien (Unprofor). Osäkerheten är stor om den kommande årskostnaden för Unprofor, men den torde ligga kring 800 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 kan därför beräknas till ca 55 miljoner kronor.
I augusti upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en styrka i Somalia (Unosom) för att dels övervaka vapenvilan, dels skydda distributionen av humanitärt bistånd. Årskostnaden för Unosom beräknas vid full 4å
styrka uppgå till 200 miljoner dollar. Det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 12 miljoner kronor. Bilaga 4
I oktober upprättades efter beslut i säkerhetsrådet också en blandad militär-civil fredsbevarande operation i Mogambique (Unomoz). Styrkans uppgift är huvudsakligen att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan regeringen och Renamo samt de allmänna val som planeras till i oktober 1993. Årskostnaden för Unomoz beräknas till ca 60 miljoner dollar, varför det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 kan beräknas till ca 4 miljoner kronor.
De starkt ökande anspråken på FN:s fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansiering av nya oförutsedda operationer samt vid oförutsedda förlängningar av pågående operationer. Jag föreslår att ett belopp på 15 miljoner kronor avsätts för dessa ändamål under budgetåret 1993/94.
Från och med budgetåret 1993/94 bör Sveriges bidrag till FN:s organisation för industricH utveckling, Unido, föras över till detta anslag från tolfte huvudtiteln. Unido:s verksamhet syftar till att främja och påskynda industrialisering i utvecklingsländer. Sveriges bidragsandel till Unido uppgår för närvarande till 1,10 20 av organisationens budget, vilket för budgetåret 1993/94 beräknas motsvara 6 890 000 kr.
Ett belopp om totalt 632 000 kr för bidrag till utredningar m.m. om det allmänna FN-arbetet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl., bör föras över till det nya anslaget F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förenta nationerna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 191 890 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
| 1991/92 Utgift | 256 271 964 |
| 1992/93 Anslag | 250 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 250 000 000 |
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i december 1992 Nordiska ministerrådets budget för år 1993. Budgeten uppgår till totalt 650 400 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 38 576 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1993 beräknas till 37,8 Za enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen av 1993 års budget uppgår till ca 250 000 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca |
16 000 000 kr. 49
Nordiska ministerrådets budget för år 1994 kommer att fastställas först i
november 1993. Bilaga 4
Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1993 föreslår jag ett oförändrat anslag nästa budgetår.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 250 000 000 kr.
B 3. Europarådet
| 1991/92 Utgift | 23 047 787 |
| 1992/93 Anslag | 28 240 000 |
| 1993/94 Förslag | 29 780 000 |
Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 29 780 000 kr. Huvuddelen av beloppet utgörs av det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1994. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,74 20. Förutom bidraget till den ordinarie budgeten tillkommer kostnader för amortering av byggnadslån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det curopciska farmakopésamarbetet, deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande 1 kommissionen för demokrati genom lag samt obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 29 780 000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
| 1991/92 Utgift | 13 617 520 |
| 1992/93 Anslag | 20 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 21-500 000 |
Bland väsentliga nytillkomna uppgifter på handelsområdet för Organisationen för ckonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraftigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, det f.d. Sovjetunionen, de senaste årens dialog med de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl.a. handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECD:s verksamhet får gi- 50
vetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största delen bygger på medlemsländernas bidrag. Bilaga 4
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnaderna för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ckonomisk politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economics in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet ”Partners in Transition” (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dessutom tillkommer kostnader för regelbundna möten med DAE. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECD:s budgetår löper per kalenderår, och för år 1992 var den svenska andelen 1,44 26.
Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet (IEA), OECD:s utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorganct (NEA) samt dess programbibliotck och centrum för sammanställning av neutrondata, centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska transportministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, vägforskningsprogrammet samt den år 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1992 mellan 1,42 260 och 3,10 22.
Sveriges bidrag för år 1992 uppgick till ca 20 miljoner kronor. Då budgeten för OECD:s verksamhetsår fastställs först i december, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1993/94. Med ledning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 21,5 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
21 500 000 kr.
B 5. Europeiska frihändelssammanslutningen (EFTA)
| 1991/92 Utgift | 47 942 767 |
| 1992/93 Anslag | 110 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 110 000 000 |
Det svenska budgetåret 1993/94 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1993 och första hälften av EFTA:s budgetår 1994. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s budgetår 1993 äskat 90 miljoner schweiziska francs. Budgeten omfattar kostnader för EFTA:s nya EES-organ, EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) och EFTA-domstolen, samt för EFTA-sekretariatet och de de-
in =
Jar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-budgeten (standardiserings- och statistiksamarbetet). För år 1994 finns ännu Bilaga 4 inga uppgifter. Budgeten år 1994 kommer dock att präglas av vilka förväntningar som råder om olika EFTA-länders anslutning till EG. I dagsläget är bedömningen att en viss mindre realökning torde komma att behövas för år 1994.
Det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen om EES-avtalet innebär att avtalets ikraftträdande försenas. Vidare får Schweiz nej till EES budgetmässiga återverkningar. Budgeten kommer att delas upp i en EFTA-del och en EES-del. Sveriges andel av EFTA-delen blir sannolikt 25,47 Z0 enligt tidigare beslutad fördelningsnyckel. Vad gäller EES-delen, omfattande kostnaderna för ESA, EFTA-domstolen och huvuddelen av EF- TA-sekretariatet, kommer nya fördelningsnycklar att fastställas först i början av år 1993. Det är osäkert om, och i så fall i vilken utsträckning, Schweiz kommer att bidra till de EES-relaterade kostnaderna.
Den totala omslutningen av budgetens EES-del kommer sannolikt inte att kunna fastställas förrän i början av 1993. Vissa kostnadsökningar kommer dock att bli konsekvensen av att Schweiz inte deltar i EES. Med reservation för de ändringar som dessa ovisshetsfaktorer kan medföra, föreslår jag att anslaget B5 oförändrat uppgår till 110 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
EFTA-sekretariatet, med kontor både i Gen&ve och Bryssel, kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-ländernas samordnings- och beslutsorgan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i huvudsak att skötas i Bryssel, innebärande att en viss personalöverflyttning från Genéve till Bryssel kommer att ske. Kvar i Gentve blir stabsfunktionerna för EFTA:s tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen. Sistnämnda samarbete kommer sannolika att reaktiveras till följd av den schweiziska folkomröstningen.
I Bryssel kommer särskilda översättnings- och publiceringsenheter att byggas upp. Dessa kommer organisatoriskt att sortera under EFTA-seckretariatet, men vara gemensamma för Ständiga kommittén, ESA och EFTAdomstolen.
EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) kommer att ha sitt säte i Bryssel efter beslut av EFTA:s ministerråd vid dess möte i Genåéve den 10-11 december 1993. Flyttningen av ESA:s huvudsäte från Geneve till Bryssel kommer kortsiktigt att medföra merkostnader för EFTA:s EES-länder, men långsiktigt innebära besparingar. EFTA-domstolen kommer att ha sitt säte i Geneve.
Till följd av Schweiz nej i folkomröstningen har Sverige accepterat att i stället för Schweiz överta ordförandeskapet under första halvåret 1993.
För EFTA:s budgetår 1994 förutses endast mindre reala kostnadsökningar. Övervakningsmyndigheten förutses behöva ökade personalresurser på det veterinära- och fytosanitära området och domstolen viss personalförstärkning för de legala granskningsuppgifterna.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
att Lill Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.
| 1991/92 Utgift | 8 505 808 |
| 1992/93 Anslag | 9 278 000 |
| 1993/94 Förslag | 8 713 000 |
Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1993/94 torde medel beräknas enligt följande.
Beräknad ändring
| 1992/93 | 1993/94 | |
| 1. GATT-organisationen | 7 000 000 | - |
| 2. Internationella rådet för samarbete 640 000 | + 85 000 |
på tullområdet 3. Internationella tulltariffbyrån 240 000 - 4. Internationella kaffeorganisationen 460 000 -
(ICO) (Prop. 1982/83:142) 5. Internationella kakaoorganisationen 86 000 -
(ICCO) (prop. 1986/87:41) 6. Internationella juteorganisationen 20 000 - 20 000
(IJO) (prop. 1990/91:13) 7. Internationella organisationen för 128 000 -128 000
tropiskt timmer (ITTO) (prop.
1983/84:121) 8. Internationelia naturgummiorgani- 30 000 - 5000
sationen (INRO) (prop. 1988/89:19) 9. Internationella rådgivande bomulls- 77 000 = 77 000
kommittén (ICAC) (prop. 1951:47)
10. Internationella gummistudiegrup- 115 000 -
pen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12
s.168) 11. Internationella bly- och zinkstudie- 135 000 -135 000
gruppen (ILZSG) (prop. 1960:1
bil.12.s.284) 12. Internationella nickelstudiegruppen 130 000 -130 000
UNSG) (prop. 1985/86:100 bil.5
s.31) 13. Internationella kopparstudiegrup- 80 000 - 80 000
pen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5
s.34 14. Internationella tennstudiegruppen 70 000 - 70 000
(ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34) 15. Internationella byrån i Paris för ut- 57 000 -
ställningar (prop. 1947:1 bil.12
5.156)
16. Övrigt 10 000 - 5 000 Summa 9 278 000 -565 000
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under innevarande budgetår. Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av re-
gelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders Bilaga 4 handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM).
Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uruguay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1993 beräknas Sveriges andel till 1,76 Go.
De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruområdet har, utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i såväl kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabiliserande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en betydelse för de råvaruberoende utvecklingsländerna.
Under hösten 1992 har beslut tagits rörande omdisponering av ansvaret för vissa av de organisationer som tidigare inkluderats i anslaget. Sålunda har ansvaret för metallstudiegrupperna överflyttats till Näringsdepartementet. Ansvaret för organisationerna för tropiskt timmer (ITTO) och jute (1JO) har på samma sätt överflyttats till avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete inom Utrikesdepartementet. Posterna belastar sålunda andra anslag från nästa budgetår. Sveriges medlemskap i internationella rådgivande bomullskommittén, vars verksamhet ej baseras på något internationellt avtal, kan komma att upphöra från nästa budgetår.
Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 713 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
| 1991/92 Utgift | 193 000 |
| 1992/93 Anslag | 2 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 2 000 000 |
Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella naturgummiavtal belastar anslaget.
Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiavtal, skulle ha löpt ut år 1985 men förlängdes med två år till oktober 1987.
Ett nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72), framförhandlades inom UNCTAD:s ram våren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige bidragit med ca 9,6 miljoner kronor till buffertlagerkontot enligt 1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr som initialbidrag till det sist-
nämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret under en följd av år dras ner och den övervägande delen av medlemsländer- Bilaga 4 nas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring 8 miljoner kronor i återbetalade medel under de två avtalen.
Under år 1992 har medlemsländerna uppmanats att på nytt bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel har uppgått till drygt I miljon kronor år 1992. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1993/94 kan beräknas uppgå till 2 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 2 000 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
| 1991/92 Utgift | 4 750 937 |
| 1992/93 Anslag | 3 638 000 |
| 1993/94 Förslag | 2 864 000 |
Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs och det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin).
Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Medelsramen för bidraget till tortyrkommittén föreslås minska med 70 000 kr (från 270 000 kr till 200 000 kr).
Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret 1992/93 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Jag föreslår oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår vidare att ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner bibehålls på samma nivå som i 1992 års budgetproposition varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 611 000 kr.
Härutöver beräknar jag bidrag till den Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 99 000 kr.
Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke- statliga organisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Då statens bidrag till fristående organisationer och
verksamheter måste omprövas föreslår jag att bidragen till NGO upphör den 1 juli 1993. Bilaga 4
Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattcejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den orpanisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 154 000 kr.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 2 864 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 864 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet!
1992/93 Anslag 40 000 000?
1993/94 Förslag 407 000 000
! Tidigare redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC 1 Korea. ? Avser anslaget B9. Oförutsedda fredsbevarande insatser.
I samråd med chefen för Försvarsdepartementet föreslår jag att anslagen för svenskt deltagande i fredsbevarande verksamhet inom FN:s och ESK:s ram från och med budgetåret 1993/94 förs över från Försvarsdepartementcts till Utrikesdepartementets huvudtitel. De anslag som berörs inom försvarets huvudtitel är L 1. avseende kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (utom åtaganden till följd av Wien-dokumentet, kostnader i samband med de nordiska försvarsministermötena samt kostnader för den militäre rådgivaren vid FN-delegationen i New York), L 2. avseende FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. avseende Sveriges delegation vid Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC) i Korea. Ett tusenkronors-anslag kommer att inrättas under fjärde huvudtiteln för att medge ett beställare/leverantörs-förhållande mellan de två departementen.
| Anslag 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | |
| 1. Kostnader i Sverige | 46 975 000 | + 3 261 000 |
| 2. Kostnader utomlands | 252 767 000 | +37 256 000 |
| 3. Till regeringens disposition 40 000 000 | +26 741 000 | |
| Summa | 339 742 000 | +67 258 000 |
Kostnader i Sverige Verksamheten består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Kostnader utomlands Anslagsposten består av löner, traktamenten, utrustning och underhåll för den svenska personalen i följande FN-operationer:
UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanöstern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Pakistan) i Kashmir, OSGAP (Office of the Secretary General in Afghanistan and Pakistan), Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i Kuwait, Unficyp (United Nations Peace-keeping Force) på Cypern, Unifil (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon, Unprofor (United Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, UNTAC (United Nations Transitional Authority) i Kambodja och Unomoz (United Nations Operation in Mozambique).
I kostnader utomlands ingår även utgifter för personalen i Sveriges delegation vid NNSC i Korea.
Till regeringens disposition FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsbyggande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredskapen att delta i framtida fredsbevarande operationer.
Mot denna bakgrund föreslår jag att 66 741 000 kr anslås såsom finansiell beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer under gällande budgetår om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen skall också kunna användas för utökade bidrag till operationer där vi redan deltar.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 407 000 000 kr. 57
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)! Bilaga 4
| 1991/92 Utgift | 4 176 110 |
| 1992/93 Anslag | 10 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 23 328 000 |
I Tidigare redovisat under anslaget F 2. ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling.
Toppmötet i Helsingfors i juli 1992 beslutade att ESK:s institutioner — sekretariatet i Prag, centret för förhindrande av konflikter i Wien och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa — skall arrangera en serie seminarier i olika ämnen, bl.a. till stöd för de nya deltagarstaterna. I september 1992 öppnades det nya Forum för säkerhetssamarbete i Wien. De politiska konsultationerna inom ramen för ESK:s ämbetsmannakommitté intensifieras alltmer och innebär ett kontinuerligt arbete i olika undergrupper. ESK:s kommunikationssystem beräknas i år nå 34 stater och är under fortsatt utbyggnad i vad avser både det gemensamma nätet och den svenska beredskapen att sända och ta emot information. En minoritetskommissarie har utsetts och skall förses med vissa administrativa resurser.
Vidare har under senare hälften av år 1992 flera s.k. missioner av skiftande varaktighet utsänts, i första hand till krisområden i det forna Jugoslavien. Liknande ESK-närvaro kan väntas bli upprättad under kortare eller längre tid i ett antal andra krisområden.
Föredragandens överväganden
Vid fjolårets toppmöte i Helsingfors beslöt stats- och regeringscheferna att ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare i huvudsak normativa verksamheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga konflikter, hantera kriser och lösa tvister med fredliga medel. Ett uttryck härför « är de ESK-missioner som sänds till olika krisområden. Kostnaderna för dessa missioner kan snabbt komma att överstiga kostnaderna för ESK:s övriga verksamhet, för vilken jag för budgetåret 1992/93 beräknade en utgift om 10 000 000 kr och nu förutser en ökning till 15 000 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att 5 000 000 kr avsätts för kostnader för missioner. Därutöver föreslår jag att 3 328 000 kr ställs till regeringens disposition för utgifter i samband med ESK-ordförandeskapet.
Ordförandeskapet i ESK:s ministerråd och i ämbetsmannakommittén med dess undergrupper roterar mellan deltagarstaterna. Sverige innehar denna post under perioden från ministerrådsmötet i Stockholm i december 1992 till nästa ministerrådsmöte, som väntas äga rum mot slutet av 1993. Det svenska ledningsansvaret för ESK kvarstår emellertid ännu en tid därefter, genom att Sverige kommer att ingå i den s.k. trojkan under resten av budgetåret 1993/94.
Sveriges andel av ESK:s gemensamma budget är för närvarande 3,55 9. I nuvarande dynamiska skede av ESK:s utveckling kan ett antal stater, med hänvisning till effektivitetsskäl, inte acceptera att alla beslutade utgifter finansieras över den gemensamma ESK-budgeten. Vissa kostnader bestrids 58
därför genom att olika ESK-stater beviljar extra bidrag. Under perioden som ordförande och som medlem av trojkan kommer särskilt stora anspråk Bilaga 4 på extra bidrag att riktas mot Sverige. Jag avser att i första hand låta sådana bidrag utgå i form av personal, som ställs till TSK:s förfogande för särskilda uppdrag. Lönekostnader m.m. bör därvid normalt stanna på den ordinarie arbetsgivaren.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 23 328 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-LÄNDERNA I VÄRLDEN
Världsekonomi och handel Även om u-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling har den internationella ckonomiska omgivning som u-länderna möter stor betydelse. Den tilltagande internationaliseringen har successivt stärkt detta beroende. I-ländernas ekonomiska politik påverkar u-ländernas möjligheter att gencerera exportinkomster och skapa tillväxt i ekonomin. För hårt skuldsatta uländer är den internationella ränteutvecklingen, som till stor del bestäms av politiken i i-länderna, av särskild betydelse.
Tillväxten i 1i-länderna har varit mycket svag under 1991 och 1992, även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Framför allt har cn tydligare konjunkturuppgång kunnat skönjas i USA, medan utvecklingen i den japanska ekonomin kännetecknas av avmattning. I Europa har en återhämtning hämmats av Tysklands strama penningpolitik för att motverka stigande inflation och budgetunderskott. Tillväxten i många i-länder begränsas av strukturella obalanser som uppkommit under 1980-talets tillväxtår. Behovet av en omfattande budgetkonsolidering är fortsatt stort i ett antal OECDländer, däribland USA. Med nuvarande politik, i kombination med den växande efterfrågan på kapital globalt sett, kommer realräntorna att vara fortsatt höga.
Tillväxten i u-länderna som grupp uppgick till 3,3 46 under 1991 (exklu-
sive Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av stark tillväxt i Mel-
lanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per capita växte. med 1,3 6 och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser stiga till ca 3-4 96 för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska länderna söder om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i genomsnitt 1,8 96. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska reformprogram har under senare år kunnat notera en begynnande återhämtning, Tillväxten under år 1992 beräknas för södra Afrika bli lägre än väntat till följd av den omfattande torkan. I Latinamerika var tillväxten 3,2 92 under 1991. 59
Världshandelns volym, som växte med endast 2,3 96 under 1991, beräknas — Prop. 1992/93:100 enligt IMF växa med 4,5 92 respektive 6,7 26 under åren 1992 och 1993. Av- Bilaga 4 mattningen i världshandeln under år 1991 kan främst förklaras av minskad importefterfrågan i i-länderna och sammanbrottet i Östeuropas utrikeshandel. Ökad importefterfrågan i Östasien och återhämtning i Latinamerika bidrog dock till att nedgången begränsades.
Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 26 under år 1991, en förbättring jämfört med tidigare års nedgång. De afrikanska länderna blev allt svagare på världsmarknaden under 1980-talet. Orsakerna till de afrikanska ländernas särskilda problem står bl.a. att finna dels i att den ekonomiska politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras beroende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre period. Under år 1991 sjönk de reala priserna på andra råvaror än olja med i genomsnitt 6,7 9o.
Möjligheterna för u-länderna att öka sitt deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa egna resurser för utveckling. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen bandelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa områden. Avskaffande av handelshinder och jordbrukssubventioner i i-länderna skulle kunna skapa exportinkomster för uländerna, som överstiger det totala biståndet till dessa. Därför är ett slutförande av de multilaterala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguayrundan om liberalisering av världshandeln, av stor betydelse för många uländer.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent reformpolitik som kan främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som för en kraftfull reformpolitik stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader.
I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis på medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomstländer (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflödena ser olika ut för dessa kategorier av länder. U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d Sovjetunionens utlandsskuld, ökade från ca 1 600 miljarder US dollar år 1991 till ca 1700 miljarder US dollar år 1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt sett.
Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-länderna, har generellt sett en återhämtning ägt rum, Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-länderna — offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar — uppskattades enligt Världsbanken ha ökat från 115 miljarder US dollar år 1991 till 134 miljarder US dollar år 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden; gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning. Fluvuddelen av ökningen kan dock förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktinvesteringar. 60
Nettotransfereringarna — nettoresursflödet minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt kapital — är ett mått på det externa likviditets- = Bilaga 4 flödet till ett land. De samlade nettotransfereringarna till u-länderna beräknades öka från 38 miljarder US dollar år 1991 till 56 miljarder US dollar år 1992. Även ökningen i nettotransfereringar förklaras av ökad långivning, främst från privata källor.
De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. Nettotransfereringarna till de latinamerikanska länderna är fortfarande negativa, men i minskande omfattning. Det negativa flödet är en följd av de privata bankernas minskade utlåning i samband med skuldkrisens utbrott i början av 1980-talet samt att ett antal latinamerikanska länder har ökat sina räntebetalningar på utlandsskulden under senare år. Framgångsrik anpassningspolitik i kombination med särskilda skuldlättnadsoperationer har medfört att kommersiella banker åter börjar ge lån till latinamerikanska länder bl.a. till Mexico och Chile. En betydande del av de senaste årens ökning i resursflödet till u-länderna har dock gått till Latinamerika.
Nettotransfereringarna var för år 1992, fortsatt starkt positiva för Öst- och Sydasien samt för Afrika söder om Sahara. För de fattiga skuldtyngda länderna 1 Afrika söder om Sahara ligger resursflödet, som främst utgörs av bistånd och offentlig utlåning på koncessionella villkor, på en högre nivå än före år 1988. Detta är främst ett resultat av ökade resursflöden inom ramen för det av Världsbanken samordnade Särskilda programmet för Afrika (SPA). Samtidigt har de senaste två årens kraftiga ökning i det samlade resursflödet till u-länderna, vilket främst är ett resultat av ökade privata flöden, inte kommit de fattiga länderna i Afrika och Asien till godo.
Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna, ofta på koncessionella villkor, har vuxit. Antalet låg- och lägre medelinkomstländer som har tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga för den koncessionella utlåning som administreras av IMF.
Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att makroekonomiska och strukturella obalanser skall minska och en grund skapas för långsiktig återhämtning. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kombination med att de skuldtyngda länderna genomlför s.k. strukturanpassningsprogram.
De svårt skuldtyngda medelinkomstländerna har en utlandsskuld på ca 507 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker. Ett antal skuldtyngda medelinkomstländer har under de senaste åren ingått överenskommelser med de kommersiella bankerna om skuld- eller skuldtjänstminskning. Detta har skett genom stöd från IMF, Världsbanken och bilaterala givare inom ramen för den s.k. Bradyplanen. Under år 1992 ingick Filippinerna och Argentina sådana överenskommelser och för andra länder pågår förhandlingar. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga. 61
offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgarante- Bilaga 4 rade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan ett par år tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid skuldomförhandlingar med denna grupp av länder. Under 1991 fick Polen och Egypten generösa skuldlättnader. Parisklubben överväger också att tillämpa de nya villkor som gäller för de fattigaste länderna för fyra skuldtyngda lägre medelinkomstländer: Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun och Kongo.
De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder, hade vid utgången av år 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder US dollar. I förhållande till u-ländernas totala utltandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att skuldtjänsten — räntor och amorteringar — uppgår till ca 30 96 av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.
För de fattigaste länderna har vissa framsteg vad gäller skuldlättnadsåtgärder uppnåtts under det senaste året. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Det har under en längre tid stätt klart att de koncessionella s.k. Torontovillkor som Parisklubben sedan år 1988 tillämpat varit otillräckliga och inte inneburit någon avgörande skuldlättnad. Diskussioner har därför förts om ytterligare skuldlättnader vid omförhandlingar av bilaterala fordringar. I december 1991 cnades långivarländerna i Parisklubben att bevilja de fattigaste länderna en skuldminskning om 50 26 på omförhandlade fordringar. Denna överenskommelse är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige tillsammans med några andra kreditorländer förespråkat. Ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Oreglerade skulder till privata kreditorer försämrar tillgången till och ökar kostnaderna för korta handelskrediter. För de privata fordringarna finns en andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. Skuldåterköp kan bidra till att relationerna med de privata kreditorerna på sikt återupprättas och att länderna får tillgång till den privata kreditmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar till skuldåterköp av de fattigaste ländernas kommersiella skulder. Operationerna har hittills varit mycket tidskrävande, vilket inneburit att endast ett fåtal återköp har genomförts. Världsbanken har emellertid nyligen modifierat reglerna för utnyttjande av bankens resurser för detta ändamåil och ctt antal nya återköp är under planering.
För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutionerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots att de multilaterala skuldbetalningarna måste prioriteras. När ett land hamnar i en dröjsmålssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar. För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har Internationella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära program. Dessa exceptionella program syftar till att, med stöd av bilaterala givare, normalisera dröjsmålslandets relation med institutionerna och återge dem rätten till lån och expertstöd. För de fattigaste länderna har också viss skuldlättnad åstadkommits när det gäller skulder på gamla Världsbankslån. För
att hjälpa länderna att betala sådan skuld ger Världsbanken nya lån på kon- — Prop. 1992/93:100 cessionella villkor. Bilaterala givare kan bidra med bistånd. Bilaga 4
Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig skuldbörda skall uppnås.
SIDA har till regeringen inkommit med en skrivelse med förslag till åtgärder för att minska skuldbördan i de fattigaste länderna. Regeringskansliets interdepartementala skuldgrupp tillsatte en arbetsgrupp för beredning av SIDA:s skrivelse. 1 arbetsgruppen deltog Finansdepartementet, Utrikesdepartementet och Riksbanken. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i november 1992.
Jag instämmer helt med SIDA och den interdepartementala arbetsgruppen i att skuldbördan är ett utvecklingshinder för många av de fattigaste länderna. SIDA föreslår ett antal åtgärder rörande Sveriges agerande vad gäller bilateral, multilateral och kommersiell skuld. Jag delar SIDA:s uppfattning att ytterligare åtgärder behövs och att frågan om de fattigaste skuldtyngda ländernas situation skall få högre prioritet på den internationella agendan. Flera av de svårast skuldtyngda länderna ingår bland de svenska programländerna. Det är därför av vikt att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets genomslagskraft och effektivitet.
Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor i olika internationella sammanhang. Jag avser särskilt fora som Parisklubben, Utvecklingskommittén (Internationella Valutafondens och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få fler givarländer att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga fonder för skuldåterköp och återbetalning av gamla Världsbankslån, som införts bl.a. på svenskt initiativ. Under budgetåret kommer en utvärdering av Internationella Valutafondens koncessionella facilitet, Extended Structural Adjustment Facility (ESAF), att genomföras. Avsikten är att finna en lämplig form för förlängning när den nuvarande faciliteten, som till stor del byggts upp av frivilliga bidrag och lån från medlemsländerna, upphör mot slutet av 1993. Sverige bör delta i denna process och arbeta för ett brett deltagande som dessutom leder till en riktigare bördefördelning än vad som hittills varit fallet.
Då merparten av de fattigaste ländernas skulder är till bilaterala (offentliga) och privata (kommersiella) långivare, skulie kraftfulla insatser för att minska dessa skulder ha betydande effekt på dessa länders samlade skuldbörda. Beträffande de länder som har en betungande multilateral skuldbörda delar jag SIDA:s och den interdepartementala arbetsgruppens uppfattning att de temporära program som inrättats för att lösa dröjsmålsländernas situation är nödvändiga. Problemen kvarstår dock för det fåtal länder som fullföljer sina betalningar men för vilka den multilaterala skuldtjänsten tar en mycket stor del av exportinkomsterna i anspråk. Förutsättningarna för att strukturanpassningen skall leda till långsiktigt hållbar utveckling försämras avsevärt. Alla SIDA:s förslag, främst vad gäller de multilaterala skulderna, t.ex. rena omförhandlingar, är dock inte möjliga att genomföra eftersom hänsyn bl.a. måste tas till institutionernas funktion och möjligheter att mobilisera resurser för sin långivning. 63
5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands utvecklingsmöjligheter ytterligare belyses och analyseras. SIDA:s skuldskrivelse utgör Bilaga 4 därvid ett konstruktivt bidrag. Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterligare, skulle kunna vara att arrangera ett seminarium för intresserade givaroch mottagarländer, institutioner samt oberocnde experter för att diskutera problemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika utgångslägen. En sådan fri och informell diskussion kan bidra till att höja prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda.
Det internationella biståndet Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel. För år 1990 utgör biståndet drygt 40 40 av det totala flödet. För låginkomstländerna är andelen bistånd i resursflödet ännu högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna under år 1991 till ca 62 miljarder US dollar från ca 64 miljarder US dollar år 1990. En förklaring till detta är den kraftiga minskningen i arabländernas bistånd i förhållande till 1990 som innebar ett exceptionellt stort resursflöde från Gulfstaterna i samband med Iraks ockupation av Kuwait.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder US dollar från 55 miljarder US dollar år 1990, en real ökning med 2 46. Biståndet till Afrika söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i genomsnitt 0,34 96.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Fram till och med år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna uppnått detta mål. Under 1991 uppnådde även Finland målet. Utbetalningarna uppgick till 0,76 46 av BNI. De
svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1991 till 0,92 26 av BNI vilket är
en ökning från 1990 års 0,91 26. Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört med föregående år medan Danmark ökade sina biståndsutbetalningar.
Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1991
Biståndets Biståndets Bilaga 4
| andel av BNI (96) (1991) | (1990) | storlek (milj. USD) (1991) | |
| DAC-länder totalt! | 0,34 | 0,34 | 58 247 |
| Norge | 1,14 | 1,17 | 1 178 |
| Danmark | 0,96 | 0,94 | I 204 |
| Sverige? | 0,92 | 0,91 | 2 126 |
| Nederländerna? | 0,88 | 0,92 | 2 517 |
| Finland | 0,76 | 0,63 | 930 |
| Frankrike?? | 0,56 | 0,55 | 6 663 |
| Belgien | 0,46 | 0,41 | 820 |
| Canada | 0,45 | 0,44 | 2 578 |
| Tyskland | 0,40 | 0,42 | 6 769 |
| Australien | 0,38 | 0,34 | 1055 |
| Österrike | 0,34 | 0,25 | 546 |
| Japan? | 0,32 | 0,31 | 10 951 |
| Schweiz | 0,32 | 0,32 | 1767 |
| Storbritannien? | 0,32 | 0,27 | 3 248 |
| Portugal | 0,28 | 0,25 | 190 |
| Italien | 0,25 | 0,31 | 2 865 |
| Nya Zeeland | 0,23 | 0,23 | 93 |
| Spanien | 0,23 | 0,20 | 1177 |
| Förenta staterna? | 0,20 | 0,21 | 11 496 |
| Irland | 0,19 | 0,16 | 73 |
| Arabiska länder | - | - | 2 670 |
| Andra u-länder | - | - | 4505 |
| Sovjetunionen och Östeuropa | - | - | 1 1005 |
| Världens totala bistånd | 62 467 |
!'DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen. ? Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 880 miljoner US dollar ingår dock i totalbelop-
et för DAC-länderna. "Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assistance) enligt följande: 1990 - exportkrediter: Frankrike 166 miljoner US dollar (inkluderande skuldavskrivning
på tidigare refinansierade fordringar), Japan 15 miljoner US dollar, Nederländerna 12 milj US dollar, Sverige 5 miljoner US dollar, Storbritannien 8 miljoner US dollar.
- icke-koncesionella strukturanpassningslån: Frankrike 128 miljoner US dollar. = militärskuld: Förenta staterna 1,2 miljarder US dollar. 1991 = exportkrediter: Österrike 4 miljoner US dollar, Danmark 14 miljoner US dollar,
Japan 7 miljoner US dollar = militärskuld: Förenta staterna 1,85 miljarder US dollar +] denna totalsumma är delsummorna under 3. exkluderade. Om dessa inkluderas blir totalsumman för 1991 60 123 miljoner US dollar (0,35 20 av BNP). 5 Dessa siffror är mycket osäkra på grund av otillförlitlig statistik. (Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1991)
Förenta staterna bibehåller sin ställning som världens största biståndsgivare
med knappt 11,5 miljarder US dollar i bistånd (i detta belopp ingår 1,85 miljarder US dollar i avskrivningar av militärskulder). Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet med ett bistånd på knappt 11 miljarder US dollar för 1991. Förutom ökad volym, har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk 65
Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk — Prop. 1992/93:100 spridning. Bland de länder som minskade sitt bistånd i procent av BNI, för- — Bilaga 4 utom Norge och Nederländerna märks Belgien, Tyskland, Italien och USA.
En generell regel för DAC:s biståndsstatistik är att gåvobistånd celler mjuka krediter för militära ändamål inte får räknas som bistånd. Under det senaste året har dock en diskussion förts i DAC huruvida avskrivningar av militära krediter skall kunna inkluderas i biståndsstatistiken, förantedd av att Förenta staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som bistånd. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, motsalte sig detta bestämt. Mot denna bakgrund har DAC gjort en översyn av hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter skall rapporteras. Resultatet innebär att i ovanstående tabell ingår avskrivningar av militära krediter eller exportkrediter i statistiken för respektive land enligt fotnot, men inte i summan för det totala biståndet från DAC-länder.
Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under 1980-talet genomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd avsevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i biståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten. Biståndet från arabländerna ökade då från 2,6 miljarder US dollar 1989 till 6,3 miljarder US dollar 1990. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av krisen vid Persiska viken. År 1991 sjönk dock detta bistånd igen till 2,7 miljarder US dollar. Statistiken om bistånd från icke OECD-länder är ännu mycket osäker, men klart är att det innebär en ordentlig minskning. Det totala biståndet från länder utanför OECD beräknas till 4,2 miljarder US dollar vilket är det lägsta som någonsin redovisats.
Omvälvningarna 1 det forna Sovjetunionen och de central- och östeuropeiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har givit. Det finns ingen säker information om biståndet från denna region. Biståndet minskade markant under år 1990 och även om tillförlitlig statistik inte finns tillgänglig är det klart att bistånd från tidigare Sovjetunionen minskade ytterligare under år 1991. Biståndet från Taiwan har fortsatt att öka medan det är värt att notera att biståndet från Korea minskat under 1991.
EG/EES OCH SVERIGES BISTÅND
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlemskap i EG kan bli aktuellt först från år 1995.
EES-avtalet har endast en marginell effekt på det svenska biståndet. Det gäller deltagande i EG:s FoU-program, där det s.k. STD-programmet (Sciences and Technologies for Development) är av särskilt intresse ur ulandstforskningssynpunkt.
Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har givit vid handen att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap. EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad gäller biståndet bl.a. sagt: .
”Svcriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en 66
tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik — Prop. 1992/93:100 avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Euro- Bilaga 4 peiska unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.”
Den ckonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per år, eller 7-8 46 av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i Nederländernas och Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 97.
Jag förutser att frågorna om EG och biståndet kommer att kräva större insatser än tidigare från departementets sida. Visst förberedande arbete har redan utförts, men kraven på insatser kommer att öka under den kommande förhandlingsfasen.
Riksdagen biföll under våren 1992 Utrikesutskottets hemställan med anledning av en motion om subsidaritetsprincipen (närhetsprincipen) inom EG (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210). I motionen föreslås att Sverige i förhandlingarna om EG-medlemskap bör verka för att subsidaritetsprincipen skall gälla inom biståndsområdet.
Närhetsprincipen, som den kommer till uttryck i Maastricht-avtalet, innebär att på områden som inte faller inom Gemenskapens exklusiva kompetensområden — som t.ex. biståndet — skall Gemenskapen bara agera om politikens målsättning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva. Den nationella politiken kan därför behöva kompletteras med insatser på gemenskapsnivån.
Inom EG pågår nu omfattande diskussioner och arbete med att förtydliga principen och att fortsätta dess införlivande. Närhetsprincipens tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh i december 1992.
Min bedömning är att såväl EG:s ställningstagande i fråga om närhetsprincipen som formerna för en förbättrad samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är för mig en högt prioriterad fråga inför Sveriges kommande medlemskapsförhandlingar.
Hemställan Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag anfört i fråga om subsidiaritetsprincipen.
BISTÅNDSANSLAGEN M.M.
Mina förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minskningen av biståndsbudgcten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. 67
Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika ansla- — Prop. 1992/93:100 gen. Ett rationaliseringsuttag om 2 70 av myndigheternas totala administara- Bilaga 4 tionskostnader har gjorts. Rationaliseringsuttaget är selektivt fördelat på de olika myndigheterna. Sedvanlig pris- och löneomräkning samt tekniska justeringar av förvaltningsanslagen innebär dock att förvaltningsanslagen i några fall ökar nominellt. SAREC och Nordiska afrikainstitutet som inkommit med fördjupade anslagsframställningar föreslås få treåriga ramanslag för sin administration.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen. inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.
Av outbetalda medel på 4,7 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram utgör knappt 4,0 miljarder kronor medel som reserverats för Sveriges åtaganden i form av skuldsedlar gentemot internationella organisationer och utvecklingsbanker. Övergången till ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslagsposten ca 4,6 miljarder kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till knappt 4,0 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 740 miljoner kronor är ca 455 miljoner kronor redan reserverade genom beslut eller utfästelser. Av de reservationer om ca 285 miljoner kronor som är ointecknade, utgör huvuddelen eller ca 114 miljoner kronor, medel som var avsedda för multilaterala insatser inom miljöområdet som uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Ca 78 miljoner kronor återstår av de medel som avsatts för att främja en effektivare verksamhet inom UNDP, i samklang med de biståndspolitiska målen. Återstoden består till viss del av medel som avsatts för inbetalning till påfyllnader i utvecklingsbankerna, men som inte behövt tas i anspråk för detta ändamål. Den största återstående posten, ca 64 miljoner kronor utgörs av medel som inte tagits i anspråk under posten ”Andra multilaterala bidrag, Övriga insatser”.
Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen under budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för katastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränks.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702 miljoner kronor vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom 68
SIDA uppgår till totalt 2 miljarder kronor. Hela denna reservation utom ca — Prop. 1992/93:100 115 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika pro- — Bilaga 4 jekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,6 miljarder kronor till landrarnarna och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika projekt och program.
Anslaget C3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1 804,5 miljoner kronor vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till knappt 1,2 miljarder kronor. U-landsforskning via SAREC uppvisar en reservation på ca 160 miljoner kronor där allt utom knappt 20 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en reservation med ca 450 miljoner kronor varav ca 310 miljoner kronor redan är intecknat. Jag anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete genom BITS uppvisar en reservation på ca 140 miljoner kronor av vilket allt redan är intecknat. Reservationen på ca 260 miljoner kronor för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt intecknad för olika insatser. Under anslagsposten projektbistånd till vissa länder anslogs under budgetåret 1991/92 medel för det bilaterala stödet till Centraloch Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är ca 115 miljoner kronor och en avstämmning är under utarbetande för att överföra kvarvarande medel till det nya anslaget G. Samarbete med central- och östeuropa.
Förändringar av anslagsteknisk natur föreslås för anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Hela anslaget har omdisponerats, dock utan att några nya anslagsposter tillkommit.
Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kronor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell.
Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91-1993/94 (mkr)
Anvisat — Anvisat — Anvisat — Förslag Förändring
1990/91 — 1991/92 — 1992/93 — 1993/94 — 1992/93 — Bilaga 4
= 1993/94 C' 1. Bidrag till inter- natio- = 3 566,2 —3319,4 — 3566,1 3 148,4 - 417,7 nella bistånds- program C 2. Utvecklings- samar- 6 787,0 -7300,0 -7517,0 6 702,0 - 815,0 bete genom SIDA C 3. Andra bistånds- pro- 2117,0 -1973,0 = 2 114,5 1 804,5 - 310,0 gram C 4. Styrelsen för interna- 246,0 269,6 293,8 303,2 +9,4 tionell utveckling (SIDA) C5. Styrelsen för u-landsut- 49,9 54,9 23,0 25,0 +2,0 bildning i Sandö (Sandö Ucentrum) C 6. Styrelsen för u-lands- 15,4 21,0 25,4 26,9 +1,5 forskning (SAREC) . C 7. Nordiska afrika- insti- 5,0 5,7 6,0 5,5 -0,5 tutet C 8. Beredningen för inter- 10,8 14,6 18,7 21,0 +2,3 nationellt — teknisk-ekonomiskt samarbete (BITS) C'9. Bidrag till styrelsen för 6,8 7,1 7,1 +/-0,0 u-lands- utbildning i Sandö (Sandö U-centrum) C10. Styrelsen för inter- na- 34,4 36,4 +2,0 tionellt — näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
Biståndskostnader som fi- 202,6 206,0 188,9 215,0 +26,1 nansieras över andra huvudtitlar eller anslag Avräkning för vissa asyl- 700,0 665,0 665,0 +/-0,0 kostnader TOTALT: 13 000,0 13 871,0 14 460,0 12 960,0 = —1 500,0
Multilateralt utvecklingssamarbete
Ökade behov av internationell samverkan
I den värld av ömsesidigt beroende, som allt tydligare avtecknar sig, ökar behoven av olika former av internationellt samarbete. Frågor som fattigdom, skuldkris, migrations- och flyktingströmmar, miljöutarmning, obalanserad befolkningsutveckling, den fortsatta utvecklingen av HIV/AIDS och narkotika m.fl. utgör alla exempel på områden som endast kan lösas i internationell samverkan. Sådan samverkan kräver kraftfulla multilaterala institutioner. Emellertid har senare decenniers ökade ömsesidiga internationella beroende inte sammanfallit med en tillräcklig förstärkning av de multilaterala institutionerna. Detta gäller särskilt FN, vars förutsättningar att spela en central roll i den nya värld som föreligger efter kalla krigets slut, beskärs av medlemsländernas ovilja att anslå nödvändiga resurser för detta ändamål. Samtidigt som utmaningarna ökar för det internationella samfundet, kan jag glädjande nog notera en ökande internationell samsyn på det utvecklingspolitiska området. Det är i det närmaste allmänt accepterat att en demo-
kratisk samhällsutveckling, rättstaten med respekt för mänskliga rättigheter,
en fungerande marknadsekonomi och hushållning med naturresurser är fundamentala förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett liv i värdighet 70
för alla människor och därmed en Jångsiktigt hållbar utveckling. En sådan — Prop. 1992/93:100 samsyn ökar möjligheterna för multilaterala organ att spela en avgörande = Bilaga 4 roll i internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller FN såväl som internationella finansieringsorgan.
Världsbanken framstår alltmer som den ledande utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande får återverkningar på utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer fokuserar på frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser, miljömässigt hållbar utveckling, betydelsen av god förvaltning (good governance), den privata sektorns utveck- Jing och behovet att hålla tillbaka militära utgifter. Sverige har aktivt medverkat till ett sådant synsätt.
Till de internationella finansieringsorganen hör även de regionala utvecklingsbankerna. Dessa får i respektive region en ökande betydelse, inte minst på grund av deras regionala förankring.
Multilateralt och bilateralt bistånd ställs ibland i motsättning till varandra. Som jag ser det är det emellertid fråga om två kompletterande former för bistånd.
De komparativa fördelarna med det multilaterala systemet är av olika karaktär och bör I vissa avseenden ytterligare kunna renodlas. Det utgör ett forum, både på politisk och teknisk nivå, för den internationella dialogen om flertalet utvecklingsfrågor sett ur både givarnas och mottagarnas perspektiv. På denna grund utformas internationellt förankrade normer och konventioner. Förutsättningar skapas för den allt viktigare samordningen av utvecklingspolitik och biståndsinsatser — både bilaterala och multilaterala.
De multilaterala organisationernas breda verksamhetsområde både kräver och skapar unika förutsättningar för sammanställning av dokumentation, statistik och analys på utvecklingsområdet. Vidare har de multilaterala organisationerna en avgörande roll för mobilisering av resurser framförallt på områden där samordnade insatser krävs. Det gäller både för katastrofinsatser som för det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Därtill kommer utvecklingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för utvecklingsändamål genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna.
Jag ser det som angeläget att multilateralt och bilateralt bistånd samverkar. Så sker redan t.ex. genom Världsbankens speciella program för Afrika, SPA. Vidare kan erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och därigenom få än större genomslagskraft.
Sammanfattningsvis anser jag att svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet fortsatt är av grundläggande betydelse i det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande utvecklingsfrågor i världen. En god grund för vårt fortsatta agerande i de multilaterala organisationerna har lagts genom den framåtblickande analys och de slutsatser som presenterats av multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet. 7n
Bilaga 4 De senaste årens världspolitiska förändringar har skapat helt nya förutsättningar för FN att spela en ledande global roll. Det gäller på det säkerhetspolitiska området likaväl som på de ekonomiska och sociala områdena. I själva verket är FN:s verksamhet på dessa områden både ömsesidigt beroende och ömsesidigt förstärkande. Exempel på detta är de pågående insatserna i det forna Jugoslavien och Somalia. Vi kan inte utesluta att detta slags konflikter, med både säkerhetspolitiska och ekonomisk-sociala konsekvenser, blir vanligare i framtiden. Det kan innebära att säkerhetsbegreppet i framtiden får en bredare tolkning i många situationer. Fred kommer inte bara att handla om avsaknaden av krig utan i hög grad om hur vi med ekonomiska och sociala insatser och vidgat internationellt samarbete mer aktivt kan bidra till varaktig fred och utveckling.
Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer samtidigt krav på reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN och de resurser som ställs till dess förfogande måste minska. Detta kommer att bli än viktigare under 1990-talet då stora behov av finansiella resurser för multilateral verksamhet kan förutses. Det gäller bl.a. på katastrof-, flykting-, miljö- och be-
folkningsområdena.
Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startades för mer än fyra år sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och katastrofområdet. Det var således inte fråga om att fokusera på vilka specifika politiska, ekonomiska och sociala frågor som bör behandlas i FN, utan i stället en koncentration på de mycket angelägna frågorna om hur och med vilka metoder FN bör ta sig an dessa i en allt mer interdependent värld.
Tidigare reformförsök på det ekonomiska och sociala området har avsatt ganska marginella resultat. I hög grad har problemet varit att det som en gång inrättats har därefter, till följd av politiska låsningar, blivit mycket svårt att ändra, nästan oberoende av hur verkligheten har förändrats.
Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och genomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s generalsckreterare i maj 1991. Rapporten sammanfattar de reformåtgärder som de nordiska länderna anser vara av främsta politiska relevans och prioritet.
Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla medlemsstaternas ministrar för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.
Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre
styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ skall Jöpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationalisering av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten
av att hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ under- — Prop. 1992/93:100 stryks naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN. Bilaga 4
Idag finansieras FN:s biståndsaktiviteter till helt övervägande del av årliga frivilliga bidrag. Utfästelserna på årlig basis ger bristande stabilitet och förutsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och långsiktiga åtaganden. Bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördelning av bidragsbördan mellan de stora givarna.
Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP och barnfonden UNICEF, svarar Norden för upp till 30 926. Det innebär att Sverige och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa organisationers effektiva skötsel.
Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt finansicringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter betalningsförmåga och därmed blir beloppen mycket begränsade för fattigare länder.
Den andra formen av bidrag skall ges i form av ”förhandlade bidrag”. Givarna får härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolym som krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.
Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som tillägg på de två föregående bidragsformerna.
FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av systemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet både i förhållande till givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, framförallt en förstärkning av deras fackkompetens. Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl. löner och andra förmåner, med inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka kompetensen bland personalen.
En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer oavsett orsak. Glädjande nog kan vi på nordisk sida konstatera att den expertrapport som FN-projektet för tre år sedan lade fram på katastrofområdet har haft stor betydelse för de reformer som beslutats och som nu är på väg att genomföras. Redan har nya samordningsmekanismer upprättats inom FN både på fältnivå, på högkvartersnivå och på generalsekreterarens nivå. På den senare nivån har Sveriges tidigare FN-ambassadör tillträtt som en av FN:s högste chefer direkt under generalsekreteraren. På denna nivå inrättas nu också en samordningskommitté i Geneve för FN-systemet, Rödakors-rörelsen och ctt stort antal andra enskilda organisationer verksamma på det humanitära området. Dessutom har en reservfond upprättats på 50 miljoner US dollar ur vilken medel kan tas för omedelbara insatser innan olika appeller om katastrofbistånd börjat ge resultat. Det återstår dock ett antal åtgärder för att FN skall kunna fungera så effektivt som vi har anledning att kräva på detta område.
Reformerna på katastrofområdet och i Sekretariatet visar att förändringar av FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i både u- 73
och i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på det — Prop. 1992/93:100 ekonomiska och sociala området. Bilaga 4
Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid ECOSOC:s högnivåmöte i början av juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett centralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FNdokument benämnt ”Nordic Memorandum on UN Reforms”.
Det här innebär att tempot i reformarbetet ytterligare växlats upp och ställer de nordiska länderna inför ett betydande ansvar och inför nya utmaningar med krav på förhandlingskapacitet och analytiska resurser. Sveriges och Nordens strävan är nu att skapa en så bred uppslutning som möjligt för våra förslag bland medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.
Jag lägger avsevärd vikt vid att svenska biståndsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög effektivitet.
Det starka stödet till reformer av FN skall bl.a. ses inom ramen för en sådan effektiviteshöjande ambition. Det betyder också att våra frivilliga bidrag till FN mer noggrant prövas i förhållande till den effektivitet de olika FN-organisationerna uppvisar. En klar koppling råder således mellan stora svenska bidrag, reformer och effektivitet. Samtidigt finns i grunden ett gemensamt intresse mellan givar- och mottagarländer om att få ut större utvecklingseffekt av finansiella bidrag till FN-systemet.
Som ctt ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i användningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i ett antal internationella organisationer.
Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansdepartementen skall ge förstag till stramare budgetrutiner och förstärkt revisionsförfarande i bl.a. en rad av FN:s fackorgan samt den omfattande verksamhet som finansieras över FN:s reguljära budget.
Prioriteringar inom multilateralt biståndssamarbete Jag har i de allmänna inledande avsnitten utvecklat det svenska biståndets prioriteringar. Därvid har jag pekat på fattigdomsbekämpningen som över-
gripande mål. Jag har också pekat på vikten av insatser till särskilt utsatta
grupper, såsom barn och flyktingar. Dessa prioriteringar måste följas upp av flertalet multilaterala organisationer. De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, många gånger på tillskyndan av Sverige, bör i mindre grad än andra drabbas av nedskärningar. De internationella finansieringsorganen, och då särskilt IDA, Världsbankens fond för uttåning till de fattigaste u-länderna, spelar en central roll i detta sammanhang.
Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, får därigenom en ökad betydelse. För att dessa organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med sär- | 74 skilt riktade bidrag.
Jag har tidigare berört betydelsen av en ekologiskt hållbar utveckling. — Prop. 1992/93:100 Multilaterala insatser inom detta område har hittills varit begränsade, men — Bilaga 4 ökar successivt i omfattning som en följd av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) och får en allt större betydelse inom flertalet multilaterala organ. I detta sammanhang prioriteras särskilt möjligheterna till innovativa samarbetsformer, bl.a. mellan Världsbanken och FN-organ.
Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ som måste utformas på ett miljömässigt riktigt sätt.
I inledningsavsnittet har jag redovisat min syn på hur regeringen bör prioritera frågor som rör befolkning och utveckling. Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommer jag att fästa särskild vikt vid att förberedelserna inför konferensen blir så gedigna som möjligt. Jag kommer dessutom att aktivt verka för att befolkningsfrågorna uppmärksammas i relevanta FN-organ och andra internationella organisationer.
Narkotikans ökade utbredning är ett snabbt växande globalt problem. Den har blivit ett allt större hot mot den sociala, ckonomiska och politiska utvecklingen i många utvecklingsländer. Jag ser det som angeläget att mobilisera såväl medlemsländer som internationella organisationer i mer offensiva insatser för att bekämpa narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete.
AIDS-epidemin har i många fattiga länder utvecklats från att utgöra ett hälsoproblem till att i växande grad också bli ett hot mot en stabil samhällsutveckling. AIDS är ett i alla avseenden gränsöverskridande problem. Nationella insatser måste således kompletteras med internationellt samordnande åtgärder främst genom olika FN-organ. Den globala situationen motiverar AIDS-insatser på en fortsatt hög nivå.
Särskilda aspekter på det multilaterala biståndet Resultatredovisning och utvärdering har getts en väsentligt ökad betydelse i biståndet. Dessa aspekter är relevanta också för multilateralt bistånd. I det sammanhanget finns det emellertid skäl att understryka att resultatredovisning och utvärdering av verksamheten inom de multilaterala biståndsorganen måste ske på ett sätt som samverkar med det multilaterala biståndets princip. Det är inte rimligt att varje enskild bidragsgivare kräver resultatredovisning och utvärdering av egna specifika bidrag. Istället bör de multilaterala organisationernas egna resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i föregående års budgetproposition, påpekar, har dessa organs utvärderingsfunktioner förstärkts under senare år. Kommittén menar dock att det finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i dessa avseenden. Jag delar detta synsätt. Därvid ter det sig som särskilt angeläget att se resultatredovisning och utvärdering i kvalitativa likaväl som kvantitativa termer. Det är också angeläget att dessa organ anlitar utomstående utvärderare som ett komplement till interna utvärderingsenheters verksamhet. Främst Världsbanken har utvecklat utvärderingsfunktionen och anses idag ledande inom biståndsvärlden när det 75
gäller kunskap om biståndets effektivitet. FN-systemet behöver generellt förstärkas i detta avseende, även om några FN-organ gjort viktiga studier Bilaga 4 som på avgörande områden kompletterat Världsbankens arbete. Förändrade styrformer i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag förväntas ge en ökad betydelse åt resultatredovisning och utvärdering inom FN-organen.
En annan inte tidigare redovisad fråga som behandlades av multibiståndskommittén är multilateral upphandling,
En dominerande och accelererande trend under 1980-talet var de ökade inslagen av marknadsekonomiska lösningar i u-länderna och i de f.d. statshandelsländerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Detta skapar delvis förändrade förutsättningar för affärsmässigt samarbete. Å andra sidan är många av dessa länders skuldsituation fortfarande besvärlig vilket beskär deras importkapacitet.
Mot den här bakgrunden är därför den upphandlingsmarknad som genereras av de multilaterala utvecklingsbankerna och FN:s biståndsverksamhet av flera skäl mycket intressant. Den är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler.
Den totala marknadsvolymen för utvecklingsbankerna och FN kan uppskattas till mellan 20-30 miljarder dollar per år. Endast en mindre del av den totala multilaterala upphandlingen sker från FN-systemet. Merparten sker inom ramen för projekt finansierade av Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.
Det bör samtidigt understrykas att den årliga marknadsvolymen som mått underskattar vikten av denna marknad. De dynamiska effekterna kan vara mycket betydande genom att den multilaterala marknaden ofta är en inkörsport till en mer permanent företagsetablering i olika u-länder och f.d. statshandelsländer.
Enligt Exportrådets statistik uppgick värdet av upphandlingen av svenska varor och tjänster på den multilaterala marknaden år 1991 till 198 miljoner dollar, varav 37 miljoner dollar från FN.
Ställs värdet av upphandlingen i relation till de bidrag olika länder ger till bankerna och FN — återflödet — kan konstateras att gruppen ”mest gynnade länder” toppas av Schweiz, Storbritannien och Frankrike, medan Sverige och övriga nordiska länder hamnar långt ner.
Om detta beror på bristande konkurrensförmåga, om svenska myndigheters draghjälp är otillräcklig eller om svenska företag helt enkelt inte satsar på den här marknaden i samma utsträckning som företag i andra länder, finns det för närvarande inget entydigt svar på.
Ansvarct för att förbättra situationen vilar främst på enskilda svenska företag. Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företagens egna insatser. Jag avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka.
Sverige är dessutom underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligt finansierade multilaterala organ. Detta ter sig som särskilt anmärkningsvärt i de organ, där Sverige står för en hög andel av bidragen.
Självfallet måste all rekrytering till internationella organ i första hand utgå från verksamhetens krav på kompetens. Det finns emellertid all anledning 76
alt tro att den svenska kompetensen på många av de områden där dessa or- — Prop. 1992/93:1.00 gan verkar är hög. Bilaga 4
Det är i sig angeläget att den ökade internationaliseringen leder till att flera svenskar har erfarenhet av internationellt arbete. Därtill är det av stor vikt att i organ med hög grad av svensk finansiering få in svensk personal. Personal med sådan internationell erfarenhet utgör också cn viktig resursbas I det svenska biståndet. I det sammanhanget bör särskilt betonas vikten av att ta tillvara återvändande personals kompetens.
Jag avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att verka för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja rekrytering av svensk personal till internationella organ.
I vissa fall har FN-organ kunnat dra nytta av svensk kompetens inom ramen för nyttjande av lämplig svensk institution. Jag tänker särskilt på de insatser Arméstabens beredskapsstyrka, Swedrelief, kunnat göra för UNICEF i Liberia och Somalia och på Räddningsverket som erhållit uppdrag från UNHCR i Turkict, det forna Jugoslavien och Kenya. Denna utveckling är positiv.
En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som multibiståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan multilaterala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som nationella. Dessa kompletterar varandra i olika avseenden, vilket kan utnyttjas till båda parters ömsesidiga fördel. Bl.a. i katastrofinsatser utvecklas nya samarbetsformer. Miljö-, befolknings-, AIDS- och narkotikaområdena erbjuder också utökade samarbetsmöjligheter. Samarbetet måste naturligtvis baseras på den enskilda organisationens unika förutsättningar och speciella profil. Det är min avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén förordar ytterligare främja denna utveckling. Information och tillfälle till samråd om det multilaterala biståndet ges regelbundet i folkrörelserådet.
Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet Det totala biståndsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta belopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26 fv. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en tredjedel av det totala biståndet.
Bilaga 4
| 1991/92 — Utpift | Utestående skuldsedlar | 3 650 837 909 Reservation 738 381 777 4 418 126 425 |
| 1992/93 Anslag | 3 566 147 000 | |
| 1993/94 — Förslag | 3 148 404 000 |
Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1992/93 och 1993/94 (mkr)
Anslagspost/delpost Anvisat — Förslag Förändring
1992/93 — 1993/94 1993/94 FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKSAMHET I FALT FN:s utvecklingsprogram (UNDP) varav — ordinarie bidrag 670 560 - 110 — FN:s kapitalutvecklingsfond
| (UNCDF) | 55 | 40 | -15 |
| FN:s befolkningsfond (UNFPA) | 145 | 140 | -5 |
| FN:s barnfond (UNICEF) | 395 | 350 | -45 |
| Världslivsmedelsprogrammet (WFP) | 282 | 270 | -12 |
FN:s hjälporganisation för palestunaflyktingar (UNRWA) 146 130 -16 FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 235 235 0 UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 23 20 -3 Narkotikabekämpning genom FNsystemet 58 53 -5 SUB TOTALT 2.009 1798 -211
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN Världsbanksgruppen varav = Internationella
utvecklingsfonden (IDA) 515 500 -15 = Internationella
finanseringsbolaget (IFC) 16 14 -2 Delsumma 531 514 -17
Regionala utvecklingsbanker varav - Afrikanska
utvecklingsbanken (ADB) 0 0! 0
- Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF) 270 321 51 — Asiatiska
utvecklingsbunken (AsDB) 0 0! 0 - Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) 920 0' -90 — Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB/FSO) 11 0! -11 Delsumma 371 321 -50
Övriga utvecklingsfonder varav
| = Nordiska utvecklingsfonden (NDF) | 62 | 62 | 0 |
| - Internationella | -60 | ||
| jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) | 60 | 0! | |
| Delsumma | 122 | 62 | -60 |
| a | 78 | ||
| SUB TOTALT | 1 024 897 | -127 |
Bilaga 4
Anslagspost/delpost Anvisat — Förslag Förändring
1992/93 —1993/94 1993/94 ÖVRIGT - Miljöinsatser 155 45! -110 = Internationella familje-
planeringsfederationen (IPPF) 96 89 -7 = Internationella
sjöfartsuniversitetet (WMU) 19 18 -1
—- Multilaterala biträdande
experter m.m 62 55 -7 - FN:s aktioner för fred och
| återuppbyggnad | 50? 150 | 100 |
| = Övriga insatser | 151 | 96 -55 |
| SUB TOTALT | 533 453 | -80 |
| SUMMA | 3 566 3 148 | -418 |
ljämte ingående reservation "jämte ingående reservation om 100 mkr från budgetåret 1991/92
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) Budgetåret 1992/93 725 000 000 Budgetåret 1993/94 600 000 000 varav Ordinarie bidrag till UNDP 560 000 000 FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 000 000
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. UNDP är inte scktorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och finansiera insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 150 länder med tyngdpunkt i de fattigaste u-länderna. UNDP:s landrepresentanter har också cn samordnande roll för FN:s insatser inom det sociala och ekonomiska området. 87 70 av landprogramresurserna är under den femte programperioden 1992-1997 reserverade för länder med en BNP per capita på högst 750 US dollar.
För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser. Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner US dollar. De nordiska länderna svarade för närmare cn tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 90 av budgeten.
UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna fullfölja sina uppgifter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt jämnare. Jag har tidigare redogjort för arbetet med att få förslagen i Nordiska FN-projektet genomförda. En viktig del av förslagen är att ett nytt finansieringssystem skall införas där medlemsländerna tar ett större och mer jämbördigt fördelat ansvar för finansieringen.
Jag har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-syste- 79
6 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
mets biståndsinsatser. Jag vill särskilt betona vikten av en klarare ansvars- = Prop. 1992/93:100 och rollfördelning mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. — Bilaga 4 UNDP har en viktig roll att stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling. Mottagarländerna bör i högre utsträckning ta ansvaret för att genomföra utvecklingsinsatser liksom för att samordna det externa biståndet. UNDP:s verksamhet bör, istället för att genomföra projekt, i högre utsträckning inriktas på kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna. Ett område där UNDP har en central uppgift är att stödja u-ländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. FN:s konferens om miljö och utveckling betonade UNDP:s centrala roll inom detta område. Jag kommer aktivt att verka för att UNDP prioriterar denna uppgift.
År 1992 presenterade UNDP för tredje gången årsrapporten om mänsklig utveckling (Fluman Development Report). UNDP har genom denna rapport lagt grunden för en analys som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet mänsklig utveckling. Rapporten utgör en viktig grund i arbetet att utveckla UNDP:s verksamhet.
UNDP planerar verksamhet i Central och Östeuropa samt i OSS. Sverige har aktivt drivit linjen att FN skall samordna sina insatser i regionen och att ett samlat FN-program skall utvecklas. FN-systemets komparativa fördelar måste klart definieras i förhållande till bilaterala och regionala bidragsgivare. UNDP har en viktig roll i att samla FN-systemet för gemensamma insatser.
UNDP har också en viktig uppgift i FN:s katastrofarbete. Genom den samordnande roll som UNDP:s landrepresentanter har spelar de en framträdande roll i FN:s katastrofarbete på fältet. UNDP har framförallt en central roll i återuppbyggnaden av ett land efter en katastrof genom att förena de akuta katastrofinsatserna med åtgärder som leder till mer varaktig utveckling.
Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste styr- och finansicringsformerna reformeras i enlighet med de förslag Sverige och övriga nordiska länder driver på grundval av slutsatserna i Nordiska FN-projektet. En aktivare styrning på policynivå är nödvändig om UNDP skall kunna spela en mer aktiv och central roll inom FN-systemet.
Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 560 miljoner kronor för nästa budgetår. Därigenom kommer Sverige fortsatt att vara en av de största bidragsgivarna.
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad på att engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är den störste bidragsgivaren till fonden och svarade 1992 för en andel på ca 20 90. Jag föreslår att bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 40 miljoner kronor.
FN:s befolkningsfond (UNFPA)
Budgetåret 1992/93 145 000 000 Bilaga 4 Budgetåret 1993/94 140 000 000
Världens befolkningstillväxt är en av vår tids allvarligaste utmaningar. Jag har tidigare redovisat regeringens syn på hur Sverige bör agera och vilken vikt jag tillmäter FN:s förestående världskonferens om befolkning och utveckling.
FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för samordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet på befolkningsområdet. UNFPA:s roll är att stödja u-ländernas ansträngningar att bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. UNFPA sprider också information om befolkningsfrågor i både i- och u-länder och om hur problemen bäst kan angripas. UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram inom FN-systemet.
Förutom verksamhet inom områden som familjeplanering, information och utbildning, datainsamling m.m. ägnar sig fonden i ökande utsträckning åt att peka på sambanden mellan de faktorer som påverkar befolkningstillväxten. Kvinnornas situation, miljön, flyktingproblem — såväl inom som mellan länder — liksom AIDS-epidemin, utgör exempel på sådana faktorer som bestämmer befolkningsökningen. I grunden ligger fattigdomen i alla dess aspekter som orsak till en obalanserad befolkningsutveckling.
FN:s befolkningsfonds ledande funktion inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och enskilda organisationer framhållas, t.ex. samarbete med Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF).
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 gav FN-systemet i uppgift att vidta kraftfulla åtgärder inom området befolkning — miljö. Jag avser i detta sammanhang att verka för att sådana insatser genomförs bl.a. inom ramen för UNFPA.
UNFPA har också en avgörande roll inför FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994.
Befolkningsfrågorna är en prioriterad del av det svenska biståndet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA utgår med 140 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
FN:s barnfond (UNICEF) Budgetåret 1992/93 395 000 000 Budgetåret 1993/94 350 000 000
FN:s barnfond bildades efter andra världskriget för att hjälpa barnen i det krigshärjade Europa. Efter några år av katastofinsatser breddades fondens mandat till att idag omfatta barns alla rättigheter med en spännvidd från materiella behov till icke materiella. För att kunna ändra barnens villkor har UNICEF inriktat sin verksamhet på att förbättra situationen för hela famil- 81
jen. Kvinnornas ställning och livsvillkor spelar härvid en utomordentlig stor Prop. 1992/93:100
roll. Barnfondens programverksamhet är därför mest omfattande i de länder — Bilaga 4 där fattigdomen är svårast, där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Flera av dessa länder befinner sig dessutom i en krigssituation. UNICEF analyserade tidigt behoven av att se utvecklingsprocesser utifrån ett mänskligt perspektiv. Barnfonden har deltagit aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling, och initierat delavsnittet om barn i dess handlingsprogram Agenda 21.
UNICEF:s verksamhet kan idag sägas vila på tre pelare, alla lika viktiga; = den katalytiska rollen som rådgivare och policyskapare. Ett exempel på
detta är arbetet med konventionen om barnets rätt och toppmötet för barn. Genom att huvuddelen av världens länder har ratificerat konventionen om barnets rättigheter är länderna förpliktade att förverkliga dessa rättigheter i sina egna samhällen. På nationell nivå följs också arbetet med att tillvarata barnets rätt upp genom att länderna har eller är i färd med att utarbeta nationella handlingsplaner i detta syfte.
- programverksamheten, dvs. fleråriga insatser omfattande hälso- och
sjukvård, vattenförsörjning och sanitet, nutrition och utbildning. Dessa insatser sker i nära samarbete med det mottagande landet. Sverige ger genom SIDA ctt avsevärt extra stöd, s.k. multi-bistånd, till denna typ av verksamhet.
= katastrofinsatser. Behovet av katastrofinsatser har under senare år ökat
markant. Över hälften av de drabbade är barn och således får UNICEF en naturlig roll i sammanhanget. Det har inneburit att UNICEF fått större, riktade anslag för insatser i berörda länder. Även Sverige har kanaliserat ett ökat katastrofbistånd via UNICEF.
Även om katastofinsatserna ökar måste UNICEF:s främsta mål vara utvecklingsinsatser. Jag noterar med tillfredställelse att UNICEF samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda organisationer för barnens välbefinnande och framtid. I det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och UNICEF framstår, som jag sagt inledningsvis, behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och finansieringsformer påtagligt.
Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig planering och utveckling av verksamheten.
Sveriges totala bidrag, inkl. tilläggs- och katastrofbidrag över SIDA:s anslag, uppgick förra budgetåret till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från 1990/91. Sverige stod under 1991 för drygt 17 §o av UNI- CEF:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer. Flera av Europas finansiellt betydande länder finns inte med bland de större givarna.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag ett svenskt bidrag till UNICEF:s gene- — Prop. 1992/93:100 rella budget om 350 miljoner kronor. Bilaga 4
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Budgetåret 1992/93 282 000 000 Budgetåret 1993/94 270 000 000 varav Världslivsmedelsprogrammet (WFP) 112 000 000 Internationella katastroflagret
för livsmedel (IEFR) och långvariga
flyktingprogram (PRO) 105 000 000 Livsmedelshjälpkonventionen (FAC) 53 000 000
WEFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WEFP och för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag.
Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav 20 miljoner människor fick del av livsmedelbistånd genom reguljära utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituationer har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften av WFP:s totala livsmedelsleveranser.
Den expanderande katastrofverksamheten har medfört att WFP:s utvecklingsprojekt inte kunnat växa i omfång. En diskussion förs i WFP om livsmedelsbiståndets roll i utvecklingshänseende och om hur samordningen mellan utvecklingsprojekt och katastrofverksamhet kan förbättras.
WEFP genomgick 1991 en rad organisatoriska förändringar som ett led i att anpassa organisationen till de nya utmaningar som under 1990-talet kommer att ställa större och delvis förändrade krav på dess samlade kapacitet. Bl.a. har WFP blivit mera självständigt i förhållande till FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO.
Under 1991 beslöts att WFP fr.o.m. årsskiftet 1991/92 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd till flyktingar, en uppgift som tidigare ålegat FN:s flyktingkommissarie, UNHCR.
Det svenska bidraget till WFP utgörs av tre delkomponenter.
För det första ges ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter på utvecklingsområdet. Två tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader och administration.
För det andra lämnas bidrag till katastrof- och flyktingsituationer. Det fördelar sig på det Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency Food Reserve, IEFR) och Fonden för utdragna flyktingsituationer (Protracted Refugee Operations, PRO). PRO som upprättades 1990, har fått en allt viktigare funktion i och med samarbetsavtalet med UNHCR. . 83
Dess syfte är att möta de näringsbehov som uppstår i långvariga flyktingsituationer. Bilaga 4
Särskilt TEFR och PRO kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Immidiate Response Account (IRA) tillkom för att möjliggöra omedelbar lokal celler regional upphandling av livsmedel vid uppkommande katastrofinsatser.
För det tredje lämnas ett bidrag till Konventionen om livsmedelshjälp (Food Aid Convention, FAC). Inom ramen för 1986 års konvention om livsmedelshjälp har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete inkl. kostnader för administration och frakt och lämnas genom WFP. Dessa medel kan användas för utvecklingsinsatser, katastrof- eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året. I anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kronans sjunkande värde.
Utöver dessa bidrag kanaliserar Sverige även extraordinär katastrofhjälp via WEFP över katastrofanslaget.
WEP har under tvåårsperioderna 1991-1992 och 1993-1994 redovisat ett medelsbehov av 1 500 miljoner US dollar för respektive period.
Jag föreslår ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor varav 112 miljoner kronor till det ordinarie programmet, 105 miljoner kronor till IEFR/PRO och 53 miljoner kronor till FAC.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) Budgcetåret 1992/93 146 000 000 Budgetåret 1993/94 130 000 000
UNRWA har under 42 år svarat för utbildning, hälsovård och social service för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena (Västbanken och Gaza) har under det palestinska upproret, Intifadan, gått kraftigt tillbaka och har medfört en allt svårare situation för befolkningen. Gulfkrisen medförde ytterligare inkomstbortfall för de ockuperade områdena i form av minskade remitteringar, exportintäkter och bistånd. Ett stort antal palestinier som tidigare varit bosatta i Kuwait tvingades återvända till regionen. Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många palestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner palestinier.
Palestinaflyktingarnas situation ställer fortsatt höga krav på UNRWA vad gäller utbildning, hälsoinsatser och social verksamhet.
Därvid kan noteras att UNRWA har ctt gott anseende i givarsamfundet såsom en kostnadseffektiv och väl fungerande organisation. Från givarhåll betonas dock behovet av en ökad samordning med andra FN-organ.
Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala insatser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Det bilaterala stödets tyngdpunkt ligger på de sociala sektorerna och kanaliseras via svenska en- 84
skilda organisationer. Det stödet har ökat under senare år och uppgick bud- = Prop. 1992/93:100 getåret 1991/92 till omkring 20 miljoner kronor. Bilaga 4
UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1993 till 295 miljoner US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras med 1992 års budget på 277 miljoner US dollar. 1991 var Sverige den tredje största givare till UNRWA.
Jag föreslår ett bidrag om 130 miljoner kronor till UNRWA för budgetåret 1993/94.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) Budpcetåret 1992/93 235 000 000 Budgetåret 1993/94 235 000 000
Under de senaste tio åren har flyktingproblematiken alltmer kommit att hamna i centrum för världens uppmärksamhet. Krigen i Afghanistan, Kambodja, Mocambique, Somalia m.fl. länder på Afrikas horn och det forna Jugoslavien, ofta i kombination med torka och åtföljande svält, har tvingat miljontals människor att lämna sina hem för obestämd tid. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det idag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika många internflyktingar. UNHCR:s uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingarnas situation. Sedan flyktingkonventionens tillkomst 1951 har UNHCR tvingats utvidga sitt verksamhetsområde utanför det som ursprungligen var åsyftat. Denna förändring har inte minst under de senaste åren varit påtaglig och ställt organisationen inför nya utmaningar.
Flyktingproblem har kommit att bli en allt viktigare konsekvens av katastrofer och gjort UNHCR till ett av de största FN-organen i dessa sammanhang. Ett exempel är det forna Jugoslavien där UNHCR av gencralsckretceraren givits en ledande roll för de humanitära insatserna. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och kommer att innebära ökad belastning på UNHCR:s egen katastrofkapacitet och ställa krav på att denna ytterligare förstärks.
I UNHCR:s mandat ingår att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblemen. Traditionellt sett räknar man med tre möjligheter: frivilligt återvändande, integration i mottagarlandet och skydd i tredje Jand. Under de senaste åren har ökade ansträngningar gjorts för att möjliggöra frivilligt återvändande. Stora repatrieringar pågår eller är planerade till bl.a. Afghanistan, Mocambique och Kambodja. UNHCR har verkat för att inom ramen för ett utvecklingsinriktat bistånd skapa förutsättningar för flyktingar att återvända. I detta sammanhang har UNHCR i ökad utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och flyktingbarnens särskilt utsatta position. Detta kommer att kräva stora och ökade insatser av UNHCR och andra FN-organ.
tens utveckling. Efter de finansiella problem och den förtroendekris som or- 85
ganisationen genomgick under åren 1989/90, har man under nytt ledarskap = Prop. 1992/93:100 utvecklat ett väl fungerande och effektivt sekretariat. Huvuddelen av perso- = Bilaga 4 nalen finns på fältkontoren och verksamheten präglas av ett nära samarbete med enskilda organisationer.
För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven = till 1 100 miljoner US dollar och inkomsterna till 840 miljoner US dollar. Budgeten för 1993 års reguljära program uppgår till 378 miljoner US dollar. Därutöver kommer kostnaden för särskilda flyktingprogram som sannolikt kommer att uppgå till 1992 års nivå, dvs. ca 700 miljoner US dollar. Den snabba ökningen av UNHCR:s särskilda program har inneburit att det reguljära programmets andel av den totala budgeten successivt har minskat. Sverige har verkat för dels en ökning av de reguljära programmen på bekostnad av de särskilda programmen, dels för att UNHCR skall ges större flexibilitet vid användandet av de reguljära medlen. I propositionen 1991/92 föreslogs det senare. Erfarenheterna av detta har varit positiva.
För budgetåret 1992/93 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR. till 235 miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor från andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser på bl.a. Afrikas Horn. Sverige är tredje största bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan, och svarar för ca 8 20 av bidragen.
Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter är det angeläget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Det reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära programkostnader och särskilda program.
Jag beräknar Sveriges reguljära bidrag till UNHCR till 235 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) Budgetåret 1992/93 23 000 000 Budgetåret 1993/94 20 000 000
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNC- TAD och GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den störste bilaterale bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till ITC:s förfogande.
I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag initierade Sverige under år 1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation. Ett svenskt förslag om inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheten och ctablerandet av en global bidragsfond godtogs i princip. Emellertid har GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan JAG (Joint Advisory Group) inte kunnat sammankallas under år 1992 i så- 80
dan ordning att samtliga med organisationen förknippade problem kunnat = Prop. 1992/93:100 behandlas. Detta beror på att ett fullständigt möte med JAG cj ansetts me- Bilaga 4 ningsfullt då chefsposten för organisationen varit obesatt sedan januari 1992. FN:s generalsckreterare har beslutat att tjänsten skall omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt normal tillsättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till stånd i
chefsfrågan kan detta negativt påverka inte bara genomförandet av det
svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela ITC:s organisation och verksamhet.
Mot denna bakgrund föreslår jag för budgetåret 1993/94 att det svenska bidraget beräknas till 20 miljoner kronor. Utbetalning av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan och frågan om nya styrformer.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet Budgetåret 1992/93 58 000 000 Budgetåret 1993/94 53 000 000
Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av beroende framkallande medel (WHO/PSA).
UNDOCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områden, samt identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen.
UNDCP har under de senaste två åren tagit en katalytisk roll i den interna-
tionella narkotikabekämpningen. Organisationen strävar i allt högre grad till att mobilisera och samordna internationella organisationers insatser mot narkotika.
Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integrerad landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.
WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. PSA inriktar sig framför allt på efterfrågeminskning som metod att minska missbruk av beroendeframkallande medel.
Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisationsstöd om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).
Narkotikaproblemen är globala till sin karaktär och motiverar därför ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till internationella ansträngningar i bekämpningen av narkotika.
Jag föreslår därför ett bidrag till den internationella narkotikabekämpningen för budgetåret 1993/94 på 53 miljoner kronor för insatser i utveck- 87
Jingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst — Prop. 1992/93:100
WHOJ/PSA. Bilaga 4
Internationella finansieringsorgan
Världsbanksgruppen Budgetåret 1992/93 531 000 000 Budgetåret 1993/94 514 000 000 varav Internationella utvecklingsfonden (IDA) 500 000 000 Internationella finansieringsbolaget (IFC) 14 000 000
Världsbanken (IBRD) Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för uländerna. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Som cen följd bl.a. av skuldkrisen på 1980-talet och u-ländernas växande svårigheter att få kommersiella lån har gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långivning, dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländerna. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemsländer, bl.a. de tidigare Sovjetrepublikerna. Världsbanksgruppen är numera, med sina 172 medlemsländer, i praktiken en universell organisation. Att bidra till att tillgodose de nya medlemsländernas behov av finansiella resurser och experthjälp samtidigt som stödet till de traditionella låntagarländerna förutsätts fortsätta i oförminskad omfattning är en stor utmaning för Världsbanksgruppen.
IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t.ex. Indonesien, Mexiko och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Kina och Indien. IBRD:s utlåning finansieras främst genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på fördelaktigast möjliga villkor. IBRD:s utlåning kan i sin tur ske till lägre ränta
än vad låntagarländerna själva skulle kunnat få.
Sveriges del av IBRD:s kapital uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 96. Endast 3 20 av den scnaste kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåtaganden. Riksbanken står för Sveriges kapitalinsats i IBRD.
Internationella utvecklingsfonden (IDA) :
IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor Bilaga 4
till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till 6,6 miljarder US dollar.
Av IDA:s utlåning går ungefär 80 4 till de allra fattigaste länderna, dvs. länder med högst 610 US dollar i BNP per invånare (1990 års penningvärde). IDA är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med rådgivning och experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderna samt på social utveckling och fattigdomsbekämpning överensstämmer IDAutlåningen med de svenska biståndspolitiska målen.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhandlingar, normalt vart tredje år, beslutar om förstärkning av IDA:s resurser. I samband därmed fastläggs riktlinjerna för IDA:s utlåning. Förhandlingarna om den tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992. En av huvudfrågorna har varit hur IDA skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan som bl.a. har sin grund i att BNP per invånare i ett antal medlemsländer sjunkit till en nivå som ger rätt till IDA-lån.
I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utlåningen även i fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. Som ctt direkt svar på Agenda 21, handlingsprogrammet från Riokonferensen, kommer IDA att markant förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt kommer att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsctt sätt; dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mottagarländerna under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt.
Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Detta innebär att bidragsländerna, trots svåra interna budgetproblem, lyckats bibehålla det reala värdet från den nionde påfyllnaden. Överenskommelsen innebär att IDA, för att möta sina åtaganden kommer att dra dessa medel från lagda skuldsedlar under en period om åtta i stället för tio år. |
Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 procent bidrar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som dragningar på skuldsedlarna kommer att ske. Det senare bidraget kom att bli starkt bidragande till att en förhandlingslösning på denna nivå kunde komma
till stånd och till att IDA kommer att öka sin fokusering på insatser på mil-
jöområdet. Lösningen innebär en mindre budgetbelastning än utfästelsen vid den nionde påfyllnaden under vilken 25 procent av de tre årsbidragen erlades kontant. 89
Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA har ändrats. Den — Prop. 1992/93:100 tidigare metoden innebar att hela det belopp som svarade mot det svenska Bilaga 4 årsbidraget anslogs samma budgetår som skuldsedeln lades. IDA:s dragningar sker däremot under en längre period - upp till tio år — och i den takt fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Med denna budgeteringsmetod kom stora outnyttjade medel i form av skuldsedlar att samlas under anslagsposten.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda ändamål (Centraloch Östeuropa, det forna Jugoslavien och katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser.
Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som innebär att endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver byggs upp och ger därigenom cen sannare bild av den faktiska svenska resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år. Medel till påfyllnaderna måste därför anslås så länge som IDA:s dragningar fortgår vilket innebär ca 7 år efter det att själva påfyllnadsperioden avslutats. Den nya budgeteringstekniken innebär att medel kommer att behöva anslås för förväntade dragningar från flera påfyllnader samtidigt. De outnyttjade skuldsedlarna kommer successivt att minska i takt med att dragningarna från tidigare påfyllnader fortsätter. För att täcka
gjorda åtaganden måste dessutom de utlånade medlen återföras till IDA:s
budget.
Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budgetåret 1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med början budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela sig över en åttaårsperiod.
Jag beräknar 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 avseende Sveriges bidrag till Internationella Utvecklingsfonden (IDA).
Internationella finansieringsbolaget (IFC) 1FC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Senaste kapitalök-
ning beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1 miljard US dollar till
totalt totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna generelta kapitalökning är 1,17 20 dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas
under 5 år med början budgetåret 1992/93.
Dessutom har en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar beslutats under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina akticandelar. I och med den särskilda kapitalökningen är Sveriges rös- 90
tandel 1,12 96. I samband med den särskilda kapitalökningen ändrades två — Prop. 1992/93:100 artiklar i stadgan. Sålunda krävs 80 76 majoritet av röststyrkan, jämfört med = Bilaga 4 tidigare 75 26, för en ökning av det auktoriserade kapitalet och 85 90 av röststyrkan, jämfört med tidigare 80 56, för en stadgeändring. Kravet på att majoriteten i det senare fallet skall utgöra minst 60 76 av guvernörerna kvarstår.
Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som finansierats med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller Foreign Investment Advisory Service (FIAS), African Project Development Facility (APDF), African Management Service Cooperation (AMSCO) och Polish Business Advisory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hantceras av BITS. Stöd till ytterligare insatser såväl i Östeuropa som i Afrika söder om Sahara kan bli aktuella under budgetåret. Beredning och uppföljning av resurser i u-länder bör i första hand ske genom SWEDECORP. UD ansvarar för samordningen av dessa insatser. Jag avser därvid fortsätta ansträngningarna att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbiståndet.
Jag beräknar således 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under denna anslagspost.
Regionala utvecklingsbanker Budgetåret 1992/93 371 000 000 Budgetåret 1993/94 321 000 000 varav Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 0 Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 321 000 000 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 0 Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 0 Interamerikanska utvecklingsbanken/ Fonden för särskild verksamhet (1IDB/- FSO) 0
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländerna. Vidare kan man konstatera att en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare år, vilken har förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har gjort att verksamheten i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar. 91
Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka — Prop. 1992/93:100 dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför = Bilaga 4 allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och under de förhandlingar som förs i samband med kapitalökningar i bankerna och påfyllnader av resurser 1 utvecklingsfonderna.
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-koncessionell finansiering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder US dollar årligen. Banken genomgår för närvarande en konsolideringsprocess vilken syftar till att förena de krav som ställs på utlåningsvolym, utlåningskvalitet och en sund finansiell ställning. Jag anser att denna process är nödvändig för att bibehålla bankens förmåga att bidra till utvecklingen i Afrika, varför ett aktivt och konstruktivt svenskt deltagande i processen är angelä-
get.
Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess kapitalbehov fram till år 1996, uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar inbetalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtaganden.
Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 20. Den svenska andelen av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Det betydande svenska stöd som ges till Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) verksamhet skall ses mot bakgrund av en från svensk sida positiv bedömning av de antagna principerna för utlåningens inriktning. Sålunda utmynnade den senaste resurspåfyllnaden 1991 i en stark betoning av fattigdomsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens verksamhet samt betydelsen av insatser i de sociala sektorerna och av att miljöhänsyn integreras i hela utlåningsverksamheten. Speciell uppmärksamhet ägnades också åt fondens roll vad gäller främjande av ”good governance”, dvs. gott ledarskap och sund förvaltning, på alla samhällsnivåer. Sverige verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att dessa prioriteringar i ökande utsträckning skall återspeglas i fondens utlåningsverksamhet. Under budgetåret 1993/94 kommer förhandlingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av dessa områden.
Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5 miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårsperioden 1991-1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 96 av påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om = totalt 880,2 miljoner kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen lämnades under budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, uppgående till ca 334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret 92 1993/94.
Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och således till viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknar jag 321 miljoner kro- = Bilaga 4 nor för budgetåret 1993/94.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) ' Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rådgivande institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de regioner i världen med snabbast tillväxt. Den tredje och senaste kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden 1983-1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 3,4 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 20. Förhandlingar om en ny kapitalökning i ASDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att avslutas under 1993. Mot bakgrund av bankens ökade fokusering på socialt inriktade projekt, miljö och fattigdomsreduktion, anser jag det angeläget att Sverige bibehåller sin nuvarande andel i den kommande kapitalpåfyllnaden.
Det är inte troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under budgetåret 1993/94, och jag beräknar därmed inte några medel för detta ändamål.
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Särskilt viktiga områden i den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verksamhet är fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med svenska biståndsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37 90 till 2 2 i förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka fondernas resursbehov för perioden 1992-1995. Med en total påfyllnadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kom det svenska bidraget att uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills endast 95 miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts. De två återstående årsbidragen, avser jag budgetera med början budgetåret 1994/95.
Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret 1993/94.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/IFSO) I Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken knutna fonden för utlåning på koncessionella villkor (FSO), har man under
senare år alltmer kommit att betona behovet att kombinera den pågående
strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna. I de pågående förhandlingarna om en kapitalökning i IDB/FSO i vilka Sve- 93
rige aktivt deltar, har också visats på vikten av en fortsatt tydlig fattigdomsinriktning i verksamheten. Bilaga 4
Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989. Överenskommelse nåddes då om cen ökning av bankens kapital till totalt 61 miljarder US dollar samt en påfyllnad av resurser i FSO uppgående till 200 miljoner US dollar.
Sveriges andel av kapitalökningen 1 IDB är 0,17 26, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av denna summa skall 2,5 96, eller ca 1,1 miljoner US dollar, betalas in till banken, medan resten av kapitalet utgör ett garantiåtagande. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre än 8 miljoner kronor under motsvarande period. De tre första av totalt fyra årsbidrag har erlagts under budgetåren 1990/91 till 1992/93, medan det återstående skall erläggas budgetåret 1993/94.
Då IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 förutser jag inget medelsbehov under denna delpost.
Övriga utvecklingsfonder Nordiska utvecklingsfonden (NDF) Budgetåret 1992/93 62 000 000 Budgetåret 1993/94 62 000 000
NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutioner på förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.
NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska ministerrådet lät under 1991 utföra en utvärdering av NDF där man rekommenderade att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försöksperiodens utgång. Detta blev också det beslut som Nordiska rådet tog vid sin 40:e session i mars 1992, då det också beslutades om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 40 av det totala kapitalet.
Jag beräknar 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för budgetåret 1993/94.
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) Budgetåret 1992/93 60 000 000 Budgetåret 1993/94 0
IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en unik institution av i huvudsak = Prop. 1992/93:100 två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i dess stadgar. Bilaga 4 Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt biståndssamarbete mellan Nord-Syd utsatts för allt större påfrestningar. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder har använts för att kringgå problemet med bördefördelning. Bl.a. har ett särskilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till detta har inte minst Sverige och andra nordiska länder bidragit.
Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner US dollar och avsåg perioden 1990-1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 Jo av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade. De inleddes dock under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994-1996. Merparten av deltagande länder anser att en påfyllnad av 600-650 miljoner US dollar är en realistisk målsättning. Problemet är som tidigare bördefördelningen. Idag svarar OECD-länderna för huvuddelen av IFAD:s samlade kapitalresurser. OECD-länderna har emellertid denna gång, starkare än tidigare, markerat sambandet mellan resurser, röstestyrka och inflytande i IFAD. Om inte en överenskommelse kan nås om en rimlig finansiell bördefördelning i en fjärde kapitalpåfyllnad, kan detta innebära långtgående institutionella och strukturella förändringar av IFAD.
Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyllnad om 600-650 miljoner dollar för perioden år 1994-1996, beräknas det årliga svenska bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD. Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnanden kan komma att försenas. Av dessa skäl anser jag att en begäran om ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidragandel i IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.
Övrigt
Miljöinsatser Budgetåret 1992/93 155 000 000 Budgetåret 1993/94 45 000 000
U-ländernas naturresurser borde i sig vara tillräckliga för att föda och ge tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. På grund av fattigdom och befolkningstryck hotas emellertid många u-länders naturresursbas och miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in för att avvärja dessa hot som riskerar själva grunden för u-ländernas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u- 95
7 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Biluga 4
länderna måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik — Prop. 1992/93:100 som främjar ekonomisk utveckling och ett mer hållbart utnyttjande av natur- Bilaga 4 resurserna och som bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.
Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet från FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen under-
för att bevara den biologiska mångfalden. För att u-länderna skall kunna genomföra de åtaganden som dessa medför behöver såväl nationella som internationella resurser mobiliseras. Sverige har beredskap att delta i de internationella insatser som kommer att krävas som ett resultat av konferensens beslut.
Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade biståndsinsatser för att möjliggöra den integration av miljö- och naturhänsyn i utvecklingsansträngningarna som Rio-konferensen och Agenda 21 så starkt framhåller. Biståndsmyndigheterna har i särskilda skrivelser redovisat de åtgärder som planeras för att stödja implementeringen av handlingsprogrammet.
Flertalet u-länder saknar idag den grundläggande kompetens som behövs för att utveckla en effektiv miljö- och naturresurspolitik. Bristerna inom forskningen är uppenbara. Detsamma gäller för möjligheterna att löpande övervaka och kontrollera miljötillståndet i respektive land.
Problem av kortsiktig natur dominerar beslutsfattandet vilket gör att frågor med anknytning till den långsiktiga hushållningen med skog, mark och vatten nedprioriteras.
Ett rätt utformat bistånd bör kunna ha en viktig katalytisk effekt vad gäller dessa på lång sikt helt avgörande frågor. Vad det framförallt gäller är att stödja u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk kapacitet för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresurserna. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda miljöområden som u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta sammanhang blir konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om
denna påbörjas under år 1993.
I underlagsmaterialet inför Rio-konferensen underströks särskilt vikten av alt u-länderna ges förutsättningar att i sin utveckling kunna utnyttja modernast möjliga teknik vad avser miljöpåverkan. För att kunna göra detta krävs dels kunskap och kompetens, dels stöd för de merkostnader som inställer sig på grund av att konventionell teknik oftast medför lägre initiala kostnader. Här bör biståndsinsatser kunna spela stor betydelse på marginalen.
De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, avslutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond 96
uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna anslags- — Prop. 1992/93:100 post. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa ändamål Bilaga 4 visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse att bibehålla sin andel varför jag här ser behov av ökade insatser.
Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. "Fonden finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratsfäriskt ozon och internationella vatten. Det svenska åtagandet till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar för nästa treårsperiod att påbörjas.
SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag insatser om totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organisationers miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag förutser även under 1993/94 beredning av en del av anslaget på detta sätt.
I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utvecklingssamarbetet. Det multilaterala arbetets karaktär innebär dock att det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer. Detta gör att det ännu är för tidigt med ytterligare åtaganden och att den ingående reservationen således är förhållandevis hög. För närvarande fördjupas miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet, vilket jag finner glädjande. Detta kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för detta anslag. Sveriges engagemang i dessa frågor måste därmed avspeglas i erforderliga budgetära resurser. Med hänsyn till den stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras.
Jag föreslår ett bidrag om 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Budgetåret 1992/93 96 000 000 Budgetåret 1993/94 89 000 000
Som jag tidigare framhållit är insatser på befolkningsområdet högt prioriterade. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer och den största enskilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet. Dess verksamhet röner stor uppskattning inte minst inom FN-familjen, med vilken IPPF samarbetar. Eftersom IPPF:s mandat förutsätter aktivt deltagande på lokal nivå når organisationen lättare sina mottagare där än vad mellanstatliga organisationer gör. Verksamheten är huvudsakligen inriktad på att främja familjeplanering i ordets vida mening. Detta innebär att man både vänder sig till kvinnor och män och ser till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål. Sverige är en stor givare till IPPF och svarar för 20 26 av IPPF:s budget. Stödet kanaliseras via SIDA.
Jag föreslår ett bidrag till IPPF om 89 miljoner kronor för budgetåret — Prop. 1992/93:100 1993/94. | Bilaga 4
Internationella sjöfartsuniversitetet (VVYMU) Budgetåret 1992/93 19 000 000 Budgetåret 1993/94 18 000 000
Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad u-länder. Hittills har ca 1 000 studerande utexaminerats. Sverige är en av universitetets största bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1993/94 föreslår jag ett svenskt bidrag om 18 miljoner kronor.
Multilaterala biträdande experter m.m. Budgetåret 1992/93 62 000 000 Budgetåret 1993/94 55 000 000
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgöringen kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra år. Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt område fastställs av SIDA i samråd med UD.
Hemvändande biträdande experter erbjuds också en kortare tids anställning för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV). .
Vissa FN-organ har givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor förknippade med det multilaterala samarbetet.
SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella organisationer. Medel för detta föreslås ges utrymme även i budge- . ten 1993/94. 98
Biträdande experter och volontärer har efter sin tjänstgöring en fördjupad — Prop. 1992/93:100 kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör därigenom en viktig re- = Bilaga 4 sursbas för biståndet. Enligt en utvärdering som SIDA gjort 1992 återkommer ca 70 2 av de biträdande experterna i någon form av bilateralt eller multilateralt biståndsarbete. Detta program har således viktiga långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen. Programmet får också anses utgöra en ökad möjlighet för Sverige att öka antalet svenskar i FN-systemet.
Jag förordar att anslaget Multilaterala biträdande experter m.m. beräknas till 55 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad Budgetåret 1992/93 50 000 000 Budgetåret 1993/94 150 000 000
I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett särskilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa insatser ingår i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i all huvudsak militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inkludera åtgärder för att främja demokratisering och få igång civil utveckling inom ramen för de fredsbevarande operationerna. Sådana åtgärder spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mocambique och det forna Jugoslavien, visar också på vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära samband med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det internationella samfundet och då särskilt FN söker finna nya former för att främja fred och återuppbyggnad. Det nyinrättade anslaget har visat sig utgöra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.
Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt OECDSs biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett belopp om 150 miljoner kronor.
Övriga insatser Budgetåret 1992/93 151 000 000 Budgetåret 1993/94 96 000 000
Under delposten Övriga insatser finansicras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges ett visst utrymme för-att möta sådana behov. Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand be- 99
stämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om = Prop. 1992/93:100 storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall Bilaga 4 kan delposten Övriga insatser utnyttjas.
Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1993/94 räknar jag med bidrag till bl.a. följande organisationer.
Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som fastställts i Geneévekonventionerna. Verksamheten som traditionellt är inriktat på att ge skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, familjeåterföreningsåtgärder etc. har på senare tid alltmer inriktas på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1991/92 gavs därutöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Sverige bör behålla sitt stöd på samma nivå.
Genom FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor inom u-länder. Verksamheten skall medverka till effektivare resursmobilisering inom u-länder och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. I ljuset av en snabbt tilltagande urbanisering i utvecklingsländerna, speciellt med en kraftigt ökande befolkning i de fattigaste slumområdena i storstäderna, är det fortsatt angeläget med stöd inom boendeområdet. Under budgetåret 1992/93 uppgick det svenska stödet till HABITAT:s tekniska biståndsverksamhet till 5 miljoner kronor. Biståndet till Urban Management Programme, ett program med speciell regional tillämpning uppgick under budgetåret 1992/93 till 3 miljoner kronor. Jag förutser fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning för budgetåret 1993/94.
FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FNenhet i samarbete med UNDP. Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgång till utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Fonden har en betydelsefull katalytisk roll och driver också egna program av pilotkaraktär. Under år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden. Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM. Jag räknar med fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning.
IPDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling) är UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentre-
rats till prioriterade områden. Jag räknar med ett anslag om 2 miljoner kro- — Prop. 1992/93:100 nor. Bilaga 4
I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag för vissa punktinsatser inom ramen för det internationella uppföljningsarbetet.
Liksom tidigare år finns ett stort behov av stöd till multilaterala biståndsinsatser inom handikappområdet. SIDA bereder och följer upp det stöd som kanaliseras på detta sätt. Jag förutsätter ett lika stort stöd som tidigare år för detta ändamål.
Som jag tidigare påpekat finns behov att stödja ett aktivt deltagande från uländernas sida vid FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994. Sverige bör dessutom ha beredskap att stödja svenska och internationella enskilda organisationers förberedelser inför konferensen.
Ett särskilt initiativ inom befolkningsområdet utgörs av den oberoende kommission för befolkning och livskvalitet som bildades 1992. Dess uppgift är att ge befolkningsfrågorna en hög prioritet i både i- och u-länder genom att föra fram dessa frågor i kontakter med allmänheten, beslutsfattare och opinionsbildare. Genom studier och rapporter och sådana kontakter skall nya rekommendationer utarbetas på befolkningsområdet. Sverige har bidragit med 3 miljoner kronor till den inledande verksamheten. Jag förutsätter ctt fortsatt bidrag till kommissionens arbete, som skall vara slutfört inom tre år.
Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men
trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav
det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, t.cx. genom forskning och utveckling, marknadsföring och vidareförädling.
Det första kontot har aldrig tagits i anspråk till följd av avsaknad av behov inom internationella råvaruarrangemang att ianspråkta resurser under kontot. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begränsade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner anvisats. Jag bedömer att resterande 8 miljoner inte behöver anvisas förrän under nästkommande budgetår.
Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisationer lämnar dessutom u-länderna tekniskt bistånd för att stödja deras ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten. För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna för multilateralt samarbete till 101
följd av avtalet om tropiskt timmer samt avtalet om jute att föras över från anslaget B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete = Bilaga 4 m.m. till denna anslagspost. Riksdagen angav vid behandlingen av förra årets budgetproposition (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210) sin positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Riksdagen anvisade också 500 000 kr för kostnader som uppkommer i samband med beredningen för att få universitetet etablerat.
Malmö kommun har under flera år arbetat mycket aktivt för att få universitetet etablerat i Malmö. Administration och andra funktioner kan samordnas med det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö.
Jag är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förutsättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning och att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärksammas. WHO bör också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera universitetets multilaterala karaktär.
Trots att WHO har uttalat sitt intresse för att få ett universitet för medicinsk teknologi etablerat har denna fråga fått låg prioritet inom WHO:s arbete. Jag kommer att fortsätta diskussionerna med WHO i denna fråga.
Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Kommittén främsta uppgifter är att sprida information om UNICEF:s arbete, om barnens situation i olika länder, ”utbildning för utveckling” dvs. skolinformation, samt försäljningoch insamlingsverksamhet. Uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn 1990 innebär ett ökat verksamhetsfält för kommittén. Kommittens verksamhet finansieras till största delen av försäljning av UNICEF-produkter, men för att säkerställa en bas och kontinunitet i arbetet har kommitten fått statligt stöd. Jag föreslår att kommittén får ett statligt stöd om 2 miljoner kronor till administrationskostnaderna för verksamheten. I summan ingår bidrag till den utbyggnad av insamlingsverksamheten som kommittén aviserat. För kommitténs informationsverksamhet (Utbildning för utveckling) riktad till skolungdom föreslår jag ett bidrag om 300 000 kr, finansierat via de medel som regeringen särskilt ställt till förfogande för informationsinsatser om svenskt internationellt utvecklingssamarbete.
UNICEF-kommittén är i Sverige en statlig stiftelse till skillnad från flertalet andra länder där kommittérna har formen av enskild organisation. Med tanke på de nationella kommittérnas funktion, som UNICEFs företrädare i givarländer, kan det vara lämpligare med en annan associationsform än den nuvarande för den svenska kommittén. Jag avser därför att under det kommande budgetåret utreda frågan. Det innebär bl.a. att den nya styrelsen som tillsatts fr.o.m. 1 januari 1993 förordnats för en mandattid om ett år.
Nordiska afrikaninstitutet bedriver bl.a. forskningsverksamhet. I den nor- 102
diska forskargruppen ingår fem personer (en forskningsledare och en fors- — Prop. 1992/93:100 kare från vart och ett av de nordiska länderna). Programmet finansicras ge- Bilaga 4 mensamt av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget belastar denna anslagspost. I syfte att renodla formerna för den svenska finansicringen föreslår jag att den del av den nordiska forskningen som hittills finansierats över anslaget C7. Nordiska afrikainstitutet flyttas över till detta anslag. Jag har beräknat det sammanlagda bidraget, inklusive överföringen, till högst 2 400 000 kronor. Stiftelsen Svenska Institutet kommer under anslagsposten att erhålla medel för vissa personal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige. Under delposten finansieras bidrag till särskilt angelägna utredningar och analyser samt bidrag till och deltagande i seminarier och konferenser i samband med internationella biståndsprogram. Även stöd till olika organisationer och fonder m.m. som verkar för förbättrat internationellt samarbete anslås under denna delpost. Bl.a. lämnas årliga bidrag till Society for International Development (SID), Europarådets Nord-Sydcenter samt Svenska FNförbundets informationsverksumhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet. I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt bilaterala givare om att upprätta en fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF). Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske genom stöd till selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har utfäst ett bidrag om totalt 33 miljoner kronor att inbetalas under budgetåren 1991/92--1994/95. Den tredje inbetalningen om 8,25 miljoner kronor skall verkställas under budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete,
som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de gjorda utfästelser som jag redogjort för,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och ut-
betalningar som jag härutöver har förordat,
4, till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr, Bilaga 4
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga
om
5. förslag som framkommit genom multibiståndsutredningen och
det nordiska FN-projektet,
6. inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Behov av nytt landramstänkande Det långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA förblir ssommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till övrigt bistånd som katastrofinsatser, stöd till demokratisering, miljöbistånd, särskilda kvinnoinsatser, regionala insatser och skuldlättnadsåtgärder. Biståndet har också breddats för att inbegripa insatser genom SAREC, BITS och SWEDE- CORP. Landramarnas storlek ger således inte längre en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.
Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En långsiktig plancring av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig såväl för biståndsadministrationen hemma som för mottagaren. Men under åren har även nackdelarna med ett sådant bundet plancringssystem blivit allt mer uppenbara. Jag har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till
några samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk.
Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit utformade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad politisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.
Andra stora givarländer med ungefär samma biståndspolitiska profil som Sverige har haft liknande erfarenheter av systemet med landramar för programländer eller samarbetsländer. I t.ex. Nederländerna fördes år 1989 en policydiskussion om bistånd till enskilda Jänder. Resultatet av denna diskussion blev att Nederländerna i stort gick ifrån systemet med enskilda programländer och ersatte det med något som kan betecknas regionsamarbeten, dvs. anslagsbelopp bestäms för regioner. Systemet fungerar så att om det visar sig att ett samarbetsland under ett budgetår inte kan utnyttja de budgetcrade medlen under perioden flyttas medlen över till ett annat land inom samma region. Med ett sådant system kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå. Jag vill inte här föreslå att vi redan nästa budgetår övergår till ett annat system. Den av regeringen tillsatta översynen rörande styrning och samordning av biståndet berör bl.a. denna problematik, varför jag får anledning återkomma till denna fråga i annat sammanhang.
Ny ordning för importstöd Det finns inom de nuvarande landramarna insatser av mindre långsiktig ka- Bilaga 4 raktär som importstöd och katastrofbistånd jämte mer långsiktiga utvecklingsprojekt. SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlinjer för importstöd som presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Principerna föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av importstöd såväl inom landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA som inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Jag stöder dessa nya principer, som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbistånd, dvs. ett stöd till ett ckonomiskt reformprogram, som normalt genomförs med stöd av Världsbanken och IMF. Importstöd är en biståndsform som är väl lämpad att stödja utvecklingen av marknadsckonomi och den privata scktorn i mottagarlandet, under förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd valutafördelning. Importstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade valutafördelningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till vissa varor, sektorer eller mottagare. Uppföljningen måste då komma att avse resultatet och genomförandet av det ekonomiska strukturanpassningsprogrammet i stort, liksom uppföljning och dialog kring fördelningen av mottagarlandets budgetutgifter. Jag anser att givarsamordningen är viktig och att Sverige bör ta aktiv del i denna uppföljning och dialog.
Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det nu gällande betalningsbalansstödet inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram till en gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma länderkrets som kommer ifråga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock även ges till icke programländer. En samlad anslagspost skulle underlätta en sammanhållen policy för allt betalningsbalansrelaterat stöd samtidigt som en enhetlig beredning och därav följande samordningsvinster skulle uppnås. Att importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser. Det gäller i första hand för Kap Verde, men även för Mogambique, Nicaragua, Tanzania, Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan omläggning ske successivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas. Jag avser att fortsätta beredningen av denna fråga.
| Tabell 4. Importstöd och betalningsbalansstöd 1991/92, utbetalningar i mkr | Prop. 1 992/93:100 | |
| Mottagarland | importstöd betalningsbalans- | stöd |
| Ghana | = | 20,0 |
| Guinea Bissau | | 5,4 | 8,7 |
| Jordanien | - | 15,0 |
| Kap Verde | 58,4 | - |
| Madagaskar | - | 10,0 |
| Mocambique | 104,4 | 102,3 |
| Nicaragua | 160,0 | 62,8 |
| Peru | - | 30,2 |
| Senegal | - | 10,0 |
| Tanzania | 237,7 | 96,0 |
| Uganda | = | 10,0 |
| Vietnam | 96,1 | - |
| Zambia | 71,3 | 66,2 |
| Zimbabwe | 33,2 | = |
Ökade möjligheter till breddat biståndssamarbete I budgetpropostitionen 1991/92:100 bil. 4 framhöll regeringen att vissa programländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett ' samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 3 miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Också beträffande Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och SWEDE- CORP:s verksamheter i bl.a. nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Nämnda länder har uttryckt intresse för samarbete inom områdena flygsäkerhet, transport och kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrågor och miljö samt energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia respektive Botswana. Jag utgår från att samarbetet kommer att utvidgas under det kommande året. Kostnaderna för insatserna täcks inom respektive myndighets ordinarie anslagspost. Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa kunna tas ur anslaget C 3. Andra biståndprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
BITS verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika fortsätter att öka. Jag har noterat att biståndet genom BITS till Latinamerika idag är nästan lika omfattande som biståndet genom SIDA. Även i Asien har BITS en stor verksamhet. BITS engagemang i Afrika är än så länge av mindre omfattning. BITS ambition att kontinuerligt utveckla nya kurser på områden som demokratifrämjande och miljö ser jag också som något mycket positivt. Vad gäller förstnämnda område uppmuntrar jag inbjudningar till länder i Afrika där demokratisering är på gång. Flera länder i Asien bör också komma ifråga. U-kreditverksamheten kommenterar jag i annan ordning.
SWEDECORP har under sitt första verksamhetsår inlett ett antal investeringsprojekt i Afrika vilka befinner sig i olika beredningsstadier. Investe-
ringsverksamheten i Asien och Latinamerika är än så länge mindre. SWE-
DECORP:s arbetssätt medför att det kan ta tid att bygga upp ett samarbete.
SAREC:s bilaterala forskningsverksamhet är koncentrerad till Afrika och till de länder där SIDA är verksamt. Samarbete bedrivs även i Latinamerika 106
och Asien men av mer begränsat slag. Inriktningen av SAREC:s arbete talar för att det bör råda ett nära samarbete mellan SIDA och SAREC. Bilaga 4
De svenska enskilda organisationernas verksamhet har under åren utvidgals med stöd av bidrag från SIDA. Det är den särskilda kompetens som finns inom folkrörelser och andra enskilda organisationer som har visat sig komma väl till pass i flera katastrofsituationer och i det mer långsiktigt inriktade utvecklingssamarbetet. Betydelsen av detta arbete kan inte nog understrykas. Jag vill särskilt välkomna det ökande samarbetet mellan FN-organ och enskilda organisationer. Det är min bestämda uppfattning att ett ännu närmare samarbete mellan dessa är nödvändigt i svåra och omfattande krissituationer som den i Somalia. Jag förutser att även Räddningsverket och Swedrelief kan komma att utnyttjas i högre grad av FN på samma sätt som nu sker i det forna Jugoslavien och i Somalia. Jag välkomnar ett sådant ökat internationellt åtagande från dessa organs sida.
Jag vill här också ta upp vad riksdagen gett regeringen tillkänna (bet. 1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223 och bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) om kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I prop. 1991/92:100 bil. 4s. 135 nämnde regeringen att samarbetet med det fransktalande Afrika har vidareutvecklats och att detta arbete kommer att fortsätta under de kommande åren. Det är främst bistånd genom BITS som här avses. Samarbetet med Tunisien är omfattande inom såväl u-kreditgivningen som det tekniska samarbetet. Också Marocko, som av regeringen godkänts för u-kreditgivning, mottar sedan år 1992 stöd genom det tekniska samarbetet på områdena miljö och arbetsmarknad. U-krediter och tekniskt samarbete har även beviljats Ghana. Detta sistnämnda land är visserligen inte fransktalande men en del av regionen Västafrika. Förutsättningarna för samarbete med Algeriet är inte desamma som tidigare på grund av den politiska utvecklingen. Sahelområdet fortsätter att plågas av svält och miljöförstöring. Sverige ger här stöd genom multilaterala organisationer. Svenskt bistånd går således till det fransktalande Afrika. Ett ökat framtida bistånd utesluts dock inte för min del. Av det skälet avser jag att initiera en regional studie under år 1993 för att se över förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.
Utredningar
Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts av möjligheterna att vidga det svenska biståndsamarbetet i Asien. Denna studies resultat behandlas under avsnittet Asien.
Som jag tidigare anfört avser jag tillsätta en särskild utredning för att undersöka möjligheterna av bistånd till politiska partier.
En utredning pågår om förutsättningar för att inrätta ett internationellt fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses föreligga i maj 1993. .
Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också 107
verkställts under året i enlighet med vad jag nämnde i förra årets budgetpro- — Prop. 1992/93:100 position. Översynen avslutar sitt arbete i januari (SOU 1993:1). Jag avser — Bilaga 4 att återkomma till den i en särproposition under våren.
Som komplement till denna utredning avser jag att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadministrationen. Jag redogör mer ingående för detta under avsnittet om administration av biståndet.
Bilateralt bistånd i förhållande till det totala biståndet Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda avser landramsmedel till de 19 samarbetsländerna i Afrika, Asien och Latinamerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid katastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer och särskilda miljöinsatser. Därutöver finns inom anslaget övrigt poster som särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal, vissa landprogramkostnader och information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Lanka gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 96 i förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Mocambique, Tanzania och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en relativt omfattande minskning.
Bistånd till Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt samarbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet, näringslivsbistånd genom SWEDECORP, Swedfund International AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det sammanlagda bilaterala biståndet utgör ca två tredjedelar av det totala svenska biståndet. Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra biståndsprogram till 1 804,5 miljoner kronor. I det följande kommer det bilaterala biståndet till Afrika, Asien och Latinamerika att beskrivas. Det är min avsikt att genom en sådan presentation ge en bredare inblick i det svenska biståndssamarbetet i olika länder. Därefter följer en beskrivning av icke landrelaterat bilateralt bistånd. I en särskild bilaga 4.2 redogörs det svenska biståndet för budgetåret 1991/92.
Landrelaterat bistånd
Afrika
Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar i riktning mot demokrati och från enpartistat och diktatur fortgår i flera afrikanska länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre spänningar. Ett exempel är Angola där de allmänna valen resulterat i nya strider. : Den politiska konflikten i landet är olöst. I Etiopien har i samband med att
regionala val genomförts ett parti avsagt sig fortsatt deltagande i samlingsre- — Prop. 1992/93:100
geringen. Men det finns länder där övergången skett fredligt som i Zambia. — Bilaga 4 I Mocambique har ctt fredsavtal ingåtts mellan Frelimo-regeringen och rebellrörelsen Renamo och allmänna val skall hållas inom ett år. I Sydafrika fortsätter samtalen mellan ANC och regeringen med förhoppningen om att en överenskommelse skall kunna nås om tillsättandet av en interimsregering under år 1993.
Övergången från krig till fred innebär för länder som Angola, Etiopien och Mocambique att tiotusentals soldater måste demobiliseras och hundratusentals flyktingar repatricras. FN och det internationella samfundet har en aktiv roll att spela i detta komplicerade arbete, som för regeringarna i dessa länder innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar och oftast i ett politiskt känsligt skede. Sverige har bidragit i detta arbete genom att ställa civilpolis till förfogande i Angola och med civilpolis och militära observatörer i Mocambique. Sverige medverkar också på olika sätt i valförberedelsearbetet.
Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på någon sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till ansvar och där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fattiga får det ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid på sig för att verka. Ett fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möjlighet att genomföra de nödvändiga förändringarna.
Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska omvälvningarna och i flera länder är det svårt att idag bedriva ett traditionellt biståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även inom landramarna. I Angola och också i Mocambique har det ansetts att samarbetsprogrammen bör ses över för att anpassas till en situation från krig till fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea Bissau bedömer jag bör ses över men då av effektivitetsskäl.
Det svenska biståndet till Afrika genomgår således en omprövning där målet är att kunna utforma ett bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder länderna emellan. Vidare anser jag att medelsramar skall fastställas efter vad som bedöms vara realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som föränderlig.
Södra Afrika
Det svenska utvecklingssamarbetet är i hög grad koncentrerat till
södra Afrika. Sju av programländerna finns där. Sammanlagt utbeta-
lades till denna region under budgetåret 1991/92 2 124 miljoner kro-
nor i gåvobistånd genom SIDA, SNEDECORP, BITS och SAREC.
Till detta belopp skall läggas det särskilda betalningsbalansstödet och
katastrofbistånd. Det innebär att ca 35 76 uv det svenska bilaterala ut-
vecklingssamarbetet sker i denna region.
Angola Angola befinner sig i ett skede mellan krig och fred. Fredsavtalen i maj 1991 Bilaga 4 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA innebar förhoppningar om ett slut på ett långvarigt inbördeskrig. En av FN övervakad process mot nationell försoning inleddes. Parlaments- och presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en -majoritet av rösterna. I presidentvalets första omgång fick MPLA:s ledare dos Santos en klar övervikt över UNITA-ledaren Savimbi men ingen egen majoritet. Enligt vallagen skall en andra omgång hållas men någon sådan har inte kunnat genomföras. Efter valen har säkerhetsläget kraftigt försämrats.
Freds- och demokratiprocessen har således varit kantad av svårigheter men likväl går det att påvisa positiva inslag. Författningen har omarbetats för att medge flerpartisystem. Det innebär att MPLA har upphört som statsbärande parti, att flera partier har kunnat bildas och att utrymmet för åsiktsfrihet vidgats. Genom de allmänna valen fick också angolanerna för första gången en möjlighet att välja sina företrädare. Även om det förekommit mindre felaktigheter och brister, är det allmänna slutomdömet att valen varit fria och hederliga.
Jämsides med fredsprocessen har Angolas regering vidtagit positiva steg för att komma tillrätta med en ekonomi i extrem obalans. Alltjämt väntar en genomgripande ekonomisk reformpolitik som när den genomförs kommer att ställa krav på både politisk vilja och kapacitet. I dagsläget är den angolanska förvaltningen svag och mottagarkapaciteten mycket dålig. En utveckling mot fred skulle också kunna innebära en revitalisering av det privata näringslivet. Förutsättningar finns då Angola är rikt på naturtillgångar. Utländska intressenter, inklusive svenska, har visat stort intresse för handel och investeringar förutsatt att politisk stabilitet kan nås.
Målet för det svenska biståndet är att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Biståndssamarbetet genom SIDA har hittills bedrivits under svåra omständigheter. Det finns en risk att det osäkra läget efter valen kan öka svårigheterna att bedriva ett mer långsiktigt samarbete. Framtidsutsikterna för en fredlig uppbyggnad av landet är hotade om inte den politiska konflikten bringas till en lösning.
Under det senaste året har betydande medel avsatts för katastrof- och återuppbyggnad i huvudsak genom samordnade insatser av FN. Sveriges sammanlagda bidrag till freds- och demokratiprocessen i Angola uppgår till omkring 200 miljoner kronor.
Det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt den politiska och eckonomiska utvecklingen i Angola. Skulle situationen fortsätta att förvärras menar jag att samarbetet än mer bör koncentreras till insatser av katastrofkaraktär och till områden där resultat även på kort sikt kan nås. Inleds däremot en period av nationell konsolidering och åtgärder vidtas i riktning mot en liberaliserad ekonomi, bör förutsättningarna för ett mer långsiktigt samarbete förbättras. Den betydande politiska osäkerheten ställer krav på stor flexibilitet i biståndet. Oberoende av vilket framtidsperspektiv som blir gällande anser jag det angeläget med en översyn av de långsiktiga programmen inom fiske, hälsa och telekommunikation. 110
Jag föreslår att 160 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom = Prop. 1992/93:100 SIDA och, beroende av händelseutveckling, medlen anvisas för utvecklings- — Bilaga 4 bistånd alternativt katastrofinsatser.
Botswana Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik. Den väl balanserade och marknadsanpassade ekonomiska politiken har lett till en självgenererande tillväxt. En fara är ekonomins ensidiga beroende av en råvara, diamanter. Landets strävan att diversifiera ekonomin genom satsning på privat tillverkningsindustri är lovvärd. Vår positiva syn på den förda ekonomiska politiken får inte undanskymma det faktum att betydande arbetslöshet och undersysselsättning existerar och att inkomstfördelningen är ojämn.Den snabba tillväxten har medfört att BNI per capita stigit till över USD 2 000, vilket placerar Botswana bland de högre medelinkomstländerna.
Den tradition Botswana har när det gäller demokrati och förverkligande av mänskliga rättigheter består. Inslag som korruption inom statsapparaten kan i och för sig inge farhågor för framtiden. Det förhållande att kritik tas upp och regeringen vidtar åtgärder för att rätta till missbruket får snarast ses som uttryck för att demokratin fungerar.
Botswanas ekonomiska beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots det stora beroendet har kunnat föra en fast politik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraftiga internationella stöd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för många andra länder i regionen är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.
Erfarenheterna från biståndssamarbetet är goda. Under de senaste åren har dock betydande reservationer uppstått inom det Jandramsbaserade biståndet genom SIDA. Dessa har uppkommit som cn följd av en alltför snabb koncentration av antalet sektorer och insatser inom landramen. Under året har mekanismer, som medför ett flexiblare och bättre utnyttjande av tillgängliga medel, upparbetats. I detta sammanhang vill jag understryka den vikt jag fäster vid att samarbetet med Botswana ges en bredare form. Det är glädjande att notera att det nya bredare samarbetet genom BITS och SWE- DECORP har fått en god start.
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade förändringarna i Sydafrika gör det nu motiverat att på sikt minska den del av biståndet som går genom SIDA och att öka andelen bistånd genom BITS och SWE- DECORP. En plan för en sådan omfördelning bör upprättas. Det är viktigt att övergången sker välplanerat och i samråd med Botswanas regering.
Med beaktande av ovan förda resonemang föreslår jag att 70 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Samarbetet genom BITS och SWEDECORP bör fortsätta att intensifieras och därför föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts härför under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
8 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Lesotho Det är glädjande att det lesothiska folket efter tjugotvå år av militärt styre Bilaga 4 skall få möjlighet att delta i fria allmänna val, vilka nu planeras äga rum i januari 1993. Den då nytillträdda regeringen har att ta itu med betydande svårigheter, särskilt inom det ekonomiska området men också på det politiska planet. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts med viss framgång men svåra strukturella förändringar återstår att genomföra. Landets närmast totala beroende av Sydafrika begränsar det ekonomiska manövreringsutrymmet. Sydafrikas ekonomiska tillbakagång slår också hårt mot Lesotho. De betydande sysselsättningsproblemen förvärras således av att migrantarbetarna i Sydafrika i ökad omfattning tvingas återvända hem vilket kan ge grogrund för social oro. Detta beroende har också som följd att den förändring som är förestående i Sydafrika blir avgörande för utvecklingen i Eesotho.
Det svenska biståndssamarbetet med Lesotho har syftat till att minska landets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inriktar sig på förbättrad markvård för att öka produktionsförmågan inom jordbruket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för att effektivisera förvaltningen. Genomförandetakten i ett par program har fördröjts av brist på kvalificerad lokal personal och av passivitet inom Iesothiska regeringen.
Beslut har fattats om att biståndskontoret i Maseru avvecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Lesotho står inför förändringar som förhoppningsvis innebär en mer handlingskraftig politisk styrning än tidigare under det militära styret. Det kommer att åligga denna nya regering att befästa demokratin och att förbättra mottagningskapaciteten genom en effektivare förvaltning. För Sverige som biståndsgivare är det nu särskilt viktigt att analysera hur vi i framtiden bäst kan bidra till landets utveckling. Jag kan emellertid redan nu förutse behov av att bistå landet för att minska den ökande arbetslösheten. Särskilda demokratiinsatser kan också bli aktuella. BITS som lämnat u-krediter till Lesotho har visat intresse för att utvidga samarbetet till att omfatta också tekniskt samarbete vilket jag finner glädjande.
Under budgetåret 1993/94 föreslår jag att 30 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. En översyn av biståndssamarbetet bör genomföras under året.
Mocambique Mocambiques regering ingick i september 1992 en fredsöverenskommelse med rebellrörelsen Renamo efter ett mer än tio år långt förödande inbördeskrig. Fredsavtalet stipulerar att de stridande trupperna skyndsamt skall demobiliseras och att fria val skall hållas under hösten 1993. Fredsavtalets genomförande förutsätter ett aktivt stöd från det internationella givarsamfundet under ledning av FN. Såväl militär demobilisering och repatriering av återvändande flyktingar som valförberedelser kräver omfattande bistånd för att kunna genomföras. De redan svåra omständigheterna förvärras av att
Mogambique är drabbat av den torkkatastrof som råder i stora delar av södra — Prop. 1992/93:100
Afrika. Övervägande delen av landets befolkning är beroende av livsmedels- Bilaga 4 bistånd och katastrofhjälp för sin försörjning.
Under dessa svåra omständigheter genomför Mocambique sedan sex år ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram med inriktning på marknadsekonomi. Omfattningen av de reformer som genomförts är tillfredsställande. Genomförandet av programmet har dock försvårats av en rad omständigheter som krig, torka och inte minst en bristande institutionell kapacitet. Det är det sistnämnda som är huvudorsaken till den korruption som har växt fram. Strukturanpassningsprogrammet gav under sina första tre år goda effekter, men tillväxten i ekonomin har under de senaste åren stannat av.
Sverige är den största bilaterala givaren i Mocambique. Sveriges bistånd till Mogambique har under de senaste åren kontinuerligt anpassats till den svåra krisen i landet. Denna anpassning pågår alltjämt och i ljuset av de stora förändringar som fredsöverenskommelsen innebär krävs ytterligare justeringar och ökad flexibilitet.
Under förutsättning att fredsöverenskommelsen respekteras kommer Mocambique att förvandlas från ett land i krig till ett land under återuppbyggnad. Behoven av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd kommer att vara mycket stora. Ca 4 miljoner flyktingar skall repatrieras från grannländerna. Försörjningsläget är prekärt. Det svenska biståndet genom SIDA är inriktat på fattigdomsbekämpning, institutionell uppbyggnad och stöd till det ekonomiska reformprogrammet. Denna inriktning bedöms vara relativt väl anpassad till att hantera de förändrade krav som freds- och återuppbyggnadsprocessen ställer. Inom fattigdomsbekämpning ger Sverige katastrofbistånd genom såväl det långsiktiga landprogrammerade biståndet som genom katastrofanslaget. Enskilda organisationer och FN-systemet används som kanaler. Sverige bör hålla en hög beredskap för fortsatta insatser på detta område.
I arbetet med att undsätta nödlidande och att återskapa landets självförsörjningskapacitet bör i största möjliga utsträckning Mogambiques egna institutioner och strukturer utnyttjas. För att detta skall vara möjligt måste Mocambiques egen adminstrativa kapacitet att planera, genomföra och följa upp utvecklingsinsatser stärkas betydligt. Det bör ske genom olika former av stöd till förvaltningen där utvecklingen av inhemsk kompetens prioriteras. En sådan inriktning förutsätter ökad uppföljning och kontroll av biståndsmedlens användning, bl.a. mot bakgrund av en tilltagande korruption inom förvaltningen och den statliga sektorn.
Som stöd till det ckonomiska reformprogrammet har utgått dels importstöd inom landramen, dels särskilt betalningsbalansstöd och särskilda skuldlättnadsåtgärder. Stödet till det ekonomiska reformprogrammet kommer i forsättningen att ske genom särskilt betalningsbalansstöd. Villkoren för att sådant stöd skall utgå kommer till övervägande del att överensstämma med de villkor som Världsbanken ställer för givande av sina ekonomiska återhämtningskrediter. Betalningsbalansstödet kommer att samordnas inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. Avsikten är att importstöd inom landramen efterhand skall upphöra. 113
Den mogambikiska fredsöverenskommelsen innebär en omfattande de- — Prop. 1992/93:100
mobilisering av soldater från såväl regeringssidan som från Renamosidan. — Bilaga 4 Parterna har kommit överens om skapandet av en ny armé som till numerären skall vara betydligt mindre än den nuvarande regeringsarmén. En påtaglig sänkning av de militärutgifter, som år 1989 utgjorde 10 26 av BNP, är att vänta.
Övergången från enpartistat till parlamentarisk demokrati inleddes på allvar med antagandet av den nya konstitutionen 1990. De allmänna val som planeras hållas under hösten 1993 kräver omfattande förberedelser. Sverige har deklarerat sin vilja att stödja denna process. Jag anser att beredskap bör hållas för insatser såväl före och under som efter det att val hållits.
Under 1992 har regeringen låtit göra en utredning om Sveriges utvecklingssamarbete med Mocambique (SOU 1992:124). Utredningens betänkande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter 1 en vidare krets.
Jag finner att Mogambiques ansträngningar att skapa en varaktig fred och parlamentarisk demokrati förtjänar stöd. Landets mycket svåra försörjningsläge, orsakat av det nu avslutade kriget och den omfattande torkan i regionen motiverar ett omfattande bistånd genom SIDA och genom multilaterala organ med inriktning på överlevnad och återuppbyggnad. Enskilda organisationer kommer i detta att ha viktiga uppgifter att fylla. Jag föreslår att 320 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver bör finnas beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd, demokratiinsatser, betalningsbalansstöd samt insatser för att utveckla näringslivet. Jag vill samtidigt betona vikten av flexibilitet i biståndet.
Namibia Alltsedan befrielserörelsen SWAPO, efter demokratiska val 1990, bildade det självständiga Namibias första regering har det förts en politik som syftat till nationell försoning. De nyligen väl genomförda lokala valen befäster demokratin, även om oppositionens allt större svårigheter och svagare ställning, inger farhågor för framtiden. Något oroande är också beskyllningarna om korruption inom statsapparaten. Jag noterar dock regeringens i Namibia aviserade avsikt att resolut ta itu med detta.
Den namibiska konstitutionen får ur mänskliga rättighets-synpunkt betecknas som föredömlig. Det har ansetts angeläget att kunskapen om konstitutionen förs ut till befolkningen. Svenskt bistånd används bl.a. för detta.
Landets ekonomiska politik syftar till att genom marknadsanpassning skapa en varaktig positiv tillväxteffekt. Betydande budgetdisciplin föreligger. Förhoppningar finns om att ett framtida demokratiskt styrt Sydafrika skall ge positiva ekonomiska effekter även för Namibia. Viss besvikelse över utvecklingstakten finns dock bland många namibier som hyste stora förväntningar på vad befrielsen skulle innebära i form av snabba och konkreta förbättringar. Kraven på snabbare reformtakt växer sig således allt starkare mot bakgrund av den höga arbetslösheten och den utbredda torkan.
För att kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk utveckling spelar det internationelta biständet en vik- 114
tig roll. Samtidigt är det angeläget att inte Namibia hamnar i ett biståndsbe- — Prop. 1992/93:100
roende. Sverige utgör en av de största biståndsgivarna till Jandet. Stöd ges till Bilaga 4 undervisning, kommunikationer och förvaltning. De första samarbetsårens låga utbetalningstakt tycks ha överkommits och biståndssamarbetet genom SIDA verkar vara på rätt väg. Namibia tillhör den krets av länder som har förutsättningar för och bör komma i åtnjutande av ett bredare samarbete. Härvidlag finner jag det glädjande att ett sådant samarbete genom BITS och SWEDECORP har kommit igång väl.
Jag föreslår att 90 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. BITS och SNEDECORP bör fortsätta vidga sitt samarbete med Namibia och jag föreslår att 5 miljoner kronor avsätts för detta under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Zambia Efter arton år av enpartistyre, återinfördes år 1991 flerpartisystem, och i oktober samma år president- och parlamentsval. Valen, som genomfördes på ett fredligt och värdigt sätt, resulterade i en jordskredsseger för det största oppositionspartict, MMD, och dess Iedarce Frederick Chiluba. Parlamentsvalen följdes i november 1992 av kommunalval, i vilka MMD fick en överväldigande majoritet. Det låga valdeltagandet (ca 1096 av de röstberättigade) ger dock anledning till eftertanke.
Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är relativt gott. Övergången till flerpartisystem har inneburit en större öppenhet och ett ökat utrymme för kritik av regeringen än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt att helt släppa kontrollen och exempelvis tillåta total press- och mötesfrihet. Regeringen har aviserat att militärutgifterna, som uppgår till ca 3,2 70 av BNP, skall sänkas mot bakgrund av den minskade säkerhetspolitiska spänningen i regionen.
Svenskt demokratistöd har spelat en viktig roll i demokratiscringsprocessen. Stöd har bl.a. givits till valövervakning, utbildning och materiel inför parlaments- och lokalvalen samt till insatser för att främja oberoende massmedia. Ett fortsatt stöd på demokrati- och mänskliga rättighets-området är motiverat för att befästa och fördjupa demokratin.
De ekonomiska reformer som påbörjades år 1990 har under den nya regeringen intensifierats. Omfattande avregleringar har genomförts. Det makroekonomiska resultatet av reformerna har varit blandat. Zambia har drabbats hårt av torkan i regionen, vilket är en viktig förklaring till att de uppställda målen för år 1992 inte har uppnåtts. Men även politiska avvikelser från rcformkursen har skett. Behovet av fortsatt stabilisering och reformering av den zambiska ekonomin mot ökad marknadsorientering bedöms vara avgörande för att lösa landets ekonomiska kris.
Zambias regering har med betydande engagemang aviserat fortsatta stabiliseringsåtgärder och strukturella reformer avseende privatisering, rationali-
seringar inom statsförvaltningen samt på skatte- och tullområdet. Genom-
förandet av de marknadsekonomiska reformerna äventyras emellertid av det faktum att Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder i förhållande till folkmängd och BNP. De stora skuldtjänstbetalningarna samt den ökade 115
livsmedelsimporten innebär att efterfrågan på utländsk valuta vida överstiger tillgången. Bilaga 4
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att ett fortsatt omfattande valutastöd är nödvändigt för att bistå Zambia att fullfölja det ekonomiska reformprogrammet mot marknadsekonomi. Importstödet bidrar aktivt till framväxten av en privat sektor i landet, eftersom valutan fördelas enligt ett marknadsbaserat fördelningssystem. Villkoret för ett fortsatt omfattande valutastöd är dock att Zambia fullföljer sitt ekonomiska reformprogram såsom överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Härutöver är det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och stöd till centralbanken av betydelse för den ekonomiska reformprocessen.
Förutom det direkta stödet till politiska och ckonomiska reformer anser jag att den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Utvecklingen av jordbrukssektorn är central för att uppnå en önskvärd diversifiering av den zambiska ekonomin. Det framtida jordbruksstödet skall anpassas till de nya förhållandena med liberaliserad prissättning och distribution. SIDA:s stöd till undervisnings- och hälsosektorn fyller en viktig funktion som skydd för de svagaste grupperna under strukturanpassningsprocessen. Genomförandet av sektorstöden har emellertid försvårats av brister i den zambiska administrationen. Dock utgörs en stor del av hälsostödet av ett kostnadseffektivt basläkemedelsprogram som fått till resultat att svenskt stöd tryggar läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler.
Småindustristödet, som administreras av SNEDECORP scdan ett år tillbaka, har resulterat i att tekniskt kunnande överförts från svenska till zambiska företag. Detta stöd bör utvidgas under innevarande år.
Jag föreslår att 255 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver finns beredskap för särskilda skuldlättnadsåtgärder.
Zimbabwe Zimbabwe genomgår för närvarande sin svåraste ekonomiska och politiska kris sedan självständigheten 1980. Torkan, som drabbat hela södra Afrika, kommer ovanpå de sociala påfrestningarna i spåren av det ekonomiska reformprogram som Zimbabwe genomför med stöd av Världsbanken. Zimbabwc, som normalt är något av södra Afrikas kornbod, har p.g.a. torka tvingats importera basfödan majs. Eftersom en stor del av den utländska valutan har använts till denna import har följden blivit att utvecklingen av det marknadsbascerade systemet med öppna importlicenser stannat av.
Tonvikten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan kostnaderna för den offentliga förvaltningen, inkl. militärutgifterna, skärs ned. Militärutgifterna, som år 1991 utgjorde knappt 8 46 av BNP, kan komma att skäras ned ytterligare som en följd av det glädjande beskedet om fredsavtal i Mogambique. Zimbabwiska soldater har i många år bevakat den viktiga transportleden genom Beirakorridoren i Mocambique.
Zimbabwes regering ställs inför stora problem som en följd av torkan och de sociala oroligheter som reformprogrammet har lett till. Förslaget att införa en enpartistat har strukits från dagordningen. I praktiken har dock rege- 116
ringspartiet ZANU(PF) knappast någon opposition. Kandidater från oppo- = Prop. 1992/93:100 sitionen och oberoende kandidater fick omkring 20 20 av rösterna i parla- = Bilaga 4 mentsvalet år 1990. Systemet med enmansvalkretsar gör dock att endast tre av 150 parlamentsledamöter tillhör ett annat parti än regeringspartiet. Det 25 år gamla undantagstillståndet har hävts. Rättsäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men det finns fortfarande brister.
Sveriges bistånd genom SIDA har sedan självständigheten en social profil och riktas till landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med det biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kärna. Syftet är att nå de mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Biståndet har gradvis anpassats till strukturanpassningsprogrammen. Importstödet är i huvudsak inriktat på att stödja det marknadsbaserade systemet för tilldelning av valuta. Stödet inom de olika sektorerna ligger också i linje med strukturanpassningsprogrammet. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till att fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården tack vare stöd från bl.a. Sverige. Zimbabwes statistikmyndighet har nu nått så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av en statistikenhet i grannlandet Namibia.
Utanför landramen utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia och miljövårdskurser. I Zimbabwe arbetar ett tjugotal enskilda svenska organisationer. Flera av dem har volontärer på plats. Zimbabwe får dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser genom SADC (Southern African Development Community) på framförallt transport- och teleområdet. Gåvobiståndet via SIDA kompletteras med stöd för utveckling av infrastruktur och näringslivet genom att BITS och SWNEDECORP är verksamma i landet. SAREC stödjer bl.a. ett regionalt nätverk av energiforskare.
Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblemen kommer att bli ödesfrågor, inte bara för Zimbabwe, utan för hela regionen. Därför blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare. Framväxten av en konkurrenskraftig privat sektor bör också främjas genom stöd till strukturanpassningsprogrammet. Näringslivets begränsade roll är en stötesten på vägen mot ett fördjupat regionalt samarbete. Zimbabwe tillhör den grupp av programländer som har förutsättningar att utveckla ett bredare samarbete med Sverige genom BITS och SNEDECORP. Jag utgår från att möjligheterna till detta utnyttjas. Därutöver bör särskilt demokratiseringsprocessen, t.ex. utvecklingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rättigheterna stödjas.
Jag föreslår att 195 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Särskilda skuldlättnadsåtgärder kan bli aktueHa under budgetåret, liksom katastrofbistånd. BITS och SNEDECORP bör fortsätta att utöka sitt samarbete med Zimbabwe. För detta ändamål föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
Sydafrika
Bilaga 4
Utvecklingen i Sydafrika mot demokrati är av historisk betydelse och påverkar hela regionen inte bara politiskt utan även i ekonomisk mening. Arbetslösheten och undersysselsättning kommer att bli ett alltmer dominerande problem såväl i Sydafrika som i grannländerna. Trots att Sydafrika i många avseenden är ett rikt land är fattigdomen mycket utbredd, och den ekono-
miska tillbakagången i Sydafrika slår hårdast mot de mest sårbara i samhäl-
let. Vi ser också under vilka svåra betingelser som den politiska reformprocessen sker.
Det förödande våldet i landet har inneburit svåra påfrestningar. Likafullt förefaller det nu finnas skäl till viss optimism. Regeringen och ANC har i början av december hållit bilaterala samtal. En tidsplan för den fortsatta processen lades dessförinnan fram av regeringen med sikte på val våren 1994. Även som ANC förordar val hösten 1993, inte minst med hänsyn till den allt allvarligare krisen i landet, förefaller skillnaderna mellan de båda parterna vara begränsade. Förhoppningen är därför att möjligheterna till en snar kompromiss som också kan vinna stöd av andra partier i Sydafrika skall visa sig goda. En annan ljuspunkt utgörs av närvaron av internationella observatörer och experter som sedan sommaren verkar i Sydafrika.
Sverige har alltsedan 1970-talets början gett finansiellt stöd, som syftat till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika, över anslagsposten humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska och internationella enskilda organisationer kanaliserats till offer för och motståndare till apartheidpolitiken. Detta humanitära bistånd ingår sedan budgetåret 1992/93 i anslagsposten ”Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd” och uppgår till 275 miljoner kronor.
Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra komponenter utgörs av rättshjälp samt mediastöd. Under de senaste åren har insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsearbete inför förhandlingarna om införandet av demokrati i Sydafrika. Dessa insatser, som direkt främjar demokrati och mänskliga rättigheter är angelägna.
Vissa insatser inom det humanitära biståndet till södra Afrika har mer haft karaktären av medverkan till att förbättra levnadsvillkor för människor som drabbats av apartheidpolitikens konsekvenser. Dessa insatser kan uppdelas i följande huvudkategorier: —- Undervisning. Stipendier och stöd till svarta utbildningsorganisationer
har länge utgjort den största komponenten inom det humanitära bistån-
det till södra Afrika. —- Socialt stöd. Detta innefattar insatser inom främst hälsoområdet, miljö-
frågor, repatriering, kvinnofrågor, social rådgivning och daghem/försko-
lor. - Kultur. I en ökad omfattning ges stöd till olika kulturaktiviteter i en vid
bemärkelse.
I det pågående landprofilarbetet för Sydafrika har förslag lagts fram om ett bredare utvecklingssamarbete med Sydafrika när väl demokratin segrat och en väl fungerande rättsstat börjat utvecklas. En del av ett sådant utveck- 118
lingssamarbete skulle utgöras av ett biståndspaket som bl.a. omfattade ovan — Prop. 1992/93:100 angivna insatsområden men även andra som kan ge ökade sysselsättnings- — Bilaga 4 möjligheter. Dessa insatser bör beredas av SIDA. Aven för BITS och SWE- DECORP förutses möjligheter att finna samarbetsprojekt av intresse i Sydafrika. På forskningsområdet, där SAREC är verksamt, torde också finnas intressanta öppningar med de mer framstegsvänliga universiteten. Jag vill också påpeka att många insatser bör kunna genomföras av enskilda organisationer varvid dessa kan finansieras över anslagsposten ”Bistånd genom folkrörelser och vissa andra organisationer”. Övriga insatser bör beredas av SIDA. Jag förutser således ett bredare biståndssamarbete med ett demokratiskt Sydafrika.
Jag föreslår att 240 miljoner kronor ur anslagsposten ”Demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd” avsätts för olika biståndsin-
satser i Sydafrika.
Regionala insatser i Afrika Sverige har alltsedan det regionala samarbetet i södra Afrika inleddes genom bildandet av SADCC (Southern African Development Coordination Conference) givit detta ett betydande stöd. Biståndet har syftat till att medverka till regionala förbättringar främst inom transport och kommunikation. Stödet skall ses som en bekräftelse på den svenska uppfattningen om behovet av regionalt samarbete. Utan sådant samarbete skulle utvecklingen i södra Afrika vara mindre framgångsrik. Men samarbetet står inför betydande och avgörande förändringar i samband med demokratiseringen i Sydafrika. Strävan inom regionen är nu att i stället för att isolera Sydafrika på bästa möjliga sätt integrera Sydafrika i regionen den dag apartheid har avskaffats.
Den förändring av samarbetet som beslutades 1 augusti 1992 om att utveckla samarbetet från mer löslig samverkan, SADCC, till mer av en gemensam marknad, SADC, är ett steg i denna riktning. Men alltjämt kvarstår betydande frågetecken, bl.a. förhållandet till andra regionala samarbetsformer, främst handelsorganisationen PTA.
För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetets framtid. Den viktigaste och mest omfattande av dessa genomförs i regi av Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och finansieras av Sverige tillsammans med Danmark, Finland och Norge. Även om det är alltför tidigt att dra mer långtgående slutsatser kan jag förutse att det regionala biståndet framöver bör syfta till att skapa förutsättningar för tillväxt och balanserad, utjämnande utveckling. Även stöd till andra samarbetsformer än SADC kan komma att prövas. Vidare bör det svenska stödet inriktas mot sektorer som har goda förutsättningar att ge konkreta bidrag till den regionala utvecklingen.
Budgetåret 1993/94 bör, enligt min åsikt, ägnas åt att avvakta förändringarna och utvecklingen inom Sydafrika, SADC och regionen i övrigt samtidigt som vi planerar det regionala biståndets framtida utformning. Detta motiverar en viss neddragning av bidraget. Denna reducering kan avklaras genom viss tidsförskjutning för vissa aktuella projekt. Satsning på upprustning, 119
drift och underhåll bör vidmakthållas. Begränsade nyinvesteringar till viktiga projekt skall inte uteslutas. Bilaga 4
Fördelningen av biståndet mellan länderna är ojämn. Tre länder, Mogambique, Tanzania och Zambia har erhållit mer än två tredjedelar av bidragen. En bättre balans måste eftersträvas.
Jag finner alltjämt det s.k. Norden/SADCC initiativet intressant. Denna samverkansform, som sköts av SVEDECORP, har dock haft betydande svårigheter att ge konkreta resultat. Förutsättningarna kan komma att förbättras som en följd av den ökande marknadsanpassningen i många av SADC:s stater och om/när Sydafrika integreras i samarbetet. Det privata näringslivet och andra icke statliga aktörer bör involveras mer och beredas möjlighet att driva initiativet vidare.
Inom denna anslagspost finansieras även annat regionalt samarbete i Afrika, främst stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och till samarbete på Afrikas horn (IGADD). Under budgetåret 1992/93 avsattes 25 miljoner kronor för dessa insatser. Betydande eftersläpningar har uppstått, varför någon påspädning nu inte är aktuell. Utrymme finns dessutom för vissa intressanta regionala initiativ, som exempelvis Global Coalition for Africa.
Jag föreslår en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till 130 miljoner kronor.
Östra Afrika De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya kommer allmänna val att hållas under slutet av december 1992 och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. Uganda strävar efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar på en stagnerad ckonomi men det öppnare politiska klimat som inträtt under år 1992 kan förhoppningsvis innebära att ekonomin revitaliseras. Tanzanias ekonomiska utveckling fortsätter att hindras av en tung byråkrati och reformsträvandena går långsamt. Det får effekt för biståndet. Även biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stammotsättningarna med flyktingskaror som följd även om klara förbättringar har skett i det senare landet. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SNEDECOREP till regionen under budgetåret 1991/92 uppgick till 1 144miljoner kronor inkl. betalningsbalansstöd men exkl. katastrofbistånd.
Bilaga 4 Beslutet att avskaffa enpartiväsendet ledde till att Kenya under år 1992 kom att präglas av partipolitisk tävlan mellan det regerande partiet KANU och olika oppositionspartier. Allmänna val avses äga rum under slutet av december. På det ekonomiska planet vidtog regeringen åtgärder för att vända ett växande budgetunderskott och åter komma igång med ett delvis avstannat reformprogram. Marknadsekonomi utvecklas och regeringens utvecklingspolitik har en tydlig landsbygdsprofil.
Läget vad beträffar mänskliga rättigheter förbättrades under år 1992 och personer, vilka hållits fängslade på politiska grunder, frigavs. En parlamentarisk utredning gav däremot stöd åt misstankar om att officiell sanktion givits åt de våldsamma sammanstötningar som ägde rum i delar av landet.
De under år 1992 överlag positiva förändringarna på såväl det ekonomiska som politiska planet skall ses i ljuset av den vid Världsbankens givarmöte i november 1991 uttryckta misstron mot landets utvecklingspolitik.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Bristfälliga mekanismer för insyn och offentligt ansvarstagande har emellertid bildat grogrund för korruption. Det finns anledning att belysa i vad mån biståndet kan ha förstärkt en kultur där politiska lojaliteter belönas med offentliga investeringar.
Konflikten i Somalia har lett till stora flyktingströmmar. Omkring 400 000 somalier har tagit sin tillflykt till östra Kenya. Tillsammans med torkan utgör dessa en extra social och ekonomisk börda på landet.
Biståndet genom SIDA sammanfaller väl med Kenyas egna satsningar på landsbygdsutveckling. Ett miljö- och markvårdsprogram har uppvisat goda resultat, påverkat landets egen politik och bidragit till att hejda markförstöring. Avtal om stöd till en landsbygdsutvecklingsfond sades upp sedan missbruk av medel påvisats. Fonden erhöll utländsk finansiering från Sverige och Danmark.
Mot bakgrund av de positiva förändringar som ägt rum i Kenya under år 1992, är det min uppfattning att förutsättningarna förbättrats för fortsatta biståndsinsatser. Stöd till skuldlättnadsåtgärder bör övervägas när allmänna och korrekta val hållits och under förutsättning av fortsatt reformpolitik. Projektbiståndets inverkan på förvaltning och biståndstormens utvecklingseffekter bör kritiskt belysas. Möjligheten av att övergå till sektorstöd bör prövas och i så fall knytas till reformer inom förvaltning.
Jag föreslår att 105 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Jag ser inga hinder mot att BITS håller beredskap för u-krediter förutsatt att villkor för kreditvärdighet är uppfyllda samt att Swedfund fortsätter bereda riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Inom ramen för BITS kan tekniskt samarbete och deltagande vid internationella kurser bli aktuella. SAREC:s stöd till forskningsprogram förutses fortsätta. Likaså kommer bidrag att fortsätta utgå till de enskilda svenska organisationer vilka är verksamma i Kenya.
Tanzania Det ckonomiska strukturanpassningsprogram, som Tanzania genomför sedan år 1986, fortgår men i långsamt tempo. Positivt är att tillväxttakten har 121
ökat sedan reformerna inleddes, men den ligger fortfarande endast något — Prop. 1992/93:100 över befolkningstillväxten. Den rådande bristen på energi kan hota tillväxt- Bilaga 4 takten. Ett antal reformer har genomförts för att minska obalanserna i ekonomin. Utrikes- och inrikeshandeln har liberaliserats och priskontrollen på de flesta varor har upphört. Under år 1992 har framsteg gjorts främst vad gäller liberalisering av växelkurssystemet och valutahandeln. Reformering av den finansiella sektorn har inletts genom att utländska banker nu tillåts att etablera sig i landet. På andra områden går reformerna betydligt långsammare och reformbehoven är fortfarande mycket stora. Det gäller främst den nödvändiga omstrukturering inklusive privatisering av de många ineffektiva statliga företagen. Statsförvaltningens svaga kapacitet försvårar reformprocessen.
En politisk reformprocess har inletts. I maj 1992 undanröjde parlamentet de konstitutionella hindren för ett flerpartisystem. Detta skedde efter att den särskilda kommission, som tillsattes under år 1991 för att utreda frågan, rekommenderat att regeringspartiets monopolställning skulle upphöra. Ett antal partier har registrerat sig. Det är dock ännu oklart när de första fria valen kommer att hållas. Tidpunkten för ordinarie parlamentsval är satt till år 1995.
Generellt är respekten för mänskliga rättigheter god. Rapporter om missförhållanden förekommer dock, främst från polishäkten. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till tals har ökat under det gångna året och debatten i massmedia har blivit friare.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som kännetecknar fattiga länder i ekonomisk kris. Den administrativa mottagarkapaciteten är mycket svag. Tanzania är dessutom mycket biståndsberoende. Mångfalden av givare och projekt har gjort att biståndet är svårt att samordna och utnyttja effektivt. Biståndet har dessutom varit dåligt inordnat i den tanzaniska statsbudgeten, vilket försvårar samordning och överblick. Vissa framsteg har dock gjorts vad gäller ökad samordning av det sammanlagda biståndet och ett ökat tanzaniskt ansvar för denna.
Det är angeläget att det svenska biståndet fortsätter sin inriktning på att stödja den pågående politiska och ekonomiska reformprocessen. För att stödja övergången till marknadsekonomi är det importstöd som givits av stor vikt. Importstödet syftar till att möjliggöra den import som är nödvändig för ekonomisk tillväxt. Importstödet kanaliseras nu helt genom det marknadsbaserade OGL-systemet. Landets betungande skuldbörda kräver också olika typer av skuldlättnadsåtgärder.
Samtidigt med detta vill jag peka på det betydelsefulla i att dialogen med Tanzania om behovet av nya ekonomiska och politiska reformer fortsätter med betoning på ökad effektivitet. Reformtakten måste öka och konkreta åtgärder vidtas från regeringens sida vad gäller reformer av statsförvaltningen och omstrukturering och privatisering av statliga företag. Jag välkomnar att en viss rörelse i den riktningen nu börjar ske.
Utöver det direkta biståndet för strukturanpassning och demokrati anser jag alt stöd främst bör utgå till de sociala sektorerna och till infrastruktur. Dessa sektorer har särskilt drabbats av den ckonomiska krisen.
Jag föreslår att 445 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom 122
SIDA. Därutöver är det av stor vikt att biståndet under landramen komplet- — Prop. 1992/93:100
teras med såväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för att främja — Bilaga 4 en demokratisk utveckling. BITS och SNEDECORP bör undersöka hur deras samarbete med Tanzania skulle kunna ökas. Enskilda organisationers verksamheter bör få fortsatt stöd.
Uganda Uganda har alltsedan år 1987 bedrivit en ekonomisk reformpolitik med syfte att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfall som följde i spåren av tidigare års inbördeskrig. Regeringen har, trots påfrestningar, i det stora hela hållit fast vid reformpolitiken och vidtagit en rad åtgärder för att liberalisera ckonomin. Det överskuggande problemet utgörs av en betungande skuldtjänst i huvudsak riktad till Bretton Wood-institutionerna. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutareserv. Skuldtjänsten översteg under år 1992 de totala exportinkomsterna.
Ugandas regering har sin förankring i den tidigare nationella motståndsrörelsen, som inom sig rymmer företrädare för olika partiriktningar. Partipolitisk verksamhet är dock ännu inte tillåten. Ett författningsarbete pågår som bland annat förväntas behandla frågan om införande av flerpartisystem. En relativt öppen politisk debatt förekommer.
Läget vad avser mänskliga rättigheter har föranlett kritik från internationella medborgarrättsgrupper. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer fängslade utan rättslig prövning. Myndigheterna har varit långsamma med att utreda och offentliggöra sina rön vad avser anklagelser om övergrepp förövade av armén i de nordöstra delarna av landet. Att döma av rapporter synes dessa övergrepp ha minskat i omfattning delvis beroende på att konflikten med rebellgruppper avtagit. Det finns dock anledning att fortsätta bevakningen av läget för mänskliga rättigheter.
Statsbudgeten utgör en relativt liten andel av landets BNP. Förvaltningen är svag och medel avsatta för sociala insatser utnyttjas inte till fullo. Militärutgifterna utgör en ansenlig del av budgeten men nedskärningar har på sistone företagits. Från svensk sida har bidrag lämnats till ett program för demobilisering av soldater.
Det svenska biståndssamarbetet med Uganda syftar till att stödja landets ekonomiska reformpolitik, att bidra till en förbättrad rättssäkerhet och att grundläggande sociala behov kan tillgodoses.
Jag anser att ett fortsatt samarbete med Uganda är motiverat med hänsyn till behoven och till landets marknadsorienterade utvecklingspolitik. På miljöns område är landstudien inom ramen för konventionen från Rio-konferensen av stor betydelse för landets utveckling. I fråga om mänskliga rättigheter menar jag att en uppriktig dialog och praktiskt samarbete är den kombination med vilken Sverige bäst kan stödja en positiv utveckling i Uganda. Sveriges uppfattning om pluralism och flerpartisystem bör åter klargöras för Ugandas regering.
Jag välkomnar den översyn som SIDA företagit av det hittillsvarande biståndet och anser det angeläget att vi inom ramen för det framtida samarbetet når fråm till väl sammanhållna biståndsinsatser. Dessa insatser bör äter- 123
spegla de frågor som givits utrymme för i biståndsdialogen. Ett fortsatt sam- — Prop. 1992/93:100
arbete med internationella organ förutses. Jag förutser också fortsatta bidrag Bilaga 4 till stöd för minskning av Ugandas skuldproblem givet att reformpolitiken vidmakthålls och att respekten för de mänskliga rättigheterna förbättras. Regeringen har på BITS förslag godkänt krediter som är förmånligare än normalt för att Sverige skall kunna bistå i ett större kraftförsörjningsprojekt i Uganda.
Jag föreslår att 85 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA.
Afrikas horn Inbördeskrig och allmän instabilitet har med varierande intensitet under de sista åren underminerat möjligheterna för ekonomisk tillväxt i Afrikas horn. Slutet på kriget i Etiopien ger dock förhoppningar om en lugnare framtid även om tecken finns på ökande motsättningar mellan olika folk och regioner. I Eritrea råder lugn och processen mot självständighet fortgår som planerat. I Sudan utgör regeringens hårda fundamentalistiska hållning ett allvarligt hinder för hjälparbetet. Rapporter finns om stor nöd i de södra delarna men av säkerhetsskäl har det mesta hjälparbetet avbrutits. Somalia är ott särfall. Där råder total laglöshet och anarki efter president Siad Barres fall för ca två år sedan. Landet saknar regering och fungerande administration. Klanstrid i kombination med torka ligger till grund för den allvarliga svältkatastrofen och endast genom massiva hjälpinsatser från Internationella Röda Kors-kommittén och FN har massdöd undvikits. Den svenska hjälpen har huvudsakligen förmedlats genom dessa organisationer. I början av december påbörjade FN och USA cen operation för att rädda Somalias svältande befolkning. Sverige kommer att ingå i operationen med en sjukvårdsenhet. Jag ser framför mig, ett fortsatt intensivt hjälparbete för att lindra den värsta nöden men också som stöd för de människor som kan återvandra till sina hembyar. Sverige ger också ett bidrag till försoningsprocessen genom att stödja Liv och Fredsinstitutets arbete. Sammanlagt utbetalades under budgetåret 1991/92 292 miljoner kronor genom BITS, SAREC, SIDA och SWE- DECORP.
Etiopien Etiopien är inne i en fas av stora politiska och ckonomiska förändringar. En övergångsregering under ledning av president Meles Zenawi har bildats efter Mengisturegimens fall i maj 1991. Den styr landet fram till dess att nationella val, vilka planeras äga rum år 1993, har genomförts. En utveckling mot regionala styrelseformer baserade på folkgrupper och etnisk bakgrund pågår. Det är oklart vilket förhållande de regionala organen kommer att ha till centralmakten. Regionala val hölls i början av sommaren 1992 under slit- 124
ningar partierna emellan. Det partisammansatta beslutande nationella rådet — Prop. 1992/93:100 har splittrats. Trots dessa avhopp fortskrider förberedelserna för allmänna = Bilaga 4 val.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter Mengistus fall men är inte tillfredsställande. Ett antal personer fortsätter att hållas häktade utan besked om rättslig prövning. Rapporter om strider mellan folkslag förekommer. Den nationella stadga, som tills vidare ligger till grund för landets styre, inkorporerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Regeringen har också skrivit under FN:s barnkonvention.
Tillsammans med Världsbanken har övergångsregeringen utarbetat ett strukturanpassningsprogram med en omfattande reformering av ekonomin som innebär marknadsanpassning och privatisering. Ett krisprogram under Världsbankens ledning har därutöver inletts. Bristen på utländsk valuta är akut, och utan ett omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång. I oktober devalverades valutan efter kraftiga påtryckningar från givarna.
Under övergångsperioden fram till valen kommer det svenska biståndet genom SIDA att successivt ses över och koncentreras till insatser som har direkt betydelse för det långsiktiga utvecklingsarbetet. Det ska fokuseras på hushållning av naturresurser på landsbygden, miljö- och markvård, sociala förbättringar vad gäller undervisning, mödravård och befolkningsfrågor. En tredjedel av landramen har använts till katastrof- och återuppbyggnadsstöd
Trots svårigheterna att bedriva bistånd i Etiopien har flera av programmen uppvisat positiva resultat. Mottagningskapaciteten har varit hygglig. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till att ca en tredjedel av de etiopiska barnen går i primärskolan och att flera tusen skolor har byggts. Landsbygdens hälsovårdscentraler har fått utrustning för enkel mödra- och barnahälsovård. Utbildade tekniker inom skogsprogrammet förväntas få en nyckelroll i skogspolitiken. En femtedel av befolkningen i de östra regionerna har fått tjänligt dricksvatten.
Övergångsregeringens tydliga vilja att utveckla landet i demokratisk riktning innebär att det långvariga samarbetet har kommit in i ett nytt och positivt skede. Jag anser att man bör ta fasta på de signaler till förändring som finns. Samtidigt måste vi noga följa demokratiseringsprocessen. Det finns oroande tecken på att respekten för de mänskliga rättigheterna fortfarande brister och att häktningar utan rättegång förekommer.
Biståndet bör dessutom inriktas på att stärka den demokratiska processen, särskilt framväxten av en rättsstat, och respekten för de mänskliga rättigheterna. De ekonomiska reformerna bör uppmuntras. Den ökade politiska stabiliteten innebär att cn ökad andel av biståndet kan gå över från rena katastrofinsatser till långsiktiga utvecklingsprogram. Behovet av katastrofhjälp kommer dock att vara fortsatt stort med tanke på den stora gruppen internflyktingar, flyktingar från inbördeskrigen i grannländerna och torkan. Stora insatser krävs för att motverka avskogning, jorderosion och markförstöring för att säkra en framtida jordbruksproduktion. Eftersom Etiopien är ett av världens fattigaste länder måste stora resurser till för att få igång en bärkraftig ekonomisk utveckling. Ett betydande stöd bör också ges för återuppbyggnad av landet. Befolkningsfrågorna bör vara ett prioriterat område. Det är 1 no in
viktigt att ta hänsyn till sambandet mellan en växande befolkning och den — Prop. 1992/93:100 ekonomiska och sociala utvecklingen. FN kan spela en viktig roll när det gäl- — Bilaga 4 ler att samordna det internationella biståndet.
För närvarande beviljar inte BITS u-krediter till Etiopien men ett undantag gjordes under budgetåret i form av ett beslut om en delfinansiering av sockerbruket i Fincha. Kombinationskrediten är på 68,6 miljoner kronor varav 38 miljoner kronor i gåvobistånd, vilket är en högre andel än vanligt.
Med hänsyn till det ovanstående föreslår jag att en medelsram på 130 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Beredskap för katastrofinsatser bör finnas.
I Eritrea har förberedelser inletts för den folkomröstning som skall äga rum under år 1993 och som kommer att avgöra landets formella status i relation till Etiopien. I avvaktan på detta beslut ges svenskt bistånd till Eritrea via internationella och svenska enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 planeras insatser om ca 50 miljoner kronor i form av katastrof- och återuppbyggnadsinsatser och i form av stöd till energisektorn. Ett framtida bistånd till Eritrea är under beredning. Även för budgetåret 1993/94 föreslås biståndet finansieras över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Västra Afrika Västra Afrika består av ett stort antal sinsemellan snabbt varierande länder med Nigeria som det största landet i Afrika sett till folkmängden. Under år 1992 fortgick här som i övriga Afrika en politisk förändringsprocess men under något stillsammare former. Tillväxten i ekonomin var för det oljerika Nigeria och för Ghana relativt god. För andra länder som Elfenbenskusten och Sahelländerna har låga råvarupriser och svagheter i den inhemska ekonomiska politiken inneburit lägre tillväxttal i ekonomin. Ökenspridning och markförstöring har blivit stora problem. Regionala integrationssträvanden fortgår bl.a. med stöd av Världsbanken. Guinea-Bissau och Kap Verde, är samarbetsländer och mottar ett relativt omfattande bistånd från SIDA. BITS har viss verksamhet i regionen. Det sammanlagda biståndet till regionen västra Afrika uppgick budgetåret 1991/92 till 23 miljoner kronor.
Guinea Bissau Under år 1992 har den demokratiska utvecklingen tagit ytterligare steg Bilaga 4 framåt i Guinea Bissau. I enlighet med de ändringar i konstitutionen som genomfördes i maj 1991, har nu grunden lagts för införandet av ett flerpartisystem. Ett tiotal partier har bildats. Den politiska debatten har intensifierats tack vare införandet av ett antal nya lagar på informationsområdet. Valen till parlament och presidentämbetet har skjutits upp, och väntas nu äga rum under senvåren 1993. De allmänna fri- och rättigheterna har förstärkts och respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste åren.
Den ekonomiska utvecklingen i Guinea Bissau går långsamt. Ekonomin lider av stora strukturella problem som den guineanska regeringen hittills varit oförmögen att åtgärda. Utvecklingen mot marknadsekonomi går trögt, och regeringen har ännu inte tagit de nödvändiga besluten för att genomföra ett systemskifte. Reformviljan fortsätter att vara svag. Världsbanken och majoriteten av givarsamfundet har därför uttalat kritik på denna punkt.
Det svenska utvecklingssamarbetet har som syfte att främja ekonomisk tillväxt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsuppbyggande inom olika sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervisning. Trots successiva förskjutningar av biståndet kan effektiviteten i biståndet ifrågasättas. Jag bedömer att en ytterligare koncentration av insatserna inom SIDAS landprogram skulle öka effektiviteten i vårt bistånd.
Mot bakgrund av den svaga förvaltningen bör insatser av institutionsutvecklande och kompetensfrämjande karaktär dominera i det svenska stödet. Detta stöd genom SIDA bör kunna kompletteras med guineanskt deltagande i BITS internationella kurser, där så bedöms möjligt. SWEDE- CORP:s stöd till industrisektorn bör noga övervägas innan ett nytt avtal tecknas för 1994.
Jag anser vidare att resurser bör avsättas för att stödja den demokratiska processen.
Jag förutser ett fortsatt stöd till de svenska enskilda organisationer som arbetar i Guinea-Bissau.
Det svenska biståndet till Guinea Bissau kommer att ses över. Resultaten av hittillsvarande insatser är inte tillfredsställande. Jag föreslår att 45 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Översynen av biståndet bör ge underlag för hur man på effektivaste sätt ska kunna stödja ett fattigt land som Guinea Bissau.
9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Kap Verde
Sedan Kap Verde höll sina första flerpartivali januari 1991 har den nya rege- Bilaga 4
ringen arbetat för att förankra demokratin genom att flytta besluten närmare invånarna och minska centralmaktens starka roll. I slutet av 1991 genomfördes som ett led i decentraliseringen av förvaltningen kommunalval. Det politiska debattklimatet är gynnsamt och respekten för mänskliga rättigheter god.
Trots att resursbasen är mycket svag i Kap Verde så har man genom en förhållandevis effektiv administration och ett generöst bistånd åstadkommit goda ckonomiska resultat. Skuldbördan är hanterlig, och de makroeckonomiska obalanserna har varit relativt små.
Reformering av den tidigare ekonomin i riktning mot införandet av marknadsekonomi fortgår. Juridiska förutsättningar för privat företagsamhet finns och privatisering har inletts. Under hösten 1992 presenterade rege-
ringen en fyraårig utvecklingsplan.
Sverige är den största bilaterala givaren i Kap Verde. Biståndet syftar till att stödja den ekonomiska tillväxten. Den svaga resursbasen gör att stöd till import är en förutsättning för överlevnad. Den fria form av importstöd som Kap Verde erhåller från Sverige förutsätter dock att landet har en kompetent mottagarstruktur, och att landet kan leva upp till de krav som SIDA ställer på regelbunden uppföljning och utvärdering. Införande av ett fritt valutaallokeringssystem bör också vara avgörande för ett fortsatt stöd, och en generell avstämning med de nya riktlinjerna för importstöd bör göras. Den översyn av importstödet som SIDA planerar att genomföra 1993 bör ligga till grund för beslut om SIDA-biståndets fortsatta utformning. SIDA bör överväga att komplettera studien med en utvärdering av personal- och konsultfondens verksamhet. :
Jag föreslår att BITS och SWEDECORP bevakar utvecklingen i Kap Verde, i syfte att se vilka möjligheter som föreligger för en utveckling av respektive myndighets verksamhet i landet. Insatser av SAREC välkomnas också. Svenska enskilda organisationers verksamhet är mycket uppskattad i Kap Verde och en ökning av deras insatser ser jag positivt på.
Landramen för Kap Verde har tillåtits öka till en alltför hög nivå. Följden har blivit att betydande reservationer ackumulerats. Jag föreslår därför en betydande neddragning av landramsbeloppet under verksamhetsåret med hänsyn till landets begränsade mottagningskapacitet och för att minska den uppkomna reservationen på 75 miljoner kronor. Jag föreslår att 20 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA.
Bilaga 4
Centralamerika År 1992 innebar fortsatta framsteg för freds- och demokratiseringsprocessen i Centralamerika. Fram till valen vid mitten av 90-talet ställs dock denna positiva utveckling på prov då flera länder går igenom sin andra fria valprocess. Konstitutionella reformer och inlemmandet av tidigare gerillarörelser i den demokratiska processen ställer krav på institutionella förändringar och uppbyggnad av nya demokratiska strukturer. En fortsatt positiv politisk utveckling kan hämmas av auktoritära traditioner och militärens inflytande över den politiska processen; centralistiska traditioner och svagt lokalt självstyrelse; brister avseende civila och politiska rättigheter; ineffektiv offentlig förvaltning; korruption; svaga och oprofessionella medier; outvecklad fördelningspolitik m.m.
Befolkningens ökning förväntas vara större än den ckonomiska, varför den reala tillväxten tros utebli under överskådlig tid. Fram till sekelskiftet beräknas befolkningen ha ökat från 29 miljoner till 38 miljoner. Befolkningsökningen ställer den sociala omsorgen inför stora påfrestningar. Om inte betydande framsteg görs beräknas antalet fattiga vid sekelskiftet uppgå till 24 miljoner.
Befolkningsökningen utgör också en press på naturresurserna. Miljöproblemen blir alltmer akuta till följd av överdrivet bruk av kemikalier, illegal eller oplanerad skogsavverkning och brist på dricksvatten. Samtidigt är behoven av investeringar i infrastruktur betydande, inte minst på energiområdet.Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd genom SIDA, BITS, SAREC och SNEDECORP 619 miljoner kronor till Centralamerika budgetåret 1991/92.
Regionala insatser Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången till fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakerna. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör det viktigaste inslaget. Bilaterala samarbeten finns även med Costa Rica och i El Salvador bereds insatser som kan gynna ctt fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari 1992.
De av riksdagen år 1991 fastställda riktlinjerna för biståndet till Latinamerika är väl anpassade till förhållandena i Centralamerika. Dessa mål kan med fördel synkroniseras med de mål och riktlinjer, som fastställdes i Agenda 21
129 vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro, 1992.
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har pågått i ett drygt — Prop. 1992/93:100 decennium. I ljuset av den positiva utvecklingen i regionen står samarbetet — Bilaga 4 nu inför en ny fas. En profil för det fortsatta samarbetet med Centralamerika har under året utarbetats inom Utrikesdepartementets avdelning för utvecklingssamarbete. Det har skett i nära samarbete med bl.a. biståndsmyndigheter, enskilda organisationer och ambassaderna i regionen. 1 profilen anges en strategi och färdriktning för det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika för de närmaste tio åren. Efter bearbetning och förhandlingar med intressenter såväl i Sverige som i Centralamerika skall samarbetsprofilen utgöra grund för regeringsbeslut under våren 1993.
Utgångspunkten för samarbetet med Centralamerika är att det skall vara såväl anpassningsbart som långsiktigt och möta krav på effektivitet och resultat. Detta skulle främjas av att en enda anslapspost tillskapas för SIDA:s insatser i regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och landramen för Nicaragua. Jag avser att återkomma till denna fråga i propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet. Till detta kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra ändamålsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter ett utvecklat samspel mellan samtliga biståndsmyndigheter och ett gradvis ökande engagemang från BITS, SVEDECORP och SAREC. Enskilda organisationer förväntas även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom samarbetet med FN-organisationerna, de internationella finansieringssystemen, EG och andra biståndsgivare.
Nicaragua Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och sedan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stöder insatser i eller med anknytning till Nicaragua.
Goda resultat i genomförandet av den ckonomiska politiken, kraftfulla ansträngningar till försoning, fred och demokratisering, djupgående strukturförändringar i förening med tämligen god mottagarkapacitet ger grund för att föreslå en fortsatt hög nivå på landramen.
Samarbetet med Nicaragua har två huvudsakliga inriktningar. Den ena omfattar insatser för att befästa demokratin och försoningsprocessen, bland annat genom kraftfullt stöd till decentraliserade sociala insatser som lokala hälsoprogram, lokal utveckling, strategistöd för utveckling av sociala sektorer, rättsväsendet och kultursektorn.
Den andra huvudlinjen är stöd till det ekonomiska reformprogram vars syfte är att skapa förutsättningar för ekonomisk stabilitet och tillväxt. I detta ingår bland annat skuldlättnadsåtgärder, stöd till energisektorn och insatser inom områdena skog och miljö.
El Salvador Fredsavtalet i El Salvador förutsätter betydande stöd från omvärlden för de- Bilaga 4 mobilisering, återvändande- och sysselsättningsprogram. Civila myndigheter, till stöd för en demokratisk samhällsutveckling och till skydd för de mänskliga rättigheterna måste tillskapas eller reformeras. Förenta Nationerna spelar en stor roll i El Salvador både som fredsmäklare och som aktör i återuppbyggnadsarbetet. En framgångsrik fredsprocess i El Salvador gör att medel på sikt kan omfördelas från akuta nödhjälpsinsatser till utveckling och institutionsuppbyggnad. Sverige har ställt i utsikt en summa motsvarande 60 miljoner kronor per år under de kommande tre åren för insatser till stöd för fredsavtalet. Vid sidan av fredsarbetet görs stora ekonomiska reformansträngningar. På sikt kan cn övergång från krig till fred ge detta krigshärjade land en betydelsefull ekonomisk roll i regionen.
I El Salvador är det därför angeläget att fram till valet 1994 stödja specifika insatser med det särskilda syftet att skapa förutsättningar för ett fortsatt framgångsrikt införlivande av det fredsvtal, som undertecknades i januari 1992. I första hand avses insatser med inriktning på demokratiska reformer och mänskliga rättigheter. I takt med att fredsprocessen utvecklas är förhoppningen att förutsättningar skapas för ytterligare inslag i samarbetet, genom SIDA och övriga biståndsmyndigheter.
Costa Rica För Costa Rica föreslås att SIDAS samarbete inriktas på fortsatta miljöinsatser samt en utfasning av programmet för socialt bostadsbyggande. Därtill förutses fortsatt tekniskt samarbete genom BITS, forskningssamarbete genom SAREC samt företagsutveckling och handelsfrämjande insatser genom SWEDECORP. Jag föreslår att medelstilldelningen för Utvecklingssamarbete med Centralamerika budgetåret 1993/94 upppår till 405 miljoner kronor, omfattande följande anslagsposter:
Regionala insatser 135 miljoner kronor, innefattande även bilaterala insatser i Costa Rica
Landprogram Nicaragua, 270 miljoner kronor, varav hälften avser stöd till det ekonomiska reformprogrammet i form av stöd till betalningsbalansen.
Därtill kommer insatsen till stöd för fredsprocessen i El Salvador, 60 miljoner kronor. Medel för dessa ändamål anvisas under anslagsposten Mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd.
Sydamerika Bilaga 4
Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga att hantera svåra politiska problem har manifesterats i länder som Chile, Bolivia och Brasilien. I Paraguay har viktiga steg tagits mot demokrati. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstiftande församling. Det senaste året har emellertid också uppvisat bakslag. I Peru upplöste president Fujimori parlamentet och satte en bräcklig demokrati ur funktion. 1 Colombia överskuggas politiska framsteg av fortsatta politiska våldsdåd förövade av myndigheter, gerilla och narkotikamaffia. I Venezuela har försök till militärkupper genomförts.
Glädjande är att ett trendbrott kan skönjas i 80-talets ekonomiska nedgång i Sydamerika. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsiktigt företagande förbättrats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reell ekonomisk tillväxt. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt styre ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mercosur, visar på en ny attityd till ekonomisk utvecklingspolitik. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till Sydamerika 188 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA. 92 miljoner kronor och genom BITS 77 miljoner kronor.
Sveriges biståndssamarbete med Sydamerika syftar till att underlätta för demokratiska regeringar att bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en nydanande utvecklingspolitik. Ett bärande motiv är att ge stöd åt en fortsatt demokratisk samhällsutveckling i regionen.
Inom regionen ges prioritet åt utvecklingssamarbete med Bolivia och Chile. Tekniskt bistånd genom BITS lämnas även till Ecuador och Uruguay och forskningssamarbete genom SAREC bedrivs med Argentina och Uruguay. Även SNEDECORP har verksamhet i dessa länder. Stöd till den inledda demokratiseringen i Paraguay kan framöver bli aktuellt. Insatser till värn för gatubarnen i bl.a. Brasilien är under beredning. SIDA utbetalade under budgetåret 1991/92 92 miljoner kronor för olika insatser i Sydamerika.
I mars 1992 undertecknades ett avtal om biståndssamarbete mellan Sverige och Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv angavs stöd till en lovvärd reformpolitik och stärkande av demokratiska institutioner.
Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgående ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabilisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Ekonomin har liberaliserats och centralbanken intar en obe-
roende ställning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom näringslivet har upphört och ersatts av en politik för att stärka betingelserna — Bilaga 4 för ett fungerande privat näringsliv. Offentliga utgifter omprioriteras för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna.
Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men missnöje över politiken har givit näring åt populistiska strömningar. Allmänna val planeras till mitten av 1993. Läget vad avser mänskliga rättigheter är tillfredställande.
Det utökade samarbetet med Bolivia växer successivt fram och kan förväntas nå sin nivå under budgetåret 1993/94. SIDA:s verksamhet inriktas i huvudsak på sociala sektorer och bör företrädesvis lämnas i form av programbistånd avhängigt reformer inom berörd förvaltning. Samarbete söks med utvecklingsbanker och FN-organ. Det kan vidare bli aktuellt att stödja bärkraftiga insatser för att främja alternativ till kokaodlingar samt insatser till stöd för ursprungsbefolkningens rättigheter.
BITS tekniska samarbete förutses fortsätta och kan även komma att utvidgas till miljö- och skogsområdet. Jag håller inte för uteslutet att prövning av u-krediter kan bli aktuellt. Jag förutser bidrag till skuldlättnadsåtgärder förutsatt att reformpolitiken vidmakthålls. I samband med uppföljande överläggningar med företrädare för Bolivia kan en översyn av gällande riktlinjer för samarbetet bli aktuell.
Chiles övergång mot demokrati fullföljs i och med att landet går till allmänna val i slutet av 1993. Med sin politik av nationell försoning har landet visat prov på stor förmåga att hantera arvet efter åren av diktatur. Chile har fört en framsynt ekonomisk politik. Inom ramen för ekonomisk stabilitet och med stöd av en skattereform har man satsat offentliga medel för att minska de stora sociala klyftorna i landet.
Sverige har sedan år 1990 lämnat ett betydande men tidsbegränsat bistånd för upprustning av skolor i eftersatta områden samt till bostadsprojekt med inslag av självbyggeri. Skolprogrammet anses framgångsrikt och har blivit mönsterbildande för ett större nationellt program. Bostadsprojektet är det ännu alltför tidigt att utvärdera resultaten av.
Dessa sociala insatser har varit ägnade att stödja den civila regeringen i ett inledningsskede och nya finansiella åtaganden utöver redan avtalade kommer inte att göras. Jag förutser också att kulturbiståndet avslutas. En utvärdering av det kvinnoinriktade programmet skall göras. Ambitionen är att stöd av detta slag skall ges även i fortsättningen.
I linje med de överläggningar som hållits med Chiles regering inriktas det fortsatta samarbetet på ett utökat tekniskt bistånd genom BITS. En uppföljning av en beviljad ramkredit får visa om denna biståndsform även bör bli aktuell framöver. SVEDECOREP intar en aktiv hållning. Ett utökat samarbete genom SNEDECORP kan förväntas verka befrämjande på näringslivs-
samarbetet mellan Chile och Sverige. SAREC:s forskningssamarbete med
chilenska forskningsrådet förväntas fortsätta under begränsad tid. Stödet till samhällsvetenskapliga institutioner, vilket växte fram under åren av militär-
regim, bör prövas utifrån övergripande prioriteringar i SAREC:s stöd för
samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika.
I Paraguay pågår en process mot demokrati. En ny författning har trätt i 133
kraft och givit starkt skydd åt de politiska och medborgerliga rättigheterna. — Prop. 1992/93:100 Allmänna val till presidentämbete och parlament planeras till mitten av Bilaga 4 1993. Jag finner det angeläget att stödja dessa demokratiska tendenser och förutser ett begränsat samarbete genom SIDA, företrädesvis tillsammans med internationella organ.
Med det ovan stående som grund föreslår jag att anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika uppgår till 95 miljoner kronor.
Asien Asien är en kontinent med stora paradoxer. Den besitter mer av extrem välfärd och fattigdom, tillväxt och utveckling än någon annan kontinent. Den innehåller sju av de snabbast växande ekonomierna i världen liksom också världens fattigaste i BNP per capita. Den har över dubbelt så många absolut fattiga som hela Afrika. I Asien bor närmare 60 96 av världens befolkning och närmare 40 96 enbart i Kina och Indien. Många länder i Sydostasien utvecklas i snabb takt till industriländer. I Indokina sker en successiv omläggning av politiken i riktning mot marknadsekonomi. Sydasien har en positiv ekonomisk utveckling men fattigdomen är fortfarande stor. I några länder finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. I vissa fattiga länder (Nepal och Mongoliet) har utvecklingen för första gången vänts i en demokratisk riktning. Med upplösningen av Sovjetunionen har åntalet självständiga stater ökat.
Till Asien hör även Mellanöstern. Ett humanitärt bistånd till Västbanken och Gaza, Libanon, Iran, Irak, Jemen och Jordanien fortgår genom FN-organet UNRWA och bilateralt genom SIDA och i någon mån BITS.
Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete en studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte att ge en plattform för överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfattats i rapporten: In Support of Asian Development - Asian Development Trends: Lessons learned and the experience of donors - A basis for a Swedish agenda.
Utredningen Studien har tre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar utvecklingen i ett antal asiatiska stater under perioden 1950-1990. Den andra avser tio större givares politik och bistånd i ljuset av den asiatiska utvecklingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras särskilt angelägna områden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle kunna modifiera sitt biståndspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k. landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.
Studien konstaterar att ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp eller satsningar inte minst på människornas utveckling och välfärd, särskilt ge- 134
nom utbildning, vilket bidragit till en successiv demokratisering. Det bör — Prop. 1992/93:100 även notcras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad. Utbild- Bilaga 4 ning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.
De framgångsrika staterna har tveklöst satsat på tillväxt, vilken genom tidigt insatta åtgärder såsom jordreform och den stora satsningen på utbildning resulterat i bekämpning av fattigdom och i rimligt fördelad välfärd. Biståndsrelaterat ekonomiskt samarbete spelar en stor roll.
Demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter och miljön framstår som grundläggande för en långsiktigt stabil utveckling men har, liksom i industrialiseringens Europa, ofta följt efter påbörjad ekonomisk utveckling.
I Asien finns även länder med missriktad detaljplanering och -reglering, ofta kombinerad med importsubstitutionspolitik, låg tillväxt, kvarvarande och omfattande fattigdom, och ofta dålig index för mänsklig utveckling.
Studien pekar på möjligheten av ökad samverkan mellan givarna. Policydialog och institutionellt inriktat stöd liksom satsningar på infrastruktur och bredare samarbete framstår som angelägna. En fortsättning på den inledda samarbetsdialogen med Japan rekommenderas.
Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling, stöd till gott regeringsutövande som viktigt medel att stödja on utveckling i demokratisk riktning. Den har en serie slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndigheterna och den svenska resursbasens institutioner och företag.
I en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och områden identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas. Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.
Föredragandens överväganden Jag ser Asienstudien som ett viktigt led i en process som kan effektivisera vårt bistånd till Asien och öka våra möjligheter till effektivare samverkan med andra givare.
Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på såväl dynamisk utveckling som utbredd fattigdom. Det finns därför en risk med att göra alltför breda generaliseringar. Med detta förbehåll vill jag ändå erinra om att kontinenten har den största andelen av världens fattiga.
Utredningen betonar tillväxtens och det ansvarsfulla ledarskapets betydelse för framgång. I de mer progressiva länderna har en stabil makro-ekonomisk politik och en framsynt investeringspolitik främjat resurstillväxten. En rättvisare fördelning av produktionsresurserna, inte minst genom satsningar på jordreformer, har skapat förutsättningar för produktivitetsökningar och höjda inkomster även för den fattige. Utbildning visar sig, inte oväntat, vara en av nycklarna till framgång. Omfattande och långsiktiga satsningar för att göra grundskoleutbildning tillgänglig för alla, kombinerat med mer behovsinriktade satsningar på högre utbildning och forskning har utgjort både ett mål i sig och en viktig bas för produktionsökning i näringsliv och samhälle. Jag vill i detta sammanhang också peka på vikten av en demokratisk samhällsutveckling och hänsynen till miljöns krav och förutsättningar 135 som viktiga dimensioner för att nå en stabil och bärkraftig utveckling.
I det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i Asien bör vi kunna — Prop. 1992/93:100
svara på olika behov. Ekonomiska och demokratiska reformansträngningar = Bilaga 4 behöver fortsatt stöd. En fungerande marknadsekonomi är cen viktig utvecklingskraft, men som vi sett i den asiatiska utvecklingen, är den inte ensam lösningen på u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på att skapa mcekanismer för social utveckling, infrastruktur och industrialisering är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat måste utvecklas.
Utveckling av människans egna resurser genom utbildning och hälsa kommer även i framtiden att vara betydelsefulla i samarbetet med länderi Asien. Men bönder och mindre företagare måste också ges reella möjligheter att öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs upp. Jag vill här också peka på möjligheterna till ett ökat industriellt samarbete.
Jag instämmer helt i utredningens syn att svensk kompetens i ökad utsträckning bör kunna göra sig gällande på exempelvis miljövårdens och industrins, infrastrukturens (energi, kommunikationer, tele) samt handelns områden. Ett effektivt samarbete förutsätter nära samråd mellan myndigheterna. Genom landprofilarbeten och intressentmöten för enskilda länder kan även regelrätta dialoger mellan Sverige och enskilda asiatiska u-länder främjas, så att vår ofta långvariga biståndsrelation kan breddas till att avse långsiktigt mera jämbördiga relationer.
Det ankommer självfallet främst på myndigheterna att ta de initiativ och hålla de kontakter som behövs för att förverkliga regeringens intentioner avseende förstärkning av det biståndsrelaterade ekonomiska samarbetet, och utnyttjandet av svensk resursbas när denna är relevant och konkurrenskraftig. Jag vill därvid hänvisa till den förbättrade miljö för företagsamhet och utveckling, investeringar, handel, som ges genom den ekonomiska reformverksamheten i länder som Indien och Vietnam.
Den genom utredningen stimulerade uppbyggnaden av ett svenskt nätverk för information och samverkan inom miljösatsningar i Asien bör enligt min mening följas upp genom ett nytt seminarium hösten 1993. Då kan parterna överblicka vilka möjligheter till nya eller breddade insatser på t.ex. områdena vatten, energi, institutions- och metoduppbyggande som kunnat . aktualiseras.
Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i ut-
formning och genomförande av biståndet. De är också viktiga instrument för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.
Ett fortsatt samarbete och dialog med viktiga givare såsom Japan och Asiatiska utvecklingsbanken är viktigt. Bl.a. föreslår jag ett mera aktivt svenskt stöd till deltagande av folkrörelser i utvecklingsbankens arbete på det sociala området.
Sydasien Bilaga 4
Sydasien har inte uppvisat samma dynamiska utveckling som Ost- och
Sydostasien. Tillväxten har ökat mer än befolkningstillväxten men
fattigdomen är utbredd. Den årliga befolkningstillväxten för hela re-
gionen på 2,4 20 har begränsat den årliga BNP-tillväxten per capita
till 3,2 20 under 1980-talet. Regionen hyser flest antal absolut fattiga
i världen. De fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och
Nepal uppvisar otillräcklig ekonomisk växtkraft för att kunna attack-
era sina fattigdomsproblem. Inre strider i Afghanistan och konflikter
mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen i Sri Lanka
försvårar återuppbyggnad. I såväl Indien som Pakistan ger etniska och
religiösa motsättningar upphov till öppna konflikter. Brotten mot de
mänskliga rättigheterna som följer i konflikternas spår är allvarliga
och lämnar svårläkta sår. Kvinnornas levnadsvillkor är på vissa håll
ytterst svåra. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länder i Syd-
asien 707 miljoner kronor budgetåret 1991/92. SIDA dominerar med
ett bistånd på 669 miljoner kronor.
Upplösningen av Sovjetunionen och bildandet av OSS (Oberoende
Staters Samvälde) har givit upphov till ett antal nya stater i Central-
asien. Några av dessa kan komma att klassificeras som u-länder.
Bangladesh Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoliderats efter parlamentsvalet i februari 1991 och den därefter följande övergången till parlamentarism. Läget för mänskliga rättigheter har förbättrats och pressen är fri. Rättssäkerheten bedöms vara relativt god även om de fattigaste ofta har svårt att hävda sin rätt.
Fattigdomen i Bangladesh förblir mycket stor och mer än hälften av invånarna lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Det stora flertalet bor på landsbygden. Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladesh ekonomi och står för 60 20 av BNP.
Bangladesh genomför sedan 1990 ett ekonomiskt program i samarbete med IMF och Världsbanken. Liberaliseringar har skett bl.a. på handels- och jordbruksområdet. Inom den statliga sektorn pågår en utförsäljning av statliga företag. Kritik har riktats mot långsamheten i reformpolitikens genomförande.
Det svenska biståndet till Bangladesh inriktas på att förbättra levnadsvillkoren för de fattigaste och är koncentrerat till landsbygdsutveckling, hälsa och undervisning. Bl.a. ger Sverige bidrag till Grameen Bank, vars låntagare tillöver 90 22 utgörs av kvinnor. En låg inhemsk resursmobilisering I kombination med en svag kapacitet på mottagarsidan har bidragit till förseningar i landprogrammets genomförande och ctt lågt utnyttjande av biståndsmedel. Den utgående reservationen är hög och Sverige och andra givare har upp-
Bangladesh. Stödet genom enskilda organisationer är relativt omfattande — Bilaga 4 och ger ett gott resultat.
Med hänsyn till ovanstående föreslår jag att 120 miljoner kronor avsätts som medelsram för biståndsinsatser genom SIDA.
Indien Indien är en parlamentarisk demokrati som ger utrymme för fri debatt och andra medborgerliga friheter. Detta hindrar dock inte att de fattigas rättigheter ofta kränks. Regeringens attityd till omvärldens kritik av mänskliga rättighets-situationen i landet har varit att kritiken varit ensidig och att hänsyn inte tagits till faktiska förhållanden. En offentlig inhemsk mänskliga rättighets-kommission har tillsatts i syfte att utreda och minska bristerna på detta område. |
Omvandlingen av den indiska ckonomin till en marknadsekonomi har fortsatt under den nya regering som tillträdde i juni 1991. Samtidigt som regeringen rönt beröm för sin reformpolitik har givarkonsortiet påtalat nödvändigheten av fortsatta reformer bl.a. inom den offentliga sektorn.
Sveriges biståndssamarbete med Indien har länge haft en strävan att nå de fattigaste grupperna, främst på landsbygden. Samtidigt kan konstateras att regeringens egna åtgärder för att förbättra situationen för de fattigaste grupperna i landet hittills varit blygsamma. Militärutgifterna svarar för nära en femtedel av statsbudgetens utgifter.
Vidare har de olika programmen inom landprogrammet ofta drabbats av förseningar på grund av den tunga indiska byråkratin och sedan flera år har reservationerna varit mycket stora. Den utgående reservationen 1991/92 uppgick till 170 miljoner kronor eller 40 26 av landramen. Problemet med ett ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel har uppmärksammats av flera givare.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att 345 miljoner kronor avsätts för samarbetet genom SIDA. Fattigdomsinriktningen bör bibehållas men ökad vikt måste läggas vid ett effektivt medelsutnyttjande och att uppsatta mål uppnås. Även i fortsättningen ser jag att de enskilda organisationerna har en viktig roll i det fattigdomsinriktade biståndet.
Indien är en av de större mottagarna av svenska mjuka krediter. Med ett i många avseenden välutvecklat land som Indien finns förutsättningar för samarbete i andra former vid sidan av det traditionella biståndet. Jag anser därför att i planeringen av det framtida biståndet till Indien ökad vikt bör läggas vid att stödja ett sådant samarbete inom ramen för BITS och SWE- DECORP:s mandat.
Sri Lanka Sri Lanka är en parlamentarisk demokrati. Den politiska utvecklingen i Sri Lanka präglas av konflikten i de norra och östra delarna där mänskliga rättighets-situationen fortfarande är mycket allvarlig. I landets södra delar har antalet kränkningar av mänskliga rättigheter minskat. Regeringen har under 138
senare år visat att man tagit till sig kritiken från det internationella samfun- — Prop. 1992/93:100 det. Situationen för återvändande lankesiska tamilflyktingar är fortsatt svår, — Bilaga 4 liksom för den stora gruppen av internflyktingar som uppstått på grund av kriget.
Son cn följd av konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen utgör militärutgifterna en stor belastning på landets ekonomiska resurser. Trots detta har den ekonomiska utvecklingen varit god under det senaste året. En sänkning av militärutgifterna framstår som nödvändig för att frigöra resurser för ett fortsatt genomförande av den i övrigt framgångsrika ekonomiska reformprocessen.
På grund av svårigheterna att genomföra planerade projekt i landet under de omfattande stridigheterna 1988-1990 uppstod stora reservationer varför inga nya landramsmedel avsattes för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår landramen till 35 miljoner kronor. Samarbetet, som koncentrerats till landsbygdsutveckling och undervisning, fungerar bra inte minst tack vare en väl fungerande inhemsk administration.
Jag anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av biståndet genom SIDA bör bibehållas under budgetåret 1993/94. Även om en fredslösning ännu inte är i sikte bör det inom ramen för den liberaliserade ekonomin finnas potential för ett bredare samarbete med Sri Lanka, där BITS och SWEDECOERP bör kunna spela viktiga roller. Den landprofil, som skall utarbetas under år 1993, kommer att utgöra underlag för överväganden rörande det framtida utvecklingssamarbetet med Sri Lanka.
Afghanistan
Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens falli april förbyttes snabbt i pessimism då krigshandlingar mellan olika grupper inom den tidigare motståndsrörelsen trappades upp.
I avvaktan på en varaktig fred förutser jag ett fortsatt behov av bistånd av katastrof- och återuppbyggnadskaraktär. Med anledning av det översynsarbete som genomförts angående biståndet till Afghanistan vill jag emellertid föreslå vissa förändringar i det fortsatta biståndet. I enlighet med Sveriges betonande av FN-systemets roll i konflikt- och katastrofsituationer bör en jämnare fördelningen av det svenska stödet mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas. Ett ökat stöd till FN ställer emellertid krav på klarare rollfördelning hos FN-organen.
Vidare bör stödet till Svenska Afghanistankommitténs, SAK, verksamhet, som hittills finansierats över katastrofanslaget, successivt föras till anslaget för enskilda organisationer. Denna förändring, som får genomföras i samråd med kommittén, föreslås ske mot bakgrund av den ändrade karaktären på kommitténs arbete i riktning mot en mer långsiktig, utvecklingsinriktad verksamhet. Förslaget innebär dock inte att SAK inte skall kunna användas som kanal för akuta insatser av katastrofkaraktär. Det finns enligt min mening all anledning att utnyttja SAK:s kompetens i detta avseende.
Nepal har sedan våren 1991 den första demokratiskt valda regeringen på 32 Bilaga 4 år. Politiska partier är åter tillåtna men landet lider brist på demokratiska traditioner. En tillfredställande laglig ram föreligger för skyddet av de mänskiga rättigheterna, men tillämpningen har vissa brister.
Landet genomför sedan 1988 ett strukturanpassningsprogram och regeringen har under det senaste året lanserat en rad reformer i syfte att liberalisera ekonomin och främja utländska investeringar.
Samtidigt som landet har stora eftersatta behov vad gäller social och fysisk infrastruktur har man i dag på grund av en begränsad mottagarkapacitet svårt att effektivt utnyttja tillgängliga biståndsmedel, varför stora biståndsreservationer uppstått.
Mot denna bakgrund bör det svenska biståndet bibehålla nuvarande omfattning i enlighet med den landprofil som utarbetats under hösten. De övergripande målen bör vara fattigdomsbekämpning, demokratistöd och främjande av tillväxt. Även framgent förutser jag ett fortsatt socialt inriktat stöd via enskilda organisationer. För att stödja demokratiprocessen bör bl.a. nepalesiska organisationers arbete stödjas. Med tanke på de stora bristerna på infrastrukturområdet bör vidare BITS undersöka möjligheterna till delfinansiering av projekt på t.cx. vattenkraftområdet.
Pakistan Den demokratiska utvecklingen i Pakistan har inte motsvarat förväntningarna, trots att landet sedan år 1988 har ett civilt parlamentariskt styre efter flera år av militärstyre. Den demokratiska traditionen är svagt utvecklad och militären tillkallas ofta för att lösa problem som doet civila rättsväsendet inte bemäktigar. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är vanliga och oroande.
Landets regering har trots en relativt hög ekonomisk tillväxt under senare år inte visat mycket vilja att åtgärda de problem som är relaterade till fattigdom och en svårt eftersatt social och fysisk infrastruktur. Militärutgifterna upptar fortfarande över 30 90 av statsbudgetens utgifter och anslagen till den sociala sektorn finansieras huvudsakligen genom biståndsmedel.
Jag anser mot denna bakgrund att förutsättningar ännu saknas för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Pakistan. Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och, förutsatt bibehål- Ien kreditvärdighet, u-kreditgivning via BITS, samriskföretag genom Swedfund International AB samt humanitärt bistånd genom enskilda organisationer. Mot bakgrund av den allvarliga översvämningen under hösten 1992 förutser jag att stöd kan behöva lämnas till återuppbyggnadsarbete via katastrofanslaget.
Ost- och Sydostasien Bilaga 4
Ost- och Sydostasien omfattar den folkrikaste nationen, Kina, med över en miljard människor, de nyindustrialierade länderna, Indokina m.fl. Den ckonomiska tillväxten har varit högre än på andra håll i världen. Japans och de sk tigrarnas (Hong Kong, Sydkorea, Singaporc, Taiwans) utveckling är väl kända. De följs nu av Indonesien, Malaysia och Thailand. Den starkaste ckonomiska utvecklingen under det senaste årtiondet har emellertid Kina haft. Under det senaste decenniet har den årliga tillväxten per capita varit 6,9 26. För kustregionen har tillväxten varit avsevärt högre. Laos och framför allt Vietnam genomgår omdaningar mot marknadsekonomi. Det ger förhoppningar om ett mer öppet politiskt klimat. Övergången från planekonomi till marknadsekonomi sker inte utan problem. Tillväxten och den moderna scktorns utveckling skapar nya problem med omfattande urbanisering och miljöföroreningar. De fredsbevarande aktionerna och:återuppbyggnaden i Kambodja kräver omvärldens stöd. Interna oroshärdar på Filippinerna skapar fortsatta problem. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länderna i Ost- och Sydostasien 877 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 530 miljoner kronor och genom BITS 331 miljoner kronor inkl. u-krediter.
Laos Den ekonomiska reformpolitiken i Laos fortsätter med viss framgång. Denna positiva utveckling har uppnåtts trots påtagligt ansträngda statsfinanser, naturkatastrofer, stoppat öst-bistånd och helt avstannad handel med det icke-konvertibla handelsområdet.
På det politiska planct går reformarbetet endast långsamt framåt. Likväl kan landets nya konstitution från år 1991 sägas innebära ett genombrott. Bl.a. ges betydande makt till den nya nationalförsamlingen och en ledande princip är att landet nu skall styras genom lagar och cj som tidigare genom dekret. Dock tillåts ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr fortfarande med ensamrätt.
Även vad beträffar de mänskliga rättigheterna går utvecklingen endast långsamt framåt. Visserligen finns garantier för dessa i den nya konstitutionen, men fortfarande förekommer övergrepp. Förutom barnkonventionen har inga av FN:s mänskliga rättighets-konventioner undertecknats. Det finns dock positiva förändringar inom rättsväsendet och jag vill i sammanhanget välkomna det pågående och omfattande lagstiftningsarbetet, som på sikt kan skapa en viktig bas för ett förbättrat läge i landet vad gäller mänskliga rättigheter.
I det redan omfattande och årligen ökande internationella biståndet till Laos, utgör aspekter som bristande koordinering och påtagligt låg mottagningskapacitet ett hinder. Vårt svenska utvecklingssamarbete genom SIDA
; 141 är koncentrerat till skogs- transport- och energisektorerna.ä i
fredsställande. Utvärdering av skogsstödet har dock visat på brister i fråga — Bilaga 4 om kostnadseffektivitet och en miljömässigt hällbar utveckling. Brister har också konstaterats i ett pågående vägprojekt.
Då endast en bråkdel av den laotiska befolkningen har kommit att gynnas av det pågående ekonomiska reformarbetet verkar det angeläget att utökade ansträngningar görs för att förbättra levnadsförhållandena på landsbygden. Infrastrukturinsatser utgör här ctt viktigt inslag. För svenskt vidkommande bör förutsättningarna för utökat stöd inom energisektorn kartläggas. Ett fortsatt och vidgat kunskaps- och institutionsuppbyggande stöd förefaller mig också angeläget. Det nyligen inledda samarbetet på rättsområdet är vällovligt och ytterligare demokratiinsatser bör övervägas.
I beaktande av att åtagandcutrymmet är helt intecknat föreslår jag att medelsramen genom SIDA sätts till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Vietnam Normaliseringen av Vietnams relationer med omvärlden fortgår i allt snabbare takt. Särskilt tydligt reflekteras denna positiva förändring i intensifierade förbindelser med de sydostasiatiska grannländerna. Betydelsefulla steg i riktning mot att integreras i ASEAN-samarbetet har tagits. En normaliseringsprocess med Kina har också inletts, även om uppblossande territorialtvister på senaste tiden har stört densamma. Med USA synes nu bättre förutsättningar föreligga för normaliserade relationer.
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda ekonomiska resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande öst-bistånd och trots ett fortsatt amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagande av lånegivningen från de internationella finansinstitutionernas sida, har den pågående processen i marknadsekonomisk riktning kunnat drivas vidare. Stora produktivitetsökningar kan konstateras såväl inom den privatiserade jordbrukssektorn som inom industrin. Dock återstår mycket att göra inom ramen för det pågående reformarbetet och härvid upplevs som akut en omstrukturering och privatisering av den statliga företagssektorn, inrättandet av ett effektivt skattesystem samt en fungerande ekonomisk lagstiftning m.m. Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet, en ökad polarisering i samhället samt en minskad social service.
Parallellt med de ekonomiska reformerna pågår, om än i betydligt långsammare takt och med de gränser som enpartistaten sätter, en fortsatt uppluckring av det politiska förtrycket. Tanken att införa ett flerpartisystem under rådande utvecklingsfas är dock främmande för den vietnamesiska ledningen. Parlamentsvalet under året har inneburit en förändring i så måtto att medborgarna för första gången alltsedan det kommunistiska maktövertagandet givits möjlighet att fritt konfrontera kandidaterna med frågor, kritik och missnöje.
Mänskliga rättigheter garanteras i den år 1991 reviderade konstitutionen, men fortfarande kränks de mänskliga rättigheterna för bl.a. politiskt och re- 142
ligiöst verksamma. Ett positivt inslag är dock en tydligt ökande frispråkighet — Prop. 1992/93:100
och tolerans för oliktänkade i den inhemska debatten. Detsamma gäller för — Bilaga 4 kulturyttringar inom landet såväl som för impulser utifrån. Sverige bör bl.a. inom ramen för biståndssamarbetet fortsätta att verka för att enpartisystemet ersätts med pluralism och demokrati.
Det svenska bistånd som har utgått under de senaste åren kan sägas ha spelat en konstruktiv och katalytisk roll i det pågående ekonomiska och politiska reformarbetet i Vietnam. För närvarande pågår kunskaps- och institutionsutvecklande insatser inom skogsscktorn, hälsovården, rätts- och bankväsendena samt på makroekonomi-, företagslednings- och skatteförvaltningsområdena. Den direkta kopplingen till reformprocessen har renodlats alltmer och det är angeläget att också med biståndsinsatser främja en demokratisk utveckling.
Vietnams valutabehov kan med hänsyn till bl.a. förbättrade ekonomiska förutsättningar i landet och den förestående normaliseringen med ”IMF/- Världsbanken” och asiatiska utvecklingsbanken inte längre anses ha samma akuta karaktär som tidigare, varför hittillsvarande importstöd gradvis bör kunna utfasas. En prioritering av infrastruktursatsningar synes mig däremot motiverad mot bakgrund av att rådande allvarliga brister inom t.ex. transport-, kommunikations- och energiscktorerna hämmar den ekonomiska reformprocessen.
Utanför landramsbiståndet bör Sverige även fortsättningsvis avisera en beredskap att delta i en internationell stödinsats för Vietnam i samverkan med IMF och verka för att en sådan genomförs.
Vietnams ekonomiska utveckling gör det befogat att se över möjligheterna för ett bredare biståndssamarbete. Det är med tillfredställelse jag noterar SVEDECORP:s engagemang och framtidsplaner för Vietnam. Möjligheterna att också bredda BITS-samarbetet bör undersökas. Även enskilda organisationer bör kunna spela en viktig roll i samarbetet med Vietnam.
Med hänsyn taget till det förda resonemanget, vill jag föreslå en landram genom SIDA på 180 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Filippinerna Utvecklingen i Filippinerna inger viss optimism vad beträffar läget för de mänskliga rättigheterna. Utgångsläget är dock utomordentligt dåligt och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. President Ramos företagna åtgärder till försoning med grupper till höger och vänster om regeringen, upphävandet av kriminaliseringen av kommunistpartiet samt en partiell amnesti för flera kända vänster- och högerrebeller är dock positiva tecken.
På ckonomins område kan ännu ingen konjunkturåterhämtning skönjas, trots det stabiliseringsprogram som genomförs i samarbete med IMF och Världsbanken. För de fattiga — 70 90 av befolkningen — har levnadsbetingelserna inte förbättrats och statens satsningar på bl.a. utbildning och hälsovård
är alltför små för att möta den växande befolkningens behov.
Det samlade biståndet till Filippinerna uppgick år 1991/92 till 39 miljoner 143 kronor. 10 Riksdagen 199293. I saml. Nr I00. Bilaga 4
Mot bakgrund av den rådande situationen i landet, förefaller det mig angeläget att i vårt SIDA-stödda bistånd genom svenska enskilda organisatio- — Bilaga 4 ner i högre grad prioritera demokrati- och mänskliga rättighets-befrämjande insatser samt stöd till fattigdomsbekämpning.
Ett omfattande tekniskt bistånd ges vidare genom BITS, vilket är koncentrerat till cnergi-, miljö- och skogsvårdssektorerna. Vad gäller stöd till kraftverksbyggnad arbetar BITS i nära samarbete med Världsbanken. En fortsatt och utvidgad verksamhet förutses. SNEDECORP:s exportfrämjande verksamhet är en annan komponent i det svenska biståndet, som förutses växa framöver.
Kambodja I Kambodja har FN-operationen UNTAC (United Nations” Transitional Authority in Cambodia) inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val under maj 1993. Situationen kompliceras dock av att det av FN övervakade samarbetet inom landets högsta nationella råd (SNC) brutit samman genom att en av de fyra parterna, de röda khmererna, vägrar att delta i fas 2 - avväpning och demobilisering - av den pågående fredsprocessen. Därmed kan samtliga FN-insatser i Kambodja, inklusive rehabiliterings- och återuppbyggnadsoperationerna komma att försvåras och fördröjas. Bortsett från detta allvarliga problem förefaller UNTAC-operationen att framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering av politiska partier tillsammans med väljarregistrering har påbörjats. Flyktingrepatricringen gör framsteg, även om tidtabellen gradvis har fått justeras.
Den ekonomiska reformprocessen har lett till att Kambodjas tidigare socialistiska planekonomi nu formellt avskaffats och landet definieras numera som en liberal demokrati. En blomstrande privat företagsamhet har vuxit fram, men avigsidor som en kraftigt ökad smuggling, vidgade sociala klyftor och social nedrustning framträder allt tydligare. Det statsfinansiella läget är utomordentligt allvarligt och har i snabb takt försämrats alltsedan 1990 då östbiståndet upphörde samtidigt med minskade inkomster från den desintegrerande statliga företagssektorn. Härigenom har bl.a. löncutbetalningar inom statsförvaltning, skolväsende, hälsovård inte kunnat fullgöras och rapporter bekräftar att landets hela civila administration f.n. är statt i ett alarmerande förfall.
Frågan om demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja har kommit i ett nytt läge genom Parisöverenskommelsen men rapporter om brott mot skrivningarna har förekommit under det gångna året. Det finns anledning hysa oro över utvecklingen.
Det är uppmuntrande att FN-appellen om medel för omedelbar rehabilitering och återuppbyggnad av Kambodja rönt ett så positivt gensvar från världssamfundets sida. Biståndskoordinering och den mycket begränsade mottagningskapaciteten på kambodjansk sida utgör dock problem, som beslutsamt måste tacklas för att inte effektiviteten i biståndet framöver skall bli lidande.
Den påfallande fattigdomen och de mycket stora hjälpbehoven i Kambodja motiverar ett fortsatt kraftigt svenskt stöd. En betydande det bör 144
lämpligen såsom hittills gå till humanitära insatser och kanaliseras genom FN — Prop. 1992/93:100 och enskilda organisationer. Ett omfattande stöd går genom UNICEF. Ur — Bilaga 4 effektivitetssynpunkt bör dock en koncentration till ett färre antal insatser eftersträvas. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja och den stora roll som infrastruktur har för landets utveckling, föreslår jag att förutsättningarna för sådant stöd närmare utreds. Ett lämpligt område kan vara energisektorn. Det under förra året inledda institutionsuppbyggande biståndet bör kunna vidareutvecklas. Dessutom finns behov av demokratioch mänskliga rättighetsinriktat bistånd, varför nya insatser exempelvis i anslutning till UNTAC:s demobiliseringsfas kan övervägas.
Ett fortsatt sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret 1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Sverige bör också avisera en fortsatt beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och verka för att en sådan bildas.
Regionala insatser i Asien Det svenska stödet till Mekong-kommittén har hittills främst omfattat miljöinsatser och administrativt stöd till sekretariatet i Bangkok. Behovet av insatser förefaller vara extra stort i Kambodja, som nu är på väg att återuppta sitt medlemskap i organisationen. Gällande proceduravtal har förlängts med ett år till den 30 juni 1993. SIDAS ursprungliga planer att inleda ett programinriktat samarbete fr.o.m. den 1 juli 1992 har fått skrinläggas. Anledningen har varit att arbetet i kommittén har legat nere till följd av oenighet mellan medlemsländerna om bl.a. formerna för Kambodjas återinträde i kommittén och att därmed en av SIDA initierad strategisk studie rörande Mekong-kommitténs fortsatta arbete inte kunnat behandlas. Jag välkomnar UNDP:s ansträngningar att bryta dödläget inom organisationen och konstaterar att en normalisering av arbetet nu synes vara på väg.
Miljörelaterat stöd till Mekongkommittén lämnas via SIDA från anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Fortsatt stöd till Asian nstitute of Technology lämnas också via detta anslag. Annat stöd till Mekongkommittén och övrigt regionalt samarbete inklusive stöd till utveckling av hantverksfiske i Bengaliska bukten lämnas från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 18 miljoner kronor. Fortfarande finns en reservation om 28 miljoner kronor som huvdsakligen hänför sig till ännu icke genomförda insatser i Kambodja. Med hänsyn till ovanstående föreslår jag ingen ny medelstilldelning för budgetåret 1993/94.
Icke landrelaterat bilateralt bistånd Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell försoning
Det starka svenska intresset för demokratifrågorna gör det synnerligen väl motiverat att visa stor beredvillighet att stödja den fortsatta demokratiprocessen i våra samarbetsländer. Demokratiinsatser i länder utanför programkretsen bör också kunna komma ifråga. SIDA har av regeringen erhållit i 145
uppdrag att utarbeta långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokra- = Prop. 1992/93:100 tiska institutioner och rättsväsende i programländerna. Dessa förutses bli Bilaga 4 föremål för regeringens godkännande under våren 1993. Utvidgade demokratifrämjande insatser förutses dra nytta av svensk kompetens och kunnande.
Under cn lång rad av år har bistånd lämnats till oberoende grupper och institut vilka är engagerade i värnet av de mänskliga rättigheterna. Deras verksamhet innefattar spridande av kunskap om mänskliga rättigheter, granskning av staters efterlevnad av mänskliga rättigheter och stöd åt personer utsatta för politisk förföljelse elier annan rättslöshet. Stöd till dessa ickestatliga organisationer har många gånger varit avgörande för deras möjlighet att verka trots svåra omständigheter. Samtidigt finns anledning att uppmärksamma i vad mån bistånd utifrån kan fungera som ersättning för lokal förankring.
Väpnade konflikter utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. I situationer av väpnade inre konflikter försvagas rättsskyddet och inte sällan inträffar omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning är i denna mening också ett förebyggande arbete till skydd för mänskliga rättigheter. Väpnade konflikter utgör också det kanske främsta hindret mot ctt lands utveckling. Somalia är ett sådant fall där kaos har tillåtits utvecklas och där laglöshet och anarki gör att människan idag behandlas som om hon saknar värde.
Jag menar därför att medel ska kunna användas till att stödja initiativ tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för att i u-länder nå lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Stöd kan gälla förebyggande diplomati, dialog syftande till nationell försoning, medlingsuppdrag och skiljedomsväsende. Medel bör även kunna användas för institutionellt stöd. Ett exempel på denna stödform är det uppdrag som Liv och Fredsinstitutet fått av FN och som innebär att institutet står som neutral organisatör av möten mellan olika parter i Somalia och som förmedlare av kontakter.
SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd för barnets rättigheter. Även icke-programländer bör komma ifråga för dessa insatser. Jag tänker då på länder som Thailand och Filippinerna som bör få hjälp med att ta itu med den barnprostitution som den ökande strömmen av turister fört med sig.
Demokratimålet har en central roll i regeringens biståndspolitik. Kvinnorna fortsätter att vara en utsatt grupp i många u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället och deltagande i det politiska livet är en del av det demokratifrämjande biståndet. Insatser för undanröjande av diskriminering av kvinnor har en tydlig innebörd av mänskliga rättigheter.
Regeringen har tillsatt en utredning om förutsättningarna för att skapa ett internationellt institut för valövervakning m.m. Utredningens förslag kan under budgetåret medföra medelsbehov för igångsättande av ett sådant institut.
I Centralamerika utgör stöd till den fortsatta freds- och försoningsprocessen en starkt bärande linje i det svenska biståndet. Som en följd av fredsavtalet i El Salvador i januari 1992 utfästes ett svenskt bidrag om 60 miljoner kronor under vardera tre år till stöd för försonings- och demo- 146
kratiprocessen. Medel för ändamålet bör tas i anspråk från denna anslags- — Prop. 1992/93:100 post. Bilaga 4
Bilateralt stöd till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza tas från denna anslagspost. Stödet, som förmedlas genom enskilda organisationer, är koncentrerat till den sociala sektorn. Det skall ses som ett komplement till det stöd som ges genom FN-organet UNRWA.
Med beaktande av ovanstående föreslår jag att 650 miljoner kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. I denna medelsram ingår även det föreslagna stödet till Sydafrika på 240 miljoner kronor.
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m. Under det gångna budgetåret har en allt mindre del av katastrofbiståndet gålt till offer för naturkatastrofer. Istället har offer för krig och inbördesstridigheter och sociala oroligheter alltmer kommit att bli mottagare av katastrofbistånd. De politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Östeuropa, och den rådande krisen i det forna Jugoslavien, har dessutom gjort att ett i biståndssammanhang icke traditionellt geografiskt område blivit mottagare av katastrofhjälpsinsatser. Tyngdpunkten i det svenska katastrofbiståndet ligger dock fortfarande på att ge stöd vid de katastrofer som inträffar i u-länder.
Omfattande katastrofinsatser har från svensk sida skett i Afrika. Södra Afrika har haft en omfattande torka men även Afrikas Horn är drabbat av torka, krig och konflikter. Ytterligare insatser kommer att erfordras från svensk sida för akuta insatser i dessa områden. Insatser av återuppbyggnadskaraktär har också skett och kommer att påbörjas i Eritrea, Afghanistan och Kambodja.
Ett annat krisområde i närområdet som under det sista halvåret 1992 har kommit att bli mer aktuellt, och som behövt stora biståndsinsatser, är det forna Jugoslavien. Utgångspunkten för det fortsatta svenska biståndet till det forna Jugoslavien är att stödja FNs program i regionen samt insatser genom svenska enskilda organisationer. Förutom direkt nödhjälp syftar FNs verksamhet till att skapa förutsättningar för flyktingar att stanna i närområdet.
Händelseutvecklingen i det övriga Central- och Östeuropa tyder på att fortsatt bistånd dit blir nödvändigt främst som följd av den ekonomisk-sociala utvecklingen och de rådande konflikterna i vissa områden.
Det svenska katastrofbiståndet till ovan nämnda regioner har utgått antingen direkt till drabbade länder, som bidrag till Röda Korset och andra enskilda organisationers insatser, eller som svar på olika FN-organisationers appeller.
Inför budgetåret 1993/94 förväntas fortsatt stora behov av katastrofhjälp. Det är viktigt att ha en god beredskap dels för de behov som kan förutses, dels för naturkätastrofer av skilda slag. Framförallt kommer insatser i de tork- och krigsdrabbade områdena i Afrika, länderna på Balkan och i OSS att ta i anspråk en stor del av katastrofanslaget. Jag föreslår en ökad medelsram på 66 miljoner kronor till 1 181 miljoner kronor för anslagsposten Kata- 147 strofer, stöd till återuppbyggnad m.m.
Sammanlagt svarar samarbete genom enskilda organisationer och folkrörel- Bilaga 4 ser för omkring 20 6 av det totala biståndet genom SIDA. Därutöver samarbetar även SAREC, BITS och SVEDECORP direkt eller indirekt med enskilda organisationer. Under år 1992 har FN i ökad grad utnyttjat personal från svenska enskilda organisationer.
Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapacitetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande insatser. SIDA:s arbete med att få till stånd en bättre samordning av biståndet till enskilda organisationer uppmuntras. Jag stöder även det övriga arbete som SIDA bedriver för att förenkla administration och rutiner för bistånd till organisationerna. Det är angeläget att dessa känner att de har stöd för sin verksamhet samtidigt som kraven på effektivitet i biståndet måste upprätthållas genom uppföljning och utvärdering.
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer under budgetåret 1991/92 732,3 miljoner kronor. I posten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgick till 34,6 miljoner kronor och avser redan ingångna åtaganden. Medelsutnyttjandet är således mycket högt och som helhet anses de enskilda organisationerna ha kapacitet att ansvara för större belopp än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar.
Medel avseende samordning och information liksom erfarenhetsutbyte om utvecklingsfrågor och biståndsmetodik i anslutning till organisationernas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Särskild hänsyn bör tas till organisationernas behov av planeringstrygghet och framförhållning i såväl projekt- som informationsverksamheten. Genom ökat stöd till innovativa insatser på bl.a. folkbildningsområdet kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. Därvidlag skall ungdomens särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdomens intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.
Riksdagen efterlyste (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1992/92:210) förbättringar i redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra enskilda organisationer. Inom SIDA pågår ett arbete att förbättra redovisningssystemet för att därigenom på ett enklare sätt kunna ta fram uppgifter om fördelning av olika typer av bidrag till organisationer och deras fördelning på länder och regioner. Därutöver pågår ett utvecklingsarbete mellan Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna och Statistiska centralbyrån för att få fram en bild av fördelning av biståndet på olika ändamål och till olika sektorer. Det är min övertygelse att dessa åtgärder successivt skall tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.
Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på
875 miljoner kronor bibehålls. |
Särskilda miljöinsatser
Insatser med tonvikt på miljöfrågornas integrerade aspekter och med en klar Bilaga 4
fattigdomsinriktning bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom miljöekonomi, vattenresurshushållning, marin miljövård och biologisk mångfald. Uppmärksamhet bör även ägnas den moderna sektorns miljöproblem, såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användningskontroll av freoner och bekämpningsmedel.
I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genomföra insatser inom ramen för knappa resurser. För att stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till information och institutionsutveckling som till forskning och utbildning. Förutsättningarna för att genomföra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och ett av länderna med programsamarbete.
Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. Även i detta arbete kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en viktig roll, liksom enskilda organisationers arbete för att stärka miljöopinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökande utsträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd utgår även till internationella organisationer och i några fall direkt till organisationer i huvudmottagarländerna. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS, SVNEDECORP och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella organisationer.
Miljöinsatserna bör koncentreras till program- och samarbetsländer. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör emellertid samarbete upprättas med andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala insatser och andra selektiva insatser utanför landramskretsen. Jag vill också framhålla vikten av att utnyttja den svenska resursbasens kompetens och kapacitet på miljöteknikområdet.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda miljöinsatser genom SIDA 1993/94 uppgår till 225 miljoner kronor.
C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
| 1991/92 — Utgift | 6 814 938 701 Reservation 2 000 546 444 |
| 1992/93 — Anslag | 7 517 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 6 702 000 000 |
Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 1993/94 A. LANDRAMAR OCH REGIONALA INSATSER AFRIKA Södra Afrika
| Angola | 210 | 160 | - 50 |
| Botswana | 90 | 70! | = 20 |
| Lesotho | 35 | 30 | -5 149 |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 4
| Anvisat Förslag 1992/93 1993/94 | Förändring 1993/94 | ||
| Mogambique | 395 | 320 | = 75 |
| Namibia | 110 | 90! | - 20 |
| Zambia | 275 | 255 | - 20 |
| Zimbabwe | 220 | 195! | - 25 |
| Sydafrika | (275) | (240)? | (-35) |
| Regionala insatser | 165 | 130 3 | - 35 |
Östra Afrika
| Kenya | 115 | 105 | - 10 |
| Tanzania | 530 | 445 | - 85 |
| Uganda | 110 | 85 | - 25 |
Afrikas Horm Etiopien 150 130 - 20 Västra Afrika Kap Verde 80 20 - 60 Guinea Bissau 85 45 - 40
ASIEN
| Bangladesh | 140 | 120 | - 20 |
| Indien | 415 | 345 | - 70 |
| Laos | 110 | 100 | - 10 |
| Sri Lanka | 35 | 35 | 0 |
| Vietnam | 225 | 180 | - 45 |
| Regionala insatser | 0 | 0! | 0 |
LATINAMERIKA Nicaragua 280 270 - 10 Utvecklingssamarbete Centralamerika 165 135 = 30 Utvecklingssamarbete Sydamerika 135 95 - 40
4075 3 360 - 715
B. ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND
Demokrati, mänskliga
rättigheter och hum.bistånd 700 6505 - 50
Katastrofer och återuppbyggnad m.m. 1115 1181 66 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer 875 875 0 Särskilda miljöinsatser 250 225 - 25
C. ÖVRIGT Särskilda program 380 305 = 75 Rekrytering och utbildning av fältpersonal 45 40 -5§5 Vissa land -
| programkostnader | 52 | 43 | -9 |
| Information genom SIDA | 25 3 442 | 23 3342 | -2 -100 |
Ofördelat SUMMA 7 517 6 702 -815
I För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts därutöver 5 miljoner kronor vardera under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. 2 Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och Humanitärt bistånd. 31 anslagsposten ingår dels SADC med 130 miljoner kronor, dels övrigt regionalt finansierat inom ramen för reservationen +P.g.a. stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och förslaget för budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas. 150
Bilaga 4
SIDA SIDA har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning med budgetförslag och tabeller. SIDA utgår i sina äskanden från en preliminär prognos om BNI-utvecklingen för 1993 som skulle innebära en ökning av biståndsanslaget med 2,6 30. SIDA har därefter på begäran av Utrikesdepartementet inkommit med ett reviderat budgetförslag som utgår från beräkningarna att det totala utvecklingsbiståndet måste minska med 1,5 miljarder kronor. Enligt detta förslag hemställer SIDA att för budgetåret 1993/94 få anvisat 6 867 miljoner kronor för det bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA. Förslaget innebär en minskning med 650 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår eller 8,6 76. SIDA föreslår att anslagsposterna Katastrofer och stöd till återuppbyggnad samt Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer ligger kvar på oförändrad nivå. Övriga anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås minskas med i genomsnitt 12 2.
Vidare hemställer SIDA att för Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram oförändrat 700 miljoner kronor anslås och för övriga av SIDA administrerade poster under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 191 miljoner kronor. SIDA hemställer också att 65 miljoner kronor anslås för stöd till Jänderna i Central- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer under anslaget G 1.
Av SIDA:s anslagsframställning framgår att inga förändringar föreslås i den allmänna inriktningen av verksamheten i förhållande till de riktlinjersom lagts fast för myndigheternas verksamhet under perioden 1992/93- 1994/95. Vad beträffar organisationsfrågor återkommer jag till detta under anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
För flertalet länder och områden föreslås i den ursprungliga anslagsframställningen nominellt oförändrade landramar. Särskilda förutsättningar anges gälla för Botswana, Eritrea, Nicaragua och Sri Lanka. Landramarna har i besparingsförslaget reviderats men med betoning att prioriteringarna på fattigdomsbekämpning ligger fast. Vidare understrykes vikten av att de långsiktiga följderna av de nedskärningar som kommer att göras för budgetåret 1993/94 beaktas. SIDA vill också ge uppmärksamhet till de effekter som nedskärningar i det svenska biståndet får internationellt. SIDA lämnar också förslag vad gäller regionala insatser och insatser under övriga poster som Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, katastrofer m.m., bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda miljöinsatser och särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal samt information genom SIDA. SIDA föreslår vidare att enskilda anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA får överskridas med högst 5 26 under förutsättning att anslaget totalt sett inte överskrids. Vidare föreslår SIDA ytterligare delegering av beslut genom att bemyndiga SIDA besluta om insatser inom anslagsposterna regionala insatser,
skilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt — Bilaga 4 bistånd inom ramen för en av regeringen beslutad inriktning, av verksamheterna.
I sin anslagsframställning redogör SIDA för den informationskampanj som inletts under hösten och som planeras sträcka sig över en treårsperiod. Denna kommer framför allt att vara inriktad på att nå ut direkt till allmänheten med information om hur biståndsmedlen används och vilka resultat som blir följden. SIDA pekar vidare på de ökande krav informationssatsningen kommer att innebära i form av krav på fördjupande och kompletterande information. En förstärkning av biblioteks- och dokumentationsfunktionen har nyligen genomförts inom SIDA.
Föredragandens överväganden Allmänt För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 6 702 miljoner kronor ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 20 i förhållande till budgetåret 1992/93.
Den inriktning av verksamheten som SIDA föreslår har mitt stöd. Som jag påpekade i förra årets budgetproposition är det angeläget att SIDA i ökad grad uppmärksammar frågor som rör kostnadseffektivitet och resultatanalys. Det förändringsarbete av arbetsmetodik som inletts anser jag vara nödvändig om biståndet skall nå de mål som riksdagen uppställt. Jag vill här särskilt nämna behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att ekonomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt stadium. Jag vill också påpeka det förhållandet att bilateralt och multilateralt bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala samarbetsmöjligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete. Beträffande kretsen länder som kan komma ifråga för bistånd vill jag nämna att upplösningen av Sovjetunionen gett upphov till en rad länder. som kan bli föremål för biståndsinsatser.
Flertalet av de områden som SIDA tagit upp i sin anslagsframställning har jag redan tidigare berört och kräver inga ytterligare kommentarer från min sida. Istället vill jag här ta upp konsekvenserna av besparingskravet på SIDA:s verksamhet. Jag har med intresse tagit del av de förslag till besparingar som SIDA lagt fram. Jag finner att styrelsens analys av hur besparingarna bör genomföras i stort överensstämmer med de överväganden och slutsatser som jag redan presenterat. Jag delar således SIDA:s uppfattning att nedskärningarna så långt möjligt ej bör drabba de minst utvecklade länderna. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet skall bibehållas. Demokratiseringssträvandena skall stödjas och respekten för mänskliga rättigheter uppmuntras. I de länder där en process från krig till fred inletts, som i Mocambique, finns stora återuppbyggnadsbehov som måste täckas. Länder med pågående strukturanpassningsprogram bör inte heller drabbas hårdare än nödvändigt. Arbetet med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen är angeläget och att hänsyn därvid tas till de faktiska förutsättningarna i olika län-
der. Fördelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA framgår av tabell 5. Bilaga 4
Jag har tidigare motiverat landramstorlekar och kommenterat det icke landrelaterade biståndet. Jag får hänvisa till detta beträffande föreslagna belopp av anslagsposterna. I det följande kommenteras även annan verksamhet som finansieras via SIDA.
Landrelaterat bistånd Men även utifrån dessa prioriteringar av landsamarbetet finns anledning se med realism på hur biståndet utvecklats under åren och med hänsyn tagande till resultat i biståndet. Det går således inte att bortse från att i några samarbetsländer som i det fattiga Guinca Bissau det rått oklarhet om biståndets effektivitet. Detsamma torde gälla biståndet till Tanzania och till Indien som båda får vidkännas större nedskärningar i absoluta tal. Förutom effektivitet i biståndet har i dessa länder en bedömning gjorts av demokratiseringssträvanden, respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska liberaliseringen. De utgående reservationerna är en ytterligare aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan förskjutas från ett budgetår till ett annat har jag förståelse för men inte att reservationerna ackumuleras år från år. Detta måste betraktas som en signal på att biståndssamarbetet inte fungerar tillfredsställande. Jag vill särskilt nämna Kap Verde där reservationen är nästan lika stor som landramen. Landet har haft svårt att tillgodogöra sig importstödet och av det skälet föreslår jag en kraftig neddragning i avvaktan på att rutiner för importstödet etablerats.
Jag finner det ej berättigat att i år föreslå att Eritrea blir programland. Jag vill avvakta den till april 1993 planerade folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Icke landrelaterat bistånd Av det icke landrelaterade biståndet vill jag särskilt framhålla stödet till katastrofer och återuppbyggnad som bedöms vara av så stor betydelse att en mindre anslagsökning föreslås. Även bistånd genom enskilda organisationer prioriteras och föreslås få en oförändrad medelsram.
Jag anser det angeläget av skäl som jag tidigare framfört att anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges prioritet. Jag vill här särskilt beröra stödet till de demokratiska krafterna i Sydafrika. Detta stöd fördes fr.o.m. budgetåret 1992/93 till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Även i årets budgetförslag har medel reserverats under denna anslagspost. När nu en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det lämpligt att ge öppenhet åt det bistånd som kommer landet till godo och att det förs till listan av mottagarländer utan att erhålla egen anslagspost. En ytterligare förändring, som jag vill föreslå, är att medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från anslagsposten Demokrali, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vad gäller den re- 153
gionala fördelning, som SIDA presenterat, kan konstateras att halva anslaget budgeterats för insatser i Afrika och ca 30 90 för insatser i Latinamerika. — Bilaga 4 Endast 55 miljoner kronor avser insatser i Asien och MceHanöstern vilket enligt min mening är ett alltför litet belopp med hänsyn till de prioriteringar ur demokratihänseende som jag redan angett. Jag förutser dessutom en starkare inriktning mot demokratifrämjande insatser i de länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt samarbete. SIDA har inför budgetåret 1993/94 att inkomma med en plan till regeringen över vilken beslut kommer att fattas om medlens disponering.
Jag föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika uländer inleds under kommande budgetår. Min uppfattning är att aktiva och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveckling. Ett volontärutbyte av detta slag syftar till att öka den ömsesidiga förståelsen mellan ungdomar från olika länder. I denna fråga har jag samrått med civilministern.
Det särskilda miljöanslaget bör användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser.
Jag vill också nämna de möjligheter till bredare samarbete som finns i länder som Botswana, Namibia och Indien. SIDA bör här arbeta mer aktivt med BITS och SWNEDECOERP i syfte att finna möjligheter till ett bredare engagemang från svensk sida.
Övrigt
Särskilda program
Insatserna under denna anslagspost är av stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bilaterala biståndet. De möjliggör för i första hand SIDA att utveckla långsiktiga strategier och nya metoder i biståndsarbetet. I möjligaste mån utnyttjas svenska resurser.
Anslagsposten innefattar tre delposter: Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM), ämncesinriktad verksamhet (ÄIV) och insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).
Långsiktighet och flexibilitet är väsentliga för en stor del av insatserna under denna anslagspost. Exempel på detta är familjeplanering under 1960och 1970-talen samt miljö och AIDS-bekämpning under 1980-talet.
SIDA avser att under de närmaste åren prioritera olika ÄIV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja och underlätta mottagarländernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.
En annan stor ÄIV-insats gäller befolkningsfrågor. Dessas betydelse kan inte nog understrykas och är nära kopplade till problematiken kring miljö och hushållning med naturresurser. Även frågor om kvinnors och barns situation är viktiga i sammanhanget. SIDA:s insatser på detta område avser stöd till metodutveckling och resultatspridning samt att stimulera till erfarenhetsutbyte.
Det finns enligt min mening skäl att göra vissa omprioriteringar av insatserna under denna anslagspost. De insatser som avser handikappade, kvin-
nor, stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna och befolknings- — Prop. 1992/93:100 frågor i stort bör härvid prioriteras. Jag anser även att SIDA:s resultatutvär- Bilaga 4 deringsverksaumhet bör utvecklas vidare.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda program uppgår till 305 miljoner kronor budgetåret 1993/94.
Rekrytering och utbildning av fältpersonal f Personalbiståndet har under senare år genomgått betydande förändringar. Antalet kontraktsanställda genom SIDA har minskat från 297 personer budgetåret 1986/87 till 114 personer i april 1992. Budgetåret 1993/94 beräknas antalet vara ca 100 personer. En betydande ökning har under samma tid skett vad gäller antalet lokalanställda i mottagarländerna och personalen i av SIDA kontrakterade företag.
SIDA verkar aktivt för att stärka mottagarländernas resurser att upphandla och anställa utländsk personal. Genom s.k. dirckanställningsavtal ges mottagarländerna möjligheter att anlita utländsk personal på viktiga poster där inhemsk personal saknas. Sådana avtal finns nu med Botswana och Namibia och antalet avtal förväntas öka.
Som förberedelse för olika former av tjänstgöring i u-länder arrangerade SIDA under budgetåret 1991/92 60 kurser med sammanlagt 816 deltagare. Till en tredjedel avser kurserna förberedelser för deltagare i MFS-programmet (Minor field studies). Genom detta program fick under budgetåret 1991/92 ca 250 svenska högskolestuderanden vid ca 25 institutioner möjlighet att genomföra fältuppdrag i u-länder. MFS-programmet har enligt min mening stor långsiktig betydelse både ur informations- och rekryteringssynpunkt.
Utrikesutskottet har I ett yttrande (1991/92:UU 1y) till Konstitutionsutskottet med anledning av ctt tidigare bifall till ett motionsyrkande (1989/90:UU15 moment 151) begärt en redovisning av insatser vad gäller hemvändande biståndspersonal. Vad gäller SIDA:s personal och kontraktsanställda sker regelmässigt en återföring av erfarenheter i samband med att en utlandstjänstgöring avslutas. Ansvaret för att så sker ligger på biståndskontoret. Biståndspersonal har möjlighet till en s.k. säckpeng i samband med hemkosten. Säckpengen är en SIDA-anställning med ctt för den enskilde relevant innehåll under en period om högst fem månader och syftar till att underlätta återinträdet på den svenska arbetsmarknaden. För innevarande budgetår har SIDA budgeterat 1 miljon kronor för detta ändamål.
I syfte att stärka resultatkraven och utveckla kompetensen som beställare vad gäller personalutbildning har SIDA fr.o.m. innevarande budgetår beslutat ombilda personalutvecklingsbyrån och kursgården i Uppsala till egna resultatenheter.
Rekrytering och utbildning inom det multilaterala området redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.
Jag beräknar medelsbehovet vad gäller rekrytering och utbildning av fältpersonal till 40 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Denna anslagspost upptar bl.a. skatter och sociala avgifter för fältpersonal — Bilaga 4
som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för fältpersonal. Kostnader för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden och en temporär förstärkning i södra Afrika) får även finansieras från anslagsposten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från anslagsposten intill ett belopp om 500 000 kr. Det totala medelsbehovet för budgetåret 1993/94 beräknas därmed till 43 miljoner kronor.
Sedan budgetåret 1981/82 avräknas kostnaderna för svenska skolor i vissa u-länder. Kostnaderna belastar utbildningsdepartementets huvudtitel. Lånegaranti för finansiering av byggandet av skolor eller kompletterande byggnader kan undantagsvis belasta biståndsanslaget vid eventuella skadefall. Regeringen beslutade att utställa garanti för Jån, dels den 11 oktober 1990 till Svenska skolföreningen i Nairobi till ett belopp av högst 2 000 000 kr för att finansiera en internatanläggning, dels den 12 september 1991 till Svenska skolföreningen i Managua till ett belopp av högst 1600 000 kr för att finansiera inköp av skolfastighet.
Information genom SIDA Av grundläggande betydelse för ansträngningarna att skapa och på längre sikt bredda förståelsen och engagemanget för u-länder och för svenskt bistånd är det informationsarbete som SIDA bedriver. Under de ekonomiska omständigheter som för närvarande råder och som präglas av djupgående ekonomisk recession ter sig dessa strävanden ännu mer väsentliga. Även om SIDA på grund av sin ställning självklart har huvudansvaret för spridningen av information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet, är det viktigt att SAREC, BITS och SVEDECORP, Nordiska afrikainstitutet och Sandö U-centrum bidrar genom att sprida kännedom om de egna verksamheterna. Detta gäller i lika hög grad för folkrörelser och enskilda organisationer som arbetar med utvecklingssamarbete. Inte minst viktigt är det för våra ansträngningar att motverka de tendenser till fträmlingsfientlighet, som under de senaste åren kunnat iakttas i Sverige.
Redan i förra årets proposition välkomnade regeringen försöken med att under en treårsperiod utprova möjligheterna att via åtta regionansvariga verka för att internationalisera undervisningen. Skolorna och deras personal har därvid en central roll att spela. Det är av stor vikt för det framtida utvecklingssamarbetet att på detta sätt nå ut till en bred allmänhet i syfte att skapa ett intresse för u-länder och för arbetet med att via biståndet förbättra förhållandena i dessa länder.
Jag förordar att 23 miljoner kronor avsätts för anslagsposten Information genom SIDA varav 5 miljoner kronor avsätts till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar.
Ilemställan Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att 156
1. godkänna de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som jag förordat, Bilaga 4
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat,
3. till Utvecklingssumarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i föregående avsnitt angående
4. kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika, 5. redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisa-
tioner.
C 3. Andra biståndsprogram
| 1991/92 Utgift | 2 004 251 997 Reservation — 1195 911 910 |
| 1992/93 Anslag | 2 114 500 000 |
| 1993/94 Förslag | 1 804 500 000 |
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag — Förändring
1992/93 1993/94 1993/94
U-landsforskning genom Styrelsen
för U-landsforskning (SAREC) 425,0 405,0 -20,0 BITS verksamhet, därav Tekniskt samarbete 324,5 304,5 -20,0 U-krediter 420,0 400,0 —-20,0
Gäststipendie- och utbytesprogram
genom Stiftelsen Svenska Instituet 10,0 7,5 -2,5 Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
| (SWEDECORP) | 160,0 | 135,0 | -25,0 |
| Swedfund International AB | 25,0 | 25,0 +/-0,0 | |
| Projektbistånd till vissa länder | 40,0 | 20,0 | -20,0 |
Stöd till ekonomiska reformprogram
| och skuldlättnadsåtgärder | 700,0 | 500,0 | -200,0 |
| Utredningar m. m. | 10,0 | 7,5 | -2,5 |
| Summa | 2 114,5 | 1 804,5 | -310,0 |
U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)
SAREC SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96).
SAREC föreslår en väsentlig höjning av ambitionsnivån i forskningsbiståndet från 425 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till 690 miljoner kronor 157 budgetåret 1995/96.
Förslaget motiveras med dels kunskapsutvecklingens centrala betydelse — Prop. 1992/93:100 för u-länderna, dels den kris för universitet och forskning som råder i många — Bilaga 4 av de fattigaste u-länderna. Hög prioritet bör även fortsättningsvis ges åt att utveckla och stärka forskningskapaciteten i resurssvaga u-länder.
De forskningsområden SAREC avser prioritera under treårsperioden är miljö och utveckling, befolkning, ekonomiska och politiska förändringsprocesser, demokrati och mänskliga rättigheter, kvinnoforskning, hälsoforskning (inkl. AIDS) samt de s.k. basvetenskaperna.
SAREC utgår i framtidsanalysen från konstaterandet att i-länderna svarar för 96 76 av världens resurser för forskning och utveckling (FoU) och att den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik innebär såväl hot som möjligheter för u-länderna. SAREC sammanfattar behoven av FoU-verksamhet och resurser för denna i u-länderna på följande sätt: ”Forskningen är i många avseenden internationell till sin natur. Inget land är självförsörjande inom forskning. Förekomsten av en inhemsk forskning är också en förutsättning för att ge kvalitet åt den högre utbildningen. ... Utan en egen kompetens inom viktiga områden blir beroendet av omvärlden nära nog total.” Resurserna för högre utbildning och FoU varierar betydligt mellan olika uländer. I de ekonomiskt framgångsrika delarna av Asien samt i Kina och Indien görs avsevärda investeringar i FOU. Även i Latinamerika finns betydande forskningskapacitet inom vissa områden.
De fattigaste u-länderna har däremot minskat sin andel av världens samlade FoU-resurser, från 2,2 90 år 1980 till 0,8 26 år 1990. Särskilt tydligt är detta i Afrika söder om Sahara. De stora ekonomiska problemen och i vissa fall politisk repression har lett till att universiteten kraftigt försvagats och i flera fall hotas forskningsmiljöer och -institutioner att gå under. Effekten är att många länder är helt beroende av bistånd för att utveckla och bevara sin forskningskapacitet.
Till den fördjupade anslagsframställningen har bilagts en utredning, ”Att äga, utveckla och förvalta kunskap — Bistånd till universitet i u-länder”, genomförd gemensamt av SAREC och SIDA, med förslag om att i vissa avseenden förändra stödet till kapacitetsbyggande. Utbildnings- och forskningsmiljöernas sönderfall i ett antal av de fattigaste u-länderna gör att stöd i större utsträckning bör ges till en hel fakultet eller ett universitet, genom t.ex. basstöd, stöd till förvaltning och vetenskaplig infrastruktur.
Det finns också behov av att utveckla mottagarnas planering och ledning av nationell FoU och högre utbildning. Detta kan även bidra till förbättrade möjligheter till givarkoordinering. SAREC:s och SIDA:s stöd till universitetet i Maputo redovisas här som ett framgångsrikt exempel.
Vad gäller verksamhetens allmänna inriktning föreslår SAREC en ändring av målparagrafen i myndighetens instruktion. Syftet är att klarare ge uttryck för forskningsbiståndets båda verksamhetsmål
—- att stärka u-ländernas forskningskapacitet och - att främja utvecklingsinriktad forskning.
Förslaget om instruktionsändring innebär också att de båda verksamhetsmå- 158
len tydligare relateras till de fem biståndspolitiska målen. Nuvarande in- — Prop. 1992/93:100
struktion nämner endast målen ökat självbestämmande samt ekonomisk och = Bilaga 4 social rättvisa.
SAREC redovisar vidare en mycket utförlig genomgång av verksamhetens mål och de olika stödformerna. Vad gäller verksamhetens utveckling konstateras att den ökat med 50 26 under de senaste tio åren och att flera nya mer arbetsintensiva och resurskrävande stödformer tillkommit.
Resultatanalysen inleds med en beskrivning av de metoder, resultatmått och överväganden som SAREC tillämpar i sin verksamhet.
Vad gäller verksamhetsmålet ”att stärka u-ländernas forskningskapacitet” sägs att en enkel, allmänt accepterad definition av begreppet saknas. SAREC anser att målet uppnåtts när ”det utvecklats miljöer i mottagarländerna där forskning med god kvalitet och relevans varaktigt bedrivs”.
För verksamhetsmålet ”främja utvecklingsinriktad forskning” gäller etablerade normer och former för bedömning av forskningens kvalitet och värde dels inomvetenskapligt, dels vad gäller den allmänna kunskapsuppbyggnaden inom området.
I den fortsatta analysen kommenteras och diskuteras med utgångspunkt från elva representativa exempel resultaten av SAREC:s insatser.
Vad gäller de bilaterala programmen (med exemplen Mocambique, Etiopien och Sri Lanka) visar sig resultaten i stor utsträckning vara beroende av det historiska utgångsläget i respektive land.
De regionala programmen är huvudsakligen inriktade på produktion och spridning av forskningsresultat. De bidrar även i stor utsträckning till att stärka och vidmakthålla forskningskapaciteten, genom uppbyggandet av livskraftiga regionala nätverk, t.ex. det östafrikanska arkeologiprogrammet och det afrikanska energiforskningsprogrammet.
De internationella programmen, exemplifierade med CGIAR och WHOY/HRP, är framför allt inriktade på forskningsresultat. Ett viktigt syfte med SAREC:s stöd har varit att påverka forskningsprogrammens inriktning och policy, inte minst vad gäller forskningens relevans för u-länderna.
Stödet till den ”resultatinriktade” forskningen belyses med AIDS-programmet, forskningen om Chagas sjukdom samt skog/miljö-programmet. Resultatmått som används är etablerade vetenskapliga kvalitetsmått, dvs. granskning och värdering i den internationella forskarvärlden.
Det svenska programmets inriktning har successivt förändrats mot ett mer långsiktigt och koncentrerat stöd till forskningsmiljöer. Programmet består av tre stödformer (projektstöd, långsiktigt stöd till institutioner och forskningsmiljöer samt högre forskartjänster). Därutöver medverkar för närvarande ca 120 svenska institutioner i huvudsakligen de bilaterala programmen.
SAREC gör i sin resursanalys en jämförelse med sin kanadensiska motsvarighet, IDRC. Det kanadensiska forskningsbiståndet är endast ca 50 96 större än det svenska, men IDRC har 15 gånger fler anställda än SAREC (600 respektive 40 anställda). IDRC:s arbetssätt och roll i de stödda projekten är dock betydligt mer aktiv än SAREC:s.
I fråga om produktivitet och kostnadseffektivitet sägs att enkla mätmetoder saknas. Verksamhetens omfattning och utvecklingen av mer arbetskrä- 159
1 Riksdagen 199293. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
SAREC:s administration. De 15 forskningssekreterarna har enligt SAREC Bilaga 4 en generellt sett alltför hög ärendebelastning och kvalificerad kompetens behöver tillföras viktiga programområden (bl.a. naturresurser och miljö).
Löncenivån vid universiteten har ökat kraftigt under senare år. Detta har försvårat SAREC:s möjligheter att rekrytera och behålla personal. SAREC begär därför resurser för att höja lönenivån så att den motsvarar den vid jämförbara institutioner.
SAREC hemställer, med hänvisning till förslaget om höjd ambitionsnivå i verksamheten, att kravet på en real minskning av förvaltningsanslaget med 5 Z6 under den kommande treårsperioden inte tillämpas. SAREC begär en ökning av anslaget med ca 12 26 under treårsperioden.
Sakanslagets tre delposter, insatsförberedelser, forskningssamarbete och u-landsforskning i Sverige, liksom den inbördes fördelningen dem emellan föreslås vara oförändrade (2 96, 88 70 resp. 10 90).
Föredragandens överväganden De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning (dels generellt i budgetförordningen, SFS 1989:400, dels specifikt för SAREC i regeringsbeslut 1991-06-06), har enligt min mening mycket väl uppfyllts av SAREC.
Jag anser att SAREC i den fördjupade anslagsframställningens redovisningar och analyser visar på en klar uppfattning om målen för verksamheten och förhållandena dem emellan samt om formerna för att uppnå dem.
Jag instämmer i SAREC:s analys av forskningens och kunskapsutvecklingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Nationell forskningskapacitet och fungerande högre utbildning är angelägna inte endast för ländernas ckonomiska utveckling. Minst lika viktig är forskningens och den högre utbildningens roll vad gäller framväxt och upprätthållande av demokratiska samhällsskick och fungerande rättssystem. Mot denna bakgrund anser jag att SAREC:s stöd till forskning med inriktning på frågor om demokrati och mänskliga rättigheter bör öka.
Jag ansluter mig också till SAREC:s analys av möjligheterna för enskilda u-länder att utveckla sin politik och sina insatser vad gäller befolkningsfrågor i vid mening, miljö, naturresursutnyttjande och -hushållning.
Långsiktigt stöd till fattiga u-länders byggande av forskningskapacitet är av central betydelse i stödet till en varaktig miljörelaterad ekonomisk och politisk utveckling. Mot denna bakgrund anser jag det i högsta grad angeläget med ctt samlat och kraftfullt stöd för att motverka det sönderfall som för närvarande drabbar många afrikanska universitet och forskningsmiljöcr. SAREC:s och SIDA:s gemensamma förslag om samordnade insatser på detta område bör därför ges hög prioritet. Vissa förberedande insatser bör kunna vidtas redan inom ramen för befintliga bilaterala samarbetsavtal. I takt med att avtalen med berörda länder förnyas bör lämpliga former för det nya stödet föras in.
U-länderna karakteriseras ofta av svagt utvecklade mekanismer för att ta tillvara och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk 160 tillämpning. Detta bör beaktas i utformningen av SAREC:s insatser.
De krav på ökade resuser som dessa insatser föranleder bör finansieras genom omprioriteringar i SAREC:s övriga verksamhet. Detta gör att även — Bilaga 4 utrymmet för nya bilaterala samarbeten är mycket begränsat. Det bör ankomma på SAREC att göra denna prövning.
Jag föreslår att 405 miljoner kronor anvisas för u-landsforskning under budgetåret 1993/94. Jag förordar att SAREC bemyndigas göra utfästelser för forskningsinsatser med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Medel för SAREC:s förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
BITS föreslår att 300 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete (exkl. internationella kurser). BITS föreslår därutöver att 300 miljoner kronor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa.
Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete vad gäller omfång, sektorer, länder och samarbetsparter.
I Asien förutses cn fortsatt hög efterfrågan i Filippinerna och Thailand. BITS ser också positivt på ett fördjupat samarbete med Mongoliet. I Pakistan väntas en viss ökning av miljörelaterade projekt. Begränsade insatser kommer att genomföras i Indien och Kina.
I Latinamerika noterar BITS ett nyväckt intresse från Argentina och Mexico samt fortsatt efterfrågan från Costa Rica, Bolivia, Uruguay, Chile och Ecuador. Intresseanmälningar har inkommit från Paraguay, Guatemala, Colombia och Honduras. Samarbetet med Chile har inte nått väntad omfattning bl.a. på grund av låg mottagningskapacitet.
Samarbetet med Dominikanska republiken och Jamaica fortsätter.
I Afrika fortsätter samarbetet med Tunisien samtidigt som intresset från Marocko ökat. Goda förutsättningar finns för samarbete med Egypten. Nya samarbetsländer är Botswana, Zimbabwe och Namibia.
Vad gäller sektorinriktningen kan noteras ett ökat intresse för miljöinsatser och insatser för stöd till reformer inom den offentliga sektorn. Stödet inom industrisektorn förutses minska med hänsyn till det särskilda mandat som tilldelats SVNVEDECORP inom området.
BITS föreslår att 115 miljoner kronor anvisas för internationella kurser. Under budgetåret 1991/92 genomfördes 43 kurser med 1 006 deltagare från 80 länder. Andelen kvinnor bland deltagarna ökade från 17 96 till 20 26 jämfört med året innan. Målsättningen är att under budgetåret 1993/94 nå 25 I kvinnligt deltagande. Utvärderingar under året har visat att kurserna på ett effektivt sätt förmedlar kunskaper av stor relevans för utvecklingsländerna.
Under budgetåret 1992/93 tillkommer två kurser. Kostnaderna för att ge- 161
nomföra de då totalt 45 kurstillfällena beräknas till 100 miljoner kronor. BITS planerar att utvidga utbildningsprogrammet med 2-4 nya kurser under = Bilaga 4 budgetåret 1993/94.
För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en medelsram om 600 miljoner kronor.
Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 lämnades utfästelser om u-krediter . till ett totalt belopp om 745 resp. 1 130 miljoner kronor. Den utgående rcservationen uppgick till 457 miljoner kronor den 30 juni 1992. Därav var 308 miljoner kronor utfästa för framtida åtaganden.
BITS framhåller att möjligheterna till u-kreditgivning under de aktuella åren varit beskurna till bl.a. Kina och Indien. Nya mottagare av u-krediter var Maldiverna och Uganda.
BITS förutser att utfästelsevolymen för budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 1 500-2 000 miljoner kronor. Något behov av att tillskjuta medel till säkerhetsreserven bedöms ej föreligga.
BITS framhåller att de nya consensusreglerna i viss mån kommer att begränsa verksamhetsfältet och att kreditgivningen torde komma att fokuseras på samhälleliga investeringar som förräntar sig på lång sikt. Efterfrågan på miljöinvesteringar väntas öka liksom kreditgivningen via utvecklingsbanker. Den senare har under året utvärderats. Resultatet har visat att kreditgivningen fungerat tillfredställande. Ett problem är dock att den cj är anpassad till EKN:s kreditgivning med dess krav på självrisk. BITS föreslår därför att krediter via utvecklingsbanker skall kunna lämnas utan krav på självrisk.
Ålerupptagandet av biståndssamarbetet med Kina liksom det stabilare ekonomiska läget i Indien kommer att öka efterfrågan på u-krediter. I Egypten kan kreditgivning komma att aktualiseras om det ekonomiska reformprogrammet fortsätter att göra framsteg. Bolivia, Filippinerna, Jamaica och möjligen Costa Rica är exempel på andra länder som är på väg att åter bli kreditvärdiga och därför kan bli aktuella för u-krediter.
BITS har i skrivelse till regeringen den 26 oktober 1992 redogjort för omfattningen och inriktningen på samarbetet med Kina. I skrivelsen föreslås att ett fortsatt stöd till utbyggnaden av telekommunikationerna i Kina bör ges, att en årlig kreditvolym enligt BITS anslagsförslag anvisas för att möjliggöra stödet främst till telekommunikationer samt att kreditgivning skall kunna övervägas för projekt som har betydelse för de ekonomiska reformerna, inklusive finansiering av projekt inom energisektorn i Kina.
BITS föreslår att länder som är på väg att återvinna sin kreditvärdighet skall kunna erhålla u-krediter med en högre förmånlighetsgrad än 50 20. Kreditgivningen skulle också underlättas om garantier med 100 2 risktäckning kunde lämnas.Samarbetet med Världsbanken har intensifierats. BITS bedömer det som önskvärt att samarbetet kan fortsätta att utvidgas.
BITS anser att möjligheterna bör prövas för att bedriva utvecklingssamarbete med Indonesien.
Föredragandens överväganden BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges förbin- 162
delser med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutio- — Prop. 1992/93:100
ner och företag. Bilaga 4
BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på BITS tekniska samarbete. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten till 325 miljoner kronor (inkl. internationella kurser). Jag föreslår att 304,5 miljoner kronor avsätts för det tekniska samarbetet under budgetåret '1993/94. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). För insatser i Central- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagsposten 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internationell konkurrens.
Under de senaste fyra budgetåren har utbetalningarna under u-kreditanslaget överstigit anvisade medel. Reservationen under anslagsposten har därmed kraftigt reducerats och ligger nu på en nivå som jag bedömer vara rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i efterfrågan.
Jag delar BITS förslag beträffande u-kreditgivning till Kina men noterar att de stora volymer det kan bli fråga om gör att-det blir nödvändigt för BITS att prioritera mellan olika projekt, som i och för sig kunde kvalificera för ukrediter, för att undvika att kreditgivning till andra mottagarländer trängs undan.
Jag anser att det för närvarande ej är aktuellt att lämna u-krediter till Indonecesien.
Jag föreslår att 400 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter under budgetåret 1993/94. Jag förordar att BITS bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret 1993/94 avsätta medel till säkerhetsreserven som den 30 juni 1991 uppgick till 468 miljoner kronor.
Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
Krediter för utveckling — betänkande av kreditbiståndskommitten (SOU 1991:74)
I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm- Wallén en kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det
svenska biståndet. Kommittén har överlämnat sitt betänkande som har Prop. 1992/93:100 remissbehandlats.! Bilaga 4
Utredningen Utredningen har prioriterat frågor som gäller motiven för att behålla ett kreditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna till svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats för att bredda kretsen av mottagarländer för att ge kreditgivningen en klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärderats ur administrativ/teknisk synvinkel.
Mottagarländer för u-krediter Kreditinstrumentet bör bevaras i det svenska biståndet. U-krediter skall kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inledaeller fördjupa ett ckonomiskt/kommersicllt samarbete.
Den övre inkomstgräns som idag tillämpas bör bibehållas.
Bindningen Bindningen av u-krediterna är i sig ej önskvärd. Sverige bör dock behålla bindningen så länge majoriteten av övriga västländer gör det.
U-kreditsystemet bör tillåta finansiering av leveranser från svenska företag som innehåller upp till 30 20 varor och tjänster av annat ursprung. Den nu gällande principen att tillåta högst 10 26 leveranser från tredje land kan innebära begränsningar i möjligheterna att erbjuda ett bra bistånd. Andra länders u-kreditsystem medger som regel högre andelar icke inhemska leveranser.
Garanti- eller kreditsystem
Det nuvarande garantisystemet föreslås ersättas med ett kreditsystem av enkomponentmodell med svenska staten genom BITS som kreditgivare och där de kommersiella finansiärerna får regressrätt på BITS.
Ett alternativ till detta är ett garantibaserat enkomponentsystem med särskild garantiordning för u-krediter. Som ett komplement till detta bör möjligheten att i vissa fall ge tvåkomponentkrediter bibehållas.
Kreditvillkor BITS bör ges möjlighet att anpassa kreditvillkoren till det finansierade projektet och mottagarlandet så att lånet ger den önskade förmånlighetsgraden.
! Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete med
u-länder Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga
riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén,
Nils T Svensson och Per Westerberg. 164
Ett så långt möjligt standardiserat låneavtal för u-krediter utarbetas i samråd Bilaga 4 med affärsbankerna, som föreslås få i uppdrag att för BITS räkning förhandla och underteckna kreditavtal samt svara för inkassering och räntor på i huvudsak samma sätt som i dagens system.
Ersättningen till SEK utformas som en procentuell avgift på utestående kreditstock och frigörs därmed från varje enskild kredit, vilket medger justeringar i avgiftens storlek även för redan avtalade krediter.
Löftesprovisioner Den hittills tillämpade löftesprovisionen föreslås utgå.
Premiesättning De riskavspeglande premierna i dagens system föreslås ersättas med enhetspremier. Därigenom blir förmånen av en u-kredit lika stor för en låntagare med dålig ekonomi som för en låntagare med god ekonomi. En alternativ ordning kan vara att EKN tar ut en riskavspeglande premie men att BITS » tillåts lämna en subvention ur biståndsanslaget om premien anses för hög.
Självrisk Bankernas beredvillighet att åta sig självrisker har avtagit under åttiotalet. Att avskaffa självrisken och helt friskriva exportören från risk är dock olämpligt. Självrisk bör föreligga fram till dess att leverans fullföljts och accepterats av köparen. Utredaren föreslår dels en självrisk om 20 90 på tillverkningsgarantin, dels att leverantören eller dennes bank går i borgen för 20 2.
Kontantkrav En ändring av principerna om att kräva att köparen erlägger 15 20 kontant skulle öka systemets konkurrenskraft. Då så befinns motiverat, och främst i samband med projektfinansiering, bör en u-kredit kunna finansiera 100 96 av det svenska företagets kontrakt.
Betalningssvaga länder U-kreditmottagare skall normalt ha god kreditvärdighet. U-krediter skall dock kunna lämnas till länder som, enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som på sikt bedöms återfå kreditvärdigheten för finansiering av projekt som är väsentliga för landets långsiktiga utveckling och bidrar till att förbättra landets betalningsförmåga. Förmånligheten bör då uppgå till minst 50 20. Kreditgivningen till sådana länder bör ej överstiga 25 0 av nya krediter. Beslut om kreditgivning bör fattas av regeringen på förslag av BITS.
Andra aktörer Den finansiella hanteringen av kreditverksamheten — innefattande bl.a. ad- Bilaga 4 ministration och finansiering av huvuddelen av kreditstocken, förvaltning av medel för räntesubventioner och säkerhetsreserven — anförtros SEK. Vid krediter över 50 miljoner kronor bör BITS emellertid infordra särskilda anbud även från andra finansieringsinstitut än SEK för kostnaden för kreditens finansiering och förvaltning.
Riksgäldskontoret bör tillåtas hålla konton i utländska valutor för u-kreditsystemet. Det är önskvärt av konkurrensskäl att BITS tillåts söka andra placeringsmöjligheter än konton hos Riksgäldskontoret.
Säkerhetsreserven Säkerhetsreservens roll måste vara att klara skadefall av normal omfattning.
En utvidgning av kreditgivningen till länder med högre kreditrisk kräver en större reserv för kreditförluster än i det nuvarande systemet. De genomsnittliga avsättningarna till säkerhetsreserven bör därför öka.
Reserven skall klara utbetalningar p.g.a. skadefall som kan komma att inträffa på länder vars totalengagemang för vart och ett utgör högst 5-10 96 av den totala låneportföljen. Vid skadefall på länder som svarar för en större andel av portföljen skall reserven tjäna som stötdämpare. En begränsning bör införas om en högsta exponering på ett och samma land om 20 96 av utestående låneportfölj. BITS bör årligen göra en bedömning av förlustriskerna i portföljen och redovisa resultatet till regeringen. BITS bör ges ett uttalat huvudmannaskap för reserven som bör förvaltas av SEK.
Skuldomförhandlingar Omförhandling av u-krediter bör ske till samma ränta till vilken de ursprungligen lämnades.
Samfinansiering med världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och SIDA U-kreditsystemet bör utformas så att det på ett effektivt sätt ger möjlighet till samfinansieringar med andra biståndsorgan. Starka skäl talar för att modifiera bindningskravet vid samfinansieringar med multilaterala utvecklingsbanker och SIDA. Beslut om obunden finansiering bör föregås av en noggrann prövning av förutsättningarna för svenska leverantörer att framgångsrikt konkurrera om order.
Krediter till industriutvecklingsbanker Vidareutlåning av svenska u-kreditmedel från industriutvecklingsbanker skall ske på marknadsmässiga villkor. Vid förberedelserna för kreditgivning till utvecklingsbanker bör ett nära samråd ske mellan BITS och SWEDECORP.
Att införa ett biståndskreditsystem är mindre lämpligt bl.a. av skälet att = Bilaga 4
detta skulle kräva nya administrativa rutiner samt att hela kreditvolymen måste avsättas i biståndsanslaget.
Remissinstanserna Flertalet remissinstanser är positiva till att behålla ett kreditinstrument i biståndet. SIDA anser dock att gåvobistånd alltid är fördelaktigare än kreditbistånd ur makroekonomisk synvinkel. Flera remissinstanser ifrågasätter ukrediternas lämplighet i betalningssvaga länder där gåvobistånd eller biståndskrediter vore att föredra.
BITS, EKN m.fl. instämmer i att bindningen bör behållas tillsvidare medan SIDA och Afrikagrupperna förespråkar ett obundet bistånd. Industriförbundet, EKN och SEK delar utredarens uppfattning att en större flexibilitet bör tillämpas beträffande andelen utländska varor i svenska företags leveranser. BITS anser att möjligheterna att lämna obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner bör prövas.
BITS, SEK, Exportrådet m.fl. tillstyrker utredarens förslag om ett marknadsfinansicrat u-kreditsystem enligt enkomponentmodell. EKN och Riksbanken förordar att nuvarande system behålls med vissa modifieringar.
BITS delar utredarens förslag om ökad flexibilitet beträffande förmånlighetsgraden i krediterna.
SEK och Svenska Bankföreningen anser att det är olämpligt med standardiserade låneavtal. Industriförbundet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget om att slopa löftesprovisionerna medan SEK anser att de bör behållas.
BITS tillstyrker förslaget om enhetlig premiesättning och anför att om ett differentierat system ändå behålls så bör detta utformas på ett sätt som mildrar kostnaderna för länder i de högsta premieklasserna. Bl.a. EKN avstyrker förslaget om enhetspremier.
BITS, SEK, Industriförbundet och Exportrådet anser att det nuvarande systemet för självrisker bör ändras. EKN, LO och Riksbanken avstyrker förslaget.
Utredarens förslag beträffande omförhandling av u-krediter avstyrks av BITS och EKN.
SWEDECORP delar uppfattningen att gåvoclementet i u-krediter till utvecklingsbanker ej bör föras vidare till slutanvändaren och ifrågasätter samtidigt om u-krediter är den lämpligaste stödformen till dessa institutioner.
Föredragandens överväganden Jag delar utredarens uppfattning att visst slag av utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid ett lämpligt instrument. Jag instämmer också i att Sverige i internationella fora bör verka för en global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg har uppnåtts på detta område bör vi, av skäl som anförts i utredningen, behålla bindningen i u-kreditsystemet. Svenskt näringsliv är i hög grad internationellt 167
konkurrenskraftigt på många områden som prioriteras av u-länderna och hittillsvarande u-kreditgivning visar på betydande och varaktiga utvecklings- — Bilaga 4 effekter.
U-krediter bör kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa ekonomiskt samarbete. Den överenskommelse som träffats inom OECD om en övre inkomstgräns för mottagare av bundet kreditbistånd bör tillämpas också vid BITS u-kreditgivning. För närvarande motsvarar detta en per capita inkomst på 2 550 US dollar.
Inom OECD pågår konsultationer om tolkning och genomförande av de nya reglerna avseende bundna u-krediter inom den s.k. consensus-överenskommelsen. Kortfattat innebär dessa regler att bundna u-krediter inte får lämnas för projekt som är företagsekonomiskt lönsamma. Kravet gäller dock varken för projekt i de minst utvecklade u-länderna eller för små projekt. Till rikare u-länder får u-kredit inte lämnas. En följd av de nya reglerna kan bli att BITS behöver ägna ökad uppmärksamhet åt länder och projekt där tillgången till marknadskrediter är osäker. Jag anser att det är väsentligt att BITS sprider information om u-kreditsystemet och det internationella regelverket på området till svenskt näringsliv. Bl.a. mot bakgrund av de pågående internationella diskussionerna anser jag att det nu ej bör göras några genomgripande ändringar av u-kreditsystemet. Jag avvisar förslaget om att skapa en särskild biståndsgarantiordning liksom förslaget om enhetlig premicsättning. Riskavspeglande premier bör bibehållas och fastställas för varje enskild kredit i enlighet med det system som tillämpas av Exportkreditnämnden (EKN). I särskilda fall skall det dock vara möjligt att, vid kreditgivning till länder med låg kreditvärdighet, med biståndsmedel subventionera den av EKN fastställda premien. Detta kan ske antingen genom att gåvoelementet höjs eller genom att BITS från anslaget anvisar medel för att täcka en del av premien.
För att möjliggöra kreditgivning till länder, som enligt gängse bedömningar inte är kreditvärdiga, men som för en förtroendeskapande ekonomisk politik som på sikt bedöms leda till återvunnen kreditvänlighet bör BITS tilllåtas att variera gåvoelementet i u-krediterna. Jag instämmer i utredarens förslag att krediter till dessa länder bör ha ett gåvoelement på minst 50 96. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och med beaktande av de risker det innebär att ge ytterligare krediter till icke kreditvärdiga länder. Jag anser att beslut om sådana krediter i enlighet med BITS yttrande skall fattas av regeringen på förslag av BITS.
För att öka konkurrenskraften i u-kreditsystemet föreslår jag att finansiering av leveranser som innehåller upp till 30 Z0 icke-inhemska varor och tjänster tillåts. Möjligheterna att vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner och SIDA utfästa obunden finansiering bör prövas i begränsad omfattning. Beslut skall i dessa fall underställas regeringens prövning.
Krediter till utvecklingsbanker bör kunna lämnas utan krav på självrisk. I övrigt bör det nuvarande systemet för självrisk behållas. Härigenom tillförsäkras att exportören/banken är engagerad i affären och noga prövar dess risker. Likaså bör löftesprovisioner bibehållas. 168
Frågan om införandet av ett anslagsfinansicrat biståndskreditsystem som komplement till ett marknadsbaserat u-kreditsystem kräver fördjupad pröv- = Bilaga 4 ning. Jag avser att under innevarande budgetår analysera för- och nackdelar med införandet av ett sådant system. Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansicring med multilaterala finansieringsinstitutioner att belysas. Jag avser även ytterligare analysera vad de nya reglerna för u-krediter inom consensus-överenskommelsen får för konsekvenser för det svenska u-kreditsystemet.
Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet Stiftelsen Svenska Institutet (ST) bedriver en mycket diversifierad internationell verksamhet inom områdena information, kulturutbyte och stipendier. Drygt 11 20 av SI:s verksamhet budgetåret 1991/92 finansierades med medel från tre olika anslag inom biståndsbudgeten.
Anslagsposten avser kostnader dels för u-landsdelen av S1:s gäststipendieprogram och för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder, dels för person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
ST administrerar årligen mottagandet av totalt 200-300 utländska stipendiater (för studier och forskning). Av dessa kommer ca en tredjedel från utänder.
I expertutbytet mellan Sverige och u-länder deltar årligen ca 200 personer, varav ca två tredjedelar från u-länder och ca en tredjedel från Sverige. Verksamheten har minskat, i båda riktningarna, pga ökade resc- och uppehållskostnader.
Vad gäller dessa verksamheter anser SI i sin fördjupade anslagsframställning att de ”visat sig vara en bra biståndsform, som ger ett gott resultat”. SI avser behålla antalet stipendier till sökande från tredje världen och att vidga expertutbytet till nya länder, t.ex. de tidigare sovjetrepublikerna i Asien. För att kompensera ökade kostnader för resor och uppehälle i Sverige begär ST en ökning av anslaget med 1 miljon kronor till 11 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Min bedömning av SI:s resultatanalys är att det endast finns svaga kopplingar mellan SJ:s stipendice- och expertutbytesverksamhet och det svenska biståndets övriga delar. Ett flertal alternativ till ST:s stipendie- och expertutbytesverksamhet har under åren vuxit fram och finansieras till inte obetydlig del med biståndsmedel.
Stipendier för studier och forskning i Sverige finansieras och administreras av ctt stort antal organ. Till en inte obetydlig del tillförs medel från bistånds- . anslag. Jag avser att under kommande budgetår initiera en översyn av denna verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.
Jag föreslår att 7,5 miljoner kronor anvisas för gäststipendic- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet under budgetåret 1993/94.
näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund Bilaga 4
International AB
SWEDECORP Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) bildades den 1juli 1991, samtidigt som Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) samt SIDA:s industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) omvandlades från självständig stiftelse till aktiebolag.
SWEDECOREP skall inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till företag och näringslivsorganisationcer skall verksamheten medverka till att skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i mottagarländerna. SVEDECORP skall också främja mottagarländernas handel och svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt verksamhetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
SWEDECORP har som målsättning att under en treårsperiod bygga upp
samarbete med 15 länder. Indien, Tanzania, Costa Rica, Sri Lanka och Zambia har under budgetåret 1991/92 ingått i kresten av ”pro-aktiva” samarbetsländer (till skillnad från ”reaktiva” där SWEDECORP svarar på initiativ utifrån). Under budgetåret 1992/93 planeras fördjupade insatser i Bolivia, Botswana, Mocambique, Tunisien och Zimbabve.
SWEDECORP föreslår att 200 miljoner kronor anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94. SNEDECORP begär bemyndigande att få göra åtaganden som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställs till förfogande under anslagsposten. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföring av u-landsprodukter höjs till 12 miljoner kronor.
Swedfund International AB Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1991/92 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtaganden till ett belopp om 41 miljoner kronor i elva nya projekt. (Motsvarande siffra för budgetåret 1990/91 var 59 miljoner kronor i tretton projekt). Fyra av de nya projekten återfinns i Afrika, två vardera i Asien och Latinamerika samt
tre i Östeuropa.
Bolaget redovisade ett rörelseresultat före avskrivningar och extraordinära kostnader på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbättring med drygt 6 miljoner kronor jämfört med föregående räkenskapsår. Stora avskrivningar samt kostnader i samband med ombildningen till aktiebolag innebar ändå en försämring av nettoresultatet. Bolaget redovisade under 1991/92 en nettoförlust på 34 miljoner kronor att jämföras med 19 miljoner kronor året innan. 170
För budgetåret 1992/93 tillfördes Swedfund International AB 25 miljoner - Prop. 1992/93:100 kronor för riskkapitalsatsningar i u-länder och 40 miljoner kronor för Cen- Bilaga 4 tral- och Östeuropa. Swedfund International AB räknar med att bolagets sammanlagda åtaganden vid utgången av budgetåret 1992/93 ungefär skall motsvara inbetalt grundkapital om 415 miljoner kronor. För att möjliggöra en ökad planeringstrygghet föreslås att grundkapitalet under en treårsperiod höjs till 800 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 begär Swedfund International AB ett kapitaltillskott om 140 miljoner kronor varav hälften för insatser I u-länder.
Föredragandens överväganden Bildandet av Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd har inneburit ökade möjligheter för Sverige att erbjuda ett effektivt biståndssamarbete inom näringslivsområdet.
Jag noterar med tillfredställelse att SVEDECORP, trots de svårigheter av organisatorisk art man haft att bemästra under verksamhetens inledande skede, förmått utveckla och påbörja genomförandet av en strategi som gör att SWEDECORP kan fungera som en kombination av efterfrågestyrd och initierande samarbetspartner. Jag välkomnar SWEDECORP:s vilja att sätta effektivitet snarare än utbetalningsmål i första rummet. Tyngdpunkten i verksamheten skall ligga på kunskapsöverföring och kompetensutveckling. Stora resurskrävande insatser bör undvikas liksom subventioner till enskilda företag. Gåvomedel till enskilda företag där Swedfund International AB ingår som delägare skall dock i särskilda fall kunna beviljas för att under ctt inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning som är oproportionerligt stora.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 135 miljoner kronor anvisas för SWEDECORP:s verksamhet. Vidare föreslår jag att SVEDECORP bemyndigas att göra utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garantlier för marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs till 12 miljoner kronor. Medel för SVEDECORP:s verksamhet i Central- och Östeuropa anvisas under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Centraloch Östeuropa.
Beträffande Swedfund International AB verksamhet noterar jag med tillfredställelse att omsättning och resultat i företag i drift förbättrats totalt sett trots att antalet vinstgivande företag minskat något jämfört med föregående år. Fem företag, samtliga i Afrika, har under året gjort utdelningar till sina aktieägare. Glädjande är också att att lönsamheten i det kinesiska läkemedelsföretaget SSPC, som är Swedfunds enskilt största investering, kraftigt förbättrats.
Jag noterar Swedfunds resultatmässiga försämring som förklaras av att bolagets engagemang i förlustbringande projekt avvecklats under året. Jag accepterar att risknivån i Swedfunds investeringar är hög. Samtidigt vill jag understryka vikten av att projektdeltagandet sker på affärsmässiga grunder. Jag delar Swedfunds bedömning att den långsiktiga målsättningen skall vara att intäkterna i investeringsverksamheten skall täcka kostnaderna för densamma. 171
Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på samarbete genom Swedfund i — Prop. 1992/93:100 såväl u-länder som Central- och Östeuropa. Jag instämmer i att Swedfunds Bilaga 4 kapital bör höjas successivt. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att Swedfund ges ett kapitaltillskott på 25 miljoner kronor för investeringsverksamhet i u-länder. För verksamheten i Central- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Under anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) redovisar jag förslag om ändrad organisationsstruktur för näringslivsbiståndet.
Projektbistånd till vissa länder
Föredragandens överväganden Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil.5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definicrade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssamarbete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Centraloch Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie anslag. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras stödet till Polen och övriga Central- och Östeuropa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna och Ecuador bör från och med budgetåret 1994/95 finansieras på myndigheternas ordinarie anslag.
Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser. Jag finner det lämpligt att över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndigheter än SIDA till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade programländerna. Här vill jag särskilt nämna Botswana, Namibia, Zimbabwec och Indien.
Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 20 miljoner kronor anvisas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1993/94. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Föredragandens överväganden Tunga skuldbördor och oförmåga att föra en systematisk anpassningspolitik har under en längre tid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-talet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsa- 172
kerna står att finna i såväl interna som externa faktorer. Bland de interna — Prop. 1992/93:100 kan nämnas ineffektiv användning av upplånat kapital, ineffektiva statliga — Bilaga 4 regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en alltför expansiv penning- och finanspolitik. Situationen förvärrades av en försämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländernas exportprodukter och ökad protektionism på i-landsmarknaderna.För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska reformer genomförs. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram, som oftast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden och Världsbanken, syftar till att minska de makrockonomiska obalanserna och genom marknadseckonomiska reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin. För att anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock att programmen får tillräcklig extern finansiering i form av ökade biståndsflöden och skuldlättnader.
Anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder används i anslutning till internationellt samordnade aktioner och möjliggör additionellt stöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför strukturanpassningsprogram. Insatserna kan antingen bestå i ctt resurstillskott, oftast i form av obundet importstöd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att länderna på sikt återfår sin kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn till situationen i varje enskilt land och att olika typer av skuld måste behandlas olika. En rimlig bördefördelning måste åstadkommas mellan de berörda parterna.
Under senare år har vissa framsteg gjorts internationellt vad gäller att åstadkomma skuldlättnader och ökat betalningsbalansinriktat bistånd till stöd för de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas reformansträngningar. Genom anslaget har Sverige kunnat bidra till att internationella aktioner kommit till stånd. Sådana insatser har varit betydelsefulla, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under lång tid framöver. Jag anser att Sverige även i fortsättningen bör spela en aktiv roll på detta område.
Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA) har visat sig vara ctt mycket framgångsrikt initiativ för att mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför strukturanpassningsprogram. Programmet omfattar ökad koncessionell utlåning från IMF och Världsbanken, ökat betalningsbalansinriktat bistånd från bilaterala givare samt skuldlättnader. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och snabbare utbetalningar. För vissa länder har utbetalningstakten av allokerade medel dock varit alltför långsam. Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt deltagit i policydialogen. Det nuvarande SPA-samarbetet täcker treårsperioden 1991-1993. För närvarande diskuteras förutsättningarna för ett nytt samarbete. Jag anser att SPA-samarbetoet fyller en viktig funktion och bör drivas vidare.
En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och paral- IeHfinansiering med Världsbankens längivning. Sveriges bidrag har huvud- 173
sakligen lämnats i form av obundet importstöd, företrädesvis till marknads- — Prop. 1992/93:100
baserade valutafördelningssystem i u-länderna. Importstödet möjliggör den Bilaga 4 import som är nödvändig för ckonomisk återhämtning och är en biståndsform som bidrar till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detta förutsätter bl.a. att valutafördelningen inte är centralstyrd eller förenad med subventioner till importören. Det är härvid viktigt att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom att föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. Jag anser att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats från anslaget.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste ländernas återbetalning av gamla världsbankslån. Det gäller de fattiga
länder som numera endast får tillgång till Världsbankens utlåning på konces-
sionella villkor, men som har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra internationella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket innebär att fordringarna inte kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för att underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta att bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer. Samtidigt bör Sverige fortsättningsvis ställa större krav på att också andra givarländer uppmuntras att bidra i större utsträckning till skuldlättnadsinsatser och andra insatser inom ramen för SPA.
IMF spelar en huvudroll när det gäller de makroekonomiska strukturanpassningsprogrammen. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlånas för temporärt betalningsbalansstöd, har särskilda lånearrangemang skapats för att stödja de fattigaste ländernas strukturanpassning på koncessionella villkor. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från medlemsländerna. Möjligheten att låna från ESAF utgår i november 1993 och dessförinnan kommer en utvärdering att ske och förslag presenteras på hur en efterföljare till ESAF skulle kunna konstrueras. Sverige avser att därvid arbeta för ett bredare deltagande av givarländer och för en rimligare bördefördelning. Skulle resultatet bli godtagbart bl.a. i detta avseende, kan en diskussion om ett fortsatt svenskt bidrag bli aktuellt redan under budgetåret 1993/94.
Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt problem, eftersom länderna utestängs från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ckonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsbalanseftersläpningarna. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras I sådana situationer. Sverige har utfäst ett bidrag inom ramen för planerade stödgrupper för Vietnam och Kambodja. Det är min förhoppning att dessa skall kunna bildas under kommande budgetår.
Skulderna till offentliga bilaterala kreditorer, främst biståndskrediter och 174
exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste länderna. Sverige — Prop. 1992/93:100
har aktivt drivit frågan om bilaterala skuldlättnader i Parisklubben där bila- — Bilaga 4 terala skulder omförhandlas. Diskussioner har förts om att åstadkomma betydande skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den överenskommelse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade Torontovillkoren, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med medel från anslaget, bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas räntebetalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med omförhandlingsavtalen. Samtidigt är det viktigt att Sverige multilateralt verkar för ökade bilaterala skuldlättnader.
Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata kreditorer, främst banker. Betalningseftersläpningarna har försvårat tillgången på nya lån och fördyrat nödvändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyten kan man utnyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår till vilka Sverige har utfäst bidrag.
Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna utgå för både programländer och andra länder som för en sund ekonomisk politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Jag anser att det i första hand är de ansträngningar och framsteg som görs som bör bedömas och inte enbart hur långt landet kommit i sina reformer. Sveriges roll i biståndet till landet i fråga bör också beaktas. Användningen av medlen är beroende av hur reformprogrammen genomförs samt av hur det internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år. Jag förutser ett fortsatt omfattande behov av insatser för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att 500 miljoner kronor anslås för Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder för budgetåret 1993/94.
Utredningar m.m.
Föredragandens överväganden Regeringen har under år 1992 beslutat inrätta en kommitté med uppdrag att utvärdera och analysera effektiviteten i det svenska biståndet (dir. 1992:59). Jag utgår från att kommittén kommer att kunna påbörja sitt arbete i början av år 1993. Kommittén har fått ett tvåårigt mandat för sitt arbete. Det är min avsikt att återkomma i frågan hur verksamheten framgent bör organiseras i 1994 års budgetproposition.
För utredningar m.m. beräknar jag 7,5 miljoner kronor under bugetåret 1993/94. Från posten bör även det nya utvärderingssekretariatet finansieras.
12 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga 4
1. godkänna de riktlinjer för bidragsgivningen som jag förordat,
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
jag förordat,
3. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett re-
servationsanslag på 1 804 500 000 kr.
Administration av biståndet
Rationaliscring av biståndsadministrationen 1 ljuset av riksdagens nyligen beslutade besparingsåtgärder har jag sett det som nödvändigt att undersöka vilka rationaliseringar och besparingar som är möjliga att göra inom Utrikesdepartementets biståndsavdelning, inom departementcets övriga avdelningar och utrikesförvaltningen i övrigt som deltar i handläggning av biståndsärenden samt inom biståndsmyndigheternas förvaltningar.
Det är därför önskvärt att den nu pågående utredningen om styrnings- och samverkansformer inom biståndet kompletteras för att på ett systematiskt sätt sc Över om man med givna mål och ramar kan rationalisera förvaltningen och göra ckonomiska besparingar.
Det innebär en genomgång av departementets och myndigheternas olika uppgifter med syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten så att kvaliteten i den operativa verksamheten kan höjas. Det kan innebära sammanläggning cHer nedläggning av funktioner, utkontraktering, mer systematisk kompetensuppbyggnad mm.
Jag avser därför att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadministrationen.
Allmänt Förvaltningsanslagen för myndigheterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Nordiska afrikainstitutet (NAT), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfor-
men för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret (RGK) samt de
nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Med hänvisning till den utredning enligt ovan som jag avser initiera har myndigheternas planeringsramar beräknats utan att ta hänsyn till cventuella
. so 176 framtida rationaliseringsuttag.
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
| 1991/92 — Utgift | 265 356 434 | |
| 1992/93 Anslag | 293 758 000 | |
| 1993/94 Förslag | 303 219 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 293 758 000 | + 9 461 000 |
SIDA SIDA har för kommande budgetår inkommit till regeringen med en förenklad anslagsframställning. Huvudinriktningen för SIDA:s verksamhet under de tre budgetåren 1992/93-1994/95 har lagts fast av riksdagen utifrån myndighetens fördjupade anslagsframställan år 1991 och regeringens proposition 1991/92.
SIDA redogör i årets förenklade anslagsframställan för arbetet med metodutveckling och hur man inom myndigheten går till väga för att anpassa och inrikta arbetet i enlighet med regeringens riktlinjer.
Dessutom beskriver SIDA hur man arbetar för att möta de krav som ställts på myndigheten via regleringsbrevet om ökad resultatredovisning, kompetensutveckling och motverkande av korruption. Sammanfattningsvis kan sägas att förändrings- och utvecklingsarbetet satts igång i linje med regeringsdirektiven och att en del åtgärder redan vidtagits.
För täckande av förvaltningskostnader har SIDA i huvudsak äskat i enlighet med planeringsramen. Detta innebär att den totala kostnaden för löner, utlandsförmåner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader uppgår till 288 758 000 kr. Från detta belopp har myndigheten föreslagit ett visst rationaliseringsuttag i enlighet med givna riktlinjer.
SIDA föreslår att i basen för förvaltningskostnader slutgiltigt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats myndigheten i form av överskridanden.
Myndigheten föreslår också en överföring av medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, motsvarande kostnaderna för två tjänster för handläggning av AIDS-frågor.
Innevarande budgetår har SIDA från UD övertagit vissa arbetsuppgifter rörande administrationen av biståndskontor. För detta arbete krävs en utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet och SIDA äskar 300 000 kr som cen engångsanvisning.
SIDA har för innevarande budgetår som engångsanvisning erhållit 3 miljoner kronor för kompetensutveckling. Myndigheten äskar för kom-
mande budgetår 4 miljoner kronor för samma ändamål.
Förslag Bilaga 4
Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95 förutom att SIDA för kommande budgetår förväntas genomföra sin verksamhet med en tilldelning av medel på en något lägre nivå
Resurser m.m. Ramanslag 1993/94 303 219 000 kr
Övrigt SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.
Planeringsram Plancringsramenför budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till 603 138 000 kr.
Slutsatser Jag stöder SIDA:s förslag om överföring av medel till förvaltningsanslaget som redovisats i det föregående. | Det är också angeläget att SIDA erhåller 300 000 kr i engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med övertagande av vissa tjänster från utrikesdepartementet. Under förutsättning att jag, på grundval av den redogörelse som SIDA skall inkomma med under våren 1993, anser att medlen för kompetensutveckling använts effektivt och att det finns behov för ytterligare insatser, föreslår jag att SIDA får ytterligare 3 miljoner kronor i kompetensutvecklingsmedel för kommande budgetår. Jag menar att SIDA kan effektivisera sin förvaltning ytterligare och föreslår ett rationaliseringsuttag om 2,4 96. Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SIDA kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att till- Jämpa denna modell. SIDA kommer därefter att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) förs till detta konto. 178
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
att till Sryrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 303 219 000 kr.
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö Ucentrum)
| 1991/92 Utgift | 52 953 959 | |
| 1992/93 Anslag | 23 014 000 | |
| 1993/94 Förslag | 24 963 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 23 014 000 | + 1 949 000 |
Sandö U-centrum Sandö U-centrum är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att tillhandahålla utbildning som efterfrågas framför allt inom biståndet.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), kortkurser och språkutbildning. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94.
Verksamhetsmålet är att Sandö U-centrum skall bedriva ett aktivt arbete för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs.
För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap skall målsättningen vara att under perioden höja självkostnadstäckningsgraden med tre procentenheter, från 75 20 (ingångsvärde i den fördjupade anslagsframställningen för den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94) till 78 26
(budgetåret 1993/94).
Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk för nya målgrupper och marknader. Myndigheten kan numera erbjuda utbildning även i estniska, polska, tyska och ryska. Verksamheten är dock hårt konkurrensutsatt och dessutom konjunkturkänslig.
Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Självkostnadstäckningsgraden ligger för språkenheten på 78 46 vilket motsvarar det krav som regeringen ställt (76 96 för budgetåret 1991/92). Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten. 179
Från budgetåret 1988/89 till budgetåret 1991/92 har redovisats en produktivitetsökning med 15 26. Beräkningen av produktiviteten görs i en modell där Bilaga 4 antal genomförda elevdagar vid myndigheten ställs mot resursinsatsen i form av total personalinsats uttryckt i årsarbetskrafter.
Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnadstäckning är goda. Volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har dock minskat från 4 498 clevdagar till 3 270 elevdagar. Minskningen är i stort sett generell för samtliga språk.
Nedgången beror till viss del på omläggningen av den svenska personalbiståndspolitiken. SIDA har minskat sin andel med 4 26 och är nere i en andel om 25 Jo av volymen för språkutbildning. SIDA använder sig numera av färre kontraktsanställda/experter. Projektansvar och personalrekrytering läggs i allt större omfattning ut på konsultföretag. Sandö U-centrum säger i sin årsredovisning att rekrytering av personal i ökad utsträckning sker på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkutbildning ha minskat. En annan anledning till minskningen, säger Sandö, kan också hänföras till det faktum att företag/organisationer i rådande konjunkturläge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/utveckling.
Anslagssparandet uppgår till 1 867 315 kr, vilket utgör 8,7 76 av det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anstagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål som gäller och som lades fast i regeringens fördjupade prövning är på väg att nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade anslagsframställningen att det vore mer kostnadseffektivt att myndigheten fick överta vissa
utbildningar som idag bedrivs på SIDA:s kursgård.
Föredragandens överväganden Förslag
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92- 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser Ramanslag 1993/94 24 963 000 kr
Övrigt
Sandö U-Centrum disponerar även medel under anslaget C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-Centrum).
Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till Bilaga 4 49 926 000 kr.
Resultatbedömning Sandö U-centrums årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det saknas dock metoder för att göra en mer utvecklad effektbedömning av verksamheten. Styrelsen menar att verksamhetsmålen ytterligare bör preciseras.
Styrelsens ckonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1991/92.
Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Sandö U-centrum. Resultatrapporten i årsredovisningen är mycket välgjord.
Slutsatser Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Jag ansåg under våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville vid detta tillfälle invänta styrelsens årsredovisning som skulle ge ett bättre underlag för nya direktiv till styrelsen under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Jag bedömer att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.
Jag förutsätter också att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1992/93 avseende produktivitetsförändringar också kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 24 963 000 kr.
Bilaga 4
| 1991/92 Utgift | 20 197 491 | |
| 1992/93 Anslag | 25 405 000 | |
| 1993/94 Förslag | 26 936 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 25 405 000 -ooo+ 1531 000 |
SAREC SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). Vad gäller SAREC:s förslag avseende verksamhetens inriktning redovisas dessa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
SAREC föreslår en ökning av anslaget med knappt 3 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I förslaget ligger bl.a. medel för två nya tjänster som forskningssekreterare, en justering av myndighetens löneprofil, en överföring från sakanslaget av vissa kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare och medel för personalens kompetensutveckling.
Föredragandens överväganden Förslag
Övergripande mål
SAREC bör under treårsperioden 1993/94-1995/96 ytterligare utveckla sina insatser med inriktning på stöd till universitet i de fattigaste u-länderna.
Resurser m.m. Ramanslag 1993/94 26 936 000 kr
Övrigt SAREC disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Planeringsram Planeringsramen för treårsperioden 1993/94-1995/96 har beräknats till 80 208 000 kr.
Resultatbedömning och Fördjupad prövning SAREC är en myndighet med en mycket hög kompetens inom sitt verksam- Bilaga 4 hetsområde. Förvaltningskostnaderna upptar endast en liten andel av de totala kostnaderna. SAREC, liksom många andra myndigheter, bör fortsätta att utveckla resultatmått i verksamheten. Inte minst gäller detta bedömningar av kostnadseffektiviteten.
SAREC:s förslag om ett förtydligande av myndighetens övergripande målsättning i form av en instruktionsändring bör beslutas av regeringen.
Forskningsbiståndet har utvecklats såväl med avseende på inriktning som former sedan SAREC:s tillkomst år 1975. 1 allt väsentligt är grunderna giltiga och relevanta i dag och för den kommande treårsperioden.
Slutsatser SAREC:s förslag om ytterligare tjänster är i första hand kopplat till myndighetens förslag om en avsevärt höjd ambitionsnivå i forskningsbiståndet. Jag kan av skäl som jag nyss anfört inte tillstyrka detta förslag. Sakanslagsfinansiering av förvaltningskostnader bör enligt min mening bara undantagsvis förekomma. Av detta skäl anser jag att samtliga kostnader för SAREC:s kontor i Harare skall finansieras över förvaltningsanslaget.
Innevarande budgetår disponerar SAREC en cngångsanvisning för kompetensutveckling. För fortsatta angelägna insatser, främst inriktade på att upprätthålla forskningssekreterarnas höga kompetensprofil och att generellt sett höja personalens kompetens vad gäller resultatuppföljning och ckonomiadministration, föreslår jag att SAREC beviljas en engångsanvisning på 300 000 kr för budgetåret 1993/94.
Ett sparbeting bör åläggas SAREC. Detta bör preliminärt uppgå till 5 Z under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 20 bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 26 936 000 kr.
C 7. Nordiska afrikainstitutet
| 1991/92 Utgift | 6 083 984 | |
| 1992/93 Anslag | 6 013 000 | |
| 1993/94 Förslag | 5 470 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 6 013 000 | - 543 000 |
Nordiska afrikainstitutet är en av de två myndigheter inom biståndsområdet Bilaga 4 som inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Nordiska afrikainstitutet anser att den kommande treårsperioden bör innebära ”en fas av konsolidering genom punktvisa förstärkningar utan några grundläggande förändringar”. Verksamhetens inriktning bör ligga fast och det finns enligt institutet ingen anledning att ändra myndighetens instruktion. Detta innebär att tyngdpunkten ligger på forskning, med kärnan i det nordiska forskningsprogrammet.
Nordiska afrikainstitutets allmänna slutsats är att det råder god balans mellan verksamhetens olika delar och att fördelningen motsvarar instruktionens intentioner. Det tidigare behovet av att externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat.
Nordiska afrikainstitutet redovisar sin verksamhet i tre områden.
I verksamhetsområdet forskning och seminarier ingår forskningsprogram, forskningssamarbete, nordisk forskargrupp, seminarier och konferenser, rese- och studiestipendier samt gästforskarprogram.
För närvarande bedriver institutet tre forskningsprogram, vart och ett under ledning av en internationellt meriterad forskare. Det först påbörjade går nu in i sin avslutande fas.
Den nordiska forskargruppen består av en person från vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige samt en samordnare. Tjänsterna är tidsbegränsade. Forskningsaktiviteten är god. Nordiska afrikainstitutet vill bibehålla nivån.
Stipendieprogrammet omfattar: - Studiestipendier för nordiska forskares besök och forskning vid Nordiska
afrikainstitutet (tre personer/månad), vilket bidrar till att bredda Nordiska afrikainstitutets nordiska bas.
—- Resestipendier ger årligen ett 20-tal nordiska forskare möjlighet till kor-
tare fältarbeten i Afrika. Nordiska afrikainstitutet vill öka denna verksamhet.
- Gästforskarbesök i fyramånadersperioder av tre afrikanska forskare/år
med anknytning till Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram i syfte att stärka kontaktnätet, bredda forskningsprogrammens innehåll och tillföra kompetens.
Seminarier och konferenser ingår som en viktig del i forskningsverksamheten. Ca sex konferenser/år arrangeras. Seminarier anordnas regelbundet.
Verksamhetsområdet bibliotek och dokumentation är stabilt. Biblioteket är med ca 35 000 böcker och 600 tidskrifter Nordens främsta vad gäller Afrika. Rutinerna har datoriserats och biblioteket uppfyller högt ställda servicekrav. Boklånen uppgår till ca 6 000/år och nyförvärven till ca 1 200/år.
Publikationsverksamheten har sedan starten år 1962 svarat för utgivningen 184
kvalitetsnivå. Utgivningen är framför allt inriktad på afrikansk politik, cko- — Bilaga 4 nomi, sociala frågor och modern historia. Flertalet publikationer är skrivna på engelska för att nå en internationell publik, inte minst i Afrika.
Nya distributionskanaler har inrättats i England och USA. Gratis- och bytesdistributionen med afrikanska institutioner och bibliotek är en viktig del. En svensk populärvetenskaplig skriftserie (”Afrikabiblioteket”) har börjat utges. Försäljningsintäkter täcker ca 40 70 av verksamhetsområdets kostnader.
Forskningens situation i Afrika präglas av den ekonomiska situationen. Dålig infrastruktur, ”bokhunger”, brist på resurser för fältarbeten, resor och inköp präglar universitet och forskning. En ökande andel av forskningen sker utanför universiteten och är till stor del finansierad med biståndsmedel. Ett fåtal forskare blir mycket efterfrågade och återväxten försvåras. Detta är något Nordiska afrikainstitutet måste beakta i sitt samarbete med afrikanska forskare.
Även inom den nordiska afrikaforskningen sker förändringar vilka långsiktigt påverkar institutet och gör det nödvändigt för dess ledning att följa utvecklingen. Nordiska afrikainstitutet bör i nuläget ha en liten men god forskningskompetens och dess roll bör snarare vara katalyserande än kunskapsgenererande. Någon expansion av Nordiska afrikainstitutet bör därför inte ske, Denna bör istället ske vid olika samarbetande nordiska universitetsinstitutioner. Dokumentations- och informationsverksamheterna är viktiga stöd för övriga nordiska afrikaforskningsmiljöer.
De nordiska biståndsmyndigheternas efterfrågan på konsulttjänster har ökat genom tillkomsten av de nordiska forskningsprogrammen.
Samarbetet med Uppsala universitetsbibliotek har nyligen reglerats i ett avtal.
Nordiska afrikainstitutet anser sig uppvisa en hög ”produktivitet” jämfört med andra liknande institutioner. Den viktigaste resursen sägs vara personalen. Antalet årsarbetskrafter är för närvarande 32,5. Nordiska afrikainstitutet vill under budgetperioden göra vissa förstärkningar.
De senare årens anslagsförstärkningar har givit en stabilare grund för hela institutets verksamhet. Ca en tredjedel kommer från vardera detta anslag, övriga nordiska länder och övriga bidragsgivare.
De nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska UD) höjdes relativt kraftigt för några år sedan och har sedan dess årligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning. Från norskt och finländskt håll har man förklarat sig beredda att ingå treåriga avtal.
Föredragandens överväganden "Prop. 1992/93:100
Förslag Bilaga 4
Övergripande mål Nordiska afrikainstitutet bör under den kommande treårsperioden ytterligare befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen.
En viss del av verksamheten bör även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska biståndsmyndigheterna.
Den nordiska samsynen på och den gemensamma finansicringen av Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram är av grundläggande betydelse. Nordiska afrikainstitutet bör utveckla en ökad långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma finansiering.
Resurser m.m. Ramanslag 1993/94 5 470 000 kr
Övrigt Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de nordiska forskningsprogrammen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. i
Planeringsram Planeringsramen för budgcetåren 1993/94-1995/96 har beräknats till 16 410 000 kr. |
Resultatbedömning Min bedömning av Nordiska afrikainstitutets verksamhet är att det även med relativt små resurser är möjligt att bedriva en verksamhet av hög kvali-
tet och stor relevans. |
Efter en period av expansion är det nu lämpligt att under några år söka konsolidera verksamheten.
Fördjupad prövning De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning genom budgetförordningen (SFS 1989:400) och i form av ett särskilt regeringsbeslut den 20 juni 1991 har enligt min mening på ett förtjänstfullt sätt uppfyllts av institutet.
I syfte att ytterligare tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska afrikainstitutet anser jag att hela kostnaden för det svenska bidraget till denna bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella 186
slaget C 7. Nordiska afrikainstitutet till anslaget C 1. Bidrag till internatio- Bilaga 4 nella biståndsprogram uppgår till 625 000 kr.
Slutsatser Nordiska afrikainstitutet utgör en kvalificerad resurs- och kunskapsbas inom ett verksamhetsområde som spänner över en hel kontinent med över 50 stater och ett stort antal vetenskapliga dicipliner.
Sett ur ett biståndspolitiskt perspektiv är Nordiska afrikainstitutets nuvarande verksamhet väl avvägd. Dokumentations- och publikationsverksamheterna är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker. Stödet till forskningsverksamheten är mer en fråga om ambitionsnivå och inriktning.
Nordiska afrikainstitutets struktur och arbetsformer är såvitt jag kan bedöma unika. Verksamheten präglas av en praktisk ”nordism” som är angelägen att värna.
Jag är med hänsyn till kraven på besparingar inom biståndsbudgeten inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och förstärkta lönemedel Nordiska afrikainstitutet begärt.
Ett sparbeting bör åläggas även Nordiska afrikainstitutet. Detta bör preliminärt uppgå till 5 20 under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 90 bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 5 470 000 kr.
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
1991/92 Utgift «> 13 783 501
| 1992/93 Anslag | 18 745 000 | |
| 1993/94 Förslag | 20 991 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 18 745 000 | + 2 246 000 |
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovisas under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndig- — Bilaga 4
heten och inlett ett utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera myndigheten främst genom att ett system för mål- och resultatstyrning tas fram. BITS föreslår att 2,7 miljoner kronor anvisas för andra steget i förstärkningen av myndighetens administrativa resurser. I tillägg därtill äskar BITS en medelsförstärkning om 1 miljon kronor för handläggningen av samarbe-
tet med Central- och Östeuropa.
Under budgetåret 1992/93 behöver BITS flytta till större lokaler. BITS begär 600 000 kr för flyttningskostnader.
Föredragandens överväganden Förslag
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser Ramanslag 1993/94 20 991 000 kr
Övrigt
BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslagen C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa.
Planerinsram Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till 40 382 000 kr.
Slutsatser BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av år. Den förstärkning av förvaltningsanslaget som BITS beviljades för budgetåret 1992/93 har skapat förutsättningar för myndigheten att utveckla sin verksamhet i enlighet med de direktiv som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 4. De administrativa resurserna är dock fortfarande otillräckliga varför ett ytterligare tillskott på förvaltningsanslaget om 1 miljon kronor är motiverat. Jag föreslår att BITS för budgetåret 1993/94 tillförs 21 miljoner kronor för förvaltningskostnader hänförhga till BITS samarbete med u-länder. 1 detta belopp ingår en engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för flyttkostnader. 188
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
att till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar-
bete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
20 991 000 kr.
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
| 1991/92 Utpift | 5 636 863 | |
| 1992/93 Anslag | 7076 000 | |
| 1993/94 Förslag | 7 076 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 7 076 000 | +/- 0 |
Sandö U-centrum Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner.
Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från SIDA.
Föredragandens överväganden Jag har för budgetåret 1993/94 räknat med ett oförändrat anslag.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ctt förslagsanslag på
7 076 000 kr.
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
| 1991/92 Utgift | - | |
| 1992/93 Anslag | 34 436 000 | |
| 1993/94 Förslag | 36 441 000 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
| Anslag | 34 436 000 + 2005 000 |
SWEDECORP Verksamheten har under budgetåret 1991/92 befunnit sig i en uppbyggnads- Bilaga 4 fas. Resurser har ägnats åt intern planering samt utveckling av strategier, metoder och arbetsformer. Budgetposter som resor och representation har därvid underutnyttjats. Lönekostnaderna har varit lägre än beräknat cftersom personalstaten har fyllts på successivt under året. Dessutom har den organisatoriska modell som valts för näringslivsbiståndet medfört ett antal problem som har hämmat verksamheten under det första året. SNEDECORP understryker vikten av att en organisationsändring kan genomföras den 1 juli 1993.
SWEDECORP anmäler betydande svårigheter att uppfylla det förelagda rationaliseringskravet om 3,5 20 av förvaltningskostnaderna för budgetåret 1993/94. En sådan besparing är ej möjlig utan kraftiga ingrepp i verksamheten. Förutom de förstärkningar som under innevarande budgetår genomförts på den administrativa sidan har SVNEDECORP behov av ytterligare 1 handläggare och 1 assistent inom området industriell miljö.
SWEDECORP föreslår ett förvaltningsanslag om 36,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I beloppet ingår medel för kompetensutveckling om 300 000 kr, inköp av bärbara datorer om 200 000 kr samt 100 000 kr för utbildning inom ADB området.
Föredragandens överväganden SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. SNEDECORP som är cn myndighet under Utrikesdepartementet ansvarar för främjandeverksamhet inom näringslivssamarbetet men administrerar också på uppdragsbasis riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB som saknar egen personal. Den valda organisationsmodellen har visat sig innebära svårbemästrade problem. Jag har därför under året övervägt alternativa organisationsformer för näringslivsbiståndet.
Som ctt led i analysarbetet har förre riksgäldsdirektören Lars Kalderén kartlagt för- och nackdelar med olika organisationsformer för näringslivsbiståndet. Kartläggningen har visat att en omorganisation bör genomföras för att ”undvika betungande meradministration och oklar rollfördelning”.
Utredaren föreslår att existerande bolag och myndighet behålls men att huvuddelen av personalen flyttas från myndigheten till bolaget. Jag delar utredarens uppfattning att bolaget och myndigheten tills vidare skall behållas. P.g.a. den framträdande roll verksamheter av myndighetskaraktär för närvarande spelar i näringslivsbiståndet förordar jag dock en annorlunda fördelning av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten. Jag ser det som angeläget att en tillräcklig kompetens att utföra främjandeverksamheten behålls inom myndigheten. Detta medför att merparten av personalen anställs i myndigheten
Bolagets verksamhetsområde bör inledningsvis begränsas till att omfatta enbart riskkapitalplaceringar. En strävan skall dock vara att till bolaget successivt överföra sådana arbetsuppgifter som p.g.a. sin affärsmässiga karaktär lämpligen utföres i bolagsform.
Mitt förslag är att den personal som idag är dirckt sysselsatt med riskkapi- — Prop. 1992/93:100 talsatsningar anställs i bolaget medan övrig personal behålls i myndigheten. — Bilaga 4 Fördelen med en sådan organisatorisk lösning är att rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamhet tydliggörs. Bolaget och myndigheten får separata styrelser och verkställande ledningar. Myndighetschefen förutsätts bli styrelscordförande i bolaget varigenom det nära samarbetet mellan verksamheterna kan fortsätta. Den exakta fördelningen av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten får avgöras av SVEDECORP. För att bibehålla uppnådda effektivitets- och samordningsvinster i det samlade näringslivsbiståndet föreslår jag att bolaget och myndigheten också fortsättningsvis delar lokaler och tillämpar gemensamma administrativa rutiner. Bolaget kan därigenom, mot ersättning, utnyttja vissa administrativa och andra stödfunktioner hos myndigheten. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den tidpunkt snarast därefter som av praktiska skäl bedöms mest lämplig.
Jag föreslår att SVEDECORP för budgetåret 1993/94 anvisas 36 441 000 kronor för täckande av förvaltningskostnader. I beloppet ingår en engångsanvisning om 300 000 kronor för kompetensutveckling.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 441 000 kr.
D. Information om Sverige i utlandet
D 1. Svenska institutet
| 1991/92 Utgift | 63 115 631 Reservation 1 809 049 |
| 1992/93 Anslag | 65 797 000 |
| 1993/94 Förslag | 63 083 000 |
Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Anslaget har minskats med 6,45 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna. I denna summa ingår det sparbeting för budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. I:2, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen.
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskaper om det svenska samhället och dess kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris, Centre Culturel Suédois (CCS).
Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom pub- 191
13 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 4
likationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och — Prop. 1992/93:100 besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvis- — Bilaga 4 ningar, utställningar, seminarier, personutbyte, litteraturstöd och stöd till svenska kulturinstitutioners uppträdande utomlands. Studier och forskning stöds genonr stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Informationscentret National Academic Mobility Information Centre (NAMIC) som inrättades år 1990, ger information om studier i Sverige och studier i utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte.
Anslag 1992/93 Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
| Förvaltningskostnader | 56 713 000 | -3 111 000 |
| (därav lönekostnader) | 20 936 000 | 0 |
| Lokalkostnader | 9.084 000 | + 397 000 |
| Summa | 65 797 000 | -2 714 000 |
Svenska institutet har inför treårsperioden 1993/94 — 1995/96 lämnat en fördjupad anslagsframställning. Institutet redovisar resultatanalyser för redovisningsperioden 1987/88 — 1991/92 för olika verksamhetsprogram i form av produktionskostnader, distribution efter geografiska områden, stipendiemånader, projektbidrag fördelade på olika ämnesområden, gåvoprenumerationer, deltagare i sommarkurser i svenska i Sverige m.m. Man framhåller svårigheterna för en informationsinstitution att mäta resultat och effekter av olika insatser utöver rena produktions- och distributionssiffror. Mer långsik-
svårare att mäta. I ett försök att ändå nå längre i utvärderingen av insatserna har institutet låtit göra ett tiotal undersökningar och enkäter för att därigenom komma åt de kvalitativa aspekterna på flera delområden.
Svenska institutet anger som viktiga utvecklingstendenser under den senaste femårsperioden bl.a. följande: = institutets utbud av tjänster har ökat mycket kraftigt under perioden - institutets särskilda anslag för specialdestinerade ändamål, uppdragsme-
del och externa intäkter har expanderat kraftigt i förhållande till den re-
guljära budgeten = de två senaste åren har inneburit en stark tyngdpunktsförskjutning i verk-
samheten mot Central- och Östeuropa, med särskild betoning av samar-
betet med Baltikum = i västvärlden har Västeuropa prioriterats i förhållande till Nordamerika = institutet har fått nya medel för att stödja forskningens internationalise-
. . BosT VA A 2
ring och forskningsutbyte med såväl Väst- som Östeuropa 192
= institutet har upprättat ett särskilt informationscentrum för utbildning
och forskning, National Academic Mobility Information Centre (NA- — Bilaga 4
MIC) — institutet fick under budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret
från Utrikesdepartementet av samarbetet med utlandsmyndigheterna i
informations- och kulturutbytesfrågor —- institutet fick en ny kansliorganisation den 1 oktober 1990 —- en kraftig utbyggnad av ADB-stödet har ägt rum i form av investeringar
i teknisk utrustning, programvara och utbildning. :
Svenska institutet prioriterar bl.a. följande områden i den framtida verksamheten: = ökad kulturell närvaro i Europa genom stöd till bl.a. kontaktresor och
inbjudningar samt satsningar på några större projekt som en utställning i
Grand Palais i Paris våren 1994 om de svensk-franska relationerna på
1700-talet — kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa genom stipendievistelser
i Sverige, sommarkurser, konferensdeltagande och undervisning av
svenska lärare och forskare utomlands = en särskild satsning på svenskundervisning i Central- och Östeuropa med
prioritet för Baltikum —- förnyade strävanden i syfte att öka samverkan och samproduktionen med
andra aktörer inom Sverige-informationen, i första hand Exportrådet och
de nya turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and
Tourism Council/Next Stop Sweden = utvecklingen av dialogen med utlandsmyndigheterna - inom Sverige-informationen läggs tyngdpunkten på trycksaker, personut-
byte och seminarier - ökat utnyttjande av datateknik för att kunna ge snabbare service = förstärkt information om studier i Sverige till utländska målgrupper via
NAMIC —- mer enhetliga och flexibla stipendieprogram - Ökad ansträngning att aktivt marknadsföra institutets utbud av böcker,
videokassetter m.m. om Sverige.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande målen för Svenska institutets verksamhet, fastställda i institutets stadgar, är att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervisningen i andra länder. 193
fortsätter att prägla utvecklingen. Institutets verksamhet under den kom- Bilaga 4 mance treårsperioden kommer i stor utsträckning att präglas av de två huvudlinjerna i utvecklingen, nämligen integrationen i Västeuropa och den politiska och ekonomiska omvandlingen av Central- och Östeuropa, särskilt Östersjö-området. Informations- och kulturprojekt blir av stor betydelse i Västeuropa, inte minst i ljuset av Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Samtidigt anser jag att särskilda insatser för Central- och Östeuropa fortsatt skall göras under perioden. |
Jag förordar att denna huvudinriktning av Svenska institutets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden.
Kraven på nya sparbeting jämsides med de krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör mötas med fortsatta rationaliseringar/ nedskärningar, en fortsatt hög satsning på ADB-stödet, och på utbyggnad av personalens kompetens samt förnyade ansträngningar att öka de externa intäkterna.
Resultatbedömning Av Svenska institutets resultatanalys framgår att den gångna femårsperioden har präglats av allt knappare personalresurser, kraftigt ökad omslutning och nya arbetsuppgifter. ADB-uppbyggnaden har forcerats och lagt grunden till ökad effektivitet och snabbhet i informationsflödet.
Min sammantagna bedömning är att institutet under de senaste fem åren har utnyttjat sina resurser väl och att institutet haft förmåga att framgångsrikt initiera en nödvändig anpassning till omvärlden, bl.a. genom organisationsförändringar och uppbyggnad av ADB-stöd, vilket medger ökad flexibilitet i verksamheten. Svenska institutet bör därmed stå väl rustat att möta de sannolikt allt större krav som kommer att ställas under den kommande treårsperioden i fråga om bl.a. ökad samverkan med andra institutioncer/ företag.
Då Svenska institutet i likhet med andra institutioner på informationsområdet saknar mera konkreta och lättanvända resultatmått för verksamheten, utöver rena produktions- och distributionsmått, har de enkäter och undersökningar som institutet företagit under de senaste åren visat sig vara värdefulla instrument för bedömning av värdet av och kvaliteten på enskilda aktiviteter/tjänster samt renodling av utbudet av det stora antalet tjänster man erbjuder.
Mål för budgetåret 1993/94 Svenska institutet intar en unik ställning genom att ensamt svara för stora delar av Sverige-informationen till utlandet. Institutets ställning gör att man har goda skäl att ställa höga krav på dess verksamhet. Kvalitetskriteriet blir därför av avgörande betydelse vid en bedömning av institutets tjänster och produkter.
Den accelererande politiska utvecklingen i omvärlden de senaste åren har inneburit att tyngdpunkten i institutets arbete kommit att förskjutas mot 194
Central- och Östeuropa. Samtidigt har Västeuropa i ljuset av Sveriges med- — Prop. 1992/93:100 lemskapsansökan i EG kommit i fokus. Bilaga 4
Svenska institutet fick budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret från Utrikesdepartementets informationsbyrå för samarbetet med utlandsmyndigheterna i frågor som rör informations- och kulturutbytet med utlandet. Jag är dock inte beredd att tillmötesgå institutets förslag att låta detta överta även huvudansvaret för ovannämnda utbyte, dvs. i realiteten budgetansvaret.
Jag noterar med tillfredsställelse institutets beredvillighet att öka sin samverkan och samproduktion med andra institutioner/ företag. Det finns konkreta exempel i fråga om bl.a. ekonomi och turism, där jag tror att ett ökat samarbete på informationsområdet skulle kunna ge goda resultat till en rimlig samlad kostnad. Inte minst torde detta gälla inom turismen, där de nyligen bildade turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden kan bli viktiga samarbetspartners för institutet.
Genom informationscentret National Academic Mobility Information Centre (NAMIC) har institutet fått en viktig uppgift vad gäller spridandet av information om studier i Sverige och om studier i utlandet. Arbetsfördelningen mellan institutet, Centrala studiestödshämnden (CSN) och Verket för högskoleservice (VHS) är dock något oklar. Utbildningsdepartementet har därför tillsatt en utredning inom departementet för att se över organisationen för vissa internationella uppgifter inom utbildningsområdet och behandla bl.a. det nämnda problemet.
På det allmänkulturella området fullgör Svenska institutet en viktig funktion som centralt service- och samordningsorgan för det svenska kulturlivets utlandskontakter.
Jag välkomnar institutets ansträngningar att öka de externa intäkterna genom bl.a. en aktiv marknadsföring av institutets produkter i form av böcker, videokassetter m.m. samt upprustning av Sverigebokhandeln.
Slutsatser Övergripande mål för den verksamhet som Svenska institutet ansvarar för skall, i enlighet med institutets stadga, vara att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervisningen i andra länder.
I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa är det naturligt att Svenska institutet prioriterar detta område. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det särskilt angeläget att öka informationsinsatserna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa kräver fortsatt prioritet för detta område.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter.
Till följd av det statsfinansiella läget bör en ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 5 miljoner kronor. I detta ingår ett rationalise- 195
ringsuttag på 1,5 20. Härtill kommer ett kvarvarande sparbeting för 1993/94 på 1,45 miljoner kronor avseende treårsperioden 1991/92-1993/94. Bilaga 4
Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94 uppgår till 3 736 000 kr. Anslaget har därmed beräknats till 63 083 000 kr efter avdrag för sparbeting på tillsammans 6,45 miljoner kronor.
Anslaget för Svenska institutet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Svenska institutets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
I syfte att skapa större klarhet i fråga om Svenska institutets framtida arbetsuppgifter och institutets samverkan med andra institutioner/företag avser jag låta utreda vissa aspekter av Sverige-informationen som berör institutet och hur denna bör utformas för att effektivt kunna motsvara tidens krav. I avvaktan på denna översyn bör Svenska institutets verksamhet endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att de övergripande målen för verksamheten inom
Svenska institutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag
förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 63 083 000 kr.
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet
| 1991/92 Utgift | 61 671 250 Reservation 19 481 290 |
| 1992/93 Anslag | 60 809 000 |
| 1993/94 Förslag | 51 363 000 |
Medel till Radioprogramverksamhet för utlandet är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
En minskning av anslaget har skett med 15 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna.
Radio Sweden är den enhet inom Sveriges Radio AB som svarar för radioprogramverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens sändningar sker för närvarande på åtta språk (svenska, engelska, tyska, franska, spanska, ryska, est- 196 niska och lettiska) och riktar sig till alla världsdelar.
Anslag 1992/93! = Beräknad ändring Bilaga 4
1993/94?
Föredraganden
Radio Swedens verksamhet 60 809 000 varav engångsanvisning 6 500 000
Summa 54 309 000 -2 946 000? I Avser kalenderåret 1993 ? Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår med kalenderår 3 Varav engångsanvisning + 9 700 000 kr, besparing — 15 000 000 kr samt pris- och löneuppräkning + 2 354 000 kr
Sveriges Radio AB och Svensk Rundradio AB” Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1994 att anslaget för Radio Swedens verksamhet tilldelas 36 528 000 kr i 1991 års prisnivå avsett att täcka kostnader för programverksamheten samt ett icke närmare angivet belopp i 1991 års prisnivå för programinsamling och programutsändning samt att medlen värdesäkras genom ett pris- och löneindex.
Svensk Rundradio AB begär 9,7 miljoner kronor att användas för kapitalkostnader i samband med inköp av tre nya sändare, som enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191 och prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) skall installeras under åren 1991-1994.
Svensk Rundradio AB har vidare redovisat en plan för täckning av de årliga kapitalkostnaderna för utbytet av kortvågssändare inom ramen för de av riksdagen beslutade riktlinjerna. Planen bör nu förlängas med ett år, till år 2003, som en direkt följd av avskrivningstidernas längd.
De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1993 avser följande.
Svcriges Radio AB 1. Kompensation för kostnadsökningar 1992 1400 000 2. Kompensation för kostnadsökningar 1993 1700 000 Svensk Rundradio AB Kapitalkostnader i samband med 9 700 000! sändarbyte m.m. I Engångsanvisning
"Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28,
rskr. 1991/92:329) att de två radiobolagen, Sveriges Lokalradio AB
och Sveriges Riksradio AB den 1 januari 1993 skall gå samman till ett
företag med namnet Sveriges Radio AB. I riksdagens beslut ingår
även att upprätta ett självständigt bolag för insamling och distribution
av TV- och radioprogram, Svensk Rundradio AB, som trädde i funk-
tion den 1 juli 1992 och som utför uppgifter som tidigare tillhandahölls
av Televerket Radio. 197
Föredragandens överväganden
Bilaga 4
Riksdagen beslöt så sent som våren 1991 att Radio Sweden skulle anvisas medel över ett reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en återgång till ett reservationsanslag med indexreglering. Förslaget till kostnadskompensation för åren 1993 och 1994 kan jag därför inte heller biträda.
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika företag löper ut den 31 december 1992. Genom riksdagens beslut om radio- och TV-frågor våren 1992 (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) har fastställts riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens uppdrag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1993-1996. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen även om särskilda riktlinjer för Radio Swedens verksamhet som ingår i det avtal som nyss slutits mellan staten och Sveriges Radio AB. I propositionen behandlas även bildandet av ett särskilt statligt bolag för insamling och utsändning av program för radio och TV. Det nya självständiga bolag som bildats för detta ändamål, Svensk Rundradio AB, trädde i funktion den 1 juli 1992.
Radio Sweden sänder för närvarande program på åtta språk och har under år 1992 med framgång börjat sända program via satellit i Europa. Jag har särskilt uppskattat Radio Swedens höga sändningsberedskap i Östersjö-området. |
De besparingskrav som nu gäller beträffande statens utgifter gör det dock nödvändigt att krympa verksamheten vid Radio Sweden från och med kalenderåret 1994. Sparbetinget för budgetåret 1993/94 (kalenderåret 1994) har fastställts till 15 miljoner kronor. I detta ingår ctt rationaliseringsuttag på 1,5 Po.
Jag bedömer att den ovannämnda minskningen av anslaget inte kan ske utan att förmågan att producera egna program kommer att påverkas.
Jag anser att en huvuduppgift för Radio Swedens sändningar till utlandet är att snabbt förmedla nyheter samt information om kultur- och samhällsliv på svenska till i första hand svenskar i utlandet. Sedan sändningarna till utlandet inleddes har utbudet i Sveriges Radios sändningar förändrats. Bredden och kvaliteten i Sveriges Radios rikssändningar medför att vidareutsändning eller samsändning av dessa kan utgöra den helt dominerande delen av Radio Swedens sändningar på svenska.
Vad beträffar sändningarna på utländska språk har den snabba utvecklingen på etermediaområdet i världen i stort och i än högre grad i Europa, under de senaste åren medfört förändrade förutsättningar. Kortvågssändningar med nyheter och information från Sverige har i detta perspektiv blivit mindre attraktiva. Detta medför att det enligt min mening kan vara möjligt att avveckla sändningarna på ett eller flera språk.
Jag vill dock framhålla den viktiga roll som Radio Sweden kan spela i vårt närområde — inte minst genom möjligheten att nå potentiellt stora lyssnarskaror kring Östersjön. I detta närområde kan även förväntas finnas ett intresse hos en mera betydande del av allmänheten för nyheter och information från Sverige.
Det nya företaget Svensk Rundradio AB, som tillhandahåller de tjänster
som tidigare erhållits från Televerket Radio, och som trädde i funktion den = Prop. 1992/93:100
1 juli 1992, har för budgetåret 1993/94 (1994) begärt 9,7 miljoner kronor för — Bilaga 4 kapitalkostnader i samband med investering i nya kortvågssändare i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191) för att ersätta kortvågssändaren i Karlsborg och de två kortvågssändarna i Hörby under tiden 1991-1994. De tre nya sändarna kommer samtliga att placeras i Hörby.
Jag förordar att Svensk Rundradio AB beviljas det begärda beloppet på 9,7 miljoner kronor för utbyte av kortvågssändare.
Jag förordar också att den av Svensk Rundradio AB föreslagna investeringsplanen fastställs. För perioden 1995-2003 har kapitalkostnaderna beräknats till följande belopp.
Kalenderår 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kapitalkostnad 10,1 9,5 8,8 8,2 7,6 6,9 6,3 5,7 3,8
Under år 1995 tillkommer ett belopp, preliminärt beräknat till 2 miljoner kronor, för destruktion av miljögiftet PCB i samband med skrotningen av de uttjänta kortvågssändarna i slutet av 1994.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. fastställa den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003
som jag har förordat,
2. till Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 363 000 kr.
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet
| 1991/92 Utgift | 15 982 477 Reservation 1 605 192 |
| 1992/93 Anslag | 16 754 000 |
| 1993/94 Förslag | 14 254 000 |
Anslaget har minskats med 2 500 000 kr till följd av besparingar i de statliga utgifterna.
Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
Anslag 1992/93 Beräknad ändring Bilaga 4
1993/94
Föredraganden Samordnad informations- 12 614 000 + 500 000 verksamhet Bidrag till Svensk- 2 525 000 -2 525 000 internationella Pressbyrån
Bidrag till Ingenjörs- 1 615 000 = 475 000
vetenskapsakademien Summa 16 754 000 -2 500 000
Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de svenska utlandsmyndigheterna. Medlen kan användas för stöd till informations- och kulturinsatser, personutbyte, lokala kostnader i samband med seminarier, film- och utställningsverksamhet m.m., utländska journalistbesök och andra lokala Sverige-relaterade projekt samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för Utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar härutöver för information i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m.m.
Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7 000 mottagare inom massmediascktorn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag på 2 765 000 kr.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) begär ett bidrag på 2 045 000 kr för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbytc, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl.a. till att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Ryssland administreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Föredragandens överväganden Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom person- och journalistinbjudningar, seminarier samt kulturutbyte. De besparingskrav som ställts gör det dock nödvändigt att dra in bidraget till SIP. Bidraget till IVA minskas med drygt en fjärdedel för att göra det möjligt att bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informationsverksamheten.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
att till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 14 254 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium
| 1991/92 Utgift | 52 985 347 |
| 1992/93 Anslag | 51 647 000 |
| 1993/94 Förslag | 48 471 000 |
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegicts generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 120 anställda.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det handelspolitiska området är det kollegiets uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde medverka till att utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med allmänna intressen.
Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (1991/92 ca 5 miljoner kronor).
Kommerskollegium har i sin årsredovisning givit en samlad bild av verksamhetens resultat. Redovisningen utgår ifrån verksamhetens funktionsindelning och anslagsförbrukningen för resp. funktion. Resultatredovisningen indikerar att uppställda mål och delmål har uppnåtts. För den näringsrättsliga verksamheten redovisas olika prestationer, vilket kan möjliggöra utvecklandet av mått för produktivitet.
Av den ekonomiska översikten kan utläsas att de från regleringsfunktionen frigjorda resurserna under budgetåret 1991/92 har förts till prioriterade områden samt att tidigare anslagssparande (ca 2 miljoner kronor) har använts för ADB-satsningar.
RRV:s revisionsberättelse, i vilken granskningen av resultatredovisningen har begränsats till en bedömning av fullständighet och dokumentation, inne-
håller inga invändningar.
Kommerskollegium har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den treårsram som har beslutats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94.
Föredragandens överväganden
Bilaga 4 Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de riktlinjer och övergripande mål som gäller för perioden skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1994/95. Resurser: Ramanslag 1993/94 48 471 000 kr
Planeringsram: 1993/94 1994/95 48 471 000 kr 48 471 000 kr
Övrigt: Föreslaget ramanslag för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkten att anslaget bör reduceras med 5 miljoner kronor som en del av beslutade besparingar under tredje huvudtiteln.
Anslaget har också reducerats med sammanlagt 864 000 kr, vilket motsvarar lönekostnaden för två tjänster som har flyttats från kollegiet till Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Anslaget har pris- och löncomräknats med 2 121 000 kr. Dessutom har 567 000 kr förts från anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet för de uppgifter som läggs på kollegiet i samband med nedläggning av Handelsprocedurrådet. Jag redovisar denna fråga närmare i det följande.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommerskollegium kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Kollegiet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto.
Resultatbedömning Kollegiets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och prioriteringar som har fastlagts av statsmakterna. Verksamhetens ekonomiska resultat visar att kollegiet har bedrivit verksamheten i enlighet med de förutsättningar som gavs inför budgetåret 1991/92. Ramanslaget och dess konstruktion förefaller ha en gynnsam effekt och ett medvetet anslagssparande har möjliggjort planerade ADB-satsningar. Jag kan också konstatera att RRV inte har haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Kommerskollegium. 202
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 Bilaga 4 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Jag anser sålunda att vad jag anförde förra året om prioriteringar i kollegiets verksamhet alltjämt äger giltighet — tillämpningen av EES-avtalet, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EG:s handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTA:s relationer till tredje land samt frågor rörande GATT och det multilaterala handelssystemets utveckling och framtid. På alla dessa områden spelar kollegiet en central roll vad gäller kontinuitet och expertis. Detta gäller också de mer traditionella myndighetsuppgifterna på det handelspolitiska området, såsom marknadsstörningsärenden och vissa tullfrågor.
1 1992 års budgetproposition gjorde jag bedömningen att kollegiet borde renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag framhöll vidare att arbetsformerna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och Utrikesdepartementets handelsavdelning borde ses över. Jag konstaterade också att kollegiets roll och ställning i hög grad skulle komma att förändras vid ett medlemskap i EG och att jag avsåg återkomma till denna fråga inför kommande budgetpropositioner.
Möjligheterna att överföra de uppgifter som Kommerskollegium nu har på det näringsrättsliga området till andra instanser har övervägts under våren 1992. De uppgifter som avses är bl.a. auktorisation av revisorer, tolkar och översättare, administration av resegarantilagen samt olika tillstånds- och dispensfrågor enligt aktiebolagslagen. Härvid konstaterades att översynsarbete pågår på flera av de berörda områdena. Av särskild betydelse i sammanhanget är den översyn av revisorsreglerna, som avses vara slutförd sommaren 1993.
Min slutsats i denna situation var att det var olämpligt att då genomföra någon förändring vad gäller kollegiets näringsrättsliga verksamhet. Samtidigt anser jag fortfarande att det är önskvärt att kollegiet renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag avser tillsätta en intern utredare, som får i uppdrag att i samråd med berörda departement och myndigheter presentera förslag med den innebörden.
I överensstämmelse med bedömningen som gjordes i förra årets budgetproposition har Kommerskollegiets roll när det gäller att förbereda bilaterala handels- och samarbetsförhandlingar reducerats och förändrats.
Kollegiet bedriver sedan flera år en omfattande informationsverksamhet på europaområdet. När det gäller regelverket i EES och EG har kollegiet en funktion som central informationspunkt och kunskapsbank för myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Denna verksamhet kommer att ha stor betydelse de närmaste åren när svensk statsförvaltning skall anpassas till det vidgade curopasamarbetet. Det är viktigt att kollegiets aktiviteter på detta område samordnas med andra myndigheter så att onödigt dubbelarbete inte uppkommer.
När det gäller europainformationen till en bredare allmänhet inför folk- Omröstningen år 1994 kommer kollegiet att nära samarbeta med den intormationsverksamhet som byggts upp inom regeringskansliets Sekretariat för
Europainformation. Informationsverksamheten får beteckningen ”Europainformation” och innefattar uppbyggandet av databaser, telefonsluss och — Bilaga 4 ett informationsnätverk med folkbibliotek och länsstyrelser. Verksamheten finansieras av Sekretariatet.
Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium har ett mycket nära samarbete. Betydelsen av informella kontakter har ökat i och med den ökade intensiteten i det handelspolitiska arbetet både vad gäller europafrågorna och multilateralt.
Ett EG-medlemskap, och därmed en anslutning till en gemensam handelspolitik, kommer att få viktiga konsekvenser för den svenska förvaltningens uppgifter på det handelspolitiska området. Förändringar i ansvarsfördelningen jämte organisatoriska förändringar kan komma att bli aktuella. I medlemskapet ingår dels att medverka i och aktivt påverka utformningen av den gemensamma handelspolitiken, dels att svara för verkställigheten av den gemensamma handelspolitiken på det nationeta planet.
Enligt min mening är det önskvärt att arbetet med att analysera dessa frågor inleds redan nu, så att en ändamålsenlig organisation kan finnas den 1 januari 1995. Analysen bör omfatta bl.a. en granskning av Kommerskollcgicts roll och uppgifter och av relationen mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och kollegiet. Utredningen bör genomföras internt inom handelsavdelningen i samråd med Kommerskollegium.
Den besparing som föreslås under anslaget kommer givetvis att innebära en sänkning av ambitionsnivån på vissa områden. Det bör ankomma på kollegiets ledning att göra erforderliga omprioriteringar. Samtidigt bör utrymme finnas för ytterligare rationaliseringar. Verksamheten bör därmed kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt med de resurser jag har beräknat för budgetåret 1993/94.
Anslaget för Kommerskollegium har beräknats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönckostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till kollegiets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu beräknade beloppet.
Handelsprocedurrådet
Statskontorets översyn Handelsprocedurrådet har sedan det inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1975:41, bet. 1975:NU17, rskr. 1975:116) drivits gemensamt av svenska staten och näringslivet, fram till den 1 juli 1990 representerat av Sveriges Industriförbund. Överläggningar under våren 1990 ledde fram till ett nytt treårigt avtal, vilket godkändes av Riksdagen (prop. 1989/90:150, bet. 1989/90:NU26, rskr. 1989/90:354). På grundval av detta avtal har verksamheten sedan den 1 juli 1990 drivits med tolv huvudmän representerande stat
204 och näringsliv.
Handelsprocedurrådet har till uppgift att utarbeta och främja utarbetande — Prop. 1992/93:100
av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Rådet skall ägna — Bilaga 4 särskild uppmärksamhet åt frågor som rör elektroniskt datautbyte. Rådet skall vidare särskilt verka för ökad användning av EDI (Electronic Data Interchange) i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och I syfte att främja svenskt näringslivs internationella konkurrensförmåga. Vidare skall rådet följa och påverka det internationella utvecklingsarbetet på området, främst inom ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och EG/EFTA. Rådet finansieras via årliga bidrag från de tolv huvudmännen och via intäkter från utförda tjänster. Budgetåret 1991/92 uppgick bidraget över tredje huvudtitceln till 567 000 kr.
Gällande avtal om Handelsprocedurrådet löper ut den 30 juni 1993. Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda frågan om
Handelsprocedurrådets framtida roll, verksamhet, finansiering och huvudmannaskap. I uppdraget ingick också att lämna förslag angående ansvarsfördelningen för Sveriges medverkan i det internationella arbetet om förenklade handelsprocedurer och användning av EDI.
Statskontorets utredning presenterades i juni 1992. I utredningen konstateras att det finns en bred uppslutning bakom tanken
att staten och näringslivet bör samverka om EDI och handelsprocedurer men att formerna bör moderniseras. Mot denna bakgrund föreslås att Handelsprocedurrådet upphör och ersätts med en lösning där ansvaret delas upp mellan frågor om harmonisering av handelsregler i internationella handelspolitiska fora och frågor om EDI-användning i Sverige. För det förstnämnda
området föreslås att en arbetsgrupp som tar över namnet Handelsprocedur-
rådet inrättas vid Utrikesdepartementets handelsavdelning. För det senare området föreslås att det bildas en svensk EDI-förening. Föreningen skulle utgöra en plattform och ett kompetenscentrum med såväl företag, myndigheter som näringslivets organisationer som medlemmar. Föreningens uppgift föreslås vara bl.a. att samordna EDT-utvecklingen i Sverige, att stödja och främja utvecklingen av EDI hos medlemmarna, att initiera och stödja nya användargrupper samt att informera om utvecklingen internationellt och i Sverige. Statskontorets utredning har remissbehandlats.
Föredragandens överväganden
Jag konstaterar att det råder bred enighet bland närmast berörda myndigheter och näringslivsorganisationer om huvuddragen i Statskontorets förslag. Jag anser också att dessa är väl avvägda även om det på några punkter finns anledning att göra justeringar.
Enligt min mening bör därför det nu gällande avtalet om Handelsprocedurrådet inte förnyas. Det kommer därmed att löpa ut den 30 juni 1993.
I stället anser jag att ett kontaktorgan, som tar över namnet Handelsprocedurrådet, bör upprättas på Kommerskollegium. I rådet bör ingå bl.a. representanter för närmast berörda myndigheter, Utrikesdepartementets handelsavdelning, näringslivets organisationer och för den föreslagna EDI-föreningen. Rådets uppgift skall vara att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedur- 205
området. Kommerskollegium får ansvaret för rådets arbete. Kollegiets re- Prop. 1992/93:100
surser bör förstärkas för detta ändamål på sätt som jag tidigare har redovi- — Bilaga 4 sat.
Jag ställer mig positiv till bildandet av en svensk EDI-förening. En sådan sammanslutning skulle spela en viktig roll i arbetet med att främja EDI-användning i Sverige. Utvecklingen på detta område går mycket snabbt, investeringarna är betydande och det är en viktig uppgift både att förse företag med information, idéer och beslutsunderlag samt att främja rationella lösningar vad gäller datakommunikation mellan företag och myndigheter. Jag har med tillfredsställelse erfarit att viktiga steg på vägen mot bildandet av en EDI-förening redan har tagits av ett antal myndigheter och näringslivsorganisationer.
Jag anser att Kommerskollegium bör medverka i EDI-föreningen i syfte att tillgodose behovet av informationsflöde och samordning vad gäller det internationella EDI-arbetet. Efter samråd med chefen för Näringsdepartementet vill jag också konstatera att en utökad EDI-anvädning inom svenskt näringsliv är av stor betydelse för de svenska företagens konkurrensförmåga och effektivitet. Det åligger dock, i linje med regeringens generellt inriktade näringspolitik, företagen och deras organisationer att själva göra en prioritering mellan insatser för ökad EDI-användning och andra konkurrens- och
effektivitetsfrämjande åtgärder. I den mån EDI-främjande projekt faller
inom ramen för de uppgifter som givits NUTEK, de regionala utvecklingsfonderna, riskkapitalbolagen samt Industri- och småföretagarfonden finns det anledning för dessa organ att överväga eventuella engagemang.
Hemställan Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om in-
rättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid
Kommerskollegium,
2. föreslår riksdagen att till Kommerskollegium för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 48 471 000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet
| 1991/92 Utgift | 274 843 190 Reservation 15 209 267 |
| 1992/93 Anslag | 219 180 000 |
| 1993/94 Förslag | 187 563 000 |
Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges exportråd, som bildades år 1972 genom ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening, är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under 206
anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges — Prop. 1992/93:100 exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekrete- = Bilaga 4 rarorganisationen m.m. och inom utrikesrepresentationen. Näringslivet deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag för enskilda företag/uppdragsgivare.
Exportrådets utlandsorganisation består således bl.a. av handelssckreterare, framför allt på marknader i Europa, men också på andra marknader. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet.
Utrikesrepresentationen är också en viktig del av Exportrådets utlandsorganisation. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser.
Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjer för statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges cexportråd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Staten och Sveriges Allmänna Exportförening har undertecknat ett nytt avtal. Bedömningen är att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd till den exportfrämjande verksamhet som bedrivs genom Sveriges exportråd. De statliga medlen skall i första hand inriktas på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip finansieras genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Det gäller främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora företags export, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade statliga uppdraget till Exportrådet har förutskickats att anslaget till exportfrämjandet i fast penningvärde bör halveras under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93.
Sveriges exportråd Sveriges exportråd har mot bakgrund av Riksdagens ställningstagande våren 1992 lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Budgetförslaget är baserat på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag samt på en neddragning i enlighet med det nämnda ställningstagandet. Dessutom begär Exportrådet ett engångsanslag på 32,6 miljoner kronor för att täcka vissa omstruktureringskostnader. Det gäller kostnader för bl.a. avveckling av statliga uppdrag, avveckling i samband med ändring av utlandsorganisationen, och utbildning av personal till säljare av exportfrämjande konsulttjänster. Budgetförslaget för budgetåret 1993/94 uppgår därmed till 193 442 000 kr.
Föredragandens överväganden Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engagemang från statens sida i Sveriges exportråd. Samtidigt har statsmakternas syn på inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd 207 neddragning förutskickats av det statliga anslaget.
14 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete inletts med att anpassa — Prop. 1992/93:100 verksamheten och organisationen till de nya förutsättningarna. Ett omfat- = Bilaga 4 tande besparingsarbete har givit viktiga resultat och antalet anställda har recducerats. Utlandsorganisationen har bantats bl.a. i USA och i Tyskland. I Storbritannien och också på andra håll planeras ett utökat och värdefullt samarbete med handelskammare. I Sverige har ett utökat samarbete etablerats med vissa handelskammare och med regionala utvecklingsfonder.
Jag är medveten om att nedskärningen av statsanslaget som har påbörjats under innevarande budgetår innebär stora påfrestningar på Exportrådet och att anpassningen till en ny anslagsnivå innebär att vissa avvecklingskostnader uppstår. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget saknas emellertid möjlighet att medge ett extra anslag för omstruktureringskostnader på det sätt som Exportrådet har begärt.
Nedskärningen av anslaget förväntas fortsätta även budgetåret 1994/95 i enlighet med ställningstagandet våren 1992.
Enligt min mening gör de kommande anslagsnedskärningarna att Exportrådets två huvudmän bör fördjupa sin diskussion om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Jag noterar att en sådan diskussion har inletts i det särskilda forum för diskussioner mellan huvudmännen i övergripande exportrådsfrågor som har inrättats på Exportföreningen initiativ.
Jag beräknar behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges exportråd till totalt 162 000 000 kr budgetåret 1993/94. Hänsyn har därvid tagits till dels viss prisomräkning, dels neddragning i enlighet med vad som förutskickades våren 1992.
Jag har också beräknat vissa medel till regeringens disposition för särskilda exportfrämjande insatser av olika slag, exempelvis medverkan i internationella utställningar. Vidare har medel här beräknats för att täcka kostnaderna för att infria tidigare gjorda åtaganden om stöd till svensk projektexport och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992 men åtaganden ligger kvar under flera år. Jag beräknar ett medelsbehov om totalt 25 563 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har tagits till viss prisomräkning samt till en neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades våren 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett medelsbehov om totalt 187 563 000 kr.
Anslag Beräknad Förslag Bilaga 4
1992/93 ändring 1993/94 Hag
1993/94 1. Exportfrämjande
åtgärder — anslag 190 000 000 -28 000 000 162 000 000 —- Övr. intäkter till 150 000 000 -30 000 000 120 000 000
Exportrådet 2. Till regeringens 29 180 000 - 3 617 000 25 563 000
dispositon Summa anslag 219 180 000 -31 617 000 187 563 000
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 187 563 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1991/92 Utgift 881 073 714! 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
! Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1991/92. Av detta avser 464 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Polen. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 195 000 kr under budgetåret 1991/92. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen. |
EKN:s skrivelse om verksamheten m.m. EKN har med skrivelse den 8 oktober 1992 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 000 miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 20 000 miljoner kronor för 209
n-garantier och 40 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ram för ex- — Prop. 1992/93:100
portkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 Bilaga 4 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1992 till ca 14 100 miljoner kronor för n-garantier och ca 22 800 miljoner kronor för LT-garan-
kreditgarantier och investeringsgarantier.
EKN:s premiesättning och OECD:s regler Nämnden pekar på att EKN vid en internationell premiejämförelse vad gäller länder med relativt gynnsam riskbild hör till de billigaste instituten. Beträffande högriskländer är EKN däremot ctt av de institut som tar ut höga premier. EKN är öppen för garantigivning på fler marknader än de flesta andra garantiinstitut. För de sjutton garantiinstitut som undersökts inom OECD:s exportkreditgrupp ligger EKN:s premier strax under genomsnittet. Arbetet i exportkreditgruppen fortsätter i syfte att bl.a. uppnå ökad konkurrensneutralitet i vad avser exportkreditgarantier. Sverige deltar aktivt i detta arbete.
EKN och det europeiska integrationsarbetet I skrivelsen till regeringen förs liksom tidigare år en diskussion om de krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas vid en svensk anslutning till EES respektive EG/EU. Statlig verksamhet på exportkreditförsäkringsområdet kommer inte att tillåtas konkurrera med privata kreditförsäkrare annat än på jämställda villkor. Detta får konsekvenser för EKN:s korta garantigivning vad gäller kommersiell risktäckning. Inom kort kan EG-riktlinjer förväntas i frågan var gränsen bör dras mellan statlig garantiverksamhet och privat kreditförsäkringsverksamhet.
I flertalet EG-länder har statlig medverkan i konkurrensutsatt verksamhet minskats genom bolagisering och/eller privatisering av verksamheten alternativt minskad statlig återförsäkring av sådana risker som kan återförsäkras på marknaden. EKN utreder tänkbara åtgärder för att anpassa sin verksamhet till EG-kraven och avser återkomma till regeringen med förslag. Beträffande den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten diskuteras inom EG en harmonisering av vissa garantivillkor, premicsystem och bedömning av politiska risker. Förslag i dessa frågor från EG kan förväntas under år 1993.
Guruantier till utländska företag EKN föreslår att förordningen om exportkreditgaranti ändras så att nämnden får bevilja även utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige. Som motiv anförs att svensk export i ökande omfattning säljs från utländska företag till tredje land. Ett antal garantiinstitut i andra länder har motsvarande möjlighet. En förutsättning för EKN:s garantigivning till utländska företag skall enligt förslaget vara att inköpspriset för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 90 av kontraktsbeloppet. 210
Genom ändringen skulle dels en bättre riskspridning i EKN:s portfölj kunna — Prop. 1992/93:100 uppnås, dels nämndens möjligheter att främja svensk export öka. Bilaga 4
Skuldlättnadsåtgärder
Inom Parisklubben har olika skuldlättnadsalternativ diskuterats och genomförts dels avseende gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder, dels avseende gruppen lägre medelinkomstländer.
EKN har som resultat av det s.k. Toronto-paketet skrivit av ca 50 miljoner kronor. Inom Parisklubben ansågs efter några år dessa villkor inte vara tillräckligt långtgående för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i betalningsbördan för förstnämnda ländergrupp. Villkoren i paketet har därför förbättrats och medger sedan december 1991 en skuldlättnad om 50 92 av det omförhandlade beloppet, samtidigt som återbetalningstiden är utsträckt till 23 år. Hittills har Parisklubben träffat tre överenskommelser där EKN-fordringar omfattas av de nya villkoren — nämligen med Tanzania, Togo och Zambia. De beräknade fordringseftergifterna i kommande bilaterala avtal med dessa länder kommer att uppgå till ca 14 miljoner kronor under 1992/93.
EKN hade per den 30 juni 1992 fordringar på länder i gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder uppgående till ca 740 miljoner kronor. En tilllämpning av de nya omförhandlingsvillkoren innebär framtida fordringseftergifter för länderna i storleksordningen 350-400 miljoner kronor.
Genomförda och kommande skuldlättnader innebär att det nominella värdet på EKN:s utestående fordringar avsevärt minskas.
Prognoser och bedömningar för verksamhetens resultat EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för EKN:s kassamässiga resultat under verksamhetsåren 1992/93—-1994/95 och bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet.
För den gamla verksamheten, dvs. garantier utfärdade före den 1 juli 1990, pekar prognoserna enligt normalalternativet mot kassamässiga underskott på i genomsnitt ca 200 miljoner kronor för vart och ett av de närmaste tre åren. I ett pessimistiskt alternativ visas underskott på 1,5-1,8 miljarder kronor för vart och ett av åren. Detta förklaras av att en ogynnsam utveckling för något eller några av de länder där EKN har stora garantiengagemang eller utestående fordringar avsevärt skulle försämra utfallet.
I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet innebär EKN:s normalalternativ att den gamla verksamheten beräknas ge en slutlig förlust om drygt 1 miljard kronor. Det pessimistiska alternativet pekar mot en slutförlust på över 7 miljarder kronor.
För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN:s verksamhet bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslutade garantier, ersättning för skuldavskrivning och betalningsbalansstöd till vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1992 uppgick dessa totalt till drygt 2,5 miljarder kronor. 211
Prognoserna för den nya verksamheten, dvs. garantier utfärdade efter den 30 juni 1990, pekar enligt EKN:s normalalternativ mot fortsatta om än Bilaga 4 krympande kassamässiga överskott om sammanlagt ca 250 miljoner kronor för treårsperioden t.o.m. 1994/95. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässiga underskott på totalt ca 600 miljoner kronor under treårsperioden. Bedömningen av det riskvärderade resultatet av den nya verksamheten indikerar att förlustriskerna ungefär motsvarar det hittills ackumulerade kassamässiga överskottet på drygt 100 miljoner kronor.
Finansiering av verksamheten EKN föreslår att nämndens rörliga kredit i Riksgäldskontoret för de gamla garantisystemen minskas från 3 700 miljoner kronor till 3 500 miljoner kronor. Samtidigt föreslår EKN att lånerätten i utländsk valuta avseende de gamla garantisystemen höjs från 800 miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor. För de nya garantisystemen föreslås oförändrat 200 miljoner kronor i rörlig kredit i Riksgäldskontoret och 200 miljoner kronor i upplåningsrätt i utländsk valuta.
Nämnden föreslår vidare, att om upplåningsrätten enligt föregående stycke inte skulle vara till fyllest för täckande av eventuellt ytterligare uppkommande finansieringsbehov, dessa täcks via anslaget E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar.
EKN föreslår slutligen att nämnden, i likhet med de två föregående budgetåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen. Kostnaden för detta under 1993/94 beräknas uppgå till 430 miljoner kronor (13 26 ränta). Beloppet kan komma att reduceras om EKN får kompensation för skuldavskrivningar och använder den för amortering av den rörliga krediten.
Föredragandens överväganden Jag delar EKN:s bedömning att de av riksdagen och regeringen fastställda ramarna för exportkreditgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändrade.
Det är angeläget att EKN fortsatt noga följer utvecklingen inom EG vad beträffar exportkreditgarantier. När nämnden har föreslagit eventuella ändringar av sin verksamhet med anledning av utvecklingen inom EG avser jag återkomma till riksdagen härom.
I prop. 1989/90:44 om statlig medverkan vid finansiering av export m.m. föreslog regeringen att EKN:s garantiverksamhet skulle vara självbärande, för LT-systemet på sikt, och att premier som bedömdes motsvara riskerna skulle uttas. Näringsutskottet (bet. 1989/90:NU19) tillstyrkte regeringens förslag. Utskottet underströk samtidigt vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti — inom ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen — utformades med beaktande av vad som erbjöds i exportföretagens viktigaste konkurrentländer. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:153).
Näringsutskottet underströk också vikten av att Sverige i internationella 212
sammanhang verkade för att skillnader i konkurrensförutsättningar för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder undanröjdes. Som = Bilaga 4 jag har nämnt i det föregående har detta skett framför allt inom ramen för OECD:s exportkreditgrupp och vissa framsteg har gjorts. Min ambition är att Sverige fortsatt inom OECD skall verka för konkurrensneutralitet mellan garantiinstituten. Som nämnts pågår ett harmoniscringsarbete också inom EG.
Jag anser att det ankommer på EKN att avgöra när svenska företag skall erbjudas samma villkor som konkurrcentföretagens garantiinstitut erbjuder. Detta skall ske inom ramen för de begränsningar som har uppställts för garantigivningen, dvs. att verksamheten skall gå ihop på sikt. Matchning bör enligt min mening endast bli aktuell i enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse bedöms föreligga.
Jag tillstyrker EKN:s förslag beträffande garantier till utländska företag. Följaktligen anser jag att förordningen om exportkreditgaranti bör ändras så att EKN generellt får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige under förutsättning att inköpspriset för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 96 av kontraktsbeloppct.
Jag delar EKN:s uppfattning att skuldlättnader beslutade inom ramen för Parisklubben kan medföra att nämnden får vidkännas avsevärda minskningar av det nominella värdet på utestående fordringar. EKN bör på lämpligt sätt erhålla kompensation för detta.
Anslaget bör liksom hittills kunna användas för kompensation till EKN för vissa skuldnedskrivningar, för räntekompensation för upplåning i Riksgäldskontoret och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Jag vill erinra om att jag i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 anförde att EKN under budgetåret 1993/94 borde beviljas medel för de återstående stegen av skuldnedskrivningen avseende Polen och Egypten. Jag anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen.
Chefen för Utrikesdepartementet kommer i det följande vid sin anmälan av anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central-och Östeuropa att föreslå att en särskild exportkreditgarantiram inrättas för de baltiska staterna och Ryssland. EKN bör få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret
för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garan-
tier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänna att den rörliga kredit som ställs till EKN:s förfogande
hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla ga-
rantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen,
4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 213
1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde — Prop. 1992/93:100
av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen, = Bilaga 4
5. godkänna att EKN får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de riktlinjer jag förordat,
6. godkänna vad jag anfört om matchning i enstaka fall,
7. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmatericlinspektionen m.m.
| 1991/92 Utgift | 61 384 |
| 1992/93 Anslag | 100 000 |
| 1993/94 Förslag | 4 465 000 |
Krigsmatericlinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspektionen handlägger också ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. |
KMI har två nämnder till sitt förfogande. Det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984. Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor inrättades år 1984 för att öka insynen och samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport.
Under år 1992 har ca 1 400 ansökningar om utförsel behandlats till ett utförselvärde av 2 900 miljoner kronor (2 600 miljoner kronor år 1991). Vid årsskiftet 1991/1992 hade 142 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av dels avgifter från tillverkare av krigsmateriel, dels avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket. Vissa förenklingar i dessa avgiftssystem har nyligen fastställts av regeringen.
I fortsättningen bör avgifterna enligt min mening redovisas under statsbudgetens inkomstsida och kostnaderna under detta anslag, som omvandlas till ett ramanslag. Jag beräknar kostnaderna till totalt 4 465 000 kr budgetåret 1993/94, varav ca 104 000 kr utgör kostnaden för nämnderna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Krigsmaterielinspektionen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Krigsmaterielinspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 4
att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 an-
visa ett ramanslag på 4 465 000 kr.
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett anslag på 2 250 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräkna ett anslag på 2 250 000 kr.
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk
Nytt anslag (förslag) 16 500 000
Den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation - med ställningen av myndighet — för att svara för översättning av bl.a. det regelverk, som ingår i EES-avtalet. Arbetet har bedrivits i nära samråd med de arbetsgrupper som har upprättats för förhandlingarna om EES-avtalet, berörda myndigheter och departement samt med EG-kommissionen. Delegationens uppdrag har efter hand preciserats och utvidgats från regeringens sida, innebärande bl.a. att arbetet skall fortgå till dess EES-avtalet träder i kraft.
Delegationens verksamhet har finansierats genom omprioriteringar under anslaget III E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Inför ett svenskt medlemskap aktualiseras ytterligare översättningsarbete vid sidan av den del av EG:s nuvarande sekundärrätt som omfattas av EES-avtalet och som uppgår till ca 10 000 sidor. Regeringen har därför den 25 juni 1992 uppdragit åt Översättningsdelegationen att också svara för översättning av de EG-rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap.
Det är inte möjligt att i nuvarande skede exakt ange kostnaden för genomförandet av det nya uppdraget. Översättningsdelegationen beräknar att ca 40 000 sidor, utöver EES-avtalet, återstår för Sverige att översätta.
Jag anser det vara av största vikt att det under innevarande budgetår påbörjade arbetet med översättning av de rättsakter som aktualiseras vid ctt medlemskap kan föras vidare under budgetåret 1993/94 med sikte på att hela 215
översättningsarbetet skall kunna avslutas vid årsskiftet 1994/95 inför ett Prop. 1992/93:100
svenskt medlemskap år 1995. För innevarande budgetår har regeringen i till- Bilaga 4 läggsbudget begärt att 22 miljoner kronor ställs till förfogande. Ytterligare medel kommer att behövas under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ett belopp om 16,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 500 000 kr.
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk
integration
1992/93 Anslag 50 000 000 1993/94 Förslag 50 000 000
Den svenska medverkan i det europeiska integrationsarbetet har kommit att engagera en bred opinion i vårt samhälle. Såväl EES-avtalet som den förestående folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i de europeiska gemenskaperna, EG, och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande och allsidig information till allmänheten, dels en genomlysande debatt kring konsekvenserna av de förändringar som väntar.
Riksdagen biföll i juni 1992 regeringens proposition 1991/92:150 att för budgetåret 1992/93 avsätta 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration, vilka återfinns under ett nyinrättat reservationsanslag E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration. 25 miljoner kronor fördelas under budgetåret till enskilda organisationer och studieförbund av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Resterande 25 miljoner kronor disponeras av UD:s Sekretariat för Europainformation, som samordnar regeringskansliets information om EES, EG och EU, tillhandahåller allmän information och, i enlighet med riksdagens riktlinjer, genomför riktade insatser mot speciella målgrupper.
Utrikesutskottet välkomnade i sitt yttrande till konstitutionsutskottet (1991/92:UU3y) ”regeringens i propositionen redovisade avsikt att i budgetpropositionen för 1993/94 återkomma med förslag dels om ytterligare 50 miljoner kronor för fortsatta insatser av den nu föreslagna karaktären, dels om former för informationsspridning inför den aviserade folkomröstningen. Det är enligt utskottets uppfattning naturligt att en större del av medlen under budgetåret 1993/94 ägnas åt att belysa effekterna av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet delar också regeringens uppfattning att medel då bör kunna ställas till förfogande för de organisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap. Även i detta sammanhang bör kvinnornas situation uppmärksammas.” Konstitutionsutskottet instämde i sitt betänkande (1991/92:KU35) i utrikesutskottets bedömning.
Det är angeläget att frågor rörande EES, EG och EU blir belysta utifrån — Prop. 1992/93:100
många olika perspektiv. Organisationer och studieförbund bör därför även Bilaga 4 under nästa budgetår beredas möjlighet att informera om den curopeiska integrationen. De kampanjorganisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap skall också ges ekonomiskt stöd, så att kunskap, intresse och engagemang för Europa-frågorna får en bred spridning. Utgångspunkten bör vara att en lika stor medelstilldelning sker till de organisationer som pläderar för ett svenskt EG-medlemskap å den ena sidan och de organisationer som pläderar emot ett sådant å den andra sidan. Medel till organisationslivet bör fördelas av Delegationen för informationsinsatser om curopeisk integration.
Regeringen har ansvar för att bred och saklig information om den svenska integrationen verkligen når ut till svenska folket inför folkomröstningen. Ingen enskild organisation kan ta ansvar för att systematiskt överblicka och organisera tillgången på bred och saklig information till olika grupper. Regeringskansliets Sekretariat för Europainformation, organisatoriskt förlagt till UD, och Kommerskollegium kommer att i samarbete med folkbibliotek, länsstyrelser, organisationsliv och enskilda arbeta för att medborgarna vid folkomröstningen skall ha god kännedom inte bara om omröstningsalternativen, utan också om sakfrågor och fakta om EES-avtalet, EG och EU. Sekretariatet skall särskilt tillhandahålla, i enlighet med riksdagens riktlinjer, information till hushållen, gymnasieskolan och de stora invandrargrupperna i deras helhet. Information skall anpassas även för dem som har särskilda svårigheter att tillgodogöra sig sedvanligt informationsmaterial. Vidare skall sekretariatet belysa effekterna av den europeiska integrationen på kvinnornas situation i Sverige.
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande och det jag anfört, vill jag betona betydelsen av att det för budgetåret 1993/94 anvisas medel om 50 miljoner kronor till dels information i enskilda organisationers och studieförbunds regi, dels kampanjorganisationer för och emot ett svenskt EG-medlemskap, dels regeringskansliets Europainformation. Medlen bör fördelas med 25 miljoner kronor till sekretariatets verksamhet och 25 miljoner kronor till delegationen.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Medel för informationsinsatser om europeisk integration för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
Bilaga 4
m.m.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området!
1991/92 Utgift 4 505 903 Reservation 1 251 372
1992/93 Anslag 5 529 000 1993/94 Förslag 2 511 000
I Tidigare redovisat under anslaget F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området.
Till anslaget bör föras den del av anslaget B 1. Förenta nationerna, om totalt 632 000 kr, som används för utredningar m.m.
Åtgärden motiverar en ny benämning på anslaget, som i fortsättningen bör kallas Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området.
Under budgetåret 1991/92 användes anslaget Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området bl.a. för bidrag till Utrikespolitiska Institutet för tre forskningsprojekt och till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för inköp av datorer m.m. Dessutom anslogs bl.a. medel för studier om marin nedrustning genom FN:s institut för nedrustningsforskning (Unidir), liksom för tidskriften Disarmament Times samt för kostnader vid besök av FN:s nedrustningsstipendiater. Därutöver erhöll institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för ett forskningsprojekt om pågående väpnade konflikter samt för en kunskapsbank rörande omställning från militär till civil produktion.
Utredningsdelen av anslaget Förenta nationerna användes budgetåret 1991/92 för insatser inom det internationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor m.m. samt för stipendieverksamhet.
Föredragandens överväganden Jag anser att flexibilitet är av stor vikt för anslaget, som kan användas för varierande projekt och studier för att främja svensk utrikespolitik.
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 2 511 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ-
det för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
2 511 000 kr.
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling! Bilaga 4
| 1991/92 Utvift | 22 160 931 Reservation 4 3885 626 |
| 1992/93 Anslag | 23 982 000 |
| 1993/94 Förslag | 20 000 000 |
! Tidigare redovisat under anslaget F 3. Information, studier och forskning om fredsoch nedrustningssträvanden m.m.
Utrikesdepartementet har från anslaget beviljat bidrag för freds- och nedrustningssträvanden dels i form av grundbidrag till enskilda svenska organisationer som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om freds- och nedrustningssträvanden, dels projektbidrag för informationsverksamhet, studier och forskning.
Under år 1992 har en utredningsman undersökt hur anslagna medel utnyttjats. Översynen omfattade bl.a. rekommendationer om den framtida användningen av medel för information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Utredningsmannen hade också att bedöma effekterna av de bidrag som beviljats via anslaget och att analysera bidragens spridningseffekter. Utredaren uppmanades att kommentera gällande riktlinjer för bidragen samt redovisa hur gränsdragningar gjorts beträffande vilka organisationer, föreningar och stiftelser som ansetts behöriga att erhålla medel från anslaget.
Utredaren hade också i uppdrag att analysera handläggningsordningen beträffande anslaget, bl.a. vad avser sammansättning och funktion av den beredningsgrupp som till utrikesministern lämnar förslag om fördelning av bidragen. Utredningsmannen uppmanades slutligen att presentera alternativa förslag rörande var inom förvaltningen beredningen av anslaget skall förläggas.
Utredningsuppdraget slutfördes den 30 september 1992. Utredningsmannen framhöll bl.a. att ”Förutsättningarna för det statliga
stödet till fredsfrämjande verksamhet har väsentligt förändrats på grund av de ändrade förhållandena i omvärlden. Den "bipolära" NATO-östblocksvärlden är borta. Vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras överallt vinner alltmera utbrett erkännande, och den internationella rätten tycks vara under utveckling, mellan denna princip och principerna om staternas suveränitet. Framsteg mot demokrati betraktas inte bara som ctt värde i sig, utan också som en viktig förutsättning för materiell utveckling. FN, vars roll i dessa sammanhang framstår som central, har fått nya möjligheter att fylla sin uppgift i och med det kalla krigets utslocknande.”
”Säkerhet för Sveriges självständighet och territoriella integritet måste sökas i de nya internationella, särskilt de curopeiska, sammanhangen.”
Han menade även att ”Många av de ämnen för informationsprojekt som tidigare fick och sannolikt förtjänade stöd med de dåtida internationella förutsättningarna, förefaller nu vara av sekundärt intresse.”
Utredningsmannen har bl.a. föreslagit att anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. skall få en ny be- 219
teckning: Information och studier om svensk och internationell säkerhetspo- — Prop. 1992/93:100
litik inklusive nedrustning. Utredningsmannen föreslår att stöd till säker- — Bilaga 4 hetspolitisk forskning skall belasta annat anslag.
Utredningsmannen har vidare föreslagit: — att precisa kriterier etableras på mottagares ekonomiska självständighet
och egeninsats i projekt —- att politiska partier, fackliga sammanslutningar samt organ beroende av
någon av dessa inte skall kvalificera för organisationsstöd = att Svenska kyrkan eller organ beroende av denna inte skall kvalificera
för projektbidrag - att en mottagare skall kunna få antingen organisationsstöd eller projekt-
bidrag, inte bådadera - att riksorganisationer får ansvaret för sina regionala eller lokala för-
eningar; organisationsstödet skall avse såväl den egna som dessa för-
eningars verksamhet, varvid regionala och lokala organisationer i fort-
sättningen bör vända sig till sin riksorganisation, inte till Utrikesdeparte-
mentet - att nya och mera precisa anvisningar och riktlinjer för bidragsbeviljande
och redovisning bör fastställas av departementschefen och ha karaktär av
åtagande för bidragsmottagarens del - att beslut om projektbidrag såväl som organisationsstöd i framtiden fattas
av regeringen, inte av enskilt statsråd - att ett enkelt system upprättas för samordning och samråd mellan bi-
dragsbeviljande enheter inom departementet och mellan dessa och olika
kunskapskällor - att beredningsgruppen förstärks med en tjänsteman på chefsnivå såsom
ordförande eller medlem, att gruppens medlemmar utses på viss tid, och
att gruppen betros även med ansökningar om organisationsstöd.
Utredningsmannens förslag har varit föremål för diskussioner såväl i den nuvarande beredningsgruppen som vid ett informationsmöte på Utrikesdepartementet den 23 november 1992 med ctt antal av de berörda organisationerna.
Föredragandens överväganden De senaste årens utveckling i Europa har förändrat förutsättningarna för säkerhets- och nedrustningspolitiska bedömningar och givit anledning till nya överväganden beträffande de anslag som rör nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, däribland insatser som finansierats över anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m.
En översyn av anslaget har också bedömts angelägen av andra skäl. Någon samlad analys eller revision har hittills inte genomförts trots att över 200 miljoner kronor inklusive medel från särskilda fredslotterier fördelats sedan budgetåret 1983/84. Vidare är en översyn motiverad av de ytterst kraftiga sparkrav som ålagts såväl Utrikesdepartementet som övriga departement.
Alltsedan anslaget Information, studier och forskning om freds- och ned- = Prop. 1992/93:100 rustningssträvanden m.m. tillkom har syftet varit att främja intresset för fred — Bilaga 4 och nedrustning. Anslaget har däremot inte haft som primärt syfte att utgöra ett generellt stöd till enskilda organisationer.
Jag delar uppfattningen som framförts vid översynen att anslaget i flera fall lett till att många fredsorganisationer råkat in i ett mycket stort beroende av statliga bidrag. Jag anser också att det är angeläget att närmare precisera anslagets användningsområden med anledning av att översynen visat att bidrag i flera fall beviljats för verksamhet som inte har haft tillräckligt klart samband med fred och nedrustning. Utredningen har också visat att Utrikesdepartementets rutiner för kontroll och uppföljning av beviljade anslag har varit bristfälliga. En absolut förutsättning för framtida stöd till en enskild organisation måste vara att några oklarheter kring användning av tidigare beviljade medel inte längre finns.
Jag anser därför att anslaget fortsättningsvis bör benämnas Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Den nya benämningen knyter an till det vidare säkerhetsbegrepp som vunnit gehör under senare år.
Jag vill understryka att de främsta hoten mot freden står att finna i brist på demokrati och ckonomisk utvecklingskraft i ett stort antal länder. Bristande respekt för mänskliga rättigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden. De senaste årens erfarenhet visar också på problemen med upprustning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje världen. Begreppet nedrustning har en vidare betydelse än för några år scdan.
Liksom utredaren menar jag att det vid den framtida fördelningen av medel är nödvändigt att ta hänsyn till de ändrade förutsättningarna. Jag vill i detta sammanhang speciellt peka på ESK:s Paris-deklaration där samtliga ESK-länder enades om demokrati och marknadsekonomi som fundament för utveckling och internationellt umgänge. Dessa frågor är nu en nödvändig del av arbetet med att skapa en fredligare värld.
Jag ser det som särskilt positivt att svenska ideella organisationer utvecklar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunistiska diktaturerna i vårt närområde, i första hand i de baltiska länderna. Denna typ av kontakter bör delvis kunna stödjas genom detta anslag. Förutsättningen måste dock vara att det rör sig om kontakter som syftar till att konkret stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demokratisering och ekonomisk utveckling i dessa länder.
Jag avser att senare föreslå att regeringen fattar beslut om delvis nya föreskrifter för bidrag från anslaget. En beredningsgrupp inom Utrikesdepartementet kommer att få i uppdrag att med tillämpning av dessa föreskrifter lämna förslag till regeringen om anslagets användning, såväl vad gäller organisationsstöd som projektbidrag.
Följande principer bör enligt min mening ligga till grund för de föreskrifter som kommer att utfärdas för beredningsgruppen.
Bidrag ur anslaget bör stimulera till verksamhet av allmänt intresse och med god spridningseffekt.
Traditionell forskningsverksamhet skall inte finansieras över anslaget. — Prop. 1992/93:100 Liksom hittills kan medel beviljas för analyser och studier. Bilaga 4
Politiska partier, fackliga organisationer och organ som är beroende av dessa bör som regel inte vara berättigade till organisationsstöd. Däremot bör dessa kunna få bidrag för enskilda projekt. I förekommande fall ges riksorganisationen ansvar för såväl organisationsstöd som projektbidrag i vad avser regionala och lokala organisationer.
Kraven på egenfinansiering från mottagande organisationer kommer att ges ökad tonvikt, både vad gäller organisationsstöd och projektbidrag. Frivilligt, oavlönat arbete bör kunna räknas som del av egeninsatsen. Därutöver måste alla organisationer bidraga med en egen andel av finansieringen.
Organisationsstöd bör underlätta mottagarens långsiktiga planering men samtidigt utformas så att organisationernas beroende av fast statlig finansiering successivt minskar. Bidragens ändamålsinriktning bör betonas av beredningsgruppen.
Som huvudregel bör gälla att en mottagare som får organisationsstöd inte också skall uppbära projektstöd.
Kraven på ansökningarna och på redovisningen av använda medel bör skärpas.
Beredningsgruppen bör under en övergångsperiod kunna tillämpa de nya föreskrifterna med viss flexibilitet.
Jag beräknar medelsbehovet till 20 miljoner kronor för anslaget Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag
om 20 000 000 kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag på 21 310 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att cn proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Stock-
holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 21 310 000 kr. 222
nedrustning Bilaga 4
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservalionsanslag på 15 840 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida förskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskningsverk-
samhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 15 840 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag på 10 028 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska
Institutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
10 028 000 kr.
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1 120 000 000 1993/94 Förslag 640 999 000!
I Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen redovisas under anslaget A I. Utrikesförvaltningen.
Under detta anslag finns medel anvisade för stöd till Central- och Östeuropa genom BITS, SWNEDECORP, SIDA och Svenska institutet. Vidare finns medel avsatta för baltiska investeringsprogrammet, multilaterali stöd, suve- 223
15 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 4
ränitetsstöd samt, under anslagsposten Övriga myndigheter, samarbete på — Prop. 1992/93:100 kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet. Medel som avsatts för täckande av — Bilaga 4 cv. förluster bör från och med budgetåret 1993/94 tas upp under ett nytt anslag benämnt Avsättning, för förlustrisker vad avser garantier för finansicllt stöd och exportkreditgarantier och som jag senare återkommer till.
En mindre omdisponering av anslaget har skett genom att administrativa kostnader för BITS och SVEDECORP, som tidigare redovisats under anslaget Utredningar m.m., finns redovisade under anslaget G 1. för budgetåret 1993/94. Medlen för littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa har härigenom ökat med 2 miljoner kronor från 869 miljoner kronor (enligt bet. 1991/92:0 030) till 871 miljoner kronor.
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) BITS anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med
Central- och Östeuropa.
Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhällssektorer utgör huvudsyftet för stödet genom BITS till länderna i Central- och Östeuropa. Det sker genom bidrag till rådgivning, utbildning, förvaltningsstöd, institutionssamarbete och konsultinsatser för investeringar. För budgetåret 1992/93 anvisades 195 miljoner kronor till BITS.
BITS anger i sin anslagsframställning att fortsatt tonvikt kommer att läggas på stöd till utbildning, förvaltningsstöd inklusive lagstiftning och institutionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. Ytterligare ett viktigt område är stöd till reformarbetet avseende kommunal och regional förvaltning. Vidare anger BITS att verksamheten i princip styrs av efterfrågan från länderna. Den begränsade medelstillgången i förhållande till behov och framställningar från länderna understryker nödvändigheten av att prioritera insatser till stöd för reformsträvanderna i länderna. För att så långt möjligt säkerställa effektivt genomförande och uppföljning är det cen förutsättning för stöd genom BITS att den lokala parten har beredskap och förmåga att mobilisera resurser för finansiering av lokala kostnader.
Till BITS har, efter att anvisade medel intecknats, inkommit ca 200 framställningar och förslag till insatser som avser budgetåret 1992/93. De belöper sig kostnadsmässigt till mellan 300 och 400 miljoner kronor. Huvuddelen av förslagen avser insatser i Baltikum.
BITS hemställer i sin anslagsframställning om 300 miljoner kronor för samarbete med Central- och Östeuropa budgetåret 1993/94. BITS hemställer även om resursförstärkning till sin administration.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) SIDA anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med
Central- och Östeuropa.
SIDA har till uppgift att ge stöd till länderna i Central- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 anvisa- 224 des 45 miljoner kronor till SIDA.
I sin anslagsframställning anger SIDA att under 1991/92 har nya riktlinjer Prop. 1992/93:100
utarbetats för bidrag till enskilda organisationers verksamhet i Central- och = Bilaga 4 Östeuropa varvid kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad prioriteras. Eftersom ansökningarna vida överstiger tillgängliga medel har SIDA tvingats till stor restriktivitet i bidragsgivningen. Under 1991/92 inkom ansökningar om stöd till verksamhet i Central- och Östeuropa från 121 organisationer. 56 ansökningar beviljades till ett belopp av 24 miljoner kronor. SIDA anger vidare att ramavtal om bistånd till Östeuropa har ingåtts med Olof Palmes Internationella Centrum, LO-TCO:s Biståndsnämnd, Lantbrukarnas Stiftelse för Internationellt Bistånd samt Naturskyddsföreningen. Ramorganisationernas ansökningar beviljades med ett belopp om sammanlagt 15 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 hemställer SIDA om 65 miljoner kronor.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SVEDECORP) SWEDECORP anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingsarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
SWEDECORP har till uppgift att främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i Central- och Östeuropa. Av myndighetens instruktion framgår att SVEDECORP särskilt skall —- i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av
bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar,
främst i samarbete med svenskt näringsliv — bidra till att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och
företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv
och näringslivsorganisationer - främja mottagarländernas handel samt svara för information och rådgiv-
ning om avsältningsmöjligheter på den svenska marknaden.
SWEDECORP anger i sin anslagsframställning att det svenska näringslivet visar ett stort intresse för Östeuropa såväl vad gäller handel som investeringar. Den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen, det oklara institutionella ramverket och brist på kvalificerad företagsledning gör dock att riskerna med ett engagemang i Central- och Östeuropa är nästan oöverstigliga för många mindre och medelstora svenska företag, trots att det kan vara strategiskt fördelaktigt att tidigt etablera sig i regionen.
Vad gäller främjandeverksamheten har den just inletts. Behoven av kunskapsöverföring och institutionsutveckling är stora i relation till tillgängliga anslag.
SWEDECORP hemställer i sin anslagsframställning - att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverk-
samhet i Central- och Östeuropa = att för 1993/94 kapitalet i Swedfund International AB höjs med
70 miljoner kronor, att avsättas till reservfonden - alt SWEDECORP ges möjlighet att göra åtaganden som tillsammans
med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två [9 [AS in
gånger det belopp som ställs till förfogande under respektive anslagspost.
SI anvisas medel under tredje huvudtiteln under tre littera, nämligen littera Bilaga 4 C. Internationellt utvecklingssamarbete, littera D. Information om Sverige i utlandet m.m. och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Svenska institutet har till uppgift att vara informationsförmedlare, initiativtagare till och samordnare av insatser inom Sverigeinformation, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte.
Av innevarande års anslag på 30 miljoner kronor har 2 miljoner kronor avsatts för planeringsarbete i samband med upprättandet av en handelshögskola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats 5 miljoner kronor. Resterande 23 miljoner kronor används till = samarbetsprojekt på forskningens och högre utbildningens område = kunskapsöverföring mellan institutioner och organisationer i Sverige och
länderna i Central- och Östeuropa
- Cxpertutbyten - stipendier för studier på universitet eller högskola i Sverige = stöd till informationsinsatser mot Central- och Östeuropa.
Svenska institutets anslagsframställning innehåller en fördjupad prövning och omfattar budgetåren 1993/94 — 1995/96.
För budgetåret 1993/94 har SI angett att behovet uppgår till 50 miljoner kronor. Hitintills har ansökningar omfattande medelsanspråk på 231 miljoner kronor inkommit till SI.
För kommande anslagsperiod prioriterar SI = tjänster och material till stöd för kunskapsöverföring; ST avser ge hög
prioritet åt produktionen av trycksaker om Sverige på östeuropeiska
språk, vilket har betydelse vid expertutbyte —- kunskapsöverföring, personutbyte och evenemang för att stärka den kul-
turella identiteten - kunskapsuppbyggnad och forskningsutbyte samt - svenskundervisning i främst Baltikum.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP) Framväxten av livskraftiga små och medelstora företag är en grundläggande förutsättning för att övergången till marknadsekonomi i de baltiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 togs beslut om inrättande av ett baltiskt investeringsprogram om ca 800 miljoner kronor över tre år för finansiering av stöd till denna kategori av företag. Programmet genomförs av Nordiska investeringsbanken, Nordiska projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är det första verksamhetsåret, har riksdagen anslagit 50 miljoner kronor.
Bilaga 4
1992/93 Beräknat — Förändring
anslag
1993/94
Föredruaganden
Anslaget G 1. 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) 195 000 000 200 000 000 — +5 000 000 2. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) 45 000 000 45 000 000 - 3. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
| (SWEDECORP) | 55 000 000 80 000 000 —+25 000 000 |
| 4. Svenska institutet (ST) | 30 000 000 45 000 000 —+15 000 000 |
| 5. Övriga myndigheter | 25 000 000 25 000 000 - |
6. Baltiska
| investeringsprogrammet (BIP) | 50 000 000 50 000 000 | - | ||
| 7. Övrigt multilateralt stöd — - | 70 000 000 90 000 000 —+20 000 000 | |||
| 8. Till regeringens disposition | 325 000 000 55999 000 —-269 001 000 | |||
| 9. Valutastöd | 300 000 000 | - 300 000 000 | ||
| 10. Avsättning för förlustrisker | 25 000 000 | - -—-25 000 000 | ||
| 11. Suveränitetsstöd | Summa kr 1 120 000 000 640 999 000 —-479 001 000 | - 50 000 000 — +50 000 000 | ||
| Anslaget G 2. | 1000 | 1000 | - | |
| Anslaget G 3. | 230 000 000 +230 000 000 |
Summa kr 1 120 001 000 871 000 000 —-249 001 000
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa till 871 000 000 kr.
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) Det huvudsakliga målet för samarbetet med Central- och Östeuropa är att underlätta och påskynda reformprocessen. Omställningsproblemen i Baltikum och andra delar av Central- och Östeuropa kommer att vara stora under de närmaste åren. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling är viktiga komponenter i det stöd till Central- och Östeuropa som förmedlas genom BITS. Jag är medveten om att det finns en diskrepans mellan framställningar från länderna och anvisade medel. Även om behoven är stora inom många verksamhetsområden föreslår jag att BITS anvisas 200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Av dessa medel får 2 300 000 kr användas för administrativa kostnader. Det framförda behovet i BITS anslagsframställning om ytterligare förstärkning av den administrativa verksamheten kan jag inte tillmötesgå.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) Det är positivt att det finns ett stort intresse bland olika organisationer att medverka till stöd för verksamhet i Central- och Östeuropa. Insatser från 227
16 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 4
organisationer i Sverige medverkar till uppbyggnaden av olika slags organi- — Prop. 1992/93:100 sationer i mottagarländerna. Detta kan ha en positiv utvecklingseffekt. Bilaga 4
Stödet till Central- och Östeuropa genom organisationer bör under det kommande året noga utvärderas. En sådan utvärdering bör inför nästa års budgetprocess ge utökat underlag för att kunna ta ställning till hur organisationer i framtiden på effektivaste sätt bör kunna medverka i det svenska stö-
det till Central- och Östeuropa.
Jag föreslår att SIDA oförändrat anvisas 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Styrelsen för internationellt näringslivbistånd (SVYEDECORP) För att åstadkomma en bestående tillväxt och därmed lägga grunden för politisk stabilitet är det av betydelse att den inhemska produktionen kan utvecklas och att kommersiella band knyts med omvärlden. Svenska företag är genom geografisk närhet, branschgemenskap och av kulturella skäl ofta naturliga samarbetspartners i att utveckla dessa kontakter. Jag finner det naturligt att satsningar på små- och medelstora företag i de baltiska staterna sker i samråd med de institutioner som förvaltar det baltiska investeringsprogrammet.
Då kunskapsöverföring är ett viktigt medel för den näringslivsfrämjande verksamheten förordar jag att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa samt att kapitalet i Swedfund International AB höjs med 50 miljoner kronor. Vad gäller SWE- DECORP:s hemställan om åtaganden för kommande budgetår föreslår jag att regeringen får återkomma i frågan efter det att riksdagen tagit ställning till frågan om bemyndigande för regeringen att få göra fleråriga utfästelser. Av de anvisade medlen får SVEDECORP använda 800 000 kr för sin administration.
Jag förordar att SVEDECORP anvisas 80 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Svenska institutet (SD Det är glädjande att förändringarna i Central- och Östeuropa har kunnat öppna nya arbetsfält för Sverige-informationen. Jag inser att behoven vad gäller kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre utbildningens och forskningens område samt på forskningsanknutna områden som arkiv- och museiväsende är mycket stora liksom önskemålen om personutbyte. Vidare är önskemålen stora för det växande kulturutbytet bland Östersjöländerna. Jag vill i detta sammanhang erinra om projektet Ars Baltica samt den övriga programverksamhet som berör Östersjöregionen inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s kulturårtionde. Jag finner att SI:s prioriteringar väl överensstämmer med behoven. Förutom svenskundervisning och kultursamarbete finner jag det även angeläget att det sker en varaktig kunskapsuppbyggnad i marknadsekonomi.
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för SI till 45 miljoner kronor vilket inkluderar medel för att etablera en handelshögskola i Riga. 228
Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbets- Bilaga 4
programmet anvisat 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens område genom Statens Strålskyddsinstitut (SST) och Statens Kärnkraftinspektion (SKI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 35 miljoner kronor för att öka säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Jag anser det angeläget att även för nästa budgetår anvisa 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens område i Central- och Östeuropa.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP) Det baltiska investeringsprogrammet har utvecklats positivt och har förutsättningar att bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de baltiska länderna, Jag föreslår därför att 50 miljoner kronor i enlighet med tidigare utfästelse avsätts för det svenska bidraget under programmets andra verksamhetsår.
Multilateralt samarbete Multilaterala organ som Världsbanken, Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackorgan, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetensområden utvecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de central- och östeuropeiska ländernas behov. De internationella programmen erbjuder Sverige möjligheter att också göra insatser — företrädesvis i form av tekniskt bistånd - i central- och östeuropeiska länder med vilka vi inte utvecklat ett bilateralt samarbete. Vidare bör under detta anslag finansicras Sveriges bidrag till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till vilket Sverige utfäst sammanlagt 110 miljoner kronor över en sexårsperiod
(1990/91-1995/96) eller ca 18 miljoner kronor per år. Beredskap att delta i
särskilda multilaterala fonder bör även finnas under detta anslag. Extra insatser genom multilaterala organ kan också visa sig vara angelägna under budgetåret.
Budgetåret 1992/93 avsatte regeringen 70 miljoner kronor för multilateralt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Jag föreslår en ökning av medelsramen med 20 miljoner kronor till 90 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Till regeringens disposition I syfte att på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner avsattes för budgetåret 1992/93 325 miljoner kronor till regeringens disposition. Av dessa medel har 254 miljoner kronor utbetalats till Estland och Litauen i form av guldkompensation. Resterande medel har bl.a. avsett suveränitetsbistånd till de baltiska staterna.
Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1993/94 avses bl.a. användas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska depar- 229
tement och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna i Central- och Östeuropa. Jag bedömer det angeläget att regeringen också i fortsättningen Bilaga 4 disponerar medel för att finansiera insatser som i dagsläget ännu inte kan identifieras som konkreta projekt t.ex. avseende samarbete med nordvästra Ryssland och Storkalotten. Jag föreslår att 55 999 000 kr avsätts för detta ändamål.
Suveränitetsstöd Stödet för förbättrade möjligheter för de baltiska staterna att befästa sin suveränitet är en av de viktigaste formerna av det bistånd Sverige lämnar till Estland, Lettland och Litauen. Hittills har Sverige bidragit med över 40 miljoner kronor i suveränitetsstöd. Stödet har bl.a. omfattat kustbevakningsfartyg, tullteknisk materiel, utbildning i säkerhetspolitik och kontantbidrag för återupprättandet av internationella förbindelser. Jag föreslår att 50 miljoner kronor avsätts för suveränitetsstöd till Baltikum för budgetåret 1993/94.
Bemyndigande för regeringen att få göra utfästelser En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1993/94 få göra utfästelser om högst en miljard kronor avseende budgetåret 1994/95.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 göra utfäs-
telser intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
2. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 640 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1.000 1993/94 Förslag 1000
Riksdagen har i juni 1991 beslutat medge att staten ikläder sig betalningsansvar för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet har ca 750 miljoner kronor intecknats genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien samt garantiutfästelse för Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 har riksdagen beslutat om en ram om högst 800 miljoner kronor. Hitintills har utfästelser gjorts som innebär att drygt 400 miljoner kronor av garantiutrymmet tagits i anspråk. Förutom garantiåtagande till Nordiska investeringsbanken ND [EL &c
land, Litauen och Rumänien. Bilaga 4
Några förluster har inte uppkommit under budgetåret 1991/92.
I likhet med tidigare år föreslås ramen för de statliga garantiåtagandena för budgetåret 1993/94 uppgå till högst 800 miljoner kronor. Det kommer att finnas ett fortsatt behov av kompletterande betalningsbalansstöd till Jänder i Central- och Östeuropa även under bugetåret 1993/94. De länder som, såvitt nu kan bedömas, kan komma i fråga för sådant stöd inom ramen för G 24-samarbetet är de tre baltiska staterna, Rumänien, Bulgarien och möjligen Slovakien. För att bistå de baltiska länderna bör, utöver det kortfristiga betalningsbalansstödet, även finnas utrymme för ett mera strukturellt inriktat stöd kopplat till utlåning från multilaterala organ. Ramen för statliga garantiåtaganden bör även innefatta sådana krediter.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för att underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga exportkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar i dag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar.
Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland. Därvid förväntar jag mig att Ryssland i likhet med de baltiska staterna inom kort ingår avtal med IMF om ett fullvärdigt stabiliseringsprogram. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram som ett separat uppdrag, åtskiljt från den reguljära garantigivningen. Hela ramen beräknas inte bli utnyttjad under budgetåret 1993/94. Underskott i garantigivningen kan i framtiden komma att uppstå till följd av betalningsproblem i de aktuella länderna, även om åtgärder givetvis måste vidtas för att detta så långt möjligt skall undvikas. För att täcka ett eventuellt underskott föreslås att en säkerhetsreserv successivt byggs upp genom att budgetmedel reserveras under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. EKN:s kostnader för administration av den särskilda garantiramen avses täckas genom premieintäkter från garantigivningen under denna ram.
Bland annat i syfte att undvika förluster under den särskilda garantiramen bör företräde lämnas för s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning av krediten säkras av de inkomster projektet genererar. Följande typer av projekt bör prioriteras: projekt som är valutaintjänande eller -besparande, projekt som är samfinansierade med internationella finansinstitutioner eller projekt som bidrar till att utveckla ländernas näringsliv. Även olika former av motköp bör kunna garanteras inom den särskilda ramen. Ramen bör även kunna omfatta affärer med kortare risktider och begränsade belopp. För så- 231
dana affärer bör nyss nämnda villkor kunna tillämpas mindre strikt. Företrädesvis bör ramen utnyttjas för affärer på högst 50 miljoner kronor. Garantier Bilaga 4 bör dock kunna ifrågakomma även på större belopp.
I huvudsak bör samma villkor gälla som för EKN:s ordinarie garantier. Under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget om en särskild garantiram kommer regeringen att i en särskild skrivelse till EKN närmare fastställa riktlinjer för garantigivningen baserat på de principer jag nyss nämnt. Regeringen avser bemyndiga EKN att börja lämna garantier så snart riksdagen har godkänt förslaget.
För täckning av eventuella förluster i samband med att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgaranti för finansiellt stöd och för exportkreditgivning till länder i Central- och Östeuropa finns under anslaget G 3. avsatt 230 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Eventuella skadefall, i anledning av de statliga garantierna, som överstiger det belopp som avsatts inom anslaget G 3., skall finansieras genom omfördelning inom statsbudgeten. .
Jag föreslår att anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. medge att staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalnings-
ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central-
och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr,
2. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsga-
rantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Öst-
europa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
3. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garan-
tier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier
1993/94 Nytt anslag (förslag) 230 000 000
För budgetåret 1993/94 föreslås under anslaget G 2. att staten ikläder sig be-
talningsansvaret i form av ytterligare statsgarantier till ett belopp om högst 800 miljoner kronor samt att en särskild exportkreditgarantiram knuten till Exportkreditnämnden (EKN) om en miljard kronor inrättas.
För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av dessa garantier måste riskavsättningar göras. Härigenom fonderas medel för att täcka de förluster som kan komma att uppstå i framtiden. Ett riktmärke för hur stora riskavsättningarna avseende statsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framtiden är de 10 92 av totala utestående krediter som nyligen beslutats av EG för liknande åtaganden. Detta betyder att tidigare gjorda avsättningar kan komma att justeras i efterhand. Beträffande exportkreditgaranti-
ramen bedöms förlustrisken vara större och substantiella avsättningar bör — Prop. 1992/93:100
även fortsättningsvis göras. Bilaga 4
Jag föreslår att 230 miljoner kronor avsätts för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 varav 80 miljoner kronor avser garantier för finansiellt stöd. Jag förordar samtidigt att de medel som för budgetåret 1992/93 avsatts under anslaget G I. för riskavsättning och inte utnyttjats överförs som reservationsmedel till det nya anslaget G 3.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 230 000 000 kr.
Bilaga 4
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den I januari 1993.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan Kinshasa ” (Lomé, Ouagadougo. Porto Novo) Kuala Lumpur Abu Dhabi "vt" Kuwait
Addis Abeba (Abu Dhabi, Doha, Manama)
(Djibouti) Köpenhamn Alger Lagos
Amman (Accra) Ankara Lima Athen (La Paz)
Bapdad "" Lissabon
Bangkok (Bissau, Praia) (Rangoon, Vientiane) London Beirut ”” Luanda
Belgrad (Sä0 Tomé)
Bern Iusaka (Vaduz) (Lilongwe)
Bissau " Madrid Bonn Managua
Brasilia (San José, Panamå)
Bryssel Manila
(Luxemburg) Maputo Budapest (Mbabane) Buenos Aires Mexico
(Asuncion, Montevideo) Montevideo "++
Bukarest Moskva
Canberra | (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, (Honiara, Port Moresby. Port Vila) Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Caråcas Nairobi (Bridgetown, Port of Spain) (Bujumbura, Kampala, Kigali
Colombo ” New Delhi
Damaskus (Colombo, Kathmandu, Thimphu)
(Beirut) Oslo Dar es Salaam Ottawa Dhaka (Nassau) Dublin Paris Gauborone Peking
(Maseru) (Pyongyang, Ulan Bator
Guatemala Prag
(San Salvador, Tegucigalpa) (Bratislava)
Haag Pretoria
Hanoi Pvongyang ”
Harare Rabat
Havanna Reykjavik Heliga Stolen Riga (San Marino) Rivadh
Helsingfors (Muscat, Sana) Islamabad Rom (Malé) (Tirana)
Jakarta Santa Fö de Bogotå
Kairo (Quito)
(Kaärtvoum) Santiago de Chile
Kiev Seoul
Singapore Warszawa 2102. (Bandar Seri Begawan) Washington Sofia Wellington Bilaga 4 Tallinn (Apia, Nukuw'alofa, Suva) Teheran "Wien Tel Aviv (Ljubljana) (Nicosia) Vientiane Tokyo Vilnius Tripoli Windhock Tunis Zagreb + beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires ör
beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad "++ beskickningen kommer att stängas budgetåret 1993/94
II. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Genéve ” Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve ” Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien
" slås per I juli 1993 samman till en delegation
III. Konsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Barcelona "” Jeddah Berlin Marichamn Chicago "" Szczecin "" Frankfurt am Main "" Hamburg Hongkong Istanbul Jerusalem Los Angeles Målaga ""
+ Marscille Milano Montreal ”" Möänchen "" New York S:t Petersburg Sydney Toronto "?
" Omvandlas till honorärkonsulat budgetäret 1992/93 "+ Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1993/94
Na ' in
TV. Stockholmsbaserade ambassadörer Bilaga 4
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Republiken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Maålabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Nia-
mey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George's (Grenada), St Johns (Antigua och Barbuda).
Anslagsförteckning
Bilaga 4
A. Utrikesdepartementet m.m.
Al. Utrikesförvaltningen, ramanslag 1495 441 000 AR. Kursdifferenser, förslagsanslag 1 000 A 3. Honorärkonsuler, förslagsanslag 15 500 000 A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat
eller inom internationell organisation,
| förslagsanslag | 60 000 000 |
| A 5. Nordiskt samarbete, förslagsanslag | 1.610 000 |
| A 6. Utredningar m.m., reservationsanslag | 10 552 000 |
| A 7. Officiella besök m.m:, förslagsanslag | 10180 000 |
A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medbor-
gare i utlandet m.m., förslagsanslag 4 500 000
1597 784 000
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
| BI. Förenta nationetna, förslagsanslag | 191 890 000 |
| B2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag | 250 000 000 |
| B 3. Europarådet, förslagsanslag | 29 780 000 |
B4. Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD), förslagsanslag 21 500 000 B5. Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA), förslagsanslag 110 000 000 B 6. Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbetc m.m., förslagsanslag 8 713 000 B 7. Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 000 000 B 8. Övriga internationella organisationer
m.m., förslagsanslag 2 864 000 B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservations-
anslag 407 0900 000 B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i
Europa (ESK) förslagsanslag 23 328 000 '
1.047 075 000
C. Internationellt utvecklingssamarbete
C1. Bidrag till internationella bistånds-
program, reservationsanslag 3 148 404 000 C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reser-
vationsanslag 6 702 000 000 C3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag 1 804 500 000
C4. Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA), ramanslag 303 219 000 Bilaga 4 CS. Styrelsen för u-Jandsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), ramanslag 24 963 000 C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC),
ramanslag | 26 936 000 C7. Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 5 470 000 C8. Beredningen för internationellt tekniskt-
ckonomiskt samarbete (BITS), ramanslag 20 991 000 C9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag 7076 000 C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbi-
stånd (SWEDECORP), förslagsanslag 36 441 000
12 080 000 000
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
D1. Svenska institutet, reservationsanslag 63 083 000 D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet,
reservationsanslag | | 51363 000
D3. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag 14 254 000
: 128 700 000
. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium, ramanslag 48 471 000. E2. Exportfrämjande verksamhet, reserva-
tionsanslag | 187 563 000 - E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 1000 E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag 4 465 000
ES. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Insti-
tutet, anslag | 2 250 000" E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk,
reservationsanslag 16 500 000
E 7. Medel för informationsinsatser om euro-
peisk integration, reservationsanslag 50 000 000
:. 309 250 000
Bilaga 4
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F1. Utredningar och andra insatser på det utri-
kespolitiska området, reservationsanslag 2 511 000 F2. Information och studier om säkerhetspoli-
tik och fredsfrämjande utveckling, reserva-
tionsanslag 20 000 000 F3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), reserva-
tionsanslag 21 310 000"
F4. Forskningsverksamhet för rustningsbe-
gränsning och nedrustning, förslagsanslag 15 840 000” FS. Utrikespolitiska Institutet, reservationsan-
slag 10 028 000"
"69 689 000 -
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 640 999 000 G2 Täckande av eventuella förluster i anled-
ning av statliga garantier till Jänder i Central-
och Östeuropa, förslagsanslag 1 000 G3. Avsättning för förlustrisker vad avser ga-
rantier för finansiellt stöd och exportkredit-
garantier, reservationsanslag 230 000 000
871 000 000
SUMMA kr 16 103 498 000 + utbrutna anslag ingår i forskningspropositionen
Innehållsförteckning
Bilaga 4 Utrikesdepartementet
| [01077 17 | 1 |
| Utrikespolitik oossososers sees rs rensar rett rr r rer rr rer rer rs | 1 |
| RÄättSfrågOr sosssossserarerraerer rese rer ert rr tr rr r rr skr ra | 8 |
Handelspolitik s.sosssserereserrsss rear rr rer ere rr retar Kers 10 Nordiskt samarbete. ..sssssserrererrersrrrr rer rer rer rr rr ers 21
— Världsekonomi och handel ..sssssssrsrrer sees er ra res ra 59 Prop. 1992/93:100
jande utveckling. .sssserssseeeseresrrs sr ser sets res nera 219 — Bilaga 4 F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) soöooeeeeeeeeee sas ese reser rer res rss srt s ker 222 F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust-
111) 7 sa 223
Svenskt bistånd
1991/92
UTRIKESDEPARTEMENTET
STOCKHOLM 1993
Svenskt Bistånd 1991 /92 ersätter ”Fakta om Sveriges bistånd”, som tidigare ingått som bilaga till regeringpropositionen om svenskt internationellt utvecklingssamarbete.
Statistiska uppgifter om ekonomi och ut-
vecklingsnivå i länder som mottar svenskt
bistånd härrör från Human Development
Report och World Development Report. Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats av United Nations Development Programme, Världsbanken och Oxford University Press, New York.
Omslagsfotot: En kvinnlig egen företagare i Indien svetsar ljuddämpare. Hon representerar en del av vad det svenska biståndet vill stå för - stöd ät kvinnor, småföretagsamhet och marknadsekonomi.
ISBN 041-5 Stockholm 1992
gotab 96728, Stockholm 1992
Förord
Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna och utvecklingen mot demokrati är bärande element i den svenska biståndspolitiken. Sverige skall aktivt främja en effektiv och
rättvis fördelning av resurser som gynnar ekonomisk och
social utveckling i utvecklingsländerna.
Det svenska biståndet skall också medverka till att maktmissbruk och korruption förhindras. Det skall också bidra till sänkning av militärutgifter, verka för en marknadsekonomisk utveckling samt söka undanröja orsaker till att människor tvingas fly.
Som synes är målen för det svenska biståndet mycket ambitiösa. Men som all mänsklig verksamhet har utvecklingssamarbetet sina brister. Därför är utvärdering av verk-
samheten mycket viktig.
Den här årsberättelsen, "Svenskt bistånd 1991 /92" är en del av utvärderingen. Den ersätter en tidigare årlig bilaga om biståndet till budgetpropositionen. Beskrivningarna av bistånds-insatserna har i möjligaste mån gjorts så att man kan jämföra resultaten med de övergripande målen för biståndet. Följande år kommer vi att ytterligare skärpa denna inriktning av årsberättelsen.
Jag hoppas att "Svenskt bistånd 1991 /92" blir till nytta inte bara bland beslutsfattare och förtroendevalda som sysslar med biståndsfrågor. Publikationen borde också finna sin plats i skolor och undervisning på alla nivåer samt hos en in-
tresserad allmänhet.
rf
Alf Svensson
Innehållsförteckning
Från riksdagsbeslut till beslut om bistånd 9
Riksdag, regering och budget 10 Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 12
Internationella utvecklingsprogram 17
Bistånd genom det multilaterala systemet 18
FN:s biståndsverksamhet 20 FN:s utvecklingsprogram UNDP 20 FN:s kvinnofond UNIFEF 23 FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF 23 FN:s befolkningsfond UNFPA 24 FN:s fackorgan ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO 25
FN:s frivilliga fonder 27 FN:s barnfond UNICEF 27
Internationella finansieringsorgan 30
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika och Asien 30
Internationella finansieringsbolaget (IFC) 39 Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) 40 Nordic Development Fund (NDF) 40
Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling 41 FN:s livsmedelsprogram (WFP) 41 1986 års livsmedelshjälpkonvention (FAC) 43 Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 44
Flyktingbistånd 46 FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 46 . FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 47
Övriga organisationer 49
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 49 Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 50 UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 51 Globala miljöfonden (GEF) 52 Mekongkommittén 52 Montrealprotokollets interimsfond för u-land 52
Bilateralt utvecklingssamarbete 55
Afrika 56
Allmän inledning 56
Södra Afrika 57
Angola 58
Botswana 62 Lesotho 66 Mocambique 70 Namibia 74 Zambia 78 Zimbabwe 82
Regionalt samarbete i Sydafrika 88
Östra Afrika 91 Allmän inledning 91
Kenya 92 Tanzania 96 Uganda 102
Afrikas Horn 107 Allmän inledning 107
Etiopien 108
Somalia 113 Sudan 114 Eritrea 114
Central-, Väst- och Nordafrika 115
Allmän inledning 115
Guinea-Bissau 118 Kap Verde 124
Asien 128
Allmän inledning 128 Bangladesh 130
Indien 134 Laos 138 Sri Lanka 142 Vietnam 146
Bistånd till andra länder i Asien 151 Kina 151 Malaysia 152 Thailand 152
Filippinerna 153 Afghanistan 154
Pakistan 154 Nepal 154 Mellanöstern 155 Västbanken och Gaza 156
Utvecklingssamarbete med Centralamerika 157 Nicaragua 162
Costa Rica 163
El Salvador 163
Utvecklingssamarbete med Sydamerika 164 Bolivia 165 Chile 166
Ecuador 167
Andra biståndsinsatser 168
Katastrofinsatser 169 Särskilda miljöinsatser 171 Enskilda organisationer 172 Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 175 Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 177 Särskilda program 182 U-landsforskning 183 Tekniskt samarbete och u-krediter 184 Näringslivssamarbete 187 Projektbistånd till vissa länder 188 Nordiskt biståndssamarbete 189 Bistånd till Östeuropa 190
Biståndet fördelat på enskilda länder 193
Förkortningar 204
- mal [ee] uf CL)
=
LU T OM BIS'
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Riksdag, regering och budget
” All offentlig makt i Sverige utgår från och att ange kraven på hur redovisningen folket.” Så inleds regeringsformen (RF), av de använda medlen skall ske. Sveriges grundlag. De grundläggande Det statliga budgetåret löper från den regler som RF anger för den offentliga 1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag verksamheten i stort gäller även inom till budget, budgetpropositionen, utarbetas biståndet. Det är således riksdagen som under hösten och läggs fram för riksdagen beslutar om biståndets inriktning och omkring den 10 januari. Till grund för årligen till regeringen anvisar en budget budgetpropositionen ligger i första hand för biståndsverksamheten. myndigheternas anslagsframställningar, Regeringen svarar för landets ledning och vilka inkommer till regeringen under sepför styrningen av de statliga myndigheter- tember månad. Riksdagens beslut om stana. I det senare ligger att tilldela olika tens budget för det kommande budgetåret verksamheter anslag, att fastställa de när- fattas löpande under våren och i takt med mare villkoren för anslagens användning att riksdagens olika utskott utarbetar och
| Riksdagen z
Schemat visar det svenska biståndets administration från riksdagen till de olika biståndsmyndigheterna.
UD Avdelningen
Myndigheterna beskrivs i | för internatinellt
följande avsnitt. rr] utvecklingssamar-
bete
| BITS — Beredningen för SIDA — Styrelsen internationellt för internationell Sandö U-centrum tekniskt/ekonom- utveckling iskt samarbete
SWEDECORP — Styrelsen för SAREC —
Styrelsen för internationellt u-landsforskning näringslivsbistånd
Nordiska Afrika-institutet
Kontor i mottagarländer, fr
sk biståndskontor
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
lägger fram sina yttranden över regering- Så kommer budgeten till ens förslag. Biståndsfrågorna behandlas av riksdagens utrikesutskott. Riksdagens beslut om biståndets inriktning i stort och biståndsbudgeten för det kommande bud-
Biståndsmyndigheterna getåret fattas i samband med den bistånds-
lämnar sina anslagspolitiska debatten, som vanligen hålls un- framställningar.
der april månad. Under juni fattar
regeringen beslut om regleringsbreven, vilka närmare anger vilka anslagsbelopp och övriga villkor som skall gälla för myndigheternas verksamheter.
Regeringen styr även de statliga myndigheterna i andra avseenden. Varje myn-
Regeringen dighet har en av regeringen beslutad in- NOV utarbetar struktion för sin verksamhet. I denna budgetpropoanges målen för myndighetens verksam- DEC sitionen. het, hur myndigheten leds, vilken övergri-
1991 AN -
pande organisation som gäller och vilka tjänster inom myndigheten som regering-
Riksdagen (utrikes- — |FEB
en har att tillsätta. Instruktionernas närma-
utskottet) behandlar
re innehåll varierar från myndighet till förslaget.Bistånds- — |MAR
myndighet och är självfallet beroende av debatt och beslut E
i riksdagen. —>3=> |APR Vv den aktuella verksamhetens art och omfattning. MAJ] Regeringen beslutar
om regleringsbrev.
UD:s avdelning för
JUL |
utvecklingssamarbete
AUG] >
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, i dagligt Myndigheterna får SEP tal ”u-avdelningen”, är en av UD:s fem regleringsbrev med
anslagsbelopp och OKT avdelningar och ansvarar inom regerings-
övriga villkor för kansliet för det svenska utvecklingssamar- verksamheten NOV > betet. under budgetåret. ||
Avdelningen är organiserad i tre enhe- OR | Budgetåret
ter. Första enheten ansvarar för det multi- £ 1991/92
1992 |JAN | laterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet och den tredje enheten FEB |
för budgetfrågor, allmänna u-landsekono-
MAR | miska frågor och andra biståndsprogram. =
U-avdelningen leds av ett statsråd och en statssekreterare och har totalt ett 60-tal tjänstemän.
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd
SIDA SAREC
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, Styrelsen för u-landsforskning som inrättasom inrättades år 1965, har till uppgift att des år 1975 ombildades år 1979 till en självplanera, genomföra och administrera det ständig myndighet - Styrelsen för u-landsbilaterala utvecklingssamarbetet med u- forskning (Swedish Agency for Research länderna. Detta bistånd omfattar dels sam- Cooperation with Developing Countries arbetet med 19 programländer, dels andra SAREC). typer av bistånd, t.ex. katastrofinsatser, SAREC leds av en av regeringen utsedd bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda styrelse med 12 ledamöter. I styrelsen insvenska organisationer, bistånd till flyk- går bl.a. SAREC:s generaldirektör. tingar och befrielserörelser, miljöinsatser, SAREC har till uppgift att stärka u-läninsatser för demokrati och mänskliga rät- dernas kapacitet för forskning och att tigheter. SIDA leds av en styrelse, som ut- främja sådan forskning som kan bidra till ses av regeringen. Den består av SIDA:s en utveckling i enlighet med de biståndsgeneraldirektör, som är ordförande, och politiska målen. Verksamheten bedrivs elva andra ledamöter, varav sex represen- inom fyra programområden. terar riksdagspartier. e Bilateralt forskningssamarbete, f.n. ge-
SIDA är organiserat på fyra avdelningar nom avtal med 15 stater i Afrika, Asien med regionalt ansvar, en avdelning för och Latinamerika. sektorbyråerna och en administrativ avdel- e Internationella program, bl.a. genom ning. Därutöver finns ett planeringssekre- bidrag till FN-organen WHO och tariat och ett informationssekretariat som UNRISD samt till jordbruksforskningsär direkt underställda verksledningen. organisationen CGIAR.
De nuvarande biståndsmyndigheternas startår:
1962 1991
Nordiska Afrikainstitutet SWEDECORP
1965 SWEDFUND
SIDA INTERNATIONAL AB
| |
FR å | . [ [3 [é
1960 1970 1980 1990
1979 1987
SAREC Styrelsen för U-lands-
BITS utbildningen i Sandö
(Sandö U-centrum)
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
e Regionala och särskilda program, i form U-krediterna används till finansiering
av f.n. 13 program bl.a. med inriktning av svenska varor och tjänster i projekt, som
på AIDS, kvinnor samt skog och miljö. har utvecklingsfrämjande effekt i u-ländere Svensk u-landsforskning, genom högre na.
forskartjänster, långsiktigt stöd till BITS leds av en styrelse som utses av
forskningsmiljöer och olika projektstöd. regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår Vid SAREC:s kansli arbetar ca 40 personer. bla. två företrädare för riksdagspartier.
Vid BITS finns ca 25 anställda.
BITS SWEDECORP
Beredningen för internationellt tekniskt-ekono- Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
miskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 bildades år 1991 samtidigt som importkon-
under namnet utbildningsberedningen och toret för u-landsprodukter (IMPOD), fonfick år 1979 ställning som självständig den för industriellt samarbete med u-länmyndighet under utrikesdepartementet. der (SWEDFUND) och SIDA:s
Beredningen har som uppgift att inom industribyrå upphörde i sina dåvarande ramen för den svenska biståndsverksam- former. heten främja ekonomisk och social utveck- SWEDECORP skall, inom ramen för de ling i enskilda utvecklingsländer samt ut- generella målen för det svenska biståndet, vidga och stärka Sveriges relationer med bidra till en utveckling av näringslivet i udessa länder genom insatser i samarbete länder. Genom kunskapsöverföring till med svenska institutioner och företag. näringsliv och näringslivsorganisationer BITS medverkar i planering och finansie- skall SWEDECORP verka för att gynnsamring av olika projekt. Verksamheten omfat- ma förutsättningar skapas för investeringtar tekniskt samarbete genom bl.a. konsult- ar och företagande i mottagarländerna insatser och internationella kurser i Sverige samt främja dessa länders handel bl.a. gesamt u-krediter. nom att svara för information och rådgiv-
Det tekniska samarbetet skall huvud- ning ifråga om avsättningsmöjligheter på sakligen ske med u-länder utanför kretsen den svenska marknaden. Genom samverav programländer för det bilaterala bistån- kan med Swedfund International AB skall det. Det syftar i första hand till teknologi- SWEDECORP bidra till utvecklingen av överföring inom områden där Sverige har bärkraftiga företag i mottagarländerna. särskilda förutsättningar i fråga om kun- SWEDECORP har till uppgift att vara nande och kapacitet. Sedan budgetåret svensk kontaktpunkt för UNCTAD/ 1989 /90 har BITS ett huvudansvar för ge- GATT:s internationella handelscentrum nomförandet av det svenska biståndsfi- (ITC) i konkreta frågor som bl.a. rör avsättnansierade samarbetet med Central- och ning av u-landsprodukter på den svenska Östeuropa. marknaden.
U-krediter kan beviljas kreditvärdiga SWEDECORP leds av en styrelse, som
länder bland programländerna för svenskt utses av regeringen. Kontoret har ca 50
bilateralt bistånd, u-länder med vilka anställda.
Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vilkas utvecklingspolitik lig-
ger i linje med de svenska biståndspolitis-
ka målen.
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Swedfund . International AB Sandö U-centrum
Swedfund International AB tillkom år 1991 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick genom en ombildning av stiftelsen SWED- sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö FUND (Fonden för industriellt samarbete U-centrum har till huvuduppgift att vid med u-länder). Bolagets huvuduppgifter Sandöskolan i Kramfors bedriva utbild-
är att på industriområdet förmedla kontak- ning i språk och u-landsutbildning som ter mellan svenska företag och intressenter förberedelse för uppdrag i u-land. Styrel-
i u-länder och Central- och Östeuropa, bi- sen skall bl.a. samarbeta med myndighedra till förinvesteringsstudier samt med- ter, organisationer och företag när det gälverka i etablering av samägda företag, s.k. ler förberedelseutbildning för joint ventures, genom insatser i form av u-landsuppdrag. aktiekapital, lån- och garantigivning. Styrelsen skall
Bolaget är ett helägt statligt aktiebolag e anordna allmänna enterminskurser i
utan egen personal. Handläggningen av u-landskunskap, bolagets projektportfölj sköts, i enlighet e ge förberedelseutbildning för fredsmed ett uppdragsavtal, av styrelsen för kårsdeltagare, internationellt näringslivsbistånd (SWE- e anordna språkutbildning som för- DECORP). beredelse för uppdrag i u-länder,
3¶Colombo 8097 km
jar es Salaam 20
2 >
Den här vägvisaren vid Sandö U-centrum, mitt i Sveriges vackraste trakt, påminner om tredje världen. FOTO: SANDÖ U-CENTRUM
FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
9 anordna speciella kurser i u-lands-
Nordiska
frågor och språk,
e isamarbete med SIDA bistå myndighe- afrikainstitutet (NAI)
ter och andra med information och råd-
givning om förberedelse- och språkut- Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på
bildning inför uppdrag i u-länder, samt initiativ av Nordiska rådet. Institutet är + upprätta register över personer som beläget i Uppsala.
vid Sandö-skolan genomgått den Institutet har till uppgift att i Norden
allmänna utbildningen för uppdrag främja studier av och information om afri-
i u-länder. kanska förhållanden genom att:
Enterminskursen som Sandö U-cen- e främja och driva vetenskaplig forskning trum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbild- om Afrika
ning är avgiftsbelagd. o främja samarbete och kontakter mellan Sandö U-centrum har för budgetåret nordiska och afrikanska forskare,
1991 /92 lämnat sin första årsredovisning i e utgöra ett dokumentationscentrum för
den treåriga budgetcykeln. Av årsredovis- forskning och studier om Afrika, ningen framgår att självkostnadstäcknings- e informera om afrikaforskning och aktugraden ligger på 78 70, vilket exakt motsva- ella afrikanska förhållanden. rar det krav som ställts i slutet av den Verksamheten leds av en styrelse samt treåriga budgetcykeln (76 20 för 1991 /92). ett program- och forskningsråd, som utses
Sandö U-centrum leds av en styrelse, av regeringen. I program- och forskningssom utses av regeringen. rådet ingår representanter för de övriga
En rektor är chef för skolan som har nordiska länderna. Vid institutet finns ett drygt 50 anställda. trettiotal anställda, varav 13 tjänster finan-
sieras över förvaltningsanslag inom bi-
ståndsramen.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Bistånd genom det multilaterala systemet
Det multilaterala systemet består dels av specialorgan. En av FN utsedd lokal sam- FN-systemet, dels av några fristående in- ordnare — oftast UNDP:s representant — ternationella finansieringsorgan. ansvarar för sammanhållningen av FN-
FN-systemet innefattar ett stort antal biståndet. Varje organ opererar dock självinstitutioner med varierande status och ständigt inom sitt mandat. De organ som skilda verksamhetsområden. På det eko- har en större verksamhet har i allmänhet nomiska och sociala området som behand- egen fältrepresentation. las i denna faktabilaga förekommer både De internationella finansicringsorganen, en betydande förhandlingsverksamhet och som behandlas i ett särskilt avsnitt, är de ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bi- största förmedlarna av krediter i det multistånd som förhandlingsverksamheten (den laterala biståndssystemet. Till finansienormativa verksamheten) behandlas i FN:s ringsorganen hör Världsbanksgruppen ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, och de regionala utvecklingsbankerna. samt i FN-systemets centrala organ, gene- Dessa organ svarar för ca 60 4 av det totaralförsamlingen. la multilaterala biståndet, varav Världs-
FN:s olika organ och övriga organisatio- banken ca 40 4. Dessa siffror anger enbart ner inom FN-systemet bedriver en omfat- den koncessionella ”mjuka” utlåningen
tande biståndsverksamhet. Denna finan- (dvs på mycket lång tid och till mycket låg
sieras från organisationernas reguljära kostnad), som finansieras av bidrag av budgetar, UNDP, Världsbanken samt gåvokaraktär från medlemsländerna. Om medlemsländernas frivilliga direkta bi- man därtill lägger den bankmässiga utlådrag. För Sveriges del härrör de frivilliga ningen blir deras ställning som utveckdirekta bidragen dels från UD:s anslag, lingsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärdedels från styrelsen för internationell ut- delar av de medel som DAC-länderna veckling (SIDA), styrelsen för u-lands- under 70- och 80-talen inbetalat till multilaforskning (SAREC), BITS och SWEDE- terala biståndsgivande institutioner har
CORP. gått till utvecklingsbankerna och deras
Inom FN:s biståndsverksamhet har fonder. Världsbanken har formellt status
UNDP en central ställning som samordna- som expertorgan inom FN-familjen medan
re och kanal för en stor del av FN:s teknis- regionalbankerna inte har någon koppling ka bistånd. I samarbete med värdlandet till FN-systemet. utarbetar UNDP landprogram som löper Till höger visas en schematisk bild av
på mellan tre och fem år. På fältet genom- FN-systemet inklusive Världsbanken och
förs biståndsprojekten i ökande utsträck- IMF. ning av mottagarländernas regeringar men — än så länge — oftast av olika fack- eller
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN-systemet
Säkerhets- Freds- Förvaltar- Kommittéer bevarande
skapsrådet rådet
Andra styrkor biträdande organ
Generalförsamlingen / Inter. nationella Sekretariat domstolen
o IAEA
UNRWA Ekonomiska
och sociala
UNCTAD &— radet FO ILO
UNICEF 0&— rr 0 FAO UNHCR 09&— I —0 UNESCO
WFP 0&— FO wHo
WFC Regionala | 9 IMF IDA UNDP 0&— a |
UNEP kommisioner —R re
Världslivsmedelsrådet &— —O0 WMO m fl HABITAT &— UNFPA e— UNFDAC e—
FN:s specialfonder &—
O FNs huvudorgan
6 Andra FN-organ O Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s biståndsverksamhet
Till FN:s frivilligt finansierade operativa Verksamhet verksamhet räknas i första hand UNDP, UNDP:s uppgift är att främja mottagarlän-
UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan dernas utveckling genom olika former av
redovisas först FN:s samordnande organ kunskapsöverföring och förinvesterings-
inom tekniskt bistånd, UNDP samt studier. Detta s.k. tekniska bistånd sker i
UNCDE och UNFPA, vilka formellt är fon- huvudsak i form av expertrådgivning, stider inom UNDP. Därefter redovisas de pendier, mindre utrustningsleveranser och fackorgan som alltjämt oftast genomför konsulttjänster. Expertbiståndet domine- UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s rar. Verksamheten omfattar för närvaranbarnfond). I separata avsnitt längre fram de omkring 5 900 projekt i 156 länder och redovisas några av de större frivilligt fi- områden. nansierade FN-organen såsom WFP och UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak UNHCR samt vissa bidrag inom bl.a. be- på landprogrammering. Denna innebär att
folknings- och miljöområdet. man för varje mottagarland fastställer hur
mycket bistånd från UNDP landet kan
UNDP räkna med under en femårsperiod. I sam-
arbete mellan mottagarlandet och UNDP:s
fältkontorschef utarbetas sedan ett land-
program för hur medlen skall utnyttjas.
Detta program fastställs av UNDP:s sty-
&
relse. FN:s Storleken på varje mottagarlands pro- Utveckungsprogram: gram bestäms främst av bruttonationalin- (UNDP) komsten per capita och befolkningens stor-
lek. Vart femte år fastställs fördelningen FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som för nästkommande programperiod (”fembildades 1966 då två mindre biståndsfon- årsplan”'). der slogs samman, har som mål att vara De fattigaste u-länderna - med en brut- FN-systemets centrala fond för finansie- tonationalinkomst per capita på högst
ring av tekniskt bistånd. Hittills har projek- 750 dollar i 1983 års siffror - fick under ten genomförts främst av FN:s fackorgan programperioden 1987-91 80 Z av UNDP:s
(ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är länderfördelade resurser.
att u-länderna i ökande utsträckning själva Under den femte programperioden
skall ta över genomförandet (s.k. national 1992-96 kommer denna politik att fortsätta execution) och att fackorganen skall få en och förstärkas. 87 7 av UNDP:s länderförrådgivande roll. UNDP har också ansvar delade resurser skall då gå till länder med för att FN:s samlade biståndsverksamhet en per capita-inkomst under 750 dollar i samordnas i samverkan med mottagarlän- 1989 års siffror och 13 till övriga länder.
derna. 55 20 av de länderfördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna.
Biståndet till u-länder med relativt hög
BNP/capita trappas gradvis ned för att
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Human Development Report F i
| HUMAN
| FENELOPMENT
PORT 1992
helt upphöra efter en per capita-inkomst östeuropeiska länder. Sverige var senast
över 6 000 dollar. medlem i styrelsen 1989-91 och kommer
År 1992 presenterade UNDP för tredje enligt nordisk rotationsordning att söka gången sin rapport om mänsklig utveck- inträde på nytt under perioden 1993-96. ling (Human Development Report). Ge- Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av
nom rapporten har UNDP lagt grunden UNDP:s resurser och fastställer landpro-
för ett analysinstrument som på ett flerdi- grammen. mensionellt sätt kan mäta begreppet ut- UNDP:s styrelse är också beslutande veckling. Rapporten, som kommer ut årli- organ för FN-sekretariatets tekniska bigen, har kommit att bli ett viktigt ståndsprogram (Department of Technical
komplement till måttet BNP / capita för att Cooperation for Development, DTCD),
mäta länders utvecklingsnivå. Fördelen FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkmed rapporten är att den beskriver social ningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO), och ekonomisk utveckling utifrån ett FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap mänskligt och inte ett institutionellt per- och teknik, FN:s naturresursfond samt en spektiv. rad andra specialfonder.
Sverige har lämnat särskilda bidrag till UNDP:s sekretariat ligger i New York UNDP för att resultaten i rapporten om och har för närvarande omkring 600 fast
mänsklig utveckling skall kunna användas anställda. Det leds av administratorn
mer systematiskt i UNDP:s planeringsar- William H. Draper III från USA. bete. I samband med att 1992 års rapport Under 1970-talet ägde en omfattande
världslanserades i Sverige, arrangerades decentralisering av UNDP:s verksamhet
seminarier för representanter för massme- rum. Tyngdpunkten i arbetet med att fördierna och från frivilliga organisationer bereda och genomföra landprogrammen från hela världen. förlades till 115 - nu 113 - fältkontor med
för närvarande omkring 3 500 anställda. Organisation Fältkontoren leds av s.k. ”resident repre- UNDP:s högsta beslutande organ är styrel- sentatives” (fältkontorschefer), som även sen (Governing Council), som har 48 med- har till uppgift att samordna andra FNlemmar. Av dessa representerar 27 u-län- organs biståndsverksamhet i landet. De är der, 17 västliga i-länder och 4 oftast också FN:s fasta representant i res-
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM pektive land och fungerar som FN:s ”am- när det gäller investeringar utan även bebassadör” i landet. träffande tekniskt bistånd. Kunskapsöver-
föring med hjälp av långtidsexperter är
Finansiering inte längre relevant för de flesta u-länder. UNDP:s verksamhet finansieras genom De bör själva ta över ansvaret för projektfrivilliga bidrag. De uppgick 1972 till genomförande och samordning av bistån-
268 miljoner dollar och 1980 till 693 miljo- det (s.k. ”national execution'). FN-bistån-
ner dollar. Ökningen var således ganska dets uppgift bör vara att bistå länderna att
snabb. För programperioden 1982-86 för- bygga upp förmågan att göra detta. utsattes UNDP:s också öka med 14 Z per Fackorganens roll bör vara rådgivande år och sammanlagt nå upp till 6,7 miljarder snarare än projektgenomförande. De bör
dollar. Resurserna minskade emellertid tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis
under början av åttiotalet, så att det blev under korta perioder. Projektbistånd bör nödvändigt att skära ned verksamheten till ersättas av programbistånd.
55 20 av den ursprungligen plar.erade. På sikt måste FN-systemets bistånds-
Denna utveckling svängde under 1980- verksamhet reformeras på detta sätt för att
talets senare hälft. Under 1992 var bidra- ha relevans för u-länderna. UNDP har bör-
gen till UNDP ca 1200 miljoner dollar mot jat på förändringens väg genom att införa ca 650 miljoner dollar 1984. Under pro- ett nytt system att betala fackorganen och
gramperioden 1992-96 räknar man med en andra projektgenomförare. Enligt det gamårlig tillväxt av bidragen på 870 i stället för la systemet som gällde t.o.m 1991 betalade
14 7 som tidigare. UNDP 13 6 av projektkostnaderna i avgift
De största enskilda bidragsgivarna till till dem som utförde UNDP-projekten,
UNDP är för närvarande Sverige, USA, vare sig kostnaderna var högre eller lägre.
Danmark, Japan och Nederländerna. Nor- I det nya systemet skall ansvaret för pro-
ge och Tyskland ger också stora bidrag. De jektgenomförande gradvis övergå till mot-
fyra nordiska länderna svarade 1992 ge- tagarländerna (”national execution”) och mensamt för ca 30 76 av de ordinarie bidra- fackorganens uppgifter blir mer tekniska gen till UNDP. Det svenska bidraget för år än administrativa. Mottagarländerna skall 1992 var 670 miljoner kronor. Med detta i större utsträckning själva bestämma vilbidrag svarade Sverige för drygt 11 70 av ken hjälp de behöver med att genomföra UNDP:s ordinarie budget. projekt. Fackorganen kommer med detta
system att inte ha monopol på UNDP:s Reformplaner inom FN:s resurser. biståndsverksamhet En central fråga i arbetet att effektivisera FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördel- UNDP:s verksamhet är att styrelse- och ningen mellan dess olika aktörer har dis- finansieringsformerna reformeras. Det kuterats åtskilligt de senaste åren. Tiden är finns ett stort behov av en mindre styrelse
mogen för reformer. Det råder enighet om som träffas mer kontinuerligt för att kunna
att UNDP inte har kunnat spela den roll styra verksamheten. Behovet är också stort som central finansiär och samordnare av att införa ett nytt finansieringssystem som FN-systemets tekniska bistånd som tanken innebär att bördefördelningen mellan
var när riktlinjerna för det nuvarande sys- givarländerna blir jämnare liksom att med-
temet drogs upp 1970. Från att ha finansie- lemsländerna tar ett mer aktivt ansvar för rat knappt två tredjedelar av FN-systemets UNDP:s finansiella situation. Arbetet att tekniska bistånd i början av 1970-talet sva- få dessa reformer genomförda för UNDP rar UNDP numera endast för cirka en tred- är en viktig del i uppföljningen av Nor-
jedel. Världsbanken dominerar, inte bara diska FN-projektet.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s kvinnofond (UNIFEM)
FNs kvinnofond (UNIFEM) bildades av hursfnyad
generalförsamlingen 1976. Fonden fick sin C€ &
nuvarande status i form av en separat en-
FN:s
het, men med viss anknytning till UNDP. UNDP:s administrator är ytterst ansvarig kapitalutvecklingsfond
för UNIFEM:s verksamhet. (UNCDF)
Verksamhet FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966
Fonden har främst två funktioner. Den med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på
skall tjänstgöra som en katalysator och den förmånliga villkor till småskaliga investe-
skall stödja innovativa och experimentella ringsprojekt i u-länderna. aktiviteter. En viktig strategi är att utveckla Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen
metoder for beaktande av kvinnans situa- att kapitalutvecklingsfonden i fortsättningtion och integrering i utvecklingssamarbe- en endast skulle finansiera projekt i de tet. UNIFEM:s långsiktiga uppgift består i minst utvecklade u-länderna, inriktade på att ge kvinnor tillgång till utbildning, kre- folkflertalets basbehov (bostad, kläder,
diter, marknader, information och teknolo- mat, undervisning och grundläggande gi. På makroplanet innebär detta att kvin- hälsovård). 1985 bestämdes att fonden nor skall inkluderas i utvecklingen på alla skulle börja använda sina möjligheter att nivåer. Det rör områden som miljö, fattig- ge lån på förmånliga villkor, en möjlighet dom, befolkningsfrågor, livsmedelsförsörj- som dittills inte utnyttjats. ning, energi, urbanisering, skulder och anpassningsåtgärder. Som exempel på Verksamhet kvinnofonden program kan nämnas til- Fondens projekt skall enligt målsättningen
lämpning av roterande låneformer, tillska- nå de fattigaste människorna i de fattigaste
pande av kunskapsbank, och olika former u-länderna. Fonden arbetar också i några av metodutveckling som bidrar till att få länder utöver de minst utvecklade länfrämja kvinnans möjligheter och rättighe- derna. Projekten skall utformas så att beter i samhället och dess utveckling. folkningen aktivt deltar i deras genomför-
ande. Fonden kan ta hand om projekt som Finansiering andra givare bedömer vara för små. Den
Fonden bygger på frivilliga bidrag. Bidra- har ett tak på 5 miljoner dollar för enskilda
gen har ökat med drygt en fjärdedel under projekt. Fonden finansierar för närvarande de senaste åren. Fonden har dock inte vux- omkring 240 projekt i 47 länder till ett värit personalmässigt i någon större omfatt- de av 445 miljoner dollar. Under fondens
ning. Sedan starten har fonden bidragit 20 första verksamhetsår har de viktigaste
med 67 miljoner US dollar fördelat på 800 områdena varit jordbruk, vatten och transprojekt i 102 länder. År 1991 uppgick in- porter, men man har också ägnat sig åt täkterna till 13,5 miljoner US dollar. Hu- småindustrier, hälso- och sjukvård, energi,
vudbidragsgivare är i nämnd ordning Ne- bostäder och utbildning.
derländerna, Finland, Norge och Kanada.
Sverige har stött fonden sedan 1975. Bidra- Organisation
get innevarande budgetår uppgår till Fonden är underställd UNDP:s styrelse
4 miljoner kronor (ca 642 000 US dollar). och arbetar i huvudsak genom UNDP:s
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
fältorganisation. Ny chef 1992 är belgaren och AIDS). Kvinnors villkor, status och
Jules Frippiat. delaktighet i samhällslivet präglar fondens
arbete liksom befolkningsfrågornas direkta
Finansiering samband med miljöfrågorna.
Fonden finansieras genom frivilliga bi- Fonden samarbetar med en rad FN-
drag. Bidragen för 1992 var ca 40 miljoner organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF,
dollar jämfört med drygt 28 miljoner dollar ILO, och FAO. Samarbete med frivilligor-
under år 1980. De största bidragsgivarna ganisationer såsom t.ex. IPPF och Popula-
är några mindre industriländer, men 27 av tion Council bedrivs också. Fonden samar-
de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. betar dessutom med givarsamfundet,
Sveriges bidrag under kalenderåret 1992 inklusive det amerikanska biståndsorganet
uppgick till 55 miljoner kronor, vilket inne- US-AID. En växande andel av projekten bär en andel om ca 21 0. Sverige och Ne- genomförs av mottagarländerna själva
derländerna är de största bidragsgivarna. med stöd av fonden.
Ca 75 Po av programresurserna avsattes
år 1991 för projekt i 55 prioriterade länder.
Av dessa länder ligger 31 i Afrika.
Organisation
Fonden är underställd UNDP:s styrelse,
som godkänner det långsiktiga arbetspro-
FN:s befolkningsfond
grammet, budget och finansplan samt
landprogram. Chef för UNFPA är sedan
F(UNERANE
april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens
Efter beslut av generalförsamlingen inrät-
huvudkontor ligger i New York. På ett tades år 1967 en särskild fond för FN:s in-
femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNsatser på befolkningsområdet. Fondens
FPA-arbetet av en fältrepresentant för fonoperativa verksamhet har pågått sedan år
den. Ca en tredjedel av personalen är verk- 1969.
sam vid fältkontoren.
Verksamhet
Finansiering
Fondens funktion är finansiell och rådgi-
UNFPA:s verksamhet finansieras genom vande. Sedan år 1973 är fondens övergri-
frivilliga bidrag. För år 1991 uppgick reger-
pande uppgift att leda och samordna FN-
ingsbidragen från ett 100-tal länder till
systemets insatser på befolkningsområdet.
220,7 miljoner US dollar, en ökning med ca Fonden sammankallar även till internatio-
15 miljoner från föregående år. De sju
nella befolkningskonferenser som t.ex. In-
största bidragsgivarna var Japan, Nederternational Forum on Population i Amster-
länderna, Norge, Tyskland, Finland, dam hösten 1989. FN:s generalsekreterare
Sverige och Danmark. USA, som tidigare
har utnämnt fondens exekutivdirektör till
bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s generalsekreterare för den FN-konferens
inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in
om befolkningsfrågor 1994 som äger rum i sitt bidrag med hänvisning till fondens
Kairo.
insatser i Kina, vilka USA uppfattar som
Fondens verksamhetsområden är famil-
stöd till abort som påtvingat preventivmejeplanering, information och utbildning,
del. Dock samarbetar UNFPA och det
befolkningsstatistik, utarbetande av riktlin-
amerikanska biståndsorganet US-AID, jer på befolkningsområdet, forskning och
som har en större budget för befolkningssärskilda program (t. ex. om kvinnor, miljö
insatser än fonden.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Projektanslagen uppgick 1991 till totalt den frivilligt finansierade budgeten större 212,0 miljoner US dollar, medan inkom- än den reguljära. sterna för samma år uppgick till 224,2 miljoner US dollar. Internationella
Det svenska bidraget under budgetåret arbetsorganisationen (ILO) 1991 /92 var 135 miljoner kronor, en ök- ILO, som är en av de äldsta medlemmarna
ning om 10 miljoner kronor sedan budget- i FN-familjen, har som övergripande mål-
året 1990/91. Det svenska bidraget utgör sättning att verka för varaktig fred grundärmed drygt 9 2 av UNFPA:s budget. dad på social rättvisa. ILO skiljer sig från
Övriga FN-organ genom sin trepartsstruk-
tur - såväl regeringar som arbetsgivare och
arbetstagare är representerade. ILO har
FN:s fackorgan
158 medlemmar. ILO:s generaldirektör är
Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd sedan mars 1989 belgaren Michel Hansenoch kunskapsöverföring är att detta skall ne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsamlas till och samordnas av UNDP, som sak inriktad på utveckling och utbildning också skall stå för fältnärvaron och garan- av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. tera att u-ländernas egna prioriteringar Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag sätts i främsta rummet. även frivilliga bidrag. Dessa är i första
Hittills har gällt att UNDP främst bör hand koncentrerade till två regionala proutnyttja olika fackorgan som genomförare jekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande
av projekt inom sina kompetensområden. inriktning, projektet Se om Ditt företag”,
Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarfackorganens egen regi. Fackorganen är ju betat utbildningspaket samt några sysselsjälvständiga FN-organ inom sina ansvars- sättningsinsatser på vägbyggnads- och områden med egna styrelser, årskonferen- transportområdena. Arbetsmarknadsdeser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen partementet har inom regeringskansliet inom FN-systemet oklar. Enligt beslut i huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska ILO. bistånd i allt större utsträckning användas av mottagarländerna som på ett friare sätt FN:s organisation för skall bestämma hur UNDP-finansierat bi- utbildning, vetenskap och stånd skall genomföras (s.k. ”national exe- kultur (UNESCO) cution”). Vidare skall fackorganen i högre UNESCO bildades år 1945 och bidrar till grad bistå med expertis och i mindre ut- fred och säkerhet genom att främja samarsträckning engagera sig i förvaltningen av bete mellan nationerna på de kulturella, hela biståndsprojekt. utbildningsmässiga och vetenskapliga om-
Det nordiska FN-projektet har studerat rådena. Respekten för mänskliga rättighe-
frågeställningen och lämnat värdefulla ter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, bidrag till att effektivisera FN:s tekniska kön, språk eller religion är viktiga målsättbistånd. Därigenom skulle fackorganens ningar. En annan är att utrota analfabetis-
roll av ”center of excellence” betonas. Hur men fram till sekelskiftet.
ett sådant system skall se ut är ännu inte Det svenska biståndet till UNESCO befastställt i detalj. Fackorganens reguljära står dels av ett reguljärt bidrag, dels av
budget finansieras genom medlemsavgif- frivilliga bidrag. UNESCO genomgick en
ter. Därutöver har flertalet fackorgan en förtroendekris i början av 1980-talet, som
frivilligt finansierad budget till vilken gi- bl.a. ledde till att USA och Storbritannien varna ger öronmärkta bidrag. I vissa fall är lämnade organisationen. UNESCO:s gene-
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
raldirektör är sedan år 1987 spanjoren Fe- brett spektrum från hälsoupplysning till
derico Mayor. Utbildningsdepartementet sofistikerad diagnostik och behandling.
har huvudansvaret för Sveriges medlem- WHO:s biståndsinriktade verksamhet skap i UNESCO, som har 170 medlemmar. bygger på begreppet primärhälsovård.
Strategin för att genom främst primärhäl- FN:s livsmedels- och sovården uppnå målet hälsa för alla år jordbruksorganisation (FAO) 2000 formulerades först i Alma Ata år FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorga- 1978. nisation, bildades år 1945 och är FN:s Sverige har genom åren initierat och största fackorgan. FAO är FN-systemets varit en av de största bidragsgivarna till fackorgan för det internationella samarbe- WHO:s centrala program, som står de tet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiske- svenska biståndspolitiska målen nära. sektorerna. Inom organisationen finns en Socialdepartementet har huvudansvaret omfattande statistik- och databas. FAO har för det svenska medlemskapet i WHO. 162 medlemmar, inklusive EG. Generaldi- SIDA, SAREC och UD samarbetar nära rektören för FAO är sedan år 1976 libane- med WHO i biståndsfrågor. sen Edouard Saouma.
FAO har utöver sitt reguljära program FN:s organisation för ett fältprogram finansierat genom UNDP industriell utveckling (UNIDO) och frivilliga bidrag, som huvudsakligen År 1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet är förlagt till u-länderna. Det reguljära pro- efter beslut av FN:s generalförsamling. grammet uppgår idag till något mindre än 1986 fick UNIDO ställning som självstän-
hälften av den totala budgeten. Fältpro- digt fackorgan. 155 länder är medlemmar.
grammet syftar framför allt till att genom Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., tekniskt bistånd förbättra förutsättningar- Filippinerna.
na för livsmedelsproduktionen inom u- UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt
länderna. Sverige har gett visst stöd till bistånd, kurser, seminarier, studier och
fältprogrammet genom SIDA, främst då hjälp till finansiering främja u-ländernas
det gäller projekt av försöks-och metodut- industrialisering. Särskild vikt fästs vid
strukturomvandlings-, rehabiliterings- och tuationer. Under senare år har Sverige och utbildningsfrågor. Inom ramen för ett sysflera andra länder riktat omfattande kritik tem med branschkonsultationer möts föremot FAO:s ledning och styrformer jämte trädare för regeringar och näringsliv. bristen av rationellt utnyttjande av organi- UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet sationens tekniska kompetens. Jordbruks- bekostas till stor del av UNDP och fältre-
departementet har huvudansvaret för Sve- presentationen tillhör UNDP-kontoren. riges medlemskap i FAO. Från svensk sida ges förutom det reguljära
bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i
Världshälsoorganisationen första hand inriktade på miljöområdet. (WHO) Industridepartementet har huvudan-
WHO grundades år 1946. Idag är 175 län- svaret för Sveriges medlemskap i UNIDO. der medlemmar. Generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotillståndet.
Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s frivilliga fonder
SN Ne 24 NEIL
c
De långsiktiga landprogrammen har ökat
FN:s barnfond
UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrå-
(UNICEF) gor som t.ex. strukturanpassning, utbild-
ning, familjeplaneringsåtgärder, vattenför-
UNICEF upprättades av FN:s generalför- sörjning, kvinnors situation och
samling år 1946 som en tillfällig organisa- AIDS-epidemins sociala och ekonomiska tion, vilkens uppgift var att ge katastrof- effekter på barn. | hjälp till barn i efterkrigshärjade länder. UNICEF fortsätter att förstärka sin ka- Sju år senare permanentades UNICEF och pacitet i Afrika och att öka insatserna för verksamheten inriktades på mer långsikti- de mest utsatta barnen i t.ex. Latinameri-
ga program för barnens utveckling och kas slumområden och i Asien. Fonden
välbefinnande. samarbetar med andra FN-organ samt
frivilligorganisationer, med värdshälsoor-
Verksamhet ganisationen WHO, för att bygga ut pri-
UNICEF:s verksamhet kan delas upp i tre märhälsovården, med UNESCO särskilt viktiga delar, en normativ och två operati- för att öka flickors och kvinnors läskunnigva. Den normativa delen, som förstärkts het, med UNFPA inom familjeplanering under senare år, är UNICEF:s katalytiska etc. roll som rådgivare och policyskapare på UNICEF ser det som en av sina huvudområden som berör barn. Ett resultat av funktioner att genom sin verksamhet lägga denna målsättning är ett aktivt engage- grunden för storskaliga program i regi av mang i uppföljning av barnkonventionen mottagarländerna själva med eventuell och barntoppmötet 1990, vars syfte var att finansiering av större givare, t.ex. Världsföra upp barnens situation på såväl de na- banken. En viktig uppgift för UNICEF är tionella som internationella politiska dag- att finna nya vägar för att tillgängliga reordningarna. Det innebär också ökade surser skall komma nödlidande barn runt krav på UNICEF:s programinsatser så att om i världen till godo. Ett arbetssätt är att dessa åtaganden kan möjliggöras och efter- föra fram enkla och billiga metoder för att levas. UNICEF har initierat regionala kon- radikalt minska dödligheten i barnsjukdoferenser för att följa upp arbetet med natio- mar och diarréer. En annan metod är att
nella handlingsplaner som skall tillvarata komplettera de långsiktiga insatserna med barnets rätt i samhället. olika kampanjer. Ett exempel på detta är
Den operativa verksamheten består av kampanjen för barnvänliga sjukhus (Baby
de långsiktiga programverksamheten och Friendly Hospitals) som bl.a. skall stimule-
katastrofinsatser. UNICEF samarbetar i ra till bättre amningsvanor i främst tredje
dag med 127 länder, främst genom fleråri- världen. ga landprogram för utveckling. Program- UNICEF gör insatser för barn i särskilt
nivån och inriktningen styrs av dödlighe- svåra omständigheter - barn i väpnade ten bland barn under fem år, barntäthet konflikter, barn som utsätts för övergrepp
och antal födda barn samt BNP per capita. och gatubarn är en växande verksamhet.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
UNICEF:s ansvar i katastrofsammanhang har ökat markant under senare år och tar nu allt större resurser i anspråk. Inom ramen för FN:s samordnade katastrofinsatser ansvarar UNI- CEF tillsammans med an-
dra organisationer ofta för
hälsovård och vattenförsörjning. I andra situationer kan det bli aktuellt med distribution av näringstillskott som exempelvis i Somalia, där UNICEF använder SWEDRELIEF för att effektuera sina insatser.
Organisation UNICEF:s styrelse består av representanter för 41 stater
med en majoritet för u-län-
der. Sverige är från hösten 1992 åter styrelsemedlem. Sammanträde med hela FOTO:UNICEF/CAROLYN WATSON
styrelsen och övriga med- Här vaccineras ett barn i en
lemmar sker en gång per år. hälsoklinik i Leone
S stödd av UN . Det kreol- Styrelsen skall då granska och dra Upp ska ordet för vaccination är riktlinjer för verksamheten och fördela "marklate" som framgår av
medel till fondens program. UNICEF rap- affischen på väggen.
porterar till ECOSOC. Exekutivdirektören, James Grant, USA utsågs 1980 av FN:s generalsekreterare. Hans tredje ämbetsperiod löper ut år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt till New York. Därtill finns sex regionkontor och över ett hundra länderkontor. UNICEF kännetecknas
UNICEF:s inkomster och utgifter av en starkt decentraliserad organisation
i miljoner USD där ca 80 70 av personalen arbetar i fält,
| fördelad på drygt 200 platser. | År 1990 | Inkomster 821 | Utgifter 734 |
| Finansiering | 1991 1992 | 807 830 (beräknad) 896 (beräknad) | 752 |
UNICEF:s verksamhet finansieras genom
frivilliga bidrag, huvudsakligen från re-
geringar.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
För budgetåret 1991 hade organisationen get för budgetåret 1992 /93 uppgår till 395 beräknat en ökning av inkomsterna till miljoner kronor. Via SIDA lämnas därutö- 858 miljoner. Regeringsbidragen utgjorde ver under samma period bidrag för sär- 1991 73 7 av fondens resurser, varav elva skilda insatser och katastrofhjälp på ca länder betalade 85 7 av dessa bidrag. Na- 370 miljoner kronor, vilket gör att det totationalkommittéer och andra enskilda bi- la svenska bidraget 1992/93 beräknas till dragsgivare svarar för en fjärdedel av in- ca 765 miljoner kronor. Under förra bud-
täkterna, varav försäljningen av getåret uppgick det sammanlagda svenska
UNICEF-kort utgör 9 96 av de totala intäk- bidraget till UNICEF till 727 miljoner kro-
terna. Den reguljära landprogramverk- nor. UNICEF tillämpar kalenderår för sin
samheten inklusive administrativa kostna- budget. Organisationens redovisning för der finansieras av ordinarie bidrag, vilka 1991 visar att Sverige stod för 17,2 P av
utgör ca 63 70 av de totala intäkterna. Sär- UNICEF:s inkomster från regeringar och
skilda insatser som katastrofhjälp och vissa mellanstatliga organisationer. Andra stora långsiktiga projekt finansieras genom til- bidragsgivare är i nämnd ordning USA, läggsbidrag. Det svenska ordinarie bidra- Norge, Finland, Italien och Kanada.
UNICEF:s inkomster och utgifter 1990-1992 Administration
MH
Katastrofstöd Programstöd
EH
Inkomster ig dä Utgifter
Tilläggsstöd för
Finansieringsstöd miljoner programverksamh
Varustöd USD Basbudgetstöd
(läkemedel, böcker etc.) Hi
1990 1991 1992 1990 1991 1992
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationella
finansieringsorgan
och medelinkomstländer (av Världsban-
Världsbanksgruppen ken definierade som länder med högst
och de regionala 7 620 US dollar i per capitainkomst i 1990 utvecklingsbankerna i års penningvärde). Totalt uppgår utlåning-
en från utvecklingsbankerna och deras
Afrika, Asien och
fonder till ca 35,5 miljarder US dollar per
Latinamerika
år - varav nästan 10 miljarder utlånas räntefritt.
Den äldsta och största utvecklingsbanken Lånen är antingen avsedda för rena proär Världsbanken (IBRD), som även utgjort jekt eller som stöd för policyreformer och modell för övriga utvecklingsbanker. anpassningsåtgärder (s.k. strukturanpass- Världsbanken har numera i stort sett alla ningsprogram). Såväl projekt som proländer utom Kuba och Nordkorea som gram genomförs i ett nära samarbete melmedlemmar och är verksam i alla världs- lan landets myndigheter och utvecklingsdelar. Afrikanska utvecklingsbanken bankens stab. Till lånen kopplas normalt (AfDB) arbetar i Afrika. Asiatiska utveck- experthjälp för att underlätta eller möjliglingsbanken (AsDB) har Asien och Ocea- göra genomförandet av projekt eller struknien som verksamhetsområde, och nyligen turanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Banhar även fem centralasiatiska, f.d. sovjetis- kerna har därutöver en viktig funktion ka republiker, ansökt om medlemskap i som katalysatorer för ytterligare stöd. Såbanken. Interamerikanska utvecklingsban- lunda drar drygt hälften av alla världsken (IDB) arbetar i Latinamerika och Kari- banksprojekt till sig samfinansieringsbibien. drag från andra källor.
De internationella utvecklingsbankerna och -fonderna ger förmånliga lån till låg-
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Världsbanksgruppen Regionala utvecklingsbanker
SMR Världsbanken tillkom 160 medlemsländer Huvudkontor i
ET - IBRD 1946 (över 170 före 1993) Washington SST Pon anv ÖF
Internationella tillkom 142 medlemsländer Huvudkontor i ; utvecklingsfonden 1960 (ca160 före 1993) Washington IDA
Huvudkontor i Antal anställda Washington ca 6 000
Interamerikanska I Afrikanska Asiatiska
Ny utvecklingsbanken utvecklings- utvecklings- NE IDB 7 banken banken AsDB
8 tillkom 1959 AfDB tillkom 1966 52 medlemsländer tillkom 1963 52 medlemsländer Huvudkontor i 76 medlemsl. Washington
Afrikanska Asiatiska utvecklings- utvecklingsfonden fonden AsDB AsDF tillkom 1974 tillkom 1972 52 medlemsländer 26 medlemsl,
Huvudkontor i Washington Huvudkontor i Abidjan Huvudkontor i Manila Antal anställda ca 1 800 Antal anställda ca 1 300 Antal anställda ca 1 700
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation biträdande exekutivdirektör. Vid kontoret Det högsta beslutande organet i respektive tjänstgör en svensk som rådgivare. I institution kallas guvernörsstyrelsen (Board AfDB/AfDPF företräds röstgruppen av en of Governors). Denna är sammansatt av schweizare, med en svensk som biträdanregeringsrepresentanter för samtliga med- de direktör. Röstgruppen i ASDB/ASsDF lemsländer och möts en gång per år. Sveri- företräds av en kanadensisk direktör och ges guvernör i Världsbanken är finansmi- en finsk biträdande direktör. I IDB/FSO är
nister Anne Wibble, med biståndsminister en italienare och en holländska röstgrup-
Alf Svensson som biträdande guvernör. I pens representanter i styrelsen. Sverige de regionala utvecklingsbankerna repre- innehar f.n. en tjänst som assistent vid röstsenteras Sverige av statssekreteraren i UD, gruppens kontor. Alf T. Samuelsson och departementsrådet Medlemsländernas röststyrka i utveck-
Lennart Båge. lingsbankernas guvernörs- och direktörs- Bankernas löpande verksamhet styrs av styrelser är i princip vägd i förhållande till
en direktörsstyrelse (Board of Directors) som andelen tecknat kapital respektive lämnamöts en eller flera gånger i veckan (i AfDB de bidrag. För att ge de många små och
två gånger i månaden). Eftersom antalet fattiga länderna ett större inflytande tilldemedlemsländer överstiger antalet platser i las varje medlemsland också ett visst antal direktörsstyrelsen samlas flertalet länder i röster, oberoende av landets kapital- och
ett antal röstgrupper. En direktör represen- bidragsandelar. Det senare gäller dock inte terar således i regel flera länder. Se figuren IDB/FSO.
på högra sidan. U-länderna har störst röststyrka i Afri-
De nordiska länderna ingår i samtliga kabanken och -fonden med 65 I respektibanker i samma röstgrupp (Island är dock ve 50 % av rösterna. I IDB/FSO är siffran inte medlem i de regionala utvecklings- 54 0. I IBRD/IDA är andelarna 35 90 resbankerna). De bildar i Världsbanksgrup- pektive 39 Io och i ASDB/ASDF ligger pen, sedan 1992 tillsammans med de bal- motsvarande siffra inom intervallet tiska länderna, en gemensam röstgrupp. I 37 -45 Jo beroende på till vilken kategori AfDB/AfDF består röstgruppen förutom man räknar länder som Korea, Hong Kong av de nordiska länderna av Schweiz och och Singapore. Indien. I ASDB/ASDF agerar Norden till- De svenska andelarna framgår av tabelsammans med Canada och Nederländerna lerna på följande sidor. I styrelsearbetet och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Ne- strävar man hela tiden mot samförstånds-
derländerna, Storbritannien och Tyskland. lösningar, (utan att tillämpa röstning), var-
Under verksamhetsåret 1992 /93 före- för möjligheten till inflytande inte kan säträds Norden i Världsbanksgruppen av en gas avspeglas i de förhållandevis små norsk exekutivdirektör och en isländsk andelarna.
NTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Så styrs utvecklings bankerna
Regerings-
representanter
= -BÄCTGRUPP |
från samtliga
-DÄCTGRUPP | medlemsländer
RÖSTGRUPP
GUVERNÖRS STYRELSE
BOARD OF GOVERNORS
j ad
N
DIREKTÖRS STYRELSE
BOARD OF DIRECTORS
CHEFERNA I BANKERNA Under direktörsstyrelserna leds bankernas/fondernas verksamhet av respektive institutions president. Lewis T. Preston är chef för Världsbanken, Babacar Ndiaye från Senegal är AfDB:s president och Kimimasa Tarumizu från Japan innehar chefsposten i ASDB. Uruguayaren Enrique Iglesias är UTVECKLINGSBANK president i IDB
Finansiering och lånevillkor Utvecklingsbankernas kapital
Med medlemsländernas kapital som finan- = Utvecklingsbankerna fungerar sålunda
siell bas finansieras utvecklingsbankernas som ett mellanled mellan den internatio-
utlåningsverksamhet till helt övervägande = nella kapitalmarknaden och u-länderna.
del genom att medel lånas upp på den in- Bankerna lånar upp och vidareförmedlar
ternationella kapitalmarknaden. Av med- lån på villkor som är förmånligare än vad lemsländernas kapitalinsatser (tecknat ka- de allra flesta u-länder på andra sätt skulle pital) inbetalas endast en mindre del kunna få.
(inbetalt kapital) medan resterande andel utställs som garantiåtaganden.
ESA 3 IBRD! AfDB AsDB IDB
an dön 31 FER Tecknat kapital
per den ecem- (miljoner US dollar) 152248021:618 7 28100 -41:063
ber 1991 Varav inbetalt kapital 21838 TO OCOREENR2rG26 EET Or BOR
Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent) 19 1,37 0,15 0,16 Sveriges röstandel (procent) NA 1,40 0,50 0,17 ! Avser per den 30 juni 1992
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Lånens löptid
Skillnaden i löptid för enskilda lån beror
på olikheter beträffande låntagarländernas utvecklingsnivå och/eller projektets karak-
tär medan utlåningsräntan huvudsakligen
bestäms i förhållande till de upplånings- Utvecklingsbankernas villkor bankerna kan uppnå. utlåningsvillkor
Bank Löptid Ränta per Utvecklingsfonden 31 dec 1991 Många av de fattigare u-länderna saknar
IBRD 15—20 år 11390 emellertid den nödvändiga återbetalnings- AfDB 12—20 år 7,97 Yo förmågan även när det gäller utvecklings- AsDB 10-30 år 6,61 Yo
bankernas relativt förmånliga lån. För att IDB 15—25 år 7,89 Yo
kunna bistå också dessa länder har, som Avser per den 30 juni 1992 ett komplement till banklånen, krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fonderna lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Gåvoelementet i fondernas långivning är ca 75 Po.
Till skillnad från bankerna finansieras fon- ner kring fondernas policyinriktning och dernas verksamhet genom gåvobidrag användning av medel äger rum. Utlåningfrån i första hand i-ländernas regeringar - ens fattigdomsinriktning dominerar bland främst i form av biståndsmedel. Sedan användningskriterierna. Men utvecklingen mitten av 1970-talet har också vissa OPEC- av de mänskliga resurserna och omsorgen länder och andra rikare u-länder tillkom- om miljön har fått allt större betydelse. mit som bidragsgivare. Bidragens storlek Stora krav ställs dessutom numera på att fastställs för en period av tre till fyra år i utvecklingslånen används på ett effektivt taget i samband med s.k. påfyllnadsför- sätt av mottagarlandet. handlingar, där även ingående diskussio-
Utvecklings- c Fond Löptid Amorterings- Administrativ Ränta
fondernas utlå- fritt avgift
ningsvillkor IDA 35—40 år 10år 0,75 z
ASDF 35-40 år 10 år TOS =
AfDF 50 år 10 år 0,75 Yo -
FSO 20-40 år 5—-10 år 05-96 1-4 960
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inbetalda bidrag IDA AfDF — AsDF FSO
till utvecklings Ackumulerade totala bi-
fonderna per den = drag (miljoner US dollar) 72747 7960 14308 8704
31 december 1991 Ackumulerade svenska bidrag (miljoner US dollar) 2017 391: 140 Ci Sveriges bidragsandel under innevarande påtyllnadsperiod (procent) 2,62 4,5 2,0 0,35 Sveriges röstandel under innevarande påtyllnadsperiod (procent) 2,03 2,51 0,50 OZ
1 Avser per den 30 juni 1992.
Några av bankerna bidrar dessutom till sin fonds verksamhet. IDA har under en rad Utvecklingsbankernas och år tillförts en del av IBRD:s nettoinkomst -fondernas utlåningsvolym och AfDB lämnar bidrag till AfDF i sam- Total ackumulerad band med resurspåfyllnader. AsDB bidrar utlåning t.o.m. ES
till en Technical Assistance Special Fund Sao amper Ng
som finansierar tekniskt projektbistånd i (miljoner USD) = (miljoner USD)
fattiga låntagarländer. IBRD 218 210! 15 1562
| IDA | vAr0BS | 6 550? | |
| Utlåningsvolym | IBRD/IDA — 289275! | 21 7062 | |
| Storleken på det tecknade kapitalet i res- | AfDB | 13867 | 2254 |
| pektive utvecklingsbank och på bidragen | AfDF | 8 208 | 1158 |
| till respektive utvecklingsfond bestämmer | AfDB/AfDF = 22075 | 3412 | |
| också deras utlåningskapacitet. IBRD/IDA AsDB | 25 143 | 3 637 | |
| är i särklass störst med drygt 20 miljarder | AsDF | 12409 | 1347 |
| US dollar per år. De regionala utvecklings- AsDB/AsSDF 37553 | 4984 | ||
| bankerna kommer upp i en utlåningsvo- | IDB | 390803 | 4734 |
| lym på mellan 3 och 5 miljarder US dollar | FSO | 11 040 | 625 |
| per år vardera. Total utlåning sedan star- | IDB/FSO 50 263 | 3059 | |
| ten skiljer sig betydligt mer - mest p.g.a. | ! Avser per den 30 juni 1992. |
utvecklingsbankernas och -fondernas olika ? Avser I juli 1991 —30 juni 1992 ålder.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Utlåningens geografiska
fördelning Världsbankens lån fördelade
Utvecklingsbankerna och -fonderna på geografiska regioner
riktar sig till mottagarländer på olika ut- Region Total Därav = Antal lån vecklingsnivåer och har varierande kredit- utlåning IDA-lån (i miljarder
USD) värdighet. Det finns dock en strävan, vil-
Afrika 4,0 32 Lik ken särskilt utmärker utvecklingsfonderna,
Sydostasien att bistå de fattigare länderna med begrän-
och Stillahavssad eller ingen kreditvärdighet på den or- regionen 5;5 1 46 dinårie kapitalmarknaden. Sålunda går ca Sydasien 3,0 150 23 80 20 av IDA:s utlåning till länder med en Europa och
Centralasien = 2,1 0,1 14 per capita-inkomst under 610 US dollar
Latinamerika
(1990 års penningvärde). Antalet länder
och Karibien = 5,7 0,4 45
som tillhör denna grupp har ökat på sena-
Mellanöstern
re år vilket förstärkt behovet av lån på och Nordafrika 1,5 0,2 17
IDA-villkor. Totalt 21,8 6,5 222
Som framgår av tabellen skiljer sig Världsbankens insatser i olika delar av världen åt såväl vad gäller antal lån, total utlåning, som andelen lån på IDA-villkor. Medan Latinamerika och Karibien är den länder, upprätta grupper för biståndssamregion som absolut sett lånat mest under verkan, s.k. konsultativa grupper. Det
föregående budgetår är det Afrika exklusi- finns för närvarande ett tjugotal sådana
ve Nordafrika som fått de flesta lånen och grupper under ordförandeskap av reprede största totala IDA-lånen. sentanter för Världsbanken. Sverige är
För att förstärka resursbasen för Världs- medlem i de grupper som berör länder banksgruppens utlåning till de fattigaste som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr länderna i Afrika söder om Sahara upprät- ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världstades under perioden 1985 - 1987 Världs- banken leder också den konsultativa grupbankens särskilda Afrikafacilitet. Denna pen för internationell jordbruksforskning fond administrerades av IDA. Ett antal (CGIAR). givarländer, däribland Sverige, bidrog I AfDB har under senare år huvuddelen med totalt 1,5 miljarder US dollar. Som en (ca 70 2 under 1991) av banklånen lämnats uppföljning härpå tog Världsbanken 1987 till de relativt sett mer kreditvärdiga läninitiativ till ett särskilt handlingsprogram derna i Nord- och Västafrika, medan den det s.k. Special Program for Africa. Inom räntefria AfDF-utlåningen till ca 90 7 gått
ramen för detta samordnas och mobilise- till de fattigaste medlemsländerna. I ASDB ras givarstödet till de strukturanpassnings- har länder, som t.ex. Korea, nått en sådan
program som nu pågår i ett drygt tjugotal kreditvärdighet och utvecklingsnivå att skuldtyngda länder i Afrika söder om Sa- man har upphört att låna i Banken. Stor hara. Sverige arbetar aktivt inom och läm- del av banklånen går till de folkrika lännar bidrag till detta program. derna i sydöstra Asien, medan de räntefria
Världsbanken har vidare spelat en cen- lånen från AsDF framförallt har kommit
tral roll för att, i samråd med enskilda u- de fattigaste länderna tillgodo.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Fördelning av utlåningen på en i första hand gå till sådana samhällsseksektorer torer där resurserna mera direkt kommer Utvecklingsbankernas och -fondernas tota- de fattigaste befolkningsgrupperna till la utlåning fördelad på olika sektorer fram- godo. Detta har skett genom satsningar på går av diagrammet nedan. Även här kan jordbruks- och landsbygdsutveckling samt konstateras att utvecklingsfonderna har en socialt inriktade projekt inom utbildning,
klarare fattigdomsinriktad profil i sin utlå- hälsovård, befolkning, stadsutveckling och
ning. De har strävat efter att låta utlåning- vattenförsörjning.
Världsbanken Yo CJIBRD(1) IDA(1) (IBRD) 40 Internationella utvecklings- 0 fonden | e
(IDA) 103 TT | = —
ot | =
Jordbruks- och Sociala Ekonomisk Industri och Icke landsbygds- sektorer infrastruktur nationella projektutveckling utveeklings- bundna
bolag
Afrikanska MW utvecklings- 40 JAFDB ARDE banken (AFDB) Afrikanska 30 =
utvecklings- — 20 | | - TT fonden (AFDF) 10
0 mm =
Jordbruk Utbildning, Allmänna Industri Strukturan-
hälsovård nyttigheter ' passning
+Transporter
')Def. som vatten, avlopp, energi, telekommunikationer
Interameri- > []IDB/FSO
kanska utvecklings- 40 2 banken 30 | IDB/FSO 20 SS
10 I
CFA — TE
Jordbruk Industri och Infrastrukur — Utbildning, Struktur- Övrigt
och fiske gruvdrift hälsovård anpassning
o, [1 Asp ASDF
Asiatiska 60 ET
utvecklings- 50 banken 40 (ASDB) 30 Asiatiska utvecklings- 20
fonden 10 zz -
ABP) CI ( må Fe
Jordbruk Sociala Transport & Industri och Övrigt
sektorer kommunikation gruvdrift
Energi
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Satsningen på jordbruks- och landsbygds- även IDB börjat ge sektoranpassningslån. utveckling och på socialt inriktade projekt Denna utlåning får högst uppgå till 25 7 grundas på insikten om dessa sektorers av den årliga utlåningen. betydelse för utvecklingen och att det inte Utvecklingsbankerna har under senare föreligger en motsättning mellan satsning- delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt
en på basbehov, som i hög grad tillfred- större uppmärksamhet. Bankerna försöker ställs genom sociala projekt, och ekono- i sitt forskningsarbete utarbeta analyser
misk tillväxt. och förslag på miljöområdet parallellt med
För en allsidig utveckling krävs emeller- att ansträngningarna att integrera miljöfråtid även en satsning på ekonomisk och gorna i det löpande arbetet fortsätter. Avsamhällelig infrastruktur såsom energi, sikten är att samtliga lån som förväntas ha transport, kommunikation och industri. effekter på miljön - även strukturanpass- Utvecklingsbankernas utlåning har kon- ningslån - skall behandlas av bankernas centrerats till dessa sektorer. miljöavdelningar innan förslagen föreläggs
Världsbankens långivning är här sär- respektive styrelse. Nästan en tredjedel av skilt inriktad mot de utvecklingspolitiska alla världsbanksprojekt som beslutades mål som överenskommits för banken för under verksamhetsåret 1991 /92 var an-
1990-talet nämligen bärkraftig tillväxt, fat- tingen fristående miljöprojekt eller innetigdomsreduktion (inklusive utveckling av höll miljörelaterade komponenter.
de mänskliga resurserna) samt åtgärder Världsbanken har tilldelats en central
för att skydda miljön. roll vad gäller uppföljningen av Rio-konfe-
I IDB har fastslagits att minst 50 2 av rensens Agenda 21. IDA skall utgöra fi-
bankens resurser skall inriktas på projekt nansieringsmekanismen för miljöprogram som särskilt gynnar fattiga befolknings- och -åtgärder på nationell nivå. Detta skall
grupper. Liknande förslag diskuteras i den ske genom att förstärka de i IDA-lånen pågående förhandlingen om kapitalpåfyll- integrerade miljöinsatserna. När ett land
nad i AsDB. förbättrar den egna miljön kan detta även
Traditionellt har den helt övervägande medföra positiva effekter utanför landets delen av utvecklingbankernas och -fonder- gränser. Som finansieringsmekanism för nas utlåning inriktats på enskilda projekt. denna typ av åtgärder skall den globala
För att bistå u-länder vid genomförandet miljöfonden (GEF) fungera, som är ett tre-
av nödvändiga ekonomisk-politiska re- partssamarbete mellan Världsbanken och formprogram har såväl IBRD som IDA FN:s utvecklings- respektive miljöprogram under de senaste åren dock starkt ökat (jfr avsnittet om miljöåtgärder).
långivningen till s.k: struktur- och sektoranpassning. Sådana lån är inte knutna till Utvecklingsbankernas stöd till
specifika projekt utan utformas för att ge den privata sektorn
stöd till genomförandet av ekonomisk- Utvecklingsbankernas verksamhet är hupolitiska åtgärder som, inom ramen för ett vudsakligen inriktad på finansiering av
avtalat ekonomiskt program, syftar till att offentliga utvecklingsprojekt i utvecklingsåstadkomma ekonomisk återhämtning och länderna. Under senare år har man dock tillväxt. alltmer kommit att betrakta utvecklingen
Anpassningslånen svarade under verk- av den privata sektorn som en central
samhetsåret 1992 /93 för 27 Jo av IBRD:s/ komponent i utvecklingsprocessen. Mot
IDA:s totala långivning. I AfDB/AfDF den bakgrunden har i utvecklingsbanker-
uppgick denna typ av utlåning under sam- na utvecklats institutionella arrangemang
ma år till ca 20 Z medan den i ASDB/ även för denna, icke traditionella, verk-
ASDF uppgick till 9 70. Fr.o.m. 1990 har samhet.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
regeringskontrollerat. IFC:s investeringar
sker i allmänhet genom en kombination av
aktieteckning och långfristiga lån. Varje
investering måste uppfylla två grundläg-
gande krav nämligen att bidra till utveck-
lingen av ekonomin i mottagarlandet samt
med hög sannolikhet vara vinstgivande.
Internationella
Under verksamhetsåret 1991 /92 god-
finansieringsbolaget kände IFC sammanlagt 167 investeringar i
(IFC) 56 länder, till ett värde av 1,8 miljarder US
dollar. De totala kostnaderna för de inves-
Inom världsbanksgruppen finns, sedan teringar i vilka IFC deltog var dock betyd- 1956, ett särkskilt organ, Internationella ligt större och uppgick till 12 miljarder US finansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att dollar. De resterande medlen kom från främja ekonomisk utveckling i u-länder. andra finansieringskällor, i första hand IFC medverkar till upprättande av privata privata banker.
företag och främjande av produktiva pri- Under verksamhetsåret 1991 /92 har vata investeringar i u-länder. IFC har häri- Östeuropa framträtt som ett område av allt
genom kommit att få en allt större betydel- större betydelse i IFC:s aktiviteter; men se. tyngdpunkten i investeringsvolymen lig-
IEC har f.n. 148 medlemsländer. För ger fortfarande i Asien och Sydamerika. medlemskap i IFC krävs att man först är Av den totala volymen utgör investeringar medlem i Världsbanken (IBRD). Rösträtten i låginkomstländer 47 7. Investeringsob-
är, på samma sätt som i Världsbanken, jekten återfinns inom snart sagt alla provägd i förhållande till andelen tecknat ka- duktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt pital. Guvernörs- och direktörsstyrelserna aktivt med att söka uppnå en hög grad av
är likaledes organiserade som i Världsban- diversifiering såväl vad gäller land- som
ken. Världsbankens chef fungerar som sektorfördelning. ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande Regionalbankernas stöd till vice-president, för närvarande engelsman- privatsektorutveckling
nen Sir William Ryrie. Antalet anställda Någon motsvarighet till IFC finns inte i
uppgår till nära 650. Afrikanska respektive Asiatiska utveck-
IFC:s kapital nära fördubblades vid ka- lingsbankerna. AsDB kan emellertid i bepitalpåfyllnaden 1991 till 2,3 miljarder US gränsad omfattning medverka i investedollar. Dessutom beslutades en särskild ringar med riskvilligt kapital inom ramen kapitalökning 1992 för de nya med- för den ordinarie utlåningen. Förutom lemsländerna på 150 miljoner US dollar. denna verksamhet för att stödja den priva- Sveriges andel av det tecknade kapitalet ta sektorn inom bankens ram ingår ASDB motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mil- som större aktieägare i Asian Finance and
joner US dollar. IFC:s verksamhet finansie- Investment Corporation (AFIC) som upp-
ras dels via kapitalet, dels via vinster från rättades i september 1989. AFIC ägs i öv-
tidigare investeringar och genom lån från rigt av ett konsortium av privata affärsban-
IBRD. ker från Japan, Korea, Taiwan, USA,
IFC skall enligt stadgan endast investe- Frankrike, Nederländerna m.fl. I AfDB har
ra i privata företag. Statligt delägande ute- nyligen en speciell enhet för privatsektor-
sluts inte men för att få stöd från IFC krävs stöd upprättats, men verksamheten är
att företaget drivs affärsmässigt och inte är ännu av begränsad omfattning.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inom IDB skapades 1988 Interamerican vis utfärdat av riksgäldskontoret på Investment Corporation (IIC) efter mönster MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en av IFC. Tillsammans med privat kapital garantidel som endast utbetalas om så beska TIC medverka till etablering, expansion hövs för att MIGA skall kunna uppfylla och modernisering av privata företag, bl.a. sina förpliktelser. genom att tillskjuta aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett självständigt-organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska länderna är inte medlemmar i TIC.
Nordic Development Fund (NDF)
NDPF är ett nordiskt organ för finansiering
av angelägna utvecklingsprojekt i u-län-
der. Fonden ger krediter i samfinansiering
med andra internationella finansieringsor-
Multilateral Investment gan till projekt som bidrar till social och
Guarantee Agency ekonomisk utveckling i mottagarlandet. - (MIGA) Projekten skall vara av nordiskt intresse.
Särskild vikt läggs vid projekt med positi- I världsbanksgruppen ingår också det va miljöeffekter. multilaterala investeringsgarantiorganet NDF finansieras helt genom bidrag från (MIGA) som inledde sin verksamhet 1988. de fem nordiska länderna. Fonden har ett MIGA:s uppgift är att utfärda garantier grundkapital på 100 miljoner SDR. Utlåmot icke-kommersiella risker för investe- ningen sker på mycket förmånliga villkor. ring i u-länder och därigenom stimulera Krediterna är räntefria och har en löptid på flödet av resurser för produktiva ändamål 40 år med en administrationsavgift på till dessa länder. MIGA:s verksamhet är i 0,75 70. Utlåningsvillkoren motsvarar dem ökande. Under verksamhetsåret 1991 ut- som erbjuds av IDA. färdade MIGA garantier för dubbelt så NDPF prioriterar långivning till fattigare många projekt som året innan. länder och ger endast undantagsvis lån till
Guvernörs- och direktörsstyrelserna är andra än låg- och lägre medelinkomstlänorganiserade på samma sätt som för IBRD, der. Vid utgången av år 1991 hade NDF IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar undertecknat kreditavtal till ett sammansom ordförande också i MIGA:s styrelse. lagt belopp om 35,7 miljoner SDR.
För närvarande är den svenska röstande- NDPF är lokaliserat till Helsingfors och
len 1,45 Yo. har en stab på sex personer under ledning
MIGA har f.n. 98 medlemmar av totalt av svensken Carl-Ivar Öhman. 115 länder som skrivit under den konvention som styr verksamheten. MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Sverige har en kapitalandel på 1,05 70 dvs. 11,35 miljoner US dollar. Av detta belopp har, i enlighet med stadgarna, 10 Po inbetalats och 10 I lagts i ett skuldbe-
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Internationellt livsmedelsbistånd
och jordbruksutveckling
Den 1 januari 1991 trädde WFP:s nya
FN:s
stadgar i kraft som innebär att styrelsen,
världslivsmedelsprogram Committee on Food Aid Policies and Pro-
grammes (CFA), får ökade befogenheter.
(WFP)
De delar av WFP-programmet som tidigare Efter andra världskriget använde vissa legat direkt under ansvaret för FAO:s geneländer, främst USA, sina stora spannmåls- raldirektör - vissa finansiella frågor och ka-
överskott för bilateral livsmedelshjälp i tastrofbeslut - har nu underställts CFA:s
vida större omfattning än för närvarande. ansvar. Förändringarna har också inneburit
Efter hand växte krav fram på ett interna- att antalet u-länder som är medlemmar i
tionellt komplement till den bilaterala styrelsen ökat till 27 av totalt 42 representehjälpen. År 1963 inrättades WFP som en rade länder. WFP bedriver dels utveckmultilateral kanal för livsmedelshjälp, lingsbistånd, dels katastrof- och flyktingunderställd FN och FAO, med högkvarter bistånd. i Rom. I fält är UNDP-representanten även WFPs representant. Utvecklingsbistånd
Under de senaste åren har omfattningen av Verksamhet den mer långsiktiga verksamheten stagne- Den multilaterala andelen av det globala rat allt eftersom katastrofbiståndet växt i livsmedelsbiståndet ökade relativt sett omfång. Under 1991 stödde WFP 266 pågåunder 1991 till 23 2. Av detta förmedla- ende utvecklingsprojekt som bidrog med des huvuddelen genom WFP. 12 2 av det matförsörjning till ca 22 miljoner männistotala bilaterala livsmedelsbiståndet kana- kor. WFP lämnar bistånd i form av livsliserades via WFP under 1991. WEP för- medel, där matransoner delas ut till de anmedlade totalt 4,8 miljoner ton livsmedel ställda vid anläggningsarbeten, s.k. under 1991. Den ständigt ökande verk- Food-for-Work-projekt. WFP ger också samhetsvolymen har gjort WFP till det hjälp till från näringssynpunkt särskilt bestörsta av alla FN-organ. I takt därmed hövande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn
har behovet av en diskussion om livsmed- och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen på
elsbiståndets framtid och om organisatio- den lokala marknaden för att med inkomnens roll och samarbete med andra ut- sterna finansiera kommunitära projekt. vecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat Projekt av mer socio-ekonomisk natur betydligt. Sverige deltar aktivt i denna inkluderar stöd till jordbruksutveckling, dialog. förbättring av infrastruktur på landsbygd,
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
stöd till nationell livsmedelspolitik och transport- och leveransrelaterade kostnahållning av matlager. WFP utnyttjas också der. Som ett led i att öka effektiviteten i is.k. triangelaffärer. WFP bidrar i dessa fall katastrofhanteringen beslöt WFP under med livsmedel till ett u-land i utbyte mot 1991 att bilda IRA (Immediate Cash Re-
överskottsproduktion av en annan vara, sponse) en fond som kan användas i ett som sedan ges som bistånd till ett tredje initialt skede av en katastrof för lokal /regiland. Verksamheten är inriktad på de allra onal livsmedelsupphandling. Sverige del-
fattigaste u-länderna, som mottar ca 80 tar aktivt i debatten om hur livsmedelsbisav WFP:s utvecklingshjälp. tåndet i katastrofsituationer kan
effektiviseras och bättre samordnas med
Katastrof- och flyktingbistånd andra FN-organ. Det svenska bidraget till Inom ramen för WFP:s verksamhet skapa- IEFR kan användas för uppköp i Sverige
des 1976 en mekanism för att ha tillgång eller i u-länder med exportproduktion.
till livsmedel vid katastrofsituationer: Internationella beredskapslagret för katastro- Organisation finsatser (IEFR). Fr.o.m. 1990 etablerades WFP:s styrande organ Committee on Food vidare en liknande mekanism för långvari- Aid Policies and Programmes (CFA) består ga flyktingsituationer (PRO). fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemslän-
55 Zo av WEFP:s totala resursmobilisering der, varav 62 2 är u-länder. Kommittén under 1991 gällde katastrofbistånd och . sammanträder två gånger per år i Rom,
flyktingar, en starkt ökande andel i förhål- där WEP har sitt högkvarter. CFA skall,
lande till utvecklingsbistånd. Ett samar- utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara
betsavtal mellan WFP och FN:s Flykting- ett forum för debatt och ge rekommenda-
kommissarie (UNHCR) trädde i kraft den tioner om biståndsmetoder och bistånds- 1 januari 1992 och innebär att WFP succes- politik på livsmedelsområdet. Under 1991 sivt tar över livsmedelsförsörjningen till hade WEP 1 550 anställda och ytterligare flyktingar. Ett ansvar som tidigare ålegat 2 500 konsulter /korttidsanställda, av vilka UNHCR. WEP tar ansvar för att från giva- majoriteten arbetade i 82 mottagarländer re söka de nödvändiga resurserna och för och övriga (ca 160 handläggare och 250 att leverera livsmedelsbiståndet ända fram övrig personal) vid huvudkontoret i Rom. till flyktingarnas vistelseort. Kvantiteten av Chef för programmet är sedan april 1992 livsmedel förmedlad av PRO förväntas Catherine Bertini, USA. öka i och med det nya avtalet.
Givarna till WEP:s IEFR har senaste Finansiering åren ökat varubindningens andel till över WEP finansieras med frivilliga bidrag, dels 70 Xo. Det har fört med sig stora svårighe- i form av livsmedel, dels i form av kontantter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid. bidrag avsedda att täcka kostnader för ad- IEFR:s ökande bilaterala karaktär i kombi- ministration, frakter och försäkringar. Ennation med att de flesta givarna alltmer ligt stadgarna skall en tredjedel av de
tenderar att ge bidrag först när en katastrof reguljära bidragen ges i kontanta medel för
blivit känd , i motsats till den ursprungliga att finansiera den administrativa budge-
intentionen med beredskapslagret, under- ten.
minerar IEFRs effektivitet. Skall WFP kun- Genomsnittliga andelen av bidrag i na agera snabbt krävs vid katastrofsitua- kontanta medel ligger dock på drygt 20 £, tioner en rad åtgärder, såsom minskad vilket har medfört underskott i likvida bindning av bidragen till livsmedel och medel under en rad år. Huvuddelen av finansiella reserver som obundet kan an- den reguljära budgeten används för transvändas för lokala /regionala uppköp samt portkostnader. WEFP:s administration som
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
tidigare utgjort 6 7 av den totala omslut- Konventionen som är treårig löper ut juni ningen har under de senaste åren ökat nå- 1993. got p.g.a. IEFR:s och PRO:s ökade verk- Bidragsmålet för WFP:s reguljära resursamhet. ser för utvecklingsinsatser var 1,5 miljarder
Under 1991 levererade WEFP totalt US dollar för tvåårsperioden 1991 - 92. Den 4,8 miljoner ton livsmedel, transport av totala resursmobiliseringen, som även in-
bilateralt bistånd inberäknat. Om man ser kluderar katastrof- och flyktinginsatser,
detta i ett 10-årigt perspektiv kan man kon- kommer för denna period att uppgå till statera en markant ökning. WFP har sedan 2,4 - 2,6 miljarder US dollar. Bidragsmålet år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton för WFP:s reguljära utvecklingsinsatser för livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 4 av den tvåårsperioden 1993-94 är 1,5 miljarder US globala livsmedelshjälpen. År 1988 märk- dollar. De största bidragsgivarna är USA, tes en ökning med 28 § jämfört med 1987 Canada och EG-kommissionen. Den
till 3,1 miljoner ton. Av dessa 3,1 miljoner svenska andelen av WFP-medlen uppgår
ton gick omkring 2,3 miljoner ton till ut- till ca 5 4. vecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner WEP har även fått en framträdande roll ton gick till katastrofinsatser. Under 1989 vid större katastrofsituationer där FN utoch 1990 har totala värdet legat oförändrat kommit med samordnade appeller om i förhållande till 1988, men katastrof- och bistånd. Vid dessa situationer, såsom Perflyktingbiståndets andel har däremot ökat siska Viken, Afrikas Horn, Västafrika,
betydligt i förhållande till resurser för ut- Angola, har Sverige bidragit med ytterliga-
vecklingsbistånd. 1991 stod katastrof- och re medel från katastrofanslaget. flyktingbiståndet för den stora ökningen och utgjorde mer än hälften av den totala resursmobiliseringen.
Under budgetåren 1991 /92 och 1992/93 har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bidrag på 100 respektive 105 miljoner kronor, varav en tredjedel för den administrativa budgeten. Utöver det reguljära Livsmedelshjälpsbidraget har Sverige under de senaste bud- konventionen (FAC) getåren ställt medel till WFP:s förfogande - 22 miljoner kronor budgetåret 1992 /93 - Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid för att täcka vissa andra kostnader i sam- Convention (FAC) är en del av det gällanband med WFP-projekt. Dessa bidrag har de internationella veteavtalet. Konventiotill största delen använts för upphandling nen tillkom för att komplettera detta avtal av transportmedel och lagerhållningsut- med ett bidrag till u-ländernas livsmedrustning. elstrygghet genom en särskild bistånds-
Därtill kommer bidragen till bered- konvention med åtaganden om livsmed-
skapslagret (IEFR) och för långvariga flyk- elshjälp.
tingoperationer (PRO) som kalenderåret Den tidigare överenskommelsen från år
1992 uppgår till 105 miljoner kronor. Det 1980 förlängdes i flera omgångar, men har
svenska åtagandet under 1986 års livsmed- nu ersatts av 1986 års konvention som efter elskonvention (FAC), beräknat till 50 miljo- senaste förlängningen i juni 1991 löper ner kronor för 1992 /93, kanaliseras helt fram till juni 1993. genom WEFP och får användas för utveck- Syftet med 1986 års konvention är lik-
lings-, katastroft- eller flyktinginsatser. som tidigare att bidra till att nå det mål på
10 miljoner ton spannmålsbistånd per år,
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
som uppställdes av 1974 års världslivsme-
W IFAD delskonferens.
J L INTERNATIONAL Finansiering De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention
Internationella
göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De största andelar- jordbruksutvecklingsna faller på USA, EG; Canada, Australien fonden (IFAD) och Japan vilka tillsammans svarar för nära tre fjärdedelar av de totala åtagande- Den internationella jordbruksutvecklingsna. Sverige har utfäst ett årligt bidrag mot- fonden (IFAD) är ett FN-organ som uppsvarande 40 000 ton, uppskattat till ett vär- rättades år 1977 efter en rekommendation de av 50 miljoner kronor för budgetåret av världslivsmedelskonferensen år 1974.
1992/93, inklusive transportkostnader. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och Bidragen utgår i form av livsmedelsle- utvecklingsprogram för livsmedelspro-
veranser, främst spannmål eller kontantbi- duktion och livsmedelshantering i u-län-
drag, omräknade efter världsmarknads- derna. I synnerhet uppmärksammas de pris. Leveranserna sker som gåva eller fattigaste u-länderna med livsmedelsbrist med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller och u-länder med goda förutsättningar att
multilateralt enligt givarens bestämmande. öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt
Det svenska bidraget kanaliseras i sin skall läggas vid näringsstandard och livs-
helhet genom WEFP (som även får fraktbi- villkor för de fattigaste befolkningsgrupdrag) enligt samma principer som för IEFR perna. enligt ovan, det vill säga kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med ex- Verksamhet portproduktion. Under åren 1978-92 beviljade IFAD 313 lån
till drygt 90 olika länder till ett samman-
Styrande organ lagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av Det Internationella veterådets sekretariat dessa lån gavs 63 Jo på synnerligen mjuka och en under konventionen upprättad villkor till de fattigaste u-länderna. Räntan kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid på dessa lån är 1 70 och amorteringstiden Committee) är ansvariga för konventio- femtio år, varav de första tio åren är amornens tillämpning. Alla elva medlemmar/ teringsfria. Av de lån som har givits på de givare ingår i kommittén. mest gynnsamma villkoren har huvudde-
len gått till länder med en per capita-in-
komst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 70 av IFAD:s resurser gick till kategorin minst utvecklade
länder. Av de totala resurserna har unge-
fär 39 90 gått till asiatiska u-länder, 30 9o till
afrikanska, 14 I till latinamerikanska länder och 17 4 till länder i Mellanöstern och Nordafrika. Under det särskilda Afrika-
programmet, som finansieras med frivilli-
ga medel och som inleddes år 1986, har
IFAD hittills beviljat lån och bidrag om
44.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM drygt 300 miljoner dollar. Utöver lån läm- fyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den nar IFAD även tekniskt bistånd som hittills första påfyllnaden gick långsammare än uppgått till ca 115 miljoner SDR. Av väntat och IFAD tvingades därför att skära IFAD:s projekt har 61 0 utarbetats av fon- ned utlåningen. den, medan övriga utarbetats i samarbete Den andra påfyllnaden för perioden med andra internationella utvecklingsor- 1985-87 innebar att bördefördelningen förgan, främst Internationalla utvecklingsfon- ändrades mellan de båda bidragsgivande den IDA. kategorierna från 58 - 42 9; till 60 - 40 I.
Som en följd av Afrikas svåra situation Organisation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt pro- IFAD:s medlemsländer - för närvarande gram för länder i Afrika söder om Sahara, 149 - är indelade i tre kategorier: OECD- vilka drabbats av torka och ökenutbredländer, OPEC-länder och mottagarländer. ning. Programmet syftar till att förbättra Samtliga länder ingår i en styrande för- jordbruksproduktionen genom att främja samling. Varje kategori har 600 röster. traditionella grödor, förbättra småskaliga
Inom de bidragsgivande kategorierna för- bevattningsanläggningar och vidta miljö-
delas rösträtten i huvudsak i relation till vårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US bidragsandel. dollar inbetalades för perioden 1986-88.
IFAD:s styrelse består av 18 medlem- Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner
mar, sex från varje kategori. Styrelsen väljs kronor för hela perioden.
för tre år. Sverige är fr.o.m. år 1993 ordina- Överenskommelse om den tredje påfyll-
rie styrelsemedlem för de nordiska länder- naden av IFAD:s finansiella resurser för na med Danmark som suppleant. Sekreta- tvåårsperioden 1990-92 nåddes i juni 1989.
riatet, som har knappt 200 anställda, leds Den uppgår till 562 miljoner US dollar va-
sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy. rav OECD-länderna svarar för 375 miljo-
ner US dollar, OPEC-länderna för endast Finansiering 124 miljoner US dollar och, som en nyhet Fonden hade för sin första verksamhetspe- denna gång, u-länderna för 63 miljoner US riod (1977-81) 1 061 miljoner US dollar till dollar. Därmed har bördefördelningen sitt förfogande, varav 57 70 kom från mellan de två traditionella givarkategorier- OECD-länderna och 43 40 från OPEC-län- na i praktiken förändrats i än högre grad derna. Sveriges bidrag under perioden än vid de tidigare påfyllnaderna. Sveriges uppgick till sammanlagt 115 miljoner kro- andel har ökat till 3,9 76 av den totala pånor. Detta utgjorde 2,5 76 av den totala fyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9 summan. miljoner kronor.
Den första påfyllnaden om 1 100 miljo- Under år 1992 påbörjades förhandlingner US dollar omfattade treårsperioden arna om en fjärde kapitalpåfyllnad för pe-
1981-83. OECD-ländernas bidrag under rioden 1994-96. Liksom i tidigare förhand-
påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, lingar är den finansiella bördefördelningen
OPEC-ländernas 450 miljoner US dollar mellan OECD- och OPEC-länder den svåra medan övriga u-länder på frivillig basis stötestenen. Om denna fråga inte går att
svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige lösa på ett tillfredsställande sätt kan disbidrog under perioden med 148,3 miljoner kussionerna övergå i en debatt om om-
kronor, vilket var 3,1 90 av det totala på- strukturering av hela IFAD.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
bistånd. Samarbetet med World Food Pro-
gramme (WEFP) har lett till en överenskom-
Flyktingbistånd
melse som innebär att WEP fr.o.m. 1 janua-
ri 1992 övertar hanteringen av livsmedels-
biståndet till flyktingar.
UNHCR söker aktivt finna varaktiga
lösningar för flyktingarna. Frivillig repa-
triering till hemlandet är den bästa lös-
ningen. I situationer då hemvändande ej är
FN:s
möjligt inom en överskådlig framtid, kan
flyktingkommissarie hjälp till integration i asyllandet ges. Då
(UNHCR) fara för den enskildes säkerhet eller andra
speciella skäl föreligger kan omplacering i
tredje land komma ifråga. Utöver sitt re- Syfte och verksamhet guljära program kan UNHCR, på general-
FN:s flyktingkommissarie inrättades år församlingens uppdrag, bistå flyktingar 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska kortare tid efter återkomsten till hemlandet flyktingarnas situation efter andra världs- för att underlätta deras återanpassning.
kriget. UNHCR:s grundläggande mandat,
att ge rättsligt skydd åt personer som p.g.a. Organisation
välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt UNHCR:s verksamhet granskas av en råd-
hemland, finns nedlagt i 1951 års flykting- givande kommitté, den s.k. exekutivkom-
konvention och 1967 års tilläggsprotokoll. mittén. Kommittén har 47 medlemmar.
Definitionen av flyktingar har breddats i Sverige är medlem sedan år 1958. Afrika och Centralamerika till att även om- Kommittén har sitt årsmöte en gång per
fatta de som flyr på grund av konflikter år i Geneve där flyktingkommissarien har
som inte nödvändigtvis är riktade mot sitt säte. Däremellan fungerar den genom enskilda personer. arbetsgrupper för administrativa frågor
En viktig del av UNHCR:s arbete är samt för rättsliga skyddsfrågor (s.k. protec-
inriktat på att genom internationella avtal tion). Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Jaoch nationell lagstiftning främja flyktingars pan, flyktingkommissarie. rättigheter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda staterna. Under de se- Finansiering naste åren har en ökad betoning lagts på Flyktingkommissariens verksamhet finanförebyggande insatser och förbättrad kata- sieras nästan helt genom frivilliga bidrag, strofberedskap. Medvetenheten om att huvudsakligen från medlemsländerna.
barn och kvinnor utgör 80 I av flyktingar- Mindre än 1 2 av budgeten finansieras
na har lett till att man under senare år allt- över FN:s reguljära budget. mer söker anpassa sin verksamhet till att UNHCR:s budget för 1992 års reguljära
möta dessa gruppers speciella behov. En- program uppgår till 372 miljoner US dol-
ligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 miljo- lar. Inklusive de särskilda programmen ner flyktingar utöver 2,65 miljoner under beräknas de totala behoven för verksammandatet för FN:s hjälporganisation för hetsåret uppgå till 1 100 miljoner US dolpalestinaflyktingar (UNRWA). lar.
Huvuddelen av världens flyktingar De största bidragsgivarna år 1991 var finns i utvecklingsländerna, vilket har USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och
medfört att UNHCR:s verksamhet i stor Storbritannien. Sveriges reguljära bidrag utsträckning inriktas också på materiellt under budgetåret 1991 /92 uppgick till
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingar i världen, 31/12-1992
ES = SS =) (Gc SS
| Länder med färre än 5000 flyktingar redovisas ej
5¶Ca 17 miljoner människor i världen är flyktingar. Som syns på karten är några av världens fattigaste länder de största mottagarna av flyktingar. Karta: UD-SIDA
215 miljoner kronor. Därutöver gavs extra samt de som blev flyktingar efter junikribidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer, get år 1967. I dag är ca 2,5 miljoner palestistöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges nier registrerade hos UNRWA i Jordanien, reguljära bidrag för budgetåret 1992 /93 Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och (verksamhetsåret 1992) uppgår till 235 mil- på Västbanken. Ungefär en tredjedel av
joner kronor. dessa befinner sig i flyktingläger.
Verksamhet
Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård, social verksamhet och livsmedelshjälp. Genom utbild-
eS ningsprogrammet, vilket omfattar drygt
hälften av budgeten, utbildas bl.a. 365 500 FN:s hjälporganisation barn. Omkring 10 000 lärare, nästan samtliför palestinaflyktingar ga palestinska flyktingar, arbetar inom (UNRWA) utbildningsprogrammet. På grund av den försämrade säkerhetssituationen på Väst-
FN:s hjälporganisation för palestinaflyk- banken/Gaza har UNRWA även kommit tingar inledde sin verksamhet år 1950. UN- att utveckla en skyddsfunktion för flyk-
RWA bistår de flyktingar som år 1948 läm- tingarna. Kriget i Persiska Viken har på nade Palestina vid staten Israels tillkomst olika sätt inneburit påfrestningar på verk-
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
samheten, bl.a. genom en omfattande pa- Finansiering lestinsk invandring från Kuwait, en ökad 1993 års utgifter beräknas till ca 295 miljoarbetslöshet och en allmänt sämre ekononer US dollar. UNRWA:s budgetsystem misk situation i de ockuperade områdena. med rullande treårsplanering övergick 1992 till tvåårsplaner. Organisation De största bidragsgivarna till UNRWA
UNRWA:s chef, med titel generalkommis-
är USA, EG, Sverige, Italien och N orge. sarie, rapporterar till generalförsamlingen Det svenska bidraget för budgetåret om organisationens verksamhet. I början 1992 /93 uppgick till 146 miljoner kronor, av 1991 tillträdde Ilter Tärkmen från Turvilket innebär en andel om ca 9 4.
kiet som generalkommissarie. En rådgi-
Utöver biståndet till UNHCR och UNRvande kommitté bestående av tio med- WA, så bidrar Sverige till flyktinginsatser
lemsländer finns för planering av orgagenom FN:s livsmedelsprogram, WFP.
nisationens verksamhet. Dessa bidrag redovisas under avsnittet ”Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling.”
Några barn i byn Gof Gaddad i Somalia äter ett mål Unimix vid en irländsk hjälporganisations utspisningsplats.
ll
FOTO: HELDUR NETOCHNY/BAZAAR
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Övriga organisationer
<<
GS
Det konkreta arbetet går ut på att utarbeta
FN:s program för
nationella handlingsplaner med de berör-
kontroll av da länderna och sen i enlighet med den i beroendeframkallande dessa utarbetade strategin implementera medel (UNDCP) projekt. Begränsade resurser samt överty-
gelsen att narkotikaproblemet bäst bekäm- FN:s program för kontroll av beroende- pas ur ett brett perspektiv har dock lett till
framkallande medel (UNDCP) skall både att UNDCP i hög grad söker samordna inom och utanför FN-systemet ha den cen- sina projekt med andra organisationer. trala och samordnande rollen i den inter- Samarbete bedrivs redan med t.ex. FAO nationella narkotikabekämpningen. och WHO. Det finns dessutom i dagsläget
Sverige har sedan 1977 stött insatser mot samarbetsförslag med bl.a. de internatio-
de växande narkotikaproblemen genom nella utvecklingsbankerna, med ambitiostöd till UNDCP:s (tidigare UNFDAC:s) nen att dessa i sina utvecklingsprogram tar
verksamhet. De svenska bidragen till den hänsyn till narkotika som ett viktigt ele-
internationella narkotikabekämpningen ment i vissa länders ekonomiska och sociaökade kraftigt till följd av den ökade nar- la situation. kotikahandeln under 1980-talet.
Organisation Verksamheten UNDCP:s exekutivdirektör, undergeneral- Målet för narkotikaprogrammets verksam- sekreterare Giorgio Giacomelli, är direkt het är att angripa narkotikaproblemet ge- underställd FN:s generalsekreterare. nom att minska både tillgången och efter- UNDCP har ingen styrelse. De största gifrågan på illegal narkotika samt genom att varländerna, dit Sverige hör, samlas två bekämpa den illegala handeln. Medlen för gånger årligen till informella möten tillatt uppnå detta är: sammans med programmets ledning för e stöd till alternativ odling eller annan diskussioner kring verksamheten och eko-
inkomstbringande verksamhet som av- nomin. Sverige driver aktivt behovet av att
ser ersätta odling av narkotikagrödor, tillsätta en styrelse i vilken bl.a. mottagare stöd till behandling, rehabilitering och länderna skall representeras och som mer
social återanpassning av missbrukare, löpande kan följa organisationens verke stöd till utbildning och information om samhet. de skadliga verkningarna av narkotika-
missbruk, Finansiering
e stöd till utbildning i tillämpning av nar- Sekretariatsfunktionerna finansieras ge-
kotikalagar, nom FN:s reguljära budget. UNDCP:s opee stöd till laboratorieutbildning för rativa verksamhet finansieras genom frivil-
narkotikaanalyser, liga bidrag. Bidrag har lämnats från ett
eo stöd till forskning samt 50-tal länder och budgeten för 1992 omfatoe stöd till kontrollinsatser. tar ca 70 miljoner US dollar. Budgetåret
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
På polisstationen i Kousloon,
Hongkong, tar man finger-
avtryck på en gripen knark-
handlare. På bordet finns
bevismaterialet: några gram
heroin och redskap för
missbruket.
1992 /93 utbetalade Sverige 54 miljoner kronor till programmets operativa verksamhet. Sverige finansierar därmed ca 10 0 av den operativa verksamheten.
AIN
LLA NULL
WW”
Internationella familjeplanerings-
federationen (IPPF) :FOTO. HELDUR NETOCNY7BAZAAR
Familjeplanering har i många länder star-
tats genom initiativ av frivilliga organisationer. IPPF, den internationella familjepla-
neringsfederationen bildades 1952.
Föreningen i Sverige hörde till federationens grundare. IPPF länkar nu samman betydelse i nationell och internationell utlokala organisationer i över 150 länder. vecklingsplanering och för att utveckla och IPPF har konsultativ status i ECOSOC och förbättra tillgången till familjeplanerings-
har ett formaliserat samarbete med FN:s service. Särskilda ansträngningar görs för befolkningsfond, UNFPA. att uppmärksamma kvinnornas centrala
roll. Genom att vidga samarbetet med an- Verksamhet dra enskilda och mellanstatliga organisa- Det övergripande målet för IPPF:s verk- tioner, söker IPPF bredda och intensifiera samhet är att främja familjeplanering och sin verksamhet. Federationen samarbetar ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att männis- nära med WHO och UNFPA i frågor som kor själva skall kunna besluta om när de rör sexualundervisning, nutrition och fa-
vill ha och kan ta hand om ett barn. Detta miljeplaneringsservice, och med UNICEF i
ses som en grundläggande mänsklig rät- program som länkar familjeplanering till
tighet. Federationen verkar för att öka UNICEF:s barnöverlevnadsprogram. Ef-
medvetenheten om befolkningsfrågornas terfrågan på IPPF:s insatser ökar.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Organisation I federationen finns 123 organisationer.
Representanter för samtliga medlemsorganisationer sammankallas vart tredje år till
medlemsförsamlingen för att bl.a. fastställa den treåriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av styrelsen, Central Council, som består av representanter för medlemsorganisationerna, s.k. volontärer, valda på UNCTAD/GATT:s regional basis. Representanter för bidrags- internationella givande länder deltar i årliga överlägg- handelscentrum (ITC) ningar med sekretariatet.
Generalsekreterare är sedan april 1989 ITC bildades år 1964 med syfte att bl.a.
dansken Halfdan Mabler, tidigare general- främja u-ländernas export genom medverdirektör för WHO. Federationens sekreta- kan i marknadsundersökningar, utveckriat ligger i London. ling av nya produkter, marknadsföring
och uppbyggnad av nya institutioner för
Finansiering export. Även importrelaterade projekt fö- IPPF:s verksamhet finansieras genom fri- rekommer. I enlighet med nordiska re-
villiga bidrag från regeringar (90 0), orga- kommendationer har ITC i högre grad
nisationer och privata bidragsgivare. Där- uppmärksammat de minst utvecklade läntill kommer s.k. lokala inkomster från derna. medlemsavgifter, försäljning av preventiv- : medel och bidrag från statliga och privata Organisation källor vilka direkt tillfaller medlemsorga- Riktlinjerna för ITC:s verksamhet fastställs nisationerna. År 1990 var den totala in- av de beslutande organen i UNCTAD och komsten 74,8 miljoner US dollar, år 1991 GATT på grundval av rekommendationer 76,0 miljoner US dollar och prognosen för från en rådgivande grupp ”Joint Advisory år 1992 är 84,9 miljoner US dollar. Group on ITC”, i vilken alla FN:s och
Japan, Sverige, Storbritannien, Norge, GATT:s medlemsländer kan delta. Canada och Danmark är de största bi- För den löpande verksamheten svarar dragsgivarna. USA beslöt år 1985 att inte ett sekretariat i Geneve med ca 270 anställge fortsatt statligt bidrag till IPPF, eftersom da, vartill kommer ca 700 expertkonsultman ansåg att federationen förespråkade uppdrag i ITC:s samarbetsländer. Mellan aborter som en familjeplaneringsmetod. åren 1981-92 var svensken Göran Engblom IPPF har å sin sida beslutat att medlemsor- exekutivdirektör. Posten är sedan januari ganisationerna själva avgör möjligheterna 1992 vakant på grund av oenighet mellan
att stödja laglig abortrelaterad verksamhet. GATT och FN om ställning och anställ- USA:s familjeplaneringsförening ingår i ningsvillkor för ny ITC-chef.
federationens medlemskrets och federatio- ITC:s totala budget uppgick år 1991 till nen har ett regionalt kontor i New York. 55 miljoner dollar. ITC:s tekniska samar-
Det svenska bidraget för budgetåret betsprogram finansieras genom UNDP-
1991 /92 uppgick till 90 miljoner kronor. bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den Det motsvarar ca 20 70 av organisationens störste enskilde bidragsgivaren. Det svenstotala inkomster. ka bidraget uppgår budgetåret 1992 /93 till
23 miljoner kronor, varav 2 miljoner kro-
ör
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
nor till ITC:s råvaruprogram. Dessutom Mekongkommittén
samarbetar Sverige med ITC inom ramen
för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Mekongkommittén (The Committee for Ett svenskt förslag om förändrade former
Coordination of investigations of the Loför finansiering och styrning av biståndet
wer Mekong Basin) etablerades 1957 av inom ITC har varit föremål för konsultatio-
FN med Kambodja, Laos, Thailand och
ner i en särskilt tillsatt arbetsgrupp.
Vietnam som medlemmar.
Organisation
- Globala miljöfonden
I väntan på kambodjafrågans lösning har (GEF) kommittén en interimsstyrelse bestående
av Laos, Thailand och Vietnam. Kommit-
téns verksamhet leds av kanadensaren Den globala miljöfonden (GEF) inledde sin
Chuck Lankester, som har titeln exekutiv-
verksamhet under 1991 och administreras i
agent. samarbete mellan FN:s miljöprogram
(UNEP), FN:s utvecklingsprogram Verksamhet
(UNDP) och Världsbanken.
Mekongkommittén har som uppgift att få
till stånd ett uthålligt utnyttjande av vatten
Verksamhet
och andra relaterade resurser i de lägre
Fonden har etablerats för en treårig för-
delarna av Mekongs vattenområde. Komsöksperiod och syftar till att finansiera in-
mittén arbetar speciellt med områdena satser inom sådana miljöområden som har
vattenkraft, bevattning, flodkontroll och påtaglig global karaktär. Den är inriktad
strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel på insatser i u-länderna för att upprätthålla
av flodens upprinningsområden samt
biologisk mångfald, reducera klimatpåver-
flodtransporter. kan, förhindra uttunning av ozonskiktet
och skydda internationella vatten.
Montrealprotokollets
Organisation
interimsfond för u-
Miljöfondens verksamhet granskas av en länder
rådgivande kommitté bestående av samtli-
ga bidragsgivare till fonden. Den rådgi-
Montrealprotokollet om ozonnedbrytande
vande kommittén sammanträder två gång-
ämnen är ett internationellt avtal som förer per år. Den närmare utformningen av
binder dess parter att genomföra en av-
berednings- och beslutsmekanismen utfor-
veckling av användningen av ozonnedbry-
mas under 1992.
tande ämnen. Avvecklingsprogrammet
varierar beroende på typ av.ämnen. För Finansiering
freoner och haloner driver Sverige i för- Fonden har hittills fått bidrag om ca 1 mil-
handlingssammanhang en linje som innejard US dollar från 30 länder, varav 13 u-
bär en snabb avveckling. Nya ozonnedbryländer. Det svenska bidraget för treårsperi-
tande ämnen upptäcks och förhandlas oden 1991-93 motsvarar 24,5 miljoner US
fortlöpande. För att underlätta avvecklingdollar. Den svenska andelen motsvarar
en i u-länderna har en fond, som fr.o.m. 2,62 Po. vilket även inkluderar bidraget till
1993 är permanent, upprättats inom ramen Montrealprotokollet.
för FN.
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Regnskogen varar inte för evigt. Här förvandllar FOTO. AGNALDO MACIEL/BAZAAR man de avverkade träden till kol i en primitiv kolugn (Amazonas, Brasilien).
Verksamhet
Fonden skall huvudsakligen användas för utvärdering av fonden och projekten skall att täcka sådana merkostnader som upp- göras till 1995. Exekutivkommittén har ett kommer i u-länderna i samband med över- litet sekretariat av beredande karaktär,
gång till teknik som baseras på använd- lokaliserat till Montreal.
ning av icke-ozonnedbrytande ämnen.
Finansiering
Organisation Interimsfonden finansieras genom bidrag
Montrealprotokollets parter har etablerat från i-landsparterna i Montrealprotokollet en exekutivkommitté för att överse och enligt en framförhandlad skala. Under besluta om medelsanvändningen inom 1991 omfattade de utlovade bidragen fonden. Kommittén består av representan- 73,3 miljoner US dollar. Behoven för treårster från sju i-länder och sju u-länder. Mer- perioden 1991-93 1r 240 miljoner US dollar.
parten av fondmedlen kommer att använ- Behoven för nästkommande treårsperiod
das för investeringar i ny teknik i beräknas till minst det dubbla. Det svenska
u-länderna och verkställas av Världsban- bidraget till fonden för 1992 motsvarade ca ken efter beslut i exekutivkommittén. En 6,5 miljoner kronor.
uHvvzvgara OaHL 3LLOMYVHI :OLO3
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
2 SR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrika
Tretton av SIDA:s nitton programländer
finns i Afrika. Därutöver ger SIDA bistånd
till ett 20-tal länder i Afrika. Totalt utbeta-
lade SIDA under budgetåret 1991 /92
3 489 miljoner kronor till samtliga länder. I detta belopp ingår förutom direkta bidrag
genom landramar bidrag i form av katastrofbistånd, miljöbistånd, kvinnobistånd, betalningsbalansstöd m.m. Biståndsmyndigheterna BITS, SAREC och SWEDE-
CORP har verksamhet av mer begränsad
omfattning i ett 30-tal länder i Afrika. Genom dessa utbetalades 181 miljoner kronor i form form av u-krediter, tekniskt bistånd, [—] Programländer näringslivsbistånd m.m. [] Övriga länder som får bistånd
Nedan ges en sammanfattning av det svenska biståndet till dels programländer,
dels några av de större mottagarländerna det inte möjligt att hänföra belopp till
utanför programkretsen. En totalbild av enskilda länder. Det gäller t.ex. bidrag biståndsflödet till olika länder och regimer genom FN:s regionala appeller för Afrikas i Afrika har eftersträvats. Såväl biståndet Horn. Även annat bilateralt bistånd som genom SIDA som biståndet genom de kanaliseras genom multilaterala organ mindre biståndsmyndigheterna BITS, t.ex. livsmedelsbistånd via WFP kan inte SAREC och SWEDECORP ingår således i knytas till ett enskilt land. Sifferunderlaget tabeller och sammanställningar. Ibland är har således sina brister.
Biståndet till Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Södra Afrika | 2073 | 23 | 22 | 6 | 2124 |
| Östra Afrika | 1.004 | 11 | 20 | 4 | 1.038 |
| Afrikas Horn | 201 | 38 | 22 | 1 | 261 |
| Väst/Central/Nordafrika | 215 | 19 | 2 | 2 | 234 |
| Afrika totalt | 3489 | 103 | 66 | 12 | 3 687 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Södra Afrika
Programländerna i > KONGO Nå $ södra Afrika är ÅZZAVI markerade med färg. AV 5 KINSHASA ZAIRE
5 SRS = | AN a ( rö ) ER
LUANDA i 4 | [a ANGOLA i
ER on M i ZAMBIA i LUSAKAO i G N, é TON RES BN SER N. SS på SvT
i i 3 NAMIBIA i 5 hå F5 BOTSWANA "vy o Windhoek I S GABORONE 8.” ) Nad j QRETORIA. 3 | MBABANI SLAMAPUTO » jE SWAZILA 3 SYDAFRIKANSKA = MASERU&”” LESOqHO.?
REPUBLIKEN
Biståndet till södra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Angola | 22159 | 09 | är | 222,8 | |
| Botswana | 857 | 3,90 | 1,8 | 2,0 | 93,4 |
| Lesotho | 43,4 | 0,6 | = | - | 44.0 |
| Mocambique | 594,1 | 155 | 13:0 | 1,8 | 610,4 |
| Namibia | TIS | 12 | 0,8 | 0,5 | 114,1 |
| Zambia | Se | 2 | (Glej | 3215 | |
| Zimbabwe | 201,9 102 | 6,5 | 19 |
2905 Regionalt samarbete 210,0 = = - 210,0 Övrigt SADCC 11,0 - - = 110 Övriga länder
| Mauritius | - | 2,5 | = | = | 2,0 |
| Malawi | - | 0,6 | = | - | 0,6 |
| Swaziland | - Summa 2 073,2 22:05 | 0,2 | = 22,4 | - 5; | 0,2 2 123,9 |
AE
a /
0 100 200 300 bam Pl ucapa km väg + järnväg Saurimoe
3 Myr
S i L Ka i 4
å
eSIDA ZAMBIA
Lubango -fNamibe Söderlind, Stig
Karta: eOndjiva
EG a s— — NAMIBIA ZIMBABWE Befolkning ca 10 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,99 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 2002 Sverige 3.3
Andel av arbetskraften i jordbruk industri — tjänster och service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA 73,80 9,50 16,72 inom landramen 189,9 utanför landramen enskilda organisationer 0,7 katastrofbistånd 23,6 Andel läskunniga män 56960 regionala insatser 3,1 kvinnor 2990 demokrati/MR 0,15 Förväntad livslängd 45,5 år särskilda program 1,3 Dödlighet, miljö 3,0 barn under 5 år 29,26 — (1990) BITS 0,9 BNP/invånar” = (1990) SWEDECORP 0,01 Bistånd, andel av BNI 3,56 (1990) SAEREC - Militärutgifter, andel av BNP ingen uppgift Summa 222,66
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Inom det ekonomiska området har un-
Ekonomi, politik och
der senare år åtgärder vidtagits för att
samhälle komma till rätta med de extrema obalanser
som uppstått inom den statsreglerade eko- Stor osäkerhet om Angolas framtid följde nomin. Den tidigare mycket kraftigt överpå de allmänna val som hölls i september värderade lokala valutan devalverades,
1992. Valen till nationalförsamling och pre- begynnande åtgärder vidtogs för att skapa
sidentämbete utgjorde ett viktigt led i den kompetens och nödvändiga institutioner fredsprocess mellan Angolas regering och för att bedriva finans- och penningpolitik. motståndsrörelsen Unita, vilken inleddes i maj 1992 om ett slut på det långvariga in-
bördeskriget. Vid valen erhöll det regeran- Militärutgifter, externa
de MPLA-partiet en majoritet av platserna konflikter i nationalförsamlingen. En andra valomgång för presidentämbetet blev nödvän- När avtalet om fred och nationell försodigt sedan ingen erhållit de erforderliga ning undertecknades i maj 1991, hade 50 P0 av rösterna. Den sittande presidenten Angola befunnit sig i krig under trettio år.
José dos Santos erhöll en övervikt över den I början av 1960-talet inledde nationalistis-
främste utmanaren Jonas Savimbi, ledare ka rörelser väpnat motstånd mot den då-
för Unita. varande portugisiska kolonialmakten. Ett
FN med sin övervakningsstyrka UNA- befrielsekrig pågick med varierande inten-
VEM II på plats menade att valen trots sitet under närmare femton år till dess att
vissa inslag av oegentligheter i huvudsak Portugals kolonialvälde föll sönder. Kort varit korrekt genomförda. Valresultatet efter självständigheten 1975 och efter ett
ifrågasattes av Unita och valen följdes av misslyckat försök till nationell samlingsrevåldsamheter och återupptagna strider. gering, började väpnade stridigheter mel-
Därmed skapades stor ovisshet om proces- lan MPLA, Unita och FNLA. Sydafrika sen mot nationell försoning skulle kunna invaderade Angola och MPLA-regeringen
fullföljas eller om landet stod inför ett åter- tillkallade kubanska trupper. Med den
upptaget inbördeskrig (november 1992). kubanska närvaron i landet lyckades
Under den fredsprocess som inleddes MPLA konsolidera sin maktställning, men med de s.k. Bicesseavtalen i maj 1991 ägde kriget fortsatte mot sydafrikanska trupper
en rad viktiga politiska och ekonomiska och mot Unita-rörelsen.
förändringar rum i Angola. Det regerande Överenskommelsen 1988 om Namibias MPLA upphörde att vara statsbärande självständighet innebar även att utländska parti och en rad partier bildades inför de trupper skulle dras tillbaka från Angola. allmänna valen. Den politiska liberalise- Den av FN utsända övervakningsstyrkan, ringen grundlagsfästes genom en revision UNAVEM [, gavs i uppdrag att verifiera
av författningen. Yttrande- och mediefrihe- det kubanska tillbakadragandet, som full-
ten ökade. Dödsstraffet avskaffades och följdes i maj 1991.
åtgärder vidtogs för att stärka rättsväsen- Under slutet av 1980-talet inleddes ockdets oberoende. Fredsavtalet stadgade att så samtal mellan företrädare för Angolas
en ny nationell armé skulle bildas sedan de regering och Unita, understödda av USA,
båda stridande parterna, regeringen och dåvarande Sovjet och Portugal, om ett slut
Unita, väl upplöst sina styrkor. Demobili- på inbördeskriget. Ett sådant fredsavtal
sering fullföljdes inte helt och försöken att undertecknades i den portugisiska orten
bilda en ny nationell armé kom till stånd Bicesse i maj 1991, i vilket föreskrivs ett först kort före valen i september 1992. slut på stridigheter, upplösande av väpna-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE de styrkor i syfte att bilda en ny nationell FN:s särskilda hjälpprogram för Angola, armé samt allmänna val inom en period av Special Relief Programme for Angola, I och
arton månader. II. Vidare har ett bidrag om 18 miljoner kronor lämnats till ett FN-program för de-
mobilisering av soldater. Tekniskt stöd till
Biståndsgivare valens genomförande lämnades genom
UNDP till ett belopp om 10 miljoner kro- Sverige har under lång tid varit en av de nor. Ett svenskt bidrag om 40 miljoner kro-
största bilaterala biståndsgivarna till Ango- nor har lämnats till ett Världsbanksprojekt la. FN har under senare år igångsatt två för väg- och broarbeten. samordnade hjälpaktioner inom vilkas ram flera FN-organ varit engagerade bl.a. med ansenliga svenska bidrag. Angola
Bistånd genom SIDA
vann inträde i Bretton Wood-institutionerna 1989. Världsbanken och Internationella Utvecklingssamarbetet med Angola ge-
Valutafonden har sedan dess givit tekniskt nom SIDA regleras av ett ettårigt samarbistånd för att stärka landets marknadse- betsavtal för budgetåret 1992 /93 som om-
konomiska kompetens. fattar 210 miljoner kronor. Det långsiktiga
biståndet är koncentrerat till fiskesektorn,
hälsosektorn och telesektorn. Bistånd har
Sveriges bistånd även lämnats för underhåll av gasturbiner
och för renovering av lastbilar. Inom dessa Målet för det svenska utvecklingssamarbe- områden har samverkan skett mellan bitet med Angola är att stöda nationell kon- stånd och till Sverige knutna företag. Bi-
solidering samt social och ekonomisk ut- ståndet är inriktat på att stödja en social
veckling. Samarbetet bedrivs genom SIDA. och ekonomisk utveckling. Övriga biståndsorgan som BITS, SAREC Stödet till hälsosektorn har omfattat ett och SWEDECORP har inget samarbete tiotal delprogram med inriktning på primed Angola. Av svenska enskilda organi- märhälsovård om totalt 40 miljoner kronor sationer är Afrikagruppernas Rekryte- för avtalsperioden. Programmet har inneringsorganisation (ARO) verksam i Ango- fattat vaccination, hälsoupplysning, basläla. Det sammanlagda utbetalade biståndet kemedel och åtgärder mot endemiska till Angola budgetåret 1991 /92 uppgick till sjukdomar. 231 miljoner kronor, varav SIDA svarade Samarbetet inom fiskesektorn har gällt för den allra största delen. yrkesutbildning vid en fiskeskola, fiskeri-
Under det senaste året har 200 miljoner undersökningar och hantverksfiske om kronor avsatts för katastrof- och återupp- totalt 39,9 miljoner kronor för budgetåret byggnadsinsatser. Dessa medel har läm- 1991/92. nats som ett led i processen mot fred och Ett samarbete inleddes under budgetårnationell försoning. Bidragen har huvud- et 1991 /92 med Angolas telesektor i syfte
sakligen kanaliserats genom FN. Av med- att stärka institutions- och kompetensupplen har 115 miljoner kronor lämnats genom byggnad. Telesektorn står inför en om-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE strukturering i vilken verksamheten delas uppi en centralt reglerande respektive en operativ affärsdrivande enhet. Gällande avtal uppgår till 63 miljoner kronor över en treårsperiod.
Transporter
Inom transportsektorn har en insats om 10 miljoner kronor överenskommits för leverans av reservdelar till lastbilar och bussar. Insatsen är riktad till märkena Volvo och Scania.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93 Anslag 200,0 210,0 Ingående reservation 49,7 60,9
Summa =:249,7 270,9
| Fördelning | Utbetalt Planerat 1991/92 1992/93 |
| Telekommunikation | 13,8 SIE |
| Fiske | 39,9 40,3 |
| Hälsa | 351 42,7 |
FN:s katastrofprogram (SRPA) 45,0 35,0 Valtekniskt stöd 10,0 =
| Demobilisering | 18,0 | = |
| Importstöd | SA | = |
| PK-fond | 6,3 10,0 | |
| Gasturbiner | 1,8 | 25 |
Energirehabilitering 10,9 307 Reservdelar (lastbilar) - 10,0 Vägrehabilitering = 30,0
Summa 189,9 232,0
Dotswana
NAMIBIA eGhanzi rr J Serowee
Kalshariöknen BOTSWANA
Molepololeg GABORON SR Kanyee NM gj N Lobatse I | i SA ma i I j 1 Tshabong /” REPUBLIKE
C Ä VER 0 EDO: 200: 7 800
aa mindre väg : : 5 i ke + järnväg km Karta: Stig Söderlind, € SIDA Befolkning ca 1,3 milj (1990) SE Befolknings- Bistånd 3 tillväxt/år 3,49 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 1150 Sverige 19,3
Bistånd från Sverige, utbetalningar Andel av arbetskraften i 1991/92, mkr jordbruk industri tjänster och service SIDA / inom landramen 76,6 utanför landramen 43,20 4,80 52,00 enskilda organisationer 1,0
| katastrofbistånd | - |
| betalningsbalansstöd | - |
| regionala insatser | 53 |
| demokrati/MR | 0,1 |
Andel läskunniga män 844
särskilda program 1,6
kvinnor 6596
miljö 1,1 Förväntad livslängd 59,8 år
BITS 3,9 Dödlighet, barn under 5 år 8,54 SWEDECORP 2;0
BNI/invånare 2040 USD — (1.990) SAREC 1,8
Bistånd, andel av BNI 5,52 (1990)
Summa 93,4 Militärutgifter, andel
av BNP 2,56 — (1989)
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och Mänskliga rättigheter, samhälle demokrati
Botswana betraktas ofta som ett mönster- Fria och allmänna val har genomförts vart land för utvecklingen i södra Afrika. Poli- femte år. Landets press är fri och domstotiskt har alltsedan självständigheten ett larna är oberoende. Yttrandefriheten är, i flerpartisystem upprätthållits. Utrikespoli- jämförelse med de flesta andra afrikanska tiskt har man, genom en skicklig balans- länder, betydande. Några politiska fångar
gång, lyckats upprätthålla viss självstän- anses inte förekomma och inte heller några dighet gentemot Sydafrika, trots det stora religiösa eller etniska spänningar.
ekonomiska beroendet och ett flertal militära ingripanden därifrån.
Under det gångna året har en större Militärutgifter, externa korruptionsskandal uppdagats, i vilken konflikter
flera ministrar var inblandade. Ministrarna avskedades och kritik framfördes av oppo- Botswanas militärutgifter har stått för om-
sitionen och massmedierna. Byggandet av kring 2,5 Io av BNP (1989). Det är närheten
ett nytt militärflygfält är ett annat ämne till Sydafrika som ligger bakom landets som offentligt debatterats. Viss oro har behov av försvar. Sydafrika har tidigare förekommit på arbetsmarknaden. gjort flera militära raider in i landet. Sedan självständigheten har den ekonomiska tillväxten varit rekordartad. Nu
uppges per capita-inkomsten baserad på
Biståndsgivare
BNP uppgå till ca USD 3 000. Denna siffra nästan halveras om man istället utgår från Biståndsflödet till Botswana är stort i för- BNI där de utländska bolagens vinsthem- hållande till befolkningsantalet och hör till tagning frånräknats. Förutom en skicklig de högsta i världen. Bland de viktigaste
marknadsanpassad ekonomisk politik har bilaterala givarna återfinns USA, Norge
tillväxten varit baserad på diamantinkom- och Sverige. Inom FN-familjen märks ster. Det stora beroendet av diamanter har UNDP (miljö- och förvaltningsstöd) och gjort den botswanska ekonomin sårbar för särskilt WFP med stöd till de fattiga som prisförändringar. I syfte att diversifiera drabbats av torkan. ekonomin prioriteras i senaste utvecklingsplanen privat tillverkningsindustri.
Som en följd bl.a. av den regionala tor- Sveriges bistånd
kan och lågt världsmarknadspris på diamanter har tillväxttakten under 1992 avta- Det svenska biståndet har alltsedan det
git, exportinkomsterna reducerats och inleddes år 1966 främst syftat till att minsinflationen ökat. ka Botswanas beroende av Sydafrika. Det
Arbetslösheten och undersysselsätt- har också haft som mål ekonomisk och
ningen är trots den höga tillväxttakten ett social utjämning. Under de senaste åren
problem, liksom den skeva inkomstfördel- har, som en följd av landets tämligen goda ningen. De fattigaste 40 procenten av be- ekonomi, en omorientering av det traditio-
folkningen erhåller 11 procent av inkom- nella biståndet ägt rum, från kapitalinten-
sterna. Den nu uppkomna torkan har siva investeringar till insatser för kunförvärrat situationen ytterligare för Bot- skapsöverföring och institutionsbyggande. swanas allra fattigaste. Ett bredare samarbete har också inletts
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
genom BITS och SWEDECORP. SAREC Undervisning bedriver forskningssamarbetet bl.a. inom Stödet till undervisnings- och kultursektorn miljö och vattenområdet. Stöd utgår även har förbättrat tillgången till god basutbildtill enskilda organisationer, till särskilda ning och ett breddat kulturutbud för både insatser för kvinnor och som kulturstöd. I barn och vuxna. Institutionssamarbete, det regionala samarbetet pågår modernise- bl.a. genom Radio Botswana, utgör en väring av signal- och telesystemen för järnvä- sentlig del inom detta stöd. gen. Totalt uppgick biståndet under bud- Det svenska stödet till distriktsutveckling
getåret 1991 /92 till 93,4 miljoner kronor. syftar till att stärka den lokala förvaltningen på distriktsnivå för att möjliggöra en Bistånd genom SIDA ökad decentralisering. Under året gavs SIDA har inom sitt landprogram beslutat utbildning till personal i kommunförvalt-
koncentrera biståndet till färre sektorer och ningen och gjordes insatser för fysisk pladelinsatser inom de olika sektorstöden. nering, markregistrering och kartproduk-
Dessa förändringar har resulterat i rela- tion av större byar. tivt stora reservationer. Den botswanska
mottagarkapaciteten har sedan länge be- Personal- och konsultfond
traktats som god, förvaltningen fungerar Huvudinriktningen inom personal- och kon-
tämligen effektivt. Det stora inslaget av sultfonden har varit att främja olika miljöinbiståndsfinansierade experter inger dock satser. 1993/94 beräknas miljöinsatserna
vissa farhågor på lång sikt. Medelsfördel- inbakas i ett separat miljöprogram. Därutningen framgår av tabellen nedan. över finansierades över fonden visst perso-
nalbistånd och institutionellt samarbete,
bla. inom revisionsområdet.
Stödet till vattenförsörjningen på landsbyg-
den håller på att avslutas. Vattenfrågorna
Bistånd genom SIDA, mkr
kommer dock att finnas kvar bl.a. inom
Disponibelt 1991/92 1992/93
stödet till distrikts- utveckling och medel
Anslag ISO 95.0
för underhåll och förbättringar av vatten-
Ingående reservation 14,9 20
anläggningar på landsbygden kan anslås.
Summa 109,9 VS
Som en följd av torkan har särskilda
Fördelning Utbetalt Planerat insatser för att reducera effekterna därav
1991/92 1992/93 finansierats inom landramen.
Undervisning 19,5 16,0 Direktstödet till kvinnor har främst varit
| Distriktsutveckling | (öd 23,1 | inriktat på att stärka kvinnornas rättigheter |
| Vattenförsörjning | 31,6 20,0 | och att peka på hinder för deras medver- |
| Personal- och konsult- | kan i samhällsutvecklingen. | |
| fond | 16,7 25,0 | Särskilda kultursatsningar, utöver de |
| Järnväg | 33 8,6 |
inom undervisningsstödet, har tidigare Summa 89,2 Se
gjorts till fria grupper för olika kulturakti-
Utgående reservation 20,7 23,0 viteter.
Likadant har miljöinsatser, t.ex. stödet till utarbetandet av naturvårdsstrategin, finansierats tidigare från det särskilda miljöanslaget.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda Bredare samarbete
organisationer Med hänsyn till landets positiva ekonomis- Ett flertal svenska enskilda organisationer, ka situation har det traditionella landramssom Swedish Cooperative Centre, samarbetet kompletterats med bredare sam- LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska arbete genom BITS och SWEDECORP. För
Missionsrådet, bedriver projekt i Botswa- budgetåret 1992 /93 har 5 miljoner kronor
na. Sammanlagt utbetalades till dessa 1 tagits från landramen för detta ändamål. miljon kronor i projektbidrag under bud- BITS två insatser avser dels en kommunigetåret. kationsstudie inom järnvägen, dels rådgiv-
ning och utbildning för landets luftfarts- Regionalt samarbete myndighet som uppföljning av tidigare
Inom det regionala samarbetet har Botswa- stöd från BITS. Även andra uppslag för na tidigare kommit i åtnjutande av en in- tekniskt samarbete är under beredning. sats för modernisering av järnvägens sig- SWEDECORP har etablerat ett nära samarnal- och telesystem. För närvarande bete och stöd till Botswanas arbetsgivarförfinansieras uppbyggnad av en väg till ening och industriförbund, BOCCIM. Ett Zambia. antal idéer till samriskföretagssamarbete
prövas för närvarande.
SAREC:s samarbete på forskningsområ-
det omfattar bl.a. forskarutbildning inom
miljö- och markvårdsområdet.
Lesotho
Ö 9 SIDA
väg + järnväg
Söderlind, Stig 3 | Pitseng? Karta:
se eyateyaneng
andg Mokhotlong',
SYDAFRIKANSKA = & MASERU ;
.S Roma? 5 2 §
vå Matsieng 3
ad Morija 9? Fo
”N-Mafeten f Ao seteng i
MI 3 . r
= pr
|
. Quthing <>
NG VAN. FE s REPUBLIKEN el /
Befolkning ca 1,8 milj (1990) 3
m Bistånd
Befolknings-
tillväxt/år 2,90 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 76,9
Sverige 4,9
Bistånd från Sverige, utbetalningar
Andel av arbetskraften i 1991/92, mkr
jordbruk industri tjänster och
service SIDA
inom landramen 28,2 utanför landramen
23.376 33,12 43,6 enskilda organisationer 0,1
| katastrofbistånd | = |
| betalningsbalansstöd | - |
| regionala insatser | 182 |
| demokrati/MR | 0,4 |
Andel läskunniga män ingen uppgift
särskilda program 0,5
kvinnor ingen uppgift
miljö - Förväntad livslängd 57,3 år
BITS 0,6
Dödlighet,
barn under 5 år 12,990 SWEDECORP —
BNI/invånare 530 USD (1990) SAREC -
Bistånd, andel av BNI 24,56 (1990)
Summa 43,0 Militärutgifter, andel . av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Trots demokratiseringsprocessen kvar-
Ekonomi, politik och
står vissa brister beträffande mänskliga
samhälle rättigheter. Bl.a. riktas anklagelser mot att
tortyr förekommer i fängelserna. Säker- Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Lan- hetssituationen betecknas emellanåt som det är därför i stor utsträckning beroende orolig. av Sydafrika. Inkomster från tulluniohen med Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import kommer Militärutgifter, externa från Sydafrika. konflikter
Remittering av löner från migrantarbe-
tarna i Sydafrika är en annan viktig in- Militärutgifterna i Lesotho uppges ha
komstkälla, som motsvarar två tredjedelar minskat något under de senaste åren. En av importutgifterna. Allt fler migrantarbe- anledning till detta kan vara att antalet tare får inte förnyade kontrakt utan måste politiska fångar från Sydafrika minskat återvända till ett Lesotho där arbetslöshet och därmed det direkta hotet från Sydafrioch undersysselsättning utgör stora pro- ka. blem. Samtidigt bör det klargöras att även
Jordbruket, som skulle kunna utgöra ett militärt har Lesotho inte kunnat agera helt alternativ, är mycket underutvecklat och självständigt från landets granne. dess andel av BNP är sjunkande. Jorderosi- Förhoppningar finns om ytterligare
onen är ett tilltagande problem. Därtill minskningar när väl militärregeringen erkommer att torkan även drabbat Lesotho. sätts och läget i Sydafrika stabiliserats.
Det strukturanpassningsprogram som genomförs i samråd med IMF och Världsbanken har haft framgång. Den ekonomis-
Biståndsgivare
ka situationen har förbättrats, en liberalisering av ekonomin ägt rum och Inklämt inne i Sydafrika har det lilla Lesot-
budgetunderskottet reducerats. Men fort- ho lockat flera biståndsgivare och betydan-
satt hög inflation och arbetslöshet är allvar- de bistånd, inte minst räknat per individ. liga problem, som medför att de ekono- Bland de största bilaterala biståndsgivarna miska framtidsutsikterna förefaller dystra. finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbri-
tannien och Irland.
Jordbruksutveckling och undervisning
Mänskliga rättigheter, på lågstadiet är viktiga områden för det
demokrati multilaterala biståndet, främst genom
FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens
Sedan 1986 har landet styrts av en militär- kapacitet har varit behäftad med vissa bris-
regim. Kraven på demokrati har vuxit sig ter, vilket hämmat genomförandet av biallt starkare och militären utlovade allmän- ståndet. na val till i slutet av november. Tidpunkten för dessa val har dock kommit att förskju-
tas och därmed för när militärregeringen Sveriges bistånd
kommer att ersättas av en folkvald reger-
ing. Valkampanjen ledde till en intensifie- Det svenska biståndet till Lesotho inleddes
rad politisk debatt och politisk öppenhet i år 1967, året efter landets självständighet.
massmedia. Det syftar bl.a. till att stödja landet att be-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
vara sin självständighet. Biståndssamarbening i statistikproduktion. Insatser för eftet är utformat så att någon direkt repre- fektivare fysisk planering omfattar rådgivsentation på platsen inte är nödvändig. Av ning till plankontoret samt genomförandet det skälet kommer biståndskontoret i Ma- av olika planeringsuppdrag. Flertalet inseru att avvecklas fr.o.m. budgetåret satser sker med medverkan av svenska 1993/94. Samarbetet bedrivs av SIDA som institutioner som SCB, Boverket och RRV. ingått samarbetsavtal gällande t.o.m. 30 juni 1993. Därutöver lämnas stöd till
Markvård, markanvändning och
SADC:s markvårdssekretariat i Maseru skogsutbildning och insatser till förmån för demokratiut- Biståndet på markvårdsområdet avser att veckling och förbättringar av kvinnornas förbättra levnadsstandarden för landssituation. bygdsbefolkningen genom ökad jord-
bruksproduktion. Bl.a. har man lyckats få
Förvaltningsbistånd byborna engagerade i miljövårdsåtgärder
Utvecklingssamarbetet genom SIDA är
som bygger på gemensamma bybeslut, koncentrerat till förvaltningsutveckling, böndernas egen teknik och arbetsintensiva markvård och sysselsättningsskapande metoder. Produktionen av säd, grönsaker åtgärder. Förvaltningsbiståndet syftar till och frukt har ökat i projektområdet. att höja kompetensnivån i den centrala Systematisk trädplantering i det nästan statsförvaltningen och består av organisa- trädlösa Lesotho utgör en viktig del i stö-
tions- och ledningsutveckling samt finans- det att bekämpa jorderosion. Betydande förvaltning för att förbättra planering, styr- ansträngningar görs för att programmet
ning och kontroll av statliga resurser.
skall ha så bred folklig förankring som
Vidare ges stöd för rådgivning och utbild- möjligt.
Vy från huvudstaden Maseru i Lesotho. Landet är för övrigt nästan trädlöst. Trädplantering är en viktig åtgärd.
FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Arbetsintensiva metoder Inför valen i november gavs svenskt Programmet för sysselsättningsfrämjande stöd genom det särskilda anslaget för deåtgärder ger arbete till i medeltal 2 000 per- mokrati, mänskliga rättigheter och humasoner per år, framför allt vid vägbyggen på nitärt bistånd. Det svenska stödet möjliglandsbygden. Det har dock varit svårare gjorde bl.a. att valregistreringen inte drog att skapa sysselsättning inom andra sekto- ut alltför lång tid och gav dem som önskarer. Det vidare syftet är att ge migrantarbe- de delta i valet möjlighet därtill.
tare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt Bidrag har också givits för specialutgå-
eget land. Samarbete sker med ILO som va av en oberoende tidskrift.
också ansvarar för det svenska personalbi- Stöd har lämnats till olika organisatio-
ståndet. ner som arbetar för att förändra kvinnors
Sverige stöder sedan 1985 SADC:s lagliga och ekonomiska status. markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd- Lesothos nationella AIDS-program delpunkten inom programmet ligger på ut- finansieras av Sverige.
bildning. Insatsen bekostas över det sär-
skilda miljöanslaget.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag 350 300
Ingående reservation 3,4 2,4
Summa 38,4 37,4
Fördelning Utbetalt Planerat
1991/92 1992/93
Förvaltningsbistånd 13,6 14,8
Markvårdsinsatser 12,6 13,0
Arbetsbaserade
metoder 7,9 4,3
Personal- och konsult-
fond 1,3 2,0
Civil luftfart 0,3 -
Vägar och broar
återuppbyggnad 03 =
Summa 36,0 34,1
Utgående reservation 2,4 SS
Utanför landramen
Mocambique
Efter mer än 10 års terrorkrig, ligger Mogambiaue i spillror. Den 4 oktober 1992 undertecknades fredsfördrag mellan regeringen och motståndsrörelsen Renamo. Fria val planeras till oktober 1993. Albufeiva hora Bassä.essogammen Eee
AG 2
> SYD- N Inhambane AFRIKANSKA ') REPUBLIKEN i
Befolkning ca 15,7 milj (1990) Befolknings- Bistånd
tillväxt/år 2,69 (1980-90) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 60,3
Sverige OM
Bistånd från Sverige, utbetalningar Andel av arbetskraften i 1991/92, mkr jordbruk industri tjänster och service SIDA inom landramen 397,6 utanför landramen 84,52 7,40 8,12 enskilda organisationer 16,1
| katastrofbistånd | 55,1 |
| betalningsbalansstöd | 102,3 |
| Andel läskunniga män 4592 regionala insatser | 34,5 |
| kvinnor 2196 demokrati/MR | 3,1 |
| särskilda program | 0,7 |
Förväntad livslängd 47,5år (1990) kvinnor 49,2 år miljö -
Dödlighet, barn under 5 år 29,74 SWEDECORP 1,8 BNI/invånare 80 USD (1990) SAREC 13,0 Bistånd, andel av BNI 7726 (1990)
Summa 624,8 Militärutgifter, andel av BNP 10,420 (1989)
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
en årlig ökning om ca 5 Jo. Sedan 1990 har
Ekonomi, politik och
dock tillväxttakten avtagit och ligger nu
samhälle kring 0-1 90. Detta förklaras delvis av den
svåra torkan i landet, men även struktur- Efter mer än tio års terrorkrig underteck- anpassningsprogrammets funktion och nades den 4 oktober ett fredsfördrag mel- effekter kan ifrågasättas. lan Mocambiques regering och motståndsrörelsen Renamo. Fördraget som
Mänskliga rättigheter,
undertecknades den 4 oktober innebär att överenskommelse nåtts om demobilisering demokrati av båda parters förband under en period av sex månader samt att allmänna, fria val I och med undertecknandet av fredsförtill parlamentet och presidentposten skall draget i oktober 1992 inleddes en förbereske senast under oktober 1993. delseprocess inför de fria val som avses
Arbetet med att återuppbygga landet äga rum i oktober 1993. Den mocambikispolitiskt, ekonomiskt och socialt kommer ka konstitutionen från 1990 har lagt en god att vara den stora utmaningen under 1990- grund, men mycket arbete återstår för att talet. Landet ligger efter de många krigsår- göra landet till en fungerande demokrati. en i spillror. Den svåra torkan som drabbat Uppgifter om av statsmakten sanktionerahela södra Afrika har slagit extra hårt mot de politiska mord eller försvinnanden föredet sargade landet med dess stora flyk- kommer inte. Dock har under kriget åtskiltingskaror. liga civila mördats och försvunnit i
Behoven av katastrof- och återuppbygg- striderna mellan regeringen och Renamo. nadsbistånd är enorma och stora givarresurser kommer att krävas, inte minst då landet saknar egna resurser. En internatio- Militärutgifter nell givarkonferens hölls i Rom i december 1992 i syfte att samordna de omfattande Enligt officiella mocambikiska uppgifter insatser som krävs för demobilisering av var militärutgifternas andel 40 46 av stasoldater, repatriering av återvändande tens löpande utgifter 1990. Fredsfördraget flyktingar och förberedelser för valet. stipulerar en omfattande minskning av Sverige deltar aktivt bland annat i det av försvarets storlek vilket troligen kommer FN organiserade arbetet med att reintegre- att leda till en märkbar minskning av förra demobiliserade soldater. svarsutgifterna.
Mocambiques biståndsberoende är unikt. Enligt UNDP utgör biståndet hela Det totala biståndet till 77 Jo av landets bruttonationalinkomst, Mocambique vilket efter Sao Tomé och Principe är den Enligt UNDP:s statistik uppgick det totala näst högsta biståndsandelen av BNI i värl- biståndet till Mocambique 1990 till 1,1 milden. jarder US dollar. De största biståndsgivar-
Sedan 1987 genomför Mocambique ett na, var enligt DAC 1990 i nämnd ordning: ekonomiskt och socialt strukturomvand- Sverige, EG, Italien, Sovjet, Frankrike, Storlingsprogram i samverkan med Världs- britannien, USA och Norge. banken, IMF och med omfattande stöd av Övriga givare. Programmet har inneburit omfattande liberalisering av ekonomin. Under programmets första tre år vändes en tidigare kraftig minskning av BNP till
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
sering och stöd till landets enda universitet
Sveriges bistånd är andra samarbetsområden. Sverige har
sedan ett drygt år fungerat som koordine- Det svenska utvecklingssamarbetet med rande part inom givarsamfundet när det
Mocambique var från starten 1975 inriktat gäller undervisningssektorn.
på att skapa resurstillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Det förö- Förvaltning
dande terrorkriget samt den djupa ekono- Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse miska krisen och strukturanpassningspro- de senaste åren och syftar till att bygga
grammet har inneburit att samarbetet upp och förstärka landets statsförvaltning. successivt har anpassats till landets svåra Stödet omfattar direkt personalstöd och situation. Totalt har Sverige utbetalt 6,25 utvecklingsprogram till vissa centrala de-
miljarder kronor i gåvobistånd till Mocam- partement, högskoleutbildning till högre
bique under perioden 1975/76-1991 /92. statstjänstemän samt stöd, drivet av Göte-
borgs stad till förvaltningen av Mocambi-
Bistånd genom SIDA ques andra största stad - Beira. Det av SIDA ingångna biståndssamarbetet med Mocambique regleras av ett ettårigt Lantbruk
avtal för budgetåret 1992 /93. Landramen Det svenska stödet till lantbrukssektorn är
är 395 miljoner kronor. Samarbetet har främst inriktat på institutionellt samarbete
dessutom vidgats till att omfatta betydan- avseende stöd till jordbruksministeriets
de insatser utanför den traditionella land- planeringsenhet, och till lantmäteriverk-
ramen. Regionalt samarbete inom ramen samhet. Inom samarbetet ryms även stöd
för SADCC, betalningsbalansstöd, kata- till utsädesproduktion. Det svenska samarstrofbistånd och stöd genom enskilda or- betet inom sektorn har under året genom-
ganisationer, utgör viktiga delar av det gått en omfattande översyn, som skall lig-
totala biståndet. SAREC lämnar stöd till ga till grund för ett nytt långsiktigt forskningsverksamhet och SWEDECORP samarbete i delvis nya former. är aktivt inom industri- och näringslivsstöd. Totalt utbetalades under budgetåret Tele och energi
1991 /92 610 miljoner kronor till Mocambi- Stödet till telesektorn är koncentrerat till que. utbildning och administrativ utveckling Samarbetsprogrammet är koncentrerat som delvis är inriktade på upprustning
till tre huvudområden; fattigdomsbekämp- och utbyggnad av landets telenät. ning, institutionsuppbyggnad och ekono- Energistödet är inriktat på projekt som
miskt stöd till strukturanpassningspro- rör överföring och distribution av energi.
grammet. Samarbetet är huvudsakligen Okad tonvikt har lagts på administrativ inriktat på undervisning, förvaltning, lant- utveckling och utbildning. bruk, katastroflindring, energi, telekommunikationer samt importstöd. Övrigt
Personalfonden är ett sätt att ge Mocambi-
Undervisning que möjlighet att med svensk finansiering
Stödet till undervisningssektorn är huvud- självt rekrytera utländsk personal som för-
sakligen inriktat på produktion och distri- stärkning till statsförvaltningen. Denna
bution av läromedel och skolmaterial till biståndsform är viktig i Mocambique då
lågstadieundervisning samt stöd till un- stor på såväl kvalificerad personal, som på dervisningsministeriets administration och utländsk valuta till löner.
planering. Yrkesutbildning, vuxenalfabeti- Tillgång på utländsk valuta för viktig
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
import är en förutsättning för att struktur- Det regionala stödet genom anpassningsprogrammet skall kunna ge- SADCC nomföras. Importstödshanteringen i Mo- Det regionala samarbetet med SADCC är cambique har under det gångna året för Sveriges del i Mogambique huvudsakligenomgått stora förändringar. Fördelning- gen koncentrerat till den strategiska transen av utländsk valuta för import har hittills portsektorn. Under budgetåret 1991 /92 skett på administrativ väg där ärendena har 20 miljoner kronor utbetalats till regio-
skötts av en enhet inom handelsministe- nala projekt i Mocambique.
riet. Våren 1992 infördes, i samråd med Världsbanken och IMF, ett så kallat icke- Katastrofbistånd administrativt fördelningssystem, där va- Mocambiques mycket svåra försörjningslälutan skall fördelas enligt marknadsmässi- ge, orsakat av såväl kriget som torkan, gör ga principer och kanaliseras genom att behovet av omfattande katastrofbistånd affärsbanker. Det svenska importstödet har varit stort under de senaste åren. Unhar volymmässigt minskat de senaste åren. der budgetåret 1991 /92 har 45 miljoner
Under 1992/93 har 120 miljoner kronor kronor utbetalats från katastrofanslaget.
inom landramen avsatts för importstöd Till detta skall läggas ytterligare 45 miljogenom det icke-administrativa systemet. ner kronor som ur landramen kanaliserats
till katastroflindring.
Bistånd genom enskilda organisationer
Bistånd genom SIDA, mkr
De svenska enskilda organisationer som
Disponibelt 1991/92 1992/93
bedriver verksamhet i Mocambique är
Anslag 475,0 3950
bland andra Afrikagrupperna, Röda Kor-
Ingående reservation 29,3 108,0
set samt några missionsorganisationer.
Summa 504,3 5030
Under 1991 /92 utbetalades 15 miljoner Fördelning Utbetalt Planerat kronor till svenska enskilda organisatio-
1991/92 1992/93
ners insatser i Mocambique.
| Importstöd | 104,8 1750 | |
| Konsultfond | 2 10,0 | Bistånd genom SWEDECORP |
| Personalfond | 34,6 25,0 | Det svenska industribiståndet till Mocam- |
| Undervisning | 49,0 80,0 | bique hanteras sedan budgetåret 1991 /92 |
| Förvaltning | 2312 31,8 | av SWEDECORP. Några insatser är under |
| Lantbruk | 42,0 41,0 |
utfasning, andra har, eller är på väg att Marknadsföring jord-
omvandlas till joint-ventures. SWEDEbruksprod. 0 =
CORP arbetar nu aktivt med beredning av
| Industristöd | 20,9 | = | nya insatser. |
| Telestöd | 14,1 (00 | ||
| Energistöd | 34,9 30,0 | Bistånd genom SAREC | |
| Rehabilitering | IS 20,0 | Svenskt stöd till forskningsverksamheten | |
| Katastrofrelaterat | 44,7 89,0 | vid universitetet i Maputo inriktar sig | |
| Kultur | 10 |
främst till för landet viktiga områden så- Summa =: 396,2 ST98 som samhällsvetenskap och marinbiologi. Utgående reservation 108,1 0 Under 1991 /92 utbetalades 13 miljoner
kronor genom SAREC.
Ruacana
Falls eOndangua
Ohopoho??.
PD
BOTSWANA
ö kn en
Mariental SS CC
SN SS /
i fr EN Å
eKoes 1 3J Rent
i Fed
Keetmanshoop Be pd ä
eo
SYDAFRIKANSKA 2
REPUBLIKEN >
[El
5¶Befolkning ca 1,8 milj (1990) AR Befolknings- Bistånd tillväxt/år 325 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt ingen uppgift
Sverige ingen uppgift
Bistånd från Sverige, utbetalningar Andel av arbetskraften i
1991/92, mkr jordbruk industri tjänster och
service SIDA
inom landramen 106,4
utanför landramen 43,5M0 21,90 34,80 enskilda organisationer 1,0
katastrofbistånd ÖJ
betalningsbalansstöd -
regionala insatser == Andel läskunniga män ingen uppgift demokrati/MR 0,2
kvinnor ingenuppgift särskilda program 32 Förväntad livslängd 57,5 år — (1990) miljö =
Dödlighet, BITS 1.3
barn under 5 år 16,76 — (1990)
SWEDECORP 0,5 BNI/invånare 1.030 USD (1990)
SAREC -0,8 Bistånd, andel av BNI ingen uppgift Militärutgifter, andel Summa 114,1 av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
torkan har särskilt drabbat det fattiga
Ekonomi, politik och Ovamboland där huvuddelen av Namibi- - samhälle as befolkning bor.
Namibia blev, efter många års befrielse-
kamp, självständigt 21 mars 1990. Vid de Mänskliga rättigheter,
FN-övervakade valen fick SWAPO en ma- demokrati joritet av rösterna. I regeringsställning har SWAPO fört en försoningspolitik, som Den namibiska konstitutionen ger ett syftar till en konfrontationsfri gemensam mycket gott skydd för de mänskliga rättiguppbyggnad av den unga nationen. heterna. Dessa frågor ges också stor upp-
Lokala och regionala val genomfördes i märksamhet i den politiska debatten i månadsskiftet november/ december. Inri- massmedierna och nationalförsamlingen. kespolitiskt har inköp av ett franskt flyg- Regeringen har genomgående varit myck-
plan till statsledningen omnämnts i mass- et lyhörd för kritik och påtryckningar i
medierna och parlamentet. Beskyllningar dessa frågor och den faktiska efterlevna-
om korruption har förekommit, vilket för- den av konstitutionens skydd för mänsklianlett regeringen att tillsätta flera kommis- ga rättigheter är god. En reformering påsioner. går av de lagar som alltjämt strider mot
Förhållandet till Sydafrika kan betraktas konstitutionen. Konstitutionens efterlevsom pragmatiskt. Nyligen beslutades om nad har inte heller till fullo trängt igenom i en gemensam administration av enklaven hela samhället, bl a kvarlever betydande
Walvis Bay. delar av den traditionella rättskipningen
Namibias ekonomiska politik präglas på landsbygden. av försiktighet, balansering och marknads- Det utländska biståndssamarbetet har enanpassning. De första självständighetsår- dast nyligen inletts, varför det är för tidigt ens höga tillväxttakt har nu något avtagit, att göra någon bedömning. Bland de störs-
som en följd av den ekonomiska lågkon- ta givarna kan nämnas Tyskland, EG, de
junkturen i Sydafrika, minskad efterfrågan nordiska länderna och USA. Inom FNpå uran och diamanter samt torka. Den systemet bör UNICEF, ILO och WEFP (torksistnämnda faktorn har också medfört att insatser) nämnas liksom de särskilda FNbudgetutgifterna ökats och därmed bud- fonderna som inrättades före självständiggetunderskottet. Inflationen har stigit och heten. Världsbanken har ännu inte inlett beräknas nu till över 20 7. Än så länge har någon kreditgivning.
inte Namibia någon allvarligare skuldsituation, men en sådan kan uppstå 1995 då skuldmoratoriet gentemot Sydafrika upp- Sveriges bistånd
hör.
Samtidigt som man bedriver en ekono- Redan i början av 1970-talet inledde
misk politik som syftar till att skapa en bas Sverige biståndssamarbete med befrielse-
för långsiktig tillväxt växer missnöjet med rörelsen SWAPO. Huvudsakligen utgjorde
att reformtakten är alltför långsam. Nami- detta ett stöd till dagliga förnödenheter till
bia var vid självständigheten ett land med de cirka 30.000 flyktingar som levde i
mycket skev inkomstfördelning och någon SWAPO:s flyktingläger. Fram till Namibiradikal omfördelning som de fattiga öns- as självständighet beräknades totalt ca 750
kade se när befrielserörelsen SWAPO kom miljoner kronor ha utbetalts i humanitärt till makten, har inte ägt rum. Arbetslöshe- bistånd till SWAPO. ten beräknas allmänt uppgå till 30 76 och Ett mer långsiktigt biståndssamarbete
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med den självständiga staten Namibia in- banken, bl.a. finansiering av Erik Karlsson leddes i slutet av 1990. Samarbetet syftar som f.n. är tillförordnad centralbankschef. till att stödja Namibias strävanden att Stödet kommer också att användas för
främja ekonomisk och social utjämning, tryckning i Sverige av den nya namibiska
öka den ekonomiska tillväxten samt natio- valutan, Namibia Dollar. Vidare används nella oberoende, liksom medverka till att medel för uppbyggnad av Namibias statisstärka den demokratiska utvecklingen. tiska centralbyrå. Förutom SIDA genomför SAREC forsk-
ningssamarbete. BITS och SWEDECORP Personal- och konsultfond har inlett ett visst planeringsarbete för Denna fond är huvudsakligen avsedd för
samarbete. Därutöver bedriver ett stort insatser inom tre huvudområden: direktantal enskilda organisationer samarbete i anställning av utländsk personal, konsult- Namibia. Det sammanlagda biståndet un- insatser inom strategiska områden och der budgetåret 1991/92 uppgick till namibiskt deltagande i kurser och semina-
114,1 miljoner kronor. rier.
Bistånd genom SIDA Övrigt Biståndet genom SIDA regleras av ett två- Utöver dessa biståndsinsatser finansieras årigt samarbetsavtal t.o.m. 30 juni 1993. av SIDA utanför landramen följande insat- Utbetalningstakten har varit låg på grund ser: av inkörningsproblem. Medelsfördelning- Särskilda insatser för kvinnor, kultur-
en framgår av tabell på denna sida. stöd, miljöinsatser, demokrati-och MR- Samarbetet har huvudsakligen koncentre- stöd. rats till följande områden:
Transport- och
kommunikationssektorn
Den svenska satsningen avser upprustning Bistånd genom SIDA, mkr
av vägar, studier över vägnätet och arbets- Disponibelt 1991/92 1992/93
intensiva metoder. Dessa insatser har kon- Anslag 110,0 110,0 centrerats till det eftersatta Ovamboland, Ingående reservation 55,9 695 där nära hälften av Namibias befolkning Summa =<:165,9 169,5
bor. Stöd ges också på central nivå till mi-
Fördelning Utbetalt Planerat nisteriet och teleförvaltningen.
1991/92 1992/93
Transport/ Undervisningssektorn kommunikation 24,6 45,0 Strävan att medverka till att förbättra Undervisningssektorn 27,3 45,0
basutbildningen är grunden för den svens- Förvaltningsstöd 20,9 32,5 ka satsningen inom undervisningssektorn. Budgetstöd 30,0 = Detta sker genom stöd till utvecklingen Personal- och konsult-
fond 3,6 4,0
och reformeringen av utbildningssystemet samt till alfabetisering och vuxenutbild- Summa 106,4 126,5 ning. En annan komponent utgörs av lä- Utgående reservation 59,5 43,0
rarutbildning.
Förvaltningsstöd
Detta stöd har främst avsett uppbyggnad
och förstärkning av den namibiska central-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda
organisationer
Namibia är ett land som sedan länge varit av intresse för enskilda organisationers engagemang. Ett flertal svenska enskilda organisationer har projekt och aktiviteter i landet. Bl.a. kan nämnas att Afrikagrupperna har 18 utsända volontärer. Sammanlagt 1 miljon kronor betalades ut i projektbidrag under budgetåret.
Bredare samarbete Mot bakgrund av Namibias ekonomiska ställning läggs betydande vikt vid att försöka bredda samarbetet. I det syftet har
särskilda medel anslagits bl.a. för Namibia. Det arbete som BITS och SWEDECORP inlett medverkar till denna breddning. Förslag till stöd till Namibias handelskamma-
re, företagarutbildning samt uppslag på
”joint venture” företag har presenterats.
Inom forskningssamarbetets område finansierar SAREC två ekonomiska forskningsinstitutioner (NEPRU och NISER),
ökenforskning samt det nationella museet.
”H
Zambia
i
0 3100 200 300 bam TANZANIA å
i km =
I Å z
i Vader TA E
W - järnväg CD 3
=> pj [20]
å 5. z
0] h 0 s angweulu- pe. 2 IT
fr FOTA 4 sjön 7 5
I. ARE jo 4 / Xx
Ev w ZAIRE a £ Mansa C |
ANGOLA Mum Se AN Sa Mpika >
[4 Solwezie Na H
i I Chingolaew go: FP Muftulira ua S&S So & fa
itweI-JaNdola i So
SAR
i Luanshyd ÖN >.>j : S ji
i Zambezi + Serenje Clioates: oc
Kapiri hipata9 "4 LILONGWE
i j Mposhj, SN e
i fajt Kabwe ZAMB ÅA SITE Ny NS
i Mongu NA | Ci ; ec
i i Mazabik ZE tg F ag RS ks | ; ;
s ji SE SE
Va, Choma ” NN
NN. - på NE
Suny för” Kanibasjön XY cf NAMIBIA, oo ; ivingstonggé” HARARE ;
fee AN | MOGAMBIQUE
I NN i
i BOTSWANA Ny ZIMBABWE é
Befolkning 8,1 milj (1990) RR Befolknings- Bistånd : tillväxt/år 3,7H Offentligt nettobistånd/person, USD
totalt 57,9 (1990)
Sverige 4,4
Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänste-
sektorn
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
37,90 7,80 54,99 SIDA
inom landramen 248,4
utanför landramen Andel läskunniga män 81926 betalningsbalansstöd 66,2
kvinnor 6596 regionala samarbete 0,9 Förväntad livslängd demokratiinsatser SÅ
män 53,4 år enskilda organisationer 0,4
kvinnor 55,5 år särskilda program 3,0 Dödlighet, barn under 5 år 12,290 (1990) BITS 2,1 BNi/invånare 420 USD(1990) SWEDECORP 0,2 Bistånd, andel av BNI 1424
Summa 325,0 Militärutgifter, andel av BNP 3,20
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
mer såsom privatiseringar, rationalisering-
Ekonomi, politik och
ar inom statsförvaltningen och reformer på
samhälle skatte-Noch tullområdet. Ett särskilt åt-
gärdsprogram har utarbetats för att mildra Zambia genomgår sedan några år tillbaka reformernas negativa sociala effekter. en ekonomisk och social förändringspro- Under 1992 har Zambia liksom övriga
cess. Således återinfördes i slutet av år 1990 länder i regionen drabbats av svår torka
flerpartisystem efter arton år av enpartisty- vilket minskat jordbruksproduktionen och re under president Kenneth Kaunda, och i ökat importbehovet av majs med ca 300
oktober 1991 hölls fria president- och par- miljoner US dollar. Torkan kommer med-
lamentsval. Valet resulterade i en överväl- föra att BNP-tillväxten för år 1992 blir nedigande seger för oppositionspartiet MMD gativ. (Movement for Multiparty Democracy) De hittills vidtagna ekonomiska åtgäroch dess ledare Frederick Chiluba som den derna har oundvikligen drabbat utsatta 2 november tillträdde som president. grupper i städerna, bl.a. genom kraftigt
Zambia är ett av världens mest skuld- ökade livsmedelspriser. Den ekonomiska
tyngda u-länder, mätt i förhållande till krisen i sig har också medfört att arbetslös- BNP och folkmängd. En stor del av skul- het och undersysselsättning ökat. Inkomstden är till multilaterala institutioner. Ca fördelningen är skev. Samtidigt har den 85 Po av Zambias exportinkomster kom- förändrade politiken gynnat breda lager mer från koppar som haft fallande världs- på landsbygden. Fortsatta reformer och marknadspris under de senaste 15 åren. stabilisering av ekonomin är avgörande för Beroendet av kopparinkomster är huvud- att lösa Zambias ekonomiska kris. För att förklaringen till den ekonomiska krisen. klara detta är Zambia i behov av ett gene- BNP per capita har under 1980-talet sjunkit röst biståndsflöde och skuldlättnader. drastiskt. Till detta kommer att statsförvaltningen har svag administrativ kapaci-
tet. Mänskliga rättigheter,
De ekonomiska reformer som påbörjar demokrati
des år 1990 med stöd av Internationella
Valutafonden (IMP), Världsbanken och Generellt är läget vad gäller mänskliga
givarsamfundet, har under den nya zam- rättigheter relativt gott. Yttrandefriheten,
biska regeringen intensifierats. Ekonomin, som varit förhållandevis omfattande, har som tidigare präglades av statliga inter- förstärkts och debatten i press, radio och | ventioner och regleringar, liberaliseras suc- TV är nu väsentligt friare än tidigare. Samcessivt. Bland de åtgärder som snabbt vid- tidigt har regeringen haft svårt att helt togs av den nya regeringen märks släppa kontrollen över massmedierna. Visavskaffande av subventioner på majs och sa begränsningar har även förekommit i gödningsmedel, devalveringen av mötesfriheten. Kwachan med 30 90 i januari med påföljan-
de successiva devalveringar samt höjda
räntor. Priserna på praktiskt taget alla va- Militärutgifter och | ror har nu släppts fria. Det makroekono- konflikter | miska resultatet av reformerna har varit blandat; budgetunderskottet har visserli- Militärutgifterna uppgår till 3,2 76 av BNP. gen minskat, men inflationen är fortsatt Mot bakgrund av de positiva politiska för- | hög. Regeringen har aviserat fortsatta sta- ändringarna i regionen har den zambiska
biliseringsåtgärder och strukturella refor-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
regeringen aviserat en minskning av mili- vara fortsatt betydande så länge Zambia tärutgifterna. genomför ekonomiska reformer i enlighet
med programmet. Importstödet har under
de senaste åren fördelats fritt till det mark-
nadsbaserade valutafördelningssystemet,
Biståndsgivare
Open General Licensing System (OGL). Ca 14 7 av BNP härrör från bistånd, vilket Det svenska valutastödet har främst anmotsvarar 54 USD/invånare. Sverige sva- vänts för import av insatsvaror och maskirar för ca 10 20 av det samlade biståndet till ner till industrin och jordbruket, medicin, Zambia. Andra stora biståndsgivare är olja, fordon samt textilier. USA, Tapan, Italien, Västtyskland och EG.
Personal- och konsultfond
Stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden, vilka är centrala för
Effektivitet i biståndet
utformningen och genomförandet av Zam- Den svaga administrativa kapaciteten i bias ekonomiska politik. Av särskild betystatsförvaltningen påverkar genomföran- delse är stöd till centralbanken, makroeko-
det av de olika sektorstöden och försvårar nomisk rådgivning till finansministeriet
reformprocessen. Importstödet, som går samt en revisorstjänst vid finansministetill ett marknadsbaserat valutafördelnings- riet.
system, fungerar väl och utgör ett viktigt
stöd i övergången till marknadsekonomi. Jordbruk
Jordbruket är den sektor som prioriteras i
strukturanpassningsprogrammet. Inom
Sveriges bistånd jordbrukssektorstödet har de största insatser-
na varit stöd till integrerad landsbygdsut- Huvuddelen av det svenska biståndet till veckling, kooperation samt ett utsädes- Zambia kanaliseras genom SIDA. Andra och forskningsprogram. myndigheter är SWEDECORP och BITS. Insatser för småbönder och kvinnor på Merparten av biståndet är relaterat till landsbygden är en viktig komponent i strukturanpassningsprogrammet. Totalt jordbruksstödet. Det svenska stödet har utbetalades under budgetåret 1991 /92 bl.a. bidragit till framtagning och produk- 325 miljoner kronor. tion av det högavkastande majsutsäde som
nu dominerar marknaden.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle- Hälsovård ras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1992. Knappt hälften av stödet till hälsosektorn Landramen för budgetåret 1992 /93 är 275 går till ett basläkemedelsprogram med
miljoner kronor. Under budgetåret 1991 /92 syfte att öka tillgången på och effektivisera
utbetalade SIDA 323 miljoner kronor av användningen av basläkemedel inom pri-
medel inom och utanför landramen. Sek- märvården. Programmet har resulterat i
torstöden är koncentrerade till jordbruk, att läkemedelsförsörjningen för hälften av undervisning och hälsovård. landets hälsocentraler på landsbygden har
tryggats. Vidare ges bl.a. stöd till utbild- Importstöd ning inom primärhälsovården och till
Importstödet har ökats kraftigt under de Zambias aids-program. senaste åren för att stödja strukturanpass-
ningsprogrammet och kan förväntas att
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Undervisning Under 1992 har Sverige givit Zambia ett
Större delen av stödet till undervisningssek- särskilt betalningsbalansstöd om 130 miljo-
torn går till produktion av skolmöbler och ner kronor från anslagsposten Stöd till ekoläromedel för grundskolorna, lärarutbild- nomiska reformprogram och skuldlättning i praktiskt inriktade ämnen och han- nadsåtgärder inom ramen för Världsdikapputbildning. bankens särskilda program för Afrika
En särskild insats rörande rehabilite- (SPA). 80 miljoner kronor har använts för
ringen av vattenkraftverket Kafue Gorge import genom OGL-systemet och 50 miljo-
efter en brand i mars 1989 ledde till att ner kronor till att underlätta Zambias bekraftverket kunde tas i full drift i december talningar på gamla Världsbankslån. 1991. Insatsen finansierades med medel Utanför landramen berörs Zambia av
från landramen och från anslaget för regio- det svenska SADCC-samarbetet, främst
nalt samarbete i Södra Afrika. rehabiliteringen av kraftverket Kafue Gor-
ge och insatser längs Tazara-järnvägen.
Från demokratianslaget har insatser
genomförts för att stödja genomförandet
av parlamentsvalen i oktober 1991, samt
lokalvalen i november 1992.
Bistånd genom SIDA, mkr
Under anslagsposten Särskilda pro-
Disponibelt 1991/92 1992/93 gram har finansierats ett industrisamarbe-
Anslag 260,0 275,0 te mellan zambiska och svenska småföre-
Ingående reservation 12,0 2052 tagare. Programmet har syftat till att öka Summa =:272,0 2052 de zambiska företagens konkurrenskraft
genom utbildning, rådgivning och viss
Fördelning Utbetalt Planerat
utrustning.
1991/92 1992/93
| Importstöd | (153 40,0 | Bistånd genom SWEDECORP |
| Jordbruk | 69,4 87,0 | Fr.o.m. 1 juli övertog SWEDECORP ansva- |
| Undervisning | 17.3 41,0 | ret och finansieringen av ovan nämnda |
| Hälsovård | 21,3 43,0 |
småindustristöd. Personal- och konsultfond 33 150 Det av SWEDECORP administrerade Torkrelaterade insatser 49,3 27,0 bolaget Swedfund International AB deltar i Driftledningscentral - 20,0 ett joint venture företag för produktion och Övrigt 0,5 2,0 distribution av utsäde, Zamseed.
Summa Utgående reservation Bistånd genom BITS
Under budgetåret deltog 26 zambier i in-
ternationella kurser anordnade av BITS.
Zimbabwe
å LUSAKA i 3 Rå 5; Dp i = ge 1 5 3 ZAMBIA : |. NE be
ol p ariba RR
3 6] / Vy
: Chinhoyi C i SS
fen PMutoko — f
LL je, HARARE je Äl on
- SR ictoria Falls” Marondera i S RR NN wange Kadoma +=
2¶ZIMBAB od
z å j
EN Kwekwe be AX Mutare I
- Gweru Ö
3 L NA t TA Bulawayö AR Navinge ad
Veumyes s FASA V
j ruinerna rn? BOTSWANA i SN H
NN , Rutenga ” Md LEG. Ä väg SN 2
Jarnyag Va Beitbridge . dl
0 400 200300 ETERN oLipo
- : = ss YSYDAFRIKANSKA
km REPUBLIKEN 3
Befolkning ca 11 milj RR
Befolknings- Bistånd
tillväxt/år 3 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD Arbetslöshet ca 402 totalt 35,2 Sverige 3
Andel av arbetskraften i Bistånd från Sverige, utbetalningar jordbruk industri tjänster och 1991/92, mkr service SIDA inom landramen 248,4 64,70 5,69 29,72 utanför landramen katastrofstöd 13;0 enskilda organisationer 1,4 regionala insatser 0,75 Andel läskunniga män 7496 humanitärt bistånd 1,0 kvinnor 6096 särskilda program 6,1 Förväntad livslängd miljö 1,0 män 59,6 år övrigt 0,2 kvinnor 61,4 år BITS 10:2 Dödlighet, barn under 5 år 8,76 (1990) SWEDECORP (inkl utbet fr Swedfund) — 3,4 BNI/invånare 640 USD(1990) SAREC 65 Bistånd, andel av BNI 5,596 Summa 291,9 Militärutgifter, andel av BNP 7,99
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
kas genom bl.a. avveckling av subventio-
Ekonomi, politik och
ner till statliga företag och neddragning av
samhälle antalet statliga tjänstemän. Den utländska
valutan skall till allt större del fördelas ge- Zimbabwe har lyckats väl när det gäller att nom marknadsbaserade system, dels via förse en stor del av befolkningen med OGIL, Open General Import Licence, dels grundläggande utbildning och primär häl- via ERS, Export Retention Scheme. Det sovård men har lyckats sämre med inves- finns få små företag i landet. Ett planerat teringar, tillväxt och arbetstillfällen. Investeringscentrum har ännu inte god-
känts av parlamentet. Värsta krisen sedan 1980 Det främsta symptomet på problemen i Zimbabwe är mitt uppe i sin kanske värsta ekonomin är den höga inflationen. För ekonomiska kris sedan självständigheten 1992 beräknas den växa till 40 Z. Inflatio-
1980. Landets ekonomiska reformprogram nen är en följd av bl.a. dyrare import p.g.a. var på rätt väg när torkan började breda ut av torkan och den kraftiga nedskrivningen
sig över södra Afrika våren 1992. De stora av zimbabwe-dollarn, slopandet av pris-
städerna lider svårt av bristen på vatten. kontroll på flertalet varor samt höjda avgif-
Kolkraftverken går på sparlåga och elran- ter på offentliga tjänster. Inflationen bidrar sonering har införts. Zimbabwe, som nor- också till ett extremt högt ränteläge - rän-
malt är något av Afrikas ”kornbod”, måste tan på lån för nyinvesteringar är hela 40
nu själv importera majs, den vanligaste procent. Det gör det ännu svårare att skapa födan. Den känsliga balansen i naturen nya arbetstillfällen och spär på den redan
störs när de vilda djuren dör. Den reala höga arbetslösheten på 40 70. Genom statstillväxten i BNP har sjunkit från 13,4 7 budgeten för 1992 /93 står det klart att re-
1989 till 3,6 Jo 1991. Jordbrukssektorn vän- geringen, torkan till trots, har för avsikt att tas minska med 50 90 1991 /92 vilket leder fullfölja reformprogrammet, stödja en åter-
till en BNP som blir ca 10 90 lägre än året hämtning inom jordbrukssektorn och hålla
före. Budgetunderskottet motsvarar 19 Zz nere budgetunderskottet. av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår till knappt 24 7. Zimbabwe har skött sina ut- Svag politisk opposition landslån utan anmärkning. Den viktigaste Zimbabwe är enligt konstitutionen en fler-
exportprodukten är tobak. partistat. ZANU(PF) dominerar politiken
Ovanpå följderna av torkan kommer de efter sammanslagningen med ZAPU(PF) svåra sociala påfrestningar som det ekono- 1989. Av parlamentets 150 ledamöter remiska reformprogrammet har lett till. Näs- presenterar endast tre oppositionen. Detta ta val är först 1995, vilket ger regeringen beror på valsystemet som bygger på entid att genomföra en stor del av reformpro- mansvalkretsar. Kandidater från opposi-
grammet, innan valstrategiska hänsyn tar tionen och oberoende kandidater fick omöver. Zimbabwe genomför, med stöd av kring 20 20 av rösterna i parlamentsvalet
bl.a. Världsbanken, ett eget strukturan- 1990. Den enda politiska motvikten är passningsprogram sedan 1991. Omoriente- fackföreningsrörelsen som med radikal ringen mot marknadsekonomi har inletts retorik lockar till sig arbetslösa. Den heta
med bl.a. avreglering och handelsliberali- debatten om jordreformen tycks ha svalnat
sering. Produktionsapparaten är sliten. något, efter att regeringen har valt en mer Därför ligger tyngdpunkten på ökade in- pragmatisk hållning. Regeringen måste gå
vesteringar i produktiv verksamhet medan en svår balansgång för att tillfredsställa de
militärutgifter och offentlig förvaltning jordlösa och samtidigt säkra jordbruksex-
skärs ned. Budgetunderskottet skall mins- porten och utlandets stöd.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Relationerna med Sydafrika börjar så
Mänskliga rättigheter,
sakteliga att normaliseras. Det bör få positiva effekter för Zimbabwes handel med demokrati omvärlden, som nu fördyras av problem med transporter till utskeppningshamnar- Zimbabwe har skrivit under FN:s tre kon-
na. ventioner om mänskliga rättigheter. Rätt-
säkerheten är tillfredsställande även om enskilda fall av övergrepp förekommer. Militärutgifter och Frispråkiga oppositionstidningar finns konflikter medan etermedia är mer lojala med regimen. Trots att debattklimatet har blivit
Zimbabwes militärutgifter har stått för friare är mekanismerna för repression in-
7,9 Jo av BNP (1999). Nivån hänger sam- takta. Dödsstraff utdöms för mord och
man med inbördeskriget i Mocambique. landsförräderi men har inte verkställts sen Omkring 5 000 zimbabwiska soldater är 1987. Många zimbabwier, bl.a. lantarbetarstationerade i den s.k. Beirakorridoren för na på storjordbruken, saknar kommunal
att hålla transportleden öppen. Trupperna rösträtt. Kvinnan är i lag jämställd med
kommer att dras hem efter eld upphör i mannen men utsätts ofta i praktiken för Mocambique och därigenom väntas mili- diskriminering. Organisationer för mänsktärutgifterna sjunka. liga rättigheter tillåts verka fritt. Amnesty
International är åter verksamt i landet.
Också Zimbabwe har drabbats
av svår torka. Många landsbygds-
bor måste vandra miltals för att
komma till en brunn.
FOTO: BROR KARLSSON/BAZAAR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Hälsostödet har bl.a. bidragit till att mer än
Effektivitet i biståndet
80 Z av alla barn under 5 år under 1991 har vaccinerats mot de sex vanligaste barnsjuk-
Zimbabwe har en väl fungerande statsap- domarna, mot endast 25 I 1982. I stödet till parat med förhållandevis välutbildade hälsosektorn ingår också förvaltningsuttjänstemän. Kapaciteten att ta emot bistån- bildning och byggande av en vårdskola. det är god, bl.a. med tanke på att det en- Delinsatser görs för vatten och sanitet i Madast utgör en begränsad, men inte desto nicaland, mödravård, nutrition, personalut-
mindre viktig, del av statsbudgeten. bildning och handikapprehabilitering. Det nationella programmet för aidsbekämpning får också stöd.
Biståndsgivare
Undervisning
De största bilaterala biståndsgivarna till Målsättningen är att bidra till ökad jämlik-
Zimbabwe är Tyskland, Kanada och het, förbättrad kvalitet i undervisningen
Sverige. EG är den största multilaterala samt spridning av grundläggande utbildgivaren. Sveriges andel av biståndet är ca ning till alla. Stödet har bla. resulterat i att 10 2. I internationell jämförelse är det tota- man har kunnat bygga 1 400 klassrum, la biståndet till Zimbabwe litet. Det står för 1 500 lärarbostäder och ca 70 tjänstebostäendast ca 7 0 av landets BNI. der för skolinspektörer på landsbygden till
en sammanlagd kostnad av 134 miljoner
kronor. Insatserna har lett till att fler kvalifi-
Sveriges bistånd cerade lärare har sökt sig till landsbygden.
SIDA bidrar också till att bl.a. stärka plane- Biståndet genom SIDA dominerar, men ringskapaciteten i utbildningsministeriet, även BITS, SAREC och SWEDECORP utveckling av läroplaner, och läromedel för
samarbetar med Zimbabwe. SAREC har handikappade. ett regionkontor i Harare. Totalt utbetalades under 1991/92 289,5 miljoner kronor. Förvaltningsbistånd
Syftet med programmet är att höja kompe- Biståndet genom SIDA tensen och öka effektiviteten i landets för- SIDA:s bistånd har sedan självständighe- valtning. Stödet gäller organisationsutveckten en social profil och riktas till landsbyg- ling, förvaltningsutbildning och statistikden. Landsbygdsprogrammet har utfor- samarbete. Det svenska stödet har exempelmats med det biståndspolitiska målet om vis bidragit till att statistikmyndigheten i demokratisk samhällsutveckling som kär- landet nu har så hög kompetens att den na. Syftet är att nå det mest eftersatta grup- medverkar i uppbyggnaden av Namibias
perna genom insatser inom hälsovård, un- nystartade statistikenhet. Svenska institudervisning och transporter. Så gott som tioner har deltagit i genomförandet av olika alla program är anpassade till Zimbabwes delprogram: SIPU, SCB, RRV och Kom-
strukturanpassningsprogram. De senaste munförbundet.
överläggningarna ägde rum i juni 1992 då
bla. ett avtal om biståndsamarbete för Personal- och konsultfond
1992/93 - 1993/94 undertecknades. Fonden är numera av liten omfattning. Den används mest för lönetillägg till av Zim-
Hälsovård babwe rekryterad utländsk personal till Stora framsteg har gjorts inom primärhäl- strategiska tjänster där det inte går att hitta
sovården med stöd från bl.a. Sverige. inhemsk kompetens. Vid slutet av budget-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
året var två personer anställda på detta valutafördelning, det s.k. OGIL, Open Gesätt. Fonden finansierar även utbildning av neral Import License. De företag som har
statstjänstemän inom finansdepartementet fått del av importstödet har kunnat expan-
och Reserve Bank, vilken utgör ett led i dera. Den stora reservationen på import-
stödet till det ekonomiska reformprogram- stödet förklaras främst av torkan som har
met. Stöd i form av bl.a. konsultinsatser till försenat genomförandet av strukturan-
den centrala finansförvaltningen ingår ock- passningsprogrammet.
så.
Bistånd genom enskilda
Transporter organisationer Transportinsatser gick tidigare via PK- I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska fonden men är sedan 1987 en egen samar- enskilda organisationer, bl.a. Lutherhjäl-
betssektor för att betona det långsiktiga pen. Sammanlagt 2,4 miljoner kronor beta-
åtagandet. Stödet omfattar vägbyggen, lades ut i projektbidrag under budgetåret. tekniskt bistånd till vägunderhåll, utbildning och bilbesiktning samt kontroll av Övrigt bistånd vägbyggen. Utanför landramen utgår stöd om sam-
manlagt 7,1 miljoner kronor till tryckning Importstöd och spridning av barnböcker, bidrag till Det obundna importstödet om 65 miljoner teatergrupper, miljövårdskurser, rättskronor ges i syfte att bidra till ekonomisk hjälp, regionalt samarbete mellan universitillväxt i anslutning till landets ekonomiska tet i södra Afrika samt massmedierna. reformprogram. Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta. Katastrofbistånd Den största delen av det svenska stödet Sammanlagt ca 57 miljoner kronor har för-
ges till det marknadsbaserade systemet för delats om inom landramen för att täcka
bl.a. import av majs och borrutrustning till
brunnar. Zimbabwe har dessutom fått ett
| Bistånd genom SIDA, mkr | extra katastrofstöd om 13 miljoner kronor. | |
| Disponibelt | 1991/92 1992/93 | Efter budgetårets utgång beslutade reger- |
| Anslag | 220,0 220,0 |
ingen att ge 300 miljoner i katastrofbistånd Ingående reservation KE SEO
till det torkdrabbade södra Afrika. Större
Summa 2991 211,0 delen går till WFP, World Food Program, Fördelning Utbetalt Planerat och enskilda organisationer. Av de 300
1991/92 1992/93 miljonerna kom ca 49 miljoner kronor
| Undervisning | 41,3 55,0 | Zimbabwe till del. Landet fick dessutom |
| Hälsovård | 32 25,0 | ytterligare bilateralt katastrofstöd om 15 |
| Transporter | 48,2 40,0 | miljoner kronor. |
| Importstöd | 33,2 65,0 | |
| Förvaltningsstöd | 33,5 30,0 | Betalningsbalansstöd |
| Personal- och konsult- | Regeringen fattade beslut om ett betal- | |
| fond | 3,1 5,0 |
ningsbalansstöd på 40 miljoner kronor Katastrofstöd inom
under året i syfte att stimulera ekonomisk landram JO
tillväxt i samband med genomförandet av
Summa 248,4 220,0
strukturanpassningsprogrammet. Stödet Utgående reservation SO
ges som obundet importstöd.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete bete. SWEDECORP stöder ILOSs, Interna- Zimbabwe får indirekt och direkt del av tional Labour Organization, regionkontor i svenska bidrag till SADCC dels på trans- Harare och dess regionala kurser för föreport- och teleområdet dels genom upprust- tagsledare. F.n. finns fyra joint ventures i ningen av den viktiga transportleden ge- Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe.
nom Beirakorridoren. SWEDECORP betalade ut ca 3,4 miljoner
kronor inklusive utbetalningar för utbild- Bistånd genom BITS ning och ledarskap via Swedfund.
Zimbabwe har hittills fått 445 miljoner kro-
nor i u-krediter varav 166 i gåvoelement. Bistånd genom SAREC Krediterna har bla. gått till ett oljelagrings- SAREC har sedan fem år ett kontor i Haraprojekt och ett driftledningssystem. Under re för att kunna följa insatser i regionen.
budgetåret beviljades en u-kredit på Det gäller i första hand projekt som får
22,7 miljoner kronor, varav 7,8 i gåvoele- stöd av SAREC, men även aktiviteter som ment, till utökning av en driftcentral. BITS stöds av andra givare. SAREC stöder fram-
fick tillsammans med SWEDECORP 10 förallt University of Zimbabwes forskning
miljoner extra för budgetåret 1992/93 för inom ekologi, sexuellt överförda sjukdoatt kunna bygga upp ett bredare samarbete mar, bioteknologi, gruvindustri, biologi med Zimbabwe. Under budgetåret deltog och arkeologi. Myndigheten stöder ett reett trettiotal personer i kurser finansierade gionalt nätverk av bl.a. zimbabwiska ener-
av BITS till en sammanlagd kostnad om giforskare och beslutsfattare, African Ener-
2,4 miljoner kronor. Hittills har ca 140 per- gy Policy Research Network. soner deltagit i kurser i bl.a. mödrahälso- Under 1991 /92 betalade SAREC ut vård och ledarskap i gruvindustrin. 6,5 miljoner kronor till Zimbabwe.
Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP har under året kontaktat det
zimbabwiska näringslivets organisationer i syfte att hitta lämpliga områden för samar-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt ekonomiskt
samarbete i södra Afrika
Under anslagsposten har under budget- följder ett väl fungerande samarbete kan få
året 1991 /92 utbetalats 216 miljoner kro- för regionen som helhet. nor. De nordiska länderna svarar för en tredje-
Southern African Development Coor- del av det bilaterala biståndet till SADCCdination Conference (SADCC) bildades området. Sverige är den största givaren. Anår 1980 för att minska beroendet av Syd- dra stora givare är EG, Canada, USA, afrika och främja ekonomisk tillväxt och Tyskland och Nederländerna. Ett visst sam-
samarbete i regionen. Organisationen arbete har kommit igång med FN och
omfattar Angola, Botswana, Lesotho, Världsbanken. Malawi, Mocambique, Namibia, Swazi- Det bredare samarbetet mellan Norden land, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. och SADCC fastlades i den s.k. Harare- Vid ett statschefsmöte i Windhoek i au- deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya gusti 1992 beslöts att omvandla SADCC samarbetsområden som komplement till det
till en gemensam marknad benämnd reguljära biståndet, särskilt inom handel,
Southern African Development Commu- investeringar och kultur. Avtalet för detta, nity (SADC). Syftet var att inför ett kom- det s.k. Norden-SADCC-initiativet, förlängmande eventuellt införlivande av Sydaf- des 1991 med ytterligare fem år. Efter ett omrika verka för en högre grad av ekono- fattande inventerings- och studiearbete har misk integration. Samtidigt förblir för- flera insatser tagit form. Avtal har tecknats hållandet oklart till övriga regionala för motköpsaffärer mellan Norden och
samarbetsformer som handelsorganisa- SADCC och inom SADCC-regionen. Okade
tionen PTA (Preferential Trade Area) ansträngningar görs för att främja export och sydafrikanska tullunionen SACU. från SADCC-länderna genom SWEDE- Den stora utmaningen det regionala CORP. NORSAD-fonden syftar till att stödja samarbetet står inför den närmaste fram- joint ventures mellan företag i Norden och tiden, är på vilket sätt och i hur hög grad SADCC-regionen. Tidskriften Southern Afri- Sydafrika sedan apartheid avskaffats can Economist har fått ett positivt mottagankommer att involveras i samarbetet. Det de. Under 1991 har ett SADCC-sekretariat vägval den i regionala termer ekonomis- för kulturellt samarbete inrättats i Maputo.
ka stormakten Sydafrika kommer att Sverige fungerade som nordisk samord-
välja, blir avgörande för utvecklingen i nare för det nordiska initiativet under en regionen. Samtidigt som förhoppningar- tvåårsperiod fram till januari /februari år na om att Sydafrikas inlemmande skall 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I
få snabba tillväxteffekter avtar tilltar far- februari 1992 tog Finland över ansvaret för
hågorna om att det skulle kunna leda till perioden 1992-94. betydande regional obalans. Samstäm- Tonvikten i det hittillsvarande samarbetet
migheten är dock stor om de positiva har lagts på - huvudsakligen biståndsfinan-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
sierade - investeringar vad gäller fysisk går stora upprustningsarbeten, liksom i infrastruktur, dvs. satsningar för att stärka Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar transporter och kommunikationer mellan reparation av hamnanläggningar, banvalländerna. Sverige har tillsammans med de lar, spår och väg. Planer finns för rehabiliövriga nordiska länderna engagerat sig tering av Lobito-korridoren när säkerhetssärskilt starkt i denna sektor. Därutöver situationen tillåter.
ges bistånd inom främst energisektorn. På energiområdet har studier gjorts om
Sverige har sedan 1981 /82 fram till ka- kraftöverföring från Mocambique till Malenderårsskiftet 1991 /92 gjort åtaganden lawi. Betydande och uppmärksammade om sammanlagt 1,9 miljarder kronor, va- svenska insatser har gjorts för återupprav 1,3 miljarder kronor utbetalats. Hu- byggnaden av det brandskadade zamibisvuddelen, närmare två tredjedelar, av det ka kraftverket Kafue Gorge, liksom utbildsvenska biståndet har använts för upprust- ningsinsatser dit.
ning av transportsystemen genom Mocam- Svenskt bistånd har också gått till insatbique, Zambia och Tanzania, dvs. Beira- ser inom naturresursområdet, bl.a. till
och Dar es Salaam-korridorerna. Svenska uppbyggnad av en regional genbank. bidrag har också gått till uppbyggnad av Nya former för nordisk samverkan har regionens telenät. prövats inom ramen för SADCC-biståndet.
För att stärka SADCC:s förmåga att be- Betydande resursbesparingar och bättre reda och genomföra projekt har stöd givits utbud har därmed skapats.
i form av finansiering av personal och an-
nat tekniskt bistånd till transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, Regionalt samarbete i tillindustri- och handelssekretariatet i Dar övriga Afrika es Salaam och till miljö- och markvårdssekretariatet i Maseru. En konsultfond har Inom anslagsposten finansieras även regio-
knutits till SADCC-sekretariatet i Gaboro- nalt samarbete i övriga Afrika. Under budne. Sverige och Finland har gett stöd till getåret 1991 /92 utbetalades 11 miljoner
gruvsekretariatet i Lusaka. kronor.
Inom telekommunikationsområdet del- Sverige har sedan länge gett stöd till tar Sverige tillsammans med Norge i finan- den östafrikanska utvecklingsbanken,
sieringen av tre mikrovågslänkar mellan EADB. Just nu genomförs en studie som
Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan skall ta ställning till eventuellt fortsatt
Malawi, Mocambique och Zimbabwe samt svenskt stöd till banken. mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare Svenska bidrag har också utgått till den
stöd ges för installation av en internationell regionala samarbetsorganisationen på Af-
televäxel i Mocambique. Teletrafiken i re- rikas horn, IGADD:. Situationen på Afrikas gionen har inneburit ett stort steg mot obe- horn är allvarlig och föränderlig, fortsatt roende från Sydafrika. svenskt stöd är därför avhängigt av ut- På järnvägsområdet levereras tele- och vecklingen där.
signalutrustning till järnvägen i Botswana. Bidrag till vissa kontinentala initiativ För TAZARA-järnvägen har järnvägsvag- som Global Coalition for Africa finansieras
nar levererats från företag i Zimbabwe. I över denna anslagspost.
Beira-korridoren och i hamnen i Beira på-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Östra Afrika
De tre programländerna Kenya, Tanzania taliseras. Tanzanias ekonomiska utveckoch Uganda tillhör regionen östra Afrika. ling hindras av en tung byråkrati och re-
Tanzania ingår även i det regionala samar- formsträvandena går långsamt. Effektivite-
betet SADC. Utvecklingen i regionen mot ten i biståndet kan ifrågasättas. Även ökad demokrati fortsätter. I Kenya hölls i biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras början av december allmänna val och i genom multilaterala organ visar brister ur Tanzania har beslut tagits som innebär ett effektivitetssynpunkt och bör ses över. I slut på enpartistaten. I Uganda strävar lan- småstaterna Rwanda och Burundi fortsätdet efter politisk stabilitet. Ekonomin i län- ter stammotsättningarna med flyktingskaderna visar än så länge ingen ljusning. ror som följd. Det sammanlagda gåvobi-
Ökande flyktingströmmar och torka i Ke- ståndet genom SIDA, BITS, SAREC och
nya innebär extra påfrestningar på en stag- SWEDECORP till regionen under budgetnerad ekonomi men det öppnare politiska året 1991 /92 uppgick till 1 052 miljoner
klimat som inträtt under 1992 kan för- kronor.
hoppningsvis innebära att ekonomin revi-
Biståndet till östra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Kenya | 1397 | 2,0 | 3,0 | OS | 145,6 |
| Tanzania | 745,2 | 4,4 | 16,3 | IDC | 769,4 |
| Uganda | 115,6 | 3,6 | 0,04 | 119,5 |
Övriga länder
Burundi 1,8 = == => 1,8
Summa 1 004,1 10,6 (98 3,18 1 038,2
ETIOPIEN I december 1991 avskaffades enpartiväsendet i Kenya.
ff Allmänna val har utlysts
SÅ till december 1992.
fe” Valens genomförande
ses som ett test på den
/OMarsabit inledda demokrati-
processen. Det svenska
Wajiro biståndet, främst genom
$Kapenguria SIDA, kommer under
Maralal? följande år att påverkas
KENYA
SOMALIA av landets demokratiska
f-Bungoma i Isiolog utveckling.
s/Kakameg? yuki
väg
+ järnväg e|
Befolkning ca 24 milj (1990) sta
Befolknings- Bistånd tillväxt/år 3,60 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 44,9
Sverige 1,3
Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och
service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
SIDA
81,00 6,890 12,10 inom landramen 123,3
utanför landramen
enskilda organisationer 2,0
katastrofbistånd 1,1 Andel läskunniga män 804 demokrati/MR 0,8
kvinnor 5996 särskilda program 6,7 Förväntad livslängd 59,7 år miljö 5,1 Dödlighet, BITS, u-krediter (gåva) 2,8 barn under 5 år 10,86 (1990)
SWEDECORP 0,1 BNI/invånare 370 USD (1990)
SAREC 3,5 Bistånd, andel av BNI 11,32 Militärutgifter, andel Summa 145,5 av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med reformprogrammet och för att vända
Ekonomi, politik och
ett växande budgetunderskott.
samhälle Givarsamfundet har intagit en avvaktande hållning och hållit inne med nya
Kenya har i jämförelse med sina grannlän- utfästelser vilket försatt Kenyas regering i der uppvisat en anmärkningsvärd politisk en svår situation. Sinande biståndsinkoms-
stabilitet. Den nationella sammanhållning- ter har tillsammans med fallande priser på
en åberopades länge som ett viktigt skäl viktiga exportvaror lett till en försämrad för att ge KANU rollen av statsbärande betalningsbalans. Under dessa omständig-
och enda tillåtna parti i landet. Samtidigt heter har Kenyas regering försökt komma
växte bilden fram av ett ledarskikt indra- ur den svacka som den delvis själv försatt get i korruption och politiska skandaler. sig i genom en svag ekonomisk reformpo-
Manifestationer av politiskt missnöje litik. och givarsamfundets tydliga misstro över Kenya har en relativt väl fungerande
landets utvecklingspolitik ledde i decem- förvaltning. Ett växande antal ministerier
ber 1991 till att enpartiväsendet avskaffa- och ett ökande antal offentliganställda har
des och att det blev tillåtet att bilda fler skapat samordningsproblem och lett till att partier. Politiska fångar frigavs och yttran- statens budget mer och mer tagits i andefriheten ökade. Under år 1992 har den språk för finansiering av löner. För förvalt-
politiska bilden kännetecknats av partipo- ningens operativa verksamhet har man i
litisk tävlan och av förberedelser inför de stor utsträckning tvingats förlita sig på
allmänna val som utlysts till december biståndsgivares projektinsatser. Bristfälliga
1992. mekanismer för insyn och offentligt an-
Forum for the Restoration of Democra- svarstagande har lett till anklagelser om att
cy, FORD, har varit den kanske främsta offentliga investeringar kopplats till poliutmanaren till regeringsmakten men parti- tiska lojaliteter.
et har försvagats genom splittring. Oppositionen har även rymt ett tredje parti, De-
mocratic Party. Den politiska Mänskliga rättigheter, mobiliseringen har inte minst skett genom demokrati att vädja till stamlojaliteter. Våldsamma sammanstötningar ägde rum under år I slutet av 1991 avskaffades enpartisyste-
1992 och en parlamentarisk utredning gav met. Politiska partier och tidigare års un-
stöd åt misstankar om att dessa varit offici- dertryckande av oppositionen upphörde. ellt sanktionerade eller tolererade. Politiska fångar frigavs. Det förekom emel-
Kenya har länge tjänat som föredöme lertid fortsatta trakasserier mot oppositio-
för afrikansk marknadsekonomi och för att nella. En parlementarisk utredning fann att ha bedrivit en framgångsrik ekonomisk våldsutbrott i delar av landet varit officiellt
politik. Tonvikt har lagts vid att utveckla understödda. Våldsamheterna tvang tu-
landsbygden och betydande offentliga sentals människor på flykt. Inför de allmedel har avsatts för sociala insatser. Eko- männa valen, som utlysts till 29 december
nomin har under senare år försämrats och 1992, kommer anklagelser om att regeringden utstakade reformpolitiken har inte en lade hinder i vägen för sina politiska fullföljts. En bristande investeringsvilja har motståndares kampanjarbete. Valens ge-
undergrävt den framtida ekonomiska till- nomförande ses som ett viktigt test på den växten. Regeringen har under år 1992 vid- inledda demokratiprocessen.
tagit åtgärder för att åter komma igång
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
jö- och markvård, hälsovård och vattenför-
Biståndsgivare
sörjning. Därutöver lämnas stöd till olika
demokratibefrämjande insatser. Medels-
Världsbanken har lämnat lån på förmånli- fördelningen framgår av tabellen. ga villkor för genomförande av ekonomis-
ka reformer. Viktiga bilaterala givare är
Nederländerna, Storbritannien, Tyskland
och USA. Vid ett konsultativt gruppmöte Bistånd genom SIDA, mkr
under Världsbankens ordförandeskap i
Disponibelt 1991/92 1992/93
november 1991 uttryckte givarna stark
Anslag 135,0 115,0 misstro mot den förda ekonomiska politi-
Ingående reservation 26,4 38,1 ken och inslagen av korruption. Vidare
Summa 161,4 Se
uttrycktes kritik mot bristfällig respekt för
| mänskliga rättigheter. Fördelning | Utbetalt Planerat 1991/92 1992/93 |
| Vatten | 22,8 22,0 |
| Markvård | 30,0 28,5 |
Sveriges bistånd
Hälsa 40,5 40,2 Landsbygdsvägar 169 21,0
Det svenska biståndet till Kenya kanalise-
PK-fond 96 10,8 ras i huvudsak genom SIDA. Av övriga
Rural Development biståndsmyndigheter bedriver SAREC Fund KS 6,0 regionalt forskningssamarbete i vilket ke- Katastrofbistånd = 20,0 nyanska institutioner deltar. Totalt upp- Summa 123,3 148,5 gick biståndet under budgetåret 1991 /92 Utanför landram 20,6 20,0 till 143,1 miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA SIDA bedriver ett utvecklingssamarbete inom ramen för ett ettårigt avtal för bud- Miljö och markvård getåret 1992 /93 till ett belopp om 115 mil- Miljö och markvårdsprogrammet är uppjoner kronor. Det framtida samarbetets delat i flera kompletterande insatser till ett omfattning och inriktning har gjorts av- belopp om totalt 20 miljoner kronor för hängiga av landets framsteg mot demokra- budgetåret 1992 /93. Stöd lämnas till ett ti. nationellt markvårdsprogram, till forsk-
Vidare har framhållits i dialogen med ning om markvård och till en paraplyorga- Kenyas regering att tydliga inslag av mål nisation för närmare 200 lokala miljögrupoch angivande av förväntade resultat kom- per. Programmet har fått ett nationellt mer att göra sig gällande i biståndet. genomslag och även vunnit internationell
Förutsatt att det senaste årets överlag uppmärksamhet. positiva förändringar består har man från svensk sida aviserat beredskap att pröva Hälsovård en övergång från projektbistånd till sek- Bistånd lämnas till primärhälsovården till torsstöd. Sådant stöd utgör en mer integre- ett belopp om 45 miljoner kronor för budrad del av förvaltningen men förutsätter å getåret 1992/93 och består av sju delproandra sidan reformer inom berörd förvalt- gram. Bland dessa kan nämnas underhåll ning. av hälsobyggnader, färdigställande av vat-
Det svenska biståndet har en tydlig tentankar och latriner och inköp av p-pillandsbygdsprofil med program inom mil- ler.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Vattenförsörjning m.m. hjälp. Genom SIDA lämnades cirka
Andra områden för bistånd har gällt 20 miljoner kronor till dessa och andra
landsbygdens vattenförsörjning och reha- organisationer verksamhet i Kenya.
bilitering av landsvägar. Under år 1992 avtalades om demokratibefrämjande insat- Bistånd genom SAREC
ser med olika organisationer med fokus på SAREC:s regionala forskningsprogram har seminarier och utbildning kring valförfa- inom bl.a. samhällsvetenskap och energi
rande samt kring kvinnors roll i demokra- inbegripit institutioner i Kenya. BITS läm-
tiprocessen. nade under 80-talet u-krediter till energi-
sektorn till ett samlat utfäst värde om Bistånd genom enskilda 428 miljoner kronor. Några u-krediter har
organisationer inte lämnats under senare år.
Flera svenska enskilda organisationer är Det sammanlagda utbetalade biståndet verksamma i Kenya med utvecklingsinsat- till Kenya uppgick under budgetåret ser av vilka kan nämnas Swedish Coopera- 1991 /92 till 143 miljoner kronor. tive Centre och pingstmissionens u-lands-
Ä Ne 0 100 200 300 i = I maj 1992 beslutade Tanzanias I
pr UGANDA a 2 fa parlament att landet skall bli
AR as i 5) — flerpartistat. Det är oklart när de
(05 SAR Vick ; väg SI första fria parlamentsvalen skall
NN Bikoba NAIROBI = järnväg sy] hållas. Den svaga infrastrukturen BWANDA. 95 je é SS k medför att ekonomiska reformer
[ ST va i I ENYA går långsamt. Huvudmålet för det
SA S VW CE SR svenska biståndet har de senaste
'S BURUNDIS:A ilimanjarg åren varit att stödja struktur-
faBUJUMBURA = 5 SS gÅrysha olet anpassning som bidrar till
vå E då ö Moshi H o i å
; 4 hinyanga ekonomisk återhämtning och
Å tillväxt.
Singida?
jon TANZANIA
DADOMA;
Morggorg < Kibaha
Mteradammen era
[6 sq
nd (gr
4 Mbeya: Mufindi Kilwa Kivinje
i
RET SN, A
TO
ZAMBIA Y = | Musa
ES ce = Aa Öv . Songea Masasie = Mikindani få ft
6] ö , =E Mbamba Bay Tunduru gone RUSTA
S i Malawi TR ene, YA Karta: Stig Söderlind, SIDA i MOCAMBIQUE,
Befolkning 24,5 milj (1990) ARE
Befolknings- Bistånd
tillväxt/år 3,10 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 42
Sverige SS
Andel av arbetskraften i Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr jordbruk industri tjänste-
sektorn
K SIDA
inom landramen 583,1
utanför landramen
85,67 4,56 9,996
enskilda organisationer 2,6
katastrofbistånd -
regionalt samarbete 58,4 Andel läskunniga uppgift saknas demokratiinsatser 0,5 Förväntad livslängd betalningsbalansstöd 96,0
män 52,1 särskilda program 3,5
kvinnor 55,7 miljö 1,0 Dödlighet, . BITS 4,4 barn under 5 år 1796 (1990)
SWEDECORP 3,5 BNI/invånare 110 USD(1990)
SAREC 16,3 Bistånd, andel av BNI 48,20 Militärutgifter, andel Summa 769.3 av BNP 6,990 (1989)
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
nomsnitt 4,6 I per år jämfört med 0,8 7
Ekonomi, politik och
per år under 1981 - 1985. Reformbehoven
- samhälle är dock fortsatt stora och den svaga infra-
strukturen på alla områden och statsför- Tanzania var fram till 1992 en enpartistat. valtningens svaga kapacitet medför att En politisk reformprocess inleddes under reformerna går långsamt. För att resurser 1991. En särskild presidentkommission skall frigöras för den nödvändiga upprust-
tillsattes för att utreda frågan om flerparti- ningen och utbyggnaden av såväl fysisk
system. Vid en extra partikongress i febru- som social infrastruktur, krävs effektivise-
ari 1992 beslöt Chama cha Mapinduzi ring av statsförvaltningen och omstruktu- (CCM) att följa presidentkommissionens rering inklusive privatisering av de statliga
rekommendationer att avsäga sig sin ställ- företagen. ning som hittills enda tillåtna parti. I maj Det finns en stor och expanderande in- 1992 beslutade parlamentet i total enighet formell sektor i Tanzania omfattande bl.a. att göra de nödvändiga ändringarna i kon- småindustri, handel, transporter, byggstitutionen. Ett antal partier har redan re- verksamhet och valutaväxling. Genom de gistrerat sig. Det är ännu oklart när de för- avregleringar som skett har huvuddelen sta fria parlamentsvalen kommer att av verksamheten blivit tillåten. Den inforhållas. mella sektorn uppges uppgå till ca 30 % av
Jordbruk och boskapsskötsel sysselsät- BNP. ter ca 85 70 av Tanzanias befolkning och är
den dominerande sektorn i Tanzanias ekonomi. Industriutvecklingen har varit svag Mänskliga rättigheter och många företag arbetar idag långt un- och demokrati der sin kapacitet. Den ekonomiska krisen i landet har medfört försämringar i bl.a. till- Generellt är läget beträffande respekt för gång på hälsovård och utbildning. Tanza- mänskliga rättigheter relativt gott. Rappornia har dessutom en mycket stor utlands- ter om missförhållanden förekommer
skuld i förhållande till landets BNI och dock, i första hand från polishäkten. Poli-
export. Skuldtjänsten uppgår till ca 26 Yo tiskt frihetsberövande rapporteras, främst av exporten. från Zanzibar. Yttrandefriheten, som varit
Tanzania genomför sedan 1986 ett relativt omfattande, har stärkts i och med strukturanpassningsprogram med stöd av att beslut fattats att införa flerpartisystem IMF och Världsbanken. Reformer har ge- och att massmedierna har fått ökat spelnomförts omfattande bl.a. liberalisering av rum.
inrikes- och utrikeshandeln inklusive av-
skaffande av priskontroller på de flesta varor, kraftiga devalveringar av valutan, Militärutgifter, externa
avskaffande av subventioner och höjda konflikter
räntor. Under 1992 har vissa framsteg
gjorts vad gäller liberalisering av växelkurs Tanzanias militärutgifter uppgår till ca 7 7 och valutahandel. Reformer av den finan- av BNP. De relativt höga militärutgifterna siella sektorn har inletts, genom att utländ- har hittills motiverats av oroligheterna i ska banker nu tillåts att etablera sig i lan- regionen. det. Den ekonomiska tillväxten har ökat sedan anpassningsprogrammet inleddes.
Under 1986 - 1990 ökade BNP med i ge-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Hälsovård
Biståndsgivare Det svenska stödet till hälsosektorn ges till
UNICEF:s Child Survival Development Tanzania är mycket biståndsberoende. Programme, stöd till ett program för
Mer än en tredjedel av bruttonationalpro- AIDS-bekämpning samt stöd till ett nutri-
dukten härrör från bistånd. Bilden blir nå- tionsinstitut. got annorlunda om man ser till bistånd per capita, som uppgår till 47 USD. Sverige Importstöd svarar för ca 12 70 av det totala biståndet En betydande del av biståndssamarbetet till Tanzania och är det största bilaterala utgörs av importstöd för att säkerställa givarlandet. Andra stora givare är Neder- den import som är nödvändig för ekonoländerna, Canada, Tyskland, Danmark, misk återhämtning. Merparten av import- Norge, Storbritannien och EG. stödet fördelas genom det icke-administra-
tiva valutafördelningssystemet Open
General Licensing System (OGL). Från och
med budgetåret 1992 /93 kommer allt im-
Sveriges bistånd
portstöd att kanaliseras genom OGL. I ok-
Biståndet genom SIDA dominerar, men tober 1991 deltog SIDA tillsammans med även SAREC, SWEDECORP och BITS Övriga givare i en översyn av valutastödet samarbetar med Tanzania. Tanzania har till Tanzania. Slutsatsen var att importstö-
utöver det mer långsiktiga biståndet inom det genom OGL har mycket stor betydelse landramen bl.a. mottagit särskilt valuta- för den fortsatta ekonomiska utvecklingen.
stöd för import och skuldlättnader. Totalt Vissa administrativa förbättringar, bl.a. utbetalades under budgetåret 1991 /92 avseende intern kontroll och bokföring i
769,3 miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA, mkr
Bistånd genom SIDA
Disponibelt 1991/92 1992/93 Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle-
Anslag 585,0 530,0 ras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budget-
Ingående reservation 32,5 90,6 åren 1992 /93-1993/94, omfattande högst
Summa =:667,5 620,6 1 060 miljoner kronor. Landramen var för
| budgetåret 1991 /92 585 miljoner kronor. | Fördelning | Utbetalt Planerat |
| För 1992 /93 har landramen sänkts till | 1991/92 1992/93 | |
| 530 miljoner kronor. Under budgetåret | Importstöd | 2876 185,0 |
| 1991 /92 utbetalade SIDA 748 miljoner | Industrisektorn | 85,0 150 |
| kronor av medel inom och utanför landra- | Undervisning | 05 45,0 |
Landsbygdens vatten-
men. Fördelningen framgår av tabellen till
försörjning höger. (HESAWA) 27,8 380
Huvudmålet för det svenska biståndet Skogs- och markvård SöS 45,0
har under de senaste åren varit att stödja Förvaltningsutveckling — 27,7 30,0
strukturanpassningsåtgärder som bidrar Hälsosektorn TSR9 19.8 till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Telekommunikationer 9,7 Huvudområden för samarbetet är import- Energi 68,0 50,0 stöd, industri, undervisning, vattenförsörj- Övrigt 9,3 8,0 ning på landsbygden (HESAWA), skogs- Summa = 583,1 och markvård, förvaltningsutveckling, "Utgående reservation 90,6 telekommunikationer och energi.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE det tanzaniska banksystemet av medelsan- HESAWA vändningen och motvärdesbetalningar, Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanskall nu genomföras. zanias landsbygd har lämnats sedan år
1965. Under 1980-talet har insatsen utveck- Förvaltningsbistånd lats till ett integrerat program Biståndet till utveckling av förvaltningen omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysär också ett viktigt led i strukturanpass- ning och omgivningshygien (HESAWA, ningsprocessen och avser främst åtgärder Health, Sanitation and Water). Stödet är
för att bistå finans- och planeringsministe- koncentrerat till tre regioner vid Victoria-
riet bl.a. i fråga om skuldhantering, bud- sjön. HESAWA-programmet bygger på ett getadministration, beskattning, statistik aktivt deltagande av nyttjarna, som till och revision. största delen är kvinnor, samt tekniska
lösningar som är baserade på lokalsamhäl- Industri och infrastruktur lets resurser och kunskaper. Tillgången till Industrisektorstödet har främst inriktats på vatten ökade under budgetåret. Sedan prosmåindustri, exportfrämjande, industriella grammet inleddes år 1985 har 650 000
institutioner och till rehabilitering av en människor fått förbättrad vattenförsörj-
cementfabrik och en förpackningsindustri. ning och omgivningshygien.
Rehabiliteringen av cementfabriken och Skogssektorstödet inriktas på byskogsförpackningsindustrin avslutades planen- bruk och mark- och miljövård och ges i
ligt den 31 december 1991 som delar av form av utbildning, utrustning och institu- SIDA:s stöd. Sverige har varit delfinansiär tionellt stöd. av pappers- och massafabriken i Mufindi. Avtalet sades upp i juli 1992. Bistånd utanför landramen
Från och med budgetårsskiftet 1992 /93 Under budgetåret 1991 /92 har Sverige har SWEDECORP övertagit delar av indu- givit Tanzania ett särskilt betalningsbastriprogrammet. lansstöd om 110 miljoner kronor från an-
Inom stödet till energisektorn har slagsposten Stöd till ekonomiska reform- Sverige hjälpt till att bygga de två största program och skuldlättnadsåtgärder inom kraftverken i Tanzania, Mtera och Kidatu. ramen för Världsbankens särskilda pro- Då det befunnits ytterst angeläget att utöka gram för Afrika (SPA). 60 miljoner kronor och säkerställa tillgången till elektricitet i har använts för import genom OGL-syste- Tanzania påbörjades byggandet av ett nytt met och 50 miljoner kronor till att underkraftverk i november 1991 vid floden lätta Tanzanias betalningar på gamla Pangani. Sverige bistår med 25 4 av total- Världsbankslån. kostnaden för detta samnordiska projekt. För att stödja demokratiseringsproces-
sen i Tanzania har Sverige gjort förberedel- Undervisning ser för att delta i en större insats i samarbe- Den ekonomiska krisen har lett till försäm- te med Världsbanken, som omfattar
ring av utbildningskvaliteten. Biståndet till revision och uppdatering av Tanzanias
undervisningssektorn syftar till att motver- lagar. Mindre insatser har gällt stöd till ka försämringarna bl.a. genom produktion enskilda organisationer. av läroböcker, renovering av skolbyggna-
der och utbildning av lärare. Stödet inrik- Regionalt samarbete
tas på primär- och vuxenutbildning samt Inom SADCC-samarbetet pågår två större
yrkesutbildning. projekt avseende upprustning av Dar es Salaams hamn och upprustning av Taza-
rajärnvägen.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom enskilda tagits i drift; investering i sågverk och i
organisationer cementindustri. Under budgetåret 1991 /92
Tanzania får även ett omfattande bistånd utbetalades 3,53 miljoner kronor i bistånd
utanför landramen. Ett trettiotal enskilda av SWEDECORP. organisationer är engagerade i projekt inom bl.a. hälsovård, undervisning och Bistånd genom SAREC
landsbygdsutveckling. Ca 3,2 miljoner kro- SAREC har ett omfattande bilateralt forsknor utbetalades av SIDA i projektbidrag. ningssamarbete med Tanzania. Genom
SAREC lämnas stöd till tanzanska forsk- Bistånd genom SWEDECORP ningsinstitutioner, huvudsakligen för
SWEDECORP har från 1 juli 1992 övertagit forskning inom medicin, jord- och skogs-
ansvaret för småindustristödet till Tanza- bruk. Totalt utbetalades 16,3 miljoner kronia. Stödet omfattar kompetensutveckling nor till forskningssamarbete i Tanzania.
bland företagare och stöd till ett kreditsystem för småföretagare. Swedfund Interna- Bistånd genom BITS
tional AB:s verksamhet i Tanzania omfat- Under budgetåret deltog 55 tanzanier i tar ett antal samriskprojekt. Under internationella kurser anordnade av BITS. budgetåret 1991 /92 har två nya projekt
Vägbygge i Aru Meru-distriktet, FOTO: CHARLOTTE THEGE/BAZAAR som ingår i ett skogsprojekt i Arusha. Mark- och skogsvård är ett par av de områden som svenskt bistånd satsar på i Tanzania.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Låstillverkning ingår i SIDA:s
satsning på stöd till småindustriprojekt i Tanzania.
9 SIDA
Söderlind, eKitgum Stig Kotidoe il "Karta: väg Morotoe N -— järnväg
MaSindi UGANDA
wet ZAIRE färmdipioyo
Mount I Fort Portal döende KAMPARA
= RuwenzoriÅé Mpi 7 Kasese 4 Ediwwa j
Masaka u: enyi Mbarar
re VR EE” rn RS - d |
iKabales ONT TS NN å ST Nr
? =
Å . TANZANIA
Befolkning ca 18,8 milj — (1990) EE
Befolknings- Bistånd tillväxt/år 3,7P Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 29,8 Sverige 0,8
Andel av arbetskraften i Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr jordbruk industri tjänster och service SIDA inom landramen 70,9 utanför landramen
| 85,90 4,490 9,74 | |
| enskilda organisationer | - |
| katastrofbistånd | 11,0 |
| petalningsbalansstöd | 50,0 |
| regionala insatser | - |
Andel läskunniga män 624
demokrati/MR 1,35
kvinnor 3590
särskilda program 2,05 Förväntad livslängd 52 år
miljö 0,9 Dödlighet,
BITS 3,9 barn under 5 år 16,40 — (1990)
SWEDECORP 0,04
BNI/invånare 220 USD (1990)
SAREC = Bistånd, andel av BNI 13,20
Militärutgifter, andel Summa 140,74 av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och Mänskliga rättigheter, samhälle demokrati
Uganda styrs sedan år 1986 av den natio- Läget avseende mänskliga rättigheter har
nella motståndsrörelsen under ledning av under flera år föranlett kritik från internapresident Yoweri Museveni. Rörelsen rym- tionella medborgarrättsgrupper. Det har
mer inom sig företrädare för olika parti- gällt rapporter om övergrepp förövade av riktningar. Däremot är partipolitisk verk- armén mot civila i samband med att upp-
samhet inte tillåten. En kommission för rorsmakare bekämpats i de nordöstra de-
utarbetande av en ny konstitution förvän- larna av landet. Myndigheterna har, trots
tas presentera ett förslag före 1992 års ut- en särskild ombudsmannafunktion, varit
gång. Därefter skall förslaget behandlas av långsamma med att utreda och offentlig-
en konstituerande församling. En viktig göra sina rön om sådana anklagelser. Un-
fråga blir den om införande av flerparti- der år 1992 har uppgifter om övergrepp system. minskat i antal, vilket kan bero på att kon-
Uganda har alltsedan år 1987 fört en flikten med olika rebellgrupper avtagit. ekonomisk reformpolitik med syfte att Kritik har även riktats mot att personer
återhämta landet från det ekonomiska och hållits fängslade av till synes politiska skäl. sociala förfall som följde i spåren av tidiga- Under år 1992 frigavs ett stort antal persore års inbördeskrig. Regeringen har vidta- ner som fängslats utan rättslig prövning.
git en rad åtgärder mot en marknadsorienterad ekonomi. Tillväxten i ekonomin
under senare år har varit kring 4-5 90 per Militärutgifter, externa
år. konflikter
De offentliga utgifterna utgör en jämfört
med andra länder liten andel av landets Uganda har av historiska skäl haft höga
samlade inkomster. Förvaltningen är svag militärutgifter, vilka huvudsakligen an-
med bristfällig kapacitet att genomföra vänts till att försörja soldater inom natiobland annat beslutade sociala program. nella motståndsarmén. Militärutgiftena för
Ett överskuggande problem för Uganda budgetåret 1992/93 beräknas ta i anspråk
är den mycket svaga betalningsbalansen. cirka en fjärdedel av statsbudgeten. En Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat nedskärning har emellertid påbörjats och
landets valutainkomster. En betungande innefattar bland annat demobilisering av skuldtjänst föreligger bland annat till följd soldater. En orolig gräns mot Rwanda och av de lån som Bretton Wood-institutioner- vad man uppfattar som ett latent hot från na lämnade till Uganda i början av 80-talet. Sudan har visat sig utgöra hinder mot att Skuldtjänsten under år 1992 översteg de nå lägre militärutgifter. samlade exportinkomsterna. Under senare Ett svenskt bidrag om 10 miljoner kroår har en viss diversifiering skett av lan- nor har lämnats till finansering av att dets exportvaror, vilket underlättats av att Världsbanksprojekt som syftar till att bere-
ett marknadsanpassat valutasystem in- da arbetstillfällen för demobiliserade sol-
förts. dater ur armén.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Hälsovård och vatten
Biståndsgivare
Ett samarbete bedrivs med UNICEF kring
ett vatten- och hälsoprogram om 62 miljo- Världsbanken är en betydelsefull långivare ner kronor för en tvåårs period. Inom häl-
till och understödjare av Ugandas struk- sosektorn lämnas vidare stöd till ett antal turanpassningsprogram. Internationella insatser bl.a. till immunisering samt före-
valutafonden lämnade under 1992 ett fjär- byggande av AIDS. Det sammanlagda bede strukturanpassningslån på förmånliga loppet uppgår till 45 miljoner kronor. villkor till Uganda. Som ovan nämnt behövs dessa medel bla. för att finansiera Kooperation
skuldtjänst på tidigare upptagna lån från Stöd till den kooperativa verksamheten i
valutafonden. USA är den främsta bilatera- Uganda har lämnats genom Swedish Coo-
la givaren. Andra viktiga givare är Tysk- perative Centre till ett belopp om 30 miljo-
land, Nederländerna, Storbritannien och ner kronor för budgetåret 1991 /92. Verk-
Danmark. samheten innefattar bankväsende,
bilverkstad och jordbruk.
Inom landramen har ett belopp om högst 30 miljoner kronor avsatts för bidrag
Sveriges bistånd
till utbyggnad av kraftverket Owen Falls i Sveriges utvecklingssamarbete med Ugan- Jinja.
da bedrivs i huvudsak genom SIDA. Den
avtalade landramen uppgår för budgetåret
1992 /93 till 110 miljoner kronor. Därutöver Bistånd genom SIDA, mkr har 50 miljoner kronor lämnats under år
Disponibelt 1991/92 1992/93 1992 i betalningsbalansstöd. BITS har läm-
Anslag 110,0 110,0
nat principutfästelse om u-kredit om cirka
Ingående reservation 0 39,1 50 - 60 miljoner kronor för finansering av
Summa =:110,0 149,1 ett vattenkraftsprojekt. Forskare från Uganda deltar i av SAREC finansierade Fördelning Utbetalt Planerat
1991/92 1992/93 regionala forskningsprojekt kring energi
Hälsovård (Världs-
samt samhällsvetenskap. Totalt utbetala-
banken, UNICEF, WHO, des under 1991 /92 140,7 miljoner kronor. UNFPA) 10,4 25,0
Vatten (UNICEF) 34,0 28,0 Bistånd genom SIDA Kooperationen (SCC) 15,5 14,5
Biståndet genom SIDA regleras av ett två- PAPSCA (Världsårigt avtal som löper ut 1993-06-30. Samar- banken) 150 10,0!
Owen Falls Vattenkraft-
betet är inriktat på att befrämja utveckling-
verk (BITS)? 0 en och återuppbyggnaden av de sociala
Katastrofsamordnare
sektorerna och på att öka tillväxten inom (UNDP) 2,0
det ekonomiska reformprogrammet. Konsultfond 1,0 4,0
Bistånd lämnas i huvudsak genom sam- Summa 19,9 83,5 finansierade insatser med Världsbanken,
! Omförhandlat till att samfinansiera ett Världs- Unicef och Swedish Cooperative Centre. banksprogram för demobilisering av soldater.
? BITS har principutfäst 60 miljoner kronor i u-kre- Det finns inget svenskt biståndskontor i
dit varav 30 miljoner kronor är gåvoelement. Där- Kampala. utöver har SIDA utfäst 30 miljoner kronor i gåva.
Utbetalningarna beräknas att ske tidigast
1993/94 på grund av anbudsförfarandet.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
UNICEF arbetar med bl.a. vaccinering och
förebyggande åtgärder mot AIDS.
FOTO:' CHARLOTTE THEGE/BAZAAR
Bistånd genom BITS
BITS har gjort en principutfästelse om en
u-kredit om högst 60 miljoner kronor. In-
ternationell upphandling är ännu (oktober 1992) inte klar.
Flera insatser har även lämnats till stöd för att stärka landets rättsväsende inklusive ge bidrag till ombudsmannafunktionen Inspector General of Government samt ge
bidrag till en fristående nationell medbor-
garrättsgrupp.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrikas Horn
Afrikas Horn drabbades hårt av torkan som bredde ut sig över stora delar av Afri-
ka under våren 1992. Inbördeskrigen fortsatte med oförminskad styrka i både Sudan och Somalia med ofattbara mänskliga lidanden som följd. I Etiopien hölls regio-
nala val i juni 1992. Landet övergångsregering, som sitter fram till att nationella val
har hållits under 1993 eller 1994, har inlett
ett ekonomiskt reformprogram i samarbete
med Världsbanken och IMF. Även Eritrea har inlett en återuppbyggnadsprocess. To-
talt utbetalades till länderna på Afrikas
Horn 292 miljoner kronor under budgetår-
et 1991 /92. Merparten i form av katastrof-
och återuppbyggnadsbistånd genom
SIDA.
Biståndet till Afrikas Horn, utbetalningar 1991/92, mkr
Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT
Etiopien 146,3 49,0 18,6 = 213,9
Övriga länder
| Eritrea | 36” | 36,0 | |||
| Somalia | 98 | - | 2,9 | - | 127 |
| Sudan | 38,6 Summa 200,7 | 0,4 49,4 | = 21.5 | 0:59 0,59 | 9,6 292,2 |
” katastrofstöd och återuppbyggnad
NAT eRNE a
Mann Tigray
Ras Dashen 4 ckele /
Hararge
Befolkning 52 milj ERE Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,99 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 18,0
Sverige 02 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och
service
Bistånd från Sverige, utbetalningar
79,89 7,996 12,396 1991/92, mkr
SIDA 146,0
inom landramen E 74,0
utanför landramen Andel läskunniga =: ingen uppgift Världbanksgruppen” 5,0 Förväntad livslängd katastrofer 53
totalt 45,5 år enskilda organisationer 8,0 kvinnor 47,1 år särskilda program 5,0
Dödlighet, övrigt 0,54
barn under 5 år 22920 (1990) BITS 49.0
BNI/invånare 120 USD (1990) AE fö
Bistånd, andel av BNI 14,696 | Militärutgifter, andel Summa 213,1 av BNP 2120 (1992) TAR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
öka möjligheterna för Etiopien att få skuld-
Ekonomi, politik och
lättnader och stöd för import av insats-
samhälle varor till jordbruk och industri.
Det långa inbördeskriget slog hårt mot Instabil politisk situation
Etiopien som redan tidigare tillhörde värl- Den politiska situationen är fortsatt instabil
dens fattigaste länder. Landets BNP per året efter att president Haile Mariam
invånare ligger på endast 120 US dollar Mengistu och hans militärregim störtades per år. Nedrustningen av den sociala sek- av gerillakoalitionen EPRDPF. Efter en na-
torn under Mengistus tid har drabbat häl- tionalkonferens tillsattes en övergångsreso- och undervisningssektorn. Man beräk- gering som ska styra landet fram till att nar att mindre än en tredjedel av befolk- allmänna val har hållits. I samband med
ningen har tillgång till grundläggande häl- konferensen antogs en nationell stadga
sovård. På varje läkare går det 39 000 per- som utgör grunden för övergångsregeringsoner. Knappt 35 90 av barnen får under- ens maktutövning. Regeringen leds av visning på lågstadienivå och endast Meles Zenawi. hälften av dem fortsätter till mellanstadiet. Enligt stadgan ska det hållas allmänna Omkring 6 miljoner barn har ingen som val i hela landet under 1993. Sedan i april
helst tillgång till undervisning. 1991 är det tillåtet att bilda politiska partier Landets infrastruktur är dåligt utbyggd; och anordna möten och demonstrationer. I
Etiopien har det glesaste vägnätet i hela stadgan gav man sitt stöd till FN:s allmän- Afrika. Inbördeskriget har lett till att till- na förklaring om de mänskliga rättigheter-
växten har sjunkit kraftigt. BNP sjönk med na, ett demokratiskt politiskt system, en 5-6 Zo under 1991 samtidigt som befolk- oberoende domarkår och de etiopiska folk-
ningen växte med knappt 3 4. Idag står gruppernas självbestämmanderätt. I juni jordbruket för 40 70 av BNP och 85 40 av 1992 hölls regionala val. OLF, Oromo Libeexporten samt arbetstillfällena. En försäm- ration Front, uppmanade till bojkott av de rad handelsbalans och den stora utlands- regionala valen och drog sig ur övergångsskulden har lett till att skuldtjänstkvoten regeringen kort efter valen. En kontaktstigit kraftigt de senaste åren. Bristen på grupp bestående av utländska ambassadöutländsk valuta är akut. Kaffe är den vikti- rer försöker få parterna till förhandlingsgaste exportvaran. bordet. Den nya regionindelningen, som
Etiopien är idag beroende av utländsk bygger på etnisk tillhörighet, skapar viss hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torkan osäkerhet om det framtida förhållandet har förvärrat läget. Man beräknar att 6 - 8 mellan de regionala organen och centralmiljoner människor riskerar att drabbas av makten. I de flesta regioner pågår arbetet
brist på mat det närmaste året. med att bilda beslutande organ. Frågan om Övergångsregeringen arbetade fram ett äganderätten till mark ska lösas genom en
ekonomiskt reformprogram, ERRP, under folkomröstning efter valet 1993.
hösten 1991 i samarbete med Världsban-
ken och Internationella Valutafonden, och
väntas skriva under ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med samma orga-
nisationer i slutet av 1992. De offentliga utgifterna ska skäras ned, utrikeshandeln liberaliseras, växelkursen devalveras, skattesystemet reformeras, och statliga monopol avvecklas. Programmet kommer att
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
rala givaren. Världsbanken är den största
Militärutgifter, externa
multilaterala givaren medan EG är störst
konflikter totalt, inklusive katastrofbistånd. Under
året har flera nya biståndsgivare visat in-
De militära utgifterna stod under inbör- tresse för landet. deskrigets slutskede för över hälften av statsbudgeten men har idag sjunkit till ca
20 KR.
Sveriges bistånd
SIDA dominerar det svenska biståndet,
Mänskliga rättigheter, men även BITS och SAREC samarbetar
demokrati med Etiopien. Totalt betalades 213,6 miljo-
ner kronor ut till Etiopien under 1991 /92. Det politiska systemet utvecklas i demo- Trots svårigheterna har flera program lett kratisk riktning. Respekten för de mänskli- till positiva resultat, bl.a. kartprogrammet ga rättigheterna har förbättrats. Etiopien och stödet till skolbokstryckeriet. I väntan har skrivit under FN:s barnkonvention. på att det långa inbördeskriget skulle ta
Dock finns det många gatubarn. Interna- slut, antog biståndet alltmer en övervint-
tionella Röda Korskommittén tillåts besöka ringsform med betoning på kunskapsuppfångar. Amnesty och Africa Watch har byggnad. Etiopien kan knappast inrikta sig
också besökt landet. Det nattliga utegångs- på strategier för långsiktig utveckling för-
förbudet har avskaffats. Vid påskhelgen rän efter de nationella valen. Därför kan
1992 direktsändes ortodoxa kyrkoceremo- inte biståndet gå fortare fram än vad läget i
nier för första gången på 17 år. Inhemska landet tillåter. organisationer för mänskliga rättigheter
får verka fritt. I samband med de regionala Bistånd genom SIDA
valen förekom dock enstaka övergrepp. Biståndet via SIDA regleras i ett tvåårigt
F.d. medlemmar av Mengistus Workers” samarbetsavtal som inleddes budgetåret Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i 1992/93. Under denna tid fasas en del
de regionala och lokala valen. De är fortfa- gamla program ut och samarbetet koncenrande förbjudna att delta i det politiska treras till de områden som har bäring på livet. Omkring 2 000 representanter för ett långsiktigt utvecklingssamarbete: åter- Mengistus förvaltning och regeringsparti uppbyggnad, naturresurshållning, undersitter fortfarande fängslade utan rättegång. visning, och hälsovård. Landramen höjdes Dödsstraff kan enligt 1957 års strafflag med 50 miljoner kronor till 150 miljoner utdömas för mord. Ingen har dock dömts kronor för 1992 /93. till döden sedan maktskiftet. Som ett teck- Landramen för 1991 /92 låg på 100 milen på kvinnans svaga ställning kan näm- joner kronor. Dessutom fanns ca 44 miljonas att det traditionella bruket av kvinnlig ner kronor kvar i outnyttjade medel från omskärelse fortfarande förekommer i stor året före. Sammanlagt betalades 146,3 milutsträckning. joner kronor ut 1991 /92, varav 74,1 miljo-
ner inom landramen och 72,2 miljoner ut-
anför landramen. Det fanns kvar knappt
70 miljoner kronor i outnyttjade medel vid
Biståndsgivare
budgetårets utgång. De stora reservatio-
Sverige tillhör den lilla grupp av länder nerna beror på att det har varit svårt att
som ger bistånd till Etiopien. Sverige är bedriva biståndsverksamhet i det osäkra tillsammans med Italien den största bilate- politiska läge som rådde i samband med
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE slutet av kriget och året därefter. I landra- Hälsovård men ingår program inom flera sektorer: Svenskt stöd till hälsovård i Etiopien inledundervisning, hälsovård, naturresurshåll- des redan för snart 100 år sen med misning och vattenförsörjning. En tredjedel av sionssjukvård. Idag går stödet till framför landramen har använts till katastrofstöd. allt utbildning av hälsovårdspersonal,
mödravård och familjeplanering, omgiv-
Undervisning ningshygien, planering och ledningsut- Det svenska stödet, som inleddes för 25 år veckling, och det nationella aidsprogramsen, har hittills bidragit till att bl.a. 7 600 met. Tre fjärdedelar av landsbygdens nya skolor har byggts. Det har också med- hälsocentraler har hittills fått utrustning
verkat till produktionen av 45 miljoner för enkel mödra- och barnahälsovård. Ca skolböcker och utbildning av 75 000 in- 20 nya vårdlärare har utbildats, och 160
struktörer inom vuxenutbildningen. Sam- befintliga vårdlärare har fått pedagogisk arbetet omfattar även vuxenundervisning, utbildning.
fortbildning av lärare, utveckling av skol-
möbler samt stöd till undervisningsminis- Vattenförsörjning teriets planeringsenhet. En stor del av den svenska insatsen har
bestått av inköp av utrustning och fordon.
Även utbildning av ingenjörer och tekni-
ker har utgjort en väsentlig del. En femte-
Bistånd genom SIDA, mkr
del av befolkningen i de östra regionerna
Disponibelt 1991/92 1992/93
har fått tjänligt dricksvatten, jämfört med
Anslag 100,0 150,0
endast tolv procent i övriga landet. Det är
Ingående reservation 44,0 69,9
ett resultat av att man har byggt 642
Summa =: 144,0 219,9 dricksvattenbrunnar och 155 ledningssys-
Fördelning Utbetalt Planerat tem samt täckt 34 källor.
1991/92 1992/93
Undervisning 37,4 40 Naturresurshushållning
Hälsovård 11,6 19 Sverige har i närmare 30 år stött lands-
Vattenförsörjning Si 8 bygdsutveckling och naturresurshållning i
Naturresurs- Etiopien. Hittills har ca 750 skogstekniker hushållning 5,0 16
utbildats i jordbruk, skogs- och miljövård.
Personal- och konsult-
Stödet har även gått till skogsforskning, fond 8,0 6
statliga skogsbruk och centralt förvalt- Kartor FA 4
ningsstöd. Avskogning, jorderosion och Demokrati, mänskliga rättigheter 0 3 förslitning av marken har gjort landet sår-
Återuppbyggnad 0 50 bart för torka och svält. I början av 50-talet
| Katastrofinsatser | SO | täcktes 16 7 av landet av skog - idag en- |
| Beredning långsiktigt | dast 2,7 0 av ytan. | |
| samarbete | 0 4 |
Summa 74,0
Övrigt
Utgående reservation 69,9
Stödet via personal- och konsultfonden har
Utom landramen
bla. gått till förvaltningsutbildning och Totalt SIDA = 146,3 statistiksamarbete för nationalräkenskaper.
"Utbetalning av reserverade medel från tidigare Det svenska stödet till det regionala probudgetår då SIDA hade handläggningsansvar för
grammet för företagareutbildning admi-
anslagsposten.
nisteras numera av SWEDECORP.
SIDA har stött Etiopiens kartverk, EMA,
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE med ca 4 miljoner kronor per år. Därige- Bistånd genom BITS nom har topografiska kartor för ungefär en Hittills har BITS beviljat u-krediter på 177 tredjedel av landet kunnat tas fram. EMA miljoner kronor varav 94 miljoner är gåvoutgör sannolikt Afrikas idag bäst funge- element. Den senaste är en delfinansiering rande kartmyndighet. av sockerbruket i Fincha genom en kombi-
Dessutom ingår stöd till miljöfrågor om nationskredit på 68,6 miljoner kronor, va- 467 000 kronor och 5 miljoner kronor till rav 38 miljoner i gåvobistånd.
särskilda program, där aidsbekämpning Sammanlagt 12 etiopier deltog i kurser i
utgör den största delen. bl.a. mänskliga rättigheter som finansiera-
des av BITS till en sammanlagd kostnad
Bistånd genom enskilda om en knapp miljon under 1991 /92. organisationer Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjäl- Bistånd genom SAREC pen, Svenska Kyrkans Mission och Evang- SAREC:s stöd svarar för mer än 80 procent eliska Fosterlandsstiftelsen är några av de av forskningsbudgeten vid etiopiska unienskilda organisationer som arbetar i Etio- versitet. SAREC är den största givaren när pien. Bla. via dem kanaliserades samman- det gäller forskning. Myndighetens stratelagt 79,6 miljoner kronor för olika humani- gi är bla. att satsa på långvarigt samarbete tära insatser. Knappt hälften av pengarna mellan etiopiska och svenska institutioner.
gick till demobilisering och återanpassning Förutom den kvantitativa förstärkning av soldater ur den forna regeringsarmén. som har skett genom forskarutbildning
Ytterligare 8 miljoner kronor gick via de och investering i infrastruktur för forskenskilda organisationerna till olika typer ningen, har man gjort stora kvalitativa av utvecklingsprojekt i Etiopien. framsteg vad gäller lokal kapacitet att ut-
forma och leda projekt som är relevanta Katastrofbistånd för landets utveckling. Dessa omfattar bl.a. Förutom det bilaterala stödet har Etiopien flora, organisk kemi, geofysik samt väg även fått del av medel inom ramen för och vatten. För 1991 /92 betalade SAREC FN:s samlade program för hela Afrikas ut 18,6 miljoner kronor. Sedan 1979/80, då horn, SEPHA. Eftersom det svenska bidra- samarbetet inleddes och fram till 1990/91
get inte är öronmärkt är det svårt att preci- har SAREC kanaliserat ca 103 miljoner kro-
sera hur stor del Etiopien har fått. nor till Etiopien.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Somalia
Totalt utbetalat under budgetåret 1991 /92 ca 213 miljoner kronor.
I Somalia råder anarki, kaos och laglöshet i inbördeskrigets följd. Landets norra del, Somaliland, har förklarat sig självstän-
digt. Något utvecklingsbistånd går därför
knappast att driva, utan insatserna har koncentrerats till katastrofbistånd.
Bistånd genom BITS
Tillsammans med Världsbanken har BITS
finansierat ett projekt för att förbättra den
sociala statistiken i landet. Uppföljningen av projektet har dock inte kunnat slutföras. Hittills har 14,9 miljoner kronor betalats ut.
Bistånd genom SAREC SAREC har avbrutit sitt forskningssamarbete med Somalia. Stödet om ca 2,9 miljo-
ner kronor går istället till att ge somaliska forskarstuderande möjlighet att avsluta påbörjade studier i Sverige. SAREC stöder Några hyrda beväpnade vakter utanför
sjukhuset i Baidoa. också två regionala program i arkeologi
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR och marinbiologi där somaliska forskare kommer att medverka. Hittills har ca 40 har svenska Röda Korset har skickat vårdsomaliska forskare etablerat samarbete personal. Lutherhjälpen och Evangeliska med svenska kolleger, tio somalier har Fosterlandsstiftelsen har sänt personer avlagt doktorsexamen och ytterligare elva som arbetar för FN-organen. Den svenska är på god väg. FN-beredskapsstyrkans specialenhet för
katastrofhjälp, SWEDRELIEF, deltar i
Bistånd genom enskilda UNICEF:s hjälpprogram. Somalia har ockorganisationer så fått del av Sveriges bidrag till FN-orga- Ytterst få enskilda organisationer har haft nen, bl.a. UNICEF, och FN:s appell om
möjlighet att arbeta i Somalia under året stöd till Afrikas Horn. De svenska bidra-
till följd av den prekära säkerhetssituatio- gen är inte öronmärkta för att möjliggöra
nen. Sverige har lämnat bidrag till kata- för FN att agera snabbt och flexibelt.
strofhjälp via bl.a. Internationella Röda- Sammanlagt betalades ca 210 miljoner korskommittén. Omkring 30 svenskar kronor ut. Ytterligare bidrag kom Somalia deltar i olika hjälpprogram i Somalia, bl.a. till del via bl.a. UNHCR:s Afrikaprogram.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sudan Eritrea
Totalt utbetalt under budgetåret 1991 /92: Eritrea styrs sedan juli 1991 av en 9,1 miljoner kronor. provisorisk regering. Förberedelser har
På grund av inbördeskriget och det för- inletts för den folkomröstning om Eritreas sämrade politiska klimatet gentemot icke- framtid som planeras äga rum i april muslimer blir det allt svårare att bedriva 1993. Eritrea håller på att återhämta sig
bistånd i Sudan. I september 1992 dödades efter 30 års inbördeskrig. En halv miljon
tre biståndsarbetare, som arbetade för FN:s flyktingar skall reintegreras i samhället,
Operation Lifeline Sudan och en norsk merparten från Sudan. Repatrieringen har journalist i södra Sudan. inte skett utan problem och UNHCR har
efter dispyt med den provisoriska Bistånd genom BITS regeringen beslutat avvakta med sin
BITS inriktar sig på att i första hand befästa medverkan i detta arbete.
redan genomförda insatser. Myndigheten
har inte inlett några nya åtaganden. BITS
samarbete med Sudan har sedan starten år Det svenska biståndet genom SIDA har
1981 omfattat ett tjugotal insatser. De flesta bestått av katastrofbistånd, som har inriktats på att höja kompetensen inom kanaliserats genom enskilda
energi- och hälsovårdssektorerna. Hittills organisationer eller multilaterala organ.
har ca 24,6 miljoner kronor betalats ut. Totalt utbetalades under budgetåret
Knappt 90 personer har hittills deltagit i 1991 /92 ca 36 miljoner kronor till olika BITS kurser, de flesta inom områdena jord- insatser som stöd till mark- och vattenbruk, miljö och företagsledning. Under vård, dammbyggen, barnmatsproduktion, budgetåret deltog endast en sudanes i livsmedelsbistånd och akut nödhjälp. BITS kurser. Därutöver erhöll Eritrea ca 25 miljoner
kronor genom det stöd som förmedlades Bistånd genom SWEDECORP till det regionala programmet Special Swedfund International AB stöder ett me- Emergency Programme for the Horn of
jeriprojekt i Khartoum sedan 1982. Under Afrikca (SEPHA).
1991 /92 utbetalades 59 000 kronor för utbildning och administration.
BITS, SWEDECORP och SAREC har inget Katastrofbistånd biståndssamarbete med Eritrea.
Sudan fick sammanlagt 7,5 miljoner kronor i katastrofbistånd via bl.a. Röda Korset
och Erikshjälpen under 1991 /92.
Bistånd genom enskilda organisationer
Ett fåtal svenska enskilda organisationer arbetar i Sudan. Svensk-sudanska fören-
ingen, som arbetar med ett byprojekt i lan-
det, fick ett SIDA-bidrag på ca 1,4 miljoner kronor.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Väst-,Central- och Nordafrika
2s a Flera länder har under 1991 och 1992 Väst- och Centralafrika genomgått eller inlett en politisk reformering i demokratisk riktning. Flerpartival Väst- och Centralafrika är ett mycket hete- har hållits i bl.a. Benin, Kap Verde, Burkina
rogent område, som inkluderar bl.a. Nige- Faso, Nigeria och Kongo, medan de är ria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen nära förestående i Guinea-Bissau, Niger, av kontinentens oljeproducenter, Sahel- Ghana, Guinea, Burundi och på Komorerländerna och de fransktalande CFA-län- na. De frankstalande länderna har ofta valt derna, vars valuta är konvertibel mot den en formel för förändring där det regerings-
franska francen. bärande partiet inbjudit opinionsbildande
Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS" | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Guinea Bissau | 2,9 | 0,2 | 1; | 0,09 | 74,8 |
| Kap Verde | 65,4 | = | - | 0,02 | 65,42 |
Övriga länder
Algeriet = 2,3 - = 2,3 Benin = = = 02 02 Burkina Faso 2,4 02 = ör 206 Elfenbenskusten = 0,3 = = 0.3 Egypten = 5,0 = 0,6 6,4 Gambia 2,6 - = = 2,6 Ghana 20,4 25 - 02 201 Guinea 5,0 0 - - 5,1 Liberia 6,0 - = - 6,0 Marocko = I = 0,1 0,1 Mauretanien Sd = = = Sh Niger 0,6 - = - 0,6 Nigeria = 1 - = 2 Senegal 10,0 1,9 = 0,2 TT Sierra Leone 0,2 0,1 - - 0,3 Tchad 0,2 = = = 02 Togo - OM = = OM Tunisien = 4,2 == 1;2 5,4 Zaire 8,8 = = = 8,8
| Söder om Sahara | Shih | = | - | = | SN |
| Västsahara | 9,7 Summa 210,6 | - 18,9 | - Ta | = 2,5 | OM 236,1 |
"endast tekniskt bistånd och internationella kurser ! Marocko fick även två u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner kronor, varav 59,9 miljoner i gåvoelement
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
grupper till en nationalkonferens för att Under 1992 har omfattande diskussioner diskutera och besluta om ändringar i kon- förts om att övergå från ett monetärt samstitutionen. arbete till ett allmänekonomiskt. Parallellt
Beträffande respekten för mänskliga med detta fortgår debatten om vilka positi-
rättigheter kan inga generella iakttagelser va eller negativa effekter ländernas starka
göras. Det finns dock ett stort antal natio- koppling till Frankrike får för deras utnella, regionala och kontinentala organisa- veckling. tioner för mänskliga rättigheter i regionen. Flera länder i regionen är mycket skuld- Konflikten i Liberia har ännu inte fått nå- tyngda och ingår i Världsbankens SPA-
gon lösning. Den västafrikanska organisa- samarbete, Special Programme of Assis-
tionen ECOWAS har haft en viktig roll i tance. Inom ramen för detta förefaller det försöken att lösa konflikten och har sänt en möjligt, och ibland även tillrådligt, att gemensam trupp, ECOMOG, till landet. SIDA ser till även dessa länders förutsätt- Den politiska processen har dock stagnerat ningar att erhålla betalningsbalansstöd. och mot slutet av 1992 blossade striderna Bortsett från biståndet till de två proupp på nytt. gramländerna Guinea-Bissau och Kap Ver-
I Zaire råder alltjämt stor osäkerhet om de, erhöll länderna i regionen ca 85 miljo-
den fortsatta utvecklingen. Oroligheterna ner kronor i svenskt bistånd. under hösten 1991 tvingade en stor del av De enskilda organisationernas arbete,
de svenska missionärerna samt den svens- både inom katastrofhjälp och utvecklings-
ka ambassaden att söka tillfällig vistelseort samarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i
i Kongo. President Mobutu har alltjämt en Sveriges insatser. De svarar för en stor del
stark position, men den undergrävs suc- av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta cessivt och utvecklingen mot demokrati missionsländer och är jämte Etiopien, Tanstärks. zania och Kenya än idag det land som hy-
De ekonomiska förhållandena skiljer sig ser flest missionärer som arbetar med biavsevärt mellan länderna. I BNP per capita stånd. räknat befinner sig Guinea-Bissau SIDA ansvarar för ett regionalt miljö- (180 USD) nederst på utvecklingsstegen, program i de västafrikanska Sahel-ländermedan Gabon intar en överlägsen position na.
med 3 330 USD. De oljeproducerande sta- Den nyligen etablerade Frivilligorgani-
terna upplevde, till följd av kriget i Persis- sationernas fond för mänskliga rättigheter
ka Viken, en exportökning under 1991, stöder organisationer främst i Väst- och
medan samma händelse fick mycket nega- Centralafrika. tiva effekter för icke-producenterna i regio- BITS insatser i regionen har hittills varit nen. Länderna har också drabbats hårt av av blygsam storlek. Endast i Ghana och att världsmarknadspriserna på viktiga ex- Senegal har man haft åtaganden utöver det portvaror som t.ex. kakao, bomull och mi- internationella kursprogrammet. neraler sjunkit under 1991 och 1992. SWEDECORP:s enda större insats ut-
I Västafrika finns ett antal organisatio- görs av ett joint-venture i Rwanda.
ner för regionalt samarbete, varav ECO- WAS (Economic Community of West African States) är den mest betydande. Man
har inom organisationen diskuterat olika former av regional ekonomisk integration,
men inga bindande beslut har fattats.
Ekonomisk integration diskuteras också
inom de två CFA-sammanslutningarna.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Fem av länderna i regionen, Algeriet,
Nordafrika Libyen, Marocko, Mauretanien och Tuni-
sien, bildar tillsammans Maghrebunionen,
Länderna i Nordafrika ingår i den arabiska en organisation för huvudsakligen ekono-
kultursfären där islam, både socialt och miskt samarbete. Man eftersträvar goda politiskt, spelar en viktig roll. På flera stäl- kontakter med EG, främst de sydeuropeis-
len har fundamentalismen fått ett starkare ka staterna. Organisationen har hittills lidit fäste under de senaste åren, men parallellt av betydande interna samarbetssvårighe-
med detta stärks i många fall också de de- ter, till följd av bl.a. Lockerbiefrågan och mokratiska värderingarna och respekten Västsaharakonflikten. för mänskliga rättigheter. Under 1991 drabbades de nordafrikan-
Fundamentalismen hanteras på varie- ska ländernas ekonomierna hårt av kriget i rande sätt i länderna. Under 1992 har ut- Persiska viken, främst genom handelsbort-
vecklingen i Algeriet tagit en oroande fall, minskad turism, i vissa fall avtagande
vändning, och den positiva utvecklingen biståndsflöden samt av att stora skaror
mot demokrati har avbrutits. Den islamis- emigrantarbetare återvände från staterna ka motståndsrörelsen FIS har förklarats runt Persiska Viken. Under 1992 har de
olaglig. Händelserna har skapat oro i regi- flesta ekonomierna återhämtat sig.
onen och även andra länder har erfarit Ländernas utvecklingsnivåer visar på ökat politiskt våld med anknytning till stora skillnader, där Egyptens BNP per radikala muslimska grupper. capita uppskattas till ca 600 USD och Alge-
Libyens politiska roll i regionen är kom- riets till 2 060 USD. Egypten är också det plex och försvårar bl.a. det inomregionala enda land som har ett nära samarbete med
samarbetet. Anklagelser om inblandning i Världsbanken och som är berättigat att
internationell terrorism riktas mot landet. låna på deras mjukare villkor.
Sedan i april 1992 är Libyen föremål för Sverige lämnar bistånd till Algeriet,
omfattande FN-sanktioner till följd av Egypten, Marocko, Tunisien och till flyk- Lockerbie-affären. tingar i Västsahara. Totalt gavs ca 90 miljo-
Frågan om territoriet Västsaharas sta- ner kronor under budgetåret 1991 /92. Bitus har behandlats inom FN sedan 1989. ståndet består huvudsakligen av Förberedelserna inför den utlysta folkom- samarbete genom BITS, SWEDECORP och röstningen har under år 1991 och 1992 mer svenska enskilda organisationer. eller mindre avstannat och man har ännu Under 1992 tog SIDA initiativ till geinte enats kring utformning av röstläng- nomförandet av en kartläggning av natioderna. Befrielserörelsen Polisarios roll har nella, regionala och globala mänskliga rätförsvagats till följd av att stödet från Alge- tighetsorganisationer i Nordafrika och riet minskat. Mellanöstern.
Guinea-Bissau
d | NR SENEGAL
( i
Å 3 FER ER a rr
SA RAR Farim |
—-— N s— VA — Y
sa o0omingos <”Cacha: > GUINEA- VP tabu, Pitche, I
S a N Mansabåe Atv
VW Bissora? KS & Cantchuhgo Cöula Bafatå VA
( SN
BISSAU i
i
AQ Yitole oMadina de Boé, i
Corubal FN. Art Jå
få
GUINEA
Karta: Stig Söderlind, 9 SIDA
Befolkning ca 1,0 milj (1990) RE Befolknings- Bistånd tillväxt/år 1,99 (1960-1990) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 228
Sverige 132 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och
service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
820 490 1440 SIDA
inom landramen 61,9
utanför landramen
enskilda organisationer. 0,8 Andel läskunniga män 5096 betalningsbalansstöd 8,7
kvinnor 2496 demokrati/MR 0,01
Förväntad livslängd 42,5 år särskilda program 1,5
kvinnor 44,1 år
Dödlighet, BITS 0,16
barn under 5 år 24,696 (1990) SWEDECORP 0,009
BNI/invånare 180 USD (1990) SABEC dT
Bistånd, andel av BNI 68,26 ”
Militärutgifter, andel Summa 74,8 av BNP ingen uppgift ESS GIS
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
vägen dit är mycket prövande. Den offent-
Ekonomi, politik och liga sektorns överdimensionering och
samhälle svaghet utgör ett övergripande problem,
varför privatiserings- och förvaltningsre-
former ges högsta prioritet inom struktur-
På väg mot demokrati anpassningen.
Sedan självständigheten 1974 har Guinea Under 1992 har dock Världsbanken och Bissau varit en enpartistat, styrd av PAIGC IMF öppnat dialogen med Guinea Bissau (Partido Africano de Independencia da igen och regeringen har vidtagit ett antal Guiné Bissau). I slutet av 1990 hölls en åtgärder för att stärka ekonomin. An-
folkomröstning om övergång till flerparti- strängningar görs för att öka kontrollen
system under perioden 1991 - 1993, och över de statliga finanserna, bl.a. genom att 1991 ändrades författningen som stadgar strama till indrivningen av de skulder som enpartisystem. Man införde fri partietable- blev resultatet av 1990 och 1991 års okonring och ett tiotal partier har hittills regist- trollerade statliga kreditgivning. Kraven rerats. Under hösten samma år beslutade på motvärdesinbetalningar för utländsk
nationalförsamlingen införa ökad press-, valuta har stärkts och privatisering under
yttrande- och föreningsfrihet. Det politiska öppna former bedrivs. debattklimatet har därmed avsevärt förbättrats. Förberedelsearbetet inför de planerade flerpartivalen har dock dragit ut på Mänskliga rättigheter, tiden och beräknas nu äga rum under för- demokrati sta halvåret 1993.
Guinea Bissau är ett av världens fatti- Det allmänna omdömet om respekten för gaste länder. Den sociala utvecklingen är mänskliga rättigheter i Guinea Bissau är att mycket svag, och endast 15 Z av folket kan situationen har förbättrats. Bland de för-
läsa och skriva. Medellivslängden ligger hållanden som kan kritiseras och återstår
på 42 år. att reglera kan nämnas säkerhetspolisens
Jordbrukssektorn dominerar i Guinea starka position och domstolarnas osjälv- Bissau och sysselsätter drygt 80 20 av be- ständiga ställning gentemot den exekutiva
folkningen. Den svarar för drygt 50 % av makten. Regeringen arbetar för att åstad-
BNP och för 2/3 av landets export. Ut- komma ytterligare förbättringar. vecklingspotentialen är god men bristfäl- Under 1991 bildades den första MRligt utnyttjad till följd av att incitament för organisationen i landet. bönderna att producera för marknaden Konventionerna om avskaffande av all saknas. slags diskriminering av kvinnor samt om
Landets kust erbjuder goda fiskemöjlig- barnets rättigheter har ratificerats.
heter, men ekonomiska skevheter har hämmat utveckling av sektorn.
Militärutgifter, externa
Svag strukturanpassning konflikter Guinea Bissau har sedan 1987 en överens-
kommelse med Världsbanken och IMF om Militärutgifternas andel av budgeten har
strukturanpassning. Överlag har resulta- under de senaste åren sjunkit markant och
ten varit svaga och ekonomin karaktärise- uppgår idag till ca 3 26 av BNP.
ras alltjämt av stora makroekonomiska Guinea Bissau anklagas med jämna obalanser. Målet med programmet är att mellanrum av grannlandet Senegal för att successivt införa marknadsekonomi, men ge fristad åt Casamancerebellerna. Man
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
har från guineanskt håll försökt inta en nades ett nytt tvåårigt samarbetsavtal om medlande position i internkonflikten. 190 miljoner kronor. Mot bakgrund av
Guinea-Bissaus svaga ekonomiska politik
och de reservationer som ackumulerats
Effektivitet i biståndet beslutade dock riksdagen om en landrams-
sänkning om 10 miljoner kronor för inne- Resultaten av biståndet har varit svaga. varande budgetår.
Landet har en låg mottagningskapacitet Målet med stödet inom SIDA:s landprooch en sviktande kompetens inom många gram är att med krav på långsiktig hållbar-
områden. Strukturanpassningsprogram- het öka landets resurstillväxt. Biståndet har met släpar efter. Inga utbetalningar av en utpräglad fattigdomsinriktning anpasstrukturanpassningslån har effektuerats sad till landets låga utvecklingsnivå. Det sedan början av 1991. svenska programmet omfattar importstöd
samt stöd till landsbygdsutveckling, hant-
verksfiske, undervisning, industriutveck-
Biståndsgivare ling, hälsosektorn och till en personal- och
konsultfond.
Guinea-Bissau är starkt beroende av internationellt bistånd. Under 1991 erhöll lan- Lantbrukssektorn det 80 MUSD, dvs ca 420 SEK per person. Programmet har omformats från att ha Detta innebar dock en minskning sedan varit ett geografiskt avgränsat landsbygdsföregående år, orsakad av att Världsban- utvecklingsprogram till dagens nationella kens och IMF:s kreditgivning stoppats och program med tyngdpunkt på utbildning att flera andra givare, däribland Sverige, och institutionsförstärkning. Biståndet rik-
följt en restriktiv policy. tar sig till det lilla jordbrukshushållet ge- Flera FN-organ samt Afrikanska ut- nom direkt rådgivning och mindre kredivecklingsbanken och EG är betydande ter.
multilaterala givare. Sverige är störst av de Jordbruket är en viktig sektor i Guineabilaterala givarna och svarar ensamt för ca Bissau med en god utvecklingspotential. 15 40 av det totala biståndet. Övriga bety- Resultaten bör kunna förbättras och klaradande givare är Taiwan, Nederländerna, re mål bör kunna ställas upp för stödets Frankrike och USA. Det portugisiska infly- olika komponenter. tandet är påtagligt, men de finansiella bidragen är blygsamma. Kina och Italien Undervisning avslutade under 1991 samarbetet med Sverige är tillsammans med Världsbanken Guinea-Bissau. huvudfinansiär inom undervisningssek-
torn. Resultaten har hittills tyvärr varit
svaga. Endast 40 20 av barn i skolålder på-
Sveriges bistånd börjar sin grundskoleutbildning och endast en mindre del av dessa fullföljer de
Huvuddelen av det svenska biståndssam- fyra åren. Under budgetåret 1991 /92 teckarbetet med Guinea-Bissau sker genom nades ett femårigt avtal om fortsatt stöd. SIDA. Betoning lades vid resultatkrav och uppföljning. En halvtidsöversyn kommer att Bistånd genom SIDA genomföras under 1993. Målet med vårt
Sedan samarbetet inleddes 1975 hade bidrag inom ramen för det nya avtalet är
t.o.m. budgetåret 1991 /92 ca 1 miljard kro- att i lågstadieskolan höja kvaliteten på un-
nor utbetalats. I december 1991 underteck- dervisningen och göra den mer relevant
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för guineanerna, samt att därigenom få fler fattar forskning kring AIDS, TBC, malaria elever att börja skolan och att fullfölja låg- och andra vanliga sjukdomar i landet. Perstadieutbildningen. Den svenska insatsen sonal- och konsultfonden finansierar utbestår huvudsakligen i produktion och ländska experter som kompetensförstärkdistribution av läromedel, lärarutbildning, ning till den statliga förvaltningen. läroplansutveckling och forskning kring
skolfrågor. Övrigt bistånd genom SIDA
Ett stipendieprogram för högre utlands- Ett kvinnoprojekt i form av inköp av ar-
studier har nyligen inletts. betskraftsbesparande redskap för föräd-
ling av jordbruksprodukter har genom- Hantverksfiske förts med mycket goda resultat. SIDA
Stödet till hantverksfisket omformades förbereder vidare ett stöd för utveckling av under 1991 från projektstöd till främjande rättsväsendet och främjande av respekten
av institutionsuppbyggnad och kunskaps- för mänskliga rättigheter. Bidrag förutses utveckling. Resultaten var tidigare mycket också till den nyetablerade organisationen svaga och projektet var dåligt anpassat till för mänskliga rättigheter, liksom för geden guineanska försörjningskulturen på nomförande av valen.
området. Stödet pågår i sin nya form fram
till halvårsskiftet 1993.
Importstöd
Bistånd genom SIDA, mkr Bidraget syftar till att stödja Guinea-Bis-
Disponibelt 1991/92 1992/93 saus strukturanpassning. Det har huvud-
Anslag 95,0 SO
sakligen använts till inköp av insats- och
incitamentsvaror för landsbygdsbefolk- Ingående reservation 39,4 KLO
ningen. Sverige valde, då det nya avtalet Summa 134,4 SS
tecknades i december 1991, att koppla ut-
Fördelning Utbetalt Planerat betalningarna till kravet på en överens- 1991/92 1992/93 kommelse med Världsbanken om den eko- Landsbygdsutveckling = 17,0 165
nomiska politiken. Ännu har ingen Jordbruksskola 1 3,8
uppgörelse nåtts och de stora reservatio- Jordbruksforskning 0,6 4,1 nerna på landramen härrör därför till stor Hantverksfiske Si 3,5 del från denna delpost. Industri TAS 17.0
Under 1992 genomförde SIDA en utvär- Undervisning 9,0 16 dering av det svenska importstödet, vars Importstöd' 5,4 103 resultat kommer att redovisas under våren Hälsostöd 4,2 10,7
1993. Förutsättningarna för Guinea-Bissau PASI progr. VB - 10,0
att tillgodogöra sig det avtalade import- Personal- och konsult-
fond ST 5,3
stödsbeloppet,.20 miljoner kronor per år,
Övrigt 1 1,9 kommer att diskuteras.
Summa 61,9 106,2
Utgående reservation 72,5 5153
Övrigt stöd inom landramen
Stödet till hälsosektorn har under år 1992 samlats under ett avtal. Insatserna utgörs
främst av importstöd för basläkemedel,
vacciner m.m., samt institutionellt samarbete mellan SBL och Guinea-Bissaus nationella hälsolaboratorium. Detta arbete om-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Bistånd genom enskilda
organisationer
Afrikagrupperna har ett antal volontärer på plats, men avser avveckla sin verksamhet. Rädda Barnen stöder ett program med tonvikt på barnens rätt där ett nationellt mödra- och barnavårdprogram ingår.
Bistånd genom BITS Guinea-Bissau har inte varit aktuellt som mottagarland för BITS tekniska samarbete eller u-krediter. Ett fåtal guineaner deltog under budgetåret 1991 /92 i det internationella kursprogrammet.
Vid sidan av arbete med FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR landsbygdsutveckling, undervisning och hälsovård förekommer också ansträngningar att utveckla industrin i Guinea-Bissau. Volvoverkstaden är ett exempel på SIDA-stödd verksamhet.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SWEDECORP Bistånd genom SAREC
SWEDECORP övertog under hösten 1991 SAREC bedriver ett laboratorieinriktat ansvaret för småindustristödet från SIDA. AIDS-forskningsprogram i landet. Projek- Det tidigare direktstödet till ett visst antal tet omfattar studier av HIV 2-infektionens industrier har avvecklats och stödets hu- spridning i Västafrika, genom vilket intresvuddel utgörs idag av en nyetablerad fond santa och skrämmande forskningsresultat för småindustrifinansiering. I övrigt ingår har uppnåtts. SAREC har också stött det företagsledarutbildning och utveckling av pedagogiska forskningsinstitutet INEP institutionell kompetens. Fonden är ett inom ramen för undervisningsprogrampilotprojekt med osäkra förutsättningar att met.
åstadkomma resultat. Industristödets framtid efter att kommande avtalsförläng- Regionalt samarbete (SIDA)
ning t.o.m. år 1993 avslutats måste nog- Sverige stöder ett regionalt program inom grant övervägas. förvaltningsutbildning för de portugisisk-
talande länderna i Afrika.
Befolkning ca 0,4 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,12 (1960-1990) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 207,8
Sverige 223 Andel av arbetskraften i
Bistånd från Sverige, utbetalningar jordbruk industri — tjänster och
1991/92, mkr
service
SIDA
inom landramen 63,55 524 23K 2590 utanför landramen
enskilda organisationer
katastrofbistånd
betalningsbalansstöd Andel läskunniga män 5090 regionala insatser
kvinnor 2790 demokrati/MR Förväntad livslängd 67,0 år särskilda program
kvinnor 67,9 år miljö Dödlighet, BITS barn under 5 år 16,790 (1989)
SWEDECORP BNI/invånare 780 USD (1990)
SAREC
Bistånd, andel av BNI 28,10 Militärutgifter, andel Summa av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
landevis väl utvecklat och läskunnigheten
Ekonomi, politik och
är hög. Landet lider dock av betydande
samhälle brist på mellan- och högutbildade perso-
ner. Primärhälsovård och mödravård hål-
I januari 1991 hölls flerpartival till parla- ler god kvalitet. ment och presidentämbete. Oppositions- Ett stort problem i Kap Verde är överbepartiet MPD (Movimento para a Democra- folkningen, detta trots att ca två tredjedelar tica) vann en överlägsen seger. Partiet av världens kapverdier bor utomlands. deklarerade tidigt att deras politik skall Arbetslöshet, eller snarare undersysselsättsyfta till att främja demokrati, frihet, rättvi- ning, är mycket hög och uppgår, beroende sa och utveckling. Den nuvarande opposi- på hur man räknar till mellan 25 och 40 90. tionen hade inledningsvis svårt att anpassa Kvinnorna drabbas hårt. sig i sin nya roll, men den politiska debatten har nu vitaliserats och funnit sina for- Framtida utveckling mer. Landets ekonomi bedöms som välskött.
Vad beträffar landets utrikespolitik kan Regeringen i Kap Verde presenterade unnoteras att man för närvarande har en der hösten 1992 sitt första ekonomiska proplats i FN:s säkerhetsråd. Kontakterna gram. Målet är utveckling genom integra-
med Sydafrika har, med övriga Afrikas tion i världsekonomin. Man skall anpassa
goda minne, upprätthållits på så sätt att den offentliga sektorn till marknadsekono-
mellanlandningar för flyg tillåtits fortgå. mins krav och stimulera de privata sekto-
Kap Verde har en mycket svag försörj- rer där man har komparativa fördelar; fis-
ningsbas. Det torra ökenklimatet begränsar ke, turism och den internationella möjligheterna att extensivt bruka jorden. tjänstesektorn (flyg- och båttransporter).
Torkan har intensifierats under den senaste tioårsperioden, och idag uppgår självförsörjningsgraden under goda år inte till Mänskliga rättigheter, mer än knappt 20 ”. Importen av livsmed- demokrati
el är avgörande för landet. För att finansiera investeringar är man helt beroende av Regeringen inriktar sig på att förankra de-
remitteringar från utvandrade medborgare mokratin. Med tanke på landets geografisoch internationellt bistånd. ka spridning strävar man efter att ge de
lokala strukturerna ökade befogenheter, Goda resultat trots svaga och att flytta besluten närmare medborgarförutsättningar na. Landets första kommunalval hölls i Trots den svaga resursbasen och det påtag- december. liga utlandsberoendet uppvisade landet Respekten för mänskliga rättigheter
under 1980-talet en genomsnittlig tillväxt upprätthålls väli Kap Verde. Tidigare be-
på ca 5 I per år. Förklaringen ligger gränsningar i de politiska fri- och rättighefrämst i en okorrumperad administrativ terna har avskaffats. Under år 1991 tillsatstruktur och en effektiv förvaltning av de tes en särskild MR-kommission för att
tillgängliga resurserna. tillse att rättigheterna respekteras. Kap Jämfört med många andra afrikanska Verde har ratificerat konventionerna om länder har Kap Verde uppnått en hög soci- avskaffande av all slags rasdiskriminering
al utvecklingsnivå. Skolväsendet är förhål-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
samt om avskaffande av all slags kvinno- fond. Det övergripande målet för biståndet
diskriminering. är att trygga den kapverdiska befolkning-
ens överlevnad och att bredda basen för
produktiv verksamhet. På längre sikt skall
Militärutgifter, externa möjligheterna till självförsörjning därige-
konflikter nom öka.
Biståndet kännetecknas av förtroende,
Kap Verdes militärutgifter är försumbara flexibilitet och obundenhet, med starka
och ”armén” uppgår till ca 100 personer. krav på regelbunden uppföljning och ut- Man har inte varit indragen i några externa värdering. Landets mottagningskapacitet konflikter under de senaste åren, och rela- är god men begränsad, varför den snabba tionerna till länderna på det västafrikanska höjningstakten av importstödet ej har fastlandet är stabila, i många fall därtill mötts av motsvarande ökning på inköpssiblygsamma. dan. Reservationer har följaktligen acku-
mulerats.
Biståndsgivare | Importstöd
Importstödet svarar för 90 % av landra-
Det internationella biståndet är mycket men. Det ges i obunden form. Huvudsakli-
viktigt för Kap Verdes utveckling. År 1990 gen används medlen för inköp av basför-
erhöll landet ca 80 miljoner USD. De vikti- nödenheter, insatsvaror, fordon och
gaste FN-organen har verksamhet i landet reservdelar. De motvärdesfonder som stö-
och bland de bilaterala givarna dominerar det genererar används bla. för arbets- Sverige följt av Nederländerna, Italien, kraftsintensiva utvecklingsprojekt.
Tyskland och USA. Även Frankrike, Portu- Under 1991 och 1992 har vissa förändgal, Österrike och Japan bidrar. Det svens- ringar genomförts av SIDA för att öka ef-
ka programmet svarar för ca 20 40 av det fektiviteten i stödet. Utbetalningsrutinerna bilaterala biståndet. Ett mycket stort antal har omformats och kraven på revision, enskilda organisationer driver projekt i uppföljning och utvärdering har skärpts. landet. Kap Verdes förmåga att koordinera Världsbankens reform av den finansiella biståndet är jämförelsevis mycket god. sektorn i landet förutses öppna vägen för
införande av ett fritt valutaallokeringssys-
tem, vilket på sikt bör vara ett krav för be-
viljande av svenskt importstöd. En genom-
Sveriges bistånd
gripande översyn av stödet kommer att Det svenska biståndssamarbetet med Kap genomföras under 1993. Verde domineras av SIDA:s landprogram.
Personal- och konsultfonden
Bistånd genom SIDA Fonden finansierar främst rekrytering av
Samarbetet med Kap Verde inleddes un- utländsk expertis och vissa projekterings-
der befrielsetiden och fram t.o.m. budget- arbeten. Insatserna syftar i de flesta fall till
året 1991 /92 hade totalt ca 670 miljoner att stärka förvaltningen och de statliga fö-
kronor utbetalats. I december 1991 under- retagens kompetens. Utnyttjandegraden tecknades ett nytt treårigt samarbetsavtal av fonden är förhållandevis god men reom 225 miljoner kronor. sultaten är svåra att mäta. Genomförande
Landprogrammet för Kap Verde omfat- av en översyn diskuteras.
tar endast två områden; importstöd och en
kompletterande personal- och konsult-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrikagrupperna driver ett omfattande volontärprogram. De viktigaste projekten Bistånd genom SIDA, mkr utgörs av ett slumsaneringsprojekt på ön Disponibelt 1991/92 1992/93
San Vincente och en tandvårdsutbildning.
Anslag 75.0 80,0 Ingående reservation 63,4 74,8
Bistånd genom BITS
Summa =<:138,4 154,8
BITS u-krediter är öppna för Kap Verde, Fördelning Utbetalt Planerat men inga låneansökningar har varit aktu-
1991/92 1992/93 ella sedan man 1985 lämnade stöd till sam- Importstöd 58,4 89,8 riskföretaget Metalcave. Tekniskt samarbe- Personal- och konsult- te förekommer inte och under budgetåret fond Se =
1991 /92 deltog inte heller några kapver-
Summa 63,6 89,8 dier i det internationella kursprogrammet. Utgående reservation 74,8 65,0 På längre sikt kan BITS komma att spela en roll i det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde.
Övrigt bistånd genom SIDA Bistånd genom SWEDECORP
Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen Samriskföretaget Metalcave, som tillverkar OMCY för alfabetisering och stöd till dag- köksredskap och stålrörsmöbler, startades hem. 1985 med hjälp av en BITS-kredit. Den tekniska kompetensen i företaget bedöms Kulturstöd för upprustning av landets som god, medan kunskaper i administra-
äldsta stad är under beredning, liksom tion och marknadsföring tyvärr visar på
stöd till decentraliseringsreformen. stora brister. Företaget har därför inte uppnått tillfredsställande resultat.
Bistånd genom enskilda organisationer Regionalt samarbete (SIDA)
Rädda Barnen har verksamhet i landet Via särskilda program lämnas stöd till resedan 1977. Ett framgångsrikt program för gionala kurser i förvaltningsutbildning för mödra- och barnavård samt familjeplane- de portugisisktalande länderna i Afrika. ring överlämnades under 1992 till den lo- Syftet är att reformera ländernas ålderkala motparten. domliga förvaltningsstrukturer.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Asien
Av SIDA:s 19 programländer finns 5 i Kambodja har mottagit katastrofbistånd Asien. Till Sydasien hör Bangladesh, In- på 112,7 miljoner kronor. dien och Sri Lanka vilka under budgetåret Flera av BITS större samarbetsländer 1991 /92 mottog 663 miljoner kronor i bi- finns i denna region. Till Kina utbetalades stånd. SIDA dominerar med sitt landrams- en u-kredit på 172,1 miljoner kronor och bistånd och bistånd genom enskilda orga- till Malaysia en u-kredit på 51,7 miljoner
nisationer i form av projektbidrag. BITS kronor och till Thailand en u-kredit på 38,9
största engagemang finns i Indien dit man miljoner kronor. Med Filippinerna har utbetalat 16,0 miljoner kronor i form av u- BITS ett tekniskt samarbete till vilket gjor-
krediter. SAREC och SWEDECORP har des utbetalning på 32,8 miljoner kronor. mindre samarbete med Bangladesh, Indien SAREC har endast samarbete med Kina. och Sri Lanka. Utöver programländer ges SWEDECORP har inlett ett samarbete med bistånd i form av katastrofhjälp till Afgha- flera av de länder som BITS samarbetar
nistan och Pakistan, där även BITS är med. verksamt. BITS har därutöver tekniskt Till Asien hör även Mellanöstern. Det är
samarbete med Mongoliet, Bhutan och främst genom SIDA som bistånd ges i
Nepal. form av katastrofbistånd, stöd till enskilda
I det ekonomiskt mer dynamiska Ost- organisationer eller till FN-organet UNRoch Sydostasien finns två av SIDA:s pro- WA. Hjälparbete pågår i Jordanien, Libagramländer nämligen Laos och Vietnam. non, Västbanken och Gaza, Iran, Irak samt Sammanlagt utbetalades till dessa två län- Jemen. BITS har visst bistånd till Jordanien der 397,9 miljoner kronor under budget- och Jemen. Totalt utbetalades under budåret 1991 /92. Det rör sig i huvudsak om getåret 1991 /92 88,5 miljoner kronor till bistånd genom SIDA. dessa länder.
Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Bangladesh | 211,4 | 1.5 | = | 0,1 | 213,0 |
| Indien | 364,4 | 19,3! | 3,3 | 0,9 | 388,4 |
| Sri Lanka | 581 | 23 | 0,8 | 0,4 | 61,6 |
Övriga länder
| Afghanistan | 25,0 | = | = | = | 25,0 |
| Pakistan | 19,6 | ST | Ta | 0,4 | 1e |
| Mongoliet | - | 0,9 | - | — | 0,9 |
| Bhutan | - | 07 | - | - | 0,1 |
| Nepal | 6,5 Summa 685,0 | 0,3 30,4 | = 6,1 | 0,1 1,9 | 0,4 707,0 |
! u-kredit på 76,0 miljoner kronor
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
[C] Programländer [] Övriga länder som får bistånd / krediter
Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Laos | 99,5 | 0,8 | - | = | 100,4 |
| Vietnam | 285,4 | 23 | 8,6 | 0,9 | 297,5 |
Övriga länder
| Kambodja | TT | = | = | = | 2 |
| Filippinerna | FS | 32,8 | = | 10 | 39,1 |
| Myanmar | 055 | = | - | - | 05 |
| Indonesien | 0:53 | d,2 | - | 0:38 | 5,3 |
| Thailand | 22,0 | 553 | = | 0,3 | 80,6 |
| Malaysia | 02 | SV | - | 0,3 | F23 |
| Papua Nya Guinea | -— | 0,2 | = | - | 0,2 |
| Kina | 4,0 Summa 529,9 | 179,42 330,9 | 4,2 12,8 | 0,1 2:90 | 187,6 876,5 |
! u-kredit på 38,9 miljoner kronor 2 u-kredit på 172,1 miljoner kronor
Bangladesh
BHUTAN
REAR
- SN — Säldpu Ran gp!
MN
MN
Cox's
Bazaar; v AN Sn
V
Befolkning ca 107 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,39 (1980-1990) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 18,2
Sverige 0,2 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och
service
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr 56,50 9,82 33,/M SIDA 211,4
inom landramen 1968
utanför landramen Andel läskunniga män 4790 katastrofer 27.0
kvinnor 2290 enskilda organisationer 20,5 Förväntad livslängd humanitärt bistånd 0,5
män 52 år särskilda program 1,8
kvinnor 51 år miljö 0,4 Dödlighet, övrigt 4,0 barn under 5 år 1820 (1990) BITS 1,8 BNI/invånare 210 USD (1990) SWEDECORP 0,1 Bistånd, andel av BNI 9,20
Summa 213,0 Militärutgifter, andel av BNP 1,60
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
National Party (BNP). Både regering och
Ekonomi, politik och
opposition har hittills haft svårt att finna
samhälle sina roller i det parlamentariska arbetet.
Någon avgörande förändring i MR- Bangladesh är ett jordbruksberoende land. situationen har inte inträffat efter valet, Jordbruket svarar för nästan hälften av dock att pressen nu är i stort sett fri. Reger- BNP och exporten och mer än tre fjärdede- ingen har inte infriat sitt vallöfte att avskaf-
lar av sysselsättningen. fa säkerhetslagstiftningen, som under hös- Naturkatastrofer drabbar nästan varje ten 1992 kompletterats med en anti-
år landet med stor förödelse som följd. Ett terroristlag. Ett flertal MR-organisationer ständigt ökande befolkningstryck skapar är aktiva i landet och försöker förbättra allt större krav på livsmedelsproduktion, den fattiga befolkningens villkor på detta arbetstillfällen och samhällsservice. Jord- område. fördelningen i landet är mycket skev. För minoritetsbefolkningen i Chitta-
Fattigdomen är utbredd och drygt hälf- gong Hill Tracts är situationen fortfarande ten av befolkningen lever under den av FN osäker och konflikten består. Den nya redefinierade s.k. fattigdomsgränsen. Befolk- geringen har uttalat sig positivt till att för-
ningstillväxten har minskat något och upp- handla och söka finna en politisk lösning.
går till ca 2,3 20. Spädbarnsdödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.
Genom en stram finanspolitik lyckades Militärutgifter, externa
Bangladesh klara sig igenom de kraftiga konflikter
ekonomiska störningar som orsakats av naturkatastrofer och kriget i Irak. De se- Militärutgifterna som andel av BNP har naste åren har en rad reformer genomförts, legat runt 1,5 7 under 1980-talet. Något bla. för att förbättra exportindustrins kon- säkerhetspolitiskt hot utifrån kan inte säkurrenskraft. Handeln har liberaliserats gas föreligga. Som andel av statsbudgeten och växelkursen har tillåtits fluktuera. är militärutgifterna jämförbara med sats- Trots detta har inte nyinvesteringarna i ningarna på hälsa och utbildning. exportsektorn ökat nämnvärt.
Tillväxten blev lägre än väntat för budgetåret 1991 /92, bl.a. på grund av över- Effektivitet i biståndet svämningar som drabbade jordbruksproduktionen, men väntas det kommande En ineffektiv administration har i kombiåret stiga till ca 5 2/0. En hög tillväxt är dock nation med en låg inhemsk resursmobiliseinte tillräckligt för att komma till rätta med ring lett till ett lågt utnyttjande av biståndsfattigdomsproblemet i landet, varför reger- medel. Sverige och andra givare har fäst ingen planerar åtgärder för att förbättra uppmärksamhet vid detta problem i dis-
försörjningsmöjligheterna för de fattiga. kussioner med landet om det framtida
biståndet.
Mänskliga rättigheter,
demokrati Biståndsgivare
Det senaste året har demokratin i Bangla- Bangladeshs ekonomi är biståndsberoendesh konsoliderats. I februari 1991 hölls de. De största givarna är Världsbanken, parlamentsval i Bangladesh. Valen vanns Asiatiska utvecklingsbanken och Japan,
med knapp marginal av Bangladesh följt av USA och Canada. Sverige bidrar
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
endast med en mindre andel av det totala ningen till och höja kvaliteten på primärbiståndet till landet. skolan med särskild inriktning på att öka
flickornas deltagande. Ett femårigt avtal
har ingåtts under förutsättningen att Bang-
ladesh kontinuerligt ökar den egna med-
Sveriges bistånd
elstilldelningen till primärskolan.
Biståndet genom SIDA dominerar, men
BITS och SWEDECORP har ett visst be- Bistånd utanför landramen
gränsat samarbete med Bangladesh. Ett Utanför landramen stöds ett antal svenska
flertal svenska enskilda organisationer är och bangladeshiska enskilda organisatio-
verksamma i landet. Totalt utbetalades ner, vilka bedriver fattigdomsbekämpande
under budgetåret 1991/92 213 miljoner insatser och kvinnoprogram. kronor till Bangladesh.
Bistånd genom SIDA
Utvecklingssamarbete med Bangladesh
Bistånd genom SIDA, mkr
genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam-
Disponibelt 1991/92 1992/93 arbetsavtaföbudgetåren1991 /92-1992/93,
Anslag VO omfattande 145 miljoner kronor per år.
Ingående reservation 91,0 78,0
Biståndet är koncentrerat till landsbygds-
Summa =:236,0 218,0 utveckling med delkomponenterna sysselsättning, undervisning och hälsa. Biståndet Fördelning Utbetalt Planerat är inriktat på att förbättra de sociala villko- 1991/92 1992/93 ren för de fattigaste människorna. Landsbygdsutveckling 106,0 99:00 |
Hälsovård 31,0 550
Landsbygdsutveckling Katastrofbistånd 19,0 -
Det största projektet inom landsbygdsut- Utbildning : 0,0 3.0 vecklingen är Grameen Bank som ger kre- Konsultfond 10 2,0 diter till fattiga människor. Projektet är Summa =: 157,0 167,0 framgångsrikt och har bidragit till att lån- Utgående reservation
landram : 78,0 310
tagarna - drygt 90 Jo kvinnor - fått säkrare
inkomster och en bättre levnadssituation. Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, invallningar av risfält och sysselsättningsskapande aktiviteter.
Hälsovård
Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEFsamordnat immuniseringsprogram som har varit framgångsrikt med en hög täck-
ningsgrad. Sverige stöder även försörjning av basläkemedel till primärhälsovården samt en klinik för familjeplanering.
Undervisning
Sverige stöder i samfinansiering med
Världsbanken ett projekt för att öka intag-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
FOTO:
HELDUR NETOCNY/BAZAAR
En pojke svalkar sig vid
en kommunal vattenpost
i centrala Chittagong.
Katastrofbistånd
Katstrofbiståndet uppgick budgetåret 1991 /92 till totalt 46 miljoner kronor, varav 19 miljoner kronor inom landramen. Bak-
grunden var främst den cyklon som drab-
bade landet i april 1991.
Bistånd genom BITS
BITS verksamhet i landet hänför sig till internationella kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP bedriver viss näringslivsstödjande verksamhet.
= dd
Indien
E Ear vr 23" SOVJETUNIONEN
AFGHANISTAN / FS
KABUL 2 Stillestånds- = a ÅG BY ker 4. $Srinagar hå 5. Os KINA fe ISLAMABAD Vf Och, Kashmir? de RV Ångra ef -
H Jrunjabi's'e. NR
PAKISTAN handigarne SN
Arunachal Ner 3 i va RDELHI € j Nr; PAL: L Agra ERNGeN = SN SW Jaipure LicKno NW a St 3 Rajasthan Kanpur aranasie
Bhopal e Ye e Madhya Pradesh igärouttan Mizoram É Åtripura Orissa EC Bhubanesw
Befolkning 850 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,19 (1980-1990) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 58 Sverige 0,07 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr 62,6 10,82 26,60 SIDA inom landramen 338,7 utanför landramen Andel läskunniga män 624 enskilda organisationer 13,4 kvinnor 3490 katastrofbistånd 1,0 Förväntad livslängd särskilda program 4,2 män 60 år miljö 2;1 kvinnor 58 år övrigt 5,0 Dödlighet, BITS 19,3 barn under 5 år 14,20 (1990) SWEDECORP 0,9 BNI/invånare 350 USD SAREC 3,8 Bistånd, andel av BNI 0,60 (1991) Militärutgifter, andel Summa 388,4 av BNP 3,3H0
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
internationella kritik som riktats mot In-
Ekonomi, politik och
dien för MR-brott hänför sig i första hand
samhälle till förhållanden i Kashmir och Punjab.
Militärutgifterna uppgick till 3,3 26 av BNP Indien är en regional stormakt med hög 1990 och utgör en femtedel av landets feteknologisk kompetens, samtidigt som derala budget. Bakgrunden är dels en rad man har en stor grupp mycket fattiga. interna konflikter, dels de spända förhål- Jordbruket är fortfarande den domineran- landena till vissa grannstater, främst Pakisde sektorn i ekonomin vad gäller syssel- tan. sättningen. Den kraftiga befolkningsök-
ningen utgör på sina håll ett hårt tryck på
landets resurser. Industrisektorn svarar för
Biståndsgivare
ca 30 0 av BNP och har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte Indien får förhållandevis litet utvecklingsvarit tillräckligt stark för att kunna ge sys- bistånd per invånare trots att landet har en selsättning åt den snabbt växande arbets- av världens lägsta inkomster per capita. kraften. Resurserna fördelas dessutom De multilaterala organisationerna är de ojämnt. största givarna. Sverige står för en ringa
Den nya regeringen har sedan tillträdet del av Indiens bistånd. i juni 1991 vidtagit genomgripande åtgär-
der för att få bukt med landets prekära
ekonomiska situation och dess ekonomis-
Sveriges bistånd
ka politik innebär en klar brytning med tidigare indisk ekonomisk politik. Inom Sveriges biståndssamarbete med Indien ramen för ett strukturanpassningsprogram inleddes 1953 och 1972 tillkom det första
söker regeringen genom liberalisering och samarbetsavtalet.
infrastruktursatsningar stimulera industri Förutom SIDA är även myndigheterna
och jordbruk. Under den senaste tiden har BITS, Swedecorp och Sarec samt enskilda
kraftiga liberaliseringar på handels- och organisationer verksamma i landet.
exportområdet skett.
Allmänna val hölls i juni 1991. Valen Bistånd genom SIDA ledde till att Kongresspartiet bildade en Utvecklingssamarbetet med Indien genom
minoritetsregering under premiärminister SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsav- Narushima Rao. Regeringen har koncen- tal för budgetåren 1992 /93-1993/94. Samtrerat sig på landets ekonomiska problem. arbetet är främst inriktat på landsbygdens
fattiga grupper, genom hälso- och utbild-
ningsprojekt, skogs- och markvård och
Mänskliga rättigheter, miljösatsningar. Dessutom finns det ett
demokrati samarbete på energiområdet.
Indien är formellt en demokrati. Yttrande- Skogs- och miljövård
friheten är stor, rättsväsendet oberoende Samarbetet inom skogs- och markvård och lagstiftningen stringent. På det lokala avser främst stöd till byskogsbruken. Stöplanet är det emellertid ibland svårt för de den till de stora byskogsbruken i Orissa
fattiga att skydda sig mot lokala maktha- och Tamil Nadu utvärderas under året.
vare som inte sällan använder våld. Rätts- Brister har uppmärksammats vad gäller säkerheten är alltför ofta beroende på sam- kostnadseffektivitet och måluppfyllelse.
hällsställning och tillgång på pengar. Den Byskogsprogrammet i Bihar har avslutats
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
p-g-a. otillfredsställande resultat. Från 1992 Hälsovård
ingår också integrerad markvård i Dung- Inom hälsosektorn stöds immuniserings-
arpur, Rajasthan och stöd till trädodlarko- program för mödrar och barn via UNICEF
operativ i skogs- och miljövårdsprogram- och WHO. En nyligen gjord utvärdering met. Inom den moderna sektorn stöder uppvisar inga entydigt positiva resultat
Sverige uppbyggnaden av Institutet för även om en minskning av barnadödlighe- Miljöutbildning i Hyderabad, Andra Pra- ten noterats. Även de nationella lepra- och
desh. tuberkolosprogrammen stöds. En översyn
har genomförts av det bilaterala barna-
vårdsprogram som stöds av Sverige och
bedömningen är att programmet fungerar
| Bistånd genom SIDA, mkr | väl. | |
| Disponibelt | 1991/92 1992/93 | UNICEF leder även dricksvattenprojekt som stöds av Sverige. Dels ett nationellt |
| Anslag | 400,0 415,0 |
program för dricksvatten med omgiv- Ingående reservation 10,0 170,0
ningshygien, dels ett integrerat projekt
Summa = 509,0 585,0
(SWACH) i Rajastan med betoning på vat-
Fördelning Utbetalt Planerat tenburna sjukdomar. Det nationella pro-
1991/92 1992/93
grammet bedöms fungera relativt dåligt
Skogsbruk med mark-
och lider av förseningar. vård 85,0 110,0 Hälsovård 133,0 156,0
Undervisning Vatten och sanitet 51.0 57,0
Energisamarbete 59,0 1250 Undervisning stöds genom två projekt i
Exportfrämjande och Rajasthan: Lok Jumbish-programmet, baskonsultfond 5,0 4,0 undervisning för alla och Shiksha Karmi-
Undervisning 0,0 150 projektet, ett icke-formellt primärskolepro-
Summa =: 339,0 467,0 jekt. Det förra har nyligen påbörjats och Utgående reservation = 170,0 118,0 bygger på förstärkning av den existerande
utbildningsstrukturen. Det senare har ex-
panderat kraftigt under det senaste året,
barnens skolnärvaro har i medeltal ökat från 53 Yo till 82 7 sedan programmet infördes.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Energisamarbete ka investeringsbanken och brittiskt bi- Landramsmedel om 715 miljoner kronor stånd. Störningar i genomförandet har ingår i Uri-projektet (se nedan). Stöd till uppstått på grund av säkerhetsproblem i kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och området. energisparande utgör de övriga delarna i Indien är dessutom en av de största energisamarbetet. mottagarna av u-krediter, främst avseende
energisamarbete. Den totala kreditvolymer Utanför landramen uppgick budgetåret 1991 /92 till 3 258 mil- Utanför landramen ges bl.a. stöd till svens- joner kronor.
ka enskilda organisationer samt till indiska organisationer som driver program för Bistånd genom SAREC utveckling av kvinnornas situation och för Forskningssamarbetet med SAREC sker landramsanknutna insatser avseende by- främst på områdena bioteknik och förnyskogsbruk, dricksvatten och miljöaktivite- bar energiteknologi. Samarbetets tyngdter punkt ligger på att främja resultatinriktad
forskning av ömsesidigt intresse. Ett pro- Bistånd genom BITS blem har dock varit den långsamma indis- Energisamarbetet med Indien domineras ka byråkratin som inneburit friseringar i av Uri-kraftverket i Kashmir som avtala- genomförandet av projekt. des hösten 1989. Förutom 715 miljoner kronor av landramsmedel ingår SEK- och Bistånd genom SWEDECORP
BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400 SWEDECORP bedriver bl.a. näringsfräm-
miljoner kronor samt en kredit från nordis- jandeverksamhet i Indien.
Ta i (Sayaboury xieng Kiouang Sn. VIETNAM N yangvieng N KE Så D
é
A
i /
MN
s Få
Rp js
2 THAILAND
0¶Or NN
2 - | Skhong Sédone väg Bolowens- 0 100 200 km
ARR / Am BANGKOK Få KAMPUCHEA
ed L Befolkning 4,1 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,80 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 37,0 Sverige 4,0 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och service / Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
75,74 7,16 17,26
SIDA 99,5
Andel vuxna läskunniga 54940 BITS 0,8 Förväntad livslängd SWEDECORP = män 49,7 år SAREC kvinnor 51,3 år Summa 100,3 Dödlighet, barn under 5 år 15,220 (1990) BNI/invånare 200 USD (1990) Bistånd, andel av BNI 17,590 Militärutgifter, andel av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
av BNP. En annan positiv faktor är att de
Ekonomi, politik och
utländska investeringarna ökar. Det offent-
samhälle liga sparandet förblir dock negativt, även
om grunden nu har lagts för ett fungeran- Det ekonomiska reformprogrammet i de skattesystem och härigenom ökande marknadsekonomisk riktning fortskrider statsinkomster. planenligt trots hämmande faktorer under I Laos investeringsprogram prioriteras i
senaste året i form av naturkatastrofer som hög grad fysisk infrastruktur, framför allt översvämningar och torka. Viktiga inslag i utbyggnad av vattenkraften och upprust-
denna process utgörs av privatisering av ning av vägnätet. Med växande statsintäkstatliga företag, inkomstbeskattning, av- ter och ett omfattande bistånd, kan mycket skaffande av subventioner, fri prissättning, åstadkommas även inom de sociala sektoinförande av marknadsmässiga växelkur- rerna. En förutsättning är dock att statsförser etc. En fortsatt förbättring av ekono- valtningen effektiviseras i sin nya roll. min, såväl strukturellt som realt kan kon-
stateras. Bristandekapaciteti förvaltningen
och avsaknaden av företagsledare med Mänskliga rättigheter, erfarenhet av marknadsekonomiska för- demokrati
hållanden utgör dock flaskhalsar i den på-
gående processen. Lagstiftningen på det Tillkomsten 1991 av landets första författ-
ekonomiska området kommer att under ning, i vilken grundläggande medborgerli-
1992 ha kompletterats med lagar rörande ga fri- och rättigheter finns inskrivna, inne-
privat företagsamhet, skiljedom, konkur- bär tillsammans med andra åtgärder på ser, nyttjanderätt (jordlag) och dessutom lagstiftningsområdet förbättrade förutsättplaneras för en ny budgetlag, enligt vilken ningar för en ökad rättssäkerhet. Tillämp- Laos skall ha en offentlig statsbudget. ningen lämnar dock mycket i övrigt att
Den nya öppenheten har lett till ett kraf- önska. Yttrandefriheten och föreningsfri-
tigt ökande utbyte med omvärlden. Eko- heten är i praktiken klart begränsade. Laos
nomiskt lutar man sig mot IMF, Världs- har vidare endast undertecknat barnkonbanken, Thailand och övriga ASEAN- ventionen av FN:s MR-konventioner. länder, Japan, och politiskt mot Vietnam Även om en generell förbättring på MRoch Kina. Liksom de senare säger man sig området kan konstateras, förekommer eftersträva politisk stabilitet för en period fortfarande godtyckliga arresteringar av av ekonomisk utveckling. bl.a. regimkritiker som krävt en övergång
Trots påfallande positiva makroekono- till ett flerpartisystem i landet. ”Omskolmiska indikatorer under senare år, har ningsläger” från tiden efter 1975 lär dock Laos förda reformpolitik hittills endast alla ha stängts. Inga oberoende MR-organikommit en bråkdel av landets befolkning sationer tillåts verka och ej heller existerar
till del. Trängande behov kvarstår för att någon dialog mellan regeringen och orga-
förbättra livsvillkoren för den stora folk- nisationer som påtalar MR-brott. Utveckmajoriteten, som består av naturahushål- lingen mot demokrati går långsamt. Även lande bönder. om kommunistpartiet genom den nya
Biståndsberoendet - ca 20 70 av BNP - grundlagen sätts att verka i enlighet med förblir stort. Det privata banksparandet lagarna, finns dock enpartistaten orubbad
har emellertid utvecklats mycket positivt kvar och inga tendenser av betydelse i rikt-
och motsvarar enligt IMF sannolikt ca 5 90 ning mot politisk pluralism kan iakttas.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndsgivare institutionsuppbyggnad i bl.a. följande
insatser:
e rådgivning till laotiska skogsbruksmyn- Det tidigare dominerande östbiståndet till
digheter på central, regional och lokal Laos har nu praktiskt taget upphört. Laos
nivå,
har en mycket liten mottagningskapacitet
stöd till skogsvårdsutbildning,
för bistånd. Inom det svenska biståndet
skogsinventering/kartering, har bristande effektivitet påvisats inom
identifiering för skyddsåtgärder av ekosåväl skogs- som vägsektorstödet. F.n. sva-
logiskt känsliga skogsområden, rar följande givare för ett sammantaget
skogsplanteringar, kraftigt ökande internationellt bistånd:
rådgivning för att generera högre in- Världsbanken, Asiatiska Utvecklingsban-
komster på landsbygden t.ex. vad beken, Japan, Sverige, UNDP och Australien.
träffar avsättning för skogsprodukter, För år 1990 uppskattas detta biståndet ha
alternativa grödor och modern boskapsuppgått till 176 miljoner dollar.
skötsel.
Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 förelåg
flera frågetecken rörande organisation,
Sveriges bistånd givarsamordning, verksamhetens inrikt-
ning m.m. Därför beslöts att under 1992
Det svenska Laos-biståndet omfattar, för-
endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal utom SIDA:s landramssamarbete, också
istället för ett planerat fyraårigt. mindre SIDA-stödda insatser via enskilda
organisationer. Dessutom finns ett begrän-
Transportsektorn
sat BITS-stöd genom laotiers deltagande i
Ett svenskt vägstöd inleddes 1987 i syfte
dess internationella kurser. Totalt utbetalaatt öka den laotiska kapaciteten att plane-
des under budgetåret 1991 /92 genom
ra, bygga och underhålla vägar. Det nu SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor.
aktuella vägprojektet är den största enskil-
da svenska insatsen sedan vattenkraftver-
Biståndet genom SIDA
ket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör
Nu gällande samarbetsavtal avser budget-
en viktig del av den infrastruktur, som är åren 1991 /92-1992/93. En ettårig förläng-
nödvändig för att effektivt kunna driva ning förbereds av SIDA. Landramen är väl
utvecklingen i Laos mot marknadsekonointecknad med ett medelsutnyttjande på
mi vidare.
80 Io för 1991 /92. För budgetåret 1992 /93 Konkret handlar projektet om upprust-
beräknas detta bli 93 90.
ning av riksväg 13, som leder mot Kina i
De svenska biståndsinsatserna har hit-
norr och som i sydost har förbindelse med tills framför allt koncentrerats till skogs-,
flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken energi- och tranportsektorerna.
och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar
för arbetet med de norra respektive södra
Skogssektorn
vägavsnitten och Sverige för en mellanlig- Förutom vattenkraften är skogen f.n. Laos
gande vägsträcka om totalt 177 km. Förutstörsta naturresurs och svenskt bistånd har
om rådgivning och materiellt stöd till själ-
sedan drygt 10 år tillbaka varit inriktat på va vägbygget, omfattar det svenska att stödja ett uthålligt utnyttjande av dessa åtagandet också utbildnings- och instituresurser. Två skogsföretag har tidigare
tionsuppbyggande insatser inom Laos
byggts upp med svenskt bistånd. Miljöas-
transportministerium samt till en vägskola, pekten har uppmärksammats alltmer till-
ett projekteringsinstitut och organisation sammans med kunskapsutveckling och
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE för landets vägunderhåll. Den tekniska Demokratibistånd biståndskomponenten i biståndet har ut- Inom ramen för biståndet förs en dialog vecklats väl, inte minst vad beträffar väg- om MR- och demokratiläget i Laos. Beslut skolan där hittills ca 200 tekniker har utbil- togs 1992 om en insats om 6 miljoner krodats. Vägbyggnadsinsatsen däremot har nor på rättsområdet. Insatsen inriktas hittills redan inneburit betydande fördy- främst på kompetens- och kapacitetsuppringar p.g.a. att man blivit tvungen att re- byggnad och innebär stöd till Laos justitieparera delar av den nybyggda vägen till en ministerium, stöd till landets juristutbild-
kostnad av 20 miljoner kronor. Totalt be- ning samt till utgivning av landets räknas vägen bli fördyrad med 65 miljoner ”författningssamling”. Ett viktigt inslag är
kronor och totalt kosta ca 275 miljoner kro- vidare regelbundet återkommande parlanor. mentarikerbesök i Sverige. Dessutom ges
sedan några år tillbaka stöd via svensk Hälsovård enskild organisation till Laos kvinnounion. SIDA har förutom stöd till ett s.k. MCH- (Mother-Child-Health)-projekt och ett vat- Kulturbistånd tenförsörjningsprojekt i UNICEF:s regi, Ett museisamarbete har inletts med Folockså initierat en läkemedelsinsats. Dess- kens museum som svensk part. utom är ett stöd till hälsoministeriet under
beredning. Bistånd genom BITS Hittills har totalt 47 laotier deltagit i BITS
Förvaltningsbistånd internationella kurser med i huvudsak
En tvåårig insats avseende utveckling följande inriktning: skogsbruk, vägbyg-
av en laotisk statistikmyndighet har inletts, gande och vattenkraft/energiförsörjning.
för vilken SCB har anlitats att genomföra Under budgetåret 1992 utbetalades 0,8 insatsen. miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt 1991/92 1992/93
Anslag 110,0 110,0
Ingående reservation re 23.0
Summa =:121,2 13350
| Fördelning | Utbetalt Planerat 1991/92 1992/93 | |
| Skogsprogrammet | VERS 320 | |
| Vägsektorn | 42,6 70,0 | |
| Energistöd | 207 | 6,0 |
| Mödra- och barnavård 2,0 | 3,0 | |
| Kultursamarbete | 1,0 | 3,0 |
| Statistikinsats | JA | 4,0 |
| Konsultfond | 4,3 | 4,0 |
Summa 93,6 (220 Utgående reservation 23,0 11,0
Sri Lanka
INDIEN
'Vavuniya
2 SRILANKA Ganga Kurunegalaf Matale: bKandy Mahaweli oxo - gal 2) | Afnparai ; | / kalani :SKotmaldis7> Nuwara- I gagura Eliya [oron Sp AMonaragala Ratnapuran.. ÅKalutara
Galle Sa Matra E =E INDISKA OCEANEN. Befolkning ca 17 milj (1990) RER
Befolknings- Bistånd
tillväxt/år 1,490 (1980-1990) Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 38,9 Sverige OM Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr
42,696 11,796 45,70 SIDA
inom landramen St utanför landramen Andel läskunniga män 934 enskilda organisationer Sj kvinnor 84946 övrigt 3,3 Förväntad livslängd män 69 år BITS 2,3 kvinnor 73 år SWEDECORP 0,4
| Dödlighet, | SAREC | 0,8 |
| barn under 5 år | 350 | — 4 |
| BNI/invånare | 470 USD | Summa 61,6 |
Bistånd, andel av BNI 8,24
Militärutgifter, andel av BNP 4,84
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ekonomi, politik och Militärutgifter, externa samhälle konflikter
Sri Lanka har länge fört en politik med Som en följd av de interna konflikterna i social inriktning. Trots en låg BNP per ca- landet har militärutgifterna varit förhållan-
pita är medellivslängden hög liksom ande- devis höga och uppgick 1990 till 4,8 7 av
len läs- och skrivkunniga. Den öppna ar- BNP. betslösheten är dock hög. Borttagna subventioner och hög inflation anses ha försämrat de fattigas levnadsnivå. Biståndsgivare
Ett långvarigt internt krig belastar landets resurser. Ekonomin visade under bör- Världsbanken och Asiatiska utvecklings-
jan av 1980-talet en tillväxt på 5 2 men banken är landets största biståndsgivare
sjönk under år 1989 till endast 2,3 7 samti- medan de ledande bilaterala givarna är digt som inflationen steg. Under senare år Japan och USA. har tillväxten åter tagit fart och uppgick till 5 Jo under 1991. Sedan 1988 genomför landet ett strukturanpassningsprogram med Sveriges bistånd internationellt stöd. Fortsatta strukturella
reformer i syfte att stimulera tillverknings- Det svenska biståndssamarbetet med Sri
och exportindustrin bedöms nödvändiga Lanka inleddes år 1958. Samarbetet har för att upprätthålla tillväxten. dominerats av Kotmale-kraftverket, vilket
Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfa- tagit omkring 1 400 miljoner kronor i anrande av konflikten i de norra och östra språk. Den sista utbetalningen gjordes
delarna av landet. Fortfarande pågår stri- 1987 /88.
der mellan den tamilska organisationen
befrielsetigrarna (LTTE), vilken kämpar för Bistånd genom SIDA
en självständig tamilsk stat, och regerings- Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka regstyrkor. leras av ett tvåårigt samarbetsavtal för per
rioden 1992/93-1993/94. Biståndet har
koncentrerats till landsbygdsutveckling,
Mänskliga rättigheter, hälsovård och utbildning. För budgetåret
demokrati 1991 /92 allokerades inga nya landrams-
medel, då reservationerna på anslaget var
Situationen beträffande de mänskliga rät- mycket höga p.g.a. konflikten i landet. För
tigheterna i Sri Lanka påverkas framför allt år 1992/93 uppgår landramen till 35 miljoav kriget i norr och öster där situationen ner kronor.
fortfarande är mycket allvarlig. Den lanke-
siska regeringen har tagit till sig den kritik Landsbygdsutveckling
som framför allt västvärlden riktat mot Det svenska stödet till landsbygdsutveck-
kränkningarna av de mänskliga rättighe- ling avser två distrikt, Matara och Badulla. terna. Flera åtgärder med positiva effekter Programmet påbörjades år 1979 och har
på MR-situationen kan noteras. under senare år präglats av en mer medve-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bostadslängor i Matare-distriktet, Sri Lanka, som byggts med SIDAhjälp för att förbättra de s.k. plantagetamilernas situation.
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
ten strävan att nå fattiga befolkningsgrup-
Hälsovård
per. Landsbygdsprogrammen genomgick Sverige har sedan år 1987 stött ett immunien utvärdering 1991 som visar att försörjseringsprogram som UNICEF och den ningsmöjligheterna förbättrats för landslankesiska regeringen driver. Den utvärde-
bygdsbefolkningen och att infrastrukturen
ring som gjordes 1989 visar på positiva
utvecklats.
resultat och minskningar av dödligheten. Programinsatsen avslutades i juni 1991, Undervisning
varför inga utbetalningar skedde under
Stödet till undervisningssektorn syftar i 1991./92.
första hand till att höja undervisningens
kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbygden.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd utanför landramen
Ett tiotal svenska enskilda organisationer Bistånd genom SIDA, mkr
erhåller stöd från SIDA för sin verksamhet Disponibelt 1991/92 1992/93
i landet. Därutöver ges direktstöd till olika Anslag 0 350
lankesiska kvinnoorganisationer.
Ingående reservation 95,0 44,0
Summa 950 70
Bistånd genom SAREC Fördelning Utbetalt Planerat SAREC har sedan år 1976 stött forskning i
å 1991/92 1992/93 Sri Lanka. Målet är att vidmakthålla och Landsbygdsutveckling = 15,0 24,0 stärka forskningskapaciteten i landet.
Undervisning 24,0 36,0 Forskningssamarbetet bedöms ha haft stor
Hälsostöd 0 30 betydelse för Sri Lanka under konfliktåren Konsultfond 10 1,0 och flera projekt har lett till bestående
Katastrofbistånd/ ; forskningsresultat.
humanitärt stöd, m.m. = 11,0 12,0
Summa 3150 76,0 Bistånd genom SWEDECORP
Utgående reservation SWEDECORP har under 1991 /92 stött landram 44,0
projekt av handelsfrämjande karaktär samt
ett teknikutvecklingsprojekt i samarbete
med en svensk högskola och lankesiska
företag. Swedfund International AB är en-
gagerad i tre samriskföretag i landet.
Bistånd genom BITS
BITS är verksam genom internationella
kurser.
Vietnam
NS > Nn BTuyen Quang
= FARSEN
Julen Bion Phu 2 P2! ru Sqliet Tri Hor
Då ! ANÖI Uong Bi Jå Hoa Binh Nam Dinhå
RV SNRA IV NR
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ekonomin har på sistone uppvisat klart
Ekonomi, politik och
positiva resultat. Kraftiga produktivitets-
samhälle ökningar kan exempelvis konstateras såväl inom den privatiserade jordbrukssektorn
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att som inom industrin, vilket lett till en om-
uppvisa goda resultat. Trots bortfallet av fattande export och t.o.m. ett betydande
tidigare omfattande östbistånd och trots ett handelsöverskott för 1992. Dock återstår
fortsatt amerikanskt handelsembargo, vil- mycket att reformera och prioritetsområ-
ket bl.a. omöjliggjort ett återupptagande av den är bla. följande: den statliga företags-
lånegivningen från de internationella fi- sektorn, skattesystemet, den ekonomiska
nansinstitutionernas sida, har den pågåen- lagstiftningen m.m. de processen i marknadseékonomisk rikt- Det tidigare planekonomiska systemet ning kunnat drivas vidare. Svårigheterna i utformat efter sovjetiska förebilder är nu den vietnamesiska ekonomin är dock på väg att raseras i snabb takt och målet många. Bl.a. måste nu vietnamesiska före- förefaller vara en marknadsekonomi av tag utan statliga subventioner konkurrera sydostasiatiskt snitt. Omorienteringen inpå världsmarknaden på lika villkor som leddes 1986, men först tre år senare började konkurrenterna i det dynamiska Sydosta- de marknadsekonomiska mekanismerna sien. Den tidigare höga inflationstakten på allvar att slå igenom. förefaller man nu börja få bukt med och
Befolkning 66,7 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 2,19 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt NS Sverige OK Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänster och service Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr 67,52 11,80 20,79 SIDA 285,4
BITS 2,0 SWEDECORP 0,9 Andel läskunniga 87,6 SAREC 8,6 Förväntad livslängd Summa 297,5 män 62,7 år kvinnor 64,8 år Dödlighet, barn under 5 år 6,520 (1990) BNI/invånare ingen uppgift Bistånd, andel av BNI 2,19260 (1990) Militärutgifter, andel av BNP ingen uppgift
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Reformpolitikens negativa effekter för Frankrike, Tyskland, Italien, Australien de sociala sektorerna kvarstår med hög m.fl. Det amerikanska handelsembargot arbetslöshet - drygt 20 2? -, stigande polari- förhindrar fortfarande IMF, Världsbanken sering i samhället samt minskad social ser- och AsDB att gå in med nya lån. Det samvice. lade internationella biståndet för 1992 har
uppskattats till ca 200 miljoner US dollar.
Mänskliga rättigheter,
demokrati
Sveriges bistånd
Vietnam har skrivit under FN:s alla kon- SIDA har länge dominerat det svenska
ventioner om mänskliga rättigheter. Åter- utvecklingssamarbetet med Vietnam. kommande rapporter talar dock om brist- SAREC har spelat en viktig roll på forskfälligt rättsskydd och långa fängelsestraff ningssidan. SWEDECORP är på väg att
för bl.a. politiskt och religiöst verksamma. förstärka sin profil i landet, medan BITS-
I helhetsperspektivet kan ändå en positiv samarbetet f.n. begränsar sig till att finanutveckling skönjas med bl.a. en ökande siera vietnamesers deltagande i BITS interfrispråkighet och tolerans för oliktänkande nationella kurser. Vietnam fortsätter att i den inhemska debatten och ett likaledes mottaga katastrofbistånd från Sverige. friare kulturklimat.
Bistånd genom SIDA
Det övergripande syftet med Sveriges Viet-
Effektivitet i biståndet nambistånd har under de senaste åren
varit att på olika sätt stödja den pågående
Biståndet förefaller uppfylla rimliga krav ekonomiska reformprocessen samt att gepå effektivitet. nom dialog och insatser främja demokrati
och mänskliga rättigheter i landet. Det tra-
ditionella svenska biståndet inom hälso-
Militärutgifter, externa vårds- och skogssektorerna fortsätter, men
konflikter med en utformning som är anpassad till
nya mer marknadsmässiga förhållanden. Officiella uppgifter saknas om militärutgif- Miljöaspekterna bevakas i ökande utterna. Dess andel av BNP anses dock ha sträckning inte minst skogsprogrammet. sjunkit kraftigt under de senaste åren, inte De senaste biståndsöverläggningarna ägde minst till följd av det militära tillbakadra- rum i maj 1992, då bl.a. ett ramavtal om
gandet från Kambodja samt det mycket biståndssamarbete för 1992 /93-1993/94
kärva budgetläget. Armén uppges exem- undertecknades.
pelvis ha reducerats med ca 50 90 de senas-
te åren och nu uppgå till en halv miljon Skogsstöd man. Sedan mitten av 1980-talet har det svenska
stödet till skogssektorn huvudsakligen
inriktats på insatser för skogsskötsel, forsk-
Biståndsgivare ning och markvård. En stor principiell för-
ändring från tidigare stöd kan konstateras
Det en gång så omfattande östbiståndet genom att detta nu fokuseras på den enhar nu helt upphört. Sverige och Finland skilde bonden /skogsbrukaren, som har fortsätter med sitt stöd tillsammans med givits nyttjanderätt till marken och numera UNDP, medan nya aktörer är Japan, fritt kan förvalta densamma. Viktiga kom-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ponenter i biståndet är f.n. rådgivning i det, stöd till utbildning i makroekonomi, markrättsliga frågor, nya metoder för en- ekonomisk policy-analys, företagsledning,
skilt bondeskogsbruk, återplantering av massmedie- och kultursamarbete m.m.
skog, rådgivning vid utarbetande av en Importstöd nationell skogsutvecklingsplan samt stöd Mekanismen för valutafördelning un-
till ett skogsforskningsinstitut. Det svenska der det nu tillämpade obundna importstö-
skogsprogrammet, vari genderfrågorna det har marknadsanpassats under det seägnas särskild uppmärksamhet, är geogra- naste året. Tillsammans med utbildnings-
fiskt koncentrerat till de fem nordligaste insatser på banksidan har detta inneburit provinserna. Pappersbruket Bai Bang i ett betydelsefullt bidrag till reformproces-
Vinh Phu-provinsen har sedan 1990 drivits sen i marknadsekonomisk riktning. Det är
i vietnamesisk regi med tillfredsställande således inte längre staten utan bankerna
resultat. som har ansvaret för fördelningen av valu-
tan. Mot bakgrund av kraftigt ökande ex- Hälsovård portinkomster och de gynnsamma effekter
Stödet till hälsovården har länge varit ett som ett upphävande av det amerikanska
centralt inslag i samarbetet och främst in- handelsembargot förväntas ha i form av
riktats mot primärhälsovårdens behov. normaliserade relationer med IMF/
Huvudmålet har varit att höja hälsostan- Världsbanken och AsDB, anses en gradvis
darden i Vietnam genom bättre utbildning, utfasning av denna stödform kunna aktuaeffektivare behandlingsmetoder och mo- liseras. dernare sjukvårdsutrustning m.m. En ny komponent i hälsostödet är att utveckla
lagstiftningen, som styr förhållandena
kring produktion och distribution av läke- Bistånd genom SIDA, mkr medel samt kvalitetskontroll. Nu rådande
Disponibelt 1991/92 1992/93 budgetåtstramning, privatisering och av-
Anslag 325,0 225,0
giftsbeläggning ställer stora krav på löpan-
Ingående reservation 84,5 160,0 de analys av sektorns utveckling. F.n.
Summa = 409,5 385,0 förbereds ett nytt program för 1993/94-1995/96, där man utgår från de Fördelning Utbetalt Planerat
1991/92 1992/93 slutsatser som drogs i en 1992 genomförd
Skogsprojektet 49,7 40,0 SIDA-utvärdering och en Världsbanksfi-
Transportprojekt 9,6 0 nansierad sektorstudie från samma år. I
Industrirehabilitering 4,3 1,0 dessa förordas bl.a. en koncentrering av
Energistöd 15,0 40,0 antalet insatser, en ökad uppmärksamhet
Hälsosektorstöd B7r,9 70,0 av köns- och befolkningsfrågor samt att
Importstöd 961 170,0 målgruppen för det framtida hälsostödet
Konsultfond 4,1 =
bör vara kvinnor i fertil ålder.
Stöd till reform-
processen 6,8 30 Institutionellt stöd/ Camp-ombyggnad 3,3 12,0
demokratistöd
Summa =<:246,8 366,0 Insatser för att bygga upp den institutio-
Utgående reservation = 160,0 19,0 nella kompetensen i landet utgör en synnerligen viktig del av stödet till reformprocessen. Samarbetet omfattar insatser på skatte- och rättsområdena, materiellt stöd och utbildningsinsatser inom bankväsen-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utanför landramen Bistånd genom BITS
Sverige har förklarat sig berett att utanför Ett samarbete med BITS har hittills inlandramen delta i en internationell stöd- skränkt sig till finansiering av deltagande i grupp för Vietnam i syfte att medverka till dess internationella kurser, i vilka hittills en normalisering av relationerna till IMF/ sammanlagt ett 75-tal vietnameser deltagit. Världsbanken. En sådan blockeras f.n. av För budgetåret 1991 /92 utbetalades 2,5 USA. miljoner kronor.
Bistånd genom enskilda Bistånd genom SWEDECORP
organisationer SWEDECORP har sedan 1991 i samarbete Ett allt större vietnamesiskt intresse kan med Finland arisvarat för utbildning av konstateras för samarbete med utländska företagsledare i vietnamesiska exportföreenskilda organisationer, bland vilka f.n. tag, för en exportfrämjandeinsats samt ett nio har representationskontor i Vietnam. par miljöinsatser. Dessutom har studier För Rädda Barnen blev Vietnam nytt pro- utförts på standardiseringsområdet samt gramland 1991. Rädda Barnen och Diako- rörande kompetensuppbyggande inom nia är f.n. engagerade i ett samnordiskt den vietnamesiska handelskammarorganiprojekt för stöd till hemvändande vietna- sationen. Nu planeras en utvidgad verkmeser. Det finansieras med stöd från samhet och en projektidé rör ett center för SIDA:s katastrofanslag. Svenska Röda kor- företagsledarutbildning, som samtidigt set finansierar dessutom en representant skall bli ett fönster mot den svenska markför Internationella Röda Korsfederationen i naden. En annan rör SIDA:s kompletteran-
Hanoi samt ett katastrofberedskapspro- de insatser på bankområdet. Under bud-
gram. getåret 1991 /92 utbetalades totalt
0,9 miljoner kronor. Energisektorn Energisektorn har fått svenskt stöd sedan Bistånd genom SAREC början av 1980-talet. Bl.a. har ett värme- Sedan 1976 stöder SAREC ett omfattande kraftverk i Ho-Chi-Minh City rehabilite- bilateralt forskningssamarbete, som hurats, vilket haft en avgörande betydelse för vudsakligen varit koncentrerat till områdestadens ekonomiska liv. Tyngdpunkten i na jordbruk och medicin. Forskarutbytet samarbetet ligger idag på ett flertal insatser omfattar f.n. ett 20-tal forskare, varav merpå eldistributionsområdet med landets tre parten är vietnameser för utbildning i kraftbolag som huvudsakliga mottagare. Sverige. Hittills har verksamheten berört
Då rådande brister på infrastrukturområ- sammanlagt 18 större projekt, som bekosdet starkt hämmar den ekonomiska re- tats med anslag om totalt 45,8 miljoner formprocessen, planeras kraftigt vidgade kronor. Nya områden är makroekonomisk
satsningar de närmaste åren. stabiliseringspolitik, primärhälsovård och
marin miljö. Under budgetåret 1991 /92
Katastrofbistånd utbetalades 8,6 miljoner kronor. Katastrofbistånd bl.a. i form av stödinsatser för hemvändande ”båtflyktingar” har
givits Vietnam under senare år och kanaliserats via UNHCR och DIAKONIA. För 1992 uppgick denna hjälp till ca 15 miljoner kronor.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd till andra länder
1¶Åsien
stöd till en gästprofessur vid Stockholms Kina universitet, seminarium om ozonproblem
m.m. Totalt utbetalat under budgetåret 1991 /92 BITS-stöd har också givits skogsindu-
187,6 miljoner kronor (inklusive u-kredi- strin genom u-krediter för produktion av
ter). spån- och fiberskivor samt för modernise- Efter massakern vid Himmelska fridens ring av flera pappers- och massafabriker, torg 1989 beslöt den svenska regeringen att vilket haft positiva effekter på miljön. BITS
icke avtalsbundna biståndsprojekt tills vi- har vidare genom u-krediter stött flera dare skulle frysas, men att ingångna avtal projekt inom livsmedelssektorn samt lämskulle uppfyllas. Genom ett regeringsbe- nat tekniskt bistånd till ett utbildningscen-
slut från april 1991 tilläts därefter BITS att ter för mejerinäringen.
restriktivt återuppta beredningen av bi- På energiområdet har u-krediter bl.a. ståndsinsatser i Kina och efter ytterligare lämnats för ett mindre vattenkraftverk.
ett regeringsbeslut från maj 1992 fick u- Dessutom har bidrag till tekniskt bistånd
krediter inom ramen för BITS-samarbetets lämnats i samband med anläggning av ett riktlinjer åter beviljas. Riktlinjerna innebär underjordiskt pumpkraftverk samt till ut-
att biståndssamarbetet huvudsakligen bildningsinsatser avseende användning av skall inriktas på projekt inom miljöområ- högspänd likström.
det, demokratifrämjande insatser samt Kina är det land som genom åren har insatser inom den sociala sektorn. haft flest deltagare - totalt 402 personer - i
BITS internationella kurser.
Bistånd genom BITS
Utbetalat under 1991 /92 u-krediter 172 Bistånd genom SWEDECORP miljoner kronor, tekniskt samarbete 5,5 Utbetalat under 1991 /92 72 650 kronor. miljoner kronor samt internationella kur- I SWEDECORP:s regi har olika typer av ser 1,7 miljoner kronor (22 personer). 1979 exportfrämjande insatser genomförts: exinleddes det tekniska samarbetet genom portseminarier för kineser, utgivning av BITS och 1983 gavs den första u-krediten. exportguider, bevakning av Kina-mässor i
U-kreditgivningen, som hittills samman- Sverige etc. Dessutom deltar SWEDElagt uppgått till 2,5 miljarder, har i huvud- CORP /Swedfund i två fabriksprojekt, som
sak avsett en utbyggnad av Kinas telekom- avser produktion av läkemedel respektive munikationsnät i två provinser. Den värmetråd. senaste u-krediten om 172 miljoner kronor
beviljades under 1992 inom området tele- Bistånd genom SAREC
kommunikationer. Aktuella insatser inom Utbetalat under 1992 4,2 miljoner kronor. det tekniska samarbetet har bl.a. avsett SAREC:s forskningssamarbete med Kina drift och underhåll av vattenkraftverk, inleddes 1977 och har hittills stötts med ca
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
33 miljoner kronor. Samarbetet kom tidiga- Dessutom finns två SWEDECORP/Swedre att koncentreras till medicinsk forskning fund-stödda joint-ventureprojekt som har och lantbruksstudier, men har breddats avsett möbelkomponenter samt ett KFoch omfattar nu även landsbygdsindustri- projektcenter. alisering och ett skogs- och miljöprojekt.
Bistånd genom enskilda
Bistånd genom SIDA organisationer
Utbetalat under 1991 /92 katastrofbistånd Utbetalat genom SIDA under 1991 /92 233 3,6 miljoner kronor till översvämningsoffer 000 kronor. samt särskilda program 0,4 miljoner kro- En rad enskilda organisationer är verknor. samma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans
Mission (SKM), Amningshjälpen och LO- TCO:s biståndsnämnd.
Malaysia
Totalt utbetalat under 1991 /92 52,3 miljo- Thailand ner kronor (inklusive u-krediter.)
Totalt utbetalat under 1991 /92 80,5 miljo- Bistånd genom BITS ner kronor (inklusive u-krediter). Utbetalat under budgetåret 1991 /92 ukrediter 31,2 miljoner kronor, tekniskt Bistånd genom BITS samarbete 11,9 miljoner kronor, interntio- Utbetalat under 1991 /92: u-krediter
nella kurser (44 personer) 3,5 miljoner kro- 38,9 miljoner kronor, tekniskt samarbete
nor. BITS-samarbetet med Malaysia inled- 16,5 miljoner kronor, Internationella kurser des år 1985. Totalt har hittills utbetalats 2,9 miljoner kronor (36 personer). 67,8 miljoner kronor inom det tekniska Biståndsinsatserna i Thailand har hittills biståndet. Flertalet av insatserna har avsett huvudsakligen ägnats energisektorn, men energisektorn med stöd till lönsamhetsstu- stödet till miljövård, transportväsende, dier, utbildning, bistånd vid upphandling, jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydelinstallationer m.m. Under budgetåret se. BITS har bedrivit tekniskt samarbete 1991 /92 aktuella insatser avsåg bl.a. ett med Thailand sedan 1984 och hittills gjorvattenverk, kartering av plantageskog, ett da utbetalningar uppgår till 30,3 miljoner nationellt laboratorium för läkemedelskon- kronor. Stöd har vidare givits flera av troll, lantmäteri etc. Sammanlagt 206 miljo- Världsbanken initierade eller finansierade ner kronor har givits i u-krediter, som bl.a. projekt som exempelvis ett nationellt och
avsett eldistributions- och transmissions- regionalt eltransmissionssystem (upp-
projekt, transformatorstationer, miljöfond handling och installation), åtgärder ägnade m.m. BITS engagemang omfattar också att effektivisera EGAT:s (Electricity Gene-
samarbete inom områdena vattenrening, rating Authority of Thailand) organisation
miljö och förvaltning. och trafiksäkerhet. Senast aktuella insatser
Deltagande av malaysier i BITS interna- har avsett hantering av farligt gods, ett tionella kurser har hittills omfattat totalt bevattnings-/vattenkraftprojekt, utbild-
292 personer. ning inom el-sektorn, industriella föroreningar, luftföroreningar i Bangkok m.m.
Bistånd genom SWEDECORP U-krediter om sammanlagt 321 miljoner Utbetalat under 1991 7/92 326 000 kronor. kronor har beviljats och f.n. aktuella och
Genom SWEDECORP genomförs f.n. en härigenom finansierade projekt avser en
insats för att främja landets möbelindustri. massafabrik, en reningsanläggning i an-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutning till en pappers- och massafabrik betsländer. Hittills har totalt 64,2 miljoner
samt en inhemsk utvecklingsbank. kronor utbetalats huvudsakligen för insat-
BITS internationella kurser har hittills ser med miljö- eller energianknytning. En omfattat ett thailändskt deltagande om 317 miljöinsats har gjorts till projekt rörande personer. föroreningar från soptippar. I samarbete
med Världsbanken har BITS vidare lämnat
Bistånd genom SWEDECORP stöd för kartläggning av naturresurser / Utbetalat under 1991 /92 318 000 kronor. miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder. Inom ramen för SWEDECORP-samarbetet På energisidan har insatserna främst gällt
har kartlagts exportmöjligheterna för pro- vatten- och geotermisk kraft, produktion dukter som biltillbehör, trädgårdsverktyg och transmission av elkraft, energibespam.m. Nu aktuella handelsfrämjandeinsat- rande åtgärder samt rehabilitering av vatser avser ett fruktseminarium, träleksaker tenkraftgeneratorer. Dessutom pågår en m.m. Dessutom finns två SWEDECORP/ metodutvecklingsinsats på lantmäteriom- Swedfund-stödda jointventureprojekt: ett rådet inom ramen för Filippinernas pågåglasbruk och en juicefabrik. ende jordreformprogram - CARP/Com-
prehensive Agrarian Reform Program. Bistånd genom SIDA Inom ramen för BITS internationella kurser
Utbetalat under 1991 /92: Katastrofbistånd har hittills 237 filippiner deltagit.
10,6 miljoner kronor, projektbistånd via enskilda organisationer 744 000 kronor Bistånd genom SWEDECORP
samt 10,6 miljoner kronor från miljöansla- Utbetalat under budgetåret 1991 /92
get. 1 miljon kronor.
Genom Diakonia har ett omfattande och E.n. är enbart handelsfrämjandedelen ökande katastrofbistånd givits flykting- av verksamheten aktuell. Förutom direkt-
grupper från Myanmar. Utbetalningen stöd till landets möbelindustri, har svenska
från miljöanslaget avser stöd till AIT - Asi- möbeltillverkare/IKEA inom ramen för
an Institute of Technology i Bangkok. Ak- SWEDECORP-samarbetet börjat flytta ut törer inom projektbiståndet via enskilda den egna tillverkningen till Filippinerna. organisationer är förutom Diakonia, Dessutom omfattas samarbetet av stöd till Svenska Baptistsamfundet och Svenska produktutveckling/export av textilier, Missionsrådet. skor m.m. samt till ett samarbete med filip-
pinska producenter av datamjukvara.
Bistånd genom SIDA
Filippinerna
Utbetalat under budgetåret 1991 /92 kata-
strofbistånd 3,4 miljoner kronor, humani- Totalt utbetalat under budgetåret 1991 /92 tärt bistånd 1,75 miljoner kronor, projektbi- 39,0 miljoner kronor. stånd genom enskilda organisationer
0,1 miljoner kronor. Bistånd genom BITS Utbetalat katastrofbistånd avser stöd till
Utbetalat under budgetåret 1991 /92 tek- offer för tyfoner/vulkanutbrott. De huma-
niskt samarbete 29,5 miljoner kronor, inter- nitära insatserna avser rättshjälp via det nationella kurser 3,2 miljoner kronor (40 svenska advokatsamfundet: Bland enskil-
personer). da svenska organisationer verksamma i
BITS tekniska samarbete inleddes först landet kan nämnas Diakonia, Röda Korset, budgetåret 1986/87, men har redan vuxit LO-TCO:s biståndsnämnd samt flera krist-
till att bli det största i något av BITS samar- na missionsorganisationer.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ningsprojekt om barn- och mödrahälso-
Afghanistan
vård.
I april 1992 föll den kommunistiska reger- Bland de enskilda organisationerna som ingen i Afghanistan och motståndsrörelsen verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Bar-
Mujaheddin bildade i maj en regering nen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. innefattande motståndsrörelsens alla parti- Verksamheten har inriktats på hjälp till
er. Den återhållsamma optimism som ska- den fattigaste befolkningen och afghanska
pades förbyttes tämligen omgående i pes- flyktingar.
simism då krigshandlingar mellan olika Totalt utbetalades under 1991 /92 ca grupper trappades upp. Den väpnade 27 miljoner kronor till Pakistan, varav ca
kampen bedöms kunna pågå under lång 10 miljoner kronor genom enskilda organitid framöver. sationer, 9,4 miljoner kronor som katastrof-
Krigsskadorna i landet är oerhörda och bistånd och 5,7 miljoner kronor genom nära en tredjedel lever som flyktingar i BITS.
Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till repa-
Nepal
trierings- och återuppbyggnadsarbetet har getts redan 1979 och finansierats via kata- Nepal är ett litet bergsland i Himalayamasstrofanslaget. Stödet har utgått dels genom sivet med en av världens lägsta per capita-
svenska enskilda organisationer, varav inkomster. Jordbruket utgör den domine-
medparten till Svenska Afghanistankom- rande sektorn i ekonomin. Landet, som mittén, SAK, dels genom olika FN-organ. numera är en konstitutionell monarki, har Totalt utbetalades under budgetåret sedan våren 1991 en demokratiskt vald 1991 /92 34,3 miljoner kronor. regering.
Nepal genomför sedan 1986 ett struk-
Pakistan turanpassningsprogram inriktat på att sti-
mulera den ekonomiska utvecklingen och Pakistan har sedan 1988 ett civilt parla- minska fattigdomen. Tillväxten har under mentariskt styre efter år av militärstyre. senare år varit hög med undantag av Landets resurser fördelas ojämnt och även 1991 /92 när den sjönk p.g.a. störningar i om den nya regeringen gjort mycket för att ekonomin. Det största hindret för utveckstimulera handel och företagsamhet visar lingen på sikt bedöms vara den dåligt utman inte mycket vilja att komma till rätta vecklade infrastrukturen såväl fysiskt som med fattigdoms- och befolkningsproble- socialt. met. Det svenska biståndet till Nepal har
Efter att Pakistans ställning som pro- huvudsakligen kanaliserats genom svens-
gramland upphörde 1983 har det svenska ka enskilda organisationer, främst Svenska biståndet kanaliserats genom BITS och Missionsrådet, Pingstmissionen och Svenssvenska enskilda organisationer samt SA- ka handikapporganisationernas internatio- REC och SWEDECORP. Samarbetet genom nella biståndsstiftelse (SHIA). Huvuddelen
BITS, företrädelsevis inom infrastruktur av verksamheten har inriktats på socialt och institutionsuppbyggnad, har p.g.a. lan- arbete, även om insatser också finns på dets försämrade ekonomiska situation un- infrastrukturområdet. I övrigt har SWEDEder senare år i många fall stannat på plane- CORP inlett exportfrämjande verksamhet
ringsstadiet. och BITS har gett kurser med deltagare
SWEDECORP:s samarbete med Pakistan från Nepal.
omfattar bl.a. telekommunikationer (för- Totalt utbetalades under budgetåret packningsindustri och infusionslösningar). 1991 /92 ca 7. miljoner kronor, huvudsakli- SAREC har sedan flera år stött ett forsk- gen via enskilda organisationer.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
gram för palestinierna i de ockuperade Mellanöstern
områdena, samtidigt som vi efter USA och
EG är den största givaren till UNRWA. Mellanöstern är som region föremål för ett Biståndet är humanitärt och politiskt motibetydande svenskt politiskt intresse. For- verat och syftar till att stödja de sociala merna för svenskt ekonomiskt samarbete sektorerna, främja respekten för mänskliga med länderna skiljer sig avsevärt åt mellan rättigheter och stimulera en ekonomisk de rika oljeproducenterna och övriga sta- kompetens och utveckling. Stödet kanaliter. seras via svenska enskilda organisationer,
Fredsförhandlingar i Mellanöstern in- olika FN-organ och direkt till fristående leddes i oktober 1991. Processen innebär organisationer och institut inom områdena
bilaterala överläggningar mellan Israel och mänskliga rättigheter och förtroendeska-
parterna i regionen (Jordanien, Libanon, pande åtgärder. Stödet utgör en viktig del
Syrien och palestinierna), kompletterade av Sveriges Mellanöstern-politik. av möten i fem multilaterala arbetsgrupper Utöver detta program består det svens-
med även utom-regionalt deltagande. Efter ka biståndet till regionen främst av bidrag regeringsskiftet i Israel i juni 1992 har över- till insatser genom enskilda organisationer. läggningarna kommit in i ett nytt skede De utför ett viktigt arbete. Mottagarländer med förhandlingar i olika substansfrågor. är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Ett
Sverige stöder fredsprocessen och deltar omfattande katastrofbistånd har lämnats aktivt i det multilaterala arbetet. till drabbade grupper i Irak.
Inkomstskillnaderna är mycket stora Sverige lämnade totalt ca 90 miljoner både inom och mellan länderna i regionen. kronor i bistånd till länderna i regionen Förenade Arabemiratens BNP per capita under budgetåret 1991 /92.
beräknas till över 20.000 USD, att jämföra
med Jemens som ligger kring 500 USD. De rikare staterna är betydande biståndsgivare, främst till andra länder i regionen, in-
Biståndet till Mellanöstern, klusive Maghreb. utbetalningar 1991/92, mkr
Vissa länder och grupper i Mellanöstern
Programländer SIDA BITS TOTALT drabbades ekonomiskt mycket hårt av kri-
Jordanien 1850 2,0 17.0 get i Persiska Viken. De ockuperade områ-
Libanon 232 = 23:22 dena (Västbanken och Gaza) samt Jorda-
Västbanken 16,5 02 16 nien och Jemen tog emot talrika skaror av och Gaza återvändande gästarbetare, samtidigt som Iran 1,4 = 14 biståndsflödena minskade. Irak 28,6 = 28,6
Irak har ännu inte uppfyllt de krav som Jemen 1,4 02 156
ställs i de ca 25 resolutioner som antagits Summa 86,1 2,4 88,5
av FN:s säkerhetsråd. Följaktligen bibehålls sanktionerna mot landet. Kurderna i
norra Irak och de shiamuslimska grupper-
na i söder befinner sig i en mycket utsatt
situation och är beroende av omvärldens
humanitära bistånd. Sverige stöder FN:s politik i Irak-frågan. Fortsatta biståndsan-
" strängningar kommer att krävas för att
minska befokningens lidande.
" Sverige har ett bilateralt biståndspro-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
get bidrar organisationen också med drifts-
Västbanken och Gaza
stöd till palestinska sjukhus och vårdcentraler. Individuell Människohjälp arbetar
Sverige är tillsammans med bl.a. EG, USA med utbildning av gravt utvecklingsstörda och Canada betydande givare till palestini- barn. Även Palestinagrupperna är verkerna på de ockuperade områdena Väst- samma inom hälsoområdet. UNICEF:s banken och Gaza. Vårt bidrag till program för rehabilitering, utbildning och UNRWA:s verksamhet för palestinierna i hälsoinsatser stöds av Sverige. regionen uppgick under budgetåret Det stöd till mänskliga rättighetsorgani- 1991 /92 till 146 miljoner kronor. Därtill har sationer som inleddes under 1991 har utdet bilaterala programmet för Västbanken vidgats. Bidrag lämnades under budgetåroch Gaza utvecklats i enlighet med de rikt- et 1991 /92 till åtta organisationer, såväl linjer som drogs upp i regeringsbeslut palestinska och israeliska som internatio- 1991-03-21. Målen för programmet är att nella. Även ett antal institut av forskminska den palestinska befolkningens li- ningskaraktär inriktade på utbildning och dande och misär, att bidra till att skapa förtroendeskapande åtgärder har fått förutsättningar för en samhällssktruktur svenska bidrag. till grund för ett framtida demokratiskt BITS har under budgetåret 1991 /92 arfritt Palestina samt att främja ekonomisk betat för att inleda verksamhet på de ockuverksamhet och respekt för mänskliga rät- perade områdena, och från och med 1 juli
tigheter. Stödet lämnas till verksamhet ge- 1992 kan palestinierna delta i BITS interna-
nom enskilda organisationer, multilaterala tionella kursprogram. organ och fristående institut. Totalt utbetalades under budgetåret
Huvudkomponenten i det svenska pro- 1991/92 ca 17 miljoner kronor genom grammet är stödet till hälsosektorn. Diako- svenska och lokala enskilda organisationer nia har en omfattande verksamhet, främst för katastrofinsatser och humanitära ändainriktad på rehabilitering. Sedan Gulf-kri- mål.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
tvecklingssamarbete med entralamerika
7'GUATEMALA >
? SURA a HONDURAS - — TEGUCIGALPA 3” PE Ne LJ JAN ” NIGARAGUA SN SpMANAGUA
SAN YOSÉ ee
COLOMBIA
Biståndet till Centralamerika, utbetalningar 1991/92, mkr Land SIDA BITS SAREC SWEDECORP TOTALT Nicaragua 298,6 - VON 0,1 309,4 Övriga länder
| Costa Rica | 183 | 8,9 | ANS 0,2 | 31,5 | |
| El Salvador | 18,8 | 0,2 | - | 0,2 | 19:0 |
| Guatemala | 1,8 | 0;2 | = | = | 2,0 |
| Honduras | Od | - | ERA | - | 0,2 |
| Mexico | 0,2 | NO | = | = | 2,1 |
| Panama | = Summa 337,8 | 0,2 11,4 | = 14,8 | = 03 | 0,2 364,3 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
gua till följd av att räntor och amorteringar
Ekonomi, politik och minskade sedan utlandsskulden för främst
samhälle Nicaragua och Honduras avskrivits och
eller omförhandlats.
Den 1987 inledda fredsprocessen omfatta- Ändå fördjupades fattigdomen och om-
de en rad försonande och förtroendeska- fattade allt fler människor. Arbetslöshet,
pande åtgärder inom och mellan de sju undernäring och fattigdom ökade medan
centralamerikanska länderna. Fredsproces- ländernas förmåga att hantera dessa försen gjorde under 1991 /92 betydande fram- hållanden minskade. Detta utgjorde bak-
steg, men var alltjämt bräcklig. Utveckling- grunden till 80-talets allvarliga kränkning-
en präglades i hög grad av det fredsavtal ar av de mänskliga rättigheterna, för El Salvador, som undertecknades i flyktingskap, ökande narkotika, miljö: och
Mexico den 16 januari 1992. Fredsförhand- hälsoproblem, diskriminering av indianbe-
lingarna mellan parterna i Guatemala kän- folkning och allvarliga konsekvenser för netecknades dock av stora svårigheter och såväl medelklass som de fattigaste grup-
den prekära ekonomiska situationen i perna i samhället. I grunden bestod dessa Nicaragua utgjorde ett påtagligt hot mot problem under 1991 /92. Av Centralameri-
stabiliteten i landet. kas befolkning beräknades 60 26 leva un-
der fattigdomsstrecket. 70 70 av barnen led
av undernäring. Mer än 40 4» av befolk-
Sociala och ningen (utom i Costa Rica och Panama)
ekonomiska saknade tillgång till dricksvatten och sani-
förhållanden tet. Generellt uppvisade regionen därför
ett fortsatt försämrat läge när det gäller de
Strukturproblemen i regionens ekonomier ekonomiska och sociala rättigheterna uti-
var efter år av krig och ekonomisk miss- från 1966 års MR-konvention, en konven-
hushållning betydande. Därtill kom olösta tion som ratificerats av samtliga länder i jordfördelnings- och jordägarfrågor. De regionen.
små ländernas ekonomier fortsatte att vara Situationen för flyktingarna förändra-
mycket exportberoende. Tillväxttakten i des radikalt och flertalet flyktingar från ekonomin nådde i genomsnitt 2,1 70 under Nicaragua och El Salvador återvände till 1991, vilket var något lägre än under 1990. sina hemländer, om än under ofta ogynn- Sammanbrottet i den regionala handeln samma förhållanden. Den centralamerioch fallande exportpriser spädde på svå- kanska flyktingkonferensen, CIREFCA, righeterna. BNP sjönk till 1970-talets nivåer fortsatte att spela en betydelsefull roll för och varierade mellan 360 (Nicaragua) och att lösa flyktingproblemen. Ett intensivt
1780 USD/invånare (Costa Rica). I El Sal- förhandlingsarbete pågick mellan flyktingvador och Nicaragua låg nivåerna på 60- arnas organisationer och myndigheterna i
respektive 40-talens nivåer. Trots dessa Guatemala för att skapa förutsättningar för bakslag nåddes framgångar inom ekono- en repatriering av merparten av de guate-
min på andra områden. I alla länderna malanska flyktingarna i södra Mexico. För-
sjönk inflationen, liksom budgetunder- hållandena för stora grupper av internflyk-
skottet i samtliga länder. Undantagen var tingar förblev dock prekär i framförallt Costa Rica och El Salvador. Underskottet i Guatemala, men även i El Salvador. bytesbalansen minskade och kapitalimporten ökade kraftigt från 2 100 miljoner dollar 1990 till 2 750 1990. Här märktes särskilt
nettoöverföringen av resurser till Nicara-
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
miljökonsekvensbeskrivningar genom den
Mänskliga rättigheter,
regionala miljövårdsorganisationen
demokrati CCAD. I Costa Rica sker samarbete med
INBIO, som bedriver en internationellt Konventionen om medborgerliga och poli- uppmärksammad forskning för bevarande tiska rättigheter, liksom konventionen om och ekonomiskt utnyttjande av den biolobarnets rättigheter, har ratificerats av samt- giska mångfalden i Costa Rica.
liga länder i regionen, dock med undantag av Honduras. Utvecklingen under 1991 /92
präglades av olika tendenser. Bilden för- Militärutgifter, externa bättrades påtagligt i E1 Salvador - som ett konflikter resultat av fredsavtalen och FN:s övervakande närvaro. Trots ett formellt demokra- I fredsprocessens spår påbörjades dock en
tiskt system sedan 1986 fortsatte övergrep- betydande nedrustning och avmilitarise-
pen mot de mänskliga rättigheterna i ring. Avmilitariseringen var särskilt påtag- Guatemala. Militären hade alltjämt en allt- lig i Nicaragua där militärstyrkorna minsför stor makt. Vidare stod minst hälften av kades från 80 000 till 15 000 man och landets befolkning utanför de grundläg- landet fick regionens minsta militärstyrka. gande normala politiska processerna. Hon- Som ett resultat av fredsavtalet i El Salva-
duras uppvisade fortsatta kränkningar av dor påbörjades även i detta land en bety-
de politiska och medborgerliga rättigheter- dande avmilitarisering. I Panama inleddes
na, om än på en betydligt lägre nivå än i ett arbete för att, enligt costarikansk mofallet Guatemala. Också i Panama gick ut- dell, helt upplösa militärstyrkorna. Guate-
vecklingen i negativ riktning, medan för- mala utgjorde alltjämt ett notabelt undanhållandena i Costa Rica, Nicaragua och tag från denna utveckling. Belize var stabila och utan mer omfattande kränkningar. I Nicaragua präglades såväl
Ekonomiska
regeringen som oppositionen av strävan till samförstånd kring i första hand den reformprogram ekonomiska politiken. Den alltjämt olösta
jordägarfrågan förblev dock en orsak till Länderna i regionen fick betydande er-
politiska slitningar. känsla från IMF, Världsbanken och Intera-
merikanska utvecklingsbanken för fram-
steg när det gäller stabiliseringsmål och
strukturreformer såsom liberalisering av
handel, avreglering av valutamarknaden, Samtliga länder i Centralamerika samt omstrukturering av skatte-, bank-, finans-
Belize och Panama har skrivit på klimat- och subventionssystem. Vid sidan av dessa konventionen. Alla länder utom Panama åtgärder inom länderna och ett ökat regio-
har dessutom skrivit på konventionen om nalt samarbete avtecknade sig framgångs-
biologisk mångfald. SIDA har utarbetat en rik Uruguay-runda inom GATT som mer särskild miljöprofil för Nicaragua. I såväl betydelsefull för de centralamerikanska
Nicaragua som Costa Rica stöds naturre- ländernas ekonomiska utveckling än bi-
sursbevarande insatser. Sverige stöder in- ståndet i traditionell mening. Förhopp-
satser på mark- och miljövårdsområdet ningarna ökade om att en begynnande
genom den regionala organisationen CA- ekonomisk återhämtning på sikt skulle
TIE. Vidare ges stöd till lagstiftningsarbete kunna motsvaras av framsteg också på på miljövårdsområdet och utarbetande av den sociala sidan.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Regionalt samarbete
Bistånd till Centralamerika, Det regionala samarbetet utvecklades och
utbetalningar 1992/92, mkr
fördjupades på allt fler områden. Guate-
REGIONALT malas erkännnade av grannlandet Belize
SIDA, Utvecklingssamarbete 106,0
banade väg för att detta land inlemmades i
MR/demokrati/humanitärt bistånd 120 det regionala samarbetet. Även Panama
Enskilda organisationer 0,8
deltog i allt större utsträckning i detta sam-
SAREC 5,6 arbete, som formaliserades och institutionaliserades, under ledning av regionens Delsumma 1253 presidenter. Fyra av länderna har ratifice-
NICARAGUA rat avtalet om att inrätta ett regionalt parla-
Delsumma 390,8 ment och val av deputerade har skett i tre länder. Inom ramen för bland annat COSTA RICA Världsbankens konsultativa gruppmöten SIDA, Bostäder och miljö 15,25 inleddes en alltmer utvecklad givarsam- MR/demokrati/humanitärt bistånd 2,8
ordning, tillsammans med länderna i regi- Enskilda organisationer : 0,5
Katastrofer 110 onen. Den regionala flyktingkonferensen,
Regionala insatser 0,7
CIREFCA, utgjorde en betydelsefull meka-
Särskilda program 0,5 nism för att samordna flyktinginsatser. En
Övr. miljö I;2 unik samordning mellan UNDP och UN-
SAREC, FoU ST HCR inleddes för att växla över från akut
SAREC, Projektbistånd 0,3 nödhjälp till långsiktig utveckling.
| BITS | 8,4 |
| BITS, Internationella kurser | 0,6 |
| SWEDECORP/SIDA (FoM) | 1,0 |
Sveriges bistånd
SWEDECORP (Swedfund) 23
SWEDECORP (Övrig verksamhet) 0,2
Biståndet genom SIDA dominerar, men
flera av länderna i regionen berörs av in- Delsumma 48,4 satser genom BITS, SAREC och SWEDE-
EL SALVADOR
CORP. Nicaragua har också mottagit betal-
SIDA, MR/demokrati/humanitärt
ningsbalansstöd. Totalt utbetalades under bistånd 24,2
1991 /92 677,2 miljoner kronor till länderna Katastrofer 1,0 i Centralamerika. Regionala insatser 1:2;0
Särskilda program 0,1 Bistånd genom SIDA BITS, Internationella kurser 02
SIDA:s samarbetet med Centralamerika
Delsumma 31,5
hade 1991 /92 pågått i ett drygt decennium. Det berörde samtliga länder i regionen GUATEMALA och omfattade ett brett spektrum av såväl SIDA, MR/demokrati/humanitärt
bistånd (SA
regionala som bilaterala samarbetspro-
Enskilda organisationer 5
gram. I takt med fredsutvecklingen och det
BITS, Internationella kurser 0,2
allt intensivare samarbetet mellan de sju små länderna i regionen blev det allt mer Delsumma 17,4
Totalt utbetalat 619,4
irrelevant att göra en gränsdragning mel-
lan nationella och regionala insatser. Allt- Sammanlagd planeringsram 296
mer av det svenska biståndet kom att be- ! Total planeringsram för MR/demokrati/humani-
tärt bistånd 130 miljoner kronor
dömas i ett regionalt sammanhang.
? Avtalat 40 miljoner kronor
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS Multilateralt samarbete
BITS kursprogram stod öppet för deltagare Därutöver utgick svenskt stöd till multila-
från samtliga länder i regionen. 21 perso- terala insatser genom FN och regionala ner deltog från Costa Rica, El Salvador, institutioner. Sverige spelade en aktiv roll Guatemala, Nicaragua och Panama. för att stödja samordningsarbetet inom
ramen för CIRECFA, den centralamerikan- Bistånd genom SAREC ska flyktingkonferensen. Sverige deltog SAREC:s Latinamerikaprogram, stöd till även aktivt i Partnership for Development medicinsk forskarutbildning och forsk- and Democracy (PDD) där en dialog förs ningssamarbete om amning och infektio- mellan givarländerna och länderna i regioner hos barn hade anknytning till samtliga nen om samarbete på områden som demo-
länder. Under 1991 /92 betalades 22,2 mil- krati, mänskliga rättigheter och marknads-
joner kronor ut till detta program. ekonomi.
Bistånd genom SWEDECORP Bistånd genom enskilda
Inom ramen för SWEDECORP:s investe- organisationer ringsverksamhet inleddes ett projekt i Cos- De enskilda organisationerna fortsatte att ta Rica. Därtill godkändes ett program för ha en betydelsefull och dynamisk roll i samarbete med näringslivet i Costa Rica biståndssamarbetet. De sammanlagda utoch vissa insatser hann påbörjas. I Costa betalningarna för insatser i Centralamerika
Rica inleddes dessutom på uppdrag av uppgick 1991/92 till drygt 700 miljoner SIDA ett projekt för utbildning av småföre- kronor.
tagare. Ett samarbete med Costa Ricas exportråd inleddes. Under 1991 /92 betalades 3,3 miljoner kronor ut för nämnda insatser.
Nicaragua
Befolkning ca 3,9 milj (1990) Befolknings- Bistånd tillväxt/år 3,20 Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt 83,0 Sverige 8,0
Andel av arbetskraften i Bistånd från Sverige, utbetalningar jordbruk industri tjänster och 1991/92, mkr service SIDA inom landramen 289,0 46,50 15,89 St; (YO utanför landramen enskilda organisationer 4,3 kvinnoprojekt 1,8 Andel läskunniga män ingen uppgift betalningsbalansstöd 62,8 kvinnor ingen uppgift katastrofbistånd 1,9 Förväntad livslängd 64,8 regionala insatser 1,2 Dödlighet, humanitärt bistånd 6,2 barn under 5 år 7,80 (1990) särskilda program 1,1 BNI/invånare ingen uppgift BITS, internationella kurser 0,6 Bistånd, andel av BNI ingen uppgift SWEDECORP 0,1 Militärutgifter, andel SAREC, FoU ÖS av BNP 28,30 (1989) SAREC, Skog och miljö 11,6 Summa 390,8
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nicaragua Bilateralt samarbete
med Costa Rica Det svenska utvecklingssamarbetet med
Nicaragua inleddes 1979 och sedan 1982 I Costa Rica hade samtliga biståndsmyntillhör landet kretsen av SIDA:s program- digheter åtaganden. SIDA fortsatte det länder. Men även SAREC och SWEDE- under 1988 inledda bostadsprogrammet CORP stödde insatser i eller med anknyt- med inriktning på resurssvaga grupper i ning till Nicaragua. Med insatser inom och främst huvudstaden San Josés slumområutanför landramssamarbetet omfattade den. Programmet omfattar organiserat SIDA:s bistånd till Nicaragua under självbyggeri, renovering av bostäder, infra- 1991 /92 omkring 310 miljoner kronor. strukturanläggningar, samlingslokaler och
Samarbetsavtalet förlängdes med ett halv- organisationsuppbyggnad. Därutöver fiår till och med 1992-12-31. nansieras insatser på miljöområdet.
Biståndet kom under 1991 /92 att allt- Tyngdpunkten i BITS verksamhet ligger mer utformas som ett stöd till den ekono- på energiområdet, följt av förvaltningsmiska politiken, vars huvudmål var stabili- och skogssektorerna.
sering och strukturanpassning. Omkring
hälften av landramen kanaliserades som stöd till betalningsbalansen. Därtill kom Stöd till
särskilda skuldlättnadsåtgärder motsva- fredsprocessen i El rande 60 miljoner kronor. Viktiga sektorer Salvador inom biståndet var i övrigt gruvor, skog
och energi. En satsning på sociala sektorer I anslutning till att fredsavtalet för El Salinleddes. vador undertecknades i januari 1992, utta-
Ett stort antal svenska enskilda organi- lade Sverige en beredskap att öka bistånsationer fortsatte att, med stöd av SIDA, det till El Salvador. Bland annat stöddes
bedriva ett omfattande samarbete med demobilisering av stridande och återvän-
lokala samarbetsorganisationer. dandeprogram. Samtidigt inleddes projek-
SAREC bidrog till en uppbyggnad och tering av ytterligare insatser, som av båda förstärkning av landets forskningskapaci- parter uppfattas som ett stöd till fredsprotet vid de fem universiteten. Stödet omfat- cessen. Biståndet genom enskilda organitade medicinsk forskning, naturvetenskap, sationer fortsätter och Sverige stöder en
teknik, jordbruksforskning och samhälls- rad av FN:s insatser i landet.
vetenskap.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Utvecklingssamarbete med
Sydamerika
Sydamerikas länder styrs av folkvalda
Ekonomi, politik och
civila regeringar. Demokratins förmåga att
samhälle hantera politiska problem har manifeste-
rats i länder som Chile, Bolivia och Brasi- Den ekonomiska utvecklingen i Sydameri- lien. I länder som Argentina och Uruguay ka har under senare år inneburit ett trend- fortgår under demokratiskt styre ekono-
brott mot 80-talets ekonomiska nedgång. miska reformer. Dessa länders överens-
Ekonomiska reformprogram har genom- kommelse med Brasilien och Paraguay om förts med resultat att inflation och växande ett frihandelsavtal, Mercosur, visar på en budgetunderskott kunnat nedbringas. I ny attityd till ekonomisk utvecklingspoliflera länder har även reformer av den eko- tik. nomiska strukturen inletts. Statens roll har I Paraguay har viktiga steg tagits mot omdefinierats, förutsättningar för långsik- demokrati med bla. en ny författning med
tigt företagande förbättrats. Reformpolitik långtgående rättsgarantier. I Ecuador val-
har börjat ge utdelning i form av reell eko- des under 1991 ny president och lagstiftan-
nomisk tillväxt. de församling. Det senaste året har emel-
Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1991/92, mkr
| Land | SIDA | BITS | SAREC SWEDECORP TOTALT | ||
| Argentina | 0,8 | 17 | 6,2 | 0,2 | 8,9 |
| Bolivia | 15,6 | 23,9 | => | 0,3 | 39,8 |
| Brasilien | 10) | 0,8 | = | 0,3 | 3,0 |
| Chile | 59,4 | 2,0 | 6,6 | 03 | 695 |
| Colombia | 0,5 | 1,9 | = | = | 2,4 |
| Ecuador | 1,6 | 388,0! | - | 0,1 | 39,7 |
| Paraguay | 1,6 | = | = | = | 156 |
| Peru | 2,1 | 3,0 | = | (ORG | 5,0 |
| Uruguay | 6,5 | 5,0 | Si | 0,1 | 16,7 |
| Venezuela | 0 | 0,7 | - | - | 0,9 |
| Guayana | = | 0,2 | = | - | 0,2 |
| Surinam | - Summa 90,8 | 0,08 76,98 | = 18,4 | - 16 | 0,08 18778 |
| Regionalt | 102,2 | ||||
| Humanitärt bistånd | 135,9 |
! u-kredit 28,4 miljoner kronor
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
lertid också uppvisat bakslag. I Peru upp-
Ekonomiska
löste president Fujimori parlamentet och
satte en bräcklig demokrati ur funktion. reformprogram
Utvecklingen i Peru är starkt oroväckande.
Tre destruktiva krafter präglar samhället i Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgå-
form av gerillagruppers terrorism, narkoti- ende ekonomiskt reformprogram. Sedan kahandelns utbredning och grova brott kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabili-
mot mänskliga rättigheter förövade av sera ekonomin har landets regering gått statsmakten. I Colombia har politiska vidare med en rad strukturreformer mot
framsteg gjorts med bl.a. en ny författning, ökad marknadsekonomi. Den offentliga
vilket delvis överskuggas av fortsatta poli- förvaltningen har rationaliserats, varu- och tiska våldsdåd förövade av myndigheter, penningmarknaden har liberaliserats och gerilla och narkotikamaffia. centralbanken intar en oberoende ställ-
ning. Statsmaktens tidigare dominerande
roll som aktör inom näringslivet har upp-
hört och ersatts av en politik som syftar till
Sveriges bistånd
att stärka betingelserna för ett fungerande
Sveriges utvecklingssamarbete med Syda- privat näringsliv. Offentliga utgifter om-
merika har som bärande motiv att bidra till prioriteras för sociala ändamål med tonatt befästa demokratier och genomföra vikt på de fattiga befolkningsgrupperna. ekonomisk reformpolitik. Huvudsakliga mottagare av bistånd har under senare år
varit Bolivia och Chile. Tekniskt samarbete Mänskliga rättigheter, sker även med Ecuador och avtal om demokrati forskningssamarbete föreligger med Ar-
gentina och Uruguay. Bistånd lämnas ge- Det finns bred partipolitisk uppslutning
nom SIDA till stöd för sociala program bakom reformpolitiken men missnöje över
som utgör del av en reformpolitik. BITS politiken har också givit näring åt populis-
verksamhet är ägnat att stärka produktiva tiska strömningar. Allmänna val planeras
sektorer genom att förmedla svensk kom- till mitten av 1993. Regeringen visar respetens och kunnande. SWEDECORP främ- pekt för de politiska och medborgerliga jar företagsamhet och SAREC stöder forsk- rättigheterna. Rättsväsendet, som bedöms ningssamarbete. Totalt utbetalades 187 som undermåligt och ineffektivt, är före-
miljoner kronor till länder i Sydamerika mål för reformer. Protester har förekommit
under budgetåret 1991 /92. från ursprungsbefolkningen för att deras
rättigheter inte skyddas och för att deras
tillvaro hotas av exploatörer.
Bolivia
I mars 1992 undertecknade regeringen ett Biståndsgivare avtal om biståndssamarbete med Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som Världsbanken och Interamerikanska utsvenska mötiv angavs stöd till landets ny- vecklingsbanken är stora långivare för Bo-
danande utvecklingspolitik och till stär- livias investeringar i infrastrukturer och
kande av demokratiska institutioner. Sam- sociala sektorer. Viktiga bilaterala givare är arbetet bedrivs genom SIDA, BITS och USA, Nederländerna, Schweiz och Tysk- SWEDECORP. land.
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
1991/92 till drygt 23 miljoner kronor. Flera
Sveriges bistånd
personer från Bolivia har deltagit i av BITS
anordnade internationella kurser. Samar- Det utökade samarbetet med Bolivia har betet bedöms över lag som framgångsrikt successivt växt fram utifrån av regeringen och mottagarna har visat bra förmåga att angivna riktlinjer och på basis av överlägg- tillgodogöra sig de tekniska kunskaperna. ningar med bolivianska myndigheter. Totalt utbetalades under 1991 /92 39,8 miljo- Bistånd genom SWEDECORP
ner kronor till Bolivia. SWEDECORERP har inlett ett samarbete med
nationella handelskammaren genom att
Bistånd genom SIDA stöda ett investeringsfrämjande kontor i
SIDA lämnar bistånd inom huvudsakligen Santa Cruz. sociala områden. Bidrag om totalt 51 miljoner kronor har lämnats till sociala nöd-
Chile
hjälpsfonden, sedermera investeringsfon-
den, vars uppgift varit att dämpa de socia-
la effekterna av det ekonomiska stabilise- Under en övergångsperiod har Sverige ringsprogrammet. Ett bidrag om totalt genom SIDA lämnat ett ansenligt bistånd
15 miljoner kronor utgår genom UNICEF till Chiles regering till stöd för dess sociala
för vattenförsörjning och hälsovård riktat program. Det har gällt ett bidrag om totalt till de allra fattigaste landsbygdsområde- 42 miljoner kronor till ett program för att
na. Ett bidrag om 8 miljoner kronor lämnas rehabilitera skolor i eftersatta områden. till ett UNICEF-program för att stärka Programmet bedöms som framgångsrikt
kvinnans ställning i samhället, särskilt på och har blivit mönsterbildande för ett stördet rättsliga området. Inom ramen för ett re nationellt program.
regionalt program stöds bekämpning av SIDA stöder ett bostadsprojekt med
kolera. Under år 1992 fattades beslut om inslag av självbyggeri i städerna Santiago, en insats för att stöda boende i fattiga om- Talca och Valpariaso. Det svenska bidraget
råden att förbättra sina bostäder. Insatsen uppgår till 86 miljoner kronor över en treuppgår till totalt 36 miljoner kronor över årsperiod. Ett samarbete pågår för att stär-
en period av fyra år. ka kvinnans ställning i det chilenska sam-
hället. Stöd utgår bland annat till ett
Skuldåterköp kvinnosekretariat inom regeringskansliet
Regeringen beslutade i november 1992 att med uppgift att bevaka bl.a. civillagstift-
bidra med drygt 30 miljoner kronor till ningen. Det treåriga avtalet uppgår till Bolivias skuldåterköp av kommersiella 18 miljoner kronor. Ett avtal om kulturbistatsskulder. Återköpet är det tredje av sitt stånd har legat till grund för olika kulturslag och förväntas innebära att landet eli- insatser. minerar sina kvarvarande kommersiella
statsskulder. Bistånd genom SAREC
SAREC har ett avtal om drygt 7 miljoner Bistånd genom BITS kronor med chilenska forskningsrådet, Det tekniska samarbetet genom BITS har CONICYT, om samarbete inom hälso/
dels varit ett program för att rehabilitera medicin och naturresurser/miljö. Samar-
gruvnäringen dels gällt finansiering av betet bedrivs mellan chilenska och svenska fjärrkontrollsystem för kraftledningscen- institutioner. Stöd lämnas även till sam-
tral med ABB som leverantör. hällsvetenskapliga institutioner. Samarbetet uppgick under budgetåret
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom BITS Ecuador
BITS har inlett ett tekniskt samarbete inom bland annat områdena arbets- och stadsmiljö. En ramkredit har därutöver beviljats Ett tekniskt samarbete har bedrivits med till landets centralbank om 60 miljoner kro- Ecuador bland annat ifråga om marknor för främjande av små och medelstora vårdsplan och arbetsmiljö inom petroke-
företag. misk industri. BITS har även bidragit med
28 miljoner kronor för installation av en av Bistånd genom SWEDECORP Swedpower levererad driftledningscentral.
SWEDECORP/ Swedfund har bidragit till
att finansiera investeringen av ett gjuteri i Chile.
Det sammanlagda svenska biståndet till Chile 1991 /92 uppgick till 69,5 miljoner kronor.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Katastrofinsatser
Anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m.m. uppgick under budget-
Katastrofanslaget 1991/92 — året 1992/93 till 1 115 miljoner kr jämte
utbetalda bidrag per land
reservation från föregående budgetår.
50 0 av katastofanslaget har utnyttjats Afrika
för insatser i afrikanska länder. Insatserna
Land Belopp (SEK)
har främst utgått till de länder i Afrika vil-
Algeriet 20 366 783
ka drabbats av krig och konflikter. Proble-
Angola 20 680 360 men under de senaste månaderna har för-
Burkina Faso 1.655 000 stärkts av en omfattande torka dels i södra
Burundi 1822 000 Afrika, dels på Afrikas Horn. De länder
Etiopien 79:550 970
vilka drabbats hårdast och som tagit mest
Guinea 5 000 000 resurser i anspråk är Somalia och Mocam-
Kenya 1.000 000 bique. Omfattande regionala insatser kana-
Liberia 11 493 000 liseras genom UNHCR och Internationella
Mauretanien 3 000 000
Röda korskommittén.
Mocambique 74.164 995 Ca 20 70 av anslagsposten har utnyttjats Namibia 966 541
för insatser i Asien för humanitär hjälp Niger 580 000 bla. åt flyktingar och konfliktdrabbade Rwanda 1761 000
från Afghanistan och Kambodja. Sierra Leone 2.000 000
Central- och Östeuropa, som tillkom Somalia 1200 000 under 1991 /92 som mottagare av kata- Sudan 7519 000
strofbistånd med en högsta ram på 200 Sydafrika 1245 088 miljoner kronor, har tagit i anspråk 20 7 Tchad 165 000 av katastrofanslaget. Händelseutveckling- Zaire 8 844 000 en i Central- och Östeuropa har inneburit Zimbabwe 13 000 000 att antalet ansökningar för bidrag varit Flera länder 285 900 000 mycket stort. Totalt Afrika 542 013 737 10 Z av tillgängliga medel har använts för insatser i Mellersta Östern. Liksom föregående budgetår har största delen av detta gått till länder vilka drabbats i samband
Mellanöstern med Irakkrisen. Därtill har en stor del av anslaget utnyttjats för humanitära insatser Land Belopp (SEK) i Libanon, Västbanken och Gazaremsan. Irak 40 555 000 Bidrag har beviljats för totalt 231 insatser i Iran 900 000 62 länder eller regioner. Bidrag har kanali- Libanon 27159 250 serats genom 59 svenska enskilda organi- Turkiet 8 500 000 sationer, 14 FN-organ, samt åtta andra in- Västbanken/Gaza 9180 196 ternationella organisationer. Dessutom har Totalt Mellanöstern 86 294 446 bilaterala bidrag avtalats med regeringar i tio länder.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
| Asien | Övriga länder | |||
| Land | Belopp (SEK) Land | Belopp (SEK) | ||
| Bangladesh | 26 210 000 | Albanien | 17 096 000 | |
| Filippinerna | 3 878 600 | Armenien | 300 000 | |
| Indien | 1610 000 | Estland | 25075 700 | |
| Kambodja | 86 520 300 | Jugoslavien | 30 224 000 | |
| Kina | 3 600 000 | Lettland | 20 082 160 | |
| Pakistan | 9 350 000 | Litauen | 15 035 000 | |
| Sri Lanka | 470 000 | Polen | 24 500 | |
| Thailand | 10 600 000 | Rumänien | 8183 000 | |
| Vietnam | 3 000 000 | Ryssland | 996 300 | |
| Flera länder | 31 500 000 Totalt Asien 176 738 900 | OSS Ukraina Ungern | Totalt övriga länder 176 240 560 | 57 973 900 50 000 1 200 000 |
| Latinamerika | Totalt utbetalt 1991/92 985 560 590 | |||
| Land | Belopp (SEK) | |||
| Bolivia | 312 000 | |||
| Ecuador | 375 000 | |||
| El Salvador | 1 000 000 | |||
| Nicaragua | 2585 947 |
Totalt Latinamerika 4272 947
ANUKA BISTANDSINSATSER
Särskilda JOmsatser
Miljömålet innebär att miljöaspekten skall Viktiga insatser när det gäller vattenre-
beaktas i all biståndsverksamhet. För an- surserna och deras användning genomförslagsposten Särskilda miljöinsatser anvisa- des i bl.a. Kenya och Botswana. Informades budgetåret 1991 /92 235 miljoner kro- tionsinsatser och fallstudier på klimat-
nor utgör uthålligt resursutnyttjande, området fick stöd. I Sydostasien gavs stöd kompetensuppbyggnad samt policy- och till rådgivning om alternativ till freoner. metodutveckling för strategiska områden. Stora insatser i markvårds- och by- Syftet med anslagsposten är att ge förut- skogsprogrammet i Sahelområdet och
sättningar för en ytterligare förstärkning markvårdsprogrammet i Östafrika utgjorav miljösatsningarna i utvecklingssamar- de en del av ett långsiktigt stöd till dessa betet. Ytterligare omkring 235 miljoner regioner. Till Nicaragua, Vietnam och Laos
kronor användes under budgetåret gavs sammanhållna miljöstöd i program-
1991 /92 för miljöinsatser inom landpro- form. I Laos omfattade detta stöd bl.a. gram, regionala insatser eller andra an- skydd av skogsreservat, stabilisering av
slagsposter. SIDA:s riktlinjer för obligato- skogsbruk och förvaltning av känsliga
riska miljökonsekvensbedömningar av ekosystem.
biståndsprojekt skall successivt bidra till En stor del av miljöinsatserna kanalise-
att hela det SIDA-kanaliserade biståndet rades genom enskilda organisationer, inblir alltmer miljöanpassat och miljöinriktat. ternationella organisationer och nätverk
Stor vikt lades vid de ekonomiska as- såsom IUCN (International Union for the
pekterna på miljöfrågorna. Resursbasen på Conservation of Nature) och Mekongkom-
miljöekonomiområdet började med viss mittén. Samarbete byggdes upp med uniframgång byggas upp. versitet och institutioner i och utom
Flertalet insatser är väl synkroniserade Sverige avseende kunskapsöverföring,
med de frågeställningar, som akualiserats metodutveckling och probleminventering. inom ramen för den internationella miljö- Satsningar gjordes också på utbildning av vårdkonferensen i Rio de Janeiro, 1992 u-landsjournalister, utveckling av miljö-
(UNCED). Huvuddelen av de anslagna vårdsmoment i läroplaner och miljöutbild-
medlen anvisades för uthålligt resursut- ning för yrkesverksamma.
nyttjande inom bl.a. jord- och skogsbruk,
förbättrad naturresurshantering, marin
miljövård, färskvattenprojekt, rådgivning
Biståndet till särskilda miljöinsatser,
om freoner och bevarande av biologisk
utbetalningar 1991/92, mkr mångfald. Projekt och program, nya miljö-
Anslag 235,0
inriktade projekt och insatser med miljö-
Ingående ej utbetalda åtaganden 66,5 komponenter kunde stödjas. Därtill påbör-
Totalt disponibelt 30155 jades eller vidareutvecklades försöks- och
Totalt utbetalt 2231 metodutvecklingsinsatser av multi/bi-
Utgående ej utbetalda åtaganden 78,4 karaktär på miljöområdet. Många av pro-
jekten var i en uppbyggnadsfas.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Enskilda organisationer
Under budgetåret 1991 /92 utbetalades vårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. sammanlagt 761,4 miljoner kronor för ut- Bidragen avser investeringar-, drifts- och vecklingsprojekt genom folkrörelser och underhållskostnader i lokal valuta. andra enskilda organisationer. Från och Under åren har stora summor avsatts
med budgetåret 1990/91 inkluderar an- för kapitalkrävande byggnadsverksamhet
slagsposten även medel som lämnas till och investeringar. En ändrad inriktning svenska organisationers informationsverk- inom området kan skönjas. Denna har att samhet i Sverige. Utöver av riksdagen be- göra med de svårigheter som uppstår då viljade medel på 750,8 miljoner kronor, det egna stödet avvecklas och driftsansva-
fanns en intecknad reservation från föregå- ret överlämnas till lokala samarbetsparter. ende budgetår på 16,1 miljoner kronor. Insatserna idag baseras därför mer på lo-
Den utgående reservationen från budget- kala behov och större hänsyn tas till förutåret 1991 /92 uppgår till 34,6 miljoner kro- sättningarna att uppnå varaktiga resultat. nor, och motsvarar ingångna åtaganden. Sådana insatser är ofta svåra att planera
Projektbidrag lämnades budgetåret och genomföra, samtidigt som de normalt
1991 /92 till projekt i ca 90 u-länder, inklu- är mindre kostnadskrävande.
sive programländerna. Biståndet till pro- Översynen av det statliga samarbetet jekt i de tolv största mottagarländerna med de enskilda organisationerna inom framgår av följande uppställning: biståndet, ”Solidaritet med statsbidrag”,
avslutades hösten 1991. SIDA har därefter
Bistånd genom enskilda
arbetat vidare med vissa av översynens
organisationer,
förslag och bland annat ingått avtal med
utbetalningar 1991/92, mkr
Biståndsinformation (BIFO) om att BIFO
| Tanzania | 42,3 | övertar beredningen och uppföljningen av |
| Bangladesh | 370 | de mindre organisationernas ansökningar. |
| Indien | 36,4 | Syftet är att SIDA därigenom skall få ökat |
| Etiopien | 35,9 | utrymme för dialog med ramorganisatio- |
| Nicaragua | 28,6 | nerna och effektivare uppföljning och ut- |
| Zaire | 25,1 | värdering av biståndet till de enskilda or- |
| Kenya | 24,9 | ganisationerna. |
| Zimbabwe | 20,8 | SIDA:s samarbete med ramorganisatio- |
| Chile | 18,8 | nerna finansieras över olika anslagsposter. |
| Uganda | 17,8 | För att få till stånd en bättre samordning |
| Brasilien | 17.2 | mellan dessa anslagsposter har procedur- |
| Mocambique | 1:£;2 |
avtal, som innefattar projekt-, katastrof-
De kristna organisationerna mottog den och demokratistöd, tecknats med fem orstörsta delen av bidragen, 332 miljoner ganisationer (Afrikagrupperna, Diakonia, kronor, motsvarande 44 2 av utbetalade Pingstmissionens U-landshjälp (PMU), medel. Bidragen till fackliga respektive Rädda Barnen samt Utan Gränser/SCC. kooperativa insatser var 61 respektive 55 För Diakonia och PMU prövas också smärmiljoner kronor. re katastroframar på vardera 10 miljoner
Liksom tidigare år har stödet i stor ut- kronor. Slår detta väl ut kommer katastrosträckning använts till utbildnings-, hälso- framar att inkluderas i fler proceduravtal.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Förslag till nya riktlinjer för organisatio- Genom folkrörelserådet skedde samråd, nernas utvecklings- och informationsinsat- erfarenhetsutbyte och diskussion kring ser har utarbetats av SIDA. Efter samråd tendenser och frågor av gemensamt intresmed organisationerna kommer de att fast- se inom biståndet. Ett ingående samråd
ställas under budgetåret 1992 /93. Vidare och erfarenhetsutbyte ägde också rum
har utredningar om principerna för volon- mellan SIDA och organisationerna vid årstärverksamheten samt för administrations- genomgångar, konferenser och seminarier, bidrag till ramorganisationerna påbörjats. gemensamma fältbesök, uppföljningar och Nya riktlinjer för ramorganisationerna utvärderingar. kommer att utarbetas under 1992 /93.
Organisationernas ansökningar har un- Ramavtal der senare år vida överstigit tillgängliga Ramavtal har ingåtts mellan SIDA och fölmedel. SIDA förutsätter att denna utveck- jande tolv organisationer, som tillsammans ling fortsätter om än i minskad omfattning. representerar ett åttiotal medlemsorganisa-
Svenska enskilda organisationer för- tioner: Afrikagruppernas rekryteringsor-
medlar bistånd även över anslagsposterna ganisation (ARO), Arbetarrörelsens interkatastrofhjälp, humanitärt bistånd, projekt- nationella centrum (AIC), Diakonia, bistånd till vissa länder m.fl. anslag. De LO/TCO, Handikapprörelsens internatiosammanlagda utbetalningarna uppgick nella biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmisunder budgetåret 1991 /92 till cirka 1,6 mil- sionens u-landshjälp (PMU), Rädda Bar-
jarder kronor. nen, Utan Gränser (UG/SCC), Svenska
Sammanlagda utbetalningar av bidrag missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamgenom svenska enskilda organisationers verkan (SVS), Utbildning för volontärverkverksamhet från anslagen katastrof- och samhet (UBV), samt Svenska Röda Korset projektbidrag samt anslagen demokrati, (SRK). Av medlen under anslagsposten mänskliga rättigheter och humanitärt bi- går omkring 85 I till dessa organisationer. stånd: Samarbetet med ramorganisationerna reg-
leras av femårsavtal. Rambidragen beviljas
Enskilda organisationer,
dock på basis av ettåriga eller tvååriga
utbetalningar 1991/92, mkr
framställningar, medan indikativa rambe-
Diakonia 190,1
lopp fastställs för ytterligare två år för att
Sv Missionsrådets Bistånds-
nämnd 1750 underlätta organisationernas planering.
Pingstmissionens U-lands- SIDA medverkar till att samtliga ramorga-
hjälp 138,5 nisationer gjort eller gör kapacitetsstudier. Rädda Barnen 89,0 De sista genomförs under budgetåret LO/TCO 86,4 1991 /92. Svenska Röda Korset 84,3 Utan Gränser (SCC) 55,8 Volontärbidrag AIC 36,7 Genom stödet till volontärer, som arbetar Afrikagruppernas Rekryte- för enskilda organisationer, får ett stort ringsorganisation = 29,4 antal svenskar möjlighet till praktisk erfa- Sv Afghanistankommittén 250 renhet av arbete i u-land. Antalet volontä-
Praktisk Solidaritet 23,9 rer med SIDA-bidrag under budgetåret
| Svensk Volontärsamverkan | 23,2 1991 /92 var ca 800. För varje volontär ut- | |
| Handikapporg Bistånds- | går ett schablonmässigt bestämt bidrag. | |
| nämnd | 20,1 | Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget |
| Sv Ekumeniska Nämnden | 125 | 130 000 kronor per år. Volontärbidragen |
| Statens Räddningsverk | 116 | svarar för ca 15 70 av anslagsposten. Bidra- |
| CARITAS Sverige | TOT |
gen uppgår till över 100 miljoner kronor.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER Direktstöd till organisationer i kooperativa alliansen - får bidrag från an-
mottagarländerna slagsposten för sin verksamhet.
Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. År 1982 reviderades Bistånd till Central- och riktlinjerna för detta stöd, så att biståndet Östeuropa begränsas till programländerna. Bistånds- Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA kontoren ansvarar för beredning och upp- också ett bistånd via enskilda organisatioföljning av insatserna. Under budgetåret ner till Polen. Uppdraget utvidgades från
1991 /92 uppgick detta stöd till 20,1 miljo- budgetåret 1990/91 till övriga Central- och ner kronor fördelade på de 19 programlän- Östeuropa. Kriterierna för dessa nya
derna. bidrag skiljer sig i viss mån från det tradi-
Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även tionella u-landsbiståndets. Syftet med bidirekt stöd till enskilda organisationer i u- ståndet till Central- och Östeuropa är att
länder för projektverksamhet i anslutning stöda demokratiseringsprocessen, under-
till landramsfinansierade program. Orga- lätta övergången till marknadsekonomi nisationer i Bangladesh, Indien och Sri samt bidra till förbättring av miljön. Lanka har fått direktstöd. Verksamheten Många för SIDA nya organisationer har
har uppvisat goda resultat under året. sökt bidrag och uttryckt intresse för att
Budgetåret 1991 /92 uppgick stödet till göra det. Budgetåret 1991 /92 uppgick
25,0 miljoner kronor. stödet till 36,0 miljoner kronor.
Internationella enskilda Informationsverksamhet
organisationer 1991 /92 fördelades 39,5 miljoner kronor
Två internationella enskilda organisationer för informationsinsatser genom enskilda
- Kyrkornas världsråd och Internationella organisationer.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
Arbetet för demokrati och de mänskliga ca 110 miljoner kronor, har betydande bi-
rättigheterna har en betydelsefull ställning drag lämnats till rättshjälp för fängslade i det svenska biståndssamarbetet. Som ett apartheidmotståndare och till uppbyggan-
av de biståndspolitiska målen har det legat de av demokratiska organisationer.
till grund för bedömning av länders ut- Betydande demokratifrämjande bistånd
vecklingspolitik, utgjort en viktig del i bi- har också lämnats till mottagare i Latinaståndsdialogen samt resulterat i ett vitt merika, som under budgetåret 1991 /92 förgrenat program av olika insatser. erhöll 150 miljoner kronor. Huvuddelen av
Bistånd för en demokratisk samhällsut- medlen har varit riktade mot att stödja veckling har innefattat tekniskt stöd inför freds- och försoningsprocessen i Centrala-
det att allmänna val hållits, stöd till upp- merika där frågan om de mänskliga rättigbyggnad av rättsväsende och bidrag till heterna även ställts i centrum. Medel har advokatsamfund, anordnande av erfaren- bland annat använts till renodlade huma-
hetsutbyte mellan parlamentariker i u- nitära ändamål för flyktingar, till utbild-
länder. Främjandet av mänskliga rättighe- ning kring mänskliga rättigheter och till
ter har innefattat ett brett upplagt stöd till rättshjälpsinsatser. Huvuddelen av medlen
olika internationella, regionala och natio- har gått till fristående organisationer /insti-
nella organisationers verksamhet för att tut i samverkan med svenska folkrörelser. sprida kännedom om de mänskliga rättig- Diakonia erhöll 39 miljoner kronor och heterna. Andra sådana organisationer, vil- svenska Rädda Barnen 12,5 miljoner kroka erhållit stöd, har bevakat regeringars nor under budgetåret 1991 /92 för sin verkuppträdande eller praktiskt bistått politiskt samhet i Centralamerika. förföljda med bl.a. rättshjälp. Under budgetåret 1992 /93 avsattes
Det samlade demokratifrämjande bi- 60 miljoner kronor till El Salvador sedan
ståndet har således varit ägnat att stödja ett fredsavtal slutits mellan landets regermyndigheter i deras rättsutövning, att ing och FMLN i januari 1992.
främja förutsättningar för demokratiskt I Sydamerika har biståndet huvudsaklipolitiskt liv samt att stärka organisationer gen avsett de andinska länderna och vanli-
vilka fristående från statsmakten verkat för ga ändamål har gällt stöd till grupper som mänskliga rättigheter. Ett område under bevakar efterlevnaden av de mänskliga framväxt är bistånd till värn för barnets rättigheterna eller kännedom om dessa
rättigheter. normer. En viktig mottagare har varit In-
En stor del av biståndet har gått till ternationella röda korskommittén. Diako-
kampen mot apartheid och för en demo- nia har ett brett program för vilket man
kratisk samhällsutveckling i Sydafrika. erhöll 23 miljoner kronor under budgetåret
Detta bistånd har under budgetåret 1991 /92.
1991 /92 uppgått till ca 310 miljoner kro- I takt med förändringar mot ökad poli-
nor. Vid sidan av stödet till ANC, som var tisk öppenhet och demokrati runtom i Af-
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
FOTO: ERIC ROXFELT/BAZAAR I många länder runt pågår en demokratisk utveckling. Fotot är från en parad i Namibia.
rika har efterfrågan på demokratifrämjan- Gaza. Stödet har inkluderat såväl israeliska de bistånd ökat. Valtekniskt stöd har lämsom palestinska organisationer för mänsknats till Zambia, Kap Verde, Angola, stöd liga rättigheter. till rättshjälp har givits i bla. Zimbabwe Ett relativt omfattande samarbete har och Namibia.
etablerats med internationella organisatio- I Uganda har bidrag lämnats till en om- ner verksamma för mänskliga rättigheter.
budsmannainstitution för bl.a. de mänskli- Dit hör bl.a. International Commission of ga rättigheterna. I Kenya har stöd givits åt Jurists och Defence for Children Internatiokyrkliga organisationers program för utnal. Bidrag har även givits till den fond för bildning i mänskliga rättigheter. Under tekniskt MR-bistånd som förvaltas inom budgetåret 1991 /92 gavs totalt ca 15,5 mil-
FN:s Center för mänskliga rättigheter i
joner kronor i demokratifrämjande bistånd Genéve. | till södra Afrika exlusive Sydafrika. Mot- Stöd har även utgått till svenska organi-
svarande belopp för östra och västra Afri- sationer varav särskilt kan nämnas Frivil-
ka var 7,5 miljoner kronor. ligorganisationernas Fond för Mänskliga I Asien och Mellersta Östern har insat- Rättigheter och Raoul Wallenberg-instituserna varit koncentrerade till insatser för tet. rättshjälp i länderna Bangladesh, Sri Lan-
Totalt har till denna grupp av mellanka, Indien och Filippinerna.
statliga och internationella organisationer Stöd till rättsområdet har även lämnats lämnats 45 miljoner kronor. till Vietnam och Laos. I Kambodja har stö-
Sammanlagt fanns för budgetåret
det till valförberedelser och valövervak-
1991/92 anslaget 550 miljoner kronor för ning uppgått till cirka 4 miljoner kronor.
demokrati, mänskliga rättigheter och hu-
Ett brett humanitärt stöd om 20 miljoner manitärt bistånd.
kronor har lämnats till Västbanken och
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Stöd till ekonomiska reform-
rogram och skuldlättnadsatgärder
Budgetåret 1985/86 inrättades en anslags-
Stöd till ekonomiska
post för särskilda insatser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda u-länder- återhämtningsprogram
na. Budgetåret 1992/93 anvisades 700 miljoner kronor, en höjning med 200 miljoner Världsbanken har kommit att spela en vik-
kronor jämfört med föregående år. tig roll när det gäller att stödja utformning-
Tunga skuldbördor och ekonomisk kris en och finansieringen av många skuldhar lett till akuta betalningsbalansproblem tyngda länders återhämtningsprogram. i många u-länder och har ökat behovet av Under slutet av 1987 tog Världsbanken ett betalningsbalansinriktat bistånd. För att initiativ för att öka och förbättra bistånds-
biståndet skall bidra till ekonomisk åter- flödet till de fattiga och skuldtyngda afrihämtning och tillväxt är det nödvändigt att kanska ländernas strukturanpassning. Det länderna samtidigt vidtar åtgärder för att resulterade i det särskilda programmet för
minska obalanserna i ekonomin och ge- Afrika, SPA (Special Programme of Assisnomför strukturella reformer för att stimu- tance). Programmet har visat sig vara ett lera tillväxten. Insatser från anslaget utgår mycket värdefullt instrument för att mobidärför endast för länder som genomför lisera och samordna det finansiella stödet strukturanpassningsprogram, oftast utfor- till dessa länder. made i samarbete med Världsbanken och SPA-finansieringen består av ett antal Internationella Valutafonden (IMF). En delar (dimensioner): förutsättning för att reformansträngningar- 1. Anpassningslångivning från IDA
na skall vara framgångsrika är att de följs (Världsbankens organ för utlåning på mjuav tillräckliga externa resursflöden till lan- ka villkor)
det, såväl i form av ökade resursflöden 2. Anpassningslångivning från IMF, ESAF som direkta skuldlättnadsåtgärder. Betal- 3. Sam- och parallellfinansiering från bila-
ningsbalansstöd ges företrädesvis inom terala givare och andra multilaterala organ
ramen för internationella samordnade ak- 4. Bilaterala skuldlättnader
tioner. Möjligheterna att få till stånd ökade 5. Bidrag till skuldtjänstbetalningar på
resursflöden är då större. Genom att anslå Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensi-
bistånd för sådana insatser kan Sverige onen också påverka andra givare att ge ökat 6. Bidrag till reduktion av kommersiell bistånd och skuldlättnader. skuld, den s.k. sjätte dimensionen
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Till Världsbankens långivning tillkommer Därmed skulle ländernas återhämtresurser från bilaterala givare, som ansluts ningsprogram sannolikt inte kunna fullföltill eller ges parallellt med bankens långiv- jas och möjligheterna att få betalningsbaning, s.k. sam- och parallellfinansiering. lansstöd från bilaterala givare minska. Den övervägande delen av anslaget för Under år 1988 fattade Världsbanken därför stöd till ekonomiska reformprogram och beslut om att använda en del av de återbe-
skuldlättnadsåtgärder har utgått i form av talningar som banken får in på IDA-lån för
sam- och parallellfinansiering med Världs- att underlätta betalningen på de gamla banken för finansiering av anpassnings- IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet program. Bidragen kan finansiera angelä- är emellertid inte tillräckligt för att klara av gen import generellt i form av obundet ländernas betalningsförpliktelser på IBRDimportstöd, men kan också knytas till sär- lån. Efter ett förslag från de nordiska länskilda rehabiliteringsprogram för t.ex. in- derna är det möjligt även för enskilda län-
dustrisektorn, infrastruktur eller sociala der att ge bidrag i detta syfte. Sverige har ändamål. Huvuddelen av det svenska stö- hittills bidragit med 490 miljoner kronor
det utgår i form av obundet importstöd, inom ramen för SPA samt ytterligare ca till marknadsbaserade valutafördelnings- 110 miljoner kronor för samma ändamål system i u-länderna. Det importerande för länder utanför Afrika.
företaget betalar motvärde i lokal valuta. SPA-samarbetet har visat sig vara ett Motvärdet utgör budgetintäkter för staten. mycket framgångsrikt initiativ för att mo-
Genom att skapa tillgång till utländsk va- bilisera ökat betalningsbalansstöd till de luta är importstödet en biståndsform som fattigaste och mest skuldtyngda länderna i är väl anpassad till att stödja utvecklingen Afrika som genomför ekonomiska reformav marknadsekonomi och den privata sek- program. Utöver ökade resursflöden läggs
torn under förutsättning att importstödet stor vikt vid ökad samordning av biståninte är förenat med subventioner och cen- det, minskad bindning av biståndet till
tralstyrd valutafördelning. Sverige har vissa sektorer eller varor och uppföljning även bidragit med importstöd från landra- av landets budgetutgifter. För vissa länder marna. har emellertid utbetalningstakten av allo-
Av bidragen till SPA används också en kerade medel varit alltför långsam. De afribetydande del för att underlätta återbetal- kanska länder som deltagit i SPA och ning av Världsbanksskuld. En stor del av aktivtgenomförtstrukturanpassningsprogram de fattigaste u-ländernas skuldbörda be- har haft en bättre ekonomisk utveckling än står av räntor på lån från Världsbanken på övriga afrikanska länder. Detta beror på de marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-vill- ekonomiska reformerna i sig, men är också
kor. Tidigare kunde de flesta av dessa län- en följd av de ökade och bättre anpassade
der ta lån både på Världsbankens mark- biståndsflöden som anpassningsprogram-
nadsmässiga villkor och på dess mjuka, av men ger upphov till.
biståndsgivare subventionerade villkor, Internationella Valutafonden spelar en
s.k. IDA-lån. Sedan dessa länders ekono- huvudroll när det gäller utformningen av
mier försämrats och kreditvärdigheten de makroekonomiska delarna av struktur-
sjunkit kan många av länderna nu enbart anpassningsprogrammen. Fondens ordi-
ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD- narie resurser består av medel som ingår i
lånen utgör dock en tung börda, eftersom medlemsländernas valutareserver och som dessa skulder inte kan avskrivas eller om- därför enbart kan användas för temporärt förhandlas. Om inte länderna fullföljer sina betalningsbalansstöd. För att finansiellt återbetalningar tvingas Världsbanken av- kunna stödja de fattigaste ländernas struk-
bryta långivningen. turanpassning på mjukare villkor än som
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
annars vore möjligt har särskilda lånear- vanligtvis görs genom att bilda en s.k. rangemang skapats; Structural Adjustment stödgrupp. Facility (SAF) och Enhanced Structural Zambia, som är ett av världens mest Adjustment Facility (ESAF). ESAF finan- skuldtyngda länder, var det första landet sieras genom särskilda gåvobidrag och lån att få ett ”rights accumulation programpå förmånliga villkor från medlemsländer- me” (RAP) år 1991. En formell stödgrupp na. Sverige har bidragit med sammanlagt bildades inte i detta fall, men givarländer-
600 miljoner kronor till ESAF under åren na bidrog med extraordinärt betalningsba-
1988 - 1991 att användas för räntesubven- lansstöd. Stödet möjliggjorde för Zambia tioner. att reglera sina försenade betalningar till
Ett antal skuldtyngda länder ligger efter Världsbanken. Sverige bidrog med 100 med sina betalningar till Världsbanken, miljoner kronor i obundet importstöd. Det IMF eller regionala utvecklingsbanker. dröjde dock inte länge förrän Zambia ham-
Detta är ett allvarligt problem för länderna, nade i en ny dröjsmålssituation till IMF
eftersom de utestängs från ny långivning. och Världsbanken och kraven i reformpro- Bland de länder som under senare år haft grammet kunde inte heller uppfyllas. Efter betydande betalningseftersläpningar valet i oktober 1991 då en demokratiskt
märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och vald regering kom till makten återupptogs
Peru. Särskilda insatser måste till för att strukturanpassningsprogrammet och lanhjälpa de länder som genomför ekonomis- det gavs ett nytt försök. I början av år 1992 ka anpassningsprogram och försöker klara reglerades betalningseftersläpningarna till
ut problemen med försenade betalningar. Världsbanken med nya biståndsmedel.
Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan ex- Men det var först efter att IMF i juli 1992 traordinära resurser mobiliseras från bi- för första gången beslutade om att skjuta ståndsgivarna. på betalningen av eftersläpningar till fon-
För att hjälpa länder med exceptionellt den samt godkände ett nytt RAP-program stora betalningseftersläpningar till IMF har som förutsättningarna fanns att klara fien speciell metod utvecklats, genom bl.a. nansieringsbehovet för år 1992. Zambias svenskt engagemang, för att lösa denna problem visar på svårigheten att finna vartyp av problem. Metoden kallas ”Rights aktiga lösningar på de problem som sam- Accumulation Programme” och innebär manhänger med en stor skuldbörda till de att landet under ett IMF-övervakat anpass- multilaterala institutionerna. ningsprogram återupptar de löpande be- Även Världsbanken har infört en mottalningarna på skulden och samtidigt tjä- svarighet till IMF:s ”Rights accumulation nar in rättigheter att utnyttja IMFs resurser programme”, för att hantera betalningsefnär väl betalningseftersläpningarna av- tersläpningar till Världsbanken. Peru fick vecklats. När landet fullföljt anpassnings- ett sådant program under 1991 och samtiprogrammet enligt överenskommelsen, digt bildades en stödgrupp för mobilisebeviljar IMF landet ett s.k. överbrygg- ring av nya resurser. Sverige bidrog med ningslån för att landet skall kunna betala 30 miljoner kronor för hjälp till skuldtjänst den ackumulerade skulden. På så vis blir till Världsbanken. landets skuld till IMF oförändrad, men
skulden är inte längre förfallen och landet Hanteringen av u-länders skuld har rätt att ta nya lån. För att hjälpa landet till svenska staten med löpande skuldtjänst under anpass- En stor del av de fattigaste ländernas skuld
ningsperioden behövs i praktiken mobili- gäller av långivarlandet offentlig eller ofsering av nya extraordinära resurser, vilket fentligt garanterad skuld, främst bistånds-
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
och exportkrediter. I enlighet med en reso- skuldlättnad utöver vad som överenskomlution i UNCTAD år 1978 har Sverige skri- mits multilateralt. vit av de biståndskrediter som under 1960- Sverige har också i Parisklubben drivit och 1970-talen gavs till de fattigaste länder- frågan om ytterligare skuldlättnad för de
na. Totalt har 1 185 miljoner kronor avskri- fattigaste länderna. Diskussioner har förts i vits, vilket inte har belastat anslaget. Parisklubben utifrån ett brittiskt förslag De fordringar som svenska staten idag om avskrivningar av två tredjedelar av har på u-länder är i huvudsak offentligt hela skulden vid omförhandling. Emeller-
garanterade exportkrediter och s.k. u-kre- tid kunde man endast enas om mindre diter. Dessa krediter har garanterats av långtgående skuldlättnader. I januari 1992
exportkreditnämnden (EKN) respektive beviljades Nicaragua och Benin som första
BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de länder 50 70 avskrivning av omförhandlatidigare givna biståndskrediterna är att de de förfall, i enlighet med de s.k. utvidgade senare i sin helhet var anslagsfinansierade, Torontovillkoren.
medan u-krediterna består dels av en an-
slagsfinansierad gåva, dels av en kredit Stöd för reglering av u-länders från marknaden. Anslagsposten användes kommersiella skuld
inledningsvis för att unilateralt skriva av Utöver skuld till internationella finansiella
svenska fordringar. Guinea-Bissau, Mo- institutioner och skuld till bilaterala offentcambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, liga långivare har många u-länder en bety-
Vietnam och Zambia fick på detta vis ford- dande skuld till privata långivare, främst ringar avskrivna till ett värde av 496 miljo- kommersiella banker, som inte är offentligt
ner kronor. garanterad i långivarlandet. Eftersom de
Då samordnade insatser ger större ef- mest skuldtyngda u-länderna har svårt att
fekt, övergick Sverige därefter till att driva betala räntor och amorteringar på denna
skuldlättnadsfrågan i den s.k. Parisklub- skuld, säljs sådana skuldsedlar mellan ben. I Parisklubben omförhandlas skuld- fordringsägare på en andrahandsmarknad tyngda länders offentliga eller i långivar- till priser som ofta ligger på en nivå långt länderna offentligt garanterade skulder. under skuldsedlarnas nominella värden, En förutsättning är att landet genomför ett för vissa länder så lågt som 5 - 20 76 av det strukturanpassningsprogram. Efter att ha nominella värdet. uppnått en principöverenskommelse i Pa- Olika metoder kan tillämpas för att hjälrisklubben ingår skuldlandet bilaterala pa u-länderna att tillgodogöra sig marknaavtal med långivarländerna. Vid de sju dens nedskrivning av fordringarnas värde. stora industriländernas möte i Toronto år Om skuldsedlar köps upp på andrahands- 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott marknaden av tredje part och överlämnas
vad gäller skuldlättnader för de fattigaste till skuldlandet genomförs ett s.k. skuldå-
länderna. Parisklubben införde s.k. Toron- terköp (eng. debt buy-back). Två internato-villkor dvs omförhandlingar på konces- tionellt organiserade skuldåterköp har ge-
sionella (mjuka) villkor för de fattigaste nomförts för Bolivia, till vilka Sverige och mest skuldtyngda länderna. bidragit med totalt 20 miljoner kronor. Vi- För många av dessa länder har även dare har Världsbanken inom ramen för
dessa villkor varit alltför betungande. SPA organiserat och bidragit med finansie- Sverige har därför med medel från ansla- ring av skuldåterköp för afrikanska SPA-
get täckt räntebetalningar under omför- länder. Sverige deltog i ett sådant skuldåhandlingsavtalen för fem afrikanska län- terköp för Mocambique under 1991 med der. Biståndet gav därmed ytterligare 16 miljoner kronor.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Om skuldsedlar köps upp på andra- ståndsmedel från andra anslagsposter anhandsmarknaden och överlämnas till vändes i utbyte mot lokalvaluta för ett naskuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex. turvårdsprojekt. Till skillnad från skuldålokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en terköpen ökar skuldkonvertering oftast
s.k. skuldkonvertering (även kallat skul- belastningen på mottagarlandets budget.
domvandling eller skuldbyte, eng. debt Särskild hänsyn måste därför tas till den swaps). Sverige har tidigare genomfört ett makroekonomiska situationen i landet. sådant skuldbyte för Costa Rica, då bi-
Fördelning av anslaget
Fördelningen av anslaget på länder och
insatser framgår av följande tabell.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 1985/86—-1991/92
Sam- och parallell- Stöd för åter- Bilateral Kommersiell ESAF Summa
finansiering betalning av Skuldlättnad skuldlättnad med Världsbanken Världsbanksskuld
| Bangladesh | Ö; | 5 | ||||
| Bolivia | 5 | 20 | 25 | |||
| Egypten | 60 | 60 | ||||
| Ghana | 20 | 40 | 60 | |||
| Guinea-Bissau 60 | 14 | 74 | ||||
| Guyana | 6,4 | 6,4 | ||||
| Jordanien | 60 | 60 | ||||
| Kenya | 30 | 30 | ||||
| Madagaskar | 10 | 21,6 | 31,6 | |||
| Mocambique <382 | UN | 16 | 5 | |||
| Nicaragua | 65 | 62,8 (även IDB) 182 | 146 | |||
| Peru | 30:2 | 30,2 | ||||
| Sao Tomé | 15 | 15 | ||||
| Senegal | 10 | 10 | ||||
| Sri Lanka | 5 | |||||
| Sudan | 117,4 | VING | ||||
| Tanzania | 298 | 235 | 183,9 | 716,9 | ||
| Togo | 7,8 | 7,8 | ||||
| Uganda | 180 | 65 | 245 | |||
| Vietnam | 2,2 | 22 | ||||
| Zambia | 230 | 100 | 45,9 | 375,9 | ||
| Zimbabwe | 40 | 40 | ||||
| IMF | 600 600 | |||||
| Summa 1416,4 | 598 | 588 | 36 | 600 — 3238,4 |
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Särskilda program
Anslagsposten Särskilda program består Insatserna under anslagsposten Särskilda av följande tre delposter/verksamheter: program har stor betydelse för den lång-
e Amnesinriktad verksamhet (AIV). siktiga utvecklingen av det svenska bilate-
e Försöksverksamhet och metodutveck rala biståndet. De möjliggör för SIDA att
ling (FOM). inom prioriterade verksamhetsområden e Insatsförberedelser och resultatvärdering utveckla en långsiktig strategi samt att ut- (IRV). värdera, dokumentera och sprida erfaren-
heter av nya metoder och tekniker. Vidare
verkar SIDA för att erfarenheterna tillvara-
tas i de bilaterala programmen, av andra Biståndet till Särskilda program, u-länder, av internationella och andra orutbetalningar 1991/92, mkr gan samt av enskilda organisationer. I möj- Delpost/ Utbetalat Anvisat ligaste mån utnyttjas svenska resurser. En ämnesområden 1991/92 1992/93 allt större tonvikt läggs på uppföljning och Ämnesinriktad utvärdering av projekt, program och andra verksamhet (AIV)
aktiviteter som finansierats med svenska
| Energi | 17,8 | 19,0 | biståndsmedel. Intresset för och betydelsen |
| Befolkningsfrågor 31,4 | 40,0 | av analyser och utredningar i frågor om | |
| Hälsovård | 13.8 | 14,0 |
olika aspekter på biståndets effektivitet
AIDS-bekämpning 102,8 100,0
ökar stadigt, såväl inom ramen för den
Handikappstöd Sie 4,0
biståndspolitiska beslutsprocessen som Kvinnofrågor 1371 18,0
från organisationer och allmänheten. Infö- Kultur och massmedia 28,0 32,0 randet av en mål- och resultatorienterad Försöksverksamhet styrning i den offentliga verksamheten är och metodutveckling en annan viktig grund för detta. (FOM)
SIDA:s strävan är att under de närmaste Lantbruk och livs-
åren fortsätta att bygga ÄIV-verksamheter-
| medelsförsörjning 259 | 26,0 | ||
| Infrastruktur | 8,8 | 12,0 | na samt att inom förvaltningsområdet fin- |
| Undervisning | 16,9 | 18,0 | na metoder att stödja och underlätta för |
| Förvaltning | 12,0 | 20,0 | mottagarländerna i den pågående föränd- |
| Utvecklingsstudier 2051 | 21,0 | ringsprocessen mot en marknadsanpass- | |
| Övrigt | 13,4 | 8,0 | ning av ländernas ekonomier. |
Insatsförberedelser och resultat-
värdering (IRV) 43,5 48,0
Summa
Särskilda program 350,7 380,0
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
U-landsforskning
Forskning och uppbyggnad av forsk- e Svensk u-landsforskning, genom stöd ningskapacitet är av stor betydelse för u- till enskilda forskningsprojekt, forsk-
ländernas möjligheter att lösa grundläg- ningsmiljöer/institutioner och, f.n. sju,
gande utvecklingsproblem. Den bistånds- högre forskartjänster.
myndighet som har det huvudsakliga Stödet till internationella forskningspro-
ansvaret inom detta område är SAREC. gram var tidigare SAREC:s största enskil- Även SIDA svarar för visst stöd inom det- da anslagspost. Andelen har genom åren ta och näraliggande områden, t.ex. insat- minskat och utgör nu en tredjedel av de
ser vad gäller högre utbildning. anslagna medlen för u-landsforskning. Det SAREC:s insatser kan uppdelas i följande växande bilaterala samarbetet är med sina är verksamhetsområden: drygt 40 26 av medlen SAREC:s i dag mest Bilateralt forskningssamarbete, med omfattande verksamhet. Ca 13 4 går till de
f.n. 15 u-länder i Afrika (Botswana, regionala och särskilda programmen och
Etiopien, Mocambique, Namibia, Tan- stödet till den svenska u-landsforskningen
zania och Zimbabwe), Latinamerika utgör ca 10 Zz.
(Argentina, Chile, Costa Rica, Cuba, För budgetåret 1992 /93 anvisades an-
Nicaragua och Uruguay) och Asien slaget C 3. Andra biståndsprogram 425 (Indien, Sri Lanka och Vietnam) miljoner kronor för u-landsforskning. Une Internationella forskningsprogram, ge- der budgetåret 1991 /92 uppgick de totala
nom stöd till bl.a. jordbruksforskning utbetalningarna till 377 miljoner kronor.
inom The Consultative Group on Inter- Den ingående reservationen budgetåret
national Agricultural Research (CGI- 1992/93 uppgick till 158,9 miljoner kronor,
AR) och hälsovårdsforskning inom varav 124,6 miljoner kronor var intecknade
WHO. genom åtaganden för olika insatser. Av e Regionala och särskilda program, t.ex. den ointecknade reservationen avsåg 15
vad gäller forskning om AIDS, skog miljoner kronor särskilda AIDS-insatser. och miljö, kvinnor samt demokrati och
mänskliga rättigheter.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Tekniskt samarbete och
u-krediter
BITS uppgift är att inom ramen för den samarbete (inklusive insatser i Central- och
svenska biståndsverksamheten främja eko- Östeuropa) och 403 miljoner kronor för u-
nomisk och social utveckling i u-länder krediter. och länder i Central- och Östeuropa samt
att utvidga och stärka Sveriges relationer
med dessa länder genom insatser i samar- Tekniskt samarbete
bete med svenska institutioner och företag.
Verksamheten omfattar bidrag till tek- Det tekniska samarbetet syftar till att överniskt samarbete med u-länder inklusive föra kunnande från Sverige till samarbetsinternationella kurser i Sverige samt u- länderna. Detta inbegriper skapandet av kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i kontakter, planering av projekt samt utu-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har bildning inom områden där Sverige har BITS ett huvudansvar för genomförandet god kompetens och kapacitet. BITS med-
av det svenska biståndsfinansierade sam- verkan i det tekniska samarbetet utgörs av
arbetet med Central- och Östeuropa. BITS bidrag till konsultinsatser, utbildning för insatser förutsätter att samarbetsländerna personer från enskilda länder, institutionshar kapacitet att planera och ansvara för samarbete, finansiellt stöd, försöksutrust-
genomförandet av de projekt som erhåller ning och internationella kurser. stöd, att projekten är prioriterade i länder- Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbe-
nas utvecklingsplaner samt att en kost- te ligger inom sektorerna industri och ennadsdelning sker mellan parterna. Huvud- ergi. Flera av de internationella kurserna delen av BITS verksamhet är inriktad på behandlar dessa sektorer. En vidgning av energiförsörjning, transporter, kommuni- kursutbudet mot t.ex. mer allmänt förvaltkationer och industri. Under senare år har ningskunnande pågår. Stöd till konsultinockså insatser för miljöskydd ökat mar- satser, som är den största verksamhetsforkant. men, har i växande utsträckning avsett
BITS samarbetar med Iåg- och medelin- insatser för att effektivisera utnyttjandet av komstländer. En stor del av verksamheten befintlig industri och infrastruktur, t.ex.
avser låginkomstländer med en BNP per genom energisparande åtgärder. Begränsat capita kring 480 US dollar. Drygt 60 70 av finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av
BITS beviljade u-krediter avser denna kate- utrustning, kan ges som komplement till
gori. Inom det tekniska samarbetet ligger det tekniska samarbetet. Stöd ges främst
tyngdpunkten på lägre medelinkomstlän- för underhålls- och rehabiliteringsinsatser. der. Under åttiotalet har antalet sektorer som
BITS verksamhet har expanderat kraf- omfattas av BITS tekniska samarbete suc-
tigt under 1980-talet. Under budgetåret cessivt ökat.
1991 /92 utbetalades 820 miljoner kronor, Tekniskt samarbete bedrivs med drygt
varav 417 miljoner kronor för tekniskt 20 u-länder och ingår bl.a. som en del i
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
genomförandet av de samarbetsavtal som Närmare hälften av den beviljade kredit- Sverige ingått med vissa u-länder. Samar- volymen avser energisektorn. Krediter via bete sker även med förutvarande pro- utvecklingsbank har hittills lämnats eller gramländer. I länderkretsen har bl.a. Alge- erbjudits till fem länder, varav den största, riet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, till Chile beslutades under år 1990. Dominikanska Republiken, Ecuador, I vissa programländer ges u-krediter till Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica, projekt i samarbete med SIDA. Exempel på Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, detta är ett större elektrifieringsprojekt i
Nigeria, Pakistan, Peru, Somalia, Sudan, Angola, ett projekt för kraftöverföring i Thailand, Tunisien och Uruguay ingått. Indien och URI-kraftverket i Indien. Under budgetåret 1989 /90 inleddes BITS har i flera fall av parallellfinansie-
tekniskt samarbete med Polen och under ring medverkat med u-krediter i projekt påföljande budgetår med övriga Central- där Världsbanken eller en regional utveck-
och Östeuropa med tonvikt på Sveriges lingsbank är huvudfinansiär. U-krediter
närområde samt Tjeckoslovakien och Ung- har även beviljats projekt där Nordiska en. investeringsbanken eller arabiska utveck-
lingsfonder är engagerade i finansieringen.
I enlighet med en internationell över-
U-krediter enskommelse inom OECD, som Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på 35 70 respektive
U-krediter är statsstödda krediter som 50 Z. Det högre gåvoelementet gäller för med hjälp av biståndsmedel kan ges på de s.k. minst utvecklade länderna. förmånliga villkor för att finansiera svens- U-krediter ges normalt i en integrerad ka varor och tjänster i projekt som främjar transaktion där biståndsmedlen används u-ländernas ekonomiska och sociala ut- för att subventionera kreditvillkoren. I visveckling. U-krediter kan beviljas u-länder sa fall, främst till de minst utvecklade länvilkas utvecklingspolitik är förenlig med derna, kan s.k. kombinationskrediter lämmålen för svenskt bistånd och vilka be- nas. Dessa består dels av en gåva, dels av döms ha en tillfredsställande kreditvärdig- en exportkredit. het. För att tillgodose att priserna blir så för-
U-kreditgivningen har till övervägande månliga som möjligt för mottagarländerna del inriktats på programländer för svenskt erfordras som regel i u-kreditsystemet att bistånd och de u-länder med vilka BITS upphandling sker i internationell konkur-
bedriver tekniskt samarbete. De beviljade rens. och aktuella krediterna fördelar sig på 27 Den totala kreditvolymen för beviljade länder. Större mottagarländer har varit och aktuella krediter uppgick vid utgång- Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jorda- en av budgetåret 1991 /92 till 11 569 miljonien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och ner kronor med en beräknad biståndsdel
Zimbabwe. För många u-länder begränsas på 3 908 miljoner kronor. möjligheterna att tillgodogöra sig u-kredi- I det modifierade u-kreditsystemet som ter av skuldproblem och åtföljande brist på infördes år 1985 garanteras samtliga ukreditvärdighet. krediter över biståndsanslagen. Det totala
U-krediter lämnas för finansiering av garantiengagemanget under s.k. bistånds-
enskilda projekt eller via utvecklingsbank. garantier uppgick den 30 juni 1992 till
Kreditgivningen har främst inriktats på 6 157 miljoner kronor. projekt inom sektorerna energi, transport En säkerhetsreserv som uppbär garanoch telekommunikationer samt industri. tipremier för u-krediterna har upprättats.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Till reserven har tidigare även förts medel indirekt exporteffekt t.ex. genom det tekfrån biståndsanslaget. Reserven utökades niska samarbetet.
under budgetåret 1991 /92 med 51 miljoner Den totala export som biståndet genom
kronor till totalt 486 miljoner kronor. Detta BITS direkt medverkar till kan uppskattas
motsvarade 8 Y& av utestående garantien- till ungefär tre gånger utbetalningarna.
gagemang. Vid skadefall under lämnade
u-krediter utnyttjas reserven. Under bud- Internationella riktlinjer för
getåret 1991 /92 uppgick utbetalningarna blandade krediter
för skadefall till 71 miljoner kronor. Åter- S.k. blandade krediter och biståndskrediter
vinningar under samma period uppgick utgör ofta konkurrensmedel på en rad uttill 62 miljoner kronor. Skadereserven ad- landsmarknader. Risken för kapplöpning
ministreras av exportkreditnämnden med subventioner och urgröpning av bi-
(EKN). ståndets kvalitet har lett till att använd-
ningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora.
Exporteffekter OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer
för utnyttjande av offentligt bistånd i kom-
Genom att anslagsmedlen för BITS verk- bination med exportkreditgivning och resamhet används för upphandling av viderade riktlinjer för annat bundet bisvenska varor och tjänster erhålls en direkt stånd. Riktlinjerna syftar bl.a. till att skärpa effekt på svensk export. Genom att kun- biståndskriterierna och begränsa den kom-
skaperna om och erfarenheterna av de mersiellt motiverade konkurrensen med svenska resurserna ökar uppnås också en sådan kreditgivning.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Näringslivssamarbete
Styrelsen för internationellt näringslivsbis- för riskkapitalsatsningar i Central- och
tånd (SWEDECORP) har till uppgift att Östeuropa. De totala utbetalningarna för främja och direkt medverka i utvecklingen utestående kontrakterade åtagandena för
av näringsliv i u-länder samt i Central- och aktiesatsningar och lånegarantigivning Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verk- uppgick den 30 juni 1992 till 251 miljoner samheten skall inriktas på kunskapsöver- kronor. Under budgetåret 1991 /92 utbeta-
föring och teknikutveckling på företags- lades 36 miljoner kronor jämfört med nivå och till direkt näringslivsstödjande 44 miljoner kronor året innan. Före ned-
institutioner. Insatserna skall ha en affärs- skrivningar och extraordinära kostnader
mässig prägel där målsättningen skall vara redovisade Swedfund ett överskott på
att främja uppkomsten av företag som kan 4,5 miljoner kronor vilket var en förbätt-
överleva och verka i kommersiella former. ring jämfört med året innan. Stora ned- Utbildningsinsatser, ledningsstöd och ak- skrivningar under året gjorde dock att retiv samverkan med finansieringsinstitut i sultatet efter nedskrivningar blev en
u-länderna utgör viktiga samarbetsformer. förlust på 34,8 miljoner kronor att jämföra Vidare skall SWEDECORP främja motta- med 18,8 miljoner kronor föregående
garländernas handel bl.a. genom att svara verksamhetsår. för information och rådgivning ifråga om SWEDFUND medverkade finansiellt avsättningsmöjligheter på den svenska per 30 juni 1991 i sammanlagt 67 projekt marknaden. inkl. förstudier i 33 länder.
Swedfund International AB är ett helägt Verksamheten inriktas på projekt där statligt aktiebolag som skall förmedla kon- tillverkningen baseras på lokala råvaror takter, medverka till och finansiera förin- och resurser. Ansträngningar görs för att vesteringsstudier och medverka i långsik- utveckla projekt med en produktionstektiga samverkansprojekt. En huvudform för nik som kan fungera i länder med svagt detta är aktiesatsningar samt lån och ga- utvecklad infrastruktur och med liten till-
rantier. Bolagets uppgift är att genom en gång till service- och underhållstjänster.
relativt begränsad insats med statliga med- Samtidigt uppmärksammas projekt som
el stimulera svenska företag till långsiktigt medför att ny och något mer avancerad
samarbete i u-länder och att satsa egna teknik än vad som tidigare funnits, introresurser i samarbetet. Swedfund söker in- duceras i landet. rikta sin verksamhet på låg- och lägre Både stora och små företag, statliga,
medelinkomstländer vilka tidigare endast i kooperativa och privata förekommer som
begränsad utsträckning engagerat svenska svenska parter i samarbetet genom SWED-
företag i industrisatsningar. FUND.
Det inbetalda kapitalet uppgår till 415 miljoner kronor varav 90 miljoner kronor
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Projektbistånd till vissa länder
stöd till bostadsbyggande samt till Våren 1988 beslutade riksdagen (prop.
miljö- och markvårdsprogram i Costa
1987 /88:100, bil 5, UU 20, rskr 226) om
Rica, inrättande av en ny anslagspost Projektbi-
utvecklingssamarbete genom SIDA
stånd till vissa u-länder. Under 1988/89
med Uganda, anslogs 50 miljoner kronor, under 1989/90
bidrag till östafrikanska utvecklings-
70 miljoner kronor, under 1990/91 390 mil-
bankens verksamhet i Uganda, joner kronor och under 1991 /92 200 miljo-
stöd till forskningssamarbete med Cos-
ner kronor (under de två senaste budgetta Rica och Chile,
åren har under denna anslagspost det bilaterala samarbetet med Polen och övri- bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filip-
ga Central- och östeuropa finansierats). pinerna och Costa Rica,
stöd till socialt bostadsbyggande och
Anslagsposten motiverades med att det
skolor i Chile, kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder bidrag för beredning av BITS-insatser i
Filippinerna samt
för att markera vårt stöd till ett land i ett utvecklingssamarbete med Polen och kritiskt skede där utgången kan bli avgö-
övriga Central- och Östeuropa. rande för landets framtida utvecklingsmöj-
Med undantag för insatser i Filippinerna ligheter. Svenska insatser kan t.ex. verk-
har finansieringen av projekt i andra länsamt bidra till att främja en utveckling i
der förts över till respektive myndigheters demokratisk riktning. Hittills har t.ex. be-
anslag. slut fattats om:
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Nordiskt biståndssamarbete
De nordiska länderna har sedan början av hoc karaktär tillsätts för att diskutera och
1960-talet samarbetat på biståndsområdet. bereda aktuella frågor. Nordiska utred- Formerna för samarbetet regleras genom ningar initieras för att ge underlag till bi-
en konvention som undertecknades i mars ståndspolitiska ställningstaganden. 1981. Ett viktigt organ för samarbetet är De nordiska biståndsministrarna lägger
ämbetsmannakommittén för biståndsfrå- stor vikt vid ett nära samarbete i biståndsgor (EKB) bestående av de ansvariga äm- politiska frågor och har därför beslutat
betsmännen i de nordiska biståndsadmi- formalisera en ordning med regelmässiga nistrationerna. Genom konventionen möten två gånger per år. upprättades även en rådgivande kommitté Det nordiska samarbetet i biståndsären-
för lekmannarepresentåtion (RKB). I sep- den omfattar också informella överläggtember 1990 enade sig de nordiska bi- ningar, t.ex. i anslutning till internationella ståndsministrarna att pröva nya former för möten, där de nordiska länderna ofta upp-
parlamentarisk medverkan i det nordiska träder som en enhet. De nordiska länderna samarbetet på biståndsområdet. RKB lades har även en gemensam representation i ner och istället skall de nordiska länderna Världsbanken, de regionala utvecklings-
enligt ett rullande schema arrangera ett bankerna och den internationella jordårligt seminarium där parlamentariker och bruksutvecklingsfonden (IFAD).
andra biståndsintresserade får möjlighet Tyngdpunkten i det nordiska samarbe-
att diskutera biståndspolitiska frågor av tet har successivt kommit att förskjutas gemensamt intresse. Finland stod som från de traditionella samfinansierade pro-
värd för det första seminariet år 1991 som jekten mot samarbete präglat av stor flexihandlade om demokrati och bistånd med- bilitet såväl till formen som i valet av saman Sverige 1992 arrangerade ett seminari- arbetsobjekt. De nordiska länderna antog um om ansvar och effektivitet i biståndet. år 1988 ett särskilt program för nordiskt
Inom EKB diskuteras biståndsfrågor av samarbete på biståndsområdet. Ett nytt nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet är beslutet forum för bl.a. diskussioner om samordna- om en nordisk fond för kreditgivning på
de ställningstaganden i olika internationel- koncessionella villkor. la organisationer. Arbetsgrupper av ad-
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Bistånd till Östeuropa
Det svenska samarbetet med länderna i staterna. Totalt under de båda budgetåren
Central- och Östeuropa under budgetåret 1990/91 och 1991 /92 har 97 miljoner kro-
1991 /92 ingick i biståndsanslaget. (Fr.o.m. nor utbetalats till dessa stater, varav budgetåret 1992/93 har ett särskilt anslag 28 miljoner för regionala projekt. I fråga
upprättats för detta samarbete.) om de bilaterala insatserna svarade Est-
Budgetåret 1991 /92 var det andra året i land för 30 miljoner kronor, Lettland för
det av regering och riksdag våren 1990 20 miljoner kronor och Litauen för 18 milfastlagda treåriga programmet för samar- joner kronor. Samarbetet har avsett tek-
bete med de tidigare statshandelsländerna niskt bistånd inom områdena miljö, indu-
i Central- och Östeuropa. För treårsperio- stri, jordbruk och bankväsen.
den 1990/91-1992/93 avsattes en miljard För insatser i andra central- och östeuro-
kronor för att stödja den djupgående sam- peiska länder lämnades BITS-bidrag med hällsomvandlingen i dessa stater. 900 mil- 16 miljoner kronor till Tjeckoslovakien, joner kronor avsågs finansieras över bi- 15 miljoner kronor till Ryssland och närståndsanslaget och 100 miljoner kronor mare 8 miljoner kronor till Ungern. Till över andra anslag. regionala projekt lämnades bidrag med Det bilaterala samarbetet med länderna 14 miljoner kronor. i Central- och Östeuropa kanaliserades Svenska Institutet erhöll under budget-
liksom föregående budgetår huvudsakli- året 1991 /92 4 miljoner kronor av BITS-
gen genom BITS, som för treårsperioden medel som resursförstärkning till bl.a.
härför hade 420 miljoner kronor till sitt expertutbyte, långtidsstipendier och samförfogande, varav 270 miljoner kronor för arbete mellan universiteten i Central- och insatser i Polen och 150 miljoner kronor för Östeuropa. SIDA ställde 2 miljoner kronor
insatser i övriga länder i Central- och Öst- till Svenska Institutets förfogande för ökat
europa. kulturutbyte med Östeuropa.
Miljövård dominerar Enskilda organisationer Avseende Polen hade, fram till budgetårs- SIDA erhöll inom ramen för treårsproskiftet den 30 juni 1992, 192 miljoner kro- grammet totalt 90 miljoner kronor för
nor redan fördelats. För största delen av fördelning till bidragssökande folkrörelser
återstoden förelåg utfästelser. Insatser och andra enskilda organisationer med inom miljövårdssektorn var den domine- teknisk biståndsverksamhet i Central- och
rande verksamheten (ca 60 miljoner kro- Östeuropa. Av dessa medel anvisades un-
nor). Övriga insatser i Polen innefattade der budgetåret 1991 /92 ett belopp av förstudier och utbildning inom områdena 34 miljoner kronor till sammanlagt ett 60social och ekonomisk infrastruktur samt tal organisationer. Bland bidragsmottagar-
företagsledning. na återfinns folkbildningsorganisationer,
När det gäller samarbetet med övriga idrottsförbund, kyrkliga samfund och för-
länder i Central- och Östeuropa utnyttja- eningar med inriktning på internationellt
des huvuddelen för insatser i de baltiska samarbete. Tyngdpunkten har legat på
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Industrin och energiförsörjningen i Östeuropa måste rustas upp inte minst av miljöskäl.
kunskapsöverföring och organisations- för regeringskansliets kontakter med sina
uppbyggnad. De fyra stora organisationer- motsvarigheter i Central- och Östeuropa.
na, LO/TCO, AIC, LRF och Naturskydds- Av dessa återstod för användning under
föreningen, med vilka SIDA ingått budgetåret 1991 /92 cirka 800 000 kronor. ramavtal, har budgetåret 1991 /92 erhållit Dessa medel har tagits i anspråk för besök totalt 15,4 miljoner kronor i bidrag. Vidare av experter, huvudsakligen till och från de har SIDA beviljat 3,4 miljoner kronor is. k. baltiska länderna.
kulturstöd. För multilaterala insatser i Central- och
Östeuropa anvisades i treårsprogrammet Företagsetablering totalt 375 miljoner kronor, dvs 125 miljoner
SWEDECORTPT, som bildades i juli 1991 kronor per år. Av de 250 miljoner kronor
genom sammanslagning av SWEDFUND, som disponerats under 1990/91 och
IMPOD och SIDA:s industribyrå, bemyn- 1991 /92 avsattes ursprungligen 106 miljo-
digades under 1991 /92 använda 50 miljo- ner kronor för en EFTA-fond för Jugoslavi-
ner kronor av SWEDFUND:s grundkapi- en. På grund av den politiska utvecklingen taltillskott för stöd till samriskföretag i i landet kom fonden aldrig att upprättas Central- och Östeuropa. Under budgetåret och riksdagen beslöt i december 1991 att
har tre sådana företag etablerats, två i ge regeringen befogenhet att utnyttja dessa Polen och ett i Lettland. medel för andra brådskande insatser i Bal-
I budgeten för 1990/91 anvisades 2 mil- tikum och på andra håll i Central- och Östjoner kronor ur reservationsanslaget III C 3 europa. Regeringen kunde härigenom bl.a.
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
lämna en suveränitetsgåva till de baltiska Katastrofbistånd på sammanlagt staterna i december 1991. Övriga medel 200 miljoner kronor från anslaget C 2 har har anslagits till svenskt deltagande i det utgått till Central- och Östeuropa under nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEF- vintern 1991 /92, då framför allt Ryssland CO), konsultfonder inom världsbankens och Baltikum drabbades av såväl livsmedoch europeiska utvecklingsbankens ram elsbrist som bränslebrist. En betydande del för insatser i Central- och Östeuropa samt av hjälpen kanaliserades via enskilda till stöd åt samarbete inom kärnsäkerhets- organisationer. och strålskyddsområdet.
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Den följande statistiken avser utbetalning- Övriga utgifter för den centrala biståndsarna (i tkr) som de redovisas i boksluten administrationen har utelämnats. Utbetalför budgetåret 1991 /92 av biståndsorga- ningarna för u-krediter avser avräkningar
nen SIDA, SAREC, BITS, SWEDECORP mot biståndsanslaget för gåvoelement för
och Swedfund International AB. Vad gäl- kreditförbindelser som utfärdats under
ler kolumnen ”enskilda organisationer”, budgetåret 1991 /92.
redovisas här det bilaterala bistånd som Det multilaterala biståndet (under angår genom svenska enskilda organisatio- slaget C 1. Bidrag till internationella biner och som belastar anslaget C 2. Utveck- ståndsprogram) ingår, förutom livsmedlingssamarbete genom SIDA. Svenska en- elsbiståndet, inte i statistiken då det inte är
skilda organisationer får bidrag även från möjligt att på ett rättvisande sätt fördela
anslagen C 1. Bidrag till internationella det biståndet på enskilda länder.
biståndsprogram och C 3. Andra bistånds- Utbetalningar som inte kunnat länderprogram. Utgifterna för biståndskontorens fördelas har förts till posterna ej länderför-
administration redovisas i separat kolumn. delat eller ej kontinentfördelat.
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C1 Anslag C2 Land SIDA
LivS- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb EUROPA Albanien 11 336 Armenien 300 Baltikum
| Estland | 19 406 |
| Jugoslavien | 28 103 |
| Kroatien | 2100 |
| Lettland | 19312 |
| Litauen | T2:07 |
| Polen | 308 |
| Rumänien | 8183 |
| Ryssland | 58 264 |
| Sovjet | 1046 |
Tjeckoslovakien
| Turkiet | 6 621 |
| Ukraina | 50 |
| Ungern | 1200 je 45 |
Ej länderfördelat
Europa 4 282 6445 105 26 617 10 697 1150 Totalt
EUROPA 172 970 6 753 105 26617 10742 1150
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- — TOTALT
SAREC BITS CORP INTL AB lättnads- — bistånd UTBETALA
åtgärder = till vissa — 1991/92 Aministra- Tekniskt U-krediter från SIDA u-länder — (tkr) tion, SIDA samarbete och UD/U från SIDA, Bistånds- inklusive SAREC kontor inter- och BITS
nationella
kurser
10 328 10 328
81 15 12518 32 020
| 182 | 9 305 28 799 | ||
| 81 | 1235 20083 | ||
| 1936 | 336 | 0521 73101 dI3 6438 64 702 | 9 056 |
| 81 | 8791 | 9918 | |
| 81 | 28 | 7599 | 7708 |
6 621 50 160 5 006 6411 8729 58 025 2260 1425] 147 343 368 661
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C1 Anslag C2 Land SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö medels- och stöd organisa- insatser, tärt program bistånd till åter- tioner land- bistånd m.m. uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb
LATINAMERIKA OCH KARIBIEN
| Argentina | 820 | ||
| Bolivia | 32 2371 10 654 | 305 | |
| Brasilien | 531 400 | ||
| Chile | BiOL2ESE5 336 1 247 1107 | ||
| Colombia | 464 | Th | |
| Costa Rica | 1 000 | 521 5918 | 500 162 |
Dominikanska
Republiken 1409 Ecuador 375 1159 75 Grenada Guatemala 1462 T2 300 & Guyana Honduras 80 Jamaica Kuba 40 Mexico 66 128 Nicaragua 289 005 1945 4 306 1236 1004 VE Panama
Paraquay 1625
Peru 110 ATS 1500 El Salvador 1 000 11 961 STAZ 116 Surinam Uruguay 3 600 2 860 Venezuela 160 Ej länderfördelat
Latinamerika
och Karibien 12315 102 171185 915 3 100 3.347 Totalt
Latinamerika
och Karibien 289.005 4 742 26125 150608 153693 6 244 3509
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- TOTALT
SAREC BITS CORP INTLAB — lättnads- — bistånd UTBETALA
atgärder = till vissa — 1991/92 Aministra- Tekniskt U-krediter från SIDA u-länder — (tkr) tion, SIDA samarbete och UD/U från SIDA, Bistånds- inklusive SAREC kontor inter- och BITS
nationella
kurser
| 62155 1678 | 23 942 806 | 161 341 262 | 2 000 39.925 | 8 869 2999 |
| 6590-2712 | 1936 | 300 | I0357 69521 | 2ATT |
| JYy52- 8939 | 3158 10944 28403 161 242 161 | 192 74 | 10 526 31 510 | 4 567 41 030 161 2081 161 |
80 4819 4819 23209 6 581 VETA 2073 10725 365 104 62 800 IL2:801 161 161 1625
| 3 023 161 81 | 330 | 65 | 30 200 | 36 341 18 980 81 | |
| 5087 | 726 | Fi | 11 666 886 | ||
| 18 849 | 264 613 | ||||
| 56.450 : 67 396 28 403 1883 | 65 | 93 000 42 883 924 006 |
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C1 Land
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
m.m. uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb
ASIEN OCH MELLANÖSTERN Afghanistan 25 000 16 Bangladesh 157 309. 26988 20450 486 VT 362 Bhutan
Fiji
| Filippinerna | 3400 142 | 1750 |
| Indien | 338 655 960 13 384 | 125 4164 2156 |
| Indonesien | 251 | |
| Irak | 28 476 | (25 |
| Iran | 1441 | |
| Jemen | 1-350 |
Jordanien Kambodja 108731 4 000 Kina 3 600 400 Kuwait Laos 93 399 806 - 63 231 651 - 61 Libanon 23.159 Malaysia 230 Mongoliet Myanmar/ Burma 500 Nepal
Pakistan 9 350 340
Palestina Sri Lanka 51 082 340 SG 100 168 Thailand 10 600 744 10 621 Vietnam 246 950 3 000 1159 21 3435 22580 Västbanken,
Gaza 10 298 242 300 Ej länderfördelat
Asien 151 41 000 17 936 825 551 4152 Totalt
Asien och
Mellanöstern 151 887.395 298 193 41217 17878 7969 11413 39811
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- TOTALT
SAREC BITS CORP INTLAB — lättnads- bistånd - UTBETALA
åtgärder — till vissa — 1991/92 Aministra- Tekniskt U-krediter från SIDA u-länder = (tkr) tion, SIDA samarbete och UD/U från SIDA, Bistånds- inklusive SAREC kontor inter- och BITS
nationella
kurser
| 3 966 | 1532 1382 81 32 789 | 89 1003 | 212 959 1382 81 39 084 |
| SOS | 3BI5-— 3307 16 000 3 185 | Bö 338 | 388 439 5774 |
28 601 1441 242 1592 1969 15 000 16 969 112 731 4193 7268 172 100 73 187 634 170 170 4486 806 100 255 23159 20552 31 200 326 2131
1175 NS
| 1700 5734 | 323 161 | 73 416 | 396 17 540 161 | |
| 20652 | VBG Ar2359 | 19 407 38 900 | 353 104 318 | 61 643 80 590 |
| 8310 | 8593 2581 | 898 | 207-533 |
10 840
64 615 24 429 19 089 107 003 258 200 4744 104 15 000 1 732591
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C1 Anslag C2 Land SIDA
Livs- Landram Katastrofer — Enskilda Regionala Humani- Särskilda Miljö
medels- och stöd organisa- insatser, tärt program
bistånd till åter- tioner land- bistånd
mm uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb
AFRIKA Algeriet 9718 Angola 189946 23625 719 3 082 150 1323 3 009 Benin
| Botswana | 76 570 | 056 5 308 | 68 1570 1100 |
| Burkina Faso | 11655 | 119 | 600 |
| Burundi | 1 822 |
Egypten
Elfenbens-
kusten
| Etiopien | 4 983 74080 52981 | 8 009 | 874 4929 467 | |
| Gambia | 2562 | |||
| Ghana | 390 | |||
| Guinea | 5 000 | |||
| Guinea-Bissau | 61 936 | 206 | 10 1478 | |
| Kap Verde | 63 550 | 50 | ||
| Kenya | 123.300 1100 2056 | 780 6716 5703 | ||
| Lesotho | 28617 | 41 13199 416 539 | ||
| Liberia | 5257 | 435 |
Madagaskar Malawi Marocko Mauretanien 3 000 1.5 Mauritius Mocambique 396 29/55 108 1258 34539 156 3 740 713 Namibia 106 434 698 1050 154 3189 Niger 580 Nigeria Ruanda 1761 Senegal Sierra Leone 130 Somalia 9100 fe3 Sudan 519 1 080 Swaziland Sydafarika 898 235 Söder om
Sahara 5 674 Tanzania 583 083 20595 --58-422 484 3539 1048 Tchad 165 å
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- — TOTALT
SAREC BITS CORP INTLAB — lättnads- — bistånd UTBETALA
åtgärder — till vissa — 1991/92 Aministra- Tekniskt U-krediter från SIDA u-länder = (tkr) tion, SIDA samarbete och UD/U från SIDA, Bistånds- inklusive SAREC kontor inter- och BITS
nationella
kurser
| 2328 | 12 046 | ||||
| 8289 | 887 | 11 225 | 231 041 225 | ||
| 3455 | 17553 869 | 161 5125 323 | 1402 622 | 646 | 96 699 21535 1 822 6 347 323 |
| 5483 | 18 599 968 48 600 | 2560 81 | 26 | 20 000 | 219973 2 562 22 976 5081 |
| 6 222 | 1700 161 | 9 19 | 8712 | 80 434 63 619 | |
| 5540 | ZAfI-I2:258 | 126 | 151 056 | ||
| 3239 | 645 | 46 246 |
| 645 1474 59 900 2482 | 114 135 | 10 000 536 | 10 000 645 61 488 SÖS 3153 | |
| 9079 130207 1532 | 1811 | 102 264 | 619517 | |
| 4 089 | 838 1290 | 539 | 118 284 |
| 1210 | 79 | 1210 1840 |
| 1850 | 191 10 000 | 12 041 |
| 81 | 211 | |
| 2880 | 12 703 | |
| 451 | 137 59 | 9 246 |
| 242 | 242 |
5 674 11:072 16280 4436 3533 524 96 018 780 998
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C1 Anslag C2 Land SIDA
Livs- Landram Katastrofer Enskilda Regionala Humani- » Särskilda Miljö medels- och stöd organisa- insatser, tärt program bistånd till åter- tioner land- bistånd m.m. uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb
Togo Tunisien Uganda 70.863 — 11 000 1:350 2653 920 Zaire 8844 Zambia 248 377 444 625 3 407 3 632 18 Zimbabwe 248 372 13000 1426 942 1040 6102 1023 Ej länderfördelat
Afrika 262 045 89551 274865 46277 1943 Totalt
AFRIKA 14083 2270975 466 499 23.005 211342 285092 85977 15994
AUSTRALIEN Papua
Nya Guniea Västra Samoa 48 Ej länderfördelat
Australien 27 000 1963 25 80 1658 Totalt
AUSTRALIEN 27 000 2011 25 80 1658
Ej kontinent-
fördelat 324 532 101 000 633099-E-73:003--- 231650 =1252 003: 162677 TOTALT 338 586 3447 375 1070 404 732210 452956 497101 369047 223141
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3 SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- — TOTALT
SAREC BITS CORP INTL AB lättnads- — bistånd UTBETALA åtgärder = till vissa — 1991/92
Aministra- Tekniskt U-krediter från SIDA u-länder = (tkr)
tion, SIDA samarbete och UD/U från SIDA, Bistånds- inklusive SAREC
kontor inter- och BITS nationella kurser
81 2
| 4253 3871 | 1214 44 | 10 000 18773 119474 | 5 467 8 844 | ||
| 8086 | 3007 -121097 | 21 | 66 220 | IS 22 | |
| 5 247 | 6537 2420 7 800 1493 1891 45 300 | 367 | 297 293 720 348 |
69 801 110 686 48381 116 300 12118 3 656 323 214 18773 4075 916
242 242 48 30 726 242 31 016 190388 5440 9744 10835 = 1787-192 94 230 376 624 230 722 402 903 29210 3825 431 214 219834 8919 382
FÖRKORTNINGAR
VISSA FÖRKORTNINGAR
ACCE African Council on Afrikanska rådet för Communications Education massmedieutbildning ACBF African Capacity Building Fund Afrikanska fonden för
kapacitetsutveckling
AfDB African Development Bank Afrikanska utvecklingsbanken
AfDF African Development Fund Afrikanska utvecklings-
fonden AIC International Centre of Arbetarrörelsens the Swedish Labour Movement Internationella Centrum
ANC African National Congress Afrikanska national-
kongressen ARO Africa Groups of Sweden, Afrikagruppernas
Recruitment Organization Rekryteringsorganisation AsDB Asian Development Bank Asiatiska utvecklings-
banken ASDF Asian Development Fund Asiatiska utvecklingsfonden BITS Swedish Agency for Beredningen för International Technical and internationellt tekniskt- Economic Co-operation ekonomiskt samarbete CABEI Central American Bank for Centralamerikanska banken för Economic Integration ekonomisk integration CADESCA Comite de Accion de Apoyo al Aktionskommittén för central- Desarrollo Economico y Social amerikanskt samarbete CATIE Centro Agronomico Tropical de utbildningscentrat för Investigacion y Ensenanza tropiskt jordbruk CCC-CA Confederacion de Cooperativas Kooperativa federationen för
del Caribe y Centro America Karibien och Centralamerika CDB Caribbean Development Bank Karibiska utvecklingsbanken
CFA Committee on Food Aid Kommittén för Policies and Programmes livsmedelsbistånd CFC Common Fund for Commodity Gemensamma fonden för råvaror CGIAR Consultative Group on Konsultativa gruppen för International Agricultural internationell Research jordbruksforskning CILSS Committé Inter-Estats de Koordinerande kommittén för Lutte contre la Sécheresse utveckling i Sahelområdet au Sahel
FÖRKORTNINGAR
CIREFCA Conferencia Internacional sobre Internationella konferensen
Refugiados Centroamericanos om centralamerikanska
flyktingar CND Commission on Narcotic Drugs Narkotikakommissionen CSD Commission on Sustainable Kommissionen för hållbar
Development utveckling CSUCA Confederacion Universitaria Centralamerikanska
Centroamericana universitetsfederationen DAC Development Assistance OECD:s kommitté för
Committee biståndsfrågor DCI Defense for Children
International DESD Department Economic and Social FN:s avdelning för ekonomisk
Development och social utveckling DHA Department of Humanitarian Affairs FN:s avdelning för katastrof-
frågor DND Division on Narcotic Drugs Narkotikakommissionens
sekretariat DTCD Department of Technical FN-sekretariatets tekniska
Cooperation for Development biståndsprogram EADB East African Development Bank Östafrikanska
utvecklingsbanken
EBRD European Bank for Europeiska återuppbyggnads-
Reconstruction and Development och utvecklingsbanken ECOSOC Economic and Social Council FN:s ekonomiska och
of the United Nations sociala råd EFS Evangeliska
fosterlandsstiftelsen EG European Community De europeiska gemenskaperna EKN Swedish Export Credits Exportkreditnämnden
Guarantee Board
ESAF Enhanced Structural Utvidgade struktur-
Adjustment Facility anpassningsfaciliteten FAC Food Aid Convention Livsmedelshjälps-
konventionen FAO Food and Agricultural FN:s livsmedels- och
Organization jordbruksorganisation Fund for Special Operations Interamerikanska utvecklings-
bankens fond för särskild
verksamhet GATT General Agreement on Allmänna tull- och
Tariffs and Trade handelsavtalet
GEF Global Environmental Facility Globala miljöfaciliteten
HABITAT United Nations Center FN:s boende- och
for Human Settlements bebyggelsecenter IAEA International Atomic Internationella
Energy Agency atomenergiorganet
FÖRKORTNINGAR
IBRD International Bank for Världsbanken
Reconstruction and Development
ICA International Co-operative Internationella kooperativa
Alliance alliansen (IKA) ICAC International Cotton Advisory Internationella rådgivande
Committee bomullskommittén ICAP Instituto Centroamericano de Centralamerikanska institutet
Administracion Publica för offentlig förvaltning ICCO International Cocoa Internationella kakaoorganisa-
Organization tionen ICJ International Commission Internationella
of Jurists Juristkommissionen ICRC International Committee of Internationella
the Red Cross rödakorskommittén ICSG International Centre of Internationella kopparstudie-
Social Gerontology gruppen IDA International Development Internationella
Association utvecklingsfonden IDB Interamerican Development Interamerikanska
Bank utvecklingsbanken IEA International Energy Agency Internationella
energiorganet IEFR International Emergency Internationella katastrof-
Food Reserve lagret för livsmedel IFAD International Fund for Internationella
Agricultural Development jordbruksutvecklingsfonden IFC International Finance Internationella
Corporation finansieringsbolaget IFS International Foundation for Internationella stiftelsen för
Science vetenskap IGADD Intergovernmental Authority Mellanstatliga myndigheten
on Drought and Development ansvarig för torka och
utveckling TCA Instituto Interamericano de Interamerikanska institutet
Cooperacion para la för jordbrukssamarbete Agricultura
DDH Interamerican Institute of Interamerikanska institutet
Human Rights för mänskliga rättigheter HED International Institute for Internationella institutet
Environment and Development för miljö och utveckling HO International Jute Internationella juteorganisa-
Organization tionen ILO International Labour Internationella
Organization arbetsorganisationen ILZSG International Lead and Zinc Internationella bly- och
Study Group zinkstudiegruppen IMF International Monetary Fund Internationella valutafonden
FÖRKORTNINGAR
IMO International Maritime Internationella Organization sjöfartsorganisationen INCAE Instituto Centroamericano de Centralamerikanska institutet Administracion de Empresas för företagsledarutbildning INCB International Narcotic Internationella Narkotika- Control Board kontrollstyrelsen INRO International Natural Rubber Internationella naturgummi- Organisation organisationen INSG International Nickel Study Internationella nickelstudiegroup SrCuppen INSTRAW United Nations International Internationella forsknings- Research and Training och utbildningsinstitutet Institute for the för kvinnors utveckling Advancement of Women IOM International Organization of Internationella migrations- Migration organisationen IPDC International Programme for Internationella program för
the Development of kommunikationsutveckling
Communication IPPF International Planned Internationella Parenthood Federation familjeplaneringsfederationen Inter Press Service Immediate Response Account WPF:s fond för katastrofer International Rubber Study Internationella gummistudie- Group gruppen ISO International Standardization Internationella Organization standardiseringsorganisationen ITC International Trade Centre UNCTAD/GATT:s
internationella handelscentrum ITSG International Tin Study Group Internationella tennstudie-
gruppen
International Tropical Timber Internationella Tropiska
Organisation Timmerorganisationen IUCN International Union for the Internationella Naturvårds- Conservation of Nature and unionen Natural Resources MIGA Multilateral Investment Multilaterala organet för Guarantee Agency investeringsgarantier
NDF Nordic Development Fund Nordiska utvecklingsfonden
NEFCO Nordic Environment Finance Nordiska Miljöfinansierings- Corporation bolaget
Nordic Investment Bank Nordiska Investeringsbanken
OECD Organization for Economic Organisationen för ekonomiskt
Co-operation and Development samarbete och utveckling
OPEC Organization of Petroleum De oljeexporterande ländernas Exporting Countries organisation PAHO Pan American Health Allamerikanska hälsovårds- Organization organisationen
FÖRKORTNINGAR
PMU Pontifical Missionary Union Pingstmissionens u-landshjälp PRO Protracted refugee and displaced Projektet för utslagna
persons project flyktingsituationer
PTA Preferential Trade Area Regionala handelsorganisa-
tionen för södra och östra
Afrika
SADC Southern African Development Gemenskapen för utveckling i
Community södra Afrika SADCC Southern African Development Konferensen för samordnad
Coordination Conference utveckling i södra Afrika
SAK Svenska Afghanistankommittén
SAREC Swedish Agency for Research Styrelsen för
Co-operation with Developing u-landsforskning Countries
SATCC Southern African Transport Kommissionen för transporter
and Communications Commission och kommunikationer
i södra Afrika SDR Special Drawing Rights Särskilda dragningsrätter SEK Swedish Export Credit AB Svensk Exportkredit
Corporation SHIA Swedish Organization of the Svenska handikapporganisa-
Handicapped International tionernas internationella Aid Foundation biståndsstiftelse
SIDA Swedish International Styrelsen för internationell
Development Authority utveckling SLU Swedish University of Sveriges Lantbruksuniversitet
Agricultural Siences SPA World Bank Special Program Världsbankens särskilda
of Assistance program för Afrika
SWAPO South West Africa People's Sydvästafrikanska
Organization folkorganisationen SWEDECORP Swedish International Styrelsen för internationellt
Enterprise Development näringslivsbistånd Corporation
SWEDFUND Swedish Fund for Industrial Fonden för industriellt
Co-operation with Developing samarbete med u-länder Countries
SVS Swedish Volunteer Service Svensk Volontärsamverkan TIB Tanzania Industrial Bank Tanzanias Industri-
utvecklingsbank
UBV Training for Development Utbildning för
Assistance biståndsverksamhet UNCED United Nations Conference FN:s konferens om miljö
on Environment and Development och utveckling UNCDF United Nations Capital FN:s kapitalutvecklingsfond
Development Fund UNCTAD United Nations Conference on FN:s konferens för handel
Trade and Development och utveckling
FÖRKORTNINGAR
UNCTC United Nations Commission for FN:s kommission för multi-
Transnational Corporations nationella företag UNDCP United Nations Drug FN:s program för narkotika-
Control Programme ' bekämpning UNDP- United Nations Development FN:s utvecklingsprogram
Programme UNDRO Office of the United Nations FN:s katastrofhjälpskontor
Disaster Relief Co-ordinator (ingår sedan april 1992 i DHA)
UNEP United Nations Environment FN:s miljöprogram
Programme UNESCO United Nation Educational, FN:s organisation för
Scientific and Cultural utbildning, vetenskap och
Organization kultur
UNFPA United Nations FN:s befolkningsfond
Population Fund UNHCR United Nations High FN:s flyktingkommissarie
Commissioner for Refugees UNICEF United Nations Children's FN:s barnfond
Fund UNIDO United Nations Industrial FN:s organisation för
Development Organization industriell utveckling UNIFEM United Nations Development FN:s utvecklingsfond för
Fund for Women kvinnor UNITA Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola UNOCA Office of the Coordination for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan UNRWA United Nations Relief and FN:s hjälporganisation för
Works Agency for Palestine palestinaflyktingar Refugees in the Near East
UNSO United Nations Sudano- FN:s Sudano-Sahelkontor
Sahelian Office United Nations Volunteers FN:s volontärprogram Programme
WCC World Council of Churches Kyrkornas Världsråd WEP World Employment Programme ILO:s världssysselsättnings-
program
World Food Programme Världslivsmedelsprogrammet WHO World Health Organization Världshälsoorganisationen
WwIPO World Intellectual Property Världsorganisationen för den Organization intellektuella äganderätten
World Maritime University Internationella sjöfarts-
universitetet
FÖRKORTNINGAR ZANU Zimbabwe African National Union ZAPU Zimbabwe African Peoples Union
ZUM Zimbabwes Unity Movement Zimbabwes enighetsrörelse
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 5
Försvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)
er
I Riksdagen 1992193. I suml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5 till budgetpropositionen 1993 ÅN
[aa nn
[ak
os
Försvarsdepartementet
fjärde huvudtiteln Bil. 5
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Björck
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet Björck anför:
1992 års försvarsbeslut innebar i flera avseenden ett viktigt vägval i
svensk försvarspolitik.
Bakgrunden till försvarsbeslutet var till del de betydande förändringarna under senare år i Sveriges säkerhetspolitiska miljö, förändringar som motiverade en översyn och omformulering av mål och uppgifter för det svenska totalförsvarets militära och civila delar. Även den samhällsekonomiska utvecklingen och kraven på balans mellan uppgifter och resurser
samt kravet på säkerhet i planeringen bidrog till att göra en sådan översyn naturlig och ofrånkomlig.
Bakgrunden till försvarsbeslutet var också ett under en följd av år
uppbyggt behov av kvalitetshöjande insatser inom det militära försvaret, bl.a. genom erforderlig grund- och repetitionsutbildning samt genom
omsättning och förnyelse av inte minst arméns viktigare materiel. Betydelsen av en tillräcklig materiell och utbildningsmässig kvalitet hos krigsförband hade belysts särskilt i Gulf-kriget år 1991.
1992 års försvarsbeslut innebar ett medvetet och tydligt ställningstagande,
Bilaga 5 |
i en konstaterad valsituation mellan kvalitet och kvantitet, till förmån för
nödvändiga kvalitetssatsningar. Trots att beslutet innefattade tillskott till försvarsekonomin var reduceringar i det militära försvarets volym nödvändiga ytterligare förutsättningar för att tillskapa erforderligt
planeringsutrymme för beslutets kvalitetsprofil och kvalitetssträvan. Genom åtgärder för att bl.a. minska det militära försvarets krigs- och
grundorganisation skapades förutsättningar för en långsiktig kvalitetsför-
bättring av den kvarvarande krigsorganisationen. I och med detta lades
även grunden för de livskraftiga delarna av den svenska försvarsindustrin att även fortsättningsvis kunna verka i sin hittillsvarande roll som leverantör av försvarsmateriel till det svenska försvaret.
Försvarsbeslutet fick, med denna inriktning, ofrånkomligen konsekvenser
för en rad delområden inom det militära försvaret. Sålunda innebar beslutet startskottet till relativt omfattande strukturförändringar i
grundorganisationen. Ett antal orter i landet berörs sålunda av för-
bandsnedläggningar och förbandssammanslagningar. Till följd av den
något krympta organisationen blir ett visst antal militära och civila anställda övertaliga. Även tillämpningen av vårt värnpliktssystem påverkas av en reducerad krigs- och grundorganisation och därmed minskande behov av värnpliktig personal.
Förändringarna till följd av försvarsbeslutet i försvarets krigs- och grundorganisation är i sin tur kopplade till behov av förändringar i det
militära försvarets lednings- och myndighetsorganisation. På grundval av förslag av utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO) innehöll försvarsbeslutet bl.a. ett principbeslut om att de olika myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogrammen 1-4 skall utgöra myndighet, benämnd Försvarsmakten. Konsekvensförändringar till följd av detta ställningstagande, som bl.a. berör frågor om vilka verksamheter som bör finnas inom resp. utanför den nya myndigheten och hur styrningen av resp. inom myndigheten bör utformas, samt övriga strukturfrågor på central och regional nivå inom totalförsvaret är nu föremål för en skyndsam fortsatt utredningsprocess. I föreliggande proposition lämnas ett flertal förslag utgående från det fortsatta arbetet
inom LEMO, som under år 1993 kommer att ägna sig åt struktur- och ledningsfrågor i anslutning till vissa gemensamma myndigheter samt myndigheter inom den civila delen av totalförsvaret.
Även inom andra pågående utredningar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, främst Pliktutredningen och Frivilligutredningen
vilka inom kort förväntas överlämna sina förslag till regeringen, bedrivs ett arbete som syftar till förändring och modernisering av viktiga aspekter
på det svenska totalförsvaret. Regeringen får anledning att senare återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt ställningstagande till
de förslag som avges av dessa utredningar.
Till vad som här anförts om 1992 års försvarsbeslut som starten på en
Bilaga 5
omfattande förändringsprocess inom olika delar av försvaret bör även läggas vad som i beslutet angavs som förutsättningar för beslutets ekonomiska och innehållsmässiga genomförbarhet. Sålunda underströks bl.a. den viktiga förutsättningen att den planerade personalavvecklingen kan genomföras i avsedd omfattning och takt. För att med erforderlig
säkerhet kunna genomföra planeringsinriktningen, inte minst vad avser
utvecklingen och anskaffningen av försvarsmateriel, erfordras en delvis
ny process av återkommande kontrollinsatser för att bedöma eventuella
behov av ytterligare besparings- eller rationaliseringsåtgärder. Även detta kontrollarbete torde, givet en i förhållande till verksamhetens mål och
omfattning ofrånkomligen ansträngd försvarsekonomi, ytterligare understryka förändringskaraktären i förestående arbete.
Föreliggande proposition innebär en första etapp i genomförandet av
1992 års försvarsbeslut och dess strävan att genom kvalitets- och effektivitetshöjande insatser skapa varaktiga förutsättningar för att
Sverige även fortsättningsvis skall kunna uppvisa ett starkt och allsidigt
totalförsvar. Till grund för de förslag som redovisas ligger förutom
nämnda utredningsförslag även de programplaner och årsredovisningar som försvarsmyndigheterna hösten 1992 inlämnat till regeringen enligt tidigare lämnade anvisningar.
Till grund för propositionsförslagen ligger även de sedermera förändrade ekonomiska förutsättningar, m.m., som följer av den s.k. stabiliserings-
propositionen (1992/93:50, bilaga 2) som regeringen avlämnade i oktober
1992. För Försvarsdepartementets del innebar riksdagens beslut med
anledning av denna proposition dels ett generellt besparingskrav jämfört
med försvarsbeslutets inriktning, innebärande att totalförsvarets kostnader
i och med budgetåret 1996/97 skall ha reducerats med 1,2 miljarder
kronor, dels angivande av vissa konkreta besparingsåtgärder.
I propositionen förutskickas vidare att jag skall genomföra en inventering
av möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att nå det uppsatta besparingsmålet och redovisa resultatet härav i föreliggande budget-
proposition.
En naturlig och nödvändig utgångspunkt för mina överväganden i fråga om erforderliga ytterligare åtgärder för att uppnå det angivna besparingsmålet, på kort och längre sikt, har varit att det av riksdagen
fattade fleråriga försvarsbeslutet så långt möjligt måste bibehållas intakt
i fråga om karaktär och strävan i stort. Härmed avses i första hand det
principiella och systemmässiga sambandet mellan försvarets uppgifter, krigsorganisationens utformning och den materiella förnyelsen.
I detta ligger även en nödvändig åtskillnad mellan besparingsåtgärder av
Bilaga 5 kortsiktig natur som kan åstadkommas redan omgående, för att uppfylla besparingskravet kommande budgetår, och å andra sidan mer långsiktiga, strukturella åtgärder som ger en varaktig besparing men som däremot inte nu kan definieras med samma precision.
Beträffande den civila delen av totalförsvaret, vars ekonomiska ram fr.o.m. kommande budgetår reduceras med 100 miljoner kronor per år, föreslås sålunda initialt uppenbart kortsiktiga besparingsåtgärder. Överstyrelsen för civil beredskap kommer att ges i uppdrag att i nästa programplan redovisa förslag till lämpliga långsiktiga besparingsåtgärder inom det civila försvaret.
Överbefälhavaren har i fråga om det militära försvaret redovisat förslag till besparingsåtgärder som kan vidtas utan att försvarsbeslutets inriktning och karaktär i stort behöver påverkas. Överbefälhavaren skiljer härvid på å ena sidan sådana direkta åtgärder som kan beslutas omedelbart och å andra sidan åtgärder som med hänsyn till redan föreliggande förändringsarbete kan närmare preciseras först efter ytterligare led i förestående programplaneringsprocess. När det gäller besparingsåtgärder i ett längre planeringsperspektiv redovisar Överbefälhavaren i sin tur olika kategorier: dels prolongeringseffekter av de omedelbara åtgärderna, dels områden där vissa angivna rationaliseringsåtgärder bedöms kunna göras och dels områden där ytterligare väsentliga besparingsåtgärder bedöms kunna realiseras, främst till följd av det fortsatta LEMO-arbetet.
Jag anser att Överbefälhavarens förslag i allt väsentligt är lämpligt såsom metod att tillsammans med de åtgärder som angavs i stabiliseringspropositionen uppnå det fastlagda besparingsmålet utan att därmed i grunden rubba inriktningen och karaktären i det nyligen fattade försvarsbeslutet.
Med hänsyn till det synnerligen angelägna i att snarast möjligt skapa klarhet om gällande inriktning och därmed erforderlig arbetsro i det grannlaga arbetet med att genomföra alla de förändringar som följer av försvarsbeslutet är det vidare enligt min mening nödvändigt att beslut i stort enligt Överbefälhavarens förslag fattas utan dröjsmål. Mina förslag, baserade på Överbefälhavarens förslag, bör därför föreläggas riksdagen redan i föreliggande proposition.
Ekonomisk sammanfattning; litteravis
Förändringarna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (avrundade belopp).
Bilaga 5
| Anvisat 1992/93 mkr | Förslag 1993/94 mkr | Förändring mkr | |
| A. Försvarsdepartementet m.m. | 58,6 | 70,1 | 11,5 |
| B. Arméförband | 12 571,4 | 13 019,4 | 448,0 |
| C. Marinförband | 5 609,0 | 5 840,5 | 231,5 |
| D. Flygvapenförband | 13 000,0 | 13 336,5 | 336,5 |
| E. Operativ ledning m.m. | 1 359,0 | 1 489,5 | 130,5 |
| F. Gemensamma myndigheter | 2 065,4 | 2 300,9 | 235,5 |
m.m. inom försvarsmakten G. Civil ledning och samord- 188,7 186,6 -2,1
ning
H. Befolkningsskydd och 1 373,6 1 416,6 43,0
räddningstjänst
I. Psykologiskt försvar 9,7 10,5 0,8
J. Försörjning med 261,1 259,6 -1,5
industrivaror
| K. Övrig verksamhet | 945,6 | 972,6 | 27,0 |
| (L. FN-styrkor, m.m. | 302,7 | = | -302,7) |
| Summa för huvudtiteln | 37 744,8 | 38 902,7 | 1 157,9 |
Till följd av att kostnaderna för försvarsmaktens utlandsstyrka (tidigare FN-styrkor, m.m.) föreslås föras över till tredje huvudtiteln (Utrikesdepartementet) utgår Littera L. ur fjärde huvudtiteln från och med budgetåret 1993/94. Inom andra huvudtitlar föreslås kostnader för verksamhet inom totalförsvaret till ett belopp om 1 299 649 000 kronor. Den sammanlagda nivån för anslagen till totalförsvaret föreslås därmed uppgå till 40 202 394 000 kronor.
|" det följande hänvisas till 1992 års försvarsbeslut, 1992 års stabilise- Bilaga 5
ringsproposition och LEMO. Dessa hänvisningar avser följande:
1992 års försvarsbeslut: Riksdagens beslut (rskr. 1991/92:337) den
3 juni 1992 med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets
utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 och bet. 1991/9216:FöU12.
1992 års stabiliseringsproposition: Prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. (Stabiliseringspropositionen behandlas i bet. 1992/93:FiUl. Riksdagens beslut framgår av rskr.
1992/93:134)
LEMO: Utredningen om Lednings- och myndighetsorganisationen för
försvaret (dir. 1991:44). Utredningen, som tillsattes efter regeringens bemyndigande den 20 juni 1991, har hittills avlämnat åtta delbetänkanden. 'Regeringens ställningstaganden till de delbetänkanden som tidigare inte har redovisats för riksdagen behandlas i avsnitt 2.
1. Utgångspunkter
Bilaga 5
1.1¶Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras konsekvenser för totalförsvaret
1.1.1 Den internationella miljön
Det senaste årets internationella utveckling har i stora drag bekräftat de bedömningar som gjordes inför 1992 års försvarsbeslut. Den följande
redovisningen inriktas därför främst mot de delar av det senaste årets utveckling som har särskild betydelse för den säkerhetspolitiska situationen
i norra Europa.
Det finns en brett förankrad politisk uppfattning att Europas intressen och
förutsättningar för en fredlig utveckling bäst främjas av fortgående
ekonomisk, social, kulturell och politisk samverkan mellan länderna. EG utgör det starkaste av de fundament på vilket det framtidsinriktade
europeiska säkerhetsbygget kan vidareutvecklas och har, i ett i övrigt i stora delar instabilt Europa, en stark politisk attraktionskraft.
Det försvarspolitiska samarbetet i en framtida europeisk union (EU) kommer av allt att döma under överblickbar tid i första hand att ske via den västeuropeiska unionen (WEU). WEU utvidgades nyligen genom att '
Grekland gavs klartecken som fullvärdig medlem. Samtidigt accepterades
Norge, Island och Turkiet som associerade medlemmar medan Danmark och Irland erhöll observatörsstatus. Därmed är samtliga europeiska NATO-
länder på något sätt anknutna till WEU.
NATO:s roll blir i det nya Europa allt mer politisk till sin karaktär. Detta kommer till uttryck även genom det Nordatlantiska samarbetsrådet (NACC)
och genom nya former för samverkan med och stöd till den Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK).
NATO: s tidigare beslutade förändringar av strategi och styrkestruktur håller nu på att genomföras. Inom det militära området innebär dessa stora
minskningar i de stående styrkorna i Centraleuropa samtidigt med en fortsatt
prioritering av hög kvalitet och möjligheter till flexibelt utnyttjande hos
stridskrafterna. Den amerikanska militära närvaron har sedan år 1990 minskat med mer än en tredjedel och uppgår nu till cirka 175 000 man. En ytterligare minskning till omkring 100 000 man kan förväntas inom de
närmaste åren. :
NATO har förändrat sin militära ledningsstruktur i Nordeuropa. Det nya
nordvästkommandot (AFNORTHWEST) omfattar alla NATO-stridskrafter i Nordsjöregionen och även sjöstridskrafter och marinflyg i Östersjö-
området. Detta synes ge en långsiktigt hållfast NATO-förankring i det nordeuropeiska området och ger därmed ett viktigt bidrag till fortsatt stabilitet i vår del av Europa.
Finland och Norge har förenat sig med Sverige i kretsen av stater som söker
Bilaga 5 medlemskap i EG. Norge har som tidigare nämnts redan erhållit associerat
medlemskap i WEU. Viktiga steg har därmed tagits för att stärka det nordiska områdets säkerhetspolitiska förankring i den bredare västeuropeiska gemenskapen.
Omställningen till demokrati och marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa
och i Ryssland är förenad med utomordentliga politiska och ekonomiska
påfrestningar och problem. Problemen är till betydande del av mycket långsiktig art.
I de Öst- och centraleuropeiska staterna har övergången lett till en betydande ekonomisk tillbakagång. Också i Tyskland har infogandet av det tidigare
Östtyskland visat sig vara förenat med långt större problem och påfrestningar än vad man inledningsvis bedömde.
Inom det forna Sovjetunionens område fortgår det politiska och ekonomiska
sönderfallet. I Ryssland står president Jeltsin alltjämt för en ambitiös
reformpolitik, men osäkerheterna om den fortsatta utvecklingen är även på kort sikt stora. Ett Ryssland i ekonomisk tillbakagång, med ökande sociala
spänningar och inre konflikter, kommer att vara en källa till oro och osäkerhet i den internationella politiken. Situationen försvåras av att gränserna mellan de nya statsbildningarna i stor utsträckning saknar förankring i geografiska, kulturella eller etniska förhållanden. De har i stället närmast en rent administrativ prägel med rötter både i det tsarryska och i det sovjetiska imperiet. Till de stora politiska påfrestningar som den
ekonomiska omvandlingen medför skall sålunda läggas en lång rad
nationella och etniska spänningar mellan och inom staterna i det tidigare
Sovjetunionen.
Förutsättningarna för en stabil demokratisk utveckling i Ryssland kommer att förbli osäkra under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning
och intern politisk repression kan inte uteslutas. I en sådan situation skulle
det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare roll. :
Upplösningen av den forna jugoslaviska statsbildningen har under året utvecklats till ett omfattande och mycket blodigt krig. Detta illustrerar den
bräcklighet som präglar säkerhets- och samarbetsstrukturen i det tidigare
Östeuropa. Den utgör också en påminnelse om den allvarliga utveckling
som kan komma att följa inom och mellan många av de tidigare sovjetiska staterna om inte de uppdämda etniska och religiösa spänningarna kan desarmeras på ett tidigt stadium. Förhoppningarna om att de alleuropeiska samarbetsideal som manifesterats inom ESK-processen skulle kunna utgöra
en fast grund för ett framtida fredligt Europa har hittills inte infriats. Alla försök att lösa de pågående konflikterna i det forna Jugoslavien på politisk väg har hittills misslyckats.
De stora omställningsproblemen, konflikterna och förföljelsen av minoriteter
Bilaga 5
leder till stora flyktingströmmar till länderna i Västeuropa.
ESK omfattar idag över 50 stater och omspänner förutom Europa både Nordamerika och hela den asiatiska delen av det tidigare Sovjetunionen. ESK har genom beslutet vid toppmötet i Helsingfors i juli 1992 fått mandat att ansvara även för fredsbevarande operationer. ESK saknar dock alltjämt -
institutionella förutsättningar för att på ett effektivt sätt initiera och leda mer
omfattande och krävande. fredsbevarande operationer. Däremot kan ESK redan i dag spela en roll i förebyggande diplomati och för att ge bred politisk legitimitet åt operationer som genomförs av grupper av stater inom
ESK-kretsen med stöd av andra organisationer. Det bör samtidigt framhållas
att ESK:s verksamhet i allt väsentligt förutsätter konsensus.
Avtalet om minskning av de konventionella styrkorna i Europa (CFE) har
nu trätt i kraft efter en långvarig ratificeringsprocess, som tidsmässigt
sammanfallit med upplösningen av Sovjetunionen. Avtalet representerar en milstolpe i avvecklingen av det kalla krigets militära arv i Europa och spelar
fortsatt en nyckelroll i etablerandet av en ny samarbetsbaserad europeisk
säkerhetsstruktur. Avtalet innebar i sin ursprungliga form stora reduktioner av främst det tidigare Sovjetunionens konventionella stridskrafter i Europa. De tillägg som nu skett innebär att huvudarvtagaren Ryssland får ungefär hälften av dessa stridskrafter, medan de övriga nya staterna i den europeiska delen av det tidigare Sovjetunionen delar på den andra hälften. Ryssland
förblir den i kvantitativ mening militärt starkaste enskilda staten i Europa
även om man bortser från stridskrafterna i dess asiatiska del.
De militära styrkeförhållandena kommer dock för överskådlig tid att vara
grundligt förändrade. Det samlade NATO kommer med alla mått mätt att
vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. Ryssland har - så länge
NATO väljer att upprätthålla sin styrkeöverlägsenhet - inte heller på längre
sikt några möjligheter att ändra på detta förhållande.
Att fördelningen av det gigantiska militära arvet efter sovjetstaten hittills har kunnat lösas på politisk väg framstår som en betydande framgång.
CFE-avtalet och det västliga inflytande på processen som detta möjliggjort
har här spelat en viktig roll. .
Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas idag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning. Evakueringen av de tidigare sovjetiska förbanden från de tidigare Warszawapaktstaterna sker i stor
utsträckning till Ryssland. och är förenad med stora sociala problem.
I en mer allmän mening är CFE-avtalets implementering, såsom framhölls redan i försvarsbeslutets säkerhetspolitiska överväganden, av genomgripande
positiv betydelse även för situationen i norra Europa. De särskilda flanktaken i CFE-avtalet sätter också förhållandevis snäva kvantitativa gränser för hur stora markstridskrafter Ryssland kan ha i Leningrads
militärområde. Samtidigt kan dock konstateras att den kombinerade effekten Prop. 1992/93:100 av CFE-avtalets begränsningar och tillbakadragandet av de moderna Bilaga 5
stridskrafterna från det tidigare Östtyskland och från övriga tidigare WP-
stater, blivit en påtaglig modernisering av i synnerhet markstridskrafterna i Leningrads militärområde. Det har också skett en omfattande tillförsel av
helikopterförband.
Det ryska militära tillbakadragandet från de baltiska staterna fortsätter.
Betydligt mindre än hälften av de ursprungliga ryska styrkorna torde idag finnas kvar. Verksamheten vid de kvarvarande förbanden ligger på en låg
nivå. Detta gäller även marina stridskrafter och flygstridskrafter. En stor del av de kvalificerade förbanden har dragits tillbaka. Trots den :ryska
utfästelsen i samband med ESK-toppmötet i Helsingfors i juli 1992 om ett fullständigt tillbakadragande saknas alltjämt en av parterna accepterad tidsplan för den slutliga avvecklingen av den ryska närvaron. Till helhets-
bilden hör också att en betydande tillförsel av ryska militära förband skett till Kaliningradområdet.
Den förändrade situationen i Europa har möjliggjort mera långtgående över-
enskommelser om rustningsbegränsning och nedrustning än tidigare också vad gäller kärnvapen och kemiska vapen.
Ryssland och USA har genom unilaterala men samordnade beslut dragit
tillbaka flertalet av sina taktiska kärnvapen - med undantag för de flygburna
- för demontering och lagring av stridsspetsarna i respektive länder.
Alla tidigare sovjetiska taktiska kärnvapen finns idag enligt ryska försäkringar i Ryssland. Utvecklingen har ökat riskerna för kärnvapenspridning
till länder med långt mindre grad av inre stabilitet än de hittillsvarande kärmvapenstaterna.
Genom START-avtalet 1991 åtog sig Sovjetunionen och USA att minska sina strategiska kärnvapenstyrkor med cirka 30 &6. Ryssland och USA har
därefter kommit överens om ytterligare reduktioner. START-avtalets
ikraftträdande har dock fördröjts genom Sovjetunionens sönderfall och de oklarheter respektive motsättningar som uppstått om villkoren för avtalets tillämpning i den nya situationen. Bl.a. har Ukraina som förutsättning för en avveckling av sina strategiska kärnvapen uttalat att man behöver både
teknisk och ekonomisk hjälp och att man dessutom kräver säkerhetsgarantier
från väst.
Förhandlingarna vid nedrustningskonferensen i Gentve har efter mångårigt arbete utmynnat i en internationell konvention som förbjuder utveckling, innehav och användning av kemiska stridsmedel. FN:s generalförsamling har rekommenderat sina medlemsstater att anta konventionen. Allt talar för
att ett tillräckligt antal länder skall ansluta sig till konventionen så att denna
kan träda i kraft år 1995. 10
Prop. 1992/93: 100 Avtalet innehåller en lång implementeringsperiod under vilken nuvarande Bilaga 5
C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skall alla C-stridsmedel vara förstörda. Den långa tiden för avveckling av nu existerande arsenaler liksom den potential för snabb nyproduktion som modern civil kemisk industri oundvikligen ger, gör att avtalet för svensk del under överskådlig tid inte eliminerar det svenska totalförsvarets behov av skyddsåtgärder mot C-stridsmedel.
Den verifikationsregim som ingår i avtalet är mycket långtgående. Den möjliggör både en fortlöpande inspektion av nationellt uppgivna forskningsoch industrianläggningar m.m. inom det kemiska området, och inspektioner på uppfordran (challenge inspections). En annan part till avtalet kan sålunda begära en challenge inspection av en viss anläggning/plats oavsett om kemisk verksamhet uppgivits förekomma där eller inte.
En sådan inspektionsbegäran skulle kunna riktas även mot en anläggning för totalförsvaret. Regeringen avser att visa stor öppenhet om en sådan inspektionsbegäran skulle framställas. Regeringen konstaterar samtidigt att, enligt avtalet, vissa anläggningar m.m. av exceptionellt sekretessvärde helt kan undantas från inspektion.
De långtgående insynskraven kommer för Sveriges del att kräva vissa ändringar av gällande lagar m.m. för att säkerställa internationella inspektionsgruppers tillträde. Förberedelser för dessa lagändringar har inletts.
1.1.2 Sveriges säkerhetspolitik
Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års försvarsbeslut på
följande sätt:
"Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att - såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder - kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken
och försvarspolitiken. |
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för 11
deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra BR 1992/93:100
europeiska stater. Bilaga
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska området
innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den
militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara Sverige."
Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående bör dessa säker-
hetspolitiska mål ligga fast.
1.1.3 Försvarspolitikens inriktning
Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en säkerhetsordning i Europa
grundad på dialog, samarbete och gemenskap har bidragit till att öka
Sveriges säkerhet. |
Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspolitiskt betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårförutsägbarhet i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och därvid främst
Ryssland, för oss kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska osäker-
hetsfaktorn under överskådlig framtid.
Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige tillsammans med övriga Västeuropa och USA att med utrikespolitiska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv och stabiliserande utveckling i de berörda staterna. Härutöver kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvenserna av sådana.
Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i Europa måste
vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt väsentligt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k.
strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom total-
försvaret. 12
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över Bilaga 5
kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut
anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av utrustning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter mobilisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtagning får förutsätta att genomförandet sker utan direkta ekonomiska restriktioner. Återtagningen skall vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande internationell kris som begränsar möjligheterna till import av strategiska
varor.
Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att medverka i humanitära
insatser och fredsbevarande operationer under FN:s eller ESK:s ledning.
De nedrustningsavtal som ingåtts både inom kärnvapen- och C-vapenområdena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i 1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska stridsmedel har en stor betydelse för
försvaret mot strategiskt överfall.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag |
har anfört om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspoliti-
kens inriktning (avsnitt 1.1.3).
1.2¶Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition hipp: 122293:100
Regeringen presenterade våren 1992 i proposition 1991/92:150 (bilaga 1:1.2) med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) en långsiktig
konsekvenskalkyl för perioden 1992/93-1996/97. Kalkylen visar vilka konsekvenser statsmakternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får
för utvecklingen av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn. För Försvarsdepartementets del bygger kalkylen på den ekonomiska nivån i 1992 års försvarsbeslut.
Genom de åtgärder som i 1992 års stabiliseringsproposition föreslås för
totalförsvaret förändras de ekonomiska förutsättningarna för 1992 års
försvarsbeslut och därmed även för den långsiktiga konsekvenskalkylen.
I stabiliseringspropositionen anges att anslagen för totalförsvaret skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Detta bör enligt min mening ske genom att den samlade anslagsnivån sänks budget-
årsvis enligt följande:
- 1993/94 400 miljoner kronor - 1994/95 600 miljoner kronor - 1995/96 600 miljoner kronor
- 1996/97 1200 miljoner kronor
Full spareffekt uppnås alltså från och med budgetåret 1996/97.
I stabiliseringspropositionen anges följande åtgärder för att delar av sparmålet skall nås:
- Avveckling av Västgöta flygflottilj (F 6) senast den 30 juni 1995 samt,
efter Överbefälhavarens underlag år 1995 om förändrad grundorganisa-
tion för flygvapnet, beslut om en ytterligare minskning av antalet
flottiljer, - utebliven uppräkning av kontantförmåner för värnpliktiga under
budgetåret 1993/94,
- reducering av värnpliktigas reseförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993, - reduceringar inom den civila delen av totalförsvaret med
100 miljoner kronor.
Av stabiliseringspropositionen framgår att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av förslagens innebörd för budget-
året 1993/94 samt med en inventering av ytterligare åtgärder som kan vidtas
för att uppnå besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut omfattar.
I Sverige pågår för närvarande en bred anpassningsprocess inför med- +=?
Bilaga 5
lemskapet i EG. Kostnaderna för detta fördelas mellan statsbudgetens huvudtitlar. För Försvarsdepartementets del kommer andelen att vara 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts med 409 miljoner kronor.
Av besparingen under 1993/94 föreslås 284 miljoner kronor hänföra sig till anslag inom den militära utgiftsramen, 100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.
I det följande redovisas närmare hur besparingarna påverkar anslagen och vilka ytterligare åtgärder som föreslås för att nå sparmålet.
Konsekvenser för totalförsvarets militära del
Utöver de besparingsåtgärder som föreslogs i stabiliseringspropositionen behöver således ytterligare åtgärder vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås. Överbefälhavaren har mot denna bakgrund lämnat förslag till sådana åtgärder. Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Ytterligare förändringar behöver göras i grundorganisationen. Dessa bör inom armén ske genom att produktionen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, etablissement lämnas, samt genom att Skånska luftvärnsregementet, Lv 4, avvecklas, varvid utbildningen överförs till andra förband.
Inom marinen bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor, KÖS, och Karlskrona kustartilleriregemente, KA 2, samordnas främst såvitt avser ledningen, de administrativa funktionerna samt den del av utbildningen som i dag genomförs vid båda dessa verksamhetsställen. Vidare bör Muskövarvet skiljas ut från Ostkustens marinkommando, MKO, och verksamheten överlåtas till ett statligt eller privatägt aktiebolag.
Inom flygvapnet bör under försvarsbeslutsperioden flygräddningsorganisationen ses över och anpassas till flygvapnets förändrade grundorganisation. Rationaliseringar bör enligt min mening också eftersträvas inom målflygverksamheten. Härutöver har Överbefälhavaren sedan tidigare regeringens uppdrag att senast i september 1995 redovisa ett förslag till förändrad grundorganisation för flygvapnet. Detta uppdrag bör kompletteras med att omfatta även en översyn av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadsskolor, F 14,. Med ett sålunda utvidgat underlag som grund bör det enligt min mening vara möjligt för statsmakterna att 1995/96 besluta om ytterligare reduceringar av flygvapnets grundorganisation.
2 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Inom personalområdet bör reduceringar göras av antalet värnpliktiga som ProP- 1992/93:100
grundutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Detta möjliggörs — Bilaga 5
genom ett ytterligare utnyttjande av värnpliktiga utbildade till förband, som utgått ur krigsorganisationen. Vidare bör som nämnts begränsningar ske i de värnpliktigas förmåner. Dessutom bör ändringar göras i förmånssystemen för officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.
Inom materielområdet räknar jag med att luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE fortsättningsvis kommer att utvecklas i en något reducerad takt jämfört med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut.
Jag återkommer med en närmare redovisning i dessa frågor i anslutning till redogörelserna för respektive huvudprogram.
Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret 1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:
Nedläggning av F 6 35 miljoner kronor Värnpliktsresor 55 miljoner kronor
Värnpliktigas dagersättning 33 miljoner kronor
Officersutbildning 37 miljoner kronor Materielanskaffning 57 miljoner kronor Byggåtgärder 50 miljoner kronor Viss lönekompensation 17 miljoner kronor SUMMA 284 miljoner kronor
Konsekvenser för totalförsvarets civila del
De i stabiliseringspropositionen angivna besparingarna inom totalförsvarets civila del har beträffande budgetåret 1993/94 främst inriktats på viss minskning av skyddsrumsbyggandet, neddragning av utbildnings- och övningverksamhet m.m.
Jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan Det civila försvaret 1993/94-1997/98 föreslås sålunda för det närmaste budgetåret en minskning av anslagen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst med 40 miljoner kronor varav för civilförsvarsövningar m.m. 27 miljoner kronor och för skyddsrumsbyggande 13 miljoner kronor. Inom funktionen Ledning och samordning föreslås Överstyrelsens för civil beredskap anslag för Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. minskas med 7 miljoner kronor och Civilbefälhavarnas övningsverksamhet med 3 miljoner kronor. När det gäller funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. föreslås att investeringar för 8 miljoner kronor i beredskapslager av kemikalier för vattenrening skjuts upp något. För Vapenfristyrelsen förordas att grundutbildning och repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga skärs ned i en omfattning som motsvarar en besparing på 26,5 miljoner kronor. 16
De riktade besparingar som jag här har redovisat uppgår till sammanlagt .
Bilaga 5
84,5 miljoner kronor. Återstående 15,5 miljoner kronor fördelas på övriga funktioner som tilldelas resurser inom planeringsramen för totalförsvarets civila del. Sammantaget fördelar sig besparingarna på funktioner enligt följande.
Ledning och samordning 10,0 miljoner kronor Befolkningsskydd och räddningstjänst 40,0 miljoner kronor Psykologiskt försvar 0,2 miljoner kronor Hälso- och sjukvård 5,3 miljoner kronor Transporter 5,0 miljoner kronor Arbetskraft 26,5 miljoner kronor Livsmedelsförsörjning m.m. 8,0 miljoner kronor Energiförsörjning 2,3 miljoner kronor Försörjning med industrivaror 2,7 miljoner kronor SUMMA 100,0 miljoner kronor
De förslag till besparingar som här har redovisats är till sin karaktär kortsiktiga. Den angivna besparingen under följande budgetår bör ges en profil som är långsiktigt lämplig. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att lämna förslag till hur sparåtgärderna bör inriktas långsiktigt.
Jag har i denna fråga samrått med cheferna för Social-, Kommunikations-, Arbetsmarknads-, Jordbruks- och Näringsdepartementen.
Konsekvenser för Övrig verksamhet
För budgetåret 1993/94 föreslår jag i det följande en besparing på 23 miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning. På längre sikt räknar jag med vissa besparingar inom försvarsforskningen i den vidare mening som begreppet ges i betänkandet (SOU 1992:62) Forskning för totalförsvaret - förslag till åtgärder. Dessa mera långsiktiga besparingar torde komma att utgöra en del av de besparingar som kan förutses till följd av förslag från LEMO. Jag föreslår slutligen en besparing på 2 miljoner kronor för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94.
1.3¶Årsredovisningar och revision
Genom ändringar i totalförsvarets budgetförordning (1989:924) den 1 mars 1992 (1992:39) har krav ställts på samtliga myndigheter under Försvarsdepartementet att lämna in årsredovisningar fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Myndigheterna har lämnat årsredovisningar som innehåller samtliga formella
delar.
Försvarets civilförvaltning, Försvarets mediecenter, Försvarets datacenter, Bil 5
ilaga
Överstyrelsen för civil beredskap, Flygtekniska försöksanstalten och Vissa
nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område har lämnat fullständiga
årsbokslut i enlighet med bokföringsförordningen (SFS 1991:1026). Övriga
myndigheter har fått dispens från Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret
1991/92 och i de flesta fall även för budgetåret 1992/93 från kravet att
lämna fullständigt årsbokslut. Detta innebär att den ekonomiska information som lämnas i årsredovisningarna, i form av resultat- och balansräkningar, inte är fullständig. Detta har beaktats vid bedömningarna av myndigheternas resultatredovisningar.
Myndigheternas resultatredovisningar uppvisar skiftande kvalitet. Detta beror delvis på hur myndigheternas interna system för verksamhets- och resursredovisning är uppbyggt men även på brister i den styrning som regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Med ledning av erfarenheterna från resultatredovisningarna för budgetåret
1991/92 och det utvecklingsarbete som hittills har bedrivits, kommer det fortsatta arbetet inom Försvarsdepartementet att inriktas mot att ge tydligare verksamhetsrelaterade mål- och resultatkrav i regleringsbreven. Detta förbättrar möjligheterna för myndigheterna att återrapportera och för regeringen att följa upp och kontrollera verksamheternas resultat. Jag bedömer vidare att myndigheterna dessutom behöver utveckla sina interna styrnings- och uppföljningssystem.
RRV har yttrat sig över myndigheternas årsredovisningar och har haft invändningar beträffande Fortifikationsförvaltningens. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag till åtgärder med anledning härav.
1.4¶Anslagsstruktur m.m.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag endast ett fåtal förändringar av anslagsstrukturen inom huvudtiteln. De båda anslagen inom littera A bör från och med budgetåret 1993/94 vara ramanslag. Inom den militära utgiftsramen (Littera B-F) föreslår jag att anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar upphör. Att Försvarets datacenter kan komma att upphöra att vara statlig myndighet medför att anslaget F 8. Försvarets datacenter upphör som myndighetsanslag. Anslaget bör dock finnas kvar under en övergångsperiod och då med beteckningen F 8. Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter. Inom den civila planeringsramen (Littera G-J) föreslår jag att det hittillsvarande anslagen G 3. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m. och G 4. Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet slås samman till ett anslag. Under littera H tillkommer ett anslag H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, vilket medför följdändringar i num-
reringen under litterat. Det nuvarande anslaget K 15. Försvarets civilförvalt-
ning: Täckning av vissa kostnader upphör. Tidigare denna dag har chefen 18 för Utrikesdepartementet föreslagit att kostnaderna för FN-styrkor m.m.
överflyttas till Utrikesdepartementets huvudtitel. Som ett resultat av den BP 1992/93:100
förändringen kvarstår under fjärde huvudtiteln ett anslag K 15. Förs- Bilaga 5 varsmaktens utlandsstyrka. Littera L utgår.
Som en följd av avgiftsförordningen (1992:191) har begreppet intäktsfinansierad ersatts av avgiftsfinansierad, även i anslagsbenämningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag i finansplanen redogjort för modellen för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde pågår omfattande förändringar som även påverkar anslagsstrukturen. Min avsikt är att samtliga medelsflöden inom Försvarsdepartementets område skall räntebeläggas senast den
1 juli 1994.
Lån i Riksgäldskontoret skall, i enlighet med kapitalförsörjningsförordningen (1992:406), fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpas generellt på samtliga förvaltningsmyndigheter för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. För de myndigheter som fr.o.m. den 1 juli 1994 ingår i myndigheten Försvarsmakten har jag dock gjort den bedömningen att de generella reglerna inte bör gälla för budgetåret
1993/94.
Bilaga 5 2.1 Bakgrund Genom 1992 års försvarsbeslut har statsmakterna fattat principbeslut om att de myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogram 1-4 armén, marinen, flygvapnet och operativ ledning) skall utgöra en myndighet med benämningen Försvarsmakten. Den nya myndigheten skall ledas av en chef, som benämns överbefälhavare och ha en central nivå, som benämns högkvarteret. Nuvarande regionala och lokala myndigheter kommer att utgöra organisationsenheter i den nya myndigheten. Myndigheten inrättas den 1 juli 1994.
Syftet med reformen är att: - lednings och ansvarsförhållandena skall bli likartade i fred och i krig, - ledningen skall bli effektivare när det gäller avvägningar, produktion,
organisation och ekonomi, - ansvarsförhållandena skall bli klarare än vad de är för närvarande.
För att sköta genomförandet av omorganisationen har regeringen under hösten 1992 inrättat en särskild organisationsmyndighet (1992:1019).
I avsnitt 2.2, Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten, redogörs för det arbete som nu bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla formerna för mål- och resultatstyrning.
Regeringen var i samband med försvarsbeslutet 1992 inte beredd att ta ställning till den närmare organisatoriska indelningen av högkvarteret.
LEMO avlämnade den 1 december 1992 en skrivelse angående styrning, kontroll och ledning av Försvarsmakten. Skrivelsen innehåller bl.a. ett förslag till högkvarterets organisatoriska grundstruktur. Regeringen har tidigare idag fattat beslut i denna sak. Jag återkommer till frågan under avsnitt 2.3 Högkvarterets organisation.
I 1992 års försvarsbeslut fastslogs även den principiella inriktningen för hur styrningen av de s.k. gemensamma myndigheterna Försvarets materielverk, Försvarets sjukvårdsstyrelse m.fl. skulle utformas. Försvarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet från de gemensamma myndigheterna bör enligt min mening styras med uppdrag från myndigheten Försvarsmakten. Dessa myndigheter skall dock lyda direkt under regeringen. LEMO har, efter det att utredningens första betänkande lagts fram, till regeringen lämnat förslag som rör flera av de gemensamma myndigheterna.
Utgångspunkten för utredningen har varit att se över vad som måste ingå
i myndigheten Försvarsmakten, vad som för Försvarsmaktens räkning
bör utföras av särskild myndighet och vad som kan tillgodoses av andra myndigheter eller av företag. 20
Under hösten 1992 har LEMO avlämnat följande delbetänkanden till Bilaga 5 regeringen, - Fortifikationsförvaltningen (SOU 1992:85), - Försvarets sjukvårdsstyrelse (SOU 1992:101), - Administrativt stöd till Försvarsmakten (SOU 1992:105), - Civilbefälhavarna (SOU 1992:106), - Försvarets datacenter (skr. 1992-09-28), - Försvarets mediecenter (skr. 1992-11-30). LEMO:s arbete med översyn av resterande gemensamma myndigheter fortsätter under år 1993.
I avsnitten 2.4.1-2.4.3 redovisar jag mina ställningstaganden beträffande förslagen om verksamheterna vid Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets civilförvaltning samt Civilbefälhavarna. Jag avser att föreslå regeringen att inom kort återkomma till riksdagen beträffande verksamheten vid Försvarets mediecenter.
I avsnitt 2.5 redogör jag för förändringar avseende Trafikflygarhögskolan.
Slutligen redogör jag i avsnitt 2.6 för läget vad gäller frågan om helikoptrar i totalförsvaret.
2.2¶Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten
Inledning
Mål- och resultatstyrning är det samlingsbegrepp som numera används för regeringens styrning av statsförvaltningen.
Mål- och resultatstyrning innebär att regeringen i betydande omfattning styr myndigheternas verksamhet med uppföljningsbara verksamhetsmål och resultatkrav. Myndigheterna får ett ökat ansvar för hur verksamheten bedrivs, samtidigt som regeringens krav skärps i fråga om återredovisning och analys av de resultat som uppnås.
I 1992 års försvarsbeslut angav statsmakterna att mål- och resultatstyr-
ning även skall tillämpas inom försvaret och att de praktiska formerna för
denna styrning behöver utvecklas.
Inom Försvarsdepartementet bedrivs ett utvecklingsarbete som syftar till att konkretisera och utveckla mål- och resultatstyrningen inom verksamhetsområdet. Resultatet av detta arbete kommer att ligga till grund bl.a. för utformningen av instruktionen för myndigheten Försvarsmakten samt för den översyn som nyligen har påbörjats av totalförsvarets budgetförordning (1989:924; omtryckt 1992:39) och budgethandbok. Dessa dokument utgör mycket viktiga delar i regeringens styrning och kontroll av Försvarsmakten. 21
Utformningen av regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten Prop. 1992/93:100 hör till de frågor som det ankommer på regeringen att besluta om. Bilaga 5 Styrningens utformning påverkar emellertid högkvarterets organisation och återrapporteringen av verksamhetens resultat till statsmakterna varför jag ändå vill redovisa inriktningen av det pågående arbetet.
Modell för styrningen av Försvarsmakten
Statsmakterna bör i försvarsbesluten formulera de säkerhetspolitiska och försvarspolitiska målen och ange Försvarsmaktens uppgifter (verksamhetsmål) i operativa termer samt fastställa organisationen i stort. Uppgifterna bör därefter ställas till myndigheterna i regleringsbrev och/eller i förordning.
Statsmakterna kan i förhållande till myndigheterna inte begränsa sig till att enbart ange Försvarsmaktens uppgifter. De måste också utifrån de säkerhets- och försvarspolitiska målen och uppgifterna samt med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna "beställa" den krigsorganisation som bedöms svara mot behoven genom att ställa kvantitativa och kvalitativa resultatkrav/uppdrag till Försvarsmakten samt ange ekonomiska och andra resurser. Till resultatkraven/uppdragen kan regeringen också lämna handlingsregler som anger befogenheter och skyldigheter.
Som grund för statsmakternas ställningstaganden och regeringens "beställning" bör ligga olika överväganden, bl.a. studier och analyser, där Försvarsmakten i dialogform medverkar. Försvarsmakten bör därvid redovisa sin bedömning av organisationens förmåga att lösa olika operativa uppgifter och hur denna förmåga påverkas av tänkbar utveckling såväl i omvärlden som inom den egna krigsorganisationen samt hur tillgängliga ekonomiska resurser effektivast kan utnyttjas för att lösa uppgifterna.
Regeringen bör således ge Försvarsmakten i uppdrag att vidmakthålla och utveckla krigsorganisationen i olika tidsperspektiv. Därvid bör anges de viktigaste krigsförbandens kvantitet och kvalitet.
Det är viktigt att regeringens utgångspunkter och intentioner för styrningen också får genomslag i hur den interna styrningen inom Försvarsmakten utformas. För att de avsedda effekterna skall uppnås är det t.ex. viktigt att uppdragskedjan hänger ihop hela vägen från statsmakterna till lokal nivå och tillbaka.
En väsentlig del i det fortsatta arbetet blir därför att utforma uppdragen/resultatkraven på det sätt som här beskrivs. Detta arbete bör ha följande utgångspunkter.
- Verksamhetsmålen för Försvarsmakten bör formuleras i långsiktiga
mål, . 22
- kraven bör anges på ett sätt som går att omvandla till styrsignaler till
lägsta nivå och som därefter kan användas vid återrapporteringen hela = Bilaga 5
vägen genom systemet till regeringen igen,
- regeringens styrning bör vara tydlig utan att Försvarsmaktens hand-
lingsfrihet och förmåga begränsas genom onödig detaljstyrning,
regeringens styrning bör formuleras så att erforderlig delegering kan
ske för att flexibilitet och handlingsfrihet i genomförandet skall kunna
föras över till lokal nivå, - resultatkraven måste vara ändamålsenliga och rimliga, resultatkraven
måste formuleras så att de beaktar Försvarsmaktens befogenheter samt det faktiska handlingsutrymmet med hänsyn till lagstiftning och föreskrifter.
Regeringen styr i dag genomförandet av försvarsmaktens verksamhet i
fred i krigsförbandstermer på delprogramnivå. När den nya försvars-
maktsmyndigheten bildas blir de nuvarande fyra organisatoriskt indelade huvudprogrammen inte ändamålsenliga. Inte heller behövs den samlade benämningen för de verksamheter som ingår i huvudprogram 5,
Gemensamma myndigheter. Indelning i huvudprogram bör i fortsättningen därför inte göras. Regeringens styrning bör ske i program som
utformas så att de avspeglar krigsorganisationen.
Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten kommer i huvud-
sak att ske genom att uppdrag ställs till Försvarsmakten i enlighet med vad jag tidigare har beskrivit. Uppdragsstyrning behöver dock, inom vissa områden, kompletteras med andra former för regeringens styrning av verksamheten vid Försvarsmakten t.ex. genom föreskrifter eller
särskilda beslut. |
Sådana områden kan vara: - organisations/lokaliseringsfrågor - personalförsörjningsfrågor
- värnpliktsfrågor - frivilligfrågor - utlandssamarbete - underrättelse- och säkerhetsfrågor - större materiel- och lokalförsörjningsfrågor.
Den förändring i myndighetsstrukturen som bildandet av myndigheten
Försvarsmakten innebär påverkar den nuvarande anslagsstrukturen. Den
anslagsstruktur som väljs för Försvarsmakten bör återspegla den styrning
som statsmakterna i övrigt utövar över myndigheten. Medelsförbruk-
ningen bör vara kopplad till uppdragen med handlingsfrihet för myndig-
heten som svarar mot mål- och resultatstyrningen. Jag kommer därför i det fortsatta arbetet att pröva möjligheten att sammanföra berörda anslag till ett eller ett fåtal anslag. Den ökade frihet och det större ansvaret för myndigheten måste dock kombineras med handlingsregler och krav på återrapportering som ger statsmakterna möjligheter till uppföljning och 23 kontroll, vad avser såväl verksamhetsresultat som därtill knuten
medelsförbrukning. Jag föreslår att regeringen återkommer till riksdagen Prop. 1992/93:100 i denna fråga. Bilaga 5
Beträffande statsmakternas möjligheter till insyn i den verksamhet som myndigheten Försvarsmakten bedriver vill jag anföra följande. Vid
utformningen av instruktionen för Försvarsmakten måste ställning tas till
frågor om insyn i myndighetens verksamhet. LEMO har bl.a. övervägt om Försvarsmakten bör ha en styrelse och därvid kommit fram till att så inte bör vara fallet. Jag har i grunden ingen annan uppfattning än den som LEMO redovisat när det gäller att förse Försvarsmakten med en traditionell styrelse. Jag är inte nu beredd att ta slutlig ställning till denna fråga. Bl.a. bör resultatet av den utredning som på uppdrag av chefen för
Finansdepartementet ser över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer
avvaktas.
Styrsystemets utformning är basen för regeringens uppföljning och
kontroll. Försvarsmaktens årsredovisning och Riksrevisionsverkets
granskning av denna kommer att vara huvuddokument när det gäller den årliga uppföljningen av verksamheten.
Utformningen av högkvarteret är av särskild betydelse för om det styrsystem som jag här har redogjort för kommer att fungera på det sätt som avses. I avsnitt 2.3 redovisar jag därför innehållet i beslutet om högkvarterets organisation.
2.3¶Högkvarterets organisation
Regeringen har i dag fattat beslut om högkvarterets organisation. Beslutet
grundas på ett överarbetat förslag från LEMO som omfattar bl.a. fortsatta överväganden beträffande insyn i och kontroll över Försvarsmakten samt en vidareutveckling av formerna för ledningen av produktionen i fred.
Regeringsbeslutet innebär följande.
Högkvarterets organisation skall i fred byggas upp kring funktionerna
operativ ledning, produktionsledning och avvägning. Resurser av
gemensam karaktär skall sammanföras i en gemensam enhet.
Direkt under myndighetschefen - överbefälhavaren- skall finnas en enhet
för operationsledning. Det skall också, direkt under myndighetschefen, finnas en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst.
Vidare skall direkt under myndighetschefen finnas tre produktionsenheter för arméledning, marinledning och flygvapenledning. Cheferna för dessa
enheter är försvarsgrenarnas främsta företrädare i Försvarsmakten.
Avvägningarna skall genomföras inom en särskild enhet direkt under myndighetschefen. Denna enhet skall ha resurser för självständiga Bilaga 5 analyser samt för inriktning, samordning och planering av verksamheten.
Gemensamma funktioner av stödkaraktär skall sammanhållas i en enhet. Denna enhet skall ha ställning direkt under myndighetschefen. Där bör ingå kompetens för att stödja såväl myndighetschefen som de olika enhetscheferna i ärenden beträffande bl.a. personal, organisation, mark-, anläggnings- och lokalförsörjningsfrågor, ekonomi, juridik, och in-
formationssystem.
Direkt under myndighetschefen skall även finnas en enhet för internrevision.
Uppgiften att utöva tillsyn över Försvarsmaktens efterlevnad av lagar och förordningar avseende hälso- och sjukvård skall ankomma på en särskild
tjänsteman i högkvarteret som vid fullgörandet av dessa uppgifter inte är
underställd myndighetens chef. Jag återkommer till denna fråga under avsnitt 2.4.1.
I högkvarteret skall det finnas en ledningsgrupp. Denna bör bestå av
överbefälhavaren, chefen för operationsledningen, de tre företrädarna för försvarsgrenarna och de tre militärbefälhavarna,. Chefen för avvägnings-
funktionen bör vara föredragande.
Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet att närmare
besluta om organisationen av högkvarteret.
Högkvarteret skall vara i funktion från och med den 1 juli 1994.
För riksdagens kännedom bör följande redovisas i fråga om de överväganden som legat till grund för regeringens ställningstagande.
Beträffande högkvarterets organisation kan jag inledningsvis konstatera att Försvarsmaktens verksamhet såväl i fred som under kriser och i krig består av operativ verksamhet och produktion. Avvägningar måste alltid
göras mellan vad som är operativt önskvärt och vad som är resursmässigt eller produktionsmässigt möjligt.
Högkvarteret utgör Försvarsmaktens centrala nivå för ledning av den
operativa verksamheten och produktionen samt för att hantera av-
vägnings- och utvecklingsfrågor av övergripande karaktär. Det bör i fred
utformas med krigsorganisationens lednings- och organisationsstruktur
som grund.
Ett av syftena med att bilda en sammanhållen försvarsmaktsmyndighet är att stärka den operativa funktionens inflytande i fred. Operationsledningen i högkvarteret måste därför, mot bakgrund av en årlig systematisk värdering av krigsorganisationen och dess förmåga på kort och lång sikt,
kunna ställa krav på samt prioritera mellan olika produktionsåtgärder. Prop. 1992/93:100 Militärbefälhavarna får med den organisation som regeringen fattat beslut — Bilaga 5 om goda möjligheter att i bl.a. i högkvarterets ledningsgrupp framföra | operativa krav och förslag till prioriteringar.
Produktionsledningen inom högkvarteret bör främst genom uppdrag styra produktionen inom Försvarsmakten och vid stödjande myndigheter så att rekrytering och utbildning av personal samt anskaffning av materiel och anläggningar sker på att sådant sätt att de bildar de avsedda krigsförbanden.
Den direkta produktionsledningen blir av verkställande karaktär. I fred är denna verksamhet mycket omfattande. Den verkställande ledningen behöver därför delegeras till några centrala produktionsledare inom högkvarteret. Dessa bör vara resultatansvariga inför myndighetschefen.
En viktig fråga som påverkar högkvarterets arbetsformer och organisation är hur avvägningar mellan operativ verksamhet och produktion samt mellan vidmakthållande och förnyelse mellan skilda förbandstyper och vapensystem skall genomföras.
Det är nödvändigt att myndighetens chef tillförsäkras reella möjligheter att göra sådana avvägningar. Detta förutsätter att tillräckligt detaljerat underlag inhämtas och att självständig analys kan göras av underlaget. Försvarsmakten måste också kunna lämna underlag till statsmakterna för deras överväganden om verksamhetens inriktning. Av dessa skäl måste högkvarteret innehålla en funktion, direkt under myndighetschefen, för analys, avvägning, samordning och inriktning av verksamheten.
I ledningsgruppen bör överläggningar äga rum som underlag för myndighetens beslut även i andra frågor än de som för närvarande behandlas i den nuvarande militärledningen. Det gäller bl.a. en rad myndighetsinterna frågor.
Utöver tidigare angivna medlemmar i ledningsgruppen bör enhetschefer i övrigt inom högkvarteret som är direktföredragande för myndighetschefen närvara i ledningsgruppen när ärenden som berör deras ansvarsområde behandlas.
I sammanhanget vill jag också påminna om att fyra centrala stabsmyndigheter läggs ned när det gemensamma högkvarteret inrättas. Den besparing som detta innebär bedöms till ca 250 årsarbetskrafter vilket motsvarar en reducering med ca 302. Alla möjligheter till samordning av gemensamma funktioner måste därför utnyttjas. Det är därutöver nödvändigt att endast uppgifter som är av uppenbar stabs- eller ledningskaraktär ingår i högkvarteret.
Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) att Prop. 1992/93:100
närmare besluta om organisationen av högkvarteret. En självklar Bilaga 5 utgångspunkt härvidlag är att högkvarteret i fred skall vara lokaliserat till Stockholm.
2.4¶Gemensamma myndigheter
2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni 1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.
- Tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren) som i detta avseende inte skall vara underställd myndighetens chef.
- Ett försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Produktionsuppgifterna inom SjvS avseende personal och materiel utförs i väsentlig mån av försvarets sjukvårdscentrum.
- Försvarets sjukvårdshögskola avvecklas den 30 juni 1994. Motsvarande uppgifter utförs vid försvarets sjukvårdscentrum.
- Utbildningen vid marinens sjukvårdsskola avseende kvalificerad medicinalpersonal utförs vid försvarets sjukvårdscentrum.
- Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp. flygmedicin bildas den 1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:101) Försvarsmaktens hälso- och sjukvård till regeringen. Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Utredningen bedömer att förslaget innebär en reduktion med ungefär 45 årsarbetskrafter. Detta motsvarar en årlig besparing med ca 18 miljoner kronor.
Bilaga 5
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr.
FO92/2180/MIL).
Remissinstanserna är i huvudsak positiva till utredningens förslag. Flera av remissinstanserna är dock tveksamma till förslaget att tillsynsansvaret utövas av en person inom högkvarteret. Delade meningar råder även vad gäller lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum.
Justitiekanslern anser att det tillsynsansvar som enligt utredningen skall tillkomma generalläkaren innebär att befattningen kan uppfattas som en självständig myndighet. Det bör, enligt Justitiekanslern, klargöras vilken ställning befattningen skall anses ha. Försvarets Civila Tjänstemannaförbund (FCTF) ansluter sig till förslaget att tillsynsansvaret skall ingå i Försvarsmakten. FCTF anser dock att generalläkaren i vissa fall kan komma i en jävssituation. RRV och Statskontoret tar avstånd från utredningens förslag om att tillsynen skall utövas av generalläkaren i högkvarteret. Enligt deras uppfattning bör särreglering för Försvarsmakten undvikas i största möjliga utsträckning. Tillsynsansvaret bör enligt RRV och Statskontoret endast ingå i Försvarsmakten, om det är motiverat med hänsyn till myndighetens möjligheter att fullfölja sin huvuduppgift.
SjvS, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Länsstyrelsen i Värmlands län, Värmlands läns landsting och Karlstads kommun anser att försvarets sjukvårdscentrum bör lokaliseras till Karlstad. Dessa instanser menar att kompetensbevarande, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska faktorer talar för en lokalisering till Karlstad. Statens räddningsverk förordar också en lokalisering av försvarets sjukvårdscentrum till Karlstad. Räddningsverket anser, mot bakgrund av att under beredskap och krig såväl räddningstjänst som sjukvård kommer att grunda sig på de fredstida civila resurserna, att det är väsentligt att samverkan och samordning underlättas redan i fred.
Överbefälhavaren, vars yttrande har behandlats i militärledningen, Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund och Länsstyrelsen i Stockholms län anser att försvarets sjukvårdscentrum bör lokaliseras till Stockholm. En sådan lösning innebär enligt dessa instanser en effektivare verksamhet och underlättar även samverkan och samordning mellan berörda verksamheter. Även Sveriges Akademikers Centralorganisation förordar en lokalisering till Stockholm men betonar att det kan medföra konsekvenser för arbetsmarknaden i Karlstad. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs kommun förordar en lokalisering till Göteborg.
Bilaga 5 Funktionsledning för krigssjukvård
Jag har i det föregående (avsnitt 2.1) redogjort för utgångspunkterna för LEMO:s arbete med de gemensamma myndigheterna.
Beträffande SjvS konstaterar utredningen att ledningen av krigssjukvården och de särskilda militära sjukvårdsresurserna är integrerad med ledningen av krigsförband. Krigssjukvården ingår som en del av planeringen och som en del av den operativa och taktiska ledningen. För att chefen för den nya Försvarsmakten skall kunna avkrävas ansvar för Försvarsmaktens krigsduglighet, beredskap och uthållighet måste han även vara ansvarig för hur krigssjukvården utformas. Av dessa skäl anser LEMO att det är nödvändigt att väsentliga delar av den verksamhet som SjvS i dag bedriver bör ingå i Försvarsmakten.
Jag delar utredningens uppfattning och anser därför att krigssjukvården redan i fred bör beaktas i den operativa planeringen och resursavvägningen. För att säkerställa att så kan ske på bästa sätt bör enligt min mening en funktionsledning för krigssjukvård inrättas i Försvarsmaktens högkvarter. Chef för denna bör vara generalläkaren.
Tillsynsfunktion
Som jag tidigare sagt bör väsentliga delar av den verksamhet som SjvS bedriver ingå i Försvarsmakten. Därmed aktualiseras frågan om hur tillsynen över efterlevnaden av vissa lagar m.m. inom Försvarsmakten bör organiseras.
För närvarande är det en vanlig ordning att undantag görs för det militära försvaret, när en viss myndighet ges i uppgift att utöva tillsyn på visst sakområde. På sjukvårdens område gäller i detta hänseende att SjvS genom särskilda bestämmelser har till uppgift att utöva motsvarande tillsyn inom försvarsmakten. Skälet till dessa undantag är att särskilda förutsättningar gäller för verksamheten inom försvarsmakten och att därför de nödvändiga avvägningarna inom detta område bäst görs i en organisation som har både god kunskap om försvarets verksamhet och gott fackkunnande.
Sjukvården i krig ställer särskilda krav på tillsyn. Enligt min mening bör tillsynen över Försvarsmaktens krigssjukvårdsorganisation utövas inom Försvarsmakten där kunskap om totalförsvarets verksamhet och därtill
knuten fackkunskap finns. Jag anser också att tillsynen i fred bör utövas
inom Försvarsmakten. Skälen till detta är dels att den kunskap om verksamheten och det fackkunnande som finns samlat inom Försvarsmakten
bör utnyttjas, dels att dubbla tillsynsfunktioner bör undvikas.
Enligt min uppfattning bör därför tillsynen över efterlevnaden av lagar och Prop. 1992/93:100
andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Bilaga 5
Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman (generalläkaren) i högkvarteret. För att markera dennes självständighet i detta avseende bör
han i sin tillsynsfunktion inte vara underställd myndighetens chef.
Jag anser att även andra åtgärder behöver vidtas för att säkerställa
förtroendet för denna tillsynsfunktion. I den förordning med instruktion för den nya Försvarsmakten som regeringen senare skall besluta om bör därför särskilt anges generalläkarens ansvar och uppgifter i tillsynsfrågor.
Försvarets sjukvårdscentrum
De personella resurser som krävs för utbildning och övning av värn- och
tjänstepliktig medicinalpersonal samt yrkes- och reservofficerare med uppgifter i krigssjukvården är betydande. De kvalificerade resurserna är emellertid för närvarande splittrade på ett ganska stort antal enheter.
Produktionen i fred i försvarsmakten innefattar bl.a. rekrytering, utbildning och övning av personal samt anskaffning av förnödenheter. Jag bedömer det så att man uppnår högre kvalitet, bättre enhetlighet och lägre kostnader, om den kvalificerade försvarsmedicinska produktionen samlas till en organisa-
tionsenhet som benämns försvarets sjukvårdscentrum. Även utbildning av
kvalificerad sjukvårdspersonal, anskaffning av förnödenheter samt funktionsansvar för sjukvårdsförband bör samlas i försvarets sjukvårdscent-
rum.
Bilaga 5
Inom marinstaben och flygstaben finns för närvarande vissa medicinska specialområden företrädda, nämligen navalmedicin och flygmedicin. Undervattensverksamheten och flygverksamheten inom försvarsmakten utövas under andra förhållanden än i civil verksamhet. Dessa verksamheter kräver också ett samarbete med försvarsinriktad forskning inför framtida utveckling. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att såväl naval-
som flygmedicinsk kompetens skall finnas inom Försvarsmakten även
framdeles. För att koncentrera utbildningen och för att effektivisera verksamheten bör huvuddelen av denna kompetens omvandlas till ett navalmedicinskt centrum resp. ett flygmedicinskt centrum. Både den navaloch den flygmedicinska verksamheten är till övervägande delen av produktionskaraktär och bör uppdragsstyras från högkvarteret.
3 Riksdagen 1992-93, I saml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5
De förslag till förstärkning och effektivisering av den försvarsmedicinska verksamheten som redovisats i det föregående får konsekvenser för olika verksamheters lokalisering. Som jag tidigare sagt bör det i Försvarsmakten finnas en samlad ledningsfunktion för sjukvårdstjänsten. Motsvarande uppgifter utförs för närvarande dels i försvarsstaben, dels vid SjvS i Karlstad.
Enligt min mening är det inte möjligt för krigssjukvårdsfunktionen att göra sig gällande i högkvarterets planering och resursavvägning på ett tillfredsställande sätt, om ledningsfunktionen inte deltar i högkvarterets dagliga arbete. Ledningen av sjukvårdsfunktionen bör därför inte bara organisatoriskt ingå i högkvarteret, utan även vara lokaliserad tillsammans med högkvarteret i övrigt.
Försvarets sjukvårdscentrum kommer att sköta verksamhet som i dag utförs vid SjvS i Karlstad, försvarets sjukvårdshögskola i Solna och marinens sjukvårdsskola i Göteborg. Verksamheten kommer dock till största delen att motsvara SjvS:s nuvarande verksamhet och till en mindre del den fackutbildning som idag bedrivs vid försvarets sjukvårdshögskola och marinens sjukvårdsskola. Som jag ser det är det nödvändigt att säkerställa den kompetens som i dag finns vid SjvS:s sakenheter. Denna kompetens kommer sannolikt att gå förlorad vid en flyttning från Karlstad. Även om några remissinstanser har förordat en lokalisering till Stockholm anser jag dock att de skäl som jag angett talar för ett sjukvårdscentrum lokaliserat till Karlstad. För en sådan lösning talar också arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl.
Genomförande av förslagen
De frågor som rör uppgifter som skall utföras av den nya Försvarsmakten bör Försvarsmaktens organisationsmyndighet ansvara för. Avvecklingen av SjvS bör genomföras av en särskild utredare som jag har för avsikt att föreslå regeringen att besluta om.
2.4.2 Försvarets civilförvaltning
Bilaga 5
Föredraganden
Förslag:
- Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994.
- Försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdeparte-
mentet skall var och en inom sitt ansvarsområde, senast den
1 juli 1994 ansvara för:
» användning av ekonomi- och personaladministrativa system,
+ personaladministrativt stöd,
+ fordringsbevakning och indrivning av fordringar samt ansvar
över det allmänna rättsliga stödet och för reglering av ansvars-
skador.
- Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde, för att utveckla och
tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt för
normering beträffande redovisning och medelshantering.
- - FCF:s nuvarande anvar för utfärdande av tillämpningsföreskrifter
i fråga om värnpliktsförmåner, beslut om ekonomisk hjälp vid
repetitionsutbildning samt prövning av överklaganden i fråga om
förmåner för värnpliktiga m.fl., övertas av Värnpliktsverket den
1 juli 1993.
- Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk
den 1 juli 1993.
- De uppgifter och den verksamhet som FCF har i fråga om främst
trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den
1 juli 1994.
Utredningens förslag
LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1991:105) Administrativt stöd till Försvarsmakten. LEMO föreslår att Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned. Delar av verksamheten föreslås ingå i myndigheten Försvarsmakten medan andra delar av verksamheten föreslås övertas av andra, befintliga myndigheter. Enligt utredningens bedömning medför
förslagen att det sammanlagda personalbehovet minskar med 20 årsarbets-
krafter och den ekonomiska besparingar bedöms uppgå till ca 8 miljoner kronor per år.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Dessutom
föreslår utredningen att myndigheten Försvarsmakten skall, förutom drift 33
personaladminstrativa system. LEMO föreslår att Försvarsmakten skall vara — Bilaga 5
leverantör av dessa system dels internt inom myndigheten, dels externt under en övergångsperiod, till andra myndigheter.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt (dar. FO92/2188/CIV).
Domstolsverket anser att förslagen att överföra verksamheter till För-
svarsmakten ligger väl i linje med den allmänna administrativa utvecklingen.
Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) som, i likhet med Domstolsverket, främst behandlar ansvaret för systemverksamhet anser att fördelningen av övriga uppgifter är ändamålsenlig.
Försvarets förvaltningshögskola, Sveriges Akademikers centralorganisation och Statsanställdas förbund ansluter sig till utredningens förslag. Instämmer i förslagen gör också Fortifikationsförvaltningen, Kustbevakningen, Statens räddningsverk och Försvarets forskningsanstalt samtidigt som man pekar på att det finns behov för dem att fortsatt få utnyttja personaladministrativa system m.m, även om verksamheten förs över till Försvarsmakten. Liknande uppfattning redovisar Vapenfristyrelsen som dock konstaterar att stöd kan erhållas också från andra leverantörer.
Försvarets materielverk (FMV) biträder huvuddelen av förslagen, utom vad avser patentverksamheten, under förutsättning att tjänster kan avropas från Försvarsmakten så länge vissa system m.m. används vid verket. FMV anser att det koncernansvar för ekonomisk redovisning som i framtiden skall åvila Försvarsmakten inte skall omfatta materielverket.
Rikspolisstyrelsen anför att man av sekretesskäl har behov av att inte enbart Övergångsvis få använda lönesystemet. Statens Arbetsgivarverk (SAV) anser att utredningens lösning vad avser arbetsgivarpolitiska frågor är lämplig. SAV påpekar att den delegering som skett till FCF från SAV återgår när FCF läggs ned.
Överbefälhavaren (ÖB), vars yttrande har behandlats i militärledningen där cheferna för FCF och FMV anmält avvikande mening, biträder i allt väsentligt utredningens förslag. Delar av den kompetens som finns inom Försvarets civilförvaltning utgör enligt ÖB en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet. I vilken omfattning personalen bör erbjudas anställning inom Försvarsmakten bör enligt ÖB avgöras i samband med bildandet av det nya högkvarteret. Lokaliseringen av verksamheten kan, enligt ÖB, på sikt behövas Övervägas.
Överbefälhavaren anser att Försvarsmaktens ansvar bör omfatta också den Prop. 1992/93:100
värnpliktiga personalen och att de föreskrifter för värnpliktigas förmåner Bilaga 5
m.m. som krävs skall utfärdas av Överbefälhavaren.
Värnpliktsverket anser att FCF:s tjänster också i fortsättningen behövs men att det emellertid är lämpligt att föra över värnpliktsfrågorna till Värnpliktsverket.
Krigsarkivet biträder förslaget rörande överföring av ansvaret för bl.a. gallring av räkenskapsmaterial m.m. till FMV.
Kammarkollegiet tillstyrker att uppgifter rörande trafikskadereglering och fordringsbevakning samt juridiska tjänster förs över till kollegiet vid en avveckling av FCF.
I fråga om utveckling av administrativa stödssystem anser Domstolsverket att det är viktigt att tillvarata de möjligheter som finns till gemensamma lösningar. Liknande synpunkter framförs av Statens löne- och pensionsverk som anser att verksamheten bör drivas affärsmässigt inom Försvarsmakten och att staten på sikt inte bör driva systemutveckling inom personaladministrativa området på olika håll. RRV anser inte att Försvarsmakten skall utveckla och leverera egna ekonomi- och personaladministrativa system och lämnar som alternativ lösning att FCF:s systemverksamhet skall drivas vidare som en särskild enhet inom RRV.
Patent- och registreringsverket har begränsat sitt yttrande till att avse patentverksamheten och anser att utredningens förslag är lämpligt. Förslaget rörande patentverksamheten avstyrks emellertid av FMV.
Justitiekanslern har ingen erinran mot att myndigheterna skall föra statens talan inför domstol.
Försvarets civila tjänstemannaförbund anser att förslagen skulle kunna utgöra utgångspunkt för en möjlig utformning av stödet till Försvarsmakten men att en i huvudsak bibehållen stödmyndighet (FCF) skulle kunna ge stöd åt alla myndigheter inom Försvarsdepartementets område.
FCF avstyrker utredningens förslag. Verket menar att utredningens utgångspunkter är alltför begränsade och att det saknas en grundlig ekonomisk analys och en analys av ändamålsenligheten. Utredarens förslag bör inte läggas till grund för beslut om ändrad struktur för det administrativa stödet. Det är enligt FCF tveksamt att besluta om organisation och lydnadsförhållanden innan Försvarsmakten bildats och börjat verka. Övergången till avgiftsfinansierad verksamhet skulle kunna leda till en lämplig avvägning mellan styrning från Försvarsmakten och produktion utanför denna. FCF anser att förslaget inte innebär någon besparing för staten. FCF anser dock att vissa förändringar som hänger samman med förändrat ansvar och ändrade befogenheter skall genomföras och uppdraget 35
att administrera värnpliktsförmåner kan föras över till annan myndighet.
I övrigt borde FCF vara kvar och även fortsättningsvis inom ramen för ett utvecklat kund- leverantörsförhållande stödja främst myndigheterna inom Bilaga 5 Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är ändamålsenligt att
besluta om ny organisation när det gäller stödproduktion redan innan Försvarsmakten bildats. Om utredningens förslag genomförs bör så stor del som möjligt av verksamheten förläggas till Karlstad.
Överväganden
Försvarsmakten består för närvarande i fred av fler än 100 myndigheter.
Denna organisatoriska uppdelning har skapat behov av en särskild myndighet som svarar för vissa ärenden och lämnar administrativt stöd till totalförsvarets många myndigheter. FCF:s uppgifter och verksamheter har därför framstått som både naturliga och rationella.
Jag har tidigare i dag under avsnitt 2.1 Bakgrund översiktligt redogjort för syftet med de förändringar i lednings- och myndighetsstrukturen inom det militära försvaret som statsmakterna beslutat om i samband med 1992 års försvarsbeslut.
Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten ger i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan Försvarsmakten och FCF.
I och med statsmakternas beslut om en sammanhållen myndighet som skall ledas av en chef med ett odelat ansvar förbättras möjligheterna för regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås. För att detta skall kunna fungera måste den nya myndigheten och dess chef självfallet ha det ansvar och de befogenheter som enligt verksförordningen (1987:1100) norrnalt tillkommer en myndighet och dess chef.
LEMO har utifrån dessa utgångspunkter prövat FCF:s verksamhet och konstaterar att huvuddelen av de olika tjänster som FCF utför behövs även i fortsättningen. Jag delar denna uppfattning. LEMO:s förslag gäller i första hand vilken organisation som är lämplig för det administrativa stödet m.m. när de nya förutsättningar som jag här redogjort för inträder i och med att
myndigheten Försvarsmakten bildas. Mina förslag däremot utgår i från en
fördelning av ansvar och uppgifter för det administrativa stödet.
Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag därför att Försvarets civilförvaltning skall läggas ned den 30 juni 1994 och att det ansvar som i dag åvilar FCF skall fördelas i enlighet med vad jag redovisar i det
följande.
Bilaga 5
FCF utvecklar, förvaltar och ger användarstöd till system för löner och andra förmåner. I detta ingår bl.a. att tillhandahålla system för utbetalning av löner och andra förmåner till anställda, frivilliga och värnpliktiga. På uppdrag främst av myndigheter under Försvarsdepartementet ansvarar FCF även för utveckling och förvaltning av datorstöd inom övrig personaladministration.
FCF ansvarar därutöver för utveckling, förvaltning, installation och
användarstöd m.m. av totalförsvarets ekonomiadministrativa system. Tillsynsansvar med föreskriftsbehörighet utövas för att tillgodose kraven på en rättvisande redovisning och en säker medelshantering vid myndigheterna
inom Försvarsdepartementetsområde.
Myndigheterna inom armén, marinen, flygvapnet och operativ ledning är de största användarna av FCF:s system.
I allt högre grad kommer samma yttre förutsättningar och krav när det
gäller finansiell styrning att gälla för Försvarsmakten som för andra
myndigheters ekonomiska redovisning. Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att Försvarsmakten liksom övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system själva har en hög kompetens när det gäller att, inom ramen för gällande yttre förutsättningar, ställa krav på utformning och anpassning av systemen utifrån inre förutsättningar och krav samt att använda de
ekonomiska redovisningssystemen så att god ekonomisk styrning kan
säkerställas. Detta leder till att Försvarsmakten, liksom andra statliga myndigheter, skall ansvara för användningen av egna ekonomisystem.
Försvarsmakten och övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system måste även ha ansvar för de personaladministrativa system som används inom myndigheten. Det ankommer på myndigheternas chefer att avgöra vilka personaladministrativa system m.m. som skall användas.
Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag att Försvarsmakten och övriga
myndigheter som utnyttjar FCF:s system skall ansvara för användningen av egna ekonomi- och personaladministrativa system. I detta ingår att anskaffa system till en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår
ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Jag anser
dessutom att myndigheterna skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre förutsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyrning, organisation, verksamhet och ADB-struktur samt internt kunna ge användarstöd i detta avseende. Verksamheten behöver emellertid inte bedrivas i egen regi. Denna
verksamhet bör även i fortsättningen vara lokaliserad till Karlstad.
Riksrevisionsverket ansvarar i dag för regler, system och metoder för
resultat- och ekonomistyrning samt för uppföljning. Jag anser att RRV bör 37 ha samma relationer till Försvarsmakten och övriga myndigheter under
Försvarsdepartement som till andra myndigheter inom statsförvaltningen.
Det innebär, att de generella regler, metoder och system som är giltiga för Bilaga 5
den civila sektorn, också bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara
för de ekonomi- och personaladministrativa systemens anpassning till yttre förutsättningar och i detta avseende ge användarstöd till de myndigheter som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffande
redovisning och medelshantering. Slutligen bör RRV svara för systemutvecklingsverksamheten.
För de myndigheter som i dag använder FCF:s ekonomi- och personalad-
ministrativa system innebär mina förslag inga förändringar vad gäller
möjligheterna att i framtiden utnyttja systemen. I sammanhanget bör dock redovisas att överföringen av ansvaret till myndigheterna för användningen av egna system innebär att Försvarsmakten inte har något koncernansvar
eller liknande gentemot andra myndigheter utan enbart inom den egna myndigheten.
Den dåvarande regeringen uppdrog (den 18 oktober 1990 och den 21 mars 1991) till RRV respektive Statens löne- och Pensionsverk (SPV) att utveckla systemlösningar för den statliga, såväl den civila som den militära, ekonomi- och personaladministrationen. Det utvecklingsarbete som RRV och SPV bedriver, i detta hänseende skall samordnas. Chefen för Finans-
departementet anför senare i dag att grundsynen i dessa regeringsbeslut står
fast och att hon har för avsikt att noga följa och ställa krav på det samarbete
som RRV och SPV bedriver i detta avseende.
Jag anser att de skäl som jag här anfört talar för att ansvaret för utveckling och tillhandahållandet av nya framtida ekonomi- och personaladministrativa system bör åvila RRV tillsammans med normering och anpassning av nuvarande system till yttre förutsättningar. Som ett led i detta föreslår jag därför att FCF:s ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
De organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av denna ansvars- och uppgiftsfördelning bör bli föremål för överväganden i den organistionskom-
mitté som jag senare i detta avsnitt kommer att föreslå.
Personaladministrativt stöd och värnpliktsförmåner
Vid FCF utförs stödjande, rådgivande och konsulterande uppgifter inom det
personaladministrativa området. Vidare handläggs ärenden som rör förmåner till anställda, förmåner till värnpliktiga och deras anhöriga samt förmåner till FN-personal.
Av FCF:s kundunderlag är den övervägande delen myndigheter inom
huvudprogram 1-4.
När den nya försvarsmaktsmyndigheten bildas får den arbetsgivaransvaret 38 för dem som blir anställda i myndigheten. Som arbetsgivare skall För-
omfattar bl.a. hur personal och lönemedel skall användas för att nå olika Bilaga 5
mål med verksamheten. Den nya myndigheten måste således ha samma arbetsgivarbefogenheter som andra myndigheter.
Mot bakgrund av detta anser jag att de uppgifter som FCF har ifråga om personaladministrativt stöd, tvistestöd, publikationer, konsultverksamhet,
utbildning överförs till Försvarsmakten. Jag förutsätter samtidigt också att
andra myndigheter, som hör till Försvarsdepartementet skall ha det arbetsgivaransvar som normalt åvilar förvaltningsmyndigheter. Därför anser jag att de myndigheter som för närvarande stöds av FCF i fråga om personaladministration, publikationer, konsultverksamhet och utbildning bör skaffa stödet från andra leverantörer.
Beträffande FCF:s verksamhet rörande värnpliktsförmåner anser jag att denna verksamhet bör skötas av en myndighet utanför Försvarsmakten. Det gäller verksamhet med att utfärda tillämpningsföreskrifter om värnpliktförmåner och med att betala ut ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning för värn- och civilförsvarspliktiga. Det gäller vidare vissa överklaganden. Uppgiften att handlägga dessa ärenden och därmed förenad verksamhet bör enligt min mening i avvaktan på pliktutredningens betänkande övertas av Värnpliktsverket.
Patentverksamhet
FCF handlägger ärenden om patent- och andra immaterialrättsliga frågor för i huvudsak myndigheterna under Försvarsdepartementet. Denna verksamhet är i dag lokaliserad till Stockholm.
Jag anser inte att patentverksamheten är av sådan karaktär att den bör ingå i Försvarsmakten. Min uppfattning är emellertid att verksamheten är så starkt präglad av verksamhetsområdet att uppgifterna bör knytas till en myndighet inom Försvarsdepartementet.
De flesta ärenden vid patentenheten gäller uppfinningar som avser krigsmateriel. Ärendena har därför på ett eller annat sätt anknytning till FMV. Jag anser på grund härav att övervägande skäl talar för att uppgifter och verksamhet vid FCF:s patentenhet övertas av Försvarets materielverk. Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom en gemensam patentavdelning för myndigheter under Försvarsdepartementet men den bör också ha möjlighet att biträda andra statliga myndigheter i immaterialrättsliga frågor.
Rättsligt stöd
Inom det rättsliga området bedriver FCF verksamhet som omfattar
trafikskadereglering enligt förordningen (FFS 1991:10) om skadereglering
inom försvarsmakten m.m., och trafikskadelagen (1975:1410), m.m. FCF 39 svarar också för reglering av övriga skador enligt nyss nämnda förordning.
FCF för också statens tala vid domstol för myndigheter under Försvars- Prop. 1992/93:100
departementet. Vidare ingår bevakning och indrivning av fordringar för i Bilaga 5
huvudsak myndigheterna inom huvudprogram 1-4 samt övrigt juridiskt stöd. FCF reglerar också trafikskador och personskador åt uppdragsgivare utanför Försvarsdepartementets område. Beträffande skaderegleringsverksamheten vill jag anföra följande.
Utredningen om försäkring av statens egendom har i sitt betänkande Risk och skadehantering i statlig verksamhet (SOU 1992:40) föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfatta samtliga statliga motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseförsäkring för statligt anställda. Utredningen föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresa skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bil.1) redovisat sina förslag med anledning av de båda utredningarna och bl.a. föreslagit att Kammarkollegiet skall svara för denna försäkringsliknande verksamhet.
Enligt min uppfattning är FCF:s skaderegleringsverksamhet inom trafikskadeområdet redan i dag - och än mer med beaktande av de förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare idag (bil. 1) har lagt fram - av sådan karaktär att den inte bör ligga inom Försvarsmakten. Det är, enligt min mening, i stället önskvärt att verksamheten kan ges en organisatorisk anknytning som markerar att den är gemensam för hela statsförvaltningen.
Jag anser därför att Kammarkollegiet är en lämplig myndighet för skaderegleringsverksamheten. Något hinder för att denna verksamhet även fortsättningsvis lokaliseras till Karlstad finns enligt min mening inte. Jag har i denna fråga haft samråd med cheferna för Finans- och Civildepartementen.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 rskr. 1991/92:350 anges att en effektivisering av statliga myndigheters fordringsbevakning bör genomföras. Myndigheterna avses ges ett ökat ansvar att själva bevaka och driva in fordringar. Myndigheterna bör också ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningar till ett inkassoföretag. Regeringen förbereder för närvarande en förordning som skall reglera myndigheternas möjlighet att anlita Kammarkollegiet för stöd i detta avseende.
Mot denna bakgrund anser jag att Försvarsmakten skall ansvara för bevakning och indrivning av sina fordringar. Däremot behöver verksamheten inte bedrivas i egen regi inom Försvarsmakten. Tjänsten bör i stället
på grundval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av Kammarkollegiet. FCF:s
nuvarande verksamhet inom detta område bör därför övertas av Kammarkollegiet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Beträffande FCF:s reglering av ansvarsskador t.ex. flygskador och marina skador, samt beträffande det allmänna rättsliga stödet, så som avtals- och köprättsliga frågor, får jag anföra följande. 40
Den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att möta rättsliga frågor Prop. 1992/93:100 inom många specialområden. Jag anser därför att det är angeläget att en Bilaga 5
tillräcklig juridisk kompetens och kapacitet finns samlad i myndigheten Försvarsmakten. När det gäller ansvarsskador är det väsentligt att ett nära samband finns mellan de organisatoriska enheter där skadan kan ha uppstått och den enhet som handhar skaderegleringen. Av dessa skäl finner jag det lämpligt att ansvaret för att föra statens tala vid domstol, för det allmänna rättsliga stödet och regleringen av ansvarsskador läggs på Försvarsmakten och dess högkvarter. När det gäller regleringen av sådana skador kan Försvarsmakten anlita den skaderegleringsnämnd som kommer att knytas till Kammarkollegiet. Som ett led i avvecklingen av FCF anser jag att den
organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas får till uppgift att se
över de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av förslagen beträffande reglering av ansvarsskador och det allmänna rättsliga stödet.
Övrig serviceverksamhet
Utöver den stödverksamhet som jag i det föregående behandlat lämnar FCF också service till myndigheter som hör till Försvarsdepartementets område. Det gäller främst administrativ service till myndigheterna i förvaltningsbyggnaden Karolinen i Karlstad. FCF distribuerar och säljer handböcker och avtal till myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Dessutom ansvarar FCF för ett centralt arkiv avseende räkenskapsmaterial m.m. som skapats av de myndigheter under Försvarsdepartementet som tillämpade samma redovisningssystem.
Som ett led i avvecklingen av FCF anser jag att den organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas, får till uppgift att se över de verksamheter som här beskrivits så att behoven tillgodoses på bästa sätt.
Genomförande
I avvaktan på riksdagens beslut om avveckling av FCF avser jag återkomma till regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att utarbeta förslag till de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av regeringens förslag såvitt avser de områden som jag i detta avseende särskilt berört ovan. Efter riksdagens beslut återkommer jag till regeringen med förslag om genomförandet.
Bilaga 5
Föredraganden
Förslag
- De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp.
Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands
civilområde läggs ned den 30 juni 1994.
- Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefäl-
havaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndig-
heterna i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö.
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre Norr-
landscivilområde till Mellersta civilområdet.
Utredningens förslag
LEMO har 1 oktober 1992 avlämnat delbetänkandet (SOU 1992:106) Civilbefälhavarna.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina förslag.
Dessutom föreslår utredningen att det i varje civilområde bör finnas en ställföreträdande civilbefälhavare.
Utredningen bedömer att de förslag som lämnas medför en reducering av antalet årsarbetskrafter med ca. 5 och en besparing om ca. 1 miljon kronor per år.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissvaren finns i Försvarsdepartements akt i ärendet
(dnr. FO92/2174/CIV).
Utredningens förslag biträds eller lämnas utan erinran av Riksbanken, Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Vägverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Länsstyrelserna i Hallands, Örebro och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet och Statens invandrarverk.
Kraftsam Elberedskap har inte heller några erinringar men pekar på vissa smärre olägenheter för fredsverksamheten. 42
Postverket framhåller att verket samverkar med civil- och militärbefälhavare Prop. 1992/93:100
genom postbefälhavare. Minskningen till tre civilområden kan medföra vissa — Bilaga 5
svårigheter. Televerket har inga erinringar även om förslaget beträffande överföringen av Gävleborgs län kan medföra vissa komplikationer. Statens järnvägar och Banverket har inga principiella invändningar mot förslaget men framhåller att fredsorganisation och krigsorganisation bör överensstämma så mycket som möjligt.
Styrelsen för psykologiskt försvar anser att det finns behov av civilbefälhavare och att kanslierna kan behöva förstärkas vid en indelning i tre civilområden.
Socialstyrelsen anför att förestående förändringar inom hälso- och sjukvården snarast förstärker behovet av den roll som civilbefälhavarna har. Även Landstingsförbundet betonar vikten av civilbefälhavarens uppgift i detta sammanhang.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet och Sveriges Akademikers centralorganisation, som överlämnat yttrande av SACO:s Tjänstemannaförbund SRAT som eget yttrande, är positiva till utredningens synpunkter och förslag men anser att de gamla kanslierna skall ombildas i stället för att läggas ned och nya kanslier inrättas. Samma uppfattning i denna fråga har
Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde.
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet förordar att Södra civilområdet och Västra civilområdet behålls eller att det i vart fall bildas två regionkanslier. Civilbefälhavaren anser att en lokalisering till Göteborg är lämpligare än en lokalisering till Malmö.
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet delar uppfattningen att det behövs en myndighet på högre regional nivå som inriktar och samordnar verksamheten på högre regional nivå och även har uppgifter för ledning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet anser vidare att det inte finns behov av ställföreträdande civilbefälhavare, och han har ingen erinran mot att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilområdet.
Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde vill inte avstyrka att Gävleborgs län förs över till Mellersta civilområdet. Civilbefälhavaren anser vidare att övervägande skäl talar för att Civilbefälhavaren i Norra civlområdet lokaliseras till Östersund och att det bör finnas möjlighet att inrätta ett sidokansli. Civilbefälhavaren delar inte förslaget att en ställföreträdande civilbefälhavare skall finnas utsedd redan i fred.
Statens räddningsverk framhåller att civilbefälhavarna inte har några direkta ledningsuppgifter inom området Befolkningsskydd och räddningstjänst. Verket understryker vikten av att den s.k. ansvarsprincipen tillämpas för civila myndigheter inom området. 43
Verket är tveksamt till att anpassa det civila samhällets krigsorganisation till den militära krigsorganisationen i så hög grad att en särskild civil myndighet Bilaga 5 skall finnas inrättad med krigstida samverkansroll som huvudmotiv. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att länet skall tillhöra Norra civilom-
rådet och att kansliet skall lokalieras till Östersund.
Landshövdingen i Kristianstads län föreslår att kansliet för Södra civilområdet lokaliseras till Kristianstad.
Överväganden
Jag har tidigare lämnat en redogörelse för de principer för den lednings- och myndighetsstruktur som numera gäller och som utgör grunden för utredningens förslag.
Landet är i dag indelat i fem civilområden, vart och ett med en civilbefälhavare som chef.
Civilbefälhavarnas uppgifter i fred är beredskapsplanläggning samt utbildning och övning. I krig eller annars efter regeringens beslut skall civilbefälhavarna verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområden. Fr.o.m. den 1 juli 1993 kommer landet i enlighet med 1992 års försvarsbeslut att vara indelat i tre militärområden.
En viktig uppgift för civilbefälhavarna är att samverka med det militära
försvaret. De skall också inrikta och samordna skilda funktioner inom den civila delen av totalförsvaret mot gemensamma mål samt vid behov kunna fördela och kraftsamla befintliga resurser för olika ändamål. Omfattningen av den samverkan som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och totalförsvarets civila del gör att civilområdena och militärområdena bör ha sammanfallande gränser.
Detta medför att nuvarande Södra civilområdet och Västra civilområdet i princip bör slås samman till ett nytt civilområde benämnt Södra civilområdet och att också nuvarande Nedre Norrlands civilområde och Övre Norrlands civilområde slås samman till ett område benämnt Norra civilområdet.
För myndigheterna innebär detta att myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned och att i deras ställe två nya myndigheter, Civilbefälhavaren i Norra resp. Södra civilområdet inrättas.
Jag anser att det inte behövs någon ställföreträdare för civilbefälhavaren. Om civilbefälhavaren är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan dessa fullgöras av en särskild ersättare eller av kanslichefen. Bestämmelser om detta finns redan i förordningen (1988:1121) med instruktion för civilbefälhavarna.
LEMO:s förslag, skulle om det genomförs, kunna skapa oklarhet om Prop. 1992/93:100
civilbefälhavarens och ställföreträdarens roller för samverkande staber och Bilaga 5
myndigheter. Valet av lokaliseringsort för de nya kanslierna bör bestämmas
främst med hänsyn till deras samverkans- och kontaktnät. Härigenom kan
effektiviteten främjas och kostnaderna för bl.a. resor hållas nere. Mot denna bakgrund och med hänsynstagande till lokaliseringen av de viktigaste samverkande myndigheterna m.m. anser jag att utredningens förslag bör
följas.
När det gäller frågan om vilket civilområde som Gävleborgs län skall
tillhöra anser jag att avgörande vikt bör fästas vid ställningstagandet till
frågan om vilket militärområde som länet skall tillhöra. Detta behandlar jag i avsnitt 4.1 Ledningsfrågor. Jag anser således att Gävleborgs län bör tillhöra Mellersta civilområdet.
Genomförande
Jag har för avsikt att - om riksdagen godtar förslagen - senare föreslå regeringen att besluta om att tillkalla särskilda utredare för att organisera de nya myndigheterna.
2.5¶Trafikflygarutbildning
För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades under Försvarsdepartementet den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS). Utbildningen vid skolan inleddes den 1 april 1984.
Som en följd av 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bet. 1986/87:FöUll, rskr. 1986/87:310) fördes ansvaret för att lämna
uppdrag till Chefen för flygvapnet att genom TFHS bedriva trafikflygarut-
bildning den 1 juli 1987 över från Försvarsdepartementet till Kommunikationsdepartementet.
Samtidigt överfördes från fjärde till sjätte huvudtiteln medel för driftkostnaderna för TFHS.
Under senare år har det svenska civila trafikflygets behov av att nyrekrytera piloter minskat för att för närvarande vara praktiskt taget obefintligt. Dock bedömer alla parter att det finns ett visst långsiktigt och permanent nyrekryteringsbehov.
Den civila trafikflygarutbildningen har vilat på ett samarbetsavtal mellan staten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair. Avtalet har sagts upp av flygbolagen. De sista eleverna enligt avtalet beräknas lämna skolan under
år 1992.
I prop. 1991/92:38 om den ekonomiska politiken angav regeringen riktlinjer
för en ny näringspolitik. 45
branschstöd i olika former. I anslutning till detta uttalade regeringen i Bilaga 5
propositionen att stödet till den civila trafikflygarutbildningen borde upphöra, när de nuvarande eleverna har färdigutbildats.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7) anförde chefen för Kommunikationsdepartementet att han ansåg att det är fördelaktigt om piloter för det civila trafikflyget kan utbildas i Sverige även fortsättningsvis och han förutskickade ett utredningsuppdrag avseende dels möjligheterna att driva TFHS vidare, dels frågan om huvudmannaskap för skolan. En utgångspunkt för en utredning skulle därvid vara en verksamhet bedriven på basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning och utan dittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Riksdagen (bet.
1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) beslutade i enlighet med regeringens
förslag.
I februari 1992 uppdrog regeringen åt Chefen för flygvapnet (CFV) att i samverkan med flygbolagen och övriga berörda parter utreda de anförda frågorna. CFV redovisade uppdraget den 1 september 1992. CFV konstaterar bl.a. att det framtida behovet av kvalificerade trafikflygare i svenska
flygbolag kommer att vara stort och att det därför är nödvändigt att
bibehålla en planmässig utbildning inom landet. CFV redovisar förslag till annan finansieringsform än statlig, men förordar - mot bakgrund av behovet av att slå vakt om flygstridskrafternas förmåga - en statlig finansiering även
fortsättningsvis. Avslutningsvis anser CFV att skolan bör återgå till
Försvarsdepartementets verksamhetsområde och att det bör prövas om inte trafikflygarutbildningen kan integreras i högskolesystemet.
Synpunkter på trafikflygarutbildningen och CFV:s rapport har lämnats av olika intressenter.
För egen del vill jag inledningsvis peka på att utbildning av civila trafikflygare, vid sidan om utbildningen genom TFHS, genomförs även av privata företag i Sverige, Denna utbildning har - i mån av tillgång på medel - fått statsbidrag enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av
trafikflygare m.m. Utbildningen fyller ett behov, och det vore därför enligt min mening värdefullt om den kan bestå. Jag vill också framhålla att jag ser
denna utbildning och utbildningen genom TFHS som komplement till varandra.
Jag delar CFV:s bedömning att det framtida behovet av civila trafikflygare kommer att vara stort. Det finns därför ett allmänt samhällsintresse av att en kontinuerlig och planmässig utbildning av civila trafikflygare äger rum. Även om en allt större internationalisering slår igenom på en rad områden, bl.a. beträffande pilotcertifikaten, och ett allt öppnare Europa eftersträvas, talar övervägande skäl för att en utbildning av civila trafikflygare även i fortsättningen bör bedrivas i Sverige.
Ett skäl för detta är att det nu, liksom hittills, är angeläget att - genom Prop. 1992/93:100
tillgången till en kvalificerad civil trafikflygarutbildning i Sverige - så långt Bilaga 5
det är möjligt säkerställa att flygvapnets stridspiloter inte rekryteras av de civila flygbolagen. Kostnaderna för att utbilda stridspiloter är sådana att det enligt min mening inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan vidare övergår i civil tjänst. En omfattande civil rekrytering av stridspiloter inverkar negativt på bl.a. flygvapnets möjligheter att hålla effektiva krigsförband. Detta var också ett av huvudargumenten för att inrätta TFHS.
I detta perspektiv är det enligt min mening angeläget att trafikflygarut-
bildningen genom TFHS nu inte avbryts utan att den kan fortgå, om än i
mindre omfattning.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare i dag att föreslå
att den nuvarande ordningen - med Kommunikationdepartementet som uppdragsgivare när det gäller den civila trafikflygarutbildningen - upphör i och med utgången av budgetåret 1992/93. Mot bakgrund av betydelsen av att verksamheten kan fortgå under tiden ytterligare överväganden om trafikflygarutbildningen görs kommer chefen för Kommunikationsdepartementet vidare att föreslå att högst 25,4 miljoner kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1. Beredskap för civil luftfart får disponeras av Chefen för flygvapnet under budgetåret 1993/94 för
trafikflygarutbildning.
Mot denna bakgrund bör ansvaret för att uppdra åt Chefen för flygvapnet att bedriva trafikflygarutbildning den 1 juli 1993 höra under Försvarsdepartementet. Tills vidare bör trafikflygarutbildningen genom TFHS bedrivas i begränsad omfattning.
Huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera
krigsförband. Med anledning härav kan det anses tveksamt om uppgiften att utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för flygvapnet. Jag förordar därför att en annan och långsiktig lösning på frågan om trafikflygarutbildningen i första hand söks. Frågan bör därför enligt min mening övervägas ytterligare. En del i sådana överväganden bör vara att som Chefen för flygvapnet har föreslagit - närmare belysa möjligheten att inordna trafikflygarutbildningen i högskolesystemet.
I denna fråga har jag samrått med cheferna för Kommunikations- och
Utbildningsdepartementen.
2.6¶Helikoptrar i totalförsvaret
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall sjuktransportkapaciteten i krig och fred förstärkas genom att fem till sex helikoptrar för sjuktransporter anskaffas
med medel från anslag under Försvarsdepartementet och Socialdepartemen-
tet.
+ Riksdagen 199293. I saml Nr 100. Bilaga 5
Chefen för armén har i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag Prop. 1992/93:100
att anskaffa helikoptrarna. Anskaffningen som skall göras efter hörande av Bilaga 5 sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp och fredbasering skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning.
Olika helikopterföretag har under hösten 1992 lämnat offerter till helikopteranskaffningen. Jag räknar med att regeringen skall kunna fatta beslut om beställning tidigt under år 1993, varefter leverans kan ske senare samma år.
Chefen för armén kommer i januari 1993 att lämna en redovisning till
regeringen av planeringen för helikopteranskaffningen och användningen av helikoptrarna. I denna fråga bör regeringen senare återkomma till riksdagen.
I försvarsutskottets betänkande 1991/92:FöU12 behandlas även helikopterberedskapen för sjöräddnings- och flygräddningstjänst. Utskottet förutsätter härvid att lösningar övervägs som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven.
Sjöfartsverket har i mars 1992 anmält till regeringen att en tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kunde upprätthållas på västkusten och i norra Östersjön, eftersom gällande förutsättningar för beredskap för försvarsmaktens helikoptrar förändrats. Med anledning av detta uppdrog regeringen i juni 1992 åt Överbefälhavaren att, i samråd med Sjöfartsverket och med beaktande av de krav lösandet av försvarsmaktens uppgifter ställer, hålla helikoptrar i en sådan beredskap att en tillfredsställande sjöräddningstjänst kunde upprätthållas.
Regeringen uppdrog samma dag åt Sjöfartsverket att beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet bl.a. med avseende på beredskapsnivå. I det fall brister i beredskapsnivå och geografisk täckning kunde konstateras skulle förslag till förbättringar och till finansiering av föreslagna åtgärder lämnas.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddningstjänst finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddningstjänst. Merkostnaderna för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av utredningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
Sjöfartsverket beräknas lämna en slutrapport i frågan under början av år
1993. Jag räknar med att regeringen vid ett senare tillfälle återkommer till
riksdagen med en samlad redogörelse för frågan om helikopterverksamheten.
med en redovisning om sjöräddningsberedskapen. Bilaga 5
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.1),
2. godkänna förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned
och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.2), 3. godkänna förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad jag anfört om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3).
Bilaga 5
A 1. Försvarsdepartementet
Utgift 1991/92 46 695 234
Anslag 1992/93 47 400 000 Förslag 1993/94 57 152 000
Försvarsmaktens nya ledningsorganisation och de nya styrformer som håller på att införas ställer särskilda krav på kompetens och resurser inom regeringskansliet och då närmast inom Försvarsdepartementet. Redan i 1992 års försvarsproposition anmäldes därför att Försvarsdepartementets resurser för styrning och uppföljning av verksamheten inom försvarsmakten behöver förstärkas.
Bl.a. i detta syfte har organisatoriska förändringar gjorts i departementet. Härutöver behövs också ett resurstillskott för att stärka kompetensen i fråga om analys och granskning av verksamheten inom totalförsvaret.
Vid medelsberäkningen har hänsyn vidare tagits till vissa kostnader som departementet bör åta sig när det gäller att genomföra de organisationsförändringar som skall ske ifråga om de myndigheter som hör under Försvarsdepartementet.
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 57 152 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
A 2. Utredningar m.m.
Utgift 1991/92 8 374 113
Anslag 1992/93 11 185 000
Förslag 1993/94 12 900 000
Anslaget bör vara ett ramanslag.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 12 900 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som Prop. 1992/93:100 måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den Bilaga 5
ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till Försvarsdepartementets disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. till Försvarsdepartementet för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 57 152 000 kr,
2. till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 12 900 000 kr.
4. Totalförsvarets militära del - Prop. 1992/93:100
| Bilaga 5 :
4.1¶Ledningsfrågor
Mina överväganden om högkvarteret redovisas under avsnitt 2.
Militärområden
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall landet delas in i tre militärområden med tillhörande staber i grundorganisationen lokaliserade till Kristianstad, Strängnäs resp. Boden.
Staberna skall dimensioneras så att grundorganisätionens personal skall kunna leda försvaret mot strategiskt överfall. Med mobiliserad organisa-
tion skall även övriga av det militära försvarets uppgifter kunna lösas.
Överbefälhavaren har föreslagit att militärområdena benämns Norrlands,
Svealands respektive Götalands militärområde.
Jag anser emellertid att de aktuella gränserna för militärområdena har
bristande överensstämmelse med de delar av landet som traditionellt kallats Norrland, Svealand och Götaland. Benämningarna bör därför i
stället bör vara Norra, Mellersta resp. Södra militärområdet.
Överbefälhavaren har mot bakgrund av beslutet att indela landet i tre
militärområden övervägt vilket militärområde Gävleborgs försvarsområde bör tillhöra. Främst med hänvisning till att Gävleområdet är en naturlig del av ett militärt operationsområde i mellersta Sverige föreslår Överbe-
fälhavaren att Gävleborgs försvarsområde skall tillhöra Svealands militärområde. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning.
Benämningarna på militärområdena och gränserna dem emellan kommer att fastställas av regeringen under våren 1993.
Militärområdesunderhållsregementen
Riksdagen har i samband med ställningstagandet (bet. 1989/90:FöU10,
rskr. 1989/90:312) om att organisera Övre Norrlands underhållsregemente angett att regeringen, innan den beslutar om ytterligare
förändringar i fråga om underhållsfunktionens utveckling, för riksdagen skall redovisa erfarenheterna från organisationen i Övre Norrland.
Regeringen har i 1992 års försvarsbeslut redovisat sin principiella
uppfattning att planeringen för grundorganisationen bör bedrivas med
samma inriktning som för krigsorganisationen, dvs. att på sikt ett underhållsregemente organiseras i varje militärområde.
Överbefälhavaren har i programplanen ÖB 93, mot bakgrund av vunna Prop. 1992/93:100 erfarenheter från verksamheten vid det den 1 juli 1990 inrättade Bilaga 5
underhållsregementet i Övre Norrland, redovisat förslag för den fortsatta utvecklingen.
Övre Norrlands underhållsregemente bildades genom sammanslagning av
materiel- och verkstadsförvaltningarna i militärområdet, med däri
ingående militärområdesförråd, verkstäder inklusive enhet för regional fordonsförsörjning (RFF) och markteleunderhållsverkstad. Regementet
leds med stöd av en regementsstab som organiserades av de tidigare samlokaliserade förvaltningsstaberna.
Samtliga grundtilldelade militärområdesunderhålls förband (utom fält- och krigssjukhus) överfördes till underhållsregementet den 1 juli 1991.
Regementets stab har organiserats under budgetåret 1991/92 och kaderbemannats.
Underhållsregementets organisationsprincip har prövats vid operativa och
taktiska fältövningar, ledningsövningar och vid krigsplanläggning.
Verksamhet vid underhållsgrupp prövades praktiskt under försvarsmakts-
övningen Nordanvind år 1991.
Erfarenheterna är enligt Överbefälhavaren att ett effektivt utnyttjande av
underhållsresurserna kan åstadkommas med det nya underhållsregementet.
Ledning och administration har trots de delvis olika karaktärerna inom den tidigare grundorganisationens försörjnings-, materielunderhålls-, transport- och utbildningsverksamheter kunnat föras samman. En fortsatt integrering bedöms gynnsamt påverka militärområdesunderhållsförbandens krigsduglighet och främja en positiv utveckling och effektivitet
i såväl grund- som krigsorganisationen för underhållsregementet.
Överbefälhavarens tidigare inriktning att vid underhållsregementet även grundutbilda vissa värnpliktiga i underhållstjänst har övergetts av utbildningsrationella skäl. Denna utbildning kommer framgent att genomföras vid arméförband.
Sammanfattningsvis konstaterar Överbefälhavaren att erfarenheterna av den nya organisationen i allt väsentligt är goda.
Överbefälhavarens redovisning stärker enligt min mening motiven ytterligare för att inrätta en organisation med ett underhållsregemente i
varje militärområde.
Tre underhållsregementen bör därför organiseras i såväl grund- som Prop. 1992/93:100 krigsorganisationen den 1 juli 1994. Den tidigare organisationen - Södra, Bilaga 5
Västra, Mellersta och Nedre Norrlands militärområdes materiel- och
verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhållsregemente - bör
därvid läggas ned.
För att tillgodose krigsorganisationens behov bör inom underhållsregementena ett antal allsidigt sammansatta underhållsgrupper organiseras. Underhållsgrupperna bör kaderorganiseras enligt Överbefälhavarens
bestämmande.
Staberna för de nya underhållsregementena bör lokaliseras till Kristianstad, Strängnäs resp. Boden.
4.2¶Försvarsindustrin
Sammanfattning
Min bedömning:
+» Försvarsindustriell kompetens är säkerhetspolitiskt och industripolitiskt alltjämt en värdefull tillgång. Senare tids förändringar i
omvärlden har inte ändrat denna bedömning.
+ Så långt möjligt bör sådan industriell kompetens bevaras som
säkerställer leveransmöjligheter inom områden som är viktiga för försvaret.
+« Möjlighet att vidmakthålla och underhålla försvarets operativa
materiel måste alltid finnas.
+ Utgående från statsmakternas värderingar och försvarsmaktens behov bör försvarsindustrin genomföra sådan strukturell anpassning att den kan behålla kompetens och konkurrenskraft inom för Sverige viktiga teknikområden.
» Kunskaperna bör hållas på en sådan nivå, som underlättar internationellt samarbete och teknologiutbyte.
x Samarbete med utlandet bör utformas så att komplettering av kunskaper sker på sådana viktiga områden där våra egna resurser är otillräckliga.
x Export och internationellt försvarsmaterielsamarbete är i viss omfattning nödvändigt och bör underlättas med beaktande av de krav som den svenska säkerhetspolitiken ställer.
Bilaga 5
Den svenska försvarsindustrins förmåga att förse försvarsmakten med kvalitativt högvärdig materiel utgör en säkerhetspolitiskt värdefull tillgång. Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska utveckling är en tillgång för svenskt näringsliv. De försvarspolitiska motiven för att behålla och utveckla viktiga delar av svensk försvarsindustri har inte minskat i
betydelse genom de senaste årens förändringar i omvärlden. Det kan vidare
konstateras att export av viss omfattning samt utlandssamverkan är en förutsättning för att behålla möjligheterna att inom landet kunna utveckla
och tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Den höga tekniska nivån
hos vår försvarsindustri har skapat förutsättningar för samarbete med försvarsindustriellt starka nationer. Dessa gynnsamma faktorer har föranlett en strävan att formulera en strategi, som går ut på att så långt möjligt
bevara viktiga teknikområden inom svensk försvarsindustri.
Försvarsindustrins utveckling
Att både behålla en livskraftig försvarsindustri, minska försvarsmaktens
omfattning - och därmed försvarsindustrins marknad - och samtidigt föra en restriktiv exportpolitik gentemot en krympande internationell marknad är
svårförenliga mål. Att stora delar av övrig industri i nuvarande lågkonjuktur har svårt att få avsättning för sina produkter försvårar dessutom försvarsindustrins omställning till eller utfyllnad med civil produktion.
Försvarsindustrins struktur och kompetensutveckling är beroende av det svenska försvarets behov, ett behov som f.n. minskar. Härav betingade
erforderliga strukturförändringar är främst ett ansvar för industrin att själv initiera och genomföra. Staten har dock i egenskap av ensam inhemsk beställare och samtidigt regelutformare också ett ansvar för att bevara
kompetens och kontinuitet inom landet.
Möjligheterna att med riktade statliga satsningar stödja industrier som riskerar att få underkritisk beläggning är begränsade. Huvudorsakerna till nuvarande överlag svaga beläggning är färre beställningar från det svenska försvaret, ökat inslag av importerat innehåll i nya system och begränsade exportmöjligheter. 1992 års försvarsbeslut, som innebär en satsning på höjd
materiell kvalitet, torde dock kunna ge en positiv effekt i närtid även för
försvarsindustrin. Försvarsbeslutet ger därutöver industrin underlag för att vidta strukturella åtgärder avsedda att bevara vissa viktiga kompetensområden och behålla lönsamhet och konkurrensförmåga inom landet.
Tendenser inom internationell försvarsindustri
Bilaga 5
Sönderfallet av Sovjetunionen har frigjort dels en försvarsindustriell potential, varvid delar av den personella kompetensen kan komma att tillgodogöras andra nationer, dels en stor mängd krigsmateriel som utbjuds på den internationella försvarsmateriel marknaden.
Flera större försvarsmaterielprojekt pågår förutom i USA även i Europa, de senare företrädesvis som flernationella projekt i enlighet med pågående tendens till ökat samgående, inom och över nationsgränserna. Inom industrin fortsätter omstruktureringen till större industriella enheter och koncerner. Den minskning av rustningstakten som kan noteras har lett till vikande efterfrågan. Samma förhållanden tar sig också uttryck i livstidsförlängning och uppdatering av befintliga system.
Betydande satsningar sker dock fortfarande på forskning och utveckling särskilt inom områden såsom motmedel, avionik samt spanings- och robotteknik. Sekretessen begränsar kunskapsöverföringen inom dessa områden, vilket i sin tur påverkar möjligheterna till samarbete. Att kunna
utnyttja den militärteknologiska utvecklingen är väsentligt för att inom
begränsade ekonomiska ramar kunna skapa kostnadseffektiva materielsystem. Internationellt samarbete kan öka dessa möjligheter, dock inte utan egen kompetens.
Konsekvensbedömning
Det säkerhetspolitiska värde som kan tillmätas försvarsindustrin ligger i dess
förmåga att tillgodose försvarets behov, dvs. i industrins teknologiska kompetens inom för försvarets behov relevanta områden. Denna kompetens kan beskrivas i följande nivåer.
- Förmåga att självständigt eller i samverkan med utländsk leverantör
nyutveckla och tillverka hela system.
- Förmåga att vidareutveckla system till ändrade prestandanivåer eller
ändrade operativa betingelser.
- Förmåga att vidmakthålla och i begränsad omfattning uppdatera
befintliga system med eller utan medverkan av utländska leverantörer. - Förmåga att underhålla materielen och att säkerställa dess planerade
livslängd, i förekommande fall i samverkan med utländsk leverantör.
Härutöver är systemsammanhållande kompetens mycket värdefull, såväl
inom försvarsindustrin som hos materielanskaffande myndighet.
1992 års försvarsbeslut ger, trots satsningen på försvarsmaktens materiella
förnyelse, inte underlag för sådan beläggning av industrin att en nedgång av
försvarsindustriell kompetens kan undvikas. En avveckling inom flera materielområden kan inte uteslutas, och en fortsatt omstrukturering torde
vara nödvändig. 56
Omstruktureringen skall bl.a. syfta till att inom landet bevara sådan Prop. 1992/93:100 försvarsindustriell kompetens som Sverige vid kris och krig oundgängligen Bilaga 5 behöver för att kunna använda och vidmakthålla försvarets operativa system.
Läget inom olika delområden
I 1992 års försvarsproposition har redovisats regeringens syn på behovet av kompetens inom olika delområden. Vad där har anförts gäller alltjämt, dock med vissa kompletteringar.
Underhåll
Av ekonomiska skäl betingad livstidsförlängning av viss materiel ökar
anspråken på vissa delar av industrin. Satsning på modernisering av försvarets materielinnehåll kan medföra krav på strukturförändring och ökat utbildningsbehov inom vissa områden. Minskning av försvarsmaktens omfattning och tillförseln av ny materiel medför att äldre materiel tas ur tjänst
och att materielbeståndet totalt sett troligen minskar. Delar av nytillförd
materiel skapar behov av utländskt stöd för underhållet. Inslaget av programvaror i materielsystemen har ökat.
Verksamheten vid Muskövarvet - som bedriver underhåll av fartyg m.m. -
bör i sin helhet överlåtas till annan huvudman. Syftet är bl.a. att åstad-
komma en rationellare drift av denna verksamhet genom samordning med övrigt underhåll av fartyg m.m. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet 4.10 Marinförband.
Underhållsindustrin förutses finnas kvar med tillräcklig kompetens genom hela 1990-talet.
Försvarselektronik
Inom telekrigområdet kan försvarsmakten inte alltid räkna med att på en internationella marknadnad kunna köpa system för svenska krav. Nuvarande planering ger förutsättningar för att behålla kompetens för nyutveckling med begränsad ambitionsnivå.
För ledningssystem och kommunikationssystem finns förutsättningar att bibehålla nyutvecklingsförmåga, om en stor del av planerad anskaffning läggs inom landet.
Robotindustrin
När nuvarande åtaganden är fullgjorda, kan vissa delar av svensk robotindu-
stri behöva reduceras på grund av brist på uppdrag. Detta kan påverka möjligheterna att exportera sådana produkter som nu är i produktion.
Den kompetens, som i så fall riskerar att gå förlorad, finns inom området Prop. 1992/93:100 mark- och sjömålsrobotar och anknutna teknikområden såsom radar-och ir- — Bilaga 5
samt TV-målsökare.
Även vid robotanskaffning från utlandet behövs - förutom köpar-
kompetens - industriell kompetens för anpassning till svenska förhållanden,
integrering i svenska system och för vidmakthållande och underhåll. Statlig
teknikupphandling bidrar till att bevara denna kompetens.
Förmågan att utveckla luftvärns- och pansarvärnsrobotar bedöms däremot bestå med de uppdrag som f.n. finns planerade. Dock förutsätts att
luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE fullföljs, dock enligt en utsträckt tids-
plan, som medger fortsatt kontinuitet.
Om svensk utvecklingskapacitet inom robotområdet försvinner äventyras också möjligheterna till renovering och modifiering av befintlig robotmateriel. Att kunna behålla kompetens för dessa ändamål torde underlättas, om fortsatt omstrukturering genomförs inom svensk robotindustri. Detta gäller även för resurserna för vidmakthållande och underhåll.
Flygindustrin
Genom 1992 års försvarsbeslut har skapats förutsättningar för en vidareutvecklingsförmåga förbi mitten av 1990-talet för svensk flygindustri. Bibehållande av kompetensen underlättas genom en lyckad satsning på utveckling och produktion av civilflygplan.
Pjäs- och ammunitionsindustrin
Inom pjäsområdet kan i brist på nya projekt den tidigare mycket goda kompetensen sannolikt inte behållas. Resurser behövs dock för vidmakthållande av ett befintligt stort bestånd av pjäser. Kompetensen har även betydelse för möjligheten att utveckla stridsfordon.
För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan bibehållas inom dessa områden. Ett ökat utlandsberoende försvårar i kris- och krigsläge försörjningen med ammunition och explosivämnen. Det är dock nödvändigt att fortsatt utveckling och produktion av krut- och sprängämnen i Sverige baseras på samverkan med företag i utlandet.
Bilaga 5
Utvecklingsförmågan beräknas upphöra i och med fullföljandet av Stridsfordon 90. Uppdrag omfattande renovering och modifiering av befintliga
stridsfordon och planerade stridsvagnar samt eventuell framtida satsning på
splitterskyddande bandvagnar ger möjlighet att behålla kompetens på vidmakthållandenivå. Viss pjäskompetens förutsätts tillgänglig.
Stridsfartyg och marina vapen
Sverige har hög kompetens för utveckling av ubåts-system. Den väntas bestå till senare delen av 1990-talet med internationellt god konkurrensförmåga.
Därefter behövs nya beställningar för att denna kompetens skall kunna
vidmakthållas.
För ytstridsfartyg bedöms utvecklings- och produktionsförmåga kunna behållas till mitten av 1990-talet. En fortsatt strukturell anpassning till förutsedd beläggning från den svenska marinen bedöms behöva ske för att
behålla konkurrenskraften.
Inom torpedområdet bedöms nuvarande utvecklingsprojekt säkerställa god kompetens till mitten av 1990-talet.
För sjöminor bedöms nyutvecklingsförmågan kunna bibehållas fram till sekelskiftet.
Övrigt
Försvarets huvudleverantörer, dvs. de företag som utvecklar och levererar färdiga system eller systemdelar, är beroende av ett betydande antal underleverantörer, som har förmåga att enligt ställda tekniska krav leverera komponenter eller halvfabrikat. Flertalet av dessa underleverantörer är för sin lönsamhet beroende av en huvudandel civil produktion. Eftersom den militära materielen ofta har en högre teknisk nivå och hårdare prestandakrav än den civila, är komponentförsörjningen en viktig tillgång i en systemutveckling. Lågkonjunkturen har medfört utslagning av många specialiserade företag, vilket kan göra den inhemska komponentförsörjningen otillräcklig och att ett ökat utlandsberoende uppkommer.
4.3¶Redovisning av JAS 39-projektet
Bakgrund
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2,
FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling
och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS 39-projektet.
Grunden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop. 59
projektet fram till år 2000. I 1992 års försvarsproposition redovisades senast Bilaga 5 läget inom JAS 39-projektet.
Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk har
den 23 oktober 1992 till regeringen lämnat den årliga redovisningen för budgetåret 1991/92.
Försvarets materielverk har tidigare, den 27 maj 1992, redovisat pro-
jektvärderingstillfälle 6 (PVT6) av JAS-projektet tillsammans med Överbefälhavarens och Chefen för flygvapnets planeringsmässiga, operativa och taktiska kontroll av JAS 39-projektet.
Teknisk värdering av JAS 39-projektet
Den samlade bedömningen av JAS 39-projektet visar att de tekniska kraven avseende egenskaper och prestanda enligt projektspecifikationen (PS) i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas efter det att åtgärder vidtagits och införts i avtalad modifieringsomgång för delserie 1 (DS1). Denna modifie-
ringsomgång är nu planerad att påbörjas år 1999.
De först levererade serieflygplanens tekniska status medger att markomskolning och inledande typinflygning kan påbörjas planenligt under år 1993. Flygplanen kommer sedan successivt att uppdateras med nya programeditioner allteftersom sådana har utprovats och verifierats. Samtliga
systemfunktioner planeras vara införda i slutet av år 1995. Det första serie-
flygplanet (flygplan nummer 39.102) bedöms av Försvarets materielverk kunna levereras under mitten av år 1993 då utprovningsverksamheten påbörjas.
Omskolningsverksamheten inom Flygvapnet bedöms kunna påbörjas i slutet av år 1995.
Flygprov pågår nu med fem provflygplan, inklusive det till provflygplan ombyggda första serieflygplanet (flygplan nummer 39.101). Flygut-
provningen bedöms till sin huvuddel vara genomförd till år 1995.
Den tvåsitsiga versionen, JAS 39B, planeras bli levererad år 1998. Utöver de primära kraven för typinflygning och taktisk systemutbildning, bedöms den väsentligen fylla samma operativa och taktiska krav som den ensitsiga grundversionen.
Vapensystemet för JAS 39 bedöms i planerade delar operativt och taktiskt användbart i slutet av år 1995. Operativtidpunkten för ny radarjaktrobot blir
beroende av vilken typ som kommer att väljas. Spaningsfunktionen bedöms
vara operativ senast i samband med avlösningen av flygplan AJS 37.
Den tekniska värderingen av JAS 39 bygger på ett omfattande underlag från Prop. 1992/93:100 industrigruppen JAS AB och materielverkets direktleverantörer samt på Bilaga 5
materielverkets kontinuerliga uppföljning och granskning av projektet.
Vissa näringspolitiska aspekter på projektet
JAS-beslutet förutsatte ett svensktillverkat flygplan med en stor andel
komponenter, apparater och delsystem köpta utomlands för att begränsa de
totala utvecklingskostnaderna. Cirka 404 av värdet av ett komplett JAS-
flygplan är utlandsberoende. I samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982
lämnade industrigruppen JAS vissa utfästelser beträffande sysselsättningsskapande åtgärder och teknologiöverföring, som skulle genomföras under en femårsperiod, samt i fråga om industriellt samarbete mellan utländska
underleverantörer och svensk industri i vissa fall ända fram till år 2004.
Det slutliga utfallet av de sysselsättningsskapande åtgärderna och teknologiöverföringen redovisades i propositionen 1987/88:100. Uppnådda resultat i övrigt redovisades detaljerat i 1992 års försvarsproposition. Regeringen konstaterade där att de uppnådda resultaten av industriell samverkan mellan industrigruppen JAS utländska leverantörer och svensk industri kan anses
väl motsvara de ursprungligen ställda förväntningarna. Inom JAS-företagen
i Sverige var cirka 3300 personer sysselsatta med JAS-projektet under år
1991. Av dessa var cirka hälften högskoleingenjörer. JAS-projektet bidrar
dessutom till ett stort antal arbetstillfällen hos övrig svensk industri, i form av underleveranser till projektet. JAS-projektet har därutöver genererat en
omfattande civil verksamhet. Några exempel på detta är flygplanen Saab
340 och Saab 2000, Ericssons mobiltelefoner och förutom militära även civila radartillämpningar samt Volvo Flygmotors civila motorprogram. Andra exempel på teknologisk kunskapsuppbyggnad är skapande av ett
superdatorcentrum och avancerad CAD/CAM-tillämpning. JAS-projektet har också i viss mån bidragit till att svensk rymdteknologi nått framgångar
genom att tekniska genombrott kunnat tillvaratas och utnyttjas för vidare syften.
De ekonomiska förutsättningarna för JAS-projektet
I 1982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen JAS-projektets planeringsram
för budgetåren 1982/83-1999/00 till 25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1981.
Försvarsbeslutet år 1987 tillförde, utanför planeringsramen, JAS-projektet 800 miljoner kronor i prisläget februari 1986 för komplettering av motmedelssystemet, varav 300 miljoner kronor avdelades för perioden 1987-1992. Riksdagen godkände i försvarsbeslut år 1992 den ökning av JAS-ramen på 9,3 miljarder kronor i prisläge februari 1991, som en beställning av delserie 2, 39B och stödsystemen erfordrade enligt då föreliggande offerter från industrigruppen JAS.
61 Överbefälhavaren har i samråd med Chefen för flygvapnet och Försvarets
materielverk lämnat årsredovisningen för budgetåret 1991/92 till regeringen Prop. 1992/93:100 den 23 oktober 1992. Av denna framgår att den av riksdagen år 1982 Bilaga 5
fastställda kostnadsramen för JAS 39-projektet fram till år 2000 på 25,7
miljarder kronor i prisläge februari 1981 motsvarar 50,012 miljarder kronor i prisläget februari 1992. Den totala medels-
förbrukningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m. den
30 juni 1992 uppgår till 19,020 miljarder kronor i löpande priser varav
2,705 miljarder kronor utbetalats under budgetåret 1991/92. Utveckling av JAS 39B och anskaffning av delserie 2 (96 st flygplan 39A och 14 st flygplan 39B) med stödsystem beställdes den 26 juni 1992 efter det att
riksdagen antagit 1992 års försvarsbeslut.
Överbefälhavaren konstaterar i årsredovisningen att nuvarande JAS-ram är irrelevant för styrning av projektet, komplicerar det administrativa arbetet och försvårar informationstjänsten. Vidare anser Överbefälhavaren att JAS 39-systemets projekt- och kostnadssäkerhet har ökat efter ingånget avtal mellan Försvarets materielverk och industrigruppen JAS den 26 juni 1992.
Dock fastslås att ramstyrning för JAS 39-projektet bör bibehållas i syfte att
ge erforderlig stadga för styrning och uppföljning.
Överbefälhavaren påtalar att programplan ÖB 93 visar stora skillnader mot det materielinnehåll och den tidsplan som omfattades av den ursprungliga JAS-ramen. Han delar därför Chefen för flygvapnets och Försvarets materielverks uppfattning att en omdefiniering av den ursprungliga JASramen är nödvändig för att erhålla överensstämmelse mellan ekonomi, materielinnehåll och tidsplan. Överbefälhavaren föreslår i likhet med Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk en ny JAS-ram som omfattar inplanerat materielinnehåll och övrig verksamhet för JAS 39 enligt programplanen ÖB 93 för nu beställda 140 flygplan samt planerad tid för fullföljande av denna beställning.
Den nya JAS-ramen föreslås bli ändrad till 60,2 miljarder kronor i prisläget
februari 1992. Omdefinieringen inryms i JAS-beslutet år 1982 (50,0
miljarder kronor) samt i försvarsbeslutet år 1987 (0,8 miljarder kronor) och i gällande försvarsbeslut år 1992 (9,3 miljarder kronor).
Föredraganden
Jag kan konstatera att förändringar i JAS 39-projektets materielinnehåll, mot
bakgrund av kravet på att redovisa konstnaderna i relation till det ur-
sprungliga materielinnehållet inom JAS-ramen, efterhand har medfört att en
alltmer komplicerad planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstadkomma en planeringssituation för JAS 39-projektet där det föreligger en
överensstämmelse mellan ekonomi och materiellt innehåll har jag därför
funnit tiden nu lämplig för en omdefiniering av JAS-ramen. Grundläggande
för styrning av ett projekt är att det måste vara väl definierat såväl vad avser materielinnehåll och tidsplan som i fråga om ekonomisk ram. Detta är särskilt viktigt för projekt som sträcker sig över lång tid. Mina erfaren- 62 heter av JAS-ramen är, i likhet med Överbefälhavarens, Chefen för flygvap-
nets och materielverkets, att den hittills varit bra för styrning och upp- Prop. 1992/93:100
följning av det komplexa JAS 39-systemet. Dock har ändringar i materielin- = Bilaga 5
nehållet och kostnadsförändringar relativt grundavtalet medfört att en svårgenomtränglig planerings- och redovisningsteknik under senare år har fått tillgripas. Detta för att redovisa kostnaderna mot ursprungligt materielinnehåll i JAS-ramen; ett materielinnehåll som inte längre i alla delar är relevant och därför inte motsvarar nuvarande planering för JAS-projektet.
Jag finner dock att JAS 39-projektet under lång tid framöver kommer att vara en betydande del i försvarsplaneringen. Detta gör att det även i fortsättningen kommer att krävas fastställda regler för en effektiv planering, uppföljning, kontroll och rapportering av projektet.
Det är också min bedömning att JAS 39-projektet efter tio år, i det uppnådda utvecklingsstadiet samt efter beslutet om och beställningen av delserie 2 m.m., har en sådan stadga att förutsättningarna för en omdefiniering av ramen föreligger. Jag anser också att även JAS-ramen måste kunna ändras när det påkallas så att den avsedda styrningen av projektet inte äventyras.
Jag anser därför att den hittills gällande JAS-ramen från år 1982 om 50,0 miljarder kronor i prisläget februari 1992 skall omdefinieras till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta för att ramen även skall innehålla vad som anges i försvarsbesluten år 1987 och år 1992 om JASprojekt.
Regler och anvisningar för den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet kommer vid behov att ses över. Den regelbundna avrapporteringen från Försvarets materielverk, Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren till regeringen kommer dock i allt väsentligt att ske som tidigare efter genomförda projektutvärderingar och genom årliga redovisningar av projektet enligt reglerna i beslutet den 8 juli 1982 om "Kontroll och Styrning av JAS-projektet".
4.4¶Personal
4.4.1 Anställda
Allmänt
Arbetet - såsom det lades fast i 1992 års försvars-beslut - med att minska överskottet av anställd personal inom försvarsmakten har påbörjats och bedrivs av myndigheterna inom ramen för det statliga trygghetssystemet.
För att möjliggöra avveckling av yrkesofficerare med fullmakt har
regeringen i förordningen (SAVFS 1992:18) om pension för vissa yrkesofficerare föreskrivit att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den
31 december 1994, förutsatt bl.a. att det inte längre finns något behov av denne i krigsorganisationen. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat 63
5 Riksdagen 199293. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
myndigheterna inom försvarsmakten att besluta om ytterligare åtgärder för att stimulera yrkesofficerare med fullmakt att gå över till annan verksamhet. Bilaga 5 Till avvecklingsarbetet i denna del är knutet ett råd bestående av företrädare för Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, Försvarets personalnämnd och Statens arbetsgivarverk. Rådet har till uppgift att bestämma de närmare principerna och riktlinjerna för avvecklingen samt att besluta i vissa enskilda personalärenden.
Erfarenheterna hittills av rådets arbete är positiva.
Jag vill emellertid inte utesluta att även andra åtgärder kan komma att behövas för att avvecklingen skall kunna ske på ett ändamålsenligt sätt. Jag kommer därför att noga följa arbetet med avvecklingen och vid behov ta de initiativ som situationen kan kräva.
Genom förordningen (1992:538) om inrättande och indragning av vissa tjänster vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet har regeringen vidare föreskrivit bl.a. att fullmaktstjänsterna hos myndigheterna skall dras
in den 1 juli 1992, om de är vakanta eller när de därefter blir lediga. Detta innebär att fullmaktssystemet för yrkesofficerarna kommer att avvecklas i
takt med att dessa lämnar sina tjänster.
Regeringen har tidigare uppmärksammat betydelsen av att åtgärder vidtas för att förbättra åldersstrukturen hos yrkesofficerarna och för att komma till rätta med bl.a. bristen på yngre befäl i främst prioriterade krigsförband. Denna fråga berör personalförsörjningssystemets och befälsordningens framtida utformning. Regeringen har därför nyligen gett Överbefälhavaren i uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag till sådana förbättringar rörande befälsordningen som kan medverka till en balanserad och över tiden stabil åldersstruktur. Därvid skall Överbefälhavaren väga in krigsorganisationens behov med avseende på utbildning och erfarenhet hos personalen på olika befälsnivåer samt pröva möjligheterna att ytterligare samordna
utbildningen av yrkes- och reservofficerare.
En annan viktig förutsättning för att uppnå en balanserad personalstruktur är att arbetet fullföljs med att knyta den civila personalens uppgifter i fred närmare till deras uppgifter i krig. Detta skall Överbefälhavaren beakta vid sina överväganden beträffande den framtida personalstrukturen.
För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som fredsorganisationen kan det, enligt min mening, finnas skäl att pröva frågan om att ge myndigheterna möjligheter att anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden och att öppna möjligheter att i ökad utsträckning utnyttja reservofficerare och värnpliktigt befäl genom anställning för kortare tid.
I dessa frågor avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag till Prop. 1992/93:100 sådana åtgärder som ryms inom ramen för bestämmelserna om anställnings- = Bilaga 5
skydd.
Under senare år har personalkostnadernas andel av de totala utgifterna inom
anslagen för ledning och förbandsverksamhet ökat. Ökade kostnader kan
också konstateras för anställda som fullgör incident-, jour- och beredskapstjänstgöring - främst inom marinen. Jag avser att undersöka orsakerna till
den nu redovisade utvecklingen och föreslå åtgärder för att minska dessa
kostnader.
Yrkesofficersutbildning
I det nuvarande systemet för utbildning av yrkesofficerarna anställs en
yrkesofficersaspirant enligt 3 b 8 förordningen (FFS 1980:29) om utbildning till och av yrkesofficerare m.m. med ett förordnande, som gäller tills
vidare, dock längst till dess att utbildningen beräknas vara avslutad. Under
den tvååriga utbildningen vid en officershögskola har aspiranten månadslön
och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal. Efter godkänd utbildning får aspiranten anställas som yrkesofficer.
För att minska personalkostnaderna bör enligt min mening yrkesofficers-aspiranterna inte längre anställas och uppbära lön utan i stället, i likhet med reservofficersaspiranterna, fullgöra sin utbildning med samma förmåner som värnpliktiga har under grundutbildningen. Även yrkesofficersaspiranterna kommer därvid att omfattas av det föreslagna (avsnitt 4.4.2) ytterligare tillägget till dagersättningen och i likhet med reservofficerarna vara berättigade till utbildningspremie. Jag anser att en sådan omläggning för yrkesofficersapiranterna är angelägen. Den innebär besparingar.
De förmåner som är aktuella är i huvudsak dagersättning och vissa naturförmåner m.m. enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) och familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1482). Vidare har värnpliktiga vid personskada rätt till ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Även denna rätt till ersättning bör komma yrkesofficersaspiranterna till del under utbildningen. Såsom lagtexten är utformad behövs ingen lagändring.
Det ankommer på regeringen att närmare besluta om vad jag nu har anfört.
I det nuvarande systemet omfattas en anställd aspirant av disciplinansvarsreglerna i lagen (1976:600) om offentlig anställning. Eftersom
aspiranterna enligt förslaget inte skall vara anställda, bör i stället det
disciplinansvarssystem som gäller bl.a. värnpliktiga också tillämpas på dessa aspiranter.
För detta krävs en ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. För närvarande föreskrivs i 2 § 3 att lagen är tillämplig Bilaga 5 på dem som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan
utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten. Denna särskilda uppdelning behövs inte enligt min mening. Det bör vara tillräckligt att i lagen endast ange att den är tillämplig på dem som genomgår utbildning för
att få anställning som yrkesofficer.
Den föreslagna reformen bör genomföras för de aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.
De aspiranter som före den 1 juli 1993 redan påbörjat sin utbildning bör få
behålla anställningsförmåner m.m. under återstoden av utbildningen till yrkesofficer.
Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört, har inom Försvarsdepartementet
upprättats förslag till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5:1
4.4.2 Värnpliktiga
Utbildning
I riksdagens beslut (prop. 1991/92:101, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) om värnpliktsutbildning läggs fast bl.a. att endast de värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida beredskapen skall tas ut till värnpliktsutbildning. Värnpliktiga som inte tas ut till utbildning skall ingå i en utbildningsreserv. Försvarsutskottet anförde vid behandlingen av förslaget bl.a. att utskottet räknade med att regeringen i lämpligt sarnmanhang återkom till riksdagen i frågan, då erfarenheter vunnits av den nya ordningen, särskilt vad gällde den nytillkomna utbildningsreserven.
I 1992 års försvarsbeslut godkände riksdagen principen att ta ut värnpliktiga för grundutbildning i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Riksdagen godkände också förslaget att utöka tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga (Lag 1992:523 om ändring i värnpliktslagen). Riksdagen framhöll därvid att volymen och de närmare förutsättningarna för dessa värnpliktigas användning i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02, dir. 1991:40) har avgett sitt betänkande.
På regeringens uppdrag har Chefen för armén redovisat behovet av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst samt effekterna av
genomförandet av reformen.
Pliktutredningen har i anslutning härtill på regeringens begäran lämnat Prop. 1992/93:100 synpunkter på Chefens för armén redovisning. Bilaga 5
Regeringen har härefter nyligen gett Chefen för armén i uppdrag att genomföra utbildning av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst för krigsorganissationens behov. Därvid skall Chefen för armén beakta de synpunkter som Pliktutredningen framfört. Detta innebär att uppfyllnaden av mobiliserings- och förplägnadsorganisationen skall ske genom att de militära myndigheterna i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden
utnyttjar:
- Samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och som går att krigsplacera - fler värnpliktiga med lämplig bakgrund som kan föras över från fältförbanden eller merbehovsutbildningen inom marinen - personal från frivilligorganisationerna - direktrekrytering av värnpliktiga som ska genomgå grundutbildningen för uppgifter i mobiliserings- och förplägnadstjänsten.
Pliktutredningen förväntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vid sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:01) om författningsreglering med anledning av Pliktutredningens kommande förslag om ett nytt pliktsystem. Enligt direktiven (dir. 1992:72) skall utredningen redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 1993. Efter remissbehandling avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
Förmåner
Som jag anförde i avsnitt 1.2 bör besparingar kunna göras när det gäller de vämpliktigas förmåner (jfr. prop. 1992/93:50). Den årliga uppräkningen av kontantförmånerna bör således inte ske under budgetåret 1993/94. Detta beräknas medföra en besparing på ca 33 miljoner kronor.
I stabiliseringspropositionen togs också upp frågan om de värnpliktigas reseförmåner. Jag anmälde i den att de värnpliktiga i princip skall ha rätt till en fri hemresa var fjortonde dag. Jag beräknar att detta medför en årlig besparing under försvarsbeslutsperioden på ca 55 miljoner kronor. Regeringen har tidigare denna dag beslutat om ändringar i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) i detta avseende. Ändringarna träder i kraft
den 15 januari 1993. Myndigheterna är för närvarande bundna av avtal med
olika transportföretag som gäller de värnpliktigas fria hemresor. Om en uppsägning av dessa avtal inte skulle medföra avsedda kostnadsbesparingar, bör avtalen lämpligen fortsätta att gälla.
Genom ändring (1989:403 och 1064) i värnpliktslagen (1941:967) har grundutbildningstiderna för vissa värnpliktsbefattningar utvidgats avsevärt. Jag anser det därför nödvändigt att höja värnpliktsförmånerna för denna 67 grupp.
Detta sker lämpligast genom att ytterligare en nivå för tillägg till dagersättningen införs avseende sådan grundutbildningstid som överstiger 450 dagar. Bilaga 5 Tillägget bör uppgå till 90 kronor.
4.4.3¶Åtgärder för jämställdhet
Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning och anställning som
yrkesofficerare. Jag vill i detta sammanhang kort beröra utvecklingen under det senaste året.
Antalet kvinnliga yrkesofficerare inom försvarsmakten ökar varje år, även
om ökningen är förhållandevis måttlig. I november 1992 var 227 kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som reservofficerare. Vid samma
tidpunkt genomgick 119 kvinnor militär grundutbildning inom de tre försvarsgrenarna.
Inom försvarsmakten bedrivs fortfarande ett aktivt arbete i syfte att öka rekryteringen av kvinnor och begränsa antalet avgångar. På senare tid har en ökning i antalet kvinnor som söker till militär grundutbildning kunnat noteras. Detta gäller framför allt inom armén och marinen, Förutom läget på arbetsmarknaden är sannolikt en av förklaringarna till denna utveckling att de rekryteringssatsningar som påbörjades för några år sedan nu börjar få genomslag. Enligt min mening är detta positivt, och jag avser att även i fortsättningen uppmuntra den utveckling som sker.
När det gäller arbetet med att avveckla den övertaliga personalen inom
försvarsmakten som jag tidigare redogjort för är detta sannolikt inte något som kommer att beröra de kvinnliga officerarna, eftersom de inte befinner
sig i de berörda ålderslägena. Jag vill dock framhålla betydelsen av att
jämställdhetsaspekterna - både vad gäller civil och militär personal - särskilt beaktas i samband med det omstruktureringsarbete som nu pågår på alla nivåer inom försvarsmakten. I min uppföljning av förändringsarbetet avser jag att bevaka dessa frågor.
4.5¶Mark, anläggningar och lokaler
Hyreskostnader budgetåret 1993/94
Regeringen har i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. anfört att placeringsfastigheter, dvs.
kontors- och skolfastigheter m.m. som förvaltas av Fortifikationsförvaltningen, skall överföras till och förvaltas av den nybildade statliga fastighetskoncernen. Överföringen skall vara genomförd senast den
30 juni 1993. Från och med den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters lokalhållning överflyttats till Byggnadsstyrelsen. Den ändrade fastighetsförvaltningen och lokalhållningen kommer för vissa myndigheter att innebära utökade hyreskostnader. Jag anser att myndigheterna bör 68 kompenseras för detta.
De ökade hyreskostnaderna för berörda myndigheter har beräknats samt Prop. 1992/93:100 redovisats under respektive myndighetsanslag. Bilaga 5
4.6¶Försvarsmakten och miljön
Överbefälhavaren redovisar i sin programplan ÖB 93 resultatet av regering-
ens uppdrag avseende åtgärder för att förbättra miljön. Redovisningen innebär i korthet följande.
+ Pågående miljöarbete, Försvarsmakten har sedan länge anpassat sin
verksamhet efter de miljömässiga förutsättningar som miljöskydds-
lagstiftningen ställer upp. Miljöprövning av bl.a. skjutfält har pågått kontinuerligt sedan 1970-talet. Miljökonsekvensutredningar, särskilt vad
gäller buller- och markpåverkan, har genomförts tidigare och fortsätter nu. Inom kort slutförs den stora flygplatsmiljöutredningen. Med anledningen av regeringens uppdrag om flygvapnets omstrukturering har framtagandet av underlag inför koncessionsprövningen inletts. Åtgärder pågår vidare inom försvarsgrenarna för att inom olika system minska utsläppen av farliga ämnen i miljön. I fråga om markanvändningen ges de värnpliktiga särskild utbildning. På övnings- och skjutfälten bedrivs en omfattande markvård för att säkerställa en fortsatt långsiktig verksamhet.
+ Destruktion. Nuläget redovisas när det gäller destruktion av ammunition. Destruktion genomförs dels av Bofors AB i Vingåker, främst genom demontering, dels genom storskalig sprängning vid skjutfältet i Älvdalen med Bofors AB som leverantör. Det totala behovet av destruktion av försvarsmaktens ammunition under 1990-talet beräknas till 300 ton Sprängämne och 200 ton krut årligen. Genom Fortifikationsförvaltningens försorg har en koncessionsprövning avseende Älvdalens skjutfält inletts. I övrigt pågår en utveckling av metoderna att destruera ammunition, bl.a. prövas möjligheterna att genomföra sprängningarna under jord.
> Återställning efter militär verksamhet, Återställning av nyttjade övningsoch skjutfält sker direkt efter övning. Återställning av mark och anläggningar kräver däremot särskilda åtgärder. Behovet av återställning efter
äldre verksamhet är inte helt känt. Försvarsmakten medverkar i en större inventering som görs av Statens naturvårdsverk inom ramen för verkets
femåriga program för att genomföra sanering och återställning av miljöskadade områden. Inventeringen av försvarsmaktens områden torde bli klar först år 1995. Det sammanlagda behovet av återställning bedöms vara stort.
+ Civila krav som medför miljökonsekvenser, Civila krav på försvarsmaktens verksamhet som medför miljökonsekvenser är bl.a. metoder för avisning och halkbekämpning av start- och landningsbanor på de gemensamt utnyttjade militära flygplatserna. Härutöver orsakar den civila flygtrafiken bullerstörningar under den tid då militär flygverksamhet inte förekommer. Ökade bullerstörningar uppkommer även genom att försvarsmakten upplåter
sina övnings- och flygfält för olika organiserade fritidsaktiviteter, t.ex. skytteföreningar och flygklubbar. 69
» Inriktningen av det fortsatta miljöarbetet, Ett förslag till en övergripande Prop. 1992/93:100 miljöpolicy för försvarsmakten lämnas. Med miljöpolicyn som grund skall — Bilaga 5
i arbetet inom försvarsmakten i ännu högre grad än hittills miljöhänsyn tas. Det övergripande målet för försvarsmakten är att vara fredsbevarande och därmed undvika den katastrofala miljöförstöring som ett krig medför. I
övrigt är målen bl.a att tillse att miljöhänsyn tas i all planering och
verksamhet, att minska förekommande buller och användning av skadliga ämnen, att övergå till mer miljövänliga drivmedel och att biträda vid av
hjälpandet av miljökatastrofer. Åtgärder på kort sikt är bl.a. att inrätta en
"försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna och styra miljöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och att hålla en årlig miljökonferens. Åtgärder på längre sikt innefattar bl.a. att fullfölja
miljöplanen och utvärdera resultaten, att förbättra utbildningen ytterligare,
att öka substitutionssträvandet genom att söka mindre miljöskadliga ämnen
och verksamhetsformer, att utarbeta en handbok för försvarsmaktens miljö-
arbete, att fullfölja inventeringen av äldre miljöskadlig verksamhet och vid behov vidta återställningsåtgärder samt att ta miljöhänsyn vid projektering, anskaffning av förnödenheter m.m.
Jag noterar med tillfredsställelse det omfattande miljöarbete som bedrivs på
alla nivåer inom försvarsmakten, och jag kan konstatera att försvarsmakten ligger väl framme när det gäller miljöarbetet.
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro -
den s.k. Riokonferensen - i juni i år behandlades även frågor som rör
försvarsmaktens verksamhet. I skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:13) har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse om konferensen och det fortsatta arbetet i Sverige med anledning av kon-
ferensens beslut. I själva Riodeklarationen betonas i principerna 24 och 25
krigets destruktivitet samt att fred, utveckling och miljöskydd är beroende
av varandra och är odelbara. I Agenda 21 betonas sektoransvaret och be-
handlas frågor som direkt avser militär verksamhet.
Det är enligt min mening angeläget att Sverige även när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de förväntningar Riokonferensen har skapat. Jag bedömer att det finns goda möjligheter till detta.
Det finns skäl att något kommentera några punkter som tas upp i Agenda 21. Först vill jag - när det gäller frågan om att omfördela resurser från
militär verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. - betona att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta 'syfte är alltså att förhindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når
svenskt territorium och resurserna är - mot andra ändamål - avvägda för att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom rationaliseringar i grundorganisationen bör - för att kunna vidmakthålla detta, allt övergripande, mål - även fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra
den materiella kvaliteten inom försvarsmakten. 70
Härutöver vill jag peka på att samma bestämmelser i miljöhänseende gäller Prop. 1992/93:100 för försvarsmakten som för annan verksamhet. Försvarsmaktens verksamhet = Bilaga 5
är alltså redan nu väl integrerad i samhället i övrigt även när det gäller bestämmelser om miljö.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om regeringens uppdrag till vissa länsstyrelser i juni 1992 att samordna insatserna mot miljöstörningar vid introduktionen av JAS 39.
Det är enligt min mening nu viktigt att Överbefälhavaren fortsätter miljöarbetet inom försvarsmakten. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av
den föreslagna miljöpolicyn för försvarsmakten. Ett viktigt led i denna
miljöpolicy är den "försvarets miljöberedning” som Överbefälhavaren
. föreslår. En sådan beredning bör kunna bli ett levande forum för samverkan
och samråd och vidare vara garantin för att miljöfrågorna verkligen når ut till alla delar av organisationen. Den aktuella miljöpolicyn skulle också kunna tjäna som ett föredöme dels för andra samhällssektorer i Sverige, dels i ett internationellt perspektiv.
I fråga om det fortsatta miljöarbetet inom försvarsmakten vill jag anföra följande. Det är väsentligt att myndigheterna fortlöpande håller regeringen underrättad om utvecklingen av nya metoder för destruktion av ammunition m.m. Jag vill särskilt peka på betydelsen av att miljökonsekvenserna vägs
in vid utvärderingen av nya metoder. Återställning efter militär verksamhet
är en annan viktig fråga från miljösynpunkt. Det är enligt min mening angeläget att försvarsmaktens medverkan säkerställs i Naturvårdsverkets pågående inventering av miljöskadade områden. Jag förutsätter att Överbefälhavaren återkommer till regeringen när resultatet av detta arbete
föreligger och därvid lämnar förslag till vidare åtgärder. Det är enligt min
mening vidare angeläget att bullerstörningar från övningsfält m.m. minimeras. Vid inträffade miljökatastrofer lämnar försvarsmakten redan idag viktigt bistånd till de civila myndigheterna. Jag vill gärna framhålla värdet av denna hjälp, och jag utgår ifrån att försvarsmaktens myndigheter och ansvariga civila myndigheter fortlöpande utvecklar möjligheterna för sådan hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt kan komma till nytta vid miljökatastrofer och liknande i fred. Som framgår av Överbefälhavarens redovisning föranleder vissa krav från civila myndigheter på försvarsmakten åtgärder som påverkar miljön. Jag vill framhålla
betydelsen av att de civila kravställarna även fortsättningsvis tar sitt
miljöansvar i denna del.
Nn
Med beaktande av vad jag nu har sagt bör det fortsatta arbetet bedrivas Prop. 1992/93:100
vidare i enlighet med den inriktning som Överbefälhavaren har angett i ÖB Bilaga 5
93. Överbefälhavaren bör vidare relatera det fortsatta arbetet till de
nationella miljömål som riksdagen har ställt upp på olika områden. Detta bör inledningsvis kunna göras bl.a. genom att kartlägga försvarsmaktens totala andel i nuvarande nationella utsläpps- eller föroreningsnivåer. I
förekommande fall bör Överbefälhavaren lämna förslag om hur försvarsmakten skall kunna bidra till att de nationella målen uppnås. Härutöver
bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen och Agenda 21.
I dessa frågor har jag samrått med cheferna för Kommunikationsdepartementet och Miljö- och naturresursdepartementet.
4.7¶Övriga frågor
4.7.1 Försvarsmusik
Försvarsmusiken skall från och med den 1 juli 1993 planerings- och budgetmässigt hanteras av Chefen för armén i enlighet med ett regerings-
beslut i juni 1992. Regeringsbeslutet innehöll bl.a. ett uppdrag till Chefen
för armén att genomföra förhandlingar med berörda landsting (kommuner)
och Svenska Rikskonserter i syfte att ingå avtal om försvarsmusik omfattan-
de tjänstemusik för försvarsmakten, parad- och ceremonimusik. Uppdraget redovisades av Chefen för armén i september 1992. Jag har beräknat medel för försvarsmusik under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.
4.7.2 Förrådshållning och förvaring av vapen
Riksdagen framhöll i sitt betänkande inför 1992 års försvarsbeslut rörande totalförsvarets fortsatta utveckling att det är viktigt att åtgärder vidtas för att förbättra förrådshållning och förvaring av militära vapen. Riksdagen anvisade också olika vägar för att förbättra antagningen av hemvärnsmän samt berörde härvid även regler för innehav och förvaring av hemvärnsva-
pen.
I september 1992 redovisade Överbefälhavaren det av regeringen givna uppdraget att se över rutinerna för bevakning och reglerna för förrådshållning av vapen innefattande en särskild granskning av bestämmelserna för vapen som tilldelas hemvärnspersonal samt vapen ingående i tjänstetidsut-
rustning för fast anställd personal.
Överbefälhavaren redovisar den inriktning som skall ligga till grund för den
regelverksöversyn som nu pågår inom myndigheten. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena ledning, sekretesskydd, infiltrationsskydd,
tillträdesskydd och utrustning med vapen i hemvärnet.
Angående förrådshållning av vapen anför Överbefälhavaren bl.a. att de Prop. 1992/93:100
reduceringar som nu görs i krigsorganisationen medför möjligheter att på Bilaga 5
sikt avveckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Ett .
antal alternativ övervägs också för att åstakomma materiella förbättringar
av vapenkasuner, säkerhetsboxar, säkerhetssskåp och containers. Överbefälhavaren upphäver också kravet på att fast anställd personal skall förvara
tjänstetidsvapen i bostaden. Vidare anför Överbefälhavaren att personbe-
dömningen skall få en ökad betydelse vid antagning av hemvärnsmän samt att utbildning och kontroll skall utvecklas.
Jag har inget att erinra mot de åtgärder Överbefälhavaren avser vidta.
4.8¶Läget inom försvarsmakten
Med utgångspunkt i Överbefälhavarens redovisning kan jag konstatera att försvarsmakten i dagsläget inte utan återtagning helt uppfyller de kvalitetskrav som ställts i form av operativa krav.
Bl.a. har försvarsmakten vissa brister när det gäller förmågan till luftförsvar
av vårt land. Bristerna beror främst på att delar av flygstridskrafterna har
begränsad uthållighet. Vidare uppfyller inte alla luftvärnsförband ställda krav.
Försvarsmakten har också begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. Förbättringar behövs främst inom ubåtsskyddsförmågan.
Försvarsmaktens förmåga att motstå ett strategiskt överfall kommer under
de närmaste åren att ha vissa begränsningar främst beroende på att arméstridskrafterna, utom vissa prioriterade förband, inte fullt ut motsvarar
kraven i denna förmåga direkt vid mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt innebär dock sammantaget att försvarsmaktens
förmåga mot strategiskt överfall är godtagbar. I förhållande till tänkbara krav under de närmaste åren anser jag att förmågan i detta avseende är betryggande.
Försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust-/gränsinvasion är inte helt godtagbar. För att stärka förmågan krävs främst en materiell förnyelse samt ett återtagande avseende krigsförbandens samövning och uthållighet.
Utöver den förmåga som jag nu redovisat krävs att försvarsmakten som instrument i säkerhetspolitiken kan verka såväl krisdämpande som krigsavhållande. Vår krisdämpande förmåga bedömer jag idag som god genom den
beredskap som upprätthålls och som kan varieras på ett flexibelt sätt. Vår
förmåga att verka krigsavhållande behöver dock förstärkas. Det skall bland annat ske genom att den personella och materiella kvaliteten ökar i de
prioriterade förbanden.
Bilaga 5
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om militärområdesunderhålls-
regementen (avsnitt 4.1),
2. godkänna att 1982 års JAS-ram omdefinieras till
60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3),
3. godkänna vad jag i övrigt har anfört om JAS 39-projektet
(avsnitt 4.3), 4. anta förslaget till ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 5. vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2), 6. personal (avsnitt 4.4). 7. försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6),
- pm onruR Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.
Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter i syfte att reducera kostnaderna.
Jämfört med inriktningen i försvarsbeslutet reduceras utvecklingstakten något för luftvärnsrobotprojektet 23 BAMSE.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas bör reduceringar göras av antalet värnpliktiga som grundutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. I stället krigsplaceras tidigare utbildade värnpliktiga från förband som utgått ur krigsorganisationen. Härutöver bör ytterligare reduceringar genomföras av grundorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut. Dessa bör ske genom att produktionen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4, etablissement lämnas samt att Skånska luftvärnsregementet, Lv 4, avvecklas varvid utbildningen överförs till andra förband.
Under budgetåret 1993/94 bör grund- och repetitionsutbildningen samt den materiella förnyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning
bör genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till
kraven på krigsduglighet och beredskap.
Den materiella förnyelsen bör omfatta fortsatt mekanisering av stridskrafterna och eldkraften bör förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvärnseld.
Resurser:
B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
8 638 903 000 kronor B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel, ramanslag
3 777 295 000 kronor Bemyndiganden för materielbeställningar, m.m. 13 441 500 000 kronor
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
603 200 000 kronor 25
Bilaga 5
Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Krigsförbandsutvecklingen har i huvudsak nått angivna mål. Brister i krigsduglighet kvarstår vid vissa förband på grund av uteblivna eller reducerade övningstillfällen samt materiella brister såväl vad gäller kvalitet
som kvantitet och tillgänglighet. Detta medför enligt min bedömning att
grund- och repetitionsutbildning samt den materiella förnyelsen fortsatt bör prioriteras.
Jag kan konstatera att arméns påbörjade omstrukturering och det då förestående försvarsbeslutet har påverkat genomförandet av verksamheten tydligt under budgetåret. En allmän återhållsamhet avseende utveckling av och investeringar i grundorganisationen har iakttagits.
Försöken med förkortad grundutbildning avbröts efter regeringens beslut, vilket medförde att grundutbildningsvolymen kraftigt reducerades. Detta
hade till följd att cirka 3 650 värnpliktiga hemförlovades och att 4 800
värnpliktiga inte kallades in. Repetitionsutbildningen reducerades på grund av ambitionssänkningar i avvaktan på försvarsbeslutet.
Vidare kan jag konstatera att förtidsavgångarna för yrkesofficerare under året minskade jämfört med tidigare år. Härutöver har en stor del av den tjänstlediga personalen valt att återgå i tjänst.
Utvecklingen av infanteribrigad 2000 har genomförts planenligt.
Planerad verksamhet inom materielanskaffningsområdet har i stort genomförts. Beställningar av modernisering av pansarvärnsrobotsystem 55 (TOW), pansarsprängvinggranat STRIX och ammunition till haubits 77A har genomförts. Radarstationer och robotmarkutrustning till luftvärnsrobotsystem 90, pansarvärnsrobotsystem 56 (BILL), renoverade haubitsar 15,5F samt truppradio 8000 har levererats.
Chefen för armén har underutnyttjat sina anslag med sammantaget 550 miljoner kronor. Underutnyttjandet av anslaget för ledning och förbandsverksamhet (B 1.) blev 169,1 miljoner kronor. Orsakerna var främst att färre antal värnpliktiga grundutbildades än planerat på grund av regeringens beslut att avbryta försöken med förkortad grundutbildning. Underutnyttjandet i fråga om anslaget för materielbeställningar (B 2.) blev 340,1 miljoner kronor. Orsakerna var främst att beslutet om medgivna
överskridanden fattades sent under året. Härutöver har tidsförskjutningar och omplanering i beställningar bidragit till underutnyttjandet. Underut-
nyttjandet av anslaget för anskaffning av anläggningar (B 3.) blev 40,8 miljoner kronor. Orsakerna var främst att Chefen för armén anbefallde
investeringsstopp i Eksjö och Sollefteå i avvaktan på försvarsbeslutet. 76
Bilaga 5 Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse bedömt att årsredovisningen
är rättvisande.
Riksrevisionsverket har: i juni 1992 överlämnat en rapport om materiell beredskap bl.a. inom armén. Jag kommer att beakta Riksrevisionsverkets rapport i det fortsatta arbetet med att utveckla regeringens styrning av försvarsmakten.
Sammantaget anser jag att arméns resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt motsvarar ställda uppdrag. Jag räknar i detta sammanhang med
att redovisningen av uppnådda resultat fortsätter att utvecklas så att
verksamhetsresultatet och resursförbrukning bättre kan relateras till varandra,
För budgetåret 1992/93 anger Chefen för armén att inom delprogrammen Norrlandsbrigad, Pansarbrigad och Mekaniserad brigad verksamheten genomförs enligt regleringsbrevet utom avseende luftvärnsrobotkompaniers införande och artillerifunktionens omorganisation. Denna senareläggs till slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Organiserandet av den mekaniserade brigaden i Övre Norrland har försenats på grund av förändrade tider för materielleverans och därtill kopplade behov
av utbildning. Brigaden kan vara organiserad först efter år 1996.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Det är enligt min mening viktigt att det långsiktiga målet för arméns krigsorganisation kan kvarstå i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. En förutsättning för detta är att den påbörjade omstruktureringen av armén i form av sammanslagningar och nedläggningar av fredsetablissement fullföljs så att den nya grundorganisationen är intagen senast den I juli 1994.
För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas måste dock ytterligare reduceringar genomföras av grundorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut.
Produktionen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid
huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) etablissement lämnas senast den 30 juni 1994.
Med hänsyn till behovet av att säkerställa erforderlig kompetensutveckling
och för att åstadkomma en långsiktig besparingseffekt bör luftvärnsutbildningen inom det blivande Södra militärområdet i huvudsak kon- 77 centreras till ett verksamhetsställe. Riksdagen har tidigare beslutat
omlokalisera Göta luftvärnsregemente (Lv 6) till Halmstad. För att Prop. 1992/93:100 åstadkomma ytterligare besparingar bör Skånska luftvärnsregementet Bilaga 5 (Lv 4) läggas ner och etablissementet avvecklas senast den
31 december 1994. I konsekvens med ovanstående bör utbildningen vid Lv
4 företrädesvis överföras till Halmstad och Norrtälje (Lv 3). Överbe-
fälhavaren skall utreda den lämpligaste fördelningen ur operativ, ekonomisk och produktionsmässig synvinkel. Verksamheten vid P 7/Fo 11 lokaliseras i sin helhet till Revingehed.
Jag anser att värnpliktstillgången i de krigsförband, som är under avveckling till följd av 1992 års försvarsbeslut, bör tillvaratas i ökad omfattning för fältförbanden. Detta medför att reduceringar kan göras av antalet värnplikti-
ga som grundutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Cirka
1 000 färre värnpliktiga per år behöver därmed inkallas. En ökning av
medelåldern i vissa förband måste härvid accepteras liksom att samträningen
av dessa förband tillfälligt kan bli något sämre.
Vid sin behandling av försvarsbeslutspropositionen anförde Försvarsutskottet (bet. 1991/92:FöU12) att det var angeläget att materielprojekten BAMSE
och BONUS genomförs enligt vad som hade redovisats för utskottet.
När det gäller luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE räknar jag f.n. med att
det, för att inrymmas inom de ekonomiska ramar som följer av 1992 års
stabiliseringsproposition, kommer att behöva genomföras i en något reducerad takt och med ett större ansvarstagande från industrin än vad som följer inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. Finansieringen bör ske dels genom under anslaget avdelade medel, dels genom omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom bör viss finansiering kunna ske genom utnyttjande av medel från utförsäljning av oljeprodukter som hittills beredskapslagrats för krig. Chefen för Näringsdepartementet återkommer senare i dag i frågan om utförsäljning av beredskapslager av olja i anslutning till sin redovisning av den tolfte huvudtiteln.
För att möjliggöra denna hantering och för att skapa flexibilitet återkommer
jag i avsnitt 7.2.1 med förslag om möjligt att i vissa fall föra medel mellan
berörda anslag.
Beträffande artillerigranaten BONUS har jag beräknat vissa medel för fortsatt utveckling av denna.
Jag lämnar här också en redovisning av regeringens beslut från november
1992 att armén skall få köpa pansarbandvagnen MT-LB från Tyskland.
Under lång tid har behovet av splitterskydd till våra infanteri- och
norrlandsförband varit stort. I och med anskaffningen av MT-LB förbättras
nu den operativa förmågan för arméstridskrafterna snabbare än vad som
annars följer av 1992 års försvarsbeslut. De förband som tillförs MT-LB
kommer att till en låg kostnad ges splitterskydd, bandrörlighet och amfibisk
förmåga. Ökad rörlighet och splitterskydd kommer att innebära förbättrade 78 överlevnadsmöjligheter för soldaterna. Flera förband får skydd mot kemiska
Bilaga 5
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i de angivna åtgärderna för att stabilisera den svenska ekonomin skall reduceringar göras i förmånssystemen för värnpliktiga och officerssaspiranter.
Chefen för armén anför i sin anslagsframställning att verksamheten inom huvudproduktionsområde 1 under budgetåret 1993/94 kommer präglas av slutfasen av omstruktureringsarbetet som sker till följd av 1992 års försvarsbeslut.
För inriktningen i övrigt vill jag framhålla följande.
Under budgetåret 1993/94 bör grund- och repetitionsutbildningen samt den materiella förnyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och beredskap.
Av 1992 års försvarsbeslut följer bl.a. att Värmlands regemente I 2/Fo 52 bör omlokaliseras till Kristinehamn och där samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente (A 9) om övningsbetingelserna i Kristinehamn blir tillräckligt goda. Chefen för armén inkom under hösten 1992 med sitt ställningstagande där han anser att övningsverksamheten i Kristinehamn kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens och artilleriets behov.
Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat sig om möjligheterna att utvidga närövningsfältet i Kristinehamn med hänsyn till bestämmelserna i 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Länsstyrelsen bedömer att en sådan utvidgning är möjlig.
Regeringen har i ett beslut nyligen givit Chefen för armén i uppdrag att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente med Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn så att samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.
Anslag
B 1. Arméförband: Ledning och förbandsversamhet
1991/92 Utgift 8 068 904 890 1992/93 Anslag 8 575 000 000 1993/94 Förslag 8 638 903 000
6 Riksdagen 1992:93, I saml. Nr 100. Bilaga 5
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande Prop. 1992/93:100 av arméns krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobilise- Bilaga 5
ringsberedskap m.m.
Chefen för armén hemställer att 8 383 miljoner kronor anvisas (inkluderande kompensation för reservofficersavtal och centrala löneavtal).
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 8 311,18 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Förutom de förändringar som föranleds av åtgärderna för att stabilisera den svenska ekonomin överenstämmer inriktningen i allt väsentligt med den som Chefen för armén har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 8 638 903 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 527 864 715 1992/93 Anslag 3 283 400 000 1993/94 Förslag 3 777 295 000
Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning av förbanden, anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Chefen för armén hemställer att 3 556 miljoner kronor anvisas. Härutöver äskas 200 miljoner kronor för luftvärnsrobotprojektet 23 BAMSE. Dessutom bör 1 miljon kronor överföras från anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning för robotteknikforskning.
Chefen för armén begär bemyndiganden om 13 441 516 000 kronor. Bl.a. äskas bemyndiganden för anskaffning av ny stridsvagn som enligt Chefen för armén är det viktigaste enskilda projektet i arméns förnyelse.
Överbefälhavaren tillstyrker Chefens för armén yrkanden och föreslår att Prop. 1992/93:100 anslaget förs upp med 3 818 miljoner kronor. I ett kompietterande yttrande Bilaga 5 med anledning av stabiliseringspropositionen föreslår Överbefälhavaren att
anslaget i stället förs upp med 3 761 000 000 kronor.
Jag kan i huvudsak godta vad Chefen för armén har anfört. Beträffande
materielprojekten BAMSE och BONUS får jag hänvisa till vad jag i det föregående har anfört om arméns långsiktiga inriktning.
Min beräkning av det totala medelsbehovet uppgår till 3 777 295 000 kronor och bemyndigandebehovet har jag beräknat till 13 441 500 000 kronor. Den beräknande bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 25 miljarder kronor.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka
anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som
riksdagen kan komma att lämna.
B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 405 166 397 1992/93 Anslag 713 000 000 1993/94 Förslag 603 200 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnation och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder av befästningar, ammunitionsförråd och lokaler m.m. för armén. Vidare omfattar verksamheten markförvärv för dessa och för övnings- och skjutfält.
Chefen för armén anför att investeringar vid Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) beräknas under året uppgå till ca 82 miljoner kronor. Investeringssumman har inplanerats med ca 21 miljoner kronor inom ram och 61 miljoner kronor som tilläggsäskande. Chefen för armén hemställer att 633 miljoner kronor anvisas anslaget. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 603 200 000 kronor. Vid min beräkning har jag tagit hänsyn till investeringsbehovet vid I 21.
Bilaga 5
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad som anförts om förändringar i arméns grundorga-
nisation, 2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden, 3. till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget-
året 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 638 903 000 kr,
4, till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 777 295 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m, och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr,
6. till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 603 200 000 kr.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden Nag
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Även under budgetåret 1993/94 bör ubåtsskyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt upprätthållandet av ubåtsförbandens förmåga prioriteras. Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta.
Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter i syfte att reducera kostnaderna.
Verksamheten vid Muskövarvet bör skiljas ut från Ostkustens marinkommando och överlåtas till ett statligt eller privatägt aktiebolag.
Resurser:
C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 754 180 000 kronor. C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, ramanslag
2 920 355 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
5 127 200 000 kronor.
C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
166 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Chefen för marinen i allt väsentligt har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
Genom regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att åstadkomma Prop. 1992/93:100 besparingar genom bl.a. minskat gångtidsuttag och lägre beredskap. Chefen Bilaga 5
för marinen synes endast till viss del ha utnyttjat denna möjlighet. Chefen för marinen gavs även möjlighet att minska repetitionsutbildningen. Den minskade repetitionsutbildningen har lett till att utbildningsnivåerna som de operativa cheferna kräver i många fall inte kunnat uppnås. Jag anser det mot denna bakgrund vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efterhand kan återgå till en normal nivå.
Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med sammantaget
319,9 miljoner kronor. Anslaget C 1. har underutnyttjats med
31,2 miljoner kronor. Anslaget C 2. har överutnyttjats med 348,2 miljoner kronor. Överutnyttjandet är enligt Chefen för marinen främst beroende på en felaktig prognos beträffande belastningen på anslaget, varvid tidigareläggning av utbetalningar och anskaffning av ett antal objekt gjordes. Anslaget C 3. har överutnyttjats med 2,3 miljoner kronor.
Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Chefen för marinen. Jag instämmer dock i Riksrevisionsverkets påpekande att uppföljningssystemet måste vara sådant att en mer tydlig bedömning av uppnådda resultat blir möjlig att göra, dvs att verksamhetsresultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 konstaterar jag att Chefen för marinen avser fortsätta prioritering av kvalitet och materiell förnyelse. Avveckling av övertalig personal och anläggningar på grund av minskad organisation kommer att genomföras i den högsta takt som förhållandena medger.
Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en revisionsrapport om den
materiella beredskapen inom bl.a. marinen. Jag kommer att beakta Riks-
revisionsverkets synpunkter i det fortsatta arbetet med utvecklingen av regeringens styrning av försvarsmakten.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall besparingar göras
även inom marinen. Ändringar görs därför i förmånssystemen för värnplikti-
ga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.
Överbefälhavaren föreslår med anledning av stabiliseringspropositionen att Muskövarvet skall skiljas ut från Ostkustens marinkommando och bli en särskild resultatenhet. Syftet är att möjliggöra en rationellare drift men också en förberedelse för att pröva det mest rationella huvudmannaskapet.
| 84
Jag anser att verksamheten vid Muskövarvet bör överlåtas till ett statligt Prop. 1992/93:100
eller privat aktiebolag. Det bör ankomma på regeringen att pröva de olika Bilaga 5 lösningar som kan vara möjliga i detta hänseende. I avvaktan på detta avser jag att föreslå regeringen att Chefen för marinen tills vidare skall få överta huvudmannaskapet för varvet och driva det som en särskild resultatenhet i syfte att åstadkomma ett tydligare kund/leverantörsförhållande mellan varvet och Ostkustens marinkommando.
Det är dock enligt min mening viktigt att den inriktning som fastslogs i
1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Detta innebär bl.a. att ubåts-
skyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till normal nivå.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad mån sjöstridskrafternas produktionsledning helt eller delvis kan överföras från kustflottans stab till marinkommandona.
Överbefälhavaren framhåller att det finns starka skäl att sammanhålla produktionen av operativt rörliga fartygsförband. Den del av kustflottans stab som uteslutande hanterar administrativa uppgifter inom ramen för förbandsproduktionen innehåller enligt Överbefälhavaren endast cirka tre
personer. En överföring av produktionsansvar till flera marinkommandon
skulle därför enligt överbefälhavaren innebära ökade kostnader för administration. Överbefälhavaren konstaterar att de krav som ställs på produktionen av sjöstridskrafter, inom ramen för försvarsmaktens nuvarande organisation, tillgodoses bäst med nuvarande ansvars- och lydnadsförbållanden. | |
Enligt min mening bör statsmakterna besluta om kustflottans roll i förbandsproduktionen först när Överbefälhavaren återkommit med ett samlat förslag avseende styrning, produktion och uppföljning av förbandsproduktionen i anslutning till LEMO-utredningen.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag även utrett möjligheterna att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom kustbevakningen och marinen. Flygplanet förutsattes, efter anpassning till bestämmelser för civil luftfart, tillhöra kustbevakningen.
Överbefälhavaren konstaterar bl.a. att befintlig ubåtsjaktutrustning
förutsätter att operatörsfunktionen personalförsörjs från marinen. Denna produktion förutsätter 600 - 800 flygtimmar per år, samordnade med
kustflottans övningsverksamhet. Vidare framhåller han att de taktiska erfarenheterna av flygplanet är goda och att medel för fortsatt drift kunnat
inplaneras av Chefen för marinen. Överbefälhavaren föreslår därför att ubåtsjaktflygplanet bibehålls i marinen med nuvarande uppgifter och
lydnadsförhållanden. 85
Jag ansluter mig till Överbefälhavarens förslag. Ett bibehållande av dagens organisationstillhörighet torde enligt min mening bäst tillvarata redan gjorda Bilaga 5 investeringar, under förutsättning att verksamheten ryms inom tilldelad medelsram.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Utöver de besparingar som åstadkoms beträffande värnpliktsförmåner och
officersutbildning, bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och
Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) samordnas, främst beträffande
lednings- och administrativa funktioner samt den del av utbildningen som
idag genomförs vid båda skolorna.
Inriktningen av den materiella förnyelsen bör ligga fast.
Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta. Vidare anser jag det angeläget att samgrupperingen av ledningen för kustbevakningsregioner med marinkommandona slutförs.
Chefen för marinen har anmält att han bedömer att de förändringar avseende marinens grund- och krigsorganisation och den produktion som skall genomföras för att nå försvarsbeslutets mål kan komma att innebära högre kostnader för marinen än vad Överbefälhavaren beräknade i underlaget inför försvarsbeslutet.
Chefen för marinen anser dock att nuvarande planering innehåller balans
mellan uppgifter och resurser för att uppnå försvarsbeslutets mål, under förutsättning att de antaganden om kostnader för avvecklingsorganisationen och övrig rationaliseringsverksamhet som Överbefälhavaren har gjort och som godtagits av regering och riksdag visar sig hållbara.
Överbefälhavaren bedömer att Chefen för marinen kan genomföra sin plan och att erforderliga medel härför finns tillgängliga. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning om att de nämnda antaganden om kostnader för avvecklingsorganisationen m.m. bör ligga till grund för planeringen, och jag
förutsätter att Chefen för marinen genomför verksamheten inom tilldelad
medelsram.
Anslag
C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 2 895 776 272 1992/93 Anslag 2 822 000 000 1993/94 Förslag 2 754 180 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av marinens krigsförband samt upprättande av insats- och mobiliseringsbe-
redskap m.m.
Chefen för marinen hemställer att 2 645 miljoner kronor anvisas. I sitt Prop. 1992/93:100
kompletterande yttrande över anslagsframställningarna föreslår Överbefäl- Bilaga 5
havaren att anslaget förs upp med 2 630.36 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Inriktningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som Chefen för marinen har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar därför behovet under anslaget till 2 754 180 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 3 161 962 081 1992/93 Anslag — 2 587 000 000 1993/94 Förslag 2 920 355 000
Verksamheten under anslaget omfattar dels översyner av stridsfartyg och åtgärder på grund av haverier m.m., dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt utveckling av materiel för marinen. Verksam-
heten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffnings-
tidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Chefen för marinen hemställer att 2 797 miljoner kronor anvisas och att ett bemyndigande om 5 127,2 miljoner kronor inhämtas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 2 799,16 miljoner kronor.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Denna överensstämmer i allt väsentligt med vad Chefen för marinen har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 2 920 355 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till
5 127 200 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 12 055 000 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma
på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom
ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Bilaga 5
1991/92 Utgift 201 454 056 1992/93 Anslag 200 000 000 1993/94 Förslag 166 000 000
Verksamheten under anslaget omfattar utveckling, anskaffning och vidmakthållande av mark, anläggningar och lokaler för huvudprogrammet Marinförband.
Chefen för marinen redovisar bl.a. ombyggnader för staben vid Ostkustens marinkommando och helikopterdivisionen vid Berga och hemställer att 186 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 166 000 000 kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag, 2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden, 3, till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 754 180 000 kr,
4. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 920 355 000 kr, 5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram
av 5 127 200 000 kr,
6. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 166 000 000 kr.
so Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Under budgetåret 1993/94 avvecklas en flygdivision. Västgöta flygflottilj, F 6, i Karlsborg läggs ned. Den långsiktiga inriktningen för krigsorganisationen, som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut, omfattande 16 divisioner bör kvarstå.
Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.
I övrigt bör i allt väsentligt inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast. -
Resurser:
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
5 364 47 000 kronor. D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, ramanslag
7 547 941 000 kronor. :
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
2 194 000 000 kronor. D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, reservations-
anslag 423 600 000 kronor.
Resultatbedömning
Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.
I regleringsbrevet gav regeringen Chefen för flygvapnet möjlighet att åstadkomma besparingar genom att minska flygtidsuttaget inom J 35- och
AJ/S 37-systemen. Chefen för flygvapnet har inte till fullo utnyttjat denna
besparingsmöjlighet. Under hand har Chefen för flygvapnet till mig redovisat att besparingen inom J 35-systemet utnyttjats helt. Inom AJ/S 37-systemet har besparingen däremot fått begränsas med hänsyn till kravet på dels flygtidsproduktion för att flygförarna i systemet skall uppnå erforderlig kompetens, dels att incidentberedskapen skall kunna upprätthållas. Jag godtar Chefen för flygvapnets bedömning i denna sak.
Chefen för flygvapnet gavs även möjlighet att åstadkomma besparingar genom att genomföra repetitionsutbildning med en väsentligt lägre Bilaga 5 ambitionsnivå än vad som var planerat. Chefen för flygvapnet redovisar att repetitionsutbildningen har hållits på en låg nivå. Detta har fått en negativ effekt för bl.a. stril- och basförbanden. Jag anser det mot denna bakgrund vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efter hand återgår till en normal nivå.
Jag kan konstatera att personalläget generellt sett har förbättrats. Brister anmäls dock fortfarande för vissa stril- samt lednings- och sambandsförband. Här förekommer också materiella brister. Jag noterar vad Chefen för
flygvapnet har redovisat i dessa delar och förutsätter att arbetet med att
förbättra läget inom de aktuella områdena fortsätter.
Chefen för flygvapnet har underutnyttjat anslagen med sammantaget 171,2
miljoner kronor. Huvuddelen av underutnyttjandet återfinns på anslaget för
materielbeställningar (D 2.) och uppgår där till 208,3 miljoner kronor. Underutnyttjandet beror enligt Chefen för flygvapnet huvudsakligen på
förseningar i uteliggande beställningar på system STRIC, senareläggningar
av vissa planerade betalningar inom JAS 39-systemet som en följd av avtalsförhandlingar om delserie 2 och på övriga förseningar i uppdragsverksamheten. Anslaget för ledning och förbandsverksamhet (D 1.) har överutnyttjats med 41,9 miljoner kronor. Under budgetåret pekade prognoserna på ett stort överutnyttjande av anslaget. Genom kraftfulla besparingsåtgärder från Chefen för flygvapnets sida har överutnyttjandet kunnat begränsas till 41,9 miljoner kronor. Anslaget för anskaffning av anläggningar (D 3.) har på grund av kraven på återhållsamhet inom huvudprogrammet underutnyttjats med 4,8 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är
rättvisande.
Sammantaget anser jag att Chefen för flygvapnets resultat för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt är bra. Dock anser jag att återredovisningen av uppnådda resultat bör kunna förbättras så att verksamhetens resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Chefen för flygvapnet avser inleda
verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut. Det gäller bl.a. följande.
Inom stridslednings- och luftbevakningsförbanden inleds minskningen av antalet strilbataljoner. Vidare planeras fortsatt utveckling och viss seriean-
skaffning inom radiokommunikationssystemet RAS 90. För jaktflygför-
banden genomförs minskningen av antalet flygdivisioner samt beställs
typförbättring av radarn för flygplan JA 37. Utvecklingen inom delprogrammet JAS 39-förband fortsätter. För basförbanden slutförs utbyggnaden av en flygbas 90 och en bascentral vid flygbas. Avvecklingen av Bråvalla flygflottilj (F 13) i Norrköping inleds.
I en skrivelse till regeringen i september 1992 har Chefen för flygvapnet Prop. 1992/93:100 redovisat resultatet av uppdraget att överväga utnyttjandet av Bråvalla som Bilaga 5
krigsbas. Under budgetåret 1992/93 avser Chefen för flygvapnet vidare att påbörja byggandet av stridslednings- och luftbevakningsskolan (StrilS) vid Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20). Härutöver avser Chefen för flygvapnet att börja åtgärda de brister som har redovisats i årsredovisningen för budgetåret 1991/92.
Slutsatser
Långsiktig inriktning
I sina huvuddrag bör den inriktning i fråga om flygvapenförbanden som lades fast i 1992 års försvarsbeslut gälla. Detta innebär bl.a. att det långsiktiga målet med 16 flygdivisioner upprätthålls. På några punkter bör dock ändringar göras.
Enligt 1992 års stabiliseringsproposition skall Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg avvecklas. Besparingar skall vidare göras inom förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.
Vidare anser jag att flygräddningsorganisationen bör ses över under innevarande försvarsbeslutsperiod och anpassas till flygvapnets förändrade grundorganisation. Ett annat område som har diskuterats i besparingshänseende är målflygdivisionen vid Malmen. Enligt min mening är målflygverksamheten av stor betydelse för att stridskrafterna skall kunna öva under störda förhållanden. Rationaliseringar bör emellertid kunna åstadkommas i denna verksamhet.
Överbefälhavaren skall senast i september 1995 lämna förslag till en
förändrad grundorganisation för flygvapnet. Enligt min mening bör detta uppdrag kompletteras med att omfatta även en översyn av lokaliseringen av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadskolor (F 14).
I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren redovisat resultaten av de
uppdrag som regeringen lämnade i 1992 års planeringsanvisningar.
För stridslednings- och luftbevakningsförbanden redovisar Överbefälhavaren översiktligt uppgifter och organisation för ett framtida förenklat system för yt- och luftövervakning. Systemet avses att den 1 juli 1994 ersätta den nuvarande optiska luftbevakningen, och det kommer att ha ungefär samma uppgifter. Antalet centraler och observationsplatser kommer dock att vara färre än i det nuvarande systemet. Förbanden avses bli organiserade med frivilligpersonal och samarbete förutsätts ske med hemvärnsorganisationen. Överbefälhavaren anmäler att han återkommer i sin nästa programplan med ett slutligt förslag som också innefattar kostnader för systemet.
Jag kan ställa mig bakom Överbefälhavarens principredovisning. Enligt min Prop. 1992/93:100
mening bör statsmakterna dock besluta om det nya systemet för yt- och luft- Bilaga 5
övervakning först när ett slutligt förslag föreligger. Detta bör kunna ske genom 1994 års budgetproposition.
Av Överbefälhavarens redovisning av uppdraget om rationalisering av
underhållet av flygmateriel framgår att Chefen för flygvapnet redan har
vidtagit ett antal åtgärder - och planerar ytterligare - för att rationalisera verksamheten. Jag konstaterar att de vidtagna och föreslagna åtgärderna kommer att leda till icke obetydliga besparingar. Jag förutsätter att Chefen för flygvapnet fortsätter arbetet med att rationalisera och effektivisera underhållet av flygmaterielen.
För delprogrammet lednings- och sambandsförband lämnar Överbefälhavaren följande redovisning av uppdraget om lokalisering m.m. av flygkommandona. Den 1 juli 1993 ombildas F 10/Se S till F 10/FK
Götaland och F 16/Se M till F 16/FK Svealand. F 21/Se ÖN ombildas till
F 21/FK Norrland. F 4/Se NN ombildas till utbildningsförband benämnt F 4. Sektorflottiljstaben avvecklas och sektoransvaret övergår till Chefen för F 21/FK Norrland. Flygkommandostaberna för F 10/FK Götaland och F 16/FK Svealand lokaliseras till nuvarande sektorstabs grupperingssplats.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om bl.a. uppgiftsfördelning mellan flygkommandostaben och i flygkommandot ingående ledningsenheter och stridsledningscentraler föreslår Överbefälhavaren att F 21/FK Norrland tills vidare lokaliseras till nuvarande grupperingsplats för
F 21/Se ÖN. Överbefälhavaren bedömer vidare att ett slutligt förslag till
gruppering av F 21/FK Norrland kan lämnas i samband med att uppdraget om flygvapnets omstrukturering redovisas den 15 september 1995. Överbefälhavaren redovisar också översiktligt utvecklingen av flygkommandonas organisation i fred och i krig fram till den 1 juli 1996. Vid denna tidpunkt bedöms flygkommandona helt ha övertagit Chefen för första flygeskaderns uppgifter varvid också den nuvarande myndigheten upphör.
Jag har i det föregående (avsnitt 4.1) om ledningsfrågor behandlat benämningen av militärområdena. Flygkommandona bör benämnas efter samma princip, dvs. F 21/Norra flygkommandot, F 16/Mellersta flygkommandot resp. F 10/Södra flygkommandot. När det gäller den fortsatta inriktningen i fråga om flygkommandona kan jag godta Överbefälhavarens förslag, och då även förslaget till övergångslösning avseende F 21/Norra flygkommandot (dvs. den myndighet Överbefälhavaren föreslår benämns
F 21/FK Norrland). Jag vill med anledning av Överbefälhavarens förslag
om flygkommandona emellertid betona vikten av att Överbefälhavaren och Chefen för flygvapnet iakttar stor återhållsamhet med förslag eller lösningar
som innebär sådana lokaliseringar som i sin tur kan föranleda t.ex. krav på
omfattande byggnadsinvesteringar.
Överbefälhavaren har vidare i november 1992 redovisat resultatet av Prop. 1992/93:100
regeringens uppdrag avseende systemplan Flygsystem 37 genom att redovisa = Bilaga 5
inriktningen av modifieringen till AJS 37. Överbefälhavaren anför bl.a. att modifieringen till AJS 37 innebär en kostnadseffektiv lösning för att bibehålla flygstridskrafternas samlade effekt. Detta kompenserar till en del det minskande antalet flygdivisioner och det försenade införandet av JAS 39 i krigsorganisationen.
Jag delar Överbefälhavarens uppfattning och vill understryka vikten av att
den planerade integreringen av AJ och S 37 till AJS 37 fullföljs.
I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren också lämnat en läges-
redovisning vad gäller uppdraget om en ändrad grundorganisation för
Flygvapnet. Av redovisningen framgår att vid samtliga flottiljer utom de i
Ljungbyhed (Krigsflygskolan, F 5) och Halmstad (Flygvapnets Halmstadskolor, F 14) har arbetet med verksamhetsbeskrivning slutförts och tekniska utredningar påbörjats inför den kommande koncessionsprövningen om utökad flygverksamhet. Enligt nuvarande tidsplan skall ansökningshandlingar lämnas in till Koncessionsnämnden för miljöskydd senast den 31 december 1993.
Jag kan konstatera att arbetet med att söka tillstånd för utökad flygverksamhet har kommit igång på ett förtjänstfullt sätt. Sammantaget finns nu enligt min mening goda förutsättningar för att statsmakterna skall ha ett fullgott underlag för beslut budgetåret 1995/96 om en förändrad grundorganisation för flygvapnet. Frågan om flygvapnets omstrukturering bör nu löpande kunna följas av den inom Försvarsdepartementet nyligen tillsatta parlamentariska beredningen för genomförandet av 1992 års försvarsbeslut.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Med utgångspunkt i anledning av 1992 års stabiliseringsproposition skall följande åtgärder vidtas under budgetåret 1993/94. En AJ/S 37-division skall avvecklas och Västgöta flygflottilj, F 6, i Karlsborg skall läggas ned. I sitt
kompletterande underlag i december 1992 förordar Överbefälhavaren en
snabbare nedläggningstakt avseende F 6 än den som regeringen angav i stabiliseringspropositionen. Mot bakgrund av betydelsen av att åstadkomma tidiga besparingar delar jag Överbefälhavarens uppfattning och föreslår
därför att nedläggningen av F 6 - som skall inledas den 1 juli 1993 - skall
vara avslutad senast den 30 juni 1994. Flygverksamheten vid F 6 skall ha upphört helt senast den 31 december 1993. Inom flygvapnet skall härutöver reduceringar göras i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter,
Jag bedömer att de här redovisade reduceringarna kan genomföras utan att inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut äventyras.
I detta ligger att jag förordar en stegvis återgång till en normal volym för Prop. 1992/93:100
repetitionsutbildning inom flygvapnet. För inriktningen i övrigt vill jag Bilaga 5
framhålla följande.
Inom attack- och spaningsflygförbanden AJ, AJ/S och S 37 bör under
budgetåret 1993/94 sex flygdivisioner produceras. I avvaktan på att JAS 39-
systemet med full spaningskapacitet kan införas i krigsorganisationen bör
särskild vikt läggas vid att vidmakthålla och utveckla spaningsförmågan
inom 37-systemen.
Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett förslagsanslag, avsett att belastas med eventuella utgifter till följd av betalningsförskjutningar i JAS-systemet. Anslaget, som var ett I 000-kronors anslag, skulle betraktas som ett lån och om skulden inte var reglerad vid utgången av budgetåret 1996/97 skulle räntekostnaden och amorteringstid fastställas. Chefen för flygvapnet anför
i sin anslagsframställning att anslaget inte kommer att behöva utnyttjas
innevarande budgetår. Jag bedömer det som mer ändamålsenligt att Chefen för flygvapnet, i stället för ett särskilt anslag, medges utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella betalningsförskjutningar.
Krediten bör vara kopplad till anslaget anskaffning av materiel. Mot denna bakgrund bör anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar tas bort i och med utgången av budgetåret 1992/93.
Vissa frågor om trafikflygarutbildning har behandlats i det föregående (se
avsnitt 2.5).
För flygstridskrafterna bör i övrigt gälla den inriktning som har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
1991/92 Utgift 4 920 241 939
1992/93 Anslag 5 103 000 000 1993/94 Förslag 5 364 947 000
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av flygvapnets krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobiliseringsberedskap m.m.
Chefen för flygvapnet anför att verksamheten under budgetåret inriktas på att fullfölja försvarsbeslutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och hemställer att 5 204 miljoner kronor anvisas. I sitt kompletterande yttrande över anslagsframställningarna föreslår Överbefälhavaren att anslaget förs
upp med 5 152,5 miljoner kronor.
I sin anslagsframställning för den civila trafikflygarutbildningen hemställer Prop. 1992/93:100 Chefen för flygvapnet att 32,3 miljoner kronor anvisas och att investerings- = Bilaga 5 medel till en tidigare beslutad nivå om 40 miljoner kronor får tas i anspråk.
Jag har i det föregående redovisat målen för budgetåret 1993/94. Förutom de förändringar som föranleds av 1992 års stabiliseringsproposition överensstämmer inriktningen i allt väsentligt med den som Chefen för flygvapnet har föreslagit i sin anslagsframställning. I min beräkning av medelsbehovet har jag beaktat att Chefen för flygvapnet för trafikflygarutbildningen också disponerar medel från sjätte huvudtiteln. Jag beräknar medelsbehovet under anslaget till 5 364 947 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel . 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel
1991/92 Utgift 6 115 625 929 1992/93 Anslag — 7 503 000 000 1993/94 Förslag 7 547 941 000
Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss
materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet.
Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan
anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstilldelningen.
Chefen för flygvapnet hemställer att 7 263 miljoner kronor anvisas, varav 116 miljoner kronor skall tillföras den militära utgiftsramen, och att ett bemyndigande om 2 188 miljoner kronor inhämtas. Bemyndigandena är bl.a. avsedda för system JAS 39. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och Chefen för flygvapnets yrkanden.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Detta stämmer i allt väsentligt med vad Chefen för flygvapnet har
anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till
7 547 941 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till 2 194 000 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed
den 30 juni 1994 39 366 000 000 kronor.
7 Riksdagen 199293. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka Prop. 1992/93:100 anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som Bilaga 5
riksdagen kan komma att lämna.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
1991/92 — Utgift 292 709 736 1992/93 — Anslag 394 000 000 1993/94 = Förslag 423 600 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder avseende flygfält, befästningar och lokaler för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål. Verksamheten omfattar även kompletteringsarbeten m.m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser samt anläggningar för el och teleutrustning vid flygbaserna.
Chefen för flygvapnet anför bl.a. att tilläggsbyggnationer bör påbörjas för stridsledningscentral och flygkommandostab vid två anläggningar och
hemställer att 463 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker
planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 423 600 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,
2. till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 364 947 000 kr,
3. till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 547 941 000 kr,
4. bemyndiga regeringen att på anslaget Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en
kredit i Riksgäldskontoret på I 700 000 000 kr,
5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras
inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr,
6. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
423 600 000 kr.
Bilaga 5 Föredragandens överväganden Naga
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör den långsiktiga inriktningen för huvudprogrammet
enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser:
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet,
ramanslag 1 125 342 000 kronor.
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,
ramanslag 117 396 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
111 300 000 kronor.
E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,
reservationsanslag 79 580 000 kronor.
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,
ramanslag 167 218 000 kronor.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.
140 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Överbefälhavaren har i allt väsentligt genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 enligt de mål som ställts upp i regleringsbrevet.
Som en följd av de förslag LEMO har lämnat har ett omfattande omorganisationsarbete bedrivits inom ramen för huvudprogrammets verksamhet. Detta har tagit resurser i anspråk som annars skulle ha använts för annan verksamhet. Detta har exempelvis gällt visst funktionsmässigt stöd till högre regional nivå, verksamheten vid militärbefälhavarna och viss verksamhet med anknytning till underrättelse- och säkerhetstjänst.
Överbefälhavaren har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt 80,1 miljoner kronor. Av dessa hänför sig cirka 26 miljoner kronor till anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet och
beror till stor del på det genomförda utrednings- och omorganisationsarbetet
som medfört att andra uppgifter senarelagts. Underutnyttjandet på anslaget E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling uppgår till drygt S2 miljoner kronor och beror huvudsakligen på att medelsramen utökades med 50 miljoner kronor i ett sent skede av budgetåret. 97
Sammantaget anser jag att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet Prop. 1992/93:100 i allt väsentligt överensstämmer med tidigare fastlagda mål. Bilaga 5
Jag anser dock att redovisningen av uppnådda resultat bör utvecklas så att verksamhetens resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till varandra.
För budgetåret 1992/93 noterar jag att Överbefälhavaren räknar med att planerad verksamhet i stort sett skall kunna genomföras.
Slutsatser
Långsiktig utveckling
Den inriktning som har lagts fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla för huvudprogrammet.
Den operativa ledningen skall
uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att försvaret skall ha
en betryggande förmåga att förhindra framgång för ett strategiskt över-
fall, - stödjas av en effektiv och väl fungerande underrättelse- och säker-
hetstjänst som i tid kan ge underlag för beslut, - ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och den
materiella tillgängligheten så att den samlade ledningsförmågan förstärks,
- skapa förutsättningar för samordnade och kraftsamlade försvarsopera-
tioner med stridskrafterna och dess stödresurser.
Beredskapssystemet skall vidmakthållas och medge kontinuerlig ledning i olika konfliktnivåer enligt regeringens särskilda anvisningar.
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall vissa besparingar, främst i form av senareläggning av viss materiell förnyelse och byggnation,
göras inom huvudprogrammet.
Moderniseringen av gemensamma stabsplatser och försvarets telenät bör
fortsätta i något långsammare takt än vad som lades fast i 1992 års
försvarsbeslut. Detsamma gäller för utbyggnaden av datorstöd för den operativa ledningen.
De medel som föreslås för åtgärder inom telekrigsområdet bör användas i
huvudsak enligt Överbefälhavarens förslag.
Detta innebär att Överbefälhavaren skall ha ett sammanhållande ansvar för Prop. 1992/93:100 dessa medel, bl.a. avseende fortsatt utveckling av telekrigsförmågan Bilaga 5
hos flygplan JA 37, övningsstörsändare och telekrigsutrustning för kustkorvett av Göteborgsklassen samt signalspaningssystem.
Förberedelserna för övergång till myndigheten Försvarsmakten skall slutföras så att organisationen kan vara intagen den 1 juli 1994.
Anslag
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
1991/92 — Utgift 950 301 627 1992/93 — Anslag 1 035 000 000 1993/94 — Förslag 1 125 342 000
Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet samt operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.
Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 att verksamheten under budgetåret bör inriktas mot att fullfölja försvarsbeslutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och hemställer att 1 044 miljoner kronor anvisas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefälhavaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår dock att medel tillförs anslaget för bl.a. personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt ESK. Jag har därför i min beräkning av medel innefattat detta och beräknar medelsbehovet under anslaget till 1 125 342 000 kronor.
Under anslaget E 1. har vidare medel avsatts för att finansiera verksamheten vid Försvarsmaktens organisationsmyndighet.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
1991/92 = Utgift 139 758 431 1992/93 — Anslag 129 000 000
1993/94 — Förslag — 117 396 000 9”
Verksamheten under anslaget omfattar bl.a. anskaffning av telemateriel för Bilaga 5
försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 112 miljoner kronor och att ett beställningsbemyndigande om 111,3 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefälhavaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 111 300 000 kronor och beräknar medelsbehovet under anslaget till 117 396 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1994 blir därmed 85 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som regeringen kan komma att lämna.
E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
1991/92 Utgift 106 317 000 1992/93 Anslag 54 000 000 1993/94 Förslag 79 580 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. för huvudprogrammet Operativ ledning samt markförvärv för dessa ändamål.
Överbefälhavaren anför att ny- till- och ombyggnad av miloverkstäder med anledning av arméns omstrukturering skall genomföras för att ge bättre förutsättningar för kaderorganisationen och underhållet av krigsförbandens materiel. Åtgärder skall vidtas för att vidmakthålla den operativa ledningen vad beträffar anläggningar, ledningssystem och skydd. Överbefälhavaren hemställer att 86 miljoner kronor anvisas anslaget.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 79 580 000 kronor.
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling
| 1991/92 — Utgift | 80 644 104 |
| 1992/93 Anslag | 141 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 167 218 000 |
Verksamheten under anslaget består dels av försvarsgemensamma system Prop. 1992/93:100
och program, dels av för försvarsmakten gemensam forskning och Bilaga 5 utvecklingsverksamhet. Dessa omfattar bl.a. inledande system- och materielarbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 161 miljoner kronor och att ett bemyndigande om 140 miljoner kronor inhämtas.
Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefäl-
havaren har föreslagit i sin anslagframställning. Jag bedömer bemyndigandebehovet till 140 000 000 kronor och beräknar medelstilldelningen till 167 218 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget blir då 146 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regering-
en att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för
det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 125 342 000 kr,
2. till Operativ ledning m.m.. Anskaffning av materiel för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 117 396 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras
inom en kostnadsram av 111 300 000 kr,
4. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
79 580 000 kr,
5. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 167 218 000 kr,
6. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av utvecklings-
arbete för operativ ledning får läggas ut inom en
kostnadsram av 140 000 000 kr.
4.13¶Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten = Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
4.13.1¶Försvarets sjukvårdsstyrelse vaga
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen av verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser:
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000 kronor.
Övrigt:
Jag föreslår att Försvarets sjukvårdsstyrelse i Karlstad skall upphöra
"som myndighet den 30 juni 1994.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Jag anser att den redovisning som görs av prestationer och kostnader uppdelad på olika verksamhetsgrenar är bra och bör fortsätta. Dock bör SjvS i framtiden även kunna redovisa kostnaderna för prestationerna. Under budgetåret har bl.a. tre studier av psykiska reaktioner under kriget vid Persiska viken år 1991 färdigställts.
SjvS har underutnyttjat sitt anslag med 500 000 kronor. Underutnyttjandet beror bl.a. på att lön åt anställda vid SjvS under detta budgetår belastat anslaget L 4. FN-styrkors verksamhet utomlands.
Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
För budgetåret 1993/94 bör, i enlighet med 1992 års försvarsbeslut, de
primära målen för SjvS vara att:
- Fullgöra uppgifter som tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården
samt djurhälsovården för verksamheten inom Försvarsdepartementets
område, - fortsätta arbetet med att försörja försvarsmaktens freds- och krigsorga- 102
nisation med rätt utbildad hälso- och sjukvårdspersonal,
- genom studier, utveckling, försök och anskaffning förse försvarsmaktens Prop. 1992/93:100 krigs- och grundorganisation med ändamålsenliga sjukvårdsförnödenheter. Bilaga 5
Ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa en effektiv krigssjukvård inom given ekonomisk ram.
Jag har tidigare denna dag föreslagit att SjvS i Karlstad bör upphöra som myndighet den 30 juni 1994, se vidare avsnitt 2, Organisationsfrågor.
Anslag
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse
1991/92 Utgift 43 099 000 1992/93 Anslag 44 700 000 1993/94 Förslag 46 099 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse hemställer att 43,8 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren föreslår att verksamheten bedrivs enligt plan men beräknar medelsbehovet till 42,9 miljoner kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överensstämmer i allt väsentligt med den som SjvS föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 46 099 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslutet ligga fast.
Resurser:
F 2. Fortifikationsförvaltningen, anslag 1000 kronor.
Övrigt:
Regeringen har i proposition 1992/93:37 föreslagit att Fortifikations-
förvaltningen avvecklas den 30 juni 1994 samt att en ny fastighetsförvaltande myndighet inrättas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för förvaltningen av försvarets ändamålsfastigheter. Riksdagen har godkänt förslaget (1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123).
Resultatbedömning
Fortifikationsförvaltningen har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med inriktningen i regleringsbrevet.
Tjänster åt kunder utanför försvarsmakten har kunnat utökas utan att huvuduppgiften eftersatts.
Fortifikationsförvaltningen har utvecklat en ny lednings- och planeringsmodell efter de styrprinciper som regeringen initierat. En organisationsförändring har genomförts under året för att anpassa verksamheten till rollen
som avgiftsfinansierad myndighet.
Fortifikationsförvaltningens totala omsättning under budgetåret uppgick till
I 300 miljoner kronor vilket är en reducering jämfört med föregående
verksamhetsår med 300 miljoner kronor.
Fortifikationsförvaltningens resultat för verksamhetsåret uppgår till
73,6 miljoner kronor. Drygt 18 miljoner kronor av överskottet hänförs till
Fortifikationsförvaltningens direkta verksamhet, och beror främst på en
ökad debiteringsgrad och en minskad kostnadsnivå i form av rationalisering-
ar och minskade lokalkostnader. 104
Liksom föregående år har problem av såväl redovisningsteknisk som Prop. 1992/93:100 systemteknisk natur påvisats, Riksrevisionsverket har också riktat in- Bilaga 5
vändningar mot årsredovisningen i sin revisionsberättelse. Felaktighet i avstämningen av rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt brister i redovisningen gör enligt verket att resultatet ej är helt rättvisande. Jag anser att de brister verket pekat på måste rättas till snarast. Jag har erfarit att sådant arbete inletts och att de grunder som orsakat anmärkningen kommer att undanröjas snarast. Jag avser att i särskild ordning behandla Riksrevisionsverekts anmärkning. Jag har vidare erfarit att myndigheten arbetar med att ta fram mål, resultatmått samt modell för resultatanalys enligt de riktlinjer som regeringen angett. Härigenom möjliggörs en enklare och tydligare bedömning av verksamhetens effektivitet.
Slutsatser
Verksamhetensmål budgetåret 1993/94
Fortifikationsförvaltningens verksamhet bör ha samma inriktning som
föregående år.
En målsättning bör vara att öka egenprojekteringsgraden avseende befästningar, flygfält samt andra byggnader med särskilda skydds- och sekretesskrav.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamhet föranledd av omstruktureringen av försvaret samt de förändringar regeringens proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. föranleder.
Anslag
F 2. Fortifikationsförvaltningen
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Fortifikationsförvaltningen, som är en avgiftsfinansierad myndighet, begär för budgetåret 1993/94 ett anslag på 1 000 kronor.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överensstämmer 1 allt väsentligt med den som Fortifikationsförvaltningen föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om 1 000 kronor.
Den planerade omsättningen 1993/94 beräknas till 249 528 000 kronor.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen i 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Vidare skall fortsatt utveckling mot nytt arbetssätt och förberedelser
för avgiftsfinansiering av verksamheten i sin helhet genomföras.
Resurser:
F3.Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000 kronor.
Bemyndigande för uppdrag som innebär beställningar av förnöden-
heter vilka inte belastar materielanskaffningsanslag:
100 000 000 kronor.
Resultatbedömning
Försvarets materielverk (FMV) har genomfört verksamheten under budetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.
Arbetet med kvalitetshöjning avseende ekonomiadministration har resulterat i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse inte riktat någon an-
märkning mot FMV. Åtgärderna har inneburit att många ekonomiadmini-
strativa rutiner har ändrats och verksamhetsanpassats för att öka effektivitet och säkerhet i den ekonomiska redovisningen.
En modell för ekonomisk styrning av verksamheten vid verkets avdelningar,
som ger förutsättningar för utökad decentralisering och ökat kostnadsmedvetande, har prövats och kommer successivt att utvecklas.
Antalet anställda omräknat till personår var 2 941 vid utgången av budetåret
1991/92. Detta innebär en ökning med 49 personår jämfört med föregående budgetår, främst beroende på ökad uppdragsvolym och konsultavlösningar.
Bilaga 5
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Arbetet med uppdragsstyrning har resulterat i att dialogerna med uppdragsgivarna gett tydliga överenskommelser om vad FMV skall genomföra under budgetåret 1993/94 och vilka resurser som krävs för att få balans mellan uppgifter och resurser.
Verksamheten bör enligt min mening inriktas mot fortsatta förberedelser för
att kunna gå över till avgiftsfinansiering av all verksamhet vid Försvarets materielverk den 1 juli 1994.
Försvarets materielverks verksgemensamma projekt (FMV 90) för utveckling av uppdragsstyrning, delegering och resultatansvar övergår
budgetåret 1993/94 i en ny fas. Det inom verket initierade effektivise-
ringsprogrammet innebär att kostnadsnivån vid utgången av budgetåret 1995/96 skall vara i storleksordningen 300 miljoner kronor lägre än vid starten av budgetåret 1993/94. För att möjliggöra detta har Materielverket
anmält att en ny huvudstruktur försöksvis kommer att införas fr.o.m.
budgetåret 1993/94. Det är enligt min mening nödvändigt att Materielverket fortsätter utvecklingsarbetet mot nytt arbetssätt enligt den uppgjorda planen.
Verksamheten inom Försvarets materielverk skall genomföras så att de mål programansvariga m.fl. myndigheter har angett i uppdrag och anvisningar nås med så låg resursförbrukning som möjligt och inom avdelade ekonomiska ramar.
Anslag
F 3. Försvarets materielverk
1991/92 Utgift 1 128 667 696 1992/93 Anslag 1 151 500 000 1993/94 Förslag 1 318 841 000
Försvarets materielverk äskar 1 262,4 miljoner kronor vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1992/93 med 110,9 miljoner kronor. Förändringen innefattar främst överföringar och därmed sammanhängande uppgiftsändringar från andra anslag. Överbefälhavaren tillstyrker Försvarets materielverks planering och föreslår att anslaget förs upp med 1 262,4 miljoner kronor.
Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att
beställningar av förnödenheter får läggas ut - som inte belastar materie-
lanslag - så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 miljoner kronor. Min beräkning av det totala medelsbehovet för Försvarets materielverk framgår av sammanställningen över utgifter, inkomster och 107 medelsbehov.
Bilaga 5
Utgifter, inkomster, medelsbehov m.m. (1000-tal kronor)
1991/92 1992/93 1993/94
Planerat Utfall Planerat Föredraganden
1. Uppdrag på myndighetsanslag
Utgifter
>» Allmän ledning
och förbands-
verksamhet 1 055 790 1 183 598 1 194 600 1 368 841
Summa 1 055 790 1 183 598 1 194 600 1 368 841
Inkomster
» Förvaltnings
kontoret i :
Karlstad 27 509 31 043 31 400 - » Inkomster av
| extern provning | 6 873 | 8 363 | 7700 | 10 000 |
| > Övriga inkomster | 6 008 | 15 515 | 4 000 | 15 000 |
| Summa | 40 390 | 54 921 | 43 100 | 25 000 |
| Medelsbehov | 1 015 400 1 128 677 1151 500 | 1318 841 |
2. Avgiftsfinansierad verksamhet
Intäkter
x Drivmedelsför-
sörjning 600 000 394 759 500 000 550 000 + Verkstäder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland 1 648 000 1 628 278 1 844 000 1498 000 + Reservmateriel-
försöjrning 903 000 942 189 1 045 000 907 000 + Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad - - - 32 000
Summa 3 151 000 2 963 226 3 189 000 2 979 000
> Drivmedelsför- Bilaga 5 sörjning 600 000 391 604 500 000 550 000
x Verkstäder inkl.
underhållsreg.
Övre Norrland 1 648 000 1 581 398 1 644 000 1 490 000 » Reservmateriel-
försörjning 903 000 632 188 1 045 000 907 000 » Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad - - - 32 000 »x Resultat - 358 036 - -
Summa 3 151 000 2 963 226 3 189 000 2 979 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas tiil myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Verksamhetens mål anges i särskild ordning. Resurser: F 4. Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000 kronor.
Resultatbedömning Jag konstaterar att Försvarets radioanstalt (FRA) har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Slutsatser Verksamhetsmål budgetåret 1993/94 FRA svarar inom totalförsvaret för produktion av underrättelser grundade på information inhämtad genom signalspaning. Vidare skall FRA utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet. Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas i regeringsprotokollet. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens Försvarsutskott i särskild ordning.
Anslag
F 4. Försvarets radioanstalt 1991/92 — Utgift 341 184 318 1992/93 — Anslag 354 700 000 1993/94 = Förslag 389 195 000 FRA hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med 371 700 000 kronor, varav 19 miljoner kronor avser viss materielanskaffning. Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 352 700 000 kronor.
Försvarets underrättelsenämnd anser i sitt yttrande över FRA:s anslags- Prop. 1992/93:100 framställning att det är viktigt att de materielanskaffningar som behandlas Bilaga 5
kan tillgodoses.
Jag har nyss redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överensstämmer med den som FRA har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag har vid mina ställningstaganden beräknat medel för att tillgodose ett
behov av förstärkningar inom materielområdet. Jag beräknar medelsbehovet
under anslaget till 389 195 000 kronor. Detta är enligt min mening en anslagsnivå som också på sikt medger att angelägna behov inom materielområdet kan tillgodoses.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4,.13.5 Värnpliktsverket
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.
Resurser:
F 5. Värnpliktsverket, ramanslag 213 772 000 kronor.
Resultatbedömning
Värnpliktsverket skulle enligt regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 ägna särskild uppmärksamhet åt tre frågor, nämligen lokala myndigheters anslutning till verkets informationssystem, orsakerna till värnpliktsavgångar
samt behovet av förändrade rekryteringsområden i syfte att minska resekostnaderna för värnpliktiga. Enligt årsredovisningen - som enligt Riksrevisionsverket ger en rättvisande bild av verksamheten - har Värnpliktsverkets produktions- och planeringsuppgifter fullgjorts på ett till- il!
fredsställande sätt, Detta har kunnat ske trots ändrade planeringsförut- 8 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 5
sättningar bl.a. genom avbrytande av försöken med korttidsutbildning till Prop. 1992/93:100
följd av ett regeringsbeslut hösten 1991 och genom att ett nytt uttagnings- Bilaga 5
system införts.
Av redovisningen framgår att verket vidtagit flera åtgärder i syfte att minska personalkostnaderna. I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 har ytterligare kostnadsminskningar avviserats. Verket har för övrigt små möjligheter att påverka vissa kostnader såsom värnpliktskostnader och vissa porton.
Verket har lämnat en årsredovisning enligt ställda krav. Framtagandet av
nya resultatmått bör enligt min mening fortsätta.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Den 1 juli 1992 trädde ändringar i värnpliktslagen (1941:967) i kraft som innebär att inte alla krigsdugliga värnpliktiga skall tas ut till grundutbildning
utan endast de som är bäst lämpade för en befattning i krigsorganisationen.
Övriga värnpliktiga skall tas ut till en utbildningsreserv. Värnpliktsverket bör därför - i avvaktan på resultatet av kommande förslag från Pliktutredningen - inrikta sin verksamhet på att de nya principerna för uttagning av värnpliktiga får fullt genomslag.
Anslag
F 5. Värnpliktsverket
1991/91 Utgift 177 310 145 1992/93 Anslag 204 200 000 1993/94 Förslag 213 772 000
Värnpliktsverket har i anslagsframställningen angett att verket genomfört personalminskningar. Verket har för budgetåret 1993/94 begärt
196,5 miljoner kronor. Överbefälhavaren har tillstyrkt yrkandet. Jag har vid
min beräkning av medel tagit hänsyn till personalminskningarna. I övrigt har medel i huvudsak beräknats för fortsatt utveckling av verkets informationssystem. Jag beräknar anslaget till 213 772 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. 112
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning Verksamhetsmål: I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast. Resurser: F 6. Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000 kronor
Resultatbedömning Jag bedömer att Militärhögskolan under verksamhetsåret 1991/92 uppnått sina utbildningsmål. Slutsatser
Verksamhetsmål budgetåret 1993/94
Militärhögskolan bör genomföra verksamhet enligt verksamhetsförordningen (1983:276). I fråga om utbildning bör skolan enligt min mening härvid
prioritera de nivåhöjande kurserna för yrkesofficerare.
Vad gäller de högre kurserna skall utbildningen bedrivas i samverkan med Försvarets förvaltningshögskola.
Anslag
F 6. Militärhögskolan
1991/92 Utgift 78 629 752
1992/93 Anslag 83 600 000
1993/94 Förslag 104 802 000
Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemställt om medel för ökade utgifter med 26 820 miljoner kronor.
- ny telekrigskurs 300 000 kronor Bilaga 5
- kurs i underrättelse- och säkerhetstjänst 800 000 kronor - ADB-utveckling och -uppbyggnad 7 000 000 kronor samt vissa resurser
för grundforskning och doktorandlutbildning.
Överbefälhavaren har inledningsvis tillstyrkt ett ökat medelsbehov för Militärhögskolan med totalt 20 200 000 kronor. I ett kompletterande yttrande över anslagsframställningen har dock Överbefälhavaren anpassat
ramen med 7 000 000 kronor till ett ökat medelsbehov av
13 200 000 kronor.
Jag har i det föregående redovisat målen för verksamheten för budgetåret 1993/94. De överensstämmer huvudsakligen med dem som Militärhögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 104 802 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
4,13.7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av Prop. 1992/93:100 totalförsvaret m.m. Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhet som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarstå.
Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av
frivillig personal genomföras med bibehållen omfattning.
Resurser:
F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m. anslag 157 710 000 kronor.
Övrigt:
Den frivilliga försvarsverksamheten utreds för närvarande, Utred-
ningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02) kommer
att lämna sitt betänkande vid årsskiftet 1992/93.
Resultatbedömning Det minskande antalet medlemmar och antalet avtal med krigsorganisationen överenstämmer inte med de för verksamheten uppsatta målen. Den minskade mängden avtal kan leda till behov av omprioriteringar och särskilda åtgärder i syfte att uppnå målen för försvarsbeslutsperioden. Utbildningen av redan befintlig personal är tillfredsställande och har därmed genomförts utifrån de mål som uppställs för verksamheten. Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten inriktas mot de för försvarsbe-
slutsperioden uppsatta målen med fortsatt prioritering av rekryteringsbefrämjande åtgärder. Vidare skall arbetet med förbättring av metoder för uppföljning och utvärdering av verksamheten fortgå.
Bilaga 5
F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsva-
ret m.m. |
1991/92 Utgift 144 600 000 1992/93 Anslag 155 700 000 1993/94 Förslag 157 710 000
Överbefälhavaren föreslår att 155 700 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 157 710 000 kronor vilket såsom ett obetecknat anslag bör föras upp på statsbudgeten.
4.13.8 Försvarets datacenter
F 8. Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter
1992/93 Anslag 1 000"
1993/94 Förslag 1 000
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att tillgångarna och skulderna i Försvarets datacenter överlåts till ett statligt eller privat ägt aktiebolag och att myndigheten läggs ned (se prop.
1992/93:73, bet. 1992/93:FöU4, rskr. 1992/93:85).
D Anslaget F 8. Försvarets datacenter
4.13.9 Ersättningar för kroppsskador
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Riksförsäkringsverket bör fortsättningsvis disponera anslaget.
Resurser:
F 9. Ersättningar för kroppsskador, förslagsanstag 70 463 000 kronor.
Anslag
F 9. Ersättningar för kroppsskador
1992/93 Anslag 71 000 000 1993/94 Förslag 70 463 000
Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.
Försvarets civilförvaltning har under lång tid svarat för anslagsframställning och redovisning av ersättningarna i fråga. I praktiken är det emellertid Riksförsäkringsverket som har kunskap om anslaget.
Enligt min mening är det lämpligt att Riksförsäkringsverket fortsättningsvis
disponerar anslaget. Då verksamheten är hänförlig till det militära försvaret,
bör anslaget ingå i den militära utgiftsramen.
Behovet för budgetåret 1993/94 har av Försvarets civilförvaltning beräknats till lägre belopp än för budgetåret 1992/93.
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen.
Jag beräknar medelsbehovet till 70 463 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 46 099 000 kr,
2. till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr,
3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 1 318 841 000 kr, 117
. bemyndiga regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte Bilaga 5 belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 000 000 kr,
. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 389 195 000 kr,
. till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 213 772 000 kr,
. till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 104 802 000 kr, . till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
157 710 000 kr,
9. till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10.till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 70 463 000 kr.
Bilaga 5
5.1¶Beredskapsläge och inriktning i stort
I 1992 års försvarsbeslut fastställdes följande uppgifter för totalförsvarets civila del.
-Att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och
under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning,
-att under kriser och i krig stödja försvarsmakten samt
-att, för fullföljande av dessa uppgifter, under kriser och i krig upp
rätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.
I anvisningarna för programplaneringen våren 1992 beslutade regeringen om mål för funktionerna inom totalförsvarets civila del.
Med detta som grund har i den programplan för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98, som Överstyrelsen för civil beredskap och funktion-
sansvariga myndigheter lämnat till regeringen, redovisats en bedömning
av beredskapsläget den 30 juni 1992 för samtliga funktioner.
Totalförsvarets civila del är till sin karaktär komplex och heterogen. Det är därför i många fall svårt att finna vägar som på ett rättvisande sätt belyser förmågan under kriser och i krig. I och med 1992 års försvarsbe-
slut inleddes en process, som syftar till att när det gäller redovisningar, mål och beredskapsläge för funktioner, och därmed för totalförsvarets civila del som helhet, successivt åstadkomma ökad tydlighet, aktualitet
och precision.
Enligt min mening återstår ännu mycket arbete, innan det är möjligt att
mer preciserat kunna dra slutsatser om förmågan inom alla väsentliga områden. Det står emellertid klart att de åtgärder som har vidtagits inom
totalförsvarets civila del sedan 1987 års totalförsvarsbeslut medfört att beredskapsläget har förbättrats och att några allvarliga balansproblem
mellan olika funktioner inte längre kan bedömas föreligga.
Jag vill här framhålla att 1992 års försvarsbeslut innebar vissa förändringar i fråga om grunderna för planeringen inom totalförsvaret med
bl.a. ett betonande av dels omedelbar förmåga, dels beredskap för återtagning. För detta har jag redogjort i avsnitt 1.1.3. Planeringen inom
totalförsvarets civila del skall successivt anpassas härtill. Det är vidare väsentligt att underlaget när det gäller det militära försvarets behov av
stöd från totalförsvarets civila del förbättras.
Enligt min mening är det av väsentlig vikt att arbetet med att förbättra Prop. 1992/93:100 möjligheterna att bedöma förmågan hos totalförsvarets civila del under Bilaga 5 kriser och i krig prioriteras i den fortsatta planeringen.
I 1992 års försvarsbeslut fastställdes en ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civila del avseende perioden 1992/93 - 1996/97.
Regeringen har i 1992 års stabiliseringsproposition föreslagit att planeringsramen inom den civila delen av totalförsvaret sänks med 100 miljoner kronor per år. Jag förordar att besparingsåtgärderna för budgetåret 1993/94 ges en kortsiktig inriktning och främst avser övning och utbildning, skyddsrumsbyggande, kommunalteknisk försörjning och vattenberedskap. I övrigt anser jag att Överstyrelsens för civil beredskap förslag till fördelning av den ekonomiska ramen för budgetåret 1993/94 i stort är lämplig.
Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med funktionsansvariga myndigheter lämna förslag till hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas på ett sätt som är långsiktigt lämpligt.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del.
Bilaga 5 Föredragandens överväganden Naga
Beredskapsläget för funktionen är enligt Överstyrelsen för civil beredskap inte godtagbart. Brister finns bl.a. i fråga om telekommunikationernas
funktionssäkerhet vid myndigheternas fredsuppehållplatser och när det gäller den kommunaltekniska försörjningssäkerheten.
5.2.1¶Överstyrelsen för civil beredskap
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast.
Resurser:
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning,
ramanslag 63 648 000 kronor
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningssystemet
m.m., reservationsanslag 87 692 000 kronor
Resultatbedömning
Jag bedömer att resultaten under budgetåret 1991/92 är godtagbara. De uppdrag som lämnades i regleringsbrevet har fullgjorts. Bl.a. har arbetet med beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling utvecklats positivt. Telesäkerhetsanalyser har genomförts vid sex länsstyrelser. Uppdragen har av Överstyrelsen för civil beredskap brutits ned till uppgifter och mål. Prestationer och effekter har redovisats i relation till dessa uppgifter och mål. De ambitioner som uppgifterna och målen svarar mot har
väsentligen kunnat uppnås. Ett fortsatt arbete med resultatredovisning erfordras emellertid.
Bokslutet är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
En rationalisering har påbörjats som på sikt innebär en personalminskning med 15 personer.
Bilaga 5
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av funktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Utvecklingen på det ekonomiadministrativa området och när det gäller
ratonaliseringsverksamheten på personalområdet bör fortsätta.
Anslag
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning
1991/92 Utgift 57 832 000 1992/93 Anslag 60 743 000 1993/94 Förslag — 63 648 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
1991/92 Utgift 73 204 000 ? Reservation 81 833 834
1992/93 Anslag 91 500 000 1993/94 Förslag — 87 692 000
Anslaget var tidigare uppdelat på H 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Investeringar för civil beredskap, och H 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 7 miljoner kronor.
Bilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inriktning som
angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Resurser:
G 3. Civilbefälhavarna, ramanslag 35 246 000 kronor.
Övrigt:
- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län till Mellersta
civilområdet.
- De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra,
Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde upphör den
30 juni 1994.
- Den 1! juli 1994 bildas två nya myndigheter, benämnda Civilbefäl-
havaren i Södra resp. Norra civilområdet.
Resultatbedömning Civilbefälhavarnas årsredovisningar har upprättats i enlighet med ställda krav i totalförsvarets budgetförordning. Civilbefälhavarna har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav. Slutsatser Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inriktning som
lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Jag vill dock i detta sammanhang
hänvisa till avsnitt 2.4.3 och mina överväganden med anledning av LEMO:s förslag.
Bilaga 5
G 3. Civilbefälhavarna? :
1991/92 Utgift 29 967 448
1992/93 Anslag 36 466 000
1993/94 Förslag = 35 246 000
DAnslaget G 3. Civilbefälhavarna var tidigare uppdelat i anslagen G 3. Förvaltningskostnader m.m. , och G 4. Utbildnings- och övningsverksamhet.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 3 miljoner kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 648 000 kr, 2. till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i lednings-
Systemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
87 692 000 kr, 3. till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
35 246 000 kr.
5.3¶Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
I det följande redovisas verksamhetsmål m.m. för funktionen Befolknings-
skydd och räddningstjänst samt för funktionen Arbetskraft vad avser den del av verksamheten som faller inom Försvarsdepartementets ansvarsområde.
Jag redovisar mina överväganden för Räddningsverkets verksamhet, för frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret samt för Vapenfristyrelsens verksamhet separat under de olika delrubrikerna.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast. Detta innebär bl.a. att fortsatt stor vikt skall läggas på att utveckla metoder för riskhanteringen och dess tillämpning. Målet bör vara att
riskhanteringen samlat skall kunna omfatta risker i såväl fred som krig.
Inom befolkningsskyddets område skall produktionen av skyddsrum
koncentreras till riskområden med högsta och hög prioritet. Vidare
skall åtgärder vidtas i syfte att stärka den enskildes förmåga att ta
ansvar för den egna säkerheten och därmed förebygga olyckor och skador.
Inom räddningstjänstområdet skall åtgärder för att utveckla samordningen på alla nivåer främjas. En fortsatt integration av freds- och
krigsräddningstjänsten skall eftersträvas.
Resurser:
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
684 857 000 kronor
H 2. Skyddsrum m.m., förslagsanslag 495 613 000 kronor
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra natur-
olyckor, anslag 25 000 000 kronor
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag 1 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten under budgetåret 1991/92 har genomförts 1 allt väsentligt i enlighet med de i regleringsbrevet uppställda resultatmålen och resultatkraven. Under anslaget H 2. Skyddsrum m.m. har emellertid verksamheten fått en större omfattning än den planerade beroende på att fler byggnadsobjekt än vad som förväntats färdigställts eller påbörjats.
Statens räddningsverk har gjort en bedömning av beredskapsläget per den Prop. 1992/93:100
30 juni 1992 baserad på redovisningar från länsstyrelserna. Beredskapsläget = Bilaga 5
bedöms i likhet med föregående år vara godtagbart för huvuddelen av delfunktionerna. Brister finns bl.a. ifråga om varning, skyddsrum och ACskydd. Beredskapen att genomföra utrymning och inkvartering är begränsad. Hemskyddsorganisationen har alltjämt begränsade möjligheter att genomföra
sina uppgifter även om övningsläget har förbättrats.
Statens räddningsverk är i färd med att utveckla sin ekonomihantering och
resultatredovisning. Jag kan konstatera att ett fortsatt arbete bl.a. med
resultatmått erfordras.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Statens räddningsverk
funnit att årsredovisningen är rättvisande. Granskningen av resultatredovisningen har dock begränsats till en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras
inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns
emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av funktionen som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Anslag
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
1991/92 Utgift 610 225 311 1992/93 Anslag 653 417 000 1993/94 Förslag 684 857 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen för försvarsbeslutsperioden. Till följd av beslutade besparingsåtgärder har jag reducerat anslaget med 27 miljoner kronor. En neddragning som för budgetåret 1993/94 kortsiktigt löses genom begränsningar främst av utbildnings- och övningsverksamheten.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade 126 beloppet.
Bilaga 5
1991/92 Utgift 619 215 766 | 1992/93 Anslag 487 560 000 1993/94 Förslag 495 613 000
Inriktningen för försvarsbeslutsperioden har jag redovisat i det föregående. De beslutade besparingsåtgärderna innebär att jag för budgetåret 1993/94 har reducerat anslaget med 13 miljoner kronor. Jag har dels bedömt att antalet färdigställda skyddsrum i samband med nyproduktion blir något färre än vad Statens räddningsverk har angett, dels att planerade bristtäckningsåtgärder under budgetåret bör begränsas.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992 totalt 1.566 065 000 kronor. För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av nya bemyndiganden till 533 400 000 kronor. Av dessa avser 447 600 000 kronor bemyndiganden för skyddsrum och 85 800 000 kronor bemyndiganden för ledningscentraler.
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor ?
1993/94 Förslag 25 000 000
D Nytt anslag
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) föreslås att ett generellt statsbidragssystem för kommunerna införs fr.o.m. år 1993. Som en följd av detta slopas det extra skatteutjämningsbidraget. I detta bidrag var särskilda medel avsatta för kommuner som efter särskild ansökan vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Den del av det extra skatteutjämningsbidraget som avsåg nämnda bidrag ansågs emellertid ha haft så stor betydelse för genomförandet av säkerhetshöjande åtgärder till kommunerna att regeringen i kompletteringspropositionen föreslog att bidraget bör finnas kvar som ett specialdestinerat statsbidrag. Ett nytt anslag för ändamålet bör därför tas upp på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget, som ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del, bör disponeras av Statens räddningsverk.
Bidrag skall även fortsättningsvis utgå efter de grunder som anförts i 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöU11 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361).
9 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5
1991/92 Utgift 5 556 674 1992/93 Anslag 6 000 1993/94 Förslag 1 000
D Tidigare anslag H 3.
Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor. 5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning av verksamheten som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut
kvarstår. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning
av frivillig personal genomföras i oförändrad omfattning.
Resurser:
H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av total-
försvaret m.m., anslag 77 790 000 kronor
Resultatbedömning Samövning av hemskyddsombud och gruppchefer har under budgetåret
1991/92 gett ett för verksamheten positivt resultat främst avseende
rekrytering av nya ombud. Självskyddsutbildningen har på grund av kostnadsökningar för instruktörsarvoden inte kunnat genomföras som planerat. Slutsatser Verksamhetens mål budgetåret 1993/94 Inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst vill jag särskilt betona vikten av att målet att bygga upp och vidmakthålla en organisation bestående av 30 000 hemskyddsombud snarast uppnås. 128
Inom funktionen Arbetskraft anser jag att repetitionsutbildningen av Prop. 1992/93:100
krigsplacerad personal även fortsättningsvis bör prioriteras. Bilaga 5 I övrigt avvaktar jag resultatet av utredning om frivillig medverkan i totalförsvaret. Ett betänkande kommer att lämnas vid årsskiftet 1992/93. H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret DD
1991/92 Utgift 72 273 326 1992/93 Anslag 77 790 000 1993/94 Förslag 77 790 000
D Tidigare anslag H 4.
Under anslaget har jag avdelat medel i syfte att försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av frivilligpersonal skall kunna genomföras i oförändrad omfattning. 5.3.3 Vapenfristyrelsen Föredragandens överväganden
Sammanfattning Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års försvarsbeslut vilket innebär att Vapenfristyrelsen liksom tidigare skall
pröva ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst samt svara för uttagning till tjänstgöring, registrering och redovisning av vapenfria tjänsteplikti-
ga.
Resurser: H 6. Vapenfristyrelsen, ramanslag 13 827 000 kronor H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,
förslagsanslag 119 499 000 kronor
Resultatbedömning
Vapenfristyrelsen har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 följt de
redovisningskrav som ställs i totalförsvarets budgetförordning, varvid bl.a. effektbeskrivningar har redovisats, Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande. 129
Vapenfristyrelsen har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav. Som exempel kan Bilaga 5 nämnas att antalet utbildningsalternativ för de vapenfria tjänstepliktiga har
ökat. De vapenfria har fått utbildningsalternativ med längre befattningsut-
bildning vilket inneburit att tiden för praktiktjänstgöring minskat. Detta har
medfört en bättre anpassning till det reella behovet av praktiktid. Skillnaden
mellan det antal som uttagits till vapenfri tjänst och det antal som kunnat beredas en utbildningsplats har minskats genom en prioritering av grundutbildningen jämfört med repetitionsutbildningen.
Slutsatser
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras inom Vapenfristyrelsens verksamhet jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av verksamheten som angavs i försvarsbeslutet.
Anslag
H 6. Vapenfristyrelsen
1991/92 Utgift 147 809 380" 1992/93 Anslag 13 101 000 1993/94 Förslag 13 827 000
D Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Anslaget omfattar Vapenfristyrelsens förvaltningskostnader.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
H 7. Vapenfria tjänstepliktiga
1991/92 Utgift?
1992/93 Anslag 141 733 000 1993/94 Förslag 119 499 000
» Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.
Till följd av 1992 års stabiliseringspropostion har jag reducerat anslaget med 130
26,5 miljoner kronor.
Anslaget omfattar förmåns- och utbildningskostnader till vapenfria Prop. 1992/93:100
tjänstepliktiga. Bilaga 5
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 684 857 000 kr, 2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 495 613 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersätt-
ning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnads-
ram på 533 400 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsruwm m.m. för
budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för
budgetåret 1992/93, 5. till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 25 000 000 kr,
6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. förbud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr, 7. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
77 790 000 kr, 8. till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 13 827 000 kr, |
9. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 119 499 000 kr.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden g
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års
försvarsbeslut.
Resurser:
I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 10 547 000 kronor.
Övrigt:
I anslagsbeloppet ingår 750 000 kronor för planläggning och underhåll
av TT-krigsnät. Resultatbedömning Årsredovisningen har upprättats enligt i totalförsvarets budgetförordning ställda krav. Fortsatt arbete fordras dock med dels den formella uppställningen enligt förordningen, dels beskrivning av effekter av verksamheten. Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.
Enligt programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 som
Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till regeringen är beredskapsläget på den centrala nivån gott. Likaså är beredskapsläget inom Sveriges Radio tillfredsställande, Avsaknaden av mellanvågsstation med en god täckning av landets norra delar gör att beredskapsläget i detta avseende dock inte kan anses helt tillfredsställande.
Beredskapen inom såväl dagspress som TT är god.
Omorganisation och personella förändringar i krigsorganisationen på högre och lägre regional nivå innebär en tillfällig kompetenssänkning. På lokal nivå är informationsberedskapen skiftande bl.a. beroende på tillgången på professionella informatörer.
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 uppfyllt i regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav på ett godtagbart sätt.
Bilaga 5
Inriktningen som angavs i 1992 års försvarsbeslut ligger fast.
Anslag
I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar
1991/92 Utgift 9 019 836
1992/93 Anslag 9 740 000
1993/94 Förslag 10 547 000
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget
med 200 000 kronor.
Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamheter inom beredskapsplanläggning och utbildning, forskning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Kostnaderna innefattar även intern administration.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 10 547 000 kr.
Bilaga
Föredragandens överväganden ilaga 5
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Det finns inte skäl att ändra den inriktning och de mål som angavs i
1992 års försvarsbelut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen
bör därför fortsätta.
Resurser:
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror, ramanslag 82 371 000 kronor
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder, reservationsanslag 9 246 000 kronor
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader, förslagsanslag
167 950 000 kronor
J4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag | :1 000 kronor
Resultatbedömning
Årsredovisningen har upprättats enligt kraven i totalförsvarets budgetförordning och i enlighet med de mål som angetts i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.
Resultatredovisningen är väl genomarbetad, men ett fortsatt utvecklingsarbete fordras. Boksluten är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.
Målen enligt regleringsbrevet har inte helt uppfyllts. Detta beror enligt vad Överstyrelsen för civil beredskap anfört i programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 främst på att lågkonjunkturen har medfört en omprioritering av resurserna på avtalsområdet till omförhandlingar av redan existerande avtal. Detta har medfört att avdelade resurser för nya avtal inte utnyttjats fullt ut på grund av kapacitetsbrist. Beredskapsläget för funktionen bedöms av myndigheten som ej godtagbart.
Med hänsyn till skälen till omprioriteringarna i verksamheten bedömer jag att resultaten är godtagbara. Mot bakgrund av det militära försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk krissituation bedömer även jag att 134
beredskapsläget inte är godtagbart.
Bilaga 5
Övrigt
I november 1992 ingicks ett avtal om ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Finland i internationella krislägen. Ett liknande avtal existerar sedan tidigare mellan Sverige och Norge. Avtalen berör ekonomiskt samarbete inklusive handel, informationsutbyte och samråd i frågor av betydelse för försörjningsberedskapen inför krigshot eller allvarlig internationell spänning som utgör hot om krig.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående är beredskapsläget inte godtagbart, och det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den
inriktning eller det funktionsmål som angavs i 1992 års försvarsbeslut. Den
långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför fortsätta.
Anslag
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
Utgift 1991/92 58 787 088 Anslag 1992/93 78 464 000 Förslag 1993/94 82 371 000
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
Utgift 1991/92 49 994 593 Reservation 336 394 007
Anslag 1992/93 11 040 000
Förslag 1993/94 9 246 000
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
Utgift -1991/92 183 464 414
Anslag 1992/93 171 600 000
135 Förslag 1993/94 167 950 000
J 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följder av Prop. 1992/93:100 statliga beredskapsgarantier m.m. Bilaga 5
| Utgift 1991/92 | 1 000 |
| Anslag 1992/93 | 1 000 |
| Förslag 1993/94 | 1 000 |
Förslagen till medelsberäkning under resp. anslag för budgetåret 1993/94 grundar sig på den inriktning som jag angett i det föregående under verksamhetens mål för budgetåret 1993/94.
Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget J 2. Industriella åtgärder med 2 700 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 82 371 000 kr, 2. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr
godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar
under senare budgetår,
3. till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 246 000 kr,
4. till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
5. till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.6¶Funktioner hörande till andra departement
För följande funktioner lämnas senare denna dag förslag av cheferna för resp. departement. I syfte att ge en bättre överblick för de samlade anslagen till totalförsvarets civila del lämnar jag här en kort redogörelse för dessa funktioner.
5.6.1 Hälso- och sjukvård
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan för det civila
försvaret 1993/94 - 1997/98 karaktäriseras beredskapsläget inom funktionen
av en god initialkapacitet. Brister finns emellertid på vissa områden, bl.a. fråga om försörjningen med infusionsvätskor. Sjukvårdsmateriel och läkemedel finns för att klara behandling av krigsskadade under krig i ca 75 7 resp. 85 % av behoven i krig. Beredskapsläget inom socialtjänst samt
miljö- och hälsoskydd anges inte vara helt godtagbart.
Chefen för Socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att Prop. 1992/93:100 164,3 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsva- = Bilaga 5
rets civila del inom funktionen Hälso- och sjukvård under budgetåret 1993/94.
5.6.2 Telekommunikationer
Funktionens beredskapsläge karaktäriseras i Överstyrelsens programplan som godtagbart.
Riksdagen har ställt sig bakom en bolagisering av televerket. Regeringens
målsättning är att bolagiseringen skall genomföras snarast, dock senast den I juli 1993. Samtidigt skall en telelag träda i kraft.
På regeringens uppdrag utreder Telestyrelsen i samråd med Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap behovet av beredskapsåtgärder på telekommunikationsområdet samt vissa frågor hur detta praktiskt skall kunna tillgodoses i den nya situationen. Beredskapsåtgärderna på detta område har hittills finansierats av Televerket. Den framtida finansieringen övervägs inom regeringskansliet.
5.6.3 Transporter
För funktionen Transporter anger Överstyrelsen för civil beredskap i programplanen att kapacitetsmålen till stor del inte kunnat uppnås.
Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare denna dag föreslå
att 162,4 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för funktionen Transporter under budgetåret 1993/94. Detta innebär en resursmässig prioritering av Transportfunktionen inom denna ram.
5.6.4 Livsmedelsförsörjning
Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan är beredskapsläget för funktionen godtagbart med reservation för tillgången på insatsvaror och i fråga om tillgången på reservelkraft.
Chefen för Jordbruksdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 8,1 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för investeringar i och driftskostnader för beredskapslagring av veterinära läkemedel och för åtgärder inom ABCområdet. Vidare kommer chefen för Jordbruksdepartementet att föreslå att 326,6 miljoner kronor anvisas utom ramen för investeringar i och driftkost-
nader för beredskapslagring av insatsvaror och livsmedel.
Bilaga 5
I Överstyrelsens för civil beredskap programplan anges i fråga om beredskapsläget för funktionen att personalplanläggningsläget som helhet bedöms vara godtagbart. För de frivilliga försvarsorganisationerna redovisas
enligt Överstyrelsen stora brister i förhållande till rekryteringsmålet.
I de förslag som chefen för Arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag
kommer att lämna ingår 1,9 miljoner kronor från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del inom funktionen Arbetskraft under budgetåret
1993/94.
Jag har i det föregående lämnat förslag beträffande Vapenfristyrelsens verksamhetsområde och i fråga om frivilligorganisationerna.
5.6.6 Energiförsörjning
Överstyrelsen för civil beredskap redogör i programplanen i fråga om funktionens beredskapsläge för situationen på olika områden. Några särskilda brister redovisas inte.
Chefen för Näringsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att för budgetåret 1993/94 från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del 63,9 miljoner kronor anvisas på elområdet och 10,1 miljoner kronor för
ökad handlingsberedskap. Utanför ramen lämnas förslag om 330,5 miljoner kronor för drift- och kaptitalkostnader för beredskapslagring av oljeprodukter.
5.6.7¶Övriga funktioner
I det föregående har behandlats dels de funktioner som tilldelas medel inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del, dels funktionen Telekommunikationer.
Förutom dessa funktioner ingår i totalförsvarets civila del funktionerna Domstolsväsende m.m., Ordning och säkerhet, Kriminalvård, Utrikeshandel, Socialförsäkring m.m., Postbefordran, Enskild försäkring m.m., Skatteoch uppbördsväsende, Flyktingverksamhet samt Landskapsinformation.
5.6.8 Övriga frågor
I fråga om funktionen Kyrklig beredskap är i dag Överstyrelsen för civil
beredskap funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfattar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens verksamhet.
Som anfördes i prop. 1988/89:100 bil. 6, s. 45, måste emellertid verksam- Prop. 1992/93:100
heten utövas av respektive samfund och Överstyrelsen bör följaktligen inte Bilaga 5
ha ett renodlat funktionsansvar. Riksdagen har godkänt denna inriktning. Svenska kyrkans centralstyrelse avser till följd av detta att genom frivilliga överenskommelser med de kyrkliga kommunerna, vissa frikyrkliga samfund och de icke-kristna samfunden ta på sig uppgiften att leda och samordna den kyrkliga beredskapen för dessa. Överstyrelsen för civil beredskap kommer därmed att upphöra att vara funktionsansvarig myndighet för den kyrkliga beredskapen och funktionen Kyrklig beredskap kommer att utmönstras ur förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Myndigheten får i stället ett ansvar gentemot de kyrkliga kommunerna liknande det myndigheten har gentemot de borgerliga kommunerna, dvs. det samordnings- och ledningsansvar som åvilar
myndigheten i egenskap av ansvarig för funktionen Civil ledning och
samordning. Överstyrelsen bör därmed biträda samfunden med erforderligt stöd i deras beredskapsverksamhet.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.
Fram till den 1 september 1992 fanns en funktion med benämningen
Prisreglering. Statens pris- och konkurrensverk var funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfattade administration av prisreglering samt prisövervakning under kriser och i krig i syfte att upprätthålla prisstabilitet som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser,
När det gäller den fortsatta beredskapsplaneringen på prisregleringsområdet vill jag efter samråd med cheferna för Jordbruks- och Näringsdepartementen framhålla följande.
Prisreglering är ett instrument som inte längre är aktuellt att använda i den fredstida ekonomiska politiken. Det bedöms numera som sannolikt att prisreglering inte kommer att användas så tidigt i en säkerhetpolitisk krisutveckling som man tidigare har förutsatt. Det är emellertid nödvändigt att även i fortsättningen ha en beredskap på området. En sådan beredskap bör därför fortsättningsvis. finnas på de tre områden där prisregleringar främst kan komma att aktualiseras under säkerhetspolitiska kriser och i krig, nämligen inom funktionerna Livsmedelsförsörjning m.m., Energiförsörjning och Försörjning med industrivaror. Det är därför en naturlig uppgift för de berörda funktionsansvariga myndigheterna Jordbruksverket, Närings- och teknikutvecklingsverket samt Överstyrelsen för civil beredskap att i sin
beredskapsplanering ansvara för detta.
För ändamålet finns 500 000 kronor avsatta för budgetåret 1993/94 under
tolfte huvudtitelns anslag Näringsdepartementet m.m.
anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5 (EES) och ett svenskt medlemsskap i den Europeiska Gemenskapen (EG).
Mitt ställningstagande
Överstyrelsens för civil beredskap rapport har legat till grund för regering-
ens arbete med anpassning av föreskrifter med hänsyn till EES-avtalet.
Studier och konsekvensanalyser bör fortsättningsvis genomföras inom hela det civila försvaret för att främst ligga till grund för en anpassning av regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemsskap.
Bakgrund
I september 1991 överlämnade Överstyrelsen för civil beredskap till regeringen en förstudie om konsekvenser av ett medlemsskap i EG för den civila delen av totalförsvaret. Regeringen uppdrog därefter i oktober samma år åt Överstyrelsen att fortsätta arbetet med att bl.a. definiera svenska intressen och ståndpunkter inför ett svenskt EG-medlemsskap och en anslutning till EES samt att närmare analysera handlingsmöjligheter och begränsningar för den civila delen av totalförsvaret. I den fortsatta redovisningen sammanfattar jag Överstyrelsens bedömningar och slutsatser i den rapport som lämnades till regeringen i september 1992.
Ett medlemsskap bör i sig få en handelsalstrande effekt. För varor där importen helt eller till största delen kommer från EG, medför ett medlemsskap förbättrade möjligheter till en bibehållen import i början av en
kris. Samtidigt kan en påskyndad strukturomvandling inom vissa branscher
öka sårbarheten genom att vissa verksamheter kan komma att minska eller upphöra inom landet. Vad gäller industriell försörjning kommer en svensk anslutning till EES och ett medlemsskap i EG att medföra positiva effekter för svenskt näringsliv i stort. Försörjningsberedskapen förbättras initialt i bristlägen genom ökade möjligheter till bibehållen handel. Strukturomvandlingen inom näringslivet väntas fortsätta oavsett ett medlemsskap. Överstyrelsens sammanfattande bedömning är dock att Sveriges "självförsörjningsgrad" i ett helhetsperspektiv kan komma att minska. Denna slutsats gäller, utöver försörjning med industrivaror, även för hälso- och sjukvården samt för livsmedelsförsörjningen. Vid en anslutning till EES och ett medlemsskap i EG måste ett antal författningar för den civila delen av totalförsvaret anpassas till vad som gäller inom EG. Det är av största vikt att beredskapsavtal som syftar till att upprätthålla viss produktion utformas på ett sådant sätt att konkurrensen ej snedvrids. Om detta inte är möjligt, måste vitala förnödenheter säkras med andra beredskapsåtgärder, t.ex. lagring.
Inför ikraftträdandet av EES-avtalet har regeringen gjort ändringar i Prop. 1992/93:100 förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti samt Bilaga 5
förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd i syfte att undvika en snedvridning av konkurrensen. I räddningstjänstförordningen (1986:110) har ändringar gjorts för att anpassa det svenska regelverket till det s.k. Seveso-direktivet.
Min uppfattning är att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis bör
genomföras inom hela den civila delen av totalförsvaret för att främst ligga till grund för en anpassning av regelsystemet vid ett EG-medlemsskap. Överstyrelsen för civil beredskap har här ett övergripande samordningsan-
Svar.
5.8¶Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret
I regeringens anvisningar för programplaner för perioden 1993/94 - 1997/98
samt anslagsframställningar för 1993/94 uppdrogs åt Överstyrelsen för civil beredskap att redovisa resultatet av arbetet med att kartlägga behovet av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret och utnyttjandet av befintliga utbildningsresurser. Vidare skulle Överstyrelsen lämna förslag om
ansvarsfördelningen vad gäller utbildningen. Överstyrelsen överlämnade sin
rapport i augusti 1992. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.
Bilaga 5
6.1¶Försvarets civilförvaltning
Föredragandens överväganden
Sammanfattning Verksamhetsmål:
Försvarets civilförvaltning skall inom sitt verksamhetsområde ge stöd
till myndigheter främst inom Försvarsdepartementets område. Resurser: K 1. Försvarets civilförvaltning, anslag 1 000 kronor
Övrigt:
Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994. Se vidare avsnitt 2.4.2
Resultatbedömning Försvarets civilförvaltning har genomfört sina uppgifter i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet. Riksrevisionsverket har granskat årsredovisningen, beträffande resultatredovisningen dock enbart i fråga om krav på fullständighet och dokumen-
tation, och bedömer att årsredovisningen är rättvisande.
Totalt underutnyttjade Försvarets civilförvaltning sitt anslag budgetåret 1991/92 med 5 359 000 kronor varav 3 411 000 kronor avsåg ersättningar
för kroppsskador m.m.
Slutsatser Verksamhetens mål budgetåret 1993/94 Förutom den del som avser ersättning för kroppsskador skall den verksamhet som Försvarets civilförvaltning bedriver enligt sin instruktion avgiftsfinansieras. Civilförvaltningen skall på uppdrag och med full kostnadstäck-
ning biträda myndigheter främst inom men även utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Bilaga 5
K 1. Försvarets civilförvaltning
1991/92 Utgift 123 683 527
1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Försvarets civilförvaltning, som är en avgiftsfinansierad myndighet med ett formellt anslag om 1 000 kronor, har hemställt att för budgetåret 1993/94 få disponera ett anslag om 2 000 000 kronor för täckning av kostnader för reglering av trafikskador som inträffat före den 1 juli 1992 samt att verksamheten som rör reglering av trafikskador skall tas upp som ett 1 000kronors anslag.
Den av Försvarets civilförvaltning beräknade omsättningen uppgår till 92 700 000 kronor under budgetåret 1993/94.
Kostnaden för reglering av trafikskador som inträffat före den 1 juli 1992 bör, utöver den del som täcks av anvisade medel, i huvudsak täckas genom avgifter.
6.2¶Försvarets forskningsanstalt
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Försvarets forskningsanstalt skall bedriva forskning för totalförsvaret.
Anstalten skall också utföra forsknings- och utredningsuppgifter
rörande rustningsbegränsning.
Resurser:
K2. Gemensam försvarsforskning, 485 713 000 kronor
ramanslag
K3. Försvarets forskningsanstalt: 1 000 kronor
Avgiftsfinansierad verksamhet,
anslag
samt under tredje huvudtiteln, (bil. 4:)
F4. Forskningsverksamhet för
rustningsbegränsning och nedrustning,
förslagsanslag 15 840 000 kronor
10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5
Jag bedömer att Försvarets forskningsanstalt, när det gäller anslagen under fjärde huvudtiteln, i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som i fråga om resultatredovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn till kraven på fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande. Jag anser att resultatredovisningen är välgjord.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Försvarets forskningsanstalt skall i huvudsak genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar för de anslag som jag anmäler i det följande. Anstalten skall dock anpassa sin verksamhet till de besparingar som jag har anmält i det föregående.
Anstalten skall förbereda genomförandet av riksdagens beslut (prop. 1992/93:37 bil. 2, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) om att viss verksamhet som nu bedrivs inom Fortifikationsförvaltningen skall inordnas i anstalten.
Regeringen avser att lägga fram förslag om försvarsforskningen i 1993 års forskningspolitiska proposition. Anstalten skall, sedan riksdagen fattat beslut i saken, påbörja en anpassning härtill.
Anslag
K 2. Gemensam försvarsforskning
1991/92 Utgift — 467 511 318 1992/93 Anslag 487 761 000 1993/94 Förslag 485 713 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag förutsatt att uppgiften för Försvarets materielverk att producera tillämpad forskning och studier inom projektområdet skepps-, flyg- och robotteknik finansieras över försvarsgrenarnas materielanslag. Jag har vidare beaktat de besparingar i enlighet med vad jag har redovisat i avsnitt 1.2.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för 144 dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att Prop. 1992/93:100
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de Bilaga 5
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet (hittillsvarande anslagsnamn: K 3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Den av anstalten beräknade omsättningen under budgetåret 1993/94 uppgår till 88 100 000 kronor.
6.3¶Kustbevakningen
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den långsiktiga inriktningen av Kustbevakningens verksamhet avseende
kravet att åstadkomma en ökad närvaro till sjöss med målet att senast
under budgetåret 1996/97 genomföra 175 000 fartygstimmar per år,
förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst
bibehålla nivån för övrig serviceverksamhet, ligger fast.
Resurser:
K 4. Kustbevakningen, ramanslag 309 481 000 kronor
K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen,
reservationsanslag 54 000 000 kronor
Bemyndigande för materiel
beställningar m.m. 61 200 000 kronor
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Kustbevakningen har genomfört verksamheten under
budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.
Under budgetåret 1991/92 har Kustbevakningen åstadkommit en ökad Prop. 1992/93:100 närvaro till sjöss och totalt genomfört 151 000 fartygstimmar. Beredskapen Bilaga 5 för miljöräddningstjänst till sjöss har förbättrats bl.a. genom att avdelade
medel för materielanskaffning i stor utsträckning har utnyttjats i syfte att genomföra nödvändiga modifieringar på miljöskyddsfartygen samt för anskaffning av ett flygplan.
Kustbevakningen har dessutom, på regeringens uppdrag, särskilt redovisat vilka åtgärder man vidtagit för att lösa de åtaganden som åvilar myndigheten till följd av internationella överenskommelser. Jag är nöjd med redovisningen samtidigt som jag vill poängtera behovet av att upprätthålla ett väl fungerande internationellt samarbete i syfte att säkerställa effektiva åtgärder
för övervakning och miljöskydd bl.a. i Östersjön och Skagerack.
Kustbevakningen har för budgetåret 1991/92 upprättat en årsredovisning enligt totalförsvarets budgetförordning (1989:24). Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Kustbevakningen avseende verksamheten budgetåret 1991/92 funnit att årsredovisningen är rättvisande.
Under budgetåret 1992/93 fortgår arbetet med genomförandet av en ny lokal organisation för Kustbevakningen.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Kustbevakningen är en civil myndighet med uppgift att i enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.
För budgetåret 1993/94 bör den inriktning gälla som lagts fast i 1992 års försvarsbeslut.
Kustbevakningen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anmält ett behov av att snarast få ett avsevärt tillskott av medel för att förnya fartygsbeståndet. I annat fall kommer, enligt Kustbevakningen, möjligheterna att uppfylla verksamhetsmålen begränsas från och med mitten av 1990-talet på grund av att fartygens operativa förmåga och tillgänglighet
försämras samt genom att antalet fartyg minskar.
Det är enligt min mening viktigt att de långsiktiga målen upprätthålls. Jag
är dock inte nu beredd att ta ställning till Kustbevakningens önskemål om
medel för att förnya fartygsbeståndet. Den frågan bör prövas sedan bl.a. erfarenhet vunnits avseende vilka behov som ett inrättande av en ekonomisk
zon i Östersjön (prop. 1992/93:54, bet. 1992/93:UU10,
rskr. 1992/93:54) kan innebära.
Bilaga 5
K 4. Kustbevakningen
1991/92 Utgift 286 404 000 1992/93 Anslag 295 698 000 1993/94 Förslag 309 481 000
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av verksamheten under budgetåret 1993/94. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget med 2 miljoner kronor. En neddragning som jag anser att Kustbevakningen bör klara genom de rationaliseringseffekter m.m. som vinns i samband med övergången till ny lokal organisation vid årskiftet
1993/94.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
KS. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen
1991/92 Utgift — 50 814 000 1992/93 Anslag 51 800 000
1993/94 Förslag 54 000 000
Jag har i det föregående redovisat mitt ställningstagande till medelsbehovet för budgetåret 1993/94. |
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992 145 700 000 kronor. För budgetåret 1992/93 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 105 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av prisomräkningsbemyndiganden för att kunna räkna upp bemyndigandeskulden till aktuellt prisläge under genomförandeåret till 11 200 000 kronor samt behovet av nya objektsbemyndiganden tili 50 000 000 kronor. Det senare mot bakgrund av den stora andelen outyttjade bemyndiganden som ingick i bemyndigandeskulden den
30 juni 1992.
Bilaga 5
Föredragandens överväganden Naga
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt - mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet, - följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en ledande ställning inom området, - samla, ordna, bearbeta samt offentliggöra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser:
K6. Flygtekniska försöksanstalten, 20 993 000
ramanslag
K7. Flygtekniska försöksanstalten: 1000
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Anstalten skall särskilt - mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverk-
samhet, - följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som
har en ledande ställning inom området, - samla, ordna, bearbeta samt offentliggöra forskningsresultat och
andra rön inom sitt verksamhetsområde.
Resurser:
K6. Flygtekniska försöksanstalten,
ramanslag 20 993 000
K7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet,
anslag 1 000
Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag
Bilaga 5
Jag bedömer att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som, i fråga om resultatredovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn till kraven på fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för budgetåret 1991/92 är rättvisande.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
I avvaktan på de förslag som regeringen kan komma att lägga fram i 1993 års forskningspolitiska proposition anser jag att Flygtekniska försöksanstal-
ten i huvudsak bör genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina
anslagsframställningar.
Anslag
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
1991/92 Utgift 9 471 000 1992/93 Anslag 9 969 000 1993/94 Förslag 20 993 000
Jag har vid beräkningen av mitt förslag beaktat vad anstalten i sin anslags-
framställning har anfört om behovet av ett höjt anslag.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet
(bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
(hittillsvarande anslagsnamn: K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet)
1991/92 Utgift 1 000 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000
Den av anstalten under vissa förutsättningar beräknade omsättningen under 149
budgetåret 1993/94 uppgår till 54 000 000 kronor. |
Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning Verksamhetsmål: Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarstå tills vidare under 1993/94. Resurser: K 8. Försvarets mediecenter, anslag 1 000 kronor
Övrigt:
Jag har för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om förändring av myndighetens verksamhetsform.
Resultatbedömning Kravet på full kostnadstäckning i verksamheten och avskrivning av anslagsfinansierade tillgångar har iakttagits och återrapporterats. Ett underskott i rörelsen med 3,7 miljoner kronor belastar dock verksamhetens resultat för budgetåret 1991/92. Detta är att hänföra till avvecklingen av blankettkontoret, oförutsedda samlokaliseringskostnader och alltför optimistiska bedömningar av det ekonomiska utfallet. Sedan i början av innevarande budgetår har kraftfulla åtgärder vidtagits för att täcka underskottet. Mot den bakgrund bedöms myndighetens resultat som positivt. Slutsatser
Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten i huvudsak inriktas mot de för
försvarsbeslutsperioden uppsatta målen. I övrigt bör den instruktionsmässiga
verksamheten styras av kundernas efterfrågan.
Anslag:
K 8. Försvarets mediecenter 1991/92 Utgift 1 000
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Försvarets mediecenter föreslår att 1 000 kronor anvisas för verksamheten. Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen överensstämmer i allt väsentligt med den som Försvarets mediecenter föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår därför att anslaget tas upp på statsbudgeten med ett belopp om I 000 kronor.
6.6¶Försvarets förvaltningshögskola
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som lades fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Resurser:
K 9. Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag 17 827 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att Försvarets förvaltningshögskola genomfört sin verksam-
het på ett bra sätt.
Enligt resultatredovisningen har Försvarets förvaltningshögskola genomfört alla planerade kurser. Vidare har skolan i ökad omfattning genomfört avsnitt i utbildningen i form av distansutbildning. Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapport redovisat utveckling och konsekvenser av
distansutbildning för att till lägre kostnad ge utbildning som är bättre
anpassad till regionala och lokala behov.
Skolan har gjort en jämförelse av kurskostnaderna för de fem senaste åren som visar att kostnaderna har minskat såväl för kostnad per elevdag som för kostnad per utbildningspass. Skolan, som anser att stor försiktighet skall
iakttas vid en analys av materialet, konstaterar att kostnaderna i vart fall inte
ökat under nämnda tid.
Förvaltningshögskolan har ett anslag om ca 16 miljoner kronor. Skolan har
dock en ekonomisk omslutning på ca 45 miljoner kronor genom s.k.
sekundäruppdrag från Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna samt en
viss avgiftsfinansiering från myndigheter m.fl. utanför Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Skolan har relativt väl redovisat den avgiftsfinansierade verksamheten. Prop. 1992/93:100 Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapport redovisat en plan = Bilaga 5
för hur verksamheten skall kunna övergå till att bedrivas med full kostnadstäckning.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Som nyss sagts gavs skolan i uppdrag att i samband med anslagsframställningen år 1992 redovisa en plan för hur verksamheten snarast möjligt skall kunna övergå till att bedrivas med full kostnadstäckning. I planen anför
skolan att den nuvarande blandfinansieringsformen synes vara den bäst
anpassade finansieringsformen och att en övergång till annan finansieringsform bör avvaktas till att LEMO har avgett sitt förslag om skolan.
Jag delar skolans uppfattning i denna fråga och anser att skolan under
budgetåret 1993/94 bör bedriva sin verksamhet med samma finansierings-
former som hittills.
Skolan bör under budgetåret också utveckla distansundervisningen
ytterligare. Vidare bör utbildningen i fråga om de högre kurserna för
yrkesofficerare bedrivas i samverkan med Militärhögskolan.
I fråga om forskningsverksamheten bör avseende fästas vid samverkan med universitet, andra högskolor och forskningsinstitut.
Anslag
K 9. Försvarets förvaltningshögskola
1991/92 Utgift 18 389 276
1992/93 Anslag 16 533 000
1993/94 Förslag 17 827 000
Försvarets förvaltningshögskola har i anslagsframställningen för budgetåret
1993/94 begärt 17 545 000 kronor. Jag har i det föregående redovisat
inriktningen för skolan vilket i allt väsentligt överensstämmer med den som Förvaltningshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar
anslaget till 17 827 000 kronor. Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett
ramanslag.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). 152
Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer Prop. 1992/93:100 slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika Bilaga 5
från det nu budgeterade beloppet.
6.7¶Försvarshögskolan
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
För verksamhetsåret 1993/94 bör verksamheten liksom tidigare i
huvudsak inriktas på kurser för personal i ledande befattning inom totalförsvaret. Resurser: K 10. Försvarshögskolan, ramanslag 8 786 000 kronor
Resultatbedömning Försvarshögskolans årsredovisning för budgetåret 1991/92 innehåller en beskrivning av genomförd kursverksamhet samt en redogörelse för hur effekten av genomförd utbildning har mätts. Jag konstaterar att Försvarshögskolan har uppfyllt kraven i regleringsbrevet beträffande resultatmål och resultatkrav och att verksamheten har bedrivits
med en sådan inriktning att uppsatta mål har nåtts.
Årsredovisningen är enligt Riksrevisionsverket rättvisande. Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Sammantaget innebär min bedömning att den inriktning för verksamheten som lades fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret
1993/94.
Anslag
K 10. Försvarshögskolan
1991/92 Utgift 7 606 000
1992/93 Anslag 8 095 000
1993/94 Förslag 8 786 000 153
Den redovisade inriktningen för budgetåret 1993/94 överensstämmer i allt Prop. 1992/93:100
väsentligt med den som Försvarshögskolan föreslagit i sin anslagsfram- Bilaga 5
ställning. Jag har beräknat anslaget till 8 786 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.8¶Krigsarkivet
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Pågående omstruktureringar inom
försvaret bör beaktas särskilt för att säkerställa god arkivvård.
Resurser:
K 11. Krigsarkivet, ramanslag 15 710 000 kronor.
Resultatbedömning
Krigsarkivet har följt och återredovisat de resultatmål och resultatkrav som
ställts upp för budgetåret 1991/92. En utveckling och fördjupning av resultatuppföljningen kommer att genomföras för budgetåret 1992/93 i syfte att göra uppföljningen mer sammanhängande och jämförbar med övriga styrdokument. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.
Slutsatser
Krigsarkivet bör under budgetåret 1993/94, förutom de instruktionsmässiga
uppgifterna, särskilt beakta pågående omstruktureringar inom försvaret och
lämna berörda myndigheter stöd i säkerställandet av god arkivvård.
Bilaga 5 K 11. Krigsarkivet
1991/92 Utgift = 9 461 000 1992/93 Anslag 11 664 000 1993/94 Förslag 15 710 000
Krigsarkivet föreslår att 11 664 000 kronor anvisas verksamheten.
Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 15 710 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.9¶Statens försvarshistoriska museer
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den verksamhetsinriktning som lades fast i samband med 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Handläggningen av traditionsfrågor måste prioriteras och utvecklas under budgetåret
1993/94.
Resurser:
K 12. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 40 604 000 kronor.
Resultatbedömning
Statens försvarshistoriska museer har i stort återredovisat de resultatmål och
resultatkrav som uppställts för budgetåret 1991/92. Resultatredovisningen och därmed verksamheten i sin helhet påverkas mycket negativt av osäkerheten angående vissa byggfrågor. I övrigt har myndigheten under
budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat. 155
Bilaga 5
Statens försvarshistoriska museer bör under budgetåret 1993/94, förutom de instruktionsmässiga uppgifterna, särskilt utveckla arbetet med handläggningen av traditionsfrågor.
Anslag
K 12. Statens försvarshistoriska museer
1991/92 Utgift = 21 596 000
1992/93 Anslag 24 787 000 1993/94 Förslag 40 604 000
Statens försvarshistoriska museer föreslår att 32 387 000 kronor anvisas för verksamheten.
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag, efter samråd med mig och chefen för Kulturdepartementet, att redovisa förslag till åtgärder som syftar till att vissa kulturinstitutioner genom en omfördelning av medel från tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för handikappade till anslag under fjärde respektive elfte huvudtitlarna, ges
möjlighet att anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar
respektive behålla nu anställda med lönebidrag. Jag beräknar därvid att 2 000 000 kronor tillförs Statens försvarshistoriska museer för detta ändamål. Statens försvarshistoriska museer bör därmed i princip ges möjlighet att även fortsättningsvis anställa arbetshandikappade personer med de ändrade regler (1991:333) som numera gäller för anställning med lönebidrag.
Jag beräknar medelsbehovet till 40 604 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
område Bilaga 5
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Den inriktning som slogs fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.
Efterforskningsverksamheten skall särskilt anpassas till förändringar i
omvärlden avseende flyktingutvecklingen och det därav föranledda behovet av registrering.
Delegationen för icke-militärt motstånd har i sin verksamhet under en
följd av år haft sin uppgift i det svenska totalförsvaret med utgångs-
punkt från tanken att vår krigsavhållande förmåga skulle stärkas ytterligare om det redan i fred sker en viss informations- och utbildningsverksamhet rörande den civila befolkningens möjligheter att försvåra ockupation. Oavsett ursprungliga motiv för inrättandet av delegationen kan man, med utgående från senare års säkerhetspolitiska förändringar resp. erfarenheter av väpnade konflikter, konstatera att delegationens verksamhet aktualiserar vissa grundläggande frågor bl.a. av folkrättslig natur; risk finns bl.a. att oklara gränser skapas mellan kombattanter och civilbefolkning som enligt folkrätten skall ges maximalt skydd via internationella konventioner. Jag har mot denna bakgrund för avsikt att under det kommande budgetåret pröva i vad mån delegationens verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.
Resurser:
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område,
förslagsanslag 18 575 000 kronor.
Resultatbedömning
Jag konstaterar att verksamheten genomförts under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med regleringsbrevet.
Slutsatser
Efterforskningsverksamheten bör anpassas för direkta insatser inom ramen
för flyktingutvecklingen i omvärlden.
Bilaga 5
K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
1991/92 Utgift 15 694 000 1992/93 Anslag 20 389 000 1993/94 Förslag 18 575 000
Nämnderna m.m. inom detta anslag yrkar att sammanlagt 18 956 000
kronor anvisas för verksamheten enligt vad som framgår av följande tabell.
Kostnader och medelbehov (1000-tal kronor)
Myndighet 1991/92 1992/93 1993/94 1993/94
Utfail Planerat - Nämnderna Före-
draganden
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd 4 888 5 233 3 880 4 071 Försvarets personalnämnd 3 580 4 217 5 100 5111
Övriga nämnder 500. 617 617 645
Totalförsvarets chefsnämnd 617 709 726 720 Delegationen för planering av efterforskningsbyråns verksamhet 111 170 200 200 Svenska röda korset 2288 2 578 2 653 2 653 Delegationen för icke- militärt motstånd 621 555 950 580 Civil övningsledning 3 060 200 1 200 1 200 Centralförbundet Folk och försvar 3 089 3 250 3 630 3 395
15 694 20 389 18 956 18 575
Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar medelsbehovet till 18 575 000 kronor.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste Prop. 1992/93:100
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade Bilaga 5
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till medelsmottagarnas disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
6.11¶Utredning av allvarliga olyckor
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Statens haverikommissions fasta kostnader för utredning av andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor finansieras från ett särskilt anslag vid Försvarsdepartementet.
Resurser:
K 14. Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 870 000 kronor.
Slutsatser
Verksamheten budgetåret 1993/94
Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, i luften eller någon annanstans.
Statens haverikomissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor. Dessa kostnader skall täckas med medel från Försvarsdepartementets huvudtitel.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har Statens haverikommission hemställt om en ändring i fördelningen av de fasta kostnaderna mellan de berörda intressenterna. Jag förordar att den av Statens haverikomissions föreslagna fördelningen tillämpas. I denna fråga har jag samrått med chefen för Kommunikationsdepartementet. 59
1¶LL Riksdagen 1992:938-1 sam Nr 100 Bilaga 5
Bilaga 5
K 14. Utredning av allvarliga olyckor
1991/92 Utgift -- 1992/93 Anslag 910 000 1993/94 Förslag 870 000
Jag har redovisat min syn på fördelningen av de fasta kostnaderna budgetåret 1993/94.
6.12¶Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetsmål:
Regeringen kan fr.o.m. den 1 januari 1993 genom särskilt beslut ställa enheter till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands förutom på begäran av FN - efter beslut som fattats av ESK. Verksamhetens mål är att så effektivt som möjligt rekrytera och utbilda personal till fredsbevarande verksamhet. Vidare skall de enheter som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa de uppgifter som tilldelas dem. Enheterna skall verka i enlighet med de instruktioner FN eller ESK utfärdat för respektive operation.
Under budgetåret 1993/94 skall inrättandet av försvarets internationella centrum fullföljas.
I övrigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Resurser
Resurser för fredsbevarande verksamhet som för budgetåret 1992/93
budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i Sverige
för FN-styrkor, m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea beräknas för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, se bilaga 4 till budgetpropositionen. Viss del av verksamheten bör även fortsättningsvis budgeteras inom fjärde huvudtiteln.
K 15. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m., anslag 1 000 kronor.
Bilaga 5
Jag konstaterar att Chefen för armén har genomfört verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angavs i regleringsbrevet. Några punkter vill jag dock kommentera.
Under året har Chefen för armén rekryterat, organiserat, utbildat och avlöst
personal för tjänstgöring i följande FN-operationer:
UNIFIL (Libanon)
UNFICYP (Cypern)
UNTSO (Mellersta Östern)
UNMOGIP (Indien-Pakistan) UNIKOM (Kuwait-Irak)
OSGAP (Afganistan) UNPROFOR (forna Jugoslavien) ONUCA (Centralamerika) ONUSAL (El Salvador) UNAVEM II (Angola) UNTAC (Kambodja)
Verksamheten har även inneburit att bidra med personal ur SVEDRELIEF (specialenheten för katastrofhjälp) för tjänstgöring i Liberia.
Vidare har Chefen för armén svarat för rekrytering m.m. av svensk personal i NNSC (övervakningskontingenten i Korea) och i ECMM (EG-monitorerna i forna Jugoslavien).
Kostnaderna för deltagandet i ONUCA, ONUSAL, UNAVEM II, UNTAC, ECMM samt för personal ur SWEDRELIEF har belastat anslag under tredje huvudtiteln. En del (10 miljoner kronor) av kostnaderna för UNPROFOR har belastat anslag under tredje huvudtiteln.
Under budgetåret har det svenska sjukhuskompaniet i UNIFIL (Libanon) avvecklats. Ansvaret för verksamheten har övertagits av Polen. Sveriges deltagande i UNIFIL utgörs numera av ca 500 personer i en underhållsbataljon.
Totalt har cirka 2 000 personer utbildats under året.
I december 1992 tjänstgjorde sammanlagt 850 personer utomlands.
Genom förändringar av utbildningsverksamheten, införandet av ett nytt rotationssystem, färre antal underhållsflygningar och vakanshållning av vissa befattningar samt vissa andra rationaliseringsåtgärder har Chefen för armén åstadkommit vissa besparingar. Anslaget L 4.
särskilt regeringsbeslut angående finansiering av det fältsjukhus som Sverige Bilaga 5
bidrog med i Saudiarabien våren 1991. Överskridandet balanseras av
besparingar inom såväl tredje som fjärde huvudtitelns områden.
Slutsatser
Verksamhetens mål budgetåret 1993/94
Insatserna utomlands sker med stöd av 10 kap. 9 § regeringsformen och lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst
upphör att gälla (ifr prop. 1992/93:77, bet. 1992/93 FöUS, rskr. 1992/93:67). Närmare bestämmelser framgår av förordningen (1984:309) om utlandsstyrkan inom försvarsmakten.
Verksamhetens målsättning skall vara att Chefen för armén så effektivt som möjligt rekryterar och utbildar personal till fredsbevarande verksamhet inom ramen för både FN och ESK. Vidare skall personal som tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa uppgifter i enlighet med de instruktioner FN eller ESK utfärdat.
Under budgetåret skall Chefen för armén fullfölja inrättandet av försvarets internationella centrum för att där samla den verksamhet i Sverige som är förknippad med utlandsstyrkan m.m.
Anslag
K 15. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
1991/92 Utgift 434 764 200" 1992/93 Anslag 302 682 000" 1993/94 Förslag 1 000
x Summan av anslagen L 1, L 2 och L 3. «+» Summan av anslagen L 3., L 4. och LS.
Verksamheten under anslaget består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till utlandsstyrkan och till Sveriges delegation vid NNSC i Korea. Vidare omfattar verksamheten löner, traktamenten, utrustning och underhåll av den personal som tjänstgör utomlands.
Jag har i det föregående redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Som
redan anmälts beräknas resurserna för den verksamhet, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och
L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea, under tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet (se bilaga 4 till budgetpropositio-
nen). 162
En del av kostnaderna för fredsbevarande operationer avses bli ersatta av Prop. 1992/93:100 FN. I september 1992 uppgick Sveriges fordran hos FN till 340 miljoner Bilaga 5
kronor. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomsttitel
Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.
Kostnader i samband med nordiska försvarsministermöten som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L 1. Kostnader för Sverige
för FN-styrkor m.m. bör för budgetåret 1993/94 beräknas under anslaget
A 1. Försvarsdepartementet. Vidare bör vissa kostnader som föranleds av
Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992 och kostnader för militäre
rådgivaren i New York, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L 1.Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., beräknas under anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr,
2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 485 713 000 kr,
3. till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
4. till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 309 481 000 kr,
5. till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisa ett
reservationsanslag på 54 000 000 kr,
6. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om
61 200 000 kr,
7. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 20 993 000 kr,
8. till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
9. till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
10.till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 17 827 000 kr,
11.till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 786 000 kr,
12.till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
15 710 000 kr, 13. till Scatens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 40 604 000 kr,
14.till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 18 575 000 kr, Bilaga 5
15.till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 870 000 kr, 16.till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett anslag på 1 000 kr.
Bilaga 5
7.1¶Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92
I det följande redovisas det ekonomiska utfallet för totalförsvarets militära och civila delar. Utfallet för Övrig verksamhet redovisas under
respektive anslag.
7.1.1 Totalförsvarets militära del
Utgiftsramen för den militära delen av totalförsvaret fastställdes för
budgetåret 1991/92 tul 31 713 miljoner kronor i prisläge februari 1990. Regeringen bemyndigades att justera utgiftsramen med hänsyn till prisoch löneutveckling enligt försvarsprisindex efter februari 1990 (prop.
1990/91:102, bil 1, s 32, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). Till följd härav har utgiftsramen justerats. Från och med budgetåret 1992/93 budgeteras den militära utgiftsramen i genomförandepris. Budgetåret 1991/92 är därför det sista år som budgeterats enligt systemet med fasta
prislägen och s.k. prisregleringar under pågående budgetår. Systemet med fasta prislägen innebar bl.a. att utgiftsramen för ett avslutat budgetår justerades slutligt i samband med det nya budgetårets första prisregle-
ringstillfälle. En slutlig justering (enligt nedan) av den militära utgifts-
ramen för budgetåret 1991/92 avses ske genom ett regeringsbeslut.
Miljoner kronor
Kompensation för pris- och löneökningar (preliminärt) 1 943,4
Övernyttjande av ramen för budgetåret 1990/91 -122,3
Omföring för att finansiera anskaffning
av haubits 77 B under tidigare budgetår -200,0
Fältsjukhuset i Saudiarabien -30,0
Ej disponibla medel p.g.a.
omläggning av mervärdesskatt -61,6
Finansiering av vissa materielprojekt enligt tilläggsbudget II för Bilaga 5
1991/92, bl.a. 1 000,0
- utveckling av RBS 23 BAMSE - ubåt 90 - flugburen spaningsradar
Övrigt 27,8
Summa justeringar 2 557,3
Disponibla medel för budgetåret 1991/92 blir därmed 34 270,3 miljoner kronor. Enligt Riksrevisonsverkets redovisning blev utfallet 33 864
miljoner kronor vilket ger följande resultat.
Miljoner kronor
| Disponibla medel | 34 270,3 |
| Utfall | 33 864,0 |
| Underutnyttjande | 406,3 |
Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:102, s 195, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) att justera den militära utgiftsramen för budgetåret 1992/93 på grund av underutnyttjandet för budgetåret 1991/92.
7.1.2 Totalförsvarets civila del
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del faställdes till I 993,4 miljoner kronor för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:102, bil. I, s 37, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). Ramen innehöll såväl förslags- som reservationsanslag och beräknades i genomförandeprisläge 1991/92.
Det ekonomiska utfallet för 1991/92 blev 1 945,5 miljoner kronor.
7.2¶Utfallsprognos för budgetåret 1992/93
För budgetåret 1992/93 visar Riksrevisionsverkets prognos att utfallet för anslagen inom fjärde huvudtiteln inte bedöms avvika anmärkningsvärt från budgeterade belopp.
. Bil
7.3.1¶Totalförsvarets militära del ilaga 5
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.
Jag har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets
militära del till 35 986 841 000 kronor för budgetåret 1993/94. Be- .
räkningen har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det
nya försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att säkerställa planerad materielanskaffning. I
beräkningen har vidare hänsyn tagits till besparingsåtgärder dels enligt 1992 års stabiliseringsproposition, dels för finansiering av gemensamma
EG-kostnader. Besparingen inom den militära utgiftsramen uppgår till
284 miljoner kronor.
Till följd av att fastighetsförvaltningen för vissa försvarsfastigheter överförts till Byggnadsstyrelsen (se avsnitt 4.5) ökar hyreskostnaden för vissa myndigheter. Därför tillförs medel för kostnadsökningen till den
militära utgiftsramen.
Inom den militära utgiftsramen finansieras dessutom vissa ESK-kostnader som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992.
I prop. 1990/91:102 (s. 26) redovisades att inriktningen i fråga om
utvecklingen av den finansiella styrningen borde vara att åstadkomma
bl.a. en flexiblare resursanvändning. I bil.7 till samma proposition anfördes att inkomster från försäljning av fast egendom borde få
användas för reinvesteringar, kopplat till omstruktureringen inom försvaret. Riksdagen hade inget att erinra mot dessa förslag.
I 1992 års försvarsbeslutsproposition redovisade chefen för Försvarsdepartementet (s 6-7) att försvarsbeslutet skulle komma att förutsätta ett aktivt åtagande från statsmakternas sida att med hjälp av nya och flexibla
instrument för finansiell styrning utöva kontroll och uppföljning. Vidare
anfördes att det totala planeringsutrymme som ställdes till myndig-
heternas förfogande inkluderade ett åtagande från statsmakternas sida att under genomförandeprocessens gång fortlöpande kunna ställa medel till
förfogande, t.ex. genom intäkter från försäljning av fastigheter, mark och materiel.
Som jag tidigare anfört (avsnitt 4.9.2) förutsätter genomförandet av mina förslag bl.a. att intäkter från försäljning av fast egendom kan disponeras för reinvesteringar. För att ett system härför skall bli ändamålsenligt är det nödvändigt att regeringen vid behov kan omdisponera medel,
motsvarande sådana intäkter, mellan anslag inom den militära utgifts- 167 ramen. Ett bemyndigande härom bör inhämtas från riksdagen.
12 Riksdagen 199293. I saml, Nr 100. Bilaga 5
a . Bilaga 5
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del finansierar £g beredskapsåtgärder inom följande funktioner:
- Civil ledning och samordning - Befolkningsskydd och räddningstjänst
- Psykologiskt försvar
- Socialförsäkringar m.m.
- Hälso- och sjukvård m.m.
- Transporter
- Arbetskraft - Livsmedelförsörjning m.m.
- Energiförsörjning - Försörjning med industrivaror
Jag har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska planeringsramen för
totalförsvarets civila del tiil 2 091 036 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder. Besparingen inom den
civila planeringsramen uppgår till 100 miljoner kronor.
I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del tillkommer även
anslag inom andra huvudtitlar och anslag för kapitalkostnader. Dessa :kostnader ingår inte i den civila planeringsramen.
Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1993/94 under samtliga berörda huvudtitlar anmäls idag. Nedan redovisas en sammanställning av dessa anslag. För budgetåret 1993/94 beräknas ett
totalt medelsbehov på 3 172,9 miljoner kronor för totalförsvarets civila del.
Anslag budgetåret 1993/94 (1000-tal kr.)
Dep:ment Anslagsrubrik Budget- Kapital Övriga — Totalt Littera erat kostn. kostn.
inom
ramen
JU B2. =: Polisverksamheten rörande
brott mot rikets
säkerhet m.m. 400 400
D 1. Domstolarna (del) 200 200
E 1. — Kriminalvårds-
styrelsen (del) 350 350
UD E1. Kommerskollegium (del) 147 147 168
civil beredskap: Bilaga 5
Civil ledning och samordning 63 648 63 648
G2. Överstyrelsen för civil be-
redskap: Tekniska åtgärder
i ledningssystemet m.m. 87 692 87 692
G3. Civilbefälhavarna 35 246 35 246
H1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst 684 857 684 857
H2. Skyddsrum, m.m. 495 613 495 613
H3. Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m.m.
H4. Frivilliga försvarsorgani-
sationer inom den civila
delen av totalförsvaret m.m. 77 790 77 790
H 5. Vapenfristyrelsen 13 827 13 827
H 6. Vapenfristyrelsen, vapen-
fria tjänstepliktiga 119 499 119 499
Styrelsen för
psykologiskt försvar 10 547 10 547
JA. Överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med
industrivaror 82 371 82 371
J2. Överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella
ätgärder 9 246 9 246
J3. Överstyrelsen för civil be-
skap: Kapitalkostnader 167 950 167 950
Ja. Täckande av förluster till
följd av statliga bered-
skapsgarantier m.m.
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig 164 300 164 300
169 G3. Socialstyrelsen (del) 8 630 8 630
G 5. Smittskyddsinstitutet (del) 4 938 4 938 Prop. 1992/93:100
Bilaga 5
B7. Vägverket:
Försvarsuppgifter 47 667 47 667
C 6. Banverket:
Försvarsuppgifter 41 123 41 123
D1. Ersättning för fritidsbåts-
ändamål m.m. Delpost för be-
redskapsåtgärder inom total-
försvaret 1298 1298
E1. Luftfartsverket: Beredskap
för civil luftfart 67 352 67 352
F 4. ÖCB: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret 4 960 4 960
Fi B1. Riksskatteverket (det) 500 - 500
E1. Tullverket:
| Förvaltningskostnader (del) | 55 | 55 |
| E3. Finansinspektionen (del) | 800 800 | |
| Statens krigsförsäkrings- | ||
| nämnd m.m. (del) | 62 | 62 |
| Statens krigsskadenämnd (del) | 37 37 |
Jo H 4. Inköp av livsmedel m.m.
för beredskapslagring 5 700 81 698 87 398
H 5. Kostnader för beredskaps-
lagring av livsmedel
m.m. 2 400 244 880 247 280
B1. Arbetsmarknadsverket (del) 1 300 42 000 43 300
Ku D1. Statens invandrarverk 900 300
A 1. Näringsdepartementet m.m. 500 500
B1. Närings- och teknik-
utvecklingsverket (del) 11 000 11 000
170 E 1. Drift av beredskapslager 262 992 67 559 330551
industriella åtgärder 10 054 10.054 Bilaga 5
E3. Särskilda kostnader för
lagring av olja,
motorbensin m.m. 1 1
E 4. Åtgärder inom delfunktionen
Elkraft 63 946 63 946
C -B1. Länsstyrelserna m.m. (del) | 181 900 181 900
M E2. Förvaltningskostnader för
Lantmäteriet (del) 4 400 4 400
Summa 2091 036 675 822 406 0793 172 937
7.3.3¶Övrig verksamhet
I övrig verksamhet ingår främst anslag för stödjande verksamhet inom såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret. Här ingår också forskningsverksamhet och Kustbevakningen.
Vid beräkningen av anslagen har hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder.
Från och med budgetåret 1993/94 budgeteras driftskostnaden för försvarsmaktens utlandsstyrka (tidgare benämnt FN-styrkor m.m.) inom tredje huvudtiteln. Littera L. föreslås därför utgå ur fjärde huvudtiteln.
7.4¶Anslagsförteckning
De ekonomiska förändringarna inom Försvarsdepartementets verksam-
hetsområde i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
framgår av följande sammanställning .'
Anslagslittera Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 (tusental
(tusental (tusental kronor)
kronor) kronor)
A. Försvarsdepartementet m.m.
| A 1. Försvarsdepartementet | 47-400 | 57 152 | 9 752 |
| A 2. Utredningar m.m. ' | 11 185 | 12 900 | 1715 |
| Summa A | 58 585 | 70 052 | 11 467 |
Arméförband
. Arméförband:Lledning och Bilaga 5
förbandsverksamhet 8 575 000 8 638 903 63 903
B2. Arméförband:Anskaffning
av materiel 3 283 400 3 777 295 493 895
B3. Arméförband:Anskaffning
av anläggningar 713 000 603 200 -109 800
Marinförband
. Marinförband:Ledning och förbandsverksamhet 2 822 000 2754 180 - 67 820
C2. Marinförband:Anskaffning
av materiel 2 587 000 2 920 355 333 355
C 3. Marinförband:Anskaffning
av anläggningar 200 000 166 000 - 34 000
Flygvapenförband
. Flygvapenförband:Ledning
och förbandsverksamhet 5 103 000 - 5 364 947 261 947
D2. Flygvapenförband: -
Anskaffning av materiel 7 503 000 7 547 941 44 941 D3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar 394 000 423 600 29 600
Operativ ledning m.m.
. Operativ ledning m.m.: Ledning
och förbandsverksamhet 1 035 000 1125 342 90 342 E2. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel 129 000 117 396 - 11 604
E3. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar 54 000 79 580 25 580 E 4. Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling 141 000 167 218 26 218
Gemensamma myndigheter m.m.
inom försvarsmakten
F1. Försvarets sjukvårdsstyrelse 44 700 46 099 1399
| F2. Fortifikationsförvaltningen | 1 | 1 4) |
| F3. Försvarets materielverk | 1151 500 1318 841 | 167 341 |
| F 4. Försvarets radioanstalt | 354 700 389-195 | 34 495 |
| F 5. Värnpliktsverket = | 204.200 213 772 | 9572 |
| F 6. Militärhögskolan | 83 600 104 802 | 21 202 |
F 7. Frivilliga försvars-
organisationer inom den
militära delen av total-
försvaret m.m. 155 700 157 710 2010
för Försvarets datacenter 1 1 [0] Bilaga 5
F 9. Ersättningar för kroppsskador 71 000 70 463 - 537 Summa B - F (militära utgiftsramen) 34 604 802 35 986 841 1 382 039
Civil ledning och samordning m.m.
G1. Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning 60 743 63 648 2 905
G2. Överstyrelsen för civil
beredskap:Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. 91 500 87 692 - 3 808 G3. Civilbefälhavarna 36 466 35 246 -1 220
Befolkningsskydd och räddningstjänst . Befolkningsskydd och räddningstjänst 653 417 684 857 31 440 H2. Skyddsrum, m.m. 487 560 495 613 8 053 H3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor 2 25 000 25 000 H4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. 77 790 77 790 H 6. Vapenfristyrelsen 13 101 13 827 726 H7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga 141 733 119 499 - 22 234
Psykologiskt försvar . Styrelsen för psykologiskt försvar 9 740 10 547 807
Försörjning med industrivaror
. Överstyrelsen för civil
beredskap:Försörjning med industrivaror 78 464 82 371 3 907 J2. Överstyrelsen för civil beredskap:Industriella åtgärder 11 040 9 246 -1 794
J3. Överstyrelsen för civil
beredskap:Kapitalkostnader 171 600 167 950 - 3 650
beredskap: Täckande av Bilaga 5
törluster till följd av
statliga beredskapsgarantier m.m. 1
Summa G - J (Försvarsdepartementets
andel av totalförsvarets
civila del) 1 833 161 1873 288 40 127
K. Övrig verksamhet KA. Försvarets civilförvaltning 1 1
K2. Gemensam försvarsforskning 487 761 485 713 -2 048 K3. Försvarets forskningsanstalt: avgiftsfinansierad verksamhet 1 1 K 4. Kustbevakningen 295 698 309 481 13 783
K 5. Anskaffning av materiel
för Kustbevakningen 51 800 54 000 2 200
K 6. Flygtekniska försöksanstalten 9 969 20 993 11 024 K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinasierad verksamhet [>]
K 8. Försvarets mediecenter
K 9. Försvarets förvaltnings-
| högskola | 16 533 | 17 827 | 1294 |
| K 10.Försvarshögskolan | 8 095 | 8 786 | 691 |
| K 11.Krigsarkivet | 11 664 | 15 710 | 4 046 |
K 12.Statens försvarshistoriska
museer 24 787 40 604 15 817 K 13.Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område 20 389 18 575 -1 814
K 14 Utredning av allvarliga
olyckor 910 870 - 40 K 15.Försvarsmaktens utlandsstyrka
Summa Övrig verksamhet 927 610 972 564 44 954
Summa för fjärde huvudtiteln 37 424 158 38 902 745 1478 587
Anslagsförteckningen är uppställd med den anslagsstruktur som föreslås gälla för budgetåret 1993/94. Summan av anslagsbeloppen för budgetåret 1992/93 överensstämmer därför inte med den slutsamma (37 744 841 000
kronor) som redovisas i propositionen inför 1992 års försvarsbeslut
(sidan 154). Differensen uppgår till 320 683 000 kronor och hänför sig till följande anslag som föreslås utgå från och med budgetåret 1993/94:
-D4. Flygvapenförband: Förskjutningar i betalningssystemet
- K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader
- K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum - Littera L: FN-styrkor m.m. 174
Mitt förslag till anslag för totalförsvaret under fjärde huvudtiteln för Prop. 1992/93:100 budgetåret 1993/94 omfattar 38 902 745 000 kronor. Medlen fördelar sig — Bilaga 5 på följande sätt (tusental kronor):
Littera A 70 052 000 Littera B-F. Militära utgiftsramen 35 986 841 000 Littera G-J. Försvarsdepartementets
| andel av totalförsvarets civila del | 1 873 288 000 |
| Littera K. Övrig verksamhet | 972 564 000 |
| Summa för fjärde huvudtiteln | 38 902 745 000 |
För totalförsvarets civila del tillkommer kostnader inom andra huvudtitlar med sammanlagt 1 299 649 000 kronor.
Medel för totalförsvaret under budgetåret 1993/94 omfattar därför sammanlagt 40 202 394 000 kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. fastställa utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35 986 841 000 kr 2. bemyndiga regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom 3. fastställa anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr 4. bemyndiga regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex 5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
| Bilaga 5.1
Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 Följande personal är krigsmän:
1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värn-
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning vid 3. de som genomgår utbildning för
förberedande officersskola eller att få militär anställning vid förannan utbildning för att få militär svarsmakten,
anställning vid försvarsmakten,
4. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga, 5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och genomgår utbildning eller övning vid försvarsmakten, 7. anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelsen tillämpas i sin
nya lydelse endast på dem som påbörjar utbildning till yrkesofficer efter den 1 juli 1993.
! Senaste lydelse 1992:1155.
gotab 42641. Stoccho.m 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 6
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
| Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1993 dr
jsfn) ee
Socialdepartementet Prop.
(femte huvudtiteln) Bi 20 100.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet B. Westerberg i frågor under littera A, B
punkterna 1 —- 6, E, F, G punkterna 3 - 4 och 11 - 17; statsrådet
Könberg i frågor under littera B punkterna 7 - 8, C, D, G punkterna
1-2 och 5 - 10.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet B. Westerberg anför efter samråd med statsrådet Könberg
Välfärdspolitiken
Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det allmänna välståndet och härigenom skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är särskilt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.
Den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför att utveck-
lingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala
utgifterna begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge trygghet och stimulera till arbete och sparande.
Omfattning
Bil. 6 Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den
offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda.
Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och förnyar välfärdspolitiken. Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar
socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärde-
rar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen. De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas
utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 2 av BNP.
Knappt 260 miljarder kronor (56 70) av de samlade sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssek-
torn svarar för ca 95 Z av dessa transfereringsutgifter.
Budgetförslaget
Ändrad disposition
Presentationen av budgeten följer en delvis ny disposition jämfört med
tidigare år. Förändringen är främst en konsekvens av att det nya stats-
bidragssystemet till kommunerna medför att flertalet specialdestinerade
statsbidrag upphör fr.o.m. budgetåret 1993/94. Förutom littera- och anslagsförändringar med anledning härav har samtliga myndigheter
under socialdepartementet samlats under ett littera. En förteckning över
den ändrade dispositionen lämnas i underbilaga 6.4. I särskilda under-
bilagor lämnas därutöver en närmare redogörelse för socialförsäkringens kostnader och finansiering samt för arvsfondens verksamhet budgetåret 1991/92.
Utvecklingen på statsbudgeten (femte huvudtiteln, miljarder kronor)
Budgetår
1991/92 1992/93 1993/94
Budget 126,2 131,0 117,7 Utfall 125,6 128,8” 117,7»
+ prognos Den beräknade utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en
konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunerna er-
satts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln. Därtill kom-
mer vissa justeringar av budgetteknisk karaktär.
Bostadsbidragsreglerna för år 1993 har tidigare beslutats av regeringen. Avsikten är att förslag om nya regler för bostadsbidragsgiv- Bil. 6 ningen fr.o.m. den 1 januari 1994 skall föreläggas riksdagen under våren 1993. I det följande aviseras förslag vad gäller stöd och service till vissa funktionshindrade samt införande av ett husläkarsystem. Kostnadseffekterna av redovisade åtgärder har inte beaktats i budgetförslaget.
Ökad valfrihet
En förutsättning för att ökad valfrihet skall uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas
bort. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen och pågående översyn av tandvårdsförsäkringen.
I syfte att stimulera kommunerna att utsätta sin verksamhet för kon-
kurrens har riksdagen nyligen beslutat om vissa ändringar. i socialtjänst-
lagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård.
Inom departementet har vidare en studie av alternativa verksamhetsformer inom vård och omsorg (Ds 1992:108) nyligen genomförts.
I studien beskrivs hinder för utvecklingen mot främst privata driftsformer samt ges förslag till åtgärder för att undanröja eller begränsa onödiga hinder. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Sociala rättigheter
En utvidgad rättighetslagstiftning för personer med funktionshinder,
grundad på handikapputredningens huvudbetänkande, har remitterats till
lagrådet. Regeringen kommer inom kort att avlämna en proposition på
grundval av lagrådsremissen. Den sammanlagda kostnaden för reformförslagen beräknas till 1,6 miljarder kronor.
För att underlätta och stimulera utvecklingen av ett husläkarsystem avser regeringen, efter hörande av lagrådet, att under våren 1993 åter-
komma till riksdagen med förslag i frågan.
Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida pensionssystem är att det dels skall ge en grundtrygghet oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning beroende av antalet och storleken av in-
tjänade pensionspoäng. För att mildra effekterna av sänkning av ersättningsnivåerna i vissa pensionförmåner och därmed skydda pensionärer med enbart grundförmåner har förslag tidigare lagts om dels en höjning av pensionstillskottet, dels förbättringar inom KBT-systemet. Kostnadseffekterna av dessa förslag har beaktats i budgetförslaget.
Omprövning av socialförsäkringssystemen
Bil. 6 Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning av
de stora och viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att tillsättas
i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som bl.a. innebär att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Därvid
bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäk-
ringarna.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag, sänkta ersätt-
ningsnivåer i sjukförsäkringen samt för vissa pensionsförmåner, höjd
pensionsålder och en uppstramning av arbetsskadebegreppet förväntas ge betydande kostnadsminskningar. Härutöver lämnas i budgeten för-
slag om förändringar i delpensionsförsäkringen som medför successivt
minskade kostnader. Regeringen avser att inom kort att lämna ytterligare förslag i syfte att effektivisera sjuk- och arbetskadeförsäkringarna.
Sammanfattning av budgetförslaget
Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln minskar med 13 291,9 miljoner kronor enligt följande sammanställning (miljoner kronor).
Statsbudget" — Förslag Förändring
1992/93 1993/94
A. Socialdepartementet m.m. 119.0 130,8 11.8 B. Familjer och barn 38 559,3 26 762,3 - 11 797,0 C. Ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp och ålderdom 77 050,7 80 752,5 3 701,8
D. Hälso- och sjukvård 3 193,5 1619,5 = - 1574,0 E. Omsorg om äldre och
handikappade 9 416,0 1885,5 — - 7530,5 F. Socialt behandlings-
arbete, alkohol- och narkotikapolitik 520,7 519,6 = - 1,1
G. Myndigheter under
Socialdepartementet 2 154,1 6 051,2 3 897,1"+ Totalt 131 013,3 117 721,4 = — 13 291,9
+ Statsbudgeten innevarande budgetår enligt nya anslags- och litterastrukturen. På tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 föreslås att ytterligare 3 343,6 miljoner kronor anvisas. ++ Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Bil. 6
A 1. Socialdepartementet
| 1991/92 = Utgift | 46 679 836 |
| 1992/93 — Anslag | 47 862 000 |
| 1993/94 — Förslag | 52 839 000 |
Jag beräknar anslagsbehovet till 52 839 000 kr. Jag har därvid tagit
hänsyn till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kommer att införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1993.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialdepartementet förs till detta konto. Anslaget för Socialdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Socialdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 52 839 000 kr.
A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m. Nytt anslag (förslag) 77 933 000!
! Medel har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m., Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.
Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politikområden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas
välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utveck-
arbete innebär en process som — beroende på i vilket skede man befin-
ner sig - kräver skiftande, men för helheten sammanhängande och nödvändiga åtgärder, t.ex. initiativ, utredning, analys, förankring, genomförande, information, styrning och uppföljning. I samband med
övergången till nya anslagskonstruktioner och omstruktureringen av
littera- och anslagsindelningen under femte huvudtiteln har jag bedömt
det vara lämpligt att på ett ställe samla medel som departementet dispo- Bil. 6
nerar för sådana över tiden sinsemellan varierande aktiviteter. Detta ger större flexibilitet för verksamhetsrelaterade omprioriteringar av resurser
samtidigt som det blir redovisningsmässigt klarare.
Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till den beräknade om-
fattningen av utredningsverksamheten.
Vidare har jag beaktat att Socialdepartementet har ett budgetmässigt
ansvar för statligt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett
om den produceras av Statistiska centralbyrån (SCB) eller annan myndighet. Medel för statistik inom det sociala området tas huvudsakligen
upp under SCB:s anslag på sjunde huvudtiteln. Jag beräknar medel för
förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik
m.m., för vissa större undersökningar såsom uppföljningen av 1980 års fruktsamhetsundersökning samt för tillfälliga insatser.
Under detta anslag beräknas också medel för internationell samverkan inom social- och hälsovårdsområdet. Omfattande samarbete förekommer inom WHO, FN, Europarådet, OECD och EFTA och med EG
samt inte minst genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitiska kommittén. Samarbetet inom FN kommer sannolikt att växa i betydelse under de närmaste åren. Bl.a. förbereds ett socialt ”toppmöte” år 1995. Medel för programsamarbete med EG och för deltagande i EFTA-gruppens förhandlingar beräknas här. Inom ramen för EES-avtalet är det bl.a. aktuellt med deltagande i EG:s äldreprogram och handikapprogram.
När det gäller bilateralt samarbete räknar jag med utvidgade kontakter med främst de baltiska staterna. Den närmare inriktningen av det internationella samarbetet beskrivs i anslutning till de olika verksamhetsområdena.
Medel som avser medlemsavgiften i WHO beräknas nu under ett eget anslag, D 5. Bidrag till WHO.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör anslaget uppgå till
77 933 000 kr under nästa budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ctt förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presente-
rat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modelt. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Med-
len under ramanslaget Utredningar, utveckling, samverkan m.m. förs till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 77 933 000 kr.
Bil. 6 Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att sörja för kvaliteten i barns uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran.
Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den
vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem
och barnen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.
Det familjepolitiska stödet kan indelas i tre former: + ekonomiskt familjestöd, > barnomsorg, x förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en
bra miljö.
Det ekonomiska familjestödet
Övergripande mål
Målen för det ekonomiska familjestödet är + att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, + att ge människor ekonomiska förutsättningar att skaffa barn när de så
önskar,
+ att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika
villkor,
+ att införa ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn mellan ett och tre år,
+ att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor
försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader
eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med barn är generellt sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln.
En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginaleffekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stödsys-
temen vara så konstruerade att de skall vara lätta att överblicka, enkla
att administrera och svåra att missbruka.
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersättning
från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Vidare finns ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar som motsvarar bidragsförskottet och ett
bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet.
Bil. 6
Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta ckonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 —- 1993 (miljoner kronor).
År Barn- = Bostads- Föräldra- = Vård- = Bidrags- = Barn- Summa
bidrag bidrag försäkring bidrag = förskott — pension
| 1980 4995 2210 3 593 | 300 815 425 | 12 338 |
| 1985 8289 2865 6 144 | 427 1518 574 | 19 817 |
| 1990 12296 3 140 15 728 | 725 2138 698 | 34 725 |
1992 16885 5 050a 18329 1032 2 985bh 822 45 103 1993 17215 5 200a 18182 1252 3 070b 832 45 751
? Beräknade kostnader för verksamhet under resp. kalenderår > Inkl. särskilt bidrag till ensamstående med barn.
För år 1993 beräknas totalt 45,8 miljarder kronor lämnas i olika familjeekonomiska stöd. Om man till detta belopp också lägger studie-
hjälpen kan samhällets direkta stöd till barnfamiljerna år 1993 beräknas till ca 48 miljarder kronor.
Det är uppenbart att familjestödet ger barnfamiljerna en bättre ekonomisk standard. Det är också uppenbart att det i Sverige - genom bl.a. familjestödet och en utbyggd barnomsorg —- är möjligt för båda föräld-
rarna att förena vården av barn med förvärvsarbete. Bl.a. detta har lett
till att Sverige samtidigt har ett av Västeuropas högsta födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen.
Betydelsefullt är det också att den andel kvinnor som inte föder barn numera är låg i såväl ett svenskt historiskt perspektiv som ett europeiskt.
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett
grundläggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion och
antalet barn i bidragsberättigad ålder. Enligt Statistiska centralbyråns
befolkningsprognos från hösten 1991 kommer antalet barn under 16 år att öka med ca 106 000 mellan åren 1992 och 1998. Med nuvarande regler innebär det en ökning av kostnaderna för allmänna barnbidrag utan hänsyn tagen till flerbarnstilläggen - med ca 950 miljoner kronor
fram till år 1998. Antalet bidragsberättigade barn beräknas fortsätta öka fram t.o.m. år 2002 .
Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barn-
bidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, utjämna de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn. Barn-
bidragssystemet är lätt att överblicka, enkelt och billigt att administrera samt svårt att missbruka.
Bil. 6
Bostadsbidragens uppgift är att ge även ekonomiskt svaga barnfamiljer möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostads-
bidragen är utformade så att de består av en allmänt konsumtions-
stödjande del, som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, och en del som beror av bostadskostnadens storlek.
Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar, studerande och andra hus-
håll utan barn.
Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989, maj 1991 och maj 1992 (1 000-tal)
1989 1991 1992
Hushåll med barn
makar/samboende 97 132 136 ensamstående 133 153 170
Hushåll utan barn
| ungdomar | 12 | 29 | 40 |
| andra | - | 14 | 21 |
| Samtliga | 242 | 328 | 367 |
I maj 1992 lämnades bostadsbidrag till drygt 306 000 barnfamiljer
och knappt 61 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tablå har antalet bidragstagare ökat markant jämfört med år 1989 (motsvarande uppgifter för år 1990 föreligger inte). Ökningen beror dels på
att bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomlägg-
ningen byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentligt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på att bostadsbidrag till andra
hushåll utan barn än ungdomshushåll samtidigt infördes. Även inför bidragsåret 1992 har bostadskostnadsgränserna räknats
upp. Ökningen av antalet bidragstagare hänger troligen främst samman med att arbetslösheten ökat. En annan förklaring till att fler hushåll utan barn får bostadsbidrag är att allmänhetens kännedom om stödformen successivt har blivit större.
Boverket har under åren 1991 och 1992 utvecklat metoder för att följa upp och utvärdera bostadsbidragens effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barnfamiljer har god fördelningspolitisk träffsäkerhet. I maj 1992 gick ca 30 7 av bidragen till de 20 Z av
hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen gick till de ca 35 Z av hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Jämfört med maj 1991 gick bostadsbidragen år 1992 i större utsträck-
ning till hushållen med de lägsta inkomsterna, d.v.s. omfördelnings-
effekten var större år 1992 än år 1991.
Bil. 6 Föräldraförsäkringen syfrtar till att ge föräldrarna en ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barn. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 85 Z av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen år 1990. Antalet födda barn har emellertid minskat så litet och kan beräknas minska så långsamt de närmaste åren att antalet ersatta föräldrapenningdagar inte kommer att påverkas i någon större utsträckning före år 1994. Antalet födda barn påverkar antalet föräldrapenningdagar i första hand under året efter födelseåret.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Av det skälet har vissa ändringar gjorts i förenklande syfte. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas ut mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet.
Ersatta dagar med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1991
59,08
NN
Föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning
Som framgår av diagrammet är pappornas andel av uttagna dagar med föräldrapenning mycket liten. År 1991 skedde en mindre ökning av Bil. 6
andelen ersatta dagar med föräldrapenning. Pappornas andel var år
1991 8,1 72 jämfört med 7,4 Z året innan. För att främja kontakten mellan pappor och barn är det angeläget att pappornas uttag av i synnerhet föräldrapenning ökar. Det krävs långsiktiga insatser för att ändra pappornas beteende i detta avseende. Medel för särskilda informations-
insatser i detta syfte bör avsättas även fortsättningsvis. På kort sikt är det dock angeläget att försäkringskassorna informerar blivande pappor
om föräldraförsäkringens möjligheter.
Bidragsförskott
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
barn vars föräldrar lever åtskilda.
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda barn, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade
bidragsförskott. De senaste åren har visat en svag ökning av antalet
berörda barn, en relativ sänkning av underhållsbidragen om hänsyn tas till penningvärdesutvecklingen och en återbetalningsbenägenhet som
varit stabil.
Internationella adoptioner
I samband med adoption av barn från utlandet lämnas, under vissa
förutsättningar, bidrag.
Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under senare år. Andelen enskilda adoptioner har ökat. Under år 1991 förmedlades ca 30 7 av antalet adopterade barn genom enskilda kontakter. Motsvarande andel år 1987 var ca 16 7. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1987 - 1991 framgår av följande sammanställning.
1987 1988 1989 1990 1991
Totalt antal förmedlade 1355 1 074 883 965 1 113 adoptivbarn
Förmedlad genom aukto- = 1 142 920 701 680 786 riserad organisation Förmedlad utan aukto- 213 154 182 285 327 riserad organisation
Andel barn förmedlade utan 16 14 21 30 29 auktoriserad organisation (9)
Barnpensioner
Barnpension utges till barn som är under 18 år och vars fader eller
moder eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension kan utges även efter 18 års ålder om barnet bedriver gymnasiestudier eller annan grundut-
barnet fyller 20 år. Antalet barnpensioner har sjunkit under flera år. Bil. 6 Detta gäller barnpension såväl från folkpensioneringen som från ATP. Antalet barnpensioner från folkpensioneringen ökade dock under år 1990 på grund av att vissa barn över 18 år då fick rätt till barnpension. Från mitten av 1990-talet förväntas antalet barnpensioner öka till följd av befolkningsökningen.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Föräldrar med ett sjukt eiler funktionshindrat barn som behöver särskild tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag.
Vårdbidrag kan sedan den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Hel förmån höjdes fr.o.m. samma tidpunkt från belopp motsvarande 2 basbelopp till belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De partiella vårdbidragen fick motsvarande proportionella höjning. Samtidigt förbättrades ersättningen för merkostnader till följd av barnets handikapp.
Den nya nivån, tre fjärdedels vårdbidrag, beräknas innebära att antalet halva vårdbidrag kommer att minska successivt samtidigt som vårdbidrag på den nya nivån ökar. Vidare kan för de närmaste åren antalet vårdbidrag på nivån en fjärdedels förmån förväntas öka.
Vidtagna och planerade förändringar
De allmänna barnbidragen Riksdagens tidigare beslut om en höjning av de allmänna barnbidragen (prop. 1991/92:38, bet. 1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108) med 1 020 kronor per barn och år den 1 januari 1993, upphävdes efter förslag i regeringens proposition (1992/93:50) med anledning av det statsfinansiella läget. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag (bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Beslutet innebar en besparing på statsbudgeten beräknat för kalenderåret 1993 med 1 928 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 innebär beslutet, med hänsyn tagen till att antalet bidragsberättigade barn antas öka mer än vad som beräknades i föregående års budgetproposition, att kostnaderna för de allmänna barnbidragen uppskattas bli ca 875 miljoner kronor lägre än vad som tidigare beräknats under anslaget.
Nya regler för bostadsbidragen införs år 1994 En särskild utredare har haft i uppdrag att förbereda en överföring av bostadsbidragens administration från kommunerna till försäkringskassorna och att föreslå vissa regeländringar i syfte att förenkla administrationen. Utredaren skulle bl.a. undersöka möjligheten att övergå till
att pröva bidragen mot hushållens aktuella inkomst.
I början av hösten 1992 lämnade utredaren sitt betänkande Bil. 6
(SOU 1992:89) Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare. Remissbehandlingen av betänkandet har just avslutats.
Riksdagen fattade i december 1992 ett principbeslut om att administrationen skall föras över från kommunerna till försäkringskassorna den I januari 1994 (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoUS, rskr. 1992/93:99). Nya regler för bostadsbidragsgivningen bör införas samtidigt som administrationen ändras. Avsikten är att i februari 1993 före-
lägga riksdagen en proposition om bostadsbidragen. I samband därmed kommer jag också att redovisa hur överföringen av ansvaret från kom-
munerna till försäkringskassorna bör genomföras.
Föräldraförsäkring
Handikapputredningen har i två betänkanden (SOU 1991:46 och SOU
1992:52) lämnat förslag som syftar till förbättringar i föräldraförsäk-
slagen har regeringen överlämnat ett lagförslag till lagrådet för ytt-
rande. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Den
innebär att föräldrar till svårt funktionshindrade barn under 16 år skall
ha rätt till tio kontaktdagar per barn och år samt att föräldrar i vissa
situationer, t.ex. när de besöker en institution för att medverka i behandlingen av ett barn, skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning även
funktionshindrade barn som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall 23 år) skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet.
Bidragsförskott
Socialdepartementet presenterade våren 1992 en departementspromemo-
på att det nuvarande utfyllnadsbidraget i bidragsförskottssystemet avskaffades och i stället infördes ett inkomstprövat bidrag till de berörda föräldrarna. .
Promemorian har remissbehandlats. I remissbehandlingen och i den allmänna debatten har promemorian fått ett övervägande negativt mottagande. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att på grundval av
hällsstödet till ensamstående föräldrar.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian har dock allmänt framhållits att nuvarande system för bidragsförskott har allvarliga brister, framför allt vad gäller den nära kopplingen till underhållsbidragssystemet.
Mot den bakgrunden måste, enligt min mening, arbetet med att åtgärda bristerna och att göra bidragsförskottssystemet enklare att förstå och administrera, bedrivas vidare inom regeringskansliet.
Adoptionslagstiftningsutredningen
Bil. 6 Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv (dir. 1992:69) till en särskild utredare att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkalla-
de. Utredningsarbetet har initierats bl.a. mot bakgrund av det arbete
som för närvarande pågår inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera hanteringen av internationella adoptioner.
Av direktiven framgår att utredaren skall pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnens bästa. Utredaren skall vidare redo-
visa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adop-
tioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner skall prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den I oktober 1993.
Barnomsorg
Övergripande mål
Övergripande mål för barnomsorgen är + att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barnen stöd och stimulans
för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till
goda uppväxtvillkor, + att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg
som deras speciella behov kräver, + att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med
vård och ansvar för barn, + att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva välja
mellan olika alternativ och därigenom öka deras inflytande över den
omsorg barnen får, + att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekono-
miskt effektivt.
Barnomsorgspolitiken syftar till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort.
Om varje familj får lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det måste finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha
det och bättre ckonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hem-
ma när barnen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag kommer att läggas fram när de ekonomiska förutsättningarna så medger. Bil. 6
Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.
Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Barn som är i familjedaghem eller
vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp. Behovet när det gäller daghem
kan självfallet fyllas av såväl kommunalt som privat driven barnom-
sorg. I propositionen som låg till grund för riksdagens beslut underströks också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar
att erbjuda barnomsorg till barn under 18 månader.
För skolbarn bedrivs barnomsorg i fritidshem eller familjedaghem. För mellanstadiebarn bedrivs olika former av öppna verksamheter. Under senare tid har det skett en snabb utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i skolan.
Barnomsorgens utveckling
Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet barn
i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1980 till år 1992.
År Daghem =<:Familjedaghem Fritids- Summa Deltids-
0-6 år 7-12 år hem grupp
1980 129 100 90 200 35 300 48 800 303 400 104 700 1985 184 400 113 500 48 900 73 700 420 500 78 000 1990 256 300 110 400 45 500 119 700 531 900 63 100 1991 283 400 105 000 40 400 116 500 545 300 65 500 1992a 315 800 110 300 36 700 133 000 595 800 45 600 Ökning i Po 1985-1992 = 71,3 -2,8 -24,9 80,5 41,7 -41,5
a/ Enl. kommunernas preliminära statsbidragsansökningar. Juli 1992
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades. Detta gäller
"inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan även för skolbarnen.
Den största procentuella ökningen (80 7) har skett för skolbarnsomsorg i fritidshem trots att denna inte omfattades av riksdagsbeslutet. Antalsmässigt har dock antalet nya platser i daghem ökat mest under perioden, med 141 400.
Uppgifterna i sammanställningen har huvudsakligen hämtats ur SCB:s löpande statistik om barnomsorgen. För att komplettera bilden redovisas ytterligare några uppgifter som hämtats ur kommunernas statsbidragsansökningar.
2 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Enligt kommunernas preliminära uppgifter för år 1992 finns 7,5 I (23 800) av daghemsplatserna och 3 7 (4 000) av fritidshemsplatserna Bil. 6 i verksamheter med annan huvudman än kommun. År 1985 var motsvarande antal 3 000 resp. 500 platser. 209 av 286 kommuner har nu privata barnomsorgsformer. Av drygt 1 400 dag- och fritidshem är den största gruppen (65 2) föräldrakooperativ. Därefter följer verksamheter
med alternativ pedagogik (Montessori/Waldorf) och föreningsdrivna dag- och fritidshem som vardera utgör ca 15 Z. 47 dag- eller fritids-
hem drivs som personalkooperativ och 29 har Svenska kyrkan som
huvudman. Under första halvåret 1992 startade 19 daghemsakticbolag.
De flesta privata dag- och fritidshemmen bedrivs i form av ideell före-
ning eller stiftelse.
För närvarande pågår stora förändringar som rör skolbarnsomsorgen
rat nämnd- eller förvaltningsorganisationerna, t.ex genom att införa en gemensam nämnd för skola och barnomsorg. Förändringarna syftar bl.a. till att genom integration av skolbarnsomsorgen i skolan ge ett effektivare resursutnyttjande av såväl lokaler som personal.
Under våren 1991 fattade riksdagen ett beslut om flexibel skolstart från sex års ålder. Enligt en enkät som genomförts av Socialstyrelsen
erbjöd 94 av totalt 284 kommuner skolstart för sexåringar under höst-
terminen 1991. Ca fem procent av sexåringarna i riket utnyttjade denna möjlighet. Många kommuner har också fört över sexårsverksamheten till skolan i s.k. nollklasser.
Enligt Socialstyrelsens enkät hade 51,8 Z av lågstadiebarnen år 1992 plats i fritidshem eller familjedaghem. Majoriteten (6776) av de barn som hade plats var i fritidshem. En tredjedel av barnen i fritidshem uppskattades vid slutet av år 1991 finnas i verksamheter som integrerats i skolan.
Förskolebarnens tillgång till barnomsorg
Enligt det tidigare nämnda principbeslutet år 1985 om förskola för alla barn skulle alla barn från ett och ett halvt års ålder med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skulle erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få
plats i deltidsgrupp. Enligt 1992 års barnomsorgsundersökning fanns
det i januari 762 040 barn i åldern fyra månader t.o.m. sex år. Av dessa var 97 300 under ett års ålder och majoriteten var hemma med en
familjedaghem. Hur de 665 000 barn som var mer än ett år gamla fick
del av den offentligt finansierade barnomsorgen framgår av nedanståen-
de sammanställning.
| Barnomsorgs- | Antal barn | Bil. 6 |
| verksamhet | 1-6 år | Zz |
| Kommunala daghem 270 049 | 40,6 | |
| Privata daghem | 19 164 | 2,9 |
| Familjedaghem | 121 761 | 18,3 |
| Enbart deltidsgrupp | 44 117 | 6,6 |
| Besöker öppen förskola — 67 550 | 10,2 | |
| Ingen | 142 091 | 21,4 |
| Summa | 664 732 | 100,0 |
Drygt 60 / av barnen fick del av daghems- eller familjedaghemsverksamhet. Ytterligare 17 2 deltog i pedagogisk gruppverksamhet i form av deltidsgrupp eller öppen förskola medan ca 20 2 stod utanför barnomsorgen.
Nedanstående diagram visar hur tillsynen för samtliga förskolebarn ordnades under år 1992. Här framgår också hur många barn som hade en föräldraledig förälder hemma. Totalt gällde detta 198 000 barn, varav 74 000 avsåg föräldraledighet för yngre syskon. I de fall ett barn också hade en barnomsorgsplats (gäller ca 9 000 syskon) redovisas det enbart under barnomsorgsform. Av diagrammet framgår att ca 14 7 av barnen var hemma med en förälder som inte var föräldraledig.
Förskolebarnens tillsyn jan. 1992
23,14
Statsbidrag till kommunerna för barnomsorg
Bil. 6 Fram t.o.m. år 1992 har ett specialdestinerat statsbidrag lämnats till
kommunerna för barnomsorg. Anslaget beräknas för kalenderåret 1992, med ledning av kommunernas preliminära statsbidragsansökningar, uppgå till ca 13 700 miljoner kronor. Under anslaget har tidigare avsatts medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen.
Dessa medel har överförts till anslaget G 3. Socialstyrelsen.
Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget till barnomsorgen och bidraget till hemspråksträning i förskolan till ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).
Att ersätta de nuvarande specialdestinerade statsbidragen med ett
generellt system innebär ett förändrat synsätt när det gäller statsmakternas styrning av kommuner och landsting. Framdeles kommer styrningen av den kommunala scktorn att ske genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala verksamheten.
Därmed uppkommer ett behov av en utvidgad lagreglering av kom-
muncernas ansvar på detta område. En lagreglering är nödvändig för att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ. En sådan är också viktig för att skapa förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Frågan bereds vidare inom regeringskansliet med beaktande av de samhällsekonomiska effekterna.
Socialstyrelsen har att svara för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om barnomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten, dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer.
Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att, vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, däribland barnomsorgen.
Invandrar- och flyktingbarn i förskolan
Drygt en tiondel av barnen i svensk förskola är invandrar- eller flyk-
tingbarn. Förskolans mål för dessa barn är att lägga grunden för aktiv tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet.
I det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Socialstyrelsen ingår att följa utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Barnomsorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydelsen av solidaritet mellan människor. Barnomsorgspersonal som arbetar med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och
adekvat stöd och handledning i detta arbete.
För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor Bil. 6 per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till Socialdepartementets förfogande.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barnmiljörådet Barnmiljörådet har som huvuduppgift att arbeta med frågor i barnens omvärld. På olika sätt visar Barnmiljörådet på barnperspektivet i sam-
hället, lyfter fram aktuella problem, ger förslag på fungerande modeller
och pekar på konkreta lösningar. Utgångspunkten för Barnmiljörådets arbete är samspelet mellan barns lek och säkerhet och barns behov av såväl stimulerande och spännande som säkra och trygga miljöer.
Ombudsman för barn och ungdom
Riksdagen har efter behandling av ett flertal motioner med förslag att
inrätta en statlig barnombudsmannatjänst gett regeringen i uppdrag att
utreda frågan (bet. 1989/90:S0U17, rskr. 1989/90:172). Regeringen tillkallade med anledning härav en särskild utredare som i sitt betänkande föreslog att en ombudsman för barn och ungdom skulle utses av regeringen (SOU 1991:70). Betänkandet har remissbehandlats. Jag
avser att senare under riksmötet lägga fram ett förslag om inrättande av en ombudsman för barn och ungdom, vars främsta uppgift bör vara att
med utgångspunkt från FN:s barnkonvention bevaka barns och ungdomars rättigheter i Sverige. Vidare bör ombudsmannen ägna sig åt
opinionsbildning samt ta initiativ till utredningar om barnrättsfrågor.
Familjerådgivning Riksdagen har vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om familje-
rådgivning, senast hösten 1992 (bet. 1992/93:SoU2, rskr.1992/93:14). Jag delar riksdagens bedömning att familjerådgivning är en viktig del
av det förebyggande sociala arbetet. Jag avser att senare under riks-
mötet återkomma till regeringen med förslag om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering.
Konventionen om barnets rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instru-
menten som tillkommit under senare år för att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när
åtgärder vidtas som berör barn.
Att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl barn som vuxna har varit en viktig uppgift under de första Bil. 6 åren efter tillträdandet av konventionen. En bred satsning med medel från Allmänna arvsfonden har gjort det möjligt att med hjälp av olika frivilligorganisationer sprida kunskap om konventionen och dess olika artiklar bland barn, ungdomar, invandrare och vuxna som arbetar med eller för barn.
Regeringen har nyligen i enlighet med konventionens bestämmelser lämnat en rapport till den särskilda FN-kommittén för barnets rättigheter. I rapporten redovisas i vad mån svensk lagstiftning svarar mot
konventionen. Rapporten har tryckts i 10 000 ex. och spridits till alla statliga myndigheter, till kommuner och landsting, skolor, bibliotek,
mödra- och barnavårdscentraler m.fl.
FN:s familjeår 1994 FN har beslutat att utlysa år 1994 som det internationella familjeåret. Inom regeringskansliet har bildats en interdepartemental beredningsgrupp för att förbereda Sveriges verksamhet med anledning av familje-
året.
B 1. Allmänna barnbidrag
| 1991/92 — Utgift | 16 528 436 376 |
| 1992/93 — Anslag | 17 645 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 17 000 000 000 |
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett grundläggande ekonomiskt stöd. Allmänt barnbidrag lämnas till dess
barnet fyller 16 år. För elever i grundskolan eller viss annan utbildning som fyllt 16 år lämnas förlängt barnbidrag. Bidraget lämnas med sam-
ma belopp per månad som det allmänna barnbidraget. Bestämmelserna
om barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Bestämmelser om förlängt barnbidrag finns i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas
flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till fler-
barnstillägg. I följande tabell redovisas barnbidragsbeloppen vid olika barnantal
och antalet familjer i resp. grupp.
Antal barn Kr/år Antal familjer Bil. 6 under 16 år (oktober 1992)
| | | 92 000 | 443 100 |
| 2 | 18 000 | 373 400 |
| 3 | 31 500 | 141 600 |
| 4" | 49 500 | 29 600 |
| 5 | 72 000 | 7 870 |
> Inkl. gymnasiestuderande 16-19 år. | Fem eller flera barn
Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.
Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år.
Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94
till 18 935 miljoner kronor. Beräkningarna grundas på det tidigare
beslutet om en barnbidragshöjning den 1 januari 1993 med 1 020 kronor per barn och år. För åren 1989-1991 har uppgifter om antalet
barn hämtats ur Sveriges officiella statistik (SOS) Befolkningsförändringar. För åren därefter fram t.o.m. år 1998 har antalsuppgifterna baserats på Statistiska centralbyråns befolkningsprognos för år 1991. Med ledning härav beräknas antalet bidragsberättigade barn uppgå till ca 1 730 000 vid utgången av 1993. Antalet familjer med flerbarns-
tillägg beräknas till lägst 183 000. Antalet mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 35 000.
Föredragandens överväganden Med hänsyn tagen till att höjningen av barnbidraget inte genomförs och till antalet barn i bidragsberättigad ålder beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 17 000 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 17 000 000 000 kronor.
Bil. 6
Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till bostadsbidrag som lämnas till barnfamiljer och hushåll utan barn.
Bestämmelserna om bostadsbidrag finns 1 lagen (1988:786) om bo-
stadsbidrag, lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om bo-
stadsbidrag för år 1993 samt i bostadsbidragsförordningen (1988:787).
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett fast belopp, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet barn. Bo-
stadsbidraget till barnfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20
Z av den del av den bidragsgrundande inkomsten som överstiger ett visst belopp per år.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn består av ett belopp som beror av
bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat.
För år 1993 lämnas bostadsbidrag enligt i princip samma regler som
under år 1992. För att lindra effekterna av bostadskostnadsökningar har bostadskostnadsgränserna höjts för bidragen till barnfamiljerna.
Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att förslag om nya regler för bostadsbidragsgivningen fr.o.m den 1 januari 1994 skall föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1993. Jag
avser att i det sammanhanget återkomma med en beräkning av medelsbehovet under detta anslag för budgetåret 1993/94. Även om redan
fattade beslut avseende bostadsbidragsreglerna för år 1993 påverkar
anslagsnivån föreslår jag, i avvaktan på en särskild proposition, att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bo-
stadsbidrag för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på
2 300 000 000 kr.
B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen
1991/92 Utgift 2 762 564 562 1992/93 Anslag 2 832 000 000
1993/94 Förslag 2 750 000 000
Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma Jag.
Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns an-
komst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 2 av den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garanti-
beloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast garantibeloppet. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet har fyllt åtta år eller Bil. 6 har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. I vissa fall när barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan till-
fällig föräldrapenning även utges för barn mellan 12 och 16 år. Under
de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 Z och därefter 90 Z av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräld-
rapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn.
Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna utöver de nu nämnda ersättningarna möjlighet att varje år disponera två särskilda
dagar (kontaktdagar) för varje barn som har fyllt 4 t.o.m. det kalender-
år under vilket barnet fyller 12 år. Dagarna är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnets vardagliga miljö såsom barnomsorg och skola.
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet. Detta gäller såväl finansiering som administration av försäkringen. Kostnaderna för förmånerna skall således finansieras till 15 Z genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 2 genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.
Riksförsäkringsverket Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Trots att födelsetalet har minskat något sedan år 1990 beräknas antalet ersatta föräldra- och havandeskapspenningdagar inte påverkas i någon större
utsträckning förrän under senare delen av budgetåret 1993/94. Vad
gäller föräldrapenningen beror detta på att största andelen av de ersatta dagarna under ett kalenderår avser barn som är födda det föregående kalenderåret.
om medelersättningen per dag beräknar Riksförsäkringsverket de totala Bil. 6 kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 303 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Regeringen anvisade 3,15 miljoner kronor budgetåret 1992/93 för särskilda informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av föräldrapenning. Som nämnts i det föregående är målet för insatserna framför allt attitydpåverkan och de behöver därför bestå under en längre tidsperiod för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför att 3,15 miljoner kronor avsätts för informationsinsatser med detta syfte även för budgetåret 1993/94.
På grundval av Riksförsäkringsverkets volymberäkningar och med beaktande av löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäkringsförmånerna samt med hänsyn till att förslaget att avsätta 3,15 miljoner kronor för särskilda informationsinsatser för att öka pappornas uttag av föräldrapenning i sin helhet skall finansieras över statsbudgeten, beräknar jag de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 till 18 316 miljoner kronor. Statsbidraget beräknas uppgå till 2 750 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr.
B 4. Bidragsförskott
1991/92 Utgift 2 898 337 903 1992/93 Anslag 3 085 000 000 1993/94 Förslag 3 110 000 000
Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar i åldern 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 7 av basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.
Bil. 6
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 34 750 kronor kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1993/94 till 2 915 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till reduceringsreglerna i 4 $ andra och tredje styckena lagen om bidragsförskott som innebär att medelbeloppet reduceras med 2 2. Vidare har medel inräknats för det särskilda bidraget till ensamstående med barn.
Föredragandens överväganden
Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas kan för budgetåret
1993/94 beräknas till 291 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet
34 400 kronor till maximalt 13 760 kronor per år. Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoUS, rskr. 1992/93:99) beslutat att förlänga bidraget enligt
lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn att gälla för hela år 1993. Med ledning av Riksförsäkringsverkets beräkningar uppskattar jag kostnaden för det särskilda bidraget under budgetåret 1993/94 till 360 miljoner kronor.
På grundval av Riksförsäkringsverkets beräkningar, prisutvecklingen och med hänsyn tagen till förlängningen av det särskilda bidraget beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 110 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 3 110 000 000 kronor.
B 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
1991/92 Utgift 8 019 096 1992/93 Anslag 8 250 000 1993/94 Förslag 8 530 000
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med
409 Zz av basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som
studerar 1 åldern 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 610 under budgetåret 1993/94. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna till 8 480 000
kronor utgående från basbeloppet 34 750 kronor.
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna för bidraget till 8,53 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 530 000 kronor.
B 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
1991/92 Utgift 27 510 211
1992/93 Anslag 22 000 000
1993/94 Förslag 28 800 000
Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till kostnader för internationella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn samt förordningen (1988:1464) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bestämmelserna innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften
av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adop-
tionsfrågor, NIA, fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar utgifterna för budgetåret 1993/94 till 35 700 000 kr. Verket har därvid utgått från att antalet internationella adoptioner beräknas uppgå till ca 1 500 per år.
Föredragandens överväganden Antalet adoptioner av barn från utlandet har ökat successivt under senare år. Under år 1990 adopterades 965 barn. År 1991 steg antalet till 1 113. För år 1992 räknar NIA med att ca 1 200 barn skall komma till
Sverige. Jag beräknar med ledning av detta behovet av medel för bidrag
till kosmader för internationella adoptioner under budgetåret 1993/94 till
28 800 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 28 800 000 kr.
Bil. 6
1991/92 Utgift 272 485 361 1992/93 Anslag 278 000 000 1993/94 Förslag 280 000 000
Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barnpension utges till barn som är under 18 år och vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Nivån för barnpension är högst 40 och lägst 25 7 av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldern om båda föräldrarna avlidit. I beräkningarna skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 2.
Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne förälderns arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Bestämmelserna om barnpensioner återfinns i 8 och 14 kapitlen lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1993 uppgå till 29 900. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,3 Z av det särskilda basbeloppet.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpensionen från folkpensioneringen under budgetåret 1993/94 till 284 miljoner kronor utgående från ett basbelopp av 34 750 kronor.
Föredragandens överväganden Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effekterna av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånerna beräknar jag kostnaderna under detta anslag till 280 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ctt för-
slagsanslag på 280 000 000 kronor.
Bil. 6 1991/92 Utgift 857 078 857 1992/93 Anslag 1 200 000 000 1993/94 Förslag 1 285 000 000
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under 16 år som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp.
Vårdbidrag kan fr.o.m den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Beloppet för hel förmån höjdes fr.o.m. nämnda datum från 2 till 2,5 basbelopp. De partiella förmånerna utgår med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra olika nivåer, 18, 36, 53 eller 69 Z av basbeloppet, beroende på merkostnadernas storlek. Ersättningen för merkostnader förbättrades samtidigt så att ersättning enligt samma normer kan betalas utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag.
Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vårdbidraget utges som ersättning för merkostnader är dock denna del skattefri. För barn som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när barnet vistas i föräldrahemmet.
Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket En svag ökning av antalet hela vårdbidrag från 7 600 till 7 800 beräknas ske mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Införandet av tre fjärdedels vårdbidrag förväntas leda till att antalet vårdbidrag på denna nivå kommer att successivt öka från 800 under budgetåret 1992/93 till 1 600 under budgetåret 1993/94. Antalet halva vårdbidrag beräknas under samma period minska från 5 700 till 4 900 och antalet en fjärdedels vårdbidrag öka från 3 400 till 4 000. Omräknat i hela vårdbidrag innbär detta att antalet stiger från 11 900 budgetåret 1992/93 till 12 450 budgetåret 1993/94. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under budgetåret 1993/94 till I 294 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaden under anslaget till 1 285 000 000 kronor.
Hemställan
Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Vårdbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 1 285 000 000 kronor.
C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp
Bil. 6
och ålderdom
De förmåner i den allmänna försäkringen som här redovisas kan hän-
föras till två olika huvudändamål |
- försäkring vid sjukdom och handikapp, - försäkring vid ålderdom m.m.
Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjukpenning, sjuklön, ersättningar i samband med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersättningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.
De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension, och särskilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat handikappade barn. Till denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.
Vissa av socialförsäkringsförmånerna är s.k. dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Andra, såsom ålders- och förtidspensioner, utges i form av dels folkpension, ibland kompletterad med pensionstillskott, dels allmän tilläggspension.
En tredje kategori är kostnadsersättningar och bidrag av olika slag, såsom ersättning i samband med sjukresor, bidrag för särskilda kostna-
der i samband med rehabilitering och i viss utsträckning handikapper-
sättningen. Vissa förmåner som tidigare utgivits som kostnadsersätt-
ningar har successivt omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvud-
män eller andra vårdgivare. Andra, såsom läkemedelsförmånerna, utges
i form av prisnedsättning eller kostnadsfrihet. Vidare varierar formerna
för finansiering av olika socialförsäkringsförmåner. En närmare redogörelse för detta ges i bilaga 6.2. Socialförsäkringens kostnader och finansiering.
Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro. Samtidigt gäller att det allmänna pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende. Mot bakgrund av de påfrestningar som den svenska samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs att i stort sett alla grupper i samhället gör uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten 1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och förbättra statens finanser.
Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och arbetsskadeför-
säkringarna som den allmänna pensionsförsäkringen är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Det är angeläget att åstadkomma tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan
motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera tydlig koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad som hittills gällt Bil. 6 för socialförsäkringen. Samtidigt är det angeläget att strävandena att åstadkomma en tydlig arbetslinje inom socialförsäkringen fullföljs.
Ett ikraftträdande av det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet innebär att ett omfattande regelsystem för socialförsäkringsförmåner med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som andra internationella överenskommelser kommer att börja tillämpas, bl.a. en ny nordisk konvention om social trygghet.
Den 19 november 1992 lämnade Sverige den fasta växelkursen och sedan dess bestämms den svenska kronans värde på den internationella valutamarknaden. Den svenska kronans sjunkande kurs (depreciering), som skett gentemot ECU, utgör en korrigering av ett felaktigt kostnadsläge. Det finns således inte något realekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringen, varken för löntagare eller för någon annan grupp. Ersättningarna i socialförsäkringen kommer av denna anledning inte att tillåtas öka med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen. Jag avser att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Försäkring vid sjukdom och handikapp
Målen för det ekonomiska stödet Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid sjukdom och handikapp är
att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av
sjukdom eller handikapp, + att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbats av
nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till
förvärvsarbete och ett aktivt liv, >» att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl. läke-
medel och tandvård, till rimlig kostnad.
Ersättningar vad gäller sjukdom och handikapp utges dels som sjukpenning vid tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjukbidrag eller förtidspension om nedsättningen bedöms som varaktig eller bestående för avsevärd tid. Ersättningarna är relaterade till den försäk-
rades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster.
Reglerna vad gäller sjukersättning har genomgått omfattande förändringar de senaste åren vad gäller såväl kostnadsansvar som kompensationsgrader. Den 1 januari 1992 infördes ett system med sjuklön de
första 14 dagarna i ett sjukfall för den som är anställd samtidigt som
nya regler på rehabiliteringsområdet trädde i kraft.
Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid
33 3 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Bil. 6
I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktand-
vård.
Utveckling i nuvarande system
Sjukförsäkring De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1993/94 beräknas till ca 31 000 miljoner kronor. Utgifternas fördelning på olika förmåner inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.
Sjukförsäkringsförmåner
miljarder kr
|
50
annas
Lr NYSNYSNYS
ANNSTN
båhånna
NY
L ER SN Ersättning sjukvårdshuvudmän
FZA Rehabilitering
Å FZA Sjukersättning
1991/92 1992/93 1993/94
Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig
statistik från RFV minskade under perioden januari-september år 1991
antalet sjukfall med 10 Z jämfört med samma period året före. Den
1 mars 1991 infördes vissa nya sjukpenningregler som har haft effekt på sjukfrånvaron. En jämförelse för samma period mellan 1991 och 1992 uppvisar en minskning av antalet fall med drygt 20 2. Denna minskning är en effekt både av förändringarna den 1 mars 1991 och de
nya reglerna om sjuklön och om rehabilitering fr.o.m. den 1 januari
1992. Förändringarna i sjukförsäkringen i kombination med den stigande arbetslösheten har inneburit att sjukfrånvaron har fortsatt att minska
under år 1992. Av statistiken framgår vidare att det är sjukskrivningar
upp till ett halvår som minskar medan antalet sjukskrivna med sjukfall som Överstiger ctt år fortsätter att öka.
. Nedanstående tabell ger en bild av hur sjukfall på minst 15 dagars längd har förändrats under åren 1990 till 1992 under perioden januari september.
| Sjukfallets | Sjukpenningfall januari - september | |
| längd (dgr) | förändring Po från 1990 till 1991 | från 1991 till 1992 |
| 15- 30 | - 14,1 | - 33,0 |
| 31- 60 | - 9,6 | - 17,3 |
| 61 - 90 | - 8,0 | - 12,0 |
| 91 - 180 | - 2,8 | - 12,4 |
| 181 - | + 3,5 | + 14,0 |
| Samtliga | - 9,9 | 20,7 |
Försäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt under senare år. Detta gäller i första hand läkemedel och tandvård. Kostnadsökningarna för läkemedel beror i stor utsträckning på en förskjutning mot dyrare läkemedel, medan tandvårdskostnadernas ökning är en följd av både en ökad vårdvolym och en utveckling mot mer resurskrävande behandlingar.
Arbetsskadeförsäkring Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall och i vissa fall ersättning för sjukvårdskostnader till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen kan efter samordningstidens slut utges sjukpenning, livränta och ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader. Livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga efter samordningstiden utges arbetsskadesjukpenning med 100 72 av den sjukpenninggrundande inkomsten. Arbetsskadelivränta, vilken utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan, skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak
som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1993
motsvarar 258 000 kronor.
Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. År 1989 var antalet ärenden för prövning av försäkringskassorna som högst eller 118 600. Därefter har antalet ärenden minskat. År 1991
uppgick antalet ärenden till ca 108 600. Den förlängda samordningstiden från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m den 1 januari 1992 kommer Bil. 6 sannolikt att medföra att antalet ärenden kommer att fortsätta att minska de närmaste åren.
Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt,
framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 sjönk dock
andelen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och under åren 1990 och 1991 med ytterligare tre procentenheter per år.
Antalet dagar med arbetsskadesjukpenning har ökat mycket kraftigt under 1980-talet. År 1987 uppgick antalet dagar till ca 13 miljoner. År
1991 hade antalet stigit till närmare 22 miljoner.
Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv-
räntetagare 18 500 och i december 1991 hade antalet ökat till 72 500.
Antalet livräntor kan förutses öka kraftigt under de kommande 15 —- 20
åren även om ökningen samtidigt dämpas av det förändrade arbetsskadebegrepp som regeringen i prop. 1992/93:30 föreslagit skall införas fr.o.m. den 1 januari 1993. År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen = till
I 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen sedan år 1987 illustreras av följande diagram.
Arbetsskadeförsäkring
Kostnader för under perioden 1987- 1992
- miljarder kr
CO Livrästa
IH Sjukpenning
1987 1989 1991
1988 1990 1992 (beräkn.)
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett
underskott. Vid utgången av år 1991 var det ackumulerade underskottet
drygt 20 miljarder kronor. Trots höjningen av arbetsskadeavgiften till 1,20 Z fr.o.m. den 1 juli 1992 och tillskottet från delpensionsfonden (8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) förväntas underskottet vid utgången av budgetåret 1992/93 ha ökat till drygt 22 miljarder kronor.
Förtidspensionering
Bil. 6
I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och 64 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtidspension.
Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen respektive
den allmänna tilläggspensioneringen. Grundmotivet för förtidspensions-
systemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt och varaktigt nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende av vare sig behovsprövade = socialbidrag eller familjemedlemmars inkomster. Gruppen förtidspensionärer består av många olika kategorier alltifrån personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till följd av nedsatt arbetsförmåga.
Från 1989 till 1991 har antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag minskat med 8 72. Samtidigt har andelen förtidspensionärer på deltid ökat från 22 till 30 Z av samtliga förtidspensionärer, varför nedgången, omräknat i hela förtidspensioner är 12 2. Preliminär statistik tyder dock på att antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att öka år 1992. Antalet personer som vid utgången av år 1991 uppbar
förtidspension uppgick till 366 900. De senaste åren har antalet ökat
med mellan 6 000 till 8 000 per år. Beståndet av förtidspensionärer ökar till följd av att antalet pensioner som upphör är färre antalet som
tillkommer. Satsningen på rehabilitering avses leda till en minskning av
antalet nybeviljade förtidspensioner framför allt på längre sikt.
Vidtagna och planerade åtgärder
Åtgärder för att komma till rätta med ohälsan Under de senaste åren har åtgärder vidtagits som påverkat sjukfrånvaron, såsom införandet av sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den
1 mars 1991 och sjuklönereformen som trädde i kraft den 1 januari
1992. Därtill kommer de nya reglerna om arbetslivsinriktad rehabilite-
ring och om den ekonomiska ersättningen vid sådan rehabilitering. Dessa kommer att bidra till en minskning av sjukfrånvaron.
Det är ännu för tidigt att avgöra de sammantagna effekterna av åtgärderna. Vad gäller t.ex. förtidspensionering kan man på kort sikt snarast konstatera en ökning. Detta hänger samman med att intensifierade insatser för rehabilitering även leder till att ett antal personer inte bedöms kunna återgå i förvärvsarbete sedan rehabiliteringsmöjligheterna prövats. Alternativet för dessa personer blir då i stället förtidspension/sjukbidrag. Försäkringsutgifterna för förtidspension kan därför på kort sikt antas fortsätta att öka.
Bl.a. mot denna bakgrund är det angeläget att pröva olika åtgärder för att begränsa försäkringens utgifter för förtidspensioneringen. En över- Bil. 6 syn bör göras av de ekonomiska villkoren för förtidspensionärer.
Nya regler för sjukersättning och arbetsskadeersättning Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m.
föreslagit att en karensdag ska införas fr.o.m. den 1 april 1993. För att
skydda hälsosvaga grupper med ofta återkommande sjukfall skall de nya reglerna kompletteras med ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpenning var för sig
begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Vid samma tidpunkt införs enligt förslaget en särskild återinsjuknanderegel med innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjuk-
period upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden.
Samtidigt föreslås kompensationsgraderna för ersättning vid sjukdom ändras så att sjukpenningen utges med 65 7/2 av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första två dagarna efter karensdagen och
80 procent för tid därefter t.o.m den 365:e dagen i ett sjukfall. Därefter
utges enligt förslaget sjukpenning med 70 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Den sistnämnda bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Regeringen avser att dessförinnan återkomma med vissa kompletterande regler vad gäller gruppen som är sjukskriven mer än ett år.
Vidare föreslås att rehabiliteringspenningen sänks från 100 procent till 95 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Vad gäller arbetsskadeförsäkringen, har den s.k. samordningstiden
förlängts från 90 till 180 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Denna åtgärd får full effekt först med viss tids eftersläpning. Vidare höjs arbetsskadeavgiften till 1,38 Z fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50, 1992/93:FiU1, rskr. 134).
För att komma till rätta med problemen vad gäller kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte regeringen en utredning, Arbetsskadeförsäkringsutredningen, som bl.a. hade att överväga förslag till ändring av grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada.
Med utgångspunkt från utredningens betänkande (SOU 1992:39) Be-
greppet arbetsskada har regeringen förelagt riksdagen förslag i prop.
1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. Kravet på skadlighet
hos en arbetsmiljöfaktor föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt föreslås kravet på orsa..ssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpas så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1993. Äldre lagregler skall dock tillämpas för skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmäls till försäkringskassan senast den 30 juni 1993.
De nya reglerna kommer successivt att leda till stora besparingar i
arbetsskadeförsäkringen. En försiktig uppskattning ger vid handen att
kostnaderna år 1996 kommer att ha minskat med ca 2 000 miljoner Prop. 1992/93:100
kronor. Antalet ärenden kan också förutses minska kraftigt på sikt. Bil. 6
I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande regler och av de sjukersättningsregler som föreslagits träda i kraft senare i år.
Ersättning 1992
Ersättning
10098 Beohäbilitering 100 96
Arbetsskadeförsäkringen 100
90 &
80 X Sjukpanning 90 6
70 K Sjukpanning 80 96
60 K
50 Dag 1-3 4-14 I 15-90 91 - 180 181 - 364 365 - w
—Sjukföneparioden
Ersättning fr.o.m. 1 april 1993
Ersättning
1008 ot
Rehabilitering 95 96
90 X
80 HK
70 RK Sjukpanning 80 96 Sjukpenning 80 96
60 K Sjukpenning
70 KX
50 KH
Dag 1 2.3 4-14 i 15-90 91-180 181 - 364 365 - w
Sjuklöneperioden
De ändrade ersättningsgrader inom sjukpenning- och sjuklönesystemen som föreslagits i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadesjukpenningen. Utan en sådan anpassning kan befaras att arbetsskadeförsäkringen i ökad utsträckning kommer att bli rehabiliteringshämmande eftersom den som anmält en sjukdom som arbetsskada svårligen kommer att vara motiverad att påbörja rehabilitering innan skadan blivit prövad. Vidare torde den uttalade skillnaden i kompensationsgrad bidra till ökat tryck på arbetsskadeförsäkringen genom att det ekonomiska motivet att anmäla en arbetsskada blir på-
tagligt.
I syfte att stärka det ekonomiska incitamentet för arbetsskadade att delta i rehabiliteringsåtgärder anser jag att den sjukpenning som utges Bil. 6 från arbetsskadeförsäkringen bör slopas från den 1 juli 1993. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att förelägga riks-
dagen ett sådant förslag.
Förslaget kan beräknas minska utgifterna för arbetsskadeförsäkringen med ca 1 600 miljoner kronor per år. Hänsyn har då tagits till att ett slopande av arbetsskadesjukpenningen samtidigt innebär en ökning av sjukpenningutgifterna i den allmänna försäkringen.
Förändrade nivåer i förtidspensioneringen Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att förtidspension/sjukbidrag skall kunna utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån fr.o.m. den 1 juli 1993. Enligt de nu gällande reglerna kan
förtidspension utges som hel, två tredjedels eller halv förmån. Syftet
med regeringens förslag att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att erhålla förtidspension/sjukbidrag på en nivå som på ett bättre sätt än tidigare motsvarar den faktiska graden av nedsättning av arbetsförmågan. På längre sikt innebär detta att fler människor kan bibehålla kontakten med arbetsmarknaden. Införandet av de nya nivåerna för förtidspension beräknas inte ha några budgetkonsekvenser.
En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkring Den mellan regeringen och Socialdemokraterna träffade uppgörelsen,
som närmare beskrivs i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin, omfattar bl.a. att en beredning snarast skall tillsättas med uppgift att föreslå en ny försäkringsmodell innebärande att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Enligt propositionen skall försäkringen vara generell i den meningen att rätten till ersättning liksom grundvillkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta om direktiv för denna beredning. Det bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäkringarna. Vidare skall övervägas om andra försäkringar, såsom arbetslöshetsförsäkringen och förtidspensioneringen bör föras in i det nya systemet. Direktiven kommer att redovisas för riksdagen i form av en särskild skrivelse.
Som ett första steg mot en ny försäkringsmodell har regeringen i prop. 1992/93:136 om en allmän sjukförsäkringsavgift föreslagit att en ny typ av egenavgift skall införas inom sjukförsäkringen. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall beräknas på inkomster upp till 7,5 basbelopp och erläggas av såväl anställda som uppdragstagare och egen-
företagare. Avgiften föreslås uppgå till 0,95 Z av förvärvsinkomsterna
för den som har inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.
Förändrade regler för SGI
Bil. 6 Riksförsäkringsverket har i rapporten RFV ANSER 1992:4 Översyn av
reglerna om sjukpenninggrundande inkomst (SGT) redovisat förslag till förändringar. I korthet omfattar förslagen nya kvalificeringsregler för rätt till sjukpenning, ändringar i rätten att kvarstå i SGI för olika grupper i olika situationer samt nya grunder för beräkning av SGI med
innebörd bl.a. att skattepliktiga löneförmåner såsom bilersättning inte kommer att vara sjukpenninggrundande. Detta kommer att medföra
lägre dagbelopp i vissa fall men också en bättre överenskommelse mellan sjukpenning och det faktiska inkomstbortfallet.
Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet.
Jag avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition
med förslag om nya regler rörande SGI med ikraftträdande tidigast
1 juli 1993.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer lokala försök att bedrivas med
finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring.
Syftet är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för att de gemensamma resurserna utnyttjas på bästa sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som
samhällets totala kostnader minskar. Regeringen har under hösten 1992 beslutat att försöksverksamhet får
bedrivas under åren 1993 - 1995 inom följande fem områden: Malmöhus län (Höör, Hörby och Eslövs kommuner), Gävleborgs län (Sandvikens, Hofors och Ockelbo kommuner), Västmanlands län (Köpings, Arboga och Kungsörs kommuner) Gotlands län Södermanlands län (Eskilstuna och Nyköpings kommuner).
Sjukvårdshuvudmannen ges utöver ansvaret för hälso- och sjukvård ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning
enligt AFL samt sjukpenning enligt Jagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring (LAF). Även medel som är avsedda för yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan komma ifråga. Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får tillsammans möjlighet att använda dessa medel för
satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare
sjukskrivningsperioder.
Viktiga utgångspunkter för försöken är att principerna i hälso- och
sjukvårdslagen om vård på lika villkor skall gälla. Inte heller får någon inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner. I avtal skall berörda parter reglera hur försöksprojektet skall bedrivas och de när-
mare formerna för ett gemensamt beslutsfattande.
Uppföljning och utvärdering av försöken skall handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.
Sjukvårdsförmåner, inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Bil. 6 Försäkringsutgifterna för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt
under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmånsområdena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Under innevarande
budgetår har därför olika åtgärder vidtagits i förmånsreglerna för att
motverka denna utveckling, t.ex. i fråga om tandvård och läkemedel.
Ett annat sätt att bryta utgiftsutvecklingen är att åstadkomma ett effek-
tivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera av områdena bedrivs därför ett förändrings- och utvecklingsarbete. En översyn av läkarvårdstaxan har gjorts under år 1992. Inom Socialdepartementet pågår för närvarande en översyn av tandvårdsförsäkringen. Inom Riksförsäkringsverket sker dessutom en översyn av behandlings-
taxan. Utredningsförslagen angående läkarvårdstaxan och tandvårdsförsäkringen avses efter sedvanlig remissbehandling att läggas till grund för propositioner till riksdagen under år 1993.
En åtgärd med stor betydelse för utgiftsutvecklingen under budgetåret 1993/94 är de beslutade ändringarna i statsbidragssystemet för landstingen. Dessa ändringar har kraftigt påverkat det fr.o.m. år 1985 gäll-
ande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Med anledning av denna systemförändring har ett översynsarbete inletts vad gäller systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994.
Läkemedelsförmånen
Under första halvåret 1992 har sjukförsäkringens utgifter för läke-
medelsförmånen fortsatt att öka i ungefär samma takt som tidigare.
Efter den 1 juli 1992 då de av riksdagen beslutade ändringarna i avgiftsreglerna trädde i kraft synes utgiftsutvecklingen ha dämpats något.
Ett andra steg vad gäller avgiftsreglerna inträffar den 1 januari 1993 då ett system med ett särskilt rabattgrundande pris för läkemedel där det finns likvärdiga konkurrerande synonympreparat på den svenska marknaden införs.
Vid samma tidpunkt ändras också reglerna om fastställande av pris på
läkemedel. Det hittillsvarande kravet på priskontroll knuten till registre-
ringen ersätts då med regler som innebär att ett läkemedel för att kunna omfattas av prisnedsättningen inom läkemedelsförmånen måste ha ett
pris som är fastställt av Riksförsäkringsverket.
De nämnda åtgärderna bör på kort sikt kunna motverka kostnadsut-
vecklingen. På något längre sikt kan det inte uteslutas att kostnader för läkemedelsförmånen åter kommer att stiga på ett inte önskvärt sätt.
Av intresse i detta sammanhang är den av Merkostnadskommittén (S 1990:4) genomförda översynen av systemet med läkemedelsförmåner
med syfte att skapa bättre rättvisa mellan olika grupper som har betydande kostnader till följd av sjukdom och handikapp. Utredningen som
nyligen slutfört sitt uppdrag redovisar —- utan att lämna förord - några
alternativa möjligheter till förändringar i systemet med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Dessutom föreslås att åldersgränsen Bil. 6 16 år slopas för prisnedsättning av vissa speciallivsmedel. Efter remissbehandling av utredningens betänkande (SOU 1992:129) kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Patientavgifter it öppen och sluten vård
Den 1 januari år 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade pati-
entavgifter inom både den öppna offentliga och den till försäkringssys-
temet anslutna öppna privata hälso- och sjukvården. Motivet för denna åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom att t.ex. differentiera avgiftsnivåerna mellan olika typer av mottagningar.
Landstingsförbundet har följt upp denna avreglering. Uppföljningen visar att det — efter de betydande avgiftshöjningar som flertalet huvudmän genomförde under år 1991 — inte har skett några större förändringar i avgiftsnivåerna under år 1992. Det innebär att avgiften för
läkarvård inom primärvården under år 1992 i allmänhet var 100 kronor och något högre vid sjukhusansluten öppen vård (länssjukvård). För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50
eller 60 kronor.
Landstingsförbundet konstaterar att någon egentlig reaktion från pati-
enternas sida på i vissa fall kraftigt höjda avgifter inte har märkts hos
sjukvårdshuvudmännen. Detta förklaras med att gränsen för högkostnadsskydd genomgående har satts relativt lågt hos flertalet av huvudmännen. Därmed har gränsen för frikort uppnåtts både snabbare och av fler personer.
Vid sjukhusvård innebär gällande regler att avgift tas ut genom försäkringskassans och Riksförsäkringverkets försorg genom avdrag på utgående pensionsbelopp för pensionärer med hel ålders- och förtidspension. Under år 1992 uppgick avgiften per dag till en tredjedel av utgående pension från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 65 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall.
För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgiften sker genom sjukvårdshuvudmännen som också beslutar om regler för ned-
sättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut under år
1992 var 70 kronor per vårddag.
Denna administrativa förändring medförde emellertid på vissa håll i
landet att skillnader uppstod vid uttag av avgifter mellan pensionärer och övriga försäkrade med likvärdiga inkomster. De uppkomna skillnaderna uppfattades som en relativ försämring av villkoren för pensionärerna.
Ett sätt att eliminera sådana skillnader vore att även föra över sjukhusvårdsavgifterna för ålders- och förtidspensionärer till sjukvårds-
mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ersätt- Bil. 6 ningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993.
Parterna konstaterade därvid att det förväntade genomförandet av de
förslag som =: Ädelavgiftsutredningen lagt i sitt betänkande (SOU 1992:50) under år 1993 om avgiftsystemen inom vissa delar av
socialtjänsten skulle komma att innebära så stora ändringar beträffande pensionärernas avgifter och kostnader för sjukvård respektive särskilt
boende att det inte var lämpligt att under år 1993 genomföra en förändring rörande pensionärernas sjukhusvårdavgifter.
Parterna enades därför om att administrationen av pensionärernas
avgifter tills vidare skall ligga kvar hos försäkringskassorna, men att
det samtidigt krävdes vissa åtgärder för att minimera skillnaderna i
avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. För att åstadkomma detta
överenskoms att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skall
anpassas till vad som gäller för pensionärer. Beträffande uttag av vård-
avgift för in- och utskrivningsdag skall endast en av dessa avgiftsbeläggas oavsett avgiftssystem. För att möjliggöra denna harmonisering
av avgiftssystemen enades parterna om att den högsta vårdavgift som
sjukvårdshuvudmännen får ta ut per vårddag höjs med 10 kronor till
80 kronor fr.o.m. den 1 januari 1993.
En harmonisering av de båda avgiftssystemen förutsätter även mot-
svarande följdändringar av avgiftsreglerna för pensionärer fr.o.m. den
1 januari 1993. Förslag med denna innebörd ingår i prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. I denna föreslås
vidare som en tidigare aviserad kompensation för slopande av det s.k. friåret, att avgiften för yngre förtidspensionärer med hel förtidspension halveras under de första 30 dagarna vid varje vårdtillfälle.
Högkostnadsskyddet
För personer med stort behov av läkemedel och öppen sjukvård har ett
särskilt högkostnadsskydd införts som omfattar inköp av läkar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård. Skyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när de sammanlagda utgifterna för läkemedel och öppenvård under en 12-
månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta belopp är år 1992
1 500 kronor. Sjukvårdshuvudmännen har dock rätt att besluta om en
lägre nivå på högkostnadsskyddet än den av riksdagen beslutade. Under år 1992 tillämpade också flertalet huvudmän ett lägre belopp, i regel
1 200 kronor. Det fr.o.m. år 1991 ändrade systemet för avgifter i öppen vård har medfört en betydande ökning av antalet frikort. I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen en höjning av taket för högkostnadsskyddet till 1 600 kronor. Socialförsäkringsutskottet
hade ingen erinran mot denna höjning, men ansåg att möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att själva besluta om en lägre beloppsgräns
borde ändras så att staten inte skulle få bära några extra kostnader för
sådana beslut i fråga om läkemedel (bet. 1991/92:SfU13). Riksdagen
beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:341).
Frågan behandlades vid överläggningarna mellan staten och Lands- Bil. 6 tingsförbundet om = ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993. Parterna kunde inte hitta en tillräckligt administrativt enkel lösning för de huvudmän som skulle komma att besluta om ett lägre tak än 1 600 kronor. Till följd härav enades parterna om att i princip behålla den nuvarande ordningen samtidigt som det förutsattes att samtliga sjukvårdshuvudmän —- efter en rekommendation från Landstingsförbundet —- skall fastställa egenkostnadstaket till 1 600 kronor. I prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. anges att om så inte sker kommer - med hänvis-
ning till vad riksdagen anfört — förslag snarast att föreläggas riksdagen om en lagändring som innebär att staten och de försäkrade inte skall bära några extra kostnader för läkemedel i de fall en sjukvårdshuvudman tillämpar ett lägre kostnadstak än det av riksdagen fastställda.
Förändrat huvudmannskap för sjukresor Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade personer, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerandehälsovård samt konvalescentvård.
Den 1 januari 1992 övergick huvudmannaskapet för sjukresorna, ekonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännen från försäkringskassorna. Samtidigt övertog sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de luftburna akuta sjuktransporterna. För detta erhöll sjukvårdshuvudmännen ersättning från sjukförsäkringen med sammanlagt 1 396 miljoner kronor.
Huvudmannaskapsförändringen har i princip inte inneburit några ändringar i de i AFL fastlagda grunderna för ersättningar från sjukförsäkringen för sjukresor. Däremot har den statliga regleringen i fråga om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella fall - med några undantag — slopats helt och ersatts av lokalt utfärdade föreskrifter av sjukvårdshuvudmännen med anpassning till resp. huvudmans speciella möjligheter och förutsättningar. Regeringen kan dock föreskriva ett maximibelopp för den resekostnad som den försäkrade skall svara för i form av en egenavgift samt det lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av kilometerersättning vid sjukresa med egen bil. Dessa belopp har under år 1992 varit 40 kronor resp. 1 krona.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till den under år 1992 gynnsamma kostnadsutvecklingen för sjukresor enades staten och Landstingsförbundet om både ett oförändrat belopp i sjukreseersättning till
och kilometerersättning under år 1993.
Av intresse för utvecklingen på sjukreseområdet är att merkostnadskommittén (S 1990:4) i sitt betänkande (SOU 1992:129) föreslår att ett Bil. 6 särskilt högkostnadsskydd införs för sjukresor. Utredningen redovisar därvid två alternativa egenkostnadstak på 1 200 resp. 1 600 kronor. Efter remissbehandling kan förslag komma att föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1993.
Försöksverksamhet inom tandvården Under de senaste åren en rad besparingsåtgärder vidtagits för att motverka utgiftsökningarna inom tandvårdsförsäkringen. Samtidigt har mer
genomgripande förändringar i tandvårdsförsäkringen diskuterats. För att
skaffa underlag för ställningstagande har regeringen inhämtat riks-
dagens medgivande till försöksverksamheter med syfte att pröva olika
system för ersättning från försäkringen till huvudmännen. Regeringen har för detta ändamål utfärdat en förordning (1991:1234) om försöks-
verksamhet på tandvårdsområdet. Denna förordning omfattar försöksverksamheter inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och
Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun för en tid av längst tre
år. I försöksverksamheten i Kristianstads läns landsting, som påbörjades den 1 januari 1992 vid distriktstandpolikliniken i Bromölla, prövas ett system med en fast försäkringsersättning på 800 kronor från försäkringskassan per färdigbehandlad patient och år. Patientavgift debiteras enligt tandvårdstaxan.
Försöksverksamheten i Göteborg och Bohus läns landsting bedrivs vid folktandvårdskliniken i Tanumshede och verksamheten i Göteborgs kommun vid frisktandvårdsklinken Sociala Huset och påbörjades den
1 oktober 1991. Vid dessa försökskliniker prövas en försäkringsmodell
som innebär att patienten sluter ett avtal med vårdgivaren och betalar en årlig premie vars storlek beror på vilken riskgrupp patienten tillhör. Det finns tre grupper beroende på risken för tandsjukdom. Försäkringskassans ersättning är i princip lika stor som patientens premie. Genom egenvårdsinsatser skall det vara möjligt för patienterna att i efterhand
sänka sina premier.
För varje försök har etablerats en referensgrupp med företrädare för bl.a. Socialdepartementet, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. I dessa referensgrupper lämnas kontinuerlig information om hur försöksverksamheterna utvecklas.
Översyn av tandvårdsförsäkringen
I 1992 års budgetproposition framhölls det angelägna i att utforma en tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot nuvarande och framtida tandhälsosituation och att detta arbete inte får vila i avvaktan på erfarenheterna av pågående försöksverksamheter. I syfte att bl.a.
minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande
påbörjades därför efter sommaren 1992 en översyn av tandvårdsförsäk-
ringen. Denna, som skall vara slutförd den 15 mars 1993 skall utforma förslag om en reformerad tandvårdstaxa som bl.a. skapar förutsätt- Bil. 6
ningar för en fri anslutning till försäkringen. Översynen sker i form av
en intern beredning inom Socialdepartementet med ett antal referensgrupper av olika inriktning och representation. Efter sedvanlig remissbehandling av översynens förslag avses en proposition föreläggas riksdagen med inriktning på förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring och fri anslutning av tandläkare till försäkringen som skall kunna träda
i kraft den 1 januari 1994.
Försäkring vid ålderdom m.m.
Målen för det ekonomiska stödet Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensione-
ring skall för de icke längre förvärvsaktiva
x ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster
upp till det s.k. basbeloppstaket,
+ säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som
har haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid, x kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handikap-
pat barn gått miste om förvärvsinkomster.
Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärsarbete. Den allmänna försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, KBT, hustrutillägg och barntillägg) för försäkrade med låga pensioner samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat barn.
De offentliga pensionssystemen har stor betydelse för andra funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finanserna utan även den ekonomiska tillväxten och på så sätt välfärden både för nuvarande och framtida generationer.
Bil. 6
Pensionsförmåner
Beräknade utgifter under budgetåret 1993/94
miljarder kr
150 a
CD ATP
I Folkpension
Förtidspension Efterlev.pension
Ålderspension Not I
Not 1: Vårdbidrag, barnpension, yrkesskadeersättning
särskilt pensionstillskott, SKBT,KBT,handikappersättning
Ålderspension
Den allmänna pensionsåldern är 65 år. En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pen-
sionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 Z per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären. Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 9 av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För full folkpension krävs enligt de nya kvalifikationsregler som kommer att gälla från den 1 januari 1993, princip 30 år med pensionsgrundande inkomst inom ATP-systemet eller 40 bosättningsår i Sverige.
Den som har låg eller ingen ATP har därutöver rätt till ett pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP
krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst. Inkomster mellan 1 och
7,5 basbelopp är pensionsgrundande. ATP ger en ålderspension med
60 Z av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15
bästa intjänandeåren.
Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta
har framför allt haft effekt på utgifterna inom ATP-systemet i och med att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATPförmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att
antalet utbetalda pensionstillskott minskat. Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostna-
derna (mkr) för dessa har genomgått följande utveckling.
I slutet — Ålderspension Varav hustrutillägg Barntillägg Bil. 6
| år Antal Kostnad = Antal Kostnad — Antal Kostnad | |
| 1975 1 082 000 9 945 67 400 450 16 000 | 19 |
| 1980 1 381 000 21940 53 600 675 32 000 | 50 |
| 1985 1480 100 33 295 37 700 600 34 400 | 68 |
1989 1 544 100 42 590 18 500 380 39 800 101
| 1990 1553 800 45 570 16 100 358 35 700 | 97 |
| 1991 1 561 900 49 830 14 700 376 30 600 | 90 |
| 1992 1 567 500 51 900 13 200 360 25 000 | 81 |
| 1993 1571 000 51 600 11 700 330 21 000 | 65 |
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade
Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i
form av ålderspension framgår av följande tabell.
I slutet Antal Kostnader av år
| 1975 | 455 300 | 2 450 |
| 1980 | 792 400 | 12 350 |
| 1985 | 994 000 | 28 840 |
| 1989 | 1 135 800 | 48 390 |
| 1990 | 1 165 400 | 54 270 |
| 1991 | 1 193 600 | 61 840 |
| 1992 | 1 220 500 | 67 730 |
| 1993 | 1 244 000 | 70 360 |
Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade.
Det nuvarande pensionssystemet kan, om inga åtgärder vidtas, mot
sekelskiftet och decennierna därefter utsättas för allvarliga finansiella påfrestningar till följd av dels den demografiska utvecklingen, dels det starka beroendet av den ekonomiska tillväxten. Samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar kraven på överföringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl pensioner som äldreomsorg och sjukvård.
Möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna är vidare starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt förutsätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till investeringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samtidigt har pensionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala sparande.
Delpension Förvärvsarbetande i åldern 60 —- 64 år har möjlighet att minska sin
arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med del-
pension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst
+ Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 6 49
de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat Bil. 6 under minst fyra månader.
För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem tim-
mar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i
veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt
minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i
veckan. Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 76 av in-
komstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensions-
poängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras varefter inkomsten före arbetstidsminsk-
ningen beräknas till den nivå som motsvarar den genomsnittliga pen-
sionsgrundande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnitt-
liga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är
knuten till basbeloppet och är pensionsgrundande för ATP.
Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan
den 1 juli 1992 uppgår till 0,20 72 av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond
vars behållning den 1 januari 1993 beräknas uppgå till 13 500 miljoner kronor.
Vidtagna och planerade åtgärder
Det finns skäl att hysa viss oro för utvecklingen av och hållbarheten i
det nuvarande pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande
ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utveckling som förut-
ses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som talar för att pensions-
systemet behöver reformeras är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system.
Under hösten 1992 har regeringen förelagt riksdagen ett antal olika förslag till förändringar av pensionsförmånerna, dels mot bakgrund av
det planerade EES-avtalet, dels med beaktande av den överenskom-
melse som träffades mellan regeringen och Socialdemokraterna den 20 september.
Pensionsarbetsgruppen
Som bl.a. fastslogs i regeringsförklaringen år 1991 är en trygg pen-
sionering en rättighet för alla. Det är därför en uppgift med högsta prioritet att reformera pensionssystemet. Regeringen tillsatte i december 1991 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens förslag och inkomna remissvar utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen.
Pensionsarbetsgruppen har i en promemoria (Ds 1992:89) som avlämnades under hösten 1992 redovisat bakgrund, principer och skiss till ett reformerat pensionssystem. Enligt skissen bör den allmänna pensione-
ringen i framtiden konstrueras som en inkomstrelaterad, avgifts-
regler om pensionsrätt för vård av barn. Pensioneringen är även i fort- Bil. 6
sättningen tänkt att vara obligatorisk och omfatta alla som bor eller
arbetar i Sverige. Pensionsnivåerna bör enligt skissen bli avgiftsdefinierade och inte förmånsdefinierade som nuvarande system. Gruppens
arbete beräknas vara avslutat under våren 1993.
Ett nytt system för beräkning av folkpension |
Riksdagen har efter förslag av regeringen i prop. 1992/93:7 beslutat
om vissa ändringar i reglerna för beräkning av folkpension m.m. (bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). Ändringarna innebär att rätten till
folkpension skall beräknas enligt två alternativa regler i förhållande till tid för bosättning i Sverige eller i relation till antalet år för vilka den
försäkrade tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det förmånligaste resultatet skall tillämpas.
Bosättningstid skall tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till
oavkortad pension enligt bosättningsregeln krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare, reduceras
pensionen med 1/40 för varje år som fattas. För rätt till oavkortad folk-
pension enligt den ATP-anknutna regeln krävs 30 år med ATP-poäng
eller därmed jämställda år. Särskilda folkpensionsförmåner utges med samma kvotdel som huvudförmånen.
Nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner
Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner. Metoden för värdesäkring av pensionerna ligger fast. Vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barntillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, hustrutillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring används dock ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med två procent. Regeringen har vidare i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas med 1,5 procentenheter till 55,5 respektive
105,5 procent av basbeloppet. Båda dessa förändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Förändringar i de kommunala bostadstilläggen Det betänkande (SOU 1992:21 Bostadsstöd till pensionärer) som av-
lämnades våren 1992 av KBT-utredningen har remissbehandlats med inriktning på att förslag skulle framläggas hösten 1992. Den därpå följande ekonomiska utvecklingen och överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna har dock inneburit att inriktningen av de
förslag som regeringen lagt i sin proposition (1992/93:134) om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m. ändrats. ' Bil. 6
Regeringens förslag innebär dels en höjning av inkomstavdraget för KBT till 40 72 för årsinkomster som överstiger ett och ett halvt basbelopp, dels ändrade regler för statsbidrag för KBT. En kommun skall fr.o.m. den 1 mars 1993 få statsbidrag med 70 Z av sina kostnader för KBT inom den statsbidragsberättigade delen av KBT (150 —- 2 800 kronor per månad) under förutsättning att kommunen enligt sina grunder för KBT ersätter minst 85 2 av pensionärernas kostnader inom detta
intervall. Statsbidrag utges inte för sådana delar av pensionärernas bo-
stadskostnad som överstiger 95 2 av bostadskostnaden i det angivna intervallet.
Höjd pensionsålder m.m.
Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pensions-
försäkringen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1, rskr. 1992/93:134).
Dessa riktlinjer innebär en höjning av pensionsåldern från nuvarande 65 till 66 års ålder. Höjningen föreslås ske successivt med ett kvartal i taget med början den 1 januari 1994 så att den nya pensionsåldern uppnås den 1 januari 1997. Förslaget innebär samtidigt en anpassning av de lagregler som är beroende av den nuvarande pensionsåldern.
Särskilda övergångsregler föreslås för personer som befinner sig nära
den nu gällande pensionsåldern och därför inte har möjlighet att anpassa sin situation till de nya förhållandena.
Delpensionsförsäkringen
Ändrad kompensationsgrad i delpensionsförsäkringen
Mitt förslag: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen
sänks fr.o.m. den 1 juli 1993 till 50 2 av inkomstbortfallet.
Sänkningen berör endast försäkrade som ansökt om delpension
efter den 11 januari 1993.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli
1976 som ett led i utformningen av systemet med rörlig pensionsålder. Den andra beståndsdelen i detta system är möjligheten att göra förtida respektive uppskjutet uttag av ålderspension mellan 60 och 70 års åld-
er. Pensionsbeloppet för den som gör förtida uttag minskas för varje
månad som denne tar ut sin pension före den ordinarie pensionsmånaden med 0,5 2. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen med 0,7 7 för varje månad som uttaget av pensionen skjuts upp. I båda fallen är minskningen respektive höjningen av pensionen livsvarig och beloppen är försäkringsmatematiskt beräknade.
skjutet uttag av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut Bil. 6 delpension. I stället är den tid då den försäkrade uppbär delpension pensionsgrundande.
Regeringen föreslog i proposition 1991/92: 149 att delpensionsförsäkringen skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Riksdagen motsatte sig dock regeringsförslaget och avslog propositionen (bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Som ett resultat av propositionen sänktes emellertid delpensionsavgiften från 0,5 till 0,2 2 av avgiftsunderlaget. Av behållningen i delpensionsfonden beslutades att 8,3 miljarder kronor skulle överföras för att täcka det beräknade underskottet för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93.
I en situation då samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar måste socialförsäkringssystemets olika utgifter på nytt prövas. Den som tar ut delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro som ålderspensionär. Mot denna bakgrund föreslår jag att kompensationsnivån sänks från nuvarande 65 till 50 2 av inkomstbortfallet. Sänkningen av kompensationsnivån bör inte beröra den som redan uppbär eller har ansökt om delpension. Jag föreslår därför att den lägre kompensationsnivån träder i kraft den 1 juli 1993 och berör den som har ansökt om delpension efter den 11 januari 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 11 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
Höjning av åldersgränsen för rätt till delpension
Mitt förslag: Rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller rätten till delpension en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 63 år.
Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringens syfte är i första hand att ge möjligheter för äldre förvärvsarbetande att trappa ned sin arbetsinsats inför ålderspensioneringen. I syfte att ytterligare begränsa utgifterna för delpensionsförsäkringen bör enligt min mening åldersgränsen för rätt till ersättning från försäkringen höjas. Jag föreslår mot denna bakgrund att rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994 tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Den 1 januari 1995 bör denna åldersgräns höjas till 63 år. Den som har beviljats delpension för tid före 1994 respektive 1995 års ingång får dock behålla pensionen även om han inte uppfyller den nya åldersgränsen.
Vad jag nu sagt föranleder ändringar i 11 och 5 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
Begränsningar i nedtrappningen av arbetstiden
Bil. 6
Mitt förslag: Rätten till nedtrappning av arbetstiden för rätt till delpension begränsas till högst tio timmar per vecka fr.o.m. den 1 juli 1993. Efter nedtrappningen måste den försäkrade som hittills arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. Bestämmelsen skall tillämpas även för egenföretagare. Den som minskat sin arbetstid med mer än tio timmar skall beviljas delpension efter ny ansökan om han ökar sin arbetstid så att den med högst tio timmar understiger arbetstiden före den första nedtrappningen.
Skälen för mitt förslag: När en försäkrad övergår från heltidsarbete
till deltidsarbete i samband .med en nybeviljad delpension är den van-. ligaste nedtrappningen att vederbörande trappar ner sin arbetstid från 40 till 20 timmar. :
Delpensioneringens regler är mycket förmånliga för personer som närmar sig ordinarie pensionsålder. I en situation då man bör överväga alla möjligheter att begränsa socialförsäkringens utgifter föreslår jag därför att möjligheterna till nedtrappning av arbetstiden begränsas. Detta bör enligt min mening ske på så sätt att möjligheten till nedtrappning med rätt till delpension begränsas till.tio timmar per vecka. Efter nedtrappningen måste den försäkrade arbeta minst 17 timmar per vecka. Dessa begränsningar bör genomföras vid samma tidpunkt som den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i delpensionsförsäkringen genomförs. Samma övergångsregler bör också tillämpas för denna förändring i regelsystemet, vilket innebär att begränsningen av nedtrappningen skall börja gälla den 1 juli 1993.
Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 6 - 7 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.'
De föreslagna förändringarna i delpensionsförsäkringen medför minskade utgifter för försäkringen. Den sänkta kompensationsnivån beräk- . nas medföra en minskning av utgifterna med 75 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. När åtgärden fått fullt genomslag beräknas besparingen uppgå till 400 miljoner kronor. De minskade möjligheterna till nedtrappning av arbetstiden beräknas medföra minskade utgifter för försäkringen med 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Besparingen kan när de nya reglerna nått full funktion beräknas uppgå till 1 500 miljoner kronor. Ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 6.1.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till
lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
Bil. 6
| 1991/92 — Utgift | 7 368 470 004 |
| 1992/93 — Anslag | 5 730 000 000 |
| 1993/94 = Förslag | 4 649 000 000 |
Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för sjukförsäkringsförmåner (med undantag för föräldraförsäkringen, vilken redovisas under anslaget B 3). Statsbidrag lämnas med 15 72 medan resterande 85 Z finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften som avses införas fr.o.m. den 1 januari 1993.
De grundläggande bestämmelserna finns i lagen om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) och i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. |
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet uppdelat på olika utgiftsslag. RFV:s bedömningar återfinns under de olika anslagsposter som anges under föredragandens överväganden.
Föredragandens överväganden Redovisningen av anslaget är fr.o.m. budgetåret 1992/93 uppdelat på fem anslagsposter - sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning - rehabilitering = ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m. - läkemedelsförmånen = tandvård
Sjukpenning För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars 1991 att kompensationsgraden från försäkringen är 65 72 för de första tre dagarna med sjukpenning i varje period och 80 2 för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90 7.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller att en arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. Sjuklönen skall vara 75 Z de första tre dagarna och därefter 90 Zz av inkomstbortfallet för de återstående dagarna av sjuklöneperioden. För uppdragstagare och andra personer med inkomst av annat förvärvsarbete utges även fortsättningsvis sjukpenning redan från
sjukperiodens första dag.
Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att fr.o.m. den 1 april 1993 skall en karensdag införas och att ersättning vad gäller sjukpenning skall utges med 65 Z dag 2 och 3 och därefter med 80 7 t.o.m.
sjukpenninggrundande inkomsten (SGD. Som framgår av prop. Bil. 6 1992/93:31 finns det skäl att överväga särskilda regler vad gäller vissa grupper som är sjukskrivna mer än ett år, bl.a. personer med livshotande sjukdomar och personer som efter en begränsad tids behandling kan komma att återgå i arbete. Bestämmelserna om en kompensationsgrad på 70 7/2 föreslås i propositionen träda i kraft fr.o.m. 1 juli 1993. Jag avser att dessförinnan återkomma till regeringen med min bedömning i frågan.
När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om sjukersättningen för hälsosvaga personer. Min beräkning av anslagsposten grundas i huvudsak på RFV:s antaganden. Jag har dock inte kalkylerat med någon sänkning av sjuk-
frånvaron för år 1994 utöver vad som antagits för år 1993. Däremot är det min bedömning att korttidsfrånvaron, inte minst den som infaller inom sjuklöneperioden, kommer att fortsätta att minska.
Vidare har konsekvenserna av förslagen i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. beaktats.
Den långsiktiga effekten av den lägre kompensationsgraden efter ett år kommer enligt min bedömning att uppnås successivt i takt med att långtidssjukskrivningarna blir färre och kortare samtidigt som antalet förtidspensioner minskar som ett resultat av vidtagna rehabiliteringsåtgärder.
Med utgångspunkt i ovanstående beräknar jag bruttoutgifterna för
sjukpenning till 13 941 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 2 091 miljoner kronor.
Rehabilitering På rehabiliteringsområdet gäller nya regler fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt dessa kan rehabiliteringsersättning betalas ut under tid som försäkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättningen kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning utgör 100 7 av SGI t.o.m. den 31 mars 1993 och därefter 95 4.
Enligt aktuell statistik uppgår det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning för närvarande till 0,7 per sjukpenningförsäkrad. RFV bedömer att nivån kommer att öka till 1,0 dagar fr.o.m. år 1993.
Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1992 utgick ca 75 miljoner kronor i särskilt bidrag.
Enligt regler som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan i rehabiliterande syfte bidrag till arbetshjälpmedel lämnas från sjukförsäkringen. RFY
räknar med att det årliga behovet för detta ändamål framöver kommer
att uppgå till ca 100 miljoner kronor. I detta belopp bör inkluderas
5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möj-
lighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för som ett belopp budgetåret 1992/93 uppgår till 700 miljoner kronor.
"Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1993 avsattes i likhet med vad som gäll- Bil. 6 de för år 1992, 485 miljoner kronor från ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännen för att användas till en anpassning av sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet för att öka utbudet av medicinsk rehabilitering.
För budgetåret 1991/92 har regeringen som resultatkrav för försäk-
ringskassornas rehabiliteringsarbete angivit att det s.k. ohälsotalet -
beräknat som antalet dagar per individ med dagersättning eller förtidspension/sjukbidrag på grund av ohälsa — skall sänkas med två dagar. Efter den kontinuerliga och kraftiga ökningen under större delen av
1980-talet började ohälsotalet sjunka fr.o.m. år 1990. Minskningstakten
tilltog under år 1991. Under budgetåret 1991/92 minskade ohälsotalet med 1,3 dagar. Av minskningen står sjukpenningdelen för 2,0 dagar medan förtidspensionsdelen har ökat med 0,7 dagar. För budgetåret 1992/93 har resultatkravet satts till en minskning av ohälsotalet med en dag.
Många faktorer har bidragit till att ohälsotalet minskat, inte minst
försäkringskassornas rehabiliteringsarbete. Effekterna av detta arbete
bör bli än mer påtagliga på längre sikt. Parallellt med aktivt rehabilite-
ringsarbete har under innevarande budgetår har genom kompetensutveckling och attitydförändrande arbete en grund lagts för ett framtida minskat ohälsotal.
Riksförsäkringsverket har för anslagsposten rehabilitering huvudsakligen utgått från utgiftsutvecklingen efter den 1 januari 1992. Mot bakgrund av att alla resurser naturligen inte har tagits i anspråk i inledningsskedet kan en viss höjning av utgiftsnivån förväntas. Riksförsäk-
ringsverket beräknar utgiftsbehovet budgetåret 1993/94 för samtliga
insatser inom rehabiliteringsområdet till 2 753 miljoner kronor.
Enligt min bedömning kommer utgifterna att öka ytterligare till följd av den sänkta kompensationsgraden i sjukförsäkringen fr.o.m. den
1 april 1993. Utgiftsbeloppet bör därför räknas upp med 300 miljoner
kronor. Jag delar RFV:s bedömning att av de 100 miljoner kronor för
bidrag till arbetshjälpmedel som anslås bör 5 miljoner kronor avsättas
för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner kronor avsättas till köp av yrkesinriktade tjänster.
Med dessa förutsättningar beräknar jag bruttoutgifterna för rehabilitering till 2 561 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 384 miljoner kronor.
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Bil. 6
Under anslagsposten redovisas ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhusvård
enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa
undersökningar enligt smittskyddslagen.
Som jag och finansministern redogjorde för i 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150, del II) skulle utgiftsramen för år 1993 varit 2 703 miljoner kronor om skatteutjämningsavgiften avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den tillfälliga indragningen
år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 är en engångsfinansiering, kommer det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen år
1994 att uppgå till ca 2,7 miljarder kronor. Detta innebär att nuvarande systern måste göras om. Ett översynsarbete med syfte att förändra systemet pågår. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram principförslag om en ändrad utformning av systemet med ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års komplette-
ringsproposition.
Vid mina beräkningar av denna anslagspost har jag utgått från den fastställda utgiftsramen för år 1993, medan jag i avvaktan på resultatet av den nämnda översynen för år 1994 räknat med den lägre totala utgiftsramen som följer av ovan redovisade förutsättningar inför år
1994. I övrigt har jag utgått från verkets beräkningar. Jag har för båda
åren också tagit hänsyn till besparingseffekterna av de tidigare redo-
visade förändringarna i avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård.
Med utgångspunkt från detta beräknar jag bruttoutgifterna till 2 564 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 385 miljoner kronor.
Läkemedelsförmånen Betydande förändringar i läkemedelsförmånen har genomförts under
budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsreglerna för pris-
nedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och
samma inköpstillfälle. För det första läkemedlet betalar patienten för
närvarande högst 120 kronor och för varje ytterligare förskrivet läke-
medel 10 kronor. Samtidigt har vissa receptfria läkemedel undantagits från prisnedsättningen såvida de inte behövs för behandling av lång-
varig sjukdom.
Den 1 januari 1993 införs särregler för prisnedsättning när generiska läkemedel finns. I princip innebär dessa att för varje läkemedel som har en likvärdig men billigare generisk motsvarighet på marknaden skall
det finnas ett särskilt pris som läggs till grund för prisnedsättningen.
Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är således priset på det billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjs taket för
Sammantaget beräknas dessa förändringar i läkemedelsförmånen redu- Bil. 6 cera försäkringsutgifterna med ca 1 030 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Jag har vid mina beräkningar utgått från en något lägre utgiftsnivå än RFV avseende år 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveckling
på läkemedelsområdet. I likhet med verket har jag utgått från de beräknade besparingseffekterna för resp. år. Med dessa förutsättningar be-
räknar jag bruttoutgiften för denna anslagspost till 8 120 miljoner
kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 1 218 miljoner kronor.
Tandvård
Den 1 juli 1992 ändrades ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan med
syfte att reducera försäkringsutgifterna vilka ökat påtagligt under senare år. Detta innebär att de vuxnas kostnader för tandvård ersätts med 30 Z upp till 3 000 kronor, med 50 7 mellan 3 000 och 7 000 kronor
samt med 75 Z för kostnader däröver. Ersättningen beräknas dock
endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt'
arbete.
På grund av den betydande utgiftsutvecklingen under senare år och
med hänsyn till att tandhälsosituationen för större delen av befolkningen blivit bättre så att behoven av tandvårdsbehandling snarast minskat, har
som nämnts ovan olika åtgärder vidtagits i utgiftsdämpande syfte. Samtidigt har försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem påbörjats på några håll i landet. Hösten 1992 påbörjades vidare inom
Socialdepartementet en översyn av tandvårdsförsäkringen vilken skall vara slutförd senast den 15 mars 1993.
Jag har liksom Riksförsäkringsverket grundat mina beräkningar på den faktiska utgiftsutvecklingen. Vidare har jag beaktat en viss volymförändring och, till skillnad mot verket, fullt ut beaktat de beräknade effekterna av förändringarna i ersättningsreglerna fr.o.m. den 1 juli 1992, vilka beräknas minska utgifterna med ca 580 miljoner kronor
under budgetåret. Med utgångspunkt i detta beräknar jag bruttoutgifterna för tandvården till 3 805 miljoner kronor. Detta motsvarar ett
anslagsbelopp på 571 miljoner kronor.
. ar ; a Bil. 6
Kostnadsutvecklingen (miljoner kronor) framgår av följande sammanställning.
| År | Sjuk- Öppen Tand- Läke- Övrig Rehab Summa penning = sjukvård = vård medel sjukv. | ||
| 1970 2 683 | 584 | 15 516 313 | - 4 111 |
| 1975 | 8 024 1 181 989 1276 | 461 | - 11 931 |
| 1980 12 635 3 739 2 174 2 326 1 721 | - 22 595 | ||
| 1985 17 925 5 388 3 369 3 830 3 337 | - 33 849 | ||
| 1987 23 111 7 823 2 905 4 763 | 706 | - 39 308 | |
| 1990 34 983 9494 3 750 6 862 | 987 | 7 57 296 | |
| 1991 31 262 9 859 4 040 7750 1 300 | 589 54 800 | ||
| 1992 17 844 9 317 4 060 8 027 | - 1 988 41 236 | ||
| 1993 14 400 4 326 3 730 7 807 | - 2 583 32 846 |
Uppgifterna för år 1992 och 1993 är beräknade.
I öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta livsmedel och kostnadsfria förbrukningsartiklar.
Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagsposterna beräknar jag de totala sjukförsäkringsutgifterna brutto (exkl. föräldraförsäkringen) till 30 991 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag till sjukförsäkringen på 4 649 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslagen till
1. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kronor.
C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård
| 1991/92 — Utgift | 1 153 280 |
| 1992/93 — Anslag | 3 000 000 |
| 1993/94 = Förslag | 3 425 000 |
En närstående som vårdar en svårt sjuk person har sedan den 1 juli 1989 rätt till närståendepenning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Fr.o.m. den 1 juli 1992 utges ersättning oavsett om vården av den sjuke sker i hemmet, i annan enskild bostad eller på sjukhus eller annan vårdinrättning (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 232).
Ersättningen utges med belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels ersättning.
Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit att kompensationsnivån för närståendepenning skall höjas från Bil. 6 65 Z till 80 Z för de tre första dagarna i ersättningsperioden fr.o.m. den 1 april 1993.
Kostnaderna för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 Z med stats-
bidrag och till 85 2 genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.
Riksförsäkringsverket
Under budgetåret 1991/92 har totalt 7,7 miljoner kronor utbetalats i ersättning vid närståendevård. Kostnaderna för närståendepenning har
blivit oväntat låga på grund av ett begränsat utnyttjande av förmånen. Detta torde delvis bero på att reglerna hittills varit relativt restriktiva.
Till följd av de nya reglerna fr.o.m. den 1 juli 1992 beräknas för budgetåret 1992/93 kostnaderna för närståendepenning öka till 20 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 beräknar Riksförsäkringsverket försäkringsutgifterna till 22 300 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Bedömningen av anslagsbehovet försvåras av att ersättningsformen
funnits under en relativt kort period och att reglerna nyligen ändrats.
Jag utgår dock från att utnyttjandet av förmånen kommer att öka. Mitt förslag om höjning av kompensationsnivån till 80 Z för de tre första
dagarna i ersättningsperioden innebär en utgiftsökning med ca
500 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av den för-
väntade löneutvecklingen beräknar jag försäkringsutgifterna = till 22,8 miljoner kronor. Statens bidrag beräknas uppgå till 3,4 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 425 000 kronor.
C 3. Förtidspensioner
| 1991/92 — Utgift | 13 324 091 042 |
| 1992/93 — Anslag | 13 920 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 14 315 000 000 |
Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pen-
sionstillskott till förtidspension och barntillägg till förtidspension samt
kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
6!
Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst hälften. I Bil. 6
prop. 1992/93:31 har regeringen föreslagit riksdagen att förtidspension
skall utges på nivåerna hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Detta innebär att rätt till förtidspension föreligger om arbetsför-
mågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Hel förtidspension för den
som helt uppfyller de från den 1 januari 1993 gällande kvalifikations-
reglerna för rätt till folkpension utges för år räknat med belopp som
motsvarar 96 2 av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 I
för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension.
Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Pen-
sionstillskottet reduceras med ATP-inkomster. Som ett led i regeringens åtgärder för de pensionärer som har det sämst ställt har regeringen i prop. 192/93:134 föreslagit att pensionstillskottet höjs från högst 104 Z av basbeloppet till 105,5 72 av basbeloppet. Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit riksdagen att vid beräkning av förtidspension från och med den 1 januari 1993 skall användas ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med 2 2.
Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket För budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget
förs upp med 14 100 000 000 kronor.
Föredragandens överväganden
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effekterna av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsför-
månerna beräknar jag kostnaderna under anslaget till 14 315 miljoner
kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 14 315 000 000 kronor.
C 4. Ålderspensioner
| 1991792 — Utgift | 51 185 317 351 |
| 1992/93 — Anslag | 52 880 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 52 185 000 000 |
Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till ålderspension.
Ålderspension utges f.n. från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för Bil. 6
sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras den utgående pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut halv ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folkpension utges folkpension på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
I proposition 1992/93:31 har regeringen lagt förslag om utökade möjligheter att på ett mer flexibelt sätt ta ut ålderspension.
Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pen-
sionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) bl.a. att den allmänna pensionsåldern bör höjas successivt med ett kvartal per år fr.o.m. den 1 januari 1994 tills pensionsåldern
höjts till 66 år och att pensionsutbetalningarna ska ske i början av kvartalet efter det att pensionsåldern inträtt.
Folkpensionsförmånerna är indexreglerade, vilket innebär att pen-
sionsbeloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling. I
proposition 1992/93:116 har regeringen föreslagit att vid beräkning av bl.a. ålderpensionsförmånerna skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 &.
Ålderspension utges för den som har rätt till full pension för år räknat
med 96 7 av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med sam-
manlagt 157 7 för två pensionsberättigade makar. För den som inte
har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med
pensionstillskott. Regeringen har i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstillskottet skall höjas så att det fr.o.m. den 1 januari 1993 utges
med 55,5 7 av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 111 7
för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av inkomst.
Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Vid beräkningen av folkpensionskostnaderna för budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pen-
sioner och utbetalt medelbelopp i december 1993. Verket har uppskattat
antalet ålderspensionärer till 1 571 000.
Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 34 750 beräknar Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner
till 53 320 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Bil. 6 Folkpensionernas grundbelopp kommer under förutsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år för en ensam pensionär och 52 928 kronor för ett pensionärspar. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till 18 710 kronor för en ålderspensionär.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag, mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effekterna av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånerna, de sammanlagda kostnaderna under detta anslag till 52 185 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 52 185 000 000 kronor.
C 5. Efterlevandepensioner till vuxna
| 1991/92 = Utgift | 1 691 000 000 |
| 1992/93 — Anslag | 1 730 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 1 720 000 000 |
Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånerna omställningspen-
sion, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom
eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den
I januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 76 av det fastställda basbeloppet. Vid beräkningen av beloppets storlek används basbeloppet minskat med 2 46. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATPbelopp kompletteras = folkpensionen med = pensionstillskott. Pen-
sionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.
Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
De förändringar rörande regler för pensionsförmåner som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:116, prop. 1992/93:134 kommer att påverka
efterlevandepensionerna till vuxna.
Riksförsäkringsverket
Bil. 6 Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner till vuxna under budgetåret 1993/94 till 1 710 miljoner kronor utgående från ett antaget basbelopp om 34 750 kronor och ett beräknat antal efterlevandepensioner i december 1993. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal 55 000 änkepensioner, 4 100 omställningspensioner och högst några tiotal särskilda efterlevandepensioner.
Föredragandens överväganden Folkpensionens grundbelopp vid omställningspension och särskild efterlevandepension kommer under förutsättning av riksdagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till högst 18 710 kronor.
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet samt effekterna av övriga av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånerna, beräknar jag kostnaderna under detta anslag till I 720 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kronor.
C 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
| 1991/92 — Utgift | 1 670 969 040 |
| 1992/93 — Anslag | 1 655 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 6 700 000 000 |
Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT).
KBT skall enligt de nya statsbidragsregler som träder i kraft den
I januari 1993 före avdrag på grund av inkomst täcka minst 80 7 av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kronor men inte 1 900 kronor för ogift pensionär och 2 050 kronor för makar.
Kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 25 AZ av sina bidragsberättigade kostnader för KBT dessutom erhålla bidrag med 75 72 av sina kostnader för KBT fr.o.m. den 1 januari 1993. SKBT
skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT, för de pensionärer som p.g.a låga inkomster och höga bostads-
kostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. En kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 40 % av sina kostnader
65 5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
för SKBT dessutom erhålla bidrag med 60 2 av sina kostnader för SKBT fr.o.m. den 1 januari 1993. Förslag till ovan angivna statsbidrag Bil. 6 till KBT och SKBT har lagts av regeringen i proposition 1992/93:116
och avses gälla t.o.m. februari 1993.
Regeringen har i proposition 1992/93:134 föreslagit förbättringar av KBT och en jämnare fördelning av tillgängliga medel för KBT mellan kommunerna i syfte bland annat att underlätta ett framtida förstatligande
av KBT. Förslaget innebär att kommunerna får statsbidrag för bo-
stadskostnader som överstiger 150 kronor per månad men som ej överstiger 2 800 kronor per månad. Dessutom skall KBT utges med lägst 85 Z men högst 95 Z av pensionärens bidragsberättigade bostadskostnad fr.o.m. den I mars 1993. Statsbidraget föreslås bli 70 Z av kommunens kostnad inom det statsbidragsgrundande intervallet.
Bestämmelserna om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag
till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelserna om stats-
bidrag till särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Riksförsäkringsverket Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförändrad hyresnivå efter 1992 har Riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till I 490 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning, den till årsskiftet 1993/94 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen av bostadskostnaderna samt de förslag regeringen lagt i prop. 1992/93:134 beräknar jag utgifterna under detta anslag = till 6 700 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
för budgetåret —1993/94 anvisa ett = förslagsanslag på
6 700 000 000 kronor.
Bil. 6
| 1991/92 — Utgift | 852 000 000 |
| 1992/93 — Anslag | 905 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 9233 000 000 |
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån
till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning
utges till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt
innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på grund av sitt handikapp. Ersätt-
ning för merkostnader i form av handikappersättning kan utges på nivåerna 69 2, 53 § eller 36 2 av basbeloppet. Antalet handikapper-
sättningar har de senaste åren stigit med drygt I 000 om året. Det sammanlagda antalet handikappersättningar beräknas stiga från 51 600 i december 1992 till 52 400 i december 1993.
Riksförsäkringsverket Kostnaderna för handikappersättningar beräknas av Riksförsäk-
ringsverket uppgå till 929 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och
med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaderna
under detta anslag till 933 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 933 000 000 kronor.
C 8. Särskilt pensionstillägg
| 1991/92 — Utgift | 6 853 060 |
| 1992/93 — Anslag | 12 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 12 000 000 |
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Särskilt pensionstillägg som infördes år 1991, utges till ålderspensionär som under minst sex år (före 1 juli 1992 minst 10 år) vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex till-
godoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 7 av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 70 av basbeloppet.
I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. Detta antal beräknas stiga till följd av de regelförändringar som har Bil. 6 genomförts. I december 1992 beräknas antalet vara 800 och i december
1993 ca 1 000. Kostnaden för särskilt pensionstillägg beräknas för
budgetåret 92/93 till 9 miljoner kronor vilket är 3 miljoner kronor lägre
än anslaget.
Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn, ändrad senast (1992:276).
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1993/94 till 12 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag utgifterna under detta anslag till 12 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor.
C 9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
| 1991/92 — Utgift | 3 943 543 |
| 1992/93 — Anslag | 3 200 000 |
| 1993/94 — Förslag | 3 900 000 |
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på grund av speciella författningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.
Riksförsäkringsverket För budgetåret 1993/94 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,3 miljoner kronor, varav 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräk-
ningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet = till
2,6 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,9 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 34 750 kronor.
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under anslaget till 3,9 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 900 000 kronor.
C 10. Ersättning till postverket m.m.
Nytt anslag (förslag) 231 163 000! ! Anslaget har ingått i de tidigare anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor.
Från anslaget betalas ersättning till postverket, respektive porto-
kostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader
vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa
blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket
RFV räknar med viss volymökning främst såvitt avser utbetalning av
studiebidrag. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt RFV till
258 055 000 kronor.
Föredragandens överväganden I överensstämmelse med RFV:s bedömning beräknar jag kostnaderna för budgetåret 1993/94 till 258 055 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Jag beräk-
nar detta belopp till 26 892 000 kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 231 163 000 kronor.
Bil. 6
Målen för och inriktningen av hälso- och sjukvården
Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och
återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring.
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på
lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett
ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.
Sverige har också anslutit sig till de mål som WHO angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. betrakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en
indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.
För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda vill jag nämna vårdens tillgänglighet.
Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och
fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.
Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmän-
nen och dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall del-
målen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall
ha tillgång till en god vård uppnås.
Jag vill här skjuta in att en förutsättning för att de olika sjukvårds-
huvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att
upprätthålla en god kvalitet i hälso- och sjukvården också är att resurserna kan fördelas över landet efter befolkningens vårdbehov.
Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsa. Fortfarande finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan regioner. Det finns till och med data
som tyder på att skillnaden i ohälsa ökat mellan olika grupper under det senaste decenniet. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett
kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika sektorer.
Den pågående förnyelsen av hälso- och sjukvården i Sverige är angelägen av många skäl.
Ett viktigt inslag i denna förnyelse är enligt min mening en ökad kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till läkarna. Den
Andra viktiga inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den en- Bil. 6
skilde i hans vårdsökande, men också för personalen vad gäller driftoch arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall
kunna uppnås. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, och olika
alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas. Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras. Ett ökat inslag av privata
vårdgivare och personalkooperativ, både vad gäller den öppna och den
slutna vården, kan skapa en konkurrenssituation som kan bidra till ett intensifierat utvecklingsarbete.
Staten bör bidra till en sådan utveckling genom att undanröja etableringshinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan
olika vårdproducenter. Ett arbete med denna inriktning har påbörjats och kommer att intensifieras. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen.
Hur ytterligare steg kan tas mot etableringsfrihet för läkare under hänsynstagande dels till behovet av en rättvis regional fördelning av
tillgängliga läkare bl.a. med hänsyn till glesbygdens behov, dels till de
ekonomiska konsekvenserna och behovet av ett totalkostnadstak utreds
för närvarande inom regeringskansliet. Etableringsfriheten skall inte verka kostnadsdrivande på de offentliga utgifterna utan skall rymmas
inom nuvarande ekonomiska ramar.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också
en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen. Sektors-
gränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolkningens behov, bör överbryggas.
Det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste också ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad finansministern tidigare anfört om den kommunala ekonomin.
Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för år
1993 kommer att svara för cirka 80 Z av finansieringen av hälso- och
sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för
cirka 10 2 och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande
10 Zz.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de över-
gripande målen uppnås.
Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och sjukvårdssystem Bil. 6
Ekonomti- och styrsystem
Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av
hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt
förfogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industria-
liserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra
samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnaderna för hälso- och
sjukvården ökat i stort sett i samma takt som BNP.
Hälso- och sjukvårdens totala utgifter
som andel (96) av BNP i olika länder
procent
1960 1965 = 1970 1975 1980 1985 1990
Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att kostnaderna
för långtidsvård ingår t.o.m. år 1991. Det finns även andra skillnader
och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att jämförelsen inte blir helt rättvisande och bör ske med stor försiktighet.
I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina föroch nackdelar. I de flesta länder har. därför resp. system modifierats och lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på det övergripande
målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala- och Stockholmsmodellerna Bil. 6 samt det förändringsarbete som påbörjats i Bohuslandstinget är exempel på detta. Ett gemensamt inslag i dessa verksamheter är en strävan att skilja politikernas roller som konsument- resp. producentföreträdare.
Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i relation till befolkningsunderlaget med viss justering för skillnader i befolkningssammansättningen. Enligt Landstingsförbundets uppgifter från år 1991 tillämpade vid denna tidpunkt 8 Jandsting ett sådant system för resursfördelningen och ytterligare 13 planerade att införa det. Där dessa principer har prövats har det dock i flera fall visat sig att avvikelserna från den traditionella produktionsbaserade resurstilldelningen blivit så stora att det skapat problem vid genomförandet. Resursfördelningen har därför ofta baserats på en kompromiss mellan traditionell fördelning, tilldelning enligt befolkningsbaserade principer och förhandlingar mellan berörda parter.
Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner, landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det dock möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om för-
söksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är
överens. I sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Kävlinge och Sigtuna pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Från och med mars 1993 kommer även Katrineholms kommun att överta
primärvården från landstinget inom ramen för denna försöksverksam-
het.
Genom att utvidga lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso-och sjukvårdens område har riksdagen också beslutat (prop. 1990/91:44, bet. 1990/91:KU17, rskr. 1990/91:52) att alla kommuner inom ett landsting, som ingår i frikommunförsöket, kan åta sig primärvårdsuppgifter. I dessa fall avser försöksverksamheten driftansvaret, men inte ett överförande av huvudmannaansvaret. Denna typ av försök bedrivs i ett par kommundelar i Örebro kommun samt i Gnosjö kom-
mun.
Vidare kommer, som jag närmare redogjort för i inledningen till avsnittet C, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård att inledas den 1 januari 1993 i enlighet
med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr.
1991/92:347). Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer cffektivt sätt samt att reducera de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen genom att minska det s.k. ohälsotalet.
Försöksverksamhet kommer att bedrivas inom vissa områden i fem län, Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län.
Bil. 6
Gcnerellt sett har befolkningens hälsa successivt förbättrats i takt med att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige är
bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland
de högsta och spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras. |
Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är dock fortfarande stora. Det finns också betydande skillnader i detta hänseende mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar 1 rörelseorganen och allergier, men även insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta en sådan utveckling krävs att de primärpreventiva insatserna, dvs. arbetet
med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensi-
fieras.
Särskilda insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av
det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome —- förvärvad
immunbrist). Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ett ökat resande över landets gränser och pågående in-
vandring innebär risk för fortsatt smittspridning, som måste mötas med kraftfulla åtgärder.
Endast en mindre del av det primärpreventiva arbetet kan dock hän-
föras till hälso- och sjukvårdssektorn. Insatser inom flera andra om-
råden har stor betydelse i dessa sammanhang, t.ex. förbättringar av
arbetsmiljön och skolmiljön, bekämpande av luft- och vattenförore-
ningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Tillkomsten av Folkhälsoinstitutet är enligt min mening ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Institutets verksamhet skall ha en utpräglat tvärsektoriell inriktning.
Även inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Huvudupp-
giften för detta centrum är att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förkomst av sjukdomar.
Primärvården
Primärvården utgör basen i den svenska sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta cn bred verksamhet, från
prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården
skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet runt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot
kommunernas ansvarsområden och läns- och regionsjukvården.
Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är
viktigt att vården utformas efter de lokala behov och förutsättningar
måste också vara hög. Distriktsläkarens/husläkarens kunskap bör präg- Bil. 6 las av helhetssyn. För att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn
krävs kontinuitet i relationerna mellan läkare och patient.
Sedan början av 1970-talet har den landstingskommunala primärvården kommit att byggas upp kring vårdcentraler. År 1986 fanns det
vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-läkarstationer hade
minskat till förmån för enheter med två eller flera läkare. Antalet in-
rättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet och
har därefter ökat ytterligare för att nu uppgå till drygt 3 360 befattningar.
Under såväl 1970- som 1980-talet präglades dock utvecklingen av en ständig brist på läkare. Uppemot en tredjedel av tjänsterna var vakanta
eller uppehölls tillfälligt av vikarier ännu vid slutet av 1980-talet.
Undersökningar visade också att antalet avgångar från både vidareut-
bildning i allmänmedicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var relativt högt. Av antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 uppe-
hölls cirka 68 Z av läkare med allmänmedicinsk kompetens.
Även om situationen sedan dess har förbättrats hade ännu år 1991 ingen sjukvårdshuvudman en läkartäthet inom den offentliga öppna vården som innebar att antalet invånare per bemannad allmänläkartjänst
var 2 000 eller färre, om man beaktade att kravet på läkaren skall vara
specialistkompetens i allmänmedicin. Däremot uppnådde tre sjukvårds-
huvudmän en sådan täckningsgrad när hänsyn togs till alla bemannade allmänläkarbefattningar. Allt fler arbetsuppgifter delegerades under 1970- och 1980-talen till andra yrkesgrupper än läkare, bl.a. på grund av läkarbristen. Personal-
gruppen kring läkaren inom primärvården växte. Följden blev en per-
sonaltät primärvårdsorganisation utom vad det gällde läkare. Antalet
inrättade disktriktsskötersketjänster ökade under 1980-talet med drygt 44 0 från 3 720 till 5 366. Dessutom fanns i riket år 1989 totalt cirka 6 800 undersköterskor och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård. Före år 1980 fanns endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet. Den s.k. ÄDEL-reformen har dock inneburit att arbetsgivaransvaret för cirka 890 distriktssköterskor och 2 000 undersköterskor fr.o.m. den I januari 1992 överförts till kommunerna. Genom Ädel-reformen har också den slutna vården inom primärvården överförts till kommunerna.
Under 1980-talet betonades primärvårdens ansvar för ett definierat
geografiskt område och för ett arbete i vårdlag. Man sökte också få en
överensstämmelse mellan primärvårdsområdenas resp. vårdcentralernas
betjäningsområden och kommunernas gränser. 1 de större kommunerna
delade man upp primärvårdsområdena och anpassade dem till kommu-
nernas indelning i socialdistrikt. Enligt en undersökning av hälsovårds-
enheten vid vårdcentralen Kronan hade 52 % av vårdcentralerna en
områdesindelning år 1989. Vid samma tidpunkt förekom vårdlagsindel-
ning vid 39 7 av vårdcentralerna. Där vårdlagsindelning tillämpades hade man också i mycket hög utsträckning (9494) en geografisk områdesindelning och 977 av distriktsläkarna arbetade inom samma geo-
Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensför- Bil. 6 delning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperioden lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Det senare har skett genom att allt fler vårdcentraler har s.k. öppna mottagningar och förbättrar sin telefonservice. Trots detta har utvecklingen inom primärvården inte stått i relation till intentionerna och vad som anses vara önskvärt för att åstadkomma en förändring i resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården. År 1989 avsåg 26 9 (68 000) av de 257 800 inrättade befattningarna inom hälso- och sjukvården primärvård. Motsvarande siffror för år 1990 var 29 76 (75 600) av de då 259 800 inrättade befattningarna.
Till och med år 1990 ökade antalet inrättade befattningar inom hälsooch sjukvården totalt sett. Under år 1991 inträffade dock en förändring så till vida att antalet befattningar minskade såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården. Minskningen var kraftigast inom primärvården, där antalet inrättade befattningar minskade med 1 950 mellan åren 1990 och 1991. Motsvarande minskning inom läns- och regionsjukvården var 1 050 befattningar. Denna utveckling är anmärkningsvärd bl.a. mot bakgrund av att allt fler uppgifter som tidigare utfördes inom länssjukvården numera i ökad omfattning kan tas om hand i primärvården.
Samtidigt har dock länssjukvården i större utsträckning än tidigare bedrivit verksamhet vid sidan av slutenvård och utökat sin verksamhet inom den öppna vården i form av s.k. konsulttjänster. Det finns dock inga närmare uppgifter om i vilken utsträckning detta har skett.
Förslaget om att inrätta ett svenskt husläkarsystem har på sina håll väckt farhågor om att detta skulle kunna leda till att primärvården splittras och att det geografiska ansvaret upphör. Jag anser att dessa farhågor är obefogade. Bl.a. rekommenderade Landstingsförbundet år 1989 sina medlemmar att införa ett fritt vårdsökande inom samma vårdnivå för att öka den enskildes valfrihet — en rekommendation som alla sjukvårdshuvudmän har följt. Erfarenheterna pekar på att de allra flesta ändå väljer att uppsöka en vårdcentral nära där man bor. Många sjukvårdshuvudmän har också redan nu beslutat att införa ett husläkarsystem i syfte att öka kontinuiteten i vården och förstärka den första linjens sjukvård. I några fall har man även inlett en sådan verksamhet. Erfarenheterna av dessa är positiva.
Den slutna vården Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten tas in på sjukhus eller sjukhem, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser.
Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet Bil. 6 patienter reducerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt störda i större utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling.
Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men inte i relation till andelen äldre i befolkningen.
Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per I 000 invånare minskade från 4,8 till
4,0.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtiderna för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 2. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med den öppna vården och kommunernas sociala hemtjänst.
Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttids-
vården kunde, till följd av de minskade medelvårdtiderna, antalet intagningar per I 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet. Inom långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning från 67 till 106 per 1 000 invånare.
Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex. dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att minska behovet av vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Dessa förändringar understryker enligt min mening hur nödvändigt det är att i den pågående omstruktureringen omfördela resurser från den slutna till den öppna vården. Det är bl.a. betydelsefullt att patienterna kan få adekvat medicinskt stöd och rehabilitering inom den senare vårdformen.
Såväl minskningen av medelvårdtiderna som ökningarna av antalet intagningar uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmännen. Detta berodde sannolikt till viss del på skilda sjukvårdsstrukturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård. Men det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika sjukhus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder. Den verksamhet, som Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU, ansvarar för är viktig i detta sammanhang. Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en femårsperiod. Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall visat på konkreta kostnadsbesparingar.
Förhållandevis många patienter, som har bedömts vara färdigbehandlade har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller otillräckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar inom den somatiska akutvården eller inom den geriatriska vården. Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar av dessa patienter -
kartläggningar som tilldragit sig speciellt stort intresse i samband med «Prop. 1992/93:100
det betalningsansvar som kommunerna sedan den 1 januari 1992 har Bil. 6 för medicinskt färdigbehandlade patienter inom dessa vårdformer till
följd av Ädel-reformen.
Inom den somatiska akutvården har tre undersökningar gjorts under
åren 1989 till 1991 (tabell 1) och inom den somatiska långtidssjukvår-
den genomfördes en patientinventering i november 1991 inför Ädelreformens ikraftträdande. Dessa har under 1992 följts upp den sista mars resp. den 15 september.
Tabell 1: Färdigbehandlade patienter i somatisk akutvård 1989 - 1992
År 1989 1990 1991 1992
Landsting 3 580 3 459 3 055 1 529 Landstingsfria komuner 384 500 457 196 Totalt 3 964 3 959 3 512 1725
Källa: Landstingsförbundet, Färdigbehandlade patienter inom somatisk akutvård och geriatrisk vård.
Inom såväl den somatiska akutvården som den geriatriska vården
hade antalet färdigbehandlade patienter halverats den 31 mars 1992 jämfört med förbundets undersökning år 1991. Det hade också skett en
förändring så till vida att de som hade bedömts vara färdigbehandlade
kunde skrivas ut efter kortare tid. År 1990 hade 39 § varit färdigbehandlade högst en vecka, medan motsvarande andel i mars 1992 var
59 Z. Inom den geriatriska vården hade i mars 1992 i det närmaste en
fjärdedel av de färdigbehandlade patienterna varit klara för utskrivning högst en vecka. Förändringarna mellan mars och september år 1992 var små.
För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och en integrering och samverkan mellan insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten.
Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många männi-
skor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer
samt operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på vårdplaneringslista. Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid en annan klinik inom sjukvårdsområdet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vård-
huvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgaran- Bil. 6
tin kommer att gälla även under år 1993 enligt den s.k. Dagmar-
överenskommelsen för detta år.
Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikerna får ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För närva-
rande finns det knappast några köer till angelägna operationer utöver den väntetid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även den förbättrade situationen vad gäller färdigbehandlade patienter inom
den somatiska akutsjukvården och den geriatriska vården torde haft
betydelse för denna utveckling.
Vårdgarantin har också bidragit till att utjämna väntetiderna i landet till de operationer och behandlingar som omfattas av den. Befintlig
kapacitet inom hälso- och sjukvården har utnyttjas på ett bättre sätt och
inom vissa begränsade områden finns i dag en viss överkapacitet. Ännu finns det inget som tyder på att andra behandlingsinsatser fått stå till-
baka till följd av de insatser som gjorts inom de områden som vårdgarantin omfattar.
Psykiatri De psykiskt störda utgör en utsatt grupp människor, som har svårt att själva hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin var uttryck för en strä-
van att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål skulle upp-
nås. Dessa intentioner har dock inte helt kunnat genomföras.
Psykiatriutredningen har haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psykiskt störda personer. Utredningens slutbetänkande överlämnades till
regeringen den I september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommunerna skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende. Den ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan landstingen och kommunerna. Enligt förslaget bör kommunerna också få huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala insatser som långvarigt psykiskt störda behöver.
I betänkandet lämnas även förslag till åtgärder som syftar till att ge långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funktionshinder ett starkare stöd i lagstiftningen. Fler psykiskt störda personer skulle enligt förslaget komma att omfattas av den särskilda lagstift-
ningen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt
det förslag som tidigare presenterats av 1989 års handikapputredning. Psykiatriutredningen har också föreslagit åtgärder för att effektivisera
rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras behov av stöd
genom olika former av kontantbidrag.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Sedan remissinstanserna lämnat sina synpunkter avser jag att föreslå regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen om den psykiatriska vården.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk Bil. 6 tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV), ersatte lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år 1966. I förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens konsekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om formerna för att utvärdera den nya lagstiftningens effekter.
Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera
tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91:329). I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a. användningen av tvångsåtgärder i samband med psykiatrisk tvångsvård, skyddet för samhället och tidsbegränsningen av vården.
Uppdraget har nyligen delredovisats till Socialdepartementet och skall
slutredovisas senast den 15 december 1993.
Tandvårdens utveckling
Tandhälsan i Sverige blir allt bättre för olika åldersgrupper. Inte minst
gäller detta barnen och ungdomarna. Den svenska barn- och ungdomstandvården når i stort sett alla barn, även dem som lever under besvär-
liga sociala betingelser. Den har blivit en förebild för andra länder
genom sina goda resultat och höga effektivitet.
Vissa grupper har dock fortfarande en sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Detta gäller bl.a. de psykiskt störda, vilket psykiatriut-
redningen uppmärksammat i sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår bl.a. att Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd om tandvård för
personer med allvarlig psykisk störning. Vissa av dessa personer, som har ett omfattande tandvårdsbehov, bör kunna få avgiftsfri tandvård inom tandvårdsförsäkringen, menar utredningen.
För vuxna infördes tandvårdsförsäkringen i mitten på 1970-talet. Den gjorde även en omfattande rekonstruktiv tandvård ekonomiskt möjlig för de flesta människor. Den odontologiska forskningen, inte minst inriktad mot profylax, är internationellt välrenommerad. Dess resultat har bidragit till att utveckla den kliniska verksamheten.
Den generellt sett kraftigt förbättrade tandhälsan för vuxna innebär att ersättningssystemet inom vuxentandvården behöver förnyas. Jag har redan under littera C närmare beskrivit den översyn som för närvarande sker och som syftar till att tandvårdstaxan skall reformeras fr.o.m. den 1 januari 1994.
Riksdagen har nyligen beslutat om åtgärder i syfte att öka konkurrensen mellan olika verksamhetsformer. Bl.a. har tandvårdslagen ändrats så att det numera tydligt framgår att folktandvården inte enbart genom egen personal måste svara för barn- och ungdomstandvården och specialisttandvården. Även andra vårdgivare kan anlitas. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas.
Det grundläggande ansvaret för barn- och ungdomstandvården ligger också kvar hos landstinget. Det innebär bl.a. att landstinget skall fastställa kvantitativa och kvalitativa mål för verksamheten samt följa upp
denna i förhållande till de mål och krav som anges i tandvårdslagen.
Jag anser ätt det, bl.a. mot denna bakgrund, är väsentligt att indika- Bil. 6 torer utvecklas för att kvaliteten i barn- och ungdomstandvården skall
kunna följas upp. I första hand är detta en fråga för professionen och
dem som är verksamma på den lokala nivån. Två specialiteter berörs, nämligen pedodontin (barntandvården) och ortodontin (tandregleringen), samt allmäntandvården som svarar för den absoluta merparten
av barn- och ungdomstandvården. Den odontologiska institutionen i
Jönköping har fått i uppdrag att koordinera ett utvecklingsarbete med
kvalitetsindikatorer. Detta arbete skall redovisas senast den 1 juli 1993. Amalgamets roll som tandfyllningsmaterial har diskuterats och utretts ingående under senare år. Numera finns det också flera alternativ till
amalgamet, vilka har använts under en längre tid och visat lovande
hållbarhet. Socialstyrelsen har i en rapport (Ds 1992:95) Möjligheter att
avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial redovisat en avvecklings-
plan. Avsikten är att rapporten skall remissbehandlas.
Utvecklingen inom läkemedelsområdet I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska specialiteter), vilka är registrerade vid Läkemedelsverket och säljs via apotek. Jämfört med andra industriländer är detta en låg siffra. I Storbritannien finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska specialiteter.
Kostnaderna för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-
talet — i medeltal omkring 10 2 per år, tabell 2. Kostnadsökningen är
en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb takt.
Tabell 2: Försäljning av läkemedel i Sverige 1984 - 1990. (Inkl. handköp av recept- | fria läkemedel)
| År | Läkemedels- Ökning Z <Läkemedels- Sveriges Läkemedels- kostnad (mkr) AUP> Löpande priser | kostnad (mkr) AUP+ — ning AUP' per Prishöj- ningar borträknade | befolk- = kostnad (kr) miljoner — person, | prishöj- ningar borträknade | |
| 1984 5 644 | 5 644 | 8,34 | 677 | ||
| 1985 6 330 | 12,2 | 6 029 | 8,35 | 722 | |
| 1986 6 475 | 3,9 | 5 957 | 8,37 | 712 | |
| 1987 7269 | 10,6 | 6 542 | 8,40 | 779 | |
| 1988 8221 | 13.1 | 7234 | 8,44 | 857 | |
| 1989 8 951 | 8,9 | 7705 | 8,49 | 908 | |
| 1990 9 997 | 10,7 | 8 469 | 8,59 | 9286 |
"= AUP = Apotekens utförsäljningspris Källa: Apoteksbolaget, statistikenheten
6 Riksdagen 199203. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Sjukförsäkringens kostnader för läkemedel uppgick år 1991 till cirka
6,7 miljarder kronor. Kostnadsökningen har varit mest markant inom Bil. 6 den öppna vården. Omkring 80 7 av alla receptförskrivna läkemedel
används i öppen vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har under de senaste åren ökat med mellan 12-15 Z och utgör numera cirka 16 Z av de samlade öppenvårdskostnaderna. Landets primärvårdsläkare svarar för närmare hälften av den totala läkemedelsförskrivningen.
Prognoser för de framtida läkemedelskostnaderna är svåra att göra, då
många olika faktorer påverkar förskrivningen av läkemedel. Förändringar i befolkningsstruktur, priskonkurrens och sjukvårdsorganisation m.m. måste vägas in utöver den tänkbara tekniska utvecklingen av läkemedel inom olika diagnosgrupper. Men vissa försök till prognoser har gjorts. Dessa tyder på att läkemedelskostnaderna kan komma att stiga i än snabbare takt än vad som hittills varit fallet.
I ett curopeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser och läkemedelskostnader en medelposition bland de industrialiserade länderna. På kort sikt förväntas kostnadsutvecklingen avta genom ändrade avgifter och en ökande användning av billigare generiska preparat.
Ytterligare insatser kommer dock att krävas under kommande år för att
åstadkomma cn rationell användning av läkemedel. Läkemedelskommittérna i landstingen och de förskrivande läkarna har ett stort ansvar genom att i rekommendationer och vid val av läkemedel medverka till att kostnaderna för läkemedel inte blir onödigt höga. Även läkemedelsindustrin har ett stort ansvar genom att prissättningen på icke rabatterade läkemedel blir fri från årsskiftet 1992/93.
Från och med den I januari 1993 införs särskilda regler för prisnedsättning av de läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341). Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på läkemedelsområdet. För varje läkemedel till vilket det finns en likvärdig men billigare motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel fastställer Riksförsäkringsverket ett särskilt pris, som skall ligga till grund för prissättning med utgångspunkt i det billigaste pre-
paratet. Väljer förskrivaren att — i samråd med patienten —- förskriva
originalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten
själv betala mellanskillnaden. Detta torde dock i praktiken inte bli så
vanligt, eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas av prisnedsättningsreglerna i systemet, har valt att sänka sina priser till den nivå som synonymprodukten har.
Det är viktigt att öka kunskapen om läkemedelsanvändningen och dess effekter för folkhälsan. En arbetsgrupp har lagt fram ctt förslag (Ds 1992:104) till ett nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPI. En sammanhållen organisation för läkmedelsepidemiologi och förbättring av läkemedelsbehandling kan enligt arbetsgruppen ge vinster för såväl patienterna som sjukvården.
En väl fungerande läkemedelskontroll är eu viktigt led i arbetet med
att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen
(1992:859) kommer att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Inom ramen för det europeiska integrationsarbetet är det angeläget att verka Bil. 6 för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen mot bakgrund av verksamhetens betydelse för såväl hälso- och sjukvården som
samhällsekonomin.
Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet
Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso-
och sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling saknas. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) uppmärksammade dessa frågor i sitt slutbetänkande (SOU 191:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Enligt delegationen fanns det mycket som tydde på att produktivitetsutvecklingen hade försämrats inom sjukvården som helhet sedan 1960-talet.
De studier produktivitetsdelegationen grundade sin analys på är
emellertid styckekostnadsstudier snarare än produktivitetsundersök-
ningar, som justerats för kvalitetsförändringar. Delegationen menade dock att det tycktes som om kvaliteten inom sjukvården hade förbättrats
på flera områden. Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsförbättring måste vara betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitets-
mått skulle kunna uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under
den aktuella perioden. Det redovisade materialet visade också på en stor spridning mellan olika sjukhus vad gäller produktivitetsutveck-
lingen. Delegationens slutsats blev att det bör finnas en betydande potential för ökning av produktiviteten inom denna liksom inom många andra sektorer.
De nämnda studierna gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjuk-
vårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge
underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte kommer att tillgodo-
ses medan andra åtgärder, kanske mindre angelägna ur såväl ett folkhälsoperspektiv som patienternas vårdperspektiv, ges alltför stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med
olika alternativa metoder och system måste diskuteras. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag under avsnittet G 3. Socialstyrelsen kommer
att redovisa förslag till ökade resurser för styrelsens regionala tillsynsverksamhet.
I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. —- de s.k. Dagmar-
överenskommelserna — har behovet av förbättrad uppföljning och utvär-
dering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom
hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa om-
Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsför- Bil. 6 sörjningen. Mcn ytterligare insatser behövs. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att cen återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål kan göras.
Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårdssta-
tistiken. Arbetet sker i nära samarbete med de båda kommunförbunden och Spri och har stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel-reformen och försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården.
Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till vissa operationer.
Även det s.k. Dagmar 50-projektet kan ses som ett exempel på strävandena att förbättra grundinformationen. Projektets syfte var att öka tillgängligheten och kapaciteten inom sjukvården och berörde sex medicinska specialiteter - ortopedi, kirurgi, internmedicin, urologi, kvinnosjukvården och ögonsjukvården. Arbetet redovisades under år 1991 i sex Spri-rapporter (nr 307 - 312) och belyste bl.a. värdet av den information som kan uttryckas i kvantitativa termer.
Erfarenheterna från Dagmar 50-arbetet visar att uppföljning och utvärdering, ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Den metod, som användes, lämpar sig bäst för avgränsade system såsom en klinik eller en vårdcentral. Arbetsgruppen för Dagmar 50 har också i en slutrapport
lämnat förslag till hur arbetet kan bedrivas i framtiden och därvid tagit
hänsyn till att även frågor om kvalitet och effektivitet bör behandlas.
I de senaste Dagmar-överenskommelserna har avsatts 20 miljoner kronor per år under åren 1992 och 1993 för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder får tas i bruk.
Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring
inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de när-
maste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälsooch sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Gruppen är ctt gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta tillvara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk-
ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvalitetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Bil. 6
I detta sammanhang vill jag nämna att frågor om kvalitet i vården blir ett viktigt inslag i Spri:s fortsatta arbete. Staten och Landstingsförbun-
det har nyligen träffat ett avtal om Spri för åren 1993 —- 1995. Sam-
manfattningsvis innebär detta en tydligare markering av att tyngdpunkten i Spri:s verksamhet skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete, vilket kräver ett närmare samarbete med olika forsknings- och utvecklingsinstitutioner. Spri skall därvid främst arbeta med frågor och aspekter som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet inom vården samt informationssystem och datorisering inom vården.
Vidtagna och planerade åtgärder
Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering
Som jag tidigare anfört pågår ett intensivt förändringsarbete inom hälso-
och sjukvården, där bl.a. nya organisations- och styrformer prövas inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning mellan stat, landsting och
kommuner. Även hälso- och sjukvårdens framtida organisation och finansiering i ett mer övergripande perspektiv diskuteras, där olika
modeller bl.a. har belysts i Landstingsförbundets s.k. Vägvalsprojekt, i vilket Socialdepartementet och Socialstyrelsen har deltagit. En liknande
ansats finns i Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl
inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården.
Regeringen har den 12 mars 1992 tillkallat en parlamentarisk kom-
mitté med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån.
Kommitténs överväganden skall grundas på en analys och värdering
av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller — en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den skall slutredovisa sitt arbete senast den 31 mars 1994.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsk-
etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupade överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot denna bakgrund har regeringen den 15 maj 1992 tillsatt en parlamentarisk utredning med uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det moderna välfärdssamhället och Jämna förslag till vilka etiska principer
som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utredning skall ha slutredovisat sitt arbete vid utgången av år 1994.
Bil. 6
För att underlätta och stimulera utvecklingen av inrättandet av husläkare — ett arbete som pågår hos många sjukvårdshuvudmän -— har jag för avsikt att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition i frågan. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till en husläkare.
Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i
kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också hel-
hetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att det nationella husläkarsystemet förutsätter en friare etableringsrätt ökar
också valfriheten både för patienter och för läkare. Man kan också
räkna med att effektiviteten främjas, eftersom patienterna i större ut-
sträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.
Anorexi och bulimi
Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om hur många människor
som är drabbade av anorexi och bulimi. Man vet dock att sjukdomarna 1 huvudsak drabbar unga kvinnor. Kunskaperna om sjukdomarna och hur dessa kan behandlas är i många fall bristfälliga. Dessutom är antalet vårdplatser begränsat.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 att ge Socialstyrelsen
och Folkhälsoinstitutet ett uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och bulimi. I detta ingår bl.a. att analysera och beskriva förekomsten av anorexi och bulimi i befolkningen. Möjligheten att förebygga sjukdomarna bör belysas och olika behandlingsmetoder kartläggas och värderas. I uppdraget ingår även att bedöma om resurserna används effektivt samt hur information om anorexi och bulimi kan förmedlas för att få god genomslagskraft. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet skall gemensamt redovisa uppdraget den 1 september
1993.
Rehabilitering av tortyroffer
En förhållandevis stor del av de flyktingar som har kommit till Sverige
på senare år har varit utsatta för tortyr och andra former av förföljelse.
Det krävs ofta att vårdpersonal m.fl. har särskild kompetens för att
adekvat vård skall kunna ges till människor med tortyrskador.
Socialutskottet har i sitt betänkande 1988/89:SoU15 Socialstyrelsen m.m. bl.a. anfört att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivilligorganisationernas regi för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psy-
kiska men. .
Regeringen beslutade den 15 februari 1990 att överlämna riksdagsskrivelsen i denna del till Psykiatriutredningen. Utredningen kommer senast den 31 januari 1993 att överlämna ett betänkande, där den redovisar sina förslag om hur staten kan stödja en sådan rehabiliteringsverksamhet.
Bil. 6
Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur reglerna för ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården skall vara utformade i framtiden.
Bakgrunden är att förändringarna av vårdformerna samt kommande
EES-avtal och ett medlemsskap i EG gör att ett frivilligt försäkringssystem av det slag, som den nuvarande patientförsäkringen representerar, inte längre kan upprätthållas.
Utredarens arbete bör vara avslutat vid utgången av år 1993.
Läkemedelsförsörjningen En särskild utredningsman har fått regeringens uppdrag att se över den svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget ingår att
föreslå riktlinjer för såväl parti- som detaljhandel med läkemedel och
tillhörande informationsfrågor, att föreslå nödvändiga förändringar i gällande avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB samt att pröva frågan om Apoteksbolagets ägandestruktur. Utredaren skall rapportera sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 1993.
Medicinsk-teknisk säkerhet I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) ingår ett direktiv om aktiva medicintekniska produkter för implantation. Ett exempel på sådana produkter är hjärt-
stimulatorer. Jag har i dag i en lagrådsremiss föreslagit att detta direktiv skall införlivas i svensk rätt genom en lag om medicintekniska produkter. Avsikten är att lagen skall omfatta samtliga medicintekniska pro-
dukter, d.v.s. även de som ingår i de föreslagna EG-direktiven inom
området. Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993.
Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet Samarbetet med världshälsoorganisationen (WHO) är den mest omfattande delen av Socialdepartementets internationella verksamhet. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella samarbetet vad gäller hiv/aids är viktigt också för Sverige. En reviderad global aids-strategi antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) under år 1992. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa. Sverige har bl.a. bidragit med tre miljoner kronor till WHO:s utvecklingsprojekt i S:t Petersburg och Baltikum. År 1991
reviderades målen för den europeiska Hälsa för alla-strategin. Folkhälsoinstitutets verksamhet ligger väl i linje med dessa mål.
Inom hälso- och sjukvårdsområdet sker också internationellt samarbete inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för Bil. 6 ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.
D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
Nytt anslag (förslag) 1 211 332 000! ! Medel har tidigare anvisats under förslagsanslagen Epidemiberedskap m.m. och Bidrag till allmän sjukvård m.m.
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjuk-
vårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.
Vidare betalas ut från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att
förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna i ämnet
finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget betalas ut även vissa kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från anslaget betalas också ut ersättning till sjukvårdshuvudmännen
enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderna för den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas pensionering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmän-
nen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i början av budgetåret 1993/94.
Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s cancer-
program.
Riksförsäkringsverket I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den
allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats = till 727 miljoner kronor under första halvåret 1993. Verket gör inte någon beräkning av utgiften för det särskilda statsbidraget under budgetåret
1993/94. Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handhas sådana
ersättningsärenden av försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för budgetåret 1992/93 till 5 680 000 kronor.
Socialstyrelsen
Bil. 6
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för
pensioner till provinsialläkarna till 15 025 000 kr. och för bidrag till pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr. Bidragen betalas ut i juli
1993 för sista gången.
Föredragandens överväganden
En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1993.
Den ansluter till det system med schabloniscrade ersättningar till huvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskom-
melsen finns redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Såsom jag har redogjort för i det föregående under littera C konsta-
terades i 1992 års kompletteringsproposition (1991/1992:150 Del II,
bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) att utgiftsramen för år 1993 skulle ha varit 2 703 miljoner kronor, om skatteutjämningsavgiften hade avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den
tillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.
Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften skall avskaffas för landstingens del fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 innebär en engångsfinansiering, kan det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 beräknas uppgå till nämnda belopp. Jag
beräknar därför tills vidare ramen för ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen = från = sjukförsäkringen för år 1994 = till
2 703 miljoner kronor. Nuvarande system för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen måste emellertid göras om. Som jag nämnt pågår ett översynsarbete med syfte att förändra systemet. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram ett principförslag om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.
Jag beräknar utgiften under budgetåret 1993/94 för det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag till 1 117,3 miljoner kronor. Medelsbehovet till vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknar jag i enlighet med Socialstyrelsens förslag, dvs. till ca 85,7 miljoner kronor.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för ersättning till smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och crsättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknar
jag oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.
Sverige har anslutit sig till EG:s program mot cancer, som har en
stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag
föreslår att 1 miljon kronor beräknas under förevarande anslag för Sveriges medverkan i EG:s cancerprogram. Bil. 6
Det sammanlagda medelsbehovet beräknar jag till ca 1 211,3 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94
"anvisa ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kronor.
D 2. Insatser mot aids
| 1991/92 — Utgift | 189 494 023 Reservation 9 094 352. |
| 1992/93 — Anslag | 192 720 000 |
| 1993/94 = Förslag | 185 220 000 |
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -
förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med
s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser
inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från anslaget G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår
främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till
andra sjukvårdshuvudmän. Genom bidraget, som har avsetts utgå under en Övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan.
Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt
arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för utbetalningen av extra bidrag till sjukvårdshuvudmännen. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.
Folkhälsoinstitutet
Bil. 6
Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika program.
En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD (sexuellt överför-
bara sjukdomar) i övrigt.
Folkhälsoinstitutet framhåller att WHO räknar med att antalet smittade av hiv-infektion kommer att öka från ca 13 miljoner i dag till minst 40
miljoner år 2000. Även om det i Sverige fanns 3 222 anmälda fall av
hiv-smitta i oktober 1992, vilket i det globala perspektivet är relativt
sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för
fortsatt smittspridning i Sverige.
Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett hiv-preventivt
arbete av minst samma omfattning som hittills fortsätter inom landet.
Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Huvuddelen av den operativt förebyggande verksamheten bör dock enligt Folkhälso-
institutet bedrivas inom landsting och kommuner samt genom olika
organisationer.
Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1993/94 bör insatser-
na enligt Folkhälsoinstitutet inriktas mot följande målgrupper, nämligen ungdomar, män som har sexuella kontakter med andra män, invandrare
och/eller flyktingar samt befolkningen i allmänhet.
Folkhälsoinstitutet framhåller särskilt att många frivilliga organisationer gör en omistlig insats i det hiv/aids-förebyggande arbetet och i fråga om psykosocialt stöd bland smittade och deras familjer. Institutet
vill stödja och uppmuntra detta arbete. Institutet betonar också att effekten av de preventiva åtgärderna bör följas upp och utvärderas.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen följer fortlöpande utvecklingen inom hiv/aids-området, såsom bl.a. hiv-infektionens spridning samt behovet av testning, rådgivning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, omvårdnad och psykologiskt stöd. Medel till bl.a. utvecklingsarbete inom socialtjänstens
individ- och familjeomsorg, som bör omfatta även insatser mot hiv/
aids, föreslås bli anvisade i form av utvecklingsmedel under anslaget
till Socialstyrelsen. I dessa utvecklingsmedel bör enligt Socialstyrelsen ingå bl.a. medel som tidigare anvisats under anslaget Insatser mot aids
till motsvarande ändamål.
Bil. 6
Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet. Fortsatta insatser
mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både lång och kort sikt och främst bygga på lokala aktiviteter. Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av
de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns det fortfaran-
de ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insat-
ser. En förbättrad samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid eftersträvas.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1993/94.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Samtidigt är hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 juni 1992 förelåg
totalt 615 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälningar av smittade har minskat och är nu i
genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser bland narko-
tikamissbrukare har däremot ökat under de senaste åren. T.o.m. år 1990 hade sammanlagt 17 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts. Enbart under år 1991 anmäldes 20 nya fall. Den 30 juni 1992 hade totalt 51 fall diagnostiserats.
Läget är emellertid inte stabilt. Om de preventiva insatserna minskas kan detta på kort tid leda till en snabbare ökning av antalet smittade.
Fortsatt stöd bör därför utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. De insatser som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids.
Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela riktlinjer för en
fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.
Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor, har numera den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att
begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att högst 6,5 miljoner kronor får användas för institutets förvaltningskostnader för detta arbete under budgetåret 1992/93.
Jag anser att förvaltningskostnaderna bör budgeteras under ram-
anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet fr.o.m. budgetåret 1993/94 och föreslår därför att medel för ändamålet i stället beräknas under nyssnämnda
anslag.
Socialstyrelsen har disponerat medel för att utveckla narkomanvården
i syfte att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit
att I miljon kronor av medlen är avsedda för Socialstyrelsens förvalt-
ningskostnader för arbetet med hiv/aids-frågorna. Jag anser att dessa
förvaltningskostnader bör bekostas från ramanslaget G 3. Socialstyrel-
sen fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför att I miljon kronor beräknas under nämnda anslag. Bil. 6
Socialstyrelsen har föreslagit att de medel som ställts till styrelsens förfogande under anslaget Insatser mot aids fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas som utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. Jag anser emellertid att medlen till insatser mot aids bör anvisas samlat under förevarande anslag även för det kommande budgetåret.
Sedan medel för myndigheternas handhavande av hiv/aids-frågorna beräknats under anslagen till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, beräknar jag i övrigt ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 eller ca 185,2 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 185 220 000 kronor.
D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
1991/92 — Utgift 121 309 913! 1992/93 Anslag 165 104 000! 1993/94 — Förslag 164 300 000 ! Anslagen Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och Driftkostnader för beredskapslagring m.m.
Från anslaget bekostas utgifter för investeringar och drift av beredskapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälsooch sjukvårdens krigsorganisation. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del (prop. 1991/92:102, bet.1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Övergripande mål för funktionen Hälso- och sjukvården skall verka för att varje skadad eller sjuk under
kriser och i krig kan ges en medicinskt acceptabel behandling och vård.
Ambitionen skall vara att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Kapaciteten skall vara tillräcklig för att tillgodose såväl de krigsskadade patienternas behandlingsbehov som sådan fredsmässig sjukvård som inte kan anstå. En skadad skall kunna ges primärkirurgisk behandling inom sex timmar efter skadetillfället.
Socialtjänsten skall även under kriser och i krig medverka till att de grundläggande livsbetingelserna för samtliga civilpersoner som vistas Bil. 6 inom kommunen tryggas, då kraftigt ökade krav har uppkommit på grund av krigshandlingar inom kommunen, men också på grund av åtgärder som kan bli nödvändiga, såsom tidig utskrivning av patienter, utökad barnomsorg, utrymning samt omhändertagande av flyktingar.
Miljö- och hälsoskyddet skall medverka till att sådan hygien kan upprätthållas även i krig att smittspridning och uppkomst av epidemier så långt möjligt förebyggs.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat en fördjupad anslagsframställning och därvid bl.a. redovisat styrelsens verksamhetsinriktning vad avser beredskap samt också överlämnat programplan 1993/94-1997/98 för funktionen hälso- och sjukvård, socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd.
Inriktningen och den ekonomiska ramen i programplanen motsvarar i stort planeringsnivå I i Socialstyrelsens programplan för budgetåren 1992/93-1996/97. Medelsberäkningarna för budgetåret 1993/94 ligger
inom den av regeringen anvisade ekonomiska planeringsramen för det
civila totalförsvaret. För budgetåret 1993/94 begärs 169 miljoner kronor och därutöver vissa bemyndiganden. Socialstyrelsen föreslår att
nuvarande anslag för ändamålet ersätts med ett ramanslag fr.o.m bud-
getåret 1993/94.
Socialstyrelsen framhåller att konsekvenserna för hälso- och sjukvår-
den av totalförsvarets ändrade inriktning genom 1992 års försvarsbeslut ännu inte har analyserats i detalj. De preliminära slutsatserna är emellertid att behovet av beredskapsåtgärder i stort kommer att vara oförändrat i förhållande till tidigare planering. Viktiga utgångspunkter är att fortsätta lageruppbyggnaden av läkemedel för tillkommande krigsskadade, att klara försörjningen med infusionsvätskor och att vidta åtgärder mot kemisk och bakteriell krigsföring ( ABC-skydd ).
Socialstyrelsens programplan innehåller = förslag till indikatorer/resultatmått till de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga. Vid programplanens början bedöms hälso- och sjukvårdens kapacitet till ca 50 72 av planerat behov i krig och uthålligheten till ca 75 Z. Omställningsförmågan bedöms inte vara helt godtagbar eftersom uppbyggnaden av sambandssystem är i sitt inledningsskede. Socialtjänsten har enligt Socialstyrelsen brister både i kapacitet och i omställningsförmåga. Brister föreligger främst i personalens beredskap för en förändrad verksamhet i krig. Hälsoskyddets kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga bedöms inte helt godtagbar, bl.a därför att ansvarsför-
hållandena framstår som oklara mellan myndigheterna.
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Övergripande mål
De övergripande mål för som satts upp för funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. genom 1992 års försvarsbeslut bör ligga fast.
Resurser: Ramanslag 1993/94 164,3 miljoner kronor
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning närmare redogjort för verksamhetens resultat. Redovisningen är dock inte tillräckligt
utvecklad för att ge regeringen det underlag som erfordras för att be-
döma verksamhetens resultat vad avser funktion Hälso- och sjukvård m.m. Det framgår t.ex. inte hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till resultatmått för de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår preliminärt att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsför-
måga. Jag anser det angeläget att styrelsen utvecklar dessa mått på ett
sådant sätt att de också kan vara instrument i budgetprövningen. Det är även angeläget att beredskapsläget belyses på ett konkret sätt. Jag avser att under anslaget G 3. Socialstyrelsen återkomma i fråga om styrel-
sens fördjupade anslagsframställning, eftersom beredskapsfrågorna är
en tvärsektoriell uppgift för Socialstyrelsen (prop. 1990/91:150
bil.II:4.1, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390). |
Slutsatser Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1986/87 lagts fast i 1992 års försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Jag anser att de riktlinjer som lades fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Regeringen har genom beslut den 10 oktober 1992 uppdragit åt Socialstyrelsen att tillsammans med Läkemedelsverket och Apoteksbolaget AB till den lettiska staten överlämna den fabrik för tillverkning av infusionslösningar som finns vid Läkemedelsverket i Uppsala. Detta har kunnat göras därför andra tillverkningsmetoder i krig för infusionslösningar är under utveckling. Den planerade tillverkningen vid minifabriken kommer att ersättas genom investeringar i ny teknik, vilket ryms inom anslaget.
Jag har beräknat ramanslaget efter följande budget.
Budget
Bil. 6
| 1992/93 | 1993/94 | |
| 1. Investeringar i beredskapslager m.m. 84 786 000 | 85 400 000 | |
| 2. Utbildning | 19 600 000 | 20 000 000 |
3. Drift och underhåll av
beredskapslager m.m. 34 560 000 35 300 000 4. Ersättning till sjukvårds-
huvudmännen m.m. 26 158 000 23 600 000 Summa 165 104 000 164 300 000
Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara ett ramanslag. Sammantaget beräknar jag anslaget till 164,3 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 164 300 000 kronor.
D 4. Bidrag till Spri
1991/92 — Utgift 30 375 000! 1992/93 — Anslag 30 375 000! 1993/94 — Förslag 26 300 000
! Anslaget Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliserings- - Anslag ge ] p E institut. ” Ytterligare 11 098 000 kronor har anvisats på tilläpgsbudget 1992/93.
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal om Spri för perioden 1993 — 1995. Sammanfattningsvis innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och sammanställa resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som utförts inom Spris verksamhetsområde, nationellt och internationellt. En väsentlig del av verksamheten skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och sjukvården.
Spri skall främst arbeta med frågor som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet samt informationssystem och datorisering inom vården.
Spri skall arbeta i nära samverkan med professionen, vårdgivarna och
deras huvudmän. Spri bör utveckla ett närmare samarbete med olika
forsknings- och utvecklingsinstitutioner. En mycket viktig uppgift för Spri är att sprida resultaten av sitt utvecklingsarbete i sådana former att
det stimulerar och stödjer det lokala förändringsarbetet.
Ägarna skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta Prop. 1992/93:100 vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri (prop. Bil. 6
1992/93:114, bet. 1992/93:SoU11, rskr. 1992/93:131). Jag kommer
senare denna dag att föreslå regeringen att godkänna avtalet.
Föredragandens överväganden Verksamheten vid Spri kommer med den inriktning som angivits i avtalet att kunna ge ett viktigt bidrag till det nödvändiga effektiviseringsarbetet inom hälso- och sjukvården. Spri kommer framöver att vara en utpräglad kunskapsorganisation, vilket ställer krav på förändrad kompetens, större flexibilitet och delvis nya arbetssätt inom Spri. Jag bedömer det som mycket angeläget att denna process fullföljs med stor kraft.
En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1 september 1994. I utvärderingen skall särskild vikt läggas vid i vilken utsträckning åtgärder har vidtagits för att anpassa verksamheten och organisationen till den av ägarna i avtalet angivna verksamhetsinriktningen. En särskild bedömning skall göras av effekterna av Spris verksamhet och i vilken omfattning Spris produkter använts samt hur metoder m.m. fungerat i praktisk tillämpning.
Under detta anslag beräknas enbart medel för basfinansieringen till Spri. Medel för uppdrag till Spri kommer för budgetåret 1993/94 att beräknas under anslagen G 3. Socialstyrelsen med 4 miljoner kronor samt G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) med 1 miljon kronor.
Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i basfinansiering för åren 1993 och 1994 tillskjuta 26 resp. 26,6 miljoner
kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således beräknas till
26,3 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 26 300 000 kronor.
D 5. Bidrag till WHO
Nytt anslag (förslag) 29 800 000!
! Medel har tidigare anvisats under anslaget Internationell samverkan.
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet.
97 7 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Jag har tidigare översiktligt redogjort bl.a. för Sveriges internationella samverkan i olika avseenden under föreslaget ramanslag till utredningar, utveckling och samverkan.
Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verk-
samhet.
Jag föreslår att ett särskilt förslagsanslag tas upp för bidraget till
WHO och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för Sveriges
bidrag till 29,8 miljoner kronor. Detta belopp kan emellertid komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 29 800 000 kronor.
D 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
1991/92 = Utgift 3 022 763! 1992/93 — Anslag 2 479 000! 1993/94 — Förslag 2 591 000
!' Anslaget WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1991 — juni 1992 ingavs och bearbetades 124 089 biverkningsrapporter. Vid slutet av året fanns rapporter om mer än I miljon fall i WHO-databasen.
Styrelsen anser i sin anslagsframställning att anvisade medel under budgetåret 1991/92 har varit otillräckliga för att täcka kostnaderna för WHO-centrets verksamhet. Genom att centrets inkomster av konsultoch försäljningsverksamhet har varit tillfredsställande har dock kostnaderna för verksamheten kunnat täckas. WHO har under året bidragit med 5 000 USD —- motsvarande ca 35 000 kronor -— till centrets verksamhet.
Föredragandens överväganden
Bil. 6 WHO-enheten har vissa möjligheter att bedriva konsult- och försätlj-
ningsverksamhet. Omfattningen och inriktningen av sådan verksamhet måste dock beslutas i samråd med WHO. Enhetens verksamhet bedrivs
1 stiftelseform. Statens anvisande av medel till stiftelsens verksamhet
har karaktären av ett statligt bidrag. Anslaget bör fr.o.m. nästa budget-
år benämnas Bidrag till WHO-enheten för läkemedelsbiverkningar.
Jag beräknar ett bidrag till stiftelsen för budgetåret 1993/94 på
2 591 000 kronor. Bidraget bör anvisas över ett obetecknat anslag.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
2 591 000 kronor.
Bil. 6
Mål och inriktning för äldreomsorgen Målen för äldreomsorgen är: + att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta
att de får den omsorg de behöver,
+ att de själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla
sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.
Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen
av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Äldreomsorgen måste fortsätta utvecklas för att kunna tillgodose stora om-
sorgs- och vårdbehov i det egna hemmet liksom i särskilda boendeformer för service och vård.
Hemtjänsten har genomgått en kraftfull utbyggnad under den senaste
tioårsperioden och antalet hjälptimmar har fördubblats. Antalet personer som får hemtjänst har dock minskat och en förskjutning skett i ålderssammansättningen hos dem som får service och vård i hemmet. Från år
1980 till 1991 minskade antalet hjälptagare från 348 000 till 286 000. Antalet hjälptagare minskar i samtliga åldersgrupper både i absoluta tal och relaterat till antalet äldre i resp. åldersgrupp. År 1983 utgjorde gruppen 80-åringar och äldre 40 2 av samtliga hjälptagare och år 1991
uppgick 80-åringarnas andel till 53 7.
Merparten av samtliga hjälptagare beviljas hjälp i begränsad omfatt-
ning och en relativt liten del har omfattande hjälpinsatser överstigande
50 timmar i månaden. Antalet 80-åringar som får omfattande hjälpinsatser har ökat under hela 80-talet; i både absoluta och relativa tal.
Antalet platser och antalet boende i särskilda boendeformer för service och omvårdnad har också minskat under det senaste decenniet. Också relaterat till antalet äldre i olika åldersgrupper har utnyttjandet av särskilda boendeformer minskat.
Den kommunala färdtjänsten är av stor betydelse för både äldre och yngre med förflyttningshandikapp. Kommunens ansvar att bedriva färdtjänst framgår av socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 10 § socialtjänstlagen bör socialnämnden genom hjälp i hemmet, färdtjänst och annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontak-
ter med andra.
Antalet personer med färdtjänstlegitimation ökade kraftigt under 1980talet. Under de senaste två åren har emellertid en viss minskning av antalet personer med färdtjänstlegitimation skett. Enligt tillgänglig statistik hade 439 000 personer tillstånd att resa med kommunal färdtjänst år 1991.
Det är viktigt att se kommunal färdtjänst och andra former av särskilt
anpassad kollektivtrafik som komplement till den ordinarie kollektivtrafiken. Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU
1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa och i slutbetänkandet (SOU
1992:52) Ett samhälle för alla lämnat en rad förslag som avser utform-
ningen av kommunal färdtjänst och frågor om tillgängligheten i kollek-
tiva färdmedel. Slutbetänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Bil. 6
Vidtagna och plancrade åtgärder
Den 1 januari 1992 övertog kommunerna det samlade ansvaret för äldreomsorgen. Detta innebar att 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser fördes över från landstingen, liksom betalningsansvaret för ytterligare 3 400 platser för somatisk långtidssjuk-
vård. Ett särskilt betalningsansvar infördes också för medicinskt färdig-
behandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende.
Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska reglering
som följde av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:
SoU25, rskr. 1990/91:384). Regleringen innebar att totalt 20,3 miljarder kronor fördes över från landstingen till kommunerna.
Riksdagen beslutade samtidigt om ett utökat statligt stöd till äldreomsorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen avses 2 miljarder kronor utges som stimulans-
bidrag till byggande av gruppbostäder för personer med åldersdemens och utvecklingsstörning samt fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. För ombyggnad av sjukhem samt nybyggnad av äldrebostäder avsattes 1 miljard kronor. Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av gruppbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För att täcka viss del av kostnaden för medicinskt färdigbehandlade kompenseras kommunerna under en treårsperiod med ett särskilt statsbidrag om sammanlagt 1,5 miljarder kronor. År 1991 utbetalades vidare 500 miljoner kronor till kommunerna som stöd till utbildningsinsatser och information i samband med genomförandet av
Ädel-reformen.
Landstingen och de landstingsfria kommunerna tillfördes ett särskilt
statsbidrag på 500 miljoner kronor under år 1992 med syfte att bl.a.
förkorta kötiderna inom den somatiska korttidssjukvården.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i upp-
drag att dels följa och utvärdera Ädel-reformen, dels i samarbete med Boverket beskriva utvecklingen när det gäller särskilda boendeformer samt följa upp utnyttjandet av stimulansbidragen. Uppdragen avses
pågå under fem år och särskilda medel anvisas för ändamålet.
Socialstyrelsen lämnade i september 1992 den första årsrapporten som
redovisar erfarenheter av Ädel-reformen och utnyttjandet av stimulans-
bidragen. I ett ramprogram för uppföljningen kommer utvecklingen att
beskrivas dels på nationell nivå, dels i temastudier och genom lokalt
utvärderingsarbete. Den nationella uppföljningen syftar till att med
hjälp av statistiska uppgifter om bl.a. resurser och vårdkonsumtion,
Temastudierna syftar till mer avgränsade studier av Ädel-reformens Bil. 6 praktiska utfall. En studie om reformens samhällsekonomiska effekter
påbörjades hösten 1992 och utförs vid Lunds Universitet. Socialstyrel-
sens regionala tillsynsenhet i Umeå genomför, i samarbete med Handi-
kappinstitutet, en kartläggning av hur hjälpmedelsförsörjningen påverkats av Ädel-reformen. Kring kvalitets- och säkerhetsfrågor planeras ett antal separata studier. Bl.a. avses Spri genomföra en studie om sjuk-
hemmens roll och funktion. En ökad integration av hemtjänst och hem-
sjukvård var en förväntad effekt av Ädel-reformen. Hur denna utvecklas kommer att vara ett av ämnena för de särskilt fördjupade tema-
studierna. Ett lokalt utvärderingsarbete planeras också, vilket praktiskt innebär att ett antal kommuner eller socialdistrikt sammanlänkas för gemensam uppföljning och erfarenhetsutbyte.
Socialstyrelsen sammanfattar i årsrapporten det första halvårets allmänna erfarenheter av Ädel-reformen. Huvudmännen har i första hand
prioriterat organisatoriska och ekonomiska frågor. Frågorna har varit många kring regelverket och Socialstyrelsen har i författningar och
allmänna råd preciserat vissa oklarheter som berört den kommunala hälso- och sjukvården. Vissa oklarheter i fråga om begreppet medi-
cinskt färdigbehandlad har föranlett särskilda tillsynsinsatser från Socialstyrelsen och vissa gränsdragningsfrågor kring t.ex. psykiskt sjuka kommer enligt styrelsen att behöva diskuteras vidare. Några om-
fattande verksamhetsmässiga förändringar tycks ännu inte ha skett.
Sammanfattningsvis gör Socialstyrelsen bedömningen att genomförandet
av Ädel-reformen inte förorsakat några större problem.
När det gäller stimulansbidragen till gruppboende och andra alternativa boendeformer har Socialstyrelsen gjort en sammanställning av första årets utnyttjande. I juli 1992 hade av totalt 675 inkomna ansökningar, 557 beviljats bidrag med sammanlagt 278,5 miljoner kronor. Kommunerna svarade för 70 Z av ansökningarna, landstingen för 27 2 och 3 Z avsåg ansökningar om bidrag från enskilda. Flertalet ansökningar avser gruppbostäder i huvudsak avsedda för åldersdementa och utvecklingsstörda. Av samtliga inkomna ansökningar avslogs 118 stycken eller 17 2. De vanligaste skälen för avslag har varit brister i boendestandard som avsaknad av dusch, toalett eiler kokmöjlighet i den
egna lägenheten. Första årets erfarenheter av stimulansbidragen visar att intresset är stort och att standarden på de nytillkomna boendeenheterna är hög. Antalet gruppbostäder har ökat snabbt. I september
1989 fanns 266 gruppbostäder för knappt 2 000 boende. I december
1991 hade antalet ökat till 641 gruppbostäder med drygt 5 000 boende.
Som stöd för informations- och utbildningsinsatser i samband med genomförandet av Ädel-reformen, beslöt riksdagen att anvisa
500 miljoner kronor för åren 1991 och 1992. Bidraget utbetalades i
november 1991 som ett engångsbelopp. Socialstyrelsen har i första
årsrapporten av Ädel-reformens utvärdering också redovisat hur infor-
mations- och utbildningsinsatserna bedrivits. Resultaten från en kom-
munenkät visar att landstingsanställd personal i liten utsträckning del-
tagit i utbildningen. Nästan samtliga kommuner har upprättat utbildningsplaner och genomfört utbildningar enligt dessa planer. I flertalet Bil. 6
kommuner återstår utbildningsinsatser och den 1 april 1992 var knappt
30 7 av statsbidraget förbrukat.
Betalningsansvarsutredningen (S 1991:16) har i uppgift att följa
tillämpningen och effekterna av det kommunala betalningsansvaret
inom hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår att vid behov föreslå förändringar i utformningen av systemet med betalningsansvar. I utredningens första delrapport, avlämnad i juni 1992, redovisas att systemet med ett kommunalt betalningsansvar har varit ett mycket effektivt incitament för kommunerna att öka utbudet av boende, vård och service.
Som framgår av en undersökning av Landstingsförbundet har antalet medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk
vård halverats sedan betalningsansvaret infördes.
I november 1991 beslöt regeringen att inrätta en särskild delegation
angående behovet av korrigeringar i förhållande till den ekonomiska regleringen till följd av Ädel-reformen. Delegationens uppgift begränsades till att göra en avstämning med utgångspunkt i uppenbara tekniska fel eller räknefel som kunde ha skett i samband med den ekonomiska regleringen. Delegationen, som antog namnet Ädel-delegationen, avlämnade den 1 juni 1992 sina förslag till korrigeringar till regeringen. Ädel-delegationen bedömde att korrigeringar motsvarande +31,5 miljoner kronor netto för kommunerna och -31,5 miljoner kronor för landstingen borde göras i förhållande till den tidigare beslutade ekonomiska regleringen. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) om vissa frågor om den kommunala ekonomin beslutat om formerna för reglering av
dessa belopp.
Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av förslagen i propositionen (prop. 1992/93:129, bet. S0oU1992/93:12, rskr. 1992/93: 132) om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Beslutet innebär
att kommunerna fr.o.m. den I mars 1993 får ta ut avgifter för hjälp i
hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall vara
skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall be-
stämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina personliga behov. Beslutet innebär bl.a. att kommunerna kommer att få ta ut avgifter i de sjukhem som till följd av Ädel-reformen övertagits från landstingen. Vidare innebär beslutet att den nuvarande särskilda bestämmelsen i socialtjänstlagen om avgift för helinackordering i särskild boendeform upphävs.
Regeringen uppdrog i mars 1991 åt Socialstyrelsen att kartlägga och beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på
de grupper som kan antas vara utsatta för olika former av våldshandlingar. Socialstyrelsen avlämnade i mars 1992 rapporten Övergrepp mot äldre i hemmet. Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen att
området är relativt outforskat och att det är svårt att få belägg för om våldet mot äldre tenderar att öka, minska eller är konstant. Våld och
andra övergrepp inom familjen omges nästan alltid med tystnad och det
har erfarit att Socialstyrelsen avser att fortsätta följa frågan aktivt. Bil. 6
Huvudansvaret för omsorger om äldre åvilar samhället men också anhöriga, vänner och andra närstående bidrar med betydelsefulla insat-
ser. Med stöd ur Allmänna arvsfonden har Socialstyrelsen fördelat medel till utvecklingsinsatser inom området stöd till anhöriga. Resultatet av verksamheten har redovisats av Socialstyrelsen i rapporten Den tysta omsorgen — om försök att ge stöd till anhöriga.
Frivilliga insatser bör i ökad utsträckning ges erkännande och stöd
liksom det arbete som utförs av frivilliga organisationer. Regeringen beslutade den 25 juni 1992 att bidra ekonomiskt till ett projekt som
avser förmedling av frivilliginsatser.
En följd av EES-avtalet är att Sverige kommer att delta i EG:s äldre-
program. Regeringen har under hösten tillsatt en nationalkommitté inför
det europeiska äldreåret 1993.
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla männi-
skors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att funktionshindrade skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhälls-
livet och delta i olika aktiviteter. Strävan skall vara att personer med funktionshinder — precis som andra medborgare — skall ges möjligheter
att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handi-
kappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det är sam-
hället, dvs. staten, kommunerna och landstingen, som måste ta det
grundläggande ansvaret för att detta mål kan förverkligas.
Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i samhällsstödet för personer med funktionshinder. De förbättrade stödinsatserna och den ökande tillgängligheten har inneburit att funktionshindrade successivt har kunnat beredas bättre livsvillkor. I ett internationellt perspektiv kan konstateras att de svenska insatserna inom handikappområdet är förhållandevis väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet.
Kombinationen av en generell välfärdspolitik och olika former av
särskilt inriktade handikappolitiska insatser har utgjort grunden för de förbättringar som åstadkommits inom handikappområdet. En annan väsentlig förutsättning för den utveckling som skett är den miljörelate-
rade synen på handikapp som började växa fram under 1960-talet och som i dag är allmänt erkänd. Genom denna har handikappolitiken i hög grad kommit att handla om att öka tillgängligheten i samhället i dess vidaste bemärkelse. Även framdeles kommer dessa tre element — en
generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgär-
der för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grundstenarna i handikappolitiken.
Handikapporganisationernas aktiva medverkan har varit en viktig
förutsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas
arbete har på ett avgörande sätt påverkat både den allmänna synen på
handikapp och utformningen av de konkreta samhällsinsatserna inom Bil. 6
området. Det finns mycket som talar för att handikapporganisationerna
kommer att spela en lika viktig roll framgent i utformningen av handikappolitiken, som de gjort hittills.
Trots de allmänna förbättringar som skett är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta i olika avseenden. Handikapputredningen
(S 1988:03) har i sitt kartläggningsarbete uppmärksammat betydande
brister i livsvillkoren för framför allt personer med omfattande funktionshinder.
Slutsatsen av det jag nu har sagt är att reformarbetet inom handikapp-
området måste fortsätta och intensifieras. Att förbättra levnadsförhållan-
dena för personer med funktionshinder är enligt min uppfattning en av
de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken. Det är detta som
är bakgrunden till det reformarbete som regeringen nu bedriver.
Jag skall i det följande kortfattat ange huvudinnehållet i detta reformarbete.
Vidtagna och planerade åtgärder
På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om påtagliga förbätt-
ringar av det ekonomiska stödet till familjer med funktionshindrade
barn (prop. 1991/92:106, bet. SfU 1991/92:8, rskr. 1991/92:232). Det
förbättrade stödet innebär bl.a. att vårdbidraget fr.o.m. den 1 juli 1992 har höjts så att helt vårdbidrag numera utgör 2,5 basbelopp. Samtidigt
har ytterligare en nivå inom vårdbidraget införts, nämligen tre fjärde-
delar av helt vårdbidrag. Bidragets nya konstruktion innebär också att
en större del av vårdbidraget har blivit ATP-grundande.
Vidare har från samma tidpunkt det särskilda pensionstillägget till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn förbättrats. De nya bestämmelserna innebär att kortare uppehåll i vården av ett
funktionshindrat barn inte utgör ett hinder vid beräkning av rätten till
pensionstillägget. Därutöver har det lägsta antalet vårdår som fordras för det särskilda pensionstillägget ändrats från tio till sex vårdår.
Den 1 januari 1993 träder en ny lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag 1 kraft; lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Bakgrunden till den nya lagstiftningen är den förändring av systemet med statsbidrag till kommunerna, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993 och som bl.a. innebär att statsbidraget till bostadsanpassning upp-
hör vid den tidpunkten. Med hänsyn till den stora betydelse som verksamheten med bostadsanpassning har för levnadsförhållandena för personer med funktionshinder, har regeringen bedömt att kommunerna bör
åläggas en skyldighet i lag att svara för bostadsanpassning.
Regeringen har i en remiss till lagrådet om stöd och service till vissa
funktionshindrade lagt fram förslag om långtgående förbättringar för framför allt personer med omfattande funktionshinder. Förslagen i
lagrådsremissen grundar sig på Handikapputredningens tre betänkanden
Handikapp och välfärd (SOU 1990:19), Handikapp - Välfärd — Rätt-
1991:97) samt på Hjälpmedelsutredningens betänkande (SOU 1989:39) Bil. 6 Hjälpmedelsutvecklingens utveckling —- kartläggning och bedömning.
I lagrådsremissen föreslås att en ny lag skall införas, lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS), som skall ge bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med andra stora och varaktiga funktionshinder en rätt till vissa i lagen angivna stödinsatser. Lagens
personkrets skall ges rätt till stöd och service i form av bl.a. rådgivning
och annat personligt stöd, personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet ges genom lagen en rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service. Vuxna personer med funktionshinder föreslås få en rätt till bostad med särskild service.
LSS föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt föreslås att
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) skall upphöra.
I lagrådsremissen lämnas förslag om att personer som inte fyllt 65 år
och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning.
Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assi-
stans och skall administreras av de allmänna försäkringskassorna. Enligt förslaget skall assistansersättningen kunna utges till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under mer än
20 timmar per vecka. Den enskilde skall kunna begära att erhålla den
personliga assistansen via kommunen eller att själv vara arbetsgivare för assistenten. Han eller hon skall också kunna använda assistansersättningen för att anlita t.ex. ett kooperativ för att få insatsen.
I lagrådsremissen föreslås vidare åtgärder för att åstadkomma förbättringar inom hjälpmedelsförsörjningen samt habiliteringen och rehabiliteringen för personer med funktionshinder. Sjukvårdshuvudmännen föreslås få en i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fastlagd skyldighet att bedriva nämnda verksamheter. För att påskynda utvecklingen inom hjälpmedelsförsörjningen, habiliteringen och rehabiliteringen föreslås särskilda statliga stimulansbidrag inom området.
Utöver det jag nu nämnt lämnas i lagrådsremissen förslag om förbätt-
rat stöd till familjer med funktionshindrade barn, om utökat samhällsstöd till s.k. små och mindre kända handikappgrupper samt om en kraftig utbyggnad av tolktjänsten för döva, dövblinda och svårt hörsel-
skadade.
Jag beräknar den sammanlagda kostnaden för reformförslagen till 1 600 miljoner kronor. Regeringen kommer inom kort att avlämna proposition på grundval av lagrådsremissen.
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett
samhälle för alla lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funk-
tionshinder. I betänkandet föreslås bl.a. att en särskild handikapp-
ombudsman skall inrättas, med uppgift att bevaka att funktionshindrade
inte utsätts för diskriminerande behandling. Slutbetänkandet är för när-
varande föremål för remissbehandling. Bil. 6
Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. Regeringen tog under år 1989 ctt initiativ att inom FN inleda ett arbete för att få till stånd internationella regler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rules). Arbetet med regier-
na har bedrivits i en internationell arbetsgrupp med representanter från
drygt 50 länder. Arbetsgruppen har under hösten 1992 avlämnat ett förslag till internationella regler. Förslaget avses föreläggas FN:s generalförsamling hösten 1993.
EES-avtalet öppnar vidare möjligheter för Sverige att delta i EG:s
handikapprogram.
Regeringen beslutade i juni 1991 att tillsätta en särskild utredning om konsekvenserna för människor med funktionshinder av ett svenskt EGmedlemskap (S 1991:13). Utredningen har i september i år avlämnat en första rapport till regeringen.
Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen. Många personer med funktionshinder har vunnit stora framgångar i
t.cx. Handikappolympiader och världsmästerskap. Under hösten 1992 har regeringen beslutat att anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfonden (fem miljoner kronor per år under tre år) för utvecklingsinsatser
inom handikappidrotten.
E 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Nytt anslag (förslag) 1 100 000 000 Medel har tidigare anvisats under anslagen Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer, Bidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. samt Bidrag till kommunerna för medi-
cinskt färdigbehandlade.
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kr per gruppboendeenhet. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommande enkelrum på sjukhemmen eller nyproducerad äldrebostad. Detta bidrag utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om tillfälligt statsbidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också bidrag till
kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom so-
matisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
Föredragandens överväganden Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. SoU1990/91:25, rskr. 1990/91:384), att ett stimulansbidrag som sam-
manlagt avses uppgå till 2 miljarder kronor under en femårsperiod skall utgå för utbyggnad av gruppbostäder och andra alternativa boende- Bil. 6 former för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och
psykiskt sjuka. Samtidigt beslutade riksdagen att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till 1 miljard kronor under en femårsperiod skall utgå för ombyggnad och förbättring av den fysiska miljön
inom långtidssjukvården. Bidraget avses också kunna utgå till nybygg-
nad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Bidragen utbetalas av Socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulansbidraget till gruppbostäder utbetalades första gången våren 1992 för
boendeenheter som färdigställdes under år 1991.
Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för
äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av
gruppbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen m.m. fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksamheten. För innevarande budgetår kräver detta ytterligare medelsanvisning för att täcka de ökade kostnader som uppkommer på grund av tidigareläggningen av utbetalningarna. Jag kommer senare i dag för innevarande budgetår föreslagit att ytterligare medel på totalt 600 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93.
Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. Bl.a. skall Socialstyrelsen beskriva hur stimulansbidragen utnyttjas och hur bidraget fördelas mellan olika grupper samt hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i samband med ombyggnad och utglesning av flerbäddsrummen. Jag har
i det föregående redovisat vissa resultat från Socialstyrelsens första
rapport i frågan.
Riksdagen beslutade vidare med anledning av förslag om den eckonomiska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. SoU1990/91:25, rskr. 1990/91:384) om riktlinjer för statsbidrag till
kommunerna för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjuk-
vård och geriatrisk vård. Den totala kostnaden för medicinskt färdigbehandlade uppskattades till 1 870 miljoner kronor. En skatteväxling genomfördes motsvarande 70 Zz av beloppet och utöver skatteväxlingen
skulle kommunerna erhålla ett statsbidrag som under en treårsperiod
uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor. Statsbidraget har för år 1992 utbetalats med 700 miljoner kronor. För år 1993 avses 500 miljoner kronor utgå och för år 1994 300 miljoner kronor. Bidraget utbetalas
kalenderårsvis i efterskott och administreras av Socialstyrelsen.
Medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreomsorgen uppgår för nästa budgetår till 1 100 miljoner kronor. Av beloppet avser 400 miljoner kronor bidrag till byggande av gruppbostäder, 200 miljoner kronor bidrag till viss ombyggnad av sjukhem samt
500 miljoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt färdigbehandlade.
Bil. 6
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kronor.
E 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1992/93 — Anslag 263 700 000 1993/94 — Förslag 133 700 000
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade. Från anslaget betalas också bidrag för utvecklingsarbete med samordnad boendeservice.
Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt kan lämnas enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition om bostadsanpassningsbidrag m.m. (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har riksdagen beslutat att en ny gemensam lag skall ersätta ovan nämnda förordningar. Den nya lagen —- lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. — träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen upphävs förordningen om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattats före den 1 januari 1993 gäller förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag.
Boverket De totala kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag har ökat under de senaste åren. Av en kartläggning som Boverket gjorde år 1991 om användningen av bostadsanpassningsbidragen framgick att kostnadsökningen i första hand beror på allmänna byggkostnadshöjningar och minskat institutionsboende. Kartläggningen visade att den genomsnittliga kostnaden för bostadsanpassning vid nybyggnad var mer än dubbelt så stor som kostnaden vid ombyggnad. Anpassningar vid nybyggnad utgjorde dock bara ett par procent av alla anpassningar. Bidrag till åtgärder som är standardhöjande utgick i mycket större utsträckning till småhus än till flerbostadshus. Den totala kostnaden var dock liten och uppskattades för år 1991 till 10 miljoner kronor.
Under 1991/92 beviljades även bostadsanpassningslån som komplement till bidraget med ca 11,3 miljoner kronor.
Boverket bedömer att verksamheten i Kommunerna under kalenderåret 1992 kommer att föranleda statliga utgifter på ca 260 miljoner kronor.
lämnas statsbidraget i efterskott för ett kalenderår i sänder, dvs. de Bil. 6
statsbidrag som lämnas under första halvåret 1993 skall avse utbetalda bidrag under kommunernas verksamhetsår 1992. Det innebär att bidrag som beviljats men inte utbetalats av kommunerna före den 1 januari
1993 kommer att belasta statsbudgeten först under budgetåret 1993/94.
Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 kommer
att uppgå till 130 miljoner kronor. Återstående beslutade bidrag för utveckling av samordnad boende-
service kommer att utbetalas under innevarande budgetår. Boverket bedömer att det inte föreligger något medelsbehov för 1993/94.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har beslutat att statsbidraget till statskommunalt bostads-
anpassningsbidrag, statsbidraget för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och statsbidraget till kommuner för bestridande av kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade avvecklas fr.o.m. den 1 januari
1993. Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella överklagningsärenden bör
medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas även för nästa budgetår. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 133,7 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 133 700 000 kronor.
E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Nytt anslag (förslag) 136 580 000
Medlen har tidigare anvisats under anslaget Nämnden för vårdartjänst. Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vår-
dartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsin-
satser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden för vårdartjänst (NV) administrerar statsbidragen till dessa verksamheter.
Bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
Bil. 6 Nämnden har inkommit med fördjupad anslagsframställning för perio-
den 1993/94-1995/96. Nämnden har också i enlighet med sina särskilda direktiv redovisat och analyserat sina olika verksamhetsområden. Resultatet har presenterats i tre rapporter under våren 1992.
Under detta anslag redovisas statsbidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. En bedömning görs av de resultat som redovisats i nämndens fördjupade anslagsframställning.
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor
NV crsätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än hemortskommuncen. Den som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den
kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i
studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Under budgetåret 1991/92 erhöll ca 1 500 studerande vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten inom vårdartjänsten och angett följande mål för denna:
Vårdartjänsten skall ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att
han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. Vårdartjänsten skall ha sin utgångspunkt i den studerandes behov. Behovet skall bedömas individuellt med utgångspunkt i vad den studerande själv kan utföra, den tid han/hon behöver för detta samt vilka tekniska åtgärder och hjälpmedel som kan öka hans/hennes oberoende och minska behovet av vårdartjänst. Vårdartjänsten skall vara kostnadsfri för den enskilde.
Det framgår av resultatanalysen att dessa mål har uppnåtts. Enligt nämnden understiger kostnaderna i genomsnitt något de kommunala kostnaderna för liknande verksamhet, t.ex. bocendeservice för svårt funktionshindrade.
Anslagsutvecklingen visar emellertid att den sammanlagda kostnaden
för vårdartjänst överstigit de budgeterade medlen med mellan 15 och
20 2 under de senaste tre åren. Orsaken är enligt nämnden svårigheter för folkhögskolorna att förutse behovet av framför allt kortkurser för personer med funktionshinder och hur mycket vårdartjänst kursdeltagarna kan behöva. Det kan också under läsåret uppkomma behov av längre utbildningar med inriktning mot personer med mycket komplicerade funktionshinder som behöver mycket omfattande hjälp dygnet runt. NV aviserar en Översyn av sina rutiner för beviljande av vårdartjänst i syfte
att förbättra kostnadskontrollen.
NV pekar i sin resultatanalys på att målgruppen för vårdartjänst för- Bil. 6 ändrats, att hjälpen blivit mer komplex och omfattande samt att rörelsehindret i många fall endast är en del av andra komplicerade och sammansatta funktionshinder. Nämnden föreslår därför att vårdartjänsten bör täcka olika typer av personliga behov i hela studiesituationen och inte enbart knytas till om den studerande har ett rörelsehinder. Nämn-
den räknar med en ökad efterfrågan av vårdartjänst som en konsekvens
av detta.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som NV kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår nämnden att nuvarande målsättning för vårdartjänsten ligger fast för den kom-
mande treårsperioden. Vårdartjänsten föreslås dock utgå till alla funktionshindrade som har behov av assistans och i hela studiesituationen. NV anger att en sådan förändring skulle innebära en ökning av antalet kursdeltagare med 260 och en kostnadsökning med 12 188 000 kr för budgetåret 1993/94. NV bedömer att dessa förändringar inte kan genomföras genom omprioriteringar av de resurser som nämnden nu
förfogar över. Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 87,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelse-
hindrade ungdomar cen reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt
rörelsehindrade ungdomar, som fullgjort sin skolplikt, har sedan den I januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar
detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag vid Stockholms, Göteborgs
och Umeå gymnasieskola och med Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård samt Umeå kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. Under läsåret
1992/93 omfattar verksamheten 91 utbildnings-/habiliteringsplatser varav 57 elevhemsplatser.
Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat omvårdnadsverksamheten i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade och angett följande mål för denna:
Omvårdnadsinsatserna skall anordnas så att eleverna får verklig möj-
lighet att tillgodogöra sig studierna och få inflytande över sin situation.
Elevernas skolgång skall planeras individuellt med hänsyn till de övriga insatser som behövs för att eleven skall kunna fungera i det dagliga livet. Gränserna mellan habilitering å ena sidan och undervisning å den
andra skall vara flexibla.
NV konstaterar i sin resultatanalys av omvårdnadsinsatserna att dessa
håller en god kvalitet och i stora drag svarar mot målet för verksam- Bil. 6
heten. Ett riktat statsbidrag av detta slag är enligt nämnden en förutsättning för att eleverna skall få en omvårdnad som gör det möjligt för dem att fullfölja sin gymnasieutbildning på ett bra sätt. Nämnden bedömer vidare att kostnadsnivån på omvårdnadsinsatserna är rimlig. En
jämförelse mellan de olika skolorterna visar relativt likartade kostnader även om Stockholm —- som har den mest omfattande och utbyggda
verksamheten — ligger något högre än övriga skolorter. Kostnaderna
per elev som bor i elevhem uppgår per läsår till mellan 700 000 kr och
750 000 kr beroende på skolort. NY menar att det i dag borde finnas
förutsättningar för att införa ett schabloniserat riktat statsbidrag till omvårdnadsverksamheten. Det skulle kunna ge en större rörlighet i resursanvändningen och ge ökade möjligheter till lokalt formad verksamhet.
NV beräknar behov av ytterligare riksgymnasieplatser bl.a. till följd
av ökad efterfrågan och av att alla utbildningar i gymnasieskolan blir
treåriga. Ytterligare 15 utbildningsplatser (varav 10 i elevhem) behövs, utöver den planerade volymökningen inom nuvarande riksgymnasieverksamhet, fr.o.m. hösten 1993 till en statsbidragskostnad av 7,5 miljoner kronor. Nämnden begär i särskild ordning bemyndigande
att påbörja en planering för utökad riksgymnasieverksamhet samt att i
samband med denna utredning överväga frågan om schablonbidrag till verksamheten. Det totala antalet utbildningsplatser, inkl. den utbyggda verksamheten, beräknas av NV för budgetåret 1993/94 till 110 (varav 72 elevhemsplatser). |
Nämnden beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt 58,0 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.
Föredragandens överväganden
Resultatbedömning och fördjupad prövning Jag delar nämndens uppfattning att det är svårt att i kvantitativa och kvalitativa termer mäta effekterna av den typ av verksamhet som bedrivs inom vårdartjänsten och vid riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar. Det saknas också bra uppföljnings- och redovisningssystem för att kunna relatera prestationer och kostnader till varandra. Min bedömning är emellertid att de resultat som nämnden redovisar för de
två verksamhetsområdena är tillfredsställande. Statsbidraget till vårdar-
tjänst har gjort det möjligt för personer med rörelsehinder att studera vid folkhögskola, universitet och högskola. Det görs en prövning av behovet av vårdartjänst i varje enskilt fall. Statsbidraget till de särskilda omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade har på motsvarande sätt gjort gymnasiestudier möjliga för de
113 8 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Biluga 6
hemortens gymnasieskola. Bil. 6
Emellertid visar NV:s resultatanalys att det finns problem att hålla
kostnadsutvecklingen under kontroll när det gäller statsbidraget till vårdartjänst. Under hand har framkommit att nämnden påbörjat en översyn av sina rutiner för bedömning av vårdartjänstansökningar och
statsbidragsgivning i syfte att förbättra kostnadskontrollen.
Med hänsyn till anslagsbelastningen och av statsfinansiella skäl är jag
inte nu beredd att vidga kretsen för vårdartjänst. Jag räknar dock med en ökad efterfrågan på vårdartjänst från rörelsehindrade studerande. Jag
delar emellertid nämndens uppfattning att en samordning bör ske mellan den elevassistans som ges i studiesituationen (och som finansieras ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget C 2. Bidrag
till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen) och den vårdartjänst som ges under andra tider på dygnet. Det bör skapa förutsättningar för
att samordna verksamhetens utformning och innehåll, förenkla hand-
läggningsrutinerna och planera personalutnyttjandet på ett effektivare
sätt.
NV har anmält en ökad efterfrågan på platser vid riksgymnasium för rörelsehindrade. Samtidigt pekar nämnden på svårigheter att få fram tillförlitlig basstatistik om antalet presumtiva riksgymnasieelever. Rutiner saknas för en sådan rapportering. Regeringen har därför i november 1992 gett NV i uppdrag att i samråd med Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) utreda behovet av eventuellt ytterligare utbild-
nings- och omvårdnadsplatser samt redovisa de ekonomiska, organisa-
toriska och praktiska förutsättningarna för en sådan utökad verksamhet. I det sammanhanget skall NV och SIH också i samråd med Statens skolverk föreslå ett rapporteringssystem som gör det möjligt att få ett
säkrare underlag för planeringen av antalet utbildningsplatser vid riks-
gymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Under våren 1992 har träffats överenskommelse mellan staten och resp. huvudman om ersättning för tiden den 1 juli 1992 —- den 30 juni 1993 för särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever som tagits in till riksgymnasium. Parterna är ense om att före den
I maj 1993 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli
1993. I detta sammanhang bör frågan om den tekniska utformningen av ersättningssystemet behandlas.
Slutsatser Mot bakgrund av den prövning jag gjort av verksamheten drar jag
följande slutsatser:
Inriktningen av vårdartjänsten skall vara att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. NV bör fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. För att underlätta en samordning av elev-
assistans och vårdartjänst föreslår jag, i samråd med statsrådet Ask, att 1575 000 kr ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget Bil. 6 C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen förs över till detta anslag.
Det är angeläget att NV ser över rutinerna för vårdartjänst för att uppnå en förbättrad kostnadskontroll.
Jag beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor för budgetåret 1993/94 till totalt
92,8 miljoner kronor.
Inriktningen på verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall vara att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rhanpassad utbildning att genomföra studierna. Omvårdnads- och utbild-
ningsinsatserna skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
Ett bättre underlag för bedömning av behovet av utbildningsplatser
vid riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar bör tas fram. En schablonisering av statsbidraget till omvårdnadsinsatser bör eftersträvas.
I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 43,7 miljoner
kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sratsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisa ett förslags-
anslag på 136 580 000 kr.
E 4. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
1991/92 = Utgift 48 579 000! 1992/93 — Anslag 56 260 000! 1993/94 — Förslag 60 023 000
! Anslaget Kostnader för viss verksamhet för handikappade
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, De handikappades riksförbunds, Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade barn och ungdomar rekreationsanläggningar, Föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund. |
Bil. 6
1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 9 159 000 kr. SRF har i brev till Socialdepartementet den 16 juni 1992
anhållit om tilläggsanslag för driften av depåverksamheten.
2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF
till 29 180 000 kr. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten
innefattar inköp och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. SRF beräknar att 70 ledarhundar kan köpas in under det kommande budgetåret.
3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1993/94 till 15 484 700 kr.
SRF har för budgetåret 1993/94 ansökt om statsbidrag för verksamhet med inläsningstjänst via telefax till synskadade, för framställning av
samhällsinformation på punktskrift och kassett samt för synskadades
rehabilitering. De sammanlagda kostnaderna för dessa aktiviteter upp-
går enligt SRF till 9 235 000 kr.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) 4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av statsbidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för 1993/94 anges till 5 210 000 kr.
Sveriges dövas riksförbund (SDR) 5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verksamheten under 1993/94 beräknas av SDR till 2 506 340 kr.
Handikappinstitutet 6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver när de utför uppdrag av
riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet
under det kommande budgetåret till 4 950 000 kr.
Naturhistoriska riksmuséet 7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till
radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Muséet vill för-
stärka servicen till allergiker och öka kunskapen om pollen och sporer
och deras spridning genom ytterligare satsningar på forskning. Kostna- Prop. 1992/93:100 den för verksamheten anges till I 166 000 kr. Bil. 6
De handikappades riksförbund (DHR), Synskadades riksförbund (SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
(RBU)
8. DHR ansöker om 10 miljoner kronor till sina rekreationsanslägg-
ningar för budgetåret 1993/94. SRF begär 3 075 000 kr till Almåsa
rekreations- och kursanläggning samt till Hornstrand och Solhaga rekreationshem. RBU äskar 4 420 000 kr till rekreationsanläggningen Mättinge.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på nyhandikappade. Under 1992/93 har speciella satsningar
gjorts på personer med omfattande funktionshinder samt på kvinnor och barn med funktionshinder. Medelsbehovet för 1993/94 anges av RG till
3 416 500 kr.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen besöks av ca 30 000 personer varje år. Verksamheten bedrivs med stöd av statsbidrag sedan ett år. För 1993/94 hemställer förbundet om
1 300 000 kr.
| Utgifter 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
| 1. SRF Hantverk, depåverksamheten 7972 000 | 1 047 000 | ||
| 2. SRF för ledarhundar | 16 776 000 | - | |
| 3. SRF för viss övrig verksamhet | 9 440 000 | 1 644 000 | |
| 4. FSDB för tidningsutgivning | 5 030 000 | 180 000 | |
| 5. SDR för teckenspråksavdelning | 2 290 000 | 115 000 | |
| 6. Rikstolktjänst | 4 665 000 | 135 000 | |
| 7. Palynologiska laboratoriet | 596 000 | 60 000 | |
| 8. Bidrag till rekreationsanläggningar 6 496 000 | 282 000 | ||
| 9. Bidrag till rekryteringsgruppen | 1 995 000 | 200 000 | |
| 10. NHR för NHR-Center | 1000 000 | 100 000 | |
| Summa | 56 260 000 | 3 763 000 |
Föredragandens överväganden Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens fak-
tiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk-
samhetens ekonomi har staten tillfört verksamheten särskilda resurstill- Bil. 6
skott under de senaste budgetåren. Även SRF har vidtagit åtgärder för att stärka bolagets ekonomi. Efter samråd med SRF gör jag bedömningen att ett ytterligare resurstillskott fordras under nästa år. Bidraget
bör för budgetåret 1993/94 utökas med 1 047 000 kr. De strukturella förändringarna inom bolaget bör enligt min och SRF:s bedöming i och med detta tillskott kunna slutföras. Verksamheten bör i fortsättningen kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramarna. Till depåverk-
samheten bör mot denna bakgrund anvisas ett sammanlagt belopp om
9 019 000 kr. Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för
många synskadade. Under fjolåret tillfördes verksamheten särskilda
reformmedel om 3 miljoner kronor med hänvisning till en förväntad
ökad tillgång på ledarhundar genom bl.a. omstruktureringen av Statens hundskola. Det senaste redovisningsåret visar ett kraftigt ekonomiskt
överskott. Jag är med hänsyn till detta inte beredd att föreslå ytterligare
reformmedel. Jag föreslår att 16 776 000 kr anvisas för ändamålet.
Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet
som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstid-
ningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett sär-
skilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet.
SRF inledde år 1990 ett försök med inläsningstjänst via telefax för synskadade. Inläsningstjänsten har praktiskt fungerat så att deltagarna i försöket via telefax sänt det material de vill ha uppläst till läscentralen.
Därefter har personalen vid läscentralen ringt upp och läst materialet
per telefon. Detta har resulterat i att synskadade som deltagit i försöket läser oftare och får mer aktuell information. SRF har ansökt om bud-
getmedel för denna verksamhet. Min bedömning är att verksamheten
i fråga är viktig och bör stödjas. Jag förordar därför att särskilda reformmede! om 700 000 kr anvisas för ändamålet. Sammanlagt 11 084 000 kr bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.
FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet
är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang och jag instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en
fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För
budgetåret 1993/94 har jag beräknat 5 210 000 kr för ändamålet. SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. En fortsatt utveckling av teckenspråket är en
förutsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. För budgetåret 1993/94 bör 2 405 000 kr anvisas till teckenspråksavdel-
ningen.
Medlen till rikstolktjänst fördelas av Handikappinstitutet och avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna Bil. 6 behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Handi-
kappinstitutet och Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen ut-
värderat hur rikstolktjänsten hittills har fungerat. I uppdraget ingick
också att lämna förslag om hur verksamheten kan effektiviseras. Social-
styrelsen och Handikappinstitutet har i sin utvärderingsrapport lagt fram ett principförslag som innebär att berörda handikapporganisationer
övertar administrationen av rikstolktjänsten. Frågan om formerna för ett
överförande av administrationen till organisationerna utreds för när-
varande närmare av de berörda myndigheterna och organisationerna. Jag förordar att 4 800 000 kr anvisas för verksamheten med rikstolk-
tjänst under budgetåret 1993/94.
Till Naturhistoriska riksmuséets palynologiska laboratorium beräknar
jag för det kommande budgetåret ett anslag på 656 000 kr, vilket inne-
bär en viss förstärkning av verksamheten.
Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisatio-
nens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1993/94 fastställas till
1 968 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och kursgård bör 731 000 kr anvisas och till RBU för rekreationsanläggningen Mättinge 4 079 000 kr.
Rekryteringsgruppen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Det senaste året har speciella satsningar gjorts för personer
med omfattande funktionshinder samt för kvinnor och barn med funk-
tionshinder. Jag föreslår fortsatt ökat stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 2 195 000 kr anvisas till Föreningen Rekryteringsgruppen.
Neurologiskt handikappades riksförbund bedriver en permanent hjälpmedelsutställning. Utställningen är centralt belägen i Stockholm och mycket välbesökt. Jag anser att NHR-Center bör stödjas och förordar
att totalt 1 100 000 kronor bör anvisas för ändamålet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
60 023 000 kr.
E 5. Bidrag till handikapporganisationer
| 1991/92 — Utgift | 100 238 000 |
| 1992/93 — Anslag | 129 248 000 |
| 1993/94 — Förslag | 129 248 000 |
Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verk-
samhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, Bil. 6
De handikappades riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté, Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårig-
heter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda, Hjärnkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskada-
de, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund,
ILCO-svenskt förbund för stomiopererade, Svenska laryngförbundet,
Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka,
Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka,
Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn
och ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma/allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet för cystisk fibros, Riksföreningen autism, STROKE-Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårds-
skadeförbundet.
Föredragandens överväganden
Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Som ett exempel på det sistnämnda vill jag speciellt framhålla handikapporganisationernas aktiva medverkan i Handikapputredningens arbete, där de tillfört värdefull kunskap utifrån sina medlemmars erfaren-
heter. En viktig aktivitet är utöver medlemsstöd även information om handikapp till olika målgrupper. Vidare har organisationerna ökat sitt engagemang och sin medverkan i det internationella handikapparbetet. Jag tänker speciellt på arbetet
inom FN med internationella regler med inriktning på jämlikhet och
full delaktighet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en viktig roll. Även utvecklingen inom Europa ställer stora krav på del-
tagande av organisationerna i olika aktiviteter.
Jag kan konstatera att statsbidraget till handikapporganisationerna har förbättrats avsevärt under en följd av år och använts av organisationerna för angelägna ändamål. På förslag av regeringen har bidraget för innevarande budgetår höjts med nära 30 miljoner kronor. Av statsfinan-
siella skäl ser jag dock inga möjligheter att utöka statsbidraget för budgetåret 1993/94. Bil. 6
Jag förordar att statsbidraget till handikapporganisationerna för bud-
getåret 1993/94 fastställs till 129 248 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 129 248 000 kronor.
E 6. Bidrag till pensionärsorganisationer
Nytt anslag (förslag) 2 446 000
Medel har tidigare anvisats under ett anslag benämnt Utveck-
lingsmedel m.m.
Föredragandens överväganden Pensionärsorganisationerna gör en betydelsefull insats och har en viktig
roll att följa de samhällsförändringar som sker. Särskilt när det gäller uppföljning av Ädel-reformen, men också i fråga om samhällets behov
av en fortsatt utveckling av frivilliginsatserna, kan pensionärsorganisationerna bidra med värdefulla kunskaper. För bidrag till pensionärsorganisationerna beräknar jag 2 446 000 kr.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 2 446 000 kronor.
E 7. Ersättning för texttelefoner
| 1991/92 — Utfall | 61 633 574' |
| 1992/93 — Anvisat | 74 600 000 |
| 1993/94 — Förslag | 67 700 000 |
! Anslaget Ersättning till Televerket för texttelefoner
Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva,
gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefo-
ner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott.
Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till text-
telefoner.
Från anslaget ersätts även Televerket för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till Televerket
utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på nedlagt kapi- Prop. 1992/93:100
tal. Bil. 6
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen uppskattar att 800 texttelefoner och 1 000 anhörig-
telefoner kommer att ordineras under innevarande budgetår. Styrelsen räknar därvid med en uppgång av ordinationer av texttelefoner för döv-
blinda från ca två per år till ett tiotal budgetåret 1993/94. Inom förmed-
lingsverksamheten beräknas en samtalsökning om ca 10 2. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 65 725 000 kr.
Föredragandens överväganden
Den 1 juli 1992 genomfördes vissa förbättringar när det gäller text-
telefonverksamheten för döva m.fl. Reformen innebär bl.a. att även
anhöriga till döva m.fl. kan erhålla texttelefon under vissa förutsätt-
ningar. Avsikten är att ge möjlighet till direktkontakt mellan den texttelefonberättigade och hans eller hennes anhöriga utan att förmedlings-
centralen anlitas men också att minska belastningen på förmedlingstjänsten. Enligt bestämmelserna i förordningen (1992:621) om
bidrag till texttelefoner kan bidrag till anskaffning av texttelefon lämnas till anhörig eller närstående med högst 5 000 kr.
RRV har efter granskning av Socialstyrelsens beräkningar föreslagit att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med 65 700 000 kr.
Med hänsyn till att viss osäkerhet alltjämt råder om de kostnads-
mässiga effekterna av reformen innevarande budgetår bedömer jag att ett belopp om 67 700 000 kr bör anvisas till texttelefoner budgetåret
1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 67 700 000 kronor.
E 8. Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
| 1991/92 — Utgift | 52 878 000 |
| 1992/93 = Anslag | 46 169 000 |
| 1993/94 — Förslag | 49 825 000 |
Från anslaget ersätts Postverket för befordran av portofria blind-
skriftsförsändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.
Socialstyrelsen
Bil. 6
Medelsbehovet för budgetåret 1993/94 anges av Socialstyrelsen till
54 886 000 kr.
Föredragandens överväganden Riksrevisionsverket (RRV), som granskat beräkningen, anger kostna-
derna till 49 825 000 kr. Avvikelsen beror på att RRV räknar med ett lägre antal ESS-försändelser (f.d. expressbrev) än Postverket. Hittills har beräkningen av kostnaderna för blindskriftsförsändelser baserat sig på antaganden om antalet försändelser och inte på faktiska
uppgifter. Enligt RRY kommer Postverket att under år 1993 börja
tillämpa en rutin där det faktiska antalet blindskriftsförsändelser inklu-
sive ESS-breven registreras. Detta bör ge ett säkrare underlag för beräkningen av kostnaderna i framtiden. Jag beräknar medelsbehovet för
budgetåret 1993/94 till 49 825 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättning till Postverket för befordran av blindskrifts-
försändelser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
49 825 000 kronor.
E 9. Bilstöd till handikappade
1991/92 — Utgift "> 164 669 465 Reservation 193 723 972 1992/93 — Anslag 206 000 000
1993/94 — Förslag 206 000 000
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om
bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret
1993/94 till 1 000 kr under förutsättning att reserverade medel tas i
anspråk.
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte
längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till handikappade föräldrar med barn under 18 år eller till föräldrar med
handikappade barn under förutsättning att föräldern sammanbor med barnet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med barnet. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt 14 000 personer beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde
före oktober månad 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbätt-
ringar. Grundbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget har
höjts och inkomstgränserna vid fastställandet av anskaffningsbidraget
har justerats uppåt.
Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar
anknytning till arbetslivet och som inte heller genomgår yrkesinriktad
utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bilstöd. RFV har
på uppdrag av regeringen utrett konsekvenserna av en utvidgning av
personkretsen för bilstöd genom att den nuvarande 49-årsgränsen er-
sätts av en gräns vid 64 år. Bakgrunden till regeringsuppdraget är ett
tillkännagivande från riksdagen (bet. SoU 1990/91:1, rskr. 1990/91:4)
enligt vilket regeringen i lämpligt sammanhang borde överväga möjlig-
heterna till en utvidgning av personkretsen.
RFY bedömer att ca 10 500 personer i åldern 50-64 år skulle bli be-
rättigade till bilstöd vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till
1 175 miljoner kronor. Min bedömning är att det av statsfinansiella skäl
i nuläget inte är möjligt att utvidga personkretsen genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år.
RFV har också överlämnat en fördjupad uppföljningsrapport om för-
säkringskassornas tillämpning och handläggning av bilstödets regelsys-
tem. Rapporten innehåller även en kort beskrivning av rättsläget. I
rapporten lämnar RFV inga förslag som föranleder några åtgärder från regeringens sida.
Jag bedömer det lämpligt att ändra konstruktionen för detta anslag, så att medel för bilstöd till handikappade för nästa budgetår anvisas på ett
förslagsanstag. Anslaget för budgetåret 1993/94 beräknas med anledning härav till 206 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 206 000 000 kronor.
F. Socialt behandlingsarbete, alkohol-
Bil. 6
och narkotikapolitik
Individ- och familjeomsorg
Mål
Socialtjänstens övergripande mål är att främja ekonomisk och social
trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt ett aktivt deltagande i sam-
hällslivet.
Verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Detta är särskilt viktigt inom individ- och familjeomsorgen, som utgör samhällets allra yttersta
skyddsnät. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Aktuella utvecklingstendenser Socialtjänsten utvecklas under starkt förändrade förutsättningar. Änd-
ringarna i kommunallagen ger kommunerna möjlighet att själva välja nämndorganisation. Det nya generella statsbidragssystemet ger dem också större frihet att avgöra hur de centralt fastställda målen för
socialtjänsten skall nås. Samtidigt ställer det ekonomiskt ansträngda läget krav på effektivisering av verksamheten, bland annat genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens.
Platser i missbrukarvård för vuxna
antal platser
7500F
: I stiftelser
& privata
= offentliga
1982 1987 1991
Ett omfattande omställnings- och förnyelsearbete pågår inom individ-
och familjeomsorgen. En majoritet av kommunerna har förändrat både Bil. 6
sin nämndorganisation och sin tjänstemannaorganisation. Många kom-
muner har dessutom utvecklat alternativa driftsformer av tidigare kom-
munala verksamheter. Inom missbrukarvården har övergången från offentlig till enskild drift varit särskilt markant. Sedan år 1987 har antalet platser på institutioner för vuxna missbrukare ökat med drygt 2 200. Den enskilt drivna vården, privat eller i stiftelseform, står för hela ökningen.
Det frivilliga sociala arbetet har en viktig uppgift att fylla som ett komplement till både välfärdsstaten och familjen. Det kan erbjuda ett alternativ till verksamhet som drivs av det offentliga och kan även gå i bräschen för en nödvändig utveckling mot större flexibilitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Frivilligt socialt arbete skall inte ses
som en ersättning för det stöd och den service som måste kunna erbjudas alla hjälpsökande, men det bidrar till en ökad mångfald och
därmed till en ökad välfärd.
Antalet socialbidragstagare har ökat kraftigt sedan andra halvåret
1990. Ökningen har varit särskilt markant under år 1992. Under tredje
kvartalet 1992 betalade kommunerna ut ca 2570 mer i socialbidrag än under motsvarande kvartal 1991. Den huvudsakliga orsaken till ök-
ningen är den växande arbetslösheten. Det är främst ensamstående unga
män utan ersättning från arbetslöshetskassa och utan rätt till kontant arbetslöshetsunderstöd (KAS) som står för nytillskottet. Oroande är också det ökande antalet vräkningar och exekutiva auktioner samt det
faktum att utländska medborgare får allt svårare att etablera sig på den
svenska arbetsmarknaden.
Antal socialbidragstagare
antal personer
1980 1985 = 1986 1987 1988 1989 1990 1991
Olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården och missbrukarvården. Det finns allvarliga brister i såväl det förebyggande Bil. 6
arbetet som i eftervården. Samarbetet mellan olika myndigheter är
dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomarnas behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I många kommuner saknas effektiva metoder för att klara klientgrupper med en sammansatt problembild som t.ex. psykiskt störda missbrukare och klienter med invandrar-
bakgrund. Socialstyrelsen har i olika sammanhang efterlyst bättre kun-
skap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänst och den
psykiatriska vården.
Inom institutionsvården för missbrukare finns i dag en viss diskrepans
mellan utbud och efterfrågan. Många platser på institutioner står tom-
ma, samtidigt som vissa grupper av missbrukare inte erhåller lämplig vård. Det gäller framförallt missbrukare med psykiska störningar. Metoder saknas fortfarande för att på ett framgångsrikt sätt nå grupper som hittills varit okända för socialtjänsten, främst socialt relativt välfungerande missbrukare samt invandrare och flyktingar med ett utvecklat narkotikamissbruk.
Kvinnors missbruk är ytterligare ett allvarligt problemområde. Missbruket bland kvinnor har ökat i takt med att kvinnors dryckesmönster blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som
missbrukar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av sitt missbruk. Socialstyrelsen har under senare år, bl.a. på uppdrag av
regeringen, ägnat frågan om kvinnors missbruk ökad uppmärksamhet. Styrelsen har redovisat behov av ytterligare kunskaps- och mcetodutveckling. Dessutom behövs bättre samarbete mellan socialtjänsten,
sjukvården och företagshälsovården för att på ett tidigare stadium nå
kvinnor som missbrukar. Andra områden som särskilt bör uppmärksammmas är eftervården för kvinnor som genomgått behandling, insatser riktade till gravida missbrukare och insatser för barn till missbruka-
re.
Vidtagna och planerade åtgärder Förändrade ckonomiska villkor för den kommunala sektorn, utvecklingen av nya driftsformer och det förändrade statsbidragssystemet ökar behovet av uppföljning och utvärdering från statens sida. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning betonat avsikten att förstärka sina insatser inom dessa områden. Tillsynen är särskilt viktig i förhållande till de verksamheter som riktar sig till de grupper som är mest beroende av samhällets stöd och som bara i liten utsträckning kan hävda sina krav och behov. Arbetet med att utveckla relevanta kvalitets- och resultatmått framstår i det sammanhanget som särskilt angeläget.
Det har från olika håll uttryckts farhågor för att den kärva ekono-
miska situationen i kombination med en minskad statlig styrning av kommunerna kan leda till att de mest eftersatta grupperna missgynnas.
Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att bl.a.
följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta barn, Bil. 6
ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet bör ges de mest
utsatta barnen som med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges samhällets skydd. Socialstyrelsen bör även följa utvecklingen av socialtjänstens arbete med alternativa vårdformer samt dess förebyggande arbete.
Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst
ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommittén har även i uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Översynen innefattar bl.a. en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén skall även överväga hur tillsynen av
socialtjänstens och de privata vårdgivarnas verksamhet skall utformas.
Vidare skall kommittén se över vissa frågor rörande socionomutbildningen. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast vid utgången av år
1993. De delar av uppdraget som avser reglerna om rätten till bistånd,
det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av beslut inom socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.
Det sociala arbetet styrs i alltför liten grad av vetenskap och beprövad
erfarenhet. Vetenskapligt grundade utvärderingar av behandlingsmetoder och andra insatser inom socialtjänsten saknas i stor utsträckning. För att råda bot på denna brist byggs nu en fristående centrum-
bildning upp inom Socialstyrelsen, Centrum för utvärdering av metoder
i socialt arbete (CUS). CUS skall bl.a. genom forskningsförankrade
kunskaps- och erfarenhetsöversikter bidra till att öka individ- och familjeomsorgens kunskaper om effekterna av olika insatser.
Regional tillsyn Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vårdhem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är länsstyrelsen även tillståndsgivande myndighet. Länsstyrelsen har även ansvaret för utredning, ansökan och processföring i länsrätten i mål om tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Många kommuner genomför som tidigare nämnts omfattande förändringar av formerna för sin verksamhet. Mot denna bakgrund har läns-
styrelsernas tillsynsarbete blivit allt viktigare, liksom information och
rådgivning till kommuner och enskilda.
En arbetsgrupp inom regeringskansliet har haft i uppdrag att i dialog med länsstyrelsernas sociala enheter utveckla innehållet i den regionala
tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. Arbets-
gruppen avslutade sitt arbete i juni 1992 genom att lägga fram rapporten (Ds 1992:67) Länsstyrelserna och socialtjänsten — tillsyn och upp- Bil. 6 följning under utveckling. Arbetsgruppen har särskilt betonat att länsstyrelserna, och inte minst dess ledningar, har ett stort ansvar för att aktivt stimulera arbetet med metod- och kunskapsutveckling vad gäller
tillsyn, uppföljning och utvärdering.
För att göra det möjligt för länsstyrelserna att prioritera detta arbete
krävs dock åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutade där-
för i maj 1992 att tillkalla en särskild utredare (S 1992:09) för att göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs från länsstyrelserna till kommunerna.
Utredaren skall även utreda om socialnämnderna skall få det fulla an-
svaret för utredning och ansökan om vård enligt LYM. Utredningen
förväntas lägga fram sitt förslag under våren 1993.
Socialbidrag I syfte att analysera vilka skillnader som finns vad gäller socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll genomförde Socialtjänstkommittén under våren 1992 en riksomfattande enkät. Enkäten visar att det finns betydande skillnader i konstruktion, innehåll och nivåer mellan kom-
munernas socialbidragsnormer. Flera kommuner har dessutom sett över
sina socialbidrag under året för att begränsa kostnaderna för socialbidragen.
Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att förstärka möj-
ligheterna att komma in på arbetsmarknaden för de grupper av arbetslösa som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Många kommuner har därför intensifierat sina ansträngningar att finna alternativ till socialbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen har i uppdrag att i samråd med
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen initiera försöksverksamhet
med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka. Slutredovisning av uppdraget skall lämnas senast den 1 juli 1993.
Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos flyktingar och för att underlätta för dem att komma in på arbetsmarknaden. Från och med den 1 januari 1993 får kommunerna laglig möjlighet att i stället för socialbidrag utbetala introduktionsersättning under förutsätt-
ning att flyktingen följer den introduktionsplan som skall utarbetas för varje mottagen flykting.
Behovet av samhällsinsatser för att ge råd och hjälp i ekonomiska frågor till enskilda hushåll är stort. Regeringen uppdrog i maj 1992 åt
Socialstyrelsen att tillsammans med Konsumentverket göra en uppfölj-
ning av effekterna av budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten i Malmöhus län. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december
1993.
Regeringen har vidare uppdragit åt Konsumentverket att bedriva en
tvåårig försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på
129 9 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 6
lokal, regional och central nivå. Syftet med verksamheten är att finna nya och effektivare former för att möta enskilda hushålls behov av Bil. 6 budgetrådgivning och skuldsanering.
Antalet verkställda vräkningar ökade med ca 2070 mellan åren 1991 och 1992. För att få större kunskap om vad som händer de människor som vräks från sina hem har regeringen beslutat att, tillsammans med Konsumentverket, finansiera ett forskningsprojekt vid Institutet för social forskning. Syftet är att ta reda på vad ökningen av antalet vräkningar beror på samt undersöka vräkningarnas konsekvenser för bl.a. hyresgäster och socialtjänst.
Utsatta kvinnor Kvinnojourerna och deras riksorganisation — ROKS - bedriver ett om-
fattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor
som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourernas insatser är ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna bedriver. Bidrag utgår till kvinnojourernas riksorganisation och till andra organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete.
Prostitution är en allvarlig form av kvinnoförtryck och ett uttryck för mänsklig förnedring. De prostituerade kvinnorna kommer huvudsakligen från den grupp som har det svårast i samhället. Många är skadade sedan barndomen. Förhållandevis många är drogberoende. De löper stor risk att bli misshandlade av sina kunder.
De senaste större studierna på området genomfördes för tio år sedan i samband med den dåvarande prostitutionsutredningen. Lokala studier har visserligen genomförts senare, men det saknas uppgifter på nationell nivå. Mot bakgrund härav avser jag inom kort föreslå regeringen att tillsätta en ny prostitutionsutredning för att bl.a. kartlägga prostitutionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.
Utsatta barn Samhället har enligt sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att stödja och hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till
barns skydd.
Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat att socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta barnens situation.
I syfte att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och familjeomsorgen har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeomsorgens förhållningssätt till utsatta barn och deras familjer. Satsningen tar sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra
som arbetar med utsatta barn och att stimulera förmågan att se, förstå,
beskriva och möta dessa barns behov. Som ett led i uppdraget har Socialstyrelsen utformat ett särskilt utbildningsmaterial riktat till familje-
hem, grupphem och andra hem för vård eller boende som tar emot flyktingbarn. Jag ser det som angeläget att detta utvecklingsarbete fort- Bil. 6
sätter. |
Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för missbrukarens familj har bara i mycket begränsad utsträckning varit föremål för forskningens intresse. Det gäller inte minst frågan om vad det innebär för barn att leva med vuxna som har alkoholproblem. De vuxnas alkoholmissbruk finns med som en av de vanligaste orsakerna till beslut om placering av barn utanför föräldrahemmet. Alkoholen spelar emellertid en destruktiv roll i långt fler fall än så. Det är rimligt att anta att det finns ett stort antal barn och ungdomar som far illa i det tysta på grund av föräldrarnas missbruk. Olika studier visar också att alkoholen ofta finns med i bilden vid barnmisshandel och andra övergrepp mot barn. |
Den av regeringen tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) har mot denna bakgrund fått i uppgift bl.a. att kartlägga och analysera missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd. Kommissionen kommer att avsluta sitt
arbete före utgången av år 1993. |
Ungdom utanför
Under det senaste året har situationen för övergivna ungdomar i främst storstäderna uppmärksammats särskilt. För att få en mer samlad bild och för att få veta om samhället brister i sitt ansvar uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att undersöka situationen för gruppen i fråga. Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal övergivna ungdomar som mer eller mindre permanent uppehåller sig i Stockholms city. Dessa ungdomar är i regel väl kända av de sociala myndigheterna, men de avvisar inte sällan socialtjänstens erbjudande om vård och behandling. Ungdomarnas utsatthet och rotlöshet påkallar emellertid särskilda insatser från samhällets sida. Stockholms socialförvaltning kommer att göra en fördjupad studie för att få ett bättre underlag för fortsatta insatser för gruppen.
Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet noterat att socialtjänstens insatser för ungdomar i riskzonen allt för ofta präglas av kortsiktiga insatser föranledda av akuta händelser. Bristande kontinuitet i såväl personkontakter som vårdinsater gör att ungdomarna fortsätter ett destruktivt liv trots ett förhållandevis stort utbud av ungdomsaktiviteter och trots olika behandlingsinsatser. Mot bakgrund härav startade Socialstyrelsen under år 1991 projektet "Ungdom utanför". Det syftar till att utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdomsärenden.
Ett system som kännetecknas av upprepade kortsiktiga och akuta ingripanden riskerar att bli mycket dyrbart i längden, både för individen och samhället. Det är därför angeläget att såväl utvecklings- som tillsynsarbetet inom detta område fortsätter.
Bil. 6
Våren 1991 fattade riksdagen (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267) ett
principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap. En av regeringen tillsatt särskild utredare
lämnade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och
innehåll (SOU 1992:18) i februari 1992. Riksdagen har nyligen i en-
lighet med regeringens proposition i frågan beslutat (prop 1992/93:61 SoU10 rskr. 106) att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993.
Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård utgår för närvaran-
de som platsbidrag till LYM-hem och särskilda ungdomshem samt till kommunerna för deras missbruks- och ungdomsarbete. En mindre del
har fördelats som utvecklingsmedel inom området.
Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av
olika samhällsinsatser för utsatta ungdomar och vuxna med missbruksproblem. Som tidigare nämnts finns det allvarliga brister i såväl det
förebyggande arbetet som i eftervården. Det är också oklart i vad mån
kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de mest utsatta
grupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga, finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten. Det finns därför enligt min mening behov av att skapa incitament för att utveckla kom-
munernas insatser för missbrukare och utsatta ungdomar. Jag anser därför att ett specialdestinerat statsbidrag till missbrukarvården och ungdomsvården bör behållas. Medien för statsbidraget redovisas under anslaget F 1.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. Inom ramen för detta har ett hundratal öppenvårdsenheter byggts upp för vuxna missbrukare. Också institutionsvården och familjevården har byggts ut väsentligt. I april 1992 fanns det drygt
8 200 platser på institutioner för vuxna missbrukare av alkohol och narkotika, vilket är en liten ökning jämfört med november 1991. En offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga spridning av HIV bland intravenösa fmissbrukare. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgift-
ning, vård och behandling. Merparten av narkotikamissbrukarna nås för
motivationsinsatser. Enligt Socialstyrelsens bedömning har drygt 8070
av injektionsmissbrukarna HIV-testats en eller flera gånger. Enligt en nyligen genomförd studie i Stockholm av de HIV-positiva narkotika-
missbrukarna framgår att det skett en klar förbättring av de HIV-smitta-
des sociala situation och en viss minskning av missbruket. Genom
samverkan med socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotika-
missbrukarna kunnat utvecklas ytterligare.
Bil. 6
För missbruk intagna personer
i hem för vård eller boende
1980 1982 1984 1986 1988 1990
Trots de relativa framgångarna kvarstår emellertid betydande pro-
blem. Omkring hundra HIV-positiva missbrukare i Stockholm uppges fortsätta med ett intravenöst missbruk på ett sådant sätt att deras beteende bedöms som en klar smittrisk. Flertalet studier av förloppet vid HIV-infektion ger vid handen att omkring hälften av de smittade får
symptom som klassificeras som aids inom tio år. Det finns därför anledning att anta att minst 200 HIV-smittade narkotikamissbrukare inom en femårsperiod kommer att insjukna i aids eller i HIV-relaterade
symptom. Andra oroande tecken är uppgifter om ett ökat missbruk bland unga
invandrare och flyktingar samt uppgifter om ett ökat sidomissbruk av bensodiazepiner.
Sedan några år tillbaka pågår i Lund och Malmö en försöksverksam-
het med att dela ut rena sprutor till narkotikamissbrukare i syfte att förhindra smittspridning av HIV. En vetenskaplig utvärdering av verksamheten kommer att presenteras av Socialstyrelsen i januari 1993.
Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av dagens narkomanvård och av behoven av insatser, samt att
utarbeta ett förslag till program för det fortsatta HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare. Uppdraget kommer att redovisas
till regeringen senast den 31 december 1992.
Sammantaget har under senare år en omfattande satsning genomförts med betydande statliga medel i syfte att utveckla en offensiv narkoman-
vård i landets kommuner. Det är viktigt att denna satsning fullföljs av
kommunerna. Av särskild betydelse är fortsatta ansträngningar att förbättra samverkan mellan bl.a. socialtjänst, kriminalvård och psykiatri
när det gäller vård och behandling av narkotikamissbrukare. Samtidigt är det väsentligt att genomföra analyser av hur samhällets resurser används inom vårdområdet och hur dessa resurser kan användas effek-
tivare. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att genomföra en sådan analys. Studiens resultat kommer att redovisas i Bil. 6 slutet av år 1992.
Som tidigare anförts finns det fortfarande behov av att i särskild ordning från centralt håll initiera förebyggande insatser mot HIV/aids. Jag anser därför att särskilda medel bör anvisas till HIV-förebyggande insatser bland narkotikamissbrukare. Regeringen kommer senare att besluta om riktlinjer för hur det arbetet skall bedrivas fortsättningsvis.
Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors miss-
bruk ökad uppmärksamhet, bl.a. genom att lämna stöd till utveckling
av alternativ inom missbrukarvården för att möta kvinnliga missbrukares specifika vårdbehov. Vidare har styrelsen på regeringens uppdrag redovisat ytterligare behov av kunskaps- och metodutveckling inom området. Socialstyrelsens pågående insatser inom området avser bl.a. att förbättra det arbete med missbrukande blivande mödrar och missbrukande föräldrar som bedrivs av kommunerna och inom barn- och mödrahälsovården. Socialstyrelsen avser också att genomföra seminarier och andra utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom området.
En av uppgifterna för den av regeringen tillsatta alkoholpolitiska
kommissionen är att göra en översyn av vården av alkoholmissbrukare
och att bedöma behoven av förändringar av vårdens form och innehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt. Kommissionen skall även behandla frågor som gäller missbrukets familjesociala konsekvenser.
Alkoholpolitik
Mål
Målet för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
för att därigenom minska alkoholskadorna.
Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska strategi där bl.a. målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 2 under perioden
1980-2000 ingår. .
Överkonsumtion och missbruk av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis socialtjänst och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.
Mot denna bakgrund för vi i Sverige en restriktivt hållen alkoholpolitik, vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108,
SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.
Med anledning av propositionen (1990/91:175) om vissa folkhälsofrågor uttalades åter att målet för den svenska alkoholpolitiken skall
vara att minska den totala alkoholkonsumtionen. I framtiden bör emellertid avsevärt större vikt än tidigare läggas vid förebyggande Bil. 6
insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Även våren 1992 (1991/92:SoU15, rskr. 223) uttalade sig riksdagen för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.
ÅAlkoholpolitiken och det europeiska samarbetet
I regeringens proposition (1991/92:170, bil. IV) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) konstateras att EES-avtalet inte innebär
förändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras
som en anpassning till EG:s regelsystem. De svenska alkoholmonopolen kan inte karaktäriseras som diskriminerande i Romfördragets mening.
Denna bedömning delas av såväl socialutskottet som EES-utskottet.
Vid behandlingen av propositionen har riksdagen hävdat att monopolen
kan försvaras under åberopande av att deras syfte är att värna befolk-
ningens hälsa och inte att skydda inhemsk produktion mot konkurrens.
Enligt utskottets mening bör en sådan linje också med framgång kunna
hävdas under EES-samarbetet.
Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottens uttalande.
Internationellt samarbete Sverige deltar i WHO:s alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen. Arbetet syftar till att minska alkoholkonsumtionen i regionen i enlighet med WHO:s mål. En resolution och en aktionsplan antogs den 17 sep-
tember 1992 av WHO:s regionalkommitté för Europa, där alla med-
lemsstater i regionen —- för närvarande 45 —- är representerade. Planen bygger på den s.k. totalkonsumtionsmodellen och ligger väl i linje med
den svenska alkoholpolitikens inriktning. Vidare betonas i planen vikten av att länder med en ambitiös alkoholpolitik får stöd för att fullfölja
denna.
Konsumtionsutvecklingen
Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20
under tioårsperioden 1976-85. Under senare delen av 1980-talet ökade
försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna period och har sedan fortsatt att öka. Under åren 1990 och 1991
har den totala alkoholförsäljningen åter minskat. Utvecklingen under första halvåret 1992 antyder att konsumtionsminskningen de senaste åren kan ha stannat upp, eller till och med vänt. Den totala försäljningen av alkoholdrycker under första halvåret
1992 visar på en ökning med 4,2 7 jämfört med första halvåret 1991.
Det är framför allt starköl och öl klass II som ökat kraftigt, medan
försäljningen av spritdrycker fortsätter att minska.
Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter 100 % per invånare 15 år och äldre Prop. 1992/93:100
1975, 1980 och 1985-91.
| År | Sprit- drycker | Vin | Starköl Öl II | Totalt | |
| 1975 3,75 | 1,36 0,21 | 2,29" | 7,61 | ||
| 1980 3,42 | 1,53 | 0,78 | 1,01 | 6,74 | |
| 1985 2,52 | 1,74 0,85 | 0,96 | 6,07 | ||
| 1986 2,59 | 1,77 | 0,96 | 1,02 | 6,34 | |
| 1987 2,38 | 1,75 | 1,04 | 1,04 | 6,21 | |
| 1988 2,31 | 1,81 | 1,17 | 1,11 | 6,40 | |
| 1989 2,25 | 1,86 | 1,26 | 1,17 | 6,54 | |
| 1990 2,10 | 1,83 | 1,26 | 1,23 | 6,42 | |
| 1991 2,06 | 1,84 | 1,17 | 1,21 | 6,28 |
+ Inklusive öl II B (s.k. mellanöl)
Ungdomarnas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala konsumtionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar i ungdomsgruppen fortsätter starkölskonsumtionen att öka.
Vidtagna och planerade åtgärder Den 1 juli 1992 infördes nya regler för beskattning av alkoholdrycker. Omläggningen, som gjordes bl.a. i syfte att styra alkoholkonsumtionen mot svagare drycker, innebär att dryckesskatten bestäms i förhållande till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.
Den europeiska integrationsprocessen innebär att det ekonomiska, sociala och kulturella utbytet kommer att öka mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre restriktiv alkoholpolitik. Bl.a. mot den bakgrunden har den av regeringen tillkallade alkoholpolitiska kommissionen som främsta uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar.
Kommissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta område. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderna och att analysera effekterna av ländernas politik.
I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelverket kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall även presentera förslag till hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för ett medlemskap i EG.
Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatserna kan utvecklas ytterligare. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt.
Slutligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller missbrukets familjesociala konsekvenser. Bil. 6
Folkhälsoinstitutet
Det av riksdagen beslutade Folkhälsoinstitutet har inrättats den 1 juli
1992 med ansvar för att bl.a. samordna samhällets alkohol- och drog-
preventiva verksamhet. Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kom-
mer vid sidan av HIV/aids-programmet att bli institutets mest omfattan-
de område.
En av institutets uppgifter är att ta fram och tillhandahålla basfakta
och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och föreningsliv. :
Institutet skall i sin verksamhet stimulera, utveckla och stödja lokal drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter.
Andra viktiga uppgifter för Folkhälsoinstitutet är att initiera forskning och samla annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fort-
satta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet. | |
Stöd till organisationslivet Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationerna bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan
större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.
Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter.
Nykterhetsrörelserna och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel utgår till ungdomsorganisationer och övriga intressenters drogförebyggande verksamheter.
Under anslaget beräknas vidare medel som skall fördelas av Folkhälso-
institutet till organisationer och kommuner som genomför lokala projekt.
Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar
med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare utgår, dels i form av centralt organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringsinsatser i organisationernas regi. Bidraget redovisas under anslaget
F 2. Bidrag till organisationer.
Bil. 6
Mål Målet för samhällets insatser mot narkotikamissbruket är att genom en samordnad narkotikapolitik verka för ett narkotikafritt samhälle.
Det finns idag starka krafter i flera västeuropeiska länder som ställer krav på en allmän liberalisering av narkotikapolitiken och som till och med förordar en legalisering av vissa narkotiska preparat. Denna inställning präglas av en uppgivenhet inför narkotikaproblemet som inte hör hemma i det svenska samhället. Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett samhälle fritt från narkotika, ett samhälle där narkotikan aldrig tillåts bli en normal företeelse. Denna restriktiva grundsyn, som har en stark folklig förankring, råder det en i det närmaste total politisk enighet om.
Utvecklingstendenser
Sverige Narkotikamissbruk innefattar mycket skiftande former av narkotikaerfarenhet, alltifrån bruk vid enstaka tillfällen till långvarig, regelbunden och daglig användning.
Uppgifter om det tillfälliga experimentella bruket bland ungdomar erhålls genom regelbundna undersökningar bland skolungdom i årskurs 9. Av dessa undersökningar framgår att ca 37 av eleverna någon gång har använt narkotika, vilket i en internationell jämförelse är en mycket låg nivå. I början av 1970-talet var motsvarande andel ca 142.
De uppgifter som finns att tillgå om det tunga missbrukets utveckling är mer osäkra. År 1979 genomfördes en landsomfattande undersökning om det tunga missbrukets omfattning. Då bedömdes att det fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga missbrukare i landet. Av dessa var mellan 7 500 och 10 000 injektionsmissbrukare. Enligt en nyligen genomförd undersökning om narkotikamissbrukets omfattning i Stockholm finns det tecken som tyder på att antalet narkotikamissbrukare i staden har ökat, både vad gäller det totala antalet missbrukare och de aktiva injektionsmissbrukare som har kontakt med socialtjänsten. Antalet heroinmissbrukare i staden förefaller ha ökat, samtidigt som andelen missbrukare som i första hand använder centralstimulantia har minskat. Dessa uppgifter är oroande.
procent
== flickor åk 9
| — pojkar åk 9
KINAS 797 värnpliktiga
1975 1981 1987
1972 1978 1984 1990
Bedömningar som i övrigt kan göras av det tunga missbrukets utveckling grundas på indikatorer som antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen, antalet narkotikamissbrukare i kriminalvården, antalet be-
slag av narkotika m.m. Dessa indikatorer, som under några år i mitten
av 1980-talet tydde på en påtaglig minskning av det tunga missbruket,
har under senare år visat en uppåtgående trend.
Beslag av olika narkotiska medel
antal beslag .
— Cannabis
Heroin
Amfetamin
Kokain
Sömn/lognande '
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991
Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speg-
lar problemets utbredning utan också omfattningen av myndigheternas
insatser. Därför bör en viss försiktighet iakttas när det gäller att utifrån
ändringar. Bil. 6
Olika uppgifter talar för att medelåldern bland de tunga narkotikamissbrukarna ökar, vilket tyder på att nyrekryteringen av unga till gruppen minskar. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) har under år 1992 genomfört en undersökning av det tunga missbrukets omfattning. Resultaten av denna undersökning beräknas vara klara i februari 1993.
Cannabis är det vanligaste narkotiska missbrukspreparatet i Sverige. Injektionsmissbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken som tyder på att användning av droger som inte injiceras, såsom ecstasy, amfetamin och LSD, används i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en ökning av heroinmissbruk, främst s.k. rökheroin, i vissa invandrarkretsar.
Utomlands Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att produktion, missbruk och handel med narkotika sprids såväl inom regionen. som till andra länder. Missbruk av narkotika är ett växande problem såväl i de traditionella producentländerna i tredje världen som bland underprivilegierade grupper i den industrialiserade världen.
Utvecklingen är dock inte entydig. Undersökningar i flera västeuropeiska länder visar att missbruket av vissa droger stabiliseras eller t.o.m. minskar. Antalet beslag av heroin, kokain och andra droger ökar i många länder och regioner, vilket pekar på en bestämd vilja från kontrollmyndigheternas sida att komma tillrätta med narkotikaproblemet. Även om skilda intressegrupper i Europa idag framför krav på att legalisera narkotikan finns det ingen regering som öppet förespråkar en sådan linje. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring det narkotikaprogram som utarbetats av CELAD, en arbetsgrupp för narkotikafrågor inom EG. Den uppfattning som kommer till uttryck där ligger nära den svenska synen i denna fråga.
Vidtagna och planerade åtgärder Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för att begränsa tillgången och kontrollinsatser måste gå hand i hand. Särskilt viktiga är förebyggande insatser. Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av regeringens s.k. ATHENA-grupp fullföljs nu av Folkhälsoinstitutet inom ramen för det drogpreventiva programmet. Polisiära insatser mot gatuhandeln har
en viktig förebyggande funktion då sådana insatser både begränsar tillgången på narkotika och samtidigt har en avskräckande effekt på Bil. 6
presumtiva köpare av narkotika. Den svenska narkotikalagstiftningen vänder sig mot all befattning med narkotika. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbruk inte
accepteras i vårt samhälle har regeringen i december 1992 förelagt riksdagen en proposition om bl.a. en skärpning av straffskalan vid
ringa narkotikabrott. Enligt förslaget förs fängelse in i straffskalan för
eget bruk av narkotika. Detta innebär att det blir möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotikabruk och att den som använt nar-
kotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av miss-
bruket.
Vidare kommer regeringen inom kort att föreslå riksdagen vissa änd-
ringar i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning.
Narkotikaläget i världen påverkar situationen också i Sverige. Den ökande produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande
illegala narkotikahandeln kräver fortsatt stark beredskap och en väl
samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens samordnings-
organ för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet. SAMNARK skall samordna de insatser som initierades av Aktionsgruppen mot Narkotika, som avslutade sitt arbete sommaren 1991.
Inom ramen för detta uppdrag har uppmärksamhet särskilt riktats mot
missbruk bland invandrare och flyktingar, drogförebyggande insatser inom arbetslivet samt samordning av insatser på regional nivå.
Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger
de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige är f.n. medlem av FN:s narkotikakommission. Inom Europarådets samarbetsgrupp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen, har Sverige bidragit med ckonomiskt stöd till Öst- och Centraleuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika aktiviteter. Vidare deltar Sverige aktivt i flera arbetsgrupper inom Pompidougruppen.
Sverige ingår också i den s.k. Dublingruppen, som är en informell internationell grupp för utbyte av information om framförallt bistånds-
insatser för att bekämpa narkotika. I gruppen ingår också EG:s med-
lemsländer, EG-kommissionen, USA, Canada, Japan och Australien.
Sverige har under år 1992 innehaft ordförandeskapet i Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som har till uppgift att främja det tvärsektoriella samarbetet mot narkotika i Norden.
Det internationella samarbetet mot narkotika är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integra-
tionen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.
Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta samarbete. Under anslaget A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m. finns medel beräknade för stöd till internationellt samarbete inom alkohol- och narkotikaområdet.
Bil. 6
1991/92 — Utgift 908 717 127 1992/93 — Anslag 950 000 000 1993/94 — Förslag 480 000 000 ! !470 000 000 kronor har överförts till anslaget G15. Statens institutionsstyrelse.
Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutioner år 1983 har
den ordningen gällt att staten träffat överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidragssystemet till missbrukarvården och ungdomsvården. Statsbidraget har i huvudsak fördelats dels till kommunerna enligt en schablon för att fritt disponeras till missbrukarvård och ungdomsvård, dels till institutionerna i form av platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa justeringar av
dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vårdstrukturen eller vårdresurserna.
Den senaste omläggningen av statsbidraget, avseende åren 1991 och 1992, syftar till att stimulera utbyggnaden av platser vid särskilda ung-
domshem och LVM-hem. Ett tillfälligt anordningsbidrag utgår till de
huvudmän som tar nya platser i anspråk under åren 1991 och 1992.
Statsbidraget är sedan år 1990 totalt 950 miljoner kronor per år.
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61)
om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård beslutat att staten får ett samlat huvudmannaskap
för de särskilda ungdomshemmen och LVYVM-hemmen. Som redovisas under anslag G 15. Statens institutionsstyrelse, bör finansieringen av institutionerna även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kom-
munerna och genom statliga platsbidrag. Kostnaderna beräknas uppgå
till 470 miljoner kronor. Vidare skall principerna för nuvarande stats-
bidrag till kommunerna gälla under hela innevarande budgetår.
Föredragandens överväganden
Missbrukarvården och ungdomsvården har hittills inte fungerat tillfreds-
ställande, vilket bl. a. ligger bakom riksdagens tidigare principbeslut om statligt inflytande över framför allt ungdomsvården.
Från olika håll har framförts att ungdoms- och missbruksarbete i
många av landets kommuner inte prioriteras tillräckligt högt. Vissa
särskilt utsatta gruppers behov av stödinsatser eller vård har lyfts fram. Bostadslösa tunga missbrukare är i många fall i behov av en mellanvårdsform som många kommuner inte kan erbjuda. Även psykiskt störda missbrukares särskilda vårdbehov är dåligt tillgodosedda. Andra
grupper i behov av specifika insatser är t.ex. kvinnliga missbrukare, barn och ungdomar som lever utan fast förankring i en familj eller
institution, missbrukande ungdomar där unga flickor är en särskilt utsatt grupp. Utbudet av vårdresurser för dessa utsatta grupper varierar
mellan landets kommuner.
Statens bidrag till missbrukarvården och ungdomsvården bör ses som
en helhet med ett övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl institutionssidan som öppenvårdssidan överensstämmer med Bil. 6 behov och efterfrågan. När staten nu tar över den tunga institutionsvården finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och de kommunala insatserna inom området, dvs. tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga vårdinsatser. Den tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommunerna gör.
De fördelningstal som ligger till grund för det generella statsbidraget till kommunerna är föremål för översyn av strukturkostnadsutredningen (Fi 1992:17). Ett nytt system för fördelning av det generella statsbidraget avses träda i kraft den 1 januari 1995.
Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tills vidare finnas kvar som ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete. Bidraget skall ha generell karaktär och fördelas enligt särskilda fördelningskriterier som regeringen avser att besluta om under våren 1993. Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsarbete ges en aktiv roll vid fördelningen av statsbidraget samt uppföljningen av dess effekter. Socialstyrelsen bör i samarbete med Statens institutionsstyrelse utvärdera och analysera effekterna av statsbidraget på nationell nivå. I samband med att nya fördelningstal för det generella statsbidraget införs bör frågan om statsbidragets konstruktion ånyo prövas.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor.
F 2. Bidrag till organisationer
| 1991/92 — Utgift | 62 935 277 Reservation 1 555 767 |
| 1992/93 — Anslag | 28 755 000 |
| 1993/94 — Förslag | 31 630 000 |
Socialstyrelsen Socialstyrelsen anser att stödet till länkorganisationer och andra före-
ningar som arbetar med rehabilitering- och stödinsatser inom miss-
bruksområdet bör samordnas på ett bättre sätt. Socialstyrelsen föreslår att anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl samordnas med anslagsposten Bidrag till KALV-organisationerna. Styrelsen anser också att bidrag till lokala föreningar bör fördelas av länsstyrelserna.
Vad gäller organisationsstöd till organisationer som arbetar med utsatta barn och familjer, människor i samievnadskriser m.m. hemställer Socialstyrelsen om en höjning med 1 miljon kronor.
ningen till kvinnojourerna. Styrelsen föreslår att 3 miljoner kronor Bil. 6 överförs till anslagsposten Bidrag till kvinnojourernas riksorganisationer m.m. från anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet, av medel som beviljas till kvinnojourernas lokala arbete.
Socialstyrelsen äskar oförändrat bidrag till de homosexuellas organisa-
tioner. :
KALV-organisationerna
Den s.k. KALV-gruppen består av Länkens kamratförbund, Alkohol-
problematikers riksförbund, Sällskapet Länkarnas riksförbund samt Verdandi. KALV-organisationerna ansöker om en höjning av bidraget med
50 2. Sällskapet Länkarnas Riksförbund har inkommit med en särskild
hemställan om organisationsbidrag.
Föredragandens överväganden
Jag anser i likhet med Socialstyrelsen att bidrag till organisationer som
arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare bör samordnas på
ett bättre sätt. Jag anser därför att anslagsposten Bidrag till KALVorganisationerna bör föras samman med anslagsposten Bidrag till sam-
manslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. vilken regleras i förordningen (1983:731) om statsbidrag till organisationer för stöd till miss-
brukare m.m. Medel skall även utgå till de s.k. KALV-organisationer-
na. Jag anser att medlen bör disponeras av Socialstyrelsen. Den del av
anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer gör betydelsefulla insatser. Föreningar som Barnens rätt i samhället (BRIS),
Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbildning, egna insatser och metodutveckling inom sina områden.
Stöd utgår till kvinnojourernas riksorganisation och invandrar-
organisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare avsätts medel
för kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med
riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.
De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande infor-
mations- och rådgivningsverksamhet. Informationsfrågor inom olika samhällssektorer samt stöd till olika organisationer överfördes från
Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet när detta bildades den 1 juli 1992. Det uppdrag som regeringen lämnat till Socialstyrelsen angående de
homosexuellas situation i samhället har därför regeringen beslutat att föra över till Folkhälsoinstitutet. Institutet bör också fördela bidrag till
de homosexuellas organisationer och medel härför bör således över-
jag beräknat 1 125 000 kronor för ändamålet. Bil. 6
Sammanfattning
Anslagspost Anslag 1992/93 Förslag 1993/94
Bidrag till sam- 19 569 anslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. 23 343 Bidrag till 3 773 KALV-organisationerna Bidrag till or- 2 207 3 207 ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer Bidrag till 2 080 5 080 kvinnojourernas riksorganisationer m.m. SUMMA 27 629 31 630
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor.
F 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning
1991/92 — Utgift 10 542 000 ' 1992/93 — Anslag 7 964 000 ! 1993/94 — Förslag 7 964 000
' Anslaget Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alko-
hol- och narkotikaupplysning (CAN) CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift
att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt bruk av narko-
tika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN
är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras
arbete med droginformation.
10 Riksdagen 1992/93, I saml. Nr 100. Bilaga 6
För CAN:s verksamhet har jag för budgetåret 1993/94 beräknat ett Prop. 1992/93:100
bidrag på totalt 7 964 000 kronor. Bil. 6
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 7 964 000 kronor.
Bil. 6
Socialdepartementets ansvarsområde «innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd.
De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäk-
ringsadministrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på
grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under
livets normala skeenden. Denna ekonomiska uppgift, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker,
nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom
sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret, och dess huvuduppgift är här framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet
myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den
meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp. förordning
med instruktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och
kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin och Social-
vetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågorna helt dominerande,
medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion. Vid Barnmiljörådet och Statens handikappråd dominerar policyskapande uppgifter i form av kunskapsför-
medling och samordning.
Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter uppgår under innevarande budgetår till ungefär 18 000 anställda, vilket är ca 600 färre än närmast föregående budgetår och ungefär 1 600 färre än budgetåret 1989/90. Personalminskningarna har åstadkommits genom effektiviseringar och omstruktureringar, främst inom socialförsäkringsadministrationen, Socialstyrelsen och på Rättsmedicinalverkets område. Det treåriga programmet för omställning och förnyelse av den statliga administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden, och förnyel-
searbetet fortskrider. Därutöver pågår eller har genomförts andra
omstruktureringar bl.a. såvitt avser Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och Statens hundskola. Hundskolans verksamhet drivs nu i bolagsform och har inte längre sin finansiering över statsbudgeten.
Socialförsäkringsadministrationen bestående av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna med sammanlagt drygt
16 000 anställda svarar för mer än 85 2 av de administrativa kostnaderna inom Socialdepartementets område. Merparten tjänstgör vid de ca
400 lokalkontoren. Vid RFV, som är den personellt största centrala
myndigheten, tjänstgör drygt 650 anställda. Rättsmedicinalverket har totalt ungefär 500 anställda, varav endast 10 på det centrala lednings- Bil. 6 kansliet. Socialstyrelsens personalstyrka inkl. dem som tjänstgör vid de regionala tillsynsenheterna uppgår till ca 350 anställda. Läkemedelsverket, vars verksamhet är helt avgiftsfinansierad, ligger sedan inrättandet, trots ökade arbetsuppgifter, oförändrat på nivån 185 anställda. Verksamheten vid SBL med över ca 400 anställda är föremål för
omstrukturering, vilken kommer att innebära betydande personal-
minskningar. I övrigt är myndigheterna personalmässigt små med i flertalet fall färre än 20 anställda.
Det är min och statrådet Könbergs uppfattning att administrationen i
stort fungerar väl, och att det finns en god beredskap såväl för att möta förändringar i fråga om verksamhetens karaktär och omfattning som för att agera i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen.
Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Med ut-
gångspunkt i anslagsframställningarna har en fördjupad prövning gjorts av verksamheten beträffande Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd och Nämnden för vårdartjänst. Resulta-
tet av denna prövning redovisas under resp. myndighetsanslag.
Den aviserade forskningspolitiska propositionen innebär att anslagen
till Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga
forskningsrådet föreslås oförändrade i avvaktan på senare ställningstaganden inom regeringen. Likaså föreslås Barnmiljörådets anslag oförändrat i avvaktan på beredningen av frågan om inrättande av en barnombudsman. Även till det föreslagna Smittskyddsinstitutet föreslås
oförändrad medelstilldelning i förhållande till vad som för närvarande
utgår till SBL i avvaktan på att frågan bereds inom regeringen med sikte på ett senare förslag till riksdagen.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat de finansiella förutsättningarna för myndigheterna samt principer för beräkning av anslagen. Myndigheterna kommer att få en betydande frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor, vilket syftar till en effektivare medelshantering. Myndighetsanslagen ändrar i de flesta fall karaktär från tidigare förslags- eller reservationsanslag till ramanslag, vilket ger möjlighet att till ett senare budgetår föra över såväl överskott som underskott på anslaget. De nya budgeteringsprinciperna innebär att förväntade prisökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats vid anslagsberäkningen. Löne- och prisökningar skall således
finansieras inom myndighetsanslagen samt det utrymme som anslags-
sparandet resp. anslagskrediten ger. Investeringar i anläggningstillgångar kommer fortsättningsvis i princip att finansieras genom att myndigheterna tar upp lån i Riksgäldskontoret. I regleringsbreven kommer låneramen att fastställas samt därav föranledda restriktioner vad gäller dispositionen av det anvisade anslagsbeloppet att anges.
Statliga medelsflöden avses generellt komma att räntebeläggas. Under
resp. anslag redovisas om myndigheten kommer att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret samt vad som i övrigt hänger
samman med de nya principerna för ekonomistyrning.
Effekterna på anslagsbeloppen av sänkningen av nivån på lönekostnadspålägget har inte nu kunnat beaktas och inte heller det förhållandet Bil. 6 att medel som tidigare anvisats direkt till Statshälsan avses fördelas ut på myndigheterna. Dessa frågor kommer att behandlas i regleringsbreven.
G 1. Riksförsäkringsverket
1991/92 — Utgift 471 106 611 1992/93 — Anslag 465 222 000 1993/94 — Förslag 604 806 000! ! Den ersättning som tidigare utgått från försäkringskassorna för viss ADB-drift föreslås upphöra.
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, <delpensionsförsäkring, <arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående och för ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familjebidrag till värnpliktiga.
De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkrings-
kassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande bi-
dragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
RFV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande områden
- ekonomiskt stöd till barnfamiljer
- ersättning vid sjukdom och handikapp - ersättning vid ålderdom m.m. - annan utbetalning —- administration och fondförvaltning.
Strukturen överensstämmer i väsentliga delar med den som redovisa-
des i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 —- 1993/94.
Av resultatredovisningen i ÅR framgår utvecklingen med avseende på kostnader, intäkter och volym. RFV har inlett ett utvecklingsarbete för
att förbättra den löpande resultatredovisningen. Avsikten är bl.a. att ta
fram och utveckla nyckeltal för effekter i verksamheten, för produktivitet och kvalitet. Sådana saknas i årets ÅR.
För verksamheten angavs i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 att målen för RFV:s och försäkringskassornas åtgärder mot ohälsan skulle vara att
- försäkringsutbetalningarna på grund av sjukdom och förtidspensione-
ring, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, sänktes med två dagar jämfört Bil. 6
med 1990/91 års nivå
- sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli kortare och färre - antalet nybeviljade förtidspensioner inte skulle öka
- andelen inbetalade underhållsbidrag i förhållande till utbetalade bi-
dragsförskott skulle upprätthållas och om möjligt öka.
Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet en minskning med 1,4 dagar. En ohälsodag kostade år 1991 ca 1,7 miljarder kronor.
Räknat i fasta priser minskade försäkringens ersättningar för inkomstbortfall vid ohälsa mellan år 1990 och 1991 med ca 5 miljarder kronor.
Av detta belopp beräknar RFV att effekten av de sänkta ersättningsnivåerna som följt av sjukpenningreformen den I mars 1991 utgjorde 2,7 miljarder kronor samt att 2,3 miljarder kronor berodde på minskat
antal ersatta dagar. Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har enligt RFY
minskat kraftigt under år 1991. Däremot varar dessa sjukfall allt längre tid innan de avslutas.
Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag minskade år 1991 med
1000 och var därmed för första gången sedan år 1984 lägre än 50 000. För första halvåret 1992 däremot tyder preliminära uppgifter
på en ökning.
Beträffande inbetalade underhållsbidrag har särskilda insatser vidtagits. Trots detta har andelen inbetalade belopp i förhållande till utgiv-
na bidragsförskott minskat från 33 till 31,5 7 vilket motsvarar
56 miljoner kronor. Enligt RFV har dock inbetalningsgraden ökat, om
hänsyn tas dels till den minskade uppräkningen av underhållsbidragen
för år 1991, dels till höjda förbehållsbelopp vid införsel samt försämrad företrädesordning för krav av underhållsbidrag.
Vidare framhåller RFV i ÅR att de snabba förändringar som sker inom socialförsäkringssektorn ställer stora krav på administrationen. För att klara kraven krävs förnyad och fördjupad kompetens, förändringar i organisationen och nya arbetssätt. Ett brett upplagt utvecklingsarbete bedrivs, där de viktigaste inslagen är decentralisering, kompe-
tensutveckling och förbättrat ADB-stöd.
En central del i stödet av RFV:s och försäkringskassornas verksamhet är ADB-utvecklingen. Förberedelser för modernisering av ADB-syste-
men har pågått under flera år med inriktning bl.a. att åstadkomma ett mer flexibelt handläggarstöd. I en första etapp har under budgetåret 1991/92 inom en investeringsram om 150 miljoner kronor genomförts en basinvestering i lokal ADB-kapacitet. I sin förenklade anslagsframställning beräknar RFV att verket
genom rationalisering kan klara en neddragning av resurserna med 5,1 miljoner kronor. Samtidigt behövs resurstillskott med 8,5 miljoner kronor för nya arbetsuppgifter dels till följd av EES-avtalets ikraftträdande, dels med hänsyn till att RFV fr.o.m. år 1993 har fått i uppgift att fastställa priset på de läkemedel som skall ersättas av socialförsäk-
ringen.
För ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av lokala sjukförsäkringsregister, beräknar RFV investeringskostnaderna till sammanlagt ca 160 miljoner kronor exkl. moms. För driften av ADB-systemen yrkas i samband härmed viss medelsförstärkning.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92 -
1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 —- 1993/94 utsträcks till att omfatta även bud-
getåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 604,8 miljoner kronor
Resultatbedömning
RFV har en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som
löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifter som effekterna för individen och samhället.
RFV:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten be-
drivs i enlighet med gällande riktlinjer. Emellertid finns det ännu inte
möjlighet att göra en bedömning av effektiviteten i någon av verksamhetsgrenarna, eftersom underlag för sådan prövning saknas. RFV har inte heller gjort någon bedömning av resultatet av verksamheten i ÅR.
Den revisionsberättelse som RRV avgivit vad gäller RFV och försäk-
ringskassorna innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport pekar
RRV dock på brister i rutiner och i den interna kontrollen inom RFV och försäkringskassorna. Enligt regleringsbrevet skall RFV överlämna en gemensam årsredovisning till regeringen. Detta betyder enligt RRY att kraven måste ställas högt på den gemensamma årsredovisningen så att budgetreformens och budgetförordningens grundläggande krav tillgodoses. RRV anser att RFV bör intensifiera arbetet med att vidareutveckla system och metoder för att mäta och analysera resultat samt se till att dokumentera resultatet i nästa årsredovisning. RRV konstaterar
att flera försäkringskassor inte utsett någon huvudansvarig för arbetet med årsredovisningen, vilket har fått negativa konsekvenser för RFV:s samlade årsredovisning. RRV:s allmänna intryck är dock att de flesta försäkringskassor kommit relativt långt i arbetet med att beskriva sina
resultat.
Jag delar RRV:s bedömning att arbetet med att utveckla den gemensamma årsredovisningen bör ha hög prioritet och att frågan om särskild
hänsyn vad gäller tidplanen för socialförsäkringsadministrationens års-
redovisningar kan komma att behöva diskuteras. Jag anser i likhet med
RRV att RFV bör klarlägga och fastställa lämpliga kontrollrutiner samt in- och utbetalningsrutiner för småföretagarförsäkringen. Bil. 6
Med hänsyn till vikten av att effektivitet och kvalitet i verksamheten skall kunna bedömas är det mycket angeläget att RFV fortsätter sitt arbete med att utveckla lämpliga resultatmål och resultatmått. Jag förutsätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret
1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att såväl nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.
Slutsatser
Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års komplette-
ringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för
budgetåret 1993/94. Under våren 1992 fann jag vidare att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville då
även invänta RFV:s årsredovisning som skulle komma att ge ett bättre
underlag för nya direktiv till REV och försäkringskassorna under våren
1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en
utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag
för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budget-
proposition.
Anslagsberäkning
Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1993/94 utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna planerings-
ramen jämte ett reducerat rationaliseringskrav.
De internationella frågorna inom socialförsäkringen kommer att få
vidgad betydelse främst i samband med EES-avtalets ikraftträdande. Jag
har vid min beräkning av medelsbehovet tagit hänsyn härtill. Jag har vidare beräknat medel för ökade arbetsuppgifter i samband med prissättning av läkemedel samt för utvärdering av försöken med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård.
ADB-stöd
ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings-
administration.
Sedan flera år tillbaka har en utveckling av försäkringskassornas ADB-stöd varit aktuell. I årets kompletteringsproposition uttalade jag att ytterligare överväganden behövde göras innan ställning kunde tas till utformningen av det framtida datorstödet. Jag framhöll även att diag-
nosregistrering på ADB-medium när det gällde enskilda personer inte skulle få förekomma, ehuru detta var en väsentlig beståndsdel i det s.k. FAS 90-förslag rörande sjukförsäkringsregister som tidigare framlagts av RFV. Mot den bakgrunden uppdrog regeringen åt RFV att i nära
samarbete med försäkringskassorna närmare utreda moderniseringen av
det lokala ADB-stödet. Utredningsarbetet skulle avse såväl sjukförsäkringsområdet som övriga delområden inom socialförsäkringen. Bil. 6
RFV har redovisat utredningsresultatet i en rapport den 27 augusti 1992. RFV konstaterar att kassorna har behov av ett modernt och lokalt
ADB-stöd inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden. Dagens ADB-system, som ursprungligen skapades för att administrativt hantera
stora mängder utbetalningar, är inte uppbyggt så att det kan ge ett effektivt handläggarstöd vare sig för arbetet med långa sjukfall och
rehabilitering eller för kassornas arbete i övrigt. ADB-systemen är inte
heller anpassade för att ge information och möjligheter till fördjupade verksamhetsanalyser.
RFV konstaterar vidare att förbudet mot diagnosregistrering enligt intentionerna i FAS 90-förslaget medför en försvagning av stödet till rehabiliteringsarbetet och likaså konsekvenser för det förebyggande
arbetet och folkhälsoarbetet. En lokal informationslagring utgör emellertid enligt verkets mening ett väsentligt inslag i den pågående decentraliseringen av verksamheten inom = socialförsäkrings-
administrationen.
Jag delar RFV:s uppfattning om behovet av ett förbättrat lokalt ADB-
stöd. En decentralisering av datorstödet till lokal nivå bidrar också till
såväl bättre service som integritetsskydd för den enskilde. Jag har sam-
tidigt gjort den bedömningen att det ytterligare bidrag till försäkringskassornas rehabiliteringsinsatser som en utformning i enlighet med FAS 90-förslaget skulle innebära inte kan uppvägas av de olägenheter för den enskildes integritet som en diagnosregistrering på ADB-medium skulle kunna medföra.
Som jag anfört i många sammanhang är det av yttersta vikt att den enskildes personliga integritet skyddas vid en modernisering av datorstödet. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att till riks-
dagen lägga fram en proposition om decentralisering av register-
hanteringen inom sjukförsäkringen till lokal nivå. Detta kommer bl.a.
att omfatta en strikt lagreglering i fråga om vilka uppgifter som får finnas i registren och avgränsning av tillåtna användningsområden samt tydliga gränser för i vilken utsträckning och under vilka former information får bearbetas och lämnas ut på ADB-medium.
Regeringen avser att tillsätta en beredning som skall utreda möjligheterna att flytta över huvudansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna till arbetsmarknadens parter. Direktiv avses inom kort utfär-
das. Detta kommer att inverka på försäkringskassornas organisation, varför en översyn av kassornas styrelser kommer att ingå i beredningens arbete. Den aviserade förändringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna betyder inte enligt min mening att behovet av ett förbättrat ADB-stöd hos försäkringskassorna blir mindre angeläget. Därtill kommer att ADB-modernisering behövs inom praktiskt taget samtliga
försäkringsområden som administreras av kassorna, dvs. utöver sjukoch arbetsskadeersättningar även föräldrapenning, övriga dagersättningar, bidrag och pensioner. Jag finner det också viktigt vad beträffar
RFV:s utvecklingsinsatser och förnyelsearbete inom ADB-området med
ringen. Bil. 6
Det förbättrade ADB-stödet väntas innebära betydande kostnadsminsk-
ningar inte bara administrativt utan även avseende försäkringsutgifterna
och samhällsekonomiskt i vidare bemärkelse. ADB-investeringen beräknas på några års sikt innebära en årlig rationaliseringsvinst inom administrationen motsvarande ca 98 miljoner kronor. Intjänandetiden för
investeringen beräknas härvid till fem år. Jag avser att i kommande års
budgetpropositioner redovisa rationaliseringarna på administrationskostnaderna. De besparingar på försäkringsutgifterna som det förbättrade
datorstödet väntas medföra torde vara av större betydelse. Storleken härav är dock svår att beräkna. Socialförsäkringsadministrationens investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar beräknar jag för budgetåret 1993/94 till sammanlagt 272,3 miljoner kronor. Av beloppet avser ca
97 miljoner kronor inrättande av lokala databaser. En förutsättning för
sistnämnda investering är att riksdagen beslutat om sjukförsäkringsregisterlag. I enlighet med den nya beslutsordningen och finansierings-
modellen för finansiering av investeringar i ADB-utrustning och andra anläggningstillgångar beräknas RFV för budgetåret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskontoret på högst 595,1 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas 275,8 miljoner kronor användas för lösen av återstående kapitalskuld hos Statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. RFV bör tillföras 49,5 miljoner kronor för att
bl.a. täcka kostnaderna för amorteringar och räntor under budgetåret
1993/94 för nyinvesteringarna för det förbättrade lokala datorstödet.
Övrigt
I samband med mitt förslag om ramanslag för RFV anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., som omfattar portokostnader för RFV:s utbetalningar av ersättningar från socialförsäkringen m.fl. förmåner, på grund av svårigheter att beräkna kostnader och volym bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersättning till postverket m.m.
Under rubriken Inkomster tas för närvarande upp vissa ersättnings-
belopp. Ersättningen från försäkringskassorna, som enbart avser ADBstödet för sjukförsäkringen, bör enligt min mening avvecklas. Budgettekniken kommer då att vara lika såvitt avser ADB-kostnaderna för
samtliga förmånssystem. Övriga ersättningsbelopp bör framdeles ingå i
RFV:s ramanslag och disponeras av verket. RFV bör också - i enlighet
med det förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare i dag
redovisat — tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Anslaget för RFV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgetering av an-
slagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bilaga I, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Bil. 6 RFV:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 604 806 000 kr.
G 2. Allmänna försäkringskassor
1991/92 = Utgift 663 190 283
1992/93 — Anslag 643 880 000
1993/94 — Förslag 4 121 817 000!
! Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. (Ca 3 500 miljoner kronor kan hänföras till anslagstekniska förändringar).
De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskil-
da ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelserna om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet sedan försäkrings-
kassorna i Malmö kommun och Malmöhus län sammanslagits den 1 juli 1992. Varje kommun har enligt huvudregeln minst ett lokalkontor. Totalt finns det ca 400 lokalkontor och ett 50-tal mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80 Z på lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket
RFV har lämnat en årsredovisning (ÅR) avseende budgetåret 1991/92
som omfattar hela socialförsäkringsadministrationen. En redogörelse för
denna har lämnats under G 1. Riksförsäkringsverket.
RFV har vidare i en förenklad anslagsframställning lämnat förslag som innebär ett ökat anslagsbehov med 155 miljoner kronor jämfört med anslaget för innevarande budgetår. Detta motiveras bl.a. av att
vissa regelförändringar inte genomförts eller enbart i sådan omfattning
att beräknad besparing inte har uppnåtts, av att stora ökningar av
arbetsvolymerna har inträffat vad gäller administrationen av utbild-
ningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och av ett ökat
brevet förutsedda ytterligare minskningen av planeringsramen för Bil. 6 1993/94 med 168 miljoner kronor skulle förutsätta regeländringar eller andra åtgärder som betydligt minskar försäkringskassornas arbetsvolymer. Verket har redovisat vissa förslag till sådana regelförändringar.
Vad beträffar anslagskonstruktion för försäkringskassorna anser REV att det är angeläget att få till stånd en flexiblare resursanvändning mellan budgetår. Enligt RFV är det av överordnad betydelse att få till stånd en ordning där ställning tas till administrationens resursbehov i samband med beslut om nya eller förändrade regler eller eljest när beslut tas om verksamhetsfrågor. RFV menar att det i dag saknas underlag för att bedöma om och i så fall vid vilken tidpunkt ramanslag bör tillämpas för socialförsäkringsadministrationen.
Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge RFV i uppdrag att i samråd med RRV utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma bruttoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. RFV har i anledning av detta uppdrag lämnat en rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. I denna anförs beträffande försäkringskassorna två alternativ.
RFV förordar att i budgetpropositionen liksom nu redovisas en bruttoram för förvaltningskostnaderna. Ersättningar från Allmänna pensionsfonden, arbetsskadefonden, delpensionsfonden och sjukförsäkringsfonden samt från Arbetsmarknadsdepartementet bör fastställas årligen med hänsyn till verkliga arbetsvolymer, varefter medel överförs från berörda fonder. Anslag över budgeten anvisas för övriga delar, dvs. de verksamhetsgrenar där transfereringarna betalas med statsmedel.
RFV redovisar även en alternativ konstruktion där hela förvaltningskostnaden tas upp som budgetanslag samtidigt som ersättningen från fonderna går in på inkomsttitlar.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92- 1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 —- 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 4 121,8 miljoner kronor
Resultatbedömning
Bil. 6
Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet angivna resultatmålen hänvisar jag till vad som anförts under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Emellertid saknas det fortfarande underlag för
att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenarna.
Slutsatser Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1993/94. I likhet med vad jag anfört beträffande RFV fann jag våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och
omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande
budgetcykel.
I budgetpropositionen 1992 angavs att jag avsåg att ge ett regeringsuppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassornas styrelser.
Jag anser fortfarande att frågeställningen är relevant men att frågor om försäkringskassornas administration och organisation bör behandlas i
samband med beredningen av en ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.
Anslagsberäkning
Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassorna för budget-
året 1993/94 utgått från en viss justering av den planeringsram som angavs i 1992 års budgetproposition samt ett reducerat rationaliseringskrav.
Med hänsyn till de administrativa konsekvenserna av olika regelförändringar föreslår jag att sammanlagt 81 miljoner kronor tillförs försäkringskassorna. De förändringar som då beaktats är det särskilda ensam-
arbetsskadeförsäkringen, införandet av en karensdag och förändrade kompensationsnivåer i sjukförsäkringen, överförande av bostadsbidragshanteringen från kommunerna till försäkringskassorna, assistansersätt-
ning och förändrade folkpensionsregler till följd av EES-avtalet. Administrativa resurser för de ökade volymerna av utbildningsbidrag och
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) på grund av det rådande arbetsmark-
nadsläget har jag för avsikt att återkomma till i kompletteringsproposi-
tionen 1993.
För kompetensutveckling beräknas i enlighet med vad som aviserades i 1992 års budgetproposition 30 miljoner kronor.
Beträffande ADB-kostnaderna hänvisar jag till vad jag anfört under
anslaget G 1. Riksförsäkringsverket. |
Jag beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projektverksamhet
även nästa budgetår. Bil. 6
För att bl.a. underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar bör medlen för försäkringskassornas förvaltningsutgifter föras samman under ett ramanslag.
Ersättningen från försäkringskassorna till Riksförsäkringsverket vilken
enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen bör avvecklas som jag tidigare anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.
Vad gäller inkomstsidan föreslås att de ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och från arbetsskadeförsäkringen framdeles
bör ingå i försäkringskassornas ramanslag. Fr.o.m. innevarande bud-
getår redovisas 100 7 av kostnaderna (s.k. bruttoredovisning) efter
avdrag för vissa inkomster på anslaget. Någon ändring av finansierings-
principerna för försäkringskassornas förvaltningskostnader föreslås
däremot inte. Sjukförsäkringsavgifterna kommer alltså även framdeles att bidra till finansieringen av förvaltningskostnaderna.
I samband med mitt förslag om ramanslag för försäkringskassorna anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., i enlighet med vad som anförts beträffande RFV, bör överföras
till ett nytt anslag C 10. Ersättning till postverket m.m.
Av tabellen nedan framgår anslagets konstruktion och storleken på de ingående posterna.
Utgifter 4 722 920 000 Inkomster 601 103 000 varav
| —- avgiftsinkomster | 3 300 000 |
| - Allmänna pensionsfonden | 182 803 000 |
| — arbetsskadeförsäkringen | 415 000 000 |
| Summa | 4 121 817 000 |
Vad jag nu har anfört avser att ge information om försäkringskassornas samlade resursbehov.
Anslaget för försäkringskassorna har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
arbetsgivaravgifterna. Det disponibla beloppet kan därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 4 121 817 000 kronor.
Bil. 6 1991/92 — Utgift 212 716 181 1992/93 — Anslag 205 744 000 1993/94 = Förslag 316 395 000!
! Anslaget omfattar det tidigare anslaget Socialstyrelsen samt hela/delar av anslagen Insatser mot aids, Epidemiberedskap m.m., Specialistutbildning av läkare m.m., Bidrag till barnomsorg, Utvecklingsmedel m.m. samt Utvecklings- och försöksverksamhet.
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol och andra missbruksmedel. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Detta skall ske gentemot av statsmakterna fastställda mål. De övergripande målen är att verka för en god hälsa och social
välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela
befolkningen. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 bl.a. hemställt - att anslaget E 1. Socialstyrelsen utformas som ett ramanslag vari
ingår hela/delar av anslagen E 1. Socialstyrelsen, A 6. Insatser mot
aids, E 11. Epidemiberedskap m.m., E 14. Specialistutbildning av
läkare m.m., F 1. Bidrag till barnomsorg, G 15. Utvecklingsmedel
m.m., samt H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet, = att den medicinska tillsynen förstärks, - att tillsynen, uppföljningen och utvärderingen inom socialtjänsten
och omsorgerna förstärks, - att genom omfördelning inom det föreslagna ramanslaget tillföra Epi-
demiologiskt centrum (EPC) och Centrum för utvärdering av meto-
der i socialt arbete (CUS) ytterligare medel, - att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra medel för inköp
av statistik, - att Socialstyrelsen övertar den medicinska tillsynen över skolhälso-
vården från Statens skolverk, - att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra Nordiskt utbild-
ningsprogram för utveckling av social service (NOPUS) ytterligare
medel, - att ytterligare medel tillförs för specialistutbildning av läkare m.m., - att vissa uppgifter av huvudsakligen utbetalande karaktär och/eller
tillståndskaraktär avvecklas från Socialstyrelsen, - att anslaget till Socialstyrelsen uppförs med sammanlagt 322 925 000 kr.
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheterna inom verksamhetsområdena hälso- och sjukvård,
I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar Bil. 6 Socialstyrelsen ett flertal positiva effekter av verksamheten. Som exem-
pel kan nämnas den under resultatperioden inledda länsvisa aktiva upp-
följning som myndigheten genomfört i ett flertal län. Socialstyrelsen
visar i analysen att det. samlade grepp som här har tagits på förhållan-
den inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst bl.a. har skapat
incitament för ansvariga huvudmän att påbörja aktiviteter i syfte att komma tillrätta med påvisade brister. Av analysen framgår att tillkomsten av en regional tillsynsorganisation
med ansvar för hälso- och sjukvården och tandvården har inneburit att ärendehandläggning, inspektioner och annan förekommande tillsynsverksamhet kommit att bedrivas mer målinriktat, systematiskt och effektivt samt med ett större inslag av förebyggande insatser än
tidigare. Genom att vissa tillsynsuppgifter har kommit att koncentreras
till den regionala tillsynsorganisationen har verksamheten på central nivå mera kunnat inriktas mot uppföljning och utvärdering av olika förhållanden inom hälso- och sjukvården.
Uppbyggnaden av den regionala tillsynsorganisationen har — enligt
Socialstyrelsen — bl.a. medfört att handläggningstiden för Lex Maria-
ärenden kunnat nedbringas betydligt under perioden. Detta samtidigt som ärendevolymen kraftigt ökat.
Inom socialtjänstsektorn har Socialstyrelsen genomfört uppföljningsoch utvärderingsinsatser inom ett flertal områden. Socialstyrelsen påvisar bl.a. att olika insatser inom barn- och äldreomsorgerna samt när
det gäller missbruksfrågor medfört att kommunerna prioriterat målet om förskola för alla barn, vidtagit åtgärder för att förbättra äldreboendet,
samt initierat olika typer av narkomanvårdsprojekt.
Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har under treårsperioden successivt förändrats bl.a. till följd av dels överföringen av det förebyggande aids-arbetet till Aids-delegationen, dels överföringen
den 1 juli 1992 av framför allt det sektorsövergripande folkhälsoarbetet
och den utåtriktade informationsverksamheten till Folkhälsoinstitutet. Under den senare delen av resultatperioden har Socialstyrelsen, till följd av bl.a. dessa förändringar, lagt tyngdpunkten av verksamheten i det hälsobefrämjande arbetet där huvuduppgifterna har varit att svara för den aktiva uppföljningen av folkhälsoarbetet inom hela socialsektorn samt social och epidemiologisk analys av folkhälsorapporteringen. Socialstyrelsen visar i analysen att folkhälsoarbetet bl.a. har resulterat i ökade kunskaper om hälsans villkor, vetenskaplig konsensus i vissa
frågor, ökad uppmärksamhet på risker i personligt beteende och miljö,
ökad användning av epidemiologiska data samt förbättrad miljö- och samhällsmedicinsk kompetens i regional och lokal planering.
Socialstyrelsens omvärlds- och framtidsanalys visar på ett ökat behov av tillsyn, uppföljning och utvärdering av förekommande tjänster inom framför allt hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen är bl.a. en
förväntad tilltagande resursbrist inom dessa sektorer, krav på ökad
produktivitet i tjänsteproduktionen, samt behov av en skärpt kvalitets-
lemsskap. Bil. 6
I resursanalysen beräknar Socialstyrelsen ett i stort sett oförändrat
resursbehov inom den centrala organisationen under kommande treårsperiod. Som ett resultat av bl.a. bedömningarna i omvärlds- och framtidsanalysen utgår emellertid Socialstyrelsen från att behovet av resurser inom den regionala tillsynsorganisationen kommer att öka.
Mot bakgrund av de olika verksamhetsanalyserna gör Socialstyrelsen bedömningen att den framtida verksamheten ytterligare bör inriktas mot
de s.k. kärnområdena, dvs. hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom den förstnämnda sektorn görs bedömningen att verksam-
heten framför allt bör inriktas mot en ökad medicinsk tillsyn och inom de båda andra sektorerna bedömer Socialstyrelsen att insatserna i första
hand bör inriktas på att åstadkomma en förbättrad uppföljning och
utvärdering. Inom området folkhälsa ser Socialstyrelsen det också som sin huvuduppgift att utveckla verksamheten vid det epidemiologiska
centret. Socialstyrelsen har i resultatanalysen —- i enlighet med riktlinjer i de
myndighetsspecifika direktiven — genomfört en redovisning av hur tilldelade resurser har använts under resultatperioden. Av denna redovisning kan bl.a. utläsas hur många årsarbetskrafter som olika budgetår
fördelats på operativ respektive icke-operativ verksamhet, på operativ
verksamhet inom olika verksamhetsgrenar samt på operativa verksam-
heter fördelade på huvuduppgifter.
Analysen visar bl.a. att andelen årsarbetskrafter i operativ verksamhet under treårsperioden minskat från 71 till 66 procent samtidigt som andelen årsarbetskrafter i icke-operativ verksamhet ökat från 29 till 34 procent. Detta resultat förklaras av Socialstyrelsen bero på att stora resurser har avsatts under perioden för olika förändringsarbeten med anledning av den nyligen genomförda omorganisationen och avvecklingen.
Av analysen framgår även att resursfördelningen mellan olika verksamhetsgrenar är i stort sett oförändrad under perioden, vilket innebär
att andelen årsarbetskrafter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och
folkhälsoarbete uppgått till ca 50, 35 respektive 15 procent.
Fördelningen av resurser inom den operativt inriktade verksamheten visar att andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom tillsynsfunktionen ökat från 24 procent vid periodens början till 30 procent vid periodens slut, vilket till stor del förklaras av tillkomsten av den regionala tillsynsorganisationen. Också andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom funktionen kunskapsutveckling ökar något —- från 33 till 36 procent medan andelen årsarbetskrafter med författningsbundna uppgifter har varit i stort sett oförändrad under perioden —- ca 15 procent. Övrig operativ verksamhet minskar från 30 procent till knappt 20 procent under perioden.
Bl.a. på grund av den nyligen genomförda omorganisationen framhåller Socialstyrelsen att resultaten med avseende på resursanvändningen är behäftade med vissa osäkerheter och avråder därför från alltför långtgående tolkningar av materialet.
11 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Föredragandens överväganden
Bil. 6
Övergripande mål
Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande treårsperioden skall vara att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Verksamheten skall bedrivas gentemot av statsmakterna fastställda mål.
Resurser: Ramanslag 1993/94 316,3 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94 1994/95 1995/96
316 395 000 kr 316 395 000 kr 316 395 000 kr
Övrigt Socialstyrelsens funktion skall utvecklas bl.a. genom att rutiner införs för en till regeringen regelbundet återkommande rapportering av förhållanden inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården.
Resultatbedömning Jag bedömer att satsningen på en regional tillsynsorganisation har gett positiva resultat med avseende på såväl verksamhetens innehåll som dess kvalitet och effektivitet. Den högre ambitionsnivån inom tillsynsverksamheten har inneburit att tidigare icke kända missförhållanden inom hälso- och sjukvården blottlagts. Tillkomsten av den regionala tillsynsorganisationen har också ökat uppmärksamheten på kvalitetsaspekterna inom vården såväl inom den medicinska professionen som bland allmänheten, vilket inneburit att antalet anmälningar om bl.a. misstänkta felbehandlingar ökat. Jag noterar cmellertid att såväl Jönköpings- som Malmöenheten tillkommit efter resultatperiodens slut. Det kommer därför att dröja ytterligare något år innan en heltäckande bild av verksamheten kan ges.
Också Socialstyrelsens insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet på
den centrala nivån har enligt min bedömning fallit väl ut. Jag noterar
särskilt att samarbetet mellan Socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet inom projektet Dagmar 50 —- en kartläggning och analys av resursutnyttjande och tillgänglighet vid 400 kliniker i svenska sjukhus har gett ett positivt resultat med avseende på de förutsättningar till bätt-
re resursutnyttjande inom vården som nu har skapats. Jag bedömer också att det brett upplagda arbetet inom aktiv uppföljning har gett Bil. 6 viktig kunskap och impulser för bl.a. planering och utveckling av olika
insatser och strukturer inom hälso- och sjukvården.
Den aktiva uppföljningen inom socialtjänstsektorn omfattar en kontroll av verksamheter vad avser bl.a. resursanvändning, kvalitet och möjlig-
heter till självevaluering. Kontrollen omfattar också verksamheternas lagenlighet samt deras relevans i förhållande till av regering och riksdag formulerade mål. Jag bedömer att denna uppläggning av uppföljningen har bidragit till att påvisade brister i vissa fall har kunnat
undanröjas. Som exempel på verksamheter och förhållanden inom socialtjänsten som varit föremål för uppföljning kan nämnas företeelser
inom barnomsorgen, äldreboendet, hemtjänsten samt vården av narkotikamissbrukare. Den aktiva uppföljningen har - utöver vad jag här har redovisat —gett regering och riksdag värdefullt kunskapsunderlag om regionspecifika förhållanden inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten,
vilka tidigare funnits att tillgå endast i begränsad utsträckning. Emellertid noterar jag att den länsvis genomförda aktiva uppföljningen inte i tillräcklig grad tillgodoser regeringens behov av rikstäckande och regelbundet återkommande rapportering från hälso- och sjukvårds- respek-
tive socialtjänstsektorn. När det gäller förhållanden inom socialtjänsten har jag dock erfarit att Socialstyrelsen planerar att utge en regelbundet
återkommande publikation — en socialtjänstens statusbeskrivning —- där
åtminstone delar av detta behov bör kunna tillgodoses.
En del av Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har - som jag tidigare redovisat - övergått till andra myndigheter. Socialstyrelsens roll har i samband härmed kommit att mera inriktas mot
uppföljning och utvärdering av förebyggande verksamheter, register-
verksamhet samt folkhälsorapportering. Det är ännu för tidigt att bedöma hur väl Socialstyrelsen uppfyller denna delvis nya roll. Genom verksamheten vid det epidemiologiska centret kommer emellertid
Socialstyrelsen att — på ett helt annat sätt än tidigare - kunna följa, analysera och rapportera hur bl.a. folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem utvecklas samt även kunna följa upp effektivitets- och
kvalitetsarbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Mot denna bakgrund bedömer jag att Socialstyrelsen under planeringsperio-
den bör ha goda förutsättningar att åstadkomma positiva resultat i arbetet med folkhälsofrågorna.
Parallellt med de verksamhetsmässiga förändringarna inom området folkhälsa som jag här har redogjort för har Socialstyrelsen genomfört ett flertal olika hälsofrämjande insatser. Bl.a. kan nämnas arbetet med Folkhälsorapport 1991. Rapporten har sannolikt bidragit till att man på
regional och lokal nivå nu beaktar epidemiologiska fakta i högre utsträckning än tidigare t.ex. vid planering av hälso- och sjukvården och
socialtjänsten.
Oaktat de osäkerheter som den tidigare presenterade resursredovisningen är behäftad med, bl.a. på grund av omorganisationen, drar jag
ändå slutsatsen att myndigheten under resultatperioden prioriterat arbetet med tillsyn och uppföljning inom kärnområdena, vilket ligger i Bil. 6 linje med de direktiv och riktlinjer för verksamheten som utgått från regering och riksdag. Det förhållandet att den icke-operativa verksamheten ökat på bekostnad av den operativt inriktade verksamheten är
naturligt med tanke på den neddragning och omorganisering av verk-
samheten som ägt rum under senare år. Jag bedömer att Socialstyrelsen
—- när myndigheten hunnit anpassa verksamheten efter rådande förutsätt-
ningar - bör kunna uppvisa en mer operativt inriktad verksamhet än vad som är fallet i dag.
Vad jag här har anfört om resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den senaste treårsperioden måste vägas mot det förhållandet att myndig-
hetens uppföljnings- och utvärderingssystem ännu inte är tillräckligt utvecklade för att effekterna av den bedrivna verksamheten fullt ut skall kunna värderas. Vidare finns fortfarande brister i det ekonomiska redovisningssystemet som innebär att prestationer och effekter i vissa fall inte kan relateras till resursåtgången. Svårigheter föreligger därför att bedöma verksamhetens produktivitet och effektivitet. Socialstyrelsen
har inte heller hunnit utveckla lämpliga resursmått som kan användas i
resultatanalysen. Jag har emellertid noterat att Socialstyrelsen — i syfte att komma tillrätta med dessa brister - för närvarande genomför en översyn och utveckling av såväl uppföljnings- och redovisningssystem
som de olika resursmått som i framtiden skall användas i resultat-
analysen. Avsikten är bl.a. att under kommande resultatperiod utveckla resultatanalysen som instrument i budgetprövningen samt som underlag för den egna verksamhetsuppföljningen.
Av bl.a. dessa skäl föreligger i vissa fall svårigheter att bedöma resultatet av Socialstyrelsens verksamhet den gångna treårsperioden, vilket statsrådet Könberg tidigare redogjort för under anslaget D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.
Slutsatser Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden visar att
såväl genomförda prestationer som resultatet av desamma i huvudsak
gett ett positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsättningen med verksamheten. Jag noterar också att Socialstyrelsen har följt de direktiv och riktlinjer för verksamheten som regering och riksdag utfärdat med anledning av den beslutade omorganisationen. Mot bakgrund härav gör jag bedömningen att Socialstyrelsen under kommande resultatperiod bör erbjudas möjlighet att bedriva verksamheten med en högre grad av finansiell frihet än vad som varit fallet under föregående resultatperiod. Jag föreslår därför att Socialstyrelsen tilldelas ett ramanslag med planceringsram för treårsperioden 1993/94 -
1995/96.
Socialstyrelsen bör under kommande resultatperiod fortsätta arbetet på den inslagna vägen, dvs. ytterligare inrikta verksamheten mot tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
tjänsten ingår här även arbetet med utvecklings- och försöksverksam- Bil. 6 het. I konsekvens härmed bör Socialstyrelsens arbetsuppgifter av för-
valtande karaktär så långt möjligt avvecklas eller överföras till andra
myndigheter. Socialstyrelsen bör vidare driva det inledda arbetet med
kompetensutveckling vidare. | Mot bakgrund av vad jag tidigare sagt om verksamheten vid de regio-
nala tillsynsenheterna samt med beaktande av de effekter som ett even-
tuellt EG-medlemsskap samt pågående strukturförändringar inom den
nationella hälso- och sjukvården kan ge på hälso- och sjukvårdens kvalitet i framtiden anser jag det angeläget att en hög beredskap upprätt-
hålls inom Socialstyrelsen för att möta redan påvisade samt eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn. Jag beräknar
därför 10 miljoner kronor för en förstärkning av den medicinska tillsynen. Medlen bör användas dels till en förstärkning av den hittillsvarande organisationen, dels till en etablering av en tillsynsenhet i Göteborg. Tillsynen över västkustregionen täcks i dag från den regio-
nala enheten i Jönköping som, med nuvarande resursdimensionering, inte har möjlighet att fullt ut tillgodose de tillsynsbehov som finns i den starkt befolkade västkustregionen.
Socialstyrelsens roll som kunskapsförmedlande myndighet bör utvecklas. Kunskapsutveckling och kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultatet av styrelsens tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektorn och även belysa framtida strukturella för-
ändringar. Bl.a. anser jag det angeläget att rutiner för en till regeringen
regelbundet återkommande rapportering från Socialstyrelsens verksamhetsområden arbetas fram. Detta bör ske senast under budgetåret
1993/94. Under resultatperioden bör Socialstyrelsen - i samråd med Social-
departementet — utveckla redskapen i den nya mål- och resultatstyr-
ningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål och resultatkrav och
andra förekommande styrinstrument för verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings-, och redovisningssystem i syfte att förbättra
resultatredovisningen, samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och
resultatmått för verksamheten.
Övriga verksamhetsmässiga frågor
Mot bakgrund av bl.a. nyligen genomförda neddragningar och rationa-
liseringar av Socialstyrelsens verksamhet gör jag bedömningen att myn-
digheten bör undantas från långtgående besparingskrav. Jag beräknar
därför besparingen på Socialstyrelsens anslag till 1,9 miljoner kronor. Denna besparing bör i första hand tas ut på sådan verksamhet som är av icke-operativ karaktär.
I dag finns medel för förvaltningsändamål beräknade på ett flertal av
de sakanslag som Socialstyrelsen disponerar. Bl.a. i syfte att underlätta
verksamhetsmässiga prioriteringar samt en långsiktig verksam-
hetsplanering bör emellertid dessa medel nu föras samman under ram-
anslaget. Förvaltningsmedel från följande på statsbudgeten för budget- Prop. 1992/93:100
året 1992/93 upptagna anslag föreslås överföras till det nya ram- Bil. € anslaget: A 6. Insatser mot aids
mv 1. Socialstyrelsen |
mr 1 RAR Epidemiberedskap m.m. mn 1 BB Specialistutbildning av läkare m.m. TH . Bidrag till barnomsorg
. Utvecklingsmedel m.m.
OO BUR . Utvecklings- och försöksverksamhet
Detta förslag till ramanslagskonstruktion överensstämmer i huvudsak med det förslag som Socialstyrelsen lämnat i sin fördjupade anslagsframställning.
De förvaltningsmedel som föreslås ingå i det nya ramanslaget är samtliga beräknade för specifika ändamål. Det strider emellertid mot inne-
börden i mål- och resultatstyrningen att öronmärka förvaltningsmedel
för olika ändamål. Det ankommer på myndighetens ledning att utifrån
övergripande mål och resultatkrav göra verksamhetsmässiga priorite-
ringar. Socialstyrelsens verksamhet är dock av så skiftande karaktär och omfattar så många olika verksamhetsområden att jag har bedömt
det som nödvändigt att i en övergångsperiod tillämpa viss finansiell styrning av verksamheten.
Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska del bör
fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens skolverk till Social-
styrelsen. I samband härmed bör 700 000 kronor överföras från åttonde huvudtiteln till Socialstyrelsens ramanslag. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Ask.
I ramanslaget bör även medel beräknas för verksamheter vid Epidemiologiskt centrum (EPC), Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS), Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) och Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av social service (NOPUS). Dessa verksamheter finansieras budgetåret 1992/93 bl.a. genom överskridande av Socialstyrelsens myndighetsanslag samt från anslag som inte föreslås ingå i det nya ramanslaget.
Statsrådet Könberg har tidigare under avsnittet Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom redogjort för en försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och
sjukvård. Syftet är att sammanföra resurser från de båda områdena för
att därigenom skapa incitament för samordnade bedömningar och åtgärder som bidrar till förbättrad hälsa och minskad belastning på samhällsekonomin. Försöken skall följas upp och utvärderas på såväl nationell
som lokal nivå. Uppföljningen och utvärderingen handhas gemensamt av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För Socialstyrelsens del i dessa uppföljnings- och utvärderingsinsatser beräknar jag 1 miljon kronor under ramanslaget.
Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett Socialstyrelsens fram-
tida roll inom hälsoskyddet. Regeringen avser att på grundval av det
betänkande som Statskontoret i mars 1992 lagt fram med anledning av detta uppdrag lägga fram en proposition om bl.a. ansvarsfördelningen Bil. 6 mellan olika myndigheter vad gäller uppgifter inom hälsoskyddet. I samband härmed bör även Socialstyrelsens förslag om överföring, av tillståndsprövningen avseende användningen av bekämpningsmedel för
åtgärder mot ohyra och skadedjur till Kemikalieinspektionen prövas.
Jag avser att i samband med regleringsbrevet ta upp frågan om viss
avgiftsfinansiering av kurser för vidareutbildning av läkare.
När EES-avtalet träder i kraft kommer, den regionala tillsynsenheten i Stockholm att åläggas de myndighetsuppgifter som följer av avtalet i fråga om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för hälso- och sjukvårdspersonal.
En proposition om kontroll av medicintekniska produkter avses föreläggas riksdagen under början av år 1993. Avsikten är bl.a. att Social-
styrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993 skall utföra denna kontroll. Tills vidare beräknar jag 2 miljoner kronor under ramanslaget för myndighetsuppgifter i samband med kontrollen.
Som jag tidigare redogjort för under anslaget D 4. Bidrag till Spri beräknar jag 4 miljoner kronor under ramanslaget för uppdrag till Spri.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 beräknar jag till 316 395 000 kronor per budgetår.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Socialstyrelsen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Socialstyrelsen förs till detta konto.
Anslaget för Socialstyrelsen har budgeterats utan hänsyn till de teckniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till styrelsens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 316 395 000 kronor.
. Bil. 6
| 1991/92 — Utgift | 12 803 773 |
| 1992/93 = Anslag | 106 883 000 |
| 1993/94 — Förslag | 136 555 000 |
Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan.
Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.
Folkhälsoinstitutet Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte kunnat göras. Institutet har valt att göra en anslagsframställning som i ambitionsnivå ligger mellan en förenklad och en fördjupad framställning. Utgångspunkten i anslagsframställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i överensstämmelse med riksdagens bestut (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91:S0oU23, rskr. 1990/91:376). Institutet har redovisat att de fem viktigaste punkterna för verksamheten är: 1. — Att bidra till en fortsatt god hälsoutveckling för hela befolk-
ningen. 2. — Att arbeta tvärsektoriellt med särskild tyngdpunkt på lokalt folk-
hälsoarbete. 3. — Att etablera samverkan.
> Att förankra folkhälsoarbetet vetenskapligt. 5. Att arbeta programinriktat.
Programverksamhet kommer att bedrivas på följande områden: 1. Alkohol och narkotika 2. — Allergi 3.a) HIV/aids
b) Sex och samlevnad, oönskade graviditeter och övriga STD
4. Mat och motion
5. — Skador. 6. Tobak. 7.a) Barns hälsa
b) Ungdomars hälsa. 8. Kvinnors hälsa.
Vidare har institutet framhållit att folkhälsofrågorna blir alltmer internationella till sin karaktär varför ett internationellt engagemang kommer Bil. 6 att bli aktuellt främst genom WHO. Betydande resurser kommer också att satsas på att i avtalsform etablera samarbetscentra på olika håll i landet.
Folkhälsoinstitutet avser i enlighet med regleringsbrevet för innevarande budgetår att utveckla målen för verksamheten och senast den 30 april 1993 lämna förslag om vilka konkreta och avgränsade mål som bör gälla för verksamheten under perioden 1993/94 —- 1995/96.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för budgetåret 1993/94 vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Resurser: Ramanslag 1993/94 136,6 miljoner kronor
Folkhälsoinsitutets anslagsframställning, som har gjorts efter endast två månaders verksamhet, utgår från de beslut som riksdagen tidigare har fattat om inriktning och medelstilldelning. Enligt de av riksdagen fastlagda riktlinjerna skall den samlade satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet omfatta ett utökat statligt stöd om 20 miljoner kronor under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att institutet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner kronor. Vidare föreslår jag att institutets anslag tillförs vissa förvaltningsmedel som tidigare beräknats under anslaget D 2. Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens verksamhet överförts till Folkhälsoinstitutet. Denna kostnad har beräknats till 6,5 miljoner kronor. Inom det föreslagna ramanslaget har jag även beräknat medel för bidrag till organisationer. Jag föreslår vidare att det organisationsstöd för bidrag till de homosexuellas organisationer om 1 125 000 kronor som tidigare anvisats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer och utbetalats via Socialstyrelsen överförs till Folkhälsoinstitutet.
Jag anser att det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 skall vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall
grupper som är mest utsatta för de största hälsoriskerna. Bil. 6
Jag finner det angeläget att Folkhälsoinstitutet liksom övriga myndig-
heter utvecklar målbeskrivningar och lämnar underlag för en bedöm-
ning av effektiviteten i verksamheten inom de olika verksamhetsgrenar-
na.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt
presenterat den modell som bör tillämpas. Folkhälsoinstitutet kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Institutet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Folkhälsoinstitutet förs till detta konto.
Anslaget för Folkhälsoinstitutet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen
av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till institutets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 136 555 000 kronor.
G 5. Smittskyddsinstitutet
Nytt anslag (förslag) 62 117 000! ! Medel har tidigare anvisats under anslagen Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet, Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter, Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet, Epidemiberedskap m.m. och Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning.
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med'
Socialstyrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolknings-
skydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjuk-
domar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer
bakteriologiska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot
epidemier.
Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1241) med instruktion för statens bakteriologiska labora-
torium.
Regeringen har i propositionen 1992/93:46 föreslagit, att nuvarande
produktion av vacciner m.m. vid SBL fortsättningsvis skall bedrivas i
produktionen om möjligt den 1 juli 1993. Vidare föreslås att en ny Bil. 6
myndighet - Statens smittskyddsinstitut — inrättas den 1 juli 1993 med uppgift att bl.a. överta övergripande smittskyddsuppgifter från SBL.
Riksdagen har godkänt de framlagda allmänna riktlinjerna för arbets-
uppgifter för och organisation av Statens smittskyddsinstitut. Riksdagen
har också godkänt att SBL läggs ned, sedan ansvaret för dess uppgifter
har övertagits av Statens smittskyddsinstitut och av ett nybildat bolag
för produktion av vacciner m.m.
Riksdagen har vidare antagit en lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472), som innebär att viss anmälan, som hittills har skett till SBL, fr.o.m. den 1 juli 1993 skall göras till Statens smittskyddsinstitut (bet. 1992/93:S0U7, rskr. 1992/93:86).
En organisationskommitté för bildandet av ett aktiebolag för produk-
tion av vacciner m.m. och en organisationskommitté för Statens smitt-
skyddsinstitut utför för närvarande erforderligt förberedelsearbete. Sist-
nämnda organisationskommitté har i uppdrag att bl.a. utarbeta förslag
beträffande den anslagsfinansierade verksamheten för budgetåret
1993/94 med utgångspunkt från en total resursram om högst 75 miljoner
kronor. :
Förslag beträffande de anslagsmässiga konsekvenserna av att nuvarande SBL ersätts av Statens smittskyddsinstitut och att ett statligt aktie-
bolag för tillverkning av vacciner m.m. bildas avses att lämnas i samband med anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. Jag föreslår i avvaktan
härpå att ett ramanslag förs upp med ett i förhållande till medelsanvisningen till SBL för innevarande budgetår oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 62 117 000 kronor.
G 6. Läkemedelsverket
| 1991/92 — Utgift | 1 000 |
| 1992/93 — Anslag | 1.000 |
| 1993/94 — Förslag | 1 000 |
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är
att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 anställ-
da.
Läkemedel får i regel inte säljas utan att vara godkända av Läke-
medelsverket. Beslut om godkännande kommer att vara tidsbegränsat
till fem år men skall kunna förnyas. Varje godkänt läkemedel skall
fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar också kontroll av bl.a. naturläkemedel, kosmetika och hygieniska medel, Bil. 6 fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narkotika. Till följd av den nya läkemedelslagen (1992:859) som avses träda
i kraft samtidigt som EES-avtalet skall Läkemedelsverket också ha tillsyn över vissa homeopatiska medel. Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med
avgifter.
Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.
Läkemedelsverket Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verksamhet på följande program: Program 1. Godkännande och registrering av läkemedel m.m., Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m., Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter. De av statsmakterna uppsatta målen vad avser program 1
har uppfyllts och 1 vissa fall överträffats sedan myndigheten bildades.
Målet att under en treårsperiod reducera handläggningstiderna och därmed ärendebalanserna till att omfatta en årsvolym för registrering av nya kemiska substanser har uppnåtts redan under verkets två första
verksamhetsår. För kliniska prövningar har handläggningstiderna
väsentligen förbättrats efter en fortlöpande rationalisering av rutinerna. Över 90 7 av de inkomna anmälningarna primärhandläggs inom den
stipulerade tiden om 6 veckor mot ca 50 70 under budgetåret 1989/90,
då verksamheten bedrevs inom Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.
Verket har också i en särskild rapport med inriktning på den ökande internationaliseringen redovisat vilka verksamhetsområden som bör utvecklas och vilka utvecklingsinsatser för personalen som är nödvändiga. En omfattande svensk medverkan i det internationella samarbetet
för utformningen av reglerna för läkemedelsutvecklingen, besluten kring nya läkemedel och uppföljningen av redan marknadsförda pro-
dukter kommer enligt verkets bedömning att öka förutsättningarna för att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet kommer till användning och att dokumentationskraven bygger på solid och veten-
skaplig grund. Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning visat på att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samtliga verk-
samhetsområden.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och bedömningarna i
sin framtids- och resursanalys föreslår verket följande målsättningar för
den kommande treårsperioden.
Läkemedelsverket skall i sitt arbete prioritera registrering av läke-
medel med högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde samt verksamhet som leder till en ändamålsenlig, säker och kostnadseffektiv
läkemedelsanvändning.
Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes Bil. 6 räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformerna
när det gäller kliniska prövningar, registreringsansökningar, kontroll och inspektion av tillverkning, distribution och produktsortiment, läke-
medelsepidemiologi, information samt områden som är en direkt följd
av anpassningen till EG, naturläkemedel, homeopatika m.m.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet under
den kommande treårsperioden skall vara att:
- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel
av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkännande
av eller tillstånd till tillverkning av läkemedel, varvid läke-
medel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall
ges prioritet;
- verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt
och kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produk-
ter.
Resurser:
Planeringsram
1993/94 1994/95 1995/96
111 480 000 kr 115 835 000 kr 116 890 000 kr
Övrigt
Verksamheten finansieras helt av avgifter.
Avgiftsnivån beräknas vara oförändrad under planeringsperioden.
Anslaget skall beräknas till I 000 kronor per budgetår.
Resultatbedömning
Jag delar Läkemedelsverkets uppfattning att produktionsmålen i allt
väsentligt har uppnåtts inom samtliga verksamhetsområden. Produktivi-
teten har ökat samtidigt som handläggningstiderna för de olika ärende-
typerna har sänkts och kvaliteten på utredningarna höjts.
Fördjupad prövning
Bil. 6 Jag anser att målen för Läkemedelsverkets verksamhet hittills har upp-
fyllts på ett tillfredsställande sätt. Verket har en ambition att kontinuerligt förbättra sin verksamhet både kvalitativt och kostnadseffektivt. Jag instämmer i verkets bedömning att det är viktigt både för medborgarna och för den svenska läkemedelsindustrin att ha en väl fungerande och internationellt respekterad läkemedelskontroll. För medborgarna ger detta säkerhet och snabb tillgång till nya och effektiva läkemedel. För
industrin skapar det en god hemmamarknad, som bidrar till att få ut läkemedlen för försäljning snabbt och med garanti för att de är väl granskade och bedömda när de sedan också i många fall går ut på
exportmarknaden.
Förberedelser inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett
EES-avtal kräver betydande insatser från verkets sida, vilket har belysts i den särskilda rapporten och framtidsanalysen.
Verksamheten är redan internationaliserad, och verket samarbetar med läkemedelskontroller över hela Europa samt Australien, Canada och USA. EES-avtalet kommer att ytterligare formalisera detta samarbete. Jag förutser dock inte så stora förändringar under den kommande treårsperioden. De avgörande besluten om hur den framtida europeiska läkemedelskontrollen kommer att utvecklas är ännu inte tagna inom EG. Det kommer att finnas anledning att efter den treåriga plancringsperioden återkomma till såväl målen som formerna för verkets arbete med hänsyn till utvecklingen inom EG. Mot bakgrund av verksamhetens betydelse för hälso- och sjukvården och samhällsekonomin är det dock angeläget att under perioden verka för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen inom ramen för det curopeiska integrationsarbetet. Avgörande blir då att verket kan göra bra utredningar med korta handläggningstider och till låga avgifter.
Läkemedelsverket har formulerat mål för sin verksamhet och föreslagit en indelning i program för planeringsperioden. Jag återkommer till detta under rubriken slutsatser men vill redan här påpeka att en anpassning av terminologin till den nya lagstiftningen bör ske. Verket använder begreppet registrering i stället för det som kommer att införas i den nya läkemedelslagen (1992:859) när EES-avtalet träder i kraft, nämligen godkännande för försäljning. Begreppet registrering används enligt den nya lagstiftningen endast för ett enklare förfarande när det gäller homeopatika.
Läkemedelsverket har i enlighet med de särskilda direktiven till den fördjupade anslagsframställningen gjort en analys av avgiftskonstruktionen. Det nuvarande avgiftssystemet är utformat i syfte att erhålla full kostnadstäckning för varje enskild verksamhet. Avgifterna fastställs genom självkostnadsprincipen — avgifterna skall täcka själva prestationen samt verksamhetens del i myndighetens gemensamma kostnader. I likhet med verket anser jag att det nuvarande avgiftssystemet fungerar på ett tillfredsställande sätt.
Beslut kring det kommande systemet för godkännande och kontroll av läkemedel inom EG och tillskapandet av en europeisk läkemedelsmyn- Bil. 6
dighet kan emellertid komma att medföra behov av en översyn av avgiftssystemet efter år 1995/96.
Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som jag har gjort av verk-
samheten drar jag följande slutsatser.
De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet skall vara att: —- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god
kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel,
varvid läkemedel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde
skall ges prioritet; - verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt sätt;
- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter. Följande verksamhetsmål skall gälla för den kommande treårsperio-
den:
Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på
trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin.
Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformerna när det gäller ansökningar om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar samt säkerhetsuppföljning.
Läkemedelsverket har angett resultatmål för olika verksamheter inom
program 1. I detta sammanhang vill jag särskilt nämna medianhand-
läggningstiden för nya kemiska substanser där verket angett ett mål på 14 månader. Ett problem är här att Sverige i EES-avtalet har accepterat normer för betydligt kortare handläggningstider överlag än vad som är praxis i såväl Sverige som i övriga europeiska länder. Riksdagen har antagit en ny läkemedelslag, som är avsedd att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Regeringen kommer att i läkemedelsförordningen, som är avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt, meddela föreskrifter om de tider inom vilka Läkemedelsverket skall fatta beslut i ansökningsärenden enligt lagen. Dessa föreskrifter kommer att följa de handläggningstider som anges i EG:s direktiv. Samtidigt är jag medveten
om att det inom EG finns ett förslag om att förlänga handläggningstiden
för godkännande på grund av att den tid som anges i direktiven är väl knapp. Jag anser att ett mål bör vara att under budgetåret 1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser, vilket är en
prioriterad uppgift för verket, så att primärutredningarna rörande nya
kemiska substanser utförs inom sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar primärhandlägger verket i dag över 90 Z inom den stipulerade tiden om 6 veckor. Jag instämmer i Läkemedelsverkets målsättning, vilken överensstämmer med EG:s krav, att
alla ansökningar om kliniska prövningar under planeringsperioden skall klaras inom sex veckor. Bil. 6
Läkemedelsverkets verksamhet redovisas för närvarande genom ett
formellt belopp på 1 000 kronor i statsbudgeten. Bruttoredovisning
skall i princip gälla för myndigheters avgiftsfinansierade verksamhet enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil.1, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Verket bedriver dock en efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och rationell anpassning till rådande efterfrågan. Verksamhetsvolymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är viktigt att resurserna utnyttjas på ett sådant sätt att handläggningstiderna kan hållas så korta som möjligt. Avnämarna av verkets
tjänster är till största delen läkemedelsföretagen och inte andra statliga
myndigheter. Därför bör undantag tillämpas från bruttoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett formellt belopp om 1 000 kronor.
Jag anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig
budgetram för perioden 1993/94 — 1995/96. Planeringsramen uppgår totalt till 344 200 000 kronor.
Jag har beräknat planeringsramen efter följande budget
Budget (tkr)
Verksamhetsområden 1993/94 1994/95 1995/96 I. Godkännande av 47 500 48 180 48 230 läkemedel 2. Kontrollen efter 49 350 52 080 54 030 godkännandet och information om läkemedel m.m. 3. Kontroll av 14 630 15 575 14 630 läkemedelsnära produkter Summa 111 480 115 835 116 890
Kostnaderna är beräknade efter en omfattning som i stort motsvarar dagens. Läkemedelsverket har bedömt att avgifterna inte skall behöva höjas under planeringsperioden. Jag delar denna uppfattning. Det är troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att öka något under perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 18 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1991/92 kan användas för att utjämna kostnaderna under perioden och i kombination med fortsatta besparings- och rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgiftsnivå.
Läkemedelsverket har ett avkastningspliktigt kapital om ca 8 miljoner
kronor. Lösen av detta skall ske genom att verket tar upp lån i Riksgäldskontoret. Verket skall också finansiera investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål på detta sätt.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
G 7. Rättsmedicinalverket
| 1991/92 — Utgift | 181 903 836' |
| 1992/93 — Anslag | 161 444 000 |
| 1993/94 = Förslag | 163 136 000 |
! Anslagen Rättsmedicinalverket och Rättspsykiatriska stationer och kliniker.
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 8 lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myn-
digheter och enskilda. Verket skall också bedriva internationellt sam-
arbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Rättsmedicinalverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av för-
ordningen (1991:944) med instruktion för Rättsmedicinalverket.
Följande övergripande verksamhetsmål för RMV kan nämnas.
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlag inom rättsväsendet kan föreligga inom lagstadgad tid och att underlaget är av hög kvalitet. De rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna skall medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall även bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att informera om de erfarenheter som vunnits inom verkets verksamhetsområden.
Rättsmedicinalverket
RMV framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94
samt verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 att verksamhetsplanen för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt har kunnat följas. De konkreta målen har i hög grad kunnat infrias.
177 12 Riksdagen 199293. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Under budgetåret har de rättspsykiatriska undersökningsenheterna totalt genomfört 502 rättspsykiatriska undersökningar. Av dessa under- Bil. 6 sökningar avser 413 häktade personer och 89 icke häktade personer.
Vidare har 1 062 8 7-intyg utfärdats. Verksamheten har effektiviserats väsentligt genom att utredningstiderna har förkortats och väntetider i
avvaktan på undersökning och placering nästan helt har eliminerats.
Under kalenderåret 1991 utfördes 6 248 kvalificerade rättsmedicinska obduktioner. Antalet sådana obduktioner har i princip varit konstant de senaste åren. Det finns dock indikationer på att antalet förrättningar av denna typ har minskat något under 1992.
Antalet enkla dödsorsaksundersökningar har minskat kraftigt de senaste åren på grund av ändrade förordningsföreskrifter m.m. Denna
förrättningsform har upphört helt fr.o.m. den 1 januari 1992. De rättsmedicinska avdelningarna har därmed fått möjlighet att ge ökad service i annan form till polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar.
Under budgetåret 1991/92 har den rättskemiska avdelningen utfört totalt 4 271 rättskemiska analyser åt de rättsmedicinska avdelningarna.
Verksamheten har i stort sett haft samma omfattning de två senaste budgetåren. Antalet s.k. rattfylleriärenden åt polismyndigheterna har minskat kraftigt vilket har medfört besparingar i verksamheten. Antalet rättskemiska analyser som syftar till att påvisa läkemedels- eller drogpåverkan i samband med bilkörning har dock ökat.
Rättsserologiska avdelningen, som är helt finansierad med avgifter, har under budgetåret 1991/92 besvarat 2 276 basärenden och 256 ut-
vidgade ärenden vilket är 500 fler än planerat. På grund av detta har ett överskott på ca 4 000 000 kr uppstått. Taxan har därför sänkts. Under
verksamhetsåret 1991/92 har verksamheten effektiviserats genom att
bl.a. ny teknik införts. Den totala tiden för ett faderskapsärende från registrering till expediering av protokoll har minskat med ca 307.
Övergripande riktlinjer för verksamhetens utveckling bör enligt RMV vara de verksamhetsmål och resultatkrav som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 samt de långsiktiga och strategiska delarna i myndighetens verksamhetsplan.
I anslagsframställningen föreslår RMV bl.a.
att målsättningen bör vara att finna alternativa användningsområden för den reservkapacitet som har uppkommit vid vårdavdelningarna
inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten, att RMV ges i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen är av till-
fredsställande kvalitet
och att medel för RMV:s kostnader för sådan läkarutbildning och forskning för vilken högskolan är huvudman förs över till Utbildnings-
departementets anslag.
Vidare hemställer RMV om - att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt
att bedriva rättspsykiatrisk vård i begränsad omfattning vid RMV:s
rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska
undersökningen har slutförts,
- att regeringen ger sin syn på entreprenadverksamheten med rätts-
psykiatriska undersökningar m.m., Bil. 6
- att de medel som får disponeras för s.k. $ 7-intyg räknas upp med
2,7 miljoner kronor till 5 miljoner kronor och att medlen fortsätt-
ningsvis anvisas under RMV:s anslag och —- att en del av de medel som frigörs genom rationaliseringar på 1,5 7
får disponeras av RMV för åtgärder som ökar uppföljnings- och
redovisningsstandarden.
RMV hemställer att totalt 164 822 000 kronor anvisas under ram-
anslaget för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För budgetåret 1993/94 skall följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlaget inom rättsväsendet
är av hög kvalitet och kan föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska under-
sökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV
skall bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som
har vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna.
Resurser: Ramanslag 1993/94 163,1 miljoner kronor
Övrigt
Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994.
Resultatbedömning RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 och sin verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 framhållit att de övergripande verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Jag delar denna be-
dömning. Jag anser att de verksamhetsmål som har lagts fast i regle-
ringsbrevet för budgetåret 1992/93 bör ange den huvudsakliga inrikt-
ningen av RMV:s verksamhet även under budgetåret 1993/94. Inrikt-
ningen av RMV:s verksamhet framgår av instruktionen för RMV och
även av propositionerna 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet och
1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. RMV skall fästa särskild vikt vid bl.a. utvecklingen av en effektiv
kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av personaloch kompetensutveckling liksom av utvecklingsarbete uppmärksammas Bil. 6 samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall mötas. Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och säker-
heten i angivna utlåtanden inom resp. verksamhetsområde bevakas.
Handläggningstiderna skall förkortas så långt det är praktiskt genomförbart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersätts.
Jag vill särskilt nämna de effektiviseringar som genomförts inom den rättspsykiatriska verksamheten under budgetåret 1991/92. Väntetider i avvaktan på undersökning och på placering vid psykiatrisk vårdenhet har numera nästan helt eliminerats. Vidare har utredningstiderna förkor-
tats.
Med nuvarande system för redovisning av verksamhet och ekonomi saknas dock tillräckliga möjligheter att bedöma effektiviteten i resursutnyttjandet. En sådan analys förutsätter bl.a. att det är möjligt att identifiera och jämföra kostnader för slutprestationer vid olika organisatoriska enheter inom verket. RMV bedriver utvecklingsarbete med att utveckla metoder och modeller för att redovisa verksamheten i relation till de nya kraven på mål- och resultatstyrning m.m. Jag anser att det är angeläget att detta arbete prioriteras så att underlaget för resursavvägningarna framdeles kan förbättras.
Slutsatser
Rättspsykiatrisk verksamhet
Effektiviseringar m.m. av den rättspsykiatriska verksamheten har medfört viss överkapacitet i organisationen. Beläggningen på utredningsplatserna vid de statliga rättspsykiatriska enheterna var i genomsnitt 59 72 budgetåret 1991/92. För närvarande saknas dock enligt min mening tillräckligt underlag för att bedöma om strukturella åtgärder bör vidtas. För att fatta långsiktiga beslut om rättspsykiatrins framtida dimensionering krävs enligt min uppfattning bl.a. ytterligare erfarenheter av tillämpningen av den nya lagstiftningen och av domstolarnas
benägenhet att utnyttja utvidgad & 7-undersökning som alternativ till
rättspsykiatrisk undersökning. Dessutom behövs uppgifter om produktivitet och kvalitet i den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns
landsting utför på entreprenad. Eftersom denna verksamhet inleddes
den I januari 1992 har endast begränsade erfarenheter kunnat erhållas. Överväganden om cventuell avveckling av statliga undersökningsenheter samt framtida inriktning och omfattning av entreprenadverksamheten bör enligt min mening ske i ett sammanhang. Jag har således för avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare erfarenheter har vunnits och ett mer tillförlitligt beslutsunderlag finns att tillgå. Det är dock viktigt att RMV fortlöpande kan begränsa kostnaderna för verksamheten. Möjligheten att under budgetåret 1993/94 stänga
vårdavdelningar bör därvid prövas.
Enligt ett avtal mellan staten och Malmö kommun om utförande av Bil. 6 rättspsykiatriska undersökningar har Malmö kommun åtagit sig att bygga upp en verksamhet som på sikt ger möjlighet att utföra 125 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 100 undersökningar på
häktade personer. I avvaktan på en kommande utbyggnad omfattar
kommunens åtagande 50 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav
35 undersökningar på häktade personer. Mot bakgrund av det kapaci-
tetsöverskott som redovisats inom rättspsykiatrin bedömer jag att det inte finns behov av nämnda utbyggnad i Malmö.
RMV hemställer om att regeringen föreslår riksdagen en lagändring
som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har slutförts.
Riksdagen har fattat beslut om en ny lagstiftning om psykiatrisk
tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91:So0U13, rskr.
1990/91:329 resp. bet. 1990/91:JuU34, rskr. 1990/91:330). Dessa nya
bestämmelser började gälla den 1 januari 1992. Regeringen gav den 15 april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91: 329). Uppdraget delredovisades den 15 december 1992 och skall slutredovisas senast den 15 december 1993. Jag är inte beredd att föreslå riksdagen någon ändring av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. innan Socialstyrelsen har avrapporterat sina iakttagelser till
Socialdepartementet och ett tillfredsställande beslutsunderlag finns tillgängligt.
RMV har framhållit att det finns behov av att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens vårdansvar efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning. Det gäller de fall då undersökningen visa att vårdbehov föreligger. Jag anser att det är väsentligt att de undersökta som har behov av rättspsykiatrisk vård tas om hand av sjukvårdshuvudmännen utan onödiga dröjsmål. Om det skulle visa sig - i Socialstyrelsens utvärdering eller på annat sätt — att problem förekommer vad gäller överflyttningarna avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Rättsmedicinsk verksamhet RMV föreslår att verket får i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen håller tillfredsställande kvalitet och att instruktionen ändras i
enlighet med detta. RMV har dock redan vidtagit vissa åtgärder för att
förbättra rättsintygens kvalitet. De rättsmedicinska avdelningarna har bl.a. intensifierat informations-, utbildnings- och konsultationsinsatser till hälso- och sjukvården. RMV håller på att ta fram allmänna råd för undersökning och utfärdande av rättsintyg i samråd med Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Jag ser positivt på de åtgärder som RMV har vidtagit för att förbättra rättsintygens kvalitet. De åtgärder som har initierats bör följas upp och utvärderas. Därefter bör det finnas möjlig-
het att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra kvali-
teten. Bil. 6
De ändrade regler som numera gäller har medfört att s.k. enkla döds-
orsaksundersökningar inte längre utförs vid de rättsmedicinska avdel-
ningarna. Vissa härigenom frigjorda resurser har enligt RMV kunnat användas till att förbättra servicen till polis- och åklagarmyndigheter. Trots dessa åtgärder har RMV enligt min mening i dag en alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet i förhållande till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar. Jag bedömer således att
behovet kan tillgodoses med färre rättsmedicinska undersökningsavdel-
ningar än vad som finns för närvarande. Den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför avvecklas före den 1 januari 1994. Det
korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm innebär att ärenden från
Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av den rätts-
medicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av den rätts-
medicinska avdelningen i Uppsala bör således inte medföra några större olägenheter för verksamhetens bedrivande. Medel för avvecklingskostnader har beräknats under anslaget G 17. Avvecklingskostnader.
Viss utbildning och forskning
RMV föreslår vidare att medel för kostnader för den läkarutbildning
och forskning som högskolan är huvudman för och som bedrivs inom
RMV anvisas under åttonde huvudtiteln. För närvarande övervägs
förändringar av anslagsstrukturen när det gäller ersättningar för utbildning och forskning. Jag avser att återkomma till denna fråga när detta beredningsarbete är avslutat.
Övergripande mål m.m.
Mot bakgrund av RMV:s resultatbedömning och den prövning jag gjort av verksamheten anser jag att de övergripande verksamhetsmål som har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 också bör gälla under budgetåret 1993/94.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. RMV kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. RMV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Rättsmedicinalverket förs till detta konto.
Anslaget för RMV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till verkets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redo-
visade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Bil. 6
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. ta del av vad jag har anfört om en avveckling av den rätts-
medicinska avdelningen i Uppsala,
2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 163 136 000 kronor.
G 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
| 1991/92 = Utgift | 13 470 752 |
| 1992/93 — Anslag | 12 692 000 |
| 1993/94 — Förslag | 14 560 000 |
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att
pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och
sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och
genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instruk-
tion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Det övergripande målet för nämnden är att medverka till patientens
säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektorn om en god hälso- och sjukvård
samt tandvård för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd HSAN framhåller i sin fördjupade anslagsframställning inledningsvis att nämnden har en relativt begränsad uppgift, nämligen att i anmälningsärenden pröva frågan om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesut-
övning. En förbättring av resultatet av nämndens verksamhet har skett särskilt under det senaste budgetåret. Antalet avgjorda ärenden har ökat, balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kost-
naden per ärende har successivt sjunkit. Antalet anmälningar ökar
emellertid.
Bil. 6
Ärendeutveckling vid HSAN
= antal inkomna ärenden
"=" antal avgjorda ärenden
97 antal balanserade ärenden
Ansträngningarna att snabbt avgöra fler ärenden än tidigare har dock inneburit vissa kostnadsökningar. HSAN har således under budgetåret 1991/92 överskridit anslaget betydligt för att kunna minska balansen och handläggningstiderna. Nämnden föreslår mot denna bakgrund att anslagsnivån för nämnden höjs med ca 1,3 miljoner kronor sedan viss engångsanvisning för budgetåret 1992/93 frånräknats. Medlen bör enligt HSAN anvisas i form av ett ramanslag.
Delmålen för nämndens verksamhet är att främja en kvalitativt god hälso- och sjukvård samt att medverka till rättssäkerhet och integritet i hälso- och sjukvården. Genom nämndens verksamhet fastställs vad som är godtagbart eller icke godtagbart handlande inom hälso- och sjukvården. Genom att felaktigheter i vården och i bemötandet av patienter kan påtalas och beivras av HSAN inskärps vikten av att patienten skall behandlas inte bara på ett medicinskt sakkunnigt sätt utan även med omtanke och respekt.
Om endast några diagnostiska eller behandlingsmässiga misstag med drastiska konsekvenser undviks under ett år blir kostnaderna för HSAN motiverade. Rutinerna ses över och förbättras på många håll inom hälsooch sjukvården med anledning av nämndens beslut. Inom olika vårdutbildningar används nämndens beslut för att illustrera med intressanta fall.
Nämnden redovisar att antalet avgjorda ärenden har ökat från 1 042 under budgetåret 1987/88 till I 3813 under budgetåret 1991/92. Under sistnämnda budgetår inkom 1 600 anmälningar, vilket innebar 241 fler inkomna ärenden än under budgetåret 1987/88. Antalet ännu inte avgjorda ärenden har dock kunnat minskas från 1 589 den 30 juni 1991 till I 374 den 30 juni 1992. I juni 1992 var den genomsnittliga handläggningstiden 13 månader, vilket var en minskning med fem och en halv månad i förhållande till i juni 1991.
HSAN anser att det är realistiskt att räkna med en fortsatt ökning av antalet anmälningar under de kommande åren. Det sker också en ök- Bil. 6 ning av antalet muntliga förhandlingar. Detta kommer att ställa krav på ökade insatser från nämnden. För att möta kraven på resultatredo- ' visning och ekonomiredovisning behöver ekonomifunktionen utvecklas.
Nämnden eftersträvar att med samma rättssäkerhet som tidigare avgöra allt fler ärenden och uppställer som mål för treårsperioden att fortsätta att förkorta handläggningstiderna och minska ärendebalansen. HSAN anser att en minskning av den genomsnittliga handläggningstiden till högst 10 månader bör vara möjlig.
HSAN föreslår också en decentraliserad instansordning i sin fördjupade anslagsframställning 1993/94 - 1995/96. Förslaget innebär att en disciplinnämnd med en domare som ordförande inrättas som första instans i vart och ett av de geografiska områdena för Socialstyrelsens regionala tillsyn över hälso- och sjukvården. HSAN skulle därvid bli en
förvaltningsdomstol som skulle utgöra slutinstans.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål gälla för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, nämligen att nämnden skall medverka till att patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården stärks, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektorn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen. Verksamhetsmålet för HSAN skall vara att i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjuk-
vården samt tandvården. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning samt under treårsperioden nedbringa
den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex månader.
Resurser: Ramanslag 1993/94 14,5 miljoner kronor
Planeringsram
1993/94 1994/95 1995/96
14 560 000 kr 14 560 000 kr 14 560 000 kr
Övrigt
En omorganisation bör genomföras enligt statskontorets förslag. Den innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktio-
nen utgår.
Bil. 6 Tillsynsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården framhållit bl.a. att HSAN i praktiken har fyra fullständiga uppsättningar av nämnden med var sin ordförande, nämligen dels den ordförande som kan betecknas som den ordinarie och dels tre ersättare för denne. Mot bl.a denna bakgrund föreslår tillsynsutredningen - för att samordning och enhetlighet skall skapas i HSAN:s praxis - att nämndens ordföranden skall vara anställd på heltid med tjänstgöring vid nämndens kansli. Endast en ersättare för honom föreslås finnas, nämligen en vice ordförande, som kan vara deltidsanställd. Bådas tjänsteställe bör enligt tillsynsutredningen vara nämndens kansli.
Förslaget om en heltidsanställd ordförande med en deltidsanställd ersättare har godtagits av de instanser som avgivit remissyttranden över förslaget.
Statskontoret har överlämnat rapporten (1992:33) Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - en uppföljning och därvid bl.a. anfört att problem med oacceptabelt långa handläggningstider och gamla ärenden i balans fortfarande kvarstår. Enligt statskontoret bör handläggningen av ett ärende inte Överstiga sex månader. Någon minskning av ärendetillströmningen tror Statskontoret knappast kommer att ske. Snarast ökar benägenheten att anmäla brister inom vården. Insatser krävs enligt Statskontoret i syfte att höja den inre effektiviteten vid nämnden.
Förslag lämnas om dels Iednings- och styrningsfrågor, dels kompetensbehov och utnyttjande av externa tjänster, dels andelen administrativ personal i förhållande till handläggare och övriga resurser. Enligt Statskontoret bör HSAN öka den inre effektiviteten bl.a. genom att stärka den egna kompetensen. Detta bör enligt Statskontoret ske på flera nivåer i organisationen, vilket bör leda till ett minskat utnyttjande av externa tjänster.
Statskontoret föreslår att ordförandefunktionen vid nämnden utökas till att omfatta ett samlat ansvar för myndighetens ledning, att enhetscheferna ges ett ökat ansvar för ledning och resultatuppföljning och att den medicinska kompetensen förstärks. Statskontoret framhåller att en utökad ordförandefunktion och ökade möjligheter till egna medicinska bedömningar, tillsammans med ett utvidgat teknikstöd, utgör en grund för ett utökat ansvar och utvidgade arbetsuppgifter för handläggarna. Dessa förändringar är enligt Statskontoret av central betydelse för HSAN:s möjligheter att åstadkomma en snabbare handläggning.
Statskontoret menar vidare att förutsättningar för en systematisk återföring till hälso- och sjukvården av den kunskap som HSAN:s ärenden utgör bör skapas. Ansvaret för detta bör emellertid enligt Statskontoret läggas på Socialstyrelsen, lämpligen inom ramen för arbetet med den s.k, riskdatabasen, som beräknas kunna tas i drift sommaren 1993 och som kommer att bestå av avidentifierad information.
Med anledning av att HSAN föreslår en decentraliserad instansordning erinrar Statskontoret om Domstolsutredningens förslag i betänkan-
det (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2 0000-talet. HSAN:s förslag skiljer sig från den allmänna inriktningen i betänkandet, anser Statskon- Bil. 6 toret. Det uppstår också en risk för att den för HSAN så viktiga specialkompetensen splittras och för att en olikartad tillämpning av praxis uppstår vid de fem regionala disciplinnämnderna.
Resultatbedömning Någon uppdelning i verksamhetsområden ter sig knappast meningsfull. HSAN nämner dock att arbetet omfattar dels avgöranden, dels infor-
mation.
HSAN:s övergripande mål anges vara en förbättrad hälso- och sjukvård, varvid delmålen är att befrämja dels kvaliteten, dels rättssäker-
heten, dels patientens integritet i vården. Resultatmåttet bygger på antalet ärenden, vilket får anses relevant. Produktiviteten mäts i antalet avgjorda ärenden. Effektiviteten mäts i
kostnad per ärende och handläggningstid.
Resultatkravet är att ärendena skall avgöras inom rimliga tidsramar.
HSAN menar i sin anslagsframställning att en genomsnittlig handlägg-
ningstid på högst 10 månader är rimlig. Handläggningstiden har minskat från 19,5 månader år 1989 till hittills 13 månader under år 1992. För att radikalt minska ärendebalans och handläggningstider i ett
läge när antalet anmälningar ökar har HSAN överskridit anslaget för budgetåret 1991/92. Uppnått resultat relateras till insatta resurser, som beskrivs närmare. Kostnaden per ärende har minskat från 9 162 kr budgetåret 1987/88 till 7 859 kr budgetåret 1991/92, vilket beskrivs som innebärande ett förbättrat produktionsindex från 100 till 116.
HSAN anser att organisationen är ändamålsenlig och lägger i stort nuvarande kostnader till grund för en resursanalys.
Statskontorets rapport fyller ut den bild som HSAN förmedlar men innehåller framför allt förslag om ytterligare åtgärder för en snabbare ärendehandläggning vid nämnden.
För min del bedömer jag att HSAN:s verksamhet blir ännu viktigare i framtiden när mer av konkurrensinriktade köp- och säljsystem sannolikt kommer att introduceras inom hälso- och sjukvården. Genom HSAN:s verksamhet blir kvaliteten känd för köparen av vård och patientens integritet förstärks. I direktiven (1992:30) till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation sägs att samhället måste skapa särskilda system av regler och kontroller för att garantera
att den professionella insatsen är väl grundad i vetenskap och erfaren-
het. Även i direktiven (1992:8) till utredningen om prioriteringar inom
hälso- och sjukvården framhålls att ambitionen måste vara att åstadkom-
ma ett etiskt försvarbart hushållande med resurserna och att utredningen bör uppmärksamma tillsynens roll i anslutning till prioriteringsarbetet. I mina överväganden är det centralt att slå vakt om patientens integritet och rättssäkerhet. HSAN:s omvärlds- och framtidsbild bör enligt min uppfattning accepteras.
Bil. 6
Den övergripande målsättningen enligt regeringens föreskrifter är att HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i vården. Enligt min mening finns det inte någon anledning att i sak ändra detta mål som naturligtvis ytterst syftar till en förbättrad hälso- och sjukvård i hela landet. Uppnås målet blir det både en god kvalitet på vården och en rättssäkerhet och integritet för patienten. Även hälso- och sjukvårdspersonalens trygghet i arbetet ökar genom att obefogad kritik kan av-
visas på ett tillfredsställande sätt.
Enligt regeringens föreskrifter är verksamhetsmålet att i underställda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Vid slarv eller försummelse som är mer än ringa meddelar HSAN erinran eller varning. Vid olämplighet att utöva yrket eller vid sjukdom kan HSAN också återkalla meddelad legitimation eller behörighet.
Viss förbättring bör kunna ske av produktivitet och effektivitet med
en mer enhetlig ledning av verksamheten. HSAN:s förslag om att s.k. disciplinnämnder inrättas som första instans inom vart och ett av de
fem regionala tillsynsområdena under Socialstyrelsen anser jag mig
emellertid inte kunna förorda, bl.a. på de av Statskontoret framförda
skälen.
Jag är beredd att godta HSAN:s framtids- och resultatanalyser.
En omorganisation av HSAN bör emellertid enligt min mening
genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag. En sådan omorganisation innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt led-
ningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefs-
funktionen kan utgå. Åtgärden bör leda till att effektiviteten ökar
genom att nämndens måluppfyllelse kan förbättras med ett lägre resurs-
utnyttjande.
Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser. Övergripande mål för den verksamhet som HSAN svarar för skall vara att HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården.
Denna målsättning utgör en viktig del av målsättningen för hela sek-
torn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen.
Verksamhetsmålet för myndigheten bör formuleras sålunda. HSAN
skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av
legitimation m.m. ge sin bedömning vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården.
Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara följande. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda
fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex
månader. Jag förväntar mig att detta krav skall kunna genomföras med t.ex. cn genomsnittlig handläggningstid av högst tio månader under Bil. 6 budgetåret 1993/94, högst åtta månader under budgetåret 1994/95 och
därefter högst sex månader under budgetåret 1995/96. Den fördjupade prövningen bör avse tidshorisonten tre år.
Jag anser att pågående insatser för en intensivare handläggning av nämndens ärenden bör vidmakthållas. Vissa förhör borde enligt min mening kunna förläggas till den plats där händelserna, som föranlett
anmälan, har ägt rum. Härigenom bör ett bättre underlag för beslut
kunna åstadkommas.
Jag är med hänsyn till vad jag har anfört beredd att godta HSAN:s
förslag om en uppräkning av medelsnivån med ca 1,3 miljoner kronor
och beräknar härutöver pris- och löneomräkning.
En omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag samt vissa ytterligare förstärkningar medför enligt min
beräkning ett ytterligare medelsbehov på 500 000 kr.
Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot bakgrund av vad jag har anfört beräknats till 14 560 000 kronor för varje budget-
år. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. HSAN kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under
ramanslaget Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förs till detta konto.
Anslaget för HSAN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd skall vara i enlighet med vad jag har förordat i avsnittet
Slutsatser,
2. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 14 560 000 kronor.
Bil. 6 Statens institut för miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla,
värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, risk-
grupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forsk-
ning samt utbildning, dokumentation och information.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen av dessa frågor slutförs föreslår jag att anslaget till IPM förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, I avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken, till Starens institut för psyko-
social miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag
på 5 741 000 kronor.
G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
1992/93 — Anslag 11 408 000 1993/94 — Förslag 13 921 000
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till
uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska
metoder ut medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.
De övergripande målen för SBU är att medverka till ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik.
SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:851) med instruktion för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksamhetsanalys ännu inte har kunnat göras. Beredningen har i sin anslags-
framställning begärt medel för att konsolidera verksamheten på sikt, i första hand för följande syften:
- analys av de samhällsekonomiska konsckvenserna av olika alternativ
för sjukvården = beräkningar av kostnadseffektiviteten i olika strategier - intensifierad marknadsföring - tillvaratagande av utvärderingar gjorda i andra länder.
SBU arbetar för att på vetenskaplig grund ge underlag för att välja sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra
föråldrade och ineffektiva metoder och för att påskynda införande och användning av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska, men Bil. 6 framförallt de ekonomiska analyserna i SBU:s projekt kräver stora insatser och blir av alltmer avgörande betydelse för slutsatser om kostnadseffektiv vård. SBU föreslår därför att resurserna för ekonomisk
analys förstärks. Dessutom föreslås ökade insatser för implementering av resultaten för snabbare förändring mot ökad effektivitet i den praktiska sjukvården. Vidare äskas resurser för att tillvarata utvärderingar
gjorda i andra länder.
SBU föreslår i sin anslagsframställning att 14,8 miljoner kronor an-
visas för verksamheten under budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall för budgetåret 1993/94 vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och ctiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder.
Resurser: Ramanslag 1993/94 13,9 miljoner kronor
SBU:s verksamhet syftar bl.a. till att göra samhällsekonomiska be-
sparingar genom långsiktig och strategiskt genomförd granskning och
utvärdering av sjukvården. Utvärderingar av effekterna av SBU:s rekommendationer om preoperativ utredning har visat på en årlig kostnadsbesparing om ca 50 miljoner kronor enbart för denna verksamhet. Ett annat exempel är rapporten om behandling av ryggont, som inte bara har lett till förändringar i rutinerna för sjukskrivning utan också till förändringar i problemets omhändertagande med förbättringar för patienterna och samtidigt samhällsekonomiska besparingar.
Jag föreslår att det övergripande målet för SBU:s verksamhet för budgetåret 1993/94 skall vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig
och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekono-
miska, sociala och etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder.
Jag finner det angeläget att SBU liksom övriga myndigheter utvecklar målbeskrivningar och lämnar underlag för bedömning av effektiviteten i verksamheten.
Jag beräknar ett ramanslag på 13 921 000 kronor till SBU:s verksam-
het, vilket innebär bl.a. att SBU erhåller en resursförstärkning med Bil. 6
1 miljon kronor för att möjliggöra och förstärka arbetet med en effek-
tivisering av sjukvården. Detta gäller såväl införande av nya metoder som utmönstring av föråldrade metoder. Vidare har jag inom föreslaget
ramanslag beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. SBU kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. SBU kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik förs till detta konto.
Anslaget för SBU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till SBU:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Starens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 921 000 kronor.
G 11. Barnmiljörådet
Barnmiljörådet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för barnmiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).
De övergripande målen för Barnmiljörådets verksamhet är att verka
för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för
en ökad säkerhet för barn och ungdom.
Barnmiljörådet
Barnmiljörådet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Denna kommer att utgöra ett underlag i
det fortsatta beredningsarbetet som berör Barnmiljörådets verksamhet.
Bil. 6
För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 5 199 000 kr anvisats för Barnmiljörådet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 20 december 1990 en utredningsman med uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en statligt utsedd barnombudsman. Kommittén har i september 1991 avlämnat betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för barn och ungdom. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, vilket kommer att beröra även Barnmiljörådet, föreslår jag att anslaget förs
upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barn-
miljörådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
5 199 000 kr.
G 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
| 1991/92 — Utgift | 5 453 645 |
| 1992/93 — Anslag | 5 828 000 |
| 1993/94 = Förslag | 5 998 000 |
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår
av särskild förordning (1988:1128).
Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation.
Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisa-
tion av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organsationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till
grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn.
De övergripande målen för NIA är följande. Verksamhetens huvud-
sakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska barn skall fortsätta som tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adop-
tioner sker i enligthet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland.
NIA skall vidare medverka till att barnet får en god och trygg uppväxt
i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla information i
frågor som rör adoption av utländska barn. Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen den 27 maj
1992 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksam-
13 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
heten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Översynen har initie- Bil. 6 rats bl.a. mot bakgrund av det arbete som för närvarande pågår inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
I sin förenklade anslagsframställning anger NIA att det inte finns skäl att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i förhållande till de beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s fördjupade anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1993/94 oförändrat
ramanslag som pris- och löncomräknas.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som
gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94 5,9 miljoner kronor
Planeringsram 1993/94 1994/95 5 998 000 kr 5 998 000 kr
Resultatbedömning Jag delar NIA:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheterna av verksamheten.
Slutsatser Min bedömning, innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års bud-
getproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Jag beräknar medelsbehovet under nästa budgetår för NIA :s verksamhet och för bidrag till auktoriserade organisationer för internationell adoptionshjälp till 5 998 000 kr. Jag har därvid räknat med oförändrat
bidrag (1 583 000 kr) till de auktoriserade organisationerna. Planerings-
ramen för perioden 1993/94 — 1994/95 beräknas till 11 996 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett
förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt pre-
senterat den modeli som bör tillämpas. NIA kommer fr.o.m budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att till- Bil. 6
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret, och medlen under
anslaget Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor förs till detta konto.
Anslaget för NIA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa
förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kom-
mer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 998 000 kr.
G 13. Nämnden för vårdartjänst
1991/792 — Utgift 109 146 470! 1992/93 — Anslag 122 328 000! 1993/94 = Förslag 8 971 000:
! Inkl. statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium som nu redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ? Förvaltningskostnader för Nämnden för vårdartjänst och Rh-nämnden.
Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift att
administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åtton-
de huvudtiteln, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete.
NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96 redovisat verksamheten inom områdena vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt vissa stödåtgärder inom folkbildningen. På grund av den ändring av anslagets konstruktion som nu görs redovisas stats-
anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Under det anslaget görs Bil. 6 också en analys och bedömning av nämndens fördjupade anslagsframställning för dessa verksamhetsområden samt vissa överväganden i anslutning till detta.
De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna per-
soner med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslut-
ning till riksgymnasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
NV pekar i sin resultatanalys på den förändrade roll nämnden fått dels genom riksdagsbeslutet år 1990 om riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar, dels genom att vissa uppgifter på folkbildningsområdet förts
år 1991. I och med detta vidgades NV:s uppgifter till att omfatta stöd
till personer oberoende av funktionshindrets art.
Förändringen har enligt NV också inneburit krav på både social och pedagogisk kompetens vid nämndens kansli. En organisationsöversyn har gjorts för att nå bättre måluppfyllelse, öka effektiviteten i verksamheten och för att anpassa den till de nya uppgifterna. Nämnden redo-
visar olika resultatmått för sin verksamhet med avseende på kvalitets-
krav, kvantitetskrav, utvecklingskrav och ekonomiska krav. I resultat-
analysen visar nämnden hur en utveckling mot målstyrning av verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till den rh-anpassade gym-
nasieutbildningen skett och föreslår en övergång till ett schabloniserat statsbidrag. När det gäller vårdartjänsten pågår utvecklingsarbete inom nämnden i syfte att hitta effektivare och bättre samordnade sociala
system för stödet i och omkring studiesituationen. Nämnden påpekar emellertid att effektiviteten och kvaliteten i verksamheterna i många
stycken är svår att mäta med hänsyn till verksamheternas speciella karaktär och innehåll samt att uppföljnings- och redovisningssystemen ännu inte är tillräckligt utvecklade. NV avser att fortsätta arbetet med
att utveckla sådana system för att bättre kunna relatera prestationer och
kostnader till varandra och för att åstadkomma bättre kostnadskontroll. Nämnden menar att de frågor som regeringen ställt kunnat besvaras trots ofullständiga mätmetoder.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som NV gjort i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen förändring
i den övergripande målsättningen för NV:s verksamhet för den kommande treårsperioden.
I syfte att bättre uppnå de övergripande målen föreslår nämnden ökade medel för utvecklingsarbete och information, kompetensutveck-
ling samt teknikstöd till en sammanlagd kostnad av 1 166 000 kr för budgetåret 1993/94. De totala kostnaderna för perioden 1993/94- 19957/96 beräknas till 25 540 000 kr.
För Rh-nämnden föreslås ingen förändring. NV beräknar kostnaderna för Rh-nämnden till 993 000 kr per budgetår för perioden 1993/94- Bil. 6 19957/96.
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall följande övergripande
mål gälla för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst
ansvarar för: De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbätt-
ra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vux-
na personer med funktionshinder samt att administrera och ut-
veckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Resurser: Ramanslag 1993/94 8,9 miljoner kronor
Planeringsram 1993/94 1994/95 1995/96 8 971 000 kr 8 971 000 kr 8 971 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
NV:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts.
Jag har under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. gjort
den bedömningen att NV:s uppgift att organisera och administrera stats-
bidraget till vårdartjänst bedrivits med en sådan inriktning att målet uppfyllts. Jag har gjort samma bedömning när det gäller nämndens verksamhet med omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar.
Den nya utformning nämndens kansliorganisation fått med anledning av Översynen kan bidra till att öka effektiviteten i statsbidragshanteringen i framtiden. Utvecklingen av redovisningsrutiner och system
förutsätter emellertid tillgång till en effektiv datautrustning. Organisationsförändringen bör också kunna leda till en bättre samordning och
ett rationellare utnyttjande av de resurser för olika stödinsatser åt studerande med funktionshinder som nämnden nu förfogar över. Det utveck-
lingsarbete som nämnden bedrivit har på olika sätt medverkat till att funktionshindrades möjligheter till utbildning och studier har förbättrats. Nämndens förslag att sammanföra det bidrag till forsknings- och ut-
vecklingsarbete som nu utgår från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-
ningen med nämndens egna medel för utvecklingsarbete bör ytterligare kunna underlätta detta arbete. Bil. 6
Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.
Övergripande mål för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst
ansvarar för skall vara oförändrade. Det innebär att inriktningen på
nämndens arbete skall vara att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studie-
situationen.
I samråd med statsrådet Ask föreslår jag att bidraget om 549 000 kr till forsknings- och utvecklingsarbete under den under åttonde huvudtiteln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och utveck-
lingsarbete överförs till detta anslag.
Jag anser att NV:s investeringsbehov skall finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
Jag beräknar kostnaderna för Rh-nämndens verksamhet för budgetåret 1993/94 till 1 045 000 kr. Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bak-
grund beräknats till 26 913 000 kr.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en modell som bör tillämpas. Nämnden för vårdartjänst kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Nämnden för vårdartjänst förs till detta konto.
Anslaget för Nämnden för vårdartjänst har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara
i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 8 971 000 kronor.
Bil. 6
| 1991/92 — Utgift | 5 815 122 |
| 1992/93 — Anslag | 5 955 000 |
| 1993/94 = Förslag | 6 027 000 |
Statens handikappråd (SHR) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationerna. Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instruktion för Statens handikappråd.
De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Statens handikappråd Statens handikappråd har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sitt verksamhetsområde. Resultatanalysen visar att rådets funktion som samordningsorgan gradvis ändrat inriktning från direkta samordnings- och samarbetsinsatser av olika slag till mer utvecklings-, utvärderings- och uppföljningsarbete. Orsaken till detta har främst varit att många samhällsorgan nu själva byggt upp egna samarbetsorgan i handikappfrågor och utvecklat egna kontaktnät och samarbetsformer. Samtidigt har det vuxit fram ett ökat behov av att få fram en samlad bild av hur de pågående samhällsförändringarna inverkar på funktionshindrades levnadsförhållanden. Andra faktorer som kan komma att påverka rådets framtida roll och uppgifter är Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om förbud mot diskriminering och inrättande av en handikappombudsman.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar Statens handikappråd kunnat göra i sin framtids- och resursanalys före-
mål samt en ny instruktion. De nya målen formuleras på följande sätt: - Statens handikappråd skall kontinuerligt ge en samlad bild av utveck-
lingen på handikappområdet genom scektorsövergripande nationella
utvärderingar och uppföljningar samt att som nationellt organ göra
uppföljningar av FN:s standardregler för handikappades jämlikhet
och delaktighet. - Rådet skall svara för kunskapsuppbyggnad samt förmedling av kun-
skap och information på handikappområdet.
De förändringar som föreslås kräver en systematisk kompetensutveckling av rådets personal och en utvecklad datametodik. Statens handikappråd hemställer att sammanlagt 350 000 kronor anvisas för kompetensutveckling för perioden 1993/94-1995/96 samt om ett riksgäldslån om 400 000 kr för finansiering av en utbyggnad av ADB-funktionen.
Bil. 6
Övergripande mål Det övergripande målet för den verksamhet som Statens handikappråd ansvarar för skall för budgetåret 1993/94 vara detsamma som tidigare, dvs. att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder. Rådet skall därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden.
Resurser: Ramanslag 1993/94 6,0 miljoner kronor
Övrigt I avvaktan på regeringens ställningstagande till Handikapputredningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om bl.a. inrättande av en handikappombudsman bör Statens handikappråd endast prövas i ett ettårsperspektiv.
Resultatbedömning Rådets fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att de verksamhetsmål som hittills varit uppsatta har kunnat uppnås. Samhällsutvecklingen har dock medfört att rådet gradvis förändrat och anpassat sin verksamhet för att bättre svara mot de behov och förändringar i omvärlden som uppkommit.
Slutsatser Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om myndigheternas bevakning av handikappfrågor. Utredningen har föreslagit att de uppgifter som nu åvilar Statens handikappråd fördelas till andra myndigheter och organ och att rådet avvecklas i samband med att en funktion som handikappombudsman inrättas.
Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Min bedömning är att ingen förändring av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om inrättande av en funktion som handikappombudsman. Det innebär att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd.
Jag är inte heller beredd att nu föreslå att rådet får ta lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar.
Anslaget för Statens handikappråd har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Bil. 6 Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till rådets disposition
kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 6 027 000 kronor.
G 15. Statens institutionsstyrelse
Nytt anslag (förslag) 470 000 000
Bakgrund Redan några år efter socialtjänstreformens genomförande år 1982 uttrycktes från många håll kritik mot organisationen med ett delat
huvudmannaskap för de institutioner som tar emot de mest utsatta ung-
domarna och de tyngsta missbrukarna. JO varnade redan tidigt för att de s.k. $ 12-hemmen inom ungdomsvården inte klarade att utgöra den resurs för de mest utagerande och kriminella undomarna som de var avsedda för. Bl.a. i en rapport år 1987 framförde JO skarp kritik mot vad ämbetet uppfattade som en nedrustning av dessa institutioner (JO:s ämbetsberättelse år 1987/88). Kritiken tog sikte dels på att det förelåg
en allmän resursbrist, dels på att vissa institutioner inte tog emot de
mest svårplacerade ungdomarna och att vissa ungdomar kunde "straffa
ut sig” från institutionerna. JO anförde bl.a. att statsbidragssystemet bidrog till nedrustningen. Även på missbrukssidan förekom liknande
kritik. Sålunda anförde socialberedningen i betänkandet (SOU 1987:22) Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget att insatserna för de tunga missbrukarna inte var tillräckliga.
År 1990 överlämnade Socialstyrelsen en rapport till regeringen över en inventering av behov och resurser inom den tunga missbrukar- och ungdomsvården. Styrelsen redovisade i rapporten att endast 20 2 av de
ungdomar för vilka kommunerna efterfrågade plats kunde beredas plats
på särskilda ungdomshem.
Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen uttryckt oro för att statsbidragssystemcet inte i tillräcklig grad haft en styrande effekt
på utvecklingen av institutionsvården för de mest utsatta grupperna.
Riksdagen fattade i maj 1991 (prop. 1990/91:96, bet. 1990/91:SoU14,
rskr. 1990/91:267) ett principbeslut om att huvudmannaskapet för de
särskilda ungdomshemmen skulle föras över från kommuner och lands-
ting till staten. Riksdagen ställde, mot bakgrund av de problem som konstaterats, två huvudsakliga krav på verksamheten, dels att alla som
behöver det skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad vård skulle erbjudas. Regeringen borde enligt riksdagen snarast utreda Bil. 6 förutsättningarna för huvudmannaskapsförändringen som förutsågs
kunna vara genomförd under år 1992. Även missbrukarvårdens organi-
sation borde utredas i sammanhanget.
En av regeringen tillsatt särskild utredare lämnade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i februari 1992. Utredaren redovisade två huvudalternativ, dels en helstatlig organisation, dels en organisation med ett entreprenörsystem. Vidare föreslogs att en ny statlig myndighet inrättas för ledning och drift av verksamheterna. Betänkandet har remissbehandlats.
I en proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmannaskap för vissa
institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård har regeringen
föreslagit riksdagen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, föreslås inrättas den 1 juli 1993. Inom myndigheten skall finnas en organisation med särskilda ungdomshem
och LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för planering och drift av de aktuella hemmen.
T.o.m. budgetåret 1992/93 har i statsbudgeten funnits ett särskilt anslag för bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård. Anslaget uppgår för nämnda budgetår till 950 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Riksdagen har den 15 december 1992 beslutat att en ny statlig myndig-
het, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 1992/93:106). Styrelsen får
bl.a. till uppgift att träffa avtal med de nuvarande huvudmännen om övertagande av berörda institutioner, vilket huvudsakligen bör kunna slutföras under år 1993. Finansieringen av institutionerna skall även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunerna och genom statliga bidrag. Medel som anvisas via statsbudgeten bör fördelas av Statens institutionsstyrelse. Vidare bör det åligga styrelsen att svara för intern revision och en samlad resultatuppföljning.
Den nya myndigheten får ansvaret för att anvisa plats vid den institu-
tion som i varje enskilt fall bedöms lämpligast. Härigenom beräknas en behövlig differentiering av vården kunna ske, bl.a. behovet av enheter med särskilt hög bevakningsgrad. Verksamheten vid institutionerna bör organiseras så att behövlig vård huvudsakligen skall kunna ges regionvis.
Styrelsen får följande uppgifter vad avser de särskilda ungdomshem-
men och LYM-hemmen:
- planering, ledning och drift
platsanvisning
ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll personaladministration och personalutbildning metodutveckling
= forsknings- och utvecklingsarbete.
En särskild organisationskommitté (dir 1992:96) för ändrat huvud- Bil. 6
mannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård har tillkallats för att utföra det förberedelsearbete som krävs för inrättandet av Statens institutionsstyrelse och för statens övertagande av huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hem-
men.
480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor redovisas under an-
slaget F 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård.
Till Statens institutionsstyrelses verksamhet beräknar jag 470 miljoner kronor, varav 420 miljoner kronor avser driften av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Resterande 50 miljoner kronor avser
kostnader för den centrala myndigheten, personalutbildning och utveck-
lingsverksamhet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Statens institutionsstyrelse kommer att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget Statens institutionsstyrelse förs till detta konto.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 470 000 000 kr.
G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådet har i uppgift att stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och socialpolitik.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag
på 79 175 000 kr.
Bil. 6
1992/93 — Anslag 35 000 000 1993/94 — Förslag 36 775 000 Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände riksdagen de allmänna riktlinjerna för ett treårigt program för omställ-
ning och förnyelse av den statliga administrationen. Utgångspunkterna för förnyelscarbetet inom Socialdepartementets område avsågs åstad-
kommas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom socialförsäkringen. Vidare skulle det ske en ökad satsning för att stärka kompetensen och öka koncentrationen inom myndigheterna på upp-
följning och utvärdering. Andra verkningsfulla instrument i omstruktu-
reringen skulle vara delegering, decentralisering, ökad samverkan
mellan olika organ och sammanslagning av närbesläktade verksamheter.
Åtgärderna skulle ge en effektivare medelsanvändning och koncentreras
till Socialstyrelsens område och till socialförsäkringsadministrationen.
En samlad besparingseffekt på ca 420 miljoner kronor beräknades under treårsperioden motsvarande en personalminskning på bortemot 2 000 personer.
Gällande trygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd
och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även efter det att uppsägning skett. Sådana kostnader har hittills belastat
resp. myndighetsanslag. Detta innebär att myndigheternas anslag inte alltid är helt anpassade till och visar vad den reguljära verksamheten kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna
avläsa besparingseffekter och personalkonsekvenser inom hela verksam-
hetsområdet. Fr.o.m. innevarande budgetår beräknas därför kostnader
för uppsagd personal vid de myndigheter som omfattas av administra-
tionsprogrammet under förevarande anslag. Den närmare inriktningen
av omställningsåtgärderna och därmed sammanhängade besparingar
redovisas under berörda anslag.
Jag bedömer att en stor del av personalminskningen kan åstadkommas genom naturlig avgång, vilket bl.a. innebär att uppkomna vakanser inte återbesätts. Arbetsmarknadsläget har stor betydelse för takten i denna
personalomsättning. Det är dock ofrånkomligt att personal inom de
berörda verksamheterna också måste sägas upp. Vederbörande myndig-
het har ansvaret för att detta sker i den takt det behövs med hänsyn till verksamhetens givna ekonomiska förutsättningar. Underhandsuppgifter från de berörda myndigheterna tyder på att belastningen för innevarande budgetår på förevarande anslag kommer att uppgå till ungefär vad som beräknats; alltså 35 miljoner kronor.
Myndigheterna skall före utgången av januari resp. juni 1993 till regeringen redovisa sina kostnader för uppsagd personal under andra halv-
året 1992 resp. första halvåret 1993. På grundval av dessa redovis-
ningar kommer regeringen att besluta om vilka kostnader som skall belasta förevarande anslag i stället för resp. myndighetsanslag.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag nu de avvecklingskostnader för Prop. 1992/93:100 övertalig personal som skall belasta förevarande anslag till 36 775 000 Bil. 6
kr, varav merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 775 000 kr.
Bilaga 6.1
Lagförslag
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäk-
Bilaga 6.1
ring
Härigenom föreskrivs att 1, 5 - 7, 11 och 13 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Delpension enligt denna lag kan Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsar- efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som betande i åldern 63-64 år som minskar sin arbetstid. minskar sin arbetstid.
Försäkrad, som från och med En försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år den månad då han fyller 63 år eller senare minskar sin arbetstid i eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till del- förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ pension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genom- om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst snitt minst 17 och = högst 35 timmar per arbetsvecka. Pen- 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med sion utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 månaden före den då han fyller 65 år. år.
Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Den som efter arbetstidsminsk- Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i ningen har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt eller i båda dessa former har rätt till delpension om han har minskat till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka minst fem och högst tio timmar och hans inkomst av detta för- per arbetsvecka och hans inkomst värvsarbete är att hänföra till in- av detta förvärvsarbete är att komst av tjänst vid taxering till hänföra till inkomst av tjänst vid statlig inkomstskatt. taxering till statlig inkomstskatt.
I Lydelse enligt 1987:364.
Senaste lydelse 1987:364.
209 14 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Bil. 6
Bilaga 6.1
Annan förvärvsarbetande än som Även annan förvärvsarbetande avses i 6 § är berättigad till del- än som avses i 6 § är berättigad
pension om han har minskat ar- till delpension om han har minskat
betstiden med i genomsnitt minst arbetstiden med i genomsnitt hälften. minst fem och högst tio timmar
per arbetsvecka.
Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs de
som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller
gemensamt har eller har haft barn.
11 §
Delpensionen fastställs till det Delpensionen fastställs till det
belopp som motsvarar 65 procent belopp som motsvarar 50 procent
av den försäkrades pensionsunder- av den försäkrades pensionsunder-
lag. lag.
Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Därvid skall I kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.
13 §
För försäkrad som avses i 7 & För en försäkrad som avses i utgörs pensionsunderlaget av hälf- 7 § utgörs pensionsunderlaget av ten av hans genomsnittliga för- skillnaden mellan hans genomvärvsinkomst — före = arbetstids- snittliga — förvärvsinkomst = före minskningen. Denna = inkomst arbetstidsminskningen och den beräknas enligt 12 § andra styck- andel av denna inkomst som motet. Överstiger den förvärvsin- svarar det antal timmar han arkomst, som den försäkrade efter betar efter arbetstidsminskningen i arbetstidsminskningen kan antas förhållande till det antal timmar tills vidare ha, hälften av den han arbetade före arbetstidsminsktidigare inkomsten, minskas pen- ningen. Förvärvsinkomsten före sionsunderlaget med hänsyn här- arbetstidsminskningen beräknas till. Vidare tillämpas 8 § och 9 § enligt 12 § andra stycket. Overandra stycket vid beräkningen av stiger den förvärvsinkomst, som
pensionsunderlaget. den försäkrade efter arbetstids-
minskningen kan antas tills vidare
ha, den andel av den tidigare
inkomsten som motsvarar arbets-
tiden efter arbetstidsminskningen,
minskas pensionsunderlaget med
hänsyn härtill. Vidare tillämpas
8 § och 9 § andra stycket vid be-
räkningen av pensionsunderlaget.
3 Senaste lydelse 1990:671.
Lydelse enligt prop. 1992/93:116 och bet. 1992/93:SfU9.
5 Senaste lydelse 1987:364.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bil. 6 Bilaga 6.1
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 och 5 §§ den 1 januari
1994, och i övrigt den 1 juli 1993. 2. Aldre bestämmelser tillämpas på delpension som avser tid före
ikraftträdandet. Aldre bestämmelser tillämpas även efter den 30 juni 1993 för försäkrad som senast den 11 januari 1993 ansökt om delpension hos allmän försäkringskassa.
3. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 5 §§ skall vad som där
anges om åldern 63 år gälla åldern 62 år under år 1994. De nya bestämmelserna i 1 och 5 §§ tillämpas inte på den som är yngre än 62 år
den 1 januari 1994 och som uppburit delpension för december 1993 och på den som är yngre än 63 år den 1 januari 1995 och som uppburit delpension för december 1994.
4. Om en försäkrad, som ansökt om delpension efter den 11 januari
1993 och har rätt till delpension för juni 1993, inte uppfyller arbetstids-
villkoren enligt de nya bestämmelserna i 6 och 7 §§, skall hans rätt till
delpension med anledning av ny ansökan prövas med utgångspunkt i den
arbetstid han hade före den första arbetstidsminskningen. Den genom-
snittliga förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen skall beräknas till samma belopp som när han första gången beviljades delpension.
Bilaga 6.2 Socialförsäkringens kostnader och finansiering
Bil. 6 I denna underbilaga redovisas de socialavgiftsfinansierade verksamheter
Bilaga 6.2 som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. Övriga socialavgiftsfinansierade verksamheter tillhör arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde. Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och ställningstaganden vad avser principer m.m. för socialavgiftsfinansierad . verksamhet.
1. Inledning
Riksdagens revisorers rapport Riksdagens revisorer framhöll i en rapport (1988/89:16) Statistiken över socialavgifter angelägenheten av att riksdagen får en samlad redovisning av socialförsäkringssektorn. Revisorerna ansåg att den av dem föreslagna översynen bl.a. borde resultera i —- att hela socialförsäkringssektorn omfattas av redovisningen —- att för alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och even-
tuell fondbehållning eller skuld, - att för de ändamålsbestämda socialavgifterna anges alla viktigare in-
komster och utgifter som tillgångar och skulder - att redovisningen för den allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas - att enhetliga, med allmänt språkbruk förenliga och i nationalräken-
skaperna tillämpade definitioner införs av begreppen avgift, socialav-
gift, socialförsäkring och allmän försäkring införs statsbudgeten.
Finansutskottet (bet. 1988/89:FiU23 rskr. 1988/89:169) tillstyrkte revisorernas förslag och den med anledning därav väckta motionen om en översyn av redovisningen av socialförsäkringsavgifterna i statsbudgeten. Utskottet ställde sig även bakom revisorernas förslag om en förbättring av statistiken på socialförsäkringsområdet.
Budgetpropositionsutredningens betänkande I Budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU 1990:83) påpekas att principerna för redovisning av socialavgiftsinkomsterna i statsbudgeten är olika. De inkomsttitlar som berörs är konstruerade enligt olika principer beroende på om avgiften skall föras till fond eller inte. Utredningen diskuterar alternativ med s.k. bruttoredovisning, vilket enligt utredningen borde innebära att inflytande avgifter redovisas på statsbudgetens inkomstsida, medan överföring till fonder skall betraktas som utgifter på statsbudgeten.
Vidare påpekas i Budgetpropositionsutredningens betänkande att det är otillfredsställande att underskott på inkomsttitlarna sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift inte blir föremål för riksdagens utgiftsbeslut.
RFV:s uppdrag
Bil. 6 Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge Riksförsäkringsverket
Bilaga 6.2 (RFV) i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma en bruttoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom socialförsäkringen. Vägledande för uppdraget var att —- utgifter över statsbudgeten bör redovisas genom anslag på statsbud-
getens utgiftssida - omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas - lagstadgade socialavgifter bör ha egna inkomsttitlar.
RFV:s rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter m.m. överlämnades till regeringen den 10 september 1992. Den innehåller förslag till lösningar som tillgodosåg de tre huvudönskemål som regeringen angivit. Härutöver har RFV i anslutning till de olika delarna i uppdraget utarbetat ett eget förslag med innebörd att socialförsäkringen ges en mer fristående finansiell och redovisningsmässig ställning i förhållande till statsbudgeten. Förslaget innebär bl.a. att den nu nollställda allmänna sjukförsäkringsfonden skulle aktiveras och att avräkning skulle göras löpande. Fondens inkomster skulle utgöras av hela sjukförsäkringsavgiften, statsbidraget samt i förekommande fall räntor på placerade överskott. Eventuella underskott skulle enligt förslaget lösas genom att berörda fonder får ta upp lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden i stället för att belasta budgetens inkomstsida, på likartat sätt som i dag gäller för den s.k. arbetsmarknadsfonden.
Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin Den 22 september 1992 träffade regeringen och Socialdemokraterna en överenskommelse som närmare redovisas i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. I propositionen anges bl.a. att regeringen och socialdemokraterna är eniga om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Genom denna förändring kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Härigenom uppnås att villkoren automatiskt anpassas till de ekonomiska
förändringarna. |
Enligt propositionen skall sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna lyftas ut ur statsbudgeten så snart detta kan ske. Finansieringen avses från början ske med statsbidrag men i successivt avtagande grad. Riksdagen har beslutat att godkänna de riktlinjer för åtgärder på socialförsäkringsområdet som föreslås i propositionen (bet. 1992/93:FiU1l, rskr: 1992/93:134. |
Överenskommelsen omfattar även införandet av en ny sjukförsäkringsavgift. Denna är motiverad av statsfinansiella skäl och av en strävan att åstadkomma ett tydligare samband mellan avgifter och sjuk-
säkringsmodell. I propositionen om allmän sjukförsäkringsavgift (prop. Bil. 6 1992/93:136) anges de närmare förutsättningarna för denna avgift som Bilaga 6.2 föreslås införas den 1 januari 1993.
I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingick även att förslag skulle lämnas om en karensdag och sänkta ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen. I prop. 1991/92:31 om ändrad sjukersättning m.m. lämnas sådana förslag. I propositionen föreslås vidare att arbetsgivaravgiften skall anpassas till arbetsgivarnas minskade utgifter för sjukersättning inklusive arbetsgivaravgifter. Avsikten är att åtgärden, i likhet med sjuklönereformen, skall utformas så att den blir kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp.
I prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin föreslås en sänkning av den sammanlagda arbetsgivaravgiften med 4,3 procentenheter. Sänkningen innebär dels att barnomsorgsavgiften slopas, dels att folkpensionsavgiften sänks. Vad beträffar egenavgiften sänks sjukförsäkringsavgiften med 0,48 procentenheter, folkpensionsavgiften med 1,62 procentenheter samtidigt som barnomsorgsavgiften slopas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1, rskr. 1992/93:134).
2. Översikt av socialförsäkringsutgifterna och deras
finansiering
Socialförsäkringsutgifternas andel av BNP har i löpande priser stigit från ca 17 2 år 1980 till ca 20 Z år 1992. I följande tabell redovisas socialförsäkringssektorns utbetalningar (inkl. administrationskostnader) i procent av BNP från år 1980 till år 1992.
Socialförsäkringsutgifterna som andel (26) av BNP
" prog.
1980 1985 1988 1989 1990 1991 1992
Socialförsäkr. 17,6 18,0 19,1 19,2 19,4 = 20,2 202 inkl adm, totalt - varav » ekonomiskt stöd 2,00 2,04 2,19 2,20 2,44 2,77 2,9
till barnfam.
(barnbidrag 0,95 0,96 0,93 0,86 ' 0,2 1,15 LIG + ersättning 6,53 6,71 7,48 7,61 7,48 7,30 6,2
vid sjukdom
& handikapp
(sjukpenning 2,39 2,07 2,80 27 2,61 2,23 1,25)
+ ersättning
vid ålderdom 7,98 8,37 8,57 — 8,61 8,63 9,10 9,8
(åp/folkp 4,15 3,85 3,56 3,48 3,40 3,49 3,6)
(åp/ATP 2,34 3,33 3,81 — 3,95 4,05 4,33 4,7)
| + anhan | on . |
| utbetalning | 0,59 0,48 0,47 — 0,43 0,42 0,58 1,0 |
| (KAS, utbildn.bidr | 0,29 0,48 -) |
| x adm. | 0,48 0,39 0,38 0,38 0,41 0,41 — 0,41 |
Källor: RFV, SCB, S-dep.
måner som inryms inom sjukförsäkringen och folkpensionsförsäkringen Bil. 6
finansieras av socialavgifter och av statliga medel. Den allmänna Bilaga 6.2
tilläggspensionen, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen skall enligt gällande regler finansieras med socialavgifter, samt i förekommande fall med avkastning på fonder. De kommunala bostads-
tilläggen till pensionärer finansieras dels av kommunala medel, dels av
statsbidrag.
Översikt över finansieringen av vissa socialförsäkringsförmåner
budgetåret 1993/94
Kostnader Finansiering - i
Social Anslag Övriga Över-/
avgifter tillförda under-
medel skott
Stöd till barnfamiljer Barnbidrag, : bidragsförskott m.m 22 212 576 20 401 1235 Föräldraförsäkring, vårdbidrag 19 601 15 566 4 035 Ersättning vid sjukdom och handikapp Sjukpenningförsäkring 30 991 26 342 4 649 Arbets-/yrkesskadeförs. 12 200 7 800 - 4 400 Förtidspension m.m.
Folkpension 14 135 7 687 6 448 ATP 20 868 16 816 4 052
Försäkring vid ålderdom m.m. Ålderspension m.m.
Folkpension 55 300 30 073 25 227
ATP 84 854 68 377 16 477 Administration
| Försäkringskassor | 4 122 | 3 504 | 618 |
| RFV | : 605 | 605 | . |
| Summa | 264 888 | 177 346 61 378 21 764 - 4 400 |
3. Lagstadgade socialavgifter m.m.
I följande tabell redovisas de olika socialavgifter i form av arbetsgivaroch egenavgifter som uttas för olika ändamål. För budgetåret 1991/92 uppgick arbetsgivargifterna till 35,98 Z och egenavgifterna till 33,85 Z, för år 1992 är arbetsgivaravgiften 33,63 7 och egenavgiften 33,85 Z. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag i prop. 1992/93:36 och med beaktande av riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUI, rskr. 1992/93:134) kommer de lagstiftade socialavgifterna uppgå till 31,00 Z resp. 29,55 Z år 1993. Från och med den 1 januari 1993 skall enligt regeringens förslag i prop. 1992/93:136 en allmän sjukförsäkringsavgift tas ut som skall uppgå till 0,95 Z på förvärvsinkomst upp till 7,5 basbelopp.
| Inkomst- Avgift | Bruttoinkomst | Bil. 6 |
| titelnr. | (mkr) 91/92 | Bilaga 6.2 |
| 1211 Folkpensionsavgift | 47 811 | |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift,netto | 58 641 | |
| 1231 Barnomsorgsavgift | 14 130 | |
| 1241 Vuxenutbildningsavgift | 1 693 | |
| 1251 1 Arbetsmarknadsavgift | 13 398 | |
| 1251 2 Arbetsskadeavgift | 4 900 | |
| 1251 4 Lönegarantiavgift | 1242 | |
| 1251 5 Arbetarskyddsavgift | 2 216 | |
| 1251 6 Sjömanspensionsavgift | 32 | |
| 1251 7 Delpensionsavgift | 3 211 | |
| 1251 8 Tilläggspensionsavgifter- ATP | 83 789 | |
| 1251 9 Arbetsmiljöavgift | 24 | |
| Arbetsskadeavg., förvaltning | 258 | |
| 1281 Allmän löneav gift | 1 697 | |
| Summa lagstadgade socialavgifter | 233 042 |
4. Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen finansieras av socialavgifter och statsbidrag. Avgiftsintäkterna används dels för att täcka sjukförsäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmärnen och kostnader för tandvård och läkemedel, dels för att täcka utgifterna för föräldraförsäkring, ersättning vid närståendevård samt socialförsäkringens administration hos försäkringskassorna.
Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 28 AFL vara sådan att avgiftsinkomsterna täcker 85 Z av försäkringens utgifter.
Sjukförsäkringsavgiften kommer således att finansiera de anslag som framgår i nedanstående tabell.
| . Utgift (mkr) 1993/94 | varav avgifts- finansierat (mkr) 2 | |
| B 3. Föräldraförsäkringen | 18 316 | 15 566 8597 |
| C 1. Sjukförsäkringen | 30 991 | 26342 857 |
| C 2. Närståendevård | 23 | 19 857 |
| G 2. Försäkringskassorna | 4 122 | 3 504 — 857 |
| Summa | 53 452 | 45431 852K |
Utvecklingen 1991/92 - 1993/94 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.
Bilaga 6.2
1991/92 1992/93 1993/94
utfall enl. stats- förslag
budget
Utgifter
| Sjukförsäkringen " | 49 114 | 37 674 | 30 991 |
| - sjukpenning m.m + | 24 731 | 16 891 | 13 941 |
| - rehabilitering | 1114 | 1 481 | 2 561 |
- ersättning till
| sjukvårdshuvudmännen | 10 515 | 7 340 | 2 564 |
| - läkemedelsförmåner | 8 366 | 7914 | 8 120 |
| - tandvård | 4 388 | 4 048 | 3 805 |
| Föräldraförsäkringen | 18 410 | 18 860 | 18 316 |
| Ers. vid närståendevård | 8 | 20 | 23 |
| Försäkrings.adm. | 4 445 | 4 293 | 4 122 |
| Summa utgifter | 71 977 | 60 847 | 53 452 |
Inkomster Statsbidrag, sjukförsäkring 7367 5 730 4 649 ">, föräldraförs. 2702 . 2832 2 750 ">, närståendevård 1 3 3
| ">, administration | . 667 | . 610 | 613 |
| Socialavgifter | 58 640 | 50 468 | 47 198 |
| Summa inkomster"+" | 69 437 | 59 643 | 55213 |
| Summa över/underskott | +2 540. | + 204 + 761 |
+ Inkl. sjukhusvårdsavdrag, dvs. det avdrag för sjukhusvård som görs på pension tillförs sjukförsäkringssystemet. | ++ Inkl. frivillig sjukförsäkring — - : : »x+ Prognos 1992/93 och 1993/94
Mot bakgrund av den kostnadsbesparing som 'arbetsgivarna beräknas göra genom minskad utbetalning av sjuklön i och med införandet av en karensdag föreslås i prop. 1992/93:31 att arbetsgivaravgiften höjs med 0,47 procentenheter av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1994: Denna höjning motsvarar ca 3 400 miljoner kronor.
Den allmänna sjukförsäkringsavgift om 0,95 Z som införs fr.o.m. den 1 januari 1993 skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen: Avgiftsinkomsten beräknas netto (efter skatteavdrag) att uppgå till ca 3 700 miljoner kronor. :
Dessa avgiftsförändringar beräknas : medföra att avgiftsinkomsterna vad gäller sjukförsäkringen för första gången sedan mitten av 1980-talet är tillräckligt höga för att det lagstadgade kravet på finansiering .av 85 Z av utgifterna skall vara uppfyllt. En total samordning av sjukoch arbetsskadesjukpenningen i enlighet med de förslag som jag aviserat i denna proposition, kommer att medföra en avlastning för arbetsskadefonden, samtidigt som det blir en ökning av sjukförsäkringsutgifterna.
Bil. 6
Arbetsskadeförsäkringen (mkr) Bilaga 6.2
1991/92 .--1992/93 . 1993/94
utfall prognos prognos
Utgifter Försäkringen
—- arbetsskadesjukpenning 6 552 6 600 6 200 —- arbetsskadelivräntor 3 564 4 200 4 700 - ersättning enl äldre
| lagstiftning | 1214 | 1 300 | 1 300 |
| Försäkringens administration | 258 | 358 | 410 |
| Summa utgifter (exkl. adm.) | 11 330 | 12 100 | 12 200 |
Inkomster Socialavgifter 4900 6 800 7 800 Överfört från delpensions-
| fonden | 12 | 8 300 | - |
| Summa inkomster | 4 912 | 15 400 | 7 800 |
| Summa över/underskott | - 6418 +3 000 | - 4 400 |
Arbetsskadefondens utveckling Fondens storlek | vid ingången av budgetår - 17 602 -24 020 21 020
Anm. Administrationskostnader avdraget från utgiftssidan och socialavgifter.
Statens utgifter för arbetsskadeförsäkring ingår inte.
Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1991 var underskottet i fonden drygt 20 miljarder kronor. Genom särskilt regeringsbeslut den 10 september 1987 har RFV be-
myndigats att disponera medel från inkomsttitel för att täcka löpande
utbetalningar.
Riksdagen beslutade i anledning av «regeringens proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkring m.m. (prop. 1991/92:149, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 232) om överföring av medel från delpensionsfonden till arbetsskadefonden samt att delpensionsavgiften skulle sänkas med 0,3 procenttenheter fr.om. den 1 juli 1992. Samtidigt höjdes arbetsskadeavgiften i motsvarande mån.
6. Pensioner
Folkpensionerna finansieras dels genom en socialavgift för arbetsgivare'
och egenföretagare som för år 1993 uppgår till 5,83 7 av avgiftsunder-
laget, dels genom anslag över statsbudgeten motsvarande ca 30 Z av avgiftsunderlaget. Tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en
socialavgift som för år 1993 utgör 13 Z av avgiftsunderlaget och genom avkastning från den allmänna pensionsfonden. Denna fond uppgick den I januari 1992 till 480 734 miljoner kronor.
Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 2 genom en socialavgift som för närvarande uppgår till 0,20 Z av avgiftsunderlaget. Avgiften
förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1992 uppgick till Prop. 1992/93:100
11 991 miljoner kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992 Bil. 6 (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att en viss Bilaga 6.2
del av delpensionsfonden behållning skall användas för att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret 1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen för arbetsskadeförsäkringen. Efter överföringen med 8 300 miljoner kronor till arbetsskadeförsäkringen beräknas fondbehållningen uppgå till 5 043 miljoner kronor den 31 december 1993.
Folkpensionsförsäkringen (mkr)
Löpande pris
1991/92 1992/93 1993/94
utfall prognos prognos
Utgifter Försäkringen
| - ålderspensioner | 50 831 | 51 828 | 51 885 |
| - änkepensioner m.m.! | 2 052 | 2025 | 2 020 |
| - förtidspensioner | 13 324 | 13 800 | 14 315 |
| - barnpensioner | 273 | 277 | 280 |
| - handikappersättningar | 852 | 896 | 935 |
| - vårdbidrag | 857 | 1212 | 1 285 |
| Summa utgifter | 68 189 | 70 038 | 70 720 |
Inkomster
| Statsbidrag | 20 378 | 24 991 | 32 262 |
| Socialavgifter | 47 811 | 45 047 | 38 458 |
| Summa inkomster | 68 189 70 038 | 70 720 |
! Inkl hustrutillägg ? Inkl vissa undersökningar vid RFV:s sjukhus
Tilläggspensionsförsäkringen
Löpande pris
1992 1993 1994
prognos prognos prognos Utgifter Försäkringen
| - förtidspensioner | 18 950 | 19 988 | 21 747 |
| - ålderspensioner | 67 730 | 70 360 | 73 971 |
| —- efterlevandepensioner | 9 034 | 9 397 | 10 020 |
| - barnpensioner | 544 | 555 | 580 |
| Administrationskostnader” | 25 405 | 2292 | 2.528 |
| Summa utgifter | 121 663 | 102 592 | 108 846 |
Inkomster
| Socialavgifter | 83 426 | 83 850 | 86 536 |
| Ränteinkomster! | 55 441 | 55 950 | 56 500 |
| Summa inkomster | 138 867 | 139 800 | 143 036 |
| ! Inkl kursnetto, aktieutdelningar, vinstdelningsskatt m.m. | | |
> Inkl överföring till småföretagsfonden och avveckling av löntagarfonden
Bil. 6
- Bilaga 6.2
1992 1993 1994
prognos prognos
Fondens storlek 442,1 481,7 S16,1 vid ingången av år
Över/underskott + 38,7 + 34,2 + 27,9
resp. år
Delpension (enl. RFV:s anslagsframställning - AF)
.1991/92 1992/93 1993/94
prognos prognos
Utgifter Försäkringen 1 910 2173 2 209 Kursförluster samt överföring till arbetsskadefonden 1992/93 57 4 150 2075 Summa utgifter 1967 6 323 4 284 Inkomster
| Socialavgifter | 3 211 | 2 034 | 1562 |
| Ränteinkomster | 1 631 | 816 | 444 |
| Summa inkomster | 4 842 | 2 848 | 2 006 |
| Summa över/underskott | 2 875 | - 3 475 | - 2 278 |
Delpensionsfondens utveckling (enl. RFV:s AF) milj.kr.
1992 1993 1994 Fondens storlek vid ingången av år 11 991 9 370 5 043 Över/underskott resp. år + 400 - 679 - 614
Bil. 6 - Bilaga 6.2 Oversikt över socialförsäkringens finansiering per verksamhetsgren 8
budgetåret 1991/92
Kostnader Finansiering i MH
Social Anslag Medel Övriga Över-/
avgifter fr.ink. tillförda — under-
titlar medel skott
Stöd till barnfamiljer Barnbidrag, . bidragsförskott m.m. 21 414 479 19 710 1 225 Föräldraförsäkring, vårdbidrag 19 269 14 965 3 618 686
Ersättning vid sjukdom och handikapp
| Sjukpenningförsäkring 24 430 | 19 881 3 685 | 864 | ||
| Arbets-/yrkesskadeförs. — 11 755 | 4 900 | 4 198 | 234 - 6 419 | |
| Förtidspension m.m. | 30 627 | 16 412 12 607 | 1 608 | |
| Sjukvård m.m. | 28 621 | 20 206 7 523 | 892 |
Försäkring vid ålderdom m.m. 130 373 70 109 48 481 14 686 +2 903
Övrigt
Arbetslöshetsersättning 16 545 13 398 - 3 147 Annan utbetalning 11 829 1 204 9 573 1 056 + 4 Administration Försäkringskassor 4 785 3 542 611 169 554 + 9 RFV 896 304 523 89 + 20 Summa 300 544 165 400 = 106 335 2 809 19 452 - 6 548
Källa: RFV:s årsredovisning (ÅR) för budgetåret 1991/92
Bilaga 6.3
Allmänna arvsfonden
IS Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
Bil. 6
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av
Bilaga 6.3
barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från stats-
kapitalet. För budgetåret 1991/92 beslutades att 180 miljoner kronor
skulle utdelas.
Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt av barn- och ungdoms-
delegationen. Enligt regeringsbeslut kan barn- och ungdomsdelegationen disponera 25 2 av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret —1991/92 disponerade barn- och <ungdomsdelegationen
45 miljoner kronor för stöd till fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang åldrarna 7-25 år. Regeringen beviljar stöd till verksamhet för barn under 7 år samt till
verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handi-
kapp i alla åldrar. Stöd ur fonden lämnas huvudsakligen till frivilliga och ideella insatser.
Under budgetåret 1991/92 har regeringen beviljat stöd till 276 projekt med ett sammanlagt belopp av 137,2 miljoner kronor. Stödet till
omsorg om handikappade har uppgått till ca 100 miljoner kronor
medan stöd till barn och ungdomar utgått med sammanlagt ca
37 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under
budgetåret 1991/92 omfattat försöks- och utvecklingsarbeten inom
följande områden. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende
har fått ca 9 miljoner kronor. Området teknik och handikapp har fått
stöd med ca 19 miljoner kronor. Eftersom många olika handikappgrupper berörs av denna satsning har en del av stödet överförts till Handikappinstitutet med uppdrag att samordna arbetet. Området kul-
tur/fritid och handikapp har fått ca 10 miljoner kronor. Ökade kun-
skaper om olika slag av handikapp samt satsning på information och utbildning är viktiga förutsättningar för att villkoren för personer med funktionshinder skall kunna förbättras. Drygt 36 miljoner kronor har utgått till ett stort antal utvecklingsarbeten med denna inriktning.
Stödet till utvecklingsprojekt rörande barn och ungdomar har uppgått
till ca 37 miljoner kronor. Här kan särskilt nämnas information om
FN:s barnkonvention, insatser inom barnomsorg respektive kulturverksamhet för barn i ett mångkulturellt perspektiv, insatser för barn som far illa och deras föräldrar samt ungdomar med särskilda behov.
Stöd ur Allmänna arvsfonden har framför allt utgått till frivilliga och ideella organisationer och föreningar.
Regeringen har i april 1992 överlämnat en skrivelse till riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91 (skr. 1991/92:136). I denna skrivelse redo-
gjordes för den kommande inriktningen för stödet ur Allmänna arvsfonden. Här kan nämnas fortsatt satsning på handikapporganisationernas
informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och medvetenhet om levnadsförhållanden för personer med olika funktions-
rådena teknik och handikapp respektive fritid/kultur och handikapp. Bil. 6
Vad gäller utvecklingsarbete för barn och ungdomar bör utveck- Bilaga 6.3
lingsstöd framför allt ges till frivilligorganisationer som bedriver försöksverksamhet för att förbättra situationen för utsatta barn och deras föräldrar samt för ungdomar med särskilda behov. Regeringen har vidare anvisat 5 miljoner kronor per år under en treårsperiod för att ge frivilligorganisationer möjlighet att till barnomsorgspersonal sprida
kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige. Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild
utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och
beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden.
Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för
Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning
(SOU 1992:120). I betänkandet föreslås en ny arvsfondslag samt att den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos regeringen. En
särskild delegation - Arvsfondsdelegationen —- bör därför inrättas som ny myndighet inom regeringskansliet med Socialdepartementet som
huvudman. Alla ansökningar skall enligt utredningsförslaget i fortsättningen ställas till den nya myndigheten.
Vidare bör enligt förslaget fondens ändamål även i framtiden vara att utveckla och stödja verksamhet till förmån för barn, ungdomar och
personer med funktionshinder. Fondens ändamål begränsas som hittills till i första hand ideell verksamhet. Om särskilda skäl finns får medel lämnas också till offentlig verksamhet. Ett sådant skäl kan vara att en
kommun i samverkan med en ideell organisation vill förnya eNer
utveckla en kommunal verksamhet till förmån för någon av fondens
målgrupper. Den praxis som utvecklats att medel ur Allmänna arvsfon-
den inte beviljas till enskilda personer, fastslås i förslaget om ny arvsfondslag.
Betänkandet kommer inkom kort att remissbehandlas. En redovisning av fördelningen av stöd ur Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1991/92 kommer senare att överlämnas till riksdagen.
Bilaga 6.4
Förteckning över ändrad disposition
Bil. 6 Föreslagna anslags motsvarigheter i statsbudgeten för budgetåret Bilaga 6.4
1992/93
Förslag = Statsbudget Förslag = Statsbudget 1993/94 = 1992/93 1993/94 = 1992/93
A 1 A 1 ES G 10 A 2 A 2, A 3 och del E 6 Del av G 15
av A 4 E 7 G5
E 8 G 6 B 1 C1 E 9 G II B2 C2 B 3 C3 F 1 Del av H2 B4 CS F 2 H 3 del av H 4 B5 C7 F 3 H 1 B 6 C8 B 7 C 6 G I B 1 B 8 C4 G2 B2
G3 E 1, del av E 11, E 14 CI D I del av F 1, del av G 15 C2 D 5 samt del av H 4 C3 D 2 G4 E 17 C4 D 6 GS E 7, 8, 9, 10 samt del CS D 9 av E 11 C 6 D8 G 6 E2 C7 D 3 G7 E 3 C8 D 7 G8 E 4 C 9 D 4 G9 E 6 C 10 Del av B 1 och G 10 E 19
B2 G 11 F3
G 12 F4 D I E 13, del av E 11 G 13 Del av G 4 D 2 A 6 G 14 G9 D 3 E 15 och E 16 G 15 Del av H 2 D 4 E 12 G 16 AS DS Del av A 4 G 17 A 7 D 6 ES
E 1 G 12, 13 och 14 E2 G 16 E 3 Del av G 4 E4 G7
Register
. Bil. 6 Sid
3 - Inledning 7 ÅA. Socialdepartementet m.m.
7 1. Socialdepartementet, ramanslag 52 839 000 7 2. Utredningar, utveckling,
samverkan m.m., ramanslag 77 933 000
130 772 000
9 B. Familjer och barn 22 1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag 17 000 000 000 24 2. Bostadsbidrag, förslagsanslag” 2 300 000 000 24 3. Bidrag till föräldraförsäkringen, förslags-
anslag 2 750 000 000 26 4. Bidragsförskott, förslagsanslag 3 110 000 000 27 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn,
förslagsanslag 8 530 000
28 6. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, förslagsanslag 28 800 000
29 7. Barnpensioner, förslagsanslag 280 000 000
30 8. Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag 1 285 000 000
26 762 330 000
32 C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp :
och ålderdom
55 1. Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag 4 649 000 000
60 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård,
förslagsanslag 3 425 000 61 3. Förtidspensioner, förslagsanslag 14 315 000 000
62 4. Ålderspensioner, förslagsanslag 52 185 000 000
64 5. Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag 1 720 000 000 65 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension, förslagsanslag 6 700 000 000
67 7. Handikappersättningar, förslagsanslag 933 000 000
67 8. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 12 000 000
68 «09. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,
förslagsanslag 3 900 000 69 10. Ersättning till postverket m.m.,
förslagsanslag 231 163 000
80 752 488 000
+ Beräknat belopp
88 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslags- Bil. 6
anslag 1211 332 000
90 2. Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000 93 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig, ramanslag 164 300 000
96 = 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 300 000
97 5. Bidrag till WHO, förslagsanslag 29 800 000
98 6. Bidrag till WHO-enheten för rapporte-
ring av läkemedelsbiverkningar 2 591 000
1 619 543 000
100 E. Omsorg om äldre och handikappade 107 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen,
reservationsanslag 1 100 000 000 109 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag 133 700 000
110 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m., för-
slagsanslag 136 580 000 115 4. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag 60 023 000
119 5. Bidrag till handikapporganisationer 129 248 000 121 6. Bidrag till pensionärsorganisationer 2 446 000 121 7. Ersättning för texttelefoner, förslags-
anslag 67 700 000
122 8. Ersättning till postverket för befordran
av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 49 825 000 123 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 206 000 000
1 885 522 000
125 F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik
142 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård,
reservationsanslag 480 000 000
143 2. Bidrag till organisationer, reservationsanslag 31 630 000
145 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 7 964 000
519 594 000
147 o Myndigheter under Socialdepartementet
Bil. 6
149 Riksförsäkringsverket, ramanslag 604 806 000 151 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 121 817 000 159 Socialstyrelsen, ramanslag 316 395 000 168 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 136 555 000 170 Smittskyddsinstitutet, ramanslag” 62 117 000 171 Läkemedelsverket 1 000 177 Rättsmedicinalverket, ramanslag 163 136 000 183 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag 14 560 000
190 Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, ramanslag” 5 741 000 190 . Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag 13 921 000 192 . Barnmiljörådet, ramanslag” 5 199 000 193 . Statens nämnd för internationella adop-
| tionsfrågor, ramanslag | 5 998 000 |
| 195 13. Nämnden för vårdartjänst, ramanslag | 8 971 000 |
| 199 14. Statens handikappråd, ramanslag | 6 027 000 |
| 201 15. Statens institutionsstyrelse, ramanslag | 470 000 000 |
203 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag" 79 175 000
. Avvecklingskostnader, förslagsanslag 36 775 000
6 051 194 000
Totalt för socialdepartementct 117 721 443 000 Underbilagor
6.1¶Lagförslag
6.2 Socialförsäkringens kostnader och finansiering 6.3 Allmänna arvsfonden 6.4 Förteckning över ändrad disposition
+ Beräknat belopp
gotab 42649, Stocknolm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 7
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
do
Bilaga 7 till budgetpropositionen 1993 CR SS
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln) Bilaga 7
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.
Föredragande: statsrådet Odeil
Anmälan till budgetpropositionen
Inledning
Kommunikationer för ökad tillväxt och välfärd I regeringens långsiktiga ekonomiska politik för ökad tillväxt och välfärd är en utveckling av kommunikationssektorn viktig. Förbättringar av kommunikationerna skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet. Regeringens satsningar på utbyggnad och modernisering av infrastrukturen på transportområdet och inom telesektorn är därför av central betydelse. Inom kommunikationssektorn sker också betydande avregleringar för att förbättra effektiviteten. Därmed åstadkoms en bättre hushållning med resurserna. Förbättringar inom kommunikationsväsendet skall främja utvecklingen i Jandets olika delar och bidra till regional balans samt också till en effektivare miljöpolitik. Satsningarna på infrastrukturinvesteringar bidrar också till att mildra arbetslösheten.
Regeringen verkar för att Sverige så fort som möjligt skall erhålla fullvärdigt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen EG. Sverige är redan nu starkt integrerat i det curopeiska ekonomiska systemet, inte minst genom en omfattande utrikeshandel. Förbättrade kommunikationer med övriga Europa blir allt mer viktiga för näringslivet. Utvecklingen i Östeuropa kan på längre sikt medföra viss förändring av våra transportmönster. De pågående infrastruktursatsningarna i Sverige bidrar aktivt till att minska vårt avståndshandikapp i förhållande till konkurrenterna i Centraleuropa. Särskild betydelse har detta för landets norra delar. För näringslivet är även rationeHa transporter mellan olika delar av landet en förutsättning för utveckling.
Inom transportsektorn är en effektivare resursanvändning angelägen. Av- — Prop. 1992/93:100
reglering och ökad konkurrens är viktiga medel i detta arbete. Inom samtliga Bilaga 7 delar av kommunikationssektorn pågår ctt långsiktigt arbete med att rationalisera statens verksamheter, avmonopolisera och avreglera. Det arbetet drivs nu vidare med ökad intensitet.
Goda kommunikationer har stor betydelse för människans välfärd. Tillgången till goda kommunikationer underlättar arbetspendling och vidgar därmed möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med en större och effektivare arbetsmarknad. I såväl storstad som glesbygd är resor till och från arbetet, serviceställen och fritidsaktiviteter nödvändiga för ett fungerande vardagsliv. Det allmännas insatser för att underlätta kommunikationsmöjligheterna för vissa grupper med särskilda behov, såsom handikappade och äldre, är också nödvändiga i ett välfärdssamhälle.
En annan viktig välfärdsaspekt i samband med utvecklingen av kommunikationerna gäller trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsarbetet måste drivas vidare och jag återkommer under våren 1993 med förslag till en ny trafiksäkerhetspolitik.
Trafikverken har under 1992 för första gången utarbetat miljörapporter. I dessa konstateras att riksdagens mål avseende koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid riskerar att inte uppfyllas. Ett kraftfullt arbete kommer nu att startas för att med nationella och internationella åtgärder nå uppsatta mål.
Fn viktig del i regeringens ekonomiska politik är att eliminera det strukturella budgetunderskottet. Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar på 300 miljoner kronor. En del av besparingarna redovisas i förslag till riksdagen under våren. Av besparingarna fördelas ca 200 miljoner kronor på rationaliseringar inom Vägverket och Banverket samt på minskningar inom järnvägsområdet. Övriga besparingar fördelas bl.a. inom sjöfarts- och postområdena.
Riksdagen fastställde 1988 grunderna för trafikpolitiken inför 1990-talet. Något krav på en total utvärdering av trafikpolitiken från 1988 återfinns inte i detta riksdagsbeslut. I samband med bl.a. en av den tidigare regeringens budgetpropositioner (prop. 1990/91:100) framhölls att det trafikpolitiska beslutet efter hand skulle utvärderas. Jag anser för min del att så bör ske och jag har inte för avsikt att göra en total utvärdering av det trafikpolitiska beslutet från 1988.
Vissa områden har emellertid setts över. En uppföljning av trafikens kostnadsansvar efter riksdagsbeslutet 1988 har redovisats under 1992. Jag återkommer senare med förslag om det fortsatta arbetet med kostnadsansvaret. Under våren 1993 kommer jag att lämna en redovisning av investeringsplaneringen och den långsiktiga inriktningen på infrastrukturområdet. När det gäller SJ lämnas i budgetpropositionen bl.a. en redovisning av hur ställda resultatkrav har uppfyllts under perioden 1988-1992 och vilka marknadsförutsättningarna är för järnvägen. Jag återkommer under våren 1993 i ytterligare frågor som berör SJ.
Regeringen återkommer under våren 1993 med förslag om den framtida transportforskningen i samband med regeringens förslag om forskningspolitiken.
ra
1990-talet infrastrukturens årtionde
Bilaga 7 Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca 2960 av bruttonationalprodukten (BNP) på 1960-talet till ca 0,5 26 under 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stå tillbaka för andra behov i samhället. Effekterna av minskade resurser för investeringar och underhåll kommer att märkas under kommande decennier om inte kraftfulla insatsökningar nu görs.
Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Investeringarna har ökat till en andel av ca 196 av BNP under 1992/93. Totalt investeras under 1992/93 för ca 13 miljarder kronor. Det är en ökning med ca 8 miljarder kronor jämfört med den genomsnittliga årliga investeringsvolymen under 1980-talet.
I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har regeringen och riksdagen fattat flera beslut om extra medel till transportsektorn och tidigareläggning av projekt, utöver de 4,6 miljarder som varje år satsas på investeringar i vägar och järnvägar i Sverige.
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92:TUS, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitetsoch syssclsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande: vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till rcinvesteringar på främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1l, rskr. 1992/93:134) att anslå ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägarna i skogslänen.
I mars 1992 beslutade regeringen om vissa investeringar i curopavägnätet och de viktigaste järnvägarna. 2 479 miljoner kronor avsattes för vägar och 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar.
Bland de stora projekten som för närvarande pågår kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet, Ar- Jandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E4, E 6 och E 20 samt förberedelser för den fasta förbindelsen över Öresund. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer att ske under flera år, dock med tyngdpunkten på 1990-talets första hälft.
Regeringen har beviljat Delegationen för infrastrukturinvesteringar att anlita en finansiell rådgivare för att söka finna en totallösning på finansieringen av Arlandabanan. Rådgivarens uppdrag är att finna en lösning som innebär att statens insats och risk i projektet kan minimeras. Rådgivaren har avrapporterat en studie om förutsättningarna för en alternativ finansiering
för delegationen den 4 december 1992. Delegationen har, mot bakgrund av rådgivarens studie, i en skrivelse till regeringen föreslagit att det fortsatta Bilaga 7 arbetet med Arlandabanan bör inriktas mot en samfinansieringslösning. Jag kommer senare i vår i proposition om infrastrukturinvesteringar närmare redovisa den fortsatta inriktningen för utbyggnaden av Arlandabanan.
De parter som står bakom uppgörelserna om storstadstrafiken i Stockholmsregionen och Malmöregionen har under år 1992 redovisat slutgiltiga avtal om hur trafiksystemen skall byggas ut i dessa regioner. I Göteborg pågår slutförhandlingar om vissa kvarstående frågor om vägnätets utformning och finansiering. Dessa förhandlingar beräknas vara avslutade i mars 1993.
Under år 1993 kommer en stor del av investeringarna i storstadsöverenskommelserna att projekteras. För vissa projekt är redan arbetsplaner fastställda och bygghandlingar under utarbetande varför byggstart för dessa projekt kan beräknas ske redan under år 1993. Totalt omfattar storstadsöverenskommelserna investeringar om ca 50 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att fördjupa beslutsunderlaget beträffande miljökonsekvenserna av dessa trafikinvesteringar i Stockholms- och Malmöregionerna.
Beträffande den fasta förbindelsen över Öresund har under år 1992 ctt konsortialavtal slutits mellan de svenska och danska brobolagen —- SVEDAB och ASÖF -— och därigenom har bildats ett konsortium som skall äga och svara för all verksamhet beträffande själva förbindelsen. En prövning av projektets miljökonsekvenser enligt gällande miljölagstiftning pågår för närvarande. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. nollösningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan säkerställas.
I syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering för utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång från anslagsfinansicring till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Lånen skall tas upp av Riksgäldskontoret. Förslaget skall medge ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-talet. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att satsas varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut. Jag återkommer under våren till regeringen med förslag om proposition till riksdagen beträffande de närmare riktlinjerna för investeringsplaneringen.
För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Investeringsramen kommer sedan att kopplas direkt till de långsiktiga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och Länsstyrelserna upprättar under hösten 1993. I förslaget bör anges hur ramen skall fördelas mellan riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar.
Med hänsyn till riksdagens önskemål om en utvecklad investeringsplancring har regeringen beslutat att utforma planeringsprocessen på sådant sätt att riksdagen kommer att spela en aktiv roll inom planeringen innan verkens investeringsplaner upprättas. Åtgärder kommer också att vidtas för att förstärka Kommunikationsdepartementets roll i infrastrukturplanceringen.
Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsunderlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinrikt-
ningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn och regional balans, Bilaga 7 kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att ställas mot varandra. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Avreglering och ökad konkurrens
Inom kommunikationssektorn har ett långsiktigt arbete inletts för att öka effektiviteten, genom att bl.a. avreglera marknaderna och öka konkurrensen. Mina förslag har som yttersta syfte att underlätta det dagliga livet för människorna i Sverige. Den avreglering som pågår bör enligt min uppfattning kunna ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser.
Under år 1992 har redan vissa åtgärder vidtagits för att avregiera och öka konkurrensen i övrigt. I fråga om järnväg pågår arbetet med avreglering av järnvägsmarknaden och förberedelser för bolagisering av SJ. Under 1992 har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr. 1991/92:314) att upphandlingen av angelägen interregional persontrafik på järnväg, som inte kan bedrivas på företagsekonomiska villkor, skall ske i konkurrens. Detta har medfört en sänkning av kostnaderna vid köp av denna trafik för trafikåret 1993. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att LKAB ges trafikeringsrätt för malmprodukter på sträckan Boden - Luleå på stomnätet. En utredning om förutsättningarna för konkurrens på spåren avlämnas i början av 1993.
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna avreglering är bittills att det uppstått en ökad konkurrens på framför allt sträckor med omfattande trafikunderlag. Flera nya aktörer har kommit in på marknaden. Sammantaget har avregleringen av inrikesflyget inneburit positiva effekter för resenärerna genom ctt större utbud och lägre priser. Regeringen följer emellertid mycket noga effekterna av avregleringen så att de trafikpolitiska målen kan upprätthållas även fortsättningsvis.
Regeringen beslutade i oktober 1992 om en proposition om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop. 1992/93:128). I propositionen föreslog regeringen att det för innevarande budgetår införs ett statsbidrag avseende svenska fartyg som går i fjärrfart. Bidraget avser dels en återbetalning av sjömansskatt dels ett bidrag för att reducera sociala kostnader.
AV propositionen framgår att regeringen är beredd att återkomma med förslag om en mer permanent insats från statens sida. Detta blir emellertid beroende på vilka förutsättningar som skapats för en utvecklad sjöfart genom de kostnadsbesparingar som kan åstadkommas enligt den överenskommelse som träffats mellan sjöarbetsmarknadens parter.
Arbetet med att förbereda en omstrukturering och bolagisering av Televerket fortskrider. I proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område har regeringen angivit tidplan och formerna för arbetet med bolagiscringen av Televerket. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett samlat förslag till ny lagstiftning på teleoch radioområdet samt till bolagisering av Televerket. Bolagiseringen av Te-
leverket och ikraftträdandet av ny lagstiftning inom telc- och radioområdet föreslås ske senast den 1 juli 1993. En ny myndighet — Telestyrelsen — inrätta- Bilaga 7 des den 1 juli 1992. Telestyrelsen skall vara tillsynsmyndighet inom telekommunikationsområdet och har redan nu ansvar för en stor del av myndighetsuppgifterna inom detta område.
Översynen av Postverket pågår. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets ensamrätt på brevbefordran upphör den 1 januari 1993. Jag återkommer senare till riksdagen med ett samlat förslag beträffande postlag och bolagisering av Postverket.
Den utredning som haft till uppgift att föreslå åtgärder för att avreglera AB Svensk Bilprovning lämnade sitt förslag i november 1992 (SOU 1992:115). Jag återkommer senare till regeringen med förslag om den framtida kontroHbesiktningen för motorfordon.
Trafik och miljö
En av regeringens fyra huvuduppgifter är att forma en långsiktig och hållbar utveckling avseende miljön. Uppgiften berör i hög grad trafiken och transportsektorn i dess helhet.
Insikten om de skador på människor, natur och klimat som trafiken orsakar har ökat avsevärt under senare år. Regeringens målmedvetna och långsiktiga arbete har givit och kommer på sikt att leda till förbättringar. Ytterligare åtgärder kommer dock att erfordras.
På det internationella planet har under det senaste året stora framsteg gjorts. Vid FN:s konferens för miljö och utveckling (UNCED) 1992 undertecknades den s.k. Agenda 21 som lägger grunden för nästa århundrades miljöpolitik inte minst på trafik- och energiområdena. En minst lika viktig åtgärd är att flertalet länder även underteckat den internationella klimatkonventionen. Vid Rio-konferensen i juni 1992 föreslogs inom ramen för den s.k. Agenda 21 att världsdelsvisa konferenser om trafik och miljö bör gcenomiföras. ECE — FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa — bör ansvara för genomförandet i Europa. Sverige bör verka för att konferensen kan genomföras 1995.
De internationella avtalen kommer att få effekter på miljöarbetet inom transportsektorn i Sverige. Miljöarbetet inom transportsektorn måste nu intensificras.
Min bedömning är att vi står inför flera parallella processer. En handlar om alt i internationell samverkan minska bränslekonsumtionen inom transportsektorn och alltså inte enbart reducera utsläppen av skadliga ämnen. Det hittills genomförda miljöarbetet har främst inriktats mot det senare. En annan process avser utveckling och introduktion av nya energislag och bränslen, inklusive biobaserade bränslen, i transportsektorn. En tredje process inriktas mot att i europeisk samverkan stimulera användningen av miljövänliga transportalternativ, främst järnvägs- och sjötransporter. Utbyggnaden av kollektivtrafiksystemen i storstadsregionerna är ett led i detta arbete.
Ett flertal europeiska studier visar på stora behov av att forcera miljöarbe-
tet både i centrala Europa och inte minst i staterna i den östra delen av Europa. EG-kommissionen har under december månad 1992 beslutat om ett Bilaga 7 särskilt handlingsprogram för trafiken, som inkluderar miljöfrågorna.
Ett samarbete har på svenskt-polskt initiativ inletts mellan staterna runt Östersjön. Detta syftar till att ta fram ett handlingsprogram för trafikens miljöarbete i denna region. Arbetet kommer att redovisas redan under år 1993.
Regeringen gav i början av år 1992 tratfikverken i uppdrag att årligen redovisa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. Redovisningen av verkens första miljöplaner visar tydligt att det kommer att krävas ytterligare insatser.
Regeringen kommer i början av år 1993 att ge trafikverken i uppdrag att komma med preciserade förstag avseende åtgärder inom vägtrafiken, sjöfarten, flyget och järnvägsområdet.
Ett antal utredningar pågår för närvarande. Naturvårdsverket kommer i början av år 1993 att redovisa sitt uppdrag om hur ett miljöklass-system för bensin bör utformas. Likaså kommer utredningen Förenkling och översyn av vissa regler i inkomstslaget tjänst att under våren 1993 redovisa förslag om hur rescavdragen bör utformas. Inom regeringskansliet pågår arbete med en promemoria om beskattningen av förmånsbilar. Miljöklass-systemet för fordon ses samtidigt över inom regeringskansliet.
Flera olika studier i övrigt pekar på behovet av åtgärder inom flera områ-
den som faller inom ramen för den fastlagda strategin.
Transportforskningsberedningen och Nutek har under året lämnat rapporter om användningen av bl.a. biobränslen som fordonsbränsle och hur eloch hybridbilsutvecklingen fortskrider.
Ett viktigt element i den långsiktiga strategin är att utnyttja ekonomiska styrmedel för att påverka såväl den tekniska utvecklingen som efterfrågan på transporter mot en miljöanpassning av trafiken. Erfarenheterna från höjningen av bensinpriset i anslutning till 1991 års skattereform visar på möjligheterna att dämpa bränsleförbrukningen. Krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna innefattade en höjning av skatten på bensin. Kommunikationsdepartementet genomför nu studier rörande effekten av en bestående hög prisnivå. Preliminära beräkningar, som Statens väg- och trafikinstitut gjort, visar att bensinprishöjningarna på kort sikt minskar både trafikarbetet och bensinförbrukningen med drygt 6 26. På längre sikt minskar bensinförbrukningen ytterligare. Detta beror delvis på ändrad sammansättning på fordonsparken i riktning mot bensinsnålare bilar.
Hösten 1992 publicerade Kommunikationsdepartementet en rapport kallad Trafikavgifter på samhällsekonomiska villkor (Ds1992:44). Rapporten behandlar transportsektorns kostnadsansvar dvs. hur de samhällsekonomiska kostnaderna av trafikens externa effekter skall behandlas. En genomgång av hur kostnadsansvaret beaktas i olika länder i Europa redovisas.
Under våren 1993 kommer regeringen att redovisa förslag till hur den långsiktiga investeringsplanertingen skall inriktas. Miljöhänsyn i planeringen kommer att få en ökad betydelse.
Arbete pågår för närvarande inom regeringskansliet med en banlag vilket innebär att i framtiden miljöhänsynen kommer att beaktas i ett tidigt skede
vid planeringen av nya järnvägssträckningar. En översyn av väplagen sker också i syfte att ytterligare förstärka det system med miljökonsekvensbe- Bilaga 7 skrivningar som redan I dag föreskrivs i väglagen.
Som framgått av min redovisning pågår nu ctt brett arbete som syftar till att konkretisera olika åtgärdsförslag inom resp. trafikgren.
Sverige och den europeiska integrationen
Sveriges ställning som ett högt utvecklat, litet land med ctt starkt exportberoende har lett till en tilltagande internationalisering. Väl fungerande transporter och andra kommunikationer är av central betydelse för handelsutbytet och samarbetet länder emellan. Dessa sektorers roll förstärks nu ytterligare genom det fördjupade curopasamarbetet och då närmast genom EESavtalet.
Den 1 januari 1993 har enligt planerna varit slutdatum för fullbordandet av EG:s interna marknad. De friheter som följer av marknadens genomförande träder dock i kraft med vissa eftersläpningar. Förseningar vid avvecklingen av konkurrenshinder kan konstateras på en rad områden inte minst transportområdet. Viktiga liberaliseringar som frihet att utföra cabotage vid luftfart, sjöfart och vägtransporter genomförs i sin helhet först efter långa övergångsperioder, liksom harmoniseringsåtgärderna för skatterna på väganvändning och på innehav av vägtransportfordon. Även EES-avtalet beräknades kunna tillämpas från och med 1 januari 1993. Den tidpunkten kommer att förskjutas som följd av resultatet i den schweiziska folkomröstningen.
Trots förseningarna börjar den fria transportmarknaden i Västeuropa nu bli en realitet för svenska operatörer. När EES-avtalet väl träder i kraft kommer möjligheterna att konkurrera med transporttjänster inom EES-området att öka successivt i den takt EG:s senaste avregleringsbeslut införlivas i EESavtalet. De nationellt betingade restriktioner som sedan lång tid präglat de internationella transporterna är på väg att försvinna vilket öppnar möjligheter för nya, effektivare, säkrare och miljövänligare lösningar för transportföretagen.
EES-avtalet kommer att medföra en rad nya regler som tidigare inte tilllämpats för svenska aktörer på den egna hemmamarknaden eller på marknaderna i de övriga EFTA-länderna. Bland dessa kan för vägtransporterna nämnas nya körtidsregler, belastningsbestämmelser och ckonomiska regler för yrkestrafikprövningen. För luftfarten ökar möjligheterna till anslutningscabotage och för sjöfarten införs cabotagefrihet med vissa inskränkningar och övergångsperioder. För järnvägstransporterna kommer möjlighet till öppnande av bannätet för konkurrens mellan staterna enligt avtal mellan operatörerna och vid kombitrafik.
EES-avtalet kommer att ge Sverige möjlighet att påverka beslutsfattandet i EG på beredningsstadiet. Det skall ske genom att EG-kommissionen rådfrågar experter från EFTA:s medlemsländer på samma sätt som den rådfrågar experter från EG-medlemstaterna. I praktiken innebär detta att svenska transport- och kommunikationsexperter bereds möjlighet att delta i arbetet i vissa av kommissionens rådgivande kommittéer och arbetsgrupper. Ett an-
nat exempel på detta är svenska experters medverkan i EG:s arbete med att utforma nya miljöregler för trafiken. Sverige har redan under 1992 inbjudits Bilaga 7 av EG-kommissionen och deltagit i visst expertarbete med avseende på utformningen av den framtida infrastrukturen på bamn- och sjöfartsområdet i förbindelse med Trans-European Networks och på området konventionella järnvägstransporter. Även övrigt expertsamarbete i beredningsfasen blir av stor vikt för svenska experters möjligheter att påverka den framtida utformningen av transportpolitiken inom EG. Svenskt deltagande i denna typ av arbetsgrupper kommer därför att prioriteras vilket kommer att ställa krav på nya former av beslutsfattande på transport-och kommunikationssektorerna.
Samordningen av de svenska insatserna I EG-arbetet blir nu allt viktigare. Ytterligare former för samverkan och informationsspridning kommer därför att behöva utvecklas.
Yrkestrafikfrågor m.m.
Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. Reformen har visat sig vara en framgång. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt. Väntetiden på taxi är som regel mycket kort. Allt fler indikationer finns på att taximarknaden, som alltid varit genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad priskonkurrens har märkts under året med lägre respriser som följd. Därmed slår avregleringens fördelar successivt igenom.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att medföra en del omställningsproblem för de tidigare, etablerade taxiföretagen. Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. I propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken, som regeringen senare denna dag beslutar om, lämnas åtskilliga förslag till åtgärder för att komma till rätta med vissa problem inom taxiverksamheten.
Redan tidigare under hösten 1992 har regeringen beslutat om viktiga åtgärder rörande taxi. Det ena beslutet avser ett medgivande om samkörning av TSV:s yrkestrafikregister med Kronofogdemyndigheternas utsökningsregister om skatter och avgifter. Genom beslutet får länsstyrelserna nu ett bättre verktyg för sin tillsyn. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att se över länsstyrelsernas arbete och lämna förslag för att effektivisera verksamheten.
Vidare har regeringen i december 1992 beslutat att taxiförare skall besitta viss yrkeskompetens utöver att köra själva fordonet vilken godkänns vid ett särskilt skriftligt prov. Taxiförare skall inneha särskild legitimation som skall vara synlig i taxibilen. Det är nu vidare ett klarare samband mellan trafiktillstånd, tillståndshavare, fordon och registreringsskylt för taxitrafik.
Slopandet av linjetrafiktillstånden för busstrafiken i länen medför successiva besparingar för trafikhuvudmännen. Inledningsvis har kostnadssänkningar på 10-15 6 kunnat noteras. Det är med tillfredsställelse jag nu kan se att den marknadsmässiga upphandlingen i allt större utsträckning kommer att omfatta också de områden där de stora kommunala kollektivtrafikföretagen verkar. Möjligheterna till effektiviseringar med en fri upphandling synes vara betydande. Den uppdelning i beställar- och utförarroller som sker bi-
drar till ökade möjligheter till en bättre trafikförsörjning till oförändrade — Prop. 1992/93:100 kostnader. Bilaga 7
Den ijanuari 1993 träder den ändrade lagstiftningen i kraft beträffande tillståndsprövningen för den långväga busstrafiken. Det innebär att nuvarande skaderekvisit mjukas upp genom en omvänd bevisbörda. I fortsättningen skall det vara järnvägsföretaget eller trafikhuvudmannen som skall göra sannolikt att de ekonomiska förutsättningarna att driva den berörda trafiken skadas i betydande mån om det sökta tillståndet beviljas. Vidare gäller att tillstånd skall beviljas oavsett skada för något järnvägsföretag eller någon huvudman om den sökta trafiken enligt tillståndsmyndighetens bedömning kommer att medföra en väsentligt bättre trafikförsörjning. I detta sistnämnda begrepp ligger också väsentligt lägre respriser.
För många medborgare bör en avreglerad busstrafik kunna medföra sänkta respriscer på sträckor där tåget har svårt att konkurrera på grund av högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik tidigare inte fått bedrivas till följd av regler som slopas den 1 januari 1993 i yrkestrafiklagen om skada för järnvägstrafik. |
Handikappfrågor
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid årsskiftet 1993/94. Det innebär att kommunerna får överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansicringsprincipen för fördelning .av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren.
Handikappanpassningen av kollcktivtrafiken förbättras successivt. Föreskrifter finns för alla slag av färdmedel utom för taxifordon, för vilka det i stället utformats ”allmänna råd”. Föreskrifterna är tvingande för trafikföretagen och tillverkarna. Det är emellertid angeläget att de olika trafikverken skärper kraven på handikappanpassningen inom sina respektive trafikgrenar. Det kan erinras om att Vägverket fr.o.m. 1 januari 1993 har ansvar inte bara för anpassningen av vägtrafikfordon, utan också har uppgiften att initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen samordnas mellan samtliga trafikgrenar.
Det är också viktigt att de olika trafikverken, inklusive Postverket och Te- Jeverket, har nära samarbete med företrädare för handikappade i sitt arbete med att öka tillgängligheten för rörelsehindrade och andra personer med funktionshinder. Med anledning härav anmodades trafikverken i en skrivelse i början av 1992 att redovisa vilka samverkansformer som verken har med handikapprörelsen. Av redovisningarna framgår att samverkan som regel sker i fasta referensgrupper men också med lokala grupper t.ex. vid ombyggnad av flygterminaler. Verken hänvisar också till att de deltar i Trafiksä-
kerhetsverkets rådgivande delegation för handikappfrågor.
På det internationella området sker successivt ett erfarenhetsutbyte i syfte att finna lösningar som underlättar handikappades förflyttningsproblem. Sverige har varit ledande när det gäller att introducera s.k. servicelinjer
inom kollektivtrafiken. Sådana linjer har mottagits mycket väl av de handi- — Prop. 1992/93:100 kappade och har dessutom bidragit till sänkta kostnader för färdtjänsten. Bilaga 7
De svenska trafikföretagen har alltmer börjat använda sig av s.k. låggolvbussar. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att lätt gå på och av bussen.
En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som är försedda med rullstolslift. Jag utgår från att SJ även fortsättningsvis informerar om rullstolsburnas möjligheter att på längre sträckor kunna resa med tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.
Trafiksäkerhet
Trafiksäkerhetsarbetet kommer under de kommande åren att prioriteras. Vissa åtgärder har redan vidtagits, men ytterligare åtgärder är nödvändiga. Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet och det splittrade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet motiverade en översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Den särskilde utredaren som regeringen tillsatte föreslog bl.a. att Trafiksäkerhetsverket skulle avvecklas och att huvuddelen av verkets uppgifter skulle föras över till Vägverket.
Efter förslag från regeringen har riksdagen beslutat att Trafiksäkerhetsverket skall läggas ned med utgången av detta år och att de verksamheter som fullgörs av verket förs över till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58).
I och med den organisatoriska förändringen av trafiksäkerhetsarbetet har ett första steg tagits för att ytterligare effektivisera och rationalisera verksamheten.
Som ett andra steg kommer jag senare att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag att anta en strategi för att ytterligare förbättra säkerheten på vägarna. Denna strategi skall bygga på en helhetssyn, kunskap och långsiktighet. Min avsikt är att regeringen under vintern skall återkomma till riksdagen i denna fråga. I samband härmed avses även frågor om förarutbildning, hastighetsbegränsningssystem m.m. att behand- Jas.
A. Kommunikationsdepartementet m.m.
Bilaga 7
A 1. Kommunikationsdepartementet
| 1991/92 = Utrilt | 32 360935 |
| 1992/93 — Anslag | 34 823 000 |
| 1993/94 Förslag | 45 726 000 |
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 45 726 000 kronor.
Anslaget för Kommunikationsdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1). Det belopp som kommer att ställas till Kommunikationsdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kommunikationsdepartementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit 1 Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 45 726 000 kronor.
A 2. Utredningar m.m.
| 1991/92 - Utgift | 7169072 Reservation 3 166 941 |
| 1992/93 — Anslag | 5710 000 |
| 1993/94 Förslag | 12.490 000 |
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 12490 000 kronor under nästa budgetår. Jag har därvid beräknat medel för viss prognosverksamhet som i dag utförs av Statens väg- och trafikinstitut. Jag återkommer till denna fråga i den forskningspolitiska propositionen för åren 1993/94-1995/96 som avses läggas under våren.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar mon. för budgetåret 1992/93 anvisa ett raman-
slag på 12490 000) kronor.
A 3. Viss internationell verksamhet
| 1991/92 = Uteift | 3950 056 |
| 1992/93 Anslag | 4651 000 |
| 1993/94 Förslag | 5151000 |
Bilaga 7
| Anvisat 1992/93 | Beräknad ändring 1993/94 | ||
| 1. Förhandlingar rörande luftfarten | 665 000 | 0 | |
| 2. Förenta Nationernas ekonomiska kom- 665 000 | 0 |
mission för Europa (ECE) 3. Europeiska transport ministerkonferen- 570 000 0
sen (CEMT) 4. Internationella järnvägsfördragen 25 000 0
(COTIF) 5. Internationellt samarbete rörande sjö- 1526 000 0
farten samt Internationella sjöfartsorgani-
sutionen (IMO) 6. Diverse internationell verksambeubl.a. 1200 000 500 000
EES, EG) Summa kronor 4651 000 500 000
Under posten 6. har medel beräknats för kostnader i samband med ökat internationellt engagemang i samband med EES-avtalets ikraftträdande och förberedelser för EG-medlemsskap. Anslaget bör beräknas till 5151 000 kronor.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Viss öuernationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 5 151000 kronor.
A 4. Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket
1992/93 Anslag 40 000 000
Förslag på
tilliggsbudget I 1993/94 Förslag 32 000 000
Riksdagen har hösten 1992 fattat beslut om att Trafiksäkerhetsverket (TSV) skall avvecklas (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58). TSV upphör som myndighet den 31 december 1992. Vägverket övertar fr.o.m. den I januari 1993 de uppgifter som i dag ligger på TSV. Jag räknar i samband härmed med en viss rationaliseringsvinst.
Jag har denna dag föreslagit att 40 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudget I innevarande budgetår för kostnader i samband med avvecklingen av TSV.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att medel avsätts för att täcka kostnader för att fullfölja avvecklingen av TSV.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 32 000 000 kronor.
- Bilaga 7
1¶Vägverkets verksamhet
Sammanfattning av föredragandens förslag Övergripande mål: - 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Vägverkets verksamhet skall riktas mot tillväxtbefrämjande vägåtgärder i syfte att bidra till de trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års beslut. Frågor som För miljö, trafiksäkerhet och regional balans skall ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten.
Verksamhetsanalys: = All produktion i Vägverket skall marknadsanpassas och så snart det är möjligt utsättas för ful konkurrens och föras till en annan huvudman. I avvaktan på ett lagförslag om anbudskonkurrens i den offentliga sektorn skall följande gälla för Vägverket. Under år 1993 skall minst 75 26 av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghållningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av år 1993 skall 10096 av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhållsverksamheten skall vara minst 50 20 år 1994. - Vägverkets produktionsverksamhet skall bolagiseras med inriktning mot år 1995. Bolaget skall vara ett självständigt bolag direkt ägt av staten. - Väginvest AB bör under en övergångsperiod äga och förvalta aktier I samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag med undantag för SVEDAB.
Resurser: = En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansicringen av Vägverkets investeringar skall främst ske genom lån i Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen skall betalas med anslag, över statsbudgeten.
1.1 Vägverket Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Verket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar för trafiksäkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa statsbidrag. Vidare förvaltar Vägverket statens aktier i ett antal bolag. Swedish National Road Consulting Aktiebolag (SweRoad AB) bedriver på affärsmässiga grunder 14
exportverksamhet på väghållningsområdet. Vägverkets Investerings Aktie- — Prop. 1992/93:100 bolag Väginvest (Väginvest AB) svarar för Vägverkets ägarfunktion för av- = Bilaga 7 giftsfinansicrade vägobjekt. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB Akticbolag (SVEDAB) svarar bl.a. för drift, byggande och finansiering av de svenska anslutningarna till öresundsförbindelsen.
I den nya budgetprocessen ingår Vägverket i budgetcykel tre. Verket redovisade den 1 september 1992 en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96.
Vägverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat grunderna för verksamheten. Verksamheten utgår ifrån de delmål för vägtrafiken som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Resultatanalysen visar i vilken mån som Vägverket har medverkat till att uppnå dessa mål.
Som första delmål angavs att ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. En omfattande översyn av fördelningen av väghållningsansvaret mellan stat och kommun har därför gjorts med resultat att Vägverket har övertagit väghållningsansvaret för ca 1300 km väg från kommunerna och överlämnat 1 500 km länsväg till kommunerna. Detta har skapat en tydligare ansvarsfördelning och möjliggör en rationellare skötsel av de högtrafikerade genomfartsvägarna. Vidare överfördes genom riksdagens beslut våren 1992 (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) det ekonomiska ansvaret för de statskommunala vägarna till kommunerna.
Det andra delmålet är att vägkapitalet skall säkras. Detta har endast delvis kunnat uppnås. I syfte att bl.a. tillgodose detta delmål startades år 1988 ett bärighetsprogram. Programmet omfattar omkring 1000 ny- och ombyggnadsprojekt som skall genomföras under en tioårsperiod. Inom ramen för programmet har ca 370 broar bytts ut eller förstärkts t.o.m. år 1991 för att klara högre fordonsvikter. De tillfälliga restriktionerna I skogslänen I samband med tjällossning har däremot inte kunnat minskas i tillräcklig omfattning. Avstängningstiderna på de vägar som inte har åtgärdats har ökat.
Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Vägverket har i Miljörapport 1991 redovisat vägtrafikens påverkan på miljön vad gäller luftförorcningar, energihushållning, buller, naturresurser och markanvändning, kemikalicanvändning, vibrationer samt avfalls- och avloppsvatten. I den miljörapport som trafikverken gemensamt har redovisat föreslås sektorsmål för resp. trafikslag vad gäller luftföroreningar. Vägtrafikens bidrag till Iuftföroreningarna förväntas minska under 1990-talet vad gäller svaveldioxid, kolväten och kväveoxider. Däremot förväntas utsläppen av koldioxid öka. Föreslagna sektorsmål för transportsektorn kan dock inte uppnås utan omfattande åtgärder. I Vägverkets miljörapport framförs därför ett antal åtgärder i syfte att uppnå dessa mål för att begränsa luftföroreningarna. När det gäller bulleråtgärder pågår för närvarande en samlad översyn av bullerfrågorna på riksdagens initiativ. Krav på miljökonsekvensbeskrivning I projekteringen infördes i väglagen år 1987 vilket medfört en ökad miljöhänsyn i projekteringen. I rapporten föreslås ytterligare åtgärder för att minska påverkan på naturresurser och markanvändning liksom för att minska påverkan från kemikaliehantering, vibrationer, avfall och avloppsvatten.
Det fjärde delmålet är en förbättrad trafiksäkerhet. Detta mål har bara delvis infriats. Antalet dödade och skadade i trafiken ökade från ca 11000 15
2 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
personer år 1987 till ca 12600 personer år 1989 för att sedan minska igen till ca 11750 personer under år 1991. Bilaga 7
Der femte delmålet är att träansportsystemet skall utformas så att det bidrar ull ett effektivt resursutnyttjaäande. Trots ökade väginvesteringar har den kraftiga trafikökningen och ändrade hastigheter inneburit att den samlade restiden under perioden 1987-1991 ökat med 17 96 på riksvägar. Under perioden 1987-1991 har 82 mil ny väg öppnats för trafik på statsvägnätet. Samtidigt har vägar med bristande kapacitet ökat med 95 mil beroende på trafikökningen under perioden.
Det sjätte delmålet är att vägpolitiken skall säkerställa en tillfredsställande standard även på det lågtrafikerade vägnätet. Detta mål har inte helt kunnat uppnås.
I anslagstframställningen har vidare redovisats Vägverkets medelsberäkning för perioden 1993/94-1995/96. Vägverket framhåller att kraftiga anslagshöjningar krävs för att vidmakthålla vägkapitalet. En annan utgångspunkt för beräkningarna är att Vägverket fr.o.m. den ljanuari 1993 har övertagit ansvaret för Trafiksäkerhetsverkets (TSV) uppgifter.
Vägverket hemställer för budgetåret 1993/94 om anslag på sammanlagt 18 miljarder kronor.
1.2 Föredragandens överväganden Övergripande mål Vägverkets fördjupade anslagsframställning ger, enligt min mening, en samlad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast för vägtrafiken i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Analysen ger också en uppfattning om hur Vägverket bidragit till att uppfylla målen. Jag vill dock särskilt kommentera de frågor som rör tratiksäkerhet och miljöfrågor.
När det gäller trafiksäkerhetsfrågor beslutade riksdagen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) med anledning av regeringens proposition Om vissa organisatoriska förändringar inom trafiksäkerhetsområdet att lägga ned TSV från den januari 1993 och överföra de uppgifter som TSV utförde till Vägverket. Regeringen aviserade samtidigt att man avsåg återkomma med förslag till ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Inom Kommunikationsdepartementet pågår därför ett arbete med att utarbeta en proposition om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Propositionen beräknas kunna föreläggas riksdagen inom kort med följande utgångspunkter.
Strategin i det framtida trafiksäkerhetsarbetet bör bygga på följande fyra hörnstenar. = Arbetet skall bygga på en helhetssyn samt på en tålmodig, konsekvent
och Jängsiktig strategi. Då kan en konsensus kring strategin och en accep-
tans av åtgärderna uppnås. = Trafikanten skall sättas i centrum. De olika åtgärderna skall utformas så
alt de utgår från, eller åtminstone inte står i direkt konflikt med, trafikanternas perspektiv. En dialog måste skapas mellan myndigheter och trafikanter.
= Arbetet skall bygga på kunskap och inte på tyckande. Då kan man und- = Prop. 1992/93:100
vika fruktlösa diskussioner och därigenom undgå ändra inriktning somen — Bilaga 7
följd av tillfälliga opinionsmässiga fluktuationer. = Trafiksäkerhetsarbetet måste organiseras så att ansvar och befogenheter
är samlade och klart preciserade samt så att antalet aktörer blir så få som
möjligt.
Metoden för att genomföra strategin skall vara ett nära samarbete mellan Vägverket och polisen.
Vid statsmakternas val mellan olika åtgärder bör följande åtgärder prioriteras. - Åtgärder som har känd trafiksäkerhetseffekt och som har en avgörande
inverkan på någon eler flera av de av samhället prioriterade problemom-
rådena. - Åtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade och där kostnadsansva-
ret främst åvilar staten. - Åtgärder som i så liten utsträckning som möjligt försämrar de övriga
transportpolitiska målen — helst sådana som förbättrar. - Åtgärder som har en positiv effekt på trafikantens vilja till ökad säkerhet. - Åtgärder varom kunskapen är så stabil att inga ckonomiska, praktiska
eller andra problem kan förutses uppstå i genomförandet.
Jag återkommer till regeringen med en mer genomgripande föredragning i dessa frågor då propositionen om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet skall beslutas.
Riksdagens beslut beträffande TSV får också konsekvenser för Vägverkets ansvar för den yrkesmässiga trafiken och då särskilt de åtgärder som rör taxinäringen. I proposition (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitrafiken som regeringen denna dag beslutar om, föreslås en rad åtgärder som Vägverket kommer att ansvara för. Avregleringen av taxinäringen har skapat behov av att på skilda områden följa upp gällande lagstiftning genom snabba och resoluta åtgärder. Jag förutsätter att Vägverket inom ramen för sina resurser och i sin nya organisation tar detta ansvar.
Regeringen gav hösten 1991 en särskild utredare i uppdrag att se över AB Svensk Bilprovnings (ASB) monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon. Utredningen överlämnade i november 1992 ett betänkande (SOU 1992:115) Kontroll i konkurrens — avveckling av AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Jag avser att under år 1993 återkomma med förslag om hur ASB:s monopol skall avskaffas.
Beträffande miljöfrågorna har Vägverket i Miljörapport 1991 och i trafikverkens gemensamma miljörapport redovisat trafiksektorns påverkan på miljön och hur sektorn bidrar till att uppfylla riksdagens mål. Vidare har ett antal åtgärder för att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön redovisats. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att scktorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön.
I proposition Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog rege- Bilaga 7 ringen att Vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisattonen skulle enligt förslaget bestå av en beställardel — väghållningsdivisionen, och en produktionsdel — produktionsdivisionen. I samband med denna organisationsförändring föreslogs även en ändring av Vägverkets regionala förvaltning. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1990/91:TU26, rskr. 1990/91:326). Den nya organisationen infördes fr.o.m. den 1januari 1992. Efter förslag i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) har riksdagen vidare beslutat att inrätta en särskild enhet — bolagsenheten -- för den kommersiella verksamhet som är skild från myndighetsuppgifterna. Enhetens uppgift är att förvalta aktier i verkets dotterbolag och bedriva nödvändig affärsutveckling.
Vägverkets verksamhet har under de senaste åren präglats av de ökade salsningarna på infrastrukturområdet samt av den ovan beskrivna omorganisationen. Jag har erfarit att det pågår ett arbete inom Vägverket med att ytterligare effektivisera verkets organisation. En resursanpassning genomförs liksom en utveckling av beställar- och utförarrollerna. År 1996 bedöms personalbehovet ha minskat med 1500-2000 personer jämfört med år 1992. Även produktionsresurserna kommer i omfattande grad att minskas. Byggandeproduktionen har under åren 1989 till 1991 ökat från 2400 miljoner kronor till 3 000 miljoner kronor (löpande priser).
Antalet anställda i Vägverket har samtidigt minskat från 8 371 personer till 7650 personer mellan år 1989 och år 1992.
Det är av största vikt att det arbete som nu bedrivs i Vägverket med att anpassa organisationen till nya förutsättningar fortsätter. Väghållningen bör utvecklas så att den i ökad omfattning stärker produktivitetsutvecklingen i samhället och skapar bra och effektiva kommunikationer och en ökad tillväxt. I väghållningsansvaret ingär också att ta hänsyn till regional balans och till miljön och hushållningen med naturresurser. Dessutom har Vägverket i och med beslutet om TSV:s nedläggning och övergående i Vägverket givits ett samlat ansvar för trafiksäkerhetsområdet. Allt detta skapar nya förutsättningar för statens roll som väghållare.
I dag har staten genom Vägverket ett samlat ansvar för den statliga väghållningen vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet.
I framtiden bör statens roll som väghållare vara att verka som en beställare av väghållningsprodukter och -tjänster inom ramen för de trafikpolitiska mål som riksdagen har angivit. Denna uppgift bör Vägverket såsom statens myndighet utföra. Detta innebär en avsevärd renodling av Vägverkets väghållningsuppgift.
Tlinje med denna renodling av Vägverkets roll skall den produktionsverksamhet som Vägverket i dag utför marknadsanpassas och så snart det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. En arbetsgrupp i Näringsdepartementet har i en departementspromemoria (1992:121) Anbudskonkurrens vid offentlig produktion — ett lagförslag, föreslagit en generell Jagstiftning om anbudskonkurrens i den offentliga sektorn. Förslaget
berör bl.a. Vägverkets område. I avvaktan på att regeringen tar ställning till arbetsgruppens förslag skall nedanstående gälla för Vägverkets del. Bilaga 7
I dag är Vägverkets produktionsverksamhet endast delvis konkurrensutsatt. 70-80 90 av nybyggnadsverksamheten utsätts i dag för konkurrens i någon form medan motsvarande siffra för drift- och underhållsverksamheten är drygt 20 96. Under år 1993 skall minst 75 26 av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i konkurrens av väghållningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av år 1994 skall 100 6 av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhållsverksamheten skall vara minst 50 46 år 1994. Det är dock väsentligt att detta genomförs samtidigt som kvalitetskraven i verksamheten hålls på en hög nivå, inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten.
I och med att produktionsverksamheten konkurrensutsätts behöver staten inte längre ta ett ansvar för produktionen inom väghållningsområdet. Konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för detta.
11992 års budgetproposition angavs att en bolagisering av verkets produktionsverksamhet kan komma att bli aktuell. Regeringen anmälde då att man ämnade återkomma till frågan. Jag anser nu att de erfarenheter som gjorts beträffande förändringen av Vägverkets verksamhet föranleder mig att återigen ta upp frågan om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet som ett led i renodlingen av Vägverkets uppgifter.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen bar bl.a. omfattat överväganden om dels en bolagiscring av produktionsdivisionen inom Vägverket dels en privatisering av densamma.
RRV anser att det inte finns några kommersiella hinder för en bolagiscering. Förändringen kräver vissa övergångslösningar, oavsett när en bolagisering sker. RRV anser dock att produktionsdivisionen uppfyller de av RRY uppställda förutsättningarna för bolagisering.
Vidare anser RRV att det inte finns några principiella hinder för en privatisering av produktionsdivisionen med anledning av att Vägverket styrs utifrån politiska mål och har ett ansvar för genomförandet av en statligt beslutad politik. Enligt RRV:s bedömning finns det ingen påtaglig risk för att utförandet av produktionen inte kommer till stånd vid en privatisering, eftersom det finns en fungerande marknad på området. Anläggningsverksamheten i Sverige i stort är dock en bransch med delvis bristande konkurrens. Produktionsdivisionen är i dag starkt integrerad med övriga delar av Vägverket. Vid en privatisering skulle produktionsdivisionen därför bli tvingad att omvärdera sitt affärsupplägg när kopplingen till Vägverket försvinner. Kommersiell mognad saknas i dag i viss utsträckning enligt RRV.
Vägverkets produktionsverksamhet kommer efterhand att marknadsanpassas och utsättas för full konkurrens. Enligt min mening ger en sådan konkurrensutsättning förutsättningar för att bedriva produktionsverksamheten inom Vägverket i en form som är skild från övrig verksamhet.
Jag föreslår därför som ett led i renodlingen av Vägverket till en beställar- 19
Organisation att Vägverkets produktionsverksamhet bolagiseras med inriktning, mot år 1995. Bilaga 7
Jag delar den syn som anförs 1 1992 års finansplan om att det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter. Denna uppfattning och önskan om en renodling av Vägverket till en beställarorganisation talar enligt min mening för att det produktionsbolag som bildas av Vägverkets produktionsverksamhet bör vara fristående från Vägverket. I ett första skede bör staten äga bolaget. När bolaget arbetar utifrån helt kommersiella förutsättningar och på en fungerande marknad bör en privatisering övervägas.
Ett omfattande förberedelscarbete krävs dock inför en bolagisering dels inom Vägverket för att produktionsverksamheten skall kunna fungera på en marknad med konkurrens dels inom regeringskansliet för att förbereda nödvändig lagstiftning.
Arbetet med att förbereda bolagiseringen bör inledas snarast. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att tillkalla en utredning som skall klargöra förutsättningarna för en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet enligt vad jag nu har angivit. Utredningen skall även omfatta vissa av Vägverkets övriga bolagsfrågor.
En viktig del i arbetet med den nya organisationen är att det finns en riktig och fungerande redovisning där ingen sammanblandning av de båda divisionernas ekonomi sker och där vägkapitalet redovisas som en tillgång till sitt rätta värde. Enligt min mening bör en mera ändamålsenlig redovisning övervägas och genomföras så snart det är möjligt. Arbetet med en förnyad redovisning bör redovisas årligen i verkets verksamhetsberättelse och årsredovisning.
Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Två av dessa är Swe Road AB och Väginvest AB. SweRoads huvudsakliga verksamhetsområde är kunskapsexport. Väginvest skall initiera och medverka till att ctablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata verkets ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt samt på uppdragsbasis tillhandahålla olika specialisttjänster inom väghållningsområdet. Väginvest har i dag ett dotterbolag, Stockholmsleder AB, som bildades till följd av det s.k. Dennispaketet och ett minoritetsägt bolag, Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtland.
Såsom förutsättningarna är i dag med Vägverket som både ägare av bolagen och beställare av bolagens tjänster har Vägverket i vissa fall svårt att renodla ägarrollen. Väginvest torde däremot kunna förena sin specialistverksamhet med uppgiften att äga och förvalta aktier inte endast i avgiftsfinansicrade projekt, utan i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att godkänna ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att överföra aktier från staten till Väginvest AB. Därigenom ges möjlighet till en korrekt utövad ägarroll. Vidare ges en bättre överblick beträffande redovisningen i bolagen och en mera samlad bild över den totala verksamheten. Samtidigt ges möjligheter att utnyttja synergieffekter mellan bolagen och ta till vara erfarenheter och utvecklingskostnader.
Undantag bör dock göras för Svensk-Danska broförbindelsen SVEDAB
Aktiebolag AB (SVEDAB) som svarar för byggande, drift och underhåll samt finansiering av de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen. Bilaga 7 SVEDAB är också svenskt ägarbolag i det konsortium som svarar för all verksamhet avscende själva Öresundsförbindelsen. Med hänsyn till bolagets speciella uppgifter bör SVEDAB:s aktier även fortsättningsvis förvaltas av Vägverket.
Fenlighet med vad jag anfört om en renodling av Vägverkets roll som väghållare bör ägarfunktionen för Vägverkets dotterbolag övervägas i samband med att produktionsverksamheten bolagisceras. Aktierna i Vägverkets nuvarande dotterbolag bör då inte längre förvaltas av Vägverket utan av regeringen. Även här bör dock undantag göras för SVEDAB, vars aktier bör förvaltas av Vägverket.
Resurser Flera mycket angelägna investeringar har hittills inte gått att finansiera inom anvisade ramar för investeringar i infrastruktur.
Jag föreslår därför att en övergång till en ökad lånefinansicring av infrastrukturinvesteringar genomförs. De grundläggande principerna för detta kommer jag att redovisa senare i min föredragning.
I den av regeringen aviserade propositionen våren 1993 med underlag till nya långsiktiga investeringsplaner kommer den slutliga utformningen av ett nylt finansieringssystem att redovisas vilket sedan kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Vägverket och Banverket och länsstyrelserna skall upprätta hösten 1993 för perioden 1994-2003.
Mot bakgrund av de genomgripande förändringar i finansieringssystemet och de förändringar 1 Vägverkets organisation som jag nu föreslagit anser Jag att ett treårsbeslut inte är realistiskt för Vägverkets anslag. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettårsperspektiv fattas för Vägverket.
De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. cn besparing på Vägverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag återkommer senare i min föredragning till Vägverkets anslag.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål för Vägverket,
2. godkänna vad jag anfört om marknads- och konkurrensförutsätt-
ningar för Vägverkets verksamhet,
3. godkänna vad jag anfört om en bolagisering av Vägverkets pro-
duktionsverksamhet med inriktning mot år 1995,
4. bemyndiga regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen
för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad jag anfört
samt
5. bemyndiga regeringen att godkänna överlåtelse av aktier från
staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag.
B 1. Vägverket: Administrationskostnader
Nytt anslag 1993/94 Förslag 462 000 000
Från anslaget betalas kostnader för Vägverkets administration inom verkets huvudkontor och väghållningsenhet.
Vägverket Vägverket beräknar ett anslag på 462 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden Vägverkets administrationskostnader har tidigare inte redovisats i form av ett särskilt anslag för riksdagen. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn de senaste åren anser Jag att det är rimligt att särredovisa administrationskostnaderna för Vägverket i ett särskilt anslag. Inom ramen för anslaget betalas kostnaderna för intern verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghållningsenhet med undantag för den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen.
Övriga anslag har i motsvarande grad reducerats med nu angivet belopp för administration.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg
nivå bör det vara möjligt för regeringen att med medel från detta anslag låta
bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar.
Anslaget för Vägverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att fastställas slutligt enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Chefen för Finansdepartementct har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas eu räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga 7
1. till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 462 000 000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel från detta anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhåll till statliga vägar.
B2. Drift och underhåll av statliga vägar
| 1991/92 = Utgift | 5334561 687 Reservation — 2766 049 270 |
| 1992/93 — Anstag | 5908 300 000 |
| 1993/94 — Förslag | 5633 721 000 : |
Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för inköp av anläggningstillgångar.
Vägverket Vägverket hemställer om ctt anslag på 9200 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden Underhållet av det statliga vägnätet har under en lång rad av år varit kraftigt eftersatt. De satsningar som gjorts i väginvesteringar har varit nödvändiga för att tillgodose näringslivets behov av rationella transporter och underlätta människors resande. Drift- och underhållsåtgärderna ligger samtidigt på en orimligt låg nivå i förhållande till investeringsvolymen. Det innebär bl.a. att nyttan av de investeringar som har gjorts inte kan uppnås fullt ut och att möjligheterna att vidmakthålla gjorda investeringar minskar. För att underhållsinsatserna skall stå i proportion till investeringarna bör därför nivån på underhållsinsatserna långsiktigt höjas.
Ökade punktinsatser på drift- och underhållssidan har redan beslutats bl.a. i syfte att öka standarden på det lågtrafikerade nätet. År 1992 beslutade riksdagen med anledning av regeringens förslag om särskilda satsningar på underhållsåtgärder i de mindre vägarna på sammanlagt 3,55 miljarder kronor utöver ordinarie anslag.
Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar på projekt som betalas från anslaget K1. Investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas för underhållsåtgärder. Hittills har besparingar gjorts på minst 400 miljoner kronor i beslutade vägprojekt. Dessa medel har använts för underhållsåtgärder i vägnätet i bl.a. landets glesare bebyggda delar.
Riksdagen beslutade våren 1992 med anledning av förslag i budgetpropositionen att delar av vägnätet borde upplåtas för 11,5 tons drivaxeltryck och 23
19 tons boggicaxeltryck. Vägverket har under år 1992 på regeringens upp- — Prop. 1992/93:100 drag genomfört överläggningar med berörda intressenter beträffande denna Bilaga 7 upplåtelse. Resultatet av dessa överläggningar har redovisats till regeringen. Regeringen har den 17 december 1992 beslutat om en ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603) som innebär att de delar av vägnätet som har högst bärighet från den 1 januari 1993 upplåtes för 11,5 tons drivaxeltryck, 19 tons boggietryck och 60 tons totalvikt. Denna ändring innebär bl.a. möjligheter till rationellare transporter inom landet.
Drift- och underhållsverksamheten bör i likhet med Vägverkets totala verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att skapa bra kommunikationer.
Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) att regeringen skall redovisa en utvärdering av verksamheten med automatisk hastighetsövervakning för riksdagen. Med anledning av detta gavs Rikspolisstyrelsen (RPS) i juni 1992 i uppdrag att i samråd med Vägverket göra en sådan utvärdering. RPS har i november 1992 redovisat sina överväganden till regeringen. Jag avser att i anslutning till regeringens förslag till riksdagen våren 1993 om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet redovisa mina överväganden med anledning av RPS utvärdering. I avvaktan på det föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning. Jag vill dock i sammanhanget framhålla att det naturligtvis är polisens uppgift att bestämma om utrustningens utformning och om arbetsmetoderna i denna verksamhet.
Vägverket får i särskilda fall utnyttja väganslagen för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan celler detaljplan. Högst 3 miljoner kronor per år får användas för detta ändamål. Detta belopp har bl.a. med anledning av de senaste årens ökade investeringsnivå visat sig vara
I de fall Vägverket saknar medel under anslaget B 5. Bidrag till drift och : byggande av enskilda vägar i samband med att vägar som Vägverket tidigare varit väghållare för övertas av enskilda, bör det under det kommande budgetåret vara möjligt för Vägverket att disponera medel som motsvarar gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslag BS.
Inom ramen för anslaget betalas Vägverkets forskningsverksamhet. Regeringen planerar att senare i vår återkomma med ett samlat förslag om forskningsfrågor. Jag avser att i det sammanhanget ta upp vissa frågor som rör Vägverkets forskning.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 5 633,7 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 5633 721 000 kr, 2. godkänna vad jag anfört om användning av delar av anslaget för
anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning, 24
3. godkänna att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för
förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbets- Bilaga 7
plan eller detaljplan med högst 10 000000 kr per år samt
4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten
är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket dis-
ponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag
för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag till drift
och byggande av enskilda vägar.
B3. Byggande av riksvägar
1992/93 Anslag 1556 500 000 1993/94 Förslag 1556 500 0007 "Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor, Investeringar i 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av riks-
vägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
1556 500 000 kr.
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar
1992/93 Anslag 925 400 000 1993/94 — Förslag 925 400 000” "Utbrutet anslag
Under avsnittet Särskilda frågor, Investeringar i 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Iemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reserva-
tionsanslag på 925400 000 kr. |
Bilaga 7
| 1991/92 = Utgilt | 607 240 242 Reservation 507 013 876 |
| 1992/93 Anslag | 648 500 000 |
| 1993/94 — Förslag | 648 500 000 |
Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning.
Vägverket Vägverket hemställer om ett anslag på 854 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994.
Föredragandens överväganden Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 miljoner kronor. Förbrukningen för år 1994 beräknas i stort fördela sig enligt följande.
| Plan | kr 1994 |
| - Administration och rådgivning | 34 700 000 |
| = Bidragsbelopp | 613 800 000 |
648 500 000
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 648500 000 kr.
B6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
1992/93 — Anslag 707 300 000 1993/94 — Förslag 707 300 000" "Utbrutet anslag
Under avsniltet Särskilda frågor, Investeringar i 1990-talets infrastruktur redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
skilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1993/94 beräkna ett
reservationsanslag på 707 300 000 kr.
Bilaga 7
| 1991/92 = Utgift | 34 270 342 Reservation 35 879 000 |
| 1992/93 — Anslag | 45 554 000 |
| 1993/94 — Förslag | 47 667.000 |
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt investeringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar.
Vägverket Vägverket hemställer om ett anslag på 54,6 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 avseende verksamheten år 1994. Vägverket hemställer vidare om ett beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromatceriel år 1994 avseende år 1995 på 10,7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Vägverket bör genom ett beställningsbemyndigande på 10,7 miljoner kronor ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995.
Jag beräknar medelsbehovet till 47,7 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 47667 000 kr samt att
2. Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10700 000 kr för
att anskalfa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995.
B 8. Kostnader för upprätthållande av bilregistret
Nytt anslag 1993/94 — Förslag 507 500 000
Från anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av bilregisterverksamheten.
Vägverket Vägverket hemställer om ett anslag på 507,3 miljonor kronor.
Föredragandens överväganden I enlighet med vad som anfördes I riksdagens bestut med anledning av propositionen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) Om vissa organisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet bör ett särskilt anslag inrättas för att täcka Vägverkets kostnader för upprätthållande av bilregister- 27
verksamheten avseende de uppgifter som Vägverket har övertagit från TSV. — Prop. 1992/93:100 Avgiltsinkomster från bilregistret är att betrakta som offentligrättsliga in- Bilaga 7 komster vilka skall redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten.
I riksdagsbeslutet angavs vidare att influtna medel från försäljningen av individuella registreringsskyltar får disponeras av Vägverket för trafiksäkerhetsändamål.
I budgetpropositionen år 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 8, bet. 1988/8S9:TU13, rskr. 1988/89:211) anfördes att det på grund av ändrade redovisningsprinciper uppkommit ett underskott om totalt 165,1 miljoner kronor i TSV:s anslag. Detta justerades genom att en inkomsttitel belastudes samtidigt som motsvarande medel sattes in på ett spärrat räntelöst konto hos Riksgäldskontoret. Sedan år 1989 har reglerna ändrats så att konton av ovanstående typ inte längre påverkar statsbudgetens saldo. Därmed uppnår konstruktionen inte längre det ursprungliga syftet. Jag föreslår därför att denna konstruktion avvecklas.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta konto.
Jag beräknar medelsbehovet till 507,5 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
). till Vägverket: Kostnader för upprätthållande av bilregistret för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 507 500 000 kr samt
2. att regeringen bemyndigas att vidta nödvändiga redovisningsåt-
gärder för att avveckla konstruktionen med underskott på Trafiksä-
kerhetsverkets anslag,
B9. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
Nytt anslag 1993/94 — Förslag 1000
Vägverket Vägverket hemställer om att ett särskilt anslag inrättas för Vägverkets uppdragsverksamhet. Anslaget bör ha formen av ett s.k. tusenkronorsanslag.
Föredragandens överväganden Vägverket har i dag rätt att utföra uppdrag åt utomstående under förutsättning att full kostnadstäckning uppnås. Verket har även tagit över uppgifter från TSV som finansieras med avgifter för att uppnå full kostnadstäckning. 28
Dessa verksamheter bör föras samman och redovisas under ett gemensamt — Prop. 1992/93:100
tusenkronorsanslag. Vägverket skall i anslagsframställan och i årsredovis- = Bilaga 7 ningen särredovisa varje verksamhetsgren för sig.
Inom ramen för anslaget betalas också Buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Vägverket: Uppdragsverksumhet m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
2¶En fast förbindelse över Öresund
Sammanfattning av föredragandens förslag: Regeringen bemyndigas att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Bakgrund Den 23 mars 1991 undertecknade den svenska regeringen en överenskommelse med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund. I regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund redogörs för avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) i juni 1991 varefter avtalet ratificerades i augusti samma år.
I propositionen anförs bl.a. att Sverige och Danmark var för sig skall bilda ett helägt aktiebolag som tillsammans skall bilda och äga ett konsortium, vilket skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Det svenska ägarbolaget skall, förutom att vara ägarbolag till konsortiet, även svara för byggande, drift och underhåll samt finansiering av de svenska anslutningarna. Öresundsförbindelsen skall betalas med avgifter från trafikanterna och anslutningarna på den svenska sidan skall betalas med det överskott förbindelsen beräknas ge. Konsortiet skall låna upp erforderliga medel för all verksamhet beträffande förbindelsen på den öppna marknaden. Upplåningen skall solidariskt garanteras av den svenska staten och den danska staten.
Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen för riksdagen redovisa hur projektet fortskrider.
Föredragandens överväganden I Sverige har Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB (SVEDAB) bildats med Väg- och Banverken som förvaltare av statens aktier. Dess danska motsvarighet är A/S Öresundsförbindelsen (ASÖF). SVEDAB och
ASÖF träffade den 27 januari 1992 ett konsortialavtal, varigenom Öresunds- 29
konsortiet bildades. Avtalet godkändes av den svenska regeringen den 13 februari 1992 och av den danska regeringen den 6 februari 1992. Bilaga 7
SVEDAB:s verksamhet pågår sedan drygt ett år tillbaka. Under senare delen av år 1992 har även konsorticts verksamhet startat.
Den 1 juli 1992 lämnades en ansökan om prövning av förbindelsen enligt gällande miljölagstiftning in till regeringen av Öresundskonsortiet. Ansökan har remissbehandlats och en prövning av förbindelsens miljöeffekter kommer därefter att göras i enlighet med riksdagens beslut.
SVEDAB har i en skrivelse till regeringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp frågan om att utfärda kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
Anledningen är följande. Under de inledande åren efter det att Öresundsförbindelsen tagits i drift förväntas Öresundskonsortiet få ett negativt rörelseresultat eftersom intäkterna (trafikantavgifterna) inte är tillräckliga för att helt täcka konsortiets kostnader. SVEDAB och ASÖF avser att redovisa sina resp. andelar i Öresundskonsortiet enligt den s.k. klyvningsmetoden, vilket i detta fall innebär att konsortiets tillgångar och skulder liksom vinster och förluster redovisas till hälften i SVEDAB och hälften i ASÖF. Detta medför att Öresundskonsortiets förväntade rörelseunderskott under de iniedande åren av driftfasen kommer att belasta SVEDAB:s resp. ASÖF:s resultat. Då Öresundskonsortiet inledningsvis inte förväntas ge något överskott kommer även SVEDAB:s verksamhet avseende de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen att visa negativa resultat under de inledande åren efter det att de tagits i drift.
De negativa resultaten förväntas leda till att SVEDAB:s egna kapital kommer att understiga hälften av SVEDA B:s registrerade aktiekapital. I det läget blir reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2§ aktiebolagslagen tilllämpliga.
För alt undvika en tillämpning av dessa regler bör ägarna lämna eller ställa erforderliga akticägartillskott i utsikt. Banverket och Vägverket bör bemyndigas utställa kapitaltäckningsgarantier, som innebär att verken förbinder sig att genom aktieägartillskott svara för att SVEDAB:s egna kapital vid varje tillfälle uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Tillskott bör vara villkorliga, vilket innebär att återbetalning skall göras ur framtida disponibla vinstmedel i SVEDAB. Övriga villkor för kapitaltäckningsgarantierna bör fastställas i samband med utfärdandet.
Med ovanstående kapitaltäckningsgarantier och akticägartillskott behöver reglerna om tvångslikvidation i aktiebolagslagen inte bli tillämpliga.
Med föreslagen konstruktion behövs dock ett klarläggande beträffande regressrätten I händelse av att en statlig garanti för konsortiets upplåning behöver infrias enligt nedanstående.
I det beslut riksdagen fattat (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) angående regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund anges att konsortiet skall få låna medel till verksamheten på den öppna marknaden med en solidarisk garanti av den svenska och danska staten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att ikläda staten denna garanti. 30
Om en garanti kommer att behöva infrias kommer staten efter infriandet att ha en fordran på i första hand konsortiet. Om konsortiet inte kan infria Bilaga 7 en sådan fordran skulle formellt ägarbolagen eller dessa bolags ägare i den mån de lämnat kapitaltäckningsgarantier kunna krävas. I Sverige förvaltas SVEDAB:s aktier av Vägverket och Banverket vilka, om kraven fullföljs, skulle bli tvungna att omprioritera medel från andra trafikinvesteringar för att betala denna fordran. För att andra trafikala investeringar i Sverige inte skall påverkas i händelse av att en garanti behöver infrias kommer regeringen eller dess myndighet att begränsa sin regressrätt enligt lämnade statliga garantier för Öresundskonsortiets upplåning till att gälla endast gentemot konsortiet eller den danska staten men däremot inte gentemot SVEDAB och ASÖF. Detta förutsätter naturligtvis en motsvarande begränsning i den danska statens repressrätt.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
bemyndiga regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.
3¶Utredning om ctt privat konsortium kan bygga och underhålla E 6 genom Bohuslän
Sammanfattning av föredragandens förslag: Det finns i dag inte förutsättningar för att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän med trafikavgifter.
Vägverket Riksdagen anmodade våren 1992 (bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) regeringen att redovisa vissa förutsättningar beträffande finansieringen av en fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän. Mot bakgrund av riksdagens beslut har regeringen givit Vägverket i uppdrag att skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver vägen. Utredningen omfattar även frågan om utbyggnaden av E6 är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är fallet, hur stora statsbidrag som skulle krävas för att genomföra en utbyggnad, samt hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala trafikanter att välja motorvägen framför avgiftsfria vägar.
I en skrivelse till regeringen den 13 november 1992 har Vägverket redovisat resultatet av utredningen.
Utredningen har genomförts av en arbetsgrupp med representanter från Vägverket, Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna samt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 31
3 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100, Bilaga 7
Il utredningen anförs alt det inte finns förutsättningar att med trafikavpifter finansiera utbyggnaden av E 6 genom Bohuslän. Skälen är att trafikantun- Bilaga 7 derlaget är för lågt och att det finns ett betydande inslag av lokal och regional trafik och därmed många trafikplatser, vilket gör det svårt utt avgiltsbelägga flertalet av trafikanterna. Inslaget av avgifter medför dessutom en klar risk alt trafikanter väljer andra avgiftsfria vägar vilket inte är önskvärt från miljöoch trafiksäkerhetssynpunkt.
Delen Ljungskile-Svinesund på E 6 är i dag ca 125 km. Kostnaderna för en utbyggnad har beräknats till ca 5,7 miljarder kronor i 1992 års priser. Trafiken på sträckan varierar starkt under året med betydande inslag av lokal och regional trafik. Trafikolyckorna är fler och allvarligare än på övriga europavägar I landet.
I utredningen visas vidare att utbyggnaden inte kan göras företagsekonomiskt lönsam med avgifter på vägen. Närheten till alternativa, avgiftsfria vägar är av stor betydelse och det kommer att krävas mycket stora statsbidrag som komplement till vägavgifterna. Om de statliga bidragen begränsas till halva investeringsbeloppen och ett avkastningskrav sätts på 18 96, vilket är rimligt för att privata finansiärer skall vara intresserade, krävs ett pris på 18 kronor per mil för en personbil och 36 kronor per mil för en lastbil eller buss vid ett antagande om lågt trafikbortfall för att göra utbyggnaden företagsckonomiskt lönsam. |
Föredragandens överväganden Enligt min mening visar utredningen att det i dag inte finns förutsättningar för att med trafikavgifter finansiera en utbyggnad och underhållsinsatser på E6 genom Bohuslän. En sådan lösning på projektet är inte företagsekonomiskt lönsam och dessutom samhällsekonomiskt ogynnsam.
För att en övergång till en ny finunsicring av vägnätet skall lyckas krävs en helhetssyn. Trafiksystemet bör ses i ett sammanhang och frågor som rör vägtrafikavgifter och prissättning bör behandlas samlat. Jag avser att i samband med mina förslag beträffande storstadsuppgörelserna återkomma till frågor om vägavgifler.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag anfört om trafikavgifter på E6 genom Bohus-
län.
Bilaga 7 Banverket
Sammanfattning av föredragandens förslag
Övergripande mål:
- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Banverkets verksamhet
inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de
trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut.
—- Järnvägsinspektionen bör intensifiera normarbetet utifrån järn-
vägssäkerhetslagen.
Verksamhetsanalys:
= Medelhastigheten för persontåg är för låg.
—- Bärigheten för godståg på vissa delar av bannätet är för låg.
—- Banverket bör arbeta för att öka konkurrensen inom vissa delar av
marknaden för nyinvesteringar och underhållsarbeten.
- Långsiktiga satsningar bör göras på drift- och vidmakthållandeåt-
gärder.
Resurser:
- En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansic-
ringen av Banverkets nyinvesteringar sker främst genom lån i
Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen betalas med
anslag Över statsbudgeten.
- Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för produktionshjälp-
medel, rörelsekapital och lager inom ramen 450 miljoner kronor.
- Anslagen:
C 1. Banverket: Administrationskostnader 301 mkr
C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 2 825 mkr
C5. Järnvägsinspektionen 15 mkr
C 6. Banverket: Försvarsuppgifter 41 mkr
Banverkets verksamhet Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranläggningar, att ha
hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt att främja en mil-
jöanpassad järnvägstrafik. Banverket skall också medverka till regional balans. I detta ligger bl.a. planering, projektering och produktion av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banor. Banverkets verksamhetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsystemet.
I den nya budgetprocessen ingår Banverket i budgetcykel tre. Banverket redovisade den 1 juli 1992 en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 33
1993/94-1995/96. I sin anslagsframställning har Banverket redovisat inriktning och utgångspunkter för verksamheten. Verksamheten utgår från de tra- Bilaga 7 fikpolitiska målen som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/883:50 bil. I, bet. 1987/858:TU13, rskr. 1987/88:159) samt egna verksamhetsmål uppsatta av Banverket.
Att utifrån de trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivitet, trafiksäkerhet och god miljö, kunna erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till så låga kostnader som möjligt för samhället, innebär att Banverket inom givna resurser skall genomföra de åtgärder inom järnvägssystemet som gör största möjliga samhällsekonomiska nytta. Järnvägsinspektionens övergripande uppgift är att uppfylla det av riksdagen beslutade trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten i spårtrafik fortlöpande skall förbättras.
Banverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat inriktningen av verksamheten inom sina verksamhetsområden. Utifrån de trafikpolitiska målen har Banverket utvecklat egna verksamhetsmål. Dessa mål indelas i hastighet och axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö.
Målct vad gäller hastighet och axellast innebär att basstandarden på huvudnätet för persontåg bör vara lägst 130 km/h. Det nät som utnyttjas av mer omfattande fjärrtrafik men som inte har trafikunderlag som motiverar den högsta standarden bör successivt höjas till 160 km/h. Hastighetsstandarden 160-200 km/h bör vara riktmärke för den viktigaste delen av stomnätet. För . godstågen innebär basstandarden att tågen normalt kan framföras med 100 km/h vid en axcHast på 22,5 ton.
Vad avser kapacitet är inriktningen en utbyggnad till dubbelspår på trafikstarka interregionala linjer. Där trafikunderlaget inte motiverar dubbelspår är inriktningen att komplettera enkelspåriga banor med mötesplatser med jämna intervall.
Banverkets mål gällande driftsäkerhet avser att precisera hur stor del av tiden som banan kan utnyttjas för tågtrafik.
År 1985 fastställdes trafiksäkerhetsmål som bl.a. anger att antalet plankorsningar successivt skall minskas och att antalet plankorsningar på dubbelspårssträckor skall uppgå till högst 450 st. år 1995. De plankorsningar som har ljus- och ljudsignaler och ett trafikflöde som, uttryckt som produkten av antalet tågrörelser muluplicerat med antalet vägfordonspassager per dygn, uppgår till 1600 skall förses med halvbommar. Antalet urspårningar till följd av banfel skall halveras före år 2000.
Banverkets mål avseende miljö tar sikte på den totala miljön. Banverket har också i en särskild Miljörapport redovisat förhållandena inom den egna sektorn vad gäller energi, buller, naturresurser och markanvändning, kemikaliehantering, vibrationer, erosion och avfall. I den Miljörapport som trafikverken gemensamt har redovisat föreslås sektorsmål för resp. trafikslag avseende luftföroreningar. I rapporten sägs att utsläppsbegränsande tekniska åtgärder inom spårtrafiksektorn får en liten effekt på de samlade utsläppen från hela trafiksektorn. Det sätt på vilket den spårburna trafiken bäst kan bidra till minskade utsläpp är att öka sin andel av det totala trafikarbetet på bekostnad av de övriga trafikslagen. När det gäller bulleråtgärder
pågår en samlad översyn av bullerfrågorna på riksdagens initiativ. Vad gäller naturresurser och markanvändning, kemikaliehantering, vibrationer, ero- Bilaga 7 sion och avfall har Banverket redovisat långsiktiga och kortsiktiga mål samt förslag till åtgärder inkl. kostnader.
I sin fördjupade anslagsframställning har Banverket redovisat en resultatanalys. Utgångspunkten för Banverkets resultatanalys är de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effcktivitet, trafiksäkerhet och god miljö. Banverket använder den samhällsekonomiska kalkylen som styrinstrument för att göra de satsningar som är effektiva för samhället i sin helhet.
Av Banverkets resultatanalys framgår att medelhastigheten för persontåg på stomnätet är 101 km/h och på länsbanornas persontrafiksträckor 78 km/h. Av hela järnvägsnätet har 26 26 en standard som medger en medelhastighet som är högre än 110 km/h.
Vidare framgår att 12 26 av stomnätet och 94 96 av länsnätet har en bristande bärighet som innebär att en lägre hastighet än 90 km/h vid axcllaster på 22,5 ton måste tillgripas för godstågen. På 17 76 av hela bannätet kan trafik med axellast på 22,5 ton inte genomföras.
I resultatanalysen anger Banverket också att 20 70 av järnvägens stomnät har dubbelspår och att trafiken kan fjärrstyras från trafikledningscentraler på 72 Zo av stomnätet. Medelavståndet mellan stationer som medger tågmö-
ten på enkelspår är ca 9 km.
Risken att dödas eller att allvarligt skadas i järnvägsolyckor har successivt minskat under 1980-talet. De vanligaste olyckorna inom järnvägssektorn är kollisioner mellan tåg och bil.
Transportscektorn svarar för ca 60 70 av kväveoxidutsläppen, mer än 30 20 av koldioxidutsläppen och mer än 50 26 av utsläppen av kolväten. Järnvägssystemets andel av de totala utsläppen är i samtliga fall mindre än 1 26. Järnvägsnätet är elektrifierat till 65 Zo och på denna del av nätet utförs 95 90 av transportarbetet.
Vidare upprättar Banverket regelmässigt miljökonsekvensbeskrivningar vid nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnväg. Miljökonsckvensbeskrivningen är ett viktigt underlag för beslut i de enskilda ärendena. Detta innebär också att järnvägsprojekten förankras i kommunernas fysiska planering och att frågor kring plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser beaktas.
Utfall och planering Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägs-
nätet har minskat med 6 96 från år 1990 till år 1991. Nyinvesteringarna har
under samma period ökat med nästan 40 96.
I december 1990 fastställde Banverket en plan för investeringar i stomjärnvägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsåtgärderna inriktas i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser hastighet och axellast samt mot en förbättring av banornas kapacitet. Under år 1992 har regeringen beslutat om uppdrag till Banverket att utarbeta ett underlag för inriktningen av den långsiktiga planeringen för Banverkets verk- 35
att ligga till underlag för regeringens arbete med en proposition om investe- Bilaga 7 ringsplaner för åren 1994-2003. Banverkets investeringsbeslut påverkas i stor utsträckning av de beslut som har fattats inom ramen för anslaget K1. Investeringar i trafikens infrastruktur. Under budgetåret 1991/1992 har regceringen fattat beslut om att med medel från detta anslag bidra till tidigarelagda investeringar i bl.a. Västkustbanan, Ostkustbanan, Norra stambanan och Arlandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg. Förhandlingar om lokal medverkan i finansieringen av Västkustbanan pågår.
I sin anslagstramställning har Banverket redovisat medelsbehovet för perioden 1993/94—-1995/96. Banverket framhåller som synnerligen angeläget att satsningar görs för att vidmakthålla järnvägskapitalet. Banverket hemställer om anslag för totalt 7,845 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 samt om en plancringsram på 26,6 miljarder kronor för hela perioden 1993/94- 1995/96.
Föredragandens överväganden Övergripande mål Banverkets fördjupade anslagsframställning ger enligt min mening en samlad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Den analys som har presenterats ger också en uppfattning om standarden på järnvägsnätet och hur Banverket bidragit till att uppfylla målen.
Jag anser att 1988 års trafikpolitiska beslut bör ligga fast. Banverkets verksamhet bör inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de övergripande trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut. Jag finner därför ingen anledning att för närvarande föreslå några andra övergripande mål än de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen.
I min bedömning av målen för Järnvägsinspektionen anser jag att inspektionen bör fortsätta arbetet med att fortlöpande förbättra trafiksäkerheten i spårtrafik. Detta bör göras genom att inspektionen fortsätter sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet. I rollen som aktiv inspektionsmyndighet anser jag att inriktningen bör vara att Järnvägsinspektionen bl.a. förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detta bör ske med utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen (1990:1179).
Verksamhetsanalys De övergripande trafikpolitiska målen tilldelar järnvägssektorn en viktig funktion i det svenska transportsystemet. I fråga om att bidra till en bättre regional balans såväl inom regioner som mellan regioner har upprustning eller utbyggnad av järnvägsnätet en stor betydelse för att utveckla nya trafikeringsalternativ. Genomförda prognosberäkningar visar att järnvägens konkurrenskraft ökar kraftigt när reshastigheten med järnväg överstiger 110 km/h i genomsnitt. Av vad som redovisats av Banverket i resultatanalysen finner jag att medelhastigheten för persontåg på bannätcet är för låg. 36
För godstrafiken är en jämn och hög tillåten axellast avgörande för den — Prop. 1992/93:100 tunga industrins konkurrenskraft. Bristande bärighet och därav hastighets- Bilaga 7 nedsättningar är ett stort problem för godstrafiken. Aven en kort sträcka med nedsatt hastighet innebär förluster i transporttid. Om ett kortare avsnitt på en bana inte kan utnyttjas för en axellast på 22,5 ton påverkas alla transportrelationer på banan i dess helhet eftersom de normalt inte kan genomföras. Jag anser att länsbancnätet särskilt bör beaktas genom att vissa länsbanor utgör matarbanor till stomnätet. Som exempel kan jag nämna systemtransporter av timmer eller massaved. Jag anser att det mål som redovisats av Banverket om en basstandard för godståg och som innebär att tågen kan framföras med 100 km/h vid 22,5 tons axellast är relevant. Mot bakgrund härav finner jag att bl.a. bärigheten på vissa delar av bannätet är för låg. En kraftsamling bör göras för att skapa en hög och jämn standard för godstrafiken.
Ett effektivt transportsystem kräver hög kapacitet. Möjligheterna till att utföra rationellt underhållsarbete på spåren är till stor del beroende av trafikbelastningen. I allmänhet är flexibiliteten betydligt större vid dubbelspårsdrift än vid enkelspårsdrift där möjligheterna till tågföringstekniska åtgärder är begränsade. Ett sätt att höja kapaciteten är att bygga ut enkelspåriga linjer till dubbelspår. Detta innebär även att underhållsarbete kan utföras med mindre störningar av trafiken. Från effektivitetssynpunkt anser jag även att marknaden inom bygg- och anläggningssektorn bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt vid nyinvesteringar och underhållsarbeten. Banverket har redovisat hur stor del av de olika arbetena som de upphandlar på marknaden. Som exempel kan jag nämna att 10026 av markarbetena upphandlas i konkurrens, men endast 4 20 av signalarbetena. Anledningen till detta är att utbudet på marknaden för signalarbeten är begränsat. Av den totala årsomsättningen av investeringar och rceinvesteringar upphandlas 51 20 på marknaden. Jag anser att denna del bör ökas genom att Banverket arbetar för att bredda marknaden inom vissa områden, t.ex. genom ökade insatser för utbildning av entreprenörer vid Banskolan i Ängelholm.
Inom Banverket fungerar dess Material- och industridivision som internentreprenör. Divisionen bedriver verksamhet inom områdena tillverkning, entreprenad, materialförsörjning och inköp. Divisionen är en egen resultatenhet inom Banverket och den naturliga marknaden är Banverkets egna verksamheter. I den mån kapacitet finns tillgänglig sker försäljning på andra marknader. I dag har Banverkets Material- och industridivision en monopolliknande ställning inom flera av sina verksamhetsområden. Internt inom Banverket finns konkurrens från kunderna själva, dvs. distrikten, som i vissa fall har möjlighet att utföra arbeten med egna resurser.
Min bedömning är att en förändring av verksamhetsformen till bolagsform kommer att medföra en genomgång av marknads-och konkurrenssituationen med hänsyn till de delvis förändrade förutsättningar som en bolagisering medför. Banverket bör dock även i fortsättningen behålla kontrollen över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. I likhet med min bedömning av Vägverkets produktionsdivision anser jag att en bolagisering medför att konkurrenter lättare får tillgång till den marknad som Material- och industridivisionen kan erbjuda samtidigt som divisionen får ökade möjligheter 37
att söka nya marknader. Enligt min mening kommer en bolagisering av verk- = Prop. 1992/93:100 samheten att leda till en utveckling av affärsverksamheten som på sikt kan Bilaga 7 göra en privatisering möjlig.
Banskolan har en mycket stark ställning inom sin marknad. Skolan är en egen resultatenhet och marknaden domineras av Banverket som svarar för 85 70 av omsättningen. I utbildningen utnyttjas personal och maskiner från Banverkets regionala organisation i stor utsträckning. Enligt min bedömning är Banskolan beroende av Banverkets resurser på ett avgörande sätt. Vidare ger Banskolans koppling till Banverket den myndighetsauktorisation som är nödvändig för verksamheten. Jag anser därför att Banverket bör bibehålla ett inflytande över verksamheten vid Banskolan.
Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen har bl.a. omfattat Material- och industridivisionen och Banskolan inom Banverket. I sin rapport säger RRV att verksamheterna vid Material- och industridivisionen och Banskolan i princip uppfyller de förutsättningar som RRV har ställt upp angående bolagisering. RRV anser därför att en bolagisering bör kunna övervägas. Av rapporten framgår vidare att en privatisering av Material- och industridivisionens entreprenaddel på sikt är möjlig. Såvitt RRV kan konstatera har ingen av verksamheterna eget ansvar för genomförande av statligt beslutad politik.
I 1992 års finansplan anges att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform och inte heller av staten. Banverket bör även i framtiden ha kontroll över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. Jag anser tiden ännu inte mogen för en bolagisering av entreprenaddelen vid Banverkets Material- och industridivision men avser att återkomma till frågan vid ett senare tillfälle. Mot bakgrund av vad som anges i 1992 års finansplan anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att överväga en bolagisering av Banverkets Banskola.
Inom miljöområdet anser jag att Banverket bör fortsätta i den föreslagna riktningen. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att sektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver för att bidra till att minska järnvägstrafikens påverkan på miljön. Dock anser jag att en viss ökning av utsläpp till luft kan tillåtas inom järnvägssektorn under förutsättning att detta genom överflyttningseffekter leder till en minskning av den totala utsläppsnivån från trafiksektorn.
Inom Kommunikationsdepartementet pågår arbetet med en banlag där bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar förs in. Samma krav på miljökonsekvensbeskrivning kommer då att gälla vid väg- resp. järnvägsprojekt. Därmed tillgodoses de krav på miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande som ställs inom ramen för EES-avtalet.
Verksamhetsanalysen inom trafiksäkerhetsområdet visar att den största olycksrisken inom järnvägssektorn är kollisioner mellan bil och tåg. Jag anser därför att Banverket bör fortsätta inriktningen enligt sina trafiksäkerhetsmål med att bl.a. höja säkerheten vid plankorsningar.
Inom Banverkets verksamhetsområde har flera av de mycket angelägna in- Bilaga 7
vesteringarna inte gått att finansiera inom anvisade ramar för nyinvesteringar.
Regeringen överväger en övergång till en ökad lånefinansiering av nyinvesteringar i infrastruktur genomförs. De närmare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investceringsplaneringen under våren 1993. Det nya finansieringssystemet kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Banverket, Vägverket och länsstyrelserna skall upprätta under hösten 1993.
Mot bakgrund av de omfattande förändringarna i finansieringssystemet som jag kommer att föreslå anser jag att ett treårsbeslut för Banverkets anslag inte är realistiskt. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettårsperspektiv fattas för Banverket.
De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Banverkets verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag anser att en sådan åtstramning kan göras genom att effektivisera åtgärderna för drift och vidmakthållande bl.a. genom att marknaden för köpta tjänster breddas genom de åtgärder som jag tidigare har redogjort för.
Till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har Banverket möjlighet att ta upp lån i Riksgäldskontoret för den vidare finansieringen av investeringar i eldriftsanläggningar och av de s.k. SL-investeringarna. Därefter får upplåning ske för produktions- och teleutrustning samt för rörelsekapital. Fr.o.m. år 1991 får upplåning ske för att finansiera omsättningstillgångar. Enligt vad jag tidigare redogjort för överväger regeringen en övergång till ökad lånefinansiering för nyinvesteringar i infrastruktur. Jag anser att Banverket även bör ges fortsatta möjligheter till upplåning för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager. Jag föreslår att Banverkets upplåning för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager för budgetåret 1993/94 får ske inom en ram av 450 miljoner kronor.
Jag återkommer senare i min föredragning till Banverkets anslag.
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har i en skrivelse till regeringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp frågan om att utfärda kapitaltäckningsgaranti till skydd för SVEDAB:s egna kapital. För att lösa detta bör regeringen bemyndigas att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Principerna för detta har jag tidigare i dag redovisat under rubriken Kapitaltäckningsgaranti för SVEDAB under avsnitt Vägväsende m.m.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål och verksamhets-
inriktning för Banverket samt
2. godkänna den av mig föreslagna ramen på 450 miljoner kronor
för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94.
Bilaga 7
C 1.Banverket: Administrationskostnader
Sammanfattning av föredragandens förslag: - Ett nytt anslag Banverket: Administrationskostnader införs. - För ändamålet anvisas ett ramanslag på 301 miljoner kronor. - Regeringen bemyndigas att besluta att överskjutande belopp får
användas till underhållsåtgärder.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C1. Banverket: Administrationskostnader förs till detta konto. Nytt anslag 1993/94 — Förslag 301 000 000
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för internadministration.
Banverkets anslagsframställning I sin anslagsframställning har Banverket redovisat kostnaderna för internadministration. Redovisningen har skett enligt Statskontorets modell för interna administrationskostnader (INKA). Banverket har angivit kostnaderna till 3,9 26 av omsättningen.
Föredragandens överväganden Banverkets kostnader för administration har inte tidigare redovisats för riksdagen i form av ctt särskilt anslag. Samtliga kostnader för internadministrationen har belastat anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Mot bakgrund av de ökade krav som ställs på kostnadsredovisningen inom den offentliga sektorn anser jag att det finns skäl som talar för att administrationskostnaderna bör redovisas i ett eget anslag. Jag föreslår därför att ett nytt anslag benämnt Banverket: Administrationskostnader införs. Administrationen bör definieras som den verksamhet som inte är att hänföra till Banverkets operationella verksamhet. Jag delar Banverkets uppfattning att Statskontorets modell för interna kostnader för administration bör tillämpas. Jag beräknar storleken av anslaget till 301 miljoner kronor.
Anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har reducerats med motsvarande belopp.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg nivå bör det vara möjligt för regeringen att besluta om överföring av medel
från detta anslag till anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järn-
vägar.
Anslaget för Banverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg- — Bilaga 7 get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergång till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 301 000 000 kr samt
2. bemyndiga regeringen att med medel från detta anslag bestrida
kostnader som annars skulle belasta anslaget C 2. Drift och vidmakt-
hållande av statliga järnvägar.
C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Sammanfattning av föredragandens förslag: För drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisas ett reservationsanslag . på 2825 miljoner kronor.
| 1991/92 = Utgift | 2.866 962 221 Reservation 14724 041 |
| 1992/93 — Anslag | 2949 522 000 |
| 1993/94 — Förslag | 2825 656 000 |
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar av det statliga järnvägsnätet.
Banverkets anslagsframställning För att erhålla full utdelning av gjorda nyinvesteringar på hela bannätet och för att vidmakthållandeåtgärderna skall svara mot nyinvesteringsåtgärderna anser Banverket att anslaget bör uppgå till 3 955 miljoner kronor. Banverket anger att sambandet mellan nyinvesteringar och vidmakthållande blir starkare vid högre investeringsnivåer. Det är mycket angeläget med långsiktiga upprustningsinsatser tillsammans med de föreslagna nysatsningarna för att en väl avvägd infrastruktur skall kunna erbjudas utifrån de ökade krav som kommer under 1990-talet genom bl.a. ökad trafikbelastning och ökad hastighetsdifferentiering. Den av Banverket föreslagna anslagsnivån medger också att en del av det eftersläpande underhållet kan inhämtas. Vid en lägre anslagsnivå är det enligt Banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinvesteringar som får senarcläggas eller ges en lägre ambitionsnivå. Vid en oförändrad nivå på totalramen för drift och vidmakthållande ökar obalan- 41
sen i fråga om eftersatt underhåll. Detta medför sämre rationalitet i under- — Prop. 1992/93:100 hållet, konsekvenser för trafiken och totalt sett väsentligt dyrare underhåll. — Bilaga 7
Föredragandens överväganden Anslaget till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har under de senaste åren inte stått i proportion till anslagen för nyinvesteringar. Därigenom finns en risk att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att underhållsinsatserna skall stå i proportion till de gjorda och beslutade nyinvesteringarna på järnvägsnätet bör anslaget till drift och vidmakthållande på sikt ökas.
Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar på projekt som betalas från anslaget K 1. Investeringar i trafikens infrastruktur får användas till underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca 200 miljoner kronor under år 1992 och år 1993.
Punktinsatser inom drift- och vidmakthållandesidan har beslutats under år 1992. På regeringens förslag (prop. 1991/92:150) beslutade riksdagen att anvisa 2,2 miljarder kronor till underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Regeringen beslutade om fördelningen av dessa medel varav 150 miljoner kronor anvisades till järnvägssektorn.
Inom ramen för anslaget finansieras även Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen planerar att senare återkomma till riksdagen med ett samlat förslag om forskningsfrågor. I det sammanhanget avser jag att ta upp Banverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Som jag tidigare redogjort för har kostnaderna för administrationen brutits ur detta anslag.
Jag beräknar medelsbehovet för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet under budgetåret 1993/94 till 2 825 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2825 656 000 kr.
C 3. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
1992/93 — Anslag 1392 087 000 Reservation 139 182 000 1993/94 — Förslag 1392 087 000" "Utbrutet anslag
Föredragandens överväganden Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De närmare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under våren : 42
1993. TI avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat — Prop. 1992/93:100
belopp. Bilaga 7
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, till Nyinvesteringar i stom-
järnvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
1392 087 000 kr.
C 4. Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
1992/93 — Anslag 368 000 000 1993/94 — Förslag 368 000 000” "Utbrutet anslag
Föredragandens överväganden Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De närmare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under våren 1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, till Ersättning till Banverket
för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslags-
anslag på 368 000 000 kr.
C 5. Järnvägsinspektionen
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Till Järnvägsinspektionen anvisas 15 miljoner kronor.
= Anslaget förändras från förslagsanslag till ramanslag.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C4. Järnvägsinspektionen förs till detta konto.
| 1991/922 — Utgift | 12 625 660 |
| 1992/93 — Anslag | 14089 000 |
| 1993/94 — Förslag | 15689 000 |
Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Järnvägsinspektionen.
Banverket anslagsframställning Järnvägsinspektionens verksamhet kommer under de närmaste åren att präglas av arbetet med tillståndsgivning m.m. enligt den nya järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) med tillhörande förordning. Tillståndsprövningen som innebär en omfattande prövning av företagens säkerhetsmässiga styrka bedöms beröra ca 1000 företag under budgetperioden. Normarbetet kommer även i Övrigt att bli omfattande under de närmaste åren. Anslagsbehovet för Järnvägsinspektionen beräknas till 15,8 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden Järnvägsinspektionen är fristående i sin myndighetsutövning såväl från Banverket som från trafikutövare. Jag anser att Järnvägsinspektionen skall fortsätta sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet inom spårtrafiksektorn. Inför den kommande avregleringen av järnvägssektorn anser jag det synnerligen angeläget att inspektionen också förenklar och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detta bör ske med utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen.
Anslaget C5. Järnvägsinspektionen är i dag ett förslagsanslag. I ett särskilt uppdrag om förändrad anslagsstruktur har Banverket redovisat att anslaget till Järnvägsinspektionen bör förändras från förslagsanslag till ramanslag. Inspektionen utreder och beslutar om olyckor inom spårtrafiksektorn. Enligt min bedömning är en sådan verksamhet svår att förutse. Genom att kunna utnyttja ramanslagets möjligheter till anslagssparande och anslagskredit anser jag det väsentligt att finansieringen kan anpassas till variationer i verksamheten. Jag föreslår därför att anslaget CS. Järnvägsinspektionen bör förändras från förslagsanslag till ramanslag.
För att Järnvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt i enlighet med säkerhetslagstiftningen och arbeta med det synnerligen angelägna normarbetet föreslår jag ett anslag för budgetåret 1993/94 på 15 miljoner kronor.
Anslaget C5. Järnvägsinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergång till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 7
att till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 15 689 000 kr.
C 6. Banverket: Försvarsuppgifter
Sammanfattning av föredragandens förslag: För försvarsuppgifter an-
visas ett anslag på 41 miljoner kronor.
1991/92 — Utgift 49 889 781 Reservation 7819000 1992/93 — Anslag 39 281 000 1993/94 = Förslag 41 123 000
Anslaget finansierar Banverkets och Statens järnvägars (SJ) del enligt programplanen för den civila delen av totalförsvaret.
Banverkets anslagsframställning Inom anslaget fördelar Banverket medlen mellan sig och SJ med användning enligt civila försvarets programplan. Banverket anger behovet till 41,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 efter pris- och löncomräkning.
Föredragandens överväganden För att Banverket skall kunna fullgöra sina uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret föreslår jag ett anslag på 41 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 41 123 000 kr.
Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens bedömningar:
- SJ har uppfyllt det av riksdagen fastställda resultatförbättringskra-
vet för åren 1988-1992.
— SJ:s lönsamhet och den erforderliga resultatnivån på sikt skall ana-
lyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer för SJ fr.o.m.
den 1 juli 1993.
- Uppdelningen mellan trafikansvar (SJ) och ansvar för investe-
ringar, underhåll m.m. av järnvägens infrastruktur (Banverket) lig-
ger fast liksom inriktningen att öka konkurrensen inom järnvägs-
sektorn.
Inledning SJ-koncernen består av affärsverket SJ med tillhörande bolag samt dotterbolagsgruppen Swedcearrier AB. Antalet anställda i koncernen uppgick år 1991 till ca 34 000, varav ca 18 400 i affärsverket.
Omsättningen uppgick år 1991 till ca 22,3 miljarder kronor i koncernen varav ca 9,7 miljarder kronor avsåg affärsverket. Redovisat resultat efter finansnetto uppgick år 1991 till 386 miljoner kronor för affärsverket. Avkastningen på sysselsatt kapital år 1991 för koncernen resp. affärsverket uppgick till 8,8 20 resp. 8,5 Z£.
Koncernens totala investeringar uppgick till ca 2,8 miljarder kronor under år 1991 varav affärsverkets andel var ca 1,3 miljarder kronor. Investeringarna avsåg i huvudsak fordon och fasta anläggningar.
Föredragandens överväganden 1. Bakgrund 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU 19, rskr. 1987/88:260) lade grunden för en ny ansvarsfördelning inom järnvägssektorn. Med beslutet att införa en ny järnvägsmodell i Sverige avsåg regering och riksdag att stärka järnvägens konkurrenskraft och ge järnvägen ökade förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och encergisnålt transportmedel.
Trots flera omorganisationer och rekonstruktioner av SJ under 1980-talet stod järnvägen inför en rad problem, som allvarligt ansågs hota dess framtidsmöjligheter. Problemen återspeglades bl.a. i resultatförsämring i SJ, krympande marknadsandelar för såväl person- som godstrafiken, otillräcklig investerings- och underhållstakt samt i en ökad belastning på statsbudgeten för köp av trafiktjänster från SJ och för olika rekonstruktionsåtgärder. Med dåvarande kostnadsansvar för infrastrukturen hade SJ inte några möjligheter att av egen kraft vare sig återhämta cftersläpande investeringar och underhållsbehov eller skapa utrymme för nysatsningar. Detta var huvudmoti-
vet till att vägtrafikmodellen infördes inom järnvägssektorn och staten ge- = Prop. 1992/93:100 nom Banverket övertog ansvaret för infrastrukturen. Affärsverket SJ fick Bilaga 7 samtidigt ett renodlat ansvar för den affärsmässiga utvecklingen av järnvägstrafiken.
Koncernstrategin för det nya SJ behandlades i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och modifierades därefter år 1991 efter förslag från SJ:s nya ledning (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91: TU2S5, rskr. 1990/91:325). Sammantaget innebär denna att SJ skall utvecklas i riktning mot ett modernt, effektivt och kundorienterat tågtrafikföretag. SJ skall kunna erbjuda heltäckande transportlösningar där järnvägstransporter ingår.
1988 års riksdagsbeslut innebar också att järnvägsnätet indelades i ett nät av stomjärnvägar (stomnätet) och länsjärnvägar med reglering av ansvar och trafikeringsrättigheter. SJ gavs ensamrätt till person- och godstrafik på stomnätet medan trafikhuvudmännen erhöll trafikeringsrätt för persontrafik på länsjärnvägarna. Anslag inrättades för statens köp av interregional persontrafik på järnväg, för stöd till trafikhuvudmännen i samband med deras övertagande av den lokala och regionala trafikförsörjningen på järnväg samt, övergångsvis, anslag till stöd för utveckling av SJ:s godstrafik.
Riksdagens beslut innefattade ett resultatkrav för SJ för den s.k. rekonstruktionsperioden, som fastställdes till perioden 1988-1992. För att underlätta rekonstruktionen erhöll SJ vissa utvidgade befogenheter och verksamhetsförutsättningar under motsvarande period. I syfte att dels möjliggöra en uppföljning av resultatkravet, dels medge utrymme för analys och bedömningar inför utformning av riktlinjer för SJ efter rekonstruktionsperiodens utgång, förlängdes SJ:s befogenheter att gälla t.o.m. den 30 juni 1993 (prop. 1990/91:100 bil. 8).
Jag kommer i det följande att behandla SJ:s resultat under perioden 1988- 1992. De analyser som genomförts baseras i allt väsentligt på uppgifter t.o.m. år 1991 samt på preliminära uppgifter för år 1992. Jag kommer vidare att redovisa hur SJ:s bemyndiganden utnyttjats under rekonstruktionsperioden. Slutligen kommer jag att redovisa marknadsförändringar inom transportsektorn under motsvarande period.
SJ:s lönsamhet och erforderlig resultatnivå på sikt kräver enligt min bedömning fortsatt analys liksom frågan om SJ:s framtida associationsform. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer och verksamhetsförutsättningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993. Mot den bakgrunden kommer jag inte att i detta sammanhang behandla SJ:s treårsplan för åren 1993-1995.
Som framgått innefattade 1988 års trafikpolitiska beslut långtgående förändringar inom järnvägsområdet med uppdelningen mellan ansvaret för infrastrukturen och järnvägstrafiken som den grundläggande strukturella åtgärden för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Regeringen har därefter, senast I regeringens proposition om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område (prop. 1992/93:132) angivit att konkurrensen inom järnvägssektorn bör öka. Utredningen om ökad konkurrens inom järnvägssektorn (K 1992:40), som bl.a. har i uppdrag att överväga ansvarsfördelningen mellan infrastrukturhållare och operatörer, kommer att lämna sitt
betänkande i början av år 1993. 47
4 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 7
2 SJ:s resultatförbätltringskraven krav för perioden 1988-1992 Bilaga 7 2.1 Förutsättningar I förarbetena till det trafikpolitiska beslutet analyserades SJ:s resultatutveckling och lönsamhetsförutsättningar. Prognoserna pekade mot cn fortsatt snabb försämring av resultatet. Om inte förutsättningarna förändrades för SJ:s verksamhet beräknades resultatbristen, inkl. förräntningskrav, uppgå till mellan 1,6 och 1,8 miljarder kronor en bit in på 1990-talet. Resultatet år 1987 motsvarade en förlust om ca 500 miljoner kronor.
SJ ansåg vid denna tidpunkt att det skulle vara möjligt att av egen kraft förbättra resultatet med minst 1 miljard kronor fram till början av 1990talet, under förutsättning att bl.a. vägtrafikmodellen infördes för järnvägen. Avlastningen till följd av vägtrafikmodellen i kombination med vissa andra åtgärder uppskattades motsvara en resultateffekt som successivt skulle öka till ca 1 miljard kronor år 1992.
Enligt det trafikpolitiska beslutet skulle SJ av egen kraft, med ett internt åtgärdsprogram, förbättra resultatet med I miljard kronor under perioden 1988-1992. Därefter antogs SJ kunna självfinansiera verksamheten. I enlighet med vägtrafikmodellen avlastades SJ ansvaret och kostnaderna för investeringar och underhåll för infrastrukturen och ålades att erlägga banavgifter till staten för sitt utnyttjande av infrastrukturen. SJ befriades från krav på inleverans till staten under perioden. Soliditetsmålet, inkluderande borgensåtaganden och leasing, för affärsverket resp. koncernen fastställdes senare till 4096 resp. 35 96 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU32, rskr. 1990/91:316).
Det trafikpolitiska beslutet innefattade en finansiell rekonstruktion av SJ så att resultatet i utgångsläget, när vägtrafikmodellen infördes, inte skulle belastas med tidigare underskott. Behovet av kapitaltillskott uppskattades till ca 2,7 miljarder kronor. Enligt beslutet skulle denna avlastning täckas dels genom att medel som kunde frigöras genom försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag delades ut till SJ, dels genom att SJ gavs möjlighet att avyttra vissa fastigheter och andra tillgångar. Mot den bakgrunden erhöll regeringen riksdagens bemyndigande att under rekonstruktionsperioden, inom en ram som fastställdes av riksdagen, godkänna avtal om försäljning och avtal om tomträttsupplåtelse av fast egendom samt medge att SJ tillgodoräknades medel från försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier. År 1988 fastställde riksdagen ramen till 2,7 miljarder kronor. I samband med 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen att ramen skulle utökas med ytterligare 2,5 miljarder kronor. Sammantaget har således ramen uppgått till 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Vid sidan av dessa bemyndiganden, som syftade till att stärka SJ:s finansiella bas, medge omstruktureringar inom koncernen samt skapa finansieringsutrymme för nödvändiga investeringar i rullande materiel, stationer etc., gavs SJ möjlighet att ta upp lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden om detta kunde visas vara mer förmånligt.
Vissa andra förutsättningar för SJ:s verksamhet under perioden 1988-
1992 lades fast i det trafikpolitiska beslutet. Staten gavs möjlighet att köpa — Prop. 1992/93:100
viss interregional persontrafik på stomnätet som SJ av affärsmässiga skälinte — Bilaga 7 längre avsåg att upprätthålla. Trafikhuvudmännen gavs möjligheter att ingå avtal med SJ eller annan operatör om persontrafik på länsjärnvägsnätetr. Vidare inrättades, övergångsvis, ett särskilt anslag till stöd för utvecklingen av SJ:s godstrafik inkl. kombitrafik.
Under åren 1988-1992 har förändringar skett av vissa av de förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde vid tidpunkten för 1988 års beslut. T.ex. beslutade riksdagen i samband med 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU25, rskr. 1990/91:325) att stödet till SJ:s godstrafik skulle upphöra fr.o.m. den 1 juli 1991. Statsmakternas beslut att överlåta trafikeringsrätten för malmtrafik på Malmbanan till LKAB tedde i sin förlängning till ett intäktsbortfall för SJ, som dock kvarstår som operatör åt LKAB inom ramen för ett femårigt avtal (prop. 1992/93:132). Vidare har statens köp av interregional persontrafik på järnväg minskats bl.a. till följd av att staten numera kan handla upp trafik i konkurrens, dvs. från andra operatörer än SJ (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:TU19, rskr. 1991/92:277).
Under perioden infördes mervärdesskatt på persontrafik per den 1 januari 1991. Detta innebar en avsevärd nedgång av resandet. Mellan år 1990 och år 1991 minskade persontrafikarbetet på järnväg med nästan 15 20 mätt i antal personkilometer exkl. entreprenadtrafiken. SJ har för sin del uppskattat intäktsbortfallet till följd av mervärdeskatten till ca 500 miljoner kronor.
Perioden präglas slutligen av den allmänna nedgången i svensk ckonomi med dess konsekvenser för den svenska transportnäringen som helhet.
2.2 Resultatuppföljning Gällande resultatkrav innebär att SJ (affärsverket) av cgen kraft skall förbättra resultatet efter finansnetto med minst 1 miljard kronor mellan åren 1988- 1992. SJ skall därefter kunna självfinansicera rörelsen.
En uppföljning av resultatkravet kan ske på två olika sätt. En ansats är att utgå från den faktiska resultatutvecklingen i SJ dvs. en jämförelse mellan 1992 års resultat och resultatet vid rekonstruktionsperiodens början. En annan ansats, som förespråkas av SJ, är en jämförelse mellan 1992 års faktiska resultat och det prognosticerade resultatet för år 1992 såsom det beräknades i 1988 års trafikpolitiska beslut. Att följa upp resultatkrav utifrån prognoser för intäkter och kostnader är i och för sig kontroversiellt. Det kan dock vara relevant att fullfölja också en sådan analys mot bakgrund av att de beräk-
ningar och förutsättningar för SJ:s verksamhet som redovisades i det trafik-
politiska beslutet delvis byggde på ett sådant synsätt. Oavsett vilken mätmetod som tillämpas så kan man konstatera att SJ uppfyllt kravet på en resultatförbättring om ca 1 miljard kronor under åren 1988-1992. Faktisk resultatutveckling. SJ:s resultat efter finansnetto år 1987 uppgick till ca -500 miljoner kronor. SJ beräknar resultatet efter finansnetto för år 1992 till ca 400 miljoner kronor. Detta innebär en resultatförbättring under perioden 1988-1992 med ca 900 miljoner kronor. Under perioden infördes mer- 49
värdesskatt på persontrafik och godsutvecklingsbidraget till SJ avvecklades.
Bilaga 7 ringen i SJ över I miljard kronor under perioden. Jämförelse med prognos. Som underlag för det trafikpolitiska beslutet upprättades en översiktlig resultaträkning för perioden 1988 — 1992. I analysen användes prognosen för SJ:s resultatutveckling om inga åtgärder vidtogs. Med ett sådant synsätt skulle SJ:s förlust ha uppgått till ca -1,6 miljarder kronor år 1992:
| (miljoner kronor) | 1988 | 1990 1992 |
| SJ utan åtgärder | -610 -1180 —-1590 | |
| Åtgärder enligt plan | 120 | 740 1000 |
| Netto efter åtgärder | -490 - 440 —- 590 | |
| Vägtrafikmodell | - | 761 1002 |
| Netto efter vägtrafikmodell | -490 | 321 412 |
| Köp av trafik | - - 124 — 166 | |
| Netto efter köp av trafik | -490 | 197 246 |
Resultatförbättringen i SJ om 1 miljard kronor under perioden 1988-1992 beräknades, tillsammans med den resultateffekt på ca 800 miljoner kronor som införandet av vägtrafikmodellen antogs medföra, ge ett resultat efter finansnetto år 1992 på ca 250 miljoner kronor för affärsverket. Enligt SJ:s beräkningar innehåller emellertid denna nivå en otillräcklig förräntning och medger inte självfinansiering.
SJ har analyserat resultatutvecklingen utifrån nedan angiven prognosmodell. Enligt denna sammanställning, upprättad av SJ, har resultatkravet uppfyllts redan i och med utgången av år 1991. SJ bedömer att resultatet år 1992 skall uppgå till ca 400 miljoner kr.
(miljoner kronor) 1991 Bilaga 7
Resultat utan åtgärder
| Resultat efter finansnetto enligt prognos | = 1370 |
| Justering med hänsyn till verksamheter som avyttrats eller | - |
| överförts till dotterbolag | 135 |
| Resultat utan åtgärder | - 1505 |
Införande av banavgifter
| Banavdelningens kostnader före år 1988 | 1897 |
| Banavgifter faktiskt betalade | - 690 |
| Netto efter vägtrafikmodellen | - 298 |
Ändring av statens köp
Ersättning för drift av olönsamma järnvägar enligt modell -
| före år 1988 | 1452 |
| Statens köp av regional trafik | 537 |
| Trafikhuvudmännens köp av regional trafik | 120 |
| Godsutvecklingsbidrag | 223 |
Upplösning av egna reserver för att kompensera bortfallet
| av godsutvecklingsbidraget | — 255 |
| Netto efter förändring av statens köp | - 615 |
| SJ:s redovisade resultat efter finansnetto år 1991 | 386 |
| SJ interna åtgärder | ca 1000 |
Omstruktureringskostnader, SJ införde i samband med 1990 års bokslut en s.k. omstruktureringsfond för avsättningar för bl.a. eftersatt underhåll, stationsmiljöer samt omstrukturering av godstrafik. Fonden byggdes upp med vinstmedel från fastighetsförsäljningar. Omstruktureringskostnader, som täcks av fonden, redovisas i bokslutets resultaträkning efter resultatet efter finansiella poster men före extraordinära poster. Motsvarande belopp återförs från fonden som bokslutsdisposition.
Regeringen har godkänt SJ:s redovisning av kostnaderna för omstrukturering bl.a. med motivet att dessa kostnader ej var kända för statsmakterna och SJ vid rekonstruktionsperiodens början. Dessa oförutsedda kostnader var därmed inte heller inkluderade i den prognos för resultatutvecklingen som genomfördes inom ramen för det trafikpolitiska arbetet år 1988 och på vilken SJ grundar sin uppföljning av resultatkravet under rekonstruktionsperioden.
2.3 Järnvägsrörelsen I det trafikpolitiska beslutet angavs att rekonstruktionen bl.a. syftade till att skapa förutsättningar för att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft. Det kan mot den bakgrunden vara motiverat att även redovisa hur intäkterna i affärsverket avseende person- och godstrafiken har fördelats under perioden.
Affärsverkets omsättning (miljoner kronor) 1987 1988 1989 1990 1991 Bilaga 7 Försäljning (person-
| och godstrafik) | 8977 9 590 9163 3 750 8595 |
| Övriga intäkter | 1029 1030 1213 996 1109 |
| Summa | 10.006 10620 10376 9 746 9 704 |
Av sammanställningen ovan framgår att omsättningen i affärsverket minskat något. Detta beror i huvudsak på omstruktureringar.som genomförts inom koncernen. T.ex. ingick SJ Buss- och färjetrafiken i affärsverket under 1987-1989, men överfördes till Swedcarriergruppen fr.o.m. år 1990.
Godsdivisionens intäkter har minskat bl.a. på grund av ändrad redovisningsprincip av godstransportstöd. Fram till år 1988 redovisades ersättning från staten för drift av olönsamma järnvägslinjer som en intäkt. Godsutvecklingsbidraget, som ersatte denna ersättning fr.o.m. år 1989, har redovisats som cen kostnadsminskning.
Om intäkterna från person- och godstrafiken justeras med hänsyn till förändringar för busstrafik, färjeverksamhet och för godsbidraget uppgick intäkterna av järnvägstrafiken till sammantaget 7 666 miljoner kronor år 1988. Ökningen av intäkterna i järnvägsrörelsen under perioden 1988-1991 uppgår därmed till ca 12 96. Övriga intäkter avser bl.a. materialförsäljning, entreprenadarbeten, uthyrningsverksamhet och realisationsvinster från försäljning av vissa smärre anläggningstillgångar utom fastigheter.
2.4 SJ:s självfinansieringsbehov ' Enligt 1988 års riksdagsbeslut skall SJ:s verksamhet på sikt vara självfinansicrande. Detta innebär att SJ skall generera ett sådant överskott att man normalt kan finansiera anskaffning och förnyelse av nödvändiga resurser i affärsrörelsen inkl. investeringar. I samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 uppskattades att överskottet skulle behöva uppgå till ca 500 miljoner kr för att täcka självfinansieringsbehovet, exkl. snabbtågssatsningen, och att detta skulle kunna uppfyllas först i början av 1990-talet. SJ:s nuvarande bedömning är att affärsverket behöver uppvisa ett resultat efter finansnetto på ca 700 miljoner kronor för att möjliggöra en sådan självfinansiering att soliditeten inte försämras. Detta kan jämföras med det preliminära resultatet efter finansnetto för år 1992 som av SJ beräknats till ca 400 miljoner kronor.
Frågan om SJ:s långsiktiga lönsamhet totalt och i järnvägsrörelsen samt SJ:s självfinansieringsförmåga bör enligt min mening analyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer med verksamhetsförutsättningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993, då nuvarande bemyndiganden upphör att gälla. Formerna och förutsättningarna för en bolagisering av hela eller delar av SJ bör behandlas i ett sådant sammanhang. Som jag tidigare angett kommer jag att återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar under våren 1993.
Under perioden har avyttring av fastigheter och aktier samt uppskrivning av Bilaga 7
mark, markanläggningar och fastigheter genomförts i enlighet med riktlinjerna i det trafikpolitiska beslutet. Som tidigare redovisats har ramen för försäljning och tomträttsupplåtelse av fast egendom samt för försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag uppgått till sammanlagt 5,2 miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Inga försäljningar har skett under år 1992 och skedde i begränsad omfattning under år 1991.
SJ:s inkomster till följd av försäljningar samt uppskrivningar och nedskrivningar:
| (miljoner kronor) | 1987 1988 1989 1990 —19911992 |
| Försäljning av fastigheter och | . |
| aktier | - 21 182 1830 292 -—- |
| Utdelning från Swedcarrier | 832 |
Uppskrivning av tillgångar (mark m.m.) 2 660 - Nedskrivning av tillgångar (lok, vagnar) 628 220 824 2660 76 -—-
Försäljningen av anläggningstillgångar som använts för att finansiera nya investeringar samt omstruktureringskostnader uppgår ackumulerat till 3 157 miljoner kronor.
Vid utgången av år 1992 hade SJ lån i Riksgäldskontoret om ca 5 000 miljoner kronor.
Anslaget C7. Ersättning för SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier, har sammantaget belastats med 755,7 miljoner kronor under rekonstruktionsperioden:
Belastning anslag C 7. (miljoner kronor)
| 1988/89 | 0 | |
| 1989/90 | 520,7 | |
| 1990/91 | 235,0 | |
| 1991/92 | 0 | |
| Summa | 755,7 |
4 ”Transportmarknadens utveckling 4.1 Allmänna tendenser Godstransporternas utveckling styrs till stor del av samhällsekonomins utveckling. Sambandet är även det omvända, dvs. förändrade transportsystem kan påverka samhällsekonomin. Den variabel som inverkar mest på godstransporternas utveckling är BNP. .
Man kan notera att transportarbetet ökar resp. minskar snabbare än BNP samt att sambandet är något svagare under senare år än tidigare. Förklaringen till detta är att tjänstesektorn numera spelar en större roll i BNP-ut-
vecklingen och att enskilda sektorer avviker från den allmänna konjunktu- — Prop. 1992/93:100 ren. Produktionen speglar inte ensam på samma sätt som tidigare den eko- = Bilaga 7 nömiska utvecklingen.
För att få ett säkrare samband mellan transporter och ekonomisk utveckling bör samtliga variabler i försörjningsbalansen belysas. Man kan därvid för perioden 1988-89 konstatera en relativt gynnsam utveckling av BNP, import och export, medan år 1990 och framför allt år 1991 och första halvåret 1992 visar en synnerligen ogynnsam utveckling med bl.a. en minskning av BNP med 1,1 20 första halvåret 1992. Vissa sektorers utveckling avvek relativt kraftigt från den totala utvecklingen, vilket såväl inverkar på den totala transportutvecklingen som på transportmedelsfördelningen. Persontransporternas utveckling styrs liksom godstransporterna av samhällsekonomins utveckling. Det är därvid framför allt utrymmet för privat konsumtion som är betydelsefullt.
För perioden 1988-91 kan man konstatera att den privata konsumtionen utvecklats mer gynnsamt än de flesta övriga variabler i försörjningsbalansen. Till skillnad från de flesta andra variabler i försörjningsbalansen har således konsumtionen ökat varje år. För första halvåret 1992 noteras en nedgång med 1,2 26.
Konsumtionen av transporter har dock under senare år inte följt den övriga privata konsumtionen, utan har under perioden 1988-91 minskat. Detta förklaras bl.a. av införandet av mervärdesskatt på transporter, vilket bl.a. medförde att priserna på flyg och tåg steg kraftigt under år 1991.
En viktig faktor när det gäller konsumtionen av transporter är bilinnehavet, som har ökat med 4 96 mellan åren 1988 och 1991 och fortsatt öka med 0,2 26 under första halvåret 1992. Lågkonjunkturen har i kombination med höga räntor lett till att nyregistreringarna har minskat med 45 96 vid en jämförelse mellan åren 1988 och 1991.
4.2 Järnvägtransporter Godstransporter Det totala transportarbetet uppgick såväl år 1988 som år 1991 till 73 miljarder tonkm. Järnvägens transportarbete uppgick år 1991 till ca 18,8 miljarder tonkm, vilket utgör samma nivå som år 1988. Lastbilens långväga (över 10 mil) transportarbete ökade däremot med ca 2 miljarder tonkm under motsvarande period, medan sjöfarten minskade med ca 3 miljarder tonkm.
Godstransporter på järnväg har under perioden 1988-1991 ökat något relativt den långväga godstransportmarknaden. Järnvägens marknadsandel av
det långväga godstransportarbetet har ökat från 28 90 år 1988 till 29 26 år
1991. Marknadsandelen för den tranporterade godsmängden förblev oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
När det gäller transporter till och från Sverige har perioden 1988-1991 inte heller inneburit några större förändringar för järnvägen. Således uppgick järnvägens marknadsandel av den utrikes transporterade godsmängden exkl. malm och olja till 12 70 såväl för år 1988 som år 1991. Man kan dock för järnvägen konstatera en förskjutning från import- till exporttransporter. 54
Persontransporter . Det totala persontransportarbetet uppgick år 1988 tll 109,7 miljarder per- Bilaga 7 sonkm och år 1991 till 111,5 miljarder personkm. Man kan konstatera att realprisförändringen på bensin endast haft marginell inverkan på transportarbetet för bil, som ökat med drygt 3 miljarder personkm från år 1988 till en nivå på 85,9 miljarder personkm år 1991. För järnvägen och flyget har däremot momsprishöjningarna medfört kraftiga nedgångar.
Den försämrade samhällsekonomin har framför allt påverkat det interregionala resandet. Många kollektiva resor har ersatts med bil eller helt ställts in. Detta har medfört att det interregionala kollektiva persontransportarbetet minskat med 12 96 mellan åren 1988 och 1991 samtidigt som det interregionala bilresandet ökat med några procent. Den regionala och lokala kollektivtrafiken är däremot relativt oförändrad mellan åren 1988 och 1991.
Persontransporterna på järnväg har minskat från 6,3 miljarder personkm år 1988 till 5,6 miljarder personkm år 1991. Järnvägens andel av det totala persontransportarbetet har därmed minskat med 0,6 Zo-enheter till 5 26 mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan konstateras en nedgång av persontransporterna på järnväg med 8 > relativt år 1991, samtidigt som bilresandet ökat med någon procent. En ytterligare minskning av järnvägens marknadsandel för persontrafik kan således förväntas för år 1992.
Nedgången har för järnvägens del framför allt drabbat den interregionala persontrafiken, som har minskat med 14 36 mellan åren 1988 och 1991. Under första halvåret 1992 har denna trafik minskat med ytterligare 9 90 jämfört med första halvåret 1991. Flyget, som liksom järnvägen opercrar på den interregionala marknaden, har under motsvarande period minskat med 1196. Även för järnvägen fortsatte minskningen under första halvåret 1992, då den uppgick till 4 20 jämfört med första halvåret 1991. Marknadsandelen för persontransporter på järnväg i interregional trafik har därigenom minskat från 14 till 12 90 mellan åren 1988 och 1991.
De minskade marknadsandelarna beror delvis på järnvägstrafikens konkurrenskraft relativt andra färdmedel. Det har inte varit möjligt att på kort tid förbättra järnvägens utbud eftersom det tar lång tid att bygga ut infrastrukturen samt utveckla och introducera nya fordon. Dock kan konstateras att i de fall som järnvägstrafikens förutsättningar förbättrats radikalt genom t.ex. satsningar i infrastruktur och i rullande matericl, så har också resandet och marknadsandelen ökat. Det gäller för t.ex. snabbtåget X2000 mellan Stockholm och Göteborg och regionaltåget Kustpilen mellan Karlskrona och Malmö.
Det regionala järnvägsresandet har ökat med 3 46 mellan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan dock noteras en minskning med 4 4. För buss, tunnelbana och spårväg som huvudsakligen opererar på den lokala marknaden, men med samma typ av resor som den regionala järnvägstrafiken, kan konstateras en svag nedgång under motsvarande period.
5 Sammanfattning SJ har uppfyllt resultatkravet för perioden 1988-1992 dvs. resultatet efter finansnetto har förbättrats med ca 1 miljard kronor. Det preliminära utfallet 55
för resultatet efter finansnetto för år 1992 är ca 400 miljoner kronor. Denna nivå är dock inte tillräcklig för att uppfylla självfinansieringsbehovet. Detta Bilaga 7 innebär att SJ tvingas låna till investeringar framöver med sjunkande soliditet som följd. Under den gångna fyraårsperioden har SJ ökat investeringarna med ca 50 26 från ca 1,9 miljarder kronor år 1988 till ca 2,8 miljarder kronor år 1991 (koncernen). En fortsatt hög investeringsnivå är strategisk för SJ:s framtida verksamhet mot bakgrund av kommande förnyelsebehov beträffande bl.a. rullande materiel.
Resultatförbättringen har uppnåtts trots en svår lågkonjunktur och trots att förutsättningarna i vissa avseenden ändrats drastiskt under perioden. SJ har bibehållit sin marknadsandel för järnvägstrafiken på cn vikande marknad för persontransporter. Godstrafikens andel har ökat något.
Den interregionala persontrafiken på järnväg har haft svårigheter att stärka sin marknadsposition och delvis förlorat marknadsandelar till biltrafiken. Introduktionen av snabbtåget X2000 på framför allt relationen Stockholm — Göteborg har emellertid visat på järnvägens reella möjligheter att ta upp konkurrensen med bil och flyg. SJ:s persontrafikverksamhet är vidare starkt beroende av s.k. entreprenadtrafik, dvs. sådan trafik som offereras till staten eller trafikhuvudmännen.
SJ:s godstrafik har rationaliserats mycket kraftigt och står fortfarande inför stora förändringar. T.ex. har statsmakterna under perioden medgivit bolagiscring av kombitrafiken samt utförsäljning av viss andel av aktierna till extern part. Systemtågstrafiken har utvecklats medan antalet vanliga vagnlasttransporter har minskats.
Resultatförbättringar har framför allt uppnåtts genom rationaliseringar och effektiviseringar internt dvs. genom minskade kostnader. Omfattande
rationaliseringar har genomförts vilket medfört att antalet anställda i affärs-
verket minskat från ca 28 000 år 1987 till ca 18000 vid utgången av år 1992. En del av minskningen förklaras av att verksamheter bolagiserats och överförts till AB Swedcarriergruppen. Intäktsökningar har varit svåra att åstadkomma i en marknad med totalt sett sjunkande volymer. Prissättningen när det gäller såväl person- som godstransporterna har emellertid setts över och givits en mer affärsmässig profil.
Jag anser att SJ genomgått en kraftfull förändring till ett modernare, effektivare och mer kundorienterat företag under de senaste åren. SJ har i olika sammanhang framhållits som ett av de mest effektiva järnvägsföretagen i Europa.
Rekonstruktionsarbetet har inneburit en effektivisering av SJ:s verksamhet, som sannolikt inte skulle kunna ha genomförts under de former och förutsättningar för SJ:s verksamhet som gällde före år 1988. SJ har visat att det är möjligt att driva företaget med ett positivt resultat, även om det nuvarande överskottet inte är tillräckligt för självfinansiering. Jag anser att SJ skall ges förutsättningar att fortsätta utvecklas på företagsekonomiskt sunda grunder. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till riktlinjer för SJ:s fortsatta verksamhet.
Den grundläggande strukturförändringen i 1988 års trafikpolitiska beslut — uppdelningen mellan trafikansvaret och ansvaret för infrastrukturen — har enligt min mening haft en rad positiva effekter för den svenska järnvägen. 56
Som jag här redovisat har SJ givits reella förutsättningar att strukturera om verksamheter. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka genom de rekonstruk- = Bilaga 7 tionsåtgärder som genomförts under perioden. Samtidigt har investeringsnivån i järnvägens infrastruktur höjts kraftigt, vilket torde ha varit svårare att genomföra med den gamla ansvarsfördelningen. Med ett sammanhållet planeringssystem i Banverkets regi för järnvägens infrastruktur konkurrerar numera investeringsmedien inte längre med SJ:s mer kortsiktiga och affärsmässigt relaterade behov. Detta innebär att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan SJ och Banverket bör ligga fast, även om modifieringar av ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver.
Uppdelningen mellan trafikansvar och ansvar för järnvägens infrastruktur möjliggör ökad konkurrens inom järnvägsscktorn. Jag vill i detta sammanhang understryka att i de fall där statsmakterna hittills medgivit upphandling av järnvägstrafik i konkurrens, så har kostnaderna för trafiken minskat. Det gäller såväl trafikhuvudmännens köp av järnvägstrafik som statens köp av interregional persontrafik på järnväg. Kostnaderna för köp av trafik har i vissa fall minskat med upp till 20 20. Ett annat exempel är överenskommelsen mellan SJ och LKAB om malmtransporterna på Malmbanan, som innebär sänkta kostnader för malmtransporterna bl.a. till följd av att LKAB givits möjlighet att ta hand om trafiken i egen regi.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att ta del av vad jag anfört om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för
åren 1988-1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling
samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet (avsnitt
1-5).
Anslag för budgetåret 1993/94 C 7. Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier
1991/92 Utgitt - 1992/93 Anslag 1000 1993/94 Förslag 1 000” "Utbrutet anslag
Från anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJ:s förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i skatt på grund av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagslagens mening finns med SJ.
Anslaget har hittills, under budgetåren 1988/89-1991/92, ackumulerat belastats med 755 758 000 kronor.
Föredragandens överväganden Anslaget inrättades i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och avsåg SJ:s rekonstruktionsperiod dvs. 1988-1992. Jag avser att återkomma till 57
riksdagen under våren 1993 med riktlinjer för SJ:s verksamhet fr.o.m. den 1 juli 1993 och är därmed inte beredd att nu ta ställning till om anslaget skall Bilaga 7 kvarstå under budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
ta del av vad jag anfört om anslaget C7. Ersättning till Statens järn-
vägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier.
one Bilaga 7 Sjöfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, verksamhetsinriktning
och investeringar för perioden 1993-1995 godkänns.
= De ckonomiska målen ses över och förändringar bör ske fr.o.m.
verksamhetsåret 1994.
Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). Huvuddelen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Kostnader för bl.a. fritidsbåtsändamål finansieras dock över statsbudgeten.
Verksamheten år 1991 Verksamhet Under året genomfördes prov med ett satellitbascrat navigeringssystem i farvattnet mellan Sverige och Finland. Vidare tecknade verket kontrakt på ett nytt sjömätningssystem som innebär sjömätning genom ett helikopterburet laserbatymetrisystem. I det internationella arbetet har verket bl.a. deltagit i arbetet med ett förslag till internationell minimistandard för kvaliteten på fartygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. Investeringarna uppgick under året till 48,3 miljoner kronor och avsåg främst återanskaffningar.
Ekonomi Sjöfartsverkets resultat efter avkastning till staten visade en förlust på 3 miljoner kronor verksamhetsåret 1991. Huvudorsaken är, enligt Sjöfartsverket, att kostnader för Sjöfartsinspektionens verksamhet och isbrytarnas bränslekostnader, som tidigare betalats via statsbudgeten, överförts till avgiftsfinansiering. De ökade kostnaderna kunde inte fullt ut kompenseras av höjda avgifter. Verkets resultatmål som innebär att resultatet efter avkastning till staten skall vara i genomsnitt 2 56 av omsättningen kunde således inte nås under året.
Soliditeten uppgick till drygt 34 56 vilket överensstämmer med målet för soliditet.
Omsättningen mätt i kronor ökade med 1,6 26 medan omsättningen i kronor per anställd ökade med 4,3 €t. Sjöfartsverket anser dock att då verksam- 59
hetens intäkter till övervägande del är beroende av utrikes fartygstrafik och därigenom svensk utrikeshandel är det svårt att mäta produktiviteten för en- = Bilaga 7 staka år. Produktivitetsutvecklingen bör i stället ses över en längre period när anpassningar till konjunkturen kunnat göras.
Verksamhetsmål, inriktning och investeringar åren 1993-1995 Sjöfartsverket föreslår följande huvudmål för verksamheten: - Huvudmålet för farleder och utmärkning är att tillförsäkra sjötrafiken en
god och ändamålsenlig framkomlighet i svenska farvatten, för genomfart
och hamnanlöp, även vid nedsatt sikt. - Huvudmålet för lotsning är att tillhandahålla en säker lotsning till alla
hamnar av betydelse. - Huvudmålet för sjöräddning är att efterforskning och räddning av männi-
skor i sjönöd samt sjuktransporter från fartyg skall kunna utföras dygnet runt inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella överenskommelser anger.
—- Huvudmålet för isbrytning är att vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla
hamnar av betydelse. - Huvudmålet för sjömätning är att få Sveriges sjöterritorium och övriga
intresseområden tillfredsställande sjömätta och resultatet redovisat på storskaliga djupkartor.
- Huvudmålet för sjökortsproduktion är att producera moderna och tillför-
litliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart, både civil och militär.
- Huvudmålet för sjöfartsinspektionen är att minimera risker för sjöfarts-
olyckor samt om olycka ändå sker, minimera konsekvenserna och för-
hindra ett upprepande.
Vad gäller verksamhetens inriktning plancras inga större förändringar den närmaste treårsperioden. Nämnas kan att förbättringar av säkerhetssystemen för sjöräddning pågår och att en ny metod för sjömätning kommer att införas som innebär sjömätning via helikopterburet lasersystem.
Vidare kommer sjösäkerhetsarbetet att utvecklas ytterligare, bl.a. till följd av de senaste årens allvarliga olyckor med passagerarfartyg. En ökad samverkan mellan myndighet och rederier kan bidra till att säkerhetsfrågorna får en ökad betydelse i rederiernas allmänna företagspolicy.
Trafikverken har på regeringens uppdrag överlämnat en gemensam miljörapport med redovisning av trafiksektorns påverkan på miljön samt hur sektorn uppfyller riksdagens mål. Trafikverken har även överlämnat separata rapporter om resp. trafikslags påverkan på miljön samt hur den egna sektorn uppfyller riksdagens mål.
Av Sjöfartsverkets del av miljörapporten framgår bl.a. att sjöfartens utsläpp av kväveoxider och svaveldioxider är betydande. Sjöfartsverket stödjer därför arbetet inom IMO om en internationell miljöbaserad minimistandard för fartygsbränslen samt utvecklingen av ett nytt annex till MARPOL om reglering av luftförorening från fartyg.
Investeringarna under åren 1993-1995 avser till övervägande del återan- 60
skaffningar, bl.a. återanskaffningar av lotsbåtar och fyrar. Totalt planeras investeringar under den närmaste treårsperioden för ca 228 miljoner kronor = Bilaga 7 som finansieras främst genom avskrivningsmedel, men till viss del även av driftmedel. Utanför investeringsplanen ligger tänkbara investeringar 1 Södertälje kanal, Rödkobbsfjärden, farled in till Luleå samt Flintrännan i Öresund.
Ekonomiska mål och ramar åren 1993-1995 Sjöfartsverket föreslår följande ekonomiska mål och ramar: = Mål för soliditet bör vara ca 55 4. - Mål för avkastning till staten bör vara att Sjöfartsverket skall inleverera
avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta.
Avkastningsräntan är 12,25 90 från den 1 juli 1992. - Mål för prissättning bör vara att höjningar av de allmänna sjöfartsavgif-
terna högst skall motsvara de allmänna pris- och löneökningarna. Vid
prissättningen skall regionalpolitiska hänsyn tas. - Ram för upplåning i Riksgäldskontoret till investeringar bör uppgå till 70
miljoner kronor. = För likviditetsförsörjning bör Sjöfartsverket få disponera högst 40 miljo-
ner kronor i Riksgäldskontoret. - Kassamässigt överskott bör placeras på räntebärande konto i Riksgälds-
kontoret.
Riksrevisionsverket (RRV) har under våren givit ut föreskrifter och allmänna råd för affärsverkens årsredovisningar och delårsrapporter. I föreskrifterna har RRV bl.a. tagit ställning för att en aktivering av finansiell lcasing skall ske. För Sjöfartsverket innebär detta att isbrytaren Oden, som leasas, kommer att tas in i balansräkningen från år 1992. Odens bokförda värde är ca 250 miljoner kronor vilket innebär att soliditeten sjunker till ca 7090.
I 1992 års budgetproposition föreslogs att Sjöfartsverket skulle redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen. Verket har beräknat pensionsskulden till ca 220 miljoner kronor vid utgången av år 1991. Verket räknar med att införa pensionsskulden i balansräkningen från år 1993 vilket innebär att soliditeten kommer att sjunka till ca 55 20.
Sjöfartsverket har som mål att resultat efter avkastning till staten i genomsnitt skall vara 2 26 av omsättningen. Resultatprognosen för år 1992 tyder på ett överskott med ca 94 miljoner kronor efter avkastning till staten. Överskottet beror bl.a. på låga isbrytarkostnader till följd av den milda vintern. Verket avser därför att avvakta med avgiftshöjningar tills vidare. Detta innebär att verket inte räknar med överskott efter avkastning till staten under åren 1993-1995.
Förändringar genom bl.a. avgiftsfinansiering av verksamheter som tidigare betalats via statsbudgeten innebär att verket anser det nödvändigt att kontinuerligt följa den totala verksamheten och vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla de ekonomiska målen. Under perioden 1993-1995 genomförs exempelvis en rationaliseringsplan vars sammanlagda effekt innebär besparingar på 17 miljoner kronor. 61
Föredragandens överväganden Verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan Bilaga 7 Verksamhetsmålen föreslås inte nämnvärt förändras utan följer tidigare angivna riktlinjer. Till följd av detta planeras inga större förändringar av verksamhetsinriktningen. Sjösäkerhetsfrågorna har fått ökad prioritet vilket är i linje med det internationella sjösäkerhetsarbetet.
Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslut om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp verkets arbete och vidtagna åtgärder för att bidra till att minska sjöfartens miljöpåverkan.
Jag har inget att invända mot Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan den närmaste treårsperioden och ansluter mig således i denna del till vad som sägs i verkets treårsplan.
Ekonomiska mål I anslutning till 1992 års budgetproposition berörde jag arbetet med förnyelsen av affärsverksformen. Jag konstaterade därvid att Sjöfartsverket till övervägande del är ett exempel på naturligt monopol och att det därför är viktigt att skilja på statens roll som beställare och producent. En viktig del i arbetet är också att precisera de krav på affärsverken som staten ställer i sin roll som ägare, dvs. kraven på avkastning m.m. Arbetet borde således inriktas på att uppnå större jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Jag övervägde därvid förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. soliditets- och avkastningsmålen.
Sjöfartsverkets soliditet har sedan man blev affärsverk år 1987 legat runt 85 20. Den höga soliditeten beror bl.a. på att verket inte redovisat några långfristiga skulder. Införande av finansiell Icasing och pensionsskulden i balansräkningen innebär en anpassning till mer bolagsliknande redovisning. Det innebär också att soliditeten sjunker till ca 55 96.
Sjöfartsverkets verksamhet är i grunden en stabil verksamhet med relativt sett låga risker. Därför är det snarare avkastnings- och prismålen än soliditetsmålet som är de främsta styrmedlen.
För rörelsedrivande företag är det vanligt att ha dels ett avkastningskrav för den marknadsmässiga förräntningen av det egna kapitalet, dels en utdelning till ägarna. Nuvarande avkastningskrav på Sjöfartsverkets verksamhet är att verket skall inleverera en avkastningsränta på det fasta statskapitalet. Detta är egentligen inte ett avkastningskrav utan ett utdelningskrav. Jag anser därför att det är rimligt att införa ett avkastningskrav för förräntningen av det egna kapitalet. Detta avkastningskrav bör grunda sig på det totala egna kapitalet dvs. även det fria egna kapitalet.
Räntcnivån för avkastningskravet bör i princip inte vara lägre än den statliga utlåningsräntan. Med tanke på verkets jämförelsevis höga soliditet även efter nämnda justeringar av pensionsskuld och finansiell Icasing skulle denna räntenivå i nuläget innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamheten. Det krävs en närmare översyn av vilken soliditetsnivå som är lämplig
. . . . 62 för verket innan räntenivån för avkastningskravet kan preciseras.
talet är ett statiskt krav då statskapitalet inte förändras under åren. Utdel- — Bilaga 7 ningskravet bör i stället vara kopplat till resultatet. Ett normalt utdelningskrav i ett börsnoterat bolag är ca 5 70 av justerat eget kapital, men högst 15-20 90 av resultatet efter skatt för att få en konsolidering av verksamheten.
När det gäller frågan om produktivitetsmål delar jag verkets bedömning
att produktivitetsutvecklingen är svår att mäta från år till år. Jag anser dock
att en effektiviseringsfaktor skall ingå i prismålet.
De förändringar av de ekonomiska målen som jag nu förordat innebär en precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer på verket. Det innebär även en ökad jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Närmarc beräkningar är dock nödvändiga innan de mer långsiktiga procenttalen för soliditets-, avkastnings- och utdelningskraven kan preciseras. Sjöfartsverket bör i sin treårsplan för åren 1994-1996 lämna förslag till ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt nu nämnda principer. Jag avser att återkomma i frågan i nästa års budgetproposition.
Med beaktande av vad jag nu anfört bör verkets föreslagna mål för soliditet, avkastning och prissättning gälla för verksamhetsåret 1993.
Jag godtar Sjöfartsverkets förslag om upplånings- och kreditramar för budgetåret 1993/94. Inom ramen för långfristig upplåning i Riksgäldskontoret på 70 miljoner kronor är 60 miljoner kronor avsedda för en eventuell finansiering av sjömanspensionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat om verksamhetens mål och inriktning
för perioden 1993-1995,
2. godkänna de ekonomiska mål som jag förordat för verksamhets-
året 1993,
3. godkänna vad jag förordat om förändrade ekonomiska mål
fr.o.m. verksamhetsåret 1994, :
4. godkänna vad jag anfört om Sjöfartsverkets investeringar under
perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvi-
kelser därifrån.
Övriga frågor
1 Utredning om färjetrafiken i Stockholmsregionen Regeringen beslutade den 8 maj 1991 att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga Stockholmsregionens sjöbaserade person- och godstransporter samt därtill anslutande landtransporter. I uppdraget ingick även att redovisa eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transporter i regionen.
Uppdraget redovisades den 18 juni 1992. I betänkandet Färjor och farleder (SOU 1992:56) redovisas nämnda kartläggning samt överväganden och förslag. 63
5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Utredningen gör bedömningen att det inte finns tillräckliga skäl för att med särskilda statliga åtgärder styra bort färjetrafik från Stockholms hamn Bilaga 7 till någon annan hamn. 1 utredningen presenteras dock ett antal förslag för att bl.a. minska Finlandsfärjornas miljöpåverkan i den svenska skärgården.
Utredningen föreslår att regeringen fullföljer bilaterala överläggningar med Finland om begränsningar av svavelhalten i drivmedel för fartyg i tidtabellsbunden trafik mellan länderna. Överenskommelserna bör även omfatta gränsvärden för kväveoxidutsläpp. Vidare bör överenskommelser träffas med övriga Östersjöstater. Sjöfartens koldioxidutsläpp bör också uppmärksammas.
Enligt utredningen bör, med hänsyn till erosionspåverkan från fartygen, Länsstyrelsen i Stockholms län få i uppdrag att i samråd med Sjöfartsverket pröva behovet av fartbegränsningar i Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att färjornas storlek begränsas. Inga större fartyg än dagens bör tillåtas gå i tidtabellsbunden trafik genom Stockholms skärgård.
Utredningen föreslår att en ny sträckning av yttre delen av Sandhamnsleden via Rödkobbsfjärden öppnas. Färjor som går i direkt trafik med finska fastlandet bör åläggas att trafikera den nya leden.
Utredningen föreslår att SJ prövar möjligheten att utveckla sin kombitrafik med en transitpendel för färjeanknuten Jastbilstrafik med start- eller målpunkter i Skåne och på kontinenten.
Enligt utredningen bör SJ och Banverket tillsammans med finska VR pröva förutsättningarna för en utökad järnvägstrafik Hargshamn-Nystad.
Remissinstanserna Vid en remissbehandling av betänkandet har yttranden inkommit från Chefen för marinen, Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Statens räddningsverk, Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges metcorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Riksrevisionsverket (RRV), Boverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk, Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län, Stockholms läns landsting, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Båtunionen, Svenska Seglarförbundet, Stiftelsen Stockholms skärgård, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening, Industrins Centralförbund (Finland).
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn AB, Hargs Färjehamn AB, Svenska Sjöfolksförbundet, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Harö-Hasselö intresseförening, Miljöpartiet de Gröna i Stockholm och Svenska Kryssarklubben.
Stockholms läns landsting har anslutit sig till Länsstyrelsens i Stockholms län yttrande.
Övervägande delen av remissinstanserna anser, i likhet med utredningen, att det inte finns tillräckliga skäl för att med särskilda statliga åtgärder styra 64
bort färjetrafik från Stockholms hamn till andra hamnar. I flera yttranden = Prop. 1992/93:100
framförs att utvecklingen i sig med bl.a. ökad färjetrafik på Baltikum kan — Bilaga 7 skapa underlag för trafik på andra hamnar än Stockholms hamn. Naturskyddsföreningen anser att hälften av färjetrafiken till Stockholm bör lokaliseras till andra hamnar. Skärgårdsmiljöföreningen anser att nuvarande färjetrafik mellan Sverige och Finland bör begränsas till den omfattning den hade före år 1980.
Utredningens förstag till åtgärder för att begränsa färjetrafikens miljöpåverkan tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Vägverket, Länsstyrelsen i Stockholms län och Naturvårdsverket anser att färjetrafikens miljöeffekter bör prissättas. Sveriges Redareförening anser att förslaget till internationella avtal om begränsning av kväveoxidutsläpp bör aktualiseras först sedan driftsekonomiska system för avgasrening finns tillgängliga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utgångspunkten för bilaterala överläggningar bör vara att färjor inte bör tillåtas att angöra hamnarna i Stockholm resp. Helsingfors om anordning för kvävereduktion saknas.
Förslagen till begränsningar av färjornas storlek och fartygens hastighet i skärgården stöds allmänt av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nästa generation färjor bör ha en lägre storleksgräns. Vidare anför länsstyrelsen att om den s.k. Rödkobbsleden inrättas kommer hastighetsbestämmelserna i Furusundsleden att ses över. Sveriges Redareförening anser att ändringar av hastighetsbestämmelserna inte får leda till att färjerederiernas turlistor äventyras. :
Förslaget om inrättande av den s.k. Rödkobbsleden, tillstyrks av Kustbevakningen, ÖCB, Sjöfartsverket, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Fartygsbefälsförening, LO, Svenska Seglarförbundet, Svenska Båtunionen, Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening och Stockholms Hamn AB.
Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Naturskyddsföreningen, Skärgårdsstiftelsen, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Svenska Kryssarklubben och Harö-Hasselö intresseförening motsätter sig ett inrättande av Rödkobbsleden.
Övriga remissinstanser tar inte direkt ställning för eller emot Rödkobbsleden, Länsstyrelsen i Stockholms län, i vars yttrande Stockholms läns landsting instämmer, ser positivt på att frågan om Rödkobbsleden ånyo behandlas i linje med de förutsättningar som utredningen anger. Fsamband med cn tilllåtlighetsprövning måste en förnyad miljökonsekvensbeskrivning göras. Det är väsentligt att Sjöfartsverket i den fortsatta hanteringen samråder med länsstyrelsen om beskrivningens uppläggning och omfattning. Om en ny farled inrättas bör ett flerårigt kontrollprogram kopplas till farleden så att miljöeffekterna kan följas upp.
Naturvårdsverket anser att om Rödkobbsleden åter aktualiseras bör hela farledssystemet i Stockholms skärgård prövas enligt naturresurslagen. Boverket anser att en förutsättning för ett inrättande av Rödkobbsleden är att de totala ingreppen i naturen blir mindre än med befintliga farleder.
Förslaget om utvecklad kombitrafik genom en transitpendel kommenteras
av ett fåtal remissinstanser. SJ framhåller att denna fråga prövas kontinuer- 65
ligt utifrån marknadsmässiga förutsättningar, men att en transitpendel för närvarande har svårt att konkurrera med direktgående färjor mellan Finland Bilaga 7 och Tyskland. SJ är vidare positiv till en utvärdering av förutsättningarna till en utvecklad järnvägstrafik mellan Hargshamn och Nystad. Banverket anser att en ökning av godstrafiken på bl.a. Hargshamn skapar förutsättningar för att järnvägen skall ta en större andel av färjegodset.
Föredragandens överväganden Ett viktigt syfte med utredningen om färjetrafiken i Stockholmsregionen vär att få cn kartläggning av hur land- och sjötransporterna i Stockholmsregionen ser ut i dagsläget och ett underlag i planeringen av framtida infrastrukturåtgärder i regionen.
En övergripande fråga i utredningen har varit om det finns skäl att med särskilda statliga åtgärder styra bort färjetrafiken från Stockholm. Utredarens bedömning är att det inte finns tillräckliga skäl för detta. Övervägande delen av remissinstanserna delar denna bedömning.
Det har i såväl den allmänna debatten som i riksdagen vid olika tillfällen aktualiserats att staten borde ingripa mot färjetrafiken och styra den till andra hamnar i regionen. Staten har ett ansvar för att befintliga farleder tillgodoser högt ställda krav på sjösäkerhet. Staten tar också ansvar för att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning.
Förbättrade farleder, fartbegränsningar, restriktioner för utnyttjande av farleder utgör exempel på åtgärder för trafikmiljön. Initiativ för att begränsa utsläpp av t.ex. svavel och avfall från fartyg är andra åtgärder av ingripande natur för att förbättra trafikmiljön.
Alt staten däremot skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn skulle däremot representera en dramatiskt förändrad politik. Såväl redare som hamnar är affärsdrivande enheter med långfristiga ekonomiska åtaganden som också bör ha fasta spelregler för sin verksamhet. Att styra trafik från en hamn till en annan skulle möjligen underlättas om det var samma huvudman som driver hamnverksamheten. Så är emellertid inte fallet. Ett ingripande mot färjetrafiken till en viss hamn innebär följaktligen också stora intäktsförluster för denna hamn.
En grundläggande tanke med den genomförda utredningen är att få ett underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framida trafiklösningar. Hittills har i stora stycken debatten blivit en fråga om Rödkobbsleden eller ej. Rödkobbsleden utgör emellertid bara en del i ctt försök till helhetssyn beträffande farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen.
Utredningen har förordat förändringar i trafikbilden — frysning av fartygsstorlekar, hastighetsbegränsningar, omfördelning av trafik mellan farlederna m.m. Jag anser att utredningens underlag bör utnyttjas för en dialog om trafiken i Stockholmsregionen. Staten har ett självklart intresse att medverka i denna. De statliga verken har ett lika självklart intresse inom sina resp. ansvarsområden att delta. Men det är av avgörande betydelse att hamnar, kommuner och regioner aktivt medverkar. Först då blir det också möjligt att åstadkomma praktiska resultat och uppnå förbättringar på miljöområdet för 66
regionen. Jag anser att Länsstyrelsen i Stockholms län bör få i uppdrag att tillsammans med Sjöfartsverket ta initiativet till dialogen om effektiva och — Bilaga 7 miljövänliga transportlösningar vad avser färjetrafiken i Stockholmsregionen. Föreslagna förändringar bör genom miljökonsekvensbeskrivningar jämföras med dagens farleds- och trafiksystem för att uppnå en för regionen minst miljöbelastande lösning.
Genom frivilliga överenskommelser bedrivs större delen av färjetrafiken mellan Sverige och Finland med drivmedel med lågt svavelinnehåll. Stutande av bilaterala avtal med övriga Östersjöstater kan vara ett sätt att i större utsträckning begränsa svavclutsläppen från främst färjetrafiken. Jag avser därför att närmare undersöka förutsättningarna för att sådana bilaterala avtal skall komma till stånd.
2 Avveckling av Ilamnrådet Hamnrådet inrättades år 1980 som ett samarbetsorgan för hamnfrågor. Bakgrunden till bildandet av Hamnrådet var det i tidigare trafikpolitiska sammanhang diskuterade behovet av en övergripande hamnplanering och en mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet.
Sjöfartsverket har föreslagit att Hamnrådet ombildas, bl.a. på grund av vissa organisationsförändringar bland ingående organisationer. Sjöfartsverket vill behålla och utveckla samarbetet i hamnfrågor med framför allt Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, men anser att detta kan ske i mer informella former utan ett av regeringen inrättat organ.
Frågan om ombildande av Hamnrådet har behandlats av Hamnrådet och ingen av de ingående organisationerna har haft några invändningar mot den föreslagna ordningen. Sjöfartsverket föreslår därför att Hamnrådet avvecklas i sin nuvarande form och att ledamöterna entledigas.
Föredragandens överväganden För att sjöfarten skall kunna utvecklas och bli ett än mer effektivt transportmedel krävs samverkan mellan de olika intressenterna i branschen. Kontakterna mellan Sjöfartsverket och övriga intressenter i hamnfrågor är en viktig del i planeringen av sjöfartens infrastruktur och således även en viktig del för utvecklingen av sjöfarten. Jag delar dock Sjöfartsverkets uppfattning att detta samarbete kan ske i mer informella former utan av regeringen tillsatta organ. Jag föreslår därför att Hamnrådet avvecklas. Ansvaret för ett nytt informellt samarbetsorgan för hamnfrågor får därmed åvila Sjöfartsverket och övriga hamnintressenter.
3 Utredning om vissa sjöräddningsfrågor Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall Sjöfartsverket, inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt mindre insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, svara för efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg. Enligt samma lag är en statlig eller kommunal myndighet 67
skyldig att delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren om myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar — Bilaga 7 myndighetens vanliga verksamhet.
Sjöfartsverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med Överbefälhavaren (ÖB) och Kustbevakningen beskriva och analysera nuvarande sjöräddningsverksamhet med avseende på ingående aktörer, beredskapsnivå och internationellt samarbete. I de fall det kan konstateras brister i beredskapsnivå och geografisk täckning skall förslag lämnas till förändringar och förbättringar i detta avseende. Därvid skall även förslag lämnas till finansiering av föreslagna åtgärder samt hur omprioritering kan göras inom befintlig medelsram för sjöräddningsverksamhet. Sjöfartsverket beräknar avlämna en slutrapportering av uppdraget under början av år 1993.
I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddning finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för beredskap med försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjöräddning. Merkostnaderna för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av utredningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.
När det gäller finansieringen av merkostnaderna anser Sjöfartsverket att dessa bör betalas via Försvarsdepartementets anslag. I annat fall bör merkostnaderna fördelas på de räddningstjänster inom vars ansvarsområden helikoptrarna kan utnyttjas.
Kustbevakningen anser i princip att kostnaderna bör täckas av medel via det departement som har ansvar för verksamheten. ÖB anser att Sjöfartsverket har det entydiga ansvaret för sjöräddningen och därför bör även kostnaderna belasta Sjöfartsverket.
Sjöfartsverket gör bedömningen att omprioriteringar inom nuvarande anslagna medel för sjöräddningsverksamhet inte är möjliga på kort sikt. Verket avser dock återkomma i slutrapporteringen av uppdraget med förslag om omprioriteringar och effektiviseringar inom sjöräddningsverksamheten på lång sikt.
Föredragandens överväganden En förutsättning för en effektiv sjöräddningsverksamhet är ett väl utvecklat samarbete mellan de ingående aktörerna i verksamheten där var och en bidrar med nödvändiga resurser.
När det gäller försvarets tunga helikoptrar är dessa främst avsedda för militära ändamål, men är också en viktig resurs vid sjöräddningsuppdrag. Då förutsättningarna för helikoptrarnas ordinarie verksamhet förändrats har merkostnader för försvarsmakten uppstått till följd av helikopterberedskap för att uppnå målet om en tillfredsställande sjöräddningstjänst.
Jag anser det rimligt att ÖB kompenseras för dessa merkostnader. Även om det varit en tillämpad princip hittills att varje myndighet deltar i sjöräddningen med egna resurser och eget kostnadsansvar, måste denna princip också vägas mot sjöräddningens effektivitet. Sjöfartsverket påtalade inför 68
den gångna sommaren att helikopterberedskapen inte var tillfredsställande. Genom beslut av regeringen ålades ÖB att tillförsäkra en rimlig beredskap. — Bilaga 7 Det förutsattes samtidigt att ÖB skulle kompenseras för detta. Merkostna- | den beräknades till ca 315 000 kronor.
Med uppdraget till Sjöfartsverket initierades ett arbete att ompröva resursanvändningen för sjöräddningsändamål. Huvuddelen av de pengar som Sjöfartsverket disponerar går t.ex. till Televerket för att täcka kostnaderna för kustradiostationerna. Jag anser det väsentligt att de resurser staten anslår för sjöräddningsändamål också används på ett effektivt sätt.
Den beställarroll som Sjöfartsverket har fått bör ge incitament att pröva såväl inriktning som omfattning av organisationen för sjöräddning. Jag anser för egen del det rimligt att Sjöfartsverket från anslaget täcker kostnader för grundläggande helikopterberedskap. Det innebär inte en bindning att köpa
helikoptertjänster av ÖB. Sannolikt är det dock endast ÖB som kan tillgo-
dose kraven på tung helikoptermateriel.
Mina överväganden innebär inte någon ändring av gällande principer för myndigheternas grundläggande skyldighet att ställa upp kostnadsfritt med personal och materiel. Den ordning jag nu förordar innebär däremot ett komplement för att kunna tillgodose kraven på en fungerande helikopterberedskap.
Sjöfartsverket har begränsade resurser till sitt förfogande. Omprioritering av resurserna för sjöräddningsändamål är en möjlighet som nu prövas inom ramen för Sjöfartsverkets utredning. För att klara kostnaderna för helikopterberedskapen sommaren 1992 och under kommande budgetår bör verket få använda medel under anslagsposten Tjänster inom farledsverksamheten under anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. som jag senare kommer att redogöra för. ÖB har för sin del indikerat ett belopp i storleksordningen 3-4 miljoner kronor. Denna ersättning får emellertid bestämmas i
förhandlingar mellan verket och ÖB. Även långsiktiga lösningar bör kunna
diskuteras om detta skulle vara ekonomiskt fördelaktigt.
Med Sjöfartsverket som ansvarig beställare och med ett visst direkt kostnadsansvar bör incitament skapas för en ständig prioritering av resursinsatserna. Med denna klarare roll bör bättre förutsättningar också skapas för andra beställare av helikoptertjänster genom samordning i ”upphandlingen” av tjänster.
Jag räknar med att Sjöfartsverket skall kunna täcka nu beräknade merkostnader på ca 3-4 miljoner kronor inom den förordade anslagsramen som jag återkommer till. Jag vill avslutningsvis nämna den betydelse sjöräddningen och inte minst helikopterberedskapen har för handelssjöfarten.
Jag har i frågan om sjöräddningsverksamheten samrått med försvarsministern.
Hemställan Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om en avveckling av Hamnrådet,
2. godkänna vad jag anfört om helikopterberedskap för sjörädd- 69
ning,
dels bereder riksdagen tillfälle
3. att ta del av vad jag har anfört om utredningen om Y färjetrafiken Bilaga 7
i Stockholmsregionen.
Anslagsfrågor
D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag:
—- För ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. föreslås ca 60,7 miljo-
ner kronor för budgetåret 1993/94.
- Sjösäkerhetsrådets verksamhet föreslås integreras i Sjöfartsver-
ket.
- Ansvaret för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg föreslås
överföras till Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
- Betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader föreslås över-
föras till handelssjöfarten.
1991/92 = Utgift 71 251 000” 1992/93 — Anslag 76 696 000" 1993/94 — Förslag 60 754 000
" Anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster.
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets ansvarsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten.
Sjöfartsverket Sjöfartsverket beräknar anslaget för budgetåret 1993/94 till ca 79,3 miljoner kronor före pris- och löneomräkning. Sjöfartsverket har delat upp anslaget i följande anslagsposter:
| Anslagspost | Tkr |
| 1. Sjösäkerhetsrådet | 4120 |
| 2. Tjänster inom farledsverksamheten | 52740 |
| 3. Vissa bemanningskostnader | 18 000 |
| 4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsvis | 1 |
| 5. Tjänster inom fartygsverksamheten | 4485 |
79 346
Förslaget innebär en ökning av anslaget från föregående budgetår med drygt 2,6 miljoner kronor och kan härledas till anslagsposten 1. Sjösäkerhetsrådet som föreslås öka med 650 000 kronor samt till anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader som föreslås öka med 2 miljoner kro-
nor.
Sjösäkerhetsrådets ökning avser köp av sändningstid i reklamfinansierade — Prop. 1992/93:100 TV-kanaler. Bilaga 7
I anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten är ca 47 miljoner kronor avsedda för fritidsbåts- och yrkesfiskesändamål. Av dessa 47 miljoner kronor är ca 31 miljoner kronor avsedda för sjöräddningskostnader. Vidare är under anslagsposten 1,2 miljoner kronor avsedda för kostnader för vissa beredskapsåtgärder inom totalförsvaret, ca 2,2 miljoner kronor är avsedda för kostnader för bemanning av vissa fyrar samt 2,3 miljoner kronor för kostnader för viss nyhetsförmedling till sjöfarten.
Föredragandens överväganden Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet Sjöfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig myndighet för sjöräddningsarbetet. Av naturliga skäl har tyngdpunkten i arbetet legat på den yrkesmässiga sjöfarten. Men verket har samtidigt en bred kontaktyta i sjösäkerhetsfrågor gentemot fritidsbåtstrafiken. Verket producerar särskilda sjökort för fritidsbåtsändamål och ansvarar för utmärkning av fritidsbåtsleder. Verket deltar dessutom i arbetet vad gäller förarintyg för fritidsbåtar förutom det redan tidigare berörda ansvaret för sjöräddningen.
Sjösäkerhetsrådet har till uppgift att verka för förbättrad sjösäkerhet genom information och rådgivande verksamhet. Av naturliga skäl blir arbetet koncentrerat till vår- och sommarperioden. Genom att arbetet drivs i en särskild organisation uppstår också kostnader för administration och lokaler. Sjösäkerhetsrådet begär i år ökade resurser för informationskampanjer. Ett sätt att kunna öka resurserna för den typen av insatser är att minska kostnaderna för administration m.m. Jag anser att man kan nå sådana fördelar genom att integrera Sjösäkerhetsrådet i Sjöfartsverket. Själva myndigheten upphör men uppgifterna förs vidare till Sjöfartsverket. Därigenom bör administrations- och tryckkostnaderna m.m., som i dag uppgår till drygt 1 miljon kronor, kunna minskas. Det betyder vidare att den personal som nu sysselsätts för informationsinsatser också kan användas för annat sjösäkerhetsarbete.
De företrädare som ingår i Sjösäkerhetsrådet representerar en värdefull kompetens i sjösäkerhetsarbetet. Detta ideella arbete bör tas till vara även i det fortsatta arbetet. Till den ansvariga myndigheten Sjöfartsverket bör knytas ett råd med lämplig expertis. Informationsinsatser kan därför även fortsättningsvis göras i Sjöfartsverkets/Sjösäkerhetsrådets namn. Den av mig nu
förordade förändringen bör göras från den 1 juli 1993.
När det gäller statens insatser för information m.m. förordar jag ett oförändrat anslag för nästa budgetår. Därutöver är det, som tidigare, en fråga för Sjöfartsverket att besluta om vilka övriga resurser som bör avsättas för sjösäkerhetsinsatser.
Anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten Viss nyhetsförmedling till sjöfarten avser nyhetsförmedling av svenska pressnyheter till svenska fartyg. Denna verksamhet administreras av Han- 71
delsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). En överföring av ansvaret för nyhetsförmedlingen till HKF skulle ge en tydligare koppling mellan verksam- Bilaga 7 hets- och kostnadsansvar för tillhandahållandet av denna tjänst. Jag föreslår därför att ansvaret för nyhetsförmedlingen till svenska fartyg överförs till HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94 vilket också innebär att detta faller inom sjöfartens kostnadsansvar.
Jag har i avsnittet Övriga frågor under detta littera aviserat en redovisning av finansiering av Överbefälhavarens merkostnader för helikopterberedskap. Jag återkommer nu i denna fråga. De medel under anslagsposten som beräknats för nyhetsförmedling av svenska pressnyheter till svenska fartyg bör kvarstå tills vidare för att kunna användas till sjöräddningsändamål och därigenom till merkostnader för helikopterberedskap. ÖB har som tidigare redovisats indikerat merkostnaderna för helikopterberedskapen till 3 —4 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Det exakta ersättningsbeloppet får bestämmas i förhandlingar mellan Sjöfartsverket och ÖB.
Jag beräknar anslagsposten till 52 798 000 kronor för budgetåret 1993/94 varav 1 298 000 kronor avser medel för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret.
Anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader
Med hänsyn till de neddragningar i de offentliga utgifterna som är nödvändiga föreslår jag att kostnaderna för bemanning med militär personal på sjömätningsfartyg samt rese- och traktamentskostnader för militär personal på isbrytare skall finansieras av handelssjöfarten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Detta innebär att anslagsposten utgår och att anslaget minskas med 16 miljoner kronor.
För Åtgärder mot vattenförorening från fartyg och Tjänster inom fartygsverksamheten beräknar jag i likhet med Sjöfartsverket oförändrade anslag för budgetåret 1993/94.
Mitt förslag till fördelning av anslaget för budgetåret 1993/94 framgår av följande tabell:
| Anslagspost | Tkr |
| 1. Sjösäkerhetsinformation | 3470 |
| 2. Tjänster inom farledsverksamheten | 52798 |
| 3. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, | 1 |
förslagsvis 4. Tjänster inom fartygsverksamheten 4485
Efter de förslag jag nu framfört kommer anslaget i huvudsak att avse medel för fritidsbåtsändamål. Jag föreslår därför att anslaget Ersättning till Sjöfanrisverket för vissa tjänster ändras till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för att ge en bättre beskrivning av anslagets ändamål.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga 7
1. godkänna vad jag anfört om att Sjösäkerhetsrådets verksamhet integreras i Sjöfartsverket,
2. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för viss nyhetsförmedling till sjöfarten,
3. godkänna vad jag anfört om betalningsansvarcet för vissa bemanningskostnader samt
4. till Ersättning för fritidsbåtsändamålm.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 754 000 kr.
D 2. Transportstöd för Gotland
Sammanfattning av föredragandens förslag: - För transportstöd för Gotland föreslås 160 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. —- Hösgstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget bör vara kvar i nuvarande former tills vidare.
| 1991/92 — Utgift | 174 776 000 |
| 1992/93 — Anslag | 140 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 160 000 000 |
Resultat budgetåret 1991/92 1 1992 års budgetproposition beräknades underskottet i färjetrafiken för budgetåret 1991/92 till 163 miljoner kronor. Utfallet blev 174,8 miljoner kronor. Avvikelsen beror främst på att uthyrningen av färjan Nord Neptunus skedde i mindre omfattning än beräknat.
Av den granskningsrapport för verksamhetsåret 1991, som lämnats av den av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår att koncessionstrafiken redovisats på ctt tillfredsställande sätt under år 1991.
Sjöfartsverket För budgetåret 1992/93 har 140 miljoner kronor anslagits för transportstödet för Gotland. Enligt Sjöfartsverkets prognoser för budgetåret 1992/93 beräknas dock anslaget uppgå till 160 miljoner kronor. Avvikelsen beror på att ökningen av antalet passagerare till följd av taxesänkningarna under år 1992 förväntas bli mindre än beräknat.
För budgetåret 1993/94 beräknar Sjöfartsverket anslaget till färjetrafiken till och från Gotland till 160 miljoner kronor före hänsyn till kostnadsökningar på grund av inflation. I anslaget är inga taxcjusteringar kalkylerade.
Översyn av färjetrafiken
Bilaga 7 Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av färjetrafiken till och från Gotland. Uppdraget redovisades i juni 1992. I rapporten Vägval i Gotlandstrafiken konstaterar Sjöfartsverket att staten även fortsättningsvis måste garantera Gotland en tillfredsställande transportförsörjning. Verket anser att utgångspunkten för personresandet bör vara att färjan ses som cn interregional kollektivtrafikförbindelse. Vidare bör även flygförbindelserna beaktas när man ser på det totala trafikutbudet.
Sjöfartsverket lägger fram förslag till åtgärder dels på kort sikt dels på lång sikt, dvs. inför en ny trafikupphandling.
På kort sikt anser verket att tidtabellen skulle kunna anpassas till att bättre tillgodose personresandet. Detta skall övervägas vid tidtabellsdiskussionerna inför år 1993. När det gäller sammansättning av färjor finns det inte ekonomi i att i ctt kort perspektiv byta ut nuvarande färjor enligt verket. Däremot bör befintliga färjor kunna utnyttjas bättre.
Verket anser att de taxesänkningar som genomförts under år 1992 innebär att taxorna nu befinner sig på en rimlig nivå. Ytterligare taxesänkningar kan därför inte motiveras. Verket ifrågasätter mot den bakgrunden den speciella rabatten för resenärer som är mantalsskrivna på Gotland och anser att olika rabatter i stället bör vara kommersiellt motiverade.
Verket anser att konkurrerande trafik på nuvarande koncessionslinjer inte bör tillåtas. Däremot skulle nya trafiklinjer för nya resbehov utan krav på statligt stöd kunna tillåtas redan under nuvarande avtalsperiod.
Verket konstaterar att skattefri försäljning ombord på Gotlandsfärjorna skulle kunna innebära ett minskat statsbidrag. Enbart skattefri servering anses dock inte ekonomiskt intressant. Verket påpekar dock att skattefri försäljning ombord sannolikt skulle innebära visst bortfall i försäljning i andra delar av landet. En inte oväsentlig merförsäljning antas dock uppstå.
På lång sikt, inför en ny trafikupphandling, anser verket att staten bör klargöra sitt åtagande i trafiken samt hur den skall bedrivas framöver.
Verket föreslår att statens åtagande skall bestå av en garanterad bastrafik med kompletterande trafik i konkurrens under högsäsong. Detta skulle innebära att Jagen om linjesjöfart på Gotland slopas och den statliga trafiken avtalsregleras som hittills. Enligt verket skulle en statlig trafik på en fastlandshamn i stället för nuvarande två hamnar innebära att färjorna kan utnyttjas bättre och att turlistan kan utökas samtidigt som väsentliga kostnadsbesparingar på statsbidraget kan uppnås. Vidare kan staten komplettera sin trafik under högsäsong om inte nytillkommande trafik kan tillgodose efterfrågetoppen under sommaren. Frågan om staten eller någon annan skall stå som ägare av färjorna och vem som skall driva trafiken bör undersökas närmarc.
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget I Sjöfartsverkets översyn har även ingått att belysa konsekvenserna för fraktpriserna och för Gotlands näringsliv av att högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget avvecklas. 74
Sjöfartsverket gör bedömningen att tidigare angivna motiv för ett avskaf- — Prop. 1992/93:100 fande av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet — Bilaga 7 och att det således bör avskaffas. Sjöfartsverket förordar därvid en avreglering i (två steg. I ett första steg trappas Gotlandstillägget ner från 0,6 26 till 0,3 20 fr.o.m. den ljanuari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas sedan både högstprisregleringen och Gotlandstillägget helt. Denna lösning skulle ge tid för omställning, anpassning av gällande transportavtal, ökad konkurrens m.m.
Remissinstanserna Vid en remissbehandling av Sjöfartsverkets rapport har yttranden inkommit från Riksrevisionsverket (RRV), Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelserna i Gotlands, Kalmar, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, Borgholms, Gotlands, Norrköpings, Nynäshamns, Oskarshamns, Oxelösunds och Västerviks kommuner, Stockholms stad, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, Östsvenska Handelskammaren, Sveriges Industriförbund, Gotlands Turistförening och Svenska Åkeriförbundet.
Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn, Bilspedition, Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, Sydsvenska Handelskammaren, Stockholms FHandelskammare, Glesbygdsmyndigheten, Gotlands Allting, Kommunförbundet i Kalmår län och SOS Rädda Gotland.
Sjöfartsverkets uppfattning att staten även fortsättningsvis måste garantera Gotland en tillfredsställande transportförsörjning delas allmänt av remissinstanserna.
Av de remissinstanser som yttrat sig över taxorna 1 färjetrafiken anser övervägande delen att taxorna bör sänkas. Framför allt från de gotländska remissinstanserna framhålls att taxorna bör sättas med utgångspunkt i den rörliga kostnaden för motsvarande transportsträcka på land med bil.
Frågan om skattefri försäljning på färjorna kommenteras endast av en del av remissinstanserna. De som yttrat sig är positiva till skattefri försäljning, men övervägande delen anser att frågan bör studeras närmare.
Frågan om konkurrens och kompletterande färjetrafik både inom ramen för nuvarande avtal och i framtida trafik kommenteras av ca en tredjedel av remissinstanserna som alla är positiva till Sjöfartsverkets förslag i detta avseende.
Flertalet remissinstanser har kommenterat Sjöfartsverkets förslag om en framtida statligt garanterad bastrafik mellan två hamnar. Övervägande delen av remissinstanserna avvisar Sjöfartsverkets förslag med motiveringen att det presenterade underlaget är alltför bristfälligt för att utgöra beslutsunderlag för en långsiktig utformning av färjetrafiken. Från ett flertal remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun, föreslås att en kompletterande utredning som tar hänsyn till näringspolitiska och regionalpolitiska aspekter av färjetrafiken genomförs inför en ny trafikupphandling.
När det gäller högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är åsik- 75
terna delade hos de remissinstanser som kommenterat frågan. Det råder enighet om att nuvarande regleringssystem inte är tillfredsställande. Flerta- = Bilaga 7 let av dem som kommenterat frågan anser dock att om högstprisregleringen och Gotlandstillägget avvecklas bör detta ersättas av ett nytt system som motsvarar effekterna av det nuvarande systemet.
Föredragandens överväganden Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken har skapat en debatt om trafiken och hur denna skulle kunna förbättras. Min övergripande bedömning är att översynen är ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner om Gotlandstrafiken mellan statliga myndigheter och regionala och kommunala organ.
Det huvudsakliga syftet med Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken till och från Gotland har varit att se över nuvarande trafik och föreslå förändringar inom ramen för avtalet som reglerar trafiken. Förändringar i tidtabellen och bättre utnyttjande av befintliga färjor är frågor för Sjöfartsverket. När det gäller övriga förslag på kort sikt vill jag anföra följande.
Regeringens förslag om ökade anslagsmedel till färjetrafiken till och från Gotland för innevarande budgetår innebar att persontaxorna kunde sänkas med hela 30 26 under år 1992. Detta har lett till en ökning av personresandet med ca 10 26 under år 1992. Den största ökningen skedde under sommarmånaderna. En del av ökningen får därför förmodas även bero på de gynn-
samma väderleksförhållandena som då rådde och som innebar en allmänt
ökad turism i Sverige.
Taxesänkningarna under år 1992 har inneburit en positiv resandeutveckling som talar för en ökning i resandet även under år 1993. I diskussionen om taxenivån måste dock även hänsyn till statsbidragets storlek tas. Statsbidraget för innevarande budgetår beräknas nu uppgå till 160 miljoner kronor vilket är 20 miljoner kronor mer än jag beräknade i budgetpropositionen för innevarande år. Ökningen är betydande, inte minst med hänsyn till det statsfinansiella läget som för närvarande råder. Jag är därför inte beredd att föreslå extra anslagsmedel för ytterligare taxesänkningar under budgetåret 1993/94. Det finns dock anledning att fortsätta diskussionen om färjetaxorna med regionala företrädare, men då inte isolerat från frågor om trafikuppläggning, kostnader och effektivitet.
När det gäller den särskilda rabatten för gotlänningar är denna till för att få ner kostnaderna för gotlänningar med frekvent resande mellan Gotland och fastlandet. Med hänsyn till de diskussioner som pågår om färjetaxorna m.m. är jag inte beredd att nu förorda en förändring av detta rabattsystem.
När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken inom ramen för nuvarande koncessionsavtal är jag inte beredd att generellt tillstyrka tillstånd till färjetrafik på nya linjer utan att först analysera kostnadskonsekvenserna för koncessionstrafiken. En sådan fråga bör naturligen behandlas inom ramen för den dialog om den framtida Gotlandstrafiken som jag bl.a. vill föra med företrädare för kommunen och länsstyrelsen.
Frågan om högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är, då inget statligt stöd utgår, för statens del en fråga av principiell natur. Sjöfartsverket har, i likhet med tidigare utredningar, konstaterat att det inte går att göra en 76
exakt bedömning av merkostnaderna för godstransporter med lastbil till och från Gotland. Det är således inte möjligt för staten att följa upp regleringar- — Bilaga 7 nas verkan.
Min uppfattning att höpstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett otillfredsställande regelsystem kvarstår. Jag finner därför Sjöfartsverkets modell med stegvis avveckling tilltalande. Den osäkerhet som finns om effekterna för fraktpriserna till och från Gotland vid en avveckling ger dock anledning att föra en närmare diskussion om frågan med bl.a. företrädare för det gotländska näringslivet. Jag vill därför avvakta med ett förslag om avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget tills vidare.
Den del i Sjöfartsverkets rapport som avser förslag till åtgärder på lång sikt syftar till att skapa ett underlag i det förberedande arbetet inför en ny trafikupphandling. Sjöfartsverkets förslag om fri konkurrens och en statlig s.k. bashamnstrafik har fått både positivt och negativt bemötande. Sjöfartsverkets redovisning i denna del utgör, som remissinstanserna och verket självt säger, inte tillräckligt underlag för ett definitivt ställningstagande inför en ny trafikupphandling. Däremot är det ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner mellan statliga företrädare och regionala och kommunala företrädare om Gotlandstrafikens framtida utformning. Redovisningen i denna del föranleder således inga förslag från min sida för närvarande.
Med beaktande av vad jag nu anfört beräknar jag anslaget till 160 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om högstprisregleringen och det s.k.
Gotlandstillägget samt
2. till 7Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 160 000 000 kr.
D 3. Handelsflottans pensionsanstalt
1991/92 = Utgift 0 1992/93 Anslag 1000 1993/94 — Förslag 1000
Bakgrund Handelsflottans pensionsanstalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar sumt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder.
HPA:s inkomster härrör från fastställda redaravgifter samt från ränteavkastning på fondkapital. Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömanspensionen skulle upphöra fr.o.m. den 1januari 1990 (SFS 1989:996). Samtidigt beslöts om vissa övergångsregler. I april 1998 kommer den sista sjömanspensionen att beviljas enligt förordningens bestämmelser.
Handelsflottans pensionsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret TI
1991/92 redovisat verksamheten. Det gångna budgetåret har inbringat 31,4 miljoner kronor i redaravgifter vilket innebär att sjömanspensionsfonden Bilaga 7 tillförts ett överskott om 11,4 miljoner kronor. Kostnaden för pensionsutbetalningar har för budgetåret 1991/92 uppgått till 46,7 miljoner kronor och kostnaden för administration till 2,2 miljoner kronor. HPA bedömer att någon upplåning i Riksgäldskontoret inte behöver göras under innevarande budgetår för att finansiera pensionsutbetalningar. HPA förordar därför att redaravgifternas storlek anpassas under år 1995 för att bättre överensstämma med gällande pensionsåtaganden under förutsättning att HPA:s ekonomi är fortsatt god.
Enligt RRV är HPA:s årsredovisning och årsbokslut rättvisande men verket har i sin revisionsberättelse avstått från att bedöma om resultatredovisningen är rättvisande. I RRV:s revisionsrapport påpekas att HPA inte uppfyllt kraven i 20 § budgetförordningen. Samtidigt ifrågasätter RRV cen strikt tillämpning av dessa regler då HPA:s verksamhet skall avvecklas. Som ctt led i avvecklingen av HPA:s verksamhet har en minskning av personalstyrkan skett.
I sin förenklade anslagsframställning har HPA yrkat ett anslag på 1000 kronor för budgetåret 1993/94 och att administrationskostnaderna får uppgå till 1983 000 kronor.
HPA beräknar en låneram om 60 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för att täcka upplåningsbehovet för de pensionsutbetalningar som Öövergångsbestämmelserna för sjömanspensioner medför. HPA får ta upp lånen i Riksgäldskontoret genom Sjöfartsverket.
Föredragandens överväganden HPA har vidtagit åtgärder för att påskynda en avveckling av verksamheten, vilken bör vara genomförd senast år 1995. Jag fäster samtidigt HPA:s uppmärksamhet på RRV:s synpunkter.
HPA får under budgetåret 1993/94 disponera upp till 60 miljoner kronor för pensionsutbetalningar genom Jån som Sjöfartsverket tar upp i Riksgäldskontoret. Jag föreslår att HPA anvisas ctt anslag för budgetåret 1993/94 på 1000 kronor. För att täcka HPA:s kostnader för administration får HPA för budgetåret 1993/94 ta i anspråk 1983 000 kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa
ett anslag på 19000 kr.
D 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1991/92 — Utgift 0 1992/93 — Anslag 1000 1993/94 — Förslag 1000
I föregående budgetproposition konstaterades bl.a. att Sverige genom ett 78
folkrättsligt konventionsåtagande har förbundit sig att erbjuda sjömän ett — Prop. 1992/93:100 visst utbud av kultur- och fritidsaktiviteter. Bilaga 7
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har enligt sin instruktion (SFS 1988:1100) till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kulturoch fritidsverksamhet för sjöfolk. Det övergripande målet för HKF:s verksamhet är att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän ett meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv.
HKF:s verksamhet betalas genom en avräkning av fyravgifterna som ingår i Sjöfartsverkets avgifter. Över statsbudgeten har redovisats ett anslag om 1000 kronor.
HKF har i sin årsredovisning för budgetåret 1991/92 redovisat verksamheten inom områdena stab, information, video, sjömansbiblioteket, idrott och hamnservice. Av resultatredovisningen framgår att HKF inom så gott som samtliga verksamhetsområden nått de mål som ställts upp för verksamheten i enlighet med inriktningen i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92-1993/94. Av årsredovisningen framgår vidare att avräkningen av fyravgifterna för budgetåret 1991/92 uppgick till 5,87 20 och att verksamheten redovisade ett överskott på 1 miljon kronor. Överskottet beror på att reserverade medel för kostnader i samband med utökning och komplettering av åtaganden inom hamnverksamheten inte behövt ianspråktas samt att vissa investeringar fått skjutas till innevarande budgetår.
I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anser HKF att de övergripande mål och den inriktning av verksamheten som rådet lade fast i sin fördjupade anslagsframställning bör gälla även för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden De övergripande mål och riktlinjer som HKF redovisade i sin fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör gälla även för budgetåret 1993/94.
HKF:s årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Jag kan också konstatcra att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende HKF.
Som jag tidigare redogjort för bör ansvaret för kostnader för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg överföras från anslaget D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. till HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94. Kostnaderna för ansvaret för viss radiotjänst beräknar jag till 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att HKF för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 1000 kronor. Jag beräknar HKF:s administrationskostnader för nästa budgetår till 19 500 000 kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 79
anvisa ett anslag på 1000 kr.
6 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Bilaga 7 Sammanfattning av föredragandens förslag: - Kommunikationsdepartementet blir huvudman för Trollhätte ka-
nalverk fr.o.m. den 1 januari 1993. - Trollhätte kanalverk inordnas i Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1994. - Till Trollhätte kanalverk och Vänerns Seglationsstyrelse anvisas
för budgetåret 1993/94 63,0 miljoner kronor.
| 1991/92 = Utgift | 59780 000 |
| 1992/93 — Anslag | 78.000 000 |
| 1993/94 = Förslag | 63 000 000 |
Trollhätte kanalverk Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens vattenfallsverk till aktiebolag. Vid samma tidpunkt bildades ctt affärsverk ur Vattenfallskoncernen med ansvar för Statens kanalrörelse i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:NU 10, rskr. 1991/92:92).
Trollhätte kanalverk har enligt sin instruktion (SFS 1991:2014) till uppgift att ansvara för drift och förvaltning av verksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler.
Kanalverkets huvuduppgifter är att verka för att effektiva kommunikationer upprätthålls på kanalerna, verka för en samordning mellan kanalverksamheten och Vänersjöfarten, ansvara för byggnation, drift och underhåll av de anläggningar som behövs för kanalverksamheten och ansvara för beredskapsplaneringen av kanalverksamheten under kris- eller krigsförhållanden.
Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av farledsvaruavgifter på utrikes gods. Staten anslår de ytterligare medel som behövs för att hålla kanalen öppen för nyttotrafik och fritidsbåtar. Anslaget täcker även kostnaderna för Vänerns seglationsstyrelses verksamhet på Vänern; utmärkning av farleder och lotsning m.m.
Trollhätte kanalverk anser att anslaget för budgetåret 1993/94 bör uppgå till 71695 000 kronor och att investeringarna för perioden 1993-96 får uppgå till 27 400 000 kronor.
Vänerns seglationsstyrelse För budgetåret 1993/94 har Vänerns seglationsstyrelse yrkat ett anslag på 7800 000 kronor.
Utredningen I anslutning till 1992 års budgetproposition redogjorde jag för betänkandet
50 om Vänersjöfarten (SOU 1991:73). Samtidigt konstaterades att en översyn
av transportalternativen till dagens kanaltransporter borde utvärderas mer = Prop. 1992/93:100
ingående. Den 4 juni 1992 fick därför Trollhätte kanalverk i uppdrag att i Bilaga 7 samråd med Sjöfartsverket och Länsstyrelserna i Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län utreda detta. Redovisningen av uppdraget, Sjötransporter 1 Vänerregionen (SIV 1992:10) överlämnades i oktober 1992 till Kommunikationsdepartementet.
Utredningen gör bedömningen att godsmängden till och från Vänerregionen kan öka med ca 15 42 vilket motsvarar 400 000-500 000 ton last, potentialen finns för enhetslastat gods. Detta förutsätter bl.a. reguljära avgångar och cen transportorganisation som kan erbjuda ”dörr till dörr”-transporter.
Genom att investera i ny teknik beräknar utredningen att statens kostnader för Vänersjöfarten kan minskas med ca 7 miljoner kronor per år när föreslagna rationaliseringar är genomförda. Av dessa 7 miljoner kronor bedöms 5 miljoner kronor komma kanalverket tillgodo.
Utredningen föreslår också att en huvudman bör ha ansvaret för kanalverkets verksamhet och att kanalverket bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform. En regionalt förankrad organisation kan enligt utredningen bäst samordna olika transportfunktioner så att kunderna kan erbjudas de effektivaste transportlösningarna till de lägsta kostnaderna.
Sjöfartsverket har lämnat ctt särskilt yttrande över utredningen. Verket delar utredningens bedömning att det finns förutsättningar för en ökning av kanaltrafiken och att de av utredningen föreslagna rationaliseringarna bör genomföras. Sjöfartsverket bedömer dock att ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket ger möjligheter till ytterligare rationaliseringar inom kanalverkets verksamhet, främst inom det administrativa och tekniska området.
Sjöfartsverket delar inte utredningens uppfattning att Trollhätte kanalverk bör kvarstå i nuvarande organisationsform. Sjöfartsverket anser att man även inom ramen för en central organisation genom en regional anpassning kan tillvarata regionens behov av inflytande.
Föredragandens överväganden Verksamheten vid Trollhätte kanalverk har varit föremål för två statliga utredningar under cen kort tidsperiod. Verksamheten har varit ifrågasatt och har därför granskats ingående ur flera synvinklar. Detta har ingjutit en viss oro hos berörda intressenter och transportköpare. En tydlig inriktning vad gäller statens ansvar för Trollhätte kanalverk har efterlysts. Bakgrunden till statens intresse för översynen av kanalverksamheten är att statens kostnader för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal är betydande. Trots ökade kostnader för staten har inte godsmängden ökat under den senaste tioårsperioden utan legat på en konstant nivå.
Anslaget för innevarande budgetår är 78 miljoner kronor vilket är en ökning från budgetåret 1991/92 med 18 miljoner kronor. Regeringen har utöver detta medgivit ett överskridande av anslaget på 6 miljoner kronor för bud-
getåret 1991/92. För budgetåret 1993/94 yrkar Trollhätte kanalverk och Vä-
nerns Scglationsstyrelse anslag om sammanlagt 79,5 miljoner kronor.
För att Vänersjöfarten i framtiden skall vara ett alternativ för transport- 81
tiden nu är mogen för att slå fast en långsiktig inriktning för Trollhätte ka- Bilaga 7 nalverk.
Huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk lyder i i dag under Näringsdepartementet medan Kommunikationsdepartementet ansvarar för anslaget till verksamheten. Utredningen har förordat att kanalverket får en huvudman. I likhet med chefen för Näringsdepartementet anser jag att huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den 1januari 1993 bör åvila Kommunikationsdepartementet.
Utredningen som Trollhätte kanalverk presenterat anger att en potential finns för en ökning av kanalens godsmängd med ca 15 26. För att Vänersjöfarten skall överleva i konkurrensen med väg- och järnvägstransporter måste rationaliseringar inom kanalverksamheten göras så att cn rimlig kostnadsnivå för kanaltransporterna kan nås. Den rationaliseringsplan som utredningen föreslår bör därför genomföras. :
I anslutning till föregående års budgetproposition anförde föredraganden att affärsverksformen för kanalverket borde ses som en övergångslösning i avvaktan på utvärderingen av regionens transportalternativ. En alternativ organisationsform som då föreslogs var att inordna kanalverksamheten i Sjöfartsverkets administration.
För att Vänersjöfarten även på lång sikt skall vara ett alternativ för transportkunderna är det viktigt att en stabil grund för kanalverksamheten läggs fast. Detta kan enligt min mening uppnås genom en stark organisation. Min bedömning är att den enda hållbara lösningen på lång sikt för att sänka kostnaderna för transportkunderna och därmed stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten är att inordna kanalverket i Sjöfartsverket. =
Fördelarna med ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket är bl.a. att en gemensam styrning av Sveriges sjöfartsinsatser uppnås och att en enhetlig arbetsorganisation för sjöfartsfrågor bildas. Inordnandet av Södertälje kanal i Sjöfartsverket har enligt min mening visat att en central organisation kan tillvarata den lokala förankring och närhet till marknaden som är viktig för en verksamhet.
Staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i Trollhätte kanalverk. Förutsättningarna för en konkurrenskraftig Väncersjöfart inbegriper emellertid flera aktörer. Regionen har också visat ett starkt intresse och engagemang för Vänersjöfarten. Landshövdingen i Värmlands län har uppdragit åt en särskild förhandlingsman att utreda möjligheten till en sammanslagning av hamnarna i Vänern till ett bolag. Utredaren gör bedömningen att det finns rationaliseringsmöjligheter på mellan 25-35 26 inom hamnhanteringen. För Vänersjöfarten är det av stor vikt att samtliga rationaliseringsmöjligheter genomförs. Bildandet av ett Vänerhamn AB skulle på ett dramatiskt sätt förbättra kostnadsbilden och stärka konkurrenskraften för sjöfartsalternativet i regionen. Genom samordnade insatser från stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv kan Vänersjöfarten stärkas. Enligt min mening utgör Trollhätte kanal en viktig del av infrastrukturen i regionen. Transporterna på kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utvecklas ytterligare. Också ur miljösynpunkt är detta angeläget. " Min bedömning är således att en integrering av Trollhätte kanalverk i Sjö-
verksamhet i syfte att stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten på lång — Bilaga 7 sikt. Jag förordar därför att Trollhätte kanalverk den 1 januari 1994 upplöses | som affärsverk och organisatoriskt läggs som en enhet i Sjöfartsverket. Det kan samtidigt noteras att Sjöfartsverket i sin nya organisation med tolv sjötrafikområden lagt betoningen på decentralisering och lokalt/regionalt engagemang.
Beträffande organisationsformen för Vänerns Seglationsstyrelse delar jag utredningens bedömning att en sammanslagning av Trollhätte kanalverk och | Vänerns seglationsstyrelse varken ur praktisk eller ekonomisk synvinkel är fördelaktig för Vänersjöfarten. Jag anser att Vänerns Seglationsstyrelse bör — . kvarstå i sin nuvarande organisationsform. |
Sjöfartsverket har i sitt särskilda yttrande över utredningen bedömt att det finns rationaliseringsvinster att göra vid en sammanslagning av kanalverket och Sjöfartsverket. Min bedömning är att det inom områdena administration och tekniskt underhåll finns utrymme för ytterligare besparingar. Även inom lotsningsverksamheten finns möjligheter till samordningsvinster vid en sammanslagning av verken. Det ankommer dock på Sjöfartsverket att avväga inom vilka områden som besparingar kan göras. Det faktaunderlag som finns i Trollhätte kanalverks utredning kommer att utgöra ett viktigt underlag för Sjöfartsverkets framtida arbete med att stärka kanalens konkurrenskraft. oo
Trollhätte kanalverk har redovisat en investeringsplan för perioden 1993- 96 om sammanlagt 27,4 miljoner kronor. De investeringar som Trollhätte kanalverk redovisat för budgetåret 1993/94 skall fram tills kanalverket inordnas i Sjöfartsverket genomföras under förutsättning att kanalverket och Sjöfartsverket är ense om detta. Samma villkor gäller för upptagande av lån, förvärv av aktier, bildande av bolag eller andra för Trollhätte kanalverk rna övergripande frågor.
Jag förordar att kanalverket för budgetåret 1993/94 ges möjlighet till upplåning i Riksgäldskontoret inom en total ram om 10 miljoner kronor.
Det faktum att integrationsarbetet kommer att ta viss tid innebär naturligen vissa svårigheter att på kort sikt uppnå de potentiella besparingseffekterna. Jag anser emellertid att det redan för nästa budgetår i anslaget bör tas hänsyn till besparingseffekterna. Jag räknar därför med en reduktion av. anslaget med 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Kostnader därutöver, . får därmed belasta Sjöfartsverket/handelssjöfarten. |
Jag beräknar således medelsbehovet till 63,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 varav 55,2 miljoner kronor till Trollhätte kanalverk och 7,8 miljoner kronor till Vänerns Seglationsstyrelse.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 63 000 000 kr samt
2. riksdagen tar del av inriktningen av anslaget.
Bilaga 7
| 1991/92 — Utgift | 474 152 000 |
| 1992/93 — Anslag | 200 000 000 |
| 1993/94 — Förslag | 90-000 000 |
Bakgrund
I regeringens proposition (prop. 1992/93:128) om vissa sjöfartspolitiska åt-
gärder som lades fram för riksdagen i oktober 1992 har jag redogjort för lä- ' get och utvecklingen inom den svenska sjöfarten.'
I propositionen föreslog regeringen' i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den framtida sjöfartspolitiken att det för innevarande budgetår införs ett särskilt statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart. Bidraget består i dels återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels
ett bidrag för sociala avgifter som för andra hälvåret 1992 uppgår till '
38000 kronor och för första halvåret 1993 uppgår till 29 000 kronor, allt räknat per kalenderår och helårsanställd sjöman."
Kostnaden för stödet har beräknats till ca 450 miljoner kronor. För inneva- ' rande budgetår har 360 miljoner kronor anvisats under ctt särskilt anslag för detta ändamål. Resterande ca 90 miljoner kronor kommer att belasta budgetåret 1993/94 då bidraget för sociala avgifter utbetalas i efterhand. I propositionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i 1993 års budgetproposition när det gäller medelsbehovet för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden Av den nämnda propositionen om vissa sjöfartspolitiska åtgärder framgår att en förutsättning för ett förslag från regeringens sida om en långsiktig lösning av den svenska sjöfartens problem är att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Dessa förutsättningar är beroende av resultatet av beslutade åtgärder till följd av en överenskommelse mellan sjöarbetsmarknadens parter om kostnadssänkande åtgärder för de svenska fartygen. En utvärdering av resultatet kommer att ske före halvårsskiftet 1993. Jag avser därför återkomma till riksdagen i frågan.
I enlighet med vad jag tidigare nämnt beräknar jag bidraget för sociala avgifter avseende andra hälften av budgetåret. 1992/93 till 90 miljoner kronor. Beloppet utbetalas från detta anslag under budgetåret 1993/94.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 90 000 000 kr.
Bilaga 7
Flygmarknaden " Ba
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
—- På en avreglerad flygmarknad som ger förutsättningar för en effek-
tiv flygtrafik bör särskild uppmärksamhet ges åt trafikförsörj-
ningen i Norrland.
- Bidraget till kommunala flygplatser bör koncentreras till vissa flyg-
platser med utgångspunkt i flygets betydelse för den samlade
transportförsörjningen.
- Investeringar i kommunala flygplatser bör inrymmas i länstrafik-
anläggningsplanen.
- Luftfartsverket ges i uppdrag att utreda effekterna av flygtrafikens
avreglering för den inomnorrländska flygtrafiken.
Bakgrund I enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91: TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt beslöt riksdagen att ett första steg i avregleringen av det svenska inrikes flygnätet skulle genomföras per den I januari 1992. Beslutet innebar att SAS och Linjeflyg gavs parallella koncessioner på linjer i primärnätet. För det inre norrlandsnätet förordades att SAS och Linjefiyg även fortsättningsvis hade ett gemensamt ckonomiskt ansvar för trafiken.
I förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92: TU13, rskr. 1991/92:208) uttalade regeringen att arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens måste påskyndas och att en ytterligare avreglering borde ske under år 1992 som i princip gav alla aktörer fritt tillträde till den svenska inrikes flygmarknaden. 1 propositionen aviserade också regeringen att Luftfartsverket skulle få i uppdrag att närmare utreda nödvändiga åtgärder för en sådan fri inrikesmarknad.
Den 29 april 1992 beslöt regeringen att avreglera den inrikes luftfarten i Sverige fr.o.m. den 1juli 1992. I beslutet antogs riktlinjer för tillvägagångssättet vid beviljande av trafiktillstånd. Dessa innebär bl.a. att någon ensamrätt inte skall ges flygbolag på inrikes linjer. Undantag från denna regel skall dock kunna göras av regionalpolhitiska skäl.
Effekterna av avregleringen av flygtrafiken har redovisats i propositionen (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område. Sammanfattningsvis kan konstateras att effekterna hittills har varit positiva, koncessionernas antal har ökat och ett tiotal flyglinjer har fått konkurrerande flygtrafik. Den ensamrätt som i praktiken funnits för SAS/Linjeflyg har därigenom försvunnit.
I regeringens trafikpolitiska proposition (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU22, rskr. 1987/88:249) fastslogs att transportsystemet skall byggas
upp så att det bidrar till regional balans. Ett s.k. primärnät lades fast för den — Prop. 1992/93:100 inrikes flygtrafiken och omfattade de linjer SAS och Linjeflyg drev i egen = Bilaga 7 regi eller genom entreprenör. Det framhölls att det för att söka uppnå det regionalpolitiska målet inom luftfarten fanns starka skäl att bibehålla ett särskilt trafikutbud för inre Norrland. Underskottet för tratiken i inre Norrland skulle täckas inom ramen för Linjeflygs övriga trafik och genom rcesultatutjämning mellan SAS och Linjeflyg. Det s.k. sekundärflyget skulle fungera som ett komplement till primärtrafiken men utvecklas efter marknadens behov på affärsmässiga grunder.
I förra årets budgetproposition föreslog regeringen att avsteg från fri konkurrens skulle kunna ske i fråga om regionalpolitiskt motiverade linjer i sekundärnätet. Riksdagen framhöll i sitt betänkande särskilt vikten av att trafiken på det inre Norrlandsnätet upprätthålls på cn avreglerad marknad. Orter/regioner för vilka förbindelser genom andra kommunikationsmedel än flyget inte är några egentliga alternativ, borde enligt betänkandet ha kvar sina förbindelser. Som exempel angavs patient- och anhörigresor mellan Östersund och Umeå. Redan vid omläggningen av Jämtlands läns regionsjukhustillhörighet från Uppsala Akademiska sjukhus till regionsjukhuset i Umeå år 1980 uttalade riksdagen (prop. 1980/81:9, bet. 1980/81:6, rskr. 1980/81:123) att en självklar förutsättning för en utökning av Umeåregionen med Jämtlands län är att rescmöjligheterna förbättras för patienter från länet som skall få regionsjukvård i Umeå. Utskottet anförde vidare att snabba och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och Umeå.
Luftfartsverket föreslog i sin rapport Avreglering av inrikesflyget år 1992 (Rapport 1992:01/P), att regionalpolitiskt viktiga flyglinjer bör kunna ges ensamrätter för att åstadkomma en tillfredsställande transportförsörjning förutsatt att en upphandling sker i anbudskonkurrens.
Flygtrafiken i Norrland är med dagens trafikupplägg strukturerad så att det från de statliga flygplatserna i Kiruna, Lulcå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvall, samt den kommunala flygplatsen i Kramfors finns direktförbindelser till Stockholm. Från vissa orter finns även direktförbindelser till Göteborg. Till direktlinjerna till Stockholm matas trafik från ett antal regionala flygplatser i Norrlands inland.
I Norrland finns även en regional och interregional flygtrafik mellan orter i Norrland. Viktigast i sammanhanget är därvid det s.k. ”inre Norrlandsflyget” på sträckan Östersund/Sundsvall -— Umeå — Luleå, men även linjerna från Umeå till Vilhelmina, Lycksele och Arvidsjaur samt från Luleå till Gällivare och Kiruna spelar en viss roll i detta regionala och interregionala trafiksystem.
Föredragandens överväganden I den tidigare nämnda propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område framhöll jag att det inte längre är möjligt att urskilja ett primär- och sekundärnät inom flygmarknaden. SAS och Linjeflyg har inte längre ett samlat ansvar för det tidigare primärnätet. Den nya marknadssituationen har bl.a. inneburit att vi fått en större spridning av utbudet av flygtrafik och en ökad prisdifferentiering. Att i denna situation avgränsa 86
vad som är regionalpolitiskt viktig flygtrafik låter sig inte göras med en enkel definition. Riksdagen har genom det trafikpolitiska beslutet lagt fast ett re- — Bilaga 7 gionalpolitiskt delmål i trafikpolitiken. Ett nationellt flygnät har betydelse för att nå det av riksdagen uppställda målet att söka nå regional balans och en tillfredsställande transportförsörjning i landets olika delar. Samhällets infrastruktur förutsätter flygförbindelser mellan vissa orter. Särskild betydelse har som nämnts flygtrafiken inom Norrland på grund av de särskilt stora avstånden kombinerat med att transportalternativen inte alltid uppfyller kraven på en god transportförsörjning till andra delar av landet.
Jag anser mot denna bakgrund att samhället har ett särskilt ansvar för att . flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter som i många fall saknar tillfredsställande transportalternativ. Staten har genom särskilda beslut bekostat hela eller delar av investeringskostnaderna vid flygplatserna i Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Staten bidrar utöver detta med stöd till drift och investeringar till kommunala flygplatser i skogslänen med ca 15 miljoner kronor per år. Staten har således sedan tidigare åtagit sig ett särskilt ansvar för trafikförsörjningen i Norrlands inland.
En förutsättning för statens långsiktiga engagemang är att kostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. Detta måste rimligtvis också gälla för de kommunala huvudmännen som på olika sätt bidrar till att kunna upprätthålla en flygtrafikförsörjning. Hittills har flygplatser som Söderhamn, Gävle/Sandviken, Kramfors, Mora, Hudiksvall, Borlänge, m.fl. fått del av statsbidraget till kommunala flygplatser. Samtidigt är det enligt min mening uppenbart att flygtrafik till Sveg, Vilhelmina, Lycksele, Arvidsjaur och Gällivare har en särskild betydelse på grund av avsaknaden av tillfredsställande transportalternativ.
Jag förordar därför att bidraget till kommunala flygplatser i skogslänen tydligare koncentreras till sådana flygplatser i Norrlands inland som har särskilt stor betydelse för trafikförsörjningen. Det bör även vara möjligt för länen att inom ramen för länstrafikanläggningsplanen prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
Jag återkommer senare till dessa frågor vid min behandling av anslaget E 2. för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer emellertid också att det är en fördel om kommunerna i högre grad kunde uppträda samordnat vid plancring av trafiken. En större grad av regional samordning skulle också ge bättre förutsättningar för prioritering av det statliga stödet. :
Riksdagen har, som tidigare nämnts, uttalat att staten har ett särskilt ansvar för att goda kommunikationer mellan Östersund och regionsjukhuset i Umeå kan säkerställas. Sträckan Östersund-Umeå hör till de flyglinjer i Norrland som har det minsta passagerarunderlaget, ca 10 000 per år. Antalet sjukresor utgör ca 20 96 av linjens trafikunderlag, vartill kommer de resor som anhöriga gör för att besöka regionsjukhuset i Umeå.
Vid en avgränsning av statens trafikpolitiska ansvar för att söka nå regional balans bör hänsyn tas dels till tidigare redovisad bild av trafiken på Norr-
land, dels till den avreglerade marknadssituation som i dag råder på flygom-
rådet.
De stora avstånden i Norrland är självklart ett faktum av betydelse men 87
är ändå inte ett exklusivt och avgörande skäl för samhälleliga insatser. Det finns många orter i övriga Sverige som saknar flygförbindelser sig emellan Bilaga 7 trots stora avstånd. De större städerna i Norrland har dessutom väl fungerande flygförbindelser till Stockholm och därmed till navet för det svenska inrikesflyget. Andra resealternativ som tåg och buss finns också vanligtvis att tillgå, om än med varierande attraktivitet.
Effekterna av avregleringen av den svenska inrikesmarknaden kan inte avläsas fullt ut än. Den svaga ekonomiska konjunkturen verkar i hög grad hämmande på flygföretagen. Jag anser därför inte att tiden är lämplig att nu dra långtgående slutsatser om framtida olönsam flygtrafik.
Sverige och Norge utgör genom avtalet med EG redan en del av den gemensamma luftfartsmarknaden. Det gör att Sverige med all sannolikhet kommer att omfattas av det tredje luftfartssteget: redan under år 1993. Jag anser det därför rimligt att så långt som möjligt redan nu följa EG:s regler även om det finns övergångsbestämmelser som gäller inrikestrafiken. För att uppnå den trafikpolitiska målsättningen om cn tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet måste också förutsättningarna för detta ständigt värderas. På flygets område måste därför effekterna av inrikesflygets avreglering värderas med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands inland. Därvid bör också noteras Umeås roll för sjukvården i Norrland.
I ett avseende har den inomnorrländska trafikförsörjningen en särskild betydelse och det gäller tillgången till samhällelig service. Genom tidigare riksdagsbeslut har Umeå fått en särskild ställning i sjukvårdssystemet. Jag anser det därför angeläget att fokusera det statliga intresset mot just trafiken Östersund- Umeå —- Luleå.
Jag kommer inom kort att ge Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera effekterna för flygtrafikens avreglering i denna del. Uppdraget skall genomföras i dialog med läns- och kommunförceträdarce, landsting, berörda statliga organ inkl. glesbygdsmyndigheten. Syftet med uppdraget är att ge regeringen ett mera heltäckande beslutsunderlag. Uppdraget skall genomföras skyndsamt.
Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att ta del av vad jag anfört om inriktningen av statens ansvar för
trafikförsörjningen i Norrland.
Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar: - Arbetet med att finna en lämplig ny struktur för Luftfartsverket skall fortsätta. Frågor om att urskilja och renodla statens olika roller inom luftfarten bör därvid ges särskild tyngd i utvecklingsarbetet. - Riksdagen skall bemyndiga regeringen att fatta beslut om bolagisering av sådan kommersiell verksamhet inom Luftfartsverket där verksamheten bedrivs i konkurrens på en marknad. - Någon omdefiniering av statens ansvar för flygplatsnätet bör inte ske tills vidare i avvaktan på marknadens fortsatta utveckling och avreglering. Frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i det hittillsvarande primärnätet bör tas upp i de årliga förhandlingarna om statens transfereringar till kommunerna.
Bakgrund Regeringens propositioner I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) redogjorde regeringen för sin syn på det
pågående utvecklingsarbetet inom Luftfartsverkets område i avsikt att an-
passa myndighetsstrukturen till de förändrade konkurrensförhållandena inom flygsektorn. Regeringen konstaterade därvid att det delförslag som då presenterats beträffande bolagisering av driften vid Luftfartsverkets flygplatser väl följde regeringens riktlinjer för att skilja ut kommersiella delar i affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav och att skapa möjligheter till breddat ägande där så är lämpligt. Regeringen konstaterade dock att en rad frågor återstod att behandla. Framför allt gällde det affärsverkets övergripande organisation inkl. myndighetsfunktionernas placering, t.ex. beträffande Luftfartsinspektionen. En rad närmare förutsättningar för bolagisering av flygplatserna återstod också att belysa. Som ett par speciella problem som borde belysas ytterligare nämndes vidare dels den icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens framtida organisation, dels frågor i sammanhang med en avgränsning av statens ansvar för flygplatsnätet.
Det fortsatta arbetet skulle enligt regeringen inriktas mot att ett samlat förslag till ny struktur för Luftfartsverket för riksdagens ställningstagande senast I budgetpropositionen år 1993.
Regeringen har vidare i proposition (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93: TU11) om vissa frågor inom Komrmunikationsdepartementets område behandlat frågan om resultatutjämning för kommunala flygplatser. Regeringen konstaterade därvid bl.a. att den genomförda avregleringen av svenskt inrikesflyg inneburit att den tidigare definierade gränsen mellan regional ”se- 89
kundär” och nationell ”primär” trafik håller på att försvinna och att SAS och Linjeflyg numera inte heller längre har något samlat ansvar för ctt speciellt Bilaga 7 primärlinjenät. Mot bl.a. denna bakgrund konstaterade regeringen att det finns skäl att ånyo överväga frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur, och aviserade att frågan skulle tas upp i kommande budgetproposition. I avvaktan på dessa vidare överväganden föreslog regeringen att för år 1993 övergångsvis 7,3 miljoner kronor skulle utbetalas från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i det s.k. primärnätet enligt samma grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga utjämningssystemet.
Luftfartsverkets förslag Luftfartsverket inkom den 14 oktober 1992 till regeringen med en rapport ”Översyn av strategier och struktur”. Rapporten behandlar den slutförda översynen som verket gjort i avsikt att studera verksamhetens utveckling och behov av förändringar i ett helhetsperspektiv. Metoden har varit att genom en omvärldsanalys dra slutsatser om behov av och möjligheter till anpassningar och förnyelse av verksamhet, roller, organisation, styrformer, kompetens, ekonomi och finansiering.
Verket konstaterar i rapporten att omvärldsförändringarna under 1990-talet, framför allt den ökade konkurrensen inom luftfartssektorn, ger anledning för Luftfartsverket att fortsätta sitt förändringsarbete. Skäl finns således enligt verket att ta ytterligare steg i utvecklingen mot tydliggörande av skillnaden mellan myndighetsuppgifter och affärsinriktad verksamhet.
Vidare konstateras i rapporten att den förändrade situationen kommer att ställa ökade krav på Luftfartsverket att aktivt påverka luftfarten och dess förutsättningar. På en avreglerad marknad måste verket ha flexibilitet att kunna anpassa sig till snabbt ändrade krav från kunderna. Detta ställer bl.a. krav på en aktivare hantering av kapitalfrågorna. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår man att inriktningen mot en bolagisering av de affärsinriktade delarna av verksamheten fullföljs. Verket konstaterar dock därvid att ett av huvudmotiven för den bolagiseringsmodell som redovisades för riksdagen i budgetpropositionen år 1992, att genom flygplatsvisa bolag skapa möjligheter för kommuner och lokalt näringsliv till delägarskap i flygplatsen i fråga, numera är mindre aktuellt till följd bl.a. av försämrad kommunal ekonomi och viss osäkerhet om flygets tillväxttakt under 1990-talet. Verket anser därför att förslaget till bolagsbildning bör ses mera som ett sätt att öka effektiviteten i luftfartssektorn och mindre som ett instrument för Jokal ägarspridning på flygplatserna.
Mot bakgrund av denna analys framlägger Luftfartsverket i sin rapport ett
samlat förslag till ny struktur för verkets ansvarsområde. Förslaget bygger i
korthet på att Luftfartsverkets uppgifter skall lösas inom ramen för en sammanhållen koncern, vari tydlig åtskillnad skall göras mellan myndighets- och affärsinriktade verksamheter. För att bl.a. investeringsbeslut skall kunna avvägas likartat innefattas i affärsinriktade verksamheter i princip hela den nuvarande flygplatsverksamheten samt flygtrafikledningen. Beträffande den senare föreslås dock att en ytterligare utredning behövs av gränssnittet. Ett 90
principbeslut föreslås dock redan nu beträffande flygtrafiktjänstens inkluderande i affärsverksamheten. Bilaga 7
De delar av nuvarande Luftfartsverket som inte har tydliga myndighetsuppgifter föreslås således överföras i aktiebolagsform från den 1januari 1994. Återstående myndighetsuppgifter föreslås drivas vidare i affärsverket, som dessutom föreslås förvalta bolagets aktier och som gentemot ägaren skall svara för den totala verksamheten i koncernen. |
Bolaget föreslås bedrivas enligt samma modell som för privatägda aktiebolag. Utdelningskrav, soliditet och andra ekonomiska mål förutsätts därvid variera med konjunktursvängningarna. Bolaget föreslås indelat i divisioner och resultatenheter. Avknoppning av sådana enheter i dotterbolag föreslås bli aktuellt om utomstående visar intresse för delägande, om verksamheten är så långsiktigt ekonomiskt stabil att den kan bedrivas helt utan subventioner, eller om verksamheten bedrivs i sådan konkurrens att det är önskvärt att göra den kommersiella självständigheten tydlig. De nuvarande bolagen i Luftfartsverkskoncernen Swedavia AB och LFV Airport Center AB föreslås bli sådana dotterbolag till bolaget.
Luftfartsverket föreslås fortfarande äga sådana anläggningar som beläggs med lagfartskostnader och andra avgifter när de byter ägare. Verket avses därvid arrendera ut dessa till bolaget baserat på bokfört värde. Övriga tillgångar för verksamheten avses överföras till bolaget. Leasingstocken föreslås likaså överförd till bolaget.
Luftfartsverket föreslår i rapporten att ägarstyrningen även efter förändringen skall ske mot koncernen/affärsverket, men att de ekonomiska målen bör ändras till att vara soliditet, räntabilitet på totalt kapital och krav på utdelning beräknat på justerat eget kapital.
Beträffande frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur konstaterar verket i rapporten att i den nya marknadssituation som inträtt efter inrikesflygets avreglering kommer efterfrågeförändringar på ett annat sätt än tidigare att bli en indikator på behovet av flygtransporter. Detta bör enligt verket tillvaratas i en ny definition av ett nationellt ”primärt” nät av flygplatser, vari även bör regleras hur in- och utträde ur ett sådant nät skall gå till. Emellertid anser verket att en sådan ny definition kräver att långsiktiga strukturella förändringar i flygnätet kan avläsas, vilket först kan ske efter det att avregleringen fått verka ytterligare någon tid. Luftfartsverket föreslår därför att nuvarande definition av ”primärnätet” av flygplatser bibehålls tills vidare, men att beteckningen ändras till stomnätet, i anslutning till andra transportslags terminologi och som en markering av att den tidigare kopplingen till vissa operatörer nu bortfallit.
Vad gäller resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i detta nät anser verket att skäl finns att även fortsättningsvis bedriva en sådan utjämning, och verket presenterar därför översiktligt ett förslag till ett sådant system byggt på kriterier rörande trafikvolymer, flygplatsernas funktion och den ekonomiska situationen. Luftfartsverket konstaterar dock samtidigt att man med hänsyn till verkets ekonomiska situation inte kan förorda att utjämningen sker på hittillsvarande sätt direkt mellan verket och de kommunala flygplatserna, om inte ägaren avstår från en del av den begärda avkastningen. 91
Som jag berört i föregående års budgetproposition innebär regeringens lång- — Bilaga 7
siktiga strävanden beträffande utvecklingen inom affärsverkens ansvarsområden att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör överföras till aktiebolag. Dock bör därvid verksamhet med karaktär av ”naturligt monopol” skiljas ut från konkurrensutsatt verksamhet och fungera som neutrala aktörer. Grundsynen i det av Luftfartsverket bedrivna förändringsarbetet överensstämmer väl med dessa riktlinjer. Riksdagen har också ställt sig bakom denna grundsyn.
I den redovisning av arbetet som gjordes i budgetpropositionen år 1992 ingick som framgått ett förslag om bolagisering av varje statlig flygplats för sig i avsikt bl.a. att skapa nya huvudmannaskapsformer och breddat delägande. Jag delar den syn som redovisas i verkets nya rapport att grundförutsättningarna för detta förslag nu förändrats i och med det minskade intresset från lokala och regionala intressenter att delta i sådana bolagsbildningar, varför detta förslag tills vidare har mindre aktualitet.
Samtidigt kvarstår som framgått behovet av att finna nya effektivare och flexiblare organisationsformer för den del av Luftfartsverkets verksamhetsområde som sker på affärsmässig basis. Målsättningen att skilja ut kommerstella delar av affärsverket och driva dessa i bolagsform är oförändrad. En effektivare myndighetsstruktur till gagn för hela luftfartssektorn är således ett huvudmål för det nu pågående förändringsarbetet.
Vid redovisningen av delrapporten i föregående års budgetproposition berörde jag som nämnts en rad frågor som kvarstod att behandla. Den nu framlagda rapporten från Luftfartsverket bör därvid enligt min mening ses som ett viktigt steg framåt i denna process. Den delvis förändrade inriktningen i verkets nya förslag jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen år 1992 föranleder emellertid ett antal nya ställningstaganden.
Det nu aktuella bolagiseringsförslaget innefattar, till skillnad från det tidigare behandlade förslaget, i princip hela flygplatsverksamheten och flygtrafiktjänsten. Den centrala frågan om avgränsning av en nationellt grundläggande infrastruktur inom luftfartens område, som behandlades i förra årets rapport, har därmed kommit i ett nytt läge. Systemet med en sammanhållen koncern och ägarstyrning endast via affärsverket är vidare ett nytt och viktigt inslag i det nu aktuella förslaget jämfört med det tidigare.
Mot denna bakgrund bör därför ett fortsatt utvecklingsarbete bedrivas med oförändrat mål att åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och rationellare driftsformer. Det fortsatta arbetet bör liksom hittills i huvudsak bedrivas i kontakter mellan verket och regeringskansliet med externt stöd
där så bedöms nödvändigt. Det bör här noteras att verket redan nu med stöd
av instruktionen och inom ramen för affärsverksformen kan genomföra sådana organisatoriska förändringar av rationaliserande karaktär som ingår som en del i Luftfartsverkets nu aktuella förslag.
En viktig fråga som bör analyseras är vilka marknadsbetingelser som verksamheten bedrivs under. Sådana delar som har karaktär av monopol bör som framgått enligt regeringens huvudlinje i princip inte överföras till bolagsform. Luftfartsverkets ekonomiska möjligheter att med olika avgränsnings- 92
fall bedriva verksamheten i bolagsform bör också belysas ytterligare. Vidare — Prop. 1992/93:100 bör frågan om ägarstyrningen inom Luftfartsverkets nuvarande verksam- = Bilaga 7 hetsområde efter en bolagisering analyseras ytterligare. Därvid bör för- och nackdelar med ett kommersiellt bolag inom koncernen resp. direkt under regeringen belysas.
Utifrån dessa huvudsakliga analysområden kan ett antal områden som bör : studeras vidare nämnas.
Beträffande rollen som infrastrukturhållare, som utgör verkets havuduppgift, bör ytterligare analyseras hur strävan mot effektiv drift och nya rationella organisationsformer för flygplatser och flygtrafiktjänst kan kombineras med ägarens krav på strategisk plancring och styrning av luftfartens grund- Jäggande infrastruktur. Beträffande flygtrafiktjänsten bör frågan om de i denna verksamhet ingående myndighetsfunktionerna belysas, och den icke nationellt strategiska flygtrafiktjänstens framtida huvudmannaskap övervägas ytterligare i samråd med berörda parter.
Vad gäller rollen som luftfartsmyndighet bör analyser göras av de krav som den förändrade marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och Luftfartsverkets övriga myndighetsfunktioner, bl.a. vad avser effekten av avregleringen och den curopeiska integrationen inom luftfarten. Verkets roll i andra myndighetssammanhang, bl.a. inom miljöområdet bör vidare behandlas. De ekonomiska konsekvenserna av ett tydligare organisatoriskt särskiljande av myndighetsuppgifterna från affärsverket bör belysas.
Beträffande verkets kommersiella verksamhet bör, enligt min mening, sådan verksamhet kunna överföras till bolagsform under förutsättning att den kan bedrivas på en fungerande marknad och är så långsiktigt stabil att den kan bedrivas utan subventioner.
Det finns ingen anledning att nu entydigt peka ut vilka delar av Luftfartsverkets kommersiella tjänster, så som de definieras i treårsplanen, som redan nu kan vara lämpade för bolagisering. Jag föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta beslut om att bilda ett eller flera sådana bolag under förutsättning att de av mig tidigare nämnda kriterierna är uppfyllda.
Vad gäller definitionen av statens ansvar för flygplatsnätet är detta som jag berörde i föregående proposition en viktig fråga. Som jag redovisat för riksdagen i propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område finns i och med den genomförda avregleringen skäl att nu ånyo överväga denna fråga. Jag delar emellertid Luftfartsverkets bedömning i sin rapport att en ny definition kräver att mer långsiktiga effekter i flygtrafikstrukturen kan avläsas än vad som ännu är fallet. Jag delar därför synen att det är lämpligt att tills vidare bibehålla nuvarande omfattning på det s.k. primärnätet. Något skäl att som verket föreslagit i detta läge byta namn på nätet finner jag emellertid inte.
Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser inom detta nät har jag i den tidigare nämnda propositionen föreslagit att Luftfartsverket bemyndigas att utbetala 7,3 miljoner kronor för år 1993 i sådan resultatutjämning enligt samma grunder som gällt för det hittillsvarande utjämningssystemet. Verket har i sin rapport lagt fram ett översiktligt förslag till nytt utjämningssystem avsett att gälla tills vidare från år 93
1994, men har samtidigt även föreslagit att denna utjämning skulle betalas genom nedsättning av statens utdelningskrav på Luftfartsverket. Kommun- Bilaga 7 förbundet har också inkommit med synpunkter i denna fråga.
Som nämnts får definitionen av primärnätet och därmed av statens ansvarsområde beträffande flygplatsnätet betraktas som provisorisk i avvaktan på den vidare flygmarknadsutvecklingen. Mot denna bakgrund anser jag att det vore mindre lämpligt att nu besluta om nya principer för utjämning mellan statliga och kommunala flygplatser. Frågor om överföring av resurser mellan stat och kommun handhas inom andra samhällssektorer i de årliga förhandlingarna om statliga transfereringar till kommunerna. Jag anser att det bör studeras om även denna fråga bör tas upp i dessa förhandlingar. I avvaktan på att en överenskommelse kan träffas i denna del bör enligt min mening övergångssystemet för år 1993 bibehållas på samma grunder och med samma finansiering som hittills.
Hemställan Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att besluta om överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets område till bolagsform på de villkor som jag anfört,
2. bemyndiga regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag,
3. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet samt
4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statens ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser.
Luftfartsverket
Sammanfattning av föredragandens förslag: - Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål ligger fast i avvaktan på fortsatta överväganden inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet. —- Bolagsmodell skall införas i redovisningen från år 1994. Soliditetsoch avkastningsmål skall tills vidare anpassas till de nya redovisningsprinciperna. Verkets långsiktiga ekonomiska mål i denna del bör analyseras vidare.
- Nya prismål och produktivitetsmål föreslås för treårsplancperio-
den 1993-1995 vilka understödjer verkets pågående rationaliscringsarbete. — Investeringsplanen för åren 1993-1995 omfattar 2,1 miljarder kronor och inriktas huvudsakligen mot en ny tredje rullbana resp. en ersättning av områdeskontrollcentralen på Arlanda.
Luftfartsverkets treårsplan Bilaga 7 Det övergripande målet för Luftfartsverket är att främja en på sunda eckonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en tillfredsställande säker och miljövänlig flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader.
Luftfartsverket har sex huvuduppgifter: = att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara
för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser, = att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst, = att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila Juftfarten, - att svara för skyddet av miljön mot föroreningar från civil luftfart, = att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt = att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den cgna verksamheten
och den civila flygtransportscktorn i övrigt.
Sedan år 1990 arbetar Luftfartsverket som koncern. Koncernen Luftfartsverket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsverket genom affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och de nitton flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV Airport Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner: Luftfartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigt, och Luftfartspolitiska avdelningen.
Styrningen av Luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av ekonomiska mål och servicemål. Treåriga investeringsplaner med utblickar på längre sikt är värdefulla instrument i sammanhanget. Statsmakternas styrning sker främst genom att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.
Luftfartsverket presenterar i sin treårsplan för åren 1993-1995 mål för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.
Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt agerande genom utformande av affärs- resp. verksamhetsidéer.
Affärsidé för affärsverksamheten är att tillhandahålla och vidareutveckla anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose kundernas krav, samt tillgodose kundernas behov av system, produkter och tjänster i anslutning till detta.
Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luftfartspolitiken skall bedrivas så att den främjar luftfartens utveckling, att verket skall eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella standarder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet och opartiskhet.
Luftfartsverkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall kunna ske. Till systemtjänster hör vidare sådana vars omfattning och villkor är reglerade i lag. Alla andra tjänster som Luftfartsverket tillhandahåller benämns 95 kommersiella tjänster.
7 Riksdagen 1992193. I saml. Nr I00. Bilaga 7
Servicemålen för svstemtjänster är följande: För start- och landningstjänst att: Bilaga 7 = medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flygverksamhet använda flygplanstyper under resp. flygplats öppethållningstid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton under vinterperioden får uppgå till högst 126. Olika flygplanstyper och trafikslag (in- och utrikes linjefart samt chartertrafik) skall medges det antal starter och landningar som följer av godkända tidtabeller. För passagerartjänst att: under resp. flygplats öppethållningstid, eller i övrigt efter överenskommelse, tillhandahålla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service som överenskommits eller som kunderna kan förvänta. För flygtrafiktjänst en route att: befrämja cn säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginformationsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall tillhandahållas åt såväl civil som militär luftfart så att all luftfart kan bedrivas säkert och rationellt. För flygsäkerhetstjänst att: säkerhetsarbetet skall bedrivas med fortsatt hög intensitet, och flygsäkerhetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer. För trafikpolitiska tjänster att: - genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utvecklingen inom flygtransportscktorn bygga upp kunskap som underlag till förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygscktorn, = vid tillståndsgivning till svenskt inrikesflyg beakta att effektiv konkurrens åstadkoms på marknaden inom ramen för riksdagens trafikpolitiska målsättning, - i den prisreglerande verksamheten för utrikes linjefart se till konsumenternas intresse av rimliga priser på en marknad av monopol- eller oligopolkaraktär, och samtidigt beakta flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet. Syftet med att producera konmumnersiella tjänster är att öka effektiviteten och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl.a. genom att hålla tillbaka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella tjänsterna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar och parkeringstjänst, bilparkering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklamplatsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende. De olika kommersiella tjänsterna riktar sig till resenärer, flygbolag och företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till produktionen av systemtjänster. Den får således ej bedrivas så att den primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hindras eller blir eftersatt. Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett så stort överskott som möjligt skapas. Det innebär att varje tjänst skall täcka sina egna kostnader samt ge cen av verksledningen fastställd avkastning. I kostnaderna inräknas även den risk som kan hänföras till tjänsten. Regeringen gav i början av år 1992 trafikverken i uppdrag att årligen redo- 96
visa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna — Prop. 1992/93:100 från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. I den — Bilaga 7 första rapporten för Luftfartsverkets del konstateras att miljöpåverkan från luftfarten har minskat under år 1991 till följd av lågkonjunkturen och introduktion av nya flygplanstyper i inrikestrafiken. Det framgår vidare att arbetet för att begränsa miljöeffekterna från flyget fortsätter på bred front såväl vad gäller buller som utsläpp till luft och vatten. Speciellt viktigt är därvid arbetet i internationella fora som ICAO och ECAC. I en gemensam nordisk rapport som under hösten överlämnats till Nordisk Ämbetsmannakommitté för Trafikfrågor (NÄT) redovisas de svenska och nordiskt gemensamma initiativ som tagits för att påskynda miljöarbetet inom sådana internationella organ.
Föredragandens överväganden Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn på det arbete som pågår beträffande en förändrad myndighetsstruktur inom luftfartssektorn. I avvaktan på vidare ställningstagande till målstrukturen i detta arbete godtar jag den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksamheten under treårsperioden 1993-1995 samt föreslagna servicemål. De servicemål för olika verksamhetsgrenar som verket redovisar är i vissa fall något förändrade jämfört med föregående treårsplan. Orsaken är en anpassning till den nya marknadssituationen inom luftfarten, speciellt beträffande de luftfartspolitiska tjänsterna. Verksamheten syftar emellertid även fortsättningsvis till att stärka flygets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfattningen av service och investeringsåtgärder. Omfattningen på verksamheten måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsättningar som jag avser att behandla i följande avsnitt.
Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslut om att trafiksektorn skall ta ansvar för att minska den negativa miljöpåverkan fullföljs. Som jag tidigare nämnt avser regeringen att i början av år 1993 ge trafikverken i uppdrag att fördjupa arbetet avseende konkreta åtgärder inom bl.a. luftfartsområdet.
2 Ekonomiska mål och resurser m.m. Luftfartsverkets treårsplan Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig trafiktillväxt mätt i antalet passagerare fram till år 2005 på mellan 3,1 och 5,0 20 per år för inrikes flygtrafik, mellan 4,8 och 6,2 26 för utrikes flygtrafik och mellan 1,1 och 2,7 96 för chartertrafik på svenska flygplatser. Prognosen är nedjusterad jämfört med föregående treårsplan. Kostnaderna beräknas prismässigt öka med i genomsnitt 4 Z0 per år under perioden. Personal- och övriga driftresurser beräknas däremot trots trafiktillväxten minska i volym som ett resultat av pågående rationaliseringsarbete inom verket. Affärsplaneringen drivs således vidare med målsättningen att rörelsekostnaderna skall minska med ca 10 96 med full effekt år 1994. 97
Produktivitetshöjande åtgärder prioriteras särskilt i enlighet med riksda- — Prop. 1992/93:100 gens riktlinjer under innevarande treårsperiod. Som mål för produktiviteten Bilaga 7 föreslår verket att Luftfartsverkets totalproduktivitet sett över en längre tidsperiod skall öka med 326 per år. Verket konstaterar att man under år 1992 utvecklat ett nytt, förbättrat produktivitetsmått, där produktiviteten för systemtjänster resp. kommersiella tjänster beräknas var för sig och sedan vägs samman till ett totalmått.
Det ekonomiska resultatet för år 1992 beräknas i treårsplanen till 268 miljoner kronor. Motsvarande resultat för år 1991 uppgick enligt årsredovisningen till 393 miljoner kronor. Försämringen beror framför allt på den fortsatta nedgången under året för inrikestrafiken.
Gällande mål för avkastning är enligt regeringens beslut att Luftfartsverket år 1992 skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta. Den tidigare ackumulerade underförräntningen i Luftfartsverket har under året slutåterbetalats till staten.
Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1992- 1994 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast i slutet på perioden uppgå till 45 96. Vid utgången av år 1991 redovisade verket en soliditet på 38,3 26. Trots mycket stor återhållsamhet med investeringar förväntas soliditeten sjunka ytterligare till ca 34 Z6 under år 1992. Orsaken är framför allt den tidigare nämnda förhöjda utdelningen (återbetalningen) till staten med sammanlagt 523 miljoner kronor, varvid verkets egna kapital beräknas minska med 193 miljoner kronor. Enligt den treårsplan som verket presenterat kommer, med oförändrad redovisning i övrigt, soliditeten under år 1994 att uppgå till 47 26 och ca 51 26 år 1995, vilket således uppfyller regeringens målsättning.
Luftfartsverket har rätt att under treårsperioden 1990/91—-1992/93 ta upp lån i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 900 miljoner kronor. På grund av arbetet med att höja soliditetsnivån planerar inte verket att uppta ytterligare Jån under planperioden. För att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov begär dock verket rätt att kunna uppta riksgäldslån på 300 miljoner kronor under planperioden. Luftfartsverkets kortfristiga rörelsekredit hos Riksgäldskontoret på 100 miljoner kronor föreslås bibehållas.
Som bla. redogjorts för i propositionen (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt har som ett led i affärsverksutvecklingen inom Kommunikationsdepartementets område ett arbete genomförts med syfte att uppnå större jämförbarhet mellan verken och aktiebolag. Detta innebär införande av s.k. bolagsmodell i redovisningen, vilket bl.a. innefattar att pensionsskulden och leasingfinansierade tillgångar tas in i balansräkningen och att skattemotsvarighet införs i resultaträkningen. Luftfartsverket föreslår nu i sin treårsplan att leasing aktiveras i balansräkningen från år 1993 i enlighet med Riksrevisionsverkets rekommendationer för affärsverken, och att övriga förändringar genomförs från år 1994. Samtidigt föreslår verket att soliditetsmålet justeras med anledning av detta och att nya avkastningsmål och utdelningskrav ersätter det hittills gällande baserat på ett fast statskapital.
Beträffande soliditeten innebär detta att denna för åren efter införande av bolagsmodell 1993-1995 kommer att uppgå till 35 46, 29 20 resp. 34 Ga. Dessa 98
siffror gäller exkl. Sky City-anläggningen. Som utdelningskrav föreslår ver- — Prop. 1992/93:100 ket för år 1994 5 96 på justerat eget kapital, vilket skulle innebära att utdel- = Bilaga 7 ning plus skattemotsvarighet skulle ligga på samma nivå som avkastningskravet år 1993. Inget särskilt avkastningsmål föreslås av verket i avvaktan på vidare diskussioner om Luftfartsverkets ekonomiska mål efter införandet av bolagsmodell i redovisningen.
Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luftfartstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen. Detta styrs av intentionerna i det s.k. SILA-protokollet. Luftfartsverket har i särskilda skrivelser föreslagit ett nytt prismål för treårsplaneperioden 1993- 1995. Målet innebär att förändringar av verkets avgiftsuttag högst får uppgå till samma nivå som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Nettoprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismålet föreslås gälla verkets systemtjänster sammanvägt och föreslås mätas över en konjunkturcykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landets flygsektor strategiska investeringsbeslut föreslås vidare finnas. Luftfartsverket konstaterar i treårsplanen vidare att verket under treårsperioden 1993-1995 räknar med att kunna hålla taxehöjningarna på en nivå som är betydligt lägre än inflationen enligt nettoprisindex till följd av det pågående rationaliseringsarbetet.
Det nya prismålet avses gälla från den 1 januari 1993, när det nya prissystemet som regeringen tidigare redogjort för inför riksdagen avses träda i kraft. En förutsättning är att den tidigare begränsningen då hävts genom överenskommelse med SILA.
Verket har vidare i en särskild skrivelse till regeringen anmält att en överenskommelse numera träffats med SAS om en successiv avveckling och infasning i prissystemet av bolagets kostnadsersättning för inrikesterminal 2 på Arlanda flygplats. Samtliga särskilda kostnadsersättningsavtal, s.k. B- och C-avtal, är därmed avvecklade.
Beträffande investeringarna konstateras i treårsplanen att dessa inriktas främst mot ersättningsinvesteringar samt investeringar för flygsäkerhet och god miljö. Dessutom anser verket att kapacitetshöjande investeringar bör påbörjas under treårsperioden beträffande den tredje rullbanan på Arlanda och en ny områdeskontrollcentral för flygtrafiktjänsten vid samma flygplats. Investeringsplanen redovisar två nivåer. Den första omfattar 3 700 miljoner kronor, varav dock endast 870 miljoner kronor skulle kunna aktiveras i balansräkningen. Den andra nivån, som är verkets huvudförslag, tar fasta på det pågående rationaliseringsarbetet och på möjligheterna till senareläggning av de tidigare nämnda investeringarna på Arlanda med hänsyn till marknadsläget. Denna nivå omfattar 2085 miljoner kronor, varav 2 025 miljoner kronor skulle aktiveras i balansräkningen.
Finansieringen av investeringarna avses således nästan helt ske genom verkets resultatöverskott och genom avskrivningsmedel. Verket har också i sammanhang med bolagiseringsdiskussionen föreslagit vissa befogenheter för verket i finansieringssammanhang för att uppnå en mer aktiv kapitalförvaltning. Bl.a. har man föreslagit rätt att låna kortfristigt i bank samt att placera medel i bank och i statsgaranterade reverser samt att nyttja s.k. derivatinstrument i ränte- och valutakursskyddande syfte. 99
Efter en lång tid av trafiktillväxt bröts år 1991 flygtrafikens uppåtgående Bilaga 7 trend. Orsaken är huvudsakligen en internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Under år 1991 minskade antalet passagerare på de svenska flygplatserna med närmare 2,3 miljoner. Värst drabbades inrikesflyget, som minskade från 8,7 till 7,1 miljoner passagerare. Även om Luftfartsverkets långsiktiga prognoser indikerar en återhämtning och årlig trafikökning med ca 596 under återstoden av 1990-talet, är det naturligt att treårsplaneperioden 1993-1995 kommer att präglas av trafiknedgången. En annan viktig faktor som kommer att påverka verkets förutsättningar under treårsplaneperioden är som tidigare berörts avregleringen av luftfartsmarknaden såväl beträffande inrikesflyg som internationell trafik.
Båda dessa trender ställer nya krav på Luftfartsverket. Det i föregående avsnitt redovisade arbetet med att utforma nya organisationsformer för myndighetsstrukturen inom sektorn är en viktig del i verkets arbete rhed att möta den nya situationen. Den nu pågående rationaliseringen inom verket utgör en central del i detta arbete. Mot bakgrund av flygets stora betydelse för trafikförsörjningen anser jag att Luftfartsverket måste fortsätta detta rationaliseringsarbete med oförminskad styrka under treårsplaneperioden i avsikt att stärka luftfartssektorns totala konkurrenskraft. Jag anser att målet för verkets produktivitet spelar stor roll i detta sammanhang, och godtar det föreslagna målet på 3 20 årlig produktivitetsförbättring. Målet bör emellertid internt kompletteras med ett mål för rörelsekostnadsutvecklingen. Det av verket redovisade besparingsmålet på 10 90 för åren 1993-94 kan därvid tjäna som ett första riktmärke.
En del i anpassningen av verket till den nya situationen är de nya redovisningsprinciper som Luftfartsverket föreslagit. Jag delar verkets syn i denna del som innebär att Icasingtillgångar skall aktiveras i balansräkningen från år 1993 och pensionsskulden från år 1994. Detta innebär att soliditeten under treårsperioden blir 35 90, 29 26 resp. 34 26. I detta sammanhang bör dock noteras att verket valt att tills vidare inte aktivera Sky City-anläggningen på Arlanda i koncernens balansräkning. Jag förutsätter emellertid att denna fråga klaras ut till bokslutet år 1993.
Jag godkänner verkets plan för soliditetsutvecklingen under åren 1993-1995 och för utdelningskravet på 5 90 på justerat eget kapital år 1994. Det sistnämnda innebär att utdelning plus skattemotsvarighet ligger på samma nivå som avkastningskravet år 1993, dvs. 183 miljoner kronor.
Frågan om långsiktiga soliditets-, avkastnings- och utdelningsmål bör dock studeras ytterligare i samband med den pågående översynen av Luftfartsverkets myndighetsstruktur.
Luftfartsverkets trafikavgifter spelar en viktig roll för flygbranschens ekonomiska förhållanden. Det nya prissystem som verket inför från år 1993 innebär som jag tidigare redogjort för riksdagen en naturlig anpassning av trafikavgifterna till den nya avreglerade marknadssituationen. Avgifternas utveckling och prismålet i Luftfartsverkets verksamhet utgör dock också ett viktigt instrument i detta sammanhang. Det nya mål som verket föreslagit
avses ersätta det tidigare prismålet som styrdes av intentionerna i det s.k. — Prop. 1992/93:100 SILA-protokollet. Staten och SILA är numera eniga om att detta protokoll Bilaga 7 inte längre hindrar formulering av ett nytt prismål. Verket har föreslagit att prismålet skall avse verkets systemtjänster sammanvägt och anknytas till nettoprisindex. Jag delar denna uppfattning, liksom att prismålet i fortsättningen bör kunna variera efter konjunktursituationen och marknadsförhållandena. För treårsplaneperioden 1993-1995 bör som tidigare nämnts den av trafikstagnation och rationalisering präglade situationen inom luftfartsscktorn påverka prismålet. Jag föreslår mot denna bakgrund att prismålet för denna treårsperiod fastställes till kostnadsutvecklingen enligt nettoprisindex minus 20 26. Detta ansluter också i stort till verkets egen bedömning om avgiftsutvecklingen i treårsplaneförslaget.
Vad gäller investeringarna delar jag synen på verkets planeringsinriktning för åren 1993-1995. De föreslagna investeringsobjekten är strategiskt nödvändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor och flygledning. Beträffande omfattningen av investeringarna bedömer jag verkets huvudförslag som totalt omfattar 2,1 miljarder kronor under treårsperioden som lämpligt.
Beträffande finansieringen av investeringarna kan jag med tillfredsställelse konstatera att verket nu, jämfört med den nu gällande treårsplanen, genom sitt rationaliseringsarbete och genom senareläggningar till följd av marknadsutvecklingen bedömer sig i princip kunna klara de stora strategiska investeringsprojekten inom ramen för sin ordinarie finansiering. Detta innebär att den av riksdag och regering på senare år eftersträvade kraftsamlingen inom Luftfartsverkets verksamhetsområde nu givit resultat. Vad gäller de nya friheter i finansieringssammanhang som verket aktualiserat kan jag nu inte förorda någon förändring av gällande bemyndiganden. Dessa frågor får diskuteras vidare i sammanhang med de tidigare beskrivna analyserna beträffande verkets framtida struktur. Dock bör verket för att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov få rätt att uppta riksgäldslån på 300 miljoner kronor under planperioden.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av Luftfartsverkets
verksamhet och de servicemål som jag förordat under perioden 1993-
1995,
2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets
verksamhet som jag förordat för perioden 1993-1995,
3. godkänna vad jag har anfört om Luftfartsverkets investeringar
under perioden 1993--1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om
avvikelser därifrån.
Anslagsfrågor
Bilaga 7 E 1. Beredskap för civil luftfart
| 1991/92 — Utgift | 56 809 000 |
| 1992/93 — Anslag | 62 849 000 |
| 1993/94 — Förslag | 67352 000 |
Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillstånd och krig.
Luftfartsverket har beräknad medelsbehovet till 65,7 miljoner kronor. De senaste åren har man prioriterat uppbyggnad av reservdelslager för de civila transportflygplan som ingår i krigsorganisationen. Från anslaget täcks vidare kostnaderna för att anpassa flygplatser till de krav som ställs i en krigssituation, t.ex. breddningar, förlängningar och förstärkningar av rullbanor.
Föredragandens överväganden Överstyrelsen för civil beredskap har inom ramen för gällande programplan särskilt prioriterat flygtransporter. Jag förordar mot denna bakgrund ett anslag på 67 352 000 kronor för beredskapsåtgärder under budgetåret 1993/94. Inom ramen för detta anslag bör emellertid enligt min mening under budgetåret 1993/94 även kunna beräknas medel för viss verksamhet vid Trafikflygarhögskolan, dock högst 25,4 miljoner kronor, i enlighet med mina överväganden under anslaget Civil trafikflygarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Försvarsdepartementet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 67 352 000 kr samt
dels att godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget.
E 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- För budgetåret 1993/94 anvisas ett bidragsanslag på 15200 000
kronor.
- Anslaget bör utgå som driftstöd och koncentreras till kommunala
flygplatser i Norrlands inland.
= Länsstyrelsen skall inom ramen för länstrafikanläggningsplanen
ha möjlighet att prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
| 1991/92 = Utgift | 14 560 000 |
| 1992/93 — Anslag | 15 200 000 |
| 1993/94 — Förslag | 15 200000 |
Luftfartsverket Luftfartsverket har för budgetåret 1993/94 föreslagit ett anslag på 15 800 000 kronor.
Föredragandens överväganden Riksdagen beslöt våren 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. 1986/87:TU25, rskr. 1986/87:303) att införa ett bidragsanslag till kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.
Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från Luftfartsverket.
Jag har tidigare i avsnittet om flygmarknaden behandlat min syn på flygets regionalpolitiska roll. Anslaget på 15,2 miljoner kronor bör i enlighet med detta fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgå som driftstöd till kommunala flygplatser i skogslänen men med tonvikten på flygplatser i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare i enlighet med vad jag tidigare anfört. Av anslaget skall minst 10 miljoner kronor användas för stöd till driften vid dessa kommunala flygplatser.
Införandet av ett nytt anslag för byggande av länstrafikanläggningar fr.o.m. budgetåret 1988/89 har inneburit att kommuner, landsting och länsstyrelser nu fått betydligt större möjligheter än tidigare att göra en allsidig bedömning vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån. Jag anser därför att det fr.o.m. budgetåret 1993/94 inom ramen för länstrafikanläggningsplanen skall vara möjligt för länen att utöver investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar även göra avvägningar av investeringsinsatser i kommunala flygplatser. Som jag tidigare redogjort för avser jag att i propositionen om investeringsplanering våren 1993 ta upp frågan om finansiering av byggande av länstrafikanläggningar. I samband med detta avser jag att återkomma med de närmare detaljJerna i förslaget.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett anslag på 15,2 miljoner kronor.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15 200 000 kr samt
2. bereda riksdagen tillfälle att ta del av inriktningen av anslaget.
1991/92 — Utgift 31838 000 Reservation 9319 000 Bilaga 7
1992/93 Anslag 25 400 000
Från anslaget har utbetalats ersättning till Chefen för Flygvapnet (CFV) för civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed. Dessutom har i mån av medel statsbidrag lämnats från anslaget till civil pilotutbildning i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m.
Föredragandens överväganden Regeringen har i föregående års budgetproposition konstaterat att, som en del av en ny näringspolitik, stödet till den civila trafikflygarutbildningen i dess hittillsvarande form skulle upphöra så snart nuvarande elever färdigutbildats, vilket skett under år 1992.
Som ett led i denna omstrukturering har Chefen för Flygvapnet utrett förutsättningarna för Trafikflygarhögskolans fortsatta existens. Han har därvid bl.a. förordat en fortsatt statlig utbildning av civila trafikflygare och att hu-
vudmannaskapet för skolan återgår till Försvarsdepartementet.
Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för sina planer beträffande skolan och bl.a. föreslagit att ansvaret för att lämna uppdrag till TFHS att bedriva trafikflygarutbildning den 1juli 1993 övertas av Försvarsdepartementet. Därmed kan hittillsvarande anslag under Kommunikationsdepartementets huvudtitel upphöra vid utgången av budgetåret 1992/93.
Efter samråd med chefen för Försvarsdepartementet anser jag emellertid
att det, för att möjliggöra den uppchållande verksamhet på låg nivå vid
TFHS som föreslås under budgetåret 1993/94, är rimligt att en del av anslaget Beredskap för civil luftfart, som ingår i den civila försvarsramen, kan få användas för sådana ändamål.
Hemställan Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om Civil trafikflygarutbildning.
Bilaga 7
F1. Riksfärdtjänst Naga
Sammanfattning av föredragandens förslag: Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderårsskiftet 1993/94. Närmare förslag om framtida regler och villkor för en sådan överföring kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
1991/92 — Utgift 124 100 000 1992/93 — Anslag 113 300 000 1993/94 — Förslag 113 300 000" "Utbrutet anslag
Från anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på för dem tillgängliga trafikmedel måste resa på ctt dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, buss, tåg, taxibil eller med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för att åka andra klass med tåg inkl. anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.
Anslagsframställning från Styrelsen för riksfärdtjänst Framställningen grundar sig på förutsättningen att riksfärdtjänsten bedrivs under oförändrade former hela det aktuella budgetåret.
Kostnaderna för verksamheten har allt sedan riksfärdtjänsten inrättades år 1980 ökat mycket kraftigt. Under hela 1980-talet ökade i stort sett samt- Jiga variabler inom riksfärdtjänsten, dvs. antalet resenärer, antalet resor, antalet resor per resenär och därmed också kostnaderna. Ett första trendbrott inträffade under budgetåret 1990/91 genom att antalet resenärer minskade något. Antalet resor per resenär, liksom också statens bidrag per resa fortsätter emellertid att öka.
En preliminär analys av resandet under budgetåret 1991/92 ger vid handen att antalet flygresor ökat kraftigt medan antalet tågresor minskat. Antalet taxiresor förefaller inte ha förändrats i någon större omfattning.
För budgetåret 1992/93 beräknar styrelsen, vid vissa antaganden om färdmedelsfördelning och kostnadsutveckling, att utfallet blir ca 133 miljoner kronor, dvs. en ökning med 7,2 20 i förhållande till utfallet för 1991/92.
För budgetåret 1993/94 förutses inte några större förändringar i resmönstret. För samtliga transporter har antagits en prisökning med ca 3 976. På
grundval härav hemställer styrelsen att medel för verksamhetens genomfö-
rande anvisas genom ett förslagsanslag på 139000 000 kronor.
Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderårsskiftet 1993/94. Det in- Bilaga 7 nebär att kommunerna får överta kostnadsansvarct för all färdtjänst. Förslaget om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning av kostnader mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Riksfärdtjänst för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 113 300 000 kr.
F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg
Sammanfattning av föredragandens förslag:
—- För köp av interregional persontrafik på järnväg samt statens kost-
nader för gods- och persontrafik på inlandsbanan föreslås 511 mil-
joner kronor för budgetåret 1993/94.
1991/92 = Utgift 558 000 000” Reservation 1400 000 1992/93 — Anslag 549 000 000” 1993/94 = Förslag 511 000 000 + T.o.m. budgetåret 1992/93 ingick endast köp av interregional persontrafik på järnväg.
Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan drivas på företagsekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till Statens järnvägar (SJ) för vissa gemensamma funktioner på länsjärnvägarna. Vidare dis-
poneras anslaget, enligt förslag från regeringen fr.o.m. budgetåret 1993/94,
för drift- och investeringsbidrag till inlandsbanans intressenter, kompensation till SJ för överlåtande av rullande materiel till inlandsbanans intressenter och ersättning till främst SJ och Banverket för administrativa kostnader vid överförandet av nyttjanderätten till inlandsbanan till kommunerna längs med inlandsbanan.
Kommittén Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av interregional persontrafik på järnväg överfördes år 1991 till kommittén (K1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. Enligt tilläggsdirektiv till kommittén (K 1992:79) skall upphandlingen ske i 106
konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Trafiken kan vidare upphandlas på perioder upp till fem år. Vid förhandlingar om mer långsiktiga avtal kan — Bilaga 7 förhandlaren välja att föreslå upphandling av rullande materiel i stället för upphandling, av trafik.
Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphandling för budgetåret 1993/94. Förslaget förutsätter ett anslag om 447 miljoner kronor. I beloppet ingår köp av vissa gemensamma funktioner för länsjärnvägar med 58 miljoner kronor. I medelsramen ingår även kostnader för förhandlingar och administration av upphandlingen och anslag F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1993/94 innebär att all trafik upphandlas för ett år av SJ. Därutöver föreslås två (Bergslagen och Uddevalla — Herrljunga — Borås) långsiktiga överenskommelser (T 94-T 97) där statens kostnader i princip motsvarar SJ:s kapitalkostnader för rullande materiel.
Årets upphandlade trafik motsvarar i princip föregående års trafik. Vissa mindre indragningar av tågpar på vissa sträckor har skett. Kommitténs förslag innebär följande trafikutbud för budgetåret 1993/94:
Sträcka Antal tågpar per dag Övre Norrland inkl. Malmbanan 2" Östersund-Storlien 3 Borlänge-Mora Gävle-Borlänge-Hallsberg Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg Västerås-Katrineholm Eskilstuna-Stockholm
RBRNUVNMYR Hallsberg-Mjölby Karlstad-Charlottenberg Uddevalla-Herrljunga-Borås Nässjö-Falköping-Skövde Kalmar/Karlskrona-Göteborg Kalmar/Karlskrona-Alvesta BRON + Viss trafik tillkommer under vissa perioder
Med tågpar avses en tur- och returkörning med ett tågsätt. Det angivna trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvariationer förekommer.
Eskilstuna — Stockholm är ett kombinerat trafikupplägg med tåg och buss. Förutom två tågpar ingår 15 dubbelturer med buss.
SJ har även på begäran av kommittén offererat fyra tågpar på sträckan Hässleholm-Halmstad. Kommittén anser dock att trafiken inte tillräckligt uppfyller de interregionala och regionalpolitiska kraven.
Inför T 93 planeras CityExpressförbindelser Malmö — Göteborg via Häss-
Icholm. På så sätt skapas en snabb förbindelse mellan Kristianstads-/Hässle-
holmsregionen och Göteborg. Denna förbindelse tillgodoser dock inte önskemålen från berörd trafikhuvudman om tågstopp i Markaryd. Problemställningen kan enligt kommittén i huvudsak brytas ned till en fråga om ett ökat antal tågstopp. Denna fråga bör lösas genom avtal mellan berörd trafikhuvudman och SJ.
Trafikhuvudmannen i Hallands län har hemställt att trafikutbudet på
Västkustbanan skall prövas i statens upphandling. Frågan om ytterligare tågstopp på Västkustbanan bör enligt kommittén på samma sätt som tidigare — Bilaga 7 beskrivna trafik till Markaryd lösas genom avtal mellan trafikhuvudmannen och SJ.
Anbud har lämnats av konkurrerande operatörer på samtliga sträckor. Offerter har lämnats av BK Tåg AB, Dalatåg AB och SJ. Med utgångspunkt från förutsättningen att problemen kring möjligheten att få dispositionsrätt till fordon, tillgång till SJ:s biljetthanteringssystem och att ersättningen för trafikledningen kan lösas har kommittén beräknat statens kostnader för upphandling av privata operatörer på olika linjer. En jämförande analys av de olika anbuden visar att de privata alternativen inte är konkurrenskraftiga. Kommittén drar slutsatsen att en konkurrensupphandling bör fokuseras på flerårsavtal med kvalitetshöjning i fordonsmaterielet. Med hänsyn till den knappa tid som stått till buds för årets upphandling har det inte varit möjligt att sluta avtal med privata operatörer om långsiktiga trafiklösningar. Kommittén har dock tagit initiativ till ett utvecklingsarbete som syftar till att aktivera olika operatörer och trafikhuvudmän med inriktningen att utarbeta regionalt förankrade trafiklösningar med ny fordonsmateriel. Dessa trafiklösningar bör sedan kunna tjäna som underlag för upphandlingen i T 94.
Inlandsbanan Regeringen har i två propositioner (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) Om inlandsbanan och (prop. 1992/93:91, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) Om vissa ekonomiska frågor som gäller inlandsbanan, dragit upp riktlinjerna för fortsatt trafik på inlandsbanan. Regeringen föreslår att en plattform skapas för en utveckling av olika former av gods- och persontrafik på inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter — inledningsvis kommunerna — ges ansvar för såväl banan som för trafiken, med undantag för viss godstrafik.
Inlandsbanans intressenter bör beviljas ett tidsbegränsat bidrag på totalt 135 miljoner kronor fördelade på en femårsperiod till drift och investeringar, dvs. i genomsnitt 27 miljoner kronor per år. Kostnaden bör belasta anslaget
F 2. fr.o.m budgetåret 1993/94. |
Inlandsbanans intressenter bör erbjudas att utan kostnader överta äganderätten till vissa fordon. SJ bör kompenseras med 32 miljoner kronor för denna rullande materiel. Denna kompensation på 32 miljoner kronor betalas från anslaget F 2. vid den tidpunkt överlåtelsen av rullande materiel sker.
Arbetet med att överföra nyttjanderätten till inlandsbanan till kommunerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av administrativ karaktär främst vid Banverket och SJ. Regeringen föreslår därför att 5 miljoner kronor reserveras budgetåret 1993/94 på anslaget F 2.
Föredragandens överväganden Upphandlingen av interregional trafik budgetåret 1993/94 Kommitténs förslag till trafikutbud innebär att interregional och regionalpolitiskt angelägen trafik kan upphandlas. 108
Kostnaderna för upphandlad trafik, vilken i princip motsvarar föregående — Prop. 1992/93:100 års trafik, har minskat med 100 miljoner kronor jämfört med föregående år. — Bilaga 7 Vidare har kostnaderna för gemensamma funktioner på länsjärnvägarna reducerats med 2 miljoner kronor. Statens kostnader för köp av interregional persontrafik på järnväg har således minskat med närmare 20 6, vilket bl.a. gett utrymme för fortsatt trafik på inlandsbanan. Jag godtar kommitténs förslag rörande statens köp av interregional persontrafik på järnväg och beräknar kostnaden till 447 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I medelsberäkningen ingår kommitténs förhandlings- och administrationskostnader.
Upphandlingen från trafikåret 1994 Trafikåret 1993 är första året staten upphandlar olönsam interregional persontrafik på järnväg i konkurrens. Även om all trafik även för trafikåret 1993 föreslås upphandlas av SJ är jag nöjd med resultatet. Genom att genomföra upphandlingen i konkurrens har statens kostnader för interregional trafik reducerats kraftigt.
Jag anser dock att detta endast är första steget för att uppnå en kostnadseffektiv upphandling. Kommittén har bl.a. pekat på att SJ:s monopolställning inom en rad strategiska funktioner skapar problem för andra aktörer. Den särskilda utredare som tillsatts för att föreslå åtgärder som ökar konkurrensen inom järnvägssektorn (dir. 1992:40) Ökad konkurrens inom järnvägssektorn skall bl.a. redovisa vilka åtgärder som krävs för att garantera likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Min målsättning är att vidareutveckla upphandlingen genom att skapa bättre förutsättningar för nya aktörer att konkurrera med SJ om den av staten upphandlade interregionala trafiken.
Med nuvarande system beslutar riksdagen om köp av interregional persontrafik på järnväg på grundval av budgetpropositionen. Detta innebär att ett slutligt avtal med trafikoperatörerna inte kan upprättas förrän kort tid innan trafikåret startar. Detta leder till svårigheter för trafikoperatörerna att planera sin verksamhet och begränsar bl.a. möjligheterna för nya aktörer att träda in på marknaden. Mot denna bakgrund avser jag redan under hösten 1993 återkomma till riksdagen med ett förslag till avtal om köp av interregional persontrafik på järnväg för trafikåret 1994.
Utgångspunkten för förhandlingarna är det trafikutbud och de medel som riksdagen beslutar om för trafikåret 1993.
Jag godtar kommitténs förslag att teckna två (Bergslagen och Uddevalla — Herrljunga — Borås) långsiktiga överenskommelser (T94-T97) med SJ. Genom dessa avtal kommer statens kostnader för den berörda trafiken att reduceras kraftigt.
Inlandsbanan För att skapa förutsättningar för gods- och persontrafik på inlandsbanan föreslår jag att anslaget F2. belastas med 64 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Dessa fördelar sig på 32 miljoner kronor till SJ som kompensation för rullande materiel, 5 miljoner kronor till främst SJ och Banverket för ad- 109
ministrativa kostnader i samband med överförandet av nyttjanderätten till inlandsbanan till berörda kommuner samt 27 miljoner kronor i drift- och in- = Bilaga 7 vesteringsbidrag till inlandsbanans intressenter. Jag anser att det totala driftoch investeringsbidraget på totalt 135 miljoner kronor, som skall belasta anslaget F 2., bör fördelas jämnt över hela femårsperioden dvs. 27 miljoner kronor per år.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 000 000 kr samt
2. godkänna vad jag anfört om upphandlingen inför trafikåret 1994.
F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik
| 1991/92 Utgift | 177 022 000 Reservation 49 000 |
| 1992/93 Anslag | 183 000 000 |
| 1993/94 Förslag | 191 000 000 |
Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på länsjärnvägar. Reglerna för statsbidragsgivningen är bundna i avtal mellan staten och resp. trafikhuvudman. En årlig uppräkning av den statliga ersättningen skall ske. Konsumentprisindex skall därvid användas som utgångspunkt för beräkningarna.
Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed inlandsbanan. 1 enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade staten den 18 april samma år avtal med trafikhuvudmännen i Jämtlands, Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län om ersättning för övertagande av persontrafikförsörjningen utmed inlandsbanan. Avtalet, som började gälla från och med den 10 juni 1991, sträcker sig över tio år och innebär en ersättning till trafikhuvudmännen på totalt 36 miljoner kronor per år i prisnivå för budgetåret 1991/92. Ersättningsbeloppet räknas årligen upp enligt SCB:s nettoprisindex.
Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvudmännen överfördes den ljuli 1991 från Transportrådet till kommittén (K1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.
Kommittén Kommittén har beräknat ersättningsbeloppet till 189 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Ökningen med 6 miljoner kronor beror dels på en avtalsenlig indexuppräkning med 5,2 miljoner kronor, dels på att 800 000 kronor behöver reserveras för utbetalning av ersättning till Dalatrafik AB för trafikering på sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län på järnvägen Ludvika-Tillberga.
Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att överlämna till kommittén en 110
framställning från trafikhuvudmannen i Jönköpings län för lämpliga åtgär- — Prop. 1992/93:100 der vad avser unskaffande av fem motorvagnar av typ Y1 för användning på Bilaga 7 de länsjärnvägar som huvudmannen har ansvar för.
I en skrivelse från kommittén som kom in till regeringen (Kommunikationsdepartementet) den 11 november 1992 föreslås att tre motorvagnar som inte längre behöver användas för trafik på länsjärnvägen Boden-Haparanda skulle kunna få disponeras av trafikhuvudmannen i Jönköpings län för trafik på bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd. I enlighet med regeringens uppdrag bygger förslaget från kommittén på en kartläggning av behovet av ytterligare motorvagnar för trafikering på samtliga länsjärnvägar med persontrafik i landet.
Kommittén har därefter i en skrivelse daterad den 30 november 1992 redovisat att en motorvagn, som använts för trafik på länsjärnvägen Hällnäs-Storuman, enligt skrivelse från trafikhuvudmannen i Västerbottens län inte längre behövs för persontrafik på banan.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning av föredragandens förslag:
= Till ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtra-
fik föreslås 191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
—- Tre motorvagnar, som tidigare använts i trafik på Jänsjärnvägen
Boden-Haparanda, bör tills vidare få disponeras av trafikhuvud-
mannen i Jönköpings län.
- En motorvagn, som tidigare använts för trafik på länsjärnvägen
Hällnäs-Storuman bör tills vidare få disponeras av trafikhuvud-
mannen i Jönköpings län.
Den av kommittén tillämpade indexuppräkningen på 2,85 Z har jag bedömt som något för låg med hänsyn till hur konsumentprisindex kan beräknas utvecklas under åren 1993 och 1994. Jag har för min del räknat med en ökning med 3,95 26 i genomsnitt för budgetåret 1993/94, vilket ger ett medelsbehov på 190,2 miljoner kronor. Till detta belopp bör läggas 800 009 kronor som bör reserveras som ersättning för trafikering på sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län på bandelen mellan Ludvika och Tillberga.
Jag beräknar sammanfattningsvis ersättningen till trafikhuvudmännen till 191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Administrationskostnaderna för anslaget bör även fortsättningsvis belasta anslag F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg. Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen F2. och F3. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.
Vad gäller anskaffande av motorvagnar för trafik på länsjärnvägar i Jönköpings län har kommittén i enlighet med regeringens uppdrag gjort en kartläggning av behovet av motorvagnar på samtliga länsjärnvägar med person- 111
8 Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
trafik i landet. Mitt ställningstagande till önskemålet från trafikhuvudman- = Prop. 1992/93:100 nen i Jönköpings län om fler motorvagnar bygger bl.a. på denna kartlägg- — Bilaga 7 ning.
Bakgrunden till framställningen från trafikhuvudmannen är att denne övertog ansvaret för persontrafiken på bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd redan år 1984. Dessa bandelar kom därför inte att omfattas av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 om trafikhuvudmännens trafikeringsrätt på ett antal länsjärnvägar (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU19, rskr. 1987/88:260). Detta beslut innebar bl.a. att om avtal slöts mellan staten och en trafikhuvudman om persontrafik med järnväg på en länsjärnväg, skulle trafikhuvudmannen utan kostnad få överta från SJ erforderlig rullande materiel av befintlig typ.
För bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd regleras trafikeringen däremot på grundval av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1979 samt riksdagens kompletterande beslut med anledning av regeringens förslag i 1983 års budgetproposition (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79:419, prop. 1982/83:100 bil. 8, bet. 1982/83:TU15, rskr. 1982/83:293). Dessa båda riksdagsbeslut innebar inte något överlämnande från statens sida av rullande materiel till trafikhuvudmannen.
För att motorvagnar som blivit övertaliga i en trufikhuvudmans verksamhet skall kunna överlämnas till en annan trafikhuvudman för trafik på en länsjärnväg som inte omfattas av 1988 års trafikpolitiska beslut erfordras ett nytt riksdagsbeslut. Trafikhuvudmannen i Jönköpings län kan inte på grundval av 1988 års riksdagsbeslut hävda några formella anspråk på den friställda matericlen från länsjärnvägarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
I likhet med kommittén finner jag att det från samhällets synpunkter är angeläget att de friställda motorvagnarna kan utnyttjas aktivt för trafik på länsjärnvägar. Jag kan också konstatera att trafikhuvudmannen i Jönköpings län för sin trafik på de båda länsjärnvägarna under årens lopp fått bära högre kostnader än vad som gäller för andra trafikhuvudmän i landet. Detta är en följd av att huvudmannen några år före 1988 års trafikpolitiska beslut frivilligt tog på sig ansvaret för persontrafiken på de två bandelarna, utan att kostnadsfritt få tillgång till de motorvagnar som tidigare använts av SJ för trafiken. I stället har huvudmannen fått hyra in motorvagnar från SJ.
Mot bakgrund härav och med beaktande av den kartläggning av behovet av motorvagnar på länsjärnvägarna i landet som kommittén gjort, tillstyrker jag kommitténs förslag att trafikhuvudmannen i Jönköpings län tills vidare får disponera de fyra motorvagnar som friställts från trafik på bandelarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtra-
fik för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
191 000 000 kr
2. godkänna vad jag anfört om disponering av fyra motorvagnar för
trafik på sådana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings 112
län har ansvar för samt
3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov om- = Prop. 1992/93:100
fördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik Bilaga 7
på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik. :
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret
| 1991/92 = Utgift | 3066 885” Reservation — 3693115 |
| 1992/93 — Anslag | 4776 000 |
| 1993/94 — Förslag | 49260 000 |
" Anslaget benämndes budgetåret 1991/92 G7. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret. Från anslaget utbetalas medel till Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktionerna transportsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens Järnvägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de övriga delfunktionerna. Dessutom ingår Statens Räddningsverk i funktionen Transporter.
Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB plancrar fortsatt anskaffning av skyddsutrustning mot ABC-stridsmedel. Under budgetåret kommer utbildning och information till beredskapshandläggare och krigsplacerad personal vid länsstyrelser och civilbefälhavare att genomföras. För att tillgodose totalförsvarets krav på landsvägstransporter krävs praktisk funktionsövningsverksamhet. Vidare skall studier I syfte att få underlag för planering och verksamhet inom transportfunktionen genomföras. Studierna ger bl.a. underlag för planläggning, beredskapsåtgärder, utbildning och information.
Föredragandens överväganden Anslaget ingår i den civila delen av totalförsvarsramen som riksdagen beslutade om våren 1992. Inom denna ram föreslås att Transportfunktionen tilldelas 162,4 miljoner kronor 1993/94 vilket är en viss ökning i förhållande till föregående budgetår.
För anslaget F4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret beräknar jag medelsbehovet till 4 960 000 kronor kommande budgetår.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 4 960 000 kr. 113
Bilaga 7 I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
T avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp.
G 1. Statens väg- och trafikinstitut
1991/92 = Utgitt 0 1992/93 Anslag 1000 1993/94 Förslag 1000" Utbrutet anslag
G2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut
| 1991/92 = Utgift | 50167 000 |
| 1992/93 Anslag | 61129 000 |
| 1993/94 Förslag | 61 129 0007 |
"Utbrutet anslag
G 3. Transportforskningsberedningen
1991/92 = Utgift 43854 000 1992/93 — Anslag 44 006 000 1993/94 — Förslag 44 006 000” "Utbrutet anslag
Under våren 1992 avlämnade Transportforskningsutredningen sitt betänkande Råd för forskning om transporter och kommunikationer (SOU 1992:55). Detta har remitterats. Jag har för avsikt att utarbeta ett förslag som i huvudsak överensstämmer med utredningens förslag.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 1000 kr,
2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 61 129 000 kr samt
3. till Trunsponforskningsberedningen för budgetåret 1993/94 an-
visa elt reservationsanslag på 44 006 000 kr.
lid
. . . so Bilaga 7
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut E
Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:
- SMHII:s övergripande mål och affärsidé fastställs.
- Såväl uppdrags- som affärsverksamheten skall årligen öka sitt bi-
drag till basverksamheten och den anslagsfinansierade andelen av
verksamheten bör minska.
- Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT skall finansieras
med ett nyinrättat anslag. SMHI skall bidra med 10 miljoner kro-
nor fr.o.m budgetåret 1993/94 och årligen under en tioårsperiod.
—- De ökade kostnaderna för medlemskapet i EUMETSAT samt för-
ändrade konkurrensvillkor ställer krav på kostnadsminskningar
och ökad affärsmässighet.
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
- Nya styrmedel för statens köp i form av verksamhetsmål och resul-
tatmått skall utvecklas.
Inledning SMHI är statens förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI skall bedriva uppdrags- och affärsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt område.
Verksamheten finansieras dels med anslag över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdrags- och affärsverksamhet. Anslaget skall täcka kostnaderna för institutets myndighetsupppgifter.
SMHI skiljer på uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrag är sådana tjänster som SMHI utför åt andra myndigheter och verk inom ramen för sitt myndighetsansvar och som ej finansieras över SMHI:s anslag.
Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella grunder. Investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
SMHI har inlämnat en särskild rapport till regeringen den 9 april 1992. En fördjupad anslagsframställning inkom den 1september 1992. Riksrevisionsverket har dessutom utarbetat en revisionsrapport, SMHI —- en kunskapsinriktad myndighet, år 1990.
Föredragandens överväganden Samhällets behov av SMHI SMHI driver på statsmakternas uppdrag verksamhet som skyddar liv och egendom och främjar samhällsutvecklingen i Sverige samt bidrar till att öka lönsamheten i näringslivet. SMHI tillhandahåller planeringsunderlag för miljövård samt för energi- och naturresursanvändningen. SMHI:s prognoser
och varningar samt katastrofberedskap möjliggör för enskilda och företag att planera sina aktiviteter så att riskerna för skada på människor och egendom = Bilaga 7 undviks eller minskas. |
Resultatredovisning budgetåren 1988/89-1990/91 SMFII:s mål och det omfattande arbetet med omstruktureringen av institutet speglar väl kraven på effektivitet i den offentliga sektorn och statsmakternas målsättningar om marknadsanpassning och konkurrens. SMHI har genomfört en omfattande organisationsförändring i syfte att anpassa sig till marknaden, internationaliseringen och nya arbetsuppgifter inom energi-, miljöoch klimatområdena. Verksamheten har delats upp i affärsområden för samhälle, miljö och energi, trafik, samt konsument.
Rationaliseringar i prognosproduktionen och en breddning av verksamheten mot framför allt miljö- och klimatfrågor har kunnat göras genom utveckling av prognosmodeller, teknik och system.
Meteorologi Den meteorologiska varnings- och prognostjänsten har rationaliserats genom att allt större delar av analys- och prognosarbetet överförts till numeriska modeller som bearbetas i datorer. Ytterligare rationaliscringar har genomförts genom automatisering och annan ny teknik.
Som en följd av utvecklingen av väderprognosmodellerna har bättre analyser av luftföroreningarnas spridning och kemiska omvandling i atmosfären kunnat tas fram. Bearbetningen av satellitdata har vidareutvecklats.
SMHI:s förmåga att göra insatser vid räddningsverksamhet i samband med katastrofer har ökat. Bl.a. har en decentraliserad beredskap för kärnenergiolyckor genomförts i samverkan med Statens strålskyddsinstitut.
SMHI utför sedan något år mätningar av ozonskiktets tjocklek och hur den ultravioletta strålningen förändras över tiden.
Hydrologi I den hydrologiska verksamheten har stationsnätets regionala täckning förbättrats genom cn ökning med ca20 vattenföringsstationer. De tillkommande driftskostnaderna har balanserats mot rationaliseringar. Dessutom har det skett en övergång till automatisk dataöverföring och introduktion av ny utrustning för bearbetning av vattenståndsdiagram.
Med användning av ett nyutvecklat geografiskt informationssystem kan uppgifter om avrinningsområden och topografi användas bättre.
Genom ett omfattande utredningsarbete har riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar kunnat fastläggas. Riktlinjerna skall leda till en minskning av riskerna för dammbrott vid nya och befintliga dammar. Ett system för riskklassificering av dammanläggningar har utarbetats. Ett stort beräkningsarbete pågår för att kontrollera säkerheten i de stora kraftproducerande älvarna.
Oceanograft
I samarbete med Fiskeriverket har SMHI genomfört omfattande kartlägg- — Bilaga 7 ningar av miljösitvationen i Västerhavet och i Östersjön. Under växtsä-
songen har algläget i dessa hav fortlöpande övervakats och information och varningar avgivits. Inom ramen för Helsingforskommissionens övervakningsprogram för den marina miljön har SMHI på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört miljöövervakning i haven.
Under vintersäsongen har isprognoser och varningar för nedisning lämnats. Beräkningar av miljöeffekter för Öresundsbron har varit ett viktigt projekt.
Uppdrags- och affärsverksamhet Uppdrags- och affärsverksamheten har haft en positiv utveckling under den gångna treårsperioden.
Överskottet inom meteorologin har ökat från 0,7 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 4,7 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och omsättningen från 110,0 miljoner kronor till 147,7 miljoner kronor. Väderprognoser står för 120 miljoner kronor och klimatuppdrag för 9 miljoner kronor. Nya produkter har varit bl.a. betal-teletjänsten ”Televäder” och ”Energiindex” (minskning av energiförbrukningen i fastigheter).
Den hydrologiska uppdrags- och affärsverksamheten har ökat omsättningen från 13 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 16 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och överskottet blev 1,5 miljoner kronor. Den huvudsakliga kunden är vattenkraftsindustrin. Miljösektorn är ett växande område där bl.a. beräkningar av vattenföring efterfrågas.
Den oceanografiska verksamheten har under samma period ökat omsättningen från ca 6 miljoner kronor till 9 miljoner kronor.
Nya marknader och produkter har utvecklats. Som exempel kan nämnas utredningar för dimensionering, projektering och byggnation av bl.a. dammar, broar och annan infrastruktur.
SMHI:s årsbokslut budgetåret 1991/92 SMHI redovisar i sitt årsbokslut för budgetåret 1991/92 ett resultat efter extraordinära poster på 8,6 miljoner kronor. Årsbokslutet är enligt Riksrevislonsverkets uppfattning rättvisande.
Mål och framtida inriktning Jag föreslår följande övergripande mål och affärsidé för verksamheten som omfattar meteorologi, hydrologi och oceanografi:
Mål - SMHI skall till lägsta möjliga kostnad producera planerings- och besluts-
underlag för väder- och vattenberoende verksamheter av bestämd kvali-
tet och innehåll, 117
- SMHI skall med denna bastjänstproduktion som grund bedriva en lön- = Prop. 1992/93:100
sam affärsverksamhet, Bilaga 7 - SMHI skall uppfattas som ett modernt, kundorienterat kunskapsföretag,
som är minst lika effektivt som jämförbara organisationer inom den privata scktorn,
- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.
Affärsidé SMHI skall tillhandahålla plancrings- och beslutsunderlag för väder- och vattenberoende verksamheter och därigenom - skydda liv och egendom i Sverige, —- främja samhällsutvecklingen i Sverige, - öka lönsamheten i nationellt och internationellt näringsliv.
Mina förslag överenstämmer med SMHI:s förslag. Under förutsättning av riksdagens godkännande av dessa övergripande
mål och affärsidén avser jag återkomma till regeringen, i regleringsbrevet för SMHI, med förslag till verksamhetsmål. Det är enligt min mening angeläget att ett samhällsekonomiskt synsätt ligger till grund för statens köp av bastjänstproduktion. Denna utgör samtidigt en grund för SMHI:s uppdragsoch affärsverksamhet.
En decentralisering av ansvar och befogenheter medför enligt min mening också ett ökat myndighetsansvar för ekonomisystem och uppföljning. SMHI föreslår i sin fördjupade anslagsframställning att de tjänster som levereras till staten skall regleras genom verksamhetsmål och resultatmått i ett avtal. Måtten följer produktivitets- eller effektivitetsutvecklingen inom SMHI:s ansvarsområden t.ex. vattenföringsinformation, väderprognoser, varningstjänst och katastrofberedskap. Måtten relateras också till forskning och utveckling och till det internationella arbetet. Myndighetens förslag utgör enligt min mening en god grund för framtagande av verksamhetsmål och resul-
tatmått.
Uppdrags- och affärsverksamheten bör öka. Det kan i vissa fall vara svårt att identifiera betalningsansvaret och betalningsviljan eftersom t.ex. väderprognoser och varningar m.m. betraktas som kollektiva nyttigheter. Detta hindrar dock inte att en långsiktig strävan bör vara att SMHI i ökad utsträckning skall prissätta produkter och tjänster i syfte att successivt öka avgiftsfinansieringen av verksamheten.
Bidraget till basverksamheten från uppdrags- och affärsverksamheten skall
fortsätta att öka.
SMHI har hemställt om att medel för investeringar skall anvisas över investeringsanslag. Med början under innevarande budgetår har SMHI i likhet med andra myndigheter finansierat investeringar med lån i Riksgäldskontoret. SMHI redovisar att investeringsplanen för budgetåret 1993/94, vilken i många fall är en förutsättning för rationaliseringar, ger cn lånekostnad på ca 7 miljoner kronor. Mitt förslag innebär att det införda systemet med lånefinansiering av investeringar bibehålls. Låneramens storlek bedöms till 40 miljoner kronor.
Det internationella samarbetet inom meteorologi och oceanografi förutsätter ett utbyte av data. Kostnaderna för insamling och bearbetning framför — Bilaga 7 allt av meteorologiska data är ett växande problem. SMHI kan genom samarbetet med andra väderinstitut skaffa sig ökad kompetens. Genom internationellt samarbete skapas nya affärsmöjligheter. På lång sikt borde enligt min mening en större del väderinformation och metodutveckling kunna producceras genom sådant internationellt samarbete.
Det är därför med tillfredsställelse jag noterar att man i december 1992 inom ICWED (Informal Conference of the Directors of Western European National Metcorological Services) bildat en arbetsgrupp, ”Future organisation of meteorology in Europe”, med syfte att studera hur man skall samarbeta för att reducera kostnaderna och öka effektiviteten inom de europeiska vädertjänsterna. SMHI har uttalat en ambition att aktivt delta i arbetet.
Miljöövervakningen och forskningen om klimatet sker till en allt större del i internationellt samarbete. SMHI har ett kraftfullt system för mottagning, bearbetning och presentation av satellitdata.
SMHI:s roll i miljöplaneringen kommer att öka. Tillgänglighet till under- Jagsdata om vatten- och luftförhållanden är viktig vid t.ex. prövningar enligt naturresurslagen.
SMHI:s mätningar av ozonskiktet, på uppdrag av Naturvårdsverket, och mätningar av hur den ultravioletta strålningen förändras, på uppdrag av Statens strålskyddsinstitut, avses fortsätta.
SMHI har, mot bakgrund av en förfrågan från Fiskeriverket, i sin fördjupade anslagsframställning aktualiserat frågan om att få disponera medel för nyttjandet av Fiskeriverkets undersökningsfartyg Argos. Jag anser det mest ändamålsenligt att dessa medel fördelas mellan SMHI, som utför mätningarna för egen och annans räkning, och Naturvårdsverket, som är beställare av vissa av mätningarna. Detta ger på sikt möjlighet till upphandling av fartygstid i konkurrens mellan olika redare liksom ett incitament för prövning av alternativa mätmetoder. Jag föreslår att 3,6 miljoner kronor överförs från Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) till SMHI för mätningar av havsmiljön för budgetåret 1993/94. Regeringen ger parterna i uppdrag att komma överens om fördelningen av medlen. Fördelningen skall redovisas i myndigheternas regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Jag bedömer det som avgörande för Sverige att SMHI deltar i det forsatta satellitsamarbetet inom EUMETSAT. Jag anser att SMHI bör bära en del av kostnaderna. Mitt förslag innebär att anslaget till SMHI reduceras med 10 miljoner kronor per år. Det är härvid angeläget att SMHI genomför de erforderliga neddragningarna med minsta möjliga negativa konsekvenser för den samhälleliga tjänsten. Detta ställer krav på ytterligare rationaliseringar och effektivisering av verksamheten.
I avsnittet Särskilda frågor, om EUMETSAT, redovisar jag mina överväganden om den långsiktiga finansieringen av medlemskapet i EUMETSAT och konventionsändringen.
EES-avtalet och etablerandet av den inre marknaden innebär att de kommersiella villkoren för SMHI förändras. SMHI deltar tillsammans med 17 andra västeuropeiska väderinstitut i arbetet med att bilda en EIG (Economic Interest Grouping)/ECOMET (European Cooperation in Metcorology). 119
Huvudsyftet är att bevara den infrastruktur som är nödvändig för all meteo- — Prop. 1992/93:100
rologisk tjänst och att förstärka samverkan inom detta område mellan de na- Bilaga 7 tionella instituten. Samtidigt skapas en fri handel på lika villkor mellan privata aktörer och nationella institut.
Instiluten kommer enligt vad jag erfarit att gemensamt lämna en formell begäran om undantag från vissa av EG:s konkurrensrättsregler i den för kommissionen redovisade samverkansformen. SMHI har begärt att få delta i EIG/ECOMET. I dagsläget är det inte aktuellt för mig att ta ställning till denna begäran eftersom det inte föreligger något färdigberctt förslag.
SMHI har tillsammans med bl.a. Norrköpings kommun, Televerket och Digital Equipment träffat en överenskommelse om ett treårigt ramprogram med de hydrometeorologiska instituten i Estland, Lettland och Litauen som syftar till att förse de baltiska staterna med meteorologisk och hydrologisk information och produkter via tele- och dataförbindelser men också säkerställa ett ömsesidigt observationsutbyte. SMHI skall särskilt ansvara för utbildning.
SMHI har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat förslag till en utökad forskning. Jag är inte beredd att öka anslaget för forskning och utveckling. Med tanke på betydelsen av forskning för SMHI förutsätter jag att myndigheten även med reducerade medel kan prioritera detta område.
Uppdrag - Mätningar av miljödata och observationer bör kunna samordnas bättre.
Ett gemensamt uppdrag att utreda en sådan samordning bör lämnas till
SMHI, Vägverket, Naturvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut, Sta-
tens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning med
Statskontoret eller någon annan utanförstående part som sammanhål-
lande. Uppdraget bör redovisa nuvarande samarbete när det gäller in-
samling av miljödata och observationer samt de kostnadsbesparingar som
kan erhållas genom en ökad samordning. I denna fråga har jag särskilt
samrått med chefen för Miljö- och naturresursdepartementet och chefen
för Näringsdepartementet. - SMHI skall redovisa förutsättningarna för att öka användarfinansie-
ringen vad gäller vidareutveckling av tekniken som syftar till att öka träff-
säkerheten i prognoserna. Ett viktigt syfte är att ta reda på om kunderna
är beredda att betala delar av utvecklingskostnaderna. - SMHI och Chefen för Flygvapnet skall gemensamt utreda hur samord-
ningen av den militära och civila vädertjänsten kan ökas ytterligare. Se-
dan budgetåret 1988/89 har SMHI ett avtal med försvaret som har inne-
burit fördelar för båda parter. I denna fråga har jag samrått med chefen
för Försvarsdepartementet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om den övergripande målsättningen för
verksamheten inom SMHI:s ansvarsområde i avsnittet Mål och fram- 120
tida inriktning samt
2. godkänna vad jag anfört om ökad avgiltsfinansiering samt upp- — Prop. 1992/93:100
drags- och affärsverksamhet. Bilaga 7
Anslagsfrågor
H 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
1991/92 = Utgift 0 1992/93 — Anslag 1000
1993/94 — Förslag 1000
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budget-
året 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.
H 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut
| 1991/92 Utgift | 147 665 000 |
| 1992/93 Anslag | 128 036 000 |
| :1993/94 Förslag | 121 636 000 |
I anslaget ingår kostnader för myndighetsuppgifter och förvaltningsändamål, lokaler och internationella organisationer exkl. EUMETSAT.
Inom anslaget utgör 3 600 000 kronor överföring från nionde huvudtiteln, Jo D1. Fiskeriverket, för mätningar av havsmiljön.
Anslaget har reducerats med 10 miljoner kronor avseende SMHI:s del av finansieringen av EUMETSAT. Vid utgången av budgetåret 1991/92 finns en reservation på 6,3 miljoner kronor avseende drift av HIRLAM (High Resolution Limited Arca Model). HIRLAM är ett i Nordisk regi utvecklat regionalt databaserat väderprognossystem. Reservationen har uppstått genom en försening av starten av HIRLAM-projektet. I samband med neddragningen av SMHI:s verksamhet, vilken bl.a. kommer att medföra avveckling av personal, kommer SMHI att få särskilda kostnader. Mot den bakgrunden föreslår jag att SMHI bemyndigas att använda reservationen under nästa budgetår för att genomföra neddragningen på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. |
SMHI har tillgång till räntekonto med kredit på 45 miljoner kronor i Riksgäldskontoret.
Anslaget för SMHI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg-
get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till Jån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
tcorologiska och hydrologiska institut vid utgången av budgetåret 1992/93 Bilaga 7 bör föras över till myndighetens ramanslag för budgetåret 1993/94 och användas under budgetåret. De överförda medlen ökar SMHI:s disponibla medel. Jag avser återkomma till regeringen i regleringsbrev med förslag om närmare föreskrifter om detta.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 121636 000 kr,
2. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsan-
slaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för
budgetåret 1992/93 får användas för SMHI:s myndighetsverksamhet
under budgetåret 1993/94 samt
3. godkänna vad jag anfört om fördelningen av medlen mellan
SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön.
Bilaga 7 Sammanfattning av föredragandens överväganden: Övergripande mål Samhället bör ha tillgång till en från partsintressen obunden geoteknisk kunskap för att uppnå ökad säkerhet i byggande och boende i Sverige.
I ansvaret bör bl.a. ingå att kartlägga och kontrollera skredriskområden i Sverige samt svara för geotekniska standarder gemensamma för Europa.
Det övergripande målet för SGI under den kommande tre-års-perioden skall vara
att genom obunden forskning, verka för en optimal användning av mark i samband med planering och byggande baserat på hushållning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ckonomi.
Särskilda verksamhetsmål för SGI bör fastställas och sektorsansvaret utvecklas i regleringsbrevet. Resurser SGI:s resurser förstärks. Plancringsramen föreslås fastställas till 49128 000 kronor för de tre närmaste åren. Ramanslag bör införas och låneramar i Riksgäldskontoret justeras.
Ramanslag år 1993/94 16 376 000 kronor.
Planeringsramar 1993/94 1994/95 1995/96 16376 000 16 376 000 16376 000
Ökade krav ställs på administrativ och ekonomisk rationalisering.
Inför planerade infrastrukturinvesteringar i Götaälvdalen bör en särskild handlingsplan över risken för skred upprättas under budgetåret 1993/94.
1 Statens geotekniska institut Statens geotekniska institut (SGI) har på uppdrag av regeringen dels i mars 1992 redovisat förslag och analyser avseende särskilda frågor främst inriktade på frågor om myndighetsrollen, dels i september 1992 lämnat sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Institutet skall, enligt nuvarande instruktion från år 1988, vara central förvaltningsmyndighet för geotekniska frågor. I uppgifterna skall ingå att bedriva geoteknisk forskning, utveckla metoder för markarbeten, grundläggning och jordförstärkning samt att informera om geoteknisk forskning och bearbeta och sprida geoteknisk kunskap. Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten (ca 33 90), dels med intäkter från uppdrag (ca 67 70). Bidraget avser att täcka institutets
myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. För utländska konsultuppdrag har SGI ett dotterbolag, Swedish Geo- Bilaga 7 technical Systems AB (SwedGeo).
Statens geotekniska institut bildades redan år 1944 för att systematiskt utveckla ett geotekniskt kunnande med hänsyn till den särskilda risksituation vi har i Sverige.
I Sverige finns många markområden, där jordarternas egenskaper, sammansättning och topografiska förhållanden medför risk för ras eller skred. 1 genomsnitt inträffar skred, som omfattar mer än ett hektar, vartannat eller vart tredje år. Under 1900-talet har det inträffat ett antal stora skred, som orsakat betydande skador på byggnader och anläggningar och i en del fall även medfört förlust av människoliv. De mest omtalade skreden har inträffat i Surte år 1950, i Göta år 1957 och i Tuve år 1977. Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) har i en rapport år 1990 beräknat samhällets kostnader för inträffade skred under de senaste trettio åren till mellan 50 och 100 miljoner kronor per år.
2 Föredragandens överväganden Resultat SGT har i den fördjupade anslagsframställningen analyserat sitt resultat vad gäller verksamhet och ekonomi.
SGI pekar i sin analys på flera exempel som avser att visa att forskningen hittills varit kostnadseffektiv och fått snabb avsättning i praktiska resultat som kommit samhället direkt tillgodo inte minst på infrastrukturområdet, miljö- och naturresursområdet och på grundläggningsområdet. SGI redovisar att samhället gjort mycket stora besparingar genom riktad forskning om hur bl.a. vägar skall byggas på billigaste sätt. Ett slående cxempel är nybyggnaden av väg E6 i Bohuslän där ny kunskap om lokaliseringar och sättningar i vägar lett till kostnadsbesparingar i storleksordningen 15-20 miljoner kronor. Utvecklingen av s.k. kalkcementpelare har möjliggjort stora besparingar vid byggande av större vägar och järnvägar liksom vid utbyggnad av flygplatser.
Övriga delar i myndighetsarbetet är övervakning av t.ex. Götaälvdalen samt Övrig remiss- och rådgivning till berörda kommuner. Målet grundas här på samhällsintresset att människor skall bo och arbeta på säker grund så att liv och egendom inte går till spillo i naturolyckor av typen ras och skred. Verksamheten har enligt SGI:s mening hittills varit kostnadseffektiv.
Institutet har medverkat i en bred informationsverksamhet och i nationella och internationella kommittéer och arbetsgrupper inom flera delar av geoteknikområdet.
Uppdragsverksamhet utgör volymmässigt SGI:s största del, ca 2/3. Uppdragen omfattar förutom direkt konsultationsverksamhet även tillämpad forskning och information. Verksamheten är starkt konkurrensutsatt och har påverkats av den sviktande byggmarknaden, men kunderna inom den offentliga sektorn främst Vägverket och Banverket har bidragit till en stabil situation.
Under budgetåret har cen förskjutning skett av verksamheten, från bidragsfinansierad till uppdragsfinansicrad verksamhet. Detta har medfört att — Bilaga 7 institutet har vänt 1991/92 års underskott till ett överskott som före avsättningar uppgår till 390000 kronor.
Inom de tre uppdragsområdena (uppdragsforskning, uppdragsinformation och konsultation) är beläggningen generellt sett hög och återköpsandelen så hög som 80 96. Konkurrensen kommer dock enligt SGI att öka, särskilt som utländska konkurrenter kommer att agera på den svenska marknaden till följd av EES-avtalet. Marknaden har också krympt genom nedgången i det totala svenska byggandet.
Jag kan efter min granskning av SGI:s samlade resultat konstatera att verket i enlighet med sin nuvarande instruktion fyllt sin uppgift.
Framtidsbedömningar Forskningen har enligt SGT under 1980-talet varit alltför diversificrad och kortsiktig. Säkerhetsfrågorna i planering och byggande är ännu inte klarlagda. Nya skredriskområden uppdagas varje år. Även rollfördelningen mellan beställare, utförare och användare av geoteknisk forskning behöver utvecklas. Jag delar dessa bedömningar.
Den krympande byggmarknaden ökar enligt SGI:s bedömning naturligtvis konkurrensen inom uppdragsverksamheten de närmaste åren även om nya marknader kan finnas bl.a. i de baltiska staterna och i övriga östeuropeiska stater. Detta kan även kompenseras genom delvis ökade behov av geotekniska insatser i planeringen av infrastrukturen under 1990-talet och
behov av insatser inom bl.a. miljöområdet.
Doc initiativ SGI tagit genom att inrätta ett särskilt EG-råd under hösten 1992 och de kontakter som redan är etablerade med EG och med andra delar av Europa anser jag vara väsentliga delar i den ökande internationaliseringen som måste prägla den geotekniska kunskapsuppbyggnaden.
Mål och inriktning för SGI Geotekniska problemställningar berör flera olika departement och myndigheter och flera kommunala verksamhetsområden, men i dag saknas en sammanhållen statlig samordningsfunktion.
Samhället bör enligt min mening ha tillgång till cn från partsintressen obunden geoteknisk kunskap.
Ett samlat scktorsövergripande geotekniskt ansvar i enlighet med SGI:s eget förslag bör enligt min mening därför ges Statens geotekniska institut. SGI bör vara ett centrum för geotekniska frågor i Sverige med den uttalade uppgiften att ta fram ny kunskap och verka för praktisk tillämpning av framtagen kunskap.
Det övergripande målet bör vara:
utt genom obunden forskning verka för en optimal användning av mark i Sverige I samband med planering och byggande baserat på hushållning med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.
Jag kommer senare att föreslå regeringen att i regleringsbrevet ange kon- 12 in
kreta mål och en tydlig verksamhetsinriktning för Statens geotekniska institut. Bilaga 7
SGI har uppmärksammat regeringen och berörda intressenter på osäkerheten i förutsättningarna att bygga ut infrastrukturen i Götaälvdalen. Al planerad och diskuterad exploatering (den nya sträckningen av riksväg 45, järnvägen till Norge samt bostads- och företagsetableringar i berörda kommuner) i Götaälvdalen måste enligt SGI:s bedömning föregås av en genomarbetad analys beträffande riskerna för skred. Någon sådan analys har hittills inte kunnat genomföras.
Resurser för budgetåren 1993/94 till 1995/96 I sin fördjupade anslagsframställning har SGI i enlighet med regeringens direktiv redovisat effekterna av olika anslagsnivåer.
SGI har framhållit att en anslutning till EG medför behov av ökade insatser från Sveriges sida. Vidare har SGI betonat det önskvärda i att genom kompletterande FoU söka garantera säkerheten i de pågående och kommande infrastrukturprogrammen samt behovet av att inte sänka säkerhetsambitionerna beträffande skred och ras.
De avgörande problemen för framtida goda resultat ligger, som SGI ser det, i de begränsningar staten kan ha avseende resurser till obunden geoteknisk forskning. Nackdelen med institutets höga externfinansiering och de krav staten hittills ställt är att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har fått stå tillbaka. Jag delar dessa bedömningar.
Finansicringen av de nuvarande och de föreslagna nya samhällsuppgifterna för SGI t.ex. uppgiften att företräda Sverige gentemot EG, anser jag måste finansieras med skattemedel. Jag ser en risk i att SG1:s roll som obundet samhällsorgan kan påverkas genom att öka externfinansieringen utöver
nuvarande nivå.
Jag delar SGI:s bedömningar och återkommer scnarc i min föredragning till dessa frågor.
Investeringar, anslagsform och låneramar SGI har i den fördjupade anslagsframställningen hemställt om ökade anslag för investeringar samt att den nuvarande konsolideringsmodellen avvecklas och ersätts med lån i Riksgäldskontoret.
Jag stöder SGI:s förslag att avveckla nuvarande system med avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar.
I stället bör investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. SGI bör lösa sitt statskapital genom lån i Riksgälden. Jag beräknar det totala lånebehovet till 6 miljoner kronor.
SGI har sedan den ljuli 1992 tillgång till räntekonto med kredit på 4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret. Jag bedömer mot bakgrund av den redovisning som SGI gjort av sitt likviditetsbehov att krediten behöver höjas till 5 miljoner kronor 1993/94.
När det gäller anslagsformen bör SGI:s förvaltningsmedel finnas i ett ramanslag. 126
Vissa rationaliseringsfrågor SGT har i sin fördjupade anslagsframställning och i annat sammanhang pekat Bilaga 7 på möjligheterna att genom egna rationaliseringar sänka statens kostnader. Alla ansträngningar bör göras i syfte att omfördela statens bidrag till angelägen FoU inom det geotekniska området. Såväl SGI som Statens väg och trafikinstitut (VTI) har i sina resp. fördjupade anslagsframställningar redovisat möjligheterna att samordnat genomföra en administrativ rationalisering för att totalt kunna minska statens utgifter.
Jag kommer att senarc ta initiativ till att Statskontoret ges i uppdrag att lämna förslag till hur en administrativ och annan samverkan bör utformas.
Vissa organisationsfrågor I sin fördjupade anslagsframställning har SGI pekat på att vissa delar av den geotekniska forskningen inom vägområdet i dag bedrivs inom Statens vägoch trafikinstitut. Jag återkommer under våren 1993 i den särskilda propositionen om forskningsfrågor med överväganden om avgränsningen mellan SGI och VTI.
Uppdrag Jag har i min tidigare föredragning berört de geotekniska problemen i Götaälvdalen och de behov som finns att genomföra ytterligare analyser om risken för skred. Regeringen bör därför ge SGI i uppdrag att initiera en utredning i samråd med berörda parter under budgetåret 1993/94 om att upprätta ett handlingsprogram för att genomföra och finansiera en samlad geoteknisk analys för Götaälvdalen.
Resurser Mot bakgrund av den fördjupade prövning av SGI jag gjort har jag funnit att SGI:s resurser bör förstärkas med 2 miljoner kronor årligen under plancringsperioden.
Inom den av mig föreslagna ramen åvilar det SGI att slutligt avgöra prioriteringarna för verksamheten. Planceringsramen för perioden 1993/94 till 1995/96 har mot denna bakgrund beräknats till 49 128 000 kronor.
Eventuell reservation på reservationsanslaget 14. Bidrag till Statens geotekniska institut vid utgången av budgetåret 1992/93 bör föras över till myndighetens ramanslag för budgetåret 1993/94. Jag avser att återkomma till regeringen i regleringsbrevet med närmare föreskrifter om detta.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna den övergripande målsättningen för Statens geotek-
niska institut jag förordat i avsnittet Mål och inriktning för SGI.
I Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 7
H3. Statens geotekniska institut
1991/92 = Utpift 0 1992/93 Anslag 1000 1993/94 Förslag 1000
H4. Bidrag till Statens geotekniska institut
| 1991/92 — Utpift | 13555 000 |
| 1992/93 Anslag | 14376 000 |
| 1993/94 Förslag | 16376 000 |
| 1994/95 = ram | 16376 000 |
| 1995/96 — ram | 16376 000 |
Jag avser att föreslå regeringen att i regleringsbrevet utveckla frågan om hur en mål- och verksamhetsinriktad resultatbudget mera i detalj skulle kunna utformas för SGI. .
Anslaget för SGI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anstagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, kap. 14). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade belop-
pet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1000 kr,
2. godkänna förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa
ramanslag vid SGI,
3. till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 16376 000 kr samt
4. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsan-
slaget Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får
föras över till det nya ramanslaget och användas under budgetåret
1993/94. |
H 535. Statens haverikommission - Prop. 1992/93:100 Bilaga 7 1991/92 = Utgift 0
1992/93 Anslag 1000 1993/94 = Förslag 1000
Bakgrund Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1juli 1978 med uppgift att utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den 1 juli 1990 utökades SHK:s uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans. SHK skall vidare följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen. .
SHK:s kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHK:s verksamhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel från Försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är enligt följande:
| Försvarsdepartementet | 12,5 96 |
| Luftfartsverket | 40,0 20 |
| Sjöfartsverket | 12,5 2 |
| Banverket | 5,0 20 |
| Chefen för flygvapnet | 30,0 70 |
De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöolyckor och Järnvägsolyckor. Dessa kostnader skall finansieras från fjärde huvudtiteln anslag H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Över statsbudgeten anvisas ett anslag om 1000 kronor.
SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 yrkat att ett anslag om 1000 kronor anvisas för verksamhetens utförande. SHK anser vidare, i likhet med de berörda myndigheterna att fördelningen av de fasta kostnaderna fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör se ut enligt följande:
| Försvarsdepartementet | 152 |
| Luftfartsverket | 5020 |
| Sjöfartsverket | 1090 |
| Banverket | 590 |
| Chefen för flygvapnet | 2072 |
Föredragandens överväganden Över statsbudgeten redovisas 1000 kronor. Jag beräknar SHK:s administrationskostnader för budgetåret 1993/94 till högst 5,8 miljoner kronor. 129
Den av SHK föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budgetåret 1993/94 bör pälla om inte annat överenskoms mellan berörda intressen- Bilaga 7 ter.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisa ctt
anslag på 1000 kr.
IH 6. EUMETSAT
Nytt anslag 1993/94 — Förslag 70 000 000 För år 1992 anvisade riksdagen i proposition med Förslag om tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25 bil.5 s.18, bet. 1991/92:TUS5, rskr. 1991/92:88) 20 miljoner kronor. Eftersom medlemsavgiften för 1992 fastställdes till 12 miljoner kronor uppstod en reservation vilken jag föreslår bör användas för att delfinansiera medlemsavgiften för år 1993.
Anslaget avser medlemsavgifter i EUMETSAT för åren 1993 och 1994. Av föreslagna 70 miljoner kronor avser 35 miljoner kronor bidrag till medlemsavgiften för år 1993 medan resterande delen av anslaget utgör en basnivå för finansiering av utgiftsprogrammet för EUMETSAT efter år 1993.
Medlen disponeras av SMHI.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till EUMETSAT för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 70 000000 kr.
Bilaga 7
Televerket
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Av Televerket ställda garantier för Teleinvest AB:s upplåning bör
få utnyttjas för upplåning med anledning av redovisade investe-
ringar i Estland.
= Överföringen av försäljningsverksamhet m.m. från Televerket till
det helägda aktiebolaget Megacom AB bör godkännas.
- Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till All-
männa Pensionsfonden bör godkännas.
Inledning Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahålla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer. Televerket skall också kunna erbjuda andra telekommunikationer än de grundläggande.
Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolagsform. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av Televerket. Övriga bolag i koncernen ägs och styrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till Televerkets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.
Statsmakternas styrning av Televerket sker genom att service- och kvalitetsmål läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges i form av högsta godtagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soliditet.
Televerkets treårsplan för perioden 1993-1995 Televerket anger i sin treårsplan för perioden 1993-1995 den planerade inriktningen av verksamheten under perioden. Verket har i december år 1992 inkommit med en reviderad treårsplan för perioden som baseras på förändrade förutsättningar.
Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekommunikationsområdet och statens ökade krav på Televerket har påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. Enligt verket medför övergången till ny och mindre resurskrävande teknik i kombination med organisatoriska förändringar ctt kraftigt reducerat personalbehov. Den omstrukturering av Televerket som genomfördes per den 1 januari 1992 har givit betydande rationaliseringseffekter. Bildandet av åtta teleregioner innebär att de centrala enheterna har kunnat minskas bl.a. genom rationalisering samt delegering och utflyttning av arbetsuppgifter.
De vidtagna rationaliseringsåtgärderna kommer, när de fulla effekterna 131
av förtidspensioneringar, uppsägningar och ytterligt stram rekryteringspoli- — Prop. 1992/93:100
tik uppnåtts under år 1993, att leda till en reducering av personalen med ca Bilaga 7 9 000 anställda jämfört med början av år 1991. I treårsplanen förutses ytterligare behov av personalreduktioner under perioden 1994-1995.
1 treårsplanen anger Televerket att de två primära målen för koncernen under perioden är att ge ytterligare förbättrad service till företag och hushåll samt högre lönsamhet. Strategin för att nå dessa mål är att bättre tillgodose kundernas behov av personlig service samt att förbättra existerande tjänsters värde och införa nya, attraktiva tjänster, särskilt inom telefoni. Bland dessa kan nämnas personlig telefoni samt förbättrade internationella telekommunikationer. :
Ett exempel på verkets satsningar för att bältre tillgodose kundernas behov är bildandet av bolaget Megacom AB år 1992. I detta bolag har verket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring till sina större kunder för att kunna ta ett helhetsansvar för dessa. Megacom arbetar mot kostnadsersättning och på uppdrag av Televerket. Kundintäkter, rörelseöverskott och erforderliga anläggningstillgångar kvarstår i affärsverket. I kundkontakterna representerar Megacom både regioner, radiodivisionen och ST International AB. Mcegacom startade sin verksamhet under januari 1992. Antalet anställda i Megacom var 300 personer vid början av år 1992.
För förbättring av de internationella telekommunikationerna bedriver Televerket och det holländska telebolaget PTT Netherlands ett djupgående samarbete. Under våren 1992 bildades det gemensamma holdingbolaget Unisource, som ägs till lika delar av de två parterna. Televerket äger sin del i bolaget genom Swedish Telecom International AB (STI), som är ett dotterbolag i Teleinvestkoncernen. Holdingbolaget Unisource äger i sin tur bolaget Unisource Business Networks (UBN) med säte i Frankfurt samt Unisource Satellite Services (USS) med säte i Amsterdam. UBN skall marknadsföra och sälja datakommunikationstjänster till multinationella företag. USS marknadsför satellitbaserade tjänster enligt s.k. VSAT-teknik. Televerket påpekar i treårsplanen att satsningen i Unisource kommer att få stor betydelse för verkets verksamhet i och utanför Sverige. Strävan är att förena satsningen med ett fördjupat nordiskt samarbete.
Televerkskoncernens investeringar i Baltikum är ett annat exempel på en strategi för att på lång sikt förbättra verkets internationella styrka. Sedan år 1991 bedrivs mobiltelefonverksamhet i Estland och Lettland av bolag där Televerkskoncernen genom bolaget Swedish Telecom International AB (STI) äger 24,5 IG.
STI har med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande ingått ett avtal med estniska teleförvaltningen om att etablera ett samägt bolag i Estland med uppgift att äga, driva och modernisera det estniska telenätet inkl. de internationella förbindelserna. Den estniska teleförvaltningen äger 51 90 av aktierna i bolaget. STI och det finska televerket Telecom Finland har bildat ett gemensamt holdingbolag, Baltic Tele AB, för att äga den utländska andelen av bolaget. Det innebär att Televerkskoncernen äger 24,5 4 av det totala aktiekapitalet. Enligt Televerket kommer koncernens ekonomiska åtaganden i form av aktiekapital och lånegarantier att uppgå till
maximalt 200 miljoner kronor, varvid tillskottet beräknas ske under perio- — Prop. 1992/93:100 den 1993-1995. Bilaga 7
Det av riksdagen fastställda övergripande målet för telepolitiken är att hushållen, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Riksdagen har preciserat till vilken service och kvalitet som Televerket skall erbjuda telefonitjänsten till de svenska teleabonnenterna. Nedan redovisas de kvalitets- och servicemål som riksdagen fastslagit, samt hur Televerket uppfyllde målen under år 1991. Sammanfattningsvis kan konstateras att Televerket uppfyller alla uppställda krav med undantag för felfrekvens och framkomlighet för enskilt stationsområde där beslutade miniminivåer inte uppfylls av alla stationsområden. Televerket beräknar att dessa krav blir uppfyllda vid utgången av år 1994 genom uppgradering av berörda nätdelar.
Den genomsnittliga framkomligheten för rikstrafik under kontorstid skall uppgå till minst 98 26. Den genomsnittliga framkomligheten under år 1991 var 98,9 90.
Fr.o.m. år 1991 gäller även ett minimivärde för framkomlighet. Det innebär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig understiga 96 20. Av samtliga stationsområden uppnådde 96,6 26 målet under år 1991.
Målet för driftsäkerhet är en genomsnittlig felfrekvens av högst 160 kundanmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Fr.o.m. år 1992 skärps målet till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet år 1991 blev 103 fel, dvs. målet överträffades.
Fr.o.m. år 1992 gäller även att felfrekvensen från enskilt stationsområde får vara högst 600 kundanmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Detta krav klarades av 96 20 av alla stationsområden under år 1991.
Målet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i permanentbostäder i normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helgfri måndag -fredag). Utfallet år 1991 blev att 90,8 20 avklarades inom denna tid.
Målet för leveranstid vid installation och flyttning är normalt 5 dagar. Utfallet år 1991 blev att 98,7 Zo levererades inom denna tid.
Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för att uppfylla fastställda service- och kvalitetsmål och för att genomföra verkets marknadsstratcgier. Enligt verket kan planerade investeringar i telenätet delas in i följande kategorier efter sitt huvudändamål.
Ca 55 70 av investeringarna behövs för trafiktillväxt och för att upprätthålla av ägaren fastställda minimikrav för framkomlighet och felfrekvens. Inriktningen är att alla kvalitetsbrister skall vara undanröjda vid utgången av år 1994.
Ca 2020 av investeringarna är investeringar i ny teknik (modernisering) för att sprida tjänster och funktioner. Inriktningen på moderniseringen är att 80-90 26 av alla kunder skall vara anslutna till AXE år 1995. Då skall också 95 0 av alla kunder ha tillgång till fullvärdig telefaxkvalitet. Teknisk utveckling bedrivs för att ta fram kostnadseffektiva glesbygdslösningar. Den nya tekniken utvecklas för att under perioden 1996-2000 möjliggöra en mer kostnadseffektiv modernisering av resten av telenätet. 133
Övriga nätinvesteringar (ca 25 90) är investeringar i ny teknik för att öka kostnadseffektiviteten i drift och underhåll samt strategiska investeringar för Bilaga 7 att säkerställa den långsiktiga konkurrenskraften.
Televerket har i december år 1992 inkommit med cen reviderad treårsplan, varvid det ekonomiska utfallet reviderats med hänsyn till ändrade förutsättningar. Enligt denna har det ekonomiska utfallet under år 1992 och pågående budgetarbete för år 1993 visat att intäktsutvecklingen på grund av lågkonjunkturen nu beräknas bli betydligt lägre än vad som angavs i den ursprungliga treårsplanen. Investeringar i telenätet för kapacitetsutbyggnad beräknas därvid bli lägre på grund av nedgång i trafiktillväxten. Denna nedgång jämfört med treårsplanen beräknas också gälla för åren 1994 och 1995, dels beroende på den försämrade efterfrågeutvecklingen, men också beroende på att verket beräknar att dess förluster av marknadsandelar på telefoni nu blir större med anledning av att konkurrensen ökar snabbare än tidigare bedömning.
Under treårsperioden planeras Televerkets totala investeringar uppgå till ca 8 miljarder kronor per år. Av dessa beräknas ca 4 miljarder kronor motsvara investeringar i det fasta telenätet. I de 8 miljarderna ingår också investeringar i olika specialnät och teknikbyggnader.
Jämfört med föregående treårsplan har investeringarna för perioden 1991-1995 minskat med totalt 3,5 miljarder kronor. Enligt verket beror minskningen från föregående treårsplan till största delen på lägre investeringar inom mobila tjänster samt i telenätet. Detta beror på att trafiken utvecklats i en långsammare takt än i tidigare prognoser. Utlandsinvésteringar har tillkommit.
Riksdagen har beslutat att vissa verksamheter som ligger inom Televerkets ansvarsområde men inte ryms inom normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas ekonomiskt. Televerket skall särredovisa dessa s.k. särskilda åtaganden och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att dess inleverans till staten reduceras med motsvarande belopp. Som särskilda åtaganden betraktas olönsamma telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn, totalförsvarsåtaganden och Televerkets kostnader för SOS Alarmering AB.
Ersättning för särskilda åtaganden är baserad på självkostnader och innefattar direkta driftkostnader, avskrivningar och ränta på bundet kapital samt andel av gemensamma kostnader. Kostnaderna är angivna i löpande priser. Nedan visas Televerkets sammanställning över beräknade totala kostnader för särskilda åtaganden i miljoner kronor:
| Mkr | Telefonautomat Handikapp- Totalförsvars- SOSAB SUMMA i glesbygd hänsyn aspekter | ||||
| 1991 Utfall 20,9 | 9,3 | 110,3 | 136,3 276,8 | ||
| 1992 Prognos 20,2 | 11,8 | 200 | 142 374 | ||
| 1993 Plan 20,8 | 12,2 | 208 | 147 | 388 | |
| 1994 Plan 21,5 | 12,6 | 216 | 154 | 404,1 | |
| 1995 Plan 22,1 | 13,0 | 225 | 160 | 420,1 |
Trafikintäkterna för telefoni är televerkskoncernens största enskilda intäktskälla. Televerket bedömer att totalmarknaden kommer att öka i volym 134
under planeringsperioden, men i långsammare takt än under 1980-talet. — Prop. 1992/93:100 Man bedömer också att verkets marknadsandelar kommer att minska för — Bilaga 7 rikssamtal och utlandssamtal och att priserna kommer att sjunka.
Trafikintäkterna påverkas också av den rådande lågkonjunkturen där den vanliga telefontrafiken inte förväntas öka. Under år 1991 ökade trafiken i telenätet mätt i antalet samtalsmarkeringar med 6,1 26, vilket kan jämföras med en tillväxt under år 1990 med 10,4 70. Under de tre första kvartalen år 1992 var tillväxten drygt 4 90. Under planeringsperioden räknar Televerket inte med någon nämnvärd trafiktillväxt.
Riksdagen har fastställt ekonomiska mål för Televerkskoncernen enligt nedan:
Ett långsiktigt realt förräntningskrav på 5 96 på totalt kapital före skatt. Ett utdelningskrav med 5 26 på genomsnittligt justerat eget kapital. Totalproduktiviteten skall öka med 3 76 per år. Soliditeten skall uppgå till minst 30 70.
Verket förväntar sig, trots farhågor om en minskad tillväxt i telenätet, en
positiv resultatutveckling under perioden. Resultatförbättringen uppnås i första hand genom rationaliseringar. Full effekt av kostnadsrationaliseringarna uppnås först år 1994.
Soliditeten sjönk kraftigt till 27 70 år 1991 på grund av att en engångsinleverans till staten skuldfördes i 1991 års bokslut. Enligt verkets prognos för år 1992 har soliditeten förbättrats till 28,8 Zo på grund av väsentligt lägre behov av kapitalhöjande investeringar.
Totalproduktiviteten är en sammanvägning av alla produktionsfaktorers bidrag till produktivitetsutvecklingen. År 1991 minskade totalproduktiviteten med 1,4 20 jämfört med en ökning med 3,4 90 år 1990. Justerat för den konstaterade övertaligheten ökade totalproduktiviteten år 1991 med 2,4 7.
Televerkskoncernens upplåning sker på den allmänna kreditmarknaden genom Televerkets dotterbolag Teleinvest AB. Upplåningen för Televerkets behov sker mot en statlig garanti som för närvarande uppgår till 19 miljarder kronor. Per den 30 juni 1992 utnyttjades garantiramen upp till 18,5 miljarder kronor. Verket beräknar att utnyttjandet av garantiramen kommer att uppgå till ca 17,5 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93.
Övriga frågor
Televerket har i en skrivelse hemställt att regeringen beslutar godkänna överföringen av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden. Enligt 3 § förordningen om ändring i förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. (SFS 1991:896) har riksdagen att i vissa fall besluta om försäljning av fast egendom om fastighetens värde överstiger 50 miljoner kronor. Då överföringen av fastigheten Aeolus 1 sker till ett pris av 215 miljoner kronor har riksdagen att besluta om försäljningen.
Bakgrunden till den planerade försäljningen är enligt Televerket att koncernens lokalbehov långsiktigt kommer att minska med anledning av personalminskningar, varför fastighetsinnehavet kommer att minska. Med anledning härav har Televerket, med förbehåll för godkännande av Sveriges riks- 135
dag och regering, träffat överenskommelse om överföring av fastigheten Stockholm Aeolus I till Allmänna Pensionsfonden Första, Andra och Tredje Bilaga 7 Fondstyrelsen. Överföringen ingår som en del av en lösning där Allmänna Pensionsfonden även köper in sig i Televerkskoncernens fastighet i Nacka Strand genom att köpa hälften av kommanditbolaget Radio Östra som är helägt av Teleinvest AB:s dotterbolag Fastighets AB Telaris. Motivet till denna lösning är, förutom att lokalbehovet minskat, att Televerkskoncernen behöver frigöra kapital för användning inom kärnverksamheten. Ett förvaltningsavtal har träffats mellan Allmänna Pensionsfonden och Televerket som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. Även detta avtal är villkorat av riksdagens och regeringens godkännande.
Föredragandens överväganden I syfte att anpassa Televerket till nya marknadsförutsättningar föreslog regeringen i 1992 års budgetproposition att Televerket skulle ombildas till aktiebolag den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7). Regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder och förslag inför ombildningen. Riksdagen tillstyrkte vad regeringen anfört om bolagsbildning av Televerket (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Under hösten 1992 kunde regeringen konstatera att utformningen av en telelag inte färdigställts i alla delar. Eftersom riksdagen understrukit vikten av att regeringen gav en samlad redovisning av de åtgärder och förslag som aktualiseras i samband med bolagsbildningen av Televerket kunde regeringen inte då presentera sitt förslag till bolagsbildning. Regeringen aviserade därför att dess avsikt var att i en samlad proposition presentera ett förslag om bolagsbildning och ett förslag till telelag i sådan tid att bolagsbildning och ikraftträdande av en telelag skulle kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:132).
Inom Kommunikationsdepartementet förbereds för närvarande en samlad proposition med förslag till telelag och lag om radiokommunikation samt förslag till bolagisering av Televerket. Regeringens avsikt är att bolagsbildningen av Televerket skall kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993. Telelagen och radiolagen skall träda i kraft samtidigt. Förslaget kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993. I detta sammanhang kommer regeringen bl.a. att ta ställning till ekonomiska mål för det nya telebolaget samt till reglering av bolagets priser. Även frågan om hur Televerkets s.k. särskilda åtaganden skall hanteras i den nya situationen kommer att behandlas. Vidare kommer regeringen att presentera förslag till reglering av teletaxorna. Regeringens avsikt är att kunna delegera taxebesluten till telebolaget inom ramarna för den föreslagna regleringen. Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att nu ta ställning till dessa frågor.
Televerket redovisade i juni år 1992 en treårsplan som omfattade perioden 1993-1995. I december samma år inkom Televerket med en reviderad treårsplan för samma period. Innehållet i dessa planer har kortfattat redovisats ovan. Mot bakgrund av förestående förändringar av Televerket och telesektorn i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger på att för- 136
till dess Televerket bolagiserus. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att — Bilaga 7 ta ställning till den redovisade planen. Jag har i stället för avsikt att redovisa det nya telebolagets verksamhetsinriktning för riksdagen i den kommande propositionen.
Investeringsplanerna skall rymmas inom de ekonomiska ramar som statsmakterna har lagt fast. Som jag nyss redovisat kommer regeringen inom kort att presentera förslag till ekonomiska krav på det nya telebolaget. Eventuella effekter på de av Televerket nu presenterade investeringsplanerna
kommer då att redovisas.
Jag vill särskilt framhålla att skärpningen och preciscringen av minimikraven för framkomlighet och felfrekvens som tidigare redovisats skall ses som ett led i ansträngningarna att skapa en jämnare kvalitet i hela telenätet. Det är enligt min mening av stor betydelse att statens ansvar för att telefonitjänsten tillhandahålls över hela landet kan uppfyllas i enlighet med fastslagna service- och kvalitetsmål.
Televerket informerar i treårsplanen om att verkets affärsmässiga strategi för att höja kvaliteten i telenätet även i utpräglad glesbygd innebär att verket utvecklar nya tekniska lösningar som förenar småskalighet med hög kostnadseffektivitet. I samarbete med leverantörer bedriver Televerket ett omfattande utvecklingsarbete på detta område och bl.a. testas olika radiobaserade system. Televerket har planerat att satsa på forskning och utveckling i syfte att ta fram teletekniska system anpassade för glesbygd.
Sverige är ett av de mest öppna länderna i världen avseende konkurrens på telekommunikationsområdet. Till skillnad från de flesta andra länder finns i Sverige inga hinder för utländska teleoperatörer att bedriva televerksamhet. Telepolitiken inriktas i stället på att uppmuntra konkurrens, i syfte att gynna konsumenterna både avseende tjänsteutbud och priser. Jag vill i detta sammanhang understryka att den s.k. Statteldelegationens arbete är av betydelse för att få till stånd ökande konkurrens på den svenska telemarknaden. Statteldelegationen arbetar med gemensamma upphandlingar av data- och teletjänster till myndigheter i den offentliga sektorn. Upphandlingarna genomförs 1 konkurrens mellan svenska och utländska teleoperatörer.
I treårsplanen presenterar Televerket sin strategi för att kunna möta den internationella konkurrensen. Ett led i denna strategi är att verket vid behov kan ingå i allianser med andra teleoperatörer, vilket det ovan redovisade samarbetet med holländska PTT i bolaget Unisource är ett exempel på. Ett annat cxempel är de beskrivna satsningarna i Estland, där Televerket kommer att bidra till upprustningen av landets telenät.
Televerket har i en skrivelse till regeringen redovisat förutsättningarna för verkets satsning i Estland. En förutsättning för genomförandet är att Televerket utställer lånegarantier för Teleinvests upplåning med anledning av projektet. Mot denna bakgrund har det avtal som Swedish Telecom International AB genom bolaget Baltic Tele AB ingått med den estniska teleförvaltningen i det samägda bolaget Estonian Telephone Company Limited slutits med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande.
Rätten för Televerket att teckna garantier för Teleinvest AB:s upplåning behandlades i prop. 1983/84:100 bil.8, bet. 1983/84:TU16, rskr. 1983/84:249. 137
Härav följer att sådana garantier kan ställas om upplåningen sker för Tele- — Prop. 1992/93:100
verkets behov. De nyss nämnda investeringarna i Estland torde enligt min Bilaga 7 mening inte avse Televerkets behov varför garantin inte skulle kunna utnyttjas för detta ändamål.
Det är enligt min mening av största betydelse att Televerket kan bidra till att Estlands telenät rustas upp. En fungerande teleinfrastruktur är en av de viktigaste förutsättningarna för en gynnsam ekonomisk och politisk utveckling i landet. Jag förordar därför att de av Televerket ställda garantierna får utnyttjas för Teleinvest AB:s upplåning för det nu aktuella projektet.
Jag vill dock erinra om att de av Televerket ställda garantierna för Teleinvest AB:s upplåning kommer att överföras från Televerket till Riksgäldskontoret och successivt avvecklas som en konsekvens av att Televerket ombildas till aktiebolag. Jag kommer att återkomma till denna fråga i samband med att ombildningen av Televerket till aktiebolag behandlas. Ur konkurrenssynpunkt är det nämligen angeläget att det nya bolaget ges samma konkurrensförutsättningar som andra telebolag.
Vad beträffar Televerkets uppfyllande av de ekonomiska mål som statsmakterna lagt fast kan jag nu endast konstatera att verkets ekonomiska förutsättningar försämrats enligt de i den reviderade treårsplanen redovisade nyckeltalen. Detta understryker vikten av att verket även fortsatt arbetar med att effektivisera sin verksamhet.
En del i det pågående effektiviseringsarbetet var bildandet av bolaget Megacom AB den 1 januari 1992, i vilket Televerket samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring till sina större kunder i syfte att kunna ta ett helhetsansvar för dessa. Ansvaret för dessa kunder, liksom för verkets övriga kunder, låg tidigare utspritt på de olika regionerna. Televerket har genom denna konstruktion fört över verksamhet från affärsverket till aktiebolagsform, vilket kräver riksdagens godkännande. Enligt min bedömning är bildandet av Megacom AB ett riktigt steg i anpassningen av Televerkets verksamhet till de förändrade marknadsförutsättningar som präglar telemarknaden. Jag förordar därför att riksdagen godkänner att den aktuella verksamheten överförts till bolagsform i Megacom AB.
Jag vill slutligen ta upp frågan om Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden till ett pris av 215 miljoner kronor. Som tidigare redovisats är Televerkets motiv för försäljningen alt verkets lokalbehov är på väg att minska med anledning av personalneddragningar, varför fastighetsinnehavet behöver skäras ner. Dessutom behöver verket frigöra kapital för investeringar i kärnverksamheten. Parterna har, förutom försäljningsavtalet, ingått ett förvaltningsavtal som innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av den överförda fastigheten. De bägge avtalen är villkorade av riksdagens och : regeringens godkännande.
Enligt min bedömning är det rimligt att verket som ett led i sin omstrukturering kan avyttra fastigheter som det ej kan anses kommersiellt motiverat att behålla. Jag förordar därför att försäljningen av fastigheten Aeolus 1 godkänns. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att Bilaga 7
1. godkänna vad jag anfört om utnyttjande av Televerket ställda garantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland,
2. godkänna den under år 1992 genomförda överföringen av verksamhet från Televerket till Megacom AB samt
3. godkänna Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden.
I 1. Telestyrelsen
1992/903 Anslag 20 000 000 1993/94 — Förslag 20000 000" > Utbrutet anslag. |
Inledning En ny telemyndighet, Telestyrelsen, inrättades den 1juli 1992 (prop. 1991/92:163, bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Vid bildandet lades verksamheten i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd samman. I propositionen angavs att den nya myndigheten skulle överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas till aktiebolag. Vidare angavs att myndighetens slutliga dimensionering var beroende av resultatet av den då pågående Telelagsutredningens arbete (K 1991:03).
Telestyrelsen uppbär avgifter enligt 2§ teleförordningen (1985:765). Dessa avgifter disponeras inte av Telestyrelsen utan levereras in till inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifterna skall täcka kostnaderna för den anslagsfinansicrade verksamheten som tidigare bedrivits vid Statens telenämnd.
Telestyrelsen har regeringens bemyndigande att disponera de avgifter som uppbärs med stöd av kungörelse (1967:446) om radiosändare. Avgifterna får disponeras för att täcka kostnader inom radioområdet, dvs. den verksamhet som tidigare bedrevs vid frekvensförvaltningen inom Televerket. Sedan den 1 januari 1993 har Telestyrelsen också bemyndigande att ta ut avgifter för tillsyn av radiokommunikationsutrustning m.m. på fartyg.
Inför bildandet av Telestyrelsen angavs att Telestyrelsens verksamhet bör finansieras genom avgifter. De nya uppgifter som myndigheten kommer att få till följd av lag om radiokommunikation samt telelag m.m. bör kunna finansieras av teleoperatörerna genom avgifter. Regeringen uppdrog mot denna bakgrund åt Telestyrelsen att utarbeta ett förslag till ett avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för myndigheten.
Telestyrelsen har nu redovisat sitt förslag som innebär att all verksamhet, förutom vissa samhällsåtaganden, skall finansieras med avgifter.
Föredragandens överväganden Telestyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 redovisat 139 sitt medelsbehov för budgetåret samt hur Telestyrelsen bör finansieras. Som
tidigare nämnts är Telestyrelsens framtida dimensionering och resursbehov beroende av den kommande telelagstiftningen inom tele- och radiokommu- Bilaga 7 nikationsområdet. Telelagsutredningens betänkande (SOU 1992:70) Telclag och frekvensrättsutredningens betänkande (SOU 1991:107) lag om radiokommunikation m.m. bereds för närvarande inom regeringskansliet. Förslaget till telelag kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993 med beräknat ikraftträdande senast den 1 juli 1993. Ombildningen av Televerket till aktiebolag följer, som jag tidigare redovisat, samma tidsplan. Detta innebär att resterande myndighetsuppgifter i Televerket samt vissa tillkommande uppgifter inom telekommunikationsområdet kommer att åläggas Telestyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande Telestyrelsens framtida dimensionering och finansiering i samband med införandet av en lagstiftning på telekommunikationsområdet och bolagiseringen av Televerket. Regeringen kommer i detta sammanhang även att ta ställning till Telestyrelsens anslagsframställan avseende budgetåret 1993/94. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskilt förslag i ämnet, till Telestyrelsen för bud-
getåret 1993/94 beräkna ctt förslagsanslag på 20000 000 kr.
Bilaga 7
Sammanfattning av föredragandens förslag:
- Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 godkänns.
= Postverket får rätt att ta upp lån på marknaden eiler i Riksgälds-
kontoret och att låna ut pengar till bolagen i Postkoncernen.
= En ram på 1 miljard kronor för Postverkets upplåning och en ram
på 600 miljoner kronor för Postverkets utlåning till bolag i Post-
koncernen införs.
= Postverket bör fördjupa samarbetet med Nordbanken.
- Postverket bolagiseras senast den 1 januari 1994.
- Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassa-
service utgår med 250 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Verksamhetens inriktning Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår att distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket får också driva annan rörelse som det har särskilda förutsättningar för.
Postverket består av fem affärsområden, brev (brev- och tidningsbefordran), lättgods (befordran av post- och företagspaket), bank och kassa (distribution av banktjänster och kassanätet), postgirot (förmedlingar av betalningar) och utrikes (internationell post). Därtill kommer ett antal särskilda resultatenheter (bl.a. Posten Finans och Postfastigheter) och det helägda aktiebolaget Postbolagen AB. Koncernen Jeds av en styrelse som utses av regeringen. Rörelseintäkterna beräknas för år 1992 uppgå till ca 22 miljarder kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelantalet anställda i koncernen uppgår till ca 53 000.
Statsmakterna styr Postverket genom servicemål, kvalitetsmål och ckonomiska mål. Regeringen anger endast prismål för höjning av portosatser på brev medan Postverket självt bestämmer priserna på övriga produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel. En konsolidering av Postverkets ekonomi sker helt i verkets räkenskaper.
Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen med jakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av regeringen.
Riksdagens uppdrag till Postverket är att enstaka brev i princip skall befordras rikstäckande till enhetsporto, enstaka paket upp till 20 kilo från privatpersoner skall befordras på högst tre dagar rikstäckande till enhetstaxa och att enstaka betalningar skall förmedlas till enhetliga priser. Alla skall ha tillgång till postservice i normalfallet fem dagar i veckan. Staten ersätter Postverket för upprätthållande av rikstäckande betalnings- och kassaservice.
Postverkets treårsplan för åren 1994-1996
Regering och riksdag har lagt fast mål för Postverket. För räkenskapsåret Bilaga 7 1991 har Postverket i sin affärsplan för åren 1994-1996 redovisat sin måluppfyllelse på följande sätt. «= Den höga geografiska täckningsgraden för daglig betalnings- och kassa-
service har bibehållits under år 1991. - 96,6 20 av breven kom fram i utlovad tid. = Postkoncernen omsatte 21032 miljoner kronor år 1991. Resultat efter fi-
nansnetto uppgick till 1168 miljoner kronor vilket motsvarar 5,6 70 av
rörelsens intäkter. Räntabiliteten på eget kapital var 15,4 70 och solidite-
ten (pensionsskuld obeaktad) 15,2 20. = Totalproduktiviteten sjönk med 3,1 20 år 1991 att jämföra med en för-
bättring på 2,2 26 år 1990. För år 1992 bedömer Postverket att utveck-
lingen skall vända.
Investeringarna år 1991 uppgick till 1,7 miljarder kronor och avsåg i huvudsak utbyte av kassaterminalsystem i kontorsnätet och hos lantbrevbärarna, rationaliseringar av lättgods produktionssystem samt engagemanget i GD Express Worldwide. År 1991 motsvarade investeringarna 8,1 96 av rörelseintäkterna. Investeringarna har självfinansierats genom internt tillförda medel och minskning av likvida medel.
Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster så att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds.
Postverket skall kännetecknas av att verksamheten är säker, nära och offensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal viktiga nyckelord, främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompetens.
Strategin skall hjälpa Postverket att nå de mål som är uppsatta för verksamheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som trivs. Postverket har preciserat målen för verksamheten enligt följande: Tillräcklig lönsamhet = Postverkets resultat skall långsiktigt (för perioden 1993-1996) vara lägst
5 Je av rörelseintäkterna. Resultatmålet för år 1993 är 1150 miljoner kro-
nor (5,1 0 av rörelscintäkterna). = Postverkets räntabilitet skall långsiktigt ligga på minst 15 26 av eget kapi-
tal efter skatt vid normal soliditet. - Postverkets soliditet skall på lång sikt nå 15 2. = Postverkets totalproduktivitet skall under perioden förbättras med minst
2 Fo per år. Nöjda kunder = Andelen nöjda kunder skall öka från 76 26 år 1992 till 77 26 år 1993 och
80 26 år 1995. - Målet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Det skall under
hela perioden klaras till minst 98 96 för lokalbrev och 95 46 för riksbrev.
—- Väntetiderna på postkontoren skall normalt vara högst 5 minuter under Bilaga 7
normaltrafik och högst 10 minuter under högtrafik. — En rikstäckande kassaservice med ca 2 000 serviceställen skall behållas.
Investeringar i anläggningar sker framför allt för att säkra en fortsatt god service. Investeringarna beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor totalt under perioden 1994-1996 eller ca 1,2 miljarder kronor per år. Bland de större investeringarna är ett nytt produktionssystem för lättgods och datoriseringen av kontorsnätet. Framåt kommer främst byggnadsinvesteringar att begränsas kraftigt.
Postverket förutser för åren 1993-1996 följande resultatutveckling:
| (Mkr) | 1992 1993 1994 1995 1996 |
| Resultat | 1500 1150 1600 2100 2200 |
| Investeringar | 2030 1690 1300 1200 1200 |
Under den senaste treårsperioden och för innevarande räkenskapsår har
omsättning och resultat utvecklats enligt nedan.
| (Mkr) | 1989 1990 1991 1992P |
| Rörelseintäkter | 17126 20553 21032 21900 |
| Resultat efter finansnetto | 942 2549 1168 1500 |
| Vinstmarginal (26) | 5,5 12,4 5,6 6,8 |
| Medeltal anställda | 56539 57 392 56 415 53 200 |
Postverket framför att en avvägning mellan servicemål och ekonomiska mål måste göras. Eftersom verket har ett regionalt och socialt ansvar och är en nödvändig del av Sveriges infrastruktur, är det ekonomiska målet tillräcklig lönsamhet för att överleva av egen kraft.
Postverket anser vidare att ett kapitaltillskott från ägaren måste lämnas innan krav på marknadsmässig förräntning och utdelning är relevant. Till dess kapitaltillskott Jämnats anser Postverket 5 20 av rörelscintäkterna som resultat efter finansnetto vara en tillräcklig resultatnivå.
Postverket anser att betalningsförmedling i Postverkets regi är särskilt viktig för glesbygden. Ofta är Postverkets betalningsförmedling genom postgirot via postkontor och lantbrevbärare den enda möjligheten som står till buds. Det är därför angeläget att Postverkets förutsättningar att bedriva postgiroverksamhet inte försämras.
Föredragandens överväganden Postverket har inte befogenheter att uppta lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden. Postverket har inte heller möjlighet att låna medel till bolag i Postkoncernen,
Riksdagen har i ett annat sammanhang (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) beslutat om riktlinjer för affärsverkens upp-
10 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 100. Bilaga 7
låning. Riktlinjerna innebär att verken bör ges möjlighet att inom av riksdag och regering angivna ramar låna medel i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna in- Bilaga 7 nebär även att verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp lån inom Sverige, förutsatt att Riksgäldskontoret givits möjlighet att lämna anbud. Verken skall vidare ges möjlighet att inom angivna ramar låna medel till bolag i affärsverkskoncernen. I de ramar som anges för verkens upplåning i Riksgäldskontoret och verkens utlåning till koncernbolag skall även borgensåtaganden inräknas.
Postverket har i en skrivelse till regeringen hemställt om att ges möjlighet att ta upp lån i Riksgäldskontoret eler hos någon annan långivare och att affärsverket ges möjlighet till utlåning till bolag i Postkoncernen.
Riksrevisionsverket har behandlat frågan om Postverkets upplåning i en rapport av den 30 april 1992 till Finansdepartementet. RRV anser att valmöjligheten att välja Riksgäldskontoret eller annan långivare är en modell som i sig synes fungera väl. Modellen inkl. dess koncernsyn bör enligt RRV -—med en bibehållen strikt särbehandling av postgiroinlåningen — kunna införas även för Postverket och dess bolagsgrupp.
Jag föreslår mot bakgrund av detta dels att Postverket får låna på marknaden och i Riksgäldskontoret, dels att verket får låna ut pengar till bolagen i Postkoncernen. Jag föreslår att en ram på 1 miljard kronor införs för Postverkets upplåning och att en ram på 600 miljoner kronor införs för Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen. I de föreslagna ramarna skall även borgensåtaganden inräknas i enlighet med vad riksdagen beslutat (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Postgiroinlåningen skall även fortsättningsvis särskiljas och således inte användas för finansiering av Postverkets verksamhet. När Postverket bolagiseras skall lånemöjligheten i Riksgäldskontoret upphöra och redan upptagna lån avvecklas.
I proposition 1992/93:89 har regeringen föreslagit ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som innebär möjlighet till samverkan mellan bank, post och butik. Riksdagen har antagit förslaget (bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109). Beslutet innebär att regeringen eller Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank i ett lokalt bankkontor på en mindre ort tillhandahåller posttjänster. Vidare får regeringen eller inspektionen möjlighet att, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank låter sin verksamhet bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra än bankens egna lokaler. Det bör framhållas att samverkan mellan bank, post och butik bara behandlats med avseende på glesbygd och mindre orter. Frågan är emellertid av principiell betydelse och kommer att bli föremål för djupare och bredare behandling. Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1992:95) har Betalningstjänstutredningen fått i uppdrag att kartlägga dels förekomsten av bankverksamhet i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster tillhandahälls, dels riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka förutsättningar som bör gälla.
Postverkets samarbete med Nordbanken Postsparbanken, den del av Postverket som fusionerades med Kreditbanken år 1974, tillkom på 1880-talet. Postsparbanken inrättades för att stimulera 144
sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Postgirorörelsen startade år Prop. 1992/93:100
1925 och tillkom för att underlätta betalningsrörelsen och främja sådana be- = Bilaga 7 talningsmetoder som är ägnade att minska användandet av kontanta medel. Fram till år 1974 utgjorde Postsparbanken och postgirot den sammanfattande benämningen Postbanken och utgjorde organisatoriskt en av Postverkets huvudenheter. Med stöd av postbankslagen och instruktionen för Postverket utövade Postbanken postgiro-, sparbanks- och personkontorörelserna.
Kreditbanken var ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet liksom övriga affärsbanker reglerades av banklagens bestämmelser. Statens ägande av Kreditbanken har sin grund i att man år 1923 fick ta över Jordbrukarbanken för att förhindra en likvidation och stora förluster för småspararna. År 1951 bildades Kreditbanken genom att Jordbrukarbanken slogs samman med kontor från fyra andra affärsbanker. Kreditbanken var i början av 1970-talet den till storleksordningen tredje av de dåvarande fem affärsbankerna.
Regeringen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969 att mot bakgrund av de då rådande utvecklingstendenserna, bl.a. ändrad efterfrågan på krediter och ökade krav på långfristiga krediter och samverkan mellan affärsbankerna, framstod ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna Postbanken och Kreditbanken som ett naturligt led i en politik som syftade till att anpassa organisationen av kreditgivningen till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. Departementschefen anförde att de båda statliga bankerna tillsammans svarade för en kreditgivningskapacitet som betydligt översteg något av de privata instituten.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1973 återkom regeringen till riksdagen beträffande Postbanken och Kreditbanken. Propositionens huvudsakliga innehåll var förslaget att Postbanken och Kreditbanken fr.o.m. den 1 juli 1974 skulle sammangå till en statlig affärsbank kallad Post- och Kreditbanken (PK-banken). Kreditbanken föreslogs uppgå i sin helhet i PK-banken. Postbankens sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen föreslogs också föras över till den nya banken medan den inte räntebärande delen skulle överföras till Postverket.
Skälen till förslaget om ett sammangående av de båda statliga bankerna, var att samarbetet som föreslagits i 1969 års proposition mellan de båda bankerna endast kommit att ge begränsade resultat. Den främsta anledningen till detta tillskrevs den omständigheten att bankerna organisatoriskt alltjämt var fristående från varandra och företagsmässigt stod i ett visst konkurrens-
förhållande till varandra.
I propositionen anfördes vidare att något behov av att till en ny bank överflytta vare sig hanteringen eller ledningen av den betalningsförmedling, som girorörelsen primärt var avsedd att utföra, inte syntes föreligga. Önskemål att samordna Postbankens och Kreditbankens ekonomiska resurser ansågs i stället kunna tillgodoses genom att det fastslogs att Postverket inte skulle bedriva utlåning eller annan medelsplacering utan att vid varje tidpunkt förefintliga medel, som huvudsakligen härrörde från girorörelsen, skulle vara placerade på räkning i den nya bankenheten och där förräntas enligt
särskilt fastställda regler. Därmed hölls postgirorörelsen utanför sammanslagningen. Bilaga 7
Den 1 juli 1974 bildades PK-banken. År 1987 ändrades Postverkets och PK-bankens samarbetsavtal på sådant
sätt alt Postverket själv skulle förvalta postgirots likvida medel. Resultatenheten Posten Finans bildades för detta ändamål. Man betonade ifrån regeringen att Postverkets ställning som betalningsförmedlare skulle behållas och att bankverksamhet cj fick utvecklas.
I ett regeringsbeslut den 15 november 1990 fastställdes riktlinjer för Postverkets samarbete med banker, m.m. Postverket har enligt detta beslut rätt att sluta avtal om samarbete med olika banker. När sådana avtal sluts får det emellertid inte råda något tvivel om att avtalen bygger på icke-exklusivitet. Avtal med banker måste bygga på förutsättningen att Postverket inte helt eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha samarbete med olika banker, men en parts tillträde till kontorsnätet får inte göra det omöjligt för andra banker att teckna avtal av samma omfattning.
Vidare fastställdes i regeringsbeslutet att Postverkets engagemang i banksektorn skall bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant sätt att banklagens regler om rätt att delegera inte bryts. Postverket skall också kunna marknadsföra de tjänster samarbetet omfattar. Postverket skall däremot inte bevilja krediter och inte ha del i de kreditrisker som uppkommer till följd av förmedlade affärer.
Den 5 mars 1991 slöt Postverket avtal med Nordbanken och Sparbankerna. Avtalet med Nordbanken är femårigt. Enligt avtalet skall Postverket förmedla Nordbankens tjänster på samtliga postkontor. Avtalet med Sparbankerna avser kontorssamverkan och transaktionsavtal.
Postgirot och de statliga betalningarna Riksdagen har godkänt att regeringen beslutar om avveckling av postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bill, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). En avveckling av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar måste genomföras på ett sådant sätt att de krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet uppfylls. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat dessa krav som i korthet är att förmedlingen av de statliga betalningarna skall ske på ett för staten kostinadseffektivt sätt, ränteförluster minimeras och fördröjningar undvikas. Vidare måste statens informationsbehov tillgodoses och valfrihet: skapas för allmänhet och myndigheter. Även säkerheten för betalningarna skall beaktas.
Regeringen har mot bakgrund av detta ansett det angeläget att en analys av alternativa lösningar för avreglering av statliga betalningar görs. Regeringen har utrett och belyst alternativa lösningar och genomfört konsekvensanalys av skilda lösningar för avvecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar. Översynen har omfattat postkontorsnätet som drivs av divisionen bank och kassa inom Postverket, postgirot och Nordbanken.
Postgirot är en dominerande aktör på betalningsmarknaden i Sverige med 146
en marknadsandel på ca 55 26. Postgirot är emellertid beroende av de statliga betalningarna för att vidmakthålla denna ställning. Postgirots intäkter — Bilaga 7 är mycket ränteberoende. Postgirots resultat är till stor del beroende av statliga betalningar.
Utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot ökad konkurrens och förbättrad effektivitet torde bäst uppnås genom att två olika betalningssystem, postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emellertid bör befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att uppnå en konkurrens på jämbördiga villkor. Som exempel på barriärer kan nämnas dels den subventionering som postgirot uppbär genom den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar, dels svårigheten för postgirot att erbjuda autogirolösningar till privatpersoner eftersom man inte tillåts tillgång till alla affärsbankers lönekonton.
I översynen har möjligheten till ökade avgiftsuttag för att kompensera intäktsbortfall i förmedlingen av de statliga betalningarna till följd av avreglering belysts. Det har klarlagts att det finns potential för avgiftshöjningar, vilket skulle till viss del kunna kompensera postgirot för minskade ränteintäkter.
Postkontorsnätet är beroende av samarbetet med Nordbanken för att kunna upprätthålla en service av den omfattning vi känner i dag. År 1991 hade Postverket intäkter till följd av bankuppdrag som uppgick till 1556 miljoner kronor. Den stora huvuddelen av dessa intäkter avser samarbetet med Nordbanken.
Samarbetet mellan Postverket och Nordbanken utformades redan vid sammanslagningen av Post- och Kreditbanken år 1974. I kort innebär det att postkontorsnätet och lantbrevbäringen fungerar som ett kompletterande kontorsnät för Nordbankens tjänster. Nordbanken har ett stort antal lönekontokunder som fördelar sig över hela landet. Eftersom Nordbankens kontorsnät är av begränsad omfattning, endast ca 200 bankkontor, har detta medfört att merparten av Nordbankens privatkunder utför sina bankärenden på postkontor. Nordbankens samarbete med bank och kassa är därför mycket betydelsefullt för lönsamheten för bankens privatkundsverksamhet. Samtidigt svarar Nordbanken för en betydande del av intäkterna i affärsområdet bank och kassa.
Vad beträffar samarbetet mellan postgirot och Nordbanken har även detta till vissa delar sin grund i beslutet år 1974. I dag är Nordbankens personkontorörelse en integrerad del av postgirots datasystem och postgirot tillhandahåller på entreprenad databehandling, bokföring och girobetalningar för personkonton. På företagssidan erbjuds Nordbankens kunder med företagskonto och girokapitalkonto direktanknytning till postgirots gireringsservice och andra betalningsserviceprodukter.
Postkontorsnätet är det största kontorsnätet för banktjänster i Sverige med totalt ca 2 000 filialer vilket motsvarar knappt 40 20 av det totala antalet post- och bankkontor i Sverige. Postkontorsnätet drivs av affärsområdet bank och kassa i Postverket. Bank och kassa har fyra huvudsakliga uppdragsgivare, tre av Postverkets affärsområden, brev, lättgods och postgirot samt Nordbanken. Den service bank och kassa tillhandahåller för Nordbanken är banktjänster för i huvudsak privatpersoner som är Nordbankskunder. För 147
postgirot tillhandahålls in- och utbetalningar på postgirokonton. För brev och lättgods tillhandahålls försäljning och distribution av dessas produkter. Bilaga 7
Den översyn som genomförts påvisar att postgirot med nuvarande befogenheter klarar att den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar avskaffas. De minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om statliga betalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirot anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsten med banktjänster bör detta lösas genom samarbete med andra banker. Jag anser att ytterligare befogenheter inte är aktuella för postgirot. Postgirot bör vidare verka som en oberoende betalningsförmedlare.
På betalningsmarknaden kommer postgirot att verka under allt hårdare konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att klara denna situation bedömer jag det som angeläget att postgirot drivs i aktiebolagsform inom ramen för Postkoncernen. Mot denna bakgrund föreslår jag att postgirot ombildas till aktiebolag senast i samband med Postverkets bolagisering. Som regeringen underströk i prop. 1991/92:100 bil. 1 skall postgirots affärsidé och verksamhetsområde även i framtiden bestå av effektiv betalningsförmedling.
Avvecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar bidrar till ett effektivare betalningssystem. Effektiviteten hämmas dock av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att postgirot får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på bankkonton, inte har kunnat införas. Jag förutsätter att klargörandena av konkurrensförutsättningarna på betalningsmarknaden, som skapas om riksdagen beslutar i enlighet med de förslag jag redovisar, leder till att postgirot och bankerna/bankgirot gemensamt gör ett förnyat försök att finna lösningar som ytterligare ökar effektiviteten i betalningssystemet.
I avsnittet Särskilda frågor i denna propositions bilaga 1 redogör chefen för Finansdepartementet att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lag som skall gälla för Postgirot AB:s verksamhet. I samband med införandet av ny lagstiftning för Postgirot AB kommer verksamheten att ställas under tillsyn av Finansinspektionen.
Postverkets affärsområde bank och kassas fyra huvuduppdragsgivare, brev, lättgods, postgirot och Nordbanken finansierar genom köp av tjänster kontorsnätet. Banden mellan bank och kassa och dess huvuduppdragsgivare är starka. Bank och kassa bör därför fördjupa samarbetet med och fortsättningsvis verka för sina huvuduppdragsgivare och strukturera och organisera sig i enlighet med dessas önskemål. Postverket bör således fördjupa samarbetet med Nordbanken. Samarbetet bör givetvis ske på affärsmässiga grunder. Det bör inte längre finnas hinder för Postverket att sluta avtal med Nordbanken som ger Nordbanken exklusiv rätt till distribution av finansiella tjänster. Ett sådant avtal mellan Postverket och Nordbanken bör dock inte hindra att möjlighet ges för andra banker att knyta avtal i de delar av Sverige där Finansinspektionen tillåter att bank- och postärenden sker i andra lokaler. På detta sätt garanteras en fungerande betalningsservice även i de glest befolkade delarna av Sverige. .
Affärsområdet bank och kassa genomdriver för närvarande ett omfattande rationaliseringsprogram som informerades om i 1992 års budgetpropo- 148
sition (prop. 1991/92:100 bil. 7), men kommer att ha fortsatt stora krav på — Prop. 1992/93:100
omstrukturering de närmaste åren för att möta sina uppdragsgivares föränd- — Bilaga 7 rade behov.
Den fortsatta inriktningen för Postverket I prop. 1991/92:100 bil. 7 aviserades Postverkets bolagisering i ett moderbolag och förslagsvis de fyra affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa samt postgirot som dotterbolag. I propositionen anfördes vidare att en bolagsbildning kan bli aktuell när postlagsutredningen slutförts och vissa andra frågor fått sin lösning, bl.a. mervärdesskatt på brevbefordran och Postverkets pensionsskuld.
Regeringen har föreslagit att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas (prop. 1992/93:132). Trafikutskottet anför i sitt betänkande att man delar regeringens uppfattning att marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamheten motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Enligt utskottet utgör en rikstäckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det är därför, enligt utskottet, nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa förutsättningar klara rikstäckande postscervice utan statliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är bl.a. att Postverket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga, att Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet enhetsporto för enstaka försändelse.
Utskottet framhåller, mot bakgrund av detta, betydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av Postverket.
Postverket har till regeringen framfört att det regionala åtagandet bör ses över efter en treårsperiod samt att sociala åtaganden ersätts.
Postverkets totala pensionsskuld och löneskatt överstiger koncernens egna kapital. I samband med bolagiseringen måste detta ges en lösning så att Postverket erhåller en godtagbar soliditet.
IF samband med det förslag som nu läggs om postgirots bolagisering är det angeläget att även resterande delar av Postverket bolagiseras i enlighet med tidigare riktlinjer. Postverket står inför ett krävande omstrukturerings- och rationaliseringsarbete i alla sina affärer. En förutsättning för att Postverket skall lyckas hävda sig i konkurrensen är att verksamheten bedrivs med samma regelverk och konkurrensvillkor som övriga aktörer har att verka under.
Postverket har haft två monopol som skyddat dess verksamhet, dels ensamrätt till brevbefordran, dels ensamrätt till ca hälften av statens betalningar. Fr.o.m. den 1 januari 1993 är Postverkets ensamrätt till brevbefordan avvecklad och den 1 juli 1993 föreslås postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar avvecklas. Detta medför att Postverket i stora delar av sin affärsverksamhet inte längre är skyddad mot utan är utsatt för konkur- 149 rens,
. Affärsområdet brev möter konkurrens på traditionell brevbefordran men = Prop. 1992/93:100
även från andra media som telefax och elektronisk post. Konkurrensen Bilaga 7 skärps på brevverksamhetens marknader och hårda krav kommer därför att
ställas på affärsområdet.
Affärsområdet lättgods brottas med lönsamhetsproblem. Det kommer att krävas att denna verksamhet får drivas under liknande förutsättningar som konkurrenternas för att komma till rätta med underskottet.
Postgirot kommer till följd av att den kvarvarande ensamrätten på statliga betalningar avvecklas få allt hårdare konkurrens från banksektorn och behöva införa nya avgifter och ersättningar för att kompensera bortfall av ränteintäkter. Detta kommer att ställa krav på att verksamheten drivs affärsmässigt.
Affärsområdet bank och kassa genomför för närvarande en omfattande rationalisering av kontorsnätet där ett stort antal kontor skall ändra form samtidigt som effektivitetsförbättringar på postkontoren införs. Affärsområdena brev och lättgods samt postgirots allt svårare konkurrenssituation kommer att föra med sig att bank och kassa får ytterligare krav från sina uppdragsgivare att minska kostnaderna. Även Nordbanken genomför ett omfattande rationaliseringsprogram och kommer att ställa krav på kostnadseffektivitet i sitt kontorssamarbete med affärsområdet bank och kassa.
Postverkets situation är utsatt och det är därför angeläget att Postverket får möjlighet att driva sin verksamhet i bolagsform. Som jag angav i förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) är fördelarna med aktiebolagsformen främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den verkställande ledningens befogenheter är klara och tydliga inom ramen för de riktlinjer och begränsningar som styrelse och bolagsstämma ställer upp. Uppdelningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjligheter att ta snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen av ett affärsverk har. Jag bedömer det som angeläget att även övriga förutsättningar ges Postverket snarast, bl.a. mervärdesskatt på brev- och tidningstjänster och ersättning för sociala åtaganden. Detta bör skapa förutsättningar för en fortsatt väl fungerande postservice till rimliga priser.
Postverket bör enligt min mening bolagiseras senast den 1 januari 1994. Jag avser därför att återkomma till riksdagen under år 1993 med ctt förslag till bolagisering av Postverket och förslag till lag om postverksamhet.
Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice I prop. 1991/92:100 bil. 7 infördes ett nytt anslag till Postverket för nettokostnaden för att upprätthålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice på orter där alternativ till Postverket saknas.
Jag föreslår mot bakgrund av besparingsskäl, som är angelägna, att neddragning av anslaget J 1. från 300 miljoner kronor till 250 miljoner kronor sker. Den modell som införts innebär att staten köper rikstäckande betalnings- och kassaservice av Postverket. Neddragningen av anslaget medför att ersättningen sänks. Jag bedömer emellertid att Postverket bör kunna tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice av den nuvarande omfattningen även vid denna lägre ersättningsnivå. 150
Bilaga 7 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna Postverkets treårsplan för åren 1994-1996, 2. godkänna vad jag anfört om Postverkets rätt att ta upp lån på marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag i Postkoncernen, 3. godkänna vad jag anfört om ram för Postverkets upplåning och Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen, 4. godkänna vad jag anfört om Postverkets fortsatta samarbete med Nordbanken och övriga banker samt 5. godkänna inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den 1 januari 1994.
Anslagsfrågor
J1. Ersättning till Postverket för rikstäckande betalningsoch kassaservice
1992/93 — Anslag 300 000 000 1993/94 — Förslag 250 000 000
Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.
| Bilaga 7
A. Investeringar i infrastruktur under 1990-talet
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag: — Investering i infrastruktur skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. | - En total investeringsram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. - Ett förslag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket kommer att presenteras senare I vår. - Investeringsramen skall kopplas till de 10-åriga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna upprättar under hösten 1993. - För att täcka räntekostnader och amorteringar av upptagna lån skall ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas för Banverket och Vägverket.
1.1 Investeringar i infrastruktur åren 1960-1992 Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca 2 70 av bruttonationalprodukten på 1960-talet till en nivå på ca 0,5 7 under slutet av 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stå tillbaka för andra behov i samhället. Under samma period har tillväxten i den svenska ekonomin avtagit.
Den minskande andelen investeringar i infrastruktur har bl.a. medfört att vägnätet inte har byggts ut i den takt som skisserades i slutet av 1960-talet. Av de bedömda investeringsbehoven under perioden 1970-1984 tillfördes endast resurser motsvarande 27 20. Investeringarna som skett i transportinfrastrukturen kan jämföras med de investeringar som skett i telekommunikationer under senare år. Televerket har genom självfinansiering de senaste åren investerat betydligt mer i telekommunikationer än vad som investerats totalt i transportinfrastrukturen. Televerket investerar för närvarande i storleksordningen 8-10 miljarder kronor per år.
Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i vägar och järnvägar. Bland de stora projekten kan nämnas utbyggnaden av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansicrade i sin helhet, Arlandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av utbyggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar av E4, E6 och E 20. Förberedelser för en fast förbindelse över Öresund pågår. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny förbindelse över Ångermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda projekt kommer att ske under flera år på 1990-talet, dock med en tyngdpunkt på dess första hälft.
Figur 1.1.1 Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP
Bilaga 7
Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP
1963-1992
2,5
1,5
N
N NEN /
0,5
T
1963 1967 1971 1975 1979 1983 1987 1991
1965 1969 1973 1977 1981 1985 1989
— KR av BNP Beräkningarna innehåller investeringar i vägar och järnvägar. Beräkningarna för 1992 grundar sig på Finansplanens prognos för bruttonationalprodukten
Under 1990-talet planeras även utbyggnaden av trafiksystemen i Stockholm, Göteborg och Malmö att ske. Kostnaden för dessa investeringar kan grovt skattas till drygt 50 miljarder kronor. Vissa av de vägutbyggnader som är planerade inom ramen för storstadsöverenskommelserna förutsätter en finansiering med trafikavgifter.
Under budgetåret 1992/93 kommer ca 12-13 miljarder kronor att investeras i infrastrukturen. Det är mer än dubbelt så mycket som föregående budgetår och mer än tre gånger så mycket som på 1980-talet.
1.2 Finansiering Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga anslag på statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall göras är de gällande 10-åriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar. De årliga investeringsanslagen har sedan slutet på 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön och storstadsregionernas trafiksystem. Riksdagen angav en planeringsram på 20 miljarder kronor för resten av 1990-talet.
Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor till anslaget men utlovade att en påfyllnad av anslaget med ytterligare 10 miljarder kronor skulle ske senare.
I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen
[
transportsektorn. Bilaga 7
I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92: TUS, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor fördelades enligt följande, vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner kronor, drift av inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg tillsammans 153 miljoner kronor.
I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar på främst mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.
Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1l, rskr 1992/93:134) att anslå ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägarna I skogslänen.
De cextramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om ca 310 större investeringsprojekt och ca 1056 underhållsåtgärder. Av dessa beslutade projekt har ca 300 byggprojekt och ca 673 underhållsprojekt redan påbörjats. Av de 673 underhållsprojekten är 269 projekt avslutade.
Den ökade produktionsvolym som extraanslagen innebär medför att Vägverket under år 1992 beräknas öka produktionen med drygt 3,2 miljarder kronor och under år 1993 med ca 5,1 miljarder kronor.
Den ökade produktionsvolymen inom Banverket beräknas under år 1992 bli ca 1,9 miljarder kronor och under år 1993 ca 2,5 miljarder kronor.
Av figur 1.2.1 och 1.2.2 framgår den ökade produktionen vid Vägverket och Banverket som följd av den ökade medelstilldelningen under år 1991 och år 1992.
1.3 En ny finansieringsmodell Föredragandens överväganden Flera mycket angelägna investeringar har inte gått att finansiera inom hittills anslagna ramar.
Jag föreslår därför att investeringar i vägar, järnvägar (inkl. eldrifts- och telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att göras, varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut.
Jag avser att senare i vår, i samband med att jag lägger propositionen om inriktningen av investeringar i trafikens infrastruktur, komma med ett förslag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket. Invcsteringsramen och låneramen kommer sedan att kopplas till de 10-åriga inve-
- C .
Figur 1.2.1 Ökad produktion vid Vägverket med extramedel
Bilaga 7
VÄGVERKETS ÖKADE PRODUKTION MED EXTRAMEDEL BEDÖMD PRODUKTION PER ÅR
a T KR [ T
MILJARDER N.N I
1991 1992 1993 1994 1995 1996
Figur 1.2.2 Ökad produktion vid Banverket med extramedel
Banverkets ökade produktion med extramedel
bedömd produktion 1992—1999 3000
:
kr -—- LJ Li
3¶Miljoner
soo Ft
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999
steringsplanerna som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna skall upp- Prop. 1992/93:100 rätta under hösten 1993.
Bilaga 7
Jag avser också att återkomma med förslag till hur stort kapitalkostnadsanslag som skall anvisas nästa budgetår för ränta och amortering av upptagna lån.
1.4 Planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar Bakgrund Riksdagen har framfört (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333) att regeringens och riksdagens inflytande över investeringsplaneringen bör stärkas. Riksdagen konstaterade samtidigt att de för närvarande saknar ett utbyggt beslutsunderlag som gör det möjligt att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande politiska avvägningar. Riksdagen förutsätter därför att regeringen fortsättningsvis för riksdagen presenterar ett underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastrukturen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.
Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsunderlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinriktningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn, regional balans kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att ställas mot varandra. Trafikpolitiken kan bidra till att förverkliga andra angelägna samhällsmål. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse för t.ex. miljömålen kommer att belysas.
Underlaget kommer även att belysa förutsättningarna för en utökad kustsjöfart samt hur tillgängligheten kan förbättras genom ett bättre utnyttjande av flygtrafik över längre avstånd.
Föredragandens överväganden Jag bedömer att det underlag som regeringen för närvarande utarbetar kommer att göra det möjligt för riksdagen att på ett tillfredsställande sätt fatta beslut om övergripande trafikpolitiska avvägningar utan att för den skull ta ställning till enskilda projekt och detaljer.
Efter riksdagens beslut om investeringarnas inriktning och fördelning av låneramar mellan riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar kommer regeringen att ge berörda infrastrukturverk i uppdrag att upprätta långsiktiga investeringsplaner mot bakgrund av den inriktning som riksdagen beslutat. Nya investeringsplaner kommer att föreligga under våren 1994.
1.5 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna Regeringen redovisade år 1991 i propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) de principöverenskommelser som hade träffats i de tre storstadsregionerna. Riksdagen behandlade överenskommelserna under vå- 156
ren 1991 (bet. 1991/92:TU24, rskr. 1991/92:286). Med utgångspunkt i dessa Prop. 1992/93:100 överenskommelser har ytterligare förhandlingar m.m. genomförts beträf- — Bilaga 7 fande vissa frågor som inte löstes i överenskommelserna. Det nuvarande läget beträffande överenskommelserna samt regeringens överväganden redovisas nedan.
Stockholmsregionen Bakgrund Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet Liberalerna i Stockholms stad och län träffade den 23 januari 1991 en överenskommelse om samordnade åtgärder för att förbättra miljön, öka tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för utveckling av Stockholmsregionen. Denna överenskommelse krävde kompletterande avtal och planering för fullt genomförande av de i uppgörelsen medtagna investeringsprojekten. Parterna sköt på ett slutligt ställningstagande vad avsåg byggandet av Österleden och Västerleden. Parterna sköt också upp ställningstagandet till införandet av avgifter på biltrafiken.
Den 29 september 1992 enades parterna i Stockholmsregionen om ett tilllägg till överenskommelsen per den 23 januari 1991.
Överenskommelsen omfattar program och planer för investeringar i kollektivtrafiken om ca 15,8 miljarder kronor, i trafikleder om ca 18,2 miljarder kronor samt i övriga väganknutna investeringar 1,9 miljarder kronor (penningvärde 1992-01). Totalt omfattar uppgörelsen investeringar om 35,9 miljarder kronor.
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar tidsperioden fram till 2006 och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Stockholmsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Enligt regeringens bedömning (regeringsbeslut 1993/3508/7) behövs, med hänsyn till att Dennisöverenskommelsen omfattar flera projekt och berör flera kommuner, en samlad bild
av hur hushållningsfrågorna enligt NRL behandlas i överenskommelsens ge-
nomförandeskede. Regeringen har därför i oktober 1992 med stöd av 6 kap. 2§ naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länsstyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som helhet innebär för miljön i området. Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlades i överenskommelsens genomförandeskede samt vad överenskommelsen innebär för miljön.
Regeringen har våren 1992 beslutat om att anvisa 106 miljoner kronor till Banverket för att tidigarelägga upprustningen av Nynäsbanan på delen Västerhaninge- Nynäshamn.
Vidare har regeringen i november 1992 uppdragit åt Banverket att utarbeta en lösning på kapacitetsproblemet mellan Stockholms Central och Årsta med utgångspunkt från att statliga medel inte täcker kostnaden för ett tunnelalternativ. | 157
Kollektivtrafik
Bilaga 7
Kollektivtrafiken byggs ut och rustas upp för totalt 15,8 miljarder kronor. Programmet för kollektivtrafik medför förbättring av kvalitet vad avser turtäthet, sittplatstillgång, regularitet och standard på vagnar och stationer. De kollektiva resmöjligheterna utvecklas vad avser långväga resor och resor på tvären. Fordonen i kollektivtrafiken ges även en bättre miljökvalitet. Kollektivtrafiksatsningen innehåller följande delar: Utbyggda järnvägsspår: Nya spår Stockholm C-Årsta 1,6 miljarder kr Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen 1,2 miljarder kr Dubbelspår Älvsjö-Västerhaninge och upprustning Västerhaninge-Nynäshamn 1.1 miljarder kr Upprustning, utbyggnad och förnyelse av tunnelbanan: Nya vagnar 4,0 miljarder kr Reinvestering i bana 2,4 miljarder kr T-bana Hjulsta-Barkarby 0,3 miljarder kr
Övriga åtgärder:
Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 0,6 miljarder kr Byggande av snabbspårväg 2,1 miljarder kr Miljövänliga bussar 0,3 miljarder kr
Trafikleder Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled runt innerstaden och en yttre tvärled, är avsedda att helt betalas genom avgifter på biltrafiken.
Utbyggnaden av en ringled runt innerstaden innebär att Essingeleden och Norra länken kompletteras med tre länkar, Södra länken, Norra länkens förlängning och Österleden. Utbyggnaden av dessa kompletterande delar sker till stor del i tunnlar. Byggandet påbörjas år 1994 och den sista etappen beräknas öppna för trafik år 1998. Totalt beräknas utbyggnaden av Ringen kosta 10,5 miljarder kronor.
Utbyggnaden av Yttre Tvärleden, som är en yttre förbifarts- och tvärled från Fors i Haninge kommun i söder till Rösa i Norrtälje kommun i norr, omfattar flera projekt till en kostnad av totalt 7,6 miljarder kronor varav Västerleden utgör den dyraste delen. Västerleden planeras från Kungens kurva i tunnel och fortsätter under Kungshatt samt under Lovön i tunnel. Trafikplatsen vid Ekerövägen förläggs under mark. Leden går i tunnel även under Grimstareservatet fram till Bergslagsplans trafikplats. Med undantag för tre broar går Västerleden helt i tunnel. Anläggningskostnaden för Västerleden beräknas till 4,6 miljarder kronor.
Övriga väganknutna investeringar Förbättringar i gatumiljön i inner- och ytterstaden planeras i samband med att biltrafiken i innerstaden kan minskas och kollektivtrafiken byggs ut. Ett
stomnät för kollektivtrafik på innerstadens gatunät införs och samplaneras med andra förändringar såsom trafikföring och utformning av gatuutrym- Bilaga 7 met. Infartsparkeringar byggs som ett komplement till kollektivtrafikservicen. Den totala kostnaden för dessa åtgärder är ca 1,86 miljarder kronor.
Finansiering Överenskommelsen innebär att projekten finansieras genom statliga investeringsanslag för länstrafikanläggningar, stomjärnvägar och överförda investeringsmedel för riksvägar samt genom det särskilda statsbidrag för investeringar i storstäderna som staten avsatt för bl.a. Stockholmsregionen. Därtill kommer investeringsmedel som Stockholms läns landsting bidrar med och avgifter på biltrafiken
Föredragandens överväganden Jag redovisade redan i propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område (prop. 1992/93:132) under hösten 1992 min bedömning av uppgörelsen om trafik och miljö i Stockholmsregionen. Jag föreslog också att Riksgäldskontoret inom en ram om sammanlagt högst 600 miljoner kronor skulle ställa garantier för förberedelsearbetet för utbyggnaden av trafiklederna i Stockholmsregionen.
Det förslag till bilavgifter för att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna förordar, alternativ (A4), granskas för närvarande av två oberoende utvärderare.
Jag avser att i anslutning till propositionen om lagstiftning om vägavgifter förelägga riksdagen förslag till statliga garantier för utbyggnad av Ringen och Yttre Tvärleden. En sådan garanti bör inte lämnas förrän avgiftssystemets närmare utformning klarlagts.
Uppgörelsen förutsätter att erforderliga förändringar i lagstiftningen genomförs innebärande att avgifter på bilism får tas ut i enlighet med överenskommelsen.
Förutsättningarna för hur ett avgiftssystem skall vara utformat har utarbetats av Vägverket i samband med förhandlingsarbetet. Parterna förordar också ctt alternativ, A4.
I regeringskansliet utarbetas för närvarande en promemoria med förslag till lagstiftning. Jag har för avsikt att remittera denna promemoria till berörda parter under våren 1993. Förslag till lag kan sedan lämnas till lagrådet. Därefter kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast hösten 1993. Jag avser således att återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om vägavgifter för Stockholm. Samtidigt är jag beredd att lämna förslag till hur stora garantier eller låneramar som bör anvisas för utbyggnaden av Ringen och Yttre Tvärleden.
11 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
Bilaga 7
Bakgrund Staten, Malmöhus läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Malmöhus träffade år 1991 en överenskommelse om trafik och miljö i Malmöhusregionen. Plancringssituationen var emellertid oklar beroende på den då pågående planeringen för en fast Öresundsförbindelse och den osäkerhet som rådde beträffande anslutningarna till bron. Statens förhandlare anmälde vid överlämnandet av överenskommelsen att det var nödvändigt med ytterligare förhandlingar med berörda parter när beslut fattats om en fast
förbindelse över Öresund.
Regeringen beslöt den 29 augusti 1991 att uppdra åt chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en förhandlare för trafik- och miljöfrågor I Malmöregionen m.m. Förhandlarens uppgift har varit att med berörda parter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksystemen i Malmöregionen skall utformas och anslutas till den fasta förbindelse över Öresund som Sverige och Danmark träffat avtal om.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik och statens förhandlingsman träffade den 1 juni 1992 en överenskommelse om åtgärder i trafiksystemet i Malmöregionen.
Föredragandens överväganden Den överenskommelse som träffats med parterna i Malmöregionen innebär att syftet med principuppgörelsen den 15 januari 1991 kan uppnås i sina huvuddrag. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Överenskommelsen omfattar i första hand anslutningar till en fast Öresundsförbindelse men innebär generellt förbättrade förutsättningar för trafiken på väg och järnväg i regionen. Totalt omfattar överenskommelsen investeringar på 2835 miljoner kronor varav järnvägar 1 010 miljoner kronor, vägar 1350 miljoner kronor och kollektivtrafik 475 miljoner kronor.
Uppgörelsen finansieras på följande sätt: Byggande av riksvägar 575 mkr Nyinvesteringar i stomjärnvägar 300 mkr Byggande av länstrafikanläggningar 230 mkr Miljöbidrag 75 mkr SVEDAB 450 mkr Malmöhus trafik 375 mkr Investeringar i trafikens infrastruktur 800 mkr
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar cn lång tidsperiod och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Malmöregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tilllämpning av gällande lagstiftning. För att få en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens ge-
nomförandeskede har regeringen i december 1992 med stöd av 6 kap. 2§ naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin Bilaga 7 planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. Länsstyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som helhet innebär för miljön i regionen.
Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Malmöregionen.
Kollektivtrafiken förbättras kraftigt genom utbyggnad av järnvägstrafiken som stommen i Skånes kollektivtrafiksystem och genom åtgärder som ökar busstrafikens effektivitet och attraktivitet samt minskar dess miljöpåverkan.
Enligt överenskommelsen skall väganslutningen till bron ske genom en yttre ringväg runt Malmö som färdigställs i sin helhet senast när Öresundsbron är klar.
Järnvägen ansluts till Öresundsbron via Trelleborgsbanan. Frågan om en Citytunnel lämnas utanför avtalet. Parterna kommer dock gemensamt att arbeta vidare med frågan om finansiering och ett senare genomförande av Citytunneln.
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik, Vägverket, Banverket och länsstyrelsen har utarbetat en preciserad tidsplan för genomförandet av de åtgärder som ingår i avtalet. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Göteborgsregionen Bakgrund I regeringens proposition (prop. 1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt har en detaljerad redovisning av Göteborgsöverenskommelsen lämnats. Överenskommelsen syftar till att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet för-bättra regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens utveckling. Överenskommelsen omfattar huvudområdena kollektivtrafik, regionaltåg och vägar.
Investeringsvolymerna inom dessa huvudgrupper föreslogs till följande belopp under en 10-årsperiod. Kollektivtrafik 1928-2228 mkr Regionaltåg 2230 mkr Vägar 5900 mkr Totalt 10058-10 358 mkr
Av den totala volymen på drygt 10 miljarder kronor var knappt hälften 4851 miljoner kronor finansierade genom statliga och kommunala anslag och beräknade avgifter på biltrafiken.
Arbeten med en förbättring av regionaltågsförbindelserna pågår med medel från länstrafikanslaget. Bl.a. sker en ombyggnad av en järnvägstunnel
161 vid Örgryte. För att samordna detta arbete med den underjordiska station
som är planerad vid Örgryte och som ingår i Göteborgsöverenskommelsen och för att möjliggöra ett rationellt byggande har regeringen våren 1992 be- Bilaga 7 slutat att anvisa 25 miljoner kronor av infrastrukturanslaget.
Göteborgs kommun har på eget initiativ påbörjat arbeten med utbyggnad och förbättring av spårvägsnätet. Dessa arbeten ingår också i Göteborgsöverenskommelsen.
Göteborgsöverenskommelsen förutsatte bl.a. att en ringled skulle byggas i ett östligt läge på visst avstånd från Göteborgs tätort. De totala effekterna och funktionen av en ringled med den föreslagna sträckningen har ifrågasatts och en av de berörda kommunerna har motsatt sig förslaget.
I syfte att pröva en annan lösning av frågan om en ny förbifart för väg E 6 gav därför regeringen Vägverket i uppdrag att utreda vägstrukturen i östra delen av Göteborgsregionen. Vägverket har för regeringen presenterat en utredning med förslag till en huvudsträckning av väg E 6 närmare Göteborgs tätort än den föregående. Huvudsträckningen kan byggas enligt ett antal rcedovisade alternativ, varav vissa medför längre tunneldragningar. Utredningen redovisar även kostnader för de olika alternativen och med vissa beräknade intäkter av bilavgifter.
Regeringen beslutade den 19 november 1992 att uppdra till Vägverket att slutföra förhandlingarna med de regionala parterna om den slutliga sträckningen av väg E6 genom Göteborg. Samtidigt beslutade regeringen att Göteborgs stad får disponera 200 miljoner kronor inom ramen för avsatta 1300 miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet.
Förutsättningarna för att Göteborgsöverenskommelsen skall kunna slutföras bedöms som goda. Resultatet av Vägverkets uppdrag att slutföra för-
handlingarna om vissa kvarstående vägfrågor får utvisa vilka lösningar som
är lämpligast och vilken utbyggnadstakt som är möjlig med hänsyn till de intäkter från biltrafiken som kan förväntas. Om resultatet av Vägverkets förhandlingar redovisar en slutlig lösning av de ovannämnda frågorna bör resterande delar av statens extra bidrag till regionen kunna utbetalas i enlighet med principöverenskommelsen. |
Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en lång tidsperiod och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Götcborgsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen kommer senare att ta ställning till lämpliga former för hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Göteborgsregionen.
1.6 Redovisning av beslutade investeringar finansierade med anslaget K1. Investeringar i trafikens infrastruktur Plancringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur på 20 miljarder kronor är helt intecknad. Planceringsramen har fördelats på följande sätt: järnvägar 45 20, vägar 28 20 och storstädernas trafiksystem 27 90.
Den tidigare regeringen beslutade om fördelning av 11070 miljoner kronor, varav 7885 miljoner kronor i järnvägar och 3 185 miljoner kronor i vägar. 162
De investeringsprojekt som den tidigare regeringen beslutade att genomföra var huvudsakligen mycket omfattande projekt med lång byggtid såsom Bilaga 7 Mälarbanan, Svealandsbanan, tunnel genom Hallandsåsen och utbyggnad av vägarna E4, E/6 och E20 till motorväg på vissa sträckor. Karaktäristiskt för dessa projekt är att det i flertalet fall saknades detaljplaner, arbetsplaner, bygghandlingar etc. vid tidpunkten för regeringens beslut att genomföra projekten.
Exempel på byggtider beslutade av den tidigare regeringen:
| Mälarbanan | 1991-1999 |
| Svealandsbanan | 1992-1997 |
| Hallandsåsen | 1991-1996 |
| Delar av Ostkustbanan | 1991-1994 |
| Stambanan genom ÖN | 1991-1996 |
| E 20 Arphus-Härad | 1991-1994 |
| E4 Traryd | 1991-1994 |
| E4 Vaggeryd | 1991-1996 |
Den nuvarande regeringen har beslutat om fördelning av 4015 miljoner kronor av planeringsramen på 20 miljarder kronor. Dessa drygt 4 miljarder kronor var det som återstod att fördela av planeringsramen då hänsyn tagits
till att storstädernas trafiksystem skulle få ett extra statsbidrag på 5,5 miljar-
der kronor. De projekt som regeringen anvisade medel till var sådana med snabb byggstart och relativt kort byggtid. 2479 miljoner kronor avsattes för investeringar på E4, E6, E18 och E20. 1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar, främst Arlandabanan, Ostkustbanan och Västkustba-
nan. Projekten på Västkustbanan har inte startats eftersom dessa medel bara
får tas i anspråk av Banverket under förutsättning att en uppgörelse träffas om regional medverkan till utbyggnad av Västkustbanan. Flera av vägprojekten som avsåg investeringar på E 4 i AC och BD län kommer igång först under januari-mars 1993 (vilket är enligt gällande tidsplan). Beslutade projekt Järnvägar Objekt Mkr byggtid Västkustbanan totalt 1 432 miljoner kronor
| Tunnel genom Hallandsåsen | 900 1991-1999 |
| Heberg-Öringe | 128 1993-1994 |
| Tångaberg-Varberg | 102 1993-1994 |
| Kungsbacka-Fjärås | 272 1993-1994 |
| Vägport Sätinge | 30 1993-1993 |
Arlandabanan : 750 1991-1996 Ostkustbanan totalt 637 miljoner kronor -
Storvreta-Vattholma Bilaga 7
Bomansberget-Gävle 300 1991-1994 Brobyte Iggesund
| Uppsala-Storvreta | 86 1992-1993 |
| Tierp-Uppsala | 30 1992-1993 |
| Hille-Ljusne | 48 1992-1993 |
| Hudiksvall-Sundsvall | 66 1992-1993 |
| Iggesund-Hudiksvall | 107 1992-1993 |
| Svealandsbanan | 2160 1992-1997 |
| Mälarbanan | 3850 1991-1999 |
Norra stambanan totalt 117 miljoner kronor
| Bollnäs-Ramsjö | 37 1992-1992 |
| Lövnäset | 16 1992-1993 |
| Morshyttan-Storvik | 10 1992-1992 |
| Brobyte Dalälven | 39 1992-1993 |
| Ljusdal-Ånge | 15 1992-1992 |
| Stambanan Övre Norrland | 195 1991-1996 |
Övriga järnvägsinvesteringar, totalt 280 miljoner kronor
| Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm | :15 |
| Bergslagspendeln | 100 |
| Storuman-Hällnäs | 60 |
| Kiruna-Riksgränsen | 11 |
Järnvägsobjekt under 10 miljonor kronor för framkomlighet, säkerhet och bärighet:
| Kopparbergs län | 27 |
| Gävleborgs län | 12 |
| Västernorrlands län | 9 |
| Jämtlands län | 16 |
| Norrbottens län | 30 |
Investeringar på av riksdagen utpekade vägar
Objekt Mkr byggtid
E4 totalt 2865 miljoner kronor
| Förbifart Traryd | 180 1991-1993 |
| Förbifart Vaggeryd | | 870 1991-1996 |
| E-länsgräns-Gammelstad | 550 1992-1994 |
| Trafikplats Måby | 14 1992-1992 |
| Norrala norrut | 340 1993-1995 |
| Nyland-Ullånger | 90 1991-1993 |
| Sävar-Djäkneboda | 52 1992-1994 |
| Projektering bro över Ångermanälven | 170 1991-1993 |
| Bygdeå-Sikeå | 53 1993-1994 |
| Byske-Tåme | 20 1993-1994 |
| Tåme-BD länsgräns | 61 1992-1994 |
| Bro över Lögde älv | 20 1992-1993 |
| Jämtön-Töre | 32 1992--1993 |
| Trafikplats i Töre | 35 1993-1994 |
| Trafikplats Rolfs | 23 1993-1993 |
| Råneå-Jämtön | 43 1993-1994 |
| Töre-Klinten | 26 1992-1993 |
| Trafikplats i Jävre | | 17 1992-1993 |
| Trafikplats Rutvik | 36 1992-1993 |
| Lampen-Sagnis | 43 1993-1994 |
| AC länsgräns-Harrbäcksmyran | 10 1991-1993 |
| Förbifart Piteå | 180 1991-1994 |
E 6 totalt 1 119 miljoner kronor
| Södra Halland | 275 1991-1994 |
| Mellbystrand-Gullbranna | . 80 1992-1993 |
| Gullbranna-Halmstad S | 123 1992-1994 |
| Halmstad S-Halmstad C | 104 1992-1994 |
| Järnbrottsmotet | 113 1992-1993 |
| Förbi Ljungskile | 314 1992-1994 |
| Förbifart Håby m.fl. | 110 1991-1993 |
| E 20 totalt 400 miljoner kronor | Prop. 1 992/93:100 | |
| Förbi Vretstorp | 280 1992-1994 | Å |
| Arphus-Härad | 20 1991-1994 |
Övriga vägar, totalt 1 280 miljoner kronor
| Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Borneholm | 36 1991-1992 |
| Väg 32, förbifart Eksjö | 102 1991-1993 |
| Väg E 22, Verkebäck-Västervik | 92 1991-1993 |
| Väg E 22, Rosenholm-Vedeby, etapp 3 | 58 1991-1993 |
| Väg E 22, Nättraby-Trantorp | 36 1992-1993 |
| Väg 21, förbifart Hässleholm | 154 1992-1993 |
| Väg 41 Berghem-Kinna | 100 1992-1993 |
| E 18 Riksgränsen-Hån | 41 1991-1992 |
| Väg 62, förbifart N Råda och bro över Åråsälven | 55 1992-1993 |
| E 18 Valnäs-Slottsbron | 100 1993-1996 |
| Väg 68, Avesta-Storvik | 26 1992-1993 |
| Väg 71, förbifart Appelbo | 34 1991-1992 |
| Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan | 50 1992-1993 |
| Väg E 79, Bro över Ume älv vid Lycksele | 30 1992-1993 |
Smärre objekt för framkomlighet och bärighet i:
| Gotlands län | | 15 |
| Värmlands län | 35 |
| Kopparbergs län | 30 |
| Gävleborgs län | 80 |
| Västernorrlands län | 50 |
| Jämtlands län | 40 |
| Västerbottens län | 42 |
| Norrbottens län | 65 |
| Övrigt | 9 |
Storstäder
| Objekt | Mkr byggtid |
| Västerhaninge-Nynäshamn | 106 1992-1992 |
| Örgryte station | 25 1992-1992 |
| Spårv upprustning | 200 -1992- |
Bilaga 7
B. EUMETSAT
Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:
- Deltagandet i EUMETSAT motiveras av nyttan för det meteoro-
logiska samarbetet, det miljö- och näringspolitiska samarbetet lik-
som för klimatforskningen.
- Riksdagen bör godkänna konventionsändringen för EUMET-
SAT.
—- Vid godkännandet kommer Sverige att avge en förklaring beträf-
fande artikel 8 paragraf 1.
— Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bör be- '
myndigas att på uppdrag av regeringen inom ramen för EUMET-
SAT-samarbetet medverka till erforderliga beslut om utgiftsåta-
ganden för uppsändning och drift av polära och geostationära sa-
telliter, för perioden 1993-2002 på i storleksordningen
500 miljoner kronor (prisläge oktober 1992).
Föredragandens överväganden Inledning EUMETSAT (European Organization for the Exploitation of Meteorological Satellites) är en europeisk organisation för ett operationellt satellitsamarbete för övervakning av jorden, dess väder och klimat och speciellt uppföljning och upptäckt av klimatförändringar. EUMETSAT har ett operationellt ansvar i det curopeiska rymdsamarbetet och har varit och är fortfarande starkt knuten till ESA (European Space Agency) och den europeiska rymdteknikutvecklingen.
Förutsättningarna och kostnaderna för EUMETSAT har ändrats avsevärt under de senaste åren. Prognosen för den kommande tioårsperioden är att årskostnaden för Sveriges del kommer att uppgå till i storleksordningen 50 miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på att nya satelliter måste ut-
vecklas för perioden 1996 och ca 15 år framåt som ersättning för det ur-
sprungliga programmet som avslutas år 1995. Det nya satellitprogrammet omfattar kontinuerligt en geostationär och en polär satellit för operationella uppgifter. Programmet skall i första hand ses som ctt samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sverige bidrar också finansiellt till utvecklingen av de satelliter som EUMETSAT använder genom deltagandet i ESA.
Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA. Japan bär en relativt stor andel och även Indien deltar med ett eget satellitprogram.
Deltagandet i EUMETSAT moliveras främst av nyttan för det svenska 166
samhället att försäkra sig om tillgång till satellitinformation för metcorolo- — Prop. 1992/93:100 gisk verksamhet samt för klimat- och miljöövervakning och forskning. Bilaga 7
Riksdagsbeslutet år 1984 År 1984 beslutade riksdagen (prop. 1983/84:201, bet. 1984/85:TU1) att godkänna konventionen om upprättande av den europeiska organisationen EUMETSAT för ett operationellt satellitsamarbete på metcorologiområdet.
Av beslutet framgår att EUMETSAT borde bildas för att möjliggöra för de europeiska meteorologiska institutionerna att kunna använda rymdteknologi för väderprognoser och meteorologisk forskning.
En förutsättning för det svenska deltagandet var att det inte skulle medföra ökade anspråk på statsbudgeten utöver de då angivna kostnaderna på 1,752 miljoner kronor per år under 12,5 år i 1983 års penningvärde. Kostnaderna skulle bestridas från SMHI:s anslag.
Vädersamarbetet internationellt Metcorologi, klimatologi, hydrologi och oceanografi är alla discipliner som kräver ett internationellt utbyte av data, kunskaper och metoder. Detsamma gäller för uppföljningen av luft- och vattenmiljön. Sverige är beroende av ett omfattande internationellt samarbete på dessa områden.
Det meteorologiska observationssystemet består av ett markbundet och ett rymdbaserat system. För att säkerställa kraven på fullgod dokumentation har medlemsländerna inom WMO (World Meteorological Organization) nått en överenskommelse om att det rymdbascrade systemet skall bestå av fem geostationära vädersatelliter runt ekvatorn och två polära vädersatelliter. EUMETSAT är det organ som svarar för Europas bidrag till systemet. ' Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i dag från USA.
Möjligheten att förbättra prognoserna beror i stor utsträckning på tillgången till observationer. Observationer från meteorologiska satelliter har visat sig vara ett effektivt komplement till markobservationer särskilt när det gäller att få information från havsområden eller andra områden där det är dyrbart att upprätta markbundna nät. |
I det internationella samarbetet är det viktigt att inte bara inhämta information. Varje nationell organisation har också ett ansvar att förmedla information och kunskap. Denna kunskapsöverföring är en viktig del av Sveriges biståndsarbete. Från de curopeiska satelliterna tas bilder emot främst i Afrika men även i Syd- och Mellanamerika. Informationen från och via satelliter är ibland den enda informationen som är tillgänglig vid tredje världens metcorologiska institut.
Observationer av globala temperaturer, halter av koldioxid och metan samt ozonskiktets förändring kan göras mer kostnadseffektivt med hjälp av satelliter.
EUMETSAT-konventionen
Den gällande konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av EUMET- Bilaga 7
SAT har som utgångspunkt att folkens trygghet och säkerhet, samt möjligheten att på ett ändamålsenligt sätt utföra många av våra aktiviteter, är beroende av meteorologiska data och mer exakta prognoser.
Genom bildandet av EUMETSAT skall de curopeiska meteorologiska instituten dra fördel av den tekniska utvecklingen i Europa för att kunna använda rymdteknologi för geofysiska och meteorologiska observationer som underlag för väderprognoser och forskning.
Samarbetet mellan de europeiska länderna på detta område: motiveras av de höga kostnaderna och den avancerade tekniken som används.
EUMETSAT:s medlemsländer är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Irland, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Schweiz, Sverige, Turkiet och Tyskland. Österrike har under hösten 1992 förhandlat om medlemskap medan Ungern, Polen och Tjeckoslovakien förhandlade om observatörsstatus.
Ändring av EUMETSAT-konventionen
Konventionsändringen, som EUMETSAT:s 15:e rådsmöte år 1991 rekommenderade medlemsländerna att godkänna, grundar sig främst på att den gällande konventionen inte tar hänsyn till att nya program måste utvecklas och införas. Dessa krävs för den kontinuitet som är grundläggande för klimatövervakning och i de meteorologiska observationssystemen.
Andra orsaker till konventionsändringen är att röstningsprocedurerna behöver förändras när det gäller programstyrningen så att en koppling finns till det ekonomiska bidraget. Förslaget till konventionsändring innehåller ändrade regler för bestämning av ekonomisk ram eller tak för programmen och nya krav på EUMETSAT bl.a. om äganderätten till data.
Sverige har, liksom några andra länder, inte godkänt konventionsändringen. Detta är ett problem för EUMETSAT eftersom det krävs enhällighet om de nya satellitprogrammen. De nya programmen ger kontinuitet i rymdobservationerna. Förseningar medför negativa konsekvenser för klimatövervakning och operationella meteorologiska rutiner och ökade kostnader. Oenighet i EUMETSAT påverkar även arbetet i ESA negativt eftersom det bromsar upp den rymdtekniska utvecklingen och får konsekvenser även utanför Europa.
På EUMETSAT:s rådsmöte i november i år har Sverige deklarerat att man under förutsättning av riksdagens godkännande avser godkänna ändringsprotokoilet.
Ändringsprotokollet till konventionen innehåller dels generella ändringar i form av förtydliganden och tillägg av allmän karaktär, dels specifika ändringar beroende på t.ex. nya program. Konventionsändringen i sin helhet dels på engelska dels en svensk översättning, framgår av bilaga till budgetpropositionen.
Kommentarer till konventionsändringen
Följande kommentarer avser att belysa några av de viktigare ändringarna. Bilaga 7
I konventionens inledning har en ny paragraf tillkommit som påpekar vikten av operationella meteorologiska satelliters betydelse för observationer av jorden och dess klimat.
I artikel2 har en ny paragraf 6 införts som klargör skillnaden mellan obligatoriska och frivilliga program.
Obligatoriska program är det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) och de basprogram som erfordras för att fortsätta med observationer från geostationära och polära banor, samt andra program som definieras som sådana av EUMETSAT:s beslutande råd.
Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och som fastställs som sådana av rådet. De träder i kraft när minst en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar och bidragen från dessa uppgår till minst 90 26 av den totala finansiella ramen.
I artikel2 paragraf9 introduceras möjligheten för EUMETSAT att genomföra aktiviteter på uppdrag av en tredje part. Dessa aktiviteter får inte stå i motsättning till EUMETSAT:s mål och beslut att genomföra dem måste fattas av ett enhälligt råd.
Artikel 3 definierar formerna för hur nya program och den allmänna budgeten beslutas. När det gäller den allmänna budgeten, MTP (Meteosat Transitional Programme), MSG (Meteosat Second Generation) och EPS (EUMETSAT Polar System) skall en rådsresolution bestämma att dessa program definieras i EUMETSAT:s resolutioner, och att när konventionen väl är ändrad, skall dessa resolutioner biläggas som bindande referenser.
Artikel5 behandlar röstningsprocedurerna i EUMETSAT:s råd.
I artikel 5 paragraf 2a listas de frågor som kräver enhälliga beslut, och de omfattar bl.a. genomförande av de obligatoriska programmen, kostnadstak för den allmänna budgeten, externa uppdrag och ändringar av konventionen. I paragraf 2b listas de frågor som kräver två-tredjedels majoritet och dessa gäller bl.a. beslut om hur distribution av satellitdata för de obligatoriska programmen skall gå till. Under paragraf 2c fattas beslut om finansiella åtaganden för de obligatoriska programmen. I syfte att skydda små bidragsgivare måste alla beslut tas enhälligt.
En ny artikel8 har införts och där framgår bl.a. att EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar.
De data som avses är av den beskaffenheten att EUMETSAT enligt internationell praxis normalt inte kan ha anspråk på immaterialrättsligt skydd för dem. |
Avsikten med artikel 8 paragraf 1 är enligt EUMETSAT att lägga grunden för ett lämpligt skydd av data mot icke auktoriserad användning.
Artikel 8 paragraf 1, om exklusiv äganderätt till alla data, innebär att nationella meteorologiska institut i medlemsländerna skall fortsätta att vara ansvariga för distributionen och prissättningen av data, utvecklade och bearbetade produkter och tjänster t.ex. prognoser inom sina egna landområden i enlighet med den datapolicy som överenskoms vid EUMETSAT:s 15:e
169 rådsmöte år 1991.
Tolkningen av EUMETSAT:s datapolicy är följande. De nationella me- — Prop. 1992/93:100 teorologiska instituten i EUMETSAT:s medlemsländer är de primära an- Bilaga 7 vändarna av EUMETSAT:s data, produkter och tjänster eftersom de finansicerar investeringarna och står för de operationella kostnaderna av satellitsystemen. I gengäld erhåller instituten full rätt att använda alla data utan några ytterligare avgifter.
Medlemsländernas distribution av data i andra medlemsländer kräver medgivande från dessa länders nationella meteorologiska institut. Medlemsländernas intressen i icke medlemsländer representeras genom EUMET- SAT-sekretariatet.
För att säkerställa att Sveriges tolkning av EUMETSAT:s inställning är korrekt kan det finnas skäl för Sverige att i samband med godkännandet av konventionsändringen ange att Sverige förutsätter att artikel 8 inte innebär några inskränkningar i Sveriges möjligheter att utnyttja utvecklade och bearbetade produkter från EUMETSAT i normalt utvecklingssamarbete med tredje land.
I artikel 10 behandlas principerna för finansieringen av EUMETSAT och i paragraf2 anges att bruttonationalprodukten skall vara basen för de nationella bidragen. I paragraf 3 konstateras att medlemsländerna vid oplanerade kostnadsökningar för de obligatoriska programmen måste betala upp till 1102 av de budgeterade kostnaderna.
Av artikel 16 paragraf5 framgår att anslutning till EUMETSAT-konventionen betyder, som ett minimum, deltagande i den allmänna budgeten och alla obligatoriska program. Den allmänna budgeten avser huvudsakligen personalkostnader och sekretariatsutgifter. |
Tartikel 19 paragraf 1 anges att uppsägande av åtaganden från något medlemsland inte skall leda till oväntade ökningar av bidragen för andra medlemsländer. Därför skall uppsäganden bara kunna gälla den allmänna budgeten. För de obligatoriska programmen och frivilliga program gäller att ett medlemsland är bundet till sina åtaganden fram till programmens slut.
Rymdsamarbetet inom meteorologin På franskt initiativ föreslogs redan år 1971 att de västeuropeiska länderna gemensamt skulle tillhandahålla geostationära satelliter för väderobservationer. Programmet som fick namnet Meteosat formulerades bl.a. av en grupp experter från ESA:s medlemsstaters meterologiska institut. Den första satelliten sändes upp år 1977.
För den operativa verksamheten etablerades EUMETSAT. EUMETSAT var ursprungligen tänkt att i första hand fungera som ett sek-
retariat och koordinationscentrum för Meteosat-satelliterna men EUMET- SAT:s råd har beslutat att ta över den operativa verksamheten från ESA när det nuvarande kontraktet går ut år 1995. |
Det finns alltså en mycket nära koppling mellan ESA och EUMETSAT. ESA:s arbete inriktar sig på forskning och utveckling av rymdplattformar och instrument medan EUMETSAT ansvarar för användningen, dvs. den operationella delen av satellitsamarbetet bl.a. bearbetning av data. Det finns en koppling mellan det europeiska rymdsamarbetet och den meteorologiska 170
tillämpningen av ny teknik inom EUMETSAT. ESA finansierar stora delar av utvecklingen av EUMETSAT:s program. I så gott som alla länder sker — Bilaga 7 därför en samordning av insatserna i EUMETSAT och ESA och beslut tas i ett sammanhang.
För svensk del medför våra satsningar i det europeiska rymdsamarbetet att ca 75 20 av den svenska andelen (ca 400 miljoner kronor per år) kommer svensk industri till godo genom beställningar av t.ex. raketkomponenter och datorer ombord.
ESA:s program har sedan år 1991 fått en klar profilering mot observationer av jorden s.k. fjärranalys. Kostnadsutvecklingen har ifrågasatts av medlemsländerna och ESA:s långtidsplan har setts över i syfte att reducera kostnaderna.
EUMETSAT:s kommande verksamhet EUMETSAT:s planerade program omfattar både en kontinuerlig gceostationär och cen polär satellit och skall i första hand ses som ett samlat europeiskt bidrag till det globala observationssystemet.
Sedan 1960-talet har USA försett världen med data från sina polära vädersatelliter. Av ekonomiska skäl har man nu deklarerat att man inte ensam kan upprätthålla det polära vädersatellitprogrammet. Europa tvingas därmed att ta sitt ansvar.
Som ersättning för det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Operational Programme) har EUMETSAT tagit fram två program, MTP (Metcosat Transitional Programme) och MSG (Meteosat Second Generation).
MTP är ett övergångsprogram som har visat sig nödvändigt att genomföra på grund av förseningen med MSG. MTP består av en utvecklingsfas under åren 1990-1995 samt en operativ fas fram till år 2001.
MSG består av en ny förbättrad geostationär satellit. Förstudier pågår och det egentliga utvecklingsarbetet kommer att påbörjas under år 1994. Såväl ESA som EUMETSAT deltar i detta arbete. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats till ca 74 miljoner kronor (1991 års penningvärde). Den operativa verksamheten beräknas påbörjas år 2000.
EPS (EUMETSAT Polar System) är ett program som består av en satellit i en polär bana. Satelliten planeras att ersätta cn av två amerikanska vädersatelliter. Utvecklingsarbetet ligger mellan år 1993-1999. ESA ansvarar för rymddelen medan EUMETSAT ansvarar för. den meteorologiska instrumenteringen. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats till ca 135 miljoner kronor (1991 års penningvärde). De tekniska och ekonomiska förhandlingarna mellan ESA och EUMETSAT är inte klara men har, enligt vad jag erfarit, kommit betydligt närmare en lösning de senaste månaderna.
ADC (Atlantic Data Cover) är ett tillfälligt program i vilket man utnyttjat en back-up-satellit ägd av EUMETSAT för att bistå det amerikanska satollitprogrammet över västra Atlanten. Det kan påpekas att den curopeiska satelliten var den satellit som under augusti månad innevarande år utnyttjades för att prognosera den tropiska orkanen Andrews framfart över Florida och 171
sydstaterna. Den amerikanska varningstjänsten räddade tusentals liv och stora ekonomiska värden.
Kostnader Beräknat svenskt bidrag till EUMETSAT per år om Sverige deltar i alla obligatoriska program samt den allmänna budgeten (miljoner kronor prisläge oktober 1992).
År
| 1992 | 12,01 |
| 1993 | 32,40 |
| 1994 | 38,04 |
| 1995 | 41,51 |
| 1996 | 49,09 |
| 1997 | 60,15 |
| 1998 | 53,79 |
| 1999 | 52,08 |
| 2000 | 62,36 |
| 2001 | 59,17 |
| 2002 | 54,52 |
| Summa | 515,12 |
Förändringar kan komma att ske för enskilda år men totalkostnaden för hela programmet förväntas för Sveriges del ligga omkring 500 miljoner kronor, (baserat på den senaste ECU-kursen före beslutet att låta den svenska kronan flyta, 7,41592). Programmen MSG och EPS svarar för 77 20 av kostnaderna.
En av orsakerna till de ökade kostnaderna för svensk del är att Sverige hittills endast bidragit med 0,93 20 av kostnaderna för nuvarande operationella program men att i fortsättningen varje medlemsland måste bidra i proportion till sin bruttonationalprodukt vilket för Sverige innebär 3,30 20 av kostnaderna. Ett lägre bidrag är inte längre förhandlingsbart.
En annan orsak är det utökade satellitprogrammet, främst EPS som är en följd av att Europa hittills inte burit sin del av det internationella satellitburna observationssystemet.
Beräknad svensk kostnad för delprogrammen (miljoner kronor prisläge oktober 1992):
| MORP 1992-1995 | 7,11 |
| MTP 1992-2002 | 82,62 |
| MSG 1992-2002 | 142,34 |
| EPS 1992-2002 | 254,68 |
| ADC 1992 | 0,33 |
| Allmän budget | 28,04 |
| Summa | S15,12 |
Sverige har inom EUMETSAT röstat för MTP- och ADC- programmen = Prop. 1992/93:100 och har preliminärt i avvaktan på riksdagsbeslut tagit ställning för MSG och = Bilaga 7 EPS. Sverige har för närvarande påtagit sig kostnader för MOP, MTP och ADC samt för vissa förstudier till MSG och EPS och gjort vissa åtaganden om den allmänna budgeten.
Nyttan av EUMETSAT Samhällsnyttan är hög genom att EUMETSAT:s satelliter ger en informationsmängd med tillämpningar som sträcker sig utanför väderprognoserna.
EUMETSAT:s satelliter genomför mätningar av luftföroreningar och utgör således en mycket viktig resurs i arbetet med miljöövervakning.
Ozonskiktets förändring kan mätas. Satellitdata ger i motsats till markbundna observationer en yttäckning som
ger unika möjligheter att följa upp vädersystem, både storskaliga lågtryckområden som intensiva cykloner och andra hotande vädersystem.
Eftersom ca 80 22 av jordytan täcks av hav och landisar, och stora landområden dessutom är ytterst otillgängliga, är det praktiskt taget omöjligt att observera hela jorden utan tillgång till satelliter. Kvantitativa satellitdata i form av molnvindar, temperaturer på olika höjder, fuktighet m.m. är en förutsättning för att räkna fram väderutvecklingen upp till 5-7 dygn i globala modeller.
Sambanden mellan land, hav och atmosfär inom klimatforskningen kan beskrivas mycket bättre med hjälp av satelliter. En uppföljning av klimatförändringar för att säkerställa trender bl.a. beroende på växthuseffekten blir möjlig.
Genom satellitdata kan spridningsberäkningar av utsläpp i luft och vatten från kärnkraftsolyckor, bränder samt oljeutsläpp till havs utföras med större precision.
Konsekvenser av en uppsägning av konventionen I den utredning som regeringen (Kommunikationsdepartementet) beställt — Utredning angående Sveriges medlemskap i EUMETSAT - redovisar utredaren professor Lennart Bengtsson att Sverige vid ett utträde ur EUMET- SAT är förpliktigat att betala ca 76 miljoner kronor (prisläge oktober 1992) under perioden 1993-2001 på grund av redan gjorda åtaganden.
Länderna i västeuropa har genom sina nationella institut gått samman och satsat på bl.a. gemensamma tekniska system för observationer och på numeriska prognosberäkningar och modellutveckling.
Det curopeiska väderprognoscentret ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) förser sina medlemmar med medellånga väderprognoser av en mycket hög kvalitet. Min bedömning är att det skulle vara svårt för Sverige att fortsätta dra nytta av dessa prognoser eftersom de i stor utsträckning baseras på satellitobservationer.
Policy och strategiska bedömningar i EUMETSAT samordnas till stor del med ESA. Sveriges arbete i ESA skulle sannolikt påverkas negativt.
Ett utträde skulle försämra SMHI:s eller privata svenska företags möjlig- 173
heter att bedriva uppdrags- och affärsverksamhet med utgångspunkt från sa- — Prop. 1992/93:100
telitdata. Bilaga 7
Ett stort projekt inom SMHI som syftar till en rationalisering av markobservationsnätet riskerar alt inte kunna genomföras fullt ut och planerade besparingar kan inte genomföras.
Sveriges roll i EUMETSAT Sverige bör på olika sätt medverka till att begränsa kostnadsökningarna och på olika sätt stärka samarbetet mellan ESA och EUMETSAT för att undvika dubbelarbete. För svensk del ser jag det som angeläget att vi koordinerar insatserna gentemot ESA och EUMETSAT mer än hittills. Jag har för avsikt att återkomma med förslag till regeringen om SMHI:s uppgift i dessa strävanden. I denna del har jag särskilt samrått med chefen för Näringsdepartementet. :
Applikationsområdet för EUMETSAT:s satellitsystem, kostnadsnivån samt politiska aspekter gör att det enligt min mening varken är möjligt eller . rimligt för SMHI att ensamt bära de totala kostnaderna.
Mitt förslag innebär att ett nytt anslag, EUMETSAT, inrättas, för att betala medlemsavgifterna. I min tidigare föredragning om SMHI har jag reducerat SMHI:s anslag med 10 miljoner kronor, vilket utgör myndighetens bidrag till kostnaderna för EUMETSAT för år 1993/94. Motsvarande belopp skall SMHI årligen bidra med fram till år 2002.
I syfte att minska belastningen på statsbudgeten och att öka användarfinansieringen anser jag det nödvändigt att SMHI har som utgångspunkt att i så stor utsträckning som möjligt identifiera produkter som baseras på den information EUMETSAT kan leverera. Detta innebär bl.a. att satellitbilder som efterfrågas av organisationer, myndigheter, företag och privatpersoner bör avgiftsbeläggas.
Jag avser återkomma till regeringen med förslag till inriktningen för SMHI:s agerande i denna del.
Hemställan Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen
att godkänna konventionsändringen, med angiven förklaring be-
träffande artikel 8 paragraf 1,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om
skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostna-
der för fortsatt svenskt deltagande liksom vad jag anfört om använ-
darfinansiering.
1983 om upprättandet av en europeisk organisation = Pilaga7
för utnyttjande av meteorologiska satelliter
(EUMETSAT)
EUMETSAT-rådet rekommenderar medlemsstaterna enligt artikel 17.1 i EUMETSAT-konventionen att godta följande ändringar i konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT), nedan kallad ”konventionen”. Konventionens inledning ändras enligt följande: - Ett nytt stycke läggs till under PANSER”. - Samtliga stycken under ”KONSTATERAR” ersätts med följande. - Det första stycket under ”PERKÄNNER” ersätts med följande.
”ANSER att - meteorologiska satelliter genom sin datatäckning och operationella egen-
skaper erbjuder långsiktiga globala dataserier av väsentlig betydelse för
övervakningen av jorden och dess klimat, vilket är särskilt viktigt för att
kunna upptäcka globala förändringar,
KONSTATERAR att - Mceteorologiska världsorganisationen har rekommenderat sina medlem-
mar att förbättra de meteorologiska databaserna och har kraftigt under-
stött planerna på att utveckla och utnyttja ett globalt satellitobservations-
system i syfte att bidra till dess program, - METEOSAT:-satelliterna framgångsrikt utvecklades av Europeiska
rymdorganet, - det operationella METEOSAT-programmet (MOP), som bedrivs av
EUMETSAT, har visat att Europa har kapacitet att ta sin del av ansvaret
för driften av ett globalt satellitobservationssystem,
ERKÄNNER att - ingen annan nationell eller internationell organisation förser Europa med
alla de meteorologiska satellitdata som behövs för att täcka dess intres-
seområden.”
Artikel 1
Artikel 11 konventionen ändras enligt följande: - Hänvisningen till artikel 15.2 och 15.3 i punkt 2 ersätts med hänvisning
till artikel 16.2 och 16.3. Ordet ”direktören” i punkt 4 ersätts med ”generaldircktören”.
Punkt 5 ersätts med följande: 175
12¶Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
”EUMETSAT:s huvudkontor skall vara beläget i Darmstadt, Förbundsre- = Prop. 1992/93:100 publiken Tyskland, om rådet inte beslutar annat enligt artikel 5.2 bv)”. Bilaga 7
Artikel 2
Artikel 2 i konventionen ändras enligt följande: = Rubriken och punkterna 1 och 2 ersätts med följande. —- Nya punkter 4-9 införs. ”Artikel 2 — Syften, verksamhet och program 1. EUMETSAT:s främsta syfte är att upprätta, underhålla och utnyttja europeiska operationella meteorologiska satellitsystem, varvid hänsyn skall tas i möjligaste mån till rekommendationer från Meteorologiska världsorganisationen.
Ett annat av EUMETSAT:s syften är att bidra till den operationella övervakningen av klimatet och upptäckten av globala klimatförändringar. 2. Definitionen av det initiala systemet återfinns i bilaga I; ytterligare system skall upprättas enligt artikel 3. 4. För att uppnå sina syften skall EUMETSAT så långt som möjligt och i överensstämmelse med meteorologiska traditioner samarbeta med såväl medlemsstaternas regeringar och nationella organisationer som med icke-medlemsstater samt med statliga och icke-statliga internationella vetenskapliga och tekniska organisationer, vilkas verksamhet är besläktad med EUMETSAT:s målsättning. EUMETSAT får ingå överenskommelser I detta syfte. 5. Den allmänna budgeten omfattar verksamheter som inte är knutna till ett särskilt program. De skall utgöra EUMETSAT:s grundläggande tekniska och administrativa infrastruktur, inklusive baspersonal, byggnader och utrustning samt av rådet bemyndigade förberedande verksamheter i samband med utarbetandet av framtida program, som ännu inte godkänts. 6. EUMETSAT:s program skall innefatta obligatoriska program i vilka alla medlemsstater deltar och frivilliga program med deltagande av de medlemsstater som samtycker till detta. 7. Obligatoriska program är
a) METEOSAT:s operationella program (MOP) enligt bilaga 1:i
konventionen,
b) de basprogram som erfordras för att fortsätta med obscrvatio-
ner från geostationära och polara banor,
c) andra program som definieras som sådana av rådet.
8. Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och
som fastställts som sådana av rådet.
9. EUMETSAT får utanför de program som avses i punkterna 6, 7 och 8 ovan men inte i strid med EUMETSAT:s syften utföra verksamheter som begärts av tredje man och som godkänts av rådet enligt artikel 5.2 a. Kostnaden för sådana verksamheter skall bäras av berörd tredje man.” 176
Artikel 3 Artikel 3 i konventionen utgår och ersätts med följande: Bilaga 7 ”Artikel 3 — Antagande av program och den allmänna budgeten 1. Frivilliga program och den allmänna budgeten upprättas genom rådets antagande av en programresolution enligt artikel 5.2 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element. | [NS . Frivilliga program upprättas genom att intresserade medlemsstater antar en programdeklaration enligt artikel 5.3 a, till vilken är fogad en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element. Ett frivilligt program skall ligga inom EUMETSAT:s syften och skall vara i enlighet med konventionens allmänna ram och de regler som rådet kommit överens om för dess tillämpning. Programdeklarationen skall godkännas av rådet i en fullmaktsresolution enligt artikel 5.2 d iii).
En medlemsstat skall ha tillfälle att delta vid utarbetandet av ett utkast till programdeklaration och kan bli en deltagande stat i det frivilliga programmet inom den i programdeklarationen angivna tidsramen.
Frivilliga program träder i kraft när minst en tredjedel av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar genom undertecknande av deklarationen inom den angivna tidsramen och bidragen från dessa deltagande stater uppgår till 90 22 av den totala finansiella ramen.”
Artikel 4
Artikel 4 i konventionen ändras enligt följande: = I punkt 1 ersätts orden ”skall företräda sitt lands vädertjänst” med ”skall företräda landets nationella vädertjänst”. = I punkt 4 ersätts orden ”EUMETSAT:s syften” med ”EUMETSAT:s syften och program”.
Artikel 5
Artikel 5 i konventionen ändras enligt följande: —- Punkt 2 ersätts med följande. - En ny punkt 3 införs. - Punkterna 3 och 4 blir punkterna 4 och 5 och ändras.
”2 — Rådet skall särskilt ha befogenhet att
a) med enhällighet av samtliga medlemsstater
1. besluta om anslutning av stater som avses I artikel 16 och om
bestämmelser och villkor för sådan anslutning,
ii. besluta om antagande av frivilliga program och den allmänna
budgeten som avses i artikel 3.1,
ii. — besluta om bidragstak för den allmänna budgeten under en 177
femårsperiod ett år före slutet av perioden eller revidera ett sådant bidragstak, Bilaga 7 besluta om åtgärder för finansiering av program, t.ex. genom lån, bemyndiga överföring från ett frivilligt programs budget till ett annat frivilligt program, vi. besluta om ändring av en godkänd programresolution och pro-
gramdefinition enligt artikel 3.1, |
vil. godkänna ingåendet av samarbetsöverenskommelser med ickemedlemsstater, vill. besluta att upplösa celler inte upplösa EUMETSAT i enlighet med artikel 20, ändra bilagorna till denna konvention, godkänna kalkylöverskridningar med mer än 10 26 och därigenom höja den ursprungliga finansiella ramen eller taket för frivilliga program (utom för MOP), xi. besluta om verksamheter som skall utföras för tredje mans räkning. med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta-
b)
ter, som även företräder minst två tredjedelar av de totala BNP- bidragen (respektive MOP-bidragen för i. nedan), anta den årliga budgeten för MOP jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de tre följande åren som bifogats, anta såväl finansreglemente som alla övriga finansiella bestämmelser, ii. besluta om det sätt på vilket EUMETSAT skall upplösas enligt bestämmelserna i artikel 20.3 och 4, iv. besluta om uteslutning av en medlemsstat enligt bestämmelserna i artikel 14 och om villkoren för sådan uteslutning, besluta om flyttning av EUMETSAT:s huvudkontor, vi. anta personalreglementct, vil. besluta om riktlinjer för distribution av satellitdata avseende obligatoriska program. med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av de totala
c)
bidragen och hälften av närvarande och röstande medlemsstater anta den årliga allmänna budgeten och de årliga budgetarna för obligatoriska program (utom för MOP) jämte storleken på personalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de tre följande åren som bifogats, Li. godkänna kalkylöverskridningar med upp till 10 70 och därigenom öka den ursprungliga finansiella ramen eller taket (utom för MOP), årligen godkänna föregående års räkenskaper jämte balansräkningen över EUMETSAT:s tillgångar och skulder efter att ha tagit del av revisionsberättelsen samt ge generaldirektören an- 178
svarsfrihet i fråga om budgetens genomförande, iv. besluta om alla övriga åtgärder som hänför sig till obligatoriska — Bilaga 7
program och som finansiellt påverkar organisationen. d) med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta-
ter | |
- utnämna generaldirektören för en angiven period och avsluta
eller upphäva utnämningen; i händelse av suspension skall rådet utse en tillförordnad generaldirektör,
ii. ange de operationella specifikationerna för obligatoriska satel-
litprogram samt produkter och tjänster, iii. — besluta att ett planerat frivilligt program ligger inom EUMET-
SAT:s syften och att programmet är i enlighet med konventionens allmänna ram och av rådet överenskomna bestämmelser för dess tillämpning,
iv. — godkänna slutandet av överenskommelser med medlemsstater,
internationella statliga och icke-statliga organisationer eller na-
tionella organisationer i medlemsstaterna, v. anta rekommendationer till medlemsstaterna angående änd-
ringar i denna konvention,
vi. — anta sin egen arbetsordning,
vii. — utse revisorer och besluta om hur länge de skall inneha sina
uppdrag.
c) med en majoritet av närvarande och röstande medlemsstater 1. godkänna utnämningar och entlediganden av högre tjänste-
män, ii. besluta om upprättandet av biträdande organ och arbetsgrup-
per samt ange deras uppdrag,
f or : : : . iii. — besluta om andra åtgärder som inte är föremål för uttryckliga
bestämmelser i denna konvention. 3. För frivilliga program tillämpas följande särskilda bestämmelser: a) Programdeklarationen skall antas med två tredjedels majoritet av intresserade medlemsstater som är närvarande och röstar. b) Alla åtgärder avseende genomförandet av ett frivilligt program skall beslutas med ctt röstetal som representerar minst två tredjedelar av bidragen och en tredjedel av närvarande och röstande deltagande sta-
ter. |
En deltagande stats röstkvot är begränsad till 30 96 även om pro-
centtalet för dess finansiella bidrag är högre. c) Varje ändring av programdeklarationen och varje beslut om anslutning kräver enhällighet av samtliga deltagande stater. 4. Varje medlemsstat skall ha en röst i rådet. En medlemsstat skall dock inte ha någon röst i rådet, om beloppet av dess förfallna icke erlagda bidrag överstiger medlemsstatens fastställda bidrag för det löpande räkenskapsåret. I sådana fall kan likväl den berörda medlemsstaten beviljas tillstånd 179
att rösta, om två tredjedels majoritet av alla de medlemsstater som har rätt att rösta anser att försummelsen att erlägga betalningen beror på om- Bilaga 7 ständigheter över vilka den inte kunnat råda. I syfte att fastställa om det föreligger enhällighet eller de majoriteter som föreskrivs i konventionen skall hänsyn cj tas till en medlemsstat som inte har rätt att rösta. Ovannämnda bestämmelser skall tillämpas mutatis mutandis på frivilliga program.
Uttrycket ”närvarande och röstande medlemsstat” skall avse medlemsstater som röstar för eller emot. Medlemsstater som avstår från att rösta skall anses som icke röstande. . För beslutsmässighet krävs att företrädare för en majoritet av alla medlemsstater som har rösträtt är närvarande. Denna bestämmelse skall till- : lämpas mutatis mutandis på frivilliga program. Beslut av rådet i brådskande frågor kan erhållas genom skriftligt förfarande mellan rådets möten.”
Artikel 6
Artikel 6 i konventionen ändras enligt följande:
Ordet ”Direktören” ersätts med ”Generaldirektören” i artikelns rubrik samt i punkterna 1, 2 och 3. I punkt 2 införs ett nytt stycke d). Följaktligen blir d) till i), e) till j). I g) ändras ”budget” till ”budgetar”.
”Artikel 6 - Generaldirektören 1. Generaldircktören. .. 2. Generaldirektören. ..
genomföra rådets beslut i fråga om EUMETSAT:s finansicring,
d)
h) förbereda och genomföra EUMETSAT:s budgetar... budgetarnas
genomförande...
3. Generaldirektören. . .”
Artikel 7 Artikel 7 i konventionen ändras enligt följande:
I punkt 1 ersätts ordet ”paragraf” med ”artikel”. I punkt 4 ersätts hänvisningen till artikel 5.2 d med en hänvisning till artikel 5.2 e; därutöver ersätts ”direktören” i punkterna 4 och 5 med ”generaldirektören”.
Artikel 8
En ny artikel 8 införs. Följaktligen flyttas alla följande artiklar. ”Artikel 8 — Äganderätt till och distribution av satellitdata 180
1. EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som Prop. 1992/93:100
EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar. Bilaga 7 2. EUMETSAT skall ställa till förfogande för nationella vädertjänster i Me-
teorologiska världsorganisationens medlemsstater de datamängder som
rådet kommit överens om. | 3. Riktlinjer för distribution av satellitdata skall beslutas enligt de bestäm-
melser som fastställts i artikel 5.2 b för obligatoriska program och 5.3 b
för frivilliga program. EUMETSAT, genom sekretariatet, och medlems-
staterna skall ansvara för genomförandet av dessa riktlinjer.”
Artikel 9
Artikel 8 i konventionen blir artikel 9 och ändras enligt följande: - Ipunkt2 utgår hänvisningen till bilaga I i denna konvention. Följaktligen
slutar punkt 2 efter ”.. tjänster som tillhandahålls”.
Artikel 10
Artikel 9 i konventionen blir artikel 10 och ändras enligt följande; = Punkterna 1, 3 och 4 utgår. - Punkt2 blir punkt 1. - Nya punkter 2 till 7 införs. = Punkterna 5 och 6 blir punkterna 8 och 9. ”2. Varje medlemsstat skall till EUMETSAT utbetala ett årligt bidrag till
den allmänna budgeten och till de obligatoriska programmen (utom
MOP) på grundval av varje medlemsstats genomsnittliga bruttonatio-
nalprodukt (BNP) under de tre senaste åren för vilka statistik finns till-
gänglig.
Uppdatering av statistiken skall ske vart tredje år.
För MOP skali varje medlemsstat till EUMETSAT utbetala ett årligt
bidrag på grundval av den bidragsskala som återfinns i bilaga II. 3. Medlemsstaterna är skyldiga att betala sina bidrag till obligatoriska pro-
gram (utom MOP) upp till högst 110 26, om ett beslut fattats enligt artikel
5.2 cii). 4. För frivilliga program skall varje deltagande medlemsstat till EUMET-
SAT utbetala ett årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som över-
enskommits för programmet. 5. Om ett frivilligt program inte fulltecknats inom ett år efter den dag då det
har trätt i kraft enligt artikel 3.2, är de befintliga deltagarna skyldiga att
godta en ny bidragsskala varigenom underskottet fördelas pro rata, så-
vida de inte enhälligt kommer överens om en annan lösning. 6. Alla bidrag skall betalas i europeiska valutaenheter (ECU) såsom de defi-
nicras av Europeiska gemenskaperna. I fråga om MOP får bidragen även
betalas i en konvertibel valuta. 7. Betalningssättet för bidragen och metoderna för uppdatering av statisti-
ken för BNP skall fastställas i finansreglementet.” 181
Artikel 11 | | oo Artikel 10 i konventionen blir artikel 11 och ändras enligt följande: Bilaga 7 —- Rubriken ersätts med ”Budgetar”. : - Punkt I ersätts med följande: ”Budgetarna skall fastställas i ECU”. - I punkt 3 ersätts orden ”årliga budget” med ”budgetar”. = Punkt 4 ersätts med följande: :
”4. Rådet skall enligt artikel 5.2 b och c ånta budgeten för MOP, den all-
männa budgeten och budgetarna för frivilliga program för varje räkenskapsår samt eventuca tilläggs- och reviderade budgetar. Medlemsstater som deltar i frivilliga program skall anta budgetarna för dessa program enligt artikel 5.3 b.” - I punkt 5 utgår hänvisningen till rådet och ordet ”budgeten” ersätts med ”budgetarna”. Punktens början lyder därför: ”Antagandet av budgetarna skall innebära. ..”. I a) ersätts även ”budgeten” med ”budgetarna”; i b) ersätts ”direktören” med ”generaldirektören”. - I punkt 6 utgår hänvisningen till rådet och ”direktören” ersätts med ”generaldirektören”. Början av punkt 6 lyder därför: ”Om en budget inte har antagits vid början av ett budgetår, får generalditektören . . + verkställa utbetalningar under varje kapitel i motsvarande budget...” Punkt 7 ersätts med följande: ”7. Mcdlemsstaterna skall varje månad, preliminärt och i enlighet med bidragsskalan, betala de belopp som är nödvändiga för tillämpningen av punkt 6 i denna artikel.” ,
Artikel 12
Artikel 11 i konventionen blir artikel 12 och ändras enligt följande: - I punkt 1 ersätts ”budgeten” med ”budgetarna”. = 1 punkt 2 ersätts ”Direktören” med ”Generaldirektören”.
Artikel 13
Artikel 12 i konventionen blir artikel 13.
Artikel 14
Artikel 13 i konventionen blir artikel 14 och får följande lydelse: ”Artikel 14 — Underlåtenhet att fullgöra förpliktelser 1. En medlemsstat som underlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt denna konvention skall upphöra att vara medlem av EUMETSAT, om rådet så beslutar i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2 b, varvid den berörda : staten inte deltar i omröstningen i denna fråga. Beslutet träder i kraft den dag som rådet bestämmer.
2. Om en medlemsstat utesluts från konventionen, skall bidragsskalorna för den allmänna budgeten och för frivilliga program justeras enligt artikel Bilaga 7 10.2. De deltagande staterna skall enligt de bestämmelser som fastställts i programdeklarationen besluta om varje justering av bidragsskalorna till följd av uteslutning från frivilliga program.”
Artikel 15
Artikel 14 i konventionen blir artikel 15.
Artikel 16
Artikel 15 i konventionen blir artikel 16 och ändras enligt följande: - I punkt 3 ersätts ”direktören” med ”generaldircktören”. = Nya punkter 5 och 6 införs: ”5. Anslutning till EUMETSAT-konventionen betyder som ett minimum deltagande i den allmänna budgeten och i alla obligatoriska program. Deltagande i frivilliga program skall beslutas av de deltagande staterna enligt artikel 5.3 c. En stat som blir part i konventionen skall göra en särskild inbetalning för de investeringar som redan gjorts, varvid hänsyn tas till de obligatoriska och frivilliga program som staten kommer att delta i. Beloppet skall fastställas enligt artikel 5.2 a i) vad beträffar obligatoriska program och enligt artikel 5.3 c vad beträffar frivilliga program. 6. Om en stat ansluter sig till konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten och för obligatoriska program justeras av rådet. De deltagande staterna skall besluta om justering av bidragsskalor till följd av anslutning till ett frivilligt program.”
Artikel 17
Artikel 16 i konventionen blir artikel 17 och ändras enligt följande: - Ipunkt 1 ändras hänvisningen till artikel 15.2 till en hänvisning till artikel 16.2. - Punkt 5 utgår.
Artikel 18
Artikel 17 i konventionen blir artikel 18 och ändras enligt följande: - Ipunkt 1 ersätts ”direktören” med ”generaldirektören”; hänvisningen till artikel 5.2 c ersätts med en hänvisning till artikel 5.2 d v). = I punkt 3 utgår början. Punkten börjar då med: ”Rådet kan genom ett beslut enligt artikel 5.2. a...”.
13 Riksdagen 199293. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Bilaga 7 Artikel 18 i konventionen blir artikel 19 och får följande lydelse: ”Artikel 19 — Uppsägning 1. När denna konvention har varit i kraft under sex år, får varje medlemsstat säga upp den genom att notifiera depositarien för konventionen och därigenom lämna den allmänna budgeten, obligatoriska och frivilliga program. I fråga om den allmänna budgeten träder uppsägningen i kraft vid slutet av den femårsperiod för vilken det finansietHa taket beslöts och i fråga om obligatoriska eller frivilliga program vid programmens upphörande. Den berörda staten skall behålla de rättigheter som den har förvärvat fram till den dag då uppsägningen träder i kraft med hänsyn till de olika program som den var engagerad i. - Om en medlemsstat upphör att vara part i konventionen, skall bidragsskalan för den allmänna budgeten justeras enligt artikel 10.2 för den femårsperiod som följer efter den period då den berörda staten sade upp konventionen.”
Artikel 20 Artikel 19 i konventionen blir artikel 20 och ändras enligt följande: Punkt 2 ersätts med följande: ”2. Om inte rådet beslutar annorlunda skall EUMETSAT upplösas, om till följd av denna konventions uppsägning av en eller flera medlemsstater enligt bestämmelserna i artikel 19.1 eller till följd av en uteslutning en-
ligt artikel 14.1 bidragen för varje annan medlemsstat till den allmänna budgeten eller till de obligatoriska programmen ökar med mer än en femtedel.
Beslut om upplösning skall fattas av rådet enligt artikel 5.2 a, varvid en
medlemsstat som har sagt upp konventionen eller som har uteslutits inte
deltar i omröstningen i denna fråga.”
Artikel 21 Artikel 20 i konventionen blir artikel 21 och ändras enligt följande: = Ipunktc) ersätts hänvisningen till artikel 16 med en hänvisning till artikel 17.
Artikel 22
Artikel 21 i konventionen blir artikel 22 och ersätts med följande: ”Artikel 22 — Registrering Så snart som denna konvention och ändringar i den träder i kraft skall depositarien registrera dem hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet 184 mned artikel 102 i Förenta nationernas stadga.”
. - . Bilag; 1. Konventionen och detta protokoll utgör ett enda instrument kallat ”Kon- laga 7 vention om upprättandet av en europeisk organisation för utnyttjande av meteorologiska satelliter (EUMETSAT)”. 2. Bilagorna I och II till konventionen, innefattande systembeskrivning och finansiella bestämmelser som rör METEOSAT:s operationella program (MOP) skall förbli gällande till dess programmet upphör vid slutet av
1995. |
Vid upphörandet av MOP skall bilagorna anses upphävda utan krav på ytterligare beslut av EUMETSAT:s medlemsstater. |
Fframtiden kommer inga ytterligare bilagor till konventionen att upprättas. 3. Ändringarna träder i kraft enligt artikel 17.2 i EUMETSAT-konventionen.
Bilaga 7 - ON
AMENDMENTS TO THE CONVENTION
Adopted at the i5th Council Meeting on 4-5 June 1991
The EUMETSAT Council Having regard 10 the EUMETSAT Convention in force since 19 June 1986, andin particular to Article 17, |
Noting that during the implementation of the Convention a number of deficiencies were identified, in particular with regard to the establishment of new programmes,
Conscious of the need to evaluate future programmes within an adequate constitutional framework, I Recommends to the Member States to accept the amendments to the
Convention for the Establishment of a European Organisation för the
Exploitation of Meteorological Satellites as set out in the ”Amending
Protocol” attached to this resolution. I Recalls that the final date of formal entry into force of the amend-
ments is determined by the receipt of "written declarations of accept-
ance” of the Member States in accordance with Article 17.2 of the
Convention. III — Urges the Member States to accept the amendments to the Conven-
tion at the earliest possible date.
ORIGINAL
John Morgan Director
Bilaga 7
"AMENDING PROTOCOL”
AMENDMENTS TO THE CONVENTION FOR THE ESTABLISHMENT OF A EUROPEAN ORGANISATION FOR THE EXPLOITATION OF METEOROLOGICAL SATELLITES ("EUMETSAT”), of 24 May 1983
187
Article 1 Bilaga 7
Article I of the Convention is amended as follows: - Tbe reference to Article 15.2 and 15.3 in paragraph 2 is replaced by a
reference to Article 16.2 and 16.3. - The word "Director” in paragraph 4 is replaced by "Director-General”. - Paragraph 5 is replaced by the following:
"The Headquarters of EUMETSAT shall be located in Darmstadt,
Federal Republic of Germany, unless otherwise decided by Council in
accordance with Articlé 5.2 (b) v.”
Article 2
Article 2 of the Convention is amended as follows: — The title and paragraphs 1 and 2 are replaced by the following; - New paragraphs 4-9 arc inserted;
"Article 2 — Objectives, Activities and Programmes 1 The primary objective of EUMETSAT is to establish, maintain and
exploit European systems of operation meteorological satellites, taking
into account as far as possible the recommendations of the World
Mectcorological Organization.
A further objective of EUMETSAT is to contribute to the operational
monitoring of the climate and the detection of global climatic changes. 2 The definition of the initial system is contained in Annex I; further systems
shall be established as defined in Article 3. 4 For the purpose of achieving its objectives EUMETSAT shall, as far as
possible, and in conformity with metcorological tradition, cooperate with
the Governments and national organisations of the Member States, as
well as with Non-Member States and governmental and non-govern-
mental international scientific and technical organisations whose activities
are related to its objectives. EUMETSAT may conclude agreecments to
that end. 5 The General Budget comprises activities not linked to a specific
programme. They shall represent the basic technical and administrative
infrastructure of EUMETSAT including basic staff, buildings and equip-
ment as well as preliminary activities authorised by the Council in prep-
aration of future programmes not yet approved.
Optional programmes take effect once at least one third of all EUMET-
SAT Member States have declared their participation by signing the
Declaration within the time frame set out and the subscriptions of these
Participating States have reached 90 26 of the total financial envelope.”
Article 4 of the Convention is amended as follows: Bilaga 7 = In paragraph 1 the words "”delegate of his country's meteorological
service” are replaced by ”delegate of the country's national metcorological service”.
- In paragraph 4 the words "objectives of EUMETSAT” are replaced by
"objectives and programmes of EUMETSAT”.
Article 5
Article 5 of the Convention is amended as follows: — Paragraph 2 is replaced by the following; - A new paragraph 3 is inserted; — Paragraphs 3 and 4 become paragraphs 4 and 5 and are amended; "2 The Council shall in particular be empowered, a) by a unanimous vote of all the Member States:
i. to decide on the accession of States referred to in Article 16,
and on the terms and conditions governing such accession;
ji. to decide on the adoption of mandatory programmes and
General Budget as referred to in Article 3.1;
iii. — to decide on the ceiling of contributions for the General Budget
for a period of five years one ycar before the end of the period
or to revise such a ceiling;
iv. — to decide on any measures of financing programmes, e.g.
through loans;
v. to authorise any transfer from a budget of a mandatory
programme to another mandatory programme;
vi. to decide on any amendment of an approved Programme
Resolution and Programme Definition as referred to in Article
3.1;
ii. — to approve annually the accounts of the previous year, together
with the balance sheet of the assets and liabilities of EUMET-
SAT, after taking note of the auditor's report, and give dis-
charge to the Director-General in respect of the implementa-
tion of the budget;
iv. to decide on all other measures relating to mandatory
programmes that have a financial impact on the Organisation;
d) by a two-thirds majority of the Member States present and voting:
i. to appoint the Director-General for a specific period, and terminate or suspend his appointment; in the case of suspension the Council shall appoint an Acting Director-General; i. to define the operational specifications of mandatory satellite programmes as well as the products and services;
iii. — to decide that an envisaged optional programme falls within the 189
objectives of EUMETSAT and that the programme is in
accordance with the gencral framework of the Convention and Bilaga 7
the rules agreed by Council för its application;
to approve the conclusion of any Agreement with Member
States, international governmental and non-governmental
Organisations, or national Organisations of Member States;
to adopt recommendations to the Member States concerning
amendments to this Convention;
vi. to adopt its own rules of procedure;
vil. to appoint the auditors and to decide the length of their
appointments. e) by a majority of the Member States present and voting:
i. to approve appointments and dismissals of senior staff;
li. to decide on the setting-up of subsidiary bodies and working
groups and define their terms of reference;
i. to decide on any other measures not explicitly provided for in
this Convention; 3 For optional programmes the following specific rules apply:
a) The Programme Declaration shall be adopted by a two-thirds
majority of Member States interested, present and voting. 2 The Director-Genceral ...
d) implement decisions of the Council regarding the financing of
EUMETSAT;
h) prepare and implement the budgets of EUMETSAT. .. imple-
mentation of the budgets. . . 3 The Director-General ...”
Article 7 Article 7 of the Convention is amended as follows: — In paragraph 1, the word ”clause” is replaced by the word "Article”. — In paragraph 4, the reference to Article 5.2 (b) is replaced by a reference
to Article 5.2 (e); in addition, in paragraphs 4 and 5, the word "Director”
is replaced by "Director-General”.
Article 8 A new Article 8 is inserted. Consequently, all the following Articles are shifted accordingly. Article 8 — Ownership and Distribution of Satellite Data 1 EUMETSAT shall have worldwide exclusive ownership of all data gencr-
ated by EUMETSAT's satellites or instruments. 190
2 EUMETSAT shall make available sets of data agreed by the Council to = Prop. 1992/93:100 the national meteorological service of Member States of the World — Bilaga 7 Metcorological Organization. 3 The distribution policy regarding satellite data shall be decided in accordance with the rules laid down in Article 5.2 (b) for mandatory programmes and 5.3 (b) for optional programmes. EUMETSAT, through the Secretariat, and the Member States shall be responsible for the implementation of this policy.”
Article 9 Article 8 of the Convention becomes Article 9 and it is amended as follows: — In paragraph 2, the reference to Annex I to this Convention is deleted. | Consequently, paragraph 2 ends after "... the services provided”. —- Paragraph 1 is replaced by the following: ”Budgets shall be established in terms of ECU”. — In paragraph 3, the words "annual budget” are replaced by ”budgets”. — Paragraph 4 is replaced by the following: "4 The Council shall, in conformity with Article 5.2 (b) and (c), adopt the budget for MOP, the General Budget and the budgets for mandatory programmes for cach financial year, as well as any supplementary and amending budgets. Member States participating in optional programmes shall adopt the budgets for these programmes in accordance with Article 5.3 (b)”. = In paragraph 5, the reference to the Council is deleted and the word "budget” is replaced by "budgets”. The beginning of the paragraph therefore reads: "the adoption of the budgets shall constitute. . .”. In sub-paragraph a) "budget” is also replaced by ”budgets”; in sub-paragraph b) "Director” is replaced by ”Director-General”. — In paragraph 6, the reference to the Council is deleted, and "Director” is replaced by Director-General”. The beginning of paragraph 6 is therefore: "If a budget bas not been adopted by the beginning of a financial year, the Director-General may. . . make payments in cach chapter of the corresponding budget. ..”. | - Paragraph 7 is replaced by the following: "7 Member States shall pay each month, on a provisional basis and in accordance with the scale of contributions, the amounts necessary for the application of paragraph 6 of this Article.”
Article 12
Article 11 of the Convention becomes Article 12 and is amended as follows: = In paragraph 1, "budget” is replaced by ”budgets”; = In paragraph 2, Director” is replaced by "Director-Genceral”.
Articie 12 of the Convention becomes Article 13. Bilaga 7
Article 14
Article 13 of the Convention becomes Article 14 and reads as follows: "Article 14 — Non-Fulfilment of Obligations
Article 18
Article 17 of the Convention becomes Article 18 and it is amended as follows: > In paragraph 1, "Director” is replaced by ”Director-General”; the refer-
encce to Article 5.2 (c) is replaced by a reference to Article 5.2 (d) v; > In paragraph 3, the beginning is deleted. The paragraph begins with: "The
Council may, by a decision taken in conformity with Article 5.2 (a). ..”.
Article 19
Article 18 of the Convention becomes Article 19 and reads as follows:
"Article 19 — Denunciation 1 After this Convention has been in force for six years, any Member State
may denounce it by notifying the depositary of the Convention, thereby
leaving the General Budget, mandatory and optional programmes. The
denunciation shall take effect for the General Budget at the end of the
five year period for which the financial ceiling was decided, and for the
mandatory or optional programmes at the time of the expiration of the
programmes. 2 The State concerned shall retain the rights it has acquired up to the date
the denunciation takes effect with regard to the various programmes in
which it was involved. 3 If a Member State ceases to be a party to the Convention, the scale of
contributions for the General Budget shall be adjusted in accordance with
Article 10.2 for the five ycar period following the period in which the State
concerned denounced the Convention.”
Article 20
Article 19 of the Convention becomes Article 20 and it is amended as follows: - Paragraph 2 is replaced by the following:
"2 Unless the Council decides otherwise, EUMETSAT shall be dissolved if,
as a result of the denunciation of this Convention by one or more
Member States under the provision of Article 19.1 or as a result of an 192
exclusion following Article 14.1, the contribution rate of each other
Member State to the General Budget and to the mandatory programmes — Bilaga 7
is Inereased by more than one fifth.
The decision on the dissolution shall be taken by the Council in
conlormity with Article 5.2 (a), a Member State having denounced the
Convention or having been excluded not taking part in the vote on this
ISSUe.”
Article 21
Article 20 of the Convention becomes Article 21 and it is amended as follows: - In paragraph (c), the reference to Article 16 is replaced by a reference to
Article 17.
Article 22 Article 21 of the Convention becomes Article 22 and it is replaced by the following: "Article 22 — Registration
Upon the entry into force of this Convention, and of any amendments to it, the depositary shall register them with the Secretary General of the United Nations in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations.
Article 23 1 The Convention and the present Protocol constitute one single unique
instrument called "Convention for the Establishment of a European
Organisation for the Exploitation of Metcorological Satcilites
(EUMETSAT)”. 2 The Annexes I and II to the Convention, including the System Description
and the financial provisions relevant to the METEOSAT Operational
Programme (MOP), shall remain valid until the expiration of the
programme at the end of 1995.
Upon the expiration of MOP, the Annexes will be considered as abrog-
ated without requirement of further decision by the Member States of
EUMETSAT.
In future no further Annexes to the Convention will be established. 3 The amendment shall enter into force in accordance with Article 17.2 of
the EEUMETSAT Convention.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Bilaga 7
1 Inledning
Sjätte huvudtiteln
12 A. Kommunikationsdepartementet
| 12 1 Kommunikationsdepartementet | 45 726 000 |
| 12 2 Utredningar m.m. | 12 490 000 |
| 12 3 Viss internationell verksamhet | 5 151 000 |
13 4 Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket 32 000 000
95 367 000
IH - Vägväsende m.m. HR Vägverket: Administrationskostnader 462 000 000 Drift och underhåll av statliga vägar 5633 721 000 Byggande av riksvägar 1556 500 000" hH NM RWÖUM Byggande av länstrafikanläggningar 925 400 000" Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 648 500 000 Mb AA Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder 707 300 000" MM FI Vägverket: Försvarsuppgifter 47 667 000 NAN Kostnader för upprätthållande av bilregistret 507 500 000 IN Oc Ne Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. 1000
10 488 589 000
MN . Järnväg HA Banverket: Administrationskostnader 301 000 000 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 2.825 656 000 Nyinvesteringar i stomjärnvägar 1392 087 000” BWNM Ersättning till Banverket för vissa kapital-
| kostnader | 368 000 000 |
| On Järnvägsinspektionen | 15 689 000 |
| oa Banverket: Försvarsuppgifter | . 41 123 000 |
— Ersättning till Statens järnvägar i samband med
1000”
utdelning från AB Swedcarrier
4 943 556 000
59 OH - Sjöfartsverket 70 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. 60 754 000 73 Transportstöd för Gotland 160 000 000 71 Handelsflottans pensionsanstalt 1.000
BLOM 78 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 1000 80 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 63 000 000 84 SNR Bidrag till svenska rederier 90 000 090
373 756 000
102 Beredskap för civil luftfart 67 352000 = Bilaga 7 102 [CS Bidrag till kommunala flygplatser m.m. 13 200 000
52 552 000
105 SH Kollektivtrafik m.m. 105 Riksfärdtjänst 113300 000" 106 Köp av interregional persontrafik på järnväg 511 000000 110 bo Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av
viss kollektivtrafik 191 000.000
2¶Överstyrelsen för civil beredskap:
+ 960 000
Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
320 260 000
114 Q . Transportforskning 114 Statens väp- och trafikinstitut 1000" 114 CS Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut 61-129 0007
I 114 [SS Transportforskningsberedningen 44 006 000"
105-136 000
. Övriga ändamål
Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut 1000
[NS Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrolo-
| giska institut | 121 636 000 | |
| 128 Statens geotekniska institut | 1.000 | |
| 128 BRO Bidrag till Statens geotekniska institut | 16 376 000 | |
| 129 nn Statens haverikommission | 1000 | |
| 130 EUMETSAT | 70 000 000 |
208 015 000
131 Telekommunikation 139 Telestyrelsen 20 000 0007
20 000000
141 Postväsende
Ersättning till Postverket för rikstäckande betal-
250 000-000
nings- och kassaservice
250 000 000
Summa kronor 17 387 231 000
152 A Investeringar i infrastruktur under 1990-talet Bilaga 7 166 B EUMETSAT "Utbrutna anslag
Bilaga 8 till budgetpropositionen 1993
dr
BY Ey ey
Finansdepartementet
. .
(sjunde huvudtiteln) Bilaga 8
Huvudsakligt innehåll
De viktigaste förändringarna som föreslås i årets budgetförslag inom Finansdepartementets verksamhetsområde kan sammanfattas på följande sätt.
Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 2. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Frågan om organisation och finansiering m.m. av det administrativa stödet till myndigheterna har övervägts. I avsnittet om Organisation och
finansiering av administrativt stöd till myndigheterna redovisas övervä-
gandena och förslag till principer.
Behovet av kompetensutveckling hos myndigheterna inför Europaintegrationen har utretts. I avsnittet om Statsförvaltningens Europakompetens redogörs för regeringens arbete med och syn på dessa frågor.
Resultaten av de organisationsförändringar m.m. som har genomförts och pågår inom statsförvaltningen bör följas upp bättre och mer systematiskt än vad som för närvarande sker. Statskontoret bör få i uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföljning.
Ett nytt deklarationsförfarande är avsett att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering. Det nya förfarandet leder bl.a. till en minskning av administrationskostnaderna fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Den översyn av taxesättningen inom kronofogdemyndigheternas område som utförts av RRV och som redogjordes för i 1992 års kompletteringsproposition har nyligen lett fram till nya avgiftsbestämmelser som tillämpas fr.o.m. 1 januari 1993,
En särskild myndighet, Bankstödsnämnden, under regeringen skall inrättas för att hantera de stödfrågor som regeringen föreslår i prop.
1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. En organisationsutredning har fått i uppdrag att komma med förslag till organisation och instruktion för Bankstödsnämnden. Utredningen skall
också lämna förslag på budget för nämndens förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94.
Statens arbetsgivarverk (SAV) föreslås bli ombildat till en upp-
dragsmyndighet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras av avgifter.
I Riksdagen 1992:93. I saml. Nr 100. Bilaga &
Den nya statliga arbetsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer fristående ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör Bilaga 8 bestämma dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.
Inom bostadsfinansieringens område föreslås av främst statsfinansiella
skäl ett omedelbart slopande av, dels räntebidrag för nya underhålls- och reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus (det s.k. RBF-stödet), dels räntebidrag för ombyggnader av småhus.
Den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar uppgår till ca 300 miljarder kronor. Det motsvarar ca 21 procent av BNP. Ungefär 9090 av de totala utgifterna finansieras med skatter, dvs. kommunalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1992/93 till ca 91 miljarder kronor. Ett av de största enskilda bidragen är utjämningsbidraget till kommunerna.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner. Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkännes inriktningen
av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner
och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr 1992/93:100) har riksdagen lagreglerat hur övergången till de nya systemen skall ske. Samtliga förändringar träder i kraft den 1 januari
1993.
Målsättningen för jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är att leva upp till de mål som anges i prop. 1987/88:105 för ökad kvinnorepresentation i myndighetsstyrelser, nämnder och kommittéer samt att ge kvinnorna en adekvat utbildning för fullgörande av de olika uppdragen. Under året kommer en uppföljning att göras av hur kvinnorna upplever sina arbetsförutsättningar i styrelserna. Kulturministern kommer senare idag att redogöra för regeringens arbete för att öka kvinnorepresentationen.
Förändringarna inom Finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning.
[NS]
Anvisat Förslag Förändring
Bilaga 8
1992/93 1993/94 miljoner kr.
miljoner kr. miljoner kr.
A. Finansdepartementet
m.m. 194,8 263,2 68,4 Skatteförvaltningen och exekutionsväsen-
det 5 084,7 5 705,7 621,0!
C. Statlig lokalförsörj-
ning och fastighets-
förvaltning 105,0 175,0 70,0 D. Riksgäldskontoret och
kostnader för statsskuldens förvaltning 627,2 594,8 -32,4
E. Vissa centrala myndig-
heter m.m. 2 447,1 2 450,0 2,9 FE Statliga arbetsgivar-
frågor 1 993,7 3 189,9 1 196,22 G. Bostadsväsendet 36 429,9 34 746,9 -1 683,0? H. Bidrag och ersätt-
ningar till kommu-
nerna 36 349,0 48 912,5 12 563,5”
I. Övriga ändamål 829,7 833,2 3,5
Totalt för Finansdepartementet 84 061,2 96 871,2 12 810,0
! Ökningen av det totala anslagsbeloppet under littera B förklaras till större delen genom en övergång till bruttobudgetering av anslaget Kronofogdemyndigheterna.
? Ökningen beror på att anslaget Tjänstepensioner för skolledare och lärare flyttats från åttonde till sjunde huvudtiteln. > Minskningen beror främst på minskade kostnader på anslaget Investeringsbidrag. 4 Den stora ökningen beror främst på att det nya statliga utjämningsbidraget och förändringarna när det gäller statsbidrag till landstingen träder i kraft den 1 januari 1993 dvs. helårseffekten av systemomläggningarna träder i kraft först bå 93/94.
Bilaga 8
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitten 2-7 och frågorna under littera A, C, F, H samt anslagen E2, E4-E8, E10, G11, I3, I6- I8, 110; statsrådet Lundgren såvitt avser avsnitt 1 och littera B, D, G (utom anslaget G11) samt anslagen E1, E3, E9, I1-I12, 14-15 och I9
Anmälan till budgetpropositionen 1993
1. Tillfälliga skattelättnader för egenföretagare
Mitt förslag: Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till
skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 2. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.
Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till vad som anförts tidigare idag om skattesituationen för fysiska personer som driver näringsverksamhet
som enskilda näringsidkare eller genom handelsbolag bör ett par åtgärder vidtas för att förbättra deras likviditetssituation och samtidigt lindra skatteuttaget. En sådan åtgärd är att tillfälligt höja utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv, s.k. I-surv, från 20 till 25 2. Det förhöjda avdragsutrymmet bör gälla under beskattningsåret 1993 (1994 års taxering), alltså intill dess ett förslag på grundval av betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning kan träda i kraft.
En annan åtgärd är att modifiera avskattningen av det gamla skattesystemets obeskattade reserver, dvs. lagerreserv och resultatutjämningsfond. Gällande regler för fysiska personer innebär att uppskovsbeloppet - skillnaden mellan de obeskattade reserverna och survavsättningen vid 1992 års taxering - skall intäktsföras med sammanlagt minst 50 2 vid 1992 och 1993 års taxering, 75 4 vid 1994 års taxering och 100 7 vid 1995 års taxering. Vid 1992 års taxering är intäktsföringen frivillig. Motsvarande gäller för den del av uppskovsbeloppet i ett handelsbolag som hänförs till andel som ägs av fysisk person.
Enligt min mening bör intäktsföringen göras frivillig även vid 1993
års taxering. Avskattningsprofilen bör vidare justeras så att sammanlagt
minst 50 Z av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1994 eller tidigare års taxeringar och sammanlagt minst 100 § vid 1995 och tidigare års
taxeringar.
Förslagen föranleder ändringar i 10 § lagen (1990:654) om skatte- Bilaga 8 utjämningsreserv och 5 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Under hösten 1992 beslutades att investeringsreserv får återföras till beskattning utan särskilt tillägg (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1352). Mina nu redovisade förslag i förening med den redan beslutade ändringen innebär en påtaglig förbättring av likviditetssituationen för berörda företagare samtidigt som skatteuttaget lindras. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en positiv utveckling för mindre företag i avvaktan på att nya regler för beskattning av enskilda närings-
idkare och handelsbolag kan träda i kraft den 1 januari 1994. Som en
följd bör utrymmet och intresset för investeringar ökas.
På några års sikt blir de statsfinansiella konsekvenserna av förslagen
försumbara då de innebär en omperiodisering av skatteuttaget. För budgetåret 1993/94 kan förslagen beräknas medföra en minskning av skatteintäkterna med 430 miljoner kronor.
1.1¶Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1
Förslagen, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från
Lagrådet behöver därför inte inhämtas.
1.2¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
2. Organisation och finansiering av administrativt
Bilaga 8
stöd till myndigheterna
I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 16 f) redogjorde jag för myndigheternas behov av stöd och angav skälen till varför frågan om stödet
till myndigheterna borde övervägas vidare. Myndigheterna ges en stor
handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrning som nu införs i statsförvaltningen. Denna nya situation för myndigheterna påverkar myndigheternas stödbehov och efterfrågan. I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli lämnades förslag om det framtida stödets inriktning, omfattning, organisation och finansiering. Enligt min uppfattning gav inte denna utredning då ett tillräckligt underlag för att fatta beslut om
utformningen av stödorganisationerna till myndigheterna. Bl.a. tog inte
utredningens förslag hänsyn till de gemensamma behov som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller till de särskilda behov som finns under den omställningsfas som statsförvaltningen nu genomgår. Frågan borde därför övervägas ytterligare och jag anmälde att jag hade för avsikt att återkomma till riksdagen i 1993 års budgetproposition med förslag om hur myndigheternas behov av administrativt stöd framgent borde organiseras och finansieras.
Problembilden Den befintliga stödverksamheten fungerar i stora delar väl. Det finns emellertid problem som jag anser vara angelägna att redovisa och där
åtgärder bör vidtas för att effektivisera och förbättra stödverksamheten.
Det gäller bristande behovsanpassning, outnyttjade samordningsvinster, otydliga regler och ansvarsfördelning mellan de myndigheter som tillhandahåller administrativt stöd.
Befintliga behov av stöd inom vissa områden tillgodoses å ena sidan enligt min bedömning inte fullt ut. Det ekonomiadministrativa stödet är ett sådant område. Det finns å andra sidan anledning att anta att totalutbudet av administrativt stöd är överdimensionerat. En behovsanpassning av det administrativa stödet bör åstadkommas i en rad avseenden.
Det finns samordningsvinster inom det administrativa stödet som enligt min mening inte tas tillvara fullt ut. Samordningen av det ekonomi- och personaladministrativa stödet bör kunna förbättras. En bättre samordning skulle bl.a. ge användarna större möjligheter att i sina lokala infor-
mationssystem integrera information från EA- och PA-systemen.
De ekonomiadministrativa reglerna för stödverksamheten bör utvecklas.
Osäkerhet råder om hur långt en stödmyndighet kan gå då det gäller att
ta på sig uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare osv. I takt med att myndigheterna kommersialiserar sina tjänster inom stödområdet kommer problemen att öka. Försäljning av tjänster till utomstående kan ha nackdelar. Bl.a. kan de åtaganden som staten gör
genom denna försäljning i ogynnsamma fall minska handlingsfriheten vid
strukturförändringar. Staten tar också en ekonomisk risk som kan bli Bilaga 8
besvärande om verksamheten skulle visa sig olönsam. Å andra sidan medför extern försäljning ofta en kompetenstillväxt samt att kostnaderna
för statens egen produktion sjunker. Detta kommer de statliga användarna
tillgodo.
Det finns enligt min mening ett behov att precisera de ekonomiska
spelregler som skall gälla för det administrativa stödet. Bl.a. finns det anledning att ta fram tydligare regler för försäljning av stödtjänster till
brukare utanför statsförvaltningen.
Ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som tillhandahåller
administrativt stöd är långt ifrån entydig.
Verksamhetsinriktningen bör därför förtydligas för vissa av stödmyndigheterna. Bl.a. bör klargöras vilken typ av stöd som skall tillhandahållas och hur detta stöd skall avgränsas från det stöd som lämnas av andra s.k. stabsmyndigheter. Sådana behov av avgränsning finns bl.a. vad gäller SPV, Statskontoret och Kammarkollegiet.
Stöd som bör tillhandahållas i statlig regi
Stöd bör tillhandahållas på myndigheternas villkor samt styras av myndigheternas behov och efterfrågan. Stöd som finns att köpa på marknaden bör normalt inte tillhandahållas av staten. Min uppfattning är emellertid att det finns administrativt stöd som av olika skäl inte kan eller bör tillhandahållas av den privata marknaden. Det står också klart att
nyttoaspekter till slut måste avgöra om en viss verksamhet skall bedrivas
i statlig eller privat regi. Utgångspunkten måste således vara en bedömning av om en given lösning är förmånlig eller inte för statsförvaltningen som koncern.
Ett skäl till att bedriva en stödverksamhet i statlig regi kan vara ett
missnöje med det sätt på vilket den privata marknaden inom ett visst
område fungerar. Bristande konkurrens kan t.ex. driva upp prisnivån på en marknad på ett sådant sätt att det blir förmånligare för en stor avnämare som staten att organisera produktionen i egen regi. Enligt min mening bör administrativt stöd i statlig regi tillhandahållas om en privat marknad saknas eller om det finns sådana konkurrensbegränsningar på en befintlig marknad att det är oförmånligt för staten att utnyttja den.
Ett annat skäl till att i vissa fall inte utnyttja den privata marknaden är att en koncern som statsförvaltningen har ett behov av vissa gemensamma
system som måste vara anpassade till den rollfördelning och de regler som gäller inom statsverksamheten. Att tillhandahålla dessa system i statlig regi kan vara ett sätt att försäkra sig om att koncerngemensamma krav av detta slag tillgodoses. En viss enhetlighet i detta avseende torde vara en förutsättning för att verksamheterna inom statsförvaltningen skall
kunna följas upp, analyseras och styras effektivt. Men det kan också betraktas som en serviceåtgärd åt myndigheterna att se till att det finns system som är anpassade till den speciella miljö som statsförvaltningen
utgör.
det informationsteknologiska området. Inte minst EA-systemen har stor Bilaga 8 betydelse för styrningen av statsförvaltningen. Inom dessa områden kan det därför vara lämpligt att i statlig regi tillhandahålla bassystem som är anpassade till flertalet myndigheters behov och den speciella miljö som statsförvaltningen utgör. Däremot finns det åtskilliga kringtjänster inom EA- och PA-området som med fördel kan tillhandahållas av privata leverantörer. De myndigheter som har krav som inte tillgodses av bassystemen bör ha möjlighet att använda sig av något av de standardsystem som finns på marknaden under förutsättning att de koncerngemensamma kraven tillgodoses.
Ibland kan eller bör den privata marknaden av olika skäl inte utnyttjas. En sådan situation är då det inte finns någon privat marknad och då någon sådan knappast kan tänkas uppstå. Det rör sig således om situationer då den aktuella stödmyndigheten i praktiken har monopol på den berörda tjänsten. Det rör sig då vanligen om uppgifter som kräver en kompetens som är specifik för statsförvaltningen. Denna situation är inte särskilt vanlig men förekommer bl.a. inom det rättsliga området.
Enligt min mening bör den stödverksamhet, som till sin karaktär är unik för statsförvaltningen och den stödverksamhet, som har stor betydelse för styrningen av statsförvaltningen och där krav ställs på enhetlighet, bedrivas i statlig regi.
Statsförvaltningen består av ett stort antal myndigheter som har mycket olika förutsättningar och behov för sin verksamhet. Bl.a. har de små och medelstora myndigheterna ofta speciella krav på det administrativa stödet. Dessa myndigheter har också sämre möjligheter att överblicka och rationellt utnyttja den privata marknad som kan finnas inom olika områden eller att tillgodose behovet i egen regi. Jag anser därför att det kan finnas anledning att i statlig regi tillhandahålla ett stöd som är särskilt anpassat till dessa myndigheters behov.
Verksamhetsform och generella krav på stödet till myndigheterna
Som jag nyss har utvecklat finns det situationer då det administrativa stödet bör tillhandahållas i statlig regi. Det rör sig om stöd som är specifikt statligt till sin karaktär eller har en sådan betydelse för statsförvaltningen som koncern att det inte kan eller bör överlåtas till den privata marknaden. I regel har regeringen i egenskap av koncernledning då också anledning att utfärda riktlinjer för verksamheten.
Dessa omständigheter medför att verksamhetsformen myndighet bör väljas för det administrativa stöd som skall tillhandahållas i statlig regi. Därigenom får regeringen möjlighet att styra verksamhetens organisation, finansiering m.m. Samtidigt har berörda myndigheter stor handlingsfrihet inom ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrningen av statsförvaltningen som införs.
När det gäller generella krav på stödet till myndigheterna i statlig regi bör enligt min uppfattning den grundläggande principen vara att stödverksamheten är efterfrågestyrd och bygger på principen om en klar
och entydig uppdelning mellan beställar- och producentroller.
Efterfrågestyrning bör således vara styrande vid utformningen av den Bilaga 8 nya stödorganisationen. Denna princip garanterar dock i sig inte att stödorganisationen blir effektiv. Enligt min mening finns det därför anledning att ställa ytterligare ett antal krav på denna stödorganisation. De kan betraktas som generella principer för hur den aktuella verksamheten bör fungera.
Stödverksamhet som är fullt konkurrensutsatt bör normalt inte
tillhandahållas i statlig regi. Denna princip får dock inte förhindra att den stödproduktion som bedrivs i statlig regi i största möjliga utsträckning konkurrensutsätts. Det bör därför så långt möjligt inte finnas några formella eller andra hinder för myndigheterna att välja icke-statliga leverantörer vid upphandling av administrativa stödtjänster. Konkurrensprincipen får heller inte medföra att statlig stödproduktion som blir tillräckligt framgångsrik automatiskt avvecklas då en marknad med privata producenter har vuxit fram. Om så sker bortfaller väsentliga incitament för de ansvariga inom stödmyndigheterna att utveckla verksamheten.
Enligt min uppfattning är det inte lämpligt att stödmyndigheterna konkurrerar med varandra. Konkurrensen bör i stället ske mellan ett statligt produktionsalternativ och en eller flera privata producenter. Grundregeln bör därför vara att en viss stödtjänst endast produceras på ett ställe i stödorganisationen.
Stödverksamheten bör täcka sina kostnader. Det rör sig om en verksamhet som i princip inte har något egenvärde utan endast är berättigad om den möjliggör annan statlig produktion som är till direkt nytta för medborgarna och samhället. Normalt finns det därför ingen anledning att subventionera det administrativa stödet.
Det är också väsentligt att den stödverksamhet som tillhandahålls av
en myndighet som har andra uppgifter än stödverksamhet går att
särredovisa eller särskilja från de övriga uppgifter som myndigheten har.
Avgiftsbelagd stödverksamhet bör därför utgöra ett särskilt resultatområde inom myndigheten med fullkostnadstäckning som ekonomiskt mål. Om myndigheten bedriver en omfattande stödverksamhet kan det finnas anledning att dela upp stödverksamheten i flera resultatområden. Eventuell försäljning av stödtjänster till kunder utanför statsförvaltningen bör redovisas särskilt.
Organisationen av stödet
Administrativt stöd till myndigheterna lämnas för närvarande av bl.a. Försvarets civilförvaltning (FCF), Kammarkollegiet, Statens arbetsgivarverk (SAV), Statskontoret, Statens löne- och pensionsverk (SPV) och
Riksrevisionsverket (RRV). Enligt min mening finns det inga avgörande
skäl för att all administrativ stödverksamhet skall koncentreras till en enda myndighet.
Stöd bör därför tillhandahållas av flera myndigheter som i vissa fall
även kan ha andra uppgifter än ren stödproduktion. Detta betyder inte att
de myndigheter som för närvarande tillhandahåller stöd till myndigheter-
na skall göra det även i framtiden. Olika omständigheter kan medföra att Bilaga 8 vissa av dessa myndigheter bör avveckla eller samordna sin stödproduk-
tion.
Skärpta resultatkrav och ökad konkurrens kan på några års sikt
medföra betydande förändringar av stödproduktionen. Dessutom är det för närvarande svårt att bedöma vilken efterfrågan som faktiskt finns på olika typer av stöd. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen och att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till de strukturförändringar som kan vara påkallade.
Finansiering och styrning av myndighetsstödet
I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 11 f) redogjorde jag för principerna för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet.
Avgiftsförordningen (1992:191) baseras på dessa principer. I av-
giftsförordningen finns således de riktlinjer och regelverk som gäller för avgiftsfinansierad verksamhet.
Inriktningen av myndigheternas stöd Försvarets civilförvaltning (FCF) Försvarets civilförvaltning (FCF) har uppgifter av myndighetsstödjande
karaktär. FCF:s verksamhet har utretts i särskild ordning inom ramen för utredningen (Fö 1991:04) om lednings- och myndighetsorganisationen för
försvaret (LEMO). Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag
föreslagit att FCF läggs ned den 30 juni 1994 och att verksamheten
överförs till försvarsmakten och andra myndigheter eller avvecklas senast den 1 juli 1994.
FCF utvecklar och förvaltar ett antal ekonomi- och personaladministrativa system, bl.a. ekonomisystemen F/S Lokal och F/S Koncern och de personaladministrativa systemen F-SLÖR, VAS, HvFri, m.fl. FCF:s systemverksamhet har en speciell profil såtillvida att verksamheten i stor
utsträckning är inriktad på att utveckla egna systemlösningar. FCF:s
system innebär till viss del en integrering av ekonomiadministrativ och
personaladministrativ information. Detta gör det bl.a. möjligt att koppla ihop personaladministrativ och ekonomisk information vilket möjliggör en mer heltäckande koncerninformation och bättre möjligheter till uppföljning. Inom övriga delar av statsförvaltningen är tendensen en stegvis övergång från egenutvecklade system till köp av standardsystem med smärre kompletteringar som anpassning till statliga särkrav. Ett exempel
på detta är ekonomisystemet AGRESSO, som erbjuds av RRV. Orsaken
till denna förändring är att egenutveckling av system inom det ekonomioch personaladministrativa området är resurskrävande och kräver ett mycket stort kundunderlag för att vara ekonomiskt försvarbart.
Den dåvarande regeringen uppdrog den 18 oktober 1990 åt RRV att
fortsätta utvecklingen av systemlösningar för den statliga, såväl den civila
Utgångspunkterna för det fortsatta arbetet var att tillgodose de krav Bilaga 8 som utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten och den nya budgetprocessen ställer på ekonomisystem och de behov som riksredovisningen har av sådana system. RRV skall enligt regeringsuppdraget ansvara för att system tillhandahålls och kontinuerligt vidareutvecklas för hela statsförvaltningen.
SPV fick den 21 mars 1991 den dåvarande regeringens uppdrag att vidareutveckla systemlösningar för personaladministrationen.
RRV:s och SPV:s utvecklingsarbeten skulle samordnas.
Jag delar denna grundsyn. För att skapa förutsättningar för ett effektivt informationsutbyte mellan EA- och PA-området skall RRV i samråd med
SPV gå vidare med att samordna informationens form och innehåll.
Som jag tidigare har redovisat finns det dessutom outnyttjade samordningsvinster inom bl.a. EA- och PA-området. Om försvaret upphör med att utveckla egna system inom EA- och PA-området och i stället övergår till att använda sig av något av de standardsystem som finns att köpa på marknaden kan icke oväsentliga besparingar göras. Detta bör därför vara den långsiktiga lösningen vad gäller försvarets EA- och PA-verksamhet. Försvaret bör således ansluta sig till de grundprinciper som gäller för EA- och PA-verksamhet inom den övriga statsförvaltningen.
Några särlösningar bör alltså inte finnas för försvarets område. Samtidigt är det nödvändigt att uppnå en större samordning av det EAoch PA-stöd som idag ges av SPV och RRV.
Resultatorienterade styrsystem kräver att data om verksamhet, ekonomi och personal kan kopplas samman. Enligt min uppfattning är det
nödvändigt att RRV och SPV fäster stor uppmärksamhet vid en sådan samordning. Jag avser därför att noga följa det arbete som RRV och SPV tillsammans bedriver i syfte att uppnå en ökad integration av EA- och
PA-informationen hos användarna.
FCF:s EA- och PA-system är till viss del integrerade. Det är viktigt
att den kompetens och erfarenhet som FCF har av integrerad information
till användarna tas till vara när FCF läggs ned. Chefen för Försvarsde-
partementet har i samråd med mig tidigare i dag föreslagit följande principer för ansvarsfördelningen mellan RRV och myndigheterna inom Försvarsdepartementets område.
Försvarsmakten och övriga myndigheter som för närvarande utnyttjar FCF:s syst