Dir. 1993:85

Konsekvenser för jordbruket och skogsbruket av användning av snöskotrar

Dir. 1993:85

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-24

Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga vilka skador som snöskotrar åstadkommer för jordbruket och skogsbruket samt, om utredaren anser det befogat, lämna förslag till åtgärder för att begränsa skadornas omfattning.

Bakgrund

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har, bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Utredningen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. (M 1991:02), i skrivelse till Miljö- och naturresursdepartementet anfört att den omfattande snöskotertrafiken medför stora problem för jord- och skogsbruket som drabbas av skador. LRF har i skrivelsen hemställt om förbud mot nöjeskörning med snöskoter annat än på anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. LRF anser att det finns brister i såväl gällande lagbestämmelser som tillämpningen av dessa. LRF anser vidare att regeringen bör utreda möjligheterna att införa obligatorisk förarutbildning för att få köra snöskoter.

Bestämmelser för körning med motordrivna fordon finns i terrängkörningslagen (1975:1313), terrängkörningsförordningen (1978:594) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Ytterligare bestämmelser finns i körkortslagen (1977:477), naturvårdslagen (1964:822) och i 12 kap. brotts- balken.

LRF:s skrivelse har remissbehandlats. Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet samt bl.a. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Borlänge kommun delar i allt väsentligt LRF:s syn på riskerna för skador inom jordbruket och skogsbruket. Det finns dock inte något entydigt stöd för LRF:s förslag om ett generellt förbud mot nöjeskörning med snöskoter utanför anvisade leder. Bl.a. tillstyrker Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Skogsägarnas riksförbund och Robertsfors kommun ett generellt förbud. Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Bergs kommun anser däremot att gällande regler och bestämmelser är tillräckliga.

Flera remissinstanser anser att skoterkörning över jordbruksmark motiverar särskilda regler, i synnerhet vad gäller hävdad jordbruksmark. Skogsstyrelsen föreslår att reglerna för snöskoterkörning i skogen och på oplogade skogsbilvägar skärps. Några instanser framhåller svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av förbud. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bl.a. framfört behov av att utreda skoterkörningens effekter på flora och fauna samt på fjällen och andra större relativt opåverkade områdens ekologi. Skoterorganisationerna är negativa till LRF:s förslag.

Naturvårdsverket har i sina allmänna råd (AR 91:8) för tillämpningen av terrängkörningslagen bl.a. pekat på länsstyrelsernas möjlighet att med stöd av 3 § terrängkörningslagen förbjuda trafik med motordrivet fordon även på snötäckt åkermark. Förbud mot skoterkörning på skogsbilvägar är enligt verket möjligt att införa redan i dag. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det i samband med en översyn av terrängkörningslagen underströks att bestämmelserna i lagen ger länsstyrelsen möjlighet att lokalt reglera snöskotertrafiken, bl.a. med hänsyn till jordbrukets intressen.

I remissvaren väcks bl.a. frågan om ansvar och huvudmannaskap för snöskoterleder. Inför en framtida utveckling av snöskoterturismen i norra Sverige efterlyses ett övergripande planeringsarbete.

Mot bakgrund av vad som har framkommit i ärendet bör en särskild utredare nu tillkallas för att kartlägga snöskotertrafikens skador för jordbruket och skogsbruket.

Uppdraget

Utredaren bör kartlägga typ, omfattning och effekter av skador som körning med snöskotrar medför för jordbruket och skogsbruket. Om utredaren finner det behövligt bör åtgärder föreslås för att begränsa sådana skador.

Utredaren bör i första hand undersöka i vilken utsträckning gällande lagstiftning kan tillgodose behovet av skydd för jordbruket och skogsbruket samt om det finns brister i tillämpning m.m. Om kompletterande föreskrifter till gällande lagstiftning bedöms nödvändiga för att komma till rätta med skador för jordbruket och skogsbruket bör utredaren föreslå sådana ändringar. Reglerna för körning med snöskoter på hävdad jordbruksmark bör särskilt beaktas. Möjligheterna att åstadkomma likartade regler i Norden bör undersökas. Utredaren bör därför översiktligt beskriva hur snöskoterkörning på jordbruksmark och skogsmark regleras i Norge och Finland. Utredaren bör även ange vilka eventuella andra typer av åtgärder som kan behöva övervägas, t. ex. planeringsinsatser, flera skoterleder, ytterligare föreskrifter och allmänna råd samt information och utbildning.

Utredaren bör redovisa skilda organisatoriska lösningar för att anlägga och driva skoterleder samt finansieringsformer för detta. Skoterorganisa- tionernas, länsstyrelsernas, kommunernas och markägarnas roll i detta sammanhang bör belysas. Det är viktigt att ansvaret för snöskotertrafiken förankras lokalt. Därigenom kan en god anpassning av skotertrafiken till annan markanvändning åstadkommas samtidigt som vissa miljöproblem bör kunna lösas.

Föreslagna restriktioners inverkan på andra intressen, som t.ex. renskötsel och turistverksamhet, bör belysas.

Vad gäller frågan om obligatorisk förarutbildning kan Rikspolisstyrelsen väntas lämna förslag om förarutbildning m.m. för snöskoterkörning.

När det gäller snöskotertrafikens effekter på naturmiljön kommer att ges ett särskilt uppdrag till Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med bl.a. Rikspolisstyrelsen, Boverket, Sametinget, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk och berörda länsstyrelser. Överläggningar bör hållas med företrädare för berörda kommuner, intresseorganisationer och branschintressen.

Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter av förslag och åtgärder skall redovisas, liksom förslagens finansiering.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1994.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om planläggning, markanvändning och bebyggelse

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppgift att kartlägga snöskotertrafikens skador för jordbruket och skogsbruket samt utreda åtgärder mot sådana skador,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträda åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)