Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att inför ett svenskt EU- medlemskap analysera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglerna på jordbruksområdet. Som grund för analysen skall utredaren kartlägga omfattningen och inriktningen av det samarbete som förekommer inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid behov lämnas förslag till förändringar av det svenska regelsystemet.

Utgångspunkter

Riksdagens näringsutskott anslöt sig vid sin behandling av prop. 1992/93:56 om ny konkurrenslag (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) till principen att en sådan lag bör vara generell och sålunda avse näringslivets alla områden. Enligt utskottet bör frågan om t.ex. jordbrukets möjligheter till en EU-anpassning behandlas inom ramen för jordbrukspolitiska överväganden.

Sveriges ambition är att vara fullständigt integrerad i EG:s gemensamma jordbrukspolitik från den första dagen för ett EU-medlemskap. Detta tillsammans med att EG-rätten på konkurrensområdet i princip kommer att ha företräde framför den svenska konkurrensrätten får konsekvenser för de svenska konkurrensreglernas tillämpning på jordbruks- och trädgårdsområdet.

Konkurrensverket har i en skrivelse den 26 november 1993 anfört att strukturella frågor som rör jordbruket måste övervägas inom ramen för en jordbrukspolitisk översyn inför ett medlemskap i EU. Konkurrensverket har vidare anfört att jordbruksnäringen i dag har en struktur som kännetecknas av stora producentföreningar med långtgående integration. Denna struktur är en följd av att jordbruksnäringen i ett historiskt perspektiv har varit mycket starkt reglerad.

Regeringen bemyndigade den 16 december 1993 chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en arbetsgrupp med uppgift att utreda vilka speciella konkurrensrättsliga regler som krävs för att enskilda jordbrukares och andra råvaruproducenters samverkan i primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skall komma i konflikt med konkurrenslagen. Av arbetsgruppens uppdrag framgår också att de svenska konkurrensreglernas utformning på sikt vad gäller såväl samverkan inom föreningar som federativ samverkan mellan föreningar bör övervägas inom ramen för den jordbrukspolitiska anpassning som görs inför ett medlemskap i EU.

Riksdagen har beslutat om särskilda konkurrensregler för lantbruket. Beslutet baserades på arbetsgruppens förslag. Innebörden är i korthet att förbudet i 6 § konkurrenslagen inte skall vara tillämpligt på viss verksamhet som sker i en s.k. primärförening på jordbruks-, trädgårds- och skogsområdet (prop 1993/94:210, bet. 1993/94:NU23, rskr. 1993/94:445). Lagen träder i kraft den 1juli 1994.

Situationen inom EU

Jordbruket, till vilket också trädgårdsnäringen räknas, är inom EU föremål för ingående marknadsregleringar, och dessutom gäller särskilda konkurrensbestämmelser för dessa näringar. Av betydelse i sammanhanget är också att jordbruket och trädgårdsnäringen särbehandlas i konkurrenshänseende inte bara i den för EU gemensamma konkurrenslagstiftningen utan också i flera av EU-ländernas nationella lagstiftning.

Ramarna och målen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik anges i artiklarna 38-43 i Romfördraget från år 1957. Målen, som anges i artikel 39, är:

Höjd produktivitet i jordbruket Skälig levnadsstandard för jordbrukarna Stabiliserad marknad Trygg livsmedelsförsörjning Rimliga livsmedelspriser för konsumenterna

De grundläggande konkurrensreglerna för företagen inom EU finns angivna i artiklarna 85 och 86 i Romfördraget.

Artikel 85.1 förbjuder avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden (avtalskriteriet) som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen inom den gemensamma marknaden (konkurrensbegränsningskriteriet) och som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna (samhandelskriteriet). Förutsättningar för undantag anges i artikel 85.3.

Artikel 86 förbjuder ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna. Också beträffande tillämpligheten av artikel 86 krävs att samhandeln påverkas.

Artikel 42 i Romfördraget föreskriver att konkurrensreglerna är tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den utsträckning rådet bestämmer.

Rådet har antagit förordning (EEG) nr 26/62 som lägger fast hur konkurrensreglerna skall tillämpas på jordbruksområdet. I förordningens artikel 2 anges att Romfördragets artikel 85.1 inte skall vara tillämplig på överenskommelser, beslut och förfaranden då de utgör en integrerad del av en nationell marknadsordning eller är erforderliga för genomförandet av de i Romfördragets artikel 39 angivna målen.

Artikel 85.1 skall i synnerhet inte tillämpas på vissa överenskommelser m.m. mellan jordbrukare, jordbrukarorganisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma medlemsstat.

Överenskommelserna får gälla produktionen eller försäljningen av jordbruksprodukter eller användandet av gemensamma anläggningar för lagerhållning, behandling eller förädling av jordbruksprodukter. Sådana överenskommelser får dock inte innebära en skyldighet att tillämpa ett fastställt pris. Undantaget gäller inte heller om kommissionen konstaterar att konkurrensen elimineras eller att målsättningen i artikel 39 äventyras.

Denna del av undantaget innebär att bevisbördan går över till EG- kommissionen vad gäller frågan om sådana avtal som anges i förordningen mellan jordbrukare, jordbruksorganisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma medlemsstat är undantagna enligt förordningen. Resultatet av detta är att artikel 85.1 inte har några verkningar för dessa avtal om inte EG-kommissionen särskilt beslutar att artikel 2 i förordning 26/62 inte är tillämpbar.

Artikel 86 om missbruk av dominerande ställning är fullt ut tillämpbar också på jordbruksområdet.

Avtal som är en direkt följd av en gemensam marknadsordning faller utanför tillämpningen av konkurrensreglerna. Detta gäller oavsett om sådana avtal är nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39.

Den svenska konkurrenslagen

I 6 § konkurrenslagen (1993:20) anges att avtal mellan företag är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Konkurrensverket får enligt 8 § konkurrenslagen i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 6 § för ett avtal som

1.bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2.tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

3.bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målen i 1, och

4.inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

Uppdraget

Konkurrensreglernas tillämpning och utformning på jordbruksområdet vid ett EU-medlemskap bör bli föremål för fortsatt analys. En utgångspunkt bör vara att svenska företagare inom dessa sektorer inte skall hindras från att bli konkurrenskraftiga i förhållande till företagare i övriga EU-länder. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en särskild utredare tillkallas för att inför ett EU-medlemskap analysera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglerna.

Utredaren bör belysa vilken typ av samarbete som EG:s gemensamma jordbrukspolitik och EG:s konkurrensregler medger nationellt och där det föreligger samhandel, redovisa vilka konkurrensregler som gäller nationellt hos EU:s medlemsstater på jordbruksområdet, särskilt beakta vilka eventuella konsekvenser EG:s gemensamma jordbrukspolitik har haft och har för utformningen och tillämpningen av EG:s och de enskilda EU-ländernas konkurrensregler, belysa förhållandet mellan EG:s konkurrensregler, de marknadsordningar som ligger till grund för EG:s gemensamma jordbrukspolitik och de svenska konkurrensreglernas tillämpning på jordbruks- och trädgårdsområdet vid ett EU-medlemskap.

Utredaren bör också belysa vilken samverkan som förekommer i medlemsländerna och konkurrenssituationen på berörda marknader. En jämförelse bör göras mellan svenskt samarbete inom jordbrukskooperationen och samarbete inom motsvarande företag och organisationer inom EU och dess medlemsstater. Jämförelsen bör avse såväl samverkan inom föreningar som federativ samverkan mellan föreningar. I detta sammanhang bör särskilt beaktas om denna typ av samarbete i något avseende särbehandlats i förhållande till andra associationsformer vid utformningen och tillämpningen av EG:s och de enskilda EU-ländernas konkurrensregler på jordbruksområdet. Utredaren bör sammanfattningsvis analysera om de svenska konkurrensreglerna ger restriktioner för jordbruks- och trädgårdsnäringen i ett EU-perspektiv.

Om utredaren mot bakgrund av den gjorda översynen finner anledning utifrån jordbrukspolitiska behov, kan han lämna förslag till förändringar i det svenska regelsystemet.

Övrigt

Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) samt direktiven om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 15 december 1994.